Bet. 1997/98:LU17

Lagutskottets betänkande

1997/98:LU17

Godtrosförvärv

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1997/98

LU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner från den allmänna motionstiden

år 1996 som rör godtrosförvärv av lösöre.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Motionerna

1996/97:L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtroköp i syfte att

stärka ursprungsägarens ställning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:L903 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

vindikationsregel skall införas i godtrosförvärvslagen som omfattar, förutom

stöldgods, egendom som har frånhänts ägaren genom rånbrott, tillgrepp av

fortskaffningsmedel och egenmäktigt förfarande.

Utskottet

Regler om godtrosförvärv finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU 1986/87:4,

rskr. 1986/87:6). Godtrosförvärvslagen bygger på den s.k. extinktionsprincipen,

som innebär att en förvärvare, under förutsättning att han eller hon är i god

tro, blir ägare till egendomen även om den förvärvas från någon som inte hade

rätt att överlåta den. Bestämmelserna innefattar i huvudsak en kodifiering av

de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebär emellertid

också en skärpning och precisering av de krav som ställs på en förvärvare av

lösöre för att denne skall anses vara i god tro. Sålunda skall enligt 3 § en

förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens

beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i

övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att

förfoga över egendomen. Regeln, som kom till bl.a. i syfte att motverka handeln

med stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen vid köpetillfället på

något sätt avviker från vad som kan anses normalt, krav ställs på särskild

försiktighet hos förvärvaren.

Godtroskravet innebär en långtgående skyldighet att vid förvärvet iaktta

aktsamhet beträffande överlåtarens rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen

av om förvärvaren har varit tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först

skall förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg, dvs. hur det

gick till vid förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa omständigheter är

sådana att förvärvaren kan anses ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet.

Aktsamhetskravet skall anpassas efter egendomens beskaffenhet, de förhållanden

under vilka egendomen bjöds ut och omständigheterna i övrigt.

Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv ställs högre än de krav

som avgör om en förvärvare av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den

straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen skall sålunda göras efter

olika måttstockar. Detta kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för

häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå inte skall anses ha gjort

ett civilrättsligt giltigt godtrosförvärv.

I ett avseende är extinktionsprincipen modifierad. Godtrosförvärvslagen

innehåller nämligen regler om att den som på grund av någon annans

godtrosförvärv har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt att få

denna tillbaka mot lösen. Den som vill lösa till sig egendomen skall kräva

tillbaka den från innehavaren inom tre månader från det att han fick eller

måste antas ha fått kännedom om dennes innehav (4 §). Lösenbeloppet skall

motsvara ägarens kostnader för förvärvet av egendomen och dess förbättring.

Vidare skall hänsyn tas till förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver

dock aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln (5 §). Rätten till

lösen torde ha störst betydelse när det gäller personliga föremål med värden

utöver de rent ekonomiska, museiföremål och annat, där en utgiven

försäkringsersättning inte medger ersättningsköp.

Regeringen tillkallade år 1993 en särskild utredare för att se över

godtrosförvärvslagen. Enligt direktiven (dir. 1993:102) var utredarens

huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv

av stöldgods och utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med

stöldgods. Utredningen, som antog namnet Godtrosförvärvsutredningen, skulle

bl.a. överväga fördelar och nackdelar med en lagstiftning som i fråga om

stöldgods baseras på den s.k. vindikationsprincipen i stället för

extinktionsprincipen. En tillämpning av vindikationsprincipen beträffande

stöldgods skulle innebära att den bestulnes äganderätt till godset skulle

bestå, oavsett om någon annan hade förvärvat egendomen i god tro, och att den

bestulne alltså skulle ha rätt att få tillbaka det stulna utan att betala

lösen.

Godtrosförvärvsutredningen avlämnade i maj 1995 betänkandet (SOU 1995:52)

Godtrosförvärv av stöldgods? I betänkandet föreslås bl.a. en skärpning av

kriterierna för god tro i 3 §. Däremot föreslås inga förändringar i fråga om de

grundläggande principerna för godtrosförvärv. Betänkandet är nu föremål för

beredning inom Regeringskansliet, och en proposition har aviserats till den 25

maj innevarande år.

Frågan om ändrade regler när det gäller godtrosförvärv av stöldgods tas upp i

motion L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m). Motionärerna yrkar att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtrosförvärv i syfte

att stärka ursprungsägarens ställning. Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i motion

L903 att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen. Regeln skall

omfatta stöldgods och annan egendom som varit föremål för tillgreppsbrott. I

båda motionerna kritiseras de nuvarande reglerna på området, vilka motionärerna

anser vara svåra att tillämpa. Bestämmelserna bidrar dessutom, enligt

motionärernas mening, till att det blir alltför lätt att avyttra stöldgods.

Dessutom anser motionärerna att det är kränkande för den bestulne att inte få

tillbaka det stulna om detta skulle komma till rätta.

Frågan om en översyn av lagen om godtrosförvärv av lösöre har behandlats av

riksdagen vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner i ämnet, senast

hösten 1994 (se bet. 1994/95:LU2). Utskottet konstaterade att syftet med den då

aktuella motionen var tillgodosett genom den pågående utredningen. Motionen

avstyrktes och riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:28).

Utskottet anser att resultatet av det fortsatta beredningsarbetet inom

Regeringskansliet med anledning av betänkandet Godtrosförvärv av stöldgods bör

avvaktas innan några ställningstaganden från riksdagens sida kommer till stånd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L902 och L903.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:L902 och 1996/97:L903.

res. 1 (mp)

Stockholm den 10 mars 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson

(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).

Reservation

Godtrosförvärv av stöldgods

Yvonne Ruwaida (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?och L903? bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del instämma i motionärernas uppfattning om att

godtrosförvärvslagen är förenad med tillämpningsproblem. Framför allt kan

kritik riktas mot lagen eftersom den inte i tillräckligt hög grad försvårar

handeln med stöldgods. Innehållet i de nuvarande bestämmelserna medför nämligen

att det ofta är svårt för den som blivit bestulen att få tillbaka det stulna

även om egendomen skulle komma till rätta. Detta förhållande torde vidare många

gånger upplevas som kränkande för den som blivit bestulen. På grund av

lagstiftningens karaktär är det också få civilrättsliga tvister som över huvud

taget blir föremål för domstolsprövning.

Mot den nu angivna bakgrunden förordar utskottet i likhet med motionärerna

att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen när det gäller egendom

som frånhänts den rättmätige ägaren genom stöld, rån, tillgrepp av

fortskaffningsmedel eller egenmäktigt förfarande. Enligt utskottets mening

torde en sådan ordning vara väl förankrad i det allmänna rättsmedvetandet.

Vad utskottet nu anfört om behovet av ändringar i godtrosförvärvslagen bör

riksdagen, med bifall till motion L903 och med anledning av motion L902, som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L903 och med anledning av

motion 1996/97:L902 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.