Bet. 1997/98:LU2

Lagutskottets betänkande

1997/98:LU02

Rättsligt skydd för databaser, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1997/98

LU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1996/97:111 Rättsligt skydd för

databaser, m.m., vari regeringen föreslår ändringar i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Syftet med lagförslaget är

att i svensk rätt införliva ett EG-direktiv om rättsligt skydd för databaser

(96/9/EG). De föreslagna ändringarna gäller bl.a. sammanställningar i digital

form och det s.k. katalogskyddet.

Därutöver föreslås en ändring i upphovsrättslagen som innebär att

upphovsrätten inte skall hindra att ett verk används i rättsvårdens eller den

allmänna säkerhetens intresse.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Utskottet har uppvaktats i ärendet av Konstnärliga och Litterära

Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Svenska Förläggareföreningen

och Svenska Tidningsutgivareföreningen Tidningsutgivarna. Vidare har en

utfrågning ägt rum med företrädare för Justitiedepartementet.

Propositionen har inte föranlett någon motion, och utskottet tillstyrker de

föreslagna lagändringarna.

Propositionen

I proposition 1996/97:111 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.

Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Allmän bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger ett

tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär att

skaparen av verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt, och han har ett

visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma

i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla

verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk om

den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av

varandra.

Datorprogram åtnjuter i princip samma upphovsrättsliga skydd som litterära

verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt kopiering utan också mot

framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan

rättighetshavarens tillstånd.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en

principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket

tillgängligt för allmänheten genom att framföra eller visa det offentligt och

sprida exemplar av verket. Såsom framställning av exemplar anses även att

verket överförs på anordning, genom vilket det kan återges (2 §).

Skyddet för upphovsmän är i vissa avseenden inskränkt av hänsyn till

allmänna eller enskilda intressen. En väsentlig sådan inskränkning är att var

och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt

bruk. Denna regel ger dock inte rätt att kopiera datorprogram för enskilt bruk

(12 §). Under närmare angivna förutsättningar får exemplar av verk vidare

framställas bl.a. inom sjukhus och inom vissa arkiv och bibliotek (13-18 §§).

En annan inskränkning i upphovsrätten är att var och en får framföra utgivna

verk offentligt vid bl.a. undervisning (21 §).

Sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material representerar

många gånger ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader

som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet.

Sammanställningen kan finnas i olika teknisk form, t.ex. i en bok eller i en

katalog, på en videoupptagning i en film eller i digital form på en

datadiskett eller på en elektronisk anslagstavla. Som exempel på

sammanställningar med uppgifter kan nämnas telefonkataloger, tidtabeller,

tidningsbilagor med veckans TV-program och turistbroschyrer med stadens

restauranger. Exempel på sammanställningar med annat material än rena

uppgifter är kalendrar, läseböcker, diktsamlingar, multimediaprodukter i

digital form, samlingsskivor, tidningar, uppslagsverk och vetenskapliga

publikationer med bidrag från flera författare.

Sammanställningar som utgörs av en samling verk och som i sig uppfyller

kravet på verkshöjd brukar kallas för samlingsverk. Utgångspunkten är att

upphovsrätten till ett verk som är en sammanställning tillkommer den som har

skapat verket. Upphovsmannens förfoganderätt avser verket som sådant, alltså

sammanställningen i sig, men hans rätt inskränker inte rätten till de

särskilda verk som ingår i sammanställningen (5 §).

Genom kravet på att ett verk måste ha en viss självständighet och

originalitet faller vissa sammanställningar utanför begreppet verk.

Sammanställningarna kan likväl ha ett betydande värde med hänsyn till det

arbete och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och

ordna materialet. Obehöriga kopieringar, som när det gäller digital teknik

ofta kan utföras med billiga metoder, kan vålla framställaren kännbara

förluster. Därför har sammanställningarna fått ett särskilt skydd i

upphovsrättslagen, det s.k. katalogskyddet. Skyddet innebär att en katalog, en

tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har

sammanställts inte utan framställarens samtycke får eftergöras förrän tio år

har förflutit efter det år då arbetet gavs ut. Katalogskyddet utesluter inte

att upphovsrätt kan åberopas. En produkt kan sålunda omfattas av såväl

upphovsrätt som katalogskydd. Katalogskyddet tillkommer alltså den som har

framställt arbetet. Därmed förstås det företag som har föranstaltat om

produktens utarbetande (49 §).

I linje med vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet till

sammanställningar avser katalogskyddet arbetet som sådant. Katalogskyddet ger

alltså inte något skydd för de särskilda uppgifter som har sammanställts. I

skyddet mot eftergörande gäller en rad inskränkningar, vilka överensstämmer

med de inskränkningar som gäller i upphovsmannens ensamrätt till

exemplarframställning (49 § andra stycket).

Katalogskyddet tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare

eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

liksom på arbeten som först utgivits i Sverige (61 § andra stycket).

Arbeten med ett litet antal uppgifter kan inte göra något anspråk på skydd,

även om de skulle vara resultatet av en väsentlig investering.

EG-direktivet om rättsligt skydd för databaser

Med undantag för Danmark och Finland finns inte något som motsvarar det

svenska katalogskyddet i några andra medlemsstater i EU. Dessutom har det i

medlemsstaterna utvecklats olika rättspraxis när det gäller det rent

upphovsrättsliga skyddet för sammanställningar. Olikheterna i

förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd till sammanställningar har

ansetts negativt påverka den inre marknaden, främst genom att hindra den fria

rörligheten av varor. Detta har bedömts särskilt olämpligt eftersom

medlemsstaterna i dag har ett gemensamt och betydande intresse av att det i

hela gemenskapen finns goda förutsättningar för investeringar i

informationstekniken.

Av sådana skäl har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv (96/9/EG) om

rättsligt skydd för databaser. Direktivet bestämmer förutsättningarna för att

databaser skall ha upphovsrättsligt skydd. Det upphovsrättsliga skyddet

kompletteras med ett särskilt immaterialrättsligt skydd för de databaser som

inte uppfyller kraven för det upphovsrättsliga skyddet (rätt av sitt eget

slag). En grundtanke med direktivet är att låta medlemsstaterna själva

bestämma vilka inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom i vissa för

gemenskapen betydelsefulla avseenden. En annan grundsats är att det

immaterialrättsliga skyddet inte skall vara beroende av i vilken teknisk form

databasen föreligger.

Det upphovsrättsliga skyddsföremålet är i direktivet angivet så att

databaser som genom det sätt på vilket innehållet valts ut eller arrangerats

utgör intellektuella verk skall åtnjuta skydd som sådana och inga andra

kriterier får tillämpas (artikel 3). Det innebär att databasen skall bygga på

intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrättsligt skyddad. Att

databasen är resultatet av en viss investering är inte tillräckligt. Det

upphovsrättsliga skyddet avser databasens struktur och inskränker inte

upphovsrätten till innehållet.

Den särskilda immaterialrätt (rätt av sitt eget slag) som skall komplettera

de harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd har som

skyddsföremål databaser som är resultatet av en väsentlig investering. Det är

fråga om en ensamrätt att under bestämd tid förfoga över arbetet på visst sätt

och med inskränkningar i de fall samhälleliga intressen påkallar det. Skyddets

innehåll består i att utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig

del av databasens innehåll inte får ske utan framställarens samtycke. Det är

endast databasen som sådan som är skyddad. I rätten skall gälla inskränkningar

enligt samma principer som råder för upphovsrätten.

Subjekt för det särskilda immaterialrättsliga skyddet är enligt direktivet

databaser vars framställare har en viss, närmare angiven, anknytning till

gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med tredje land om att även

andra databaser skall skyddas (artikel 11).

Medlemsstaterna skall införa de lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa direktivet före den 1 januari 1998.

I syfte att genomföra EG-direktivet om rättsligt skydd för databaser anordnade

regeringskansliet i november 1996 en hearing i ämnet. På grundval härav

utarbetade regeringen en promemoria (Ds 1996:71) Rättsligt skydd för databaser

med förslag till de lagändringar som bedömdes nödvändiga för genomförandet.

Promemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i

propositionen.

Regeringens förslag och utskottets ställningstagande

I propositionen gör regeringen bedömningen att direktivet inte kräver någon

ändring i upphovsrättslagens reglering av upphovsrättens föremål och inte

heller i fråga om vem som upphovsrätten tillkommer. Vidare anser regeringen

att direktivet inte påkallar någon ändring i regleringen av upphovsmannens

förfoganderätt.

När det gäller inskränkningar i upphovsrätten till sammanställningar

framhåller regeringen att direktivet kräver vissa, men inte några mer

genomgripande, ändringar i regleringen. Sålunda föreslås ändringar i

upphovsrättslagen som innebär att den som har rätt att använda en

sammanställning alltid får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för

att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda

ändamål. Vidare föreslås att inskränkningen i upphovsrätten för framställning

av exemplar för enskilt bruk inte skall omfatta rätt att framställa exemplar i

digital form av sammanställningar i sådan form. Härigenom åstadkoms

överensstämmelse med vad som i det avseendet redan gäller för datorprogram.

Den föreslagna bestämmelsen gäller endast exemplar i digital form och hindrar

inte att exemplar i annan form framställs för enskilt bruk av

sammanställningar i digital form. Inskränkningen i upphovsrätten för

offentligt framförande av utgivna verk vid undervisning skall enligt förslaget

inte ge rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.

Beträffande det särskilda immaterialrättsliga skyddet för samlingar (rätten

av sitt eget slag) anser regeringen att direktivet bör genomföras genom vissa

ändringar i katalogskyddet. Sålunda konstaterar regeringen att katalogskyddets

föremål måste ändras till att uttryckligen avse alla arbeten som är resultatet

av en väsentlig investering. Samtidigt kan det vara så att en icke väsentlig

investering ger en samling med ett stort antal uppgifter, vilken alltså i dag

omfattas av katalogskyddet men inte täcks av direktivet. Det vore enligt

regeringen otillfredsställande om det nu inte längre skulle finnas något skydd

för sådana arbeten, och eftersom direktivet tillåter att ett mera omfattande

rättsskydd ges bör katalogskyddet även i fortsättningen gälla också för

arbeten med ett stort antal uppgifter.

Katalogsskyddets innehåll bör också enligt regeringen ändras till att avse

ensamrätt att framställa exemplar av arbetet och att göra det tillgängligt för

allmänheten. Regeringen påpekar att ensamrätten därmed i och för sig kommer

att bli lite mer omfattande än vad som egentligen krävs enligt direktivet, men

att direktivet inte hindrar att en starkare ensamrätt ges. Att innehållet i

katalogskyddet därigenom kommer att i stor utsräckning nära ansluta till vad

som gäller för det upphovsrättsliga skyddet kan enligt regeringen inte antas

få några negativa konsekvenser. Tvärtom, anförs det, medför en sådan ordning

den fördelen för det praktiska rättslivet att man normalt inte behöver ta

ställning till frågan huruvida en samling utgör ett verk som skyddas med

upphovsrätt enligt 1 § eller ett arbete som skyddas med katalogskydd enligt 49

§.

Skyddet föreslås gälla i 15 år. Enligt förslaget gäller samma inskränkningar

i skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten, vilket också är

huvudprincipen i dag. En ny regel föreslås om att avtalsvillkor som på visst

sätt utvidgar det grundläggande skyddet är ogiltiga.

Regeringen föreslår också vissa ändringar i katalogskyddets

tillämpningsområde för att åstadkomma full överensstämmelse med direktivets

krav.

I fråga om sanktioner mot intrång i upphovsrätten föreslås att den som

otillåtet framställer exemplar i digital form av offentliggjorda

sammanställningar i digital form som huvudregel inte döms till ansvar men kan

bli skadeståndsskyldig.

I propositionen behandlas även en framställan från Justitiekanslern om

användning av verk i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intressen.

Nuvarande regler innebär att inskränkning i upphovsrätten får ske för sådan

användning, men endast för fotografiska verk. Justitiekanslerns framställning

var föremål för en hearing som Regeringskansliet anordnade i mars 1997.

Regeringen anser för sin del att det kan uppstå situationer av olika slag där

ett verk behöver användas i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens

intresse men där användningen inte har stöd i lag. Enligt regeringen finns det

goda skäl att utvidga upphovsrättslagens inskränkning för sådan användning

till att avse - inte bara fotografiska verk - utan verk i allmänhet.

Utvidgningen föreslås gälla även för de närstående rättigheterna såsom

katalogskyddet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. De nya

bestämmelserna skall enligt övergångsregleringen, med vissa närmare angivna

undantag, tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före

ikraftträdandet.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet har

ingen erinran mot förslagen. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen.

Mot bakgrund av att flera remissinstanser som yttrat sig över promemorian (Ds

1996:71) har haft olika, ibland motstridiga, uppfattningar om innebörden av

förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form utvecklas i

propositionen hur regeringen uppfattar rättsläget på denna punkt (s. 31 sista

stycket och s. 32). Sålunda anför regeringen bl.a. att enbart det förhållandet

att ett verk som är återgivet i digital form kommer upp på en bildskärm inte

medför att ett exemplar framställs av verket, eftersom detta inte fixeras på

bildskärmen. Om ett verk i digital form visserligen fixeras inne i en dator,

t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är osjälvständig, t.ex. försvinner

efter ett ögonblick eller när datorn stängs av, framställs inte heller ett

exemplar av verket. Om man däremot, anför regeringen vidare, gör en

självständig fixering av verket, t.ex. genom att lagra det på datorns hårddisk

eller på en datadiskett, framställs ett exemplar av verket.

Dessa uttalanden från regeringens sida om innebörden av förfoganderätten när

det gäller exemplar i digital form har inför utskottet kritiserats av

företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd

(KLYS), Copyswede, Svenska Förläggareföreningen och Svenska

Tidningsutgivareföreningen Tidningsutgivarna. Organisationerna anser att

regeringen, utan att direktivet om rättsligt skydd för databaser påkallar det,

tagit ställning i en mycket kontroversiell fråga som fortfarande är föremål

för olika internationella överväganden, bl.a. inom EU. Enligt organisationerna

bör riksdagen ta avstånd från regeringens uttalanden.

Utskottet finner för sin del inte anledning att inom ramen för förevarande

lagstiftningsärende göra några uttalanden i frågan om innebörden av

upphovsmannens förfoganderätt när det gäller exemplar i digital form.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande rättsligt skydd för databaser, m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk,

dels ock lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister.

Stockholm den 21 oktober 1997

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg

(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin

(m).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister