Bet. 1997/98:LU22

Lagutskottets betänkande

1997/98:LU22

Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1997/98

LU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1997/98:98 Vissa

stiftelserättsliga frågor m.m. jämte två motioner som väckts med anledning av

propositionen. I propositionen föreslås vissa ändringar i stiftelselagen.

Ändringarna gäller dels möjligheterna för stiftelserevisorer att anlita biträde

vid revision, dels registrering av personnummer eller organisationsnummer för

stiftelseföreträdare. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen.

I propositionen redovisar regeringen sina överväganden rörande en fråga om

pantsättning av nyttjanderätter. Med anledning av en motion (fp) i den delen

förordar utskottet ett tillkännagivande som innebär att regeringen skall

kartlägga behovet av en ny kreditsäkerhetsform.

Propositionen

I proposition 1997/98:98 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

3. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157).

Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.

Motionerna

1997/98:L22 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet sambo vad gäller

regler om revisorsjäv i stiftelselagen.

1997/98:L23 av Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en förnyad utredning om pantsättning av

nyttjanderätt i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Ändringar i stiftelselagen

Enligt 4 kap. 6 § stiftelselagen (1994:1220) är bl.a. stiftelsens stiftare

eller förvaltare och den som är anställd hos, eller på ett annat sätt intar en

underordnad eller beroende ställning till stiftelsen eller förvaltaren,

obehöriga att vara revisor i en stiftelse. Enligt tredje stycket i samma lagrum

får en revisor vid revisionen inte anlita någon som inte är behörig att vara

revisor.

Bestämmelsen i tredje stycket har kritiserats för att den hindrar revisorer i

stiftelser som har bildats eller som förvaltas av en kommun att anlita biträde

av exempelvis personalen vid kommunens revisionskontor.

Enligt regeringens mening får den nuvarande regleringen i 4 kap. 6 § alltför

långtgående konsekvenser. Bl.a. kan den granskningskompetens som finns på

kommunala revisionskontor inte utnyttjas vid granskning av stiftelser som

förvaltas av en kommun. Regeringen anser därför att förbudet mot att anlita

biträde av personer som är anställda av stiftelsens förvaltare bör mjukas upp

så att det skapas ett större utrymme för att involvera tjänstemän i

granskningen av de stiftelser som kommuner förvaltar. Samma behov av att vid

revision ta hjälp av personer som är anställda av förvaltaren kan också finnas

i andra fall, exempelvis när en stiftelse förvaltas av en bank eller en statlig

myndighet. Också i sådana fall bör det, enligt regeringens mening, skapas ett

större utrymme för stiftelserevisorer att anlita biträde av personer som hos

förvaltaren ägnar sig åt ett självständigt granskningsarbete.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en revisor i en stiftelse skall

ges möjlighet att vid revisionen anlita biträde av den som är anställd hos

stiftelsens stiftare eller förvaltare för att uteslutande eller huvudsakligen

ha hand om intern revision eller granskning av liknande slag. Sådant biträde

skall dock bara få anlitas i den utsträckning det står i överensstämmelse med

god revisionssed.

I propositionen tas också upp frågor som gäller registrering av personnummer

eller organisationsnummer för stiftelseföreträdare. I motsats till vad som

gäller i fråga om registrering av företrädare för aktiebolag, handelsbolag och

ekonomiska föreningar finns det i stiftelselagens bestämmelser om registrering

av stiftelser (10 kap.) inte några regler om att uppgifter om personnummer

respektive organisationsnummer för styrelseledamöter, förvaltare eller särskilt

bemyndigade företrädare skall tas in i stiftelseregistret. Uppgifter om

stiftelsens stiftare registreras över huvud taget inte i stiftelseregistret.

Dessa förhållanden har visat sig medföra svårigheter att identifiera

stiftelsens företrädare och ansetts medföra risker att stiftelseformen används

för ekonomisk brottslighet.

I propositionen föreslås med hänvisning härtill att anmälan för registrering

i stiftelseregistret skall innehålla bl.a. uppgift om styrelseledamöternas

personnummer eller förvaltarens organisationsnummer samt uppgift om

personnummer för särskilt bemyndigade företrädare. I syfte att förhindra att

stiftelser används som redskap i ekonomisk brottslighet föreslås vidare vissa

ändringar i handelsregisterlagen (1974:157). Ändringarna innebär att

handelsregistrets uppgifter om olika slag av näringsidkare skall kompletteras i

vissa avseenden. Bl.a. skall det vid registrering av handelsbolag i vilka en

stiftelse med egen förvaltning är bolagsman antecknas personuppgifter för dem

som är styrelseledamöter i stiftelsen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Utskottet tillstyrker de föreslagna lagändringarna.

I motion L22 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande som innebär att

också homosexuella sambor - inte bara sambor - skall anges i 4 kap. 6 § första

stycket stiftelselagen.

Utskottet konstaterar att den fråga som motionären tar upp har generell

giltighet. Eventuella lagändringar bör, enligt utskottets mening, göras i den

familjerättsliga lagstiftningen. Utskottet förutsätter att frågan kommer att

behandlas av Samboendekommittén, som bl.a. har i uppdrag att lämna förslag på

hur omotiverade skillnader mellan homosexuella och heterosexuella sambor

lämpligen bör undanröjas (dir. 1997:75).

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L22.

Panträtt i registrerad nyttjanderätt

Byggnad på annans mark är ett slags egendom som föreligger när byggnaden ägs av

en person som inte också äger marken där byggnaden står. En äldre men ännu

vanlig beteckning på samma förhållande är ?hus på ofri grund?. Byggnad på

annans mark räknas rättsligt sett som lös egendom. Den viktigaste innebörden

härav är att egendomen faller vid sidan av fast egendom och sålunda inte

omfattas av reglerna om inteckning och panträtt i fastighet.

Den år 1977 tillsatta Byggnadspantsutredningen hade i uppgift att skapa ett

pantsystem för byggnader på annans mark. Utredningen föreslog i betänkande (SOU

1984:22) Panträtt i registrerad nyttjanderätt en ny lag om registerpantsystem,

motsvarande det som gäller för fastigheter. Pantobjektet skulle enligt

förslaget bestå av nyttjanderätten till marken i förening med byggnad och annan

egendom som nyttjanderättshavaren har där. Nyttjanderätten skulle registreras i

ett särskilt nyttjanderättsregister. Panträtten var konstruerad som panträtt i

fastighet. Nyttjanderättshavaren skulle sålunda ansöka om inteckning och när

den beviljats skulle ett pantbrev utfärdas. Pantbrevet skulle användas vid

pantsättning hos en fordringshavare. - Byggnadspantsutredningens förslag har

inte lett till lagstiftning.

Våren 1995 behandlade utskottet en motion vari begärdes förslag till

lagregler som innebär bättre kreditmöjligheter för byggnader på annans mark.

Utskottet påpekade därvid de svårigheter som ägare till eller spekulanter på

fritidshus på arrenderad mark har att kunna utnyttja byggnaden på

arrendestället som säkerhet vid upptagande av lån för exempelvis en om- eller

tillbyggnad. Enligt utskottets mening var det angeläget att förbättra

kreditmöjligheterna för särskilt denna kategori av arrendatorer. Utskottet var

inte berett att förorda ett genomförande av Byggnadspantsutredningens förslag

utan ansåg att frågan förutsättningslöst borde övervägas på nytt. Vad utskottet

sålunda, med bifall till den då aktuella motionen, anförde gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna (bet. 1994/95:LU26, rskr. 361).

I förevarande proposition återkommer regeringen i frågan. I propositionen

redovisas fördelar och nackdelar med Byggnadspantsutredningens förslag. Vid en

samlad bedömning kommer regeringen fram till slutsatsen att utredningens

förslag inte bör genomföras. Av propositionen framgår att man inom

Justitiedepartementet övervägt om det finns andra sätt att genom lagstiftning

förbättra kreditmöjligheterna för innehavare av byggnader på ofri grund. Det

har emellertid inte framkommit några lösningar som på något avgörande vis

skiljer sig från Byggnadspantsutredningens förslag. Regeringen förklarar sig

därför för närvarande inte beredd att föreslå något nytt, i lag reglerat system

för pantsättning av nyttjanderätter eller byggnader på ofri grund och kan inte

heller se att det är möjligt att genom någon annan slags lagändringar förbättra

kreditmöjligheterna i de aktuella fallen.

Bengt Harding Olson och Kerstin Heinemann (båda fp) kritiserar regeringens

slutsatser i motion L23. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall

begära en förnyad utredning.

Utskottet vill för sin del peka på att en majoritet av remissinstanserna var

uttalat positiv till Byggnadspantsutredningens förslag, och enligt utskottets

mening torde det stå klart att ett genomförande av utredningens lagförslag är

ägnat att leda till bättre kreditvillkor för byggnadernas ägare än de villkor

som kreditinstituten annars kan erbjuda. Utskottet är emellertid inte heller nu

berett att förorda ett genomförande av den lagstiftning

Byggnadspantsutredningen föreslog. Inte heller är utskottet berett att förorda

en ny utredning helt i linje med motionärernas önskemål. I stället bör

regeringen, enligt utskottets mening nu, 20 år efter det att

Byggnadspantsutredningen fick sina direktiv, först och främst undersöka och

söka kartlägga om det fortfarande finns något behov av en ny

kreditsäkerhetsform för byggnader på annans mark. Om det därvid skulle visa sig

att behov föreligger utgår utskottet från att regeringen ånyo överväger

lagstiftningsfrågan.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion L23 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

dels lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse

m.m.,

dels lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

2. beträffande homosexuella sambor

att riksdagen avslår motion 1997/98:L22,

3. beträffande panträtt i registrerad nyttjanderätt

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:L23 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 april 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s),

Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin

(m).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

3 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)