Bet. 1997/98:LU25

Lagutskottets betänkande

1997/98:LU25

Pensionsrättigheter och bodelning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1997/98

LU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1997/98:106

Pensionsrättigheter och bodelning. Propositionen innehåller förslag till

ändringar i äktenskapsbalkens bestämmelser om makars pensionsrättigheter vid

bodelning. Förslaget innebär att rätt till pension på grund av privat

pensionsförsäkring eller pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen om

individuellt pensionssparande som regel skall ingå i bodelning med anledning av

äktenskapsskillnad. Pensionsrättigheterna skall undantas helt eller delvis

endast om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och

omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att pensionsrätten ingick i

bodelningen. Vid bodelning med anledning av dödsfall skall sådana

pensionsrättigheter inte heller fortsättningsvis ingå i bodelning. Vidare

föreslås i propositionen ett tillägg i bestämmelserna om underhållsbidrag till

make som markerar att pensionsskyddet kan ha betydelse för underhållsfrågan.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet

tillstyrker bifall till propositionen.

Propositionen

I proposition 1997/98:106 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.

Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Nuvarande ordning

Äktenskapsbalken utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,

giftorättsgods och enskild egendom. Enligt 7 kap. 1 § är en makes egendom

giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. I vilka fall en makes

egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 §. Främst märks det fallet att

makarna genom äktenskapsförord bestämt att viss egendom skall vara enskild.

Vidare anges i lagrummet att egendom kan vara enskild om en make har fått den i

gåva från någon annan än den andra maken med villkoret att egendomen skall vara

mottagarens enskilda. Detsamma gäller i fråga om egendom som under sådana

villkor tillfaller en make genom arv eller testamente. Numera kan även egendom

som en make förvärvar genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring,

olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring, som tecknats av någon annan än den

andra maken, vara enskild om försäkringstagaren föreskrivit det. Vilken

karaktär egendomen eller tillgången har får betydelse vid bodelning mellan

makar.

Bodelning skall göras inte bara då äktenskapet upplöses genom

äktenskapsskillnad utan även vid den ena makens död. Makarna har också

möjlighet att - om de är överens om det - göra bodelning utan samband med

äktenskapets upplösning. Giftorättsgods skall som huvudregel ingå i

bodelningen, medan enskild egendom i princip inte skall göra det.

Äktenskapsbalken bygger på principen att makarnas giftorättsgods vid

bodelningen skall delas lika mellan dem sedan vardera maken erhållit täckning

för sina skulder.

Enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken har vardera maken rätt att undanta viss

egendom eller rättighet från bodelningen trots att egendomen eller rättigheten

utgör giftorättsgods. I lagrummets första stycke föreskrivs att rättigheter som

inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte skall ingå i

bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Därav följer

att rätten till pension från den allmänna försäkringen skall hållas utanför

bodelningen. Detsamma torde gälla en anställds rätt enligt en

pensionsförsäkring som arbetsgivaren tecknat. Av andra stycket i paragrafen

följer att också rätt till pension på grund av en privat försäkring som någon

av makarna äger skall undantas. En förutsättning är dock att utfallande belopp

skall beskattas som inkomst och att försäkringen gäller rätt till antingen

ålderspension eller invalidpension (sjukpension) eller till efterlevandepension

i fall då rätt till utbetalning av pension föreligger vid bodelningen. Rätt

till pension som tillkommer någon av makarna på grund av pensionssparavtal

enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall inte heller ingå

i bodelning.

De angivna slagen av pensionsrättigheter på grund av en privat försäkring

eller ett pensionssparavtal skall dock, enligt 10 kap. 3 § fjärde stycket

äktenskapsbalken, helt eller delvis ingå i bodelningen om det med hänsyn till

äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i

övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. I

samband med bestämmelsens tillkomst uttalades att jämkningsbestämmelsen får ses

som en undantagsregel och därför bör tolkas restriktivt (prop. 1989/90:30, bet.

LU11). Pensionsrättigheterna kan också enligt 10 kap. 4 § första stycket ingå i

bodelningen om makarna är överens om detta.

Enligt 11 kap. 4 § äktenskapsbalken har make rätt till kompensation vid

bodelning för det fall den andra maken inför en förestående äktenskapsskillnad

gjort vederlagsfria transaktioner. Bestämmelsen innebär att resultatet av

bodelningen skall korrigeras om den ena maken inom tre år före ansökan om

äktenskapsskillnad genom gåva avhänt sig giftorättsgods i inte obetydlig

omfattning eller använt sitt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda

egendom. Detsamma gäller när giftorättsgodset använts till att öka värdet av en

sådan pensionsförsäkring som enligt 10 kap. 3 § äktenskapsbalken inte skall

ingå i bodelningen. Korrigeringen skall göras så att man vid bodelningen

beräknar den andra makens andel i boet som om det aktuella giftorättsgodset

alltjämt hade funnits kvar.

Sedan den egendom som inte skall ingå i bodelningen frånskilts och

korrigering gjorts för skuldtäckning och för dispositioner, som någon av

makarna gjort inom tre år från ansökan om äktenskapsskillnad, skall som

huvudprincip makarnas samlade giftorättsgods delas lika mellan dem. Denna

princip kan emellertid frångås i vissa situationer då ett strikt fasthållande

vid en likadelningsregel skulle leda till ett oskäligt resultat. Sålunda

stadgas i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken att, vid bodelning som förrättas under

makarnas livstid, ena maken av sitt giftorättsgods kan få behålla mer än sin

andel av sitt giftorättsgods om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn

till äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden och

omständigheterna i övrigt. I äktenskapsbalken har vidare införts en särskild

regel om jämkning av äktenskapsförord.

Tidigare behandling

Före äktenskapsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1988 var huvudregeln att

privata pensionsförsäkringar ingick i bodelningen, medan flertalet andra

pensionsförmåner i enlighet med vad som också nu gäller enligt 10 kap. 3 §

första stycket äktenskapsbalken hölls utanför. Vid äktenskapsbalkens tillkomst

framhöll departementschefen (se prop. 1986/87:1 s. 162) att det stora flertalet

människor har sin pensionering ordnad på det sättet att förmånen inte ingår i

en bodelning. Till försvar för att pension på grund av pensionsförsäkring

enligt då gällande regler ingick i bodelningen brukade enligt

departementschefen anföras att betalningen av försäkringspremierna i realiteten

belastar bägge makarnas ekonomi och därför får anses utgöra resultatet av deras

gemensamma uppoffringar. Det hade också framhållits att pensionsförsäkringarna

ofta innefattade mycket stora ekonomiska tillgångar. Skatteaspekter och andra

hänsyn hade medverkat till att pensionsförsäkringar ofta hade karaktär av

kapitalplacering. Emellertid hade enligt departementschefen också kritik

riktats mot att pensionsförsäkringarna inte följde samma regler som annan

pension. Kritiken mot att dessa försäkringar omfattades av bodelning efter

äktenskapsskillnad framträdde med särskild styrka i det fallet att den andra

maken hade rätt till pension vars värde inte ingick i bodelningen. I anslutning

till detta uttalande erinrade departementschefen om att pensionsförsäkringar i

kommunalskattelagens bemärkelse var inskränkta till sådana försäkringar som

tillgodoser pensioneringsbehov. Vid inkomstbeskattningen tillåts inte heller

avdrag för högre premier än som anses behövliga för att försäkringstagaren

skall erhålla en normal pension. Försäkringstagaren saknar vidare - med vissa i

sammanhanget betydelselösa undantag - möjligheter att disponera över det

förmögenhetsvärde som försäkringen representerar. Med hänsyn till anförda

förhållanden ansåg departementschefen att det inte borde göras någon skillnad

vid bodelning mellan vanlig pension och pensionsförmåner från

pensionsförsäkring.

Efter äktenskapsbalkens ikraftträdande har utskottet vid flera tillfällen

behandlat motioner med yrkanden om ändring av pensionsförsäkringars ställning i

bodelningshänseende. Utskottet har därvid funnit att de skäl som åberopats till

stöd för nuvarande ordning alltjämt äger giltighet. Vidare har utskottet pekat

på den fördel som bestämmelsen i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken ger den

efterlevande maken vid bodelning med anledning av den ena makens död. Enligt

tidigare gällande ordning kunde den efterlevande maken tvingas att från sin

andel av giftorättsgodset utge kompensation till den avlidne makens

bröstarvingar för värdet av den pensionsrätt som tillkom henne enligt en

försäkring, och detta gällde både i fall då hon själv tecknat försäkringen och

i fall då hon insatts som förmånstagare till makens försäkring (se bl.a. bet.

1989/90:LU11).

Utskottet har också under senare år vid ett antal tillfällen behandlat

motioner vari anförts att makarnas totala pensionsskydd bör beaktas vid

bodelning. Utskottet har därvid pekat bl.a. på att rätten till egen pension

eller avtalspension är en sådan rättighet som i regel inte kan överlåtas och

att den därför i likhet med andra sådana rättigheter - enligt vad som länge

gällt inom äktenskapsrätten - undantas från bodelning. En förändring i detta

avseende skulle, enligt vad utskottet anfört, innebära att man frångår en

grundläggande princip på området (se bet. 1989/90:LU11). När spörsmålet

behandlades igen våren 1994 hänvisade utskottet till de överväganden som då var

aktuella inom Regeringskansliet med anledning av Pensionsarbetsgruppens

betänkande (SOU 1994:20) Reformerat pensionssystem (se bet. 1993/94:LU19).

I regeringens proposition 1993/94:250 Reformering av det allmänna

pensionssystemet, den s.k. princippropositionen, som överlämnades till

riksdagen våren 1994, angavs de riktlinjer som skulle vägleda reformeringen av

ålderspensioneringen. I propositionen, som saknade lagförslag, framhölls bl.a.

att syftet med den ändring som gjordes i bodelningsreglerna vid tillkomsten av

äktenskapsbalken var att åstadkomma likformighet med andra former av pension,

nämligen folk- och tilläggspension samt avtalspension. Mot bakgrund av de

förslag som lades fram i princippropositionen om att reglerna för den allmänna

pensioneringen skulle ändras och delning medges av pensionsrätt intjänad inom

det reformerade ålderspensionssystemet förelåg, enligt regeringens mening, inte

längre detta skäl att hålla frivilliga, individuella pensionsförsäkringar

utanför bodelningen. Tvärtom, ansåg regeringen, fanns det anledning att ompröva

det tidigare riksdagsbeslutet om pensionsförsäkringars behandling vid bodelning

just för att åstadkomma en fortsatt parallellitet mellan olika pensionsformer.

Samma synsätt borde enligt regeringen anläggas på det individuella

pensionssparandet. Mot den bakgrunden föreslogs att en särskild utredare skulle

få i uppdrag att utarbeta förslag till ändringar i äktenskapsbalken som innebär

att rätt till pension på grund av frivilliga, individuella pensionsförsäkringar

och medel på pensionssparkonto enligt lagen om individuellt pensionssparande

regelmässigt skall ingå i bodelning efter äktenskapsskillnad.

Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition våren 1994 godkändes i allt

väsentligt de riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem som

föreslagits (bet. 1993/94:SfU, rskr. 439). Lagutskottet framhöll i sitt

yttrande till socialförsäkringsutskottet att en översyn av äktenskapsbalkens

bodelningsregler förutsätter att förslaget om möjlighet till delning av makars

pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet genomförs. Vidare påpekade

lagutskottet, med instämmande av socialförsäkringsutskottet, att det är

angeläget att framlagda förslag såvitt gäller äktenskapsbalken inte leder till

att regelsystemet ytterligare kompliceras. De lagtekniska svårigheterna skulle

enligt utskottet emellertid inte överdrivas, och utskottet såg från sina

utgångspunkter sammanfattningsvis inga hinder mot att man gick vidare med

förslaget (yttr. 1993/94:LU5y).

Sommaren 1994 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över

äktenskapsbalkens regler om bodelning för att anpassa dem till principerna för

det reformerade ålderspensionssystemet. I januari 1995 redovisade utredningen

sitt arbete i betänkandet (SOU 1995:8) Pensionsrättigheter och bodelning.

Betänkandet har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i den nu

aktuella propositionen.

Slutligen bör nämnas att regeringens proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad

ålderspension, m.m. nyligen avlämnats till riksdagen. I propositionen, som

skall behandlas av riksdagen innevarande vår, lämnas förslag till en

genomgripande förändring av det allmänna ålderspensionssystemet.

Utgångspunkterna för lagförslagen är de riktlinjer för en reform som riksdagen

beslutade om våren 1994 på grundval av princippropositionen (prop.

1993/94:250). Förslaget om delning av pensionsrätt har emellertid ersatts av

ett förslag som ger make möjlighet att till den andra maken överföra

pensionsrätt inom det s.k. premiereservsystemet. Endast pensionsrätt för

premiepension som tjänats in under äktenskapet skall kunna bli föremål för

överföring. Överföringen skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och

omfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året.

Överföring av rätt till premiepension skall inte påverka rätt till s.k.

garantipension.

Propositionens förslag

I den nu aktuella propositionen lämnas förslag till ändringar i

äktenskapsbalkens bestämmelser om makars pensionsrättigheter vid bodelning.

Förslaget innebär att rätten till pension på grund av privat pensionsförsäkring

eller pension på grund av pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande som regel skall ingå i bodelning med anledning av

äktenskapsskillnad. Nämnda pensionsrättigheter skall helt eller delvis kunna

lämnas utanför bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska

förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att

pensionsrätten ingick i bodelningen eller om makarna är ense om att

pensionsrättigheten inte skall ingå i bodelningen. Beträffande värdet av

pensionsrättigheterna bör detta enligt regeringen bestämmas utifrån den

pensionsrätt som är intjänad vid värderingstillfället. Eventuellt tillkommande

framtida intjänande av pensionsrätt bör således inte beaktas vid värderingen.

Om den framtida pensionen baseras på ett uppsamlat pensionskapital, bör värdet

av pensionen vara lika med pensionskapitalets storlek. Om pensionsrätten i

stället avser ett årligt pensionsbelopp utan att något pensionskapital har

uppsamlats, bör pensionsrätten enligt regeringen värderas till kapitalvärdet av

de framtida pensionsbeloppen. Vidare bör den latenta skatteskulden på de

framtida pensionsutbetalningarna beaktas vid värderingen.

Vid bodelning med anledning av dödsfall skall, enligt regeringens bedömning,

sådana pensionsrättigheter inte heller fortsättningsvis ingå i bodelning.

Möjligheten att undantagsvis dra in pensionsrättigheterna i bodelning efter

dödsfall föreslås borttagen.

Övriga former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepensioner, pension enligt

nuvarande regler i lagen (1962:381) om allmän försäkring och pension enligt det

reformerade allmänna ålderspensionssystemet, skall inte heller i framtiden ingå

i bodelning. För de fall då det finns en snedfördelning av makarnas

pensionsskydd pekas i propositionen på olika sätt att jämna ut olikheterna och

förbättra situationen efter äktenskapsskillnad för en make som har dåligt

pensionsskydd och otillräckliga möjligheter att själv förbättra skyddet.

I propositionen föreslås vidare en uttrycklig bestämmelse om att det vid

prövning av en makes rätt till underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad för

längre tid än en övergångstid skall tas hänsyn till om maken behöver bidrag för

att skaffa sig pensionsskydd. Det införs också en uttrycklig föreskrift om att

den omständigheten att den underhållsberättigade behöver bidraget för att

skaffa sig pensionsskydd kan vara skäl för att bestämma att bidraget skall

betalas med ett engångsbelopp.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Om ansökan om

äktenskapsskillnad har gjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser

tillämpas.

Utskottets bedömning

Utskottet kan för sin del konstatera att flera olika skäl kan anföras såväl för

som emot de framlagda lagförslagen. En invändning mot förslaget att låta

pension på grund av privat pensionsförsäkring eller pension på grund av

pensionssparavtal ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad gäller

den bristande parallellitet mellan olika slag av pensionsrättigheter som blir

följden av förslaget. Fördelarna med en likformig behandling av olika slag av

pensionsrättigheter vid bodelning måste emellertid, enligt utskottets mening,

ställas mot de principiella synpunkter och grundläggande värderingar som ligger

bakom reformarbetet, vilka i allt väsentligt är desamma som anförts som skäl

för förslaget att införa en möjlighet för make att till den andra maken föra

över premiepensionsrätt inom det reformerade allmänna pensionssystemet. En av

dessa synpunkter är att ojämnheter i makars pensionsförhållanden skall kunna

utjämnas och att det är angeläget att åstadkomma regler till skydd för den

ekonomiskt svagare maken, som vid pensioneringen kan drabbas svårt i ekonomiskt

hänseende om ett tidigare äktenskap då är upplöst. Om privata

pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande ingår i bodelning,

tillförsäkras den ekonomiskt svagare maken generellt sett ett bättre skydd.

Detta kan enligt utskottet synas särskilt angeläget som pensionsförsäkringar

under senare år kommit att innehålla alltmer av sparande och mindre av

försäkringsskydd.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de skäl som tidigare motiverat att

pensionsförsäkringar och pensionssparande hålls utanför bodelningen har

förlorat i styrka och att motiven för de förslag som nu läggs fram får anses

väga tyngre. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken.

Stockholm den 28 april 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s),

Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja

Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin

(m).

Propositionens lagförslag