Bet. 1997/98:NU10

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU10

Vissa näringspolitiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 59 motioner från allmänna

motionstiden om vissa näringspolitiska frågor.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av

företrädare för IM Innovationsmarknaden AB och IM Innovationsmäklarna AB.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet ett hundratal yrkanden om olika

näringspolitiska frågor. Samtliga yrkanden avstyrks. Utskottet redovisar sin

syn på hur näringspolitiken allmänt bör inriktas och utformas. När det gäller

yrkanden om kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer,

teknikspridning, kvinnors företagande och kooperativa företag hänvisar

utskottet till olika åtgärder som statsmakterna vidtagit och till det arbete

som pågår på olika områden. I reservationer (m, fp, kd; c; v; mp) presenteras

respektive partiers uppfattning om hur näringspolitiken bör utformas.

Motionsyrkanden om avreglering avstyrks också. Utskottet framhåller samtidigt

vikten av bättre och enklare regler för småföretag när det gäller möjligheterna

att skapa goda tillväxtförutsättningar för dessa företag. Initiativ av

riksdagen i den frågan efterlyses i reservationer (m, fp, kd; c; mp).

Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden om turistnäringen med hänvisning

till av statmakterna vidtagna åtgärder och till pågående arbete. I

reservationer (m, fp, kd; c; mp) redovisas andra bedömningar av behovet av

åtgärder. Ett antal yrkanden om särskilda branschfrågor avstyrks slutligen av

utskottet, med hänvisning till bl.a. pågående beredningsarbete. Beträffande

livsmedelsindustrin följs yrkandena upp i reservationer (m; c; kd).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1997/98:K530 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bred

översyn av lagstiftningen i syfte att stärka småföretagarnas rättsliga

ställning.

1997/98:Sk734 av Gunnar Hökmark (m) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet

Företagsamhetens samhälle.

1997/98:Kr213 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (17) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att ett kulturpolitiskt program för turism bör tas fram.

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (81) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att turism måste underställas bevarande av natur- och kulturvärden.

1997/98:Jo304 av Göte Jonsson m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (11) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning och vidareförädling av skogsprodukter.

1997/98:Jo305 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att regeringen skall ändra på instruktionen för statens agerande i bolag så att

miljöåtaganden följs.

1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (26) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utförsäljning av statens del i Assi Domän.

1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (8) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagens centrala roll för utveckling mot ett hållbart samhälle.

1997/98:N204 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbereda en

försäljning av Vin & Sprit AB.

1997/98:N205 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (båda fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av forskning om kvinnligt företagande.

1997/98:N206 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera Institutet för

livsmedel och bioteknik (SIK) till Skåne.

1997/98:N207 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om spetsteknologiskt kunskapslyft

för svensk industri.

1997/98:N208 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för regionala BIC-

organisationer i Sverige.

1997/98:N209 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen

hos regeringen begär en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1997/98:N212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång av

lagar och förordningar som hindrar nyföretagande och företagsexpansion.

1997/98:N215 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en halvering av regelmassan för

företagen.

1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

ALMI:s statistik avseende stöd till företagen bör vara könsuppdelad,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till tjänsteproducerande

företag,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

personer med erfarenheter från småföretagande, gärna kvinnor, bör ingå i

riskkapitalbolagen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det

offentliga stödet till olika företagsformer,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

delar av den verksamhet som i dag bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas

för egenföretagande och entreprenader.

1997/98:N218 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av de

regionala IUC.

1997/98:N225 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

fortlöpande utmönstring av föråldrade och uttjänta lagar,

myndighetsförordningar o.d.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

till Regeringskansliet knyta en delegation som rådgivande organ till regeringen

i avregleringsfrågor.

1997/98:N237 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om designinsatser inom

miljösektorn.

1997/98:N239 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

lägre skatter på arbete skulle innebära förbättrade utvecklingsmöjligheter för

den arbetskraftsintensiva turistnäringen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av sunda konkurrensförhållanden inom turistnäringen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet måste utformas med hänsyn

till småföretagens speciella förhållanden.

1997/98:N246 av Carina Hägg och Martin Nilsson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vilka problem de små underleverantörerna till bilindustrin står inför.

1997/98:N247 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagares myndighetskontakter,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konsekvensanalyser av nya regler för företagande,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

uttalande rörande forskning kring företagande och företagsutveckling,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ALMI:s

ansvar för utvecklingen av regionala småföretagarbörser,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på det innovationsfrämjande arbetet,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

program för kvinnors företagande,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kooperativt företagande,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

konkurrenslagstiftningen måste utformas så att kooperativ verksamhet inte

missgynnas jämfört med andra associationsformer,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

samlat ansvar för kooperationsfrågor i Regeringskansliet,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ALMI

Företagspartner.

1997/98:N248 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning till

Östersund av centrum för småföretagsutveckling m.m.

1997/98:N256 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av avreglering för

småföretagen.

1997/98:N257 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalgarantier.

1997/98:N261 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av

en ny politik för att främja innovatörers verksamhet.

1997/98:N262 av Ola Rask m.fl. (s, m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en marknadsplats

för idéer, teknik och kunskap.

1997/98:N263 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

problem- och konsekvensanalyser vid reglering som berör de mindre företagen.

1997/98:N266 av Carin Lundberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att bevaka utvecklingen inom skogsnäringen och verka för att

skogsråvaran utnyttjas på bästa sätt efter de lokala förutsättningarna.

1997/98:N268 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande att satsa på en

nationell turistresurs vid Östersjöinstitutet.

1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdaggen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens

roll i näringspolitiken,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

särskild småföretagarminister,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

avregleringsdelegation,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Regeringskansliet vid beredning av beslut som berör företagande måste undersöka

och redogöra för effekterna för företagen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

mentorsprogram för kvinnliga företagare,

10. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera

tjänstesektorn,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samhällets stöd till mindre företags möjlighet att ta del i forsknings- och

utvecklingsarbete,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

innovativ teknikupphandling,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad

ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.

1997/98:N280 av Dag Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av ett system

med delat borgensåtagande för lån till små och medelstora företag.

1997/98:N281 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda hur

den sociala ekonomin kan användas för att lösa olika ekonomiska och

samhälleliga problem.

1997/98:N284 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

manuella glasnäringen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna

på olika sätt bör medverka till utveckling av turism och kultur med

glasnäringen som bas i detta upplevelseområde.

1997/98:N285 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda nya

finansieringsformer för små och medelstora kooperativa företag.

1997/98:N287 av Jörgen Persson och Rune Berglund (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett centrum för småföretagsutveckling.

1997/98:N289 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på

glasindustri och liknande hantverksmässiga näringars framtid.

1997/98:N291 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studera hur

turistbranschen skulle kunna gå i spetsen för att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden.

1997/98:N292 av Ulf Kero och Leif Marklund (båda s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

insatser för ökad förädlingsgrad av skogsråvaran och därmed dess exportvärde,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning för ett ökat användande av träfiber i kombination med

kompositmaterial.

1997/98:N293 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ansluter sig som

fullvärdig medlem i World Tourism Organization.

1997/98:N294 av Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om företagarnas riskexponering.

1997/98:N296 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

möjligheterna att utveckla den småskaliga turismen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

av ett sektorsövergripande arbetssätt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utredning som belyser transporternas betydelse för landsbygdsturismen.

1997/98:N297 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (båda m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om industripotatis i Sverige.

1997/98:N298 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turismens möjligheter att

skapa nya jobb.

1997/98:N302 av Kjell Ericsson (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

utvecklingsprogram för vidareförädling av skogsråvara,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov

av åtgärder för besöksnäringen.

1997/98:N303 av Lennart Brunander m.fl. (c, mp, kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

åtgärder för att främja den sociala ekonomin i Sverige.

1997/98:N304 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen av den statliga turistpolitiken och marknadsföringen av Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet

av regionala initiativ.

1997/98:N305 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till

potatisförädlingsindustrin.

1997/98:N306 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

av goda, långsiktiga och stabila spelregler för näringslivet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet

av förbättrade villkor för småföretagare.

1997/98:N307 av Karin Pilsäter och Eva Flyborg (båda fp) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

företagandets betydelse för att bekämpa segregation,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tjänstesektorns betydelse för jobb i utsatta förorter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag

till ALMI m.fl. om ökat företagande i utsatta förorter,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inrättande av fristående stödfunktioner,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inrättande av mikrolån.

1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

en bred inventering av de onödiga hinder som i dag försvårar och begränsar ny-

och småföretagande, följt av förslag till åtgärder.

1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utförsäljning av statliga företag.

1997/98:N311 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande

med ansikte,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta

till vara kreativiteten,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

innovatörer och uppfinnare,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

gemensam sektor till gagn för näringslivet,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande

av naturresurser,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vidareförädling i glesbygd,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad

flexibilitet.

1997/98:N312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under

avsnittet Inledning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under

avsnittet Framtidens företag.

1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av alternativa banker och finansiering,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

forskning kring kvinnligt företagande.

1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (8) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

program för vidareförädling av skogsprodukter.

1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

satsningar på kvinnligt företagande.

1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (9) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att egeninsatsen för kvinnolånet bör sänkas från 50 % till 25 %.

Utskottet

Inledning

Betänkandet ( i vilket behandlas 59 motioner om olika näringspolitiska frågor

som väckts under allmänna motionstiden 1997 ( är disponerat på följande sätt. I

det inledande avsnittet ( om näringspolitikens inriktning, m.m. ( behandlas

huvuddelen av motionsyrkandena. Först redovisas, under aktuella rubriker,

innehållet i de olika motionerna, och i anslutning till detta lämnas vissa

kompletterande uppgifter. Utskottets ställningstagande redovisas därefter

samlat.

Vidare behandlas ( i separata avsnitt ( ett antal motionsyrkanden rörande

turism och särskilda branscher.

Näringspolitikens inriktning, m.m.

Allmänt om näringspolitiken

Motionerna

I motioner från samtliga partier utom Socialdemokraterna finns yrkanden om

näringspolitikens inriktning.

Sverige har i dag inget företagarvänligt klimat, anförs det i motion

1997/98:Sk734 (m). Förutsättningarna måste förbättras. Det handlar om att skapa

betingelser för att företag och människor kan utvecklas, genom att lätta på

skattebördan och minska på de hämmande regleringarna. Bland annat gäller det

att underlätta för småföretag och för fåmansföretag, att införa ökade

konkurrens- och etableringsmöjligheter och att se till att tjänstesektorn får

rimliga skattevillkor. Arbetsrätten måste utformas utifrån individuella avtal

som ger en flexibilitet på arbetsmarknaden och som underlättar att både

anställa och anställas, sägs det vidare. En avreglering som underlättar för

företagande och som har särskild fokus på de nya företagens svårigheter och

hinder måste komma till stånd, anser motionären.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att forskning kring företagande och

företagsutveckling är ett prioriterat område för forskningspolitiken, anförs

det i motion 1997/98:N247 (c). För att stärka de små företagens konkurrenskraft

inom tekniskt avancerade och kunskapsintensiva områden måste fler program för

teknik- och kunskapsöverföring initieras, anser motionärerna. För att stärka

andra åtgärder och få kunskap om hur satsningar på företagande och tillväxt bör

stödjas menar de att forskningen måste intensifieras på det nämnda området. Det

kan ske genom satsning på tvärvetenskaplig forskning om entreprenörskap,

företagandets villkor och företagsutveckling. Dessutom bör en uppföljning göras

av hur forskningen inom detta område utvecklas, anför motionärerna.

I motion 1997/98:N306 (fp) begärs ett uttalande om behovet av goda,

långsiktiga och stabila spelregler för näringslivet. Sverige behöver fler och

växande småföretag, anför motionärerna och hänvisar till att Folkpartiet

liberalerna vill att företagandet skall bli ett naturligt val för många

människor. Då krävs omedelbara insatser för att förbättra villkoren för

företagarna; det fordras en radikalt annorlunda politik än den som för

närvarande förs av regeringen i samarbete med Centerpartiet. Den politik

motionärerna förordar bygger på övertygelsen om att det varken råder någon

brist på affärsidéer eller på kreativa människor som kan tänka sig att bli

företagare och arbetsgivare. I tron att näringslivet är en självgående maskin

som producerar välstånd har Socialdemokraterna dock lagt börda efter börda på

de människor som dristat sig till att starta och driva företag, säger

motionärerna. De anser att det nu är dags att undanröja de hinder som har

rests. Politikernas uppgift är att skapa generellt goda villkor för

företagandet, med goda och stabila spelregler. Regeringens fram- och tillbaka-

politik har skapat osäkerhet och försvårat planeringsförutsättningarna för i

synnerhet de små företagen, anser motionärerna.

Företagen har en central roll för utveckling mot ett hållbart samhälle,

anförs det i motion 1997/98:Jo785 (fp). Det är politiker som sätter upp målen

för miljöpolitiken, men det är företagen som i praktiken skall leda

utvecklingen, konstaterar motionärerna. De menar att den snabba tekniska

utvecklingen i företagen är det bästa som har hänt arbetet för en bättre miljö.

Den miljötekniska industrin utgör en av de snabbast växande marknaderna i

världen, sägs det. I Sverige har många företag kommit långt med sitt

miljöarbete, även om mycket återstår att göra. Det är inte självklart att de

traditionella basindustrierna alltid välkomnar nya förutsättningar för

verksamheten, anför motionärerna. Genom nya regler för miljörevision och

skatteförmåner för miljöinvesteringar anses dock utvecklingen mot mer

miljömedvetna företag i Sverige kunna påskyndas.

Riksdagen föreslås i motion 1997/98:N307 (fp) göra uttalanden om

företagandets betydelse för att bekämpa segregation och om tjänstesektorns

betydelse för jobb i utsatta förorter. Ett förbättrat generellt

näringslivsklimat kommer alldeles särskilt människorna i de s.k.

miljonprogrammens områden till del, anser motionärerna, som dock menar att det

också krävs specifika insatser på många områden för att skapa en bättre

livsmiljö i de mest utsatta förorterna. Det handlar till viss del om att göra

de generella villkoren anpassade till förortens livsvillkor, till viss del om

att skapa likvärdiga förutsättningar med dem som de flesta andra redan har och

till viss del om att göra specialinsatser, sägs det. I storstädernas utsatta

förorter och bland invandrare finns nya kulturimpulser, annat tänkande, annat

kunnande och annan tradition, vilket sammantaget kan bli en stark motor i en

dynamisk tjänstesektor, anför motionärerna.

Under det senaste året har det skett förbättringar för det svenska

näringslivet ( i huvudsak på det nationalekonomiska planet ( sägs det i motion

1997/98:N312 (v). Vänsterpartiet menar att staten har ett övergripande ansvar

för näringspolitiken och att det därför krävs att staten tar vissa initiativ på

det näringspolitiska området, med hänvisning till att det privata näringslivet

oftast inte anses ha den uthållighet som krävs. Om Sverige skall kunna behålla

sin höga levnadsstandard måste produktiviteten öka genom stärkt konkurrenskraft

inom de rätta sektorerna, anför motionärerna. De anser att möjligheterna finns

inom den kunskapsintensiva industrin, dvs. högteknologisk och forsknings- och

utvecklingsintensiv industri. Ett komplett näringsliv bör inte sakna någon del

av ett företagsspektrum, anser motionärerna. Basindustrin måste därför utveckla

sin förädlingsgrad och produktdifferentiering, kundanpassa sig och öka sin

forskning och utveckling, och de kunskapsintensiva företagen måste bli fler.

Härvid spelar Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) en nyckelroll. De

små företagen beräknas ge den största andelen ny sysselsättning, säger

motionärerna. Förutom den hittillsvarande låga efterfrågan på hemmamarknaden

finns det andra hinder för en tillväxt i småföretagen, nämligen ovilja hos

företagen att växa och brist på kapital, anför motionärerna.

Uttalanden av riksdagen i ett flertal avseenden begärs i motion 1997/98: N311

(mp). Det gäller inriktningen på näringspolitiken, s.k. ägande med ansikte,

tillvaratagande av kreativiteten, en gemensam sektor till gagn för

näringslivet, vidareförädling i glesbygd och behovet av ökad flexibilitet.

Politikens roll är att underlätta framväxten av det goda ( i bemärkelsen

ekologiskt och socialt hållbara ( näringslivet, anför motionärerna, varvid

mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet anges som nyckelord för en sådan

utveckling. Ett framtida näringsliv måste vara en del av ett fungerande

samhälle, inte något vid sidan om den sociala och ekologiska verkligheten.

Sverige behöver fler företag med en social hemvist, ägare med ansikten, heter

det vidare. Miljöpartiet de gröna vill stimulera företag där ägandet är

synligt. Det kan vara självägda företag, kooperativa företag, företag som ägs

av dem som arbetar i dem eller som bor i det samhälle där företagen finns. Det

är viktigt att öka möjligheten för dem som arbetar i ett företag att ta över

ägandet då företaget skall säljas, vilket kan ske genom förköpsrätt eller genom

ett marginellt räntebidrag, anser motionärerna.

Kreativiteten ökar då människorna känner att de vågar ta steg ut i det

främmande utan att riskera att falla igenom samhällets skydd, hävdar

motionärerna vidare. De anser att kreativiteten också ökas då regelverk och

gammal företagskultur förändras och hänvisar till andra motioner från

Miljöpartiet, i vilka framlagts förslag till åtgärder i syfte att främja att

människor som annars inte tänkt starta företag, t.ex. invandrare och kvinnor,

skulle göra detta. Motionärerna anser vidare att en väl fungerande gemensam

sektor starkt bidrar till goda förutsättningar för näringslivet. En bra

barnomsorg, en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård skapar harmoni och

effektivitet i samhället, vilket näringslivet anses vara mycket betjänt av.

Därför är det naturligt att en rimlig beskattning av företag sker, sägs det.

Miljöpartiet vill stimulera en satsning på vidareförädling av råvaror i

glesbygd, särskilt inom trävaru- och livsmedelsssektorerna, sägs det i

motionen. Möjligheten att transportstöd endast eller till större del skall gå

till vidareförädlade produkter bör därför utredas. De ökande kraven på

flexibilitet inom näringslivet måste mötas på ett sätt som gör att människor

inte tvingas till en sämre social situation med minskat utrymme för barn,

vänner, delaktighet i närsamhället och sociala nätverk, anför motionärerna

avslutningsvis. Om veckoarbetstiden sänks till 35 timmar kan en ökad

flexibilitet accepteras, heter det.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka

spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt, anförs det i motion

1997/98:N274 (kd). När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är

risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett

optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna, anser

motionärerna. De hänvisar till att denna strävan efter tydlig ansvarsfördelning

får stöd av de flesta nationalekonomer som bekräftar att en stabil

marknadsekonomisk miljö är avgörande för att stimulera tillväxten. Insatser som

främjar förutsättningarna för företagande och tillväxt kan bara åstadkommas

genom ett ökat personligt ansvarstagande, positiva och stabila regler och en

kraftfull tillväxtpolitik, bl.a. åtgärder avseende arbetsrätten och

lönebildningen, sägs det. Attityden till företagande anses vidare vara helt

avgörande. Det är viktigt att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än

hittills; det är avgörande för Sveriges framtid att små företag kan utvecklas.

Samhället måste därför aktivt verka för att skapa positiva attityder och ge

kunskap om företagande. I regeringen bör en särskild småföretagarminister ingå

för att tydliggöra vikten av ett ökat och väl fungerande småföretagande, menar

motionärerna.

I motionen begärs också förslag om åtgärder för att stimulera tjänstesektorn.

Bedömare är i dag eniga om att framtidens arbeten i stor utsträckning kommer

att finnas i tjänstesektorn, säger motionärerna. De konstaterar att ca 45 % av

allt arbete i Sverige utförs i hemmen och att detta totalt motsvarar 3,7

miljoner heltidsarbeten. Hushållstjänster är en sektor där den sedan årtionden

förda politiken och skattesystemets utformning motverkat och hämmat ekonomisk

tillväxt och därmed utvecklingen av välfärden, hävdar motionärerna. I syfte att

möjliggöra för enskilda att köpa tjänster till hushållet och minska den

omfattande förekomsten av svartjobb vill de införa en modell för

hushållstjänster som under tre år prövats i Danmark och som är permanentad

sedan maj 1996. Modellen innebär att direkta statliga bidrag ges till företag

som säljer hushållstjänster till privatpersoner. Staten betalar tillbaka halva

den debiterade kostnaden, varigenom den enskilde slipper att ligga ute med

betydande belopp. En utvärdering visar att varje återbetald timme inneburit en

nettovinst för statskassan, säger motionärerna. Målsättningen för en dylik

modell i Sverige bör vara att alla hushåll skall ha råd att köpa hjälp för de

mest förekommande sysslorna i hemmet, liksom privat barnomsorg och privat

hälsovård, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågan om näringspolitikens inriktning senast i december

1997 i betänkande 1997/98:NU1 om anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv. I en

reservation (mp) och i särskilda yttranden (m; fp; v; kd) redovisades

respektive partis syn på näringspolitikens inriktning. Riksdagen följde

utskottet.

Riksdagen avslog vidare hösten 1997 och våren 1997 motionsyrkanden om

åtgärder för att stimulera tjänstesektorn, liknande det här aktuella i motion

1997/98:N274 (kd) - betänkande 1997/98:NU1 respektive betänkande 1996/97:NU10.

Tjänstebeskattningsutredningen föreslog våren 1997 i sitt betänkande Skatter,

tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) bl.a. att arbetsgivaravgifterna och

egenavgifterna för egenföretagare skall avskaffas i tjänstebranscher som kan

anses utgöra substitut till hemarbete och s.k. svart arbete. Förslaget

omfattade följande branscher: bilserviceverkstäder, reparationsverkstäder för

hushållsartiklar, restauranger, personalmatsalar, cateringföretag,

landtransportföretag (endast persontransporter), städföretag (endast verksamhet

riktad till privatkonsumenter) och andra serviceföretag. Vidare föreslogs en

höjd och permanentad skattereduktion för utgifter för reparationer, ombyggnader

och tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (ROT-avdrag), ändringar i

föräldraförsäkringen och en särskild skattereduktion för pensionärer.

Betänkandet har remissbehandlats.

I budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, finansplan m.m., avsnitt

8.2.3) kommenterades utredningen. Regeringen anser att en budgetneutral

omläggning av skattesystemet som utredningen föreslår kan öka sysselsättningen.

Det finns däremot anledning att vara skeptisk till storleken på den

sysselsättningseffekt som utredningen beräknar, sägs det. Regeringen kan inte

ansluta sig till utredningens förslag om finansiering. I den fortsatta

beredningen ingår därför att ta fram förslag på lämplig alternativ

finansiering.

EG-kommissionen föreslog hösten 1997 att medlemsländerna skall kunna sänka

mervärdesskatten på vissa arbetsintensiva tjänster i syfte att öka

sysselsättningen. Såväl finansminister Erik Åsbrink som skatteminister Thomas

Östros har uttalat sig positivt om förslaget. I riksdagsdebatten om

utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna i november 1997 (prot.

1997/98:30) sade finansministern att en sänkning av mervärdesskatten kan komma

i fråga om vissa villkor är uppfyllda, nämligen följande: åtgärden skall ha en

säkerställd positiv sysselsättningseffekt, det skall finnas en ansvarsfull

finansiering, onödigt krångel skall undvikas och skatteundandragande skall

förhindras.

Regeringen har vidare nyligen genom tilläggsdirektiv (dir. 1998:4) gett

Förenklingsutredningen (Fi 1996:14) i uppdrag att utreda införandet av ett

förenklat deklarations- och redovisningsförfarande för inkomsttaxering och

redovisning enligt redovisningslagstiftningen för mindre tjänsteföretag som

bedrivs som enskild näringsverksamhet. Uppdraget enligt detta tilläggsdirektiv

skall behandlas med förtur och redovisas i ett delbetänkande. Slutredovisning

av utredningsarbetet i övrigt skall ske vid utgången av år 1999.

I detta sammanhang kan också noteras att det inom Stockholms kommun pågår

diskussioner om att på försök införa ett system för stöd till hemtjänster.

Statliga företag

Motionerna

Från statligt ägande till folkaktier är rubriken på motion 1997/98:N209 (m).

Där begärs en plan för försäljning av statlig verksamhet i enlighet med vad som

redovisas i motionen. I en inledande sammanfattning redovisas Moderata

samlingspartiets förslag om hur de statliga företagen skall överföras till

privata ägare i följande fyra punkter:

- Telia bör sättas upp överst på privatiseringslistan. Teliaaktien bör bli en

ny folkaktie genom en privatisering av Telia till en bred allmänhet.

- Privatiseringarna av de statliga företagen skall syfta till att skapa tydliga

och starka ägarstrukturer i bolagen, långsiktigt bredda riskkapitalmarknaden,

stärka statskassan samt renodla statens roll. Varje enskilt företag skall bli

starkare och mer konkurrenskraftigt efter slutförd privatisering.

- Med förbättrade skattevillkor för sparande i svenska företag bedöms det

statliga ägandet i företag kunna minska med i genomsnitt 15-20 miljarder

kronor per år.

- Anställdas deltagande i de egna företagen bör underlättas.

Under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram, enligt

vilken privatiseringar är en praktisk snarare än en ideologisk fråga, anför

motionärerna vidare. Orsakerna är följande: starkare krav på tydliga och aktiva

ägare i företagen, ansträngda statsfinanser samt att privatiseringar medför

högre effektivitet. Fördelarna med privatisering är, enligt motionärerna,

följande: statens roll som lagstiftare och normgivare renodlas, företagen

stärks genom privatiseringar, riskkapitalmarknaden breddas och ett folkligt

aktieägande skapas samt statens ekonomi stärks. All verksamhet som kan bedrivas

bättre eller lika bra i privat som i offentlig regi bör vara privatägd, anför

motionärerna och anser att konkurrensutsatt verksamhet bör drivas i privat

regi. Även viss monopolverksamhet med indirekt konkurrens eller särskild

monopolreglering anses i många fall kunna bedrivas bättre i privat än i

offentlig regi.

I motionen lämnas en utförlig redovisning över de privatiseringar som

förordas. Vidare beskrivs hur försäljningarna av de olika bolagen och

verksamheterna bör utföras. Redovisningen upptar följande bolag:

- Inom Kommunikationsdepartementet: Telia AB, SAS Sverige AB, Statens

järnvägar, Posten AB, Arlanda och Landvetters flygplatser, vissa bolag inom

Luftfartsverket samt AB Svensk Bilprovning.

- Inom Finansdepartementet: Nordbanken (Holding) AB, Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Vasakronan AB, V&S Vin & Sprit AB och

Värdepapperscentralen VPC AB.

- Inom Närings- och handelsdepartementet: Vattenfall AB, Luossavaara

Kiirunavaara AB (LKAB), Assi Domän AB, Pharmacia & Upjohn Inc., Celsius AB,

Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, SAQ Kontroll AB, Enator AB och

Zenit Shipping AB.

- Inom Kulturdepartementet: Sveriges Radio och Sveriges Television samt Teracom

Svensk Rundradio AB.

- Inom Socialdepartementet: Apoteksbolaget AB.

I motion 1997/98:N204 (m) begärs ett uttalande av riksdagen om att en

försäljning av Vin & Sprit AB bör förberedas. Vin & Sprit AB utgör tillsammans

med Systembolaget AB delar av det gamla spritmonopolet, som i sin tur var en

viktig del i den svenska alkoholpolitiken, konstaterar motionären. Han anser

emellertid att Vin & Sprit AB numera agerar som vilket annat företag som helst

och att dess roll i den svenska alkoholpolitiken därmed är överspelad. Om

företaget inte längre ingår i den svenska alkoholpolitiken är ett statligt

ägande omotiverat, sägs det. Staten är per definition inte en lämplig ägare

till företag som skall verka i konkurrens, menar motionären.

Regeringen bör inbjuda till överläggningar om en fond, med staten som

huvudman, för skydd av skogsmark, anförs det i motion 1997/98:Jo784 (c). Detta

yrkande behandlas av jordbruksutskottet. Finansieringen av statens ekonomiska

ansvar bör ske genom en extra utdelning bl.a. som en följd av pågående

avyttringar av skogsmark samt därefter genom en försäljning av delar av statens

ägarandel i Assi Domän AB, föreslås i det yrkande som här är aktuellt. Av de

medel som då erhålls bör, enligt motionärerna, en så stor del fonderas så att

de åtaganden för biologisk mångfald som de föreslår går att fullgöra.

I motion 1997/98:N309 (fp) begärs ett uttalande om utförsäljning av statliga

företag. Statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella

ramar och regelsystem för företagens verksamhet, anför motionärerna. De anser

att varken staten eller kommunerna bör ägna sig åt näringsverksamhet, eftersom

det innebär att skattebetalarna tvingas ta affärsmässiga risker. Dessutom anses

det olämpligt att politiker både fastställer regler för konkurrerande företag

och samtidigt själva är konkurrenter. Få åtgärder skulle betyda så mycket för

framväxten av nya företag som om stat och kommuner systematiskt avvecklar sitt

affärsengagemang, lägger ut så många verksamheter som möjligt på anbud och

utvecklar en kompetens som upphandlare av ny teknik och nya produkter, menar

motionärerna. Det arbete som påbörjades under den borgerliga regeringen med att

minska statens företagsägande måste därför fortsätta. Vattenfall AB, Telia AB,

Assi Domän AB, Vasakronan AB, SBAB, LKAB och Nordbanken (Holding) AB är exempel

på företag som, enligt motionärerna, omedelbart kan förberedas för

utförsäljning.

Instruktionen för statens agerande i bolag bör ändras så att miljöåtaganden

följs, anförs det i motion 1997/98:Jo305 (v). När Assi AB och Domän AB år 1994

bildade koncernen Assi Domän AB beslöt regeringen inte att undanta mark för

naturvårdens behov, vilket har inneburit att skyddsvärd mark antingen har

avverkats eller i vissa fall fått köpas tillbaka av staten, säger motionärerna.

De hänvisar till att Riksdagens revisorer i en rapport, 1996/97:4, har

konstaterat att ambitionerna att skydda mark med stora naturvärden bara delvis

har uppfyllts. Det är anmärkningsvärt att revisorernas kritik inte lett till

några konsekvenser för Assi Domän AB, anser motionärerna och menar att staten

som majoritetsägare har ett ansvar att aktivt verka för att riksdagens mål om

bevarande av biologisk mångfald följs i det egna bolaget.

Miljöpartiet förespråkar ett differentifierat ägande bestående av såväl

privata, kooperativa, kommunala som statliga företag, sägs det i motion

1997/98:N311 (mp). Offentligt styrda företag kan i vissa fall vara både

nödvändiga och önskvärda, inte minst när det gäller naturliga monopol,

grundläggande infrastruktur och i vissa fall också för att upprätthålla

konkurrens, anför motionärerna. De anser att det av sårbarhets- och

självtillitsskäl är av stor vikt att viktiga naturtillgångar inte säljs ut till

starka ägargrupper som inte har någon förankring i den berörda

samhällsstrukturen. Därför vill de förhindra, bl.a. genom ett utträde ur EU,

att vattenkraft, skog och andra betydelsefulla naturresurser säljs ut till

internationella intressen.

Riksdagen bör göra ett uttalande om ökad ägarspridning genom utförsäljning av

statliga företag, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Staten är en mycket

stor aktie- och företagsägare, konstaterar motionärerna med beklagande. Ett

skäl för en försäljning av statens aktier i företag är, enligt motionärerna,

att renodla statens roll ( staten skall sätta ramar och övervaka spelreglerna

men inte sköta företagandet. Ett annat skäl är att ägandet bör spridas. Ett

tredje skäl är att det förbättrar förutsättningarna för de berörda företagen (

Telia anges som ett bra exempel på ett företag som har ett stort kapitalbehov

för kommande investeringar. Ytterligare ett skäl är att minska statens

räntebörda genom ett minskat lånebehov. Motionärerna bedömer att aktier till

ett värde av ca 25 miljarder kronor per år kan introduceras på aktiemarknaden

under de kommande fyra åren. Till de företag som snabbt anses kunna säljas hör

bl.a. Telia AB, LKAB, SBAB, Assi Domän AB, Celsius AB och Nordbanken (Holding)

AB. De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt

verksamhet, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1997 motioner med förslag om utförsäljning av statliga

företag, liknande de här aktuella förslagen i motionerna 1997/98: N209 (m),

1997/98:N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd) ( betänkande 1996/97:NU10. Motionerna

följdes upp i reservationer (m, fp, kd; c). Hösten 1997 avslog riksdagen ( i

anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse 1997/98:20 med

redogörelse för företag med statligt ägande ( motioner med krav på dels att

syftet med det statliga ägandet skall redovisas för varje företag, dels att en

statlig ägarpolicy skall utarbetas. Motionerna följdes upp i reservationer (m,

c, fp, kd; mp).

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande (prop.

1995/96:141, bet. NU26), enligt vilka följande huvudprinciper skall gälla för

förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning på

det kapital företaget representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall med

utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och

vidta erforderliga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på

effektivitet, avkastning och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att ( med vissa givna

restriktioner ( kunna minska statens ägande i åtta angivna företag, nämligen

Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB,

AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta

bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år 1991 (prop.

1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och Svenska Skogsplantor AB skall

fortsätta att gälla.

När det gäller Telia AB har regeringen aviserat en proposition om Telias

inriktning under våren 1998. Separata yrkanden i motioner från allmänna

motionstiden om privatisering av Telia avser näringsutskottet att behandla i

anslutning till behandlingen av en sådan proposition senare under våren 1998.

Närings- och handelsdepartementet tog den 1 september 1997 över förvaltningen

av Telias aktier från Kommunikationsdepartementet. Enligt en gemensam kommentar

från näringsminister Anders Sundström och kommunikationsminister Ines Uusmann i

ett pressmedelande innebär detta att Telias förutsättningar som framgångsrik

teleoperatör förbättras samtidigt som Kommunikationsdepartementet kan fortsätta

att driva en trovärdig telepolitik. Överföringen av aktieförvaltningen innebär

inte att det påbörjas några förberedelser för privatisering av bolaget, sades

det vidare.

Beträffande yrkandet om Assi Domän AB i motion 1997/98:Jo305 (v) kan noteras

att staten visserligen är majoritetsägare, men att staten inte har möjlighet

att utan hänsynstagande till andra aktieägare ge detaljinstruktioner för

bolagets verksamhet. Regeringen har, enligt uppgift, inga planer på att minska

statens ägande i Assi Domän.

Avreglering

Motionerna

Riksdagen bör anmoda regeringen att göra en genomgång av lagar och förordningar

som hindrar nyföretagande och företagsexpansion, anförs det i motion

1997/98:N212 (m). Syftet med detta är att få en samlad bild för att sedan kunna

ta bort eller ändra alla lagar, regler och förordningar som försvårar, hämmar

eller förhindrar företagandet.

En halvering av regelmassan för företagen bör åstadkommas, anförs det i

motion 1997/98:N215 (m). Regelmassan för företagen växer, säger motionären och

anser att ett av problemen med ökningen av reglerna är att företagen har svårt

att överblicka gällande regelverk, vilket gäller särskilt småföretagen. Det

finns en utbredd känsla av att risken för oavsiktliga regelöverträdelser ökar,

hävdar motionären. Han anser att denna osäkerhet påverkar företagares

benägenhet att ta affärsrisker. Jämförelser med omvärlden visar att t.ex. Norge

klarar sig med ungefär hälften av de företagsregler som Sverige har, påstår

motionären. Hans uppfattning är att en halvering av regelverket bör

eftersträvas. Ett tillkännagivande av tidpunkt då ett sådant mål skall vara

uppnått och tidpunkter för etappmål skulle sända ut en viktig positiv signal

till näringslivet och även göra det mer lockande att starta nya företag, anför

motionären.

Småföretagare behöver stabila spelregler för att känna trygghet i

företagandet, sägs det i motion 1997/98:N217 (m, fp, kd). För att underlätta

och stimulera till nyföretagande krävs förenklingar av regelverken, anser

motionärerna. De menar att det generellt måste bli enklare att bli företagare

och föreslår att det skall räcka med en anmälan på en enkel blankett.

Det behövs en fortlöpande utmönstring av föråldrade eller av andra skäl

uttjänta regelverk, anförs det i motion 1997/98:N225 (m). Sverige behöver ett

bättre tillväxtklimat, anser motionären, som hävdar att regelverken inte sällan

bromsar ansatser till företagande eller hämmar en fortsatt expansion av det.

Lika viktigt som att stifta nya lagar i takt med samhällets förändringar är det

att mönstra ut föråldrade, överspelade och uttjänta lagar, förordningar och

bestämmelser, sägs det. Därför föreslås att en avregleringsdelegation skall

inrättas som ett ekonomisk/juridiskt expertorgan åt regeringen men med årlig

rapporteringsskyldighet direkt till riksdagen. Delegationens uppgift föreslås

vara bl.a. att fortlöpande och systematiskt inventera regel- och

författningssamlingar samt att ge regeringen förslag och råd rörande lagar som

bör upphävas.

Företagen har lika många regler att följa som ryms inom tio lagböcker och

regelinflationen fortsätter, sägs det i motion 1997/98:N256 (m). Därför måste

en utrensning ske, samtidigt som det görs en kontroll av alla nya regler och

alla ändringar i gammal lagstiftning, anför motionären. Han erinrar om ett

system som tillämpas i Storbritannien med innebörd att alla lagförslag som kan

påverka företagen skall gå igenom ett s.k. småföretagartest innan de

presenteras för parlamentet och menar att detta system också borde vara

obligatoriskt i Sverige. Regeringen bör hos de olika departementen inskärpa

nödvändigheten av att hänsyn tas till effekten på småföretagandet vid

utformningen av olika regler, sägs det vidare.

I motion 1997/98:N247 (c) begärs uttalanden av riksdagen om företagares

myndighetskontakter och om konsekvensanalyser av nya regler för företagande.

Många människor avskräcks från att starta eget på grund av det administrativa

arbete som det innebär att vara egen företagare, anför motionärerna och anser

att endast en myndighet skall behöva uppsökas när man vill starta ett företag.

Det anses också bli lättare att återkomma med frågor och för att få rådgivning

om endast en myndighet är inblandad. Många företag, särskilt mindre sådana, har

problem med att överblicka den omfattande regelmassa de är omgärdade av, säger

motionärerna vidare. De anför att reglerna för företagsamheten bör vara

stringenta och överblickbara. Därför bör regering och riksdag tillse att alla

nya lagförslag, förordningar och regler som berör de mindre företagen föregås

av konsekvensanalyser, vilka med fördel i en del fall kan utföras av ett organ

som är fristående från regering och riksdag, föreslår motionärerna.

En bred översyn av lagstiftningen i syfte att stärka småföretagarnas

rättsliga ställning bör genomföras, anförs det i motion 1997/98:K530 (c). En

väsentlig del av den lagstiftning som reglerar relationerna med myndigheter är

inriktad på storföretagen och förutsätter ofta en bred juridisk kunskap, säger

motionärerna. De anser att lagar och förordningar som stadgar umgänget i

rättssamhället måste utformas med större hänsyn till småföretagandets villkor.

En småföretagare måste vara såväl förvaltningsjurist, konstruktör och inköpare

som försäljningschef, konstateras det. Lagstiftningen i dessa avseenden måste

underlätta kontakterna med rättsmyndigheter och institutioner på samma sätt som

bör gälla för att underlätta småföretagandets villkor i andra avseenden, i

syfte att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, anför motionärerna.

Den presumtive nyföretagaren möter onödiga och stora hinder, sägs det i

motion 1997/98:N308 (c). Därför bör regeringen ( tillsammans med företrädare

för de små och medelstora företagen ( göra en bred inventering av de hinder för

ny- och småföretagande som finns i bl.a. förvaltning och lagstiftning och

därefter återkomma med förslag till åtgärder som underlättar ny- och

småföretagande, föreslår motionären.

Många mindre företag upplever administrationen kring den egna verksamheten

som alltför omfattande, anförs det i motion 1997/98:N306 (fp). Motionärerna

vill därför att en ny förenklingskommission skall tillsättas, med uppgift att

granska, slopa eller förenkla varje blankett som företagare är skyldiga att

fylla i. En förutsättning för att en sådan kommission skall bli framgångsrik är

att den ges väsentligt högre politisk prioritet än vad som tidigare varit

fallet, anser motionärerna. De erinrar om att när Småföretagsdelegationen

tillfrågat departementen om förslag på förenklingar har flera departement inte

inkommit med något svar, bl.a. Finansdepartementet.

Den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra mandatperioden bör

slutföra sitt arbete, anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Små företag har

inte samma möjligheter som stora företag att avsätta personella resurser för

administration och byråkrati, säger motionärerna. De anser att arbetet med att

inventera och kartlägga vad som upplevs som byråkratiskt krångel och finna

former för att minska detta krångel bör fortsätta och intensifieras. Det är

angeläget att hitta former för att samordna de olika verksamheter som handhar

företagarfrågor på ett sätt som dels förenklar för företagen, dels kan innebära

rationaliseringar och effektiviseringar av olika former av stöd, heter det.

Målsättningen borde därvid vara att det endast skall finnas en instans att

vända sig till när en person vill starta ett företag. Varje departement bör vid

lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt den aktuella lagen kommer att få

för företagandet, föreslår motionärerna vidare. De anför att den skillnad som

finns mellan stora och små företag avseende exempelvis organisation och

flexibilitet måste avspeglas även i regelverken.

Varje ny regel eller regelförändring som berör företagen bör genomgå en

problem- och konsekvensanalys som beskriver vilken påverkan regeln har och

vilka kostnader regeln medför för företagen, föreslås det i motion 1997/98:N263

(kd, m, c, fp). Oavsett hur lyckosam Småföretagsdelegationen blir i sitt arbete

med avreglering och regelreformering kommer problemet med för mycket reglering

och byråkratisering att återkomma om inte grunderna för reglernas tillkomst

ändras, hävdar motionärerna. De anser att det därför är nödvändigt att inrätta

ett permanent system som på bättre sätt än för närvarande tar hänsyn till de

små företagens förutsättningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1997 ett antal motioner om regelförenkling,

regelreformering och avreglering liknande de här aktuella (bet. 1996/97:NU10).

Utskottet hänvisade (s. 40) till det arbete som bedrivs inom Regeringskansliet

och till den då nyligen tillsatta Småföretagsdelegationen. I reservationer (m,

fp, kd; c; mp) följdes respektive partiers ståndpunkter upp.

Småföretagsdelegationen (N 1996:04), som tillsattes hösten 1996, har till

uppgift att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga

hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Enligt direktiven (dir. 1996:

70) ingår i delegationens uppgifter bl.a. att komplettera det arbete som pågår

inom Regeringskansliet med avreglering och regelreformering samt att

uppmärksamma skillnader i konkurrensförutsättningar mellan små och stora

företag och söka lösningar för att reducera dessa skillnader. Delegationens

arbete bör baseras på en bred och åtgärdsinriktad dialog med näringslivets

organisationer, fackliga organisationer, statliga myndigheter och kommuner samt

inledas med en kartläggning av förekommande typer av mer betydande problem för

småföretagen. Erfarenheter skall samlas in direkt från de lokala och regionala

nivåerna för att komplettera den information som kommer från central nivå.

Delegationen skall också följa EG:s projekt med liknande syften samt övrigt

internationellt arbete av denna karaktär. På basis av det insamlade

underlagsmaterialet skall delegationen utforma och aktualisera förslag till

konkreta åtgärder för att reducera hinder m.m. för företagsetableringar och

tillväxt. Det ingår även i delegationens uppgifter att lämna konkreta förslag

till hur information om bl.a. regelverk och stödsystem kan spridas till de små

företagen. Slutredovisning av delegationens arbete skall avges senast den 1

juli 1998.

I december 1997 avlämnade Småföretagsdelegationen en rapport, Bättre och

enklare regler (SOU 1997:186). Rapporten innehåller, enligt sitt förord,

förslag om förbättringar och förenklingar på områden där många småföretag

upplever hinder eller överdriven byråkrati. Den baserar sig på en inventering

av problem och på en dialog med myndigheter, näringslivet och fackliga

organisationer. Delegationens generella iakttagelser formuleras (s. 11) på

följande sätt:

Vi bedömer att problemen för småföretagsutvecklingen sannolikt är alltför

komplexa för att kunna lösas genom att man begränsar sig till att identifiera

ett antal problemområden när det gäller regelsystem samt vidta åtgärder

kopplade till dessa. Detta sammanhänger med att den regelmassa som berör

företagen är oerhört stor. - - - Vi bedömer vidare att hittillsvarande skilda

insatser för regelreformering inte förslår när man vill få till stånd betydande

förändringar och en snabbare takt i arbetet. - - - Vi tror dock att Sverige,

för att komma till rätta med den ständigt ökande regelmassan, behöver en

långsiktig strategi för att systematiskt och varaktigt minska regelmassan. - -

- Det är vår avsikt att presentera ett förslag till en sådan strategi i en

kommande rapport under våren 1998.

I rapporten lämnas förslag under följande rubriker: Snabbare patent,

Patentskydd för enklare uppfinningar, Datalagstiftningen bör ges en mindre

byråkratisk utformning, Inför enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i

de allmänna försäkringarna, Slopa onödigt uppgiftslämnande till

försäkringskassan, Klargör arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, Beskattning av

tjänstebilar bör schabloniseras, Enklare registrering av företag, F-

skattesedel, Förenklad självdeklaration för egenföretagare, Slopa

skattetilläggen för fel i momsredovisningen, Lättnader i företagens

uppgiftslämnande till myndigheter, Storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB,

Uppgifter till lägenhetsregister, Förenkling av tullprocedurerna, Slopa

avgifter och byråkrati kring den obligatoriska ventilationskontrollen, Slopa

lagen om obligatorisk plats-anmälan, Punktlighetsmål i myndighetsutövningen,

Prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet, Avreglera

förordnandet av ordningsvakter, Slopa behovsprövning för tandläkare, Fritt val

i barn- och ungdoms-tandvården, Serviceboende för funktionshindrade bör bli

konkurrensneutralt, Avreglera biluthyrningen, Avreglera långväga busstrafik

samt Marknadsanpassa regelsystemet för tolkning.

Betänkandet kommer enligt uppgift inte att sändas ut på remiss, utan

rapporten kommer att beredas vidare inom Närings- och handelsdepartementet.

Under våren 1998 avser Småföretagsdelegationen att lämna delrapporter om

följande:

- kompetensförsörjning i småföretag,

- småföretags tillgång till information om bl.a. stödformer, forskning och

regler,

- riskkapitalförsörjning för småföretag,

- social ekonomi och system för nätverkssamverkan mellan småföretag.

Enligt verksförordningen (1995:1322, § 27.2) skall myndigheter ( innan de

beslutar om föreskrifter eller allmänna råd ( utreda föreskrifternas eller de

allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser och dokumentera

utredningen i en konsekvensutredning. Riksrevisionsverket skall enligt sin

instruktion (1997:630, § 3.15) följa myndigheternas tillämpning av de

nyssnämnda bestämmelserna om konsekvensutredningar.

Hösten 1997 bildades inom EU en oberoende expertgrupp, Business Environment

Simplification Task Force (BEST), som arbetar med regelförenkling för små och

medelstora företag. Gruppen består av representanter från varje medlemsland;

Sverige representeras av personalchef Camille Forslund, småföretagare och

ledamot i Småföretagsdelegationen. Gruppen skall inför rådsmötet i juni 1998

lägga fram en rapport med förslag till regelförenklingar till förmån för små

och medelstora företag.

Inom EU bedrivs också arbete på regelförenklingens område genom projektet

Simpler Legislation for the Internal Market (SLIM-projektet). I SLIM:s första

etapp, som pågick mellan juni och oktober 1996, granskades fyra områden,

nämligen Intrastat (systemet för insamling av handelsstatistik - Intratrade

statistics), erkännande av examensbevis, byggprodukter och prydnadsväxter. I

den andra etappen, juni(oktober 1997, granskades ytterligare fyra områden,

nämligen skyldigheter vad gäller mervärdesskatt, den kombinerade nomenklaturen

för extern handel, gödningsmedel och banklagstiftning. Ytterligare två etapper

förutses i handlingsplanen för den inre marknaden.

Inom OECD bedrivs ett arbete på regelreformeringens område i ett särskilt

organ, Public Management Service (PUMA). Arbetet går bl.a. ut på att stödja

ansträngningarna i medlemsstaterna att försäkra sig om att de juridiska

instrument som regeringarna använder sig av uppnår vad som avsetts med minsta

möjliga kostnader, samtidigt som instrumenten stärker snarare än stör

marknadens funktioner. I arbetet studeras bl.a. följande områden: regelanalys,

regelalternativ, checklistor och internationella regelstyrningsaspekter. OECD:s

råd antog våren 1995 en rekommendation om förbättring av kvaliteten på

medlemsstaternas regelstyrningsbeslut.

Sverige deltar i ett projekt inom PUMA avseende en företagsenkät. Syftet är

att skapa jämförbara kvalitativa och kvantitativa indikatorer i fråga om

nyckelaspekter hos nationella regleringssystem och administrativa system.

Arbetet inriktas särskilt på små och medelstora företag. Indikatorerna kommer

att ge de deltagande länderna uppskattningar av de kostnader som läggs på

företagen inom nyckelområden och ge dessa länder möjligheter att jämföra med

varandra. Undersökningen skall påbörjas våren 1998. Närings- och

handelsdepartementet har en koordinerande och kontrollerande funktion. Det

praktiska arbetet utförs i nära samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen

(SAF).

Företrädare i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna har nyligen föreslagit ett utskottsinitiativ i syfte att en

ordning skall införas som innebär att befintliga regelverk som berör

företagandet och som inte förnyas inom en viss tid automatiskt skall bortfalla.

Utskottsmajoriteten, bestående av företrädare i utskottet för

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, avslog denna begäran. Företrädarna för

Centerpartiet och Miljöpartiet avstod från att delta i beslutet.

Kapitalförsörjning

Motionerna

En utredning av möjligheten att införa ett system med delat borgensåtagande för

lån till små och medelstora företag bör genomföras, anförs det i motion

1997/98:N280 (s). Finansieringen för de små och medelstora företagen har på

olika sätt alltid varit besvärlig, hävdar motionärerna. För närvarande finns

det dock tillgång till kapital i banksystemet och räntan är den lägsta på många

år, men det är, enligt motionärerna, problem med säkerheter för lånen. Många

företagare är inte bereddda att satsa sitt hem och familjens trygghet genom att

gå i borgen för ett lån till företaget genom säkerhet i familjens villa, säger

motionärerna. De anser att ett sätt att lösa problemet skulle vara att

borgensåtagandet fördelades på följande tre parter: staten ( genom t.ex. fjärde

och/eller femte AP-fonden, bankerna och företagen/företagaren, varvid

företagarandelen i normalfallet inte anses böra överstiga 20 %.

I motion 1997/98:N294 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om företagarnas

riskexponering. Ett viktigt skäl till att människor inte vill starta eget eller

utöka verksamheten är de risker som man tar med sin personliga ekonomi i

händelse av tvingande avveckling av företagsverksamheten, t.ex. genom konkurs,

hävdar motionären. För att begränsa riskexponeringen för företagaren i

nystartade och befintliga små och medelstora företag i händelse av obestånd och

eventuell konkurs anser motionären att möjligheter bör skapas som sprider

riskerna på fler. Avsikten är dock inte att helt försäkra bort risken ( något

slags självrisk skulle kunna vara en lösning. Det bör också genom

försäkringsväsendet kunna skapas möjlighet till ett nystartarkapital, anför

motionären.

Ett system med statliga riskkapitalgarantier föreslås i motion 1997/98: N257

(m). Motionären hänvisar till Tyskland där staten på ett framgångsrikt sätt

bidragit till en effektiv riskkapitalförsörjning genom statliga garantier för

riskkapitallån, varvid staten garanterar 70 % och banken 30 %. Härigenom

tvingas banken till en seriös riskanalys. Den föreslagna statliga riskgarantin

bör kunna administreras via NUTEK, anför motionären.

ALMI Företagspartner AB bör anmodas att ta ett större ansvar för utveckling

av regionala småföretagarbörser, anförs det i motion 1997/98:N247 (c).

Riskkapitalförsörjningen till små och medelstora företag utanför landets större

tillväxtområden har under senare år försämrats, hävdar motionärerna. De anser

att ett sätt att förbättra den regionala riskkapitalförsörjningen är att skapa

mötesplatser ute i regionerna, varigenom privata och institutionella

investerare ges möjligheter att möta företag som behöver investera. Banker,

ALMI och regionala intressenter kan, enligt motionärerna, stå som huvudmän för

sådan verksamhet. Ett exempel är det s.k. aktietorget i Karlstad. Motionärerna

erinrar om att avtalet om ALMI skall omförhandlas under år 1998 för att börja

gälla fr.o.m. halvårsskiftet 1999. ALMI:s verksamhet anses ha varit

frangångsrik och det finns därför, enligt motionärerna, anledning att den även

efter detta datum fortsätter med samma inriktning och i samma omfattning som

för närvarande.

I motion 1997/98:N307 (fp) begärs uttalande av riksdagen om uppdrag till ALMI

och andra aktörer om ökat företagande i utsatta förorter, om inrättande av

fristående stödfunktioner samt om inrättande av mikrolån. De stödsystem som

byggts upp av staten har uppenbart inte haft storstädernas utsatta förorter och

deras befolkning som målgrupp, hävdar motionärerna. De konstaterar att ALMI

inte i tillräcklig utsträckning nått invandrare med sin verksamhet.

Motionärerna tror att en grundförutsättning för att ALMI skall lyckas är att

konsulter rekryteras från berörda grupper och att verksamheten förläggs där de

berörda människorna finns. Så länge staten anvisar offentliga medel till

rådgivning och stöd för nyföretagare måste dessa vara tillgängliga på lika

villkor för alla, anför motionärerna vidare. De anser att de människor som

behöver stöd lika gärna skall kunna vända sig till fristående institutioner,

t.ex. handelshus eller företagarföreningar, som till de statliga och att någon

typ av servicecheck för blivande företagare därför behöver inrättas.

Flyktingar, långtidsarbetslösa, invandrare utan a-kassa eller kvinnor som blir

överflödiga efter lågavlönade jobb i offentlig sektor är exempel på människor

som normalt har mycket svårt att spara ihop till ett eget kapital, säger

motionärerna avslutningsvis. Därför föreslås att ALMI skall införa ett mikrolån

för den som vill ta sig ur ett bidragsberoende genom att förverkliga en

affärsidé.

Vissa kompletterande uppgifter

Det finns en rad aktörer ( både privata och offentliga ( som har till uppgift

att tillhandahålla kapital, ge service till och i övrigt främja utvecklingen av

små och medelstora företag. I Företagsstödsutredningens betänkande Kompetens

och kapital (SOU 1996:69) lämnas följande förteckning över hel- eller

delstatliga organ och ett antal icke statliga organisationer (helt eller delvis

statlig organisation anges med ett S inom parentes):

Centrala aktörer: NUTEK (S), Exportkreditnämnden (S), AB Svensk Exportkredit

(S), Sveriges exportråd (S), Glesbygdsverket (S), Industrikredit, Stiftelsen

Industrifonden (S), Europeiska investeringsbanken och Europeiska

investeringsfonden, Nordiska investeringsbanken (S), Svenska

Uppfinnareföreningen, Stiftelsen Innovationscentrum, Svensk-Norsk Industrifond

(S), Svenska EU-Programkontoret och Stiftelsen Svenska Jobs and Society.

Regionala aktörer: ALMI Företagspartner AB ( dotterbolagen (S),

länsarbetsnämnderna (S), exportcentrum (S), industriella utvecklingscentrum,

länsstyrelserna (S), produktråd, regionala riskkapitabolag, Norrlandsfonden

(S), universitet och högskolor (S), Euro Info Centres (S), regionala

partnerskap (S), beslutsgrupper för EG:s strukturfondsorgan samt

teknikbrostiftelser.

Lokala aktörer: Arbetsförmedlingarna (S), kommunala näringslivsorgan, lokala

kooperativa utvecklingscentrum, lokala sammanslutningar till stöd för

företagandet, Svenska Uppfinnareföreningens representanter och

Nyföretagarcentrum.

Dessutom tillkommer banker, finansbolag, revisionsbyråer etc.

Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK i oktober 1996 i uppdrag att

analysera förutsättningarna för organiserad handel med aktier i småföretag och

att vidta åtgärder för att stimulera sådan verksamhet. NUTEK skall medverka i

utvecklingen av befintliga och projekterade marknadsformer som initierats för

kontakt mellan företag och investerare. NUTEK skall dels kartlägga de

förutsättningar som gäller vid marknadsplatserna och de projekt som pågår eller

befinner sig i en utredningsfas, dels analysera de allmänna förutsättningar som

krävs för att marknadsplatserna skall fungera i praktiken. Verket skall

dessutom finansiellt stödja de marknadsplatser eller projekt som har goda

förutsättningar att lyckas. För kostnader för uppdraget disponerar NUTEK 5

miljoner kronor. NUTEK redovisade i september 1997 rapporten Marknadsplatser

för handel med småföretag (1997:53), som innehöll en inbjudan till

utvecklingsarbete, med utgångspunkt från angivna kriterier. På basis av inkomna

ansökningar kommer NUTEK inom kort att fatta beslut om att stödja inrättandet

av två - tre marknadsplatser.

En marknadsplats för handel med aktier i företrädesvis unga och små företag

drivs sedan år 1994 av IM Innovationsmarknaden AB. IM:s viktigaste funktion är,

enligt dess presentationsbroschyr, att erbjuda och utveckla en mötesplats för

unga företag och enskilda människor som vill äga aktier direkt i småföretag i

stället för via aktiefonder o.d.

Nyligen har ett nätverk som skall stimulera utvecklingen av tillväxtföretag i

Sverige bildats ( Connect Sverige. Avsikten är att Connect skall bli en

mötesplats i högskole- och universitetsstäder med Ingenjörsvetenskapsakademien

som paraplyorganisation. Connect skall fungera som ?smörjmedel? för att

forskare skall få hjälp med att kommersialisera sina idéer och investerare

skall hitta intressanta investeringsobjekt samt för att entreprenörer och

storföretag skall hitta nya affärsidéer.

I den allmänpolitiska debatten i riksdagen i januari 1998 uppgav

näringsminister Anders Sundström att regeringen i den aviserade

regionalpolitiska propositionen skulle föreslå förbättringar när det gäller

finansiering av kapital för de små företagen (prot. 1997/98:53). ALMI har för

närvarande 4 miljarder kronor i sin lånefond, sade han vidare och meddelade att

ALMI skall övergå till mer av kreditgarantier och mindre av egna lån i sin

verksamhet och på det sättet öka det riskvilliga kapitalet från 4 till 8

miljarder kronor.

I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) gör regeringen i ett

avsnitt om riskfinansiering (s. 187) bedömningen att statliga insatser i vissa

fall kan kompensera för brister i det privata utbudet av riskfinansiering och

därmed underlätta för små och medelstora företag att bidra till ekonomisk

tillväxt och ökad sysselsättning. NUTEK och andra statliga organ bör enligt

regeringen i ökad utsträckning genom bl.a. kontaktmöten förmedla privat

ägarkapital från riskkapitalbolag till små och medelstora företag. ALMI bör

erbjuda lån på fördelaktiga villkor till unga företagare. ALMI bör också

intensifiera användningen av lånegarantier för att öka småföretagens tillgång

på lånekapital, sägs det i propositionen.

Avtalet om ALMI skall, som sägs i motion 1997/98:N247 (c), omförhandlas under

år 1998 för att börja gälla fr.o.m. halvårsskiftet 1999.

Frågan om invandrare som företagare berörs i motion 1997/98:N307 (fp). I

statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI speciellt skall ta hänsyn till

invandrarföretagen. Det regionala ALMI-bolaget i Stockholms län har, i

samarbete med Internationella Företagarföreningen i Sverige (IFS), bedrivit ett

projekt där särskilda rådgivare med invandrarbakgrund har engagerats. IFS har

sex rådgivare som tillsammans talar nio olika språk och som är verksamma i

förorterna. Avsikten är att ALMI nu skall fortsätta med liknande verksamhet i

Göteborg och Malmö.

Regeringen fattade i januari 1998 beslut om att tillsätta en särskild

utredare, landshövding Björn Eriksson, med uppgift att göra en kartläggning av

vilka svårigheter personer med utländsk bakgrund kan möta i samband med att de

startar och utvecklar egna företag (dir. 1998:1). Kartläggningen skall särskilt

omfatta frågor som hänger samman med kapitalanskaffning. Utredaren skall

studera om personer med utländsk bakgrund särbehandlas på ett otillbörligt sätt

i samband med låneansökan hos banker och finansinstitut samt om marknadens

funktionssätt motverkar bildandet av långsiktigt kommersiella företag bland

personer med utländsk bakgrund. Utredaren skall på basis av sin kartläggning

föreslå sådana åtgärder som medför lika behandling av personer som vill starta

och utveckla egna företag. Uppdraget skall redovisas före utgången av januari

1999.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

Motionerna

För att stärka tillkomsten av innovativa och tillväxtinriktade företag och

kvalificerade tjänsteföretag även i regionalpolitiskt svaga områden bör Sverige

lägga upp en strategi för EU:s program för Business and Innovation Centres

(BIC), anförs det i motion 1997/98:N208 (m). BIC-organisationer bör etableras

och utnyttjas i de regioner där behovet är störst, t.ex. i Bergslagen, anser

motionären. Hon erinrar om att ett huvudsyfte med BIC-programmet, som har varit

mycket framgångsrikt i Europa, är att ge en kvalificerad och långsiktig

assistans till unga, teknikbaserade tillväxtföretag. I Sverige finns för

närvarande tre BIC, men det finns sannolikt utrymme för sju till nio BIC-

organisationer, sägs det. En studie bör göras som kan ligga till grund för hur

BIC-programmet kan byggas upp och utvecklas i Sverige, anför motionären.

Om den industriella förnyelsen skall fortskrida är det av avgörande betydelse

att få fram nya idéer och uppfinningar samt att få i gång innovationsprocessen,

sägs det i motion 1997/98:N247 (c). Centerpartiet anser att de

innovationsfrämjande åtgärderna bör ha följande inriktning:

- Bidra till förnyelse och tillväxt genom att vårda och utveckla kreativiteten

hos uppfinnarna genom rådgivning och utbildning samt personlig service i

olika nätverk.

- Stimulera en mångfald av idéer och uppfinningar för att så många bärkraftiga

nya projekt som möjligt skall formuleras, vilket kan ske bl.a. genom

professionell rådgivning.

- Bidra till att fler idéer kommer fram till marknaden genom aktiv rådgivning

och utveckling av entreprenörskap.

- Samverka med andra nationella och internationella organisationer för att öka

kunskapen om uppfinnandets betingelser och därigenom effektivisera

innovationsarbetet.

I motion 1997/98:N261 (fp) begärs att en parlamentarisk utredning om en ny

politik för att främja innovatörers verksamhet skall tillsättas. Det saknas

inte innovatörer i Sverige, utan det som saknas är ett klimat som gör det

lönsamt att fullfölja projekt ända fram till dess att de färdiga produkterna

når världsmarknaden, anför motionären. Han anser att det ( på motsvarande sätt

som gäller för populärmusiker ( bör vara naturligt att de som genom ihärdigt

arbete kan skapa nya produkter för varumarknaden också skall åtnjuta

uppskattning och tillåtas vara framgångsrika och tjäna pengar. Det handlar,

enligt motionären, inte om inrättande av nya myndigheter eller fonder, inte om

införande av bidrag eller om offentlig riskkapitalförsörjning, utan det handlar

om ett nytt synsätt.

En kommission bör tillsättas för att dels förutsättningslöst granska de

misstag som gjorts vad gäller att ta till vara innovationer, dels lägga fram

förslag om åtgärdspaket, föreslås det i motion 1997/98:N311 (mp). Innovatörer

och uppfinnare måste ges rimliga möjligheter att se sina idéer förverkligade,

genom riskkapitalfonder som är inriktade på och beaktar innovatörernas

situation, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd till uppfinnare och innovatörer lämnas inom näringspolitiken av följande

aktörer: NUTEK, teknopoler, ALMI-bolagen, produktråden (som administreras av

ALMI-bolagen), Industrifonden, Svensk-Norsk Industrifond och

Innovationscentrum.

I NUTEK:s regleringsbrev för år 1998 anges under programmet

Företagsutveckling att ett verksamhetsmål är att särskilt uppmärksamma

teknikbaserade små och medelstora företag i tidiga utvecklingsfaser, vilka har

möjlighet till snabb tillväxt och internationalisering samt innovationer som

kan bilda grund för företagsetableringar och verka för att dessa grupper får

god tillgång till rådgivning och finansiering. Under anslaget

Småföretagsutveckling (A 2) har 40 miljoner kronor tagits upp under anslagspost

2 Såddfinansiering. Vidare får kostnader för bidrag till s.k. teknopoler för

rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag samt bidrag till andra organisationer

som verkar för att främja ny- och småföretagande täckas från anslagspost 3

Vissa småföretagsinsatser.

I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) tas, som tidigare

nämnts, frågan om riskfinansiering upp. I propositionen sägs (s. 187) att det

finns behov av ökade resurser för riskfylld finansiering till unga

teknikföretag (s.k. såddkapital). Regeringen avser att under år 1998 ta

ställning till denna fråga och hur en eventuell ökad insats skall kunna

finansieras.

Beträffande förslaget om en utredning om innovatörer kan noteras att en sådan

utredning gjordes år 1993, efter förslag av näringsutskottet (bet.

1993/94:NU25), och vars resultat presenterades i betänkandet Innovationer för

Sverige (SOU 1993:84). Stiftelsen Innovationscentrum bildades budgetåret

1994/95 och har ett kapital på 500 miljoner kronor som får förbrukas under de

tio år som stiftelsen skall verka. Stiftelsen samarbetar med bl.a. ALMI och

Svenska Uppfinnareföreningen. I samarbete med IBP Corporate Information AB har

stiftelsen byggt upp en ny internetstruktur i syfte att samla

riskkapitalmarknadens aktörer på en gemensam hemsida.

Frågan om insatser för att främja bildande av BIC, som tas upp i motion

1997/98:N208 (m), har tidigare behandlats av utskottet, t.ex. våren 1994 (bet.

1993/94:NU15 s. 45). BIC-konceptet har utvecklats inom EU i syfte att förbättra

ekonomin i speciellt utsatta regioner i Europa. Sedan år 1984 stödjer EU-

kommissionen verksamheten. Syftet med BIC är att genom innovationer skapa nya

industriella aktiviteter, nya företag eller utveckling av befintliga företag.

NUTEK har analyserat BIC-systemet i en särskild rapport, Business and

Innovation Centres ( ett europeiskt program för regional näringslivsutveckling

(T 1992:47). NUTEK följer utvecklingen av BIC i Sverige och ses gärna, enligt

uppgift, av befintliga BIC som samordnare av dessa. Något formellt uppdrag

finns dock inte. Det kan noteras att ALMI till stora delar arbetar på liknande

sätt som ett BIC.

Teknikspridning m.m.

Motionerna

Det bör inrättas en marknadsplats för idéer, teknik och kunskap, anförs det i

motion 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd). Genom att utveckla en sådan, på modern

teknik uppbyggd, starkt decentraliserad förmedlingsorganisation där privata

företags efterfrågan på berörda tjänsteprodukter lotsas till de mest lämpade

aktörerna, privata eller offentliga, kan Sverige få möjlighet att hämta in

andra länders försprång på marknaden för idéer, teknik och kunskap, menar

motionärerna. De erinrar om att det i NUTEK:s regi sedan två år har bedrivits

en experimentverksamhet kring tekniköverföring för småföretag på detta område.

Det behövs dock ytterligare försöksverksamhet innan ställningstagande till

marknadsplatsens slutliga struktur kan ske, anser motionärerna och uppger att

hittillsvarande medel beräknades vara slut vid årsskiftet 1997/98.

Det är glädjande att regeringen stödjer bildandet av industriella

utvecklingscentrum (IUC), sägs det i motion 1997/98:N218 (s). Dessa har för

regio- nerna bidragit till att behålla och utveckla kompetenser, till att ta

fram nya produkter och till att skapa ett nätverk mellan små och medelstora

företag, anför motionärerna och föreslår att IUC skall få ett utökat ansvar och

ökade medel. Med en fungerande teknikspridning kan många småföretag stärka sin

konkurrenskraft. Staten föreslås därför förenkla de regler som styr IUC och

stödja arbetet med tekniköverföring.

Det behövs ett spetsteknologiskt kunskapslyft för svensk industri, anförs det

i motion 1997/98:N207 (m). Kompetensinnehållet och förädlingsvärdet i svenska

industriprodukter är för lågt, säger motionären. Den erforderliga satsningen

måste göras inom näringslivet självt, men samhället måste göra de ändringar i

regelverken som är nödvändiga, anser motionären. Han föreslår att detta skall

utredas i nära samverkan med några av de företag som finns i den

internationella forskningsfronten.

I motion 1997/98:N274 (kd) föreslås att riksdagen skall göra uttalanden dels

om samhällets stöd till mindre företags möjlighet att ta del i forsknings- och

utvecklingsarbete, dels om innovativ teknikupphandling. Det är avgörande för

svenskt näringslivs konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på

forskning och utveckling, anför motionärerna. De anser att grundförutsättningen

är ett bra allmänt företagsklimat med lönsamma företag, men det är dessutom

nödvändigt att samhället bistår de små företagen för att dessa skall kunna ta

del i forsknings- och utvecklingsarbete. Det mest naturliga är att skatteregler

och lagstiftning utformas så att de små företagens forsknings- och

produktionsutveckling underlättas, i kombination med att de får möjligheter att

söka särskilda forskningsbidrag, menar motionärerna. De anser vidare att en

utökad satsning på innovativ teknikupphandling till små företag och uppfinnare

bör ske. Erfarenheter från Förenta staterna, Storbritannien och Nederländerna

pekar på framgångar med sådan riktad upphandling, sägs det. I Förenta staterna

uppges minst 1 % av all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och

medelstora företag ( ett system som, enligt motionärerna, bör prövas även i

Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1997 motioner om teknikspridning liknande de här

aktuella (bet. 1996/97:NU10). Utskottet hänvisade till de åtgärder som

statsmakterna vidtagit.

I NUTEK:s regleringsbrev anges under programmet Teknik att ett verksamhetsmål

är att NUTEK skall stimulera introduktion och användning av ny teknik, nya

samarbetsformer och arbetsorganisationer genom följande: (i) bygga nätverk för

teknik- och kunskapsöverföring, (ii) aktivt skapa och utnyttja nätverk mellan

olika teknik- och kunskapsområden, (iii) göra insatser på IT-området som

främjar användningen av informationsteknik såväl inom privat som inom offentlig

verksamhet, innefattande tjänsteutvecklingen inom kommuner och landsting samt

(iv) verka för ökad samverkan mellan de organisationer som har till uppgift att

stärka främst små och medelstora företags kunskaps- och kompetensutveckling och

bidra till deras teknikförsörjning. Allmänt sett är tekniköverföringsprojekt en

typ av verksamhet som prioriteras av NUTEK. Som tidigare nämnts har under

anslaget Småföretagsutveckling t.ex. medel beräknats för bidrag till s.k.

teknopoler för rådgivning m.m. åt teknikbaserade företag.

Inom ramen för småföretagsprogrammet fick NUTEK hösten 1996 i uppdrag av

regeringen att utforma ett program för samverkan mellan mindre högskolor och

näringsliv. Aktiviteterna avser samverkan med små och medelstora företag under

en treårsperiod i syfte att stärka företagens konkurrenskraft genom höjd

kunskapsnivå och kostnadsberäknades till 60 miljoner kronor. NUTEK fick också i

uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett vidgat program för

tekniköverföring till små och medelstora företag via

industriforskningsinstituten, vilket kostnadsberäknades till 20 miljoner

kronor. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) har

tagit över finansieringen av dessa båda projekt.

Den verksamhet kring tekniköverföring i NUTEK:s regi som nämns i motion

1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd) hänför sig till beslut av riksdagen våren 1995

om ett engångsanslag på 50 miljoner kronor för uppbyggnad av ett nätverk för

tekniköverföring till små och medelstora företag (prop. 1994/95:100 bil. 13,

bet. NU18, prop. 1994/95:150, bet. FiU20). Dessa medel beräknas enligt uppgift

räcka fram till april(maj 1998.

Industriella utvecklingscentrum (IUC) är föremål för yrkande i motion

1997/98:N218 (s). Regeringen fattade i januari 1997 beslut om att inom ramen

för småföretagsprogrammet avsätta 180 miljoner kronor under en treårsperiod för

att utveckla IUC på nio orter i Sverige. Dessa orter är Malmö, Olofström,

Gnosjö, Mariestad, Finspång, Arvika, Borlänge, Sandviken och Skellefteå.

Kommuner, landsting, länsstyrelser och EU:s strukturfonder bidrar också med

medel. Syftet med IUC är att stimulera utveckling och nya jobb i små och

medelstora företag. Verksamheten skall bedrivas inom framför allt följande tre

områden: uppsökande verksamhet, produktutveckling och förstudier för

avknoppning. Ett enskilt IUC bestämmer självt vilka småföretagsprojekt det vill

satsa på. Det finns inga hinder för att kommuner är representerade i styrelsen

för ett IUC. IUC-konceptet innebär att beslut skall fattas så nära verksamheten

som möjligt i syfte att förenkla verksamheten. Närings- och

handelsdepartementet har, enligt uppgift, inte heller fått några indikationer

på att företrädare för IUC upplever villkoren och reglerna kring IUC som

?stelbenta?.

Frågan om teknikupphandling, som är föremål för yrkande i motion 1997/98:N274

(kd), behandlades senast av utskottet våren 1997 (bet. 1996/97:NU10). Utskottet

hänvisade då till Teknikupphandlingsutredningen, som har haft i uppgift att

utreda frågan om en mer aktiv teknikupphandling från statens och övriga

offentliga aktörers sida. Utredningen lämnade sitt betänkande, Upphandling för

utveckling (SOU 1997:88), sommaren 1997. Enligt en undersökning som utredningen

gjort används teknikupphandling i begränsad omfattning i andra länder och i

första hand för upphandling av stora komplexa system inom försvaret och

kollektivtrafiken.

Utredningens slutsats är att teknikupphandling har en roll att fylla även i

framtiden, i första hand i samband med upphandling av stora komplexa system

inom försvars-, bygg- och kollektivtransportområdena. Offentlig

teknikupphandling anses också ha en viktig roll att fylla när det gäller att

driva på den tekniska utvecklingen inom områden där samhället har viktiga

intressen att främja, såsom energisparande, miljö och trafiksäkerhet.

Utredningen betonar teknikupphandling som en metod att använda tillsammans med

andra teknikpåverkande åtgärder. Utrymmet för att använda teknikupphandling

anses emellertid ha minskat till följd av ändrade villkor för

produktutveckling. Utredningen pekar på behovet av utveckling bl.a. inom

utbildningsområdet och vården och föreslår att nya, kreativa upphandlingsformer

utvecklas där brukare engageras i öppen upphandling så att nya aktörer

stimuleras att bidra med förslag.

Betänkandet har remissbehandlats ( remisstiden utgick i slutet av januari

1998. Frågan kommer nu att beredas inom Närings- och handelsdepartementet.

Beträffande förslaget om att 1 % av all statlig teknikupphandling skall

kanaliseras till små och medelstora företag bör noteras att detta står i strid

med lagen (1992:1317) om offentlig upphandling. Däremot finns det inga hinder

för att informera alla berörda om de möjligheter en statlig teknikupphandling

ger. Därvid kan småföretag ha behov av extra, anpassad information för att

?komma i nivå? med andra större företag. Sådan information bör dock helst inte

ges av den som svarar för den offentliga upphandlingen.

Kvinnors företagande

Motionerna

I motion 1997/98:N217 (m, fp, kd) begärs riksdagsuttalanden i följande

avseenden: om att ALMI:s statistik avseende stöd till företagen bör vara

könsuppdelad, om att riskkapitalbolag i ökad utsträckning bör riktas till

tjänsteproducerande företag, om att personer med erfarenheter från

småföretagande ( gärna kvinnor ( bör ingå i riskkapitalbolagen, om det

offentliga stödet till olika företagsformer samt om att delar av den verksamhet

som bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas för egenföretagande och entre-

prenader. När det gäller ALMI:s verksamhet förefaller det fortfarande vara så

att största delen av stödet går till manligt företagande; det är svårt att

utläsa det verkliga utfallet eftersom någon könsuppdelad statistik inte förs,

konstaterar motionärerna. De anser därför att en sådan bör införas. Det finns

gott om riskkapital hos investmentbolag och fonder, men det finns en benägenhet

att satsa på traditionella verksamheter, framför allt i tillverkningsindustrin,

säger motionärerna vidare och noterar att de flesta företag som startas av

kvinnor är tjänsteproducerande företag. Delar av det befintliga riskkapitalet

bör speciellt riktas till tjänsteproducerande företag inom nya verksamheter,

anser motionärerna och föreslår att det i riskkapitalbolagen skall ingå

personer som har erfarenhet av ensam- eller småföretagande, gärna kvinnor.

Samhällsstödet, lagstiftningen och även finansiärer förutsätter oftast

aktiebolag eller handelsbolag, anför motionärerna vidare. Kvinnor tar, genom

att välja enskild näringsverksamhet eller ekonomisk förening, ofta en större

personlig risk. Motionärerna anser att stödet från samhället skall vara

neutralt till olika företagsformer och att lånesystemet inte skall missgynna

någon företagsform. Under den borgerliga regeringsperioden ökades möjligheterna

för vård- och omsorgspersonal att bedriva egen verksamhet, säger motionärerna.

Ålderdomshem, sjukhem och daghem öpnades för entreprenader i många kommuner.

Sedan Socialdemokraterna kom till makten år 1994 har många av dessa möjligheter

stävjats, hävdar motionärerna. De anser att den verksamhet som för närvarande

bedrivs inom offentliga monopol bör öppnas för egenföretagande och

entreprenader.

Ett tioårigt program som innehåller rådgivning, utbildning och finansiering

för kvinnors företagande bör utarbetas, anförs det i motion 1997/98:N247 (c).

Den traditionella näringspolitiken har varit ensidigt inriktad på mäns

företagande och på de branscher där företag traditionellt startas och drivs av

män, hävdar motionärerna. Det behövs därför en ökad satsning på kvinnors

företagande. Kvinnor startar ofta företag med mindre lån och bidrag,

konstaterar motionärerna. Oftast rör det sig om tjänsteföretag på en lokal

marknad. Samhället bör på olika sätt underlätta avknoppning från den offentliga

sektorn, anför motionärerna vidare. De anser att kooperativa verksamhetsformer

skall ges samma företagsmässiga förutsättningar som andra företagsformer. Det

är viktigt att bevara och utveckla de särskilda kvinnolånen, på vilka

efterfrågan har varit stor, sägs det avslutningsvis.

En utredning om att starta en kvinnobank har utförts på initiativ av bl.a.

andre vice talman Görel Thurdin, konstateras det i motion 1997/98:A273 (c).

NUTEK bör, tillsammans med initiativtagarna, ges uppdraget att fortsätta

utvecklingsarbetet med kvinnobanken, anför motionärerna och föreslår att medel

till startkapital skall beviljas från år 1999. Kunskapen kring kvinnors

företagande och drivkrafterna till att kvinnor startar företag måste öka genom

systematisk forskning, anser motionärerna. Som underlag är därvid en köns-

uppdelad statistik avseende företagandet nödvändig.

Det behövs ökade satsningar på kvinnors företagande, anförs det i motion

1997/98:A803 (c). Alltför få kvinnor startar företag, anser motionärerna. De

menar att näringspolitiken ofta bygger på traditionella manliga föreställningar

om företagsamhet. Den tidigare fyrpartiregeringen satsade kraftigt på stöd till

kvinnors företagande, ett stöd som enligt motionärerna är viktigt att bevara

och utveckla. För att öka resurserna för lån till kvinnors företag har

riksdagen beslutat att ALMI skall avsätta en särskild ram inom sin totala

kapitalmängd för kvinnolån och till kooperativt företagande, konstaterar

motionärerna. De anser att denna ram bör ökas ytterligare.

Också i motion 1997/98:N205 (fp) sägs att det behövs ökad forskning om

kvinnors företagande. Traditionell företagsteori har i princip utvecklats från

studier av manliga företagare, säger motionärerna och konstaterar att det trots

att kvinnors företagande har gamla anor fortfarande finns litet forskning på

området i Sverige. Intresset för kvinnors företagande ökar, men kunskaperna om

detta är bristfälliga, och för att bättre kunna utforma näringspolitiken,

arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och regionalpolitiken krävs det

forskning för att öka kunskapen om kvinnors företagande, anför motionärerna.

Företagarlånet för kvinnor som ALMI har hand om bör förändras så att

låntagarens egeninsats sänks från 50 % till 25 %, sägs det i motion 1997/98:

A804 (mp). Stöd och åtgärder som beaktar kvinnors tillvägagångssätt vid

företagande måste förbättras och utvecklas, anför motionärerna och hänvisar

till att kvinnor ofta har svårigheter att få banklån.

Riksdagen bör uttala sig för ett mentorsprogram för kvinnliga företagare,

anförs det i motion 1997/98:N274 (kd). Det kvinnliga företagandet har en stor

potential och bör uppmuntras och stödjas, menar motionärerna och hänvisar till

att mentorskap för kvinnor har visat sig fungera som uppmuntran i chefsrollen.

Projekt av detta slag bör därför inrättas även för kvinnliga företagare.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 1997 och hösten 1997 motioner med föreslag om att på

olika sätt främja kvinnors företagande (bet. 1996/97:NU10 resp. bet.

1997/98:NU1). Utskottet hänvisade till de olika åtgärder som statsmakterna

vidtagit.

Enligt NUTEK:s regleringsbrev är ett av de fem verksamhetsmålen under

programmet Företagsutveckling att öka antalet kvinnliga företagare och

stimulera vidareutveckling av företag med kvinnliga ägare och ledare. NUTEK

skall senast den 31 augusti 1998 redovisa det totala antalet respektive antalet

nya kvinnliga företagare under år 1997 samt verkets åtgärder för att främja

kvinnors företagande.

I den ekonomiska vårpropositionen 1997 avsattes 10 miljoner kronor per år

under en treårsperiod för att främja kvinnors företagande (prop. 1996/97:150,

bet. FiU20). Anslaget Småföretagsutveckling (A 2) tillfördes sålunda 10

miljoner kronor i budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1)

för rådgivning till kvinnliga företagare. Av dessa medel har, enligt NUTEK:s

regleringsbrev, 4 miljoner kronor avsatts till ALMI för information och

rådgivning riktad till kvinnliga företagare i enlighet med de planer som har

utarbetats inom ALMI-koncernen. NUTEK har anvisats 6 miljoner kronor för

information, rådgivning m.m. för att främja kvinnliga företagares verksamhet,

varav 2 miljoner kronor skall avsättas för att finansiera forskning om kvinnors

företagande (se vidare i det följande). NUTEK:s verksamhet på området skall

innefatta stöd till affärsrådgivare, informationsspridning, metoder för

information, utbildning och rådgivning samt internationellt samarbete.

Enligt statens ägardirektiv till ALMI skall bolaget sträva efter att aktivt

bedriva verksamhet med lån till kvinnliga företagare. För lån till kvinnliga

företagare har staten tillfört särskilda medel på sammanlagt 199 miljoner

kronor. Inklusive dessa medel har ALMI för denna verksamhet avsatt en medelsram

på totalt ca 400 miljoner kronor. Enligt uppgift hade ALMI vid årsskiftet

1997/1998 använt ca 350 miljoner kronor av den tillgängliga ramen. Det finns

ytterligare ca 61 miljoner kronor kvar, vilket bedöms räcka till augusti 1998.

Verksamheten kan komma att tillföras ytterligare medel, sägs det i

ägardirektiven. Flertalet ALMI-bolag har en särskilt utbildad handledare som

arbetar med att koppla ihop kvinnliga företagare med erfarna mentorer.

Beträffande yrkandet i motion 1997/98:N217 (m) om att ALMI:s statistik bör

vara könsuppdelad kan noteras att det inom ALMI har påbörjats ett arbete under

år 1997 med att införa ett system som möjliggör en redovisning av hur kvinnor

och män tar del av ALMI:s finansieringsmöjligheter. Enligt uppgift kan viss

könsrelaterad statistik komma att finnas tillgänglig inom kort. Uppgifter av

liknande karaktär avseende bolagets rådgivnings- och utbildningsverksamhet

planeras att tas fram senare under år 1998.

När det gäller förslaget i motion 1997/98:A804 (mp) om att sänka kraven på

egeninsats för ALMI:s företagarlån till kvinnor kan noteras att reglerna för

dessa lån redan för närvarande är mer förmånliga än vad som gäller för de

allmänna nyföretagarlånen. För företagarlånen till kvinnor gäller att ALMI

finansierar högst 50 % av kapitalbehovet och att resterande del skall täckas av

låntagaren själv eller av banklån. För nyföretagarlånen gäller att ALMI

finansierar högst 30 % av kapitalbehovet och att låntagaren skall bidra med

minst 10 % själv.

I motion 1997/98:A273 (c) föreslås att NUTEK skall fortsätta

utvecklingsarbetet med en kvinnobank. Enligt uppgift har NUTEK inte för avsikt

att för närvarande arbeta vidare med utredningen om en särskild kvinnobank.

Kostnaderna för en sådan bank har uppskattats till ca 20(30 miljoner kronor. I

stället har NUTEK startat ett projekt med kompetensutveckling av

kredithandläggare i befintliga banker i syfte att uppnå ökad förståelse för

kvinnors företagande.

När det gäller yrkandena i motionerna 1997/98:A273 (c) och 1997/98: N205 (fp)

om forskning kring kvinnors företagande kan noteras att NUTEK i maj 1996 till

Närings- och handelsdepartementet överlämnade ett förslag till

forskningsprogram om kvinnors företagande (R 1996:32). I programmet avses

följande sex projekt ingå: Företagande som strategi att undkomma

marginalisering, Kooperation och franchising som kvinnliga organisationsformer,

Omvandling av offentlig sektor och kvinnors förflyttning, Familje-företagandet

som fenomen, Service och handel som tillväxtgenerator samt Samspelet mellan

kvinnors och mäns företagande. Forskningsprogrammet är kostnadsberäknat till 4

miljoner kronor per år i fyra år. Stiftelsen Forum för Småföretagsforskning

tilldelades i maj 1996 14 miljoner kronor av Närings- och handelsdepartementet

för ett flerårigt forskningsprogram på området små och medelstora företag. Inom

ramen för detta program fattade stiftelsen i december 1996 beslut om att 2

miljoner kronor skulle avsättas för det nyssnämnda forskningsprogrammet om

kvinnors företagande under det första året. I NUTEK:s regleringsbrev för år

1998 anges, som tidigare nämnts, för anslaget Småföretagutveckling (A 2) att

NUTEK skall ( av de medel på 6 miljoner kronor som avsatts för information,

rådgivning m.m. för att främja kvinnliga företagares verksamhet ( utan

rekvisition betala 2 miljoner kronor till Stiftelsen Forum för

Småföretagsforskning för att finansiera forskning om kvinnors företagande.

Beträffande yrkandet i motion 1997/98:N274 (kd) om mentorsprogram för

kvinnliga företagare kan nämnas att inom ramen för NUTEK:s verksamhet med att

främja kvinnors företagande har olika pilotprojekt genomförts. Ett pilotprojekt

som bedrivits i Halland avsåg fadderverksamhet för nystartade företag och har

som syfte att sprida verksamheten till andra delar av landet. Ett annat

pilotprojekt avser företagarskolor för kvinnliga företagare, där

försöksverksamhet bedrivits av ALMI:s dotterbolag i Skåne och Värmland. Ett

tredje projekt berör nätverksbyggande för kvinnliga företagare och har

bedrivits av dotterbolaget i Halland.

Design

Motionen

Det behövs ökade designinsatser inom miljösektorn, anförs det i motion

1997/98:N237 (s). Den s.k. kretsloppsmiljarden skall bidra till nya jobb i

miljösektorn och stimulera näringslivets utveckling, säger motionärerna. De

hävdar emellertid att den relativt nya marknaden för miljöprodukter inneburit

att företagen hittills ägnat större uppmärksamhet åt den tekniska utvecklingen

av miljöprodukter än åt design och marknadsföring av produkterna.

Designinsatser kan, enligt motionärerna, spela en stor roll för att öka

intresset för miljöprodukter. De anser att uppsökande verksamhet med

industridesign bland företag verksamma inom miljösektorn, liksom renodlade

designcheckar, väl tillgodoser syftet med kretsloppsmiljarden och bör kunna

komma i fråga för stöd.

Vissa kompletterande uppgifter

Staten stödjer designfrämjande verksamhet i främst små och medelstora företag

via Stiftelsen Svensk Industridesign. Denna har i uppgift att främja, generera

och förmedla kunskap och kompetens inom industriell design som ett medel för

att öka konkurrensförmågan och lönsamheten i svenskt näringsliv.

Svensk Industridesign driver ett projekt, Ekodesign, i syfte att stimulera en

miljöanpassad produktutveckling i små och medelstora företag med hjälp av

designinsatser och genom att tillföra annan relevant kompetens. Närings- och

handelsdepartementet har i december 1997 beviljat projektet 500 000 kr. Några

ytterligare extra resurser för att främja designinsatser inom miljösektorn

finns, enligt uppgift, för närvarande inte.

Den s.k. kretsloppsmiljarden, som är ett femårigt program för stöd till

investeringar för en ekologiskt hållbar samhällsutveckling, beslutades sommaren

1996 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15). Programmet, som tillhör

jordbruksutskottets ansvarsområde, syftar till att ge kommuner, företag och

organisationer möjlighet att pröva ny miljöteknik och nya metoder och därigenom

driva på utvecklingen mot ekologisk hållbarhet.

Centrum för småföretagsutveckling

I två motioner ( 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) - föreslås med

likalydande motivering att ett centrum för småföretagsutveckling skall

förläggas till Östersund. Framväxten av nya former av småföretag ställer bl.a.

krav på associations- och skatterättsliga lösningar, säger motionärerna, som

anser att det behövs bättre kunskaper och kraftfullare stöd från den offentliga

sidan. En översyn bör därför göras av olika slags regelverk, och det bör ske en

kraftsamling genom en sammanläggning av statens resurser för regional

småföretags- och glesbygdsutveckling. En sammanläggning av NUTEK:s kompetens

och erfarenheter inom företagsutvecklingsområdet och Glesbygdsverkets

inriktning på nya entreprenörer i landsbygdsområden och den breda kompetens som

finns inom Institutet för regional forskning bör, enligt motionärerna, ge

möjligheter till rationella organisatoriska lösningar med placering i

Östersund.

Kooperativa frågor

Motionerna

Regeringen bör anmodas att låta utreda hur den sociala ekonomin kan användas

för att lösa olika ekonomiska och samhälleliga problem, anförs det i motion

1997/98:N281 (s). Den sociala ekonomin utgår från att genom mobilisering av

lokala resurser, samarbete och bildande av olika nätverk utveckla såväl

näringslivsstrukturer som sociala strukturer, säger motionärerna. För att detta

skall komma till stånd krävs följande tre förutsättningar: (i) en positiv

inställning hos det politiska systemet, genom t.ex. adekvat lagstiftning och

institutionell infrastruktur och ett lämpligt utbildningssystem, (ii) ett väl

utvecklat rådgivningssystem samt (iii) tillgång till finansiella instrument.

Det som främst saknas är tillgång till särskilda finansiella instrument och en

positiv attityd hos myndigheter och näringslivsorganisationer, menar

motionärerna. De anser att regeringen, t.ex. inom ramen för Kooperativa rådets

verksamhet, bör undersöka de möjligheter som den sociala ekonomin kan erbjuda,

varvid sambandet med övriga näringslivsfrågor bör uppmärksammas.

I motion 1997/98:N285 (s) begärs en utredning av nya finansieringsformer för

små och medelstora kooperativa företag. Många olika försök har gjorts för att

kooperationen skall få likvärdiga möjligheter till kapitalförsörjning som andra

typer av företag, anför motionärerna och anser sig kunna konstatera att

försöken inte lyckats helt. I Sverige saknas, i motsats till förhållandet i

många andra länder, särskilda finansieringsinstrument i form av institut o. d.

för kooperativa företag, säger motionärerna. Bland annat bör möjligheten att

använda det pensionskapital som kommer att rymmas inom den framtida

premiereserven analyseras.

I motion 1997/98:N247 (c) begärs uttalanden av riksdagen om kooperativt

företagande, om att konkurrenslagstiftningen måste utformas så att kooperativ

verksamhet inte missgynnas jämfört med andra associationsformer samt om ett

samlat ansvar för kooperationsfrågor i Regeringskansliet. Ett sätt att snabbt

öka kvinnors företagande och därmed skapa fler arbetstillfällen är att

uppmuntra och utveckla det kooperativa företagandet, säger motionärerna, som

anser att personalkooperativ förmodligen är den form av företagande som kan

förväntas växa snabbast. Den kooperativa företagsformen måste stödjas och

utvecklas, med bl.a. bättre rådgivning och genom projektin-riktade åtgärder,

menar motionärerna. De konstaterar att i svensk lagstiftning finns den

juridiska associationsformen ekonomisk förening som är avpassad för kooperativ

verksamhet. Enligt motionärernas mening är det av största vikt att

konkurrenslagstiftningen utformas så att kooperativ verksamhet inte missgynnas

jämfört med andra associationsformer. För närvarande är ansvaret för de

kooperativa frågorna uppdelat på flera departement i Regeringskansliet (

Inrikes-, Arbetsmarknads- och Närings- och handelsdepartementen. Denna

uppdelning skapar, anser motionärerna, en osäkerhet kring ansvaret för de

kooperativa frågorna. Visserligen är det en intern regeringsfråga hur

verksamheten fördelas mellan departementen, men det är viktigt att det tas ett

samlat grepp om dessa frågor i Regeringskansliet, sägs det i motionen.

Det behövs åtgärder för att främja den sociala ekonomin i Sverige, anförs det

i motion 1997/98:N303 (c, mp, kd). Motionärerna hänvisar till att allt fler i

den allmänna debatten hävdar att en ökad satsning på den s.k. sociala ekonomin

skulle bidra till att lösa en rad samhälleliga problem, främst vad gäller

försämringar inom den offentliga sektorn och för att öka sysselsättningen. Den

dåliga kunskapen om själva begreppet social ekonomi bidrar sannolikt till

myndigheternas bristande förmåga att stimulera utvecklingen, anser

motionärerna. De menar att det krävs bättre information om vad som innefattas i

begreppet social ekonomi, vilken inspiration som kan hämtas från andra

europeiska länder och vilket samhällsekonomiskt resultat som kan uppnås med

institutioner av detta slag. Motionärerna anser att om statmakterna vill

påskynda utvecklingen av den sociala sektorn måste olika åtgärder samordnas med

de åtgärder som görs för näringslivet i övrigt.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1997 ett anslag på 16,5 miljoner kronor till stöd

till kooperativ utveckling för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1). I

betänkandet redovisades (s. 19) vad som gäller för det aktuella anslaget Stöd

till kooperativ utveckling (A 3). Anslaget disponeras för statsbidrag till

kooperativ utveckling. Föreskrifter om detta finns i förordningen (1993:569) om

stöd till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges dels till kostnadsfri

information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels

till kooperativa projekt. Rådgivningen skall vara likvärdig med den som ges om

andra företagsformer. Kooperativa rådet (I 1983:G) är regeringens organ för

kontakt och dialog med kooperationen. Rådet, som i september 1997 fick en

delvis ny inriktning, har följande fyra uppgifter: att stimulera till ökad

sysselsättning genom en ökad nyetablering av kooperativa företag, att öka

kunskapsbildningen om den kooperativa företagsformen och att förbättra den

kooperativa kompetensen hos de myndigheter som har till uppgift att stödja

nyföretagande, att bevaka den kooperativa företagsformens ställning i relation

till andra företagsformer samt att ta till vara internationella erfarenheter

när det gäller kooperativt nyföretagande. Merparten av stödet fördelas till 24

lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU).

I statens ägardirektiv till ALMI anges att ALMI i sin informations- och

rådgivningsverksamhet bl.a. bör beakta företag som drivs i kooperativ form, så

att olika företagstyper får en likvärdig behandling.

Beträffande området social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98: N281 (s)

och 1997/98:N303 (c), kan noteras att regeringen hösten 1997 beslöt att inom

Inrikesdepartementet tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga

villkoren för den sociala ekonomin samt belysa den sociala ekonomins betydelse

i samhället. I arbetsgruppen ingår företrädare för olika departement inom

Regeringskansliet. Därutöver skall samverkan ske med representanter för

myndigheter och organisationer samt forskare. Med social ekonomi avses enligt

EU:s terminologi verksamhet som tjänar medlemmar-na och kollektivet före

vinstintressen samt att människan och arbetet skall ha förtur framför kapital

när verksamhetens resurser fördelas. Verksamheten skall också förvaltas

självständigt och beslutsprocessen skall vara demokratisk. Kärnan i den sociala

ekonomin består av kooperativa företag, ömsesidiga försäkringskassor, ideella

föreningar som också bedriver ekonomisk verksamhet och stiftelser. I

arbetsgruppens uppgifter ingår bl.a. att definiera begreppet social ekonomi,

göra en översyn av existerande hinder och belysa den sociala ekonomins

betydelse i samhället. Arbetsgruppen skall redovisa sitt arbete vad gäller

definition av begreppet social ekonomi senast den 16 mars 1998, och slutrapport

skall lämnas senast den 31 december 1998.

Som tidigare nämnts planerar Småföretagsdelegationen att under våren 1998

lämna en delrapport avseende social ekonomi och system för nätsamverkan mellan

småföretag.

Beträffande förslaget i motion 1997/98:N285 (s) om en utredning om nya

finansieringsformer för kooperativa företag kan noteras att det i Kooperativa

rådets uppdrag ingår att bevaka frågan om dessa företags möjligheter att få

tillgång till nya finansieringsformer.

När det gäller frågan om att konkurrenslagstiftningen skall utformas så att

kooperativa företag inte missgynnas jämfört med andra typer av företag, vilket

tas upp i motion 1997/98:N247 (c), bör erinras om det arbete som bedrivs av en

av regeringen tillsatt arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet.

Arbetsgruppen, som tillsattes våren 1997, skall utreda vissa frågor på

konkurrenslagens (1993:20) område, bl.a. frågan om lagens utformning när det

gäller samverkan mellan små företag. I direktiven för arbetsgruppen sägs att

frågan om konkurrensrättslig neutralitet mellan olika företagsformer behöver

belysas närmare. I direktiven refereras också till att Kooperativa rådet har

pekat på behovet av att analysera konkurrenslagens relation till den

kooperativa företagsformen. Arbetsgruppens arbete skall bedrivas skyndsamt och

beträffande de särskilda frågor som rör små företags samverkan vara avslutat

den 1 april 1998.

I Kooperativa rådets uppgifter ingår, som tidigare nämnts, att bevaka den

kooperativa företagsformens ställning i relation till andra företagsformer.

Därvid anges konkurrenslagstiftningen som ett särskilt viktigt område.

Företagskooperativa utredningen drog i betänkandet Attityder och lagstiftning

i samverkan (SOU 1996:31) slutsatsen att de regler och övriga villkor som

gäller för kooperativa företag inte ger dem sämre möjligheter än andra

företagsformer. Utredningen betonade i stället att ett problem ofta är att det

finns negativa attityder till koooperativt företagande. I Kooperativa rådets

direktiv anges mot denna bakgrund att en viktig uppgift för rådet är att verka

för ökad kunskap om kooperativt företagande hos myndigheter och andra organ som

har till uppgift att stödja nyföretagande samt hos allmänheten.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först riktlinjer för näringspolitiken, med undantag för

frågan om avreglering. Utskottets ställningstagande i denna fråga redovisas

därefter i ett särskilt avsnitt.

Riktlinjer för näringspolitiken

Utskottet redovisar inledningsvis sin allmänna syn på näringspolitiken.

Därefter kommenteras övriga aktuella yrkanden i den ordningsföljd som de har

refererats i det föregående. I den tidigare redovisningen har i anslutning till

de olika motionerna vissa kompletterande uppgifter lämnats under berörda

rubriker. Dessa omständigheter ( till vilka utskottet här hänvisar ( utgör i

flertalet fall grunden för utskottets ställningstagande till motionerna.

Enligt utskottets uppfattning och i likhet med vad som anfördes i

budgetpropositionen för år 1998 är näringspolitikens främsta uppgift att bidra

till en hållbar ekonomisk tillväxt och därmed till en ökad välfärd. Den

medverkar också till strävandena om en halvering av den öppna arbetslösheten

till år 2000.

Utskottet vill också framhålla att näringspolitiken måste ses mot bakgrund av

den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram finanspolitik,

som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation. Balans i de

offentliga finanserna måste nås och upprätthållas.

Regeringens strategi, som utskottet instämmer i, bygger på att kunniga

människor, ett gott företagsklimat och en omställning till ekologisk hållbarhet

stärker Sverige. Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske

i den privata sektorn. En expansion av det privata näringslivet innebär en

förstärkning av både de offentliga finanserna och hela Sveriges ekonomi.

Sverige skall ha fler företagare, växande företag och ett mer kunskapsinriktat

företagande. Sverige måste ha livskraftiga företag som förmår att hävda sig i

både den inhemska och den internationella konkurrensen.

De allmänna förutsättningarna för företagande i Sverige är goda - räntan har

sjunkit kraftigt, inflationstakten har växlats ned, skatten för företagen är

låg, utbildnings- och kompetensnivån är hög och vinstnivån hög. Under år 1997

har i vårpropositionen och i budgetpropositionen föreslagits olika åtgärder för

att förbättra företagsklimatet, t.ex. rätt till tjänstledighet för att starta

eget företag, ökade medel för kooperativt företagande och kvinnors företagande,

förkortad arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och nya utbildningssatsningar.

Närings- och regionalpolitiken skall ges en ny inriktning. Företagsstöden

skall göras mer flexibla för att bättre kunna anpassas till regionala och

lokala förutsättningar. Många olika politikområden måste samverka för att ta

tillvara tillväxtmöjligheterna.

Behovet av stabila spelregler lyfts fram i några motioner. Utskottet ser det

som en central del av näringspolitiken att företagen har stabila spelregler. I

detta begrepp inbegriper utskottet att företagen kan räkna med låga räntor och

låg inflation. Detta är helt avgörande för att företagen skall kunna planera

sin framtida verksamhet och sina investeringar. Den sanering av statsfinanserna

som genomförts i samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft

till syfte att skapa förutsättningar för låga räntor och låg inflation.

Ett tecken på den förbättring av företagsklimatet som skett är utvecklingen

av antalet företagskonkurser. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) försattes

10 435 företag i konkurs under år 1997, vilket är 8 % färre än under år 1996.

Antalet anställda som berördes av konkurser uppgick under år 1997 till 21 164

personer, vilket är en minskning med 7 % jämfört med år 1996. Antalet konkurser

för privatpersoner sjönk med 22 % under år 1997 och var det lägsta sedan SCB år

1982 började föra statistik över konkurser.

Tjänstesektorns betydelse för möjligheterna att få till stånd en ökad

sysselsättning betonas i vissa motioner. Som tidigare redovisats finns olika

förslag ( EG-kommissionens förslag om sänkt mervärdesskatt på arbetsintensiva

tjänster samt Tjänstebeskattningsutredningens betänkande och remissutfallet på

denna - som underlag för regeringens överväganden i frågan. Regeringen har

också nyligen gett Förenklingsutredningen i uppdrag att utreda hur

redovisnings- och skattregler för småföretag i tjänstesektorn kan förenklas.

Näringslivets och företagens roll i utvecklingen mot ett hållbart samhälle

berörs i ett par motioner. I finansplanen i budgetpropositionen för år 1998

sägs att politiken för att ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet i sig

utgör en tillväxtpotential och därför är en del av politiken för att stärka det

svenska näringslivet och öka sysselsättningen. Den globala marknaden för

miljöteknik samt miljöanpassade och resurssnåla produkter växer snabbt. Om

Sverige och svensk industri går i spetsen för en utveckling mot ekologisk

hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa framtidsmarknader, heter det

vidare. Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om lokala

investeringsprogram för ekologisk hållbarhet på totalt 5,4 miljarder kronor för

en treårsperiod (prop. 1996/97:150, bet. FiU20).

Med det här anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena rörande den

allmänna inriktningen av näringspolitiken i motionerna 1997/98:Sk734 (m),

1997/98:N247 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp),

1997/98:N312 (v), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd).

Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en

betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra

branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och

regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en

funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Beträffande

Telia AB, som berörs i flera av de här aktuella motionerna, har regeringen, som

nämnts, aviserat en proposition, som utskottet kommer att behandla senare under

våren 1998. När det gäller yrkandet i en motion om instruktion för statens

agerande i Assi Domän AB konstaterar utskottet att ett statligt majoritets-

ägande inte innebär att staten, utan hänsynstagande till andra aktieägare, kan

ge detaljinstruktioner för bolagets verksamhet. Utskottet avstyrker med det

anförda de här aktuella motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:N204 (m),

1997/98:Jo784 (c), 1997/98:N309 (fp), 1997/98:Jo305 (v), 1997/98:N311 (mp) och

1997/98:N274 (kd) i berörda delar.

Kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning

m.m., som är föremål för yrkande i ett flertal motioner, är områden som intar

en central ställning i den näringspolitik som regeringen bedriver och som

utskottet ställer sig bakom. I det tidigare har utskottet redovisat de olika

insatser som vidtagits inom näringspolitiken. Inom ramen för

småföretagsprogrammet har flera verksamheter med relevans för de här aktuella

områdena beslutats. Vidare ingår många av de åtgärder som efterfrågas i

motionerna i NUTEK:s uppgifter enligt myndighetens verksamhetsmål och i ALMI:s

uppdrag. Slutligen finns det också såväl nyligen avslutade som pågående

utredningar som behandlar de aktuella frågorna. Utskottet avstyrker med detta

berörda yrkanden i motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd),

1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98: N208 (m),

1997/98:N257 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp),

1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd).

När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras

i vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder som statsmakterna

vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen

beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning

till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska

arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors

företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att

identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta

företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets

mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Lika väl som det statliga

stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör

det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor

som ALMI ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan

neutralitet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom

ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad

på kön. När det gäller det forskningsprogram om kvinnors företagande som berörs

i vissa motioner har som redovisats finansieringen av det första

verksamhetsåret säkrats. Med vad som här anförts avstyrker utskottet motionerna

1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c), 1997/98:A803 (c),

1997/98:N205 (fp), 1997/98:A804 (mp) och 1997/98:

N274 (kd) i aktuella delar.

Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt

motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum

för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen

hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk

Industridesign och som redovisats i det föregående.

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom

småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare

nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling

jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i

motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer

och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det

tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den

arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa

frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan

om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303

(c, mp, kd), har nyligen, som beskrivits, en arbetsgrupp tillsatts inom

Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker utskottet

berörda delar av de fyra här aktuella motionerna.

Avreglering

Beträffande yrkandena om avreglering vill utskottet hänvisa till den tidigare

redovisningen av vad som görs på detta område. Småföretagsdelegationen, som

enligt sina direktiv har i uppgift att komplettera det arbete som pågår inom

Regeringskansliet med avreglering och regelreformering, lämnade nyligen en

rapport med förslag om förenklingar för småföretag på 26 olika områden.

Rapporten bereds nu vidare inom Närings- och handelsdepartementet. Under våren

1998 kommer Småföretagsdelegationen att lägga fram ytterligare rapporter, varav

en avser regelsystem för småföretag. Utskottet vill också hänvisa till det

arbete som bedrivs inom ramen för EU och OECD och som tidigare redovisats.

Frågan om bättre och enklare regler för småföretag är, enligt utskottets

mening, viktig när det gäller möjligheten att skapa goda

tillväxtförutsättningar. Utskottet utgår från att regeringen, bl.a. med

Småföretagsdelegationens arbete som underlag, vidtar lämpliga åtgärder i detta

syfte. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de här aktuella yrkandena i

motionerna 1997/98:

N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N225 (m),

1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98:

N308 (c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98:N263 (kd, m, c, fp).

Turism

Motionerna

En nationell turistresurs bör inrättas vid Östersjöinstitutet, anförs det i

motion 1997/98:N268 (s). Länderna runt Östersjön är Sveriges nya turistländer,

anser motionärerna och menar att det för sydöstra Sveriges del finns behov av

ytterligare resurser för att möta denna växande marknad. En resurs för turism

bör, enligt motionärerna, knytas till Östersjöinstitutet i Karlskrona och ges

följande uppgifter: (i) utveckla turismen i det regionala perspektivet, (ii)

vara en hjälp för turistföretag från Östersjöländerna att etablera sig på nya

marknader, (iii) hjälpa till med affärsidéer i det berörda landet samt (iv)

utforma en strategisk plan för turismen i södra Östersjöområdet.

På lång sikt är det nödvändigt att Sverige bryter den könsuppdelade

arbetsmarknaden, sägs det i motion 1997/98:N291 (s). Turistbranschen skulle

kunna bli den bransch som går i spetsen för detta, anser motionärerna. I

regeringens uppdrag till Turistdelegationen bör därför också ingå att studera

hur den könsuppdelade arbetsmarknaden skall kunna förändras. Syftet skall vara

att möjliggöra för kvinnor att utvecklas och befordras inom branschen, att

bistå kvinnor som vill starta företag och utveckla befintliga företag samt att

öka antalet kvinnliga chefer. Det bör också lämnas förslag till hur en bättre

samordning kan ske med näringslivet och turistutbildningarna, med fleråriga

försök i Stockholms län och ett annat län, anför motionärerna.

I motion 1997/98:N293 (s) föreslås att Sverige skall ansluta sig som

fullvärdig medlem i världsturismorganisationen, World Tourism Organization.

Denna organisation inom FN:s ram bildades år 1925 och fick sin nuvarande

organisationsform år 1975. För närvarande deltar 133 nationer eller territorier

i organisationen. Det är den enda organisation som finns rörande den globala

turismen, anför motionären. Han påpekar att Mitthögskolan i Östersund deltar

som delansluten medlem. Det övergripande målet för turistpolitiken ( att

Sverige skall ha en hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt

konkurrenskraftig turistnäring ( skulle lättare kunna uppnås om Sverige deltog

i organisationen, anser motionären.

En snabbstudie bör göras rörande möjliga åtgärder för att påverka turismens

utveckling i syfte att uppnå regional-, sysselsättnings-, handels- och

rekreationspolitiska mål, anförs det i motion 1997/98:N298 (s). Regeringen

måste peka ut verksamhetsansvariga på nationell basis, förutom

Turistdelegationen, för olika delavsnitt i begreppet turism, t.ex.

Riksantikvarieämbetet för kulturturism, Statens naturvårdsverk för naturturism

och Glesbygdsverket för landsbygdsturism, anser motionärerna. De menar att en

på företagande och entreprenörskap grundad ökning av resandet till och i

Sverige leder till

en ökad aktivitet i ekonomin som helhet och en möjlighet till fler

arbetstillfällen i hela Sverige.

Riksdagen bör göra uttalanden om inriktningen av den statliga turistpolitiken

och marknadsföringen av Sverige och om värdet av regionala initiativ, föreslås

det i motion 1997/98:N304 (s). För att åstadkomma en fördubbling av antalet

besökare i Sverige krävs en långsiktig politk med klara spelregler och med ett

tydligt statligt åtagande, ekonomiskt och organisatoriskt, anser motionärerna.

De anser att regering och riksdag snarast måste besluta om en nationell

turistpolitk. Staten bör underlätta för lokala och regionala initiativ, anför

motionärerna vidare. En idé som de hänvisar till är införande av en s.k.

bäddpeng, dvs. en frivillig avgift på varje övernattning i en hotellbädd. De

medel som kommer in skall därefter användas för att generera fler ?bäddnätter?

genom t.ex. marknadsföring. Ett sätt vore, enligt motionärerna, att införa ett

treårigt försök med bäddavgifter i t.ex. Stockholmsregionen.

Våren 1997 publicerade Turistdelegationen en rapport med rubriken Sunt

förnuft ( Grunden för en god byråkrati, erinras det om i motion 1997/98: N239

(m). Mycket få av de åtgärder som där föreslogs har dock genomförts. Därför

kräver motionärerna ett riksdagsinitiativ så att turismen ( som en av de

branscher som kan förbättra arbetslöshetssituationen i många regioner ( kan få

rimliga arbetsförhållanden. Moderata samlingspartiets förslag om generella

sänkningar av skatten på arbete skulle få stort genomslag i

arbetskraftsintensiva branscher med relativt lågt löneläge, däribland delar av

turistnäringen, anför motionärerna. De anser vidare att det kommunala

engagemanget på turismens område medför svårigheter såväl för redan etablerade

företag som för företag som vill komma in på områden där kommunen engagerat

sig. Den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad kan finansieras med

skattemedel, och den fortsatta driften kan stödjas med kontinuerliga kommunala

bidrag, vilket medför andra kostnader än för konkurrenterna, hävdar

motionärerna. De anser att kommunen inte skall engagera sig i sådana

aktiviteter som de på marknadsekonomiska villkor baserade företagen kan sköta

bättre. De ideella föreningarna anses också ( bl.a. genom sin annorlunda

skattesituation ( ha möjlighet att erbjuda aktiviteter till allmänheten till

ett lägre pris än företagen. Regler för kontroll och tillsyn inom turismområdet

måste utformas med hänsyn till småföretagens speciella förhållanden, anför

motionärerna avslutningsvis. Vissa myndighetskontroller som inte kräver

specialkompetens skulle kunna samordnas, sägs det. En annan önskvärd förändring

vore, enligt motionärerna, att inspektionstätheten kunde anpassas till om

problem har uppstått eller inte.

Regeringen bör anmodas att ta fram ett kulturpolitiskt program för turism,

anförs det i motion 1997/98:Kr213 (c). Medvetna satsningar på kulturturism är

en drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen, anför

motionärerna och anser att kulturen bör ges en mer aktiv roll i

turistsammanhanag.

I motion 1997/98:N302 (c) efterfrågas åtgärder för att främja besöksnäringen.

För att utveckla besöksnäringen erfordras, enligt motionären, åtgärder på bl.a.

följande områden: (i) möjligheter till EU-stöd ( byråkratin måste minskas och

finansieringsmöjligheterna för investeringar avseende små och medelstora

företag måste förbättras, (ii) styrningskrav och kvalitetskrav på företag inom

naturturism ( samma krav måste ställas på utländska som på svenska företag och

anmälningsplikt alternativt registrering hos berörd länsstyrelse borde vara en

skyldighet samt (iii) besöksnäringens status måste höjas och

finansieringsmöjligheterna förbättras.

Turismen måste underställas kravet på bevarande av natur- och kulturvärden,

anförs det i motion 1997/98:Kr270 (mp). Endast ca 26 % av turismen i Sverige

utgörs av utländska besök, men denna siffra har potential att öka väsentligt,

anser motionärerna. En ökande turism får dock inte innebära att natur- och

kulturvärden exploateras ovarsamt. Miljöpartiets ståndpunkt är att en ökad

turism inte bara ger möjlighet till utan måste gå hand i hand med aktivt

bevarande av natur- och kulturvärden, sägs det.

Riksdagen bör göra uttalanden i följande tre avseenden: om möjligheterna att

utveckla den småskaliga turismen, om behovet av ett sektorsövergripande

arbetssätt samt om en utredning som belyser transporternas betydelse för

landsbygdsturismen, anförs det i motion 1997/98:N296 (kd). Den småskaliga

landbygdsturismen bygger på ett lokalt engagemang, där naturen, kulturen och

människorna är de främsta resurserna för en utveckling av denna näring, säger

motionären. Han anser att en väl fungerande infrastruktur är en av grundpelarna

för turismen på landsbygden. Det behövs, enligt motionären, ett

sektorsövergripande synsätt, av innebörd att alla berörda instanser från lokal

till regional nivå samverkar för att skapa förutsättningar för att utveckla en

lönsam turistnäring på landsbygden. Transporternas betydelse för

landsbygdsturismen bör utredas, föreslår motionären vidare. Han anser att en

analys av transportbehoven för landsbygdsturismen bör ligga till grund för

förslag som kan ge perifera områden samma möjligheter att utvecklas som mer

tätbefolkade områden.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen anvisade i december 1997 80,1 miljoner kronor till turistfrämjande

för år 1998 (prop. 1997/98:1, bet. NU1). De statliga insatserna inom

turistområdet genomförs dels av Turistdelegationen, dels av det av staten och

turistnäringen gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd AB

(Turistrådet). Målet för turistpolitiken är att Sverige skall ha en hög

attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig

turistnäring. Riksdagen beslöt våren 1995 om inriktningen och utformningen av

turistpolitiken (prop. 1994/95:100, prop. 1994/95:177, bet. KrU28).

Inom ramen för småföretagsprogrammet har regeringen anvisat 90 miljoner

kronor till Turistrådet för internationell marknadsföring av Sverige som

turistland, under förutsättning att ett dubbelt så stort belopp ställs till

förfogande för samma ändamål av berörda branschföretag och andra organ.

Regeringen har vidare anvisat 11 miljoner kronor till Turistdelegationen för

delfinansiering av uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid

Mitthögskolan och vidareutveckling av befintligt turistforskningsprogram. EU

bidrar med s.k. mål 6-medel. Slutligen har regeringen från småföretagsprogram-

mets medel anvisat 2 miljoner kronor till Turistdelegationen för att förstärka

dess kansli. Riksdagen har också tidigare fattat beslut om att anvisa 20

miljoner kronor till Turistrådet (prop. 1995/96:94, bet. NU13) i syfte att

utveckla och anpassa informationsteknik för små och medelstora turistföretag,

varvid berörda företag förutsattes svara för minst hälften av kostnaderna.

Turistdelegationen skall på regeringens uppdrag genomföra riktade studier av

förutsättningarna för utveckling av svensk turism. Studierna skall bygga på

delegationens handlingsprogram för utveckling av svensk turism och

delegationens rapport om hinder för turismens utveckling. Uppdraget skall

redovisas i slutet av april 1998. De strategiska riktlinjer som lagts fram i

Turistdelegationens handlingsprogram bör, sades det i budgetpropositionen för

1998, även fortsättningsvis utgöra en grund för arbetet med att utveckla den

svenska turistnäringen.

Beträffande yrkandet i motion 1997/98:Kr213 (c) om ett kulturpolitiskt

program för turism kan noteras att Riksantikvarieämbetet har fått regeringens

uppdrag att utarbeta förslag till kvalitetskriterier och metoder för

kvalitetssäkring av kulturturismen inom sitt ansvarsområde. Uppdraget skall

redovisas under våren 1998.

När det gäller s.k. naturturism som tas upp i några av motionerna kan nämnas

att Turistdelegationens instruktion ändrats fr.o.m. den 1 mars 1997 så att det

bland delegationens uppgifter ingår att verka för att turismens utveckling sker

på ett för miljön och naturen hållbart sätt. Mot denna bakgrund har det inom

Turistdelegationen bildats en arbetsgrupp för hållbar utveckling av turism.

Arbetsgruppen skall redovisa resultaten av sitt arbete under våren 1998.

Beträffande förslagen om s.k. landsbygdsturism kan nämnas att Glesbygdsverket

i samarbete med Turistdelegationen hösten 1997 tagit fram ett handlingsprogram

för småskalig landsbygdsturism med rubriken En lönsam näring med en hållbar

utveckling. I handlingsprogrammet föreslås en rad åtgärder på olika områden.

Utvecklingsarbetet måste bygga på de lokala resurser som finns i ett område,

sägs det. Strukturfondsmedel från EU samt landbygdsstödet kan täcka stora delar

av de åtgärder som omfattar företagsutveckling och kompetensstöd.

Glesbygdsverket har ett nationellt ansvar att förankra programmets intentioner

och ta initiativ till samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt som är

grunden för ett framgångsrikt utvecklingsarbete, heter det vidare.

När det gäller frågan om turism i Östersjöområdet kan nämnas att det finns

ett samarbetsorgan, Baltic Tourist Commission (BTC), där länder, företag och

organisationer, inklusive Turistrådet, ingår. Det kan också nämnas att

Turistdelegationen nyligen publicerat en sammanställning av fakta om den polska

turistmarknaden ( Marknadsstudie Polen. Motsvarande arbete pågår inom

delegationen beträffande S:t Petersburgsområdet i Ryssland och de baltiska

länderna, där rapporter beräknas bli publicerade senare under år 1998.

Beträffande svenskt medlemskap i World Tourism Organization har regeringen

tagit ställning för att Sverige inte bör vara medlem. Medlemsavgiften är mycket

hög. Sverige prioriterar i stället, enligt uppgift, det arbete som bedrivs på

turistområdet inom EU och OECD. Finland är det enda land i Norden som är medlem

i världsturismorganisationen, men har enligt uppgift vid flera tillfällen

övervägt att gå ur, bl.a. på grund av den höga avgiften. Som nämns i motion

1997/98:N293 (s) är Högskolan i Östersund delansluten medlem (s.k. affiliate

member) i organisationen.

Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation

(1997/98:133) av Margareta Andersson (c) om turistsatsningen i glesbygd. I sitt

svar redovisade näringsministern de insatser som staten gör för turistsektorn.

Det finns ingen bransch som staten har så stort engagemang i som

turistnäringen, uppgav näringsministern. Han skulle dock vilja se ett starkare

engagemang också från branschen. Denna har inte svarat upp mot det avtal som

finns mellan staten och branschens företrädare, sade näringsministern.

Utskottets ställningstagande

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många

regioner, inte minst i glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i det arbete

med att stärka den regionala utvecklingen som regeringen bedriver och som

utskottet ställer sig bakom.

Turistnäringen är också en av de branscher som växer snabbast i Sverige.

Konkurrensen är mycket hård och marknadsföringen av Sverige som turistland är

viktig.

Den förda politiken beträffande turistnäringen ligger i linje med mycket av

vad som efterfrågas i de här aktuella motionerna. Särskilda medel har, som

tidigare redovisats, anvisats för marknadsföring av Sverige internationellt.

Utskottet vill härvid framhålla vikten av att branschen infriar de åtaganden

den gjort i avtal mellan staten och dess företrädare.

Beträffande de olika områden av turism som tas upp i motionerna (

kulturturism, naturturism, landsbygdsturism och Östersjöturism ( har, som nyss

redogjorts för, olika åtgärder vidtagits eller påbörjats. Något initiativ av

riksdagen på dessa områden är därför inte erforderligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291

(s), 1997/98:N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:N239 (m),

1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c), 1997/98:Kr270 (mp) och 1997/98:N296 (kd) i

berörda delar.

Särskilda branscher

Vidareförädling av skogsråvara

Motionerna

I motion 1997/98:N266 (s) begärs ett riksdagsuttalande om vikten av att

utvecklingen inom skogsnäringen följs noga och att åtgärder vidtas för att

skogsråvaran skall utnyttjas på bästa sätt efter de lokala förutsättningarna.

Det är viktigt för både skogslänens och Sveriges ekonomi och sysselsättning att

skogsråvaran utnyttjas maximalt, anför motionärerna. De anser att

skogsprodukter med högt förädlingsvärde måste prioriteras framför sådana med

lågt förädlingsvärde. Många av skogens högförädlade produkter kan t.ex.

cirkulera länge i kretslopp och därefter användas även som bränsle, sägs det.

Det behövs insatser för ökad förädlingsgrad av skogsråvaran och högre anslag

till forskning avseende ökad användning av träfiber i kombination med

kompositmaterial, anförs det i motion 1997/98:N292 (s). För att nå målet med en

kraftigt ökande bruttonationalprodukt under 1990-talet, vilket regeringen under

flera år förutsatt i sin budget, fordras ett ökat värde av exporten, säger

motionärerna. Därvid anses bl.a. ökad vidareförädling och ett större

tillvaratagande av skogsråvaran kunna bidra. Mot bakgrund av skogsnäringens

betydelse för handelsbalansen och de möjligheter näringen har att bidra till

ökad sysselsättning måste det vara samhällsekonomiskt motiverat med

samhällsstöd till näringen, anser motionärerna och föreslår att nya system och

metoder för vidareförädling skall utvecklas, där skogsråvaran tillsammans med

andra råvaror, t.ex. återvinningsbara kompositmaterial, får utgöra grunden för

fortsatt forskning. Ökade anslag till forskning inom området komposit och

skogsråvara erfordras sålunda. Ett särskilt etableringsstöd, hjälp till

utbildning för lokalt verksamma småföretagare och en gemensam nordisk

marknadsföring av vidareförädlade träprodukter i Europa är ytterligare exempel

på åtgärder som, enligt motionärerna, bör vidtas.

Det bör göras en översyn av fördelningen av forskningsresurser på det

skogliga och på det skogsindustriella området, sägs det i motion 1997/98:Jo304

(m). Det finns, enligt motionärerna, tecken på att fördelningen väger över mot

det primärt skogliga området på bekostnad av utvecklingen av nya

industriprodukter av skogsråvaran. Sverige skulle ha mycket att vinna på om

förädlingsgraden på skogsprodukterna ökades, anser motionärerna. De menar att

Sverige, som är ett av de viktigaste skogsproducerande länderna i Europa, inte

har en framskjuten plats när det gäller forskning och vidareförädling av

skogsprodukter. Detta anses i första hand vara en fråga för näringen själv, men

motionärerna menar dock att staten tillsammans med näringen på nytt bör

överväga frågan.

I syfte att öka förädlingen och skapa fler arbetstillfällen inom skogsindu-

strin bör ett industriellt utvecklingsprogram inledas, sägs det i motion

1997/98:A460 (c). Ett sådant program bör innehålla utvecklingsinsatser avseende

produktion och produktionssystem, produktutformning och produktdesign,

kompetensutveckling, entreprenörsutveckling, riskkapitalförsörjning etc.

Programmet bör drivas i nära samverkan med t.ex. träbranschen,

utbildningsgivare, FoU-institutioner och regionala myndigheter, anser

motionärerna och menar att regeringen bör undersöka möjligheterna till ett

sådant utvecklings- och forskningsprogram. Finansiering bör sökas via näringen,

EU, andra finansiärer och staten.

Också i motion 1997/98:N302 (c) föreslås ett utvecklingsprogram för

vidareförädling av skogsråvara ( med liknande motivering som i den nyssnämnda

motionen. Värmland är med sin stora kompetens inom sågverksnäringen och med

Högskolan i Karlstad en lämplig plats för en sådan verksamhet, anser motionären

och menar att resurser för ett sådant utvecklingsprogram bör kunna tas från det

särskilda anslaget för regionalpolitiska insatser.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har i samarbete med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen) och Stiftelsen för Strategisk Forskning hösten 1997 utarbetat

ett program för utveckling av skogsnäringen. Programmet består av följande fyra

delar:

( Ett utvecklings- och teknikspridningsprogram, vilket innehåller satsningar

på bl.a. träbaserade byggsystem, nya trä- och fiberprodukter, kretslopps-

anpassning av skogsindustriprodukter samt möbelutveckling. Programmet omfattar

sammanlagt 300 miljoner kronor, varav regeringen satsar 50 miljoner kronor per

år i tre år.

( Ett forskningsprogram på det skogsindustriella området, vars mål är att

långsiktigt stödja skogsindustrins utveckling och skapa och stärka

forskningsmiljöer vid de nya högskolorna. Planerade programområden är bl.a.

kretsloppsanpassade skogsindustriprodukter, nya träprodukter och nya material,

bestrukna och tryckta papper och arkitektur, design och träkultur. Programmets

viktigaste uppgift är att verka för att forskningssatsningen som helhet blir av

strategisk betydelse för de regionala högskolorna och för skogsnäringen.

( Ett forskningsprogram inom träteknologiområdet, vars syfte är att utveckla

konkurrenskraftig forskning, kompetens och forskarutbildning vid etablerade

forskarmiljöer vid följande lärosäten: Lunds universitet, Luleå tekniska

universitet, Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan och

Institutet för träteknisk forskning. Programmet, som skall pågå under minst fem

år, får en budget på 6 miljoner kronor för år 1998 och planeras därefter kunna

utökas till 15 miljoner kronor per år.

( Nya utbildningsplatser och professurer. I budgetpropositionen för 1998

föreslogs att Luleå tekniska universitet skulle tilldelas 600

utbildningsplatser från den 1 juli 1998, varav minst 50 platser skall avse

utbildning med inriktning mot det trätekniska området. Sammantaget planeras 200

nya utbildningsplatser på fyra år inom träteknikområdet.

Vidare finns det, som redovisas i budgetpropositionen för 1998, ett särskilt

program för träråvarubaserad industri som går in på sitt andra år av en treårig

förlängning och där 10 miljoner kronor per år beräknats. Det kan också noteras

att det inom ramen för den verksamhet som bedrivs vid kompetenscentrum finns

flera program som har relevans för de skogsindustriella frågor som här är

aktuella.

Regeringen beslöt hösten 1996 att inom Jordbruksdepartementet tillsätta en

arbetsgrupp med uppgift att belysa vissa frågor som berör forskning och

utbildning inom den skogliga sektorn, med ståthållaren Björn Sprängare som

ordförande. I en bakgrundspromemoria till beslutet om tillsättandet av

arbetsgruppen sägs följande:

Kedjan skogsproduktion - industri - marknad bör omfattas av en helhetssyn.

Forskning och utbildning inom skogsbrukets område utförs i huvudsak vid

Sveriges lanbruksuniversitet, medan den mer industrirelaterade forskningen

bedrivs vid de tekniska högskolorna. I framtiden bör verksamheten i de olika

leden integreras bättre. Marknadens signaler bör ges ett ökat inflytande i

forskningsprocessen. Forskningen måste bidra både till en långsiktigt hållbar

produktion och till att utveckla träfiberprodukter som marknaden kan komma att

efterfråga i framtiden.

Arbetsgruppen bör föreslå åtgärder som kan främja en vertikal integration inom

utbildning och forskning, sägs det vidare i promemorian. I uppgiften

bör även ingå att belysa de olika aktörernas uppgifter för att bedöma om de

nuvarande resurserna utnyttjas på bästa möjliga sätt.

Arbetsgruppen har nyligen redovisat sina analyser och slutsatser i en rapport

till jordbruksminister Annika Åhnberg (Ds 1998:20). I rapporten görs

sammanställningar av bl.a. den skogliga och skogsindustriella forskningen.

Forskningsresursernas fördelning år 1997 på Götaland, Svealand och Norrland

samt på inriktning framgår av följande tabell (miljoner kronor):

_____________________________________________________________

Forskningsinriktning Götaland Svealand Norrland

Totalt

Papper och massa 33,6 233,6 13,9

281,1

Träteknik 43,5 64,6

37,0 145,1

Skog 71,1 232,3

147,0 450,4

Totalt 148,2 530,5

197,9 876,6

Den totala forskningen med skogsindustriell och skoglig inriktning uppgick

sålunda till 876,6 miljoner kronor år 1997, varav knappt hälften avsåg

skogsindustriell forskning. Av den skogsindustriella forskningen hänför sig

ungefär två tredjedelar till forskning om papper och massa.

Staten svarar för drygt hälften av finansieringen av den totala forskningen,

medan näringen svarar för ungefär en fjärdedel och s.k. övriga finansiärer för

cirka en femtedel. Den största delen, 40 %, utförs vid de tre stora

industriforskningsinstituten Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut -

STFI, Institutet för träteknisk forskning - Trätek och Stiftelsen Skogsbrukets

Forskningsinstitut - SkogForsk. Den skogsvetenskapliga fakulteten svarar för 33

% av den utförda forskningen och övriga institutioner, avdelningar och institut

för resterande 27 %.

Arbetsgruppens slutsatser formuleras i rapportens sammanfattning på följande

sätt:

- Kedjan marknad - industri - skogsproduktion måste integreras väsentligt mer

och omfattas av en helhetssyn inom såväl forskning och utbildning som

forskningsfinansiering. Marknadens signaler måste ges ett ökat inflytande genom

hela kedjan, både i prioriteringen av forskningsområden och i

forskningsprocessen. När det gäller långsiktig forskning måste forskningens

inriktning leda till en ökad tonvikt på forskning närmare förädlingsledet.

- Vitala processer och dialoger måste skapas som leder till såväl identifiering

och konkretisering av forskningsbehov som till förstärkt samarbete mellan

skogsnäringen, forskarsamhället och statliga forskningsfinansierande organ och

myndigheter.

- Skogsnäringen måste tydligare definiera sina forskningsbehov och på ett

aktivare sätt delta i den skogliga och skogsindustriella forskningens

utveckling.

Rapporten kommer nu att bli föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Skogsindustrin har mycket stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i

Sverige och svarar för en betydande del av det svenska exportnettot. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det är angeläget att konkurrenskraften inom den

svenska skogsindustrin kan upprätthållas och utvecklas. Detta kräver en hög

kunskapsnivå inom industrin. Likaså är det önskvärt att det sker en utveckling

mot ökad vidareförädling inom skogsindustrin.

Som redovisats pågår olika program av relevans för de frågor som här är

aktuella. Den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som har i uppgift att belysa

vissa frågor rörande forskning och utbildning inom den skogliga sektorn har

nyligen avlämnat sin rapport till jordbruksminister Annika Åhnberg. Av

underlagsmaterial som arbetsgruppen låtit ta fram och som utskottet redovisat

framgår att endast knappt hälften av forskningen med skogsindustriell och

skoglig inriktning hänför sig till den förstnämnda kategorin. Enligt utskottets

mening kan det ifrågasättas om detta är en lämplig fördelning, med hänsyn till

den roll skogsindustrin har i den svenska ekonomin. Med hänvisning till det

arbete som pågår anser utskottet dock att riksdagen inte nu bör agera i frågan.

De aktuella motionerna 1997/98:N266 (s), 1997/98:N292 (s), 1997/98:Jo304 (m),

1997/98:A460 (c) och 1997/98:N302 (c) avstyrks härmed i berörda delar.

Livsmedelsindustrin

Motionerna

Huvuddelen av svensk livsmedelsindustri och förpackningsindustri är lokaliserad

till Skåne, konstateras det i motion 1997/98:N206 (m). Till denna region bör

också, anser motionären, Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK)

lokaliseras.

Regeringen bör till riksdagen lämna förslag till åtgärder som kan bidra till

att industripotatisodlingen och vidareförädlingen av potatis kan fortleva,

anförs det i motion 1997/98:N297 (m). Odling av industripotatis är en regionalt

viktig näring i södra Sverige, konstaterar motionärerna. När gränsskyddet efter

EU-inträdet försvann ökade importandelen för förädlad potatis kraftigt.

Odlingen och arbetstillfällena inom denna industrigren är därmed starkt hotade,

anför motionärerna. De pekar på att möjligheter finns att förbättra den svenska

konkurrenskraften genom att de politiskt beslutade kostnaderna, t.ex.

dieselskatt, mineralgödselskatter m.m., som inte på motsvarande sätt belastar

konkurrenterna i andra EU-länder sänks. Det är angeläget att en utvärdering av

situationen snarast görs, säger motionärerna.

Också i motion 1997/98:N305 (c) tas upp frågan om stöd till

potatisförädlingsindustrin. Näringen, som är en regionalt viktig näring i södra

Sverige och speciellt i Skåne, har gjort stora satsningar för att förbättra

konkurrenskraften, konstaterar motionären. Hon anser att berättigade krav på

miljö och kvalitet samt högre avgifter och skatter har medfört en

konkurrenssnedvridning som gör att den svenska industri som förädlar

industripotatis är hotad. För att uppmuntra investeringar och därmed bevara

arbetstillfällen i Sverige,

inte minst i Skåne, krävs att industrin kompenseras med någon form av stöd till

dess att konkurrensen inom EU har lika förutsättningar, anser motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion (särskild utredare:

landshövding Gunnar Björk) har haft i uppdrag att lägga fram förslag till ett

program för att påskynda livsmedelssektorns förnyelse och expansion.

Utredningen lade i december 1997 fram sitt betänkande En livsmedelsstrategi för

Sverige (SOU 1997:167). Beträffande förädlade potatisprodukter, som är föremål

för yrkande i två av de här aktuella motionerna, lämnas i ett särskilt avsnitt

(7.2.12.2) en beskrivning av den berörda industrigrenen och dess

konkurrenssituation.

Utredningen konstaterar att förbrukningen av dieselolja utgör en betydande

kostnad i jordbruket, bl.a. i potatisodlingen. Den svenska produktionen av

förädlade potatisprodukter, t.ex. pommes frites och potatismos, har efter EU-

inträdet svårigheter att klara importkonkurrensen, som främst kommer från

Nederländerna. Det råder en ojämlik konkurrenssituation mellan svenska och

nederländska odlare av potatis, bl.a. genom de höga dieselskatterna i Sverige

och de svenska avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel, konstaterar

utredningen. Den föreslår därför att industrin för förädlade potatisprodukter

efter samråd med potatisodlarna lägger fram en handlingsplan för regeringen,

som visar under vilka förutsättningar den svenska industrins produkter kan bli

konkurrenskraftiga. Denna handlingsplan avses senare kunna ligga till grund för

överväganden om statliga insatser.

Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation

(1997/98:162) av Göte Jonsson (m) om regeringens behandling av utredningen. I

sitt svar sade näringsministern att förslagen är mycket kostnadskrävande och

att några förslag till finansiering ( bortsett från förslag om medfinansiering

från EU ( inte presenterats av utredningen. Näringsministern uppgav att

utredningen nu skall bli föremål för beredning.

I den regionalpolitiska propositionen (prop. 1997/98:62) gör regeringen

bedömningen att en samordning och förstärkning av forskningsresurserna på

livsmedelsområdet behövs för att stärka den svenska industrinära

livsmedelsforskningen. Regeringen avser därför att, efter beaktande av

remissinstansernas synpunkter, återkomma i budgetpropositionen för år 1999 med

ett eventuellt förslag till ett nationellt samlat forsknings-, utvecklings- och

teknikspridningsprogram med huvudsyfte att bidra till industriell förnyelse och

kompetenshöjning i företagen. Utredningens energiskatteförslag kommer att

behandlas inom ramen för den översyn av energiskattesystemet som pågår under

Finansdepartementets ledning. Med undantag av energiskatteförslagen har

utredningen nyligen sänts ut på remiss, varvid remissinstanserna ges tillfälle

att lämna synpunkter på hur de olika förslagen skall finansieras.

Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) är som framhålls i motion

1997/98:N206 (m) förlagt till Göteborg men har dock sedan år 1996 en filial i

Lund.

Utskottets ställningstagande

De problem som potatisförädlingsindustrin står inför och som är föremål för

yrkande i de två motionerna 1997/98:N297 (m) och 1997/98:N305 (c) har, som

redovisats, behandlats av Utredningen om livsmedelssektorns omställning och

expansion. Betänkandet skall nu bli föremål för beredning. När det gäller den

tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m), konstaterar utskottet att

Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en filial i Skåne. Med det

anförda avstyrker utskottet de nämnda motionerna.

Bilindustrins underleverantörer

Motionen

Riksdagen bör göra ett uttalande om de problem som de små underleverantörerna

till bilindustrin står inför, anförs det i motion 1997/98:N246 (s).

Motionärerna hyser oro för de små underleverantörerna till bilindustrin med

hänvisning till att 80 % av komponenterna importeras och att 90 % av de färdiga

bilarna exporteras. I kombination med att underleverantörerna minskar i antal

och produktutvecklingen glider ut ur landet är hela basen för näringen i

Sverige allvarligt hotad, anför motionärerna. De anser mot denna bakgrund att

det finns särskilda skäl att stärka de små underleverantörernas situation,

genom t.ex. bildande av nätverk för dessa företagare inom ramen för ALMI:s

verksamhetsområde.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen fattade i september 1997 beslut om att via Bilkomponent Sverige

samordna satsningar på bilindustrins leverantörer. Bilkomponent Sverige är en

ideell förening med syfte att genom kompetensutveckling i vid mening skapa

förutsättningar för strukturförändringar till ökad internationell

konkurrenskraft och därmed ökad sysselsättning hos de i Sverige verkande

leverantörerna till fordonsindustrin. Verksamheten bygger på ett nära samarbete

mellan näringsliv och myndigheter. Bland de senare ingår länsstyrelser,

länsarbetsnämnder och centrala myndigheter ( t.ex. Arbetsmarknadsstyrelsen och

NUTEK. Enligt ett pressmeddelande från Närings- och handelsdepartementet i

september 1997 kommer en samordning att ske mellan Bilkomponent Sverige och

andra liknande insatser i statlig regi. Departementet avser, enligt

pressmeddelandet, att bidra med 2 miljoner kronor till arbetet.

Den typ av nätverksbyggande i ALMI:s regi som efterfrågas i motionen ingår i

ALMI:s reguljära verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening främjas inte bilindustrins underleverantörer av den

typ av allmänt uttalande av riksdagen som efterfrågas i den här aktuella

motionen 1997/98:N246 (s). Motionen avstyrks sålunda.

Glasindustrin

Motionerna

I motion 1997/98:N284 (s) begärs uttalanden av riksdagen om den manuella

glasnäringen och om att denna på olika sätt bör medverka till utveckling av

turism och kultur med näringen som bas i det berörda området. Den svenska

glasnäringen har erövrat och befäst ett världsrykte, säger motionären. I

glasriket i Småland har gemensamma satsningar gjorts av ett femtontal glasbruk

och fyra kommuner för att marknadsföra glasnäringen som ett turistområde.

Lessebo kommun i Kronobergs län är den glasbrukstätaste kommunen och i övrigt

starkt industriberoende, konstaterar motionären. Hon ser med stor oro på

utvecklingen, eller snarare bristen på positiv utveckling, inom den manuella

glasindustrin.

Det behövs en satsning på glasindustrin och liknande hantverksmässiga

näringar, anförs det i motion 1997/98:N289 (s). Utvecklingen inom den manuella

glasindustrin i Sverige inger stor oro, anser motionären och konstaterar att

under de senaste decennierna har antalet glasbruk och därmed en mängd

sysselsättningstillfällen i glasriket försvunnit. Trots att staten medverkar

till att utveckla det svenska hantverks- och designkunnandet inom glasområdet,

bl.a. genom utbildning och genom att glasnäringen marknadsförs i

turistsatsningar, bör mer kunna göras, menar motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Näringsminister Anders Sundström besvarade i juni 1997 en interpellation

(1996/97:314) av Lennart Beijer (v) om svensk glasindustri och glasrikets

framtid. Näringsministern hänvisade till att regeringen under år 1996

initierade en ny tillväxtorienterad regional näringspolitik. Vad gäller

glasriket ankommer det därvid på bl.a. länsstyrelsen, ALMI, kommunerna och

näringslivets organisationer att medverka till en utveckling av näringslivet i

regionen, dels genom att stärka hantverkstraditionerna i glasriket, dels genom

att ta till vara andra utvecklingsmöjligheter för att skapa ett mångsidigt

näringsliv. Staten medverkar till att utveckla det svenska hantverks- och

design-kunnandet inom glasområdet bl.a. genom utbildning, sade näringsministern

vidare. För att bevara och utveckla intresset för svenskt glas spelar den

gemensamma marknadsföring som genomförs av staten och turistnäringen en stor

roll. Näringsministern menade vidare att alla parter har ett ansvar för att

utveckla glasriket. Samhällsorgan måste liksom stora och små företag medverka

för att stärka näringslivet, anförde näringsministern.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör de nu aktuella motionerna inte föranleda något

initiativ av riksdagen. Motionerna 1997/98:N284 (s) och 1997/98:N289 (s)

avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande

2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204,

1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98:

N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12,

1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och

19, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274

yrkandena 2, 4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281,

1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306

yrkande 1, 1997/98:

N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98:

N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2,

1997/98:A273 yrkandena 13 och 15, 1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98:A804

yrkande 9,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (c)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande avreglering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:

N212, 1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98:N225, 1997/98:N247

yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98:N263, 1997/98:N274 yrkandena 5

och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och 1997/98:N308 yrkande 6,

res. 5 (m, fp, kd)

res. 6 (c)

res. 7 (mp)

3. beträffande turism

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17, 1997/98: Kr270

yrkande 81, 1997/98:N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293,

1997/98:N296, 1997/98:N298, 1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304,

res. 8 (m, fp, kd)

res. 9 (c)

res. 10 (mp)

4. beträffande vidareförädling av skogsråvara

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 11, 1997/98:

N266 yrkande 2, 1997/98:N292, 1997/98:N302 yrkande 3 och 1997/98:A460

yrkande 8,

5. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N206, 1997/98:N297 och 1997/98:N305,

res. 11 (m)

res. 12 (c)

res. 13 (kd)

6. beträffande bilindustrins underleverantörer

att riksdagen avslår motion 1997/98:N246,

7. beträffande glasindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N284 och 1997/98:N289.

Stockholm den 10 mars 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp) (vid

momenten 1 och 2), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s),

Barbro Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Marie Granlund (s), Chris Heister

(m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp),

Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m) och

Torsten Gavelin (fp) (vid momenten 3-7).

Reservationer

1. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha

följande lydelse:

Utskottet redovisar först sin allmänna syn på näringspolitiken. Huvudorsaken

till den dåliga tillväxt, det otillräckliga företagande och den höga

arbetslöshet som kännetecknar Sverige ligger i den bristande förnyelsen. Det

som nu erfordras är att skapandets och tillväxtens grundläggande

förutsättningar rekonstrueras.

Sveriges största utmaning är den internationella konkurrensen; människor,

företag, varor och kapital kan röra sig fritt över gränserna. En förutsättning

för att Sverige skall kunna ta till vara de möjligheter som globaliseringen

medför är att Sverige kan tävla med de mest konkurrenskraftiga länderna i fråga

om villkoren för företagande och investeringar.

Sverige har sedan år 1970 fallit från tredje till artonde plats i

industriländernas välståndsliga. Den svenska ekonomin växer långsammare än

genomsnittet för EU:s länder, och välståndsutvecklingen är svag.

Ett mer dynamiskt företagande och fler riktiga arbeten kräver insatser över

flera områden, i första hand i fråga om skatterna, arbetsmarknaden, Sveriges

engagemang i EU, energiförsörjningen och kunskapsutvecklingen. På samtliga

dessa områden saknar regeringen ett alternativ som har förutsättningar att

fungera.

Det allvarligaste tecknet på att en ny kurs är nödvändig är arbetslösheten

och den svaga sysselsättningen. Enligt regeringens egen bedömning kommer

arbetslösheten vid utgången av år 1998 att vara lika hög som under

Socialdemokraternas första regeringsår 1995, nämligen drygt 12 %. Målet om att

halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet kommer alltså inte att nås.

Misstroendet mot regeringens näringspolitik växer och påverkar både

investeringar och företagens förutsättningar att skapa nya jobb. Kritiken mot

regeringens näringspolitik är, enligt utskottets mening, välgrundad. På område

efter område har regeringen slagit in på en kurs som försämrar

förutsättningarna för företagande. Det är fråga om en öppen förtroendekris, där

regeringen alltmer tappar kontakten med verkligheten. Det som nu krävs är en

politik som skapar de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt och nya jobb.

Politikernas uppgift är att skapa generellt goda villkor för företagandet,

med goda och stabila regler. Statens roll i samhällsekonomin är att sätta ramar

och att övervaka reglerna på marknaden, att ansvara för samhällsplanering och

infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

Attityden till företagande är av största vikt. Regeringen visar sammantaget

genom sin politik en bristande förståelse för företagaren som person. I små

företag går det inte att särskilja företagets ekonomi från ägarens ekonomi.

Skatter som slår mot ägarnas ekonomi slår också mot deras företag och därmed

mot möjligheterna till nya och växande företag. Om inte arbete, risktagande och

ägande tillåts löna sig, kommer få att vilja sätta sin egen och familjens

ekonomi på spel för att starta och driva företag. Sverige måste få ett mer

småföretagsvänligt klimat än hittills. Speciellt bör åtgärder som främjar

tjänstesektorns utveckling vidtas.

Det är utskottets uppfattning att alla politiska krafter bör samlas för att

skapa förutsättningar för investeringar, företagande och nya jobb. I detta

perspektiv är den energipolitik som regeringen bedriver olycklig. Den riskerar

att leda till höjda elkostnader och skapar därtill betydande osäkerhet om de

långsiktiga villkoren för att investera i industriell verksamhet i Sverige. Den

tidigare värdegemenskapen - om att i Sveriges intresse arbeta för tillväxt och

nya jobb och med bibehållen industriproduktion inom landet - har regeringen

övergivit. Energipolitiken är inte det enda område där regeringen valt fel

kurs. Misstroendet beror också på regeringens kursval i fråga om skatte-,

konkurrens-, avreglerings-, privatiserings- och arbetsrättsområdena.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört beträffande den

allmänna inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrks motionerna

1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp) och

1997/98:N274 (kd) i berörda delar. Yrkandet i den sistnämnda motionen om att

det i regeringen bör ingå en småföretagarminister avstyrks dock, med hänvisning

till att det är en intern regeringsfråga hur arbetet organiseras inom

Regeringskansliet. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N247 (c), 1997/98:N312

(v) och 1997/98:N311 (mp), avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med

den som kommer till uttryck i motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:

N309 (fp) och 1997/98:N274 (kd). Statens främsta näringspolitiska uppgift är

att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att

skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som

ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet

uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter

att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion.

Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att konkurrensutsatt

verksamhet skall bedrivas i privat regi.

Det arbete som påbörjades under fyrpartiregeringen med att minska statens

företagsägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt

mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt inbringade de

försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ca 23 miljarder

kronor (exkl. försäljning av aktier i Nordbanken) till statskassan, vilket

minskade statens upplåningsbehov med motsvarande belopp. Försäljningen ledde

också till en spridning av aktieägandet till grupper som inte tidigare innehaft

aktier och därmed till en breddning av riskkapitalmarknaden.

Riksdagen bör således begära att regeringen framlägger en plan för

försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts. Därvid

bör Telia AB sättas överst på privatiseringslistan. Härmed blir de tre nämnda

motionerna i sak tillgodosedda i aktuella delar. Övriga här aktuella motioner (

1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo305 (v) och 1997/98:N311 (mp) ( avstyrks i

motsvarande delar.

Beträffande områdena kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer

samt teknikspridning m.m. görs, som framgått av tidigare redovisning, olika

insatser inom näringspolitikens ram. Det helt avgörande är dock att det råder

ett gott företagsklimat. På vissa områden behövs, enligt utskottets mening,

kompletterande åtgärder. Det är t.ex. av stor betydelse att tillräckliga

resurser satsas på forskning och utveckling och att åtgärder vidtas för att

underlätta för småföretag att ta del av detta arbete. I detta sammanhang bör

uppmärksammas möjligheterna att bilda BIC-organisationer, som har som syfte att

bistå unga, teknikbaserade tillväxtföretag. Vidare bör möjligheterna att i

större utsträckning tillämpa innovativ teknikupphandling undersökas.

Självfallet skall de regler som ställs enligt lagen (1992:1317) om offentlig

upphandling iakttas. Utskottet anser vidare att det är angeläget att på olika

sätt underlätta för invandrare som vill starta företag. Det arbete som ALMI

bedriver och som tidigare redogjorts för bör utökas och göras mer flexibelt.

Med det här anförda tillstyrker utskottet de här aktuella motionerna

1997/98:N207 (m), 1997/98:N208 (m), 1997/98:N307 (fp) och 1997/98:

N274 (kd) i berörda delar. Motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c,

fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N247(c),

1997/98:N261 (fp) och 1997/98:N311 (mp) avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

Utskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt

stödja kvinnors företagande. Bara var femte företagare är kvinna. Peter Elmlund

konstaterar i rapporten ?Företagande som livschans och klassresa? att det

sannolikt inte finns någon annan industrination som har så få kvinnliga

företagare i småföretag, eller kvinnliga företagare över huvud taget, som

Sverige. I länder som Förenta staterna, Norge och Kanada är andelen kvinnor som

är företagare mer än dubbelt så stor.

Den kanske allra viktigaste åtgärden för att främja kvinnors företagande är,

som föreslås i en av de aktuella motionerna, att öppna verksamheter som bedrivs

inom offentliga monopol för egenföretagande och entreprenader. Erfarenheter

från andra länder visar att det inom dessa verksamhetsområden finns stora

förutsättningar för ett snabbt växande småföretagande.

Den möjlighet till speciella lån för kvinnliga företagare som infördes under

fyrpartiregeringen är ett exempel på en åtgärd som har gett goda resultat. Det

finns en stor utvecklingspotential bland kvinnliga företagare. Att identifiera

vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta företag och vidta

åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets mening, en angelägen

uppgift inom näringspolitiken.

För att insatserna beträffande kvinnors företagande skall kunna sättas in på

rätt ställe är det, som sägs i ett par motioner, viktigt att kunskaperna om

kvinnors företagande ökar. Det behövs alltså ökad forskning på området.

Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom ALMI med att

ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad på kön.

Ytterligare ett område som berörs i en av motionerna och som utskottet anser

bör prioriteras är insatser för mentorskap för kvinnor. Med det här anförda

tillstyrker utskottet motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:A273 (c),

1997/98:N205 (fp), och 1997/98:N274 (kd) i aktuella delar. Motionerna

1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c), 1997/98:

A803 (c) och 1997/98:A804 (mp) avstyrks samtidigt i berörda delar.

Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt

motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum

för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen

hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk

Industridesign och som redovisats i det föregående.

Kooperativa företag anser utskottet bör behandlas på ett likvärdigt sätt med

andra företagsformer. Som anförts inledningsvis bör över huvud taget en

generellt verkande näringspolitik eftersträvas. Det finns ingen grund för att

påstå att kooperativa företag är missgynnade. Några ytterligare åtgärder för

att främja de kooperativa företagen anser utskottet inte erfordras och

avstyrker därmed motionerna 1997/98:N281(s), 1997/98:N285 (s), 1997/98: N247

(c) och 1997/98:N303 (c, mp, kd) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo785

yrkande 8, 1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98: N209 yrkande 3,

1997/98:N217 yrkandena 11 och 12, 1997/98:N237, 1997/98:N274 yrkandena 2,

7, 10, 11, 13 och 17 och 19, 1997/98:

N306 yrkande 1, 1997/98:N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:

N309 yrkande 4 och 1997/98:A273 yrkande 15 och med avslag på motionerna

1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:N204,

1997/98:N205, 1997/98:N217 yrkandena 1, 9 och 10, 1997/98:N218,

1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98:N248,

1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkande 4,

1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:

N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N311 yrkandena 1,

3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2, 1997/98:A273 yrkande 13,

1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98:

A804 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Kjell Ericsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha

följande lydelse:

Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer

till uttryck i motion 1997/98:N247 (c). Sverige har traditionellt varit ett

framgångsrikt företagarland. De stora företagen verkar på en hårt

konkurrensutsatt världsmarknad och måste ständigt effektivisera sina

verksamheter, vilket medför att bara en liten del av de nya jobben kan uppstå i

denna företagskategori. Det krävs nytänkande för att skapa de nya

arbetstillfällen som skall ersätta de som försvinner inom den offentliga

sektorn och industrin.

Stabilare och mer gynnsamma villkor måste utformas för den privata sektorn,

särskilt för de företag som har potential att växa. Det är i de små och

medelstora företagen som de nya arbetstillfällena kan förväntas komma till

stånd. För att detta skall ske måste fler människor se det som naturligt att

starta ett eget företag och entreprenören måste vara väl sedd i samhället. För

att företagsklimatet ytterligare skall förbättras anser utskottet att åtgärder

bör prioriteras inom följande områden: främjande av det personliga ägandet,

administrativa förenklingar, skattelagstiftningen, kunskap och kompetens samt

riskkapitalförsörjningen.

Forskning och utveckling är nyckeln till framtida framgångar för svenskt

näringsliv. Forskningen måste på ett tydligt sätt relateras till sådana områden

där svensk industri har förutsättningar att vara internationellt

konkurrenskraftig. Framväxten av företag som bygger sin verksamhet på produkter

med högt förädlingsvärde och kunskapsinnehåll måste stimuleras.

Det är uppenbart att tjänstesektorn måste svara för en betydande del av den

nödvändiga framtida sysselsättningsökningen. En avgörande förutsättning för en

ökad sysselsättning i tjänstesektorn är dels en stark industrisektor, dels en

framgångsrik ekonomisk politik med förbättrade förutsättningar för företagande.

Även de s.k. hushållsnära tjänsterna är viktiga att utveckla och stimulera.

För att få kunskap om hur satsningar på företagande och tillväxt bör

genomföras måste forskningen intensifieras på detta område. Det kan göras genom

satsning på tvärvetenskaplig forskning om entreprenörskap, företagandets

villkor och företagsutveckling. Dessutom bör en uppföljning göras av hur

forskningen inom detta område utvecklas. Riksdagen bör anmoda regeringen att

agera efter dessa riktlinjer. Härigenom blir motion 1997/98: N247 (c)

tillgodosedd i berörd del och tillstyrks sålunda. De övriga här aktuella

motionerna 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp),

1997/98:N307 (fp), 1997/98:N312 (v), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98: N274 (kd)

avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med

den som kom till uttryck i en reservation (m, c, fp, kd) våren 1996 till

utskottets betänkande 1995/96:NU26 om aktiv förvaltning av statens

företagsägande. Som där anfördes är statens främsta näringspolitiska uppgift

att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att

skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som

ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet

uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter

att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion. Det arbete

som påbörjades under den borgerliga regeringen med att minska statens företags-

ägande bör, enligt utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av

statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta

företag och en ökad aktiespridning.

I motion 1997/98:Jo784 (c) föreslås, som tidigare redovisats, att en fond för

skydd av skogsmark skall inrättas. För att finansiera statens ansvarstagande

för detta bör, enligt utskottets mening, en försäljning av statens ägar-andel i

Assi Domän AB ske. Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram en plan för

försäljning av statliga företag i enlighet med vad som här har angetts och där

Assi Domän bör behandlas med förtur. Med detta tillstyrks den nyssnämnda

motionen i berörd del. Motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:N309 (fp) och

1997/98:N274 (kd) blir också till viss del tillgodosedda. De övriga här

aktuella motionerna 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo305 (v) och 1997/98:N311 (mp)

avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

Beträffande områdena kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer

samt teknikspridning m.m. görs, som framgått av tidigare redovisning, olika

insatser inom näringspolitikens ram. Riskkapitalförsörjningen till små och

medelstora företag utanför de större tillväxtområdena har dock, som anförs i

motion 1997/98:N247 (c), försämrats under senare år. Orsaken till detta är

främst den svenska kapitalmarknadens centralisering. Ett sätt att förbättra den

regionala riskkapitalförsörjningen är att i olika regioner skapa mötesplatser,

för vilka banker, ALMI och regionala intressenter kan stå som huvudmän.

Regeringen bör anmoda ALMI att ta ett större ansvar för att denna typ av

verksamhet kommer till stånd. Riksdagen bör också uttala att ALMI:s verksamhet

skall fortsätta med samma inriktning och i samma omfattning som för närvarande

efter halvårsskiftet 1999, då ALMI:s nuvarande avtal löper ut. Utskottet anser

vidare, i likhet med vad som anförs i den nyssnämnda motionen, att det

innovationsfrämjande arbetet måste intensifieras. Det rör sig om ökade insatser

för rådgivning, utbildning och nätverksbyggande. Med det anförda tillstyrker

utskottet motion 1997/98:N247 (c) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner

( 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m, c, fp, kd), 1997/98:N280 (s),

1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98:N208 (m), 1997/98:N257 (m),

1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd) (

avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras i

vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder statsmakterna

vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen

beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning

till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska

arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors

företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att

identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta

företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets

mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Liksom att det statliga

stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör

det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor

som ALMI ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan

neutralitet. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår inom

ALMI med att ta fram statistik över låne- och rådgivningsverksamheten fördelad

på kön. När det gäller det forskningsprogram om kvinnors företagande, som

berörs i vissa motioner har, som redovisats, finansieringen av det första

verksamhetsåret säkrats. Trots att en del åtgärder således vidtagits för att

främja kvinnors företagande är det dock inte tillräckligt enligt utskottets

mening. Regeringen bör därför anmodas att utarbeta ett tioårigt program,

innehållande rådgivning, utbildning och finansiering för kvinnors företagande,

i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N247 (c). Med ett sådant

ställningstagande blir också motionerna 1997/98:A273 (c) och 1997/98: A803 (c)

till en del tillgodosedda. Motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N205

(fp), 1997/98:A804 (mp) och 1997/98:N274 (kd) avstyrks samtidigt i aktuella

delar.

Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt

motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum

för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen

hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk

Industridesign och som redovisats i det föregående.

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom

småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare

nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling

jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i

motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer

och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det

tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den

arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa

frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan

om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303

(c, mp, kd), har nyligen, som tidigare beskrivits, en arbetsgrupp tillsatts

inom Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker

utskottet de fyra här aktuella motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12

och 19, med anledning av motionerna 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N274

yrkande 17, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98:

A273 yrkandena 13 och 15 och 1997/98:A803 yrkande 9 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:Jo784

yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:

N204, 1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98:N217 yrkandena 1

och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 15(17,

1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274

yrkandena 2, 4, 7, 10, 11 och 13, 1997/98:N280, 1997/98:N281,

1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306

yrkande 1, 1997/98:

N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12,

1997/98:N312 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:A804 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Lennart Beijer (v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande - i avsnittet om

näringspolitikens inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för

näringspolitiken som börjar med ?Utskottet redovisar? och slutar med ?berörda

delar? bort ha följande lydelse:

Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer

till uttryck i motion 1997/98:N312 (v). Under det senaste året har det skett

förbättringar för det svenska näringslivet ( i huvudsak på det

nationalekonomiska området. Räntan har sjunkit, konjunkturen är på väg uppåt

och efterfrågan på hemmamarknaden ökar. Trots detta står svenskt näringsliv

fortfarande inför ett antal strategiska problem. Den politik som förs nu ger

resultat först om fem till tio år.

Den av riksdagen beslutade energiomställningen är en typisk sådan fråga som

tar flera år innan den får fullt genomslag. Det går dock redan nu att förutse

den stora betydelse som energiomställningen kommer att få för utvecklingen av

det svenska näringslivet. Det är sannolikt inom energi- och miljösektorerna som

många av de nya företagen kommer att finnas. Det är därför av stor vikt att det

även i framtiden skapas politisk majoritet för att driva frågan om ett

ekologiskt hållbart samhälle.

Staten har, enligt utskottets mening, ett övergripande ansvar för

näringspolitiken, vilket kräver att staten tar vissa initiativ. Näringslivet

har ofta inte den erforderliga uthålligheten. Därför är det av stor vikt att

staten behåller ett strategiskt ägande av näringslivet. Utskottet vill också

betona att försämrade arbetsrättsliga regler eller svaga fackföreningar inte är

någon framkomstväg.

Ett komplett näringsliv bör, enligt utskottets mening, inte sakna någon del

av ett företagsspektrum. Det betyder att basindustrin måste utveckla sin

förädlingsgrad och produktdifferentiering, kundanpassa sig samt öka sin

forskning och utveckling. De kunskapsintensiva företagen måste också bli fler,

varvid NUTEK spelar en nyckelroll.

De små företagen beräknas enligt de flesta bedömare komma att ge den största

andelen ny sysselsättning. Förutom den svaga hemmaefterfrågan, som hittills

varit ett hinder, finns det andra hinder för en tillväxt i småföretagen.

Företagarna har ofta ett motstånd mot att växa, betingat av rädsla för att

tappa kontrollen över företaget. Brist på kapital för att investera i ny

produktion bidrar också till att småföretagen inte växer.

Riksdagen bör instämma i vad utskottet här anfört, varigenom motion

1997/98:N312 (v) blir tillgodosedd i berörda delar ( motionen tillstyrks

sålunda. Övriga här aktuella motioner 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N247 (c),

1997/98:N306 (fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:

N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd) avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

Utskottets inställning beträffande statliga företag är att staten har en

betydelsefull roll som ägare av företag inom såväl basindustrierna som andra

branscher. Ett statligt ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och

regionalpolitiska skäl och behövs därutöver för att bevaka viktigare

naturtillgångar som skogen och malmen. Dessutom har statliga företag en

funktion att fylla som en motvikt till det privata näringslivet. Beträffande

Telia AB, som berörs i flera av de här aktuella motionerna, har regeringen, som

nämnts, aviserat en proposition, som utskottet kommer att behandla senare under

våren 1998. När det gäller yrkandet i motion 1997/98:Jo305 (v) om instruktion

för statens agerande i Assi Domän AB instämmer utskottet i vad som anförs i

motionen. Staten har som majoritetsägare ett ansvar för att riksdagens mål om

bevarande av biologisk mångfald följs i det egna bolaget. Regeringen bör därför

anmodas att till riksdagen lämna förslag om hur instruktionen för statens

agerande skall ändras så att miljöåtaganden följs. Med detta tillstyrks den

nyssnämnda motionen i berörd del. Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N209

(m), 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo784 (c), 1997/98:

N309 (fp), 1997/98:N311 (mp) och 1997/98:N274 (kd), avstyrks i motsvarande

delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N312 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:Jo305 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Sk734 yrkande

2, 1997/98:Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204,

1997/98:N205, 1997/98:N207, 1997/98:

N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena 1 och 9(12,

1997/98:N218, 1997/98:N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och

19, 1997/98:N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274

yrkandena 2, 4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281,

1997/98:N285, 1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306

yrkande 1, 1997/98:

N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98:

N311 yrkandena 1, 3, 5, 6 och 9(12, 1997/98:A273 yrkandena 13 och 15,

1997/98:A803 yrkande 9 och 1997/98:A804 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. - under rubriken Riktlinjer för näringspolitiken bort ha

följande lydelse:

Utskottets allmänna syn på näringspolitiken överensstämmer med den som kommer

till uttryck i motion 1997/98:N311 (mp). Politikens roll är att underlätta

framväxten av det goda ( i bemärkelsen ekologiskt och hållbara ( näringslivet.

Mångfald, dynamik, kreativitet och delaktighet är nyckelord för en sådan

utveckling. Det skall vara företagsekonomiskt lönsamt att göra det som är

långsiktigt hållbart. Ett framtida näringsliv måste vara en del av ett

fungerande samhälle, inte något som befinner sig vid sidan om den sociala och

ekologiska verkligheten.

Enligt utskottets mening består bristerna i företagsklimatet i att de

spelregler som finns är anpassade till de stora företagen, att

skatteinstrumentet inte används för att stimulera näringslivet att investera i

bättre miljöteknik och att arbetstid beskattas kraftigt genom bl.a.

arbetsgivaravgifter och egen-avgifter.

Sverige behöver fler företag med en social hemvist, s.k. ägare med ansikten,

anser utskottet. Ägandet bör alltså vara synligt. Det kan röra sig om självägda

företag, kooperativa företag, företag som ägs av dem som arbetar i dem eller

som bor i det samhälle där företagen finns. Det är viktigt att öka möjligheten

för dem som arbetar i ett företag att ta över ägandet då företaget skall

säljas. Detta kan ske genom förköpsrätt eller genom ett marginellt räntebidrag.

Kreativiteten måste vidare tas till vara. Om människor känner att de vågar ta

steg ut i det främmande utan att riskera att falla igenom samhällets skydd ökar

kreativiteten. Den ökas också då regelverk och gammal företagskultur kan

förstås och förändras. Utskottet hänvisar till andra motioner från Miljöpartiet

de gröna, i vilka det redovisas hur nya, moderna strukturer kan ges mer

växtkraft. Därmed skulle människor som annars inte tänkt starta företag, t.ex.

invandrare och kvinnor, våga ta detta steg. Utskottet anser vidare att en väl

fungerande gemensam sektor starkt bidrar till goda förutsättningar för

näringslivet. En bra barnomsorg, en bra skola, god sjukvård och trygg äldrevård

skapar harmoni och effektivitet i samhället, vilket näringslivet är mycket

betjänt av. Därför är det naturligt att en rimlig beskattning av företag sker.

Utskottet vill också stimulera en satsning på vidareförädling av råvaror i

glesbygd, särskilt inom trävaru- och livsmedelssektorerna. Möjligheten att

transportstöd endast eller till större del skall gå till vidareförädlade

produkter bör därför utredas.

De ökande kraven på flexibilitet inom näringslivet måste vidare, enligt

utskottets mening, mötas på ett sätt som gör att människor inte tvingas till en

sämre social situation med minskat utrymme för barn, vänner, delaktighet i

närsamhället och sociala nätverk. Om veckoarbetstiden sänks till 35 timmar kan

dock en ökad flexibilitet accepteras.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed blir

motion 1997/98:N311 (mp) tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks sålunda.

Övriga här aktuella motioner, 1997/98:Sk734 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:N306

(fp), 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N307 (fp), 1997/98:N312 (v) och 1997/98:N274

(kd), avstyrks i motsvarande delar.

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer utskottets syn med

den som kommer till uttryck i motion 1997/98:N311 (mp). Utskottet förespråkar

sålunda ett differentifierat ägande bestående av privata, kooperativa,

kommunala och statliga företag. Offentligt styrda företag kan i vissa fall vara

både nödvändiga och önskvärda, inte minst när det gäller naturliga monopol och

grundläggande infrastruktur och i vissa fall också för att upprätthålla

konkurrens. Av sårbarhets- och självtillitsskäl är det, enligt utskottets

mening, av stor vikt att viktiga naturtillgångar inte säljs ut till starka

ägargrupper som inte har någon förankring i den berörda samhällsstrukturen.

Därför bör vattenkraft, skog och andra avgörande naturresurser inte säljas ut

till internationella intressen. Denna strävan kan underlättas bl.a. genom ett

utträde ur EU. Riksdagen bör instämma i det nu sagda, varigenom den nämnda

motionen blir tillgodosedd i berörd del. Övriga här aktuella motioner,

1997/98:N209 (m), 1997/98:N204 (m), 1997/98:Jo784 (c), 1997/98: N309 (fp) och

1997/98:N274 (kd), avstyrks i motsvarande delar.

Kapitalförsörjning, stöd till uppfinnare och innovatörer samt teknikspridning

m.m., som är föremål för yrkande i ett flertal motioner, är områden som intar

en central ställning i den näringspolitik som utskottet förordar. I det

tidigare har redovisats de olika insatser som vidtagits inom näringspolitiken.

Inom ramen för småföretagsprogrammet har flera verksamheter med relevans för de

här aktuella områdena beslutats. Vidare ingår många av de åtgärder som

efterfrågas i motionerna i NUTEK:s verksamhetsmål och i ALMI:s uppdrag. När det

gäller stödet till uppfinnare och innovatörer är dock de åtgärder som vidtagits

inte tillräckliga. En kommission bör därför, som föreslås i motion 1997/98:N311

(mp), tillsättas för att dels förutsättningslöst granska de misstag som gjorts

vad gäller att ta till vara innovationer, dels lämna förslag om åtgärder. Med

detta tillstyrker utskottet motion 1997/98:N311 (mp) i berörd del och avstyrker

övriga här aktuella yrkanden i motionerna 1997/98:N218 (s), 1997/98:N262 (s, m,

c, fp, kd), 1997/98:N280 (s), 1997/98:N294 (s), 1997/98:N207 (m), 1997/98:N208

(m), 1997/98:N257 (m), 1997/98:N247(c), 1997/98:N261 (fp), 1997/98:N307 (fp)

och 1997/98:

N274 (kd).

När det gäller insatser för att främja kvinnors företagande som aktualiseras

i vissa motioner har utskottet tidigare redovisat de åtgärder statsmakterna

vidtagit på detta område. Utskottet vill här erinra om att riksdagen nyligen

beslutat att tillföra det berörda anslaget 10 miljoner kronor för rådgivning

till kvinnliga företagare. För att det skall vara möjligt att minska

arbetslösheten måste många olika variabler samverka. En ökning av kvinnors

företagande är en faktor som kan bidra till en minskning av arbetslösheten. Att

identifiera vilka omständigheter som utgör hinder för kvinnor att starta

företag och vidta åtgärder för att eliminera dessa är, enligt utskottets

mening, en angelägen uppgift inom näringspolitiken. Liksom att det statliga

stödet inom näringspolitiken bör vara neutralt mellan olika företagsformer bör

det också vara neutralt mellan kvinnor och män. De företagarlån till kvinnor

som ALMI

ansvarar för kan ses som en del i strävandena att åstadkomma en sådan

neutralitet.

Enligt utskottets mening bör dock en regeländring avseende dessa lån

genomföras. Låntagarens egeninsats bör, som anförs i motion 1997/98:A804 (mp),

sänkas från 50 % till 25 %. Detta för att kompensera de svårigheter kvinnor har

att erhålla banklån. Riksdagen bör anmoda regeringen att ge ALMI i uppdrag att

införa denna regeländring. Utskottet noterar med tillfredsställelse det arbete

som pågår inom ALMI med att ta fram statistik över låne- och

rådgivningsverksamheten fördelad på kön. När det gäller det forskningsprogram

om kvinnors företagande, som berörs i vissa motioner har, som redovisats,

finansieringen av det första verksamhetsåret säkrats. Med vad som här anförts

tillstyrker utskottet motion 1997/98:A804 (mp) i berörd del och avstyrker

motionerna 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:N247 (c), 1997/98:A273 (c),

1997/98:A803 (c), 1997/98:N205 (fp) och 1997/98:N274 (kd) i aktuella delar.

Utskottet avstyrker vidare motion 1997/98:N237 (s) ( om design ( samt

motionerna 1997/98:N287 (s) och 1997/98:N248 (c) ( om inrättande av ett centrum

för småföretagsutveckling i Östersund. Beträffande den förstnämnda motionen

hänvisar utskottet till de insatser som görs via Stiftelsen Svensk

Industridesign och som redovisats i det föregående.

Kooperativa företag intar, enligt utskottets mening, en viktig roll inom

småföretagsamheten. Det berörda anslaget uppgår för år 1998, som tidigare

nämnts, till 16,5 miljoner kronor, vilket innebär i det närmaste en tredubbling

jämfört med föregående budgetår. Utskottet anser att de frågor som tas upp i

motionerna 1997/98:N285 (s) och 1997/98:N247 (c) rörande finansieringsformer

och konkurrensneutralitet för kooperativa företag är angelägna frågor. Det

tidigare nämnda arbete som bedrivs av Kooperativa rådet respektive av den

arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet som skall utreda vissa

frågor på konkurrenslagens område är härvid av betydelse. När det gäller frågan

om social ekonomi, som berörs i motionerna 1997/98:N281 (s) och 1997/98:N303

(c, mp, kd), har nyligen, som tidigare nämnts, en arbetsgrupp tillsatts inom

Inrikesdepartementet för att studera detta. Med det anförda avstyrker utskottet

de fyra här aktuella motionerna i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N311 yrkandena 1, 3, 5, 6,

9(12 och 1997/98:A804 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1997/98:Sk734

yrkande 2, 1997/98:Jo305 yrkande 2, 1997/98:

Jo784 yrkande 26, 1997/98:Jo785 yrkande 8, 1997/98:N204, 1997/98:N205,

1997/98:N207, 1997/98:N208, 1997/98:N209 yrkande 3, 1997/98:N217 yrkandena

1 och 9(12, 1997/98:N218, 1997/98:

N237, 1997/98:N247 yrkandena 5, 8, 11, 12, 15(17 och 19, 1997/98:

N248, 1997/98:N257, 1997/98:N261, 1997/98:N262, 1997/98:N274 yrkandena 2,

4, 7, 10, 11, 13 och 17, 1997/98:N280, 1997/98:N281, 1997/98:N285,

1997/98:N287, 1997/98:N294, 1997/98:N303, 1997/98:N306 yrkande 1,

1997/98:N307 yrkandena 1, 2 och 5(7, 1997/98:N309 yrkande 4, 1997/98:N312

yrkandena 1 och 2, 1997/98:

A273 yrkandena 13 och 15 och 1997/98:A803 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Avreglering (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning, m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse:

På avregleringsområdet uppvisar de minimala arbetsinsatser som regeringen

gjort inga synbara resultat. Enligt utskottets mening bör en ny förenklings-

eller avregleringsdelegation tillsättas inom Regeringskansliet. En

förutsättning för att en sådan skall bli framgångsrik är att den ges hög

politisk prioritet. Fokus i förenklingsarbetet skall vara inriktad på

småföretagen, som inte har samma möjligheter som storföretagen att avsätta

personella och ekonomiska resurser för administration och byråkrati.

Ett visst uppgiftslämnande är givetvis en förutsättning för att ett

rättssamhälle skall fungera, men den mängd av regler som ett företag för

närvarande möter kan inte försvaras. En löpande omprövning av olika

företagsregler måste ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de regler som

drabbar små företag. En målsättning bör också vara att det endast skall finnas

en instans att vända sig till när en person vill starta ett företag.

I detta sammanhang bör noteras att företrädare i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna nyligen

föreslagit ett utskottsinitiativ i syfte att en ordning skall införas som

innebär att befintliga regelverk som berör företagandet och som inte förnyas

inom en viss tid automatiskt skall bortfalla. Utskottsinitiativet föreslogs mot

bakgrund av ett uttalande av statsminister Göran Persson i massmedia att man i

Regeringskansliet diskuterar att införa en sådan ordning. Enligt utskottets

mening borde utskottsinitiativet ha förelagts riksdagen för beslut.

Riksdagen bör instämma i vad som här har anförts, varigenom motionerna

1997/98:N212 (m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98: N225

(m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98:N308 (c),

1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98:

N263 (kd, m, c, fp) i huvudsak blir tillgodosedda i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avreglering

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:N212,

1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98: N225, 1997/98:N247

yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98: N263, 1997/98:N274 yrkandena 5

och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och 1997/98:N308 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Avreglering (mom. 2)

Kjell Ericsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse:

Beträffande frågan om avreglering anser utskottet, i likhet med vad som

anförs i motion 1997/98:N247 (c), att riksdagen bör anmoda regeringen att

tillse att alla nya lagförslag, förordningar och regler som berör de små

företagen föregås av konsekvensanalyser. Dessa kan i en del fall utföras av

organ som är fristående från regering och riksdag. De små företagen har ofta

problem med att överblicka den omfattande regelmassa som berör deras

verksamhet. Enligt utskottets mening är det viktigt att reglerna för

företagsamhet är stringenta och överblickbara.

Många människor avskräcks från att starta eget på grund av det administrativa

arbete som det innebär att vara egenföretagare. Därför måste en löpande

omprövning av olika företagsregler ske, varvid särskild vikt bör läggas vid de

regler som drabbar små företag. Omfattningen av denna administration är

kvävande för kreativiteten. Enligt utskottets mening bör endast en myndighet

behöva uppsökas när man vill starta ett företag. Som tidigare nämnts har

utskottet nyligen avslagit ett förslag om utskottsinitiativ angående förändring

i regelverket som berör småföretagare. Utskottet anser - i likhet med bl.a.

företrädaren för Centerpartiet i utskottet - att förslaget borde ha bordlagts i

avvaktan på beredning av frågan.

Med det anförda tillstyrker utskottet den nyssnämnda motionen i berörd del.

Även motionerna 1997/98:K530 (c) och 1997/98:N308 (c), som tar upp likartade

frågor, tillstyrks av utskottet. Övriga här aktuella motioner ( 1997/98:N212

(m), 1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:

N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och

1997/98:N263 (kd, m, c, fp) ( blir också i huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avreglering

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3 och

1997/98:N308 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1997/98:K530

yrkande 4, 1997/98:N212, 1997/98:N215, 1997/98: N217 yrkande 2,

1997/98:N225, 1997/98:N256, 1997/98:N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6

och 1997/98:N306 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

7. Avreglering (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande - i avsnittet om näringspolitikens

inriktning m.m. - under rubriken Avreglering bort ha följande lydelse:

Beträffande yrkandena om avreglering anser utskottet - i likhet med vad som

anförs i motion 1997/98:N311 (mp) i ett yrkande som hänvisats till

arbetsmarknadsutskottet - att små företag behöver andra regelverk. De riktigt

små företagen med upp till tio anställda måste, enligt utskottets mening,

omedelbart ges ett annat regelverk än de stora företagen, så att småföretagen

kan gå ifrån turordningsreglerna för två anställda.

Att gå från att vara ett enmansföretag till att ha någon anställd är ett

stort steg, både psykologiskt och ekonomiskt. Spärren mot att anställa någon är

stor genom de åtaganden man gör som företagare. Utskottet anser att några av

dessa spärrar bör raseras. Därför bör fördelar och nackdelar med att ta bort

arbetsgivaravgifter helt eller delvis för en anställd utredas.

Riksdagen bör sålunda anmoda regeringen att återkomma med förslag om ändrat

regelverk för småföretag i enlighet med vad som här förordats.

Som tidigare nämnts har utskottet nyligen avslagit ett förslag om utskotts-

initiativ angående förändring i regelverket som berör småföretagare. Utskottet

anser - i likhet med bl.a. företrädaren för Miljöpartiet i utskottet - att

förslaget borde ha bordlagts i avvaktan på beredning av frågan. Enligt

utskottets mening borde en sådan beredning ha avsett de frågor som nyss

berörts.

Med det anförda blir de här aktuella yrkandena i motionerna 1997/98:N212 (m),

1997/98:N215 (m), 1997/98:N217 (m, fp, kd), 1997/98:

N225 (m), 1997/98:N256 (m), 1997/98:N247 (c), 1997/98:K530 (c), 1997/98:N308

(c), 1997/98:N306 (fp), 1997/98:N274 (kd) och 1997/98:

N263 (kd, m, c, fp) till en del tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avreglering

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K530 yrkande 4, 1997/98:N212,

1997/98:N215, 1997/98:N217 yrkande 2, 1997/98:

N225, 1997/98:N247 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N256, 1997/98:

N263, 1997/98:N274 yrkandena 5 och 6, 1997/98:N306 yrkande 2 och

1997/98:N308 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

8. Turism (mom. 3)

Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kd),

Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande

lydelse:

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många

regioner, inte minst i glesbygden. Näringen spelar en viktig roll i arbetet med

att komma till rätta med massarbetslösheten.

I motionerna 1997/98:N239 (m) och 1997/98:N296 (kd) föreslås olika åtgärder

för att förbättra situationen för turistnäringen, som utskottet i huvudsak

ställer sig bakom. Sålunda skulle en sänkning av skatten på arbete vara mycket

betydelsefull för en sådan arbetskraftsintensiv bransch med relativt lågt

löneläge som turistnäringen. Vidare bör likvärdiga konkurrensförhållanden råda

för olika kategorier av aktörer. Kommuner och ideella föreningar bör inte,

genom de speciella regler och möjligheter som gäller för dessa båda kategorier,

kunna konkurrera ut privata företag. Det behövs också ett sektors-övergripande

arbetssätt, där alla berörda instanser på lokal och regional nivå samverkar för

att skapa förutsättningar för en lönsam turistnäring. Ett område där en bättre

samordning skulle behövas är regler för kontroll och tillsyn inom

turismområdet. Vissa myndighetskontroller som inte kräver specialkompetens

skulle sålunda kunna samordnas. Inspektionstätheten bör också anpassas till om

problem har uppstått eller inte.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här

har anförts. Därmed blir de två nämnda motionerna, 1997/98:N239 (m) och

1997/98:N296 (kd), tillgodosedda i här berörda delar. Utskottet finner

emellertid inte skäl att tillstyrka yrkandet i sistnämnda motion med krav på en

utredning som belyser transporternas betydelse för landsbygdsturismen. Övriga

här aktuella motioner, 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98:N293 (s),

1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c) och

1997/98:Kr270 (mp), avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N239 och 1997/98:N296

yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17,

1997/98:Kr270 yrkande 81, 1997/98:

N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296 yrkande 3, 1997/98:N298,

1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

9. Turism (mom. 3)

Kjell Ericsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande

lydelse:

Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har stor betydelse i många

regioner, inte minst i glesbygden. Som anförs i motion 1997/98:Kr213 (c) är

turismen en av de branscher som växer snabbast i hela världen. Inom EU är det

den sektor där flest människor anställs. Turistnäringens status måste, enligt

utskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1997/98: N302 (c),

höjas. Näringen måste ges bättre utvecklingsmöjligheter, t.ex. avseende

finansiering.

För att främja turistnäringens utveckling bör riksdagen anmoda regeringen att

ta fram ett kulturpolitiskt program för turismen, i enlighet med vad som anförs

i den förstnämnda motionen. Det behövs samverkan mellan kulturlivet och

turistorganisationerna för att göra Sveriges kultur och konstnärliga verksamhet

mer känd och lättillgänglig. En medveten satsning på kulturturism är en

drivkraft för den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här

har anförts. Därmed blir de två nämnda motionerna, 1997/98:Kr213 (c) och

1997/98:N302 (c), tillgodosedda i berörda delar. Övriga här aktuella motioner,

1997/98:N239 (m), 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s), 1997/98:

N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:Kr270 (mp) och

1997/98:N296 (kd), avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17 och

1997/98:N302 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98: Kr270 yrkande

81, 1997/98:N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296,

1997/98:N298 och 1997/98:N304 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

10. Turism (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om turism bort ha följande

lydelse:

Turismen är, som anförs i motion 1997/98:Kr270 (mp), världens största och

mest expansiva näring. Enligt Riksbanken uppgick den svenska turistnäringens

exportvärde till 26,4 miljarder kronor år 1995 och omsättningen var drygt 100

miljarder kronor. Turistnäringen är mycket arbetsintensiv, och sysselsättningen

uppgår för närvarande till 134 500 personer. Utländska besök svarar för ca 26 %

av den svenska turismen ( en siffra som, enligt utskottets bedömning, har

potential att öka väsentligt.

En ökande turism får dock inte innebära en ovarsam exploatering av natur- och

kulturvärden. Utskottets ståndpunkt är i stället att en ökad turism inte bara

ger möjlighet till utan måste underställas kravet på bevarande av natur- och

kulturvärden. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna, varigenom den

nyssnämnda motionen blir tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av utskottet.

Övriga här aktuella motioner, 1997/98:N268 (s), 1997/98:N291 (s),

1997/98:N293 (s), 1997/98:N298 (s), 1997/98:N304 (s), 1997/98:N239 (m),

1997/98:Kr213 (c), 1997/98:N302 (c) och 1997/98:N296 (kd), avstyrks samtidigt i

motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande turism

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 81 och med avslag på

motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 17, 1997/98:

N239, 1997/98:N268, 1997/98:N291, 1997/98:N293, 1997/98:N296,

1997/98:N298, 1997/98:N302 yrkande 4 och 1997/98:N304 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Livsmedelsindustrin (mom. 5)

Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser - i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N297 (m) -

att den konkurrenssnedvridning som potatisförädlingsindustrin är utsatt för

inte är acceptabel. I likhet med vad som nyligen anförts i en reservation (m)

till skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU18 om vissa punktskattefrågor bör

riksdagen snabbt ges möjlighet att ta ställning till det förslag om ändrad

beskattning som framlagts av Utredningen om livsmedelssektorns omställning och

expansion. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag till åtgärder.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna, varigenom motionerna 1997/98:N297

(m) och 1997/98:N305 (c) blir tillgodosedda och tillstyrks av utskottet.

När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m),

konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en

filial i Skåne och avstyrker därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N297 och 1997/98:

N305 och med avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

12. Livsmedelsindustrin (mom. 5)

Kjell Ericsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N305 (c) - att

de konkurrenssnedvridningar som drabbat den svenska potatisförädlingsindustrin

genom EU-inträdet måste undanröjas. Om de förslag på området som framlagts av

Utredningen om livsmedelssektorns omställning och expansion blir genomförda

återställs en jämbördig konkurrens. Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast

återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan. Därmed blir motionerna

1997/98:N305 (c) och 1997/98:N297 (m) tillgodosedda och tillstyrks av

utskottet.

När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m),

konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en

filial i Skåne och avstyrker därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N297 och 1997/98:

N305 och med avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

13. Livsmedelsindustrin (mom. 5)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om livsmedelsindustrin bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser - i likhet med vad som anförts i en reservation (kd) till

skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU18 om vissa punktskattefrågor - att det

är helt nödvändigt att lika villkor gäller för jordbrukare inom EU-området. En

harmonisering av avgifter/skatter på jordbruksområdet är nödvändig för att

svenska jordbrukare skall kunna konkurrera med jordbrukare i andra EU-länder på

lika villkor. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed blir

motionerna 1997/98:N297 (m) och 1997/98:N305 (c) i sak tillgodosedda.

När det gäller den tredje här aktuella motionen, 1997/98:N206 (m),

konstaterar utskottet att Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK) har en

filial i Skåne och avstyrker därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande livsmedelsindustrin

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N297 och 1997/98:N305 och med

avslag på motion 1997/98:N206 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anför:

Vi har i reservation 1 till detta betänkande begärt bl.a. att regeringen skall

lägga fram en plan för försäljning av statliga företag. När det gäller Vin &

Sprit AB vill vi framhålla det motsägelsefulla i att staten står som ägare till

bolaget i den nya konkurrenssituation som råder. Vin & Sprit agerar numera som

vilket annat företag som helst. Staten är per definition inte en lämplig ägare

till företag som skall verka i konkurrens.

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................8

Inledning 8

Näringspolitikens inriktning, m.m. 9

Allmänt om näringspolitiken 9

Motionerna 9

Vissa kompletterande uppgifter 12

Statliga företag 13

Motionerna 13

Vissa kompletterande uppgifter 16

Avreglering 17

Motionerna 17

Vissa kompletterande uppgifter 19

Kapitalförsörjning 22

Motionerna 22

Vissa kompletterande uppgifter 23

Stöd till uppfinnare och innovatörer 25

Motionerna 25

Vissa kompletterande uppgifter 26

Teknikspridning m.m. 27

Motionerna 27

Vissa kompletterande uppgifter 28

Kvinnors företagande 30

Motionerna 30

Vissa kompletterande uppgifter 31

Design 33

Motionen 33

Vissa kompletterande uppgifter 34

Centrum för småföretagsutveckling 34

Kooperativa frågor 34

Motionerna 34

Vissa kompletterande uppgifter 36

Utskottets ställningstagande 37

Inledning 37

Riktlinjer för näringspolitiken 37

Avreglering 40

Turism 41

Motionerna 41

Vissa kompletterande uppgifter 43

Utskottets ställningstagande 45

Särskilda branscher 45

Vidareförädling av skogsråvara 45

Motionerna 45

Vissa kompletterande uppgifter 46

Utskottets ställningstagande 49

Livsmedelsindustrin 49

Motionerna 49

Vissa kompletterande uppgifter 50

Utskottets ställningstagande 51

Bilindustrins underleverantörer 51

Motionen 51

Vissa kompletterande uppgifter 51

Utskottets ställningstagande 51

Glasindustrin 52

Motionerna 52

Vissa kompletterande uppgifter 52

Utskottets ställningstagande 52

Hemställan 53

Reservationer......................................54

1. Riktlinjer för näringspolitiken (m, fp, kd) 54

2. Riktlinjer för näringspolitiken (c) 58

3. Riktlinjer för näringspolitiken (v) 61

4. Riktlinjer för näringspolitiken (mp) 63

5. Avreglering (m, fp, kd) 66

6. Avreglering (c) 67

7. Avreglering (mp) 67

8. Turism (m, fp, kd) 68

9. Turism (c) 69

10. Turism (mp) 70

11. Livsmedelsindustrin (m) 70

12. Livsmedelsindustrin (c) 71

13. Livsmedelsindustrin (kd) 71

Särskilt yttrande..................................72

Riktlinjer för näringspolitiken (m) 72