Bet. 1997/98:NU11

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU11

Pyrotekniska varor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1997/98

NU11

Ärendet

I detta betänkande behandlas nio motioner från allmänna motionstiden om

pyrotekniska varor.

På inbjudan av utskottet har 15 remissinstanser yttrat sig över motionerna.

Vidare har upplysningar och synpunkter i ärendet lämnats inför utskottet av

företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska Kennelklubben och

Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och Linders Pyrotekniska

AB. Från det sistnämnda företaget har även en skrivelse inkommit. Härutöver har

utskottet mottagit två skrivelser från Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund

med synpunkter på förvaring, hantering och försäljning av pyrotekniska varor.

Ett stort antal skrivelser och vykort från privatpersoner med synpunkter på

användningen av pyrotekniska varor har också inkommit.

Sammanfattning

Utskottet föreslår, med anledning av nio motioner, att frågan om pyrotekniska

varor skall bli föremål för en samlad översyn. Den senaste genomgripande

översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomfördes år 1975. Enligt

utskottets mening gör utvecklingen när det gäller hanteringen av pyrotekniska

varor att en förnyad översyn nu är motiverad. En sådan översyn bör omfatta

såväl det gällande regelverket som frågor rörande kontroll, tillsyn och

information. Också erfarenheterna från andra länder, t.ex. Danmark, Norge,

Finland och Tyskland, bör inhämtas. Utskottet pekar också på att det finns

oklarheter när det gäller reglerna för hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a.

i fråga om möjligheter att ta fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen

av fyrverkeriartiklar.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1997/98:N228 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fyrverkerier.

1997/98:N229 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

att smällare förbjuds i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:N230 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av

hanteringen av fyrverkeriartiklar.

1997/98:N231 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning mot

fyrverkerier och smällare.

1997/98:N232 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (båda s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förbud mot vissa pyrotekniska varor (smällare).

1997/98:N233 av Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot användning av

pyrotekniska artiklar, framför allt de som avger knalleffekt.

1997/98:N234 av Berit Oscarsson och Eva Johansson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fyrverkerier och smällare.

1997/98:N278 av Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av ordningslagen.

1997/98:N295 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans

och fritidsverksamhetens roll som informationsgivare,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

föräldrarnas ansvar.

Utskottet

Inledning

Under den allmänna motionstiden 1997 väcktes nio motioner om pyrotekniska varor

- 1997/98:N232 (s), 1997/98:N233 (s), 1997/98:N234 (s), 1997/98: N229 (m),

1997/98:N231 (m), 1997/98:N278 (m), 1997/98:N230 (c), 1997/98:N228 (fp) och

1997/98:N295 (kd). Gemensamt för motionerna är att krav framställs på åtgärder

för att komma till rätta med de problem som hanteringen av pyrotekniska varor

kan ge upphov till.

Utskottet behandlade våren 1996 motioner med likartade krav. Då genomfördes

ett remissförfarande med berörda myndigheter, organisationer och företag. Inför

den nu aktuella behandlingen har utskottet genomfört en ny remissomgång, varvid

kretsen av remissinstanser har utökats.

Gällande lagstiftning

Lagen om brandfarliga och explosiva varor

Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor reglerar hantering och

import av sådana varor. Syftet med lagen är att förhindra att dessa varor

orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och

begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid

hantering av varorna (1 §). I proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till

miljöbalken m.m. föreslås att lagens syfte skall utvidgas till att omfatta även

förebyggande och begränsande av skador på miljön, genom att ordet ?miljö?

tillförs i 1 och 7 §§. Riksdagen behandlar denna fråga i början av juni 1998

(bet. 1997/98:JoU25).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har genom lagen

bemyndigats att närmare ange området för lagens tillämplighet när det gäller

att bestämma och närmare definiera de varor som skall inrymmas under

benämningen explosiva varor (2 §). Den som hanterar explosiva varor skall vidta

de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand eller

explosion som inte är avsedd och för att förebygga och begränsa skador på liv,

hälsa eller egendom genom brand eller explosion (7 §). Begreppet hantering

enligt lagen har en vid innebörd (3 §) ( även t.ex. användning omfattas av

begreppet. Den som hanterar eller importerar explosiva varor skall ha tillstånd

till det (11 §). Polisen eller Sprängämnesinspektionen prövar, enligt vad

regeringen närmare föreskriver, frågor om tillstånd.

I lagen finns vissa bestämmelser om straffansvar. Den som med uppsåt eller

grov oaktsamhet bryter mot kravet på försiktighetsmått eller med uppsåt eller

av oaktsamhet bryter mot bl.a. kravet på tillstånd eller mot föreskrifter som

regeringen eller tillsynsmyndigheten har meddelat i olika hänseenden kan dömas

till böter eller fängelse i högst ett år (21 §).

I förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor har regeringen

meddelat bl.a. följande föreskrifter. Sprängämnesinspektionen får föreskriva om

undantag från tillämpningen av lagen och föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen i fråga om vissa explosiva varor eller i fråga om viss hantering

eller import (3 §). Till explosiva varor hänförs varor som består eller

innehåller explosivämnen. Explosiva varor klassificeras enligt de närmare

föreskrifter som Sprängämnesinspektionen utfärdar, och inspektionen meddelar

beslut om ett ämne är att anse som explosivämne.

Explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som har fyllt 18

år (9 §). För att en explosiv vara skall få hanteras eller importeras krävs att

den är godkänd av Sprängämnesinspektionen (10 §). Beslut om godkännande skall

innehålla uppgifter om bl.a. de villkor som skall gälla för varan (11 §).

Frågor om tillstånd för allmänheten att hantera explosiva varor prövas av

polisen (23 §). Den som har tillstånd att överlåta explosiva varor skall

förvissa sig om att förvärvaren har rätt att inneha explosiva varor av det slag

och den mängd som överlåtelsen avser (33 §).

Pyrotekniska varor utgör enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter

explosiva varor (SÄIFS 1989:8). Inspektionen har meddelat föreskrifter om

godkännande av fyrverkeripjäser och pyrotekniska sceneffekter samt allmänna råd

om godkännande av nöjesfyrverkerier (SÄIFS 1992:2). Av föreskrifterna följer

bl.a. att godkännande av en pyroteknisk vara kan förenas med villkor.

Antalet godkända fyrverkeripjäser uppgår för närvarande, enligt

Sprängämnesinspektionen, till ca 3 000. En del av dessa pjäser räknas som s.k.

mindre pyrotekniska artiklar, medan återstoden hör till den typ som

klassificeras som s.k. större pyrotekniska varor. Denna uppdelning avspeglar

sig i villkoret vid varans godkännande, nämligen att tillstånd för förvärv och

innehav av respektive vara inte krävs av den som fyllt 15 respektive 18 år.

Till de artiklar som fritt får förvärvas och innehas av den som har fyllt 15 år

hör ett antal mindre fyrverkeripjäser med laddning av lägre vikt. De s.k.

större pyrotekniska varorna utgörs dels av sådana som har en åldersgräns på 18

år, dels sådana som - förutom att ha en åldersgräns på 18 år - kräver

polistillstånd.

Ordningslagen

Ingripande mot störningar från fyrverkeripjäser kan ske med stöd av

ordningslagen (1993:1617), som trädde i kraft den 1 april 1994 (prop. 1992/93:

210, bet. 1993/94:JuU1). I ordningslagen stadgas att pyrotekniska varor inte

får användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn

till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för

skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom (3 kap. 7

§).

I allmänmotiveringen i den aktuella propositionen anfördes (s. 119) att det

inte finns skäl att motverka användningen i sig av pyrotekniska varor för

nöjesändamål. Vid utformningen av en begränsning från ordningssynpunkt av

användningen av pyrotekniska varor måste en avvägning göras av olika motstående

intressen och hänsyn, sades det. En reglering i syfte att motverka

ordningsstörningar bör självfallet utformas så att detta syfte blir

tillgodosett i så hög grad som möjligt. Samtidigt är det angeläget att

regleringen inte sträcker sig så långt att detta syfte i själva verket riskerar

att motverkas genom att t.ex. ungdomar i ökad omfattning använder

hemtillverkade ?bomber? av olika slag, hette det vidare. Den begränsning på

området som regleringen innebär bör naturligtvis också vara så klart avgränsad

som möjligt, anfördes det. Inte minst viktigt är härvid att regleringen är

utformad så att den leder till efterlevnad utan att skapa onödig byråkrati för

allmänheten och admi-nistrativt krångel för myndigheterna.

I propositionen framhölls vidare att det inte är någon lämplig ordning att

generellt kräva tillstånd av polisen beträffande de nöjesfyrverkerier i

tätorter som av tradition anordnas hos en stor del av allmänheten vid nyår och

vissa andra helger. I stället har regeringen, eller efter regeringens

bemyndigande, en kommun givits möjlighet att meddela de ytterligare

föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att

människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av

pyrotekniska varor (3 kap. 9 §).

Avsikten med den nämnda bestämmelsen är enligt specialmotiveringen (s. 284)

att det skall kunna införas krav på tillstånd för eller förbud mot användningen

av pyrotekniska varor inom ett visst begränsat område eller beträffande varor

av visst slag. Behov av sådana åtgärder angavs kunna föreligga i fråga om

särskilt känsliga platser, t.ex. vid sjukhus eller vårdhem eller på s.k.

innetorg, där risken för att människors hälsa eller egendom (t.ex. husdjur)

skadas till följd av användningen av pyrotekniska varor är mera påtaglig.

Enligt ordningslagen (3 kap. 8 §) har vidare regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, en kommun möjlighet att meddela de ytterligare

föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla

den allmänna ordningen på offentlig plats. I specialmotiveringen i

propositionen (s. 284) påpekades att bestämmelsen ger uttryckligt stöd för

lokala föreskrifter om användning av pyrotekniska varor i syfte att motverka

ordningsstörningar på en offentlig plats.

Motionerna

Det bör införas ett förbud mot vissa pyrotekniska varor - smällare - anförs det

i motion 1997/98:N232 (s). Motionärerna anser att det inte råder några som

helst tvivel om att lagändringar behövs för att stävja det starkt tilltagande

missbruket av pyrotekniska varor, som i synnerhet kring nyårshelgerna anses ha

kommit att bli ett allt svårare gissel för både människor och djur. Som

utgångspunkt för en skärpning av lagstiftningen kan andra europeiska länder,

vilka begränsat försäljningen av fyrverkerivaror, tjäna som exempel, sägs det.

Av särskilt intresse är därvid Danmark, där smällare enligt motionärerna

förbjudits och enbart försäljning av raketer tillåts. Motionärerna föreslår att

Sverige följer det danska exemplet och inför ett förbud mot användning av

smällare.

I motion 1997/98:N233 (s) föreslås att det skall vidtas åtgärder mot

användning av pyrotekniska artiklar - framför allt de som avger knalleffekt.

Motivtexten i motionen överensstämmer i huvudsak med den i den nyssnämnda

motionen.

Regeringen bör överväga att införa en särskild lagparagraf som reglerar

rätten att sälja pyrotekniskt material, i syfte att minimera försäljningen av

större och tyngre pjäser till allmänheten, anförs det i motion 1997/98:N234

(s). En begränsning till mindre pyrotekniska föremål bör införas för

allmänheten, medan större avskjutningar bör få utföras endast av kompetenta

personer vid särskilda ramper, anser motionärerna. De hävdar att bruket av

smällare har tenderat att öka alltmer under senare år, vilket medför

olägenheter av olika slag.

Det bör införas ett förbud mot smällare, anförs det också i motion 1997/98:

N229 (m). Fyrverkerier på nyårsafton eller vid andra festliga tillfällen

upplevs av många som höjdpunkter, säger motionären. Hon anser dock att

användningen av smällare är ytterst plågsam för många människor och djur, såväl

fysiskt som psykiskt. Smällare har varit upphov till många bränder, sägs det

vidare.

I motion 1997/98:N231 (m) begärs en skärpt lagstiftning mot fyrverkerier och

smällare. Fyrverkerier har, från att ha varit ett festligt sätt att salutera

det nya årets inträde, blivit en lång, utdragen pina för många människor och

djur, hävdar motionären. Han redovisar att Landskronas kommun för flera år

sedan tog beslut om att begränsa smällandet i områden vid sjukhus och

ålderdomshem, vilket dock har visat sig vara verkningslöst. I Danmark finns en

lagstiftning som skiljer mellan fyrverkerier med och utan ljudeffekt, varvid

användandet av de sistnämnda kräver tillstånd, hävdar motionären. Han menar att

det inte tycks finnas någon annan utväg än lagstiftning för att komma till

rätta med det aktuella problemet i Sverige.

Det bör göras en ändring av ordningslagen, anförs det i motion 1997/98: N278

(m). Mellan jul och nyår - och även under vissa andra tider - terroriseras

omgivningen av vårdslösa ungdomar som i hänsynslös leklystnad bränner av sina

smällare, säger motionären. Hon uppger att kommunstyrelsen i Helsingborg i

september 1997 behandlade en motion angående förbud mot smällare och därvid

bl.a. angav att 1995 års försök att stävja okynnessmällandet hade gett visst,

om än otillräckligt, resultat. Kommunstyrelsen ansåg att en lösning på

problemen med okynnessmällandet är att riksdagen skärper ordningslagen (3 kap.

7 §).

I motion 1997/98:N230 (c) begärs en översyn av hanteringen av

fyrverkeriartiklar. Vid varje nyårsfirande och kring de andra stora helgerna

rapporteras om nya olyckor och tillbud i samband med hantering av

fyrverkeriartiklar, anför motionären. Han hänvisar till att olyckorna ofta

torde hänga samman med felaktig hantering av fyrverkeriartiklarna och menar att

det därför inte räcker med insatser för att förbättra den tekniska kvaliteten

eller laddningarnas storlek, utan att det också krävs begränsningar i

hanteringen. Den omfattande användningen av fyrverkerier medför stora

olägenheter för äldre människor, ljud- och ljuskänsliga djur samt flyktingar

med krigsupplevelser m.fl., sägs det.

Även i motion 1997/98:N228 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen om

fyrverkerier. I den aktuella lagen bör det göras en åtskillnad mellan

fyrverkerier med och utan knalleffekt, anser motionären. Han föreslår, med

hänvisning till gällande lagstiftning i Danmark och Norge, att det skall bli

förbjudet att använda exempelvis s.k. bomber utan tillstånd.

I motion 1997/98:N295 (kd), med rubriken Fyrverkeri, föreslås att riksdagen

skall göra uttalanden om kontroll av åldersgränser och butiksägarnas ansvar, om

skolans och fritidshemsverksamhetens roll som informationsgivare samt om

föräldrarnas ansvar. Okynnesanvändningen av smällare och raketer har för länge

sedan vuxit polisen över huvudet, säger motionären och menar att polisen, på

grund av resursbrist, inte har någon möjlighet att kontrollera att gällande

regler efterlevs. Han anser att totalförbud bör undvikas och att följande

åtgärder i stället bör vidtas för att dämpa utbudet: (i) större ansvar bör

kunna läggas på de försäljningsställen som saluför fyrverkerier, (ii) de

farligaste bomberna bör tas ur marknaden genast, (iii) försäljning av

fyrverkerier i icke-specialaffärer bör endast få ske inför de stora helgerna,

(iv) kontrollen av åldersgränser bör intensifieras, (v) butiksägaren bör kunna

hållas ansvarig om försäljning skett till minderårig, (vi) föräldrarnas ansvar

bör poängteras samt (vii) skolan och fritidshemsverksamheten bör tydligare

informera barn och ungdomar om farorna med raketer och smällare och om respekt

och tolerans för andra människor.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Riksdagen avslog våren 1996 och våren 1997 motioner med krav dels på översyn av

regelverket för hantering av fyrverkeriartiklar, dels på införande av vissa

begränsningar i produktsortiment och i rätten att sälja pyrotekniska varor.

Våren 1996 genomförde utskottet ett remissförfarande med anledning av de då

aktuella motionerna. Utskottet fann efter en prövning att den gällande

lagstiftningen var tillräcklig men ansåg det dock inte uteslutet att en viss

uppstramning av tillsynen och kontrollen var erforderlig (bet. 1995/96: NU16).

Våren 1997 hänvisade utskottet till den nyssnämnda remissbehandlingen och

underströk att kommunerna genom ordningslagen har stöd för att ingripa mot

avarter när det gäller hantering av pyrotekniska varor (bet. 1996/97:NU10 s.

58).

Justitieminister Laila Freivalds besvarade i februari 1998 en interpellation

(1997/98:107) av Sten Andersson (m) om åtgärder mot avlossande av s.k.

nyårssmällare och i januari 1998 en fråga (1997/98:285) av Margitta Edgren (fp)

om begränsningar mot smällare/raketer. I sina svar hänvisade justitieministern

till gällande lagstiftning. Om det visar sig att denna inte tillfredsställande

reglerar användningen av smällare och fyrverkerier måste den ändras, uppgav

justitieministern. Frågan är emellertid inte okomplicerad och den berör flera

departement, varför en arbetsgrupp har bildats för att se över frågan, sades

det vidare.

Statsrådet Leif Pagrotsky besvarade nyligen en fråga (1997/98:500) av

Birgitta Wichne (m) - föranledd av den olycka orsakad av fyrverkeripjäser som

inträffade i Borås i februari 1998 - om han är beredd att låta göra en översyn

av reglerna för hantering av fyrverkeripjäser. I sitt svar redovisade

statsrådet gällande lagstiftning. Han uppgav att sedan slutet av 1970-talet har

reglerna för godkännande av nöjesfyrverkerier successivt skärpts och

förtydligats. Detta arbete pågår fortlöpande hos Sprängämnesinspektionen. Med

anledning av olyckan har inspektionen haft en medarbetare på platsen för att

bistå polisen i den tekniska utredningen. Vidare har Statens haverikommission

beslutat att undersöka olyckan i Borås. Kommissionens arbete, som bl.a. kommer

att innefatta rutiner för förvaring av pyrotekniska produkter, går ut på att

förhindra liknande olyckor i framtiden. Statsrådet anförde avslutningsvis att

det är viktigt att de regler som finns också efterlevs. Om det visar sig att

det med gällande lagstiftning inte är möjligt att ordna en tillfredsställande

reglering av hanteringen av smällare och fyrverkerier måste lagstiftningen

ändras, sade han.

Den arbetsgrupp som justitieministern hänvisade till i sina svar är en

tjänstemannagrupp med representanter för Jordbruks-, Justitie-, Närings- och

handels-, Utrikes-, Försvars-, Social-, Inrikes- och Miljödepartementen och med

Jordbruksdepartementet som sammankallande. Inom ramen för gruppens arbete har

bl.a. undersökts vilka möjligheter till agerande som gällande lagstiftning ger.

Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen

Industriell framställning av nöjesfyrverkerier förekommer endast i ringa

omfattning i Sverige. För närvarande finns det ett tiotal importörer, med en

sammanlagd omsättning på ca 230 miljoner kronor.

Huvuddelen av handeln sker vid nyår (ca 80 %), påsk och valborg. Den handel

som förekommer vid andra tidpunkter omfattar jubileums- och

födelsedagsfyrverkerier och inte smällare.

Evenemangsföretag, vars verksamhet helt eller delvis består av uppskjutande

av arrangerade fyrverkerier, bedöms uppgå till knappt 20 stycken. Omsättningen

uppskattas till ca 15 miljoner kronor exklusive mervärdesskatt. Kunderna är

huvudsakligen företag och institutioner.

Antalet sysselsatta i fyrverkeribranschen uppskattas till ca 100. Dessutom

tillkommer ett stort antal extra fyrverkeriarbetare i evenemangsföretagen.

Antalet handelstillstånd beräknas vara ca 5 000, varav ca 4 000 handlare bedöms

bedriva en aktiv försäljning.

Remissyttranden

Inledning

Utskottet genomförde, som nämnts, inför behandlingen av motioner om

pyrotekniska varor våren 1996 ett remissförfarande. En förnyad remiss med 15

remissinstanser har genomförts med anledning av de nu aktuella motionerna. De

inkomna remissvaren finns att tillgå hos utskottet. I det följande redovisas

bl.a. de olika remissinstansernas inställning till behovet av åtgärder rörande

pyrotekniska varor. Företrädare för Sprängämnesinspektionen, Svenska

Kennelklubben och Antismällarprojektet samt Sveriges Järnhandlareförbund och

Linders Pyrotekniska AB har vidare inför utskottet framfört kompletterande

upplysningar och synpunkter i ärendet.

Sprängämnesinspektionen

Sprängämnesinspektionen är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör

brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande målet för verksamheten är

att förebygga att personer och egendom kommer till skada vid hantering av

sådana varor.

Inspektionen redovisar i sitt svar de åtgärder rörande pyrotekniska varor som

vidtagits under de senaste åren. Informationsspridningen har intensifierats

genom bl.a. informationsblad, vilka främst har varit avsedda som hjälpmedel åt

de lokala polismyndigheterna, men som även spritts till räddningstjänster,

importörer, försäljningsställen, skolor och privatpersoner.

Ett informationsblad (SÄI-INFO 1995:3) avser kontroll av försäljningsställen

för pyrotekniska varor och innehåller en checklista över de kontrollpunkter som

polisen bör följa vid tillsyn av försäljningsställen. Ett annat

informationsblad (SÄI-INFO 1996:1), med rubriken Varning för

triacetoncykloperoxid (TACP) livsfara! och som främst är riktat till polis,

skolor och räddningstjänster, innehåller en varning för ett recept på internet

på ett ämne med explosiva egenskaper. Ett tredje informationsblad (SÄI-INFO

1997:3) om försäljning av fyrverkerier ger upplysningar om de krav som ställs

på ett försäljningsställe och vilken kompetens som personalen bör besitta.

Polisen har använt de först- och sistnämnda informationsbladen i en

intensifierad tillsynsverksamhet. Inspektionen har också medverkat i

framtagningen och distributionen av en video som är avsedd att visas i

gymnasie- och högstadieklasser. Videon, som visar vad som kan bli

konsekvenserna om man försöker ?göra om? en fyrverkeriartikel, har spritts till

ca 1 000 skolor.

Inspektionen pekar på den förändring som gjordes hösten 1994 av den aktuella

förordningen (33 §) och som innebär att en återförsäljare kan åtalas vid

försäljning av pyrotekniska varor till en person som inte får inneha dem.

Inspektionen redovisar vidare att den efter nyårshelgen 1996/97, då problem med

s.k. flygande skott (?Thunder King?) förekom, beslöt om att den aktuella typen

av varor fr.o.m. den 1 februari 1997 enbart får säljas som del i en

fyrverkeriförpackning och att de efter valborgsmässoaftonen 1998 inte längre

får säljas till allmänheten.

När det gäller frågan om förbud mot smällare säger inspektionen att

erfarenheterna tydligt visar att förekomsten av olagliga artiklar, såväl

hemtillverkade som insmugglade, kommer att öka med ett förbud. En jämförelse

med Danmark visar, enligt inspektionen, att de olagliga pjäser som där

förekommer är betydligt kraftigare än de som finns på den svenska marknaden. En

fördel med att tillåta smällare anges vidare vara att dessa då förses med

svenska bruksanvisningar och att de kontrolleras regelbundet mot gällande

svenska krav.

Inspektionen nämner i sitt remissvar att det i massmedierna har förekommit

vissa uppgifter om skadeomfattning, som enligt inspektionens uppfattning är

överdrivna och inte vilar på en saklig grund. Även om problemen med användning

av pyrotekniska artiklar dock inte skulle ha så stor omfattning som hävdats

från några håll, får självfallet de skador och olägenheter som faktiskt

uppkommer inte förringas, betonar inspektionen.

De åtgärder som enligt inspektionens mening i första hand bör övervägas är

följande:

- Försäljningstiderna bör begränsas enligt finsk modell, dvs. försäljning bör

vara förbjuden under perioden 1(26 december samt motsvarande perioder före påsk

och valborg.

- En utökning bör ske av kontroll och tillsyn av försäljningsställen och

importörer, vilket kräver ytterligare resurser till berörda myndigheter.

- Tillgången på smällare bör begränsas, genom att smällare enbart skall få

säljas i fyrverkerisatser. Förbud mot smällare anses dock olämpligt.

- I det fall att ordningslagens 3 kap. 7 § skulle förändras så att ett

generellt krav på tillstånd för avskjutning av fyrverkerier införs, bör tiderna

kring nyår, påsk och valborg vara tillståndsfria.

- Tydligare riktlinjer för polismyndigheterna bör utformas, så att det

klarläggs att dessa har rätt att beslagta fyrverkerier från minderåriga. Detta

bör göras med stöd av ordningslagen eller lagen om brandfarliga och explosiva

varor.

- En förnyad informationskampanj bör riktas till ungdomar via skolan, och

information till föräldrar om att langning av fyrverkerier till minderåriga är

olaglig bör lämnas.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen hänvisar inledningsvis till det svar styrelsen lämnade vid

utskottets föregående remissförfarande. Den uppfattning som styrelsen då

redovisade kvarstår, nämligen att hanteringen av pyrotekniska varor bör bli

föremål för en översyn i skärpande riktning.

Styrelsen är tveksam till ett förbud mot försäljning av smällare, med

hänvisning till risken för illegal hemtillverkning. Ett eventuellt förbud bör,

enligt styrelsen, inte införas innan erfarenheter har inhämtats från sådana

länder som har infört liknande åtgärder, bl.a. Finland och Danmark. En

begränsning av försäljningstiden, gärna i kombination med en höjd åldersgräns

från 15 till 18 år, anses kunna vara en verkningsfull åtgärd för att stävja

förekommande ofog.

Styrelsen anser att förvärv och innehav av fyrverkeripjäser med stor

sprängverkan (t.ex. jubileumsbomber och bombraketer) alltid bör kräva

polismyndighetens tillstånd. Andra nöjesfyrverkerier, dvs. sådana med lägre

sprängkraft och effekt än de nyssnämnda, bör kunna inköpas utan tillstånd av

polismyndighet under en begränsad tid under året, t.ex. några dagar före nyår

och påsk, medan det under övrig tid bör fordras tillstånd av polismyndighet.

Styrelsen framhåller också skolans och fritidsverksamhetens roll som

informationsgivare och föräldrars ansvar när det gäller smällare.

Sammantaget skulle Rikspolisstyrelsen med tillfredsställelse se att en

översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor genomförs.

Konsumentverket

Verket står kvar vid den ståndpunkt som framfördes vid utskottets tidigare

remissförfarande, nämligen att en skärpning av bestämmelserna för såväl

försäljning som hantering av fyrverkeripjäser erfordras. Enligt verkets

uppfattning har försäljningen och hanteringen av fyrverkerier och smällare

snarast ökat i omfattning, vilket gör det mer angeläget att lagstiftningen på

området skärps.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anser att samhället bör vara restriktivt med tillstånd att

använda framför allt smällare, som vid felaktig användning kan orsaka både

hörselskador och andra kroppsliga skador. Styrelsen påpekar att det redan finns

flera olika lagar för att reglera användningen av explosiva varor. Ytterligare

förbud mot användning av smällare måste ställas mot riskerna att framför allt

barn och ungdomar börjar tillverka egna smällare, sägs det.

Folkhälsoinstitutet

Institutet stöder kravet på en svensk lagstiftning som mer överensstämmer med

motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder; ett generellt förbud mot

smällare bör alltså införas. Även lagändringar som syftar till att begränsa

tiden och det geografiska området vid användning av pyrotekniska varor håller

sannolikt tillbaka ett skadligt bruk av dem, anser institutet.

Sahlgrenska universitetssjukhuset

I remissvaret sägs att smällare och raketer inte innebär bara glädje och fest

utan också kroppsskador, t.ex. hörselnedsättning och/eller öronljud (tinnitus).

Det anses som ett rimligt krav att fabrikanter av hörselskadliga raketer och

smällare på produkten skall lämna sådan information till kunden att denne skall

kunna ta ställning till om man vill utsätta sig själv eller andra för de

hörselrisker som produkten innebär. Det bör också övervägas att introducera

begreppet bullerskyddsfaktor, att jämföras med solskyddsfaktor, sägs det.

Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting

Docent Sven Bremberg lämnar i sitt remissvar följande iakttagelser beträffande

personskador orsakade av pyrotekniska varor: de flesta skador drabbar barn -

dvs. personer under 18 år, skadorna berör vanligen huvud eller hand, 10 % av

skadorna leder till permanent funktionsnedsättning. Sverige har åtagit sig att

följa FN:s barnkonvention, konstateras det. Enligt denna gäller bl.a. att

samhället till det yttersta av sin förmåga skall säkerställa barnens överlevnad

och utveckling (artikel 6) och att konventionsstaterna erkänner barnets rätt

att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa (artikel 12). Skador orsakade av

pyrotekniska varor är ett av de hälsoproblem som barn drabbas av. Att förbjuda

all försäljning av pyrotekniska varor till allmänheten är en rimlig åtgärd att

införa om Sverige skall fullfölja sitt åtagande att iaktta FN:s barnkonvention,

sägs det.

Svenska Kommunförbundet

Kommunförbundet har under senare år erfarit att flera kommuner upplever

handhavandet av pyrotekniska varor, främst smällare o.d., som ett problem.

Förbundet har inte någon total överblick över kommunernas lokala

ordningsföreskrifter, men uppfattningen är att många kommuner har utnyttjat

möjligheten att enligt ordningslagen reglera användningen av pyrotekniska varor

i en lokal ordningsföreskrift. I några fall har det framkommit att kommuner

anser att lokala ordningsföreskrifter inte har någon större effekt och att

problemet ibland beror på att polisen inte utövar tillsynen över efterlevnaden

av föreskrifterna tillräckligt effektivt. Ordningslagen ger enligt

Kommunförbundet alltför begränsade möjligheter för kommunerna att reglera de

ordningsproblem som kommunerna upplever att de har beträffande hanteringen av

pyrotekniska varor. Vad gäller lagen om brandfarliga och explosiva varor

föreligger, enligt Kommunförbundet, viss osäkerhet om hur den skall tillämpas.

Av det anförda drar Kommunförbundet slutsatsen att regeringen bör se över

möjligheterna att komma till rätta med problem rörande saluförande och

handhavande av pyrotekniska varor. Förbundet anser att följande olika lösningar

bör övervägas:

- Sprängämnesinspektionen bör ges utökade befogenheter att förbjuda

saluförande av farliga produkter, t.ex. smällare med alltför hög ljudvolym.

- En utredning bör göras avseende möjligheten till en ändring i lagen om

brandfarliga och explosiva varor, så att polisen kan föreskriva villkor om

hantering av pyrotekniska varor även av ordningsskäl.

- Även ordningslagen bör ses över i syfte att ge kommunerna möjlighet att mer

generellt reglera användningen av pyrotekniska varor, t.ex. att förbjuda sådana

varor inom stora geografiska områden och inte som för närvarande endast på

särskilt känsliga ställen.

Svensk Handel

Organisationen anser att det system med tillsyn och försäljningsregler som

tillämpas i Sverige är att föredra framför ett system med säljförbud som

tillämpas i några andra länder. Information om de pyrotekniska varornas

farlighet och riskerna vid vårdslös hantering anses vara ett viktigt

komplement. I Danmark, där det sägs gälla totalförbud mot smällare, har

uppstått problem med bl.a. smuggling och riskabel egentillverkning av kraftiga

och instabila smällare, sägs det.

De i Sverige gällande reglerna bör dock tillämpas mer strikt, anförs det.

Tillståndsgivande myndigheter måste kontrollera att ansökande säljställen

uppfyller regelkraven och tillse att försäljningen sker på ett riktigt sätt. En

följd av detta kommer troligen att bli att antalet säljställen minskar. Handeln

måste tillse att uppenbart farliga pjäser som är avsedda för försäljning till

konsument inte kommer ut på marknaden. Butikspersonalen måste ha erforderlig

kompetens och tillhandahålla klara och tydliga användningsregler. Det bör också

vara möjligt för komsumenten att när som helst under året reklamera felaktiga

pyrotekniska varor. Organisationen framhåller slutligen föräldrarnas ansvar.

Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och Hansson

PyroTech AB

Företagen anser att den befintliga lagstiftningen är tillräcklig, men att en

förbättrad tillsyn och kontroll kan vara nödvändig. Företagen hänvisar också

till att kommunerna har möjlighet att, med stöd av ordningslagen, vid behov

begränsa användningen av nöjesfyrverkerier.

I remissvaret sägs att bruket av fyrverkerier är en gammal tradition och att

flera miljoner människor i Sverige roas av fyrverkerier varje år. Företagen

anser att förbudsregler som inte har stöd hos allmänheten och i dess

rättsuppfattning inte kan införas utan att negativa samhällseffekter uppkommer.

Dessa består dels av att allmänheten förser sig med fyrverkerier på annat sätt,

bl.a. genom hemtillverkning av ?bomber?, dels att överträdelser uppkommer,

vilket får till följd att staten måste utdöma straff som inte anses stå i

proportion till den företeelse som man önskar begränsa.

Om åtgärder mot smällare skulle bedömas nödvändiga, anser företagen att en

begränsning av försäljningstiderna bör övervägas. I andra hand bör en

begränsning som innebär att smällare endast får säljas i s.k. fyrverkerisatser

övervägas. Vidare sägs att det eventuellt vore lämpligt med ett förfarande

enligt vilket polisen generellt skulle kräva intyg från leverantör som styrker

att återförsäljaren fått nödvändig information om regelverk och produkter samt

delgivits Sprängämnesinspektionens föreskrifter om försäljning och förvaring.

Sveriges Fyrverkeribranschförbund

Förbundet anser inte att lösningen på de problem som tas upp i de aktuella

motionerna är ökad lagstiftning. I stället bör polisen ges ökade resurser för

övervakning av att gällande lagstiftning efterlevs. Lagstiftningen i Danmark

med förbud mot smällare fungerar inte, hävdar förbundet och uppger att under år

1996 upptäckte den danska tullen 120 ton smällare som smugglats in från

Tyskland. Ett förbud mot smällare kan leda till en ökning av hemtillverkning,

sägs det vidare, under hänvisning till att recept är åtkomliga på t.ex.

internet och att de erforderliga kemikalierna lätt kan anskaffas eller

tillverkas.

Sprängämnesinspektionens verksamhet består för närvarande av för mycket

detaljstyrning och för litet övergripande målstyrning, hävdar förbundet.

Inspektionen bör fungera mer som rådgivande och utbildande organ för polisen

och andra myndigheter, anser förbundet och menar att fyrverkeribranschen bör

bli representerad i Sprängämnesinspektionens styrelse.

Hörselskadades Riksförbund

Det är svårt att bevisa att hörselskador uppstår på grund av buller, men många

människor störs eller får sin dåliga hörsel försämrad genom att de utsätts för

skadliga ljudmiljöer i arbetslivet eller på fritiden, typ smällare, anför

förbundet. Mot denna bakgrund anser förbundet att smällare och andra

pyrotekniska varor med knalleffekt inte längre bör godkännas.

Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund

Enligt förbundets uppfattning är gällande lagstiftning inte till fyllest för

att stävja missbruket av pyrotekniska varor. Detta missbruk medför problem för

människors och djurs hälsa och medborgarnas egendom, sägs det. Förbundet hävdar

att användning av pyrotekniska varor som avger knalleffekt står i strid med 2 §

djurskyddslagen (1988:534). Sammanfattningsvis anser förbundet att en

motsvarighet till dansk lagstiftning bör införas i Sverige, dvs. förbud mot

användning av smällare bör införas.

Svenska Kennelklubben

Kennelklubben hänvisar i sitt remissvar till en uppvaktning för

jordbruksminister Annika Åhnberg våren 1996, då klubben redovisade sin

uppfattning att användning av pyrotekniska varor ofta innebär djurplågeri för

sällskapsdjur och för vilda djur. Kennelklubben har, genom medverkan i

Antismällarprojektet (se nedan), verkat för att ett förbud mot smällare skall

införas i Sverige.

Remissvaret sammanfattas i följande punkter:

- Nuvarande omfattning av skador och störningar orsakade av pyrotekniska

produkter är oacceptabel.

- Samhället måste fastställa en nivå på de skador och störningar av

pyrotekniska produkter som är acceptabla och lägga ansvaret för att detta följs

upp på en myndighet.

- All försäljning av smällare bör förbjudas.

- Den försäljning av raketer som bör tillåtas skall utgöras av produkter som

är säkra och som inte innehåller onödiga, giftiga tungmetaller och där

försäljningen endast äger rum under en starkt begränsad period före aktuella

helger, dvs. en till tre dagar.

- Kommuner bör ges rätt att i större utsträckning anvisa platser, där ett

säkert uppskjutande är möjligt.

- Tillstånd för pjäser med stor sprängverkan bör krävas under hela året.

- En väsentlig uppstramning bör ske av rätten att sälja pyrotekniska varor,

och en sådan rätt skall gälla endast handlare som kan handha dessa varor på ett

betryggande sätt. Försäljningsställena skall årligen kontrolleras av kompetent

personal, t.ex. av brandmän.

Antismällarprojektet

Antismällarprojektet initierades år 1993 av Hundägarnas intresseförening. Bakom

projektet står också Svenska Kennelklubben. I remissvaret framlägger

projektledaren Gunnar Löfberg följande förslag till regeländringar:

1. En absolut åldersgräns på 18 år bör gälla för köp, innehav och handhavande

av pyrotekniska varor. Vid överträdelse bör böter utgå med 10 000 kr.

2. Pyrotekniska produkter bör bedömas av Sprängämnesinspektionen och märkas

av importören efter deras funktion i tre grupper.

3. En ny metod för godkännande av import bör införas.

4. Funktionsfel bör inte få förekomma på pyrotekniska pjäser. För att uppnå

detta bör importören/tillverkaren åläggas att ställa säkerhet för fel som kan

ge upphov till skador, varvid säkerheten skall stå i proportion till

skadevolymen, men uppgå till minst 1 miljon kronor.

5. Handeln med pyrotekniska varor bör skärpas med stöd av lagen om

brandfarliga och explosiva varor, enligt följande: (i) skärpta krav på

avskildhet och kontinuitet i försäljning, (ii) utan särskilt tillstånd skall

endast försäljning två dagar före nyårs-, påsk- respektive valborgsmässoafton

tillåtas, (iii) införande av krav på minst ett inspektionstillfälle per

försäljningstidpunkt, dvs. tre inspektioner per år, vilket skall finansieras

genom högre avgifter (25 000 kr per år) för tillstånd, (iv) införande av krav

på samordnad försäljning av skyddsutrustning, hörselskydd, skyddsglasögon och

första förband, (v) införande av krav på obligatorisk utdelning av regler i

form av lokala ordningsstadgor och handhavandeanvisningar samt (vi) omedelbart

indragande av tillstånd vid obehörig försäljning, med ett bötesbelopp på

100 000 kr.

6. I lokala ordningsstadgor skall finnas kartor med angivande av platser från

vilka skjutning kan tillåtas. Vid överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå.

7. Ordningslagen bör ändras så att ett bestämt tillståndskrav införs. För

nyårsafton, påskafton och valborgsmässoafton skall tillstånd inte krävas mellan

kl. 20.00 och kl. 02.00 på de platser från vilka skjutning kan tillåtas (se

punkt 6). Tillstånd skall ges av polis utan avgift och kunna avse vardagar

mellan kl. 18.00 och kl. 22.00 och lördagar fram till kl. 24.00. Vid

överträdelse skall böter på 10 000 kr utgå.

8. Försäkringsbolagen bör införa en regel att försäkringsskydd endast gäller

om ovanstående regler iakttagits.

9. En myndighet, förslagsvis Konsumentverket, bör tilldelas ansvar för den

totala tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör inte få ha volymbaserade avgifter som

intäkter.

Förhållandena i Danmark, Finland och Norge

I såväl motioner som remissyttranden hänvisas till förhållandena i de nordiska

grannländerna. För att skapa sig en bild av vad som gäller i dessa länder har

utskottet dels tillfrågat de svenska ambassaderna i Danmark, Finland och Norge

om gällande regelverk avseende pyrotekniska varor, dels inhämtat upplysningar

om dessa förhållanden via Sprängämnesinspektionen. För en systematisk och

heltäckande redovisning av förhållandena krävs dock ett mer omfattande arbete.

När det gäller frågan om huruvida smällare tillåts gäller att Norge har

förbud mot smällare. I Danmark och Finland tillåts smällare i princip, dock med

olika villkor och begränsningar. I Danmark krävs tillstånd för köp och

användning, vilket i praktiken upplevs som ett förbud mot smällare. Att kravet

på tillstånd i Danmark uppfattas som ett förbud framgår av vissa av motionerna,

i vilka krav framställs på införande av förbud mot smällare i Sverige, med

hänvisning till förhållandet i Danmark. I Finland tillåts smällare, med en

begränsning till 0,05 g svartkrut och med en åldersgräns på 12 år. I Sverige

tillåts också smällare, med en begränsning till 0,8 g svartkrut och med en

åldersgräns på 15 år.

Beträffande begränsning av försäljningstider kan noteras att så sker i

Finland och Norge. I Finland gäller att försäljning är tillåten under perioden

den 1(26 december endast till dem som har särskilt tillstånd och i övrigt är

försäljning tillåten. I Norge får försäljning utan särskilt tillstånd ske

endast under perioden den 27(31 december. I Danmark, liksom i Sverige, finns

inga begränsningar i försäljningstider. I sammanhanget bör noteras att de

traditionella fyrverkeritiderna skiljer sig åt mellan länderna. I Danmark,

Finland och Norge är nyår traditionell fyrverkeritid, medan i Sverige nyår,

påsk och valborg är traditionella fyrverkeritider.

De åldersgränser som tillämpas varierar något mellan länderna. I Danmark

tillämpas endast en åldersgräns - 18 år. I Finland finns det två åldersgränser

- 12 och 18 år - varvid den lägre åldersgränsen avser mindre pyrotekniska

varor. Även Norge och Sverige har två åldersgränser; I Norge gäller 16 och 18

år och i Sverige 15 och 18 år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar inledningsvis att användning av fyrverkerier är en gammal

tradition i Sverige och ett nöje för många människor. Samtidigt innebär

användningen problem, dels i form av direkta skador på människor och djur, dels

genom de olägenheter i övrigt som framför allt okynnessmällandet innebär. Någon

entydig och tillförlitlig statistik över hur många som skadas finns emellertid

inte tillgänglig. Till de angivna problemen kommer de miljöeffek-ter som följer

med användningen av pyrotekniska varor.

Den lagstiftning som reglerar verksamheten med pyrotekniska varor består, som

tidigare beskrivits, dels av lagen om brandfarliga och explosiva varor, dels av

ordningslagen. Av de femton remissinstanser som utskottet inhämtat yttranden

ifrån anser sju - bl.a. Konsumentverket, Folkhälsoinstitutet, Hörselskadades

Riksförbund, Djurskyddsföreningars Riksförbund och Kennelklubben - att förbud

mot smällare bör införas. Rikspolisstyrelsen ställer sig tveksam till ett

sådant förbud men anser att en översyn av bestämmelserna om pyrotekniska varor

bör genomföras. Även Kommunförbundet och Sprängämnesinspektionen anser att en

översyn bör göras. Företrädarna för branschen menar att den gällande

lagstiftningen är tillräcklig, men att en skärpt kontroll och tillsyn samt ökad

information behövs.

Sprängämnesinspektionen har, som framgått av den tidigare redovisningen,

under de senaste åren vidtagit olika åtgärder rörande pyrotekniska varor.

Informationsspridningen har intensifierats och förbud mot s.k. flygande skott

har införts. Vidare pågår inom inspektionen en översyn av

förvaringsbestämmelserna avseende pyrotekniska varor.

Den senaste genomgripande översynen av bestämmelserna om pyrotekniska varor

genomfördes år 1975 (Ds I 1975:2). Enligt utskottets mening gör utvecklingen

när det gäller hanteringen av pyrotekniska varor att en förnyad översyn nu är

motiverad. En sådan översyn bör omfatta såväl det gällande regelverket som

frågor rörande kontroll, tillsyn och information. Också erfarenheterna från

andra länder, t.ex. Danmark, Norge, Finland och Tyskland, bör inhämtas.

Till det sagda kommer att det finns oklarheter när det gäller reglerna för

hanteringen av pyrotekniska varor, bl.a. i fråga om möjligheter att ta

fyrverkerier i beslag och beträffande förvaringen av fyrverkeriartiklar. Den

senare frågan har framhållits i skrivelser till utskottet från Södra Älvsborgs

Räddningstjänstförbund med anledning av en olycka i Borås i februari 1998.

Utskottet gör sammantaget bedömningen att frågan om pyrotekniska varor av

skilda skäl bör bli föremål för en samlad översyn. Frågan berör, som tidigare

nämnts, flera olika departement inom regeringen, vilket ytterligare

understryker behovet av en samlad översyn.

Riksdagen bör mot bakgrund av det anförda och med anledning av de aktuella

motionerna anmoda regeringen att tillse att en översyn kommer till stånd.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:N228, 1997/98: N229,

1997/98:N230, 1997/98:N231, 1997/98:N232, 1997/98:N233, 1997/98:N234,

1997/98:N278 och 1997/98:N295 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 15 april 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia

Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s),

Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran

Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Alf Eriksson

(s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................2

Inledning.........................................2

Gällande lagstiftning.............................3

Lagen om brandfarliga och explosiva varor.......3

Ordningslagen...................................4

Motionerna........................................5

Tidigare riksdagsbehandling m.m...................7

Vissa uppgifter om fyrverkeribranschen............8

Remissyttranden...................................8

Inledning.......................................8

Sprängämnesinspektionen.........................8

Rikspolisstyrelsen.............................10

Konsumentverket................................10

Socialstyrelsen................................10

Folkhälsoinstitutet............................10

Sahlgrenska universitetssjukhuset..............11

Centrum för barn- och ungdomshälsa vid Stockholms läns landsting11

Svenska Kommunförbundet........................11

Svensk Handel..................................12

Företagen Linders Pyrotekniska AB, Hammargren Pyroteknik AB och

Hansson PyroTech AB

12

Sveriges Fyrverkeribranschförbund..............13

Hörselskadades Riksförbund.....................13

Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund.....13

Svenska Kennelklubben..........................13

Antismällarprojektet...........................14

Förhållandena i Danmark, Finland och Norge.......15

Utskottets ställningstagande.....................16

Hemställan.......................................17