Bet. 1997/98:NU12

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU12

Vissa elmarknadsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU12

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - fem motioner från allmänna

motionstiden om vissa elmarknadsfrågor.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Bland annat hänvisar utskottet

till den fortlöpande uppföljning av elmarknadens utveckling som numera görs av

den nya myndigheten på energiområdet - Statens energimyndighet. Vidare erinras

om att vissa av de i motionerna aktualiserade frågorna kommer att beröras i den

proposition om ändringar i ellagstiftningen som har aviserats till i maj 1998.

Motionsyrkandena om fasta avgifter och om el från kooperativa föreningar följs

upp i reservationer (v, mp respektive mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft

och andra regler för kooperativa vindkraftsföreningar.

1997/98:N227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge

konsumenter med låg förbrukning av elenergi en reell möjlighet att påverka sin

totala kostnad,

2. hos regeringen begär att frågan om förhållandet mellan fasta och rörliga

elkostnader utreds.

1997/98:N276 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillägg i ellagen om

producentskydd för elleveranser från små produktionsanläggningar.

1997/98:N299 av Mats Berglind och Björn Kaaling (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

elkraftens avreglering.

1997/98:N310 av Martin Nilsson och Carina Hägg (båda s) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av elmarknadens funktionssätt.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.

1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär

att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en

ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet

för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall

vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och

å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Lagbestämmelserna på elområdet

finns numera i den nya ellag (1997:857) som trädde i kraft den 1 januari 1998.

Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som önskar

det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande villkor.

Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas av

nätmyndigheten vid Statens energimyndighet (tidigare Närings- och teknik-

utvecklingsverket - NUTEK).

Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge

konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det

finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan

koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till alla

konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el. Konsumenten

är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av

nätmyndigheten.

En proposition om vissa kompletteringar av ellagstiftningen har aviserats

till i maj 1998. Propositionen föranleds främst av genomförandet av EU:s

elmarknadsdirektiv. I det sammanhanget kommer, enligt uppgift, vissa andra

ändringar i ellagstiftningen att föreslås.

Elmarknadens funktionssätt

Motionen

I motion 1997/98:N310 (s) föreslås en översyn av elmarknadens funktions-sätt.

Branschstrukturen på elmarknaden gynnar inte en effektiv resursallo-kering,

anför motionärerna. De menar att det för närvarande inom elområdet pågår en

koncentration till ett fåtal företag och konstaterar att fåtalsdominans på

många marknader har givit upphov till kartellbildning. Vidare hävdas att

marknadsföringen av s.k. produktspecificerad el har utvecklats på ett ohäm-mat

sätt. Enligt motionärerna bör regeringen uppdra åt Konkurrensverket att granska

konkurrensen på den nya elmarknaden. Särskild uppmärksamhet borde i detta

sammanhang ägnas åt marknadsföring, produktionsspecificerad el,

branschstrukturens betydelse för konkurrens och gemensamt agerande av

producenter och köpare.

Vissa kompletterande uppgifter

Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya

ellagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och

övervakning av elmarknadens utveckling. Den nya energimyndigheten (tidigare

NUTEK) har regeringens uppdrag att årligen - senast den 15 november - redovisa

sina erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. I detta uppdrag torde också

ingå att följa utvecklingen vad gäller marknadsföring av s.k.

produktionsspecificerad el.

Senast redovisade NUTEK (nätmyndigheten) sina erfarenheter i november 1997 i

rapporten Utvecklingen på elmarknaden 1997. Uppdraget att följa utvecklingen

har den 1 januari 1998, som nämnts, övertagits av Statens energimyndighet.

Konkurrensverket följer också utvecklingen på elmarknaden vad gäller

konkurrensförhållandena. Konkurrensverket redovisade år 1996 en uppföljning i

rapporten Fungerar elmarknaden?

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan alltså konstatera att elmarknaden är föremål för årliga

uppföljningar, numera av den nya energimyndigheten. Härtill kommer att

Konkurrensverket följer den konkurrensmässiga utvecklingen på elmarknaden. Mot

denna bakgrund kan utskottet inte finna skäl till något initiativ av riksdagen

med anledning av det här aktuella yrkandet i motion 1997/98:N310 (s), som

alltså avstyrks av utskottet.

Tätort - glesbygd

Motionen

En utjämning av tarifferna för överföring av el mellan tätort och landsbygd

efterlyses i motion 1997/98:N299 (s). Där hävdas att resultatet av elreformen

generellt har blivit att landsbygden fått betydligt högre elkostnader än

tätorter. Detta beror enligt motionärerna på att tätorterna inte alltid är med

och bidrar till att täcka höga nätkostnader i glesbygden. I motionen framhålls

att såväl regeringen som riksdagen har uttalat att taxorna och överförings-

tarifferna bör utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. Motionärerna

understryker vikten av att beslut och åtgärder vidtas så att denna utjämning

kan åstadkommas.

Vissa kompletterande uppgifter

En uttalad målsättning med elreformen är att överföringskostnaderna för el

skall utjämnas mellan tätort och glesbygd (prop. 1994/95:222 s. 48). Enligt den

nuvarande ellagen får geografiska indelningar av kunderna inom samma

nätkoncessionsområde inte göras, exempelvis med olika tariffer för tätort och

omgivande landsbygd. Kunder inom samma kategori skall ha samma nättariff

oavsett var inom koncessionsområdet uttagspunkten är belägen, utom vad avser

engångsavgifter för anslutning. Vidare har i ellagstiftningen införts en

möjlighet för nätmyndigheten att medge att koncessionsområden som geografiskt

gränsar till varandra och som har samma ägare får redovisas samlat. Det innebär

att nättarifferna beräknas för det samlade området och att kunder inom samma

kategori i det samredovisade området skall ha samma nättariffer.

Enligt information från Närings- och handelsdepartementet har det historiskt

sett alltid varit betydande skillnader i elavgifterna mellan olika delar av

landet och mellan tätort och glesbygd. Jämförelserna försvåras av att man före

år 1996 vanligtvis inte gjorde någon uppdelning mellan elförbruknings- och

nätavgifter. Elmarknadsreformen har snarast inneburit att det har tydliggjorts

att glesbygden har högre elkostnader till följd av högre kostnader för

överföringen.

Ett koncessionsområdes sammansättning av tätorts- och glesbygdskunder kan

därför ha stor betydelse för nättariffens nivå. I samband med prövning av

områdeskoncessioner söker nätmyndigheten, enligt uppgift, att åstadkomma

områden med en lämplig blandning av tätorts- och glesbygdskunder för att nå en

utjämning av nättarifferna. De legala styrmedlen för att åstadkomma rationella

nätområden i samband med koncessionsgivningen är dock svaga och bygger främst

på frivillig medverkan från nätföretagens sida. I rapporten Utvecklingen på

elmarknaden 1997 (s. 36) konstaterar nätmyndigheten att det finns ett avsevärt

utrymme för effektiviseringar inom nätverksamheten och att det där också finns

stordriftsfördelar.

I regleringsbrevet för år 1997 gavs NUTEK i uppdrag att, som ett led i

arbetet med att skapa rationella koncessionsområden, redovisa kriterier för

lämplig enhet för nätkoncession för område. Enligt uppdraget skulle de

strukturförändringar som behöver ske för att få en rimlig fördelning av

kostnader mellan tätort och glesbygd belysas. Uppdraget redovisades i oktober

1997 i rapporten Rationella nätkoncessioner för område - kriterier för lämplig

enhet. Där sägs att det är bättre att stimulera omstrukturering genom att sätta

upp generella krav på nätföretagen och låta företagen välja medel för att uppnå

kraven än att utnyttja selektiva myndighetsbeslut. Enligt NUTEK:s bedömning

behöver dock regelverket kompletteras för att koncessionsinstrumentet skall

kunna användas för att ta bort olämpliga nätenheter. NUTEK föreslår vidare att

regler införs som under en övergångsperiod möjliggör successiv utjämning av

nättariffer vid samredovisning och sammanslagning av nätområden (legal grund

för differentiering) och att kravet på geografisk närhet vid samredovisning av

nätområden slopas.

NUTEK:s rapport har remissbehandlats. För närvarande pågår

remissammanställning av inkomma synpunkter.

Som tidigare beskrivits planerar regeringen att senare under våren 1998

överlämna en proposition till riksdagen rörande vissa elmarknadsfrågor. Med

utgångspunkt i bl.a. NUTEK:s rapport avser regeringen därvid, enligt uppgift,

att beröra behovet av åtgärder för att åstadkomma tariffutjämning mellan tätort

och glesbygd. Vissa av NUTEK:s förslag väntas dock behöva utredas ytterligare

innan de kan bli föremål för eventuella lagförslag.

Utskottets ställningstagande

Som här beskrivits syftar gällande bestämmelser i ellagen till en utjämning av

nättarifferna för tätorts- och glesbygdskunder. I samband med konces-

sionsprövningar strävar nätmyndigheten efter att åstadkomma områden med både

tätort och glesbygd för att kunna uppnå en utjämning av tarifferna. Av den

lämnade redovisningen framgår vidare att riksdagen senare under år 1998 väntas

få anledning att återkomma till frågan om behovet av åtgärder för att

åstadkomma en utjämning av nättarifferna mellan tätort och glesbygd. Med

hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:N299 (s).

Fasta avgifter

Motionen

I motion 1997/98:N227 (v) föreslås att systemet för elmätning skall ändras så

att det blir intressant även för vanliga hushåll och andra mindre elkonsumen-

ter att spara el. Enligt motionärerna bör man hitta ett system som både gör det

möjligt att minska kundens fasta kostnader och som innebär att principen med

skilda bolag för försäljning och överföring av el bibehålls. Som exempel anges

i motionen att nätbolagen skulle ha en viss del av den rörliga avgiften. Det

viktiga är att den rörliga elkostnaden ökar mot att den fasta nätkostnaden

minskar, menar motionärerna och föreslår att riksdagen hos regeringen be-gär en

utredning i frågan.

Vissa kompletterande uppgifter

En huvudprincip i ellagstiftningen är, som nämnts, att det skall vara en klar

åtskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra

sidan nätverksamhet. För att dessa två funktioner inte skall blandas ställs i

lagstiftningen krav på organisation och ekonomisk redovisning av nätverk-

samhet. Kraven innebär att en juridisk person som bedriver produktion eller

handel med el inte får bedriva nätverksamhet. Den som bedriver nätverk-samhet

och annan verksamhet inom samma juridiska person skall ekono-miskt redovisa

nätverksamheten som en särskild rörelsegren.

Kraven tar sikte på att minska riskerna för s.k. korssubventionering, dvs.

att nätverksamhet utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt

måste finansieras också på annat sätt än genom nättariffer.

Enligt ellagstiftningen skall tarifferna för nätverksamhet vara skäliga och

utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara

objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de

intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet.

Tarifferna skall således återspegla kostnaderna - såväl fasta som rörliga

kostnader - i verksamheten. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet) en

kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för el-

överföring till en viss elabonnent utgörs därmed till stor del av fasta

kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen.

Frågan om relationen mellan fast och rörlig tariff har inte behandlats i

lagstiftningen, utan skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En

princip för utformningen av nättariffer är att den som förorsakar kostnader

också skall betala för dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara

kostnadsriktiga för varje kundkategori.

Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretag stiger den

fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten. Det är således möjligt för en

elkonsument att minska den fasta nätavgiften genom att minska den abonnerade

uttagseffekten. Därmed begränsas det totala effektuttaget som elkonsumenten kan

göra, vilket också kan leda till en minskad elförbrukning.

Våren 1997 behandlade riksdagen motioner med liknande innebörd som den nu

aktuella. På förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) avslogs motionerna, som

fick stöd i en reservation (v, mp).

Utskottets ställningstagande

Nättariffen och det pris som betalas för den förbrukade elenergin är två helt

skilda avgifter som finansierar verksamheter som enligt lagstiftningen skall

hållas åtskilda. Motionärernas förslag om att den rörliga elkostnaden skall

öka, samtidigt som den fasta nätavgiften minskar, bryter mot denna för

ellagstiftningen grundläggande princip.

Enligt utskottets mening bör inte heller statsmakterna gripa in i elmarknaden

genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser

utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att

uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i

tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar

snabbt och effektivt i dessa fall.

Med det anförda avstyrks motion 1997/98:N227 (v).

El från kooperativa föreningar

Motionen

Motion 1997/98:Fö216 (mp) innehåller ett yrkande om el från kooperativa

vindkraftsföreningar. Enligt motionären bör gällande regler ändras så att

medlemmarna i en sådan förening befrias från kravet att installera en mätare

för timvis mätning av el från den egna föreningen. Just nu planeras för ett

stort antal vindkraftverk i Sundsvallstrakten, påpekar motionären och anför att

dessa kraftverk måste kunna drivas utan krångliga regler som är utformade för

stora abonnenter och inte för vanliga kooperativ.

Vissa kompletterande uppgifter

Kravet på timvis mätning för kunder som köper el från annan än

leveranskoncessionären har införts för att säkerställa elsystemets effektiva

drift och för att en rättvisande kostnadsfördelning skall kunna åstadkommas

genom den nationella balansavräkningen. Kravet hänger samman med att

produktionskostnaderna i det svenska elsystemet varierar till följd av den

blandade produktionsstruktur som finns i landet.

Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Inför utgången

av giltighetstiden skall systemet med leveranskoncessioner utvärderas i

enlighet med vad som förutskickades i samband med att systemet infördes.

Härigenom skall skapas underlag för ställningstagande till om systemet bör

avvecklas eller förändras. Enligt uppgift från Närings- och

handelsdepartementet skall en sådan översyn inledas inom kort.

Våren 1997 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) en

motion med samma syfte som det nu aktuella motionsyrkandet. Utskottet

redovisade att de speciella förhållanden som gäller vid försäljning av el från

kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el

direkt till sina medlemmar kunde förväntas bli behandlade i översynen av

leveranskoncessionssystemet. Motionen följdes upp i en reservation (mp).

Utskottets ställningstagande

Utskottet hänvisar återigen till den förestående översynen av

leveranskoncessionssystemet och avstyrker därmed det aktuella yrkandet i motion

1997/98: Fö216 (mp).

Producentskydd för el från små produktionsanläggningar

Motionen

Producentskydd i ellagen är rubriken på motion 1997/98:N276 (c). Där påtalas

behovet av ett tillägg i ellagstiftningen för att tillskapa ett producentskydd

avseende el från små produktionsanläggningar. Motionären anser att det bör

införas ett skadeståndsansvar - motsvarande de regler som införts rörande

konsumentskydd på elmarknaden - om en liten producent av nätägaren undanhålls

möjligheten att leverera el till nätet. Bland annat hävdas att nätägaren kan

stänga ute elproducentens möjlighet att leverera el till nätet genom att

åberopa behov av långvariga reparationer på just den nätdel där inleveransen

skall ske.

Vissa kompletterande uppgifter

Den småskaliga elproduktionen utgör ett särskilt skyddsintresse på elmarknaden.

Bestämmelserna om leveranskoncession i den tidigare s.k. elhan-delslagen

infördes bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den

småskaliga elproduktionen vid övergången till en reformerad marknad. Dessa

bestämmelser har förts över till den nya ellagen (5 kap.).

Den som har leveranskoncession är skyldig att köpa el från

produktionsanläggning som är belägen inom koncessionsområdet och som kan

leverera en effekt om högst 1 500 kW. Ersättningen baseras på

koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året, med

avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal

för koncessionshavaren. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar

är garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser.

Producenterna är inte förhindrade att sälja el till någon annan än

leveranskoncessionshavaren. Mindre elproducenter har således möjlighet att

utnyttja det stöd som leveranskoncessionärens inköpsplikt innebär men kan

också, när det är ekonomiskt fördelaktigt, välja att sälja el till andra.

Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen omfattar reglering av

villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen rätt

till reducerad nättariff. Enligt bestämmelsen (4 kap. 10 §) skall små

elproducenter endast betala den del av nättariffen som motsvarar den årliga

kostnaden för mätning och rapportering. Elproducenten skall dessutom betala

engångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med tillhörande

insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten. Den del av

nättariffen som därmed bortfaller är den årliga avgiften för själva

överföringen.

Skäligheten i den ersättning som producenten får från leveranskoncessionären

för inlevererad el kan prövas av nätmyndigheten. Vidare kan skäligheten i

nättariffen, dvs. anslutnings- och överföringsvillkor som det aktuella

nätföretaget tillämpar, prövas av nätmyndigheten. Oskäligt tidsmässigt utdragna

reparationer av nät, som förhindrar producenten från att leverera in el i

elsystemet, torde kunna bli föremål för prövning av nätmyndigheten.

Nätmyndigheten vid NUTEK redovisade i rapporten Utvecklingen på elmarknaden

1997 (s. 75) bedömningen att de ekonomiska villkoren för den småskaliga

elproduktionen har försämrats. Anledningen till detta är bl.a. att

leveranskoncessionärer och nätföretag av konkurrensskäl inte är villiga att

betala mer än nödvändigt för sina elinköp samt att regionnättariffernas

utformning har ändrats på ett sätt som är ofördelaktigt för många små

elproducenter.

Nätmyndigheten påpekade samtidigt att koncentrationen av småskalig

elproduktion, främst vindkraft, i vissa delar av landet har skapat problem för

såväl nätkoncessionären som leveranskoncessionären i dessa områden. Det kan

befaras, sägs det i rapporten, att elkunderna i de berörda områdena kommer att

få betala såväl ett högre elpris som en högre nättariff än de skulle ha gjort

med en mindre omfattande etablering av småskaliga elproduktionsanläggningar.

Ett annat problem som lyfts fram i rapporten är att den legala gränsen för

småskaliga elproduktionsanläggningar (1 500 kW) kan motverka utvecklingen mot

större och effektivare vindkraftverk.

Som tidigare redovisats kommer en översyn av systemet med

leveranskoncessioner att påbörjas inom kort. Enligt uppgift väntas i det

sammanhanget även villkoren för avsättning av el från småskaliga

produktionsanläggningar komma att ses över.

Utskottets ställningstagande

Bestämmelserna i ellagen om leveranskoncession har tillkommit bl.a. i syfte att

skydda den småskaliga elproduktionen i samband med elreformen. Enligt

utskottets mening är det angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras

rimliga villkor för sin avsättning på elmarknaden.

I den översyn av systemet med leveranskoncessioner som nu skall påbörjas

väntas också, som nämnts, villkoren för de små elproducenterna komma att ingå.

Utskottet förutsätter att de synpunkter i frågan som nätmyndigheten vid NUTEK

redovisat beaktas i den kommande översynen. Med det sagda avstyrker utskottet

motion 1997/98:N276 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande elmarknadens funktionssätt

att riksdagen avslår motion 1997/98:N310 yrkande 3,

2. beträffande tätort - glesbygd

att riksdagen avslår motion 1997/98:N299,

3. beträffande fasta avgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:N227,

res. 1 (v, mp)

4. beträffande el från kooperativa föreningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö216 yrkande 2,

res. 2 (mp)

5. beträffande producentskydd för el från små

produktionsanläggningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:N276.

Stockholm den 24 mars 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro

Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart

Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila

Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Fasta avgifter (mom. 3)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om fasta avgifter bort ha

följande lydelse:

Ur samhällets synvinkel är det viktigt att elsparandet ökar och att det

uppfattas som intressant av både stora och små elkonsumenter. Enda sättet att

intressera konsumenter med låg elförbrukning att spara och delta aktivt i

handeln med el är, enligt utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens

andel av totalkostnaden ökas.

Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föreslå åtgärder så att en annan

relation mellan fasta och rörliga avgifter kan komma till stånd. Detta bör vara

möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och elleverantör förändras.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1997/98:N227 (v).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fasta avgifter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N227 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. El från kooperativa föreningar (mom. 4)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om el från kooperativa

föreningar bort ha följande lydelse:

Kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk kan inte med

gällande regler sälja el direkt till sina medlemmar utan att kravet på

timmätning blir aktuellt. Enligt utskottets mening är en sådan ordning inte

tillfredsställande, allra minst mot bakgrund av behovet att underlätta för den

småskaliga elproduktionen på den avreglerade elmarknaden. Kravet på timmätare

bör för övrigt undanröjas generellt för små elkonsumenter.

Det finns en stor potential till fortsatt vindkraftsutbyggnad i Sverige. Det

förutsätter emellertid att den inte försvåras av regler som inte beaktar

förhållandena i små kooperativ. Utskottet föreslår därför att regeringen skall

anmodas att låta utreda de nu påtalade omständigheterna för kooperativa

vindkraftsföreningar och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga

förslag till förändringar. Med ett uttalande av riksdagen härom blir det

berörda yrkandet i motion 1997/98:Fö216 (mp) tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande el från kooperativa föreningar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö216 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................2

Bakgrund 2

Elmarknadens funktionssätt 2

Motionen 2

Vissa kompletterande uppgifter 3

Utskottets ställningstagande 3

Tätort glesbygd 3

Motionen 3

Vissa kompletterande uppgifter 3

Utskottets ställningstagande 5

Fasta avgifter 5

Motionen 5

Vissa kompletterande uppgifter 5

Utskottets ställningstagande 6

El från kooperativa föreningar 6

Motionen 6

Vissa kompletterande uppgifter 6

Utskottets ställningstagande 7

Producentskydd för el från små produktionsanläggningar 7

Motionen 7

Vissa kompletterande uppgifter 7

Utskottets ställningstagande 8

Hemställan 9

Reservationer.......................................9

1. Fasta avgifter (v, mp) 9

2. El från kooperativa föreningar (mp) 10