Bet. 1997/98:NU13

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU13

Vissa utrikeshandelsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU13

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 10 motioner från allmänna

motionstiden med yrkanden om vissa utrikeshandelsfrågor.

Handelsminister Leif Pagrotsky har tillsammans med medarbetare från Ut-

rikesdepartementet vid två tillfällen i utskottet redogjort för olika aktuella

handelspolitiska frågor inför kommande ministerråds- och ministermöten i OECD

och WTO. Vidare har statssekreterare Yvonne Gustafsson tillsammans med Sveriges

chefsförhandlare ambassadör Lennart Klackenberg informerat utskottet om de

pågående förhandlingarna i OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI-

avtalet).

Sammanfattning

I betänkandet behandlas en rad handelspolitiska frågeställningar med

tyngdpunkten lagd på de prioriteringar som bör gälla för det svenska agerandet

i WTO och EU, liksom för förhandlingarna inom OECD om ett nytt multilateralt

investeringsavtal (MAI). Samtliga motioner avstyrks.

Utskottet understryker att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i

ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för det

multilaterala handelssystemet, liksom för WTO. Det sägs att frihandel är en av

de viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft.

Utskottet erinrar om att både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och

miljö verkar för att handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande

åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner. I djurskyddsfrågorna utgår

utskottet från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande

WTO-förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och

humanare djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken.

I en reservation (m, fp, kd) sägs att Sverige med kraft måste motverka de

tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet

socialklausul förs fram. Reservanterna vill också varna för att med

miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella

handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som gäller för

avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av

protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot

en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-

jöproblem.

När det gäller MAI-avtalet konstaterar utskottet att förhandlingsarbetet är

starkt försenat beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring

avtalet. Enligt utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett

enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom

ramen för WTO. Med hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat

finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra

något särskilt uttalande i frågan.

I en reservation (v, mp) anförs att det föreliggande avtalsutkastet om MAI

uppvisar mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor

eller till sociala frågor. Reservanterna anser att regeringen bör utnyttja

nuvarande paus i förhandlingarna (till oktober 1998) till att med kraft hävda

staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till

skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft,

utan att det uppfattas som handelshinder.

Vidare behandlar utskottet yrkanden om miljöprövning av produktion och

subventioner samt om utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken;

i båda fallen föranleder utskottets ställningstagande reservationer från

företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I frågan om statligt

stöd för ökad import från östländer menar utskottet att de åtgärder som nu

vidtas från både EU:s och Sveriges sida är mycket kraftfulla och målmedvetna. I

reservationer (m; fp, kd) kritiseras från olika utgångspunkter regeringens

särskilda Östersjöprogram.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (19) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

global konkurrenslagstiftning och WTO.

1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

märkning av produktionsland på alla kläder och textilier.

1997/98:U202 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige

måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO ständigt arbeta för lägre

tullar och avskaffande av handelshinder.

1997/98:U807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (5) att

riksdagen hos regeringen begär förslag för att underlätta import av varor från

Östeuropa.

1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

svensk hållning inför kommande WTO-runda.

1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

WTO och miljön.

1997/98:N249 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om fattigdomsbekämpningen som ett

övergripande mål för EU:s, och därmed Sveriges, handelspolitik.

1997/98:N275 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall

miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell

kredit,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen nationellt skall driva frågan att vid utlovande av statliga

garantier underställa projekten miljöprövning oavsett om stödet utgår i form av

exportstöd eller nationell kredit,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

subventionsreglerna bör utvidgas så att de förbjuder alla allmänna subventioner

av miljöförstörande processer och produkter,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

frakttransporter skall bära de ekonomiska kostnaderna för sin miljöbelastning,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöanpassning och krav på MAI-avtalet,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

regeringen skall föreslå initiativ om hur vi kan stödja u-länders

handelspolitiska intressen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika informationssystem,

t.ex. produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan bedöma

djurskyddsaspekter,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

?animal welfare? skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen.

1997/98:N279 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

globaliseringens möjligheter och risker,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

arbeta aktivt för införande av socialklausuler i internationella handelsavtal,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

arbeta aktivt för införande av miljöklausuler i internationella handelsavtal,

4. hos regeringen begär att den arbetar för vad i motionen anförts om att

aktivt arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till

exportindustri.

1997/98:N301 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ?animal

welfare? måste lyftas upp vid tolkningen av WTO-avtalen.

Utskottet

Världshandelsorganisationen

Motionerna

På samma sätt som välståndet i Sverige och andra utvecklade länder har sin

grund i övergången till fri företagsamhet, frihandel inom rättsstatens ram och

en höjd utbildningsnivå är motsvarande process en nödvändig förutsättning för

en snabb utrotning av fattigdomen i u-länderna, anförs det i motion

1997/98:U202 (m). Det påpekas att världsmarknaden växer kraftigt i betydelse

och omfattar allt fler länder på jordens alla kontinenter. För anhängare av

kastväsende, apartheid eller annan diskriminering, fortsätter motionärerna, ses

världsmarknaden som ett hot, därför att den främjar en konkurrens som

tillvaratar resurser och förmåga hos människor. Fortfarande, konstateras det,

domineras de stora handelsströmmarna av Nordamerika, Västeuropa och västra

Stillahavsområdet. Men länder i övriga regioner integreras i världsmarknaden,

vilket radikalt förbättrar förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning.

Erfarenheten visar, hävdar motionärerna, att ny teknologi och organisation och

nya företagsformer främst överförs via handel och direktinvesteringar. De

utländska direktinvesteringarna i u-länderna ökar snabbt och är nu cirka fyra

gånger större än biståndet. Sådana investeringar är särskilt värdefulla,

framhålls det, eftersom det handlar om privata investeringar som utförs efter

noggranna riskbedömningar. Enligt vad som sägs i motionen är det utmärkande

draget hos denna typ av investeringar att de har en högre tillväxtpotential än

offentligt utvecklingsbistånd och att effekten blir att sådant bistånd kan

nedbringas till ett minimum eller upphöra helt.

I motion 1997/98:Jo784 (c) påpekas att mycket hårt förhandlingsarbete kommer

att krävas i Världshandelsorganisationens (World Trade Organization, WTO)

miljökommitté för att i praktisk handling integrera miljöhänsynen i

handelsreglerna. Ett mål för sådana förhandlingar, sägs det, måste vara att nå

överenskommelse om att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal inte

skall anses vara otillåtna handelshinder. Tvärtom, menar motionärerna, måste

internationella miljöavtal överordnas handelsreglerna och med automatik

erkännas av WTO. Med internationella miljöavtal skall enligt motionärerna

förstås sådana avtal som förhandlats fram inom ramen för FN:s

verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för alla länder och som

omfattar minst lika många länder som det i normalfallet krävs för att ett

internationellt avtal skall träda i kraft. En viktig uppgift för WTO:s

miljökommitté skall också vara, anförs det, att göra en miljökonsekvensanalys

av det nya WTO-avtalet som en grund för en framtida miljöanpassning av avtalet.

Temat i motion 1997/98:Fi209 (v) handlar om den kontroll av världshandeln som

utövas av stora transnationella företag. Motionärerna hävdar att världens 500

största företag står för en fjärdedel av världens produktion av varor och

tjänster, samtidigt som dessa företag kontrollerar 70 % av världshandeln. Det

hänvisas vidare till att en fjärdedel av all handel i världen sker inom och

mellan dessa företagskonglomerat. För att motverka denna monopolistiska

situation argumenteras i motionen för att en internationell

konkurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför

marknadsdominerande företag. Världshandelsorganisationen (WTO) skulle kunna

användas som verktyg för att övervaka en sådan lagstiftning. Även enskilda

nationer, fortsätter motionärerna, skall ha rätt att utöka kontrollen och

insynen i transnationella företag och i internationella kapitalrörelser.

I motion 1997/98:N275 (v) anförs att handelspolitiken bör utformas så att den

tillåter olika informationssystem som t.ex. produktmärkning, så att

konsumenterna lättare kan bedöma djurskyddsaspekter. Motionärerna vill också se

ett riksdagsuttalande om att frågan om djurens välbefinnande i handeln skall

lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen. I motionen argumenteras för att den

gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den

främjar arbetet för djurens välbefinnande, särskilt när det gäller handeln med

levande djur.

De företrädare för Miljöpartiet de gröna som står bakom motion 1997/98: N279

understryker inledningsvis att de friare kapitalrörelserna och företagens

internationalisering medför att investeringar i högre grad än tidigare kan

läggas där de ger bäst resultat. Det medför ökad konkurrens och förnyelse där

goda idéer och förmåga ges ett större utrymme i utvecklingen. Det betyder,

fortsätter motionärerna, att vi får mer och billigare produktion för samma

insats, vilket både kan öka tillgängligheten av nyttigheter och minska

resursförbrukningen. Detta har också öppnat nya och bättre möjligheter för

utvecklingsländer att dra till sig investeringar. I globaliseringen ligger,

framhålls det, en verklig chans till rättvisare global fördelning av ekonomiska

resurser, investeringar och ekonomisk utveckling. Men samtidigt vill

motionärerna fästa uppmärksamheten på att denna process inneburit att sociala

orättvisor och miljöförstöring på många håll har förstärkts. Förutsättningarna

för att de positiva effekterna ska kunna tas till vara är både att

protektionistiska reaktioner motverkas och att de växande globala marknaderna

för produkter och resurser omfattas av spelregler som förhindrar socialt och

miljömässigt missbruk. I motionen yrkas därför att riksdagen gör ett uttalande

om att regeringen systematiskt och pådrivande skall arbeta för att social- och

miljöklausuler införs i WTO-systemet och inom ramen för handelspolitiska

överenskommelser i EU och FN.

I likhet med den tidigare refererade motionen 1997/98:N275 (v) begärs i

motion 1997/98:N301 (mp) att frågan om djurens välbefinnande måste lyftas upp

vid tolkningen av WTO-avtalen. Vad motionären säger sig känna till så bedriver

den svenska regeringen inte något arbete alls för att driva på denna fråga i

WTO-sammanhang. Det är snarare så, hävdar hon, att Sverige accepterar

försämringar av djurskyddet då djurens skydd står i strid med WTO-avtalen. Om

detta vittnar t.ex. Sveriges agerande i kosmetikafrågan där Sverige godtog EU-

kommissionens förklaring att ett försäljningsförbud skulle strida mot WTO-

avtalens krav på undanröjande av handelshinder, anför motionären och menar att

regeringen borde ha tagit strid för ett försäljningsförbud.

Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer bestämda krav utifrån

de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk,

anförs det i motion 1997/98:Jo230 (kd). En mer offensiv hållning krävs för att

slå vakt om svenska och europeiska intressen i jordbruksproduktionen, lyder

budskapet. Enligt motionärerna skall inriktningen vara att få till stånd ett

mer ekologiskt uthålligt jordbruk med en animalieproduktion som kännetecknas av

god djurhållning.

Vissa kompletterande uppgifter

WTO kommer att inleda förberedelsearbetet för en ny omfattande förhandling om

handelsliberaliseringar i samband med organisationens andra ministerkonferens i

maj 1998. Beslut om sådana förhandlingar förväntas komma att tas vid påföljande

ministerkonferens, som troligen äger rum under hösten 1999. Det är ännu oklart

vad som skulle kunna ingå i en sådan kommande, större

liberaliseringsförhandling. Enligt planerna skall sektorerna tjänster och

jordbruk förhandlas från år 2000. EU verkar för att dessa förhandlingar skall

bli så omfattande som möjligt. Gemenskapen befrämjar också att det skall vara

möjligt att integrera miljöaspekter i förhandlingen. Sverige är, tillsammans

med ett flertal andra länder, pådrivande i detta arbete.

Sverige har sedan tillsättandet av WTO:s kommitté för handel och miljö år

1995 sökt att internt inom EU närma politikområdena handel och miljö inom ramen

för den gemensamma handelspolitiken. En prioriterad fråga gäller att utforma

bestämmelser i regelverket som tillåter att handelsåtgärder vidtas inom ramen

för multilaterala miljökonventioner. Målet är att undanröja riskerna för

konflikt mellan berörda legala system och att söka främja att WTO-regelverket i

större utsträckning är anpassat till det multilaterala konventionsarbetet på

miljöområdet. Det finns i WTO:s regelverk vissa möjligheter att ställa miljö-

och hälsorelaterade krav på importerade produkter, så länge inhemska och

importerade produkter behandlas lika enligt principerna om icke-diskriminering.

Artikel XX, som är den allmänna undantagsparagrafen i WTO-regelverket,

innehåller t.ex. undantagsmöjligheter som kan tillämpas på miljöområdet, liksom

för djurskydd. Här sägs att det ska vara möjligt att under vissa

förutsättningar vidta åtgärder om de kan anses nödvändiga för att skydda

människors, djurs eller växters liv eller hälsa, eller om de är vidtagna för

att bevara uttömliga naturtillgångar, om sådana åtgärder genomförs i samband

med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion.

När det gäller förhållandet mellan det handelspolitiska regelverket och

grundläggande arbetsnormer förklarade WTO:s medlemsländer vid

ministerkonferensen i Singapore år 1996 att den Internationella

arbetsorganisationen (ILO) är det behöriga organet för att fastställa och

behandla sådana normer. Ministerkonferensen bekräftade sitt stöd för ILO:s

arbete att främja dessa principer och noterade att WTO:s och ILO:s sekretariat

skall fortsätta sitt nuvarande samarbete. Av uttalandet framgick också att

ministrarna avvisade utnyttjandet av arbetsnormer i protektionistiskt syfte och

var överens om att ländernas komparativa fördelar, särskilt i u-länder med låg

lönenivå, inte skall ifrågasättas. ILO har därefter fortsatt sitt arbete med

att stärka efterlevnaden av framför allt sju ILO-konventioner vilka bl.a.

omfattar rätten att organisera sig och förhandla kollektivt, förbud mot

diskriminering, tvångsarbete och minimiålder för barn att arbeta. Det som

närmast pågår inom ILO är utarbetandet av en deklaration till stöd för dessa

konventioner. Slutbehandling och eventuellt beslut om denna deklaration

förväntas ske i samband med ILO-konferensen i juni 1998. I tillägg till detta

planeras på sikt även en ny konvention om skadligt barnarbete.

Avsaknaden av ett internationellt regelverk på konkurrensområdet har gett

upphov till farhågor för att de vinster som uppnås när världshandeln

liberaliseras riskerar att gå förlorade om företag, såväl privata som statliga,

tillåts agera på ett sätt som begränsar konkurrensen. Sverige var tillsammans

med övriga EU-länder initiativtagare till att det vid ministermötet i Singapore

upprättades en arbetsgrupp med uppgift att studera sambandet mellan handel och

konkurrens. Ett första möte i arbetsgruppen ägde rum i juli 1997 och dess

mandat sträcker sig till utgången av år 1998. Syftet med arbetsgruppens arbete

är att utforma ett underlag för ett ställningstagande om huruvida förhandlingar

i denna fråga skall inledas. EU har bl.a. föreslagit att utvecklingen av

konkurrenspolitiken i WTO-länderna skall belysas. I arbetsgruppens mandat bör,

enligt EU, ingå att söka identifiera en kärna av gemensamma konkurrensrättsliga

principer som skulle kunna antas av samtliga WTO-länder. Även frågan om hur

samarbetet mellan WTO-ländernas konkurrensmyndigheter kan främjas bör finnas

med på dagordningen, anser EU.

Senast våren 1997 behandlade utskottet (bet. 1996/97:NU8) frågor med anknytning

till WTO-avtalet. Utskottets ställningstagande var föranlett av regeringens

skrivelse 1996/97:71 om Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet samt

väckta motioner i ärendet. Vid detta tillfälle underströk utskottet det starka

samband som föreligger mellan en liberaliserad världshandel och

förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och

sysselsättning. Förhållandet gäller för såväl industri- som utvecklingsländer,

menade utskottet. I betänkandet framhölls att frihandel är en av de viktigaste

förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Att värna

frihandelns principer och ständigt upppmärksamma protektionistiska inslag i det

internationella handelsutbytet är hörnstenar i den svenska handelspolitiken,

konstaterade utskottet. Likaså fanns det enligt utskottet ett ömsesidigt

samband mellan en öppnare handel och förutsättningarna för att åtgärda

bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Även i fråga om djurskyddets ställning

i handelspolitiken var det utskottets bedömning att ensidigt vidtagna åtgärder

som inte har grund i internationella överenskommelser riskerar att motverka

sitt syfte och att det globala djurskyddet inte främjas av sådana, unilateralt

fattade beslut.

I en reservation (m, fp, kd) framhölls vikten av att Sverige med kraft

motverkar de tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när

begreppet socialklausul förs fram. Det finns, fortsatte reservanterna, en risk

för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan i förhållande

till det man önskar åstadkomma. De nämnda partiföreträdarna varnade också för

att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella

handelssystemets allmänna regler. Miljöklausuler kan leda till att

protektionistiska handelsregler införs som hindrar u-länderna i deras

utveckling.

Företrädaren från Vänsterpartiet ville i en annan reservation rikta

uppmärksamhet på de ohållbara miljöproblem som den fria rörligheten för varor

och personer orsakar. Det finns, ville han påpeka, en motsättning mellan en

expanderande världshandel och de miljöproblem som transporterna förorsakar.

Därför ansåg han att internationella överenskommelser borde träffas om

gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa effekter.

I en ytterligare reservation (mp) anfördes att miljö- och socialklausuler kan

införas utan att detta skall betraktas som icke-tariffära handelshinder.

Sverige bör, sades det, på ett tydligare sätt än hittills uppmärksamma

arbetsvillkor och miljö i sin egen handelspolitik och i sitt internationella

utvecklingssamarbete. Även här argumenterades för att i det internationella

samarbetet borde träffas en överenskommelse om gemensamma miniminivåer för

beskattning av transporternas externa effekter.

I en annan reservation (v, mp) underströks betydelsen av att även frågan om

hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen och förordades att

Sverige skulle ta initiativ i den riktningen.

Utskottets ställningstagande

Sverige bör även fortsättningsvis aktivt delta i ett systematiskt arbete för

att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala handelssystemet,

liksom för WTO. Frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för

näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Det är angeläget att Sverige

fortlöpande bevakar frihandelsintresset i EU-samarbetet och driver på övriga

medlemsstater i riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte minst

beträffande u-ländernas viktigaste exportvaror. Utskottet vill även nu

understryka det starka samband som råder mellan en liberaliserad världshandel

och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och

sysselsättning. Minskade restriktioner för det gränsöverskridande varu- och

tjänsteutbudet ger positiva effekter i de enskilda ländernas ekonomier och

avspeglas i form av förbättrad konkurrenskraft, ökade varuflöden och en

förbättrad tillväxt. Förhållandet gäller för såväl i-länder som u-länder. Att

värna frihandelns principer och ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag

i det internationella handelsutbytet måste vara hörnstener i den svenska

handelspolitiken.

Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen av den koppling som finns

mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda

bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Samtidigt vill utskottet erinra om att

både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att

handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom

ramen för miljökonventioner. Det kommer att krävas ett mycket hårt

förhandlingsarbete i WTO:s miljökommitté för att i praktisk handling integrera

miljöhänsynen i handelsreglerna.

Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår

från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO-

förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare

djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det

är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd.

Dessa frågor hanteras bäst inom ramen för internationellt konventionsarbete där

handelsåtgärder kan utgöra en viktig komponent i syfte att bl.a. stimulera ett

mer ekologiskt jordbruk. Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i

internationella överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att

motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana,

unilateralt fattade beslut.

Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion

1997/98:Jo784 (c) är något riksdagsuttalande med anledning av vad som där

framförs inte erforderligt. Den avstyrks därför liksom övriga motioner i här

berörda delar.

Det multilaterala investeringsavtalet

Motionen

I motion 1997/98:N275 (v) påpekas att OECD (Organization for Economic Co-

operation and Development) förbereder ett avtal - Multilateral Agreement on

Investment (MAI) - som bl.a. skall reglera förhållandet mellan transnationella

företag och nationella regeringar när det gäller investeringsverksamhet.

Motionärerna anser att det bör inhämtas mer information om eventuella effekter

på miljön av avtalet innan detta undertecknas. Dessutom bör eventuella

konflikter mellan MAI-avtalet och övriga miljöregler identifieras före vidare

beredning av ärendet, sägs det. I motionen påpekas att den lista som i nuläget

presenterats vad gäller tänkbara konflikter mellan miljölagstiftning och MAI är

väldigt osäker eftersom en systematisk genomgång av avtalets effekter på

miljölagstiftningen ännu inte genomförts. I motionen pläderas för att avtalet

skall vara sådant att det uppmuntrar eller ålägger företag att följa de av

hemlandets eller värdlandets miljöbestämmelser som är mest strikta. Samtidigt

konstateras att detta skulle vara en så långtgående bestämmelse att den skulle

strida mot principen om icke-diskriminering. Men, menar motionärerna, en sådan

ordning skulle ge mycket stora positiva effekter för miljön, för flera

frivilliga uppförandekoder och för Agenda 21- intentionerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Förhandlingarna om ett multilateralt avtal om investeringar (MAI) har pågått

sedan hösten 1995 mellan de 29 OECD-länderna samt Europeiska kommissionen.

Målet för förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög standard på åtaganden

om investeringsliberalisering, att värna om icke-diskriminering och

investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism.

Avsikten är att avtalet skall vara öppet för anslutning även för icke-OECD-

länder.

Bakgrunden till förhandlingarna är bl.a. det arbete som under lång tid har

pågått med att liberalisera kapitalrörelserna mellan OECD-länderna och att

säkerställa likabehandling för investeringar. Volymen av investeringar mätt

både som befintliga investeringar och som nya investeringsströmmar har ökat

dramatiskt under de senaste åren. Värdet på investeringsströmmarna ökade under

åren 1973-1995 från 25 miljarder dollar till 315 miljarder dollar, vilket är en

kraftigare ökning än för världshandeln. Samtidigt med denna utveckling har

problemen med olika investeringsvillkor framstått som allt tydligare. Bristen

på överskådliga, lätt tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt

synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet och oförutsägbarhet både för

offentliga och privata aktörer på marknaden. Det finns för närvarande ca 1 600

bilaterala investeringsavtal. Därutöver existerar ett stort antal olika

internationella avtal som i varierande grad innehåller skilda former av regler

för internationella direktinvesteringar. Ett enhetligt multilateralt regelverk

för investeringar bedöms ge en större tydlighet, en minskad osäkerhet både för

enskilda stater och investerare samt innebära förenklingar jämfört med den

nuvarande situationen.

En av hörnstenarna i MAI är likabehandling mellan utländska och inhemska

investerare. En utländsk investerare skall inte behandlas sämre - men heller

inte gynnas - i förhållande till en inhemsk investerare. Ett land som ansluter

sig till MAI tvingas inte att avreglera sin investeringsregim förutsatt att den

tillämpas icke-diskriminerande. Om ett land t.ex. har höga miljökrav kan dessa

behållas och förstärkas under förutsättning att reglerna inte skiljer mellan

utländska och inhemska investerare. Undantag kan begäras i avtalet om ett land

till följd av den nationella lagstiftningen bedömer att det inte fullt ut kan

rätta sig efter vissa MAI-åtaganden.

En annan viktig del av MAI är egendomsskyddet för investeringar, dvs. rätten

till ersättning vid t.ex. expropriation. Enligt uppgift skiljer sig det

nuvarande avtalsförslaget i stort inte från redan existerande internationell

rätt på investeringsskyddsområdet. Vad MAI avser att tillföra på detta område

är en bindande internationell tvistlösningsmekanism mellan såväl de

fördragsslutande parterna som mellan investerare och värdland.

Trots att MAI är ett avtal med mellanstatliga förpliktelser är avsikten att

OECD:s riktlinjer för multinationella företag skall biläggas avtalet. Dessa

icke-bindande riktlinjer behandlar internationella företags ansvar avseende

bl.a. miljö och arbetstagares rättigheter. Ytterligare förslag för att

tillvarata miljöintressen och rättigheter för arbetstagare diskuteras för

närvarande. En legal översyn av relationen mellan MAI och multiltaterala

miljöavtal har genomförts av OECD-sekretariatet.

I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju

interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet

om MAI-avtalet framhöll handelsminister Leif Pagrotsky att han bedömde att

tidsplanen för MAI-förhandlingarna inte skulle komma att hålla och att något

avtal inte skulle vara möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga

intentionerna. Handelsministerns förutsägelse var i stället att förhandlingarna

kommer att utsträckas i ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att

riksdagen deltar i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och är

informerad om de svenska reservationer som begärs i förhandlingarna. Det

underströks också i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har

godkänts av riksdagen. Han förklarade att regeringen har för avsikt att

fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall

vidare utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det

lämnas över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är

avsikten att oberoende konsekvensanalyser av delområden i det föreslagna

avtalet skall göras innan förhandlingarna slutförts. Under interpellationsde-

batten framkom i ett inlägg av handelsministern att regeringen planerar att

hålla en hearing om MAI-förhandlingarna i juni 1998.

Utskottet har nyligen i ett yttrande (1997/98:NU4y) till utrikesutskottet med

anledning av en skrivelse (1997/98:60) från regeringen om verksamheten i

Europeiska unionen under år 1997 tagit upp frågan om MAI-avtalet. Härvid

underströk utskottet (s. 9) att det svenska stödet för MAI och det aktiva

deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det traditionella

svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel. Utskottet konstaterade

att den omfattande diskussion som förevarit om bl.a. miljöhänsyn och

arbetsrättsliga frågeställningar samt i övrigt om MAI-avtalets överensstämmelse

med andra viktiga internationella avtal har lett till att förhandlingarna

kraftigt har försenats. I yttrandet framhöll utskottet att det hade det varit

en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat

förhandlas fram inom ramen för WTO. De i sammanhanget aktuella motionsyrkandena

avstyrktes av näringsutskottet med hänvisning till att MAI-avtalet långt ifrån

är färdigförhandlat och att det mot denna bakgrund saknades anledning för

riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan.

I en avvikande mening (v, mp) riktades kritik mot att MAI-förhandlingarna

förts i tysthet och att den nödvändiga demokratiska insynen i processen har

varit undermålig. Det anfördes att avtalsutkastet inte tar hänsyn till miljö-

och kulturfrågor samt till sociala frågor. Dessutom framstod avtalets

förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst

oklart. Inriktningen på det fortsatta förhandlingsarbetet borde därför vara att

hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar

till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av

arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder.

Vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att

förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas i oktober 1998.

Utskottets ställningstagande

I det nämnda yttrandet till utrikesutskottet framhöll näringsutskottet de

bakomliggande motiven - för vilka nyss har redogjorts - för förhandlingarna om

ett multilateralt investeringsavtal. Det erinrades också om de svenska

positionerna i förhandlingsarbetet som innebär förord för bestämmelser i

avtalet som förbjuder s.k. positiv diskriminering på miljö- och

arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så att

statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan

ifrågasättas. Utskottet konstaterade att förhandlingsarbetet är starkt försenat

beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring avtalet. Enligt

utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt

regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO. Med

hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat fanns det enligt

utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt

uttalande i frågan.

Läget är i sak oförändrat och utskottet finner därför inget skäl att göra

någon annan bedömning än vad som gjordes i nyssnämnda sammanhang. Det aktuella

motionsyrkandet avstyrks alltså.

Miljöprövning av produktion och subventioner

Motionerna

Subventioner av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och

snedvrider därmed priserna på världsmarknaden, konstateras det i motion

1997/98:N275 (v). Enligt motionärernas uppfattning är produktionssubventioner

en form av protektionism. I motionen görs gällande att flera av de omfattande

subventioner som ges i olika länder medför en negativ miljöpåverkan.

Jordbrukspolitiken inom EU är ett tydligt sådant exempel, betonas det. Många

länder subventionerar i dag delar av sin export till högriskländer, främst u-

länder, genom statsfinansierade exportkreditgarantier. Motionärerna vill

hänvisa till att särskilt de långsiktiga krediterna och garantierna till

storskaliga projekt i tredje världen har inslag av statligt stöd. I motionen

uttalas att det i dagsläget endast är Förenta staterna som miljöprövar statligt

exportstöd. Ett riksdagsuttalande begärs om att den svenska regeringen

internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall

miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell

kredit. Om subventionsreglerna utvidgades, fortsätter motionärerna, så att

allmänna subventioner av miljöförstörande processer och produkter förbjöds, så

skulle det kunna ge mycket positiva miljöeffekter. Även en ökad lokal

produktion av basvaror och en specialisering för produktion av mer förädlad

karaktär skulle innebära stora miljövinster. Ett sätt att påverka detta

förhållande, utan att skapa nya handelshinder, vore att se till att

frakttransporterna betalar sin miljöbelastning. I motionen påpekas att detta i

första hand gäller transporter som utförs med hjälp av fossila bränslen.

Även i motion 1997/98:N279 (mp) är budskapet att en internationell

avreglering av subventioner till exportindustrin framstår som angelägen. En

sådan avreglering, anförs det, skulle sannolikt ge ett bättre utnyttjande av

befintliga resurser. Motionärens uppfattning är att en sådan åtgärd skulle

möjliggöra genomförandet av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla

inblandade länder.

Vissa kompletterande uppgifter

Handelsminister Leif Pagrotsky framhöll hösten 1997 i ett svar på frågor

(1996/97:783 och 1996/97:791) av Eva Goës (mp) om Exportkreditnämnden (EKN) och

miljön respektive om exportkrediter efter miljöprövning att EKN inte har något

uppdrag från regeringen att göra miljökonsekvensbedömningar av projekt annat än

ur risksynpunkt, dvs. hur miljöaspekter påverkar projektets

återbetalningsförmåga. Statsrådet betonade att en EKN-garanti bara är giltig om

lagstiftningen i importlandet, t.ex. på miljöområdet, följs. Detta är i princip

också vad som gäller för motsvarande institut i företagens konkurrentländer. I

svaret erinrades om den i motion 1997/98:N275 (v) omnämnda miljöprövningen i

Förenta staterna och det framhölls att vid deras garantigivning granskas vissa

typer av större projekt ur miljösynpunkt, bl.a. vattenkraftsprojekt.

Handelsministern hänvisade till att dittills hade ingen ansökan avslagits av

miljöskäl, varför han menade att det var för tidigt att dra slutsatser om

effektiviteten i det amerikanska systemet. Handelsministern meddelade också i

svaret att diskussioner förs internationellt, bl.a. inom ramen för OECD, om hur

miljöaspekter skall kunna beaktas i de statsstödda exportfinansieringssystemen.

I ett nyligen avlämnat betänkande, Staten och exportfinansieringen (SOU

1998:23; särskild utredare: generaldirektör Mats Rönnberg), framläggs förslag

bl.a. om att EKN skall skaffa sig egen miljöbedömningskompetens för att bedöma

de kreditrisker som ligger i miljökonsekvenserna i investeringar för vilka

exportföretag söker exportkreditgarantier.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner det angeläget att det även inom detta område träffas

internationella överenskommelser som gör att affärer om miljöprövning av

investeringar som stöds av statliga garantisystem hanteras på ett likartat

sätt. Det finns därför skäl att välkomna de diskussioner i ämnet som förs inom

ramen för OECD. Vidare vill utskottet understryka rätten för enskilda nationer

att själva få bestämma över utformningen av sin miljöpolitik. Det är således

det land som är mottagare av den tänkta investeringen som skall avgöra

omfattningen av eventuella miljöstörningar. Enligt utskottets uppfattning är

det fel väg att gå att låta kreditgarantiinstitutet i det land från vilket

investeringen kommer avgöra den frågan.

Däremot kan utskottet principiellt dela den uppfattning som framförs i

motionerna att subventioner och statsstöd som snedvrider den internationella

konkurrensen inte kan accepteras. I denna fråga är också Sverige aktivt inom

ramen för EU:s inre marknad och de regler för statsstöd som finns inom

gemenskapen. Utskottet vill med kraft understryka vikten av att

statsstödskontrollen inom EU förbättras och i ökad omfattning tillåter insyn.

Det är av största betydelse att öppenheten förstärks så att konkurrenternas

ställning i statsstödsärenden kan förbättras. En generell förbättring av

regelefterlevnaden från berörda staters sida leder enligt utskottets

uppfattning till en förbättrad konkurrens, där produkters kvalitetsegenskaper i

form av miljövänlighet får fälla avgörandet i konsumenternas val på marknaden.

Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken

Motionerna

Att öppna sig för världsmarknaden i ett läge när produktionskapaciteten inom

såväl jordbruk som industri är svag inom ett land riskerar att leda till

underutveckling och avindustrialisering, framförs det som en varning i motion

1997/98:N249 (s). Enligt motionären är detta vad som nu sker i Afrika söder om

Sahara. De afrikanska länderna har under 15 års tid genomfört

handelsliberaliseringar och strukturanpassningar av sina ekonomier, men de har

inte fått en förbättrad handelssituation och har inte heller dragit till sig

utländska investeringar. Budskapet i motionen är att protektionism i vissa

sammanhang kan vara bra och nödvändig. I motionen påpekas att försök har gjorts

för att få med u-länderna på ett bra sätt inom handeln. Det s.k. Loméavtalet -

ett ramavtal för EU:s bistånd som skapades år 1975 - omfattar ett sjuttiotal

f.d. kolonier till några av EU-länderna, de s.k. ACP-länderna (African,

Caribbean and Pacific States). Men, hävdar motionären, fortfarande är dessa

ACP-länder fattigast i världen, och deras genomsnittsinkomst är lägre än den

var för tio år sedan. I motionen dras därför slutsatsen att Loméavtalet, som

skall omförhandlas år 2000, inte har lyckats. I motionen hänvisas till att

enskilda organisationer, kyrkor och näringsliv har utarbetat ett dokument där

det viktigaste kravet är att EU skall prioritera fattigdomsbekämpningen och ta

upp den som en integrerad del av utrikespolitiken och handelspolitiken.

Motionärens uppfattning är att detta krav överensstämmer med Maastricht-

avtalet, i vilket står att en hållbar ekonomisk och social utveckling skall

främjas.

Vänsterpartiet skulle välkomna initiativ för att stödja u-länders

handelspolitiska intressen, uttalas det i motion 1997/98:N275 (v). Vad gäller

EU:s handel med utomstående länder så finns det ambitioner att vilja förbättra

u-ländernas möjligheter till ökad export. Men i praktiken, hävdas det, finns en

rad handelshinder som riktar sig främst mot länder i Afrika, Sydamerika och

Asien. Som exempel anförs en förordning om ekoodling där motionärernas analys

säger att inga u-länder uttalat utesluts, men där lagstiftningen är så utformad

att inga u-länder kan uppfylla kraven.

Vissa kompletterande uppgifter

För att stimulera handel och utveckling har både handelspolitiska åtgärder och

biståndsinstrument utnyttjats inom ramen för det nuvarande Lomé-avtalet (Lomé

IV). Handeln med industrivaror och tekoprodukter ges tullfrihet till EU. Vissa

jordbruksvaror är undantagna från tullfrihet, medan andra genom s.k. protokoll

är garanterade ett visst marknadstillträde (t.ex. bananer, rom, socker och

nötkött). EU har ett särskilt preferenssystem för MUL-länderna (de minst

utvecklade länderna) inom ACP-gruppen. Genom olika biståndsinstrument ges

kompensation för fluktuationer i världsmarknadspriserna och ACP-länderna

garanteras import till EU till gemenskapspris. Privatsektorns utveckling stöds

också med biståndsmedel.

Lomé IV löper ut i februari 2000. Förhandlingar om samarbete mellan EU och

ACP-länderna efter Lomé IV skall inledas senast i september 1998.

Förberedelserna inför dessa förhandlingar påbörjades i samband med att

kommissionen vid utvecklingsrådet (EU:s biståndsministrar) i november 1996

presenterade en grönbok om förbindelserna mellan EU och ACP-länderna inför

2000-talet (KOM/96/570). I grönboken konstaterades att Lomé-konventionen har

varit till gagn för handel och utveckling, samtidigt som det bekräftas att

effekterna varierar från land till land beroende på de förutsättningar som

gällt för det enskilda landet. När biståndet inte lett till förväntad

utveckling förklaras detta bl.a. av dåligt fungerande institutioner och av att

den ekonomiska politiken i mottagarländerna inte varit sammanhängande. Vidare

har det stora antalet biståndsinstrument medfört problem i de fall då kraven

som ställs på mottagarländerna inte varit samordnade. En slutsats i grönboken

är att biståndet varit mest effektivt i de länder som i utgångsläget haft minst

tillgång till kapital och mänskliga resurser, i de länder som fört en

stabiliseringspolitik och i de länder som följt ett strukturanpassningsprogram.

I november 1997 lade kommissionen fram förslag till politiska riktlinjer för

samarbetet mellan EU och ACP-länderna (KOM/97/537) på vilket EU:s

förhandlingsmandat skall bygga. I riktlinjerna inbegrips bl.a. frågorna om ett

integrerat förhållningssätt till fattigdomsbekämpning och en övergång från

handelspreferenser till ett bredare ekonomiskt samarbete.

I näringsutskottets betänkande 1996/97:NU8 om Sverige, EU och handelspolitiken

inför 2000-talet, som framlades våren 1997, framhöll utskottet (s. 15) att när

det gäller handel och fattigdomsbekämpning så anläggs både från EU:s och

Sveriges sida ett sammanhållet synsätt på frågor som rör handel, miljö och

utveckling. Utskottet noterade att Sverige kommer att vara aktivt både i WTO-

sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala

handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Det är angeläget,

menade utskottet, att olika politikområden som t.ex. handels- och

biståndspolitiken samordnas och samverkar så att de fattiga länderna blir

delaktiga i den ökade globaliseringen. Det underströks också från utskottets

sida att det är angeläget att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt

och på ett WTO-förenligt sätt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner i denna del inget skäl till att avvika från den ståndpunkt som

intogs när motsvarande motionsyrkanden behandlades våren 1997. Sverige är och

kommer att vara aktivt i både WTO-sammanhang och i EU-arbetet vad gäller

utformningen av den globala handelspolitiken i förhållande till u-ländernas

intressen. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår inriktningen på de kommande

förhandlingarna mellan EU och ACP-staterna, vilket innebär att de mottagande

ländernas intressen i ökad utsträckning kommer att tillgodoses. Den samordnade

politiken från EU:s sida i förhållande till berörda utvecklingsländer skall

enligt utskottets mening vara så utformad att den förstärker processen mot ett

ökat deltagande i globaliseringen. Det är viktigt att främja sådana

utvecklingsprocesser som understöder ökad investeringsaktivitet från de rika

ländernas sida och i vars spår goda utvecklingscirklar kan följa i form av

lokal produktion utförd av nya, inhemska företag. För att berörda

utvecklingsländer skall kunna dra nytta av globaliseringsprocessen och

stimulera framväxten av små företag är det angeläget att institutionsstärkande

åtgärder prioriteras så att varaktigheten i genomförda investeringar kan

säkras.

Med det sagda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.

Import från Östeuropa

Motionen

I motion 1997/98:U807 (v) anförs att svenska staten måste vara beredd att ta

ett större ekonomiskt ansvar i samarbetet och handeln med öst. Motionärerna

föreslår att det svenska stödet till Östeuropa för de närmaste åren höjs till

åtminstone 2 miljarder kronor om året. En sådan satsning skall, menar

motionärerna, finansieras genom att medel slussas över från militär verksamhet

till civila projekt. I motionen begärs också att regeringen skall komma med

förslag för att underlätta import av varor från Östeuropa. Även inom ramen för

EU bör det vara möjligt att underlätta handeln, sägs det. Förutsättningen är i

detta fall att de interna stöden inom EU minskar och att EU:s tullmurar rivs.

Vissa kompletterande uppgifter

EG har ingått s.k. Europaavtal med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa är

associeringsavtal som syftar till medlemskap i EU. Sådana avtal har tecknats

med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern samt

med Estland, Lettland och Litauen. Europaavtalens mål är att ge en ram för

politisk dialog, främja ökning av handeln, etablera goda ekonomiska relationer,

ge en ram för tekniskt och ekonomiskt bistånd från EU och allmänt vara en ram

för associeringsländernas gradvisa integration i gemenskapen. För de länder som

numera ingår i OSS (Commonwealth of the Independent States - Oberoende staters

samvälde) har EG valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Dessa avtal

kallas partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA - Partnership and Co-operation

Agreement). I december 1997 trädde partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU

och Ryssland i kraft. Målet för partnerskapet är bl.a. att skapa

förutsättningar för ett framtida frihandelsområde mellan gemenskapen och

Ryssland. Sverige medverkade vidare till att rådet i november 1997 debatterade

relationerna till Ryssland i syfte att bl.a. se över möjligheterna att

eliminera vissa handelshinder, inte minst i syfte att stödja Ryssland i den

anpassning som är nödvändig för ett framtida WTO-medlemskap. Samarbetsrådet

EU-Ryssland inrättades vid ett sammanträde i januari 1998 till följd av

partnerskapsavtalet. Då diskuterades bl.a. förutsättningarna för

förhandlingarna om ett frihandelsavtal, Rysslands anslutning till WTO,

industriellt samarbete inom t.ex. områdena rymd-teknik, miljö samt

gränsöverskridande samarbete.

I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) föreslår regeringen

ett nytt treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Samarbetet inriktas på att

påskynda Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att

ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer.

Vidare föreslår regeringen i nämnda proposition att 1 miljard kronor tillförs

Östersjösamarbetet under den kommande femårsperioden, dvs. 200 miljoner kronor

per år. Syftet med denna resursinsats är att uppnå ökat deltagande i

Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen. Därmed avses Sverige bidra

till att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion. Regeringens

förslag jämte motioner behandlas av finansutskottet (bet. 1997/98: FiU20).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU vidtar en rad åtgärder när det

gäller att stärka den ekonomiska aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens

Europaavtal och partnerskapsavtal, liksom de svenska insatserna för

Östersjöområdet, har till syfte att stärka framväxten av en marknadsekonomi i

Östeuropa och att öka handelsströmmarna mellan de forna blocken. Enligt

utskottets uppfattning är de åtgärder som nu är på gång mycket kraftfulla och

målmedvetna. Utskottets bedömning är att de effekter som under de närmaste åren

kommer att kunna avläsas kommer att vara i linje med vad motionärerna

eftersträvar.

Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98:

U807 (v).

Ursprungsmärkning

Motionen

I motion 1997/98:L716 (c) hänvisas till den överenskommelse som finns mellan

detaljhandeln och konsumenterna om en frivillig ursprungsmärkning av varor.

Enligt motionärerna förekommer det emellertid alltför ofta brister när det

gäller denna märkning. Därför, sägs det, bör Sverige driva på frågan om ett

brett införande av ursprungsmärkning inom EU.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade senast frågan om ursprungsmärkning i ett betänkande (bet.

1993/94:NU15 s. 89) våren 1994. Utskottet konstaterade att konsumenternas

möjligheter att välja miljövänliga produkter underlättas av en informativ

märkning. Den motion som vid detta tillfälle behandlades hade särskilt tagit

sikte på ursprungsmärkning av produkter inom textilsektorn, och utskottet

hänvisade till att sådan märkning förekom på frivilligt initiativ av

tillverkarna. Utskottet såg positivt på detta och ansåg inte att staten borde

ta något initiativ i frågan. I en meningsyttring av suppleanten från

Vänsterpartiet anfördes att staten borde ta ansvar för att en överskådlig

miljömärkning av textilprodukter skulle komma till stånd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner ingen anledning att göra en annan bedömning än den som gjordes

våren 1994. Att införa krav på obligatorisk ursprungsmärkning för textilsektorn

inom EU vore enligt utskottets mening inte lämpligt; det svenska systemet med

ursprungsmärkning uppfattades vid tiden för EES-förhandlingarna som ett

handelshinder och bestämmelsen togs bort.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen i berörd del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Världshandelsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:U202 yrkande

3, 1997/98:Jo230 yrkande 6, 1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275

yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301,

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (v, mp)

2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet

att riksdagen avslår motion 1997/98:N275 yrkande 5,

res. 3 (v, mp)

3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och 1997/98:N279

yrkande 4,

res. 4 (v, mp)

4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av

handelspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N249 och 1997/98:N275 yrkande 7,

res. 5 (v, mp)

5. beträffande import från Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5,

res. 6 (m)

res. 7 (fp, kd)

6. beträffande ursprungsmärkning

att riksdagen avslår motion 1997/98:L716 yrkande 5.

Stockholm den 5 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart

Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran

Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).

Reservationer

1. Världshandelsorganisationen (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Jan Backman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om

Världshandelsorganisationen som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med

?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige med kraft måste motverka de tendenser till

förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet socialklausul förs fram.

Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera

regler om arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt

behålla en i verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-

länderna så gott som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida

att införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida

bottnar i att de ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor

som ett uttryck för protektionistiska strävanden som - om de förverkligas -

hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas för att

successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det

finns alltså en risk för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt

verkan mot den avsedda.

Utskottet vill också varna för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra

ingrepp i det internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande

sätt som gäller för avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda

till införandet av protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i

deras utveckling mot en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till

rätta med egna miljöproblem.

Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår

från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO-

förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare

djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det

är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd.

Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella

överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att motverka sitt

syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana, unilateralt

fattade, beslut.

Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion

1997/98:Jo230 (kd) är något riksdagsuttalande med anledning därav inte

erforderligt. Den avstyrks därför medan motion 1997/98:U202 (m) i här berörd

del tillstyrks. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Världshandelsorganisationen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:Jo230 yrkande 6,

1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275 yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279

yrkandena 1-3 och 1997/98:N301 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

2. Världshandelsorganisationen (mom. 1)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om

Världshandelsorganisationen bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:Fi209 (v),

1997/98:N275 (v), 1997/98:N279 (mp) och 1997/98:N301 (mp) om de krav som från

svensk sida bör intas inför kommande WTO-förhandlingar.

Sverige måste arbeta för att en konkurrenslagstiftning införs som möjliggör

delning av alltför marknadsdominerande företag. Enligt utskottets uppfattning

vore WTO det lämpliga organet för att övervaka en sådan lagstiftning.

Regelverket måste dessutom vara så utformat att det även tillåter enskilda

nationer att utöka kontrollen och insynen i transnationella företag och i

internationella kapitalrörelser.

Vidare måste Sverige aktivt och på ett konstruktivt sätt driva frågorna om

arbetsvillkor och miljö i den internationella handelspolitiken. Utskottets

uppfattning är att en överenskommelse bör kunna nås inom WTO om vissa

minimistandarder när det gäller både miljö och arbetsvillkor. Det är angeläget

att regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för att sådana villkor

inarbetas i WTO-systemet och i andra handelsavtal. Utskottet menar att miljö-

och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som icke-

tariffära handelshinder.

En humanistisk livssyn kräver - på samma sätt som gäller för människors

arbetsvillkor - att även frågan om hur djur behandlas skall ingå vid

tolkningen av WTO-avtalen. Utskottet anser att Sverige bör ta initiativ i den

riktningen. Den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant

sätt att den främjar arbetet för djurens välbefinnande och att den stöder olika

instrument, t.ex. produktmärkning, som underlättar för konsumenterna att ta

hänsyn till hur djur behandlats då de gör sina val av varor. Utskottet menar

att den tydliga opinion som finns i Sverige för ett ökat djurskydd på europeisk

nivå, och som präglar det svenska agerandet i ministerrådet på

jordbruksområdet, också skall motsvaras av en svensk aktivitet när det gäller

gemenskapens handelspolitik.

Med det sagda tillstyrker utskottet tidigare nämnda motioner i berörda delar.

Det som utskottet nu har anfört ligger delvis i linje med vad som sägs i motion

1997/98:Jo784 (c) i denna del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Världshandelsorganisationen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:N275

yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301, med

anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 9 och med avslag på motionerna

1997/98:U202 yrkande 3 och 1997/98: Jo230 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Det multilaterala investeringsavtalet (mom. 2)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om det multilaterala

investeringsavtalet bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor som framförs i motion 1997/98:N275 (v) för att

många länder - särskilt utvecklingsländer - är i underläge i förhållande till

de stora transnationella företagen. För att attrahera investeringar tvingas

dessa länder att locka med billiga råvaror, billig arbetskraft, låga skatter

och en bra infrastruktur. Så länge som de flesta u-länder är i akut behov av

utländskt kapital för att betala sina utlandsskulder och räntor till

västvärlden, kommer de inte att kunna reglera dessa investeringar till egen

fördel.

Det föreliggande avtalsutkastet om MAI uppvisar enligt utskottets mening

mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor samt till

sociala frågor. Dessutom framstår avtalets förhållande till konventioner om

skydd för mänskliga rättigheter som ytterst oklart. Så här långt är det

investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet som har styrt utformningen

av avtalet. Regeringen bör utnyttja uppskovet i förhandlingarna (till oktober

1998) till att med kraft hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om

regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och

utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Utskottet

betvivlar emellertid möjligheterna att ändra på förhandlingarnas inriktning

inom ramen för EU då den gemensamma handelspolitiken i alltför liten

utsträckning tar hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar.

Med hänvisning till det som nu har sagts tillstyrker utskottet motion

1997/98:N275 (v) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N275 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Miljöprövning av produktion och subventioner (mom. 3)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljöprövning av

produktion och subventioner bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:N275 (v)

och 1997/98:N279 (mp) om att en internationell avreglering av subventioner till

exportindustrin framstår som angelägen. En sådan avreglering skulle sannolikt

ge ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och möjliggöra genomförandet

av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla inblandade länder. Subventioner

av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och snedvrider

därmed priserna på världsmarknaden. Utskottet anser att den svenska regeringen

internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall

miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell

kredit.

Vidare vill utskottet förorda att regeringen verkar internationellt för att

ekonomiska styrmedel införs där varje transportmedel får betala för den

miljöpåverkan den orsakar. I det internationella samarbetet bör överenskommelse

nås om gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa

effekter. Ett sätt att påverka detta förhållande, utan att skapa nya

handelshinder, vore att se till att frakttransporterna betalar sin

miljöbelastning, särskilt sådana som utförs med hjälp av fossila bränslen.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i nu behandlade

motioner.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och

1997/98:N279 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (mom. 4)

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om utvecklingsländerna och

utformningen av handelspolitiken bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N275 (v) - men också i motion

1997/98:N249 (s) - anser utskottet att det är hög tid att främja

utvecklingsländernas handelspolitiska intressen. Som läget är nu är handeln med

jordbruksprodukter och råvaror - som är av avgörande betydelse för främst u-

länder - en köparens marknad. Det är enligt utskottets mening angeläget att

åstadkomma en långt större samordning mellan givarländernas biståndspolitik och

utvecklingsländernas handelspolitik. Fattigdomsbekämpning och exportfrämjande

insatser och stöd måste gå hand i hand med varandra. Det underläge som

utvecklingsländerna befinner sig i mot de rika länderna kan inte undanröjas med

mindre än att tullmurar rivs och att t.ex. EU öppnar sin marknad för

jordbruksprodukter och råvaror från utvecklingsländerna. De konstlade skydd som

rika producenter i i-världen åtnjuter måste enligt utskottets mening undanröjas

genom internationella överenskommelser, framför allt inom EU och i synnerhet

när det gäller gemenskapens jordbrukspolitik, och mellan de stora

handelsblocken. Annars kommer inte, enligt utskottets uppfattning, denna

snedvridna och orättfärdiga utveckling att kunna brytas.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av

handelspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N249 och 1997/98: N275 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Import från Östeuropa (mom. 5)

Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Jan Backman (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka

har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska

aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal,

liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka

framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna

mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att

något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna

för Central- och Östeuropa.

Det finns svagheter i den svenska organisationen av stödet till de forna

östländerna. Ett uttryck för detta är att regeringen frångått sitt eget

arrangemang för samarbetet. Ett särskilt anslag för samarbete och utveckling

inom Östersjöregionen har tidigare anvisats för att via Statsrådsberedningen

användas för insatser i närområdet - den s.k. Östersjömiljarden. En sådan

ordning är enligt utskottets uppfattning inte tillfredsställande. Utskottet

ställer sig därför avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska

vårpropositionen att anslå ytterligare 1 miljard kronor för de kommande fem

åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för denna typ av satsningar på

Östersjöregionen. Konstruktionen att avsätta särskilda resurser vid sidan av

ordinarie program är ineffektivt och leder till dålig samordning. Vidare kan

det med fog ifrågasättas huruvida statliga subventioner som utgår för att öka

den svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till

Östersjöländerna. Stödinsatserna bör i stället på sedvanligt sätt ingå i det

normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar som riksdagen gör. Det

särskilda anslaget bör enligt utskottets bestämda mening i stället upplösas och

pengarna tillföras den av riksdagen beslutade anslagsramen för stöd till

Central- och Östeuropa.

Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98:

U807 (v).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande import från Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.

7. Import från Östeuropa (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka

har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska

aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal,

liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka

framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna

mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att

något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna

för Central- och Östeuropa.

De hittillsvarande svenska insatserna utgör och har utgjort ett värdefullt

bidrag att stödja reformprocessen och demokratiseringen i de nya spirande

demokratierna efter kommunismens fall. När det gäller utvecklingen på det

sociala området, finns det dock enligt utskottets mening anledning till oro.

Särskilt utsatta är kvinnor och barn, och den dramatiskt sjunkande

medellivslängden för män understryker allvaret i den sociala utvecklingen.

Tyvärr tvingas utskottet konstatera att det återstår mycket att göra när det

gäller den sociala utvecklingen och att den i vissa avseenden fortfarande går

åt fel håll. Utskottet vill understryka att social utveckling hänger nära

samman med den ekonomiska omvandlingen. Det gäller att åstadkomma en socialt

hållbar ekonomisk omvandling. Om inte den sociala utvecklingen får en ökad

uppmärksamhet, riskerar även den ekonomiska omvandlingen att upphöra.

De tre baltiska staterna står i fokus för det svenska samarbetet. Utskottet

vill ifrågasätta huruvida statliga subventioner som utgår för att öka den

svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till Östersjöländerna.

Utskottet ställer sig avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska

vårpropositionen att anslå 1 miljard kronor för de kommande fem åren, dvs. 200

miljoner kronor per år, för satsningar på Östersjöregionen. Det bör ankomma på

regeringen att till riksdagen lämna förslag som syftar till att skapa goda

generella betingelser för företagen i stället för att stöd anvisas till vissa

sektorer.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande import från Östeuropa

att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................4

Världshandelsorganisationen.........................4

Motionerna........................................4

Vissa kompletterande uppgifter....................6

Utskottets ställningstagande......................8

Det multilaterala investeringsavtalet...............9

Motionen..........................................9

Vissa kompletterande uppgifter....................9

Utskottets ställningstagande.....................11

Miljöprövning av produktion och subventioner.......12

Motionerna.......................................12

Vissa kompletterande uppgifter...................12

Utskottets ställningstagande.....................13

Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken13

Motionerna.......................................13

Vissa kompletterande uppgifter...................14

Utskottets ställningstagande.....................15

Import från Östeuropa..............................15

Motionen.........................................15

Vissa kompletterande uppgifter...................16

Utskottets ställningstagande.....................17

Ursprungsmärkning..................................17

Motionen.........................................17

Vissa kompletterande uppgifter...................17

Utskottets ställningstagande.....................17

Hemställan.........................................18

Reservationer........................................19

1. Världshandelsorganisationen (m, fp, kd).........19

2. Världshandelsorganisationen (v, mp).............20

3. Det multilaterala investeringsavtalet (v, mp)...21

4. Miljöprövning av produktion och subventioner (v, mp)21

5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (v, mp)

22

6. Import från Östeuropa (m).......................23

7. Import från Östeuropa (fp, kd)..................23