Bet. 1997/98:NU14

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU14

Riktlinjer för Telias verksamhet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU14

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1997/98:121 om riktlinjer för Telia AB:s verksamhet,

dels fyra motioner som väckts med anledning av propositionen,

dels - delvis - en motion från allmänna motionstiden 1996,

dels - delvis - tre motioner från allmänna motionstiden 1997.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om riktlinjer för Telias verksamhet.

Enligt dessa skall huvudinriktningen för Telia i fortsättningen vara att i

Norden och inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i vid bemärkelse. I

huvudinriktningen skall ingå den internationella verksamhet som är nödvändig

för att tillhandahålla dessa tjänster. Utskottet anser att det är viktigt att

Telia ges med andra operatörer likvärdiga förutsättningar. När det gäller en

privatisering av Telia, som förordas i några motioner, konstaterar utskottet

att någon ändring av Telias ägarstruktur för närvarande inte är aktuell.

I en reservation (m, fp, kd) avstyrks propositionen. I stället föreslås att

riksdagen skall uttala sig för en privatisering av Telia, bl.a. av det

principiella skälet att konkurrensutsatt verksamhet inte skall bedrivas i

statlig regi. Modifieringar av regeringens förslag till riktlinjer för Telia

förordas i två reservationer (v; mp).

Propositionen

I proposition 1997/98:121 föreslås att riksdagen godkänner regeringens för-slag

om riktlinjer för Telias AB:s framtida verksamhet (avsnitt 6).

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:

1997/98:N17 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

privatisering av Telia.

1997/98:N18 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen med avslag på propositionen bemyndigar regeringen att sälja ut

aktieinnehavet i Telia AB.

1997/98:N19 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

av Telias huvudsakliga riktlinjer skall vara att informationstekniken görs

tillgänglig för alla i landet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Telias

roll i förverkligandet av målet att samtliga hushåll och företag i hela lan-det

skall ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster

på lika villkor,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det

samhällsekonomiska ansvaret skall komma i första hand, framför det

företagsekonomiska.

1997/98:N20 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till riktlinjer för Telia AB:s framtida

verksamhet,

2. beslutar uppdra åt regeringen att förbereda ett kapitaltillskott i

enlighet med styrelsens förslag,

3. beslutar bemyndiga regeringen att privatisera Telia,

4. hos regeringen begär förslag till nya riktlinjer vad gäller

innehållstjänster i enlighet med vad i motionen anförts.

Den motion från allmänna motionstiden 1996 som behandlas här är

1996/97:T917 av Åke Carnerö (kd) såvitt gäller yrkandet (15) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av

Telia.

De motioner från allmänna motionstiden 1997 som behandlas här är följande:

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (14) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ägandet av Telia och andra dataföretag.

1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (12) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

snabb privatisering av Telia AB.

1997/98:N209 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

privatisering av Telia.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

Televerket ombildades den 1 juli 1993 till ett av staten helägt aktiebolag,

Telia AB (prop. 1992/93:200, bet. TU30). Huvudmotivet var att aktiebolagsformen

ansågs utgöra en lämplig associationsform för konkurrensutsatt verksamhet. I

samband med bolagiseringen fastlade riksdagen att huvudinriktningen för Telia

är att erbjuda telekommunikationstjänster på den svenska telemarknaden. Annan

verksamhet än kärnverksamheten kan bedrivas under förutsättning att den

kompletterar huvudinriktningen och bidrar till att stärka koncernens lönsamhet

och att det sker under rimligt risktagande. Det primära verksamhetsmålet angavs

vara att ge tillfredsställande avkastning på eget kapital och utdelning till

ägaren.

Riksdagen beslöt våren 1997 om ändrade telepolitiska mål (prop. 1996/97: 61,

bet. TU5). Det övergripande målet är att enskilda och myndigheter i landets

olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Statens

aktier i Telia förvaltas sedan den 1 september 1997 inom Regeringskansliet av

Närings- och handelsdepartementet.

Utvecklingen inom telebranschen präglas av snabba förändringar, konstateras

det i propositionen. Den tekniska utvecklingen fortgår oavbrutet, med nya

produkter och tjänster. Marknaderna liberaliseras i snabb takt, och från den 1

januari 1998 har huvuddelen av Europas telemarknader öppnats för konkurrens.

Detta har sin grund i de beslut som fattats inom EU. I flertalet länder i

Europa råder nu full konkurrens, och i många länder har en delprivatisering

skett, sägs det. Strukturutvecklingen kan beräknas medföra att det inom varje

land kommer att finnas ett flertal operatörer. Förutom allianser mellan

traditionella teleoperatörer börjar det även bildas allianser mellan

teleoperatörer och medieföretag samt mellan teleoperatörer och dataföretag,

påpekar regeringen.

Telias rörelseintäkter var 46,4 miljarder kronor år 1997, en ökning med 7 %

jämfört med år 1996. Telias finansiella ställning har förbättrats väsentligt

sedan bolaget bildades år 1993 men är fortfarande något svagare än det som

redovisas för liknande operatörer i andra länder. Företaget uppvisade år 1997

en soliditet på 35,6 % och en räntabilitet på eget kapital efter skatt på 12,4

%. Telias investeringar uppgick till 11,8 miljarder kronor år 1997, varav ca 10

miljarder kronor avsåg investeringar i Sverige. Kostnaderna för tillämpad

forskning och utveckling var 1,7 miljarder kronor år 1997.

Telias verksamhet bedrivs inom följande åtta affärsområden:

1. Publik telekommunikation - vidareutvecklar och levererar Telias

traditionella tjänster till konsumentmarknaden, dvs. hushåll och små företag.

2. Företagskommunikation - utvecklar och levererar teletjänster och

datakommunikation till medelstora och stora företag samt till myndigheter,

kommuner och landsting.

3. Network Services - utvecklar och tillhandahåller nätkapacitet för fasta

teletjänster samt för kabel-TV-tjänster.

4. Mobil kommunikation - utvecklar och levererar mobila teletjänster.

5. International - inbegriper Telia Overseas (med uppgift att investera i

telekommunikationsrelaterade projekt i regioner utanför Europa) och alliansen

Unisource (för globala tjänster i samverkan med telebolagen i Schweiz och

Holland) samt Telia Swedtel (Telias internationella konsultföretag).

6. Infomedia Services - utvecklar nya telekombaserade informationstjänster

såsom informationssökning, elektronisk handel, marknadsföring, utbildning,

fritid och underhållning.

7. Financial Services - inbegriper Telia Finans (finansieringslösningar),

Telaris (fastigheter), Treasury (internbank) och Telia Försäkring/Telia

Reinsurance (internt försäkringsbolag).

8. System och Service - ansvarar för försäljning och service av kundplacerad

utrustning.

Förvaltningen av Telia och Telias huvudinriktning

Regeringen gör bedömningen att Telia i huvudsak bör ha samma möjligheter att

utvecklas som övriga aktörer på marknaden. Regeringen avser att utöva ett

professionellt och affärsmässigt ägande av Telia. En målsättning bör därvid

vara att avkastningen skall ligga på i stort sett samma nivå som gäller för

övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa.

Regeringen föreslår att huvudinriktningen för Telia i fortsättningen skall

vara att i Norden och inom Östersjöområdet erbjuda telekommunikationer i vid

bemärkelse. I huvudinriktningen skall ingå den internationella verksamhet som

är nödvändig för att tillhandahålla dessa tjänster. Telia skall erbjuda

telekombaserade informationstjänster, där Telias roll är att paketera

information till tjänster som görs tillgängliga via Telias olika nät. Annan

verksamhet, t.ex. internationella telekommunikationsinvesteringar som inte

ingår i huvudinriktningen, skall bedrivas under förutsättning att den bidrar

till att stärka Telias lönsamhet och sker med en avkastning som står i

överensstämmelse med det risktagande verksamheten innebär; verksamheten skall

komplettera huvudinriktningen. Telia skall ha frihet att genom strukturaffärer

av olika slag sammanföra delar av sin verksamhet med andra operatörers.

Genom en generell utformning av regleringen med samma villkor för alla

operatörer och utan särregler för Telia gör staten en tydlig åtskillnad mellan

sin roll som reglerare av telemarknaden och sin roll som ägare till den största

aktören, anförs det i propositionen. Närings- och handelsdepartementet

förvaltar, som tidigare nämnts, statens ägande i Telia. Sverige uppfyller

härmed, säger regeringen, de krav som ställts upp i ett EG-direktiv

(90/387/EEG) om upprätthållande av den inre marknaden för teletjänster genom

att tillhandahålla öppna nät och som innebär att medlemsländerna måste

särskilja sitt ägande från sin regleringsroll. Regeringen avser att i

förvaltningen av Telia se till att det avkastningskrav som staten ställer

ligger i linje med vad som gäller för konkurrenterna i Sverige och utomlands.

Telia måste få verksamhetsförutsättningar som i huvudsak överensstämmer med

konkurrenternas när det gäller verksamhetens inriktning, anför regeringen. Om

Telia inte kan öka sina intäkter genom vidgad geografisk marknad och med nya

produkter får det negativa konsekvenser för bolaget. Med hänsyn till den

tekniska utvecklingen och förändringarna på marknaderna är det enligt

regeringens mening inte möjligt att avgränsa Telias verksamhet till endast

telefoni. Telekommunikationer i vid mening bör sålunda vara bolagets

arbetsområde. Telia har börjat bearbeta nya marknader utanför Sverige och

börjat utveckla sina tjänster mot högre förädling och ökat innehåll. Denna

huvudinriktning bör utvecklas vidare.

Det krävs en precisering av Telias inriktning på informationsområdet, sägs

det vidare i propositionen. Telia behöver komplettera det traditionella

telefoniområdet med olika innehållsrelaterade tjänster och produkter. Att Telia

skulle etablera sig som producent av innehåll, t.ex. TV-program, som bygger på

information utan koppling till telekommunikationsverksamheten får dock anses

ligga utanför en naturlig utveckling, anser regeringen. Strukturering och

paketering av information är ett område där Telia bör ha möjlighet att arbeta.

Företaget bör emellertid inte självt eller som delägare sammanställa program

till traditionella radio- och TV-kanaler.

Utvecklingen på Telias område är snabb och det bör därför ankomma på

regeringen att fatta närmare beslut om Telias verksamhet om så erfordras,

anförs det i propositionen. Det grundläggande är att Telia skall ha i huvudsak

samma förutsättningar för sin verksamhet som övriga aktörer och att staten

skall ha fullgod avkastning på det kapital som arbetar i Telia.

Regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen i den mån det blir

aktuellt med ändringar i ägarstrukturen. För närvarande är detta inte aktuellt,

påpekas det. Telia har enligt regeringens bedömning för närvarande inte något

ytterligare kapitalbehov. Skulle Telias fortsatta expansion komma att kräva

ytterligare kapitalinsatser är regeringen beredd att återkomma till riksdagen

med förslag.

Med anledning av riksdagens beslut som en följd av propositionen kommer

bolagsordningen för Telia att ändras. Det blir sedan styrelsens uppgift att,

baserat på detta, utforma mål och strategier för Telias verksamhet.

Motionerna

Regeringens förslag bör avslås, anförs det i motion 1997/98:N17 (m). Moderata

samlingspartiet anser att Telia bör sättas överst på privatiseringslistan och

säljas inom en snar framtid, sägs det. En stor del av aktierna bör erbjudas

allmänheten via börsen. En börsintroduktion av Telia kan skapa en ny svensk

folkaktie på samma sätt som skedde vid privatiseringarna av Assi Domän AB och

dåvarande Pharmacia AB, menar motionärerna. De anger följande skäl för en

privatisering:

1. En privatisering ger Telia bättre tillgång till kapital och bättre

möjligheter att expandera. Som statsägt företag kan Telia inte få kapital från

riskkapitalmarknaden. Genom ökad tillgång till kapital får Telia bättre

investeringsmöjligheter.

2. En privatisering ger Telia större operationell flexibilitet.

3. En utförsäljning har stort stöd i företagets ledning och bland dess

anställda.

4. En privatisering bör genomföras skyndsamt för att undvika en minskning av

Telias värde.

Målsättningen med privatiseringen av Telia är att företaget långsiktigt skall

vara ett bland flera stora svenska exportföretag inom den kunskapsintensiva

delen av näringslivet, anför motionärerna. Därigenom kan den kritiska massan av

högteknologiska svenskbaserade företag inom tele-, IT-, elektronik- och

mediebranscherna stärkas. Efter en första delprivatisering bör ytterligare

försäljningar av statens aktier i Telia ske efter en lämplig tid, anser

motionärerna.

Också i motion 1997/98:N209 (m) förordas en privatisering av Telia.

Motiveringen är i stort sett likalydande med motiveringen i den nyssnämnda

motionen.

Även i motion 1997/98:N18 (fp) föreslås att riksdagen skall avslå

propositionen och att regeringen skall bemyndigas att sälja ut aktieinnehavet i

Telia. Folkpartiet liberalernas principiella hållning till kommunala och

landstingskommunala bolag är att de på sikt skall avvecklas eller säljas till

privata intressen, sägs det i motionen. Detta gäller i stor utsträckning också

statliga bolag. Den bolagisering som ägde rum under den borgerliga

regeringsperioden syftade till att förbereda företagen för en framtida

försäljning, erinrar motionärerna om. Som argument för Folkpartiets

principiella ståndpunkt anför de bl.a. att medborgarnas insyn är begränsad i

offentliga bolag och att konkurrensen snedvrids. Därför bör offentligt ägda

bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad privatiseras, medan övriga

verksamheter bör återgå till förvaltningsform. En försäljning av Telia torde

knappast behöva förknippas med särskilda villkor vad avser accessnätet och dess

tillgänglighet, anser motionärerna. De menar att det med en helt avreglerad

telemarknad, med många stora aktörer och en snabbt ökande konkurrens inte finns

några skäl kvar för att behålla Telia i statlig ägo. Därtill kommer Telias

behov av riskkapital samt möjligheter att agera på den avreglerade marknaden.

Förslagen i propositionen är ytterligare ett skäl till att sälja Telia, säger

motionärerna; ett statligt bolag bör inte agera på den internationella

marknaden. Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att sälja aktieinnehavet i

Telia. Skulle detta yrkande avslås anser motionärerna att propositionen skall

avslås med hänvisning till att ett statligt bolag inte bör agera på en

internationell marknad.

Skall Telia kunna stärka sin ställning måste företaget snarast privatiseras,

anförs det i motion 1997/98:Kr302 (fp). Motionärerna pekar på att Telias

ställning har byggts upp under en mycket lång period av monopol för Televerket

- ett monopol som kritiserades under hela 1980-talet av Folkpartiet. Det faktum

att Telia nu kan agera med en stark finansiell grund, som bygger på tidigare

riksdagsbeslut, gör det särskilt angeläget för riksdagen att få tillfälle att

ta ställning till Telias inriktning, menar motionärerna. De hävdar att

grundtanken i Telias pågående mediesatsning är att man vill åstadkomma en

vertikal integration. Telias expansion på medieområdet innebär att ett nytt och

dominerande statligt mediebolag håller på att växa fram, vilket från

principiella utgångspunkter är mycket oroande, anför motionärerna. De anser att

om staten skulle gå in på den kommersiella mediemarknaden med den kraft som

Telia planerar är det en allvarlig yttrandefrihetsfråga och ett starkt skäl för

att statens band med Telia bör lösas.

I motion 1997/98:N19 (v) begärs uttalanden av riksdagen i tre avseenden - om

att en av Telias huvudsakliga riktlinjer skall vara att informationstekniken

görs tillgänglig för alla i landet, om Telias roll i förverkligandet av målet

att samtliga hushåll och företag i hela landet skall ha tillgång till

lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor samt om

att det samhällsekonomiska ansvaret hos Telia skall komma i första hand,

framför det företagsekonomiska. Motionärerna saknar en aspekt bland de

riktlinjer som anges i propositionen, nämligen att informationstekniken måste

göras tillgänglig för alla i landet på motsvarande sätt som gäller för post-

och teletjänster. Lika förutsättningar i hela landet är en mycket viktig

regionalpolitisk fråga, sägs det. Regeringens uttalande att hushållens behov

skall beaktas är, enligt motionärerna, otillräckligt. De anser att målet skall

vara att samtliga hushåll och företag i hela landet skall ha tillgång till

lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster på lika villkor.

Motionärerna anser vidare att regeringens krav på att Telias avkastning skall

ligga på samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i

Europa motverkar det grundläggande syftet med verksamheten. Det finns flera

exempel - Statens järnvägar (SJ) och Posten - på att kravet på avkastning lett

till rationaliseringar som ger negativa konsekvenser för både kunder och

personal. Dessa verksamheter tillkom inte för att generera företagsekonomiska

vinster i första hand, utan för att garantera alla människor i hela landet en

god service till rimliga priser, säger motionärerna och menar att det

samhällsekonomiska ansvaret måste komma i första hand, det företagsekonomiska i

andra hand. Det är, enligt motionärerna, bra att Telia nu ges möjlighet att ge

sig in på nya områden. Vänsterpartiet anser att staten även i fortsättningen

skall stå som ägare till Telia, och motionärerna motsätter sig eventuella

framtida förslag om ändringar, i betydelsen utförsäljning av aktier. Om

ytterligare kapitalinsatser krävs får detta lösas på annat sätt.

Staten bör aktivera sitt ägande i sina IT-relaterade företag - och inte sälja

ut de strategiska tillgångarna till privata intressen - föreslås det i motion

1997/98:Fi209 (v). Motionärerna hänvisar till att fackklubbar (SEKO) på Telia i

en debattskrift har krävt att ägaren, staten, redogör för sina avsikter med

Telia och att företaget skall vara ?en motor för IT-utvecklingen? i Sverige.

Regeringens förslag till riktlinjer för Telias framtida verksamhet bör

avslås, anförs det i motion 1997/98:N20 (kd). Riksdagen bör också uppdra åt

regeringen att förbereda ett kapitaltillskott i enlighet med förslag från

Telias styrelse och bemyndiga regeringen att privatisera Telia. Vidare bör

riksdagen hos regeringen begära förslag till nya riktlinjer vad gäller

innehållstjänster i enlighet med vad som anförs i motionen. Regeringen saknar

en rationell hållning till Telia och annan statlig konkurrensutsatt

näringsverksamhet, anser motionärerna och hävdar att intern splittring och

ideologisk vånda leder till felaktiga beslut och därmed ett sjunkande värde på

hela Teliakoncernen. Vid beslutet våren 1997 om ändrade telepolitiska mål

förmådde inte regeringen att samla sig till en uppfattning i viktiga

framtidsfrågor för Telia, säger motionärerna. Det gällde främst beträffande

styrelsens begäran om kapitaltillskott för att klara framtida

investeringsbehov. Regeringen föreslår nu att Telia genom ägardirektiv skall

åläggas sådana restriktioner i sin verksamhet att något nytt ägarkapital inte

skall behöva tillskjutas, säger motionärerna. Eftersom den tekniska

utvecklingen är mycket snabb, och utvecklingen går mot en

telekommunikationsmarknad utan nationsgränser, anser de att det är fatalt att

regeringen ålägger Telia snäva ägardirektiv och samtidigt vägrar bredda ägande

och kapitalbas. Målsättningen att Telias avkastning skall ligga på i stort sett

samma nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta teleoperatörer i Europa är

riktig, anser motionärerna, som dock menar att regeringen föreslår alltför

kraftiga begränsningar för såväl det geografiska verksamhetsområdet som

verksamheten på medieområdet. Villkoren för en framtida satsning på

innehållstjänster måste redas ut när det gäller att konkurrera med andra som

har intresse av att distribuera sådana kanaler i Telias nät, säger motionärerna

vidare. Regeringen konstaterar, som nämnts, att en sådan utveckling får anses

ligga utanför en naturlig utveckling. En satsning på innehållstjänster är

mycket kapitalkrävande och skulle kräva ett kapitaltillskott via en

delprivatisering, säger motionärerna och konstaterar att Telia enligt

regeringens bedömning för närvarande inte har något kapitalbehov. Här skiljer

sig ägarens uppfattning på ett markant sätt från styrelsens uppfattning och

dess begäran om ett kapitaltillskott, hävdar motionärerna och påtalar att detta

förhållande inte kommenteras i propositionen. Regeringens fasthållande vid

helstatligt ägande av Telia kombinerat med snäva ägardirektiv framstår som

otidsenligt och kontraproduktivt, sägs det avslutningsvis.

Även i motion 1996/97:T917 (kd) förordas en utförsäljning av Telia. Sverige

håller, enligt motionären, på att få två separata telenät - dels Telias nät,

dels ett nät för andra operatörer. Detta andra nät, som är rikstäckande, består

av Banverkets, Affärsverket svenska kraftnäts och Teracom Svensk Rundradio AB:s

nät som stomme och med kommunala nät i samverkan med nya teleoperatörer, säger

motionären. När den alternativa infrastrukturen finns tillgänglig kan värdet av

Telias nät komma att sjunka, hävdar motionären. Han anser att staten bl.a. av

detta skäl bör påbörja en utförsäljning av aktier i Telia, i samband med att en

nödvändig ökning av det egna kapitalet åstadkoms via aktiemarknaden.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog senast våren 1998 motioner med förslag om utförsäljning av

statliga företag (bet. 1997/98:NU10). I reservationer (m, fp, kd; c; mp)

redovisades respektive partiers syn i frågan om statligt ägande av företag.

Utskottet har också nyligen i sitt yttrande (1997/98:NU8y) till finansutskottet

över 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) avstyrkt

motionsyrkanden om försäljning av statliga företag. I avvikande meningar (m,

fp, kd; c) redovisades respektive partiers ståndpunkter i frågan. Hösten 1997

avslog riksdagen ( i anslutning till behandlingen av regeringens skrivelse

1997/98:20 med redogörelse för företag med statligt ägande ( motioner med krav

på dels att syftet med det statliga ägandet skall redovisas för varje företag,

dels att en statlig ägarpolicy skall utarbetas. Motionerna följdes upp i

reservationer (m, c, fp, kd; mp).

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande (prop.

1995/96:141, bet. NU26), enligt vilka följande huvudprinciper skall gälla för

förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning

på det kapital företaget representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall med

utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och

vidta erforderliga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på

effektivitet, avkastning och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att ( med vissa givna

restriktioner ( kunna minska statens ägande i åtta angivna företag, nämligen

Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ Kontroll AB,

AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta

bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år 1991 (prop.

1991/92:69, bet. NU10). Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken (Holding) AB, Securum AB och Svenska

Skogsplantor AB skall fortsätta att gälla.

Utskottet har nyligen behandlat ett förslag från Riksdagens revisorer

angående statens roll som ägare av bolag (1997/98:RR9, bet. NU15). Revisorerna

lämnar förslag rörande mål och styrformer, styrelseledamöters roll,

arbetsorganisationen inom Regeringskansliet, insyn och revision samt rörande

dotterbolag till statliga bolag. Utskottet avstyrkte förslaget, liksom de

aktuella motionsyrkandena, i avvaktan på pågående arbete inom

Regeringskansliet. I en reservation (m, fp, kd) följdes förslaget upp. I

betänkandet avstyrktes också motionsyrkanden om utförsäljning av statliga

företag. I reservationer (m, fp, kd; c; mp) redovisades återigen respektive

partiers ståndpunkter i frågan. Riksdagen fattar beslut i början av juni 1998.

Näringsminister Anders Sundström besvarade i februari 1998 en interpellation

(1997/98:142) av Per Westerberg (m) om Telia och det norska bolaget Telenor. I

sitt svar angav näringsministern bl.a. att någon privatisering av Telia genom

börsnotering inte är aktuell.

I motion 1997/98:N20 (kd) hänvisas bl.a. till ?Telias styrelses uppfattning

och entydiga begäran om ett kapitaltillskott?. Enligt uppgift har Telia dock

inte framfört någon framställan till Närings- och handelsdepartementet om

kapitaltillskott. I departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla

(Ds 1996:38), som publicerades våren 1996, anförs följande beträffande frågan

om kapitaltillskott: ?Telia bör under de närmaste åren få ett kapitaltillskott.

Den exakta storleken på kapitaltillskottet och tidpunkten för tillskottet bör

fastställas senast under år 1997. Mot bakgrund av de stora förändringar som

sker på telemarknaden kan det dessutom bli nödvändigt med ytterligare

kapitaltillskott framöver.? I propositionen sägs beträffande promemorians

förslag om ett kapitaltillskott att Telia, enligt regeringens bedömning, för

närvarande inte har något kapitalbehov.

I motion 1997/98:N17 (m) anförs bl.a. att en privatisering av Telia bör

genomföras skyndsamt för att undvika en minskning av Telias värde. Enligt en

rapport av fondkommissionärsfirman D. Carnegie AB i januari 1997 uppskattades

Telias värde ligga i intervallet 44-46 miljarder kronor. I en tidigare rapport

från Carnegie i februari 1995 uppskattades värdet till 55 miljarder kronor,

motsvarande 66 miljarder kronor i prisläget januari 1997. Med hänsyn tagen till

utdelningar under perioden 1995-1997 beräknades värdeförlusten mellan åren 1995

och 1997 till 19 miljarder kronor enligt Carnegie. Enligt en annan rapport, av

den franska banken Société Générale´s Telecoms Operators analysts i augusti

1997, ger Telias profil fram till år 2000 upphov till en bred spridning av

värderingar - från 30 miljarder kronor till ett maximum på 80 miljarder kronor.

Författarna till rapporten gör bedömningen att ett troligt värde ligger på 66

miljarder kronor.

I den nyssnämnda motionen sägs också att en börsintroduktion av Telia kan

skapa en ny folkaktie, på liknande sätt som vid privatiseringarna av Assi Domän

och Pharmacia. Enligt uppgift uppgick antalet aktieägare vid privatiseringen av

Assi Domän år 1994 till 600 000 - våren 1998 hade antalet aktieägare sjunkit

till 300 000. Motsvarande antalsuppgifter för Pharmacia var 500 000 respektive

180 000. Som jämförelse kan nämnas att antalet aktieägare i Investor AB är ca

100 000.

Beträffande yrkandena i motion 1997/98:N19 (v) om allas tillgång till

informationstekniken och informationstjänster kan noteras vad som anförs i

propositionen beträffande s.k. bredbandsanslutning (s. 11). Där sägs följande:

?Telia har som inriktning att erbjuda tillgång till ny teknik för snabb

dataöverföring till rimliga priser i alla delar av landet. Ingen annan operatör

har ambitioner att leverera dessa tjänster i hela landet. Staten som ägare av

bolaget kommer att utveckla bolaget så att det utnyttjar dessa möjligheter och

erbjuder tillgång till bredbandsanslutning och annnan teknik för högkvalitativ

dataöverföring i sådan utsträckning att företag och offentlig sektor,

utbildning etc. kan utvecklas spritt i hela landet. Även hushållens behov bör

beaktas. Särskilt viktigt är då att åstadkomma minskade prisskillnader i olika

delar av landet.?

Det bör också erinras om att det i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop.

1997/98:150) finns ett särskilt avsnitt (1.5.2) i finansplanen om delaktighet i

informationssamhället. Där sägs bl.a. att i den nya informationstekniken finns

både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att nå ökad

effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv; därför måste hela Sveriges

befolkning bli delaktig i informationssamhället. Regeringen har ansvar för att

IT och kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del, sägs

det vidare. I propositionen redovisas vad som gjorts på olika områden -

formulering av mål, utformande av olika program, utbildningsinsatser och

anvisande av medel. Under utgiftsområde 24 Näringsliv beräknas medel inom ramen

för denna IT-satsning för åren 1999-2001 för att underlätta för små och

medelstora företag att utnyttja IT i syfte att öka konkurrenskraften hos dessa

företag.

Kommunikationsminister Ines Uusmann besvarade i februari 1998 en

interpellation (1997/98:135) av Kerstin Warnerbring (c) om IT och regional

utveckling. I sitt svar anförde kommunikationsministern att det är viktigt att

glesbygden får tillgång till den nya tekniken. Hon meddelade att regeringen

noga följer de försök med distansarbetscentraler som startats på olika platser

i landet. Vidare redovisades att Kommunikationsdepartementet under åren 1996

och 1997 beviljat medel om drygt 42 miljoner kronor till 31 stycken IT-projekt

för nya användarkategorier. Kommunikationsministern nämnde också att Telia

satsar stora belopp på en utbyggnad av bredband i befintliga nät. Fram till år

2004 räknar Telia med att 98 % av landets hushåll har tillgång till

bredbandstjänster.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att Telia måste ges

verksamhetsförutsättningar som i huvudsak överensstämmer med konkurrenternas

förutsättningar. Telekommunikationer i vid mening bör således vara bolagets

arbetsområde. Tjänsterna kan därmed utvecklas mot högre förädling och ökat

innehåll. Utskottet ser det också som naturligt att det geografiska

arbetsområdet vidgas till att omfatta - förutom Sverige - övriga Norden och

Östersjöområdet.

Verksamhet utanför den angivna huvudinriktningen bör, som anförs i

propositionen, bedrivas med det högre avkastningskrav som en ökad risknivå kan

ställa och under förutsättning att den kompletterar huvudinriktningen. Det bör

ankomma på regeringen att fatta närmare beslut om verksamheten. Det

grundläggande är därvid att Telia skall ha i huvudsak samma förutsättningar för

sin verksamhet som övriga aktörer och att staten skall ha fullgod avkastning på

det kapital som arbetar i Telia. Det åligger regeringen att göra de ändringar i

bolagsordningen för Telia som följer av riksdagens beslut. Det blir sedan

styrelsens uppgift att operativt utforma mål och strategier för Telias

verksamhet.

I flera av de här aktuella motionerna förordas en privatisering av Telia. Som

skäl nämns bl.a. behov av kapitaltillskott och likvärdiga konkurrensvillkor

jämfört med andra operatörer. Regeringen anser inte att det för närvarande är

aktuellt med ändringar i Telias ägarstruktur. Inte heller anses Telia nu ha

behov av ytterligare kapitaltillskott. Skulle dessa två förhållanden ändras

meddelar regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen. Utskottet får då

anledning att ta ställning till de förslag som kan bli aktuella. Att riksdagen

å andra sidan nu skulle göra ett uttalande om att staten skall bibehålla och

aktivera sitt ägande - som förordas i två motioner - kan utskottet inte se

något skäl för. I det fall ändrade förutsättningar skulle ge anledning för

regeringen att lämna ett förslag till riksdagen, får ställning tas vid det

tillfället.

När det gäller konkurrensförhållandena anser utskottet - i likhet med vad som

anförs i propositionen - att det är angeläget att Telia ges med andra

operatörer likvärdiga förutsättningar. Därför är den modell som förordas i

propositionen och som innebär att regeringen skall fatta närmare beslut om

verksamheten om så erfordras en lämplig och praktisk modell. Att Telia skall ha

med konkurrenterna likvärdiga förutsättningar innebär också att bolaget skall

drivas enligt gängse företagsekonomiska principer och inte åläggas något

samhällsekonomiskt ansvar som inte följer av bolagsordning eller gällande

lagstiftning.

Utskottet anser - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N19 (v) - att

det är angeläget att alla hushåll och företag i hela landet ges tillgång till

informationstekniken och informationstjänster. Regeringens politik har just

denna inriktning, vilket framgår såväl av den här aktuella propositionen som av

den ekonomiska vårpropositionen och som tidigare redogjorts för.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna

i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:121 och med avslag på

motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Fi209 yrkande 14,

1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17, 1997/98:N18, 1997/98: N19,

1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande 2 godkänner i propositionen angivna

riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet.

res. 1 (m, fp, kd)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

Stockholm den 26 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson

(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës

(mp), Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson

(m), Göran Hägglund (kd) och Sten Tolgfors (m) anser

dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag bör - enligt utskottets mening och i likhet med vad som

anförs i motionerna 1997/98:N17 (m), 1997/98:N18 (fp) och 1997/98: N20 (kd) -

avslås. I stället bör riksdagen, som förordas i de nämnda motionerna, liksom i

motionerna 1997/98:N209 (m), 1997/98:Kr302 (fp) och 1996/97:T917 (kd), anmoda

regeringen att genomföra en privatisering av Telia. Det finns flera skäl för en

privatisering. Det principiella skälet är att konkurrensutsatt verksamhet inte

skall bedrivas i statlig regi. Statens främsta näringspolitiska uppgift är att

ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och bidra till att

skapa betingelser för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som

ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet

uppstår en rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt svårigheter

att tillföra kapital till företag som behöver kapital för expansion.

Beträffande Telia gäller vidare att bolaget är i behov av kapitaltillskott

för att kunna ta till vara de expansions- och investeringsmöjligheter som en

avreglerad, internationaliserad marknad erbjuder. En privatisering skulle också

ge Telia större operationell flexibilitet. Ytterligare ett argument för en

försäljning är att en sådan har stöd såväl i bolagets ledning som hos dess

anställda. Att styrelsen förordar en privatisering har framkommit bl.a. genom

massmediernas rapportering från den nyligen avhållna bolagsstämman.

Det är viktigt att en privatisering genomförs skyndsamt, eftersom ett

dröjsmål innebär en risk för att Telias värde skall minska ytterligare. Enligt

en tidigare redovisad bedömning av fondkommissionärsfirman D. Carnegie AB har

värdet på Telia minskat med 19 miljarder kronor mellan åren 1995 och 1997. I

slutändan drabbar denna värdeminskning skattebetalarna; vid en försäljning av

Telia skulle de intäkter som staten erhåller användas till amortering av

statsskulden, vilket i sin tur leder till minskade ränteutgifter för staten och

ett ökat utrymme av motsvarande storlek i statsbudgeten.

Innehållstjänster är ett område som för allt fler teleoperatörer kompletterar

det traditionella telefoniområdet. Enligt utskottets mening är en satsning på

att producera eller sätta samman program till traditionella radio- eller TV-

kanaler inte förenlig med ett statligt ägande. En satsning på innehållstjänster

är mycket kapitalkrävande och skulle kräva ett kapitaltillskott via en

delprivatisering. Eftersom en sådan är ideologiskt blockerad för regeringen

görs i propositionen bara ett konstaterande att innehållstjänster anses ligga

utanför en naturlig utveckling för Telia. Villkoren för en eventuell framtida

satsning på innehållstjänster måste utredas, t.ex. när det gäller att

konkurrera med andra som har intresse av att distribuera sådana kanaler i

Telias nät.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att riksdagen skall avslå

propositionen och i stället bemyndiga regeringen att privatisera Telia. Vidare

bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer

beträffande innehållstjänster i enlighet med vad utskottet nyss angett. Med

detta tillstyrker utskottet de tidigare nämnda sex motionerna i berörda delar

och avstyrker de båda övriga motionerna i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Kr302

yrkande 12, 1997/98:N17, 1997/98:N18, 1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande

2 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 14 och 1997/98:N19

a) avslår proposition 1997/98:121,

b) bemyndigar regeringen att privatisera Telia AB,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört.

2. Lennart Beijer (v) anser

dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening - och i likhet med vad som anförs i motion

1997/98:N19 (v) - är det tillfredsställande att Telia nu ges möjlighet att

bedriva verksamhet på nya områden. Telekommunikationer i vid mening bör således

vara bolagets arbetsområde. Tjänsterna kan därmed utvecklas mot högre förädling

och ökat innehåll. Utskottet ser det också som naturligt att det geografiska

arbetsområdet vidgas till att omfatta - förutom Sverige - övriga Norden och

Östersjöområdet.

Riktlinjerna bör dock kompletteras med att Telia skall få i uppgift att bidra

till att informationstekniken görs tillgänglig för alla i landet, på

motsvarande sätt som gäller för post och telefoni. Lika förutsättningar i hela

landet är en mycket viktig regionalpolitisk fråga. Målet skall vara att alla

skall ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade informationstjänster

på lika villkor.

Utskottet anser vidare att riksdagen bör klarlägga att för Telia skall gälla

att det samhällsekonomiska ansvaret skall komma före det företagsekonomiska

lönsamhetskravet. Att - som regeringen gör - ställa krav på att Telias

avkastning skall ligga på en nivå som gäller för övriga konkurrensutsatta

teleoperatörer i Europa motverkar det grundläggande syftet med Telias

verksamhet. Det finns flera exempel på att kravet på avkastning lett till

rationaliseringar som ger negativa konsekvenser för både kunder och personal,

t.ex SJ och Posten. Dessa verksamheter tillkom inte för att generera

företagsekonomiska vinster i första hand, utan för att garantera alla människor

i hela landet en god service till rimliga priser.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositionen

uttalar att någon ändring av Telias ägarstruktur inte är aktuell.

Näringsminister Anders Sundström har också i riksdagen sagt att någon

privatisering av Telia inte är aktuell. Utskottet anser - i likhet med vad som

anförs i den tidigare nämnda motionen liksom i motion 1997/98:Fi209 (v) - att

staten även framöver skall stå som ägare till Telia. Om ytterligare

kapitalinsatser krävs, får detta lösas på annat sätt.

Riksdagen bör således anmoda regeringen att utforma riktlinjer för Telia i

enlighet med vad som här har anförts. Med denna ändring tillstyrks

propositionen och de båda nämnda motionerna i berörda delar. Övriga motioner

avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:121, med bifall till

motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 14 och 1997/98:N19 och med avslag på

motionerna 1996/97:T917 yrkande 15, 1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17,

1997/98:N18, 1997/98:N20 och 1997/98: N209 yrkande 2 godkänner av

utskottet angivna riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet.

3. Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att invända mot att Telia ges möjlighet att bedriva

verksamhet på vissa nya områden och menar att telekommunikationer i vid mening

bör vara bolagets arbetsområde. Utskottet delar bedömningen att teletjänster i

takt med den tekniska utvecklingen blir ett allt vidare begrepp men menar att

när det gäller mediegrenarna inom Telia så är det mer än konkurrensaspekten som

bör beaktas. Det är direkt vanskligt ur demokratisk synpunkt om staten skulle

bli en operatör på mediemarknaden och utifrån rent kommersiella syften vara med

och påverka medie- och informationsutbuden.

Utskottet avser att återkomma i denna fråga men är ännu inte berett att

föreslå någon åtgärd, i form av privatisering. En privatisering skulle i mycket

begränsad utsträckning gynna mångfalden på mediemarknaden. Med hänsyn till hur

ägarförhållandena ser ut för närvarande är det knappast troligt att en

privatisering är en lösning på de existerande problemen. Risken är tvärtom stor

för att en privatisering - hel eller delvis - snarare skulle ge den motsatta

effekten.

När det gäller glesbygd vill utskottet särskilt poängtera att statsmakterna

skall eftersträva en utveckling med hög tillänglighet till teletjänster på lika

villkor i hela landet. Detta bör vara ett prioriterat ansvar för Telia.

Med ett tillägg till de i propositionen framlagda riktlinjerna i enlighet med

vad som här anförts tillstyrks denna. Motion 1997/98:N19 (v) blir i sak

tillgodosedd vad avser de två yrkandena om allas tillgång till

informationstekniken och tele- och IT-baserade informationstjänster. I övrigt

avstyrks motionen, liksom övriga motioner i berörda delar.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande riktlinjer för Telia AB:s framtida verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:121 och motion 1997/98:N19

yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1996/97:T917 yrkande 15,

1997/98:Fi209 yrkande 14, 1997/98:Kr302 yrkande 12, 1997/98:N17,

1997/98:N18, 1997/98:N19 yrkande 3, 1997/98:N20 och 1997/98:N209 yrkande 2

godkänner av utskottet angivna riktlinjer för Telia AB:s framtida

verksamhet.

Särskilt yttrande

Kerstin Warnerbring (c) anför:

Jag vill framhålla vikten av att alla i hela landet ges tillgång till

informationstekniken på lika villkor. Tillgången till god och väl utbyggd

infrastruktur är en av de viktigaste grunderna för t.ex. företagsetablering. En

av de mest angelägna infrastrukturutbyggnaderna i gles- och landsbygd är ökad

kapacitet för moderna telekommunikationer.

På motsvarande sätt som gäller för Posten och SJ och deras rikstäckande

ansvar för sina tjänster, bör Telia åläggas ett ansvar att tillse att alla i

hela landet ges tillgång till informationstekniken och tele- och IT-baserade

informationstjänster till samma kostnad.

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................3

Propositionen.....................................3

Bakgrund........................................3

Förvaltningen av Telia och Telias huvudinriktning4

Motionerna........................................5

Vissa kompletterande uppgifter....................8

Utskottets ställningstagande.....................11

Hemställan.......................................12

Reservationer......................................12

1. (m, fp, kd)...................................12

2. (v)...........................................14

3. (mp)..........................................15

Särskilt yttrande (c)..............................15