Bet. 1997/98:NU16

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU16

Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndiganden till regeringen avseende

kreditgarantier, m.m.

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

NU16

Ärendet

Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall ärende avgöras under den val-period

då det väckts. Genom särskilt beslut kan dock riksdagen medge att behandlingen

av ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod.

Två av förslagen i budgetpropositionen för år 1998 och fyra korresponderande

motionsyrkanden som har hänvisats till näringsutskottet återstår att bereda

inom utskottet. Dessutom har en nyligen framlagd proposition hänvisats till

utskottet. I detta betänkande tar utskottet upp frågan om behandlingen av

återstående ärenden.

Propositionen

De aktuella förslagen i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1) gäller förslag

under utgiftsområde 24 Näringsliv att riksdagen

9. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, ställa

ut kreditgarantier utan att beloppet för tillfället begränsas,

10. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, kunna

frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier.

Motionerna

De berörda motionsyrkandena är följande:

1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

19. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att ställa ut

kreditgarantier utan beloppsbegränsning,

20. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att frångå principen

om riskrelaterad avgift för garantier.

1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

14. avslår regeringens förslag till bemyndigande om kreditgaranti inom ramen

för en nationell IT-strategi m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. avslår regeringens förslag att inom ramen för en nationell IT-strategi

kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Utskottet

Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier

Propositionen

Under utgiftsområde 24 Näringsliv framlade regeringen hösten 1997 i

budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) två förslag till

bemyndiganden för regeringen med sikte på att främja utländska

företagsetableringar.

I propositionen anmäls att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) på

uppdrag av regeringen har föreslagit en nationell strategi med syfte att förnya

och bredda den industriella utvecklingsbasen för svensk IT-industri. Syftet

sägs vara att stimulera det svenska näringslivets förnyelse inom bransch- och

produktområden med särskilt stor tillväxtpotential. En sådan nationell strategi

skulle ha som yttersta mål att skapa nya, tekniskt kvalificerade,

arbetstillfällen med långsiktig bärighet. En viktig del i en sådan strategi är,

anförs det i propositionen, att öka volymen av vissa strategiskt viktiga, ofta

utländska, industriinvesteringar till Sverige.

NUTEK har visat att Sverige kan ha goda förutsättningar att i konkurrens med

andra länder locka utländska storföretag att förlägga nya

produktionsanläggningar för halvledarkomponenter till Sverige, påpekas det. Det

rör sig om mycket stora investeringsbelopp, ca 10 miljarder kronor per fabrik,

vilket beräknas motsvara ca 1 000 direkta arbetstillfällen. Den sekundära

effekten beräknas generellt till ytterligare ca 2 000 arbetstillfällen per

fabrik. Andra europeiska länder, bl.a. Storbritannien och Irland, har varit

framgångsrika i att med stöd av nationella strategier och program samt

marknadsföring locka till sig utländska, främst amerikanska och asiatiska,

företag.

Om Sverige skall kunna vara med i den process som karaktäriserar de

internationella halvledarföretagens etableringsbeslut måste Sverige överväga

att agera på liknande sätt som de länder vi konkurrerar med, konstateras i

propositionen.

Sverige bedöms knappast ha någon reell möjlighet att delta i den

internationella länderkonkurrensen om dessa fabriksetableringar om vi inte

samtidigt har möjlighet att erbjuda statligt etableringsstöd. Exempel på sådant

stöd är att staten ställer ut garantier. Vad avser ett eventuellt

garantiprogram är det enligt regeringen inte möjligt att i förväg bestämma

omfattningen av ett sådant program. I propositionen har därför föreslagits att

riksdagen skall bemyndiga regeringen dels att ställa ut kreditgarantier utan

att beloppet för tillfället begränsas, dels att principen om riskrelaterad

avgift för garantier skall kunna frångås. Denna möjlighet skall ses som en

beredskap och kunna tas i anspråk om en fabriksetablering aktualiseras.

Regeringen meddelade i propositionen att den avsåg att återkomma till riksdagen

senast under våren 1998 med närmare förslag till utformning och omfattning av

det föreslagna ekonomiska programmet för att gynna nyetableringar av bl.a.

halvledarfabriker i Sverige.

Motionerna

I två motioner har yrkats avslag på regeringens båda nu aktuella förslag i

budgetpropositionen. I motion 1997/98:N282 (m) anförs att underlaget för

regeringens förslag är otydligt. Motionärerna har också efterlyst en

redovisning av de totala slutliga kostnaderna för staten samt de eventuella

vinsterna med de föreslagna kreditgarantierna. Mot denna bakgrund avvisas

förslagen.

Det är av mycket stor betydelse att Sverige kan erbjuda attraktiva villkor

för all näringsverksamhet, framhålls det i motion 1997/98:N274 (kd). De olika

förslagen i motionen syftar just till att skapa ett sådant klimat som främjar

företagandet i landet. Motionärerna är emellertid inte beredda att tillstyrka

regeringens begäran om bemyndiganden. Regeringen borde i stället i varje

enskilt fall återkomma till riksdagen med konkreta förslag till bemyndiganden.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt 14 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten, den s.k. budgetlagen, får

regeringen för det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer

ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden. När det finns

särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att

beloppet begränsas. I den efterföljande paragrafen sägs att för

garantiåtaganden skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek skall motsvara

statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om inte riksdagen

för ett visst åtagande beslutat annat.

Av den proposition som låg till grund för budgetlagen (prop. 1995/96:220)

framgår att beloppsmässigt opreciserade garantier har utfärdats endast vid ett

fåtal tillfällen, främst i samband med den s.k. bankkrisen men också för

Öresundsbroförbindelsen och för olympiska spel.

Regeringen föreslog hösten 1996 en ny modell för garantihanteringen i staten

(prop. 1996/97:1 finansplan m.m. avsnitt 5.3.2). Den nya modellen, som

riksdagen efter förslag av finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1) ställde sig

bakom, innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang

skall beräknas och att det därigenom sätts ett pris, i form av en årlig avgift,

på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det

fråga om en statlig subvention, och en sådan subvention skall belasta ett

anslag. Finansutskottet anförde följande (s. 231):

Den föreslagna modellen för hantering av statliga garantier framstår enligt

utskottets mening som väl avvägd. Genom att statliga garantier antingen

avgiftsbeläggs fullt ut eller belastar anslag på statsbudgeten med motsvarande

belopp får man till stånd en mer rationell och ändamålsenlig styrning av de

statliga garantiåtagandenas fördelning.

Utskottet biträder med hänsyn härtill den föreslagna lösningen, men vill i

sammanhanget göra följande förtydliganden. Av propositionen framgår inte hur

större, beloppsmässigt öppna garantier skall inordnas i det nya systemet. Skall

den föreslagna modellen kunna fungera som ett styrinstrument för statlig

resurstilldelning är det emellertid angeläget att i princip alla typer av nya

garantier omfattas av systemet med avgifter/subventionsanslag. Beloppsmässigt

obegränsade garantier av det slag som beviljats bl.a. anordnare av olympiska

spel och konsortiet för Öresundsbroförbindelsen bör därför framdeles i

görligaste mån ersättas av åtaganden som är preciserade till belopp. I den mån

detta inte är lämpligt med hänsyn till starka, samhällsekonomiska skäl bör

likväl en avgift alternativt en subventionseffekt beräknas utifrån ett

schablonmässigt fastställt underlag.

Undantag från detta krav bör enligt finansutskottets mening bara få göras för

den typ av garantier som Sverige till följd av medlemskap eller ingångna avtal

är skyldigt att ikläda sig gentemot EG och sådana institutioner som

Världsbanken, Nordiska investeringbanken och andra liknande internationella

organ. Det bör ankomma på regeringen att utröna vilka internationella

garantiåtaganden som skall hänföras till denna undantagskrets och som således

inte skall omfattas av det nya garantisystemet. Dessa undantag bör fastställas

av riksdagen.

Liksom regeringen anser utskottet att det är av stor vikt att riksdagen

löpande informeras om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk med

tanke på de stora belopp den omfattar. Riksdagen bör därför på föreslaget sätt

återkommande informeras om garantiverksamhetens omfattning och resultat i

vårpropositionen och budgetpropositionen.

Näringsutskottet beslutade i oktober 1997 att bereda finansutskottet tillfälle

att avge yttrande över de två här berörda förslagen i budgetpropositionen jämte

motionerna. Kort därefter erfors emellertid att regeringen senare avsåg att

komplettera sitt förslag när förhandlingarna om en aktuell företagsetablering

hade slutförts. Efter samråd med näringsutskottets kansli har finansutskottet,

med hänvisning till det aviserade kompletterande förslaget från regeringen,

avvaktat med att avge sitt yttrande till näringsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av den tidigare redovisningen ämnar regeringen återkomma till

riksdagen med ett kompletterande förslag i frågan när de nu aktuella

förhandlingarna har slutförts. Enligt utskottets mening skulle det inte vara

ändamålsenligt att i nuvarande läge avslå regeringens förslag i

budgetpropositionen i avvaktan på den aviserade kompletteringen. I stället får

riksdagen anledning att pröva förslagen samordnat när det tillkommande

förslaget föreligger. Vid denna behandling avser utskottet att pröva förslagen

även utifrån gällande bestämmelser i budgetlagen och utifrån den beslutade

modellen för garantihanteringen i staten. Utskottet föreslår alltså att

behandlingen av de berörda förslagen i budgetpropositionen jämte motioner

uppskjuts till nästa riksmöte.

Behandlingen av övriga ärenden

Propositionen

Till näringsutskottet har nyligen hänvisats proposition 1997/98:159 om

genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för

den inre marknaden för el, m.m. Enligt det aktuella direktivet skall

medlemsstaterna senast den 19 februari 1999 ha genomfört direktivet i nationell

rätt.

Utskottets ställningstagande

Till näringsutskottet har sålunda i dagarna hänvisats endast en proposition som

inte hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänvisning till att

direktivet i fråga skall införlivas i svensk rätt senast i början på nästa år

kan det vara av värde för utskottskansliets beredning av ärendet att

propositionen nu har framlagts. Samtidigt som utskottet instämmer i

uppfattningen att ärenden i princip bör avgöras under den mandatperiod då de

väckts noterar utskottet att det fanns skäl för regeringen att redan i detta

skede lägga fram den berörda propositionen. Behandlingen av denna proposition,

och eventuella motioner med anledning av denna, måste uppskjutas till nästa

riksmöte. Detsamma gäller beträffande ytterligare ärenden som kan komma att

hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier

att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av

proposition 1997/98:1 utgiftsområde 24 momenten 9 och 10 och motionerna

1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och 1997/98:N282 yrkandena 14 och 15,

res. 1 (m, fp, mp, kd)

2. beträffande behandlingen av övriga ärenden

att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av

dels proposition 1997/98:159 om genomförande av Europaparlamentets och

rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m.,

dels de nya ärenden som kan komma att hänvisas till utskottet under

återstoden av innevarande riksmöte.

res. 2 (m, c, fp, mp, kd) - motiv.

Stockholm den 28 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia

Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s),

Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist

(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans

Hoff (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).

Reservationer

1. Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier (mom. 1)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om förslag om bemyndiganden

avseende kreditgarantier bort ha följande lydelse:

Förslagen i budgetpropositionen att regeringen, inom ramen för en nationell

IT-strategi, skall få ställa ut kreditgarantier utan att beloppet begränsas och

också därvid kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantin

strider mot intentionerna bakom budgetlagen och mot riksdagens tidigare beslut

om garantihanteringen i staten. Enligt 14 § i budgetlagen får regeringen ställa

ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden för det ändamål och med

högst det belopp som riksdagen bestämmer. När det finns särskilda skäl får

åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att beloppet begränsas. I

den följande paragrafen sägs att för garantiåtaganden skall en avgift tas ut.

Avgiftens storlek skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader

för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutat annat.

Riksdagen beslutade hösten 1996, på förslag av regeringen, om en ny modell

för garantihanteringen i staten. Enligt den nya modellen skall risken i varje

garantiengagemang eller grupp av engagemang beräknas, och därigenom skall det

sättas ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter

inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention, som

skall belasta ett anslag.

Utskottet konstaterar att de motiv som har redovisats för en obegränsad

kreditgaranti i fråga om det nu aktuella förslaget i budgetpropositionen inte

överensstämmer med vad regeringen och riksdagen tidigare anfört beträffande

garantier. Endast det faktum att förslaget inte beretts färdigt i

Regeringskansliet - regeringen avser som nämnts att återkomma till riksdagen

med ett kompletterande förslag - kan inte anses vara ett skäl för att riksdagen

skall avstå från att begränsa kreditgarantin och därmed avstå från att begränsa

de eventuella framtida kostnadernas omfattning. Om avsikten är att någon

garantiavgift inte skall tas ut skall subventionens omfattning beräknas och

medel härför anvisas över anslag. Något anslag motsvarande subventionselementet

har dock inte begärts eller preciserats, vilket understryker förslagets

preliminära karaktär.

Utskottet vill betona att det är av mycket stor betydelse att Sverige kan

erbjuda attraktiva villkor för all näringsverksamhet. Utskottets ståndpunkt i

detta sammanhang utesluter inte särskilda arrangemang i syfte att underlätta

nya utländska företagsetableringar i Sverige. Utskottet är starkt kritisk mot

regeringens framlagda förslag till bemyndiganden i budgetpropositionen samt mot

att behandlingen av förslagen skall uppskjutas till kommande mandatperiod. Det

är helt oacceptabelt, anser utskottet, med ett uppskov med behandlingen av ett

förslag av denna karaktär till efter ett val och en ny mandatperiod.

Enligt utskottets mening borde regeringen ha återtagit de aktuella förslagen

i budgetpropositionen för att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen

med ett preciserat förslag. Då så nu inte har skett föreslår utskottet att

riksdagen - med bifall till de berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N282 (m)

och 1997/98:N274 (kd) - avslår förslagen om bemyndiganden i

budgetpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och

1997/98:N282 yrkandena 14 och 15 avslår proposition 1997/98:1

utgiftsområde 24 momenten 9 och 10.

2. Behandlingen av övriga ärenden (mom. 2, motiveringen)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg

(fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om behandlingen av

övriga ärenden bort ha följande lydelse:

Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall, som tidigare framhållits, ärende

avgöras under den valperiod då det väckts. Riksdagen kan medge att behandlingen

av ett ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod. Dock

skall enligt förarbetena till den nuvarande lydelsen av den aktuella

bestämmelsen (1993/94:TK1 s. 107) som huvudregel gälla att alla ärenden, med få

undantag, slutförs under valperioden. Möjligheten att begära uppskov med

behandlingen skall alltså tillämpas endast undantagsvis.

Utskottet kan emellertid konstatera att regeringen under senare tid har

framlagt ett 20-tal propositioner och skrivelser till riksdagen för behandling

tidigast under hösten 1998. Oppositionspartierna tvingas nu att under en kort

period sätta sig in i de olika ärendena, varav många är av betydande omfång,

och utforma motioner med anledning av regeringens skilda förslag. Enligt

riksdagsordningen (3 kap. 12 §) gäller samtidigt att motioner med anledning av

de uppskjutna propositionerna får väckas även under sju dagar i början på nästa

valperiod. Dessutom tillkommer de motioner som väcks under den allmänna

motionstiden hösten 1998. Detta betyder att den tid under vilken motion kan

väckas i ett ärende som behandlas i en från föregående riksmöte uppskjuten

proposition förlängs med ytterligare minst två veckor, dvs. till tidigast i

slutet av oktober.

Eftersom avsikten är att riksdagen under hösten skall koncentrera sig på

behandlingen av budgetpropositionen blir det, särskilt under ett valår, svårt

att finna utrymme under hösten för behandlingen av de nu väckta ärendena. Det

är därför anmärkningsvärt att regeringen valt att nu lägga fram det stora

antalet propositioner och skrivelser. Detta förfaringssätt tyder på bristande

respekt för riksdagen.

Under rådande omständigheter tvingas utskottet föreslå att behandlingen av

den aktuella proposition som i dagarna har hänvisats till näringsutskottet

uppskjuts till nästa riksmöte. Detsamma gäller beträffande ärenden som kan

komma att hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.