Bet. 1997/98:NU2

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU02

Utgiftsområde 21 Energi

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1997/98:1 (budgetpropositionen) såvitt gäller utgiftsområde

21 Energi,

dels - helt eller delvis - 29 motioner från allmänna motionstiden,

dels - delvis - en motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176

om lag om kärnkraftens avveckling.

Sistnämnda proposition jämte motioner behandlas i betänkande 1997/98: NU5, som

avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande.

Sammanfattning

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för

omställningen av det svenska energisystemet som riksdagen beslutat om våren

1997. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga

tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa förutsättningarna för en effektiv energianvändning

och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på

hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Enligt beslutet skall de två kärnkraftsreaktorerna i

Barsebäck ställas av. Ett omställningsprogram som avser tiden fram t.o.m. år

2004 och har en kostnadsram på sammanlagt 9 miljarder kronor skall påbörjas.

Programmet omfattar dels insatser för forskning och utveckling under sju år om

totalt 5,6 miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera bortfallet av

elproduktion från kärnkraftverket i Barsebäck på 3,1 miljarder kronor.

Åtgärderna syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av

el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka

tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. En ny energimyndighet

med ansvar att genomföra huvuddelen av omställningsprogrammet skall inrättas.

Särskilda insatser genomförs för att utveckla el- och värmeförsörjningen i

Sydsverige.

I betänkandet avstyrker utskottet ett flertal motioner med yrkanden om en

principiellt annan inriktning på energipolitiken. Motionerna följs upp i

reservationer (m; fp; mp; kd). Innehållet i reservationerna överensstämmer i

allt väsentligt med dem som framfördes i utskottets betänkande (bet. 1996/97:

NU12) våren 1997 när regeringens förslag (prop. 1996/97:84) om en uthållig

energiförsörjning behandlades.

Riksdagen har i november 1997 godkänt (bet. 1997/98:FiU1) den i

budgetpropositionen föreslagna ramen för utgiftsområdet för år 1998 till 1 583

miljoner kronor. För år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för

år 2000 till 1 603 miljoner kronor.

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till fördelning av

utgiftsramen på anslag. Likaså tillstyrks övriga förslag till riksdagsbeslut

som regeringen framlägger under utgiftsområdet.

Företrädarna i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna deltar inte i beslutet

om anslag. De erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag som framlagts

av respektive parti.

Propositionen

I proposition 1997/98:1 föreslås under utgiftsområde 21 Energi att riksdagen

1. godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram för verksamheten under

perioden 1998-1999 (avsnitt B 9), perioden 1998-2002 (avsnitten B 1-B 3) och

perioden 1998-2004 (avsnitten B 4-B 7),

2. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i

samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtaganden om högst

400 miljoner kronor för år 1999, högst 350 miljoner kronor för år 2000, högst

350 miljoner kronor för år 2001 och högst 245 miljoner kronor för år 2002,

3. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i

samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor för år 1999,

högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner kronor för år 2001

och högst 95 miljoner kronor för år 2002,

4. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till

den kommunala energirådgivningen,

5. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i

samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet in-nebärande

åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för

år 2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för år

2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor för år

2004,

6. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i

samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om

högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90 miljoner kronor för år 2000,

högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst 50 miljoner kronor för år 2002,

högst 50 miljoner kronor för år 2003 och högst 50 miljoner kronor för år 2004,

7. medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av

förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle skall

finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget,

8. medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för

energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till

anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,

9. som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000,

10. godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts

beredskapsåtgärder,

11. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad som anförts,

12. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställning i bilaga.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ny energipolitik.

1997/98:Fi510 av Anne Wibble m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att

riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar

anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):

--------------------------------------------------------

|Anslag | Regeringens |Anslagsförändring|

| | förslag | |

--------------------------------------------------------

|A 1 | | |

|Energimyndighet: | 138 000 | - 138 000 |

|Förvaltningskostnader| | |

--------------------------------------------------------

|A 2 Kostnader för | | |

|bildande av en ny | | |

|energimyndighet | 25 000 | ( 25 000 |

--------------------------------------------------------

|B 1 Bidrag för | | |

|att minska | 290 000 | ( 140 000 |

|elanvändningen | | |

--------------------------------------------------------

|B 2 Bidrag till | | |

|investeringar i | | |

|elproduktion från | | |

|förnybara | 215 000 | ( 103 000 |

|energikällor | | |

--------------------------------------------------------

|B 3 Åtgärder för | | |

|effektivare | 90 000 | ( 43 000 |

|energianvändning | | |

--------------------------------------------------------

|B 4 | 320 000 | ( 120 000 |

|Energiforskning | | |

--------------------------------------------------------

|B 5 Bidrag till | | |

|Energiteknikfonden| 90 000 | ( 34 000 |

--------------------------------------------------------

|B 6 Introduktion | 160 000 | |

|av ny | | ( 60 000 |

|energiteknik | | |

--------------------------------------------------------

|B 9 Åtgärder för | | |

|el- och | 200 000 | |

|värmeförsörjningen| | ( 200 000 |

|i Sydsverige | | |

--------------------------------------------------------

|Summa för | | |

|utgiftsområdet | 1 583 041 | ( 863 000|

--------------------------------------------------------

1997/98:U412 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige bör ge en oberoende utredning i uppdrag att specificera användningen av

uran i det svenska energisystemet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Sverige bör ta initiativ för en kärnkraftsavveckling internationellt.

1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (7) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ett hållbart energisystem och behovet av en fri forskning kring detta.

1997/98:N203 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att upphäva

6 § kärntekniklagen och förklara forskningen kring fusionsenergi fri i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1997/98:N210 av Eva Björne (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

bidrag inte skall utgå till investeringar i biobränslebaserade kraftvärmeverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

bidrag till småskalig vattenkraft och vindkraftverk samt s. k. miljöbonus tas

bort.

1997/98:N211 av Jan Backman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsproduktionen

i Barsebäck skall behållas.

1997/98:N216 av Dan Ericsson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationellt som

internationellt,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att minska elanvändningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

miljökonsekvensanalys om effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,

5. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om investeringsbidrag för

vindkraft och småskalig vattenkraft,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på anslaget för information och utbildning,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utveckling av teknik för framtidens energisystem,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avveckling av Delegationen för åtgärder för el- och värmeförsörjningen i

Sydsverige,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

återta tillstånden för naturgaseldade kraftverk i Malmö och Göteborg,

12. med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1998 anvisar anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):

--------------------------------------------------------

|Anslag | Regeringens | Anslagsändring|

| | förslag | |

--------------------------------------------------------

|B 2 Bidrag till | | |

|investeringar i | | |

|elproduktion från | | |

|förnybara | 215 000 | +30 000 |

|energikällor | | |

--------------------------------------------------------

|B 9 Åtgärder för | | |

|el- och | | |

|värmeförsörjningen| 200 000 | ( 180 000 |

|i Sydsverige | | |

--------------------------------------------------------

|Totalt | | |

| | 415 000 | ( 150 000 |

--------------------------------------------------------

1997/98:N220 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidraget till kommunal

energirådgivning bör utgå till både energi- och miljörådgivning.

1997/98:N221 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen

beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:N222 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (båda m) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär en bred miljökonsekvensanalys av vad den aviserade

kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade

koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i Sverige.

1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens betydelse för den ekonomiska utvecklingen,

2. beslutar godkänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

effektivisering och hushållning med energi,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fortsatt användning av s.k. avkopplingsbara elpannor,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

energipolitiska programmen,

6. beslutar slopa investeringsstöd för ny energiproduktion i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energiforskningens betydelse,

9. beslutar upphäva det s.k. tankeförbudet i 6 § kärntekniklagen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

hushållens energikostnader,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

industrins elkostnadsläge,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens regionalpolitiska effekter,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utslagning av arbetsplatser vid en förtida avveckling av kärnkraften,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

utslaget i 1980 års folkomröstning bör följas,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitikens nya förutsättningar på en avreglerad elmarknad,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

?naturlig? utfasning av den svenska kärnkraften,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

riskerna för kärnsäkerheten vid en förtida avveckling av svensk kärnkraft,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kärnkraftens kostnader,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utformningen av en offensiv klimatpolitik,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöeffekterna av ökad elimport,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fortsatt drift vid kärnkraftverket i Barsebäck,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

storskalig biobränsleanvändning,

24. hos regeringen begär en utredning av miljökonsekvenserna vid en

storskaligt ökad biobränsleanvändning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

storskalig fossilgasintroduktion i Sverige,

31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Vattenfalls oberoende och affärsmässighet,

32. hos regeringen begär förslag om breddning av ägandet i Vattenfall AB i

enlighet med vad som anförts i motionen,

33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

ny energimyndighet ej skall inrättas,

35. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten

av besked rörande de långsiktiga förutsättningarna för att investera i

industriell verksamhet i Sverige.

1997/98:N224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

tillgången till billig energi är avgörande för de värmländska företagens

livskraft,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

glesbygdens beroende av billig energi,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den

förtida avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck har en negativ inverkan på

miljön vad beträffar såväl koldioxidutsläpp som försurande ämnen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de

enskilda hushållen inte bör drabbas av kostnader för elkonvertering,

5. avslår regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraften i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:N226 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en särskild miljöbonus för solvärme enligt vad som anförts i

motionen.

1997/98:N240 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en utredning av substansen i regeringens plan för att

ersätta den el som bortfaller om Barsebäcksverket stängs i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. hos regeringen begär en utredning av vilka ekonomiska effekter den förtida

kärnkraftsavvecklingen får för staten, hushållen och kraftbolagen i enlighet

med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den

förtida kärnkraftsavvecklingen.

1997/98:N244 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva industrins

konkurrenssituation.

1997/98:N245 av Bo Nilsson och Christin Nilsson (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av fortsatt forskning om biobaserade drivmedel.

1997/98:N253 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i jämn takt,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliga

instruktioner till Vattenfall AB och den nya energimyndigheten.

1997/98:N258 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fullständig

klarhet skall råda över ansvarsförhållandena för ett avstängt kärnkraftverk.

1997/98:N260 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra

elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens

avfallshanteringskostnader.

1997/98:N266 av Carin Lundberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten

av att tillgodose basindustrins behov av god tillgång till elkraft till

konkurrenskraftiga priser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

småskalig kraftvärmeproduktion,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förutsättningar för företag som arbetar med miljövänlig teknik.

1997/98:N269 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av

kärntekniklagen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

beräkningsunderlaget för skärpning av kärntekniklagen skall redovisas.

1997/98:N272 av Dan Ericsson (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

pröva frågan om stimulansåtgärd för tilläggsisolering,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

modifiering av dagens bidrag till installation av biobränslekälla.

1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

hindra framställning av MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända

kärnbränslet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

stoppa införsel av MOX-bränsle,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

aldrig producera eller använda MOX-bränsle i de svenska reaktorerna.

1997/98:N277 av Elving Andersson m.fl. (c, s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till

energiomställning i allmänna samlingslokaler som har direktverkande el.

1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om anslag till ny energimyndighet i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. avslår regeringens förslag om medel till bidrag för minskad elanvändning i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. avslår regeringens förslag om medel till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att under anslaget B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning

inom utgiftsområde 21 anvisa ett anslag om 32 000 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. beslutar att under B 4 Energiforskning inom utgiftsområde 21 anvisa ett

anslag om 290 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. avslår regeringens förslag om medel för åtgärder för el- och

värmeförsörjningar i Sydsverige i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:N283 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

energipolitiken,

2. avslår propositionens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen

kabeln i enlighet med vad i motionen anförts,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag

för konvertering från elvärme samt bidrag till fjärrvärmeanslutning,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

biobränslebaserad kraftvärme,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vindkraft,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

småskalig vattenkraft,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik med förnybara energislag,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

teknikupphandling av energieffektiv teknik,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kommunal energirådgivning m.m.,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

motoralkoholproduktion från skogsråvara,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kompletterande användning av anslaget för introduktion av ny energiteknik,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

investeringsstöd för solvärme,

13. beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 21

Energi enligt Miljöpartiets förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt

uppställning på följande sida (mkr),

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 21 Energi för åren 1999 och

2000 enligt förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt följande

uppställning (mkr),

---------------------------------------------------------

|Anslag |Regeringens förslag |Miljöpartiet |

---------------------------------------------------------

| |Förslag|Beräknat|Beräknat|Avvikelse från|

| | | | |regeringen |

-------------------------------------------------------

| |1998 | 1999 | 2000 |1998|1999|2000|

-------------------------------------------------------

|Totalt | 1 |1 842 |1 604 |+433|+470|+455|

|utgiftsområdet |583 | | | | | |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|A 1 | | | | | | |

|Energimyndighet: | | 125 | | | | |

|Förvaltningskostnader|138| | 128 | | | |

-------------------------------------------------------

|A 2 Kostnader för | | | | | | |

|bildande av en ny | | | | | | |

|energimyndighet | | 0 | | | | |

| | 25 | | 0 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 1 Bidrag för | | | | | | |

|att minska | | 400 | |+80 |+110|+95|

|elanvändningen |290 | | 350 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 2 Bidrag till | | | | | | |

|investeringar i | | | | | | |

|elproduktion från | | | | | | |

|förnybara | | 215 | |+160|+157|+157|

|energikällor |215 | | 215 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 3 Åtgärder för | | | | | | |

|effektivare | 90 | | |+65 |+65 |+65|

|energianvändning | | 90 | 90 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 4 | | 398 | |+10 |+13 |+13|

|Energiforskning |320 | | 405 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 5 Bidrag till | | | | | | |

|Energiteknikfonden| | 130 | |+13 |+20 |+20|

| | 90 | | 130 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 6 Introduktion | | | | | | |

|av ny | | 230 | |+55 |+55 |+55|

|energiteknik |160 | | 230 | | | |

-------------------------------------------------------

|B 7 | | | | | | |

|Energipolitiskt | | | | | | |

|motiverade | | | | | | |

|internationella | 50 | 50 | 50 | | | |

|klimatinsatser | | | | | | |

-------------------------------------------------------

|B 8 Täckande av | | | | | | |

|förluster i | | | | | | |

|anledning av | | | | | | |

|statliga | 5 | | | | | |

|garantier inom | | 5 | 5 | | | |

|energiområdet | | | | | | |

-------------------------------------------------------

|B 9 Åtgärder för | | | | | | |

|el- och | | | | | | |

|värmeförsörjningen| | 200 | | | | |

|i Sydsverige |200 | | | | | |

-------------------------------------------------------

|B 10 Nytt anslag: | | | | | | |

|Bidrag till | | | | | | |

|investeringar i | | | | | 50 | 50|

|solvärme | | | |50 | | |

-------------------------------------------------------

15. godkänner ekonomiska planeringsramar för verksamheten avseende anslagen B

1, B 2, B 3, B 4, B 5, B 6 och ett nytt anslag B 10 i enlighet med vad i

motionen anförts,

16. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtagande om

högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år 2000,

högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för år

2002,

17. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999,

högst 385 miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001

och högst 270 miljoner kronor för år 2002,

18. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till

den kommunala energirådgivningen med tillägg av vad i motionen anförts i denna

del,

19. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om

högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115 miljoner kronor för år 2000,

högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60 miljoner kronor för år 2002,

högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60 miljoner kronor för år 2004,

20. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

i samband med bidrag till investeringar i solvärme innebärande åtaganden om

högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999 t.o.m. 2002.

1997/98:N286 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt naturgasutbyggnad.

1997/98:Bo517 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gasnät och

klimatkonventionen.

Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176 och som

behandlas här är

1997/98:N6 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen,

6. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Allmänt om energipolitiken

Mål- och resultatstyrning

I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 21) hänvisar

regeringen till riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 (prop. 1996/97:

84, bet. NU12). Det påpekas att resultaten av 1991 års energipolitiska program

redovisades vid detta tillfälle. I propositionen som låg till grund för nämnda

beslut framhölls (s. 31) att det är av central betydelse att resultaten av de

åtgärder som vidtas för att minska elanvändningen och öka tillförseln av el

fortlöpande kan mätas, sammanställas och avrapporteras. Det är viktigt,

underströks det, att resultatuppföljningen utvecklas så att den kan utgöra

underlag för kommande utvärderingar. Metoder borde utvecklas som gör det

möjligt att utvärdera effektiviteten hos och mäta resultaten av åtgärderna.

Vidare betonades vikten av att ett system för uppföljning och utvärdering

planeras så att det kan användas redan när de energipolitiska åtgärderna börjar

tillämpas.

I propositionen sades också att resultaten bör belysas utifrån en systemsyn,

där också indirekta ekonomiska och tekniska effekter kan inkluderas. Riksdagen

och regeringen skall ha möjlighet att regelbundet bedöma resultaten av de

energipolitiska åtgärderna, framhölls det. Resultatet från utvärderingarna

skall - tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna i

Barsebäcksverket - utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta

omställningen skall genomföras. Av propositionen framgick att det är en uppgift

för regeringen att utfärda närmare anvisningar om hur utvärderingarna av det

energipolitiska programmet skall läggas upp. Regeringens avsikt är, sades det,

att årligen informera riksdagen om de resultat som har uppnåtts. Den första

redovisningen kommer att lämnas i budgetpropositionen för år 1999.

Utskottet vill först - oavsett inställning till energipolitiken - välkomna

den ambition som regeringen har gett uttryck för beträffande redovisningen till

riksdagen av resultaten från 1997 års omställningsprogram. En slutsats som

utskottet dragit från egen uppföljningsverksamhet av 1991 års

energiomställningsprogram är att det behövs en bättre redovisning av

energiomställningens resultat i förhållande till insatta resurser. En

förutsättning för detta är en tydlig verksamhetsindelning med väl formulerade

målsättningar - nedbrutna från de övergripande energipolitiska riktlinjerna -

som gör det lättare att följa hur resurserna används och de resultat som blir

följden av statens insatser. Det är t.ex. viktigt att bidragen från

Energiteknikfonden - som är en finansieringskälla och inte ett

verksamhetsområde - inordnas i en sådan verksamhetsstruktur som möjliggör en

tydligare resultatredovisning från fondens verksamhet. I vissa fall kan också

konstateras att det funnits resultat-information tillgänglig, men som inte

använts i Regeringskansliets beredningsarbete och därmed inte kommit riksdagen

till del. Ett annat förhållande som utskottet har uppmärksammat gäller

förekomsten av anslagsreservationer inom vissa delar av 1991 års

omställningsprogram som successivt hade byggts upp utan att något klarläggande

om orsakerna till detta lämnades till riksdagen.

I det energipolitiska betänkandet våren 1997 med anledning av den

inledningsvis nämnda propositionen (bet. 1996/97:NU12 s. 40) underströks vikten

av att omställningsprogrammen blir föremål för en kontinuerlig och ingående

uppföljning. I uppföljningen skall uppnådda resultat ställas mot de anvisade

resurserna och de uppställda målen för åtgärderna. Vidare betonades det

önskvärda i att denna redovisning görs i samlad form och att den ger

information dels om hur insatta medel har använts, dels - på sikt - om

åtgärdernas effekter. Bakom detta önskemål ligger iakttagelsen att de årsvisa

rapporter som togs fram under det förra omställningsprogrammet endast

redovisade vissa delar till förfång för en mer energipolitiskt motiverad,

heltäckande bild av insatserna.

Utskottet menar att det i inledningsskedet, men även fortsättningsvis, av det

nya omställningsprogrammet är viktigt att riksdagen får del av en relevant

uppföljningsinformation - uppdelad på berörda verksamhetsområden - som visar på

t.ex. antalet beviljade ansökningar, påbörjade forskningsprojekt, beräknade

sparnivåer, etc. Först på längre sikt inställer sig frågan om vilka effekter

som insatserna har medfört. Detta talar för, enligt utskottets uppfattning, att

den nämnda redovisningen inledningsvis bör byggas upp kring ett antal lämpliga

s.k. nyckeltal på en för riksdagen anpassad nivå.

I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 7.7) sägs att

det för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att

riksdagen och regeringen kontinuerligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv

om de beslutsunderlag som regeringen redovisar. Denna dialog bör utvecklas,

framhålls det, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Regeringens

strävan i årets budgetproposition har varit, uttalas det i samma del (avsnitt

6.1), att utveckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes- och

verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. Ambitionen i

utvecklingsarbetet är att skapa bättre förutsättningar för riksdagens och

regeringens prövning och prioritering av verksamheter.

Utskottets bedömning är att dessa strävanden från regeringens sida kommer att

ha stor betydelse för riksdagens möjligheter att inom ramen för en ordnad

budgetdialog erhålla en god resultatinformation. Den metodutveckling av

resultatstyrningen som nu pågår och den utbyggda budgetdialog som planeras

mellan regering och riksdag skapar förutsättningar för en förbättrad

uppföljning av det energipolitiska programmet. Det bör i detta sammanhang

erinras om den bestämmelse i lagen (1996:1059) om statsbudgeten där (2 §) en

skyldighet föreskrivs för regeringen att för riksdagen redovisa mål och

resultat på olika verksamhetsområden. Ett av motiven bakom bestämmelsen är att

den skall underlätta för riksdagens utskott att i ökad utsträckning ägna sig åt

uppföljning och utvärdering av resultaten av den verksamhet som riksdagen

beslutat om.

Riktlinjer för energipolitiken

Propositionen

På basis av en överenskommelse i februari 1997 mellan företrädare för

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet och en senare framlagd

proposition i ärendet (prop. 1996/97:84) beslutade riksdagen i juni 1997 om nya

riktlinjer för energipolitiken (bet. 1996/97:NU12). Enligt beslutet är målet

för den svenska energipolitiken att på kort och lång sikt trygga tillgången på

energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Syftet är att främja en god

ekonomisk och social utveckling i Sverige. En säker tillgång på el till ett

rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins

internationella konkurrenskraft. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett

energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt en effektiv energianvändning. Energipolitiken skall skapa

villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall en reaktor i Barsebäcksverket

ställas av före den 1 juli 1998. Den andra reaktorn i Barsebäck skall ställas

av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i

Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av

ny elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den andra

reaktorn kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva att

förutsättningen för stängningen av kärnkraftsreaktorn är uppfylld.

I budgetpropositionen erinras om det i proposition 1996/97:176 framlagda

lagförslaget om kärnkraftens avveckling. I denna proposition föreslås en lag

enligt vilken regeringen får besluta att rätten att driva en kärnkraftsreaktor

för att utvinna kärnenergi skall upphöra vid en viss tidpunkt. Lagen föreslås

träda i kraft den 1 januari 1998. Under förutsättning att riksdagen antar

lagförslaget avser regeringen att besluta om att en reaktor i Barsebäcksverket

skall ställas av den 1 juli 1998. Nämnda proposition jämte motioner behandlar

utskottet i betänkande 1997/98:NU5, som avlämnas samtidigt med detta

betänkande.

Regeringen förordnade i juni 1997 f.d. generaldirektören Kaj Janérus att vara

statens förhandlare för avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck.

Förhandlaren skall fortlöpande redovisa resultaten av sitt uppdrag samt därmed

sammanhängande ersättningsfrågor till chefen för Närings- och

handelsdepartementet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i

ersättningsfrågan när ytterligare information finns att redovisa, påpekas det i

budgetpropositionen.

Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull, långsiktig

satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet

är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam

teknik för energieffektivisering. Bortfallet av el skall kompenseras genom

effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt

tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den

andra reaktorn är, som nyss nämnts, att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el.

De energipolitiska riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer att ges

under ytterligare en femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad av

ekologiskt uthållig elproduktion.

Sammanlagt löper energiomställningsprogrammet över en sjuårsperiod fram

t.o.m. år 2004. Kostnaden beräknas totalt komma att uppgå till ca 9 miljarder

kronor. Den nya centrala energimyndigheten, som skall inrättas den 1 januari

1998, kommer att ha huvudansvaret för att verkställa merparten av det

energipolitiska programmet.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att Sveriges medlemskap i EU har

skapat delvis nya förutsättningar för energipolitiken. Fullbordandet av den

inre marknaden för el och gas, liksom strävandena att utvidga EU, ställer ökade

krav på att de energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang

med utvecklingen i vår omvärld.

Utgiftsområde 21 omfattar frågor avseende tillförsel, distribution och

användning av energi samt det energipolitiska omställnings- och

utvecklingsprogram som godkändes av riksdagen våren 1997. Till utgiftsområdet

hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,

innefattande ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och

Östeuropa.

Riksdagen har ställt sig bakom att lägga samman myndigheten Statens oljelager

med Sveriges geologiska undersökning (prop. 1996/97:150, bet. FiU20). Från och

med år 1998 anvisas därför medel för den fortsatta avvecklingen av oljelager

och lagringsanläggningar m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv.

Motionerna

I det följande refereras inledningsvis framförda yrkanden om energipolitiska

riktlinjer i parti- och kommittémotioner. Därefter behandlas motsvarande

yrkanden i enskilda motioner.

I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 sägs att en god ekonomisk

och social utveckling blir omöjlig om inte energiförsörjningen är långsiktigt

tryggad till konkurrenskraftiga priser. Riksdagens energipolitiska beslut våren

1997 är mot den bakgrunden djupt olyckligt och skadar Sverige som

industrination, menar motionärerna. En förtida kärnkraftsavveckling strider

uppenbart mot utslaget i 1980 års folkomröstning, anför motionärerna och

framhåller att det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke i

historien och som kommer att medföra välfärdsförluster. Fossila bränslen kommer

att ersätta kärnkraften med ökade luftföroreningar och utsläpp av koldioxid som

följd. Enligt motionärerna tas ingen hänsyn till påverkan på sysselsättning och

välfärd.

Dagens svenska reaktorer har föga gemensamt med dem som var föremål för

folkomröstningen för 17 år sedan, sägs det. Det är säkra reaktorer som stängs

vid en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige. Om Sverige frivilligt avhänder

sig egna elproduktionsresurser ökar därför avsättningsmöjligheterna för el från

produktionsanläggningar i vår omvärld, bl.a.från ryska kärnkraftverk. En

paradoxal och djupt oroande effekt av en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige

kan bli en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa, sägs det.

En stängning av den första reaktorn i Barsebäcksverket får omedelbara och

direkta konsekvenser för statens finanser, menar motionärerna.

Budgetpropositionen innehåller ingen bedömning av vilken kostnad som en

stängning åsamkar staten, och därmed de svenska skattebetalarna. Det har inte

heller klargjorts hur den åsyftade stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck

egentligen skall gå till. Den mest närliggande slutsatsen är enlig motionärerna

att regeringen med hjälp av den nya lagstiftningen skall försöka tvinga

Sydkraft AB till en skenbart frivillig förhandlingsuppgörelse. Detta sätt att

använda den lagstiftande makten inger oro, heter det.

I motionen riktas vidare kritik mot att regeringen i förhandlingar med övriga

EU-länder utverkat en rätt för Sverige att öka utsläppen av koldioxid med 5 %

till år 2010 i stället för att minska utsläppen som de flesta andra EU-länder

kommer att göra. Växthusgasernas klimatpåverkan har karaktären av en global

överlevnadsfråga, varnar motionärerna. De hänvisar till att Sverige under år

1996 nettoimporterade drygt 5 TWh elkraft, vilket motsvarar mer än halva

årsproduktionen vid Barsebäcksverket. Runt om Sveriges gränser finns ledig

elproduktionskapacitet. Den har det gemensamt att produktionen sker i former

som vi av miljöskäl inte vill acceptera i vårt land. Allvarligt är enligt

motionärerna också att kärnkraftsavvecklingen snabbt bygger upp ett motiv för

att introducera naturgasen (fossilgasen) i stor skala i Sverige. Om naturgas

ersätter kärnkraft för elproduktion blir resultatet kraftigt ökade utsläpp av

såväl koldioxid som kväveoxider. Motionärerna fruktar också att en storskalig

gasintroduktion snabbt skulle slå ut biobränsleanvändningen i kraftvärme- och

fjärrvärmeproduktion. Dessutom, hävdas det, är uppbyggnaden av ett gasnät

utomordentligt kapitalkrävande.

Om vi även framgent vill slå vakt om den svenska basindustrin finns det inte

något utrymme för en energipolitik som försämrar konkurrenskraften ytterligare,

fortsätter motionärerna. Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en

energipolitik som höjer priserna. En kärnkraftsavveckling hotar inte bara

elintensiv basindustri, utan också ett stort antal underleverantörer och

serviceföretag. I många regioner är den offentliga sektorn helt beroende av att

den tunga industrin har en framtid. Det framhålls också att en förtida

kärnkraftsavveckling leder till att boendekostnaderna ökar. Skall den

elintensiva industrins konkurrenskraft skyddas får hushållen bära den största

delen av bördan. De investeringar i elvärme som staten tidigare har uppmuntrat

kommer nu att stå hushållen dyrt, hävdas det.

Regeringens förslag att hindra användningen av avkopplingsbara elpannor i

fjärrvärmesystemen leder inte till en ökad hushållning med el, anförs det

vidare i motionen. Om elpannorna fasas ut ur fjärrvärmesystemen blir

alternativet att producera motsvarande energimängd genom förbränning av främst

olja, sägs det.

Motionärerna vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder

fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen,

investeringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information som

elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. De nya

förutsättningarna måste tillvaratas i stället för att man återfaller i ett

traditionellt plantänkande. Den fortlöpande omställningen, miljöanpassningen

och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge

långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen, industrin och

hushållen, hävdas det i motionen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla

ansvaret för sin utveckling. Motionärerna menar att avregleringen av

elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av

produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. Följden blir att en

reaktor kan drivas så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att

årligen reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav

och driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer

annan produktion att fasas in och reaktorn läggs ned.

I motionen framhålls också vikten av att Vattenfall AB skall vara ett strikt

affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på jämbördiga villkor med andra

kraftproducenter. Motionärerna uppfattar det som ett stort steg tillbaka när nu

Vattenfall AB tilldelas en ?strategisk roll i omställningsarbetet? och menar

att företagets ledning politiseras. Bolagets fortsatta utveckling hämmas, sägs

det, när politiska skäl lägger hinder i vägen för ett affärsmässigt agerande. I

stället borde Vattenfall AB även fortsättningsvis bedriva sin verksamhet

självständigt och på affärsmässiga grunder. Därutöver bör, anser motionärerna,

ägandet i bolaget breddas.

I motionen anförs att de nya energipolitiska omställningsprogrammen utgör

väsentligen en upprepning av de program som infördes i samband med 1991 års

energipolitiska uppgörelse. Olika utvärderingar av dessa program har alla

påvisat allvarliga brister, menar motionärerna. Programmens struktur har

ansetts vara svåröverskådlig och resultatuppföljningen bristfällig. Programmen

har gripit in i varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat

möjligheterna att utvärdera kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen.

Energisystemet måste ställas om globalt för att bli ekologiskt hållbart, är

budskapet i Folkpartiet liberalernas partimotion 1997/98:Jo785.

Energiframställning genom fossila bränslen som kol, olja och naturgas samt

kärnkraften skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av ekologiskt

hållbara energikällor, som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och

inte förbrukar ändliga resurser. Samtliga fossila bränslen kommer att utgöra

parenteser i mänsklighetens energiförsörjning, heter det i motionen. En

successiv omställning av energisystemet är dock att föredra framför kortsiktiga

beslut som leder till snabba och kraftiga energiprishöjningar. I motionen

framförs farhågor för att kortsiktiga beslut riskerar att kullkasta

förutsättningarna för viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och

välfärd, urholka de offentliga finanserna och försvåra för hushållen. Förnybara

energislag måste ges tid att utvecklas och erbjudas till konkurrenskraftiga

priser.

Enligt motionärerna bör staten använda sig av ekonomiska styrmedel i

energipolitiken och därigenom sätta pris på miljöförstöringen från de fossila

energikällorna. Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs aktiva

insatser som teknikupphandling, utveckling av biobränsleteknik och annan

miljövänlig energiproduktion samt forskning. Motionärernas förhoppning är att

framtiden kan komma att erbjuda nya energikällor och ny teknik som är

ekologiskt hållbar. För att nå dithän måste forskningen kring

energiförsörjningen vara fri, påpekas det.

I Miljöpartiet de grönas partimotion 1997/98:N283 framträder ett annat synsätt

vad gäller hur de energipolitiska riktlinjerna bör utformas. Här sägs det att

Sveriges energipolitik inte är inriktad på en omställning av energisys-temet,

utan leder i bästa fall till en stängning av två kärnkraftsreaktorer.

Miljöpartiets energipolitik, understryks det, innebär däremot en total

omställning av energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en

slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Den strategi för vilken det

pläderas i motionen går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska styrmedel

för att åstadkomma huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Utgångspunkten för

motionärerna är att alla energislag skall betala sina fulla kostnader. En

avvecklingslag bör emellertid utnyttjas i inledningen som komplement till de

ekonomiska styrmedlen i syfte att påskynda nedtrappningen av

kärnkraftsproduktionen. Enligt motionärernas strategi skall en minskad andel

kärnkraftsel kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering

från eluppvärmning, effektivare elanvändning och hushållning, dels en utbyggnad

av ny elproduktion med förnybara energislag.

I motionerna 1997/98:K715 och 1997/98:N216 från företrädare för

Kristdemokraterna argumenteras ävenledes för att en ny energipolitik skall

utarbetas. Långsiktigt, sägs det i den sistnämnda motionen, bör Sveriges

energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På

så sätt byggs det ekologiskt uthålliga energisystemet. Industri och hushåll

skall, understryks det, tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt

konkurrenskraftiga och rimliga priser. Strävan skall vara att möjliggöra en

successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av

el från förnybara energikällor. Utgångspunkten, anser motionärerna, skall vara

eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion som skall göra

kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.

Partiets uppfattning är att den första kärnkraftsreaktorn kan tas ur produktion

när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande.

Motionärerna anser det vara en oansvarig politik att fatta beslut om att stänga

en reaktor utan vetskap om hur detta skall gå till i praktiken, vilka

miljökonsekvenser detta får och vilka samhällsekonomiska kostnader detta

medför.

Motionärerna uppmärksammar också att regeringen gett tillstånd till både

Malmö Energi AB och Göteborg Energi AB om att få uppföra naturgaseldade

kraftvärmeverk. Det är helt uppenbart, anför motionärerna, att regeringen nu

avser att storskaligt satsa på naturgas - eller riktigare benämnt fossilgas -

för att ersätta kärnkraft. Motionens budskap i denna del är att en politik som

går ut på att ersätta biobränslen med naturgas är ett direkt hot mot strävan

att ställa om energisystemet till det ekologiskt hållbara.

Motionärerna riktar kritik mot avsaknaden av ett samlat klimatpolitiskt

handlingsprogram från regeringens sida och påpekar att denna brist är

anmärkningsvärd. Regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen

bidrar nu dessvärre till en negativ utveckling vad gäller växthuseffekten,

anförs det.

Utskottet övergår nu till att referera övriga motioner med bäring på

riktlinjerna för energipolitiken. Motionerna är grupperade partivis.

Elanvändningen inom industrin i Sundsvalls kommun är lika stor som inom

industrin i Södermanlands län inklusive Stockholm, påpekas det i motion

1997/98:N244 (s). De tre största elintensiva företagen i Sundsvall svarar -

inräknat indirekta sysselsättningseffekter - för 17 % av den totala

sysselsättningen i kommunen. Den höjda elbeskattningen har medfört en försämrad

konkurrenssituation för bl.a. landets enda aluminiumsmältverk, understryker

motionärerna.

Ett liknande budskap framförs i motion 1997/98:N266 (s). Näringslivet i

skogslänen är starkt beroende av att ha god tillgång till energi till

internationellt konkurrenskraftiga priser. Motionärerna välkomnar att det i

överenskommelsen om kärnkraftsavveckling som träffats slås fast att

basindustrin skall garanteras tillräcklig tillgång på elkraft till

konkurrenskraftiga priser och att ersättningskraft till konkurrenskraftiga

priser skall finnas framme innan ytterligare steg tas i kärnkraftsavvecklingen.

I motion 1997/98:N286 (s) argumenteras för en utbyggnad av naturgasen i syfte

att åstadkomma ett långsiktigt hållbart energisystem. Motionären pekar på att

naturgasen i dag har en marknadsandel på endast 3 % i den svenska

energiförsörjningen. Mot denna bakgrund är en fortsatt naturgasutbyggnad från

Syd- och Västsverige mot Mälardalen och Bergslagen motiverad, lyder slutsatsen

i motionen. Naturgasprojektet är dessutom identifierat som ett samarbetsprojekt

mellan Östersjöns stater och de nordiska länderna, heter det.

I motion 1997/98:N211 (m) anförs att Barsebäcksverket fortsatt kan producera

stora mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. I

motionen argumenteras på ett flertal teman för denna ståndpunkt. Det hänvisas

till att verket har en hög säkerhetsnivå och en lång återstående livslängd samt

åsamkar omgivningen en mycket liten miljö- och strålningspåverkan. Det erinras

också om att personalen vill bevara kraftverket och att produktionen vid

Barsebäck skapar många arbetstillfällen i Skåne. I motionen framhålls att en

stängning leder till en sämre miljö i Skåne och att det är förknippat med stora

kostnader att stänga kärnkraftverket.

Sverige klarar inte uppställda mål för minskade koldioxidutsläpp vid en

avveckling av den svenska kärnkraften, hävdas det i motion 1997/98:N222 (m).

Därför begärs en bred miljökonsekvensanalys av en kärnkraftsavveckling i

Sverige, betraktat såväl i ett kort som i ett längre perspektiv.

Ett budskap som tar sikte på effekterna för Värmlands vidkommande framförs i

motion 1997/98:N224 (m). Det sägs att stängningen av kärnkraftverket i

Barsebäck kan få mycket allvarliga konsekvenser för Värmlands län som i hög

grad är beroende av sina basindustrier. Flera av dessa basindustrier är belägna

i glesbygdsområden. Om elpriserna stiger kraftigt, vilket blir följden av en

kärnkraftsnedläggning, hotas flera orter av stigande arbetslöshet, orter som

redan i dagsläget är hårt drabbade av arbetslöshet. Var är nu de stolta

deviserna om att hela Sverige skall leva, lyder en fråga i motionen. Även

enskilda hushåll kommer att påverkas då många värmländska familjer bor i småhus

med eluppvärmning, konstaterar motionärerna. De påpekar vidare att utsläppen av

försurande ämnen som svavel och kväveoxider kommer att öka och att detta i

första hand drabbar sydvästra Sverige.

Energiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet

möter kritik också i motion 1997/98:N240 (m). Innebörden i denna uppgörelse,

anförs det, är att Sverige inleder en nedläggning av världens kanske säkraste

kärnkraftverk baserat på politiska och inte på ekonomiska eller

säkerhetsmässiga grunder. Motionären betraktar det som en ren kapitalförstöring

och misshushållning med landets resurser. En förtida avveckling av kärnkraften

kommer att ge höjda elpriser och det är hushållen som kommer att få bära

bördorna, sägs det. I motionen begärs att en utredning skall genomföras som

skall visa på hur den bortfallande elproduktionen skall ersättas om

Barsebäcksverket stängs och hur ersättningskraften påverkar nivån på

koldioxidutsläppen. Vidare påpekas att investeringar i existerande teknik för

alternativ elproduktion tar tid att planera och genomföra, vilket talar emot

regeringens tidsplan för avveckling av de båda reaktorerna i Barsebäck. Den

sammanlagda tiden för tillståndsprövning, projektering och byggande av nya

anläggningar kan uppskattas till fyra-sex år, anförs det.

Diametralt motsatta ståndpunkter jämfört med de sistnämnda motionerna förs

till torgs i motion 1997/98:N253 (c). Här välkomnas den förestående

avvecklingen av kärnkraften. Det är oerhört glädjande att riksdagen nu äntligen

beslutat inleda avvecklingen av kärnkraften, menar motionärerna. Tanken på en

ny, energipolitiskt motiverad, roll för Vattenfall AB får ett oreserverat stöd

i motionen. Enligt motionärerna är det väsentligt att den nya inriktningen på

energipolitiken tydligt avspeglar sig i regeringens instruktioner till de

statliga aktörerna på elmarknaden. För dem borde det vara en prioriterad

uppgift att verkställa omställningen bort från olje- och kärnkraftssystemet

till ett kretsloppsinriktat energisystem som bygger på effektivisering och

förnybara energikällor. Detta bör, anser motionärerna, framgå av ett tillägg i

bolagsordningen för Vattenfall AB.

Polenlänken är inte en isolerad företeelse utan den är en i raden av stora

energipolitiskt motiverade infrastrukturprojekt, lyder ett kritiskt

konstaterande i motion 1997/98:Bo517 (mp). Gasnät byggs ut för att knyta samman

de europeiska el- och energinäten för en gemensam energimarknad och elbörs.

Motionärernas slutsats är att förbindelser av den typ som Polenlänken och

gasnätet representerar måste stoppas.

Vissa kompletterande uppgifter

En översyn av energibeskattningssystemet har nyligen påbörjats i

Regeringskansliet genom en arbetsgrupp med företrädare för vissa departement

samt Riksskatteverket. Översynen skall, med hänsynstagande till det inom EU

pågående arbetet med ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta riktlinjerna

för energibeskattningen i 1997 års energiöverenskommelse. I uppdraget ingår

vidare att analysera och precisera den energiskattemodell som presenterats i

Skatteväxlingskommitténs betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU

1997:11) och att behandla Alternativbränsleutredningens förslag som framlagts i

betänkandet Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU

1996:184). Tidsplanen för arbetsgruppens arbete är att skriftligen redovisa

resultatet av sitt arbete under hösten 1998 och att regeringen efter sedvanlig

remissbehandling kan lägga fram en proposition i ämnet under våren 1999.

Den övergripande uppgiften för arbetsgruppen är att göra en i huvudsak

lagteknisk översyn och skapa ett väl fungerande energibeskattningssystem. En

ökad miljörelatering av skattesystemet skall därvid eftersträvas och ambitionen

är att skapa ett enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning

mellan skatternas fiskala och miljöstyrande roller. Inom denna ram skall

behandlas uformningen av beskattningen för industrin, trädgårds- och

jordbruksnäringarna samt energiproduktionen inom fjärr- och

kraftvärmesektorerna. En fråga som kommer att tas upp är beskattningen av

biobränslen. Hur naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall

beaktas i energibeskattningen skall också prövas. De samhällsekonomiska

konsekvenserna samt möjligheten att genom skattesystemet styra mot de mål som

uttalats i den energipolitiska propositionen kommer att analyseras.

Frågan om användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet tas upp i

budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 8). Enligt

riksdagens beslut skall energiskatten höjas från den 1 januari 1998 med 1,4 öre

per kWh. Elanvändningen i fjärrvärmesystemet bör enligt regeringen minskas

främst när så är ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån

driftsförhållanden i det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under

sommarmånaderna, anför regeringen, då det normalt finns god tillgång på

vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande funktion. En förhöjd

skattesats bör därför inte gälla under den perioden. Därmed kan, sägs det,

vattenkraften fortsätta att användas effektivt under s.k. våtår, då

vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i vattenmagasinen.

Höjningen bör därför inskränkas till att gälla endast under perioden

november-april. Av administrativa skäl bör endast pannor med en installerad

effekt överstigande 1 MW omfattas. Regeringen avser att under våren 1998

presentera ett förslag till beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets

elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998.

Frågan om sammankoppling av naturgas- och elnäten i Östersjöregionen behandlas

i 1997 års energipolitiska överenskommelse. Där understryks att en förbättrad

infrastruktur på energiområdet avsevärt skulle öka försörjningstryggheten i

Sverige och övriga Europa. Enligt överenskommelsen skall Sverige aktivt verka

för en integrering av de nationella energisystemen i Norden och

Östersjöregionen. Sverige har ställt sig bakom en förstudie om den s.k.

nordiska gasaxeln (en ledning från Finland genom Mellansverige till Nordsjön).

Lönsamheten för den nordiska gasaxeln är starkt beroende av att naturgas kan

avsättas på den svenska marknaden. En nordisk studie om naturgasanvändning och

miljöpåverkande utsläpp i Norden och Baltikum har nyligen genomförts. I studien

har man bl.a. försökt att uppskatta möjligheterna att genom ökad

naturgasanvändning minska utsläppen av koldioxid. Slutsatsen är att en ökad

användning av naturgas - under vissa förutsättningar - skulle kunna bidra

väsentligt till att minska miljöpåverkande utsläpp i de nordiska länderna och i

närområdet. I ett gemensamt uttalande i Bergen i Norge i juni 1997 underströk

de nordiska statsministrarna att de är eniga om att arbeta för att förverkliga

visionen om en uthållig energiförsörjning i Östersjöregionen. Viktiga inslag i

ett sådant försörjningssystem är ökade satsningar på förnybara energikällor och

utvecklingen av ett integrerat gasnät som kan leverera gas till länderna runt

Östersjön. De nordiska energiministrarna har av statsministrarna fått i uppdrag

att lämna en rapport om vissa förutsättningar av betydelse för en sådan

utveckling. I uppdraget ingår att ta inledande kontakter med övriga länder i

Östersjöregionen och övriga intressenter för att belysa möjligheten till

utveckling av el- och gasnäten.

Enligt preliminära uppgifter för år 1996 uppgick utsläppen i Sverige av

koldioxid till 63,5 miljoner ton, metangas 6,2 miljoner ton och lustgas 3,1

miljoner ton. Av koldioxidutsläppen svarar biltrafiken för ca 20 miljoner ton.

Av återstoden på drygt 40 miljoner ton koldioxid kommer drygt 14 miljoner ton

från kraftvärme- och fjärrvärmeverk samt raffinaderier, drygt 14 miljoner ton

från förbränning inom industri m.m., medan ca 11 miljoner härrör från bostäder

och service.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 är av väsentlig betydelse för

omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Energipolitiken

skall medverka till en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Landets

elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga,

helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning.

Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det befintliga

ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör

utnyttjas effektivare. Energipolitiken skall även främja ett breddat energi-,

miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Härutöver är energipolitikens

mål att tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el till

internationellt konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar skapas för

ett konkurrenskraftigt näringsliv, liksom för en förnyelse och utveckling av

den svenska industrin.

Utskottets uppfattning är att en energiomställning i riktning mot de mål som

finns uppsatta i 1997 års omställningsprogram inte kommer till stånd med mindre

än att staten aktivt påverkar aktörerna. Enligt utskottets mening måste

aktörerna på energimarknaden få en bestämd signal från staten att

kärnkraftsavvecklingen skall inledas och att en övergång till elproduktion med

nya energikällor skall ske. Om inte en sådan viljeyttring tydligt manifesteras

tar det mycket längre tid att åstadkomma den önskvärda förändringen i

produktionsapparatens sammansättning. Det åligger riksdag och regering att

hitta en lämplig avvägning i den målkonflikt som på kort sikt föreligger mellan

strävan att snabbt finna nya former för en mer ekologiskt uthållig

energiförsörjning och kraven på att främja en effektiv elproduktion som kan

tillhandahålla industri och hushåll låga elpriser. Det energipolitiska beslut

som har träffats innebär, menar utskottet, att den nämnda målkonflikten

hanteras på ett ändamålsenligt sätt. Bestämda steg tas i riktning mot att bygga

upp en ny elproduktion under samtidigt hänsynstagande till utvecklingen av

nivån på elpriserna i syfte att säkra industrins internationella

konkurrenskraft och därmed vidmakthålla resursbasen för finansiering av den

svenska välfärden.

Enligt det energipolitiska beslutet skall, som tidigare beskrivits, de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra under vissa villkor -

ställas av. Detta kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket

tätbefolkat område. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren

kompensera bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering

samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Samtidigt

gäller inte längre år 2010 som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.

Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen. Frågan om den fortsatta

omställningen av energisystemet skall baseras på resultaten av de

energipolitiska programmen och på erfarenheterna av stängningen av

kärnkraftverket i Barsebäck. Före nästkommande mandatperiods utgång skall

beslut fattas avseende hur den fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer

skall genomföras.

De invändningar som riktas mot det energipolitiska beslutet i motionerna

1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98: N240 (m) är

enligt utskottets mening våldsamt överdrivna. I beslutet framhålls vikten av

att omställningen till en mer ekologiskt hållbar produktion av elektricitet

sker på sådant sätt att svensk industri och samhällslivet i övrigt

tillförsäkras el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Ett villkor

för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är, som tidigare beskrivits,

att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny

elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den reaktorn

kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva om förutsättningarna för

en stängning av reaktorn är uppfyllda (se bet. 1996/97:NU12 s.39).

I det energipolitiska beslutet behandlades också energipolitikens inverkan på

Sveriges internationella åtaganden inom klimatpolitiken. I motionerna

1997/98:N222 (m) och 1997/98:N223 (m) riktas kritik mot att Sverige med de nya

energipolitiska riktlinjerna går ifrån sina internationella förpliktelser

beträffande koldioxidmålet. Med anledning av dessa invändningar vill utskottet

redovisa följande. I det energipolitiska betänkandet våren 1997 (bet.

1997/98:NU12 s. 81) ställde sig utskottet bakom regeringens bedömning att

stängningen av den första reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande

förändring av Sveriges möjligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga

mål som kan komma att beslutas om inom ramen för FN:s ramkonvention om

klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. 1997 års energipolitiska

beslut innebär inte någon förändring av den nationella strategin - uttalad i

riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) - att utsläppen av

koldioxid från fossila bränslen skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000,

för att därefter minska. EU har inom ramen för de pågående globala

klimatförhandlingarna - som just nu pågår i Japan (Kyoto) - beslutat att

föreslå att industriländerna skall minska sina sammanvägda utsläpp av

koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010 jämfört med nivån år 1990.

En första indikativ fördelning inom unionen av medlemsländernas andelar av

detta åtagande har gjorts. Enligt denna varierar de olika ländernas beting från

en minskning med 25 % till en ökning med 40 % av utsläppen till år 2010 jämfört

med nivån år 1990. För Sveriges del finns enligt fördelningen ett utrymme att

öka utsläppen med 5 % till år 2010.

Beträffande användningen av de avkopplingsbara elpannorna i

fjärrvärmesystemen - som berörs i motion 1997/98:N223 (m) - vill utskottet

hänvisa till det som sägs härom i budgetpropositionen. Avsikten är att

differentierade skattesatser skall tillämpas för sådana pannor med en förhöjd

skatt under perioden november-april och lägre uttag under årets övriga månader.

Regeringen ämnar, som nämnts, under våren 1998 presentera ett förslag till

beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets elpannor med ikraftträdande

den 1 juli 1998.

Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrker utskottet

motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98: N224

(m) och 1997/98:N240 (m) i här berörda delar.

Utskottet konstaterar att ett i långa stycken likartat resonemang förs i

motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd). I

motionerna förordas en energipolitik som skall främja en energiförsörjning

baserad på ekologiskt hållbara energikällor. Energiframställning genom

kärnkraft och fossila bränslen som kol, olja och naturgas skall enligt

motionärerna på sikt fasas ut ur produktionen. Utskottet ser i den delen ingen

principiell skillnad mellan dessa ståndpunkter och det synsätt som ligger bakom

det energipolitiska beslut som riksdagen fattade våren 1997. Ett väl planerat

omställningsarbete, som beaktar de faktorer som utskottet nyss nämnt, kommer

att förhindra att de hot mot sysselsättning, välfärd och uppsatta miljömål som

målas upp i motionerna blir verklighet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

de aktuella motionerna i här berörda delar.

De frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om

effekterna för den elintensiva industrin behandlade utskottet i sitt betänkande

våren 1997. Där betonade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 39) att en säker

tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska

industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken måste utformas så

att denna förutsättning bevaras. Elanvändningen för industrins produktion ges

möjlighet att öka under det närmaste decenniet. Parallellt med detta måste

emellertid en effektiv elanvändning främjas såväl i industrin som i andra

samhällssektorer. Utskottet vill alltså understryka att detta är viktiga mål i

energiomställningen och att de ingår som centrala delar i den uppföljning som

kommer att ske efter avställningen av Barsebäcksverket. De framställda

yrkandena i de två nämnda motionerna om den elintensiva industrins

konkurrenssituation bör därmed inte föranleda något initiativ från riksdagens

sida.

Frågan om naturgasutbyggnad i den omfattning som aktualiseras i motion

1997/98:N286 (s) och som möter kritik i motion 1997/98:Bo517 (mp) utreds

fortfarande i olika sammanhang. Ett omfattande beredningsarbete pågår inom

ramen för det nordiska samarbetet, det framväxande Östersjösamarbetet och det

arbete inom EU som ser på möjligheterna till investeringar i ett nordiskt

Trans-European Network (TEN) på gasområdet. Utskottet erinrar om att det i 1997

års energipolitiska beslut uttalas att naturgasen är det fördelaktigaste

fossila bränslet och att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas på ett

effektivare sätt. Innan slutliga underlag har presenterats från de nyssnämnda

aktiviteter som för närvarande pågår saknar utskottet anledning att i nuläget

närmare gå in på denna fråga. Utskottet avstyrker därmed de två motionerna; den

sistnämnda avstyrks i här berörd del.

Det synsätt som ligger bakom 1997 års energipolitiska riktlinjer innebär att

den strategi om en snabbare kärnkraftsavveckling för vilken pläderas i motion

1997/98:N283 (mp) måste avvisas. Det finns betydande risker förknippade med att

beträda den väg som utpekas från Miljöpartiets sida. Enligt utskottets

uppfattning är det betydelsefullt att omställningen och utvecklingen av

energisystemet sker under tillräckligt lång tid så att inte problem uppstår för

sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö. Med det sagda avstyrker

utskottet den berörda motionen i här aktuell del.

Det nyssnämnda innebär också att utskottet avstyrker yrkandet i motion

1997/98:N253 (c) i vilket sägs att kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i

jämn takt. Här vill utskottet erinra om att det inte har förutsatts någon

mekanisk avveckling av kärnkraften med bestämda tidsintervaller i 1997 års

energipolitiska beslut. Tillsammans med erfarenheterna från stängningen av

reaktorerna i Barsebäck skall resultaten av energiomställningsprogrammen utgöra

underlag för kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall

genomföras.

Om den energipolitiska roll som Vattenfall AB bör spela framöver anförde

utskottet i det tidigare nämnda betänkandet våren 1997 (bet. 1996/97: NU12 s.

46) att bolagets aktiva medverkan är av avgörande betydelse för omställningen

av energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär 50 % av elproduktionen,

borde enligt utskottet ges en strategisk roll i detta omställningsarbete. I

Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner borde, menade

utskottet, utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i

el- och värmeproduktion från förnybara energislag spela framträdande roller.

Men samtidigt, underströks det, är det för ett företag som Vattenfall som

verkar på en konkurrensutsatt marknad, och som har i huvuduppgift att på ett

effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, viktigt att nu

nämnda insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut

om satsningar på utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el-

och värmeproduktion från förnybara energislag borde därför baseras på att

Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin

verksamhet, sades det. Vad beträffar ägarfrågan ansåg utskottet att Vattenfall

borde förbli i statlig ägo. Mot denna bakgrund torde enligt utskottets

uppfattning något tillägg i bolagsordningen för Vattenfall AB på det sätt som

begärs i motion 1997/98:N253 (c) inte vara erforderligt, och det aktuella

yrkandet avstyrks. Av det sagda framgår vidare att någon breddning av ägandet i

Vattenfall AB i enlighet med ett yrkande i motion 1997/98:N223 (m) inte är

aktuellt; även denna motion avstyrks i här berörd del.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda samtliga här

behandlade motionsyrkanden.

Vissa kärnkraftsfrågor

Forskning och kärntekniklagen

Motionerna

Riksdagen måste upphäva den bestämmelse (6 §) i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk

forskning - ?tankeförbudet? - begärs det i motion 1997/98:N223 (m). Det handlar

ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten, sägs det. Förbudet kan

därtill få skadliga effekter genom att försvåra forskning kring effektivare

utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av

befintligt kärnavfall m.m., menar motionärerna.

Ett identiskt yrkande framförs i motion 1997/98:N221 (m, fp, kd). Det kan

ifrågasättas, menar motionärerna, om det över huvud taget är möjligt - utan

lagbrott - att presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till

prövning i den energipolitiska debatten. Den omständigheten att principiell

kritik mot tankeförbudet numera framförs helt oberoende av inställningen till

kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde möjliggöra en omprövning av

tankeförbudet utan ovidkommande hänsynstaganden, lyder motionärernas slutsats.

I motion 1997/98:N203 (m) riktas uppmärksamheten mot kärnfusionen som enligt

motionären kan bli en mycket viktig framtida, outtömlig energikälla. För att

Sverige skall kunna delta i den tekniska utvecklingen krävs, understryks det,

att förbudet i kärntekniklagen upphävs och att forskning i energifrågor kan

bedrivas fritt.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt den berörda lagbestämmelsen, som infördes i kärntekniklagen den 1

februari 1987, får ingen utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,

beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att

inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka

att personer inom en viss begränsad krets föranstaltar om resurskrävande

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor.

I näringsutskottets betänkande (bet. 1996/97:NU12 s. 48) våren 1997 lämnades

upplysningar om införandet av den aktuella lagparagrafen. Av redogörelsen

framgår att det aktuella förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom

samtidigt som det i kärntekniklagen infördes en bestämmelse om att tillstånd

att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop. 1986/87:24, bet.

NU13). Vid behandlingen av förslaget om förstnämnda förbud diskuterade

utskottet först utformningen och innebörden av förslaget. Härvid klargjorde

utskottet att förbudets funktion skulle vara att motverka att personer i en

åsyftad begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som

reaktorinnehavare - vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder

med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Utskottet underströk

(enhälligt) att förbudet inte skulle förhindra personer i nämnda krets att

t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och ökad

kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat.

Det skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på möjligheterna till

forskning och utvecklingsarbete på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta område. Därefter tog

utskottet ställning till frågan om införande av förbudet. Med vissa

redaktionella förändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle införas,

medan en motsatt uppfattning fördes fram i en reservation (m, fp).

I utredningsbetänkandet Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU

1991:95) föreslogs att den berörda paragrafen (6 §) i kärntekniklagen om förbud

mot vissa förberedande åtgärder skulle avskaffas. Enligt utredningen kunde

bestämmelsen inte anses vara motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte

höra hemma i nämnda lag, vilken är att betrakta som en säkerhetslag. Huvuddelen

av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund för de ändringar i

kärntekniklagen som riksdagen på regeringens förslag beslutade om i december

1992 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). Utredningens förslag beträffande 6 §

berördes dock inte i den aktuella propositionen.

Energikommissionen - som tillsattes år 1994 - kom inte att beröra frågan om

förbudet i sina överväganden och förslag (SOU 1995:139). Dock anförde

representanterna för Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet i

Energikommissionen i ett särskilt yttrande att den aktuella bestämmelsen

innebär en inskränkning i medborgerliga fri- och rättigheter. Denna begränsning

står inte i rimlig proportion till motiven, sades det, och lagstiftningen borde

därför ändras på denna punkt.

I samband med det energipolitiska beslutet våren 1997 anförde företrädarna i

utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna i en

reservation (bet. 1997/98:NU12 s. 105) att det nämnda förbudet om inte direkt

så indirekt kan verka hämmande på den tekniska utvecklingen inom

kärnteknikområdet. Förbudet utgör, sades det, ett artfrämmande inslag i

kärntekniklagen och borde därför utmönstras ur lagen. De nämnda

partiföreträdarna framhöll att förbudet i praktiken inte har någon egentlig

funktion, då det enligt kärntekniklagen gäller att tillstånd för att uppföra

nya kärnkrafts-aggregat inte får lämnas. I stället är bestämmelsen, sades det,

ett uttryck för förmyndartänkande från statens sida; förbudet hör inte hemma i

en demokrati och bör tas bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att

ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa förberedande

åtgärder. Förbudet skall ses som ett komplement till bestämmelsen i lagen (5 §)

om att tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får lämnas. Som redan

nämnts är dess funktion att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets

vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra

en viss kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen framgår att

bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet,

forskningsverksamheten eller på möjligheterna till fri opionsbildning. Att

bestämmelsen skulle vara ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt

felaktigt. Möjligheten till forskningsverksamhet och energitekniskt

utvecklingsarbete, inklusive fusionsforskning, inom kärnkrafts- och

kärnteknikområdet begränsas alltså inte av den aktuella paragrafen i

kärntekniklagen.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här aktuella yrkanden.

Säkerhetskrav i kärntekniklagen

Motionerna

Det är inte ekonomiska utan försäkringstekniska skäl som i praktiken förhindrar

reaktorägarna att teckna fulla ansvarsförsäkringar för sin verksamhet, sägs det

i motion 1997/98:N223 (m). Motionärerna bejakar dock en ordning där varje

energislag bär sina egna kostnader. Det är bra, anförs det, om olika s. k.

externa kostnader som kan uppstå vid produktionen av en vara, t.ex. i form av

miljöförstöring, också återspeglas i dess pris. Om kärnkraftens kostnader

hänvisas i motionen till rapporter framtagna dels av EU-kommissionen, dels på

uppdrag av energidepartementet i Förenta staterna, som indikerar genomgående

låga externa kostnader för kärnkraftsproducerad el i jämförelse med motsvarande

kostnader för olja, kol och bioenergi.

En annorlunda syn på kärnkraftens kostnadstäckning anmäls i motion 1997/98:N6

(mp). Här intas ståndpunkten att kärnkraften är subventionerad; ett förhållande

som motionärerna anser snarast måste upphöra. Två slags subventioner uppfattas

i motionen komma reaktorägarna till godo: dels står de inte i sin helhet för de

riskkostnader som är förknippade med verksamheten, dels svarar de inte fullt ut

för de miljö- och hälsokostnader som uppstår som följd av produktionen. Den

bedömning som görs i motionen är att kärnkraften i princip skulle avveckla sig

själv om kärnkraftsproducenterna ålades att fullständigt täcka kostnaderna i

nämnda hänseenden.

I samma motion ifrågasätts också om säkerhetskravet i kärntekniklagen i

praktiken är uppfyllt. Det faktum, säger motionärerna, att riksdagen aldrig

klart uttryckt vilken säkerhetsnivå som krävs av den svenska kärnkraften talar

för att kärntekniklagen borde preciseras och skärpas så att den mer detaljerat

uttrycker vilken säkerhetsnivå som skall krävas av de svenska kärnkraftverken.

Den begäran som framförs i motionen är att denna säkerhetsnivå bör definieras i

vetenskapliga termer och uttryckas i lagform. Formuleringarna i lagen på denna

punkt borde entydigt uttrycka riksdagens värdering i säkerhetsfrågan.

Motionärernas uppfattning är att säkerhet är en fråga om värdering och skall

komma till uttryck genom politiska beslut.

I motion 1997/98:N269 (mp) begärs likaledes en skärpning av säkerhetskraven i

kärntekniklagen. Den nya kunskapen och medvetenheten om de risker kärnkraften

medför gör det nödvändigt att kärntekniklagen uppdateras, lyder budskapet.

Vissa kompletterande uppgifter

I kärntekniklagen läggs allt ansvar för säkerheten på den som har tillstånd att

bedriva kärnteknisk verksamhet. I lagen anges vilka säkerhetsåtgärder som skall

vidtas. Villkoren för det enskilda tillståndet bygger på säkerhetskrav, och

verksamheten som omfattas av tillståndet står under fortlöpande kontroll och

tillsyn av berörda myndigheter.

För att uppnå kravet på säkerhet och strålskydd krävs en sammanhållen

bedömning - ett systemtänkande - av verksamheten. Säkerheten bestäms inte bara

av utformningen av tekniska system m.m. utan även av organisatoriska,

administrativa och personella faktorer. Avsikten är att en avvägning skall

göras av samtliga ingående komponenter i verksamhetskedjan i syfte att uppnå en

optimal säkerhetsnivå. Även om kunskaperna om de risker som är förbundna med

användningen av kärnenergi har fördjupats och utvecklats, anses det inte

möjligt att enkelt och i kvantitativa termer ange en godtagbar säkerhetsnivå

som kan infogas i lagstiftningen. Bestämmelserna om säkerhetskrav har mot den

bakgrunden getts en mera allmän formulering i kärntekniklagen som tar hänsyn

till utvecklingen i säkerhetstänkande och säkerhetskrav.

I en nyligen avlämnad departementspromemoria (Ds 1997:55) om ändringar i

atomansvarighetslagen (1968:45) (utredare: kammarrättslagmannen Harald

Dryselius) föreslås att det i denna lag införs bestämmelser med ett obegränsat

skadeståndsansvar för innehavare av anläggningar i Sverige. Promemorian skall

remitteras och en proposition avses enligt uppgift att föreläggas riksdagen

under våren 1998.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill med hänvisning till den nyss lämnade redogörelsen beträffande

uppbyggnaden av kärntekniklagen erinra om de komplikationer som ansetts vara

förknippade med att i lagen ange de säkerhetsnivåer som efterlyses i motionerna

1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp). De berörda yrkandena med krav på

skärpning av kärntekniklagen bör enligt utskottets mening inte föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion 1997/98:N223 (m)

om kärnkraftens externa kostnader. Det går aldrig - vilket utskottet framhöll

våren 1997 (bet. 1996/97:NU12 s. 38) - att bortse från kärnkraftens risker. Ett

reaktorhaveri skulle kunna få förödande konsekvenser för människor och miljö

under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga

för människor i hundratals generationer.

Utskottet konstaterar vidare att den departementspromemoria som nyligen

avlämnats innehåller förslag om ett obegränsat skadeståndsansvar enligt

atomansvarighetslagen för anläggningsinnehavare. Regeringens avsikt är, som

nämnts, att efter avslutad remissbehandling lägga en proposition till riksdagen

i ärendet.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga under detta avsnitt framlagda

motionsyrkanden.

Kärnkraftens avfallshanteringskostnader

Motionerna

I motion 1997/98:N260 (c) beskrivs principerna bakom lagen (1992:1537) om

finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (den s.k.

finansieringslagen). Motionären pekar på att finansieringen av kostnaderna för

hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall sker med fondmedel och

förvaltas av en särskild myndighet, Kärnavfallsfonden. Finansieringen av en del

av de beräknade avfallshanteringskostnaderna, som tidigare täckts av inbetalade

avgifter till fonden, har ersatts med garantier och säkerheter. Fondmedlen

skall, påpekas det, täcka de kostnader som med stor säkerhet kan beräknas. De

kostnader som kan uppstå därutöver skall täckas genom att kärnkraftsföretagen

lämnar säkerheter eller garantier. I motionen erinras om att garantierna inte

får utgöras av säkerheter eller inteckningar i kärnkraftsanläggningar. Ett inte

osannolikt antagande är, menar motionären, att det i stället är

vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion som kommer att

intecknas. Slutsatsen i motionen är att en sådan övervältring av kostnaderna

för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall

bära sina egna kostnader. Motionären yrkar därför att lagen ändras så att

utnyttjande av sådana säkerheter förhindras.

I motion 1997/98:N258 (mp) - med rubriken Övergivna kärnkraftverk - varnas

för att den höjning av havsytans nivå som orsakas av växthuseffekten innebär

risk för en långsam vatteninträngning i kärnkraftverkens byggnader. Även

grundförhållandena kan försvagas och resultera i mark- och nivåförändringar.

Motionärerna frågar sig om riskerna har analyserats och kontrollerats så att

även avställda kärnkraftverks säkerhet kan garanteras om havsytan höjs.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt finansieringslagen skall reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter

till Kärnavfallsfonden. Med fullgoda säkerheter avses till exempel borgen,

kreditförsäkringar och fastighetsinteckningar. Av en bestämmelse i

finansieringslagen framgår att en fastighet på vilken det bedrivs kärnteknisk

verksamhet inte får utgöra säkerhet.

Det är regeringen som prövar säkerheterna. Denna prövning äger rum varje år

sedan kostnadsberäkningen fullgjorts enligt lagens bestämmelser. I denna

prövning ligger att bedöma om säkerheterna som sådana är godtagbara,

tillräckliga till belopp och om den beräkning som lämnas av reaktorinnehavarna

kan godtas. Riksgäldskontoret skall årligen till regeringen yttra sig i frågan

om de säkerheter som har ställts är fullgoda.

Regeringen beslutade i juni 1997 - i samband med nyssnämnda prövning - att

uppdra åt Riksgäldskontoret att utarbeta förslag på hur säkerheter som

motsvarar de kostnader som anges i finansieringslagen bör utformas. Syftet är

att med fullgod uthållighet kunna trygga finansieringen av framtida utgifter

för använt kärnbränsle. Riksgäldskontoret skall särskilt inrikta sig på de

säkerheter som skall ställas med avseende på de kostnader som anges i

finansieringslagen. I uppdraget ingår även att utarbeta förslag till sådana

rapporteringsrutiner som kan behövas för att staten skall kunna följa de

faktorer som påverkar säkerheternas värde. Förslag till författningsändringar

som förslagen föranleder skall lämnas. Under utredningsarbetet skall samråd ske

med Statens kärnkraftinspektion och reaktorinnehavarna. Förslagen skall

redovisas senast i maj 1998.

I kärntekniklagen anges att den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet

skall svara för att åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert sätt

hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri

uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Lagen föreskriver vidare att

tillståndshavaren på ett säkert sätt skall avveckla och riva anläggningar i

vilka verksamhet inte längre bedrivs. I kärntekniklagen anges att om ett

tillstånd återkallas eller ett tillstånds giltighetstid går ut kvarstår

skyldigheterna enligt lagen till dess de fullgjorts eller befrielse från dem

medgivits. Befrielse kan medges av regeringen eller av den myndighet regeringen

bestämmer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att den fråga som tas upp i motion 1997/98:N260 (c)

beträffande säkerheter för att täcka kostnaderna för kärnkraftens

avfallshanteringskostnader är under övervägande i form av ett uppdrag till

Riksgäldskontoret. I avvaktan på slutförandet av denna utredning är inte

utskottet berett att nu närmare gå in på frågan huruvida vattenkrafts- och

andra elproduktionsanläggningar bör få utgöra säkerheter enligt

finansieringslagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet avstyrker också motion 1997/98:N258 (mp). Enligt utskottets mening

föreligger ingen oklarhet om ansvarsförhållandena. Som framgått av den nyss

lämnade redogörelsen kvarstår de skyldigheter som enligt kärntekniklagen följer

med det lämnade tillståndet till kärnteknisk verksamhet till dess de fullgjorts

eller befrielse från dem medgivits. De av motionären påtalade omständigheterna

omfattas alltså av de nämnda skyldigheterna.

Vissa bränslefrågor

Motionerna

I motion 1997/98:N273 (mp) framläggs starkt kritiska synpunkter på användningen

av s.k. MOX-bränsle (mixed oxide fuel). MOX-bränsle består av 5 % plutonium och

95 % uran. Enligt ett avtal från år 1980 skall ca 140 ton använt kärnbränsle

från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG AB) upparbetas vid Sellafieldanläggningen i

England. Vid denna upparbetning kommer enligt motionärerna ca 900 kg plutonium

att produceras. I motionen sägs att OKG AB planerar att söka myndigheternas

tillstånd att få använda plutoniet till MOX-bränsle. Det är mycket farligt att

utnyttja MOX-bränsle, anför motionärerna och framhåller att många länder ser en

möjlighet att göra goda affärer med detta bränsle. Skälet till detta är att man

räknar med att minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Men

sanningen är, anför motionärerna, att det i slutändan blir mer plutonium i

omlopp beroende på att i en bränsleblandning där MOX-bränsle ingår är dess

andel endast en tredjedel medan två tredjedelar är vanligt kärnbränsle.

Visserligen minskar plutoniumhalten i MOX-bränslet, men samtidigt växer detta

ämne i det andra bränslet, förklarar motionärerna.

I motion 1997/98:U412 (mp) kritiseras användningen av uran i det svenska

energisystemet. Uranet används i Sverige för kärnbränsleproduktion och inom EU

för kärnvapenprov. Det enda sättet att bli av med denna miljöförstöring är att

stoppa all kärnkraft och stoppa importen av uran, argumenterar motionärerna. I

motionen begärs en utredning utförd av oberoende expertis med uppdrag att

specificera användningen av uran i det svenska energisy-stemet, i synnerhet i

den svenska kärnbränsleproduktionen. Utredningen bör, menar motionärerna,

omfatta mängden använd uran, inblandade uranbrytningsföretag, urankällor

specificerade enligt ursprungsland samt miljö- och hälsoriskbedömningar från

uranbrytning till aska.

I samma motion yrkas att Sverige skall ta initiativ för en

kärnkraftsavveckling internationellt. Skälet till detta är att IAEA, det

internationella atomenergiorganet, verkar aktivt för att sprida kärnkraften i

världen. Det är felaktigt och ologiskt, anser motionärerna, att Sverige

okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I stället bör Sverige verka för

inrättandet av en solenergikommission inom FN, heter det.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande MOX-bränslet har miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar

(1996/97:740) i riksdagen redogjort för bakgrunden till OKG AB:s använda

bränsle i upparbetningsanläggningen i Sellafield i England. Av svaret framgår

att regeringens inställning är att MOX-bränsle i princip inte skall användas i

svenska reaktorer. OKG AB har alltså inte tillstånd att använda MOX-bränsle i

sina reaktorer. För att kunna göra det krävs särskilt tillstånd av regeringen.

Även för överlåtelse av plutoniet för att låta något annat kärnkraftföretag

tillverka MOX-bränsle krävs regeringens tillstånd. OKG AB har att inkomma med

en ansökan om tillstånd om man skulle vilja använda MOX-bränsle i någon av

Oskarshamnsreaktorerna eller om man vill överlåta plutoniet. En ansökan om

tillstånd kommer att beredas av Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens

strålskyddsinstitut (SSI) samt prövas av regeringen. I frågesvaret nämns också

att regeringen har föreskrivit i tidigare meddelade regeringstillstånd om

utförsel att OKG AB skall samråda med SKI innan direktiv ges till British

Nuclear Fuel Limited (BNFL) - som förestår upparbetningsanläggningen i

Sellafield - angående förflyttning av det använda bränslet eller därur utvunnet

uran eller plutonium.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det av nyssnämnda frågesvar framgår att användningen av

MOX-bränsle i Sverige är omgärdad med hårda restriktioner. Den berednings- och

kontrollprocess som utövas av de svenska kontrollmyndigheterna är enligt

utskottets mening till fyllest. Principen är, som framgått av den tidigare

lämnade redogörelsen, att MOX-bränsle inte skall användas i svenska reaktorer.

Om avsikt finns att använda ifrågavarande bränsle i svenska reaktorer, skall en

ansökan därom inlämnas till regeringen som har att pröva frågan efter en

noggrann beredning utförd av SKI och SSI. De aktuella yrkandena i motion

1997/98:N273 (mp) avstyrks med det sagda.

Vidare avstyrker utskottet här behandlade yrkanden i motion 1997/98: U412

(mp). I motionen efterfrågas en utredning med uppdrag att specificera

användningen av uran i det svenska energisystemet. Utskottet vill påminna om

att det nyligen genomförts en internationell utvärdering av tillsynen i Sverige

av kärnteknisk verksamhet (SOU 1996:73). Denna utvärdering gav ett gott betyg

till de svenska tillsynsmyndigheterna SSI och SKI. Utskottets slutsats av

utvärderingen är att de berörda tillsynsmyndigheterna har en god överblick över

urananvändningen i svenska kärntekniska anläggningar och att en särskild

utredning om detta framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund ser utskottet

ingen anledning att tillmötesgå denna begäran i motionen.

Beträffande det svenska deltagandet i IAEA, det internationella

atomenergiorganet, ser utskottet ingen anledning att ompröva detta deltagande.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det finns en effektiv

internationell organisation som syftar till att säkerheten vid kärnkraftens

fredliga användning skall främjas och spridning av kärnenergi för militära

ändamål motverkas.

Vissa biobränslefrågor

Användning av skogsråvara

Motionen

Omställningen av energisystemet skapar möjligheter att utnyttja skogsråvara för

uppvärmning, värme- och elproduktion samt framställning av fordonsbränslen,

förutses det i motion 1997/98:N266 (s). Det är viktigt för både skogslänen och

Sveriges ekonomi och sysselsättning att skogsråvaran utnyttjas maximalt. Ur

miljösynpunkt torde det vara bättre att använda skogsråvaran till papper och

träprodukter innan den eldas upp, framhålls det. För att eldningen av biomassa

skall ge maximalt utbyte är det viktigt med ökade forsknings- och

utvecklingsinsatser inom området småskalig elproduktion. Motionärerna

understryker vikten av att det satsas på ny teknik som gör småskalig

elproduktion konkurrenskraftig, vilket är en förutsättning för att många mindre

orter i skogslänen skall få acceptabel ekonomi i sina fjärrvärmenät. En mängd

företag och forskningsinstitutioner i skogslänen arbetar nu för att utveckla

energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara, sägs det.

Det är viktigt, fortsätter motionärerna, att stödet till utveckling och

installation av ny energiteknik utformas på ett sådant sätt att konkurrensen

mellan olika tekniker blir rättvis. Risken är annars att det uppstår en minskad

efterfrågan i väntan på politiska besked om stödens utformning.

Utskottets ställningstagande

I det omställningsprogram som regeringen föreslagit och som riksdagen godkände

våren 1997 ingår förstärkta insatser för utveckling av teknik för framtidens

energisystem. Det är viktigt för att Sverige skall kunna upprätthålla en hög

teknisk kompetens på energiområdet och för att en ny miljöanpassad teknik med

utsikter till lönsamhet skall kunna introduceras på marknaden. Det arbete som

nu har påbörjats i skogslänen, som omnämns i motion 1997/98:N266 (s), för att

utveckla energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara är

enligt utskottets uppfattning värdefullt. De statliga insatserna bör stödja ny

teknik, genom att bl.a. medverka till en reducerad risk för företagen när det

gäller att utveckla ny teknik i full skala och demonstrera den inför

kommersiell användning. Enligt utskottets uppfattning är ett nära och aktivt

samarbete mellan staten och näringslivet en grundläggande förutsättning för att

de statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt

uthålliga resultat. Utskottet vill också erinra om det nya energiteknikbidraget

som skall användas för att reducera risken för företag som vill prova ny teknik

i större skala inför kommersiell användning.

Med det anförda avstyrker utskottet i detta avsnitt berörda yrkanden i den

nämnda motionen.

Storskalig biobränsleanvändning

Motionerna

Biobränsleanvändning har en stor fördel eftersom den inte bidrar till

växthuseffekten, påpekas det i motion 1997/98:N223 (m). Emellertid går det inte

att bortse från att biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande,

polyaromatiska kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser, anför

motionärerna. Om bioenergi motsvarande elproduktionen vid kärnkraftverket i

Barsebäck skulle odlas i Sydsverige skulle nästan hela åkerarealen i Skåne

behöva tas i anspråk. Enligt motionärerna framförs det farhågor för att den

biologiska mångfalden i de svenska skogarna kan komma att hotas vid en

forcerad, storskalig användning av biobränsle. Alla slag av energiproduktion

har sina fördelar men också nackdelar. I motionen yrkas därför att riksdagen

hos regeringen skall begära en miljökonsekvensbeskrivning av en storskaligt

ökad biobränsleanvändning.

Även i motion 1997/98:N216 (kd) begärs en miljökonsekvensanalys om effekterna

av ett kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Ett sådant uttag måste, menar

motionärerna, ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden också

fortsättningsvis garanteras.

Utskottets ställningstagande

När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden i det energipolitiska

betänkandet (bet. 1996/97:NU12 s. 79) våren 1997 framhölls att det behövs ökad

kunskap om de begränsningar av uttaget av biobränslen som krävs för att

miljömålen i skogen skall kunna uppnås. Som exempel på viktiga

forskningsområden nämndes frågorna om resurser, ekonomi och miljöpåverkan i

delar av biobränslekedjan, inklusive hantering och nyttiggörande av askor.

Enligt utskottets bedömning är det viktigt att ökningen av

biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en sådan takt att miljö- och

hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Utskottet menar att den utbyggnad av

biobränslebaserad kraftvärme som ingår i omställningsprogrammet skall kunna

genomföras på ett miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och de regler som i

dag finns för den aktuella typen av anläggningar bedömer utskottet som en god

grund för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Någon särskild

miljökonsekvensutredning finner utskottet inte påkallad; den miljöbevakning som

från olika utgångspunkter utförs av tillsynsmyndigheter inom miljö- och

skogsområdet, t.ex. Statens naturvårdsverk, Skogsstyrelsen, länsstyrelser etc.,

samt från forskarsamhället t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet, säkerställer

att den bevakning av effekterna på skogen som motionärerna efterlyser kommer

att bli utförd.

Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

Inledning

Riksdagen har nyligen på finansutskottets förslag (prop. 1997/98:1, bet. FiU1)

fastställt ramarna för de olika utgiftsområdena. För utgiftsområde 21 Energi

innebär det att utgiftsramen för år 1998 är fastställd till ca 1 583 miljoner

kronor. I ett yttrande till finansutskottet (1997/98:NU1y) förordades

minskningar av utgiftsramen av företrädarna för Moderata samlingspartiet (med

956 miljoner kronor), Folkpartiet (863 miljoner kronor) och Kristdemokraterna

(150 miljoner kronor). En höjning av ramen (med 433 miljoner kronor)

förespråkades av Miljöpartiets representant i utskottet.

I det följande redovisas regeringens förslag till olika anslag inom

utgiftsområdet och motsvarande förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas

utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande avsnitt. En

sammanställning av regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag

inom utgiftsområdet redovisas i bilaga.

Energimyndighet: Förvaltningskostnader (A 1)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

138,0 125 128 (milj. kr.)

Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat att en ny central energimyndighet

skall inrättas. Härigenom tydliggörs och förstärks myndighetsfunktionen inom

energiområdet. Till energimyndigheten förs myndighetsuppgifterna inom

tillförsel- och distributionsområdet, energiberedskapen och den kommunala

energiplaneringen samt vissa myndighetsuppgifter med anknytning till

naturresursplaneringen.

Energimyndigheten skall svara för planering och utredningsverksamhet inom

områdena energimarknaderna och energisystemets utveckling. Vidare skall det

ingå i uppgifterna att delta i internationellt arbete och allmänt följa den

internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet. Myndigheten skall stödja

svenskt deltagande i det internationella samarbetet samt hjälpa regeringen med

faktaunderlag och expertkunnande i det energipolitiska samarbetet. Ett annat

ansvarsområde gäller utformning och genomförande av programmet för forskning,

utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig

energiteknik. I uppdraget ingår också att erbjuda information och utbildning på

energiområdet, vilket även innebär ett ansvar att samordna myndigheternas

information till allmänheten.

Energimyndigheten skall inom miljöområdet ha sektorsansvaret för frågor som

rör energi. Ett viktigt område är klimatfrågorna, vilket motiverar insatser

från myndigheten såväl internationellt som nationellt.

Huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska programmen

och ta ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna ligger hos den nya

myndigheten. Den skall följa programmens genomförande och ta fram metoder och

underlag för utvärdering av åtgärderna och redovisning av effekterna.

Energimyndigheten kommer också att helt eller delvis ansvara för

förvaltningen av följande anslag på 1998 års statsbudget som ingår i programmet

för en omställning till en hållbar energiförsörjning: B 1 Bidrag för att minska

elanvändningen; B 2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor; B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning; B 4

Energiforskning; B 5 Bidrag till Energiteknikfonden; B 6 Introduktion av ny

energiteknik; B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser; B

8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet.

Den 1 juli 1994 inrättades en särskild myndighetsfunktion (Nätmyndig-heten)

vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att dels pröva

ärenden om koncessionshavarnas skyldigheter, dels utöva tillsyn över att

föreskrifterna i ellagen följs utom i frågor som rör elsäkerhet. Medel för

verksamheten har för budgetåret 1997 anvisats över statsbudgeten via NUTEK:s

förvaltningsanslag (utgiftsområde 24). Verksamheten finansieras genom en årlig

nätövervakningsavgift som betalas av innehavare av nätkoncession. Avgiften tas

ut enligt förordningen (1995:1296) om vissa avgifter på elområdet och motsvarar

den årliga beräknade kostnaden för verksamheten som uppgår till ca 20 miljoner

kronor. Organisationsutredningen om en ny energimyndighet har föreslagit att

nätverksamheten inom den nya myndigheten skall ges ställning som en avdelning

inom energimyndigheten samtidigt som beslutsfattandet i ärenden som innebär

lagtillämpning regleras i myndighetens instruktion. Regeringen avser med

inrättandet av den nya energimyndigheten att genomföra en sådan ordning,

meddelas det i budgetpropositionen.

Regeringen beräknar energimyndighetens kostnader för myndighetsuppgifter och

programanknuten verksamhet till ca 169 miljoner kronor för år 1998. Regeringen

föreslår att ca 138 miljoner kronor anvisas för år 1998 till anslaget A1

Energimyndighet: Förvaltningskostnader. Detta nya anslag på statsbudgeten

finansieras genom att ca 108 miljoner kronor överförs till energimyndigheten

från NUTEK:s förvaltningsanslag och att 30 miljoner kronor av den ekonomiska

ramen för de energipolitiska programmen utnyttjas. Regeringen meddelar att den

avser att noga följa förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget i

största möjliga utsträckning långsiktigt kan användas för programverksamheten.

Kostnader för bildande av en ny energimyndighet (A 2)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

25,0 - - (milj. kr.)

Anslaget disponeras för täckande av kostnader i samband med inrättandet av den

nya energimyndigheten. Inrättandet av en ny myndighet är förenat med vissa

kostnader av tillfällig karaktär, främst beroende på utökade ansvarsområden

föranledda av 1997 års energipolitiska överenskommelse, påpekas det. Vidare kan

i övergångsskedet extraordinära kostnader för bl.a. lokaler och personal komma

att uppstå. Riksdagen har i beslutet om 1997 års ekonomiska vårproposition

anvisat 30 miljoner kronor för budgetåret 1997 för bildande av en ny

energimyndighet (prop. 1996/97:150, bet. FiU20).

Motionerna

Några egentliga skäl för att bryta sönder NUTEK har aldrig redovisats, sägs det

i motion 1997/98:N223 (m). De statliga myndighetsinsatserna inom

energipolitiken ställer krav på kompetens inte bara inom energiområdet, utan

också när det gäller teknisk forskning, utveckling och demonstration,

företagsutveckling och transportfrågor. Sådan kompetens finns samlad hos NUTEK,

menar motionärerna. Att organisera en ny myndighet innebär en ökad politisk

styrning, vilket energisektorn inte är betjänt av. Motionärernas uppfattning är

att myndighetsuppgifterna på energiområdet fortsättningsvis kan och även bör

skötas av NUTEK.

Från samma utgångspunkt yrkas i motionerna 1997/98:N282 (m) och 1997/98:Fi510

(fp) avslag på regeringens förslag om medel till den nya energimyndigheten över

anslagen A 1 och A 2. Motionärernas motsvarande yrkanden om ökade anslag till

NUTEK behandlar utskottet i betänkande 1997/98:NU1, där anslagen inom

utgiftsområde 24 Näringsliv tas upp.

Bidrag för att minska elanvändningen (nytt anslag) (B 1)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

290,0 400 350 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för stöd enligt förordningen (1997:635) om statligt bidrag

till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa

lokaler samt förordningen (1997:634) om statligt bidrag till investering för

ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Stöd lämnas

i form av bidrag.

Boverket är ansvarigt för stöd enligt den förstnämnda förordningen.

Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag.

NUTEK är ansvarigt för stöd enligt den andra förordningen om statligt bidrag

till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till

fjärrvärme. Detta ansvar skall fr.o.m. år 1998 övertas av den nya

energimyndigheten. Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag. Förutom bidrag för

anslutning av fastigheter till fjärrvärmen bör enligt regeringen även stöd

kunna ges som kan bidra till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till

sammankoppling av fjärrvärmenät. Avsikten är att ett förslag till förordning

med detta innehåll skall anmälas till Europeiska kommissionen för granskning av

stödets förenlighet med statsstödsreglerna.

Med ny teknik med lägre kostnader beräknas det under vissa förhållanden vara

möjligt att ansluta områden med lägre värmetäthet till fjärrvärme, bl.a.

småhusområden, påpekas det i propositionen. Konvertering av eluppvärmda hus

till fjärrvärme medför att elbehovet minskar och att underlaget för

elproduktion i kraftvärmeverk ökar.

Målet är att under en femårsperiod minska den årliga elanvändningen med 1,5

TWh genom konvertering till fjärrvärme. Förutsättningar bör enligt regeringen

även skapas för att minska elanvändningen i den eluppvärmda bebyggelse där

fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. Genom att bidrag betalas ut till

konvertering från elvärme i småhus till annan uppvärmning som inte kan

fjärrvärmeanslutas kan elanvändningen minskas ytterligare.

För den aktuella verksamheten föreslår regeringen en ekonomisk planeringsram

för perioden 1998-2002 om sammantaget 1 650 miljoner kronor. Regeringen

föreslås vidare få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella

budgetåret och fördela åtaganden med 400 miljoner kronor år 1995, 350 miljoner

kronor år 2000 och 595 miljoner kronor år 2001 och senare.

Motionerna

Regeringen föreslår att bidrag skall införas för investeringar som minskar

elanvändningen i bostäder och vissa lokaler, konstateras det i motion

1997/98:N282 (m). Motionärerna framhåller att förslaget är en del i planerna på

en förtida avveckling av kärnkraften, som bl.a. leder till kraftigt ökade

kostnader för hushållen. I motionen yrkas att anslaget skall minskas med 290

miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

I motion 1997/98:N277 (c, s) understryks att bland de allmänna

samlingslokalerna finns åtskilliga lokaler som ?lockats in? i ett stort

elberoende då det vid tidpunkten för installationen ansågs klokt med

direktverkande el. Samlingslokalföreningar som har bundit upp sig för sådan

eluppvärmning har inte några reella möjligheter att ta sig ur detta förhållande

med mindre än att ekonomiskt stöd tas emot, sägs det. De allmänna

samlingslokalerna bör få samma möjlighet till stöd som bostadsfastigheter,

menar motionärerna.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) sägs att energiomställningsprogrammen bör

genomföras. Programmen behöver dock inte fullföljas i den takt som regeringen

föreslår, eftersom motionärerna motsätter sig stängningen av kärnkraftverket i

Barsebäck. De anser i stället att programmen kan utsträckas i åtminstone två

år, vilket minskar de årliga utgifterna. För detta anslag innebär denna

ståndpunkt en besparing på 140 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

För den närmaste femårsperioden bör inriktningen vara att konvertera 2 TWh

elvärme, huvuddelen till fjärrvärme, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). I

motionen beräknas detta motsvara ca 100 000 småhus. Om en grov uppskattning

görs, fortsätter motionärerna, med utgångspunkt i att investeringar på i

genomsnitt 70 000 kr per hus genomförs, blir den totala kostnaden för

konverteringen 7 miljarder kronor under femårsperioden. För en bidragsnivå på

30 % fordras en planeringsram på 2 800 miljoner kronor, konstateras det. I

Miljöpartiets budgetförslag för år 1998, vilket omfattar en skatteväxling,

föreslås att 370 miljoner kronor, dvs. 80 miljoner kronor utöver regeringens

förslag, skall tillföras det aktuella anslaget. För åren 1999 och 2000 beräknar

motionärerna att anslaget behöver tillföras 510 respektive 445 miljoner kronor,

dvs. 110 respektive 95 miljoner kronor utöver regeringens beräkning. I motionen

yrkas också att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig

ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen på

högre nivåer än enligt förslaget i propositionen. Sådana åtaganden borde uppgå

till högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år

2000, högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för

år 2002.

I motion 1997/98:N216 (kd) rekommenderas en metod som går ut på att med

ekonomiska incitament stimulera elbolag och leverantörer att hjälpa hushåll och

industrier att spara el. Ju mer företagen får konsumenten att spara, ju mer

skulle elleverantörerna premieras. Motionärerna efterlyser även förslag - som

regeringen bör redovisa för riksdagen - om möjligheten att installera

solpaneler för att spara elvärme.

Tilläggsisolering ger en stark effekt vad gäller energibesparing, påpekas det

i motion 1997/98:N272 (kd). Regeringen bör i det fortsatta arbetet med

energiomställningsprogrammet pröva frågan om stimulansåtgärd för

tilläggsisolering på motsvarande sätt som gäller för konvertering från elvärme

till annan uppvärmning. I motionen hänvisas också till att det nya bidraget för

installation av biobränsleeldad källa i småhus är villkorat med att denna måste

vara miljögodkänd och eldas mot ackumulatortank. På denna punkt anser

motionären att fullt bidrag bör betalas ut till de anordningar som har lägst

utsläpp av exempelvis stoft, koldioxid och tjärämnen.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt den tidigare nämnda förordningen om statligt bidrag för ombyggnad och

anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme - som avses träda i kraft

den 1 januari 1998 - får ett bidrag per bostadslägenhet eller lokal utgå med

högst 50 % av bidragsunderlaget motsvarande högst 30 000 kr för di-rektelvärmda

byggnader och högst 8 000 kr för byggnader med vattenburen elvärme. En

förutsättning för bidrag är att det sker en fullständig konvertering. En annan

bestämmelse är att regelverket inte omfattar lokaler som används för

kommersiella eller industriella ändamål.

I överensstämmelse med förordningen om statligt bidrag till vissa

investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler - som

även den avses träda i kraft den 1 januari 1998 - får bidrag lämnas dels för

eleffektminskande åtgärder (engångsbidrag), dels för konvertering från elvärme

i bostäder som används för permanent bruk. Stöd kan betalas även till vissa

lokaler som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Vad

gäller bidrag för effektminskande åtgärder får sådant lämnas för effektvakt

(regleranordning som håller uttaget från elnätet inom ramen för mätarsäkringens

belastningsförmåga) med 4 000 kr, sekundär värmeproduktionsanläggning

(kakelugn, kamin, insats i öppen spis eller andra anordningar för uppvärmning

som komplement till elvärme) med 6 000 kr och utrustning för värmeackumulering

med 6 000 kr. Bidrag till sekundär värmeproduktionsanläggning eller utrustning

för värmeackumulering förutsätter att effektvakt installeras samtidigt eller

att en sådan finns i lägenheten eller i lokalen. Om bidrag lämnas för flera

åtgärder får det totala bidrag som utgår inte överstiga 10 000 kr per

bostadslägenhet eller lokal. Vad gäller bidrag för konvertering från elvärme

får bidrag lämnas för konvertering till individuell bränsleeldning baserad på

ett vattenburet eller luftburet system om åtgärden genomförs i småhus eller

flerbostadshus. Bidrag får även lämnas om åtgärderna utförs i bostadsanknuten

lokal som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Storleken

på bidraget får uppgå till högst 30 % av bidragsunderlaget motsvarande 30 000

kr per bostadslägenhet eller lokal.

Enligt Boverket, som utfärdar detaljbestämmelser, gäller att den utrustning

som installeras skall vara typgodkänd eller uppfylla de av Boverket

rekommenderade högsta värdena på utsläpp av förbränningsgaser.

Bidrag kan alltså utgå till omställning i lokaler. NUTEK och Boverket har

till uppgift att utforma närmare föreskrifter om förordningarnas tillämpning

och att behandla frågan om bidragens avgränsning avseende typ av lokal. Mot

bakgrund av att användningen av föreningslokaler kan ha olika karaktär kommer

bidragsberättigande i det enskilda fallet att avgöras av länsstyrelsen.

Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor

(B 2)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

215,0 215 215 (milj. kr.)

Anslaget skall disponeras för bidrag till vissa investeringar inom

energiområdet. Stödet lämnas i form av bidrag till investeringar i

biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt för

utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för

elproduktion med förnybara energislag.

Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om

sammantaget 920 miljoner kronor för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt

följande: 405 miljoner kronor avser biobränslebaserad kraftvärme, 270 miljoner

kronor avser vindkraftverk, 145 miljoner kronor avser småskalig vattenkraft och

100 miljoner kronor avser utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande

för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag.

I propositionen föreslås härutöver att riksdagen bemyndigar regeringen att

göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över

femårsperioden med 215 miljoner kronor vartdera åren 1999 och 2000 samt 275

miljoner kronor år 2001 och senare.

Motionerna

Det är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att bli en löpande subvention

av gammal, befintlig teknik, framhålls det i motion 1997/98:N223 (m). Staten

bör heller inte subventionera en vattenkraftsutbyggnad som regelmässigt leder

till konflikt med viktiga miljöintressen, anförs det. I stället bör riksdagen

dra slutsatserna av gjorda utvärderingar och slopa investeringsstöden helt, är

motionärernas slutsats.

I motion 1997/98:N282 (m) föreslås att det nu aktuella anslaget skall minskas

med 215 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

I dag belastas svensken av höga priser på el genom elskatter av olika slag

och moms, heter det i motion 1997/98:N210 (m). Vi betalar också via skattsedeln

bidrag till vindkraftverk, småskalig vattenkraft och biobaserad kraftvärme,

sägs det vidare. Kostnaden för att producera småskalig vattenkraftsel liksom

vindkraftsel är betydligt högre än för produktion av vattenkrafts- och

kärnkraftsel, hävdar motionären. Subventioner sätter alla sunda

marknadsprinciper ur spel, lyder en slutsats i motionen. Innan införandet av

olika elproducerande tekniker uppmuntras, skall de enligt motionärens

uppfattning vara utvecklade och kunna konkurrera med etablerad elteknik. I

motionen yrkas att bidrag inte skall utgå till investeringar i

biobränslebaserade kraftvärmeverk och att bidrag till småskalig vattenkraft och

vindkraftverk samt s.k. miljöbonus skall tas bort.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare

redovisats - att anslaget minskas med 103 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiproduktion som ger

ett effektivt energiutnyttjande, eftersom den värme som bildas direkt kan tas

till vara i fjärrvärmenäten, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). Det finns

möjlighet, hävdas det, att öka produktionen av el och värme i biobräns-

lebaserad kraftvärme med ca 33 TWh, varav 13 TWh är elproduktion. Med

föreslagna bidragsnivåer och utbyggnadstakt beräknar motionärerna för

biobränslebaserad kraftvärme en planeringsram på 600 miljoner kronor under

femårsperioden. Motionärernas bedömning av vindkraften är en ökad årlig

elproduktion om ca 1,5 TWh över en femårsperiod. Totalt bedöms i motionen att

potentialen är 12 TWh ökad elproduktion för att ersätta kärnkraftselen.

Miljöpartiet föreslår i motionen - under förutsättning av att en skatteväxling

genomförs - en stödnivå för vindkraft om 10 % samt ett anslag på 80 miljoner

kronor per år, dvs. en planeringsram om totalt 400 miljoner kronor över fem år.

Däremot accepteras inte regeringens utbyggnadsplaner beträffande småskalig

vattenkraft. Som en konsekvens av detta undantas 145 miljoner kronor som

regeringen avsatt för utbyggnad av småskalig vattenkraft från planeringsramen.

Vidare anser motionärerna att anslaget skall kunna tillämpas på all ny

produktionsteknik för förnybara energislag, och inte bara ny

elproduktionsteknik. I motionen föreslås att 375 miljoner kronor, dvs. 160

miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För åren

1999 och 2000 bör anslaget, enligt motionärerna, beräknas till 372 miljoner

kronor för respektive år. Härutöver yrkas att riksdagen får bemyndiga

regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med

bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor

innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999, högst 385

miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001 och högst

270 miljoner kronor för år 2002.

Riksdagens beslut att sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 %

till 15 % betraktas i motion 1997/98:N216 (kd) vara en felaktig signal om

syftet är att få till stånd en massiv vindkraftsutbyggnad. Investeringsbidraget

borde i stället vara 25 %. Likaså bör investeringsstödet till småskalig

vattenkraft höjas till 25 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att anslaget

bör höjas med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Regeringen

bör lämna förslag till riksdagen om förändringar i lagstiftning och regelverk

som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige, anser

motionärerna.

Åtgärder för effektivare energianvändning (B 3)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

90,0 90 90 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare energianvändning i enlighet

med riktlinjerna för 1997 års energipolitiska beslut. En slutsats som

framkommit genom de utvärderingar som gjorts är enligt regeringen att det finns

behov av att ytterligare utveckla rutiner för resultatmätning och utvärdering

av denna typ av energipolitiska åtgärder. Enligt riksdagens beslut skall de

tidigare årens insatser för effektivare energianvändning fortsätta i delvis nya

former. Anslaget avser åtgärder för effektivare energianvändning och skall i

kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering

bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med

energi. Ett förslag till förordning med detta innehåll avses anmälas till

Europeiska kommissionen för granskning av dess förenlighet med

statsstödsreglerna.

I programmet ingår åtgärder avseende information och utbildning, teknik-

upphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning. Regeringen föreslår

för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 446 miljoner kronor

för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt följande: 60 miljoner kronor

avser information och utbildning, 100 miljoner kronor avser teknik-upphandling

av energieffektiv teknik, 40 miljoner kronor avser provning, märkning och

certifiering av energikrävande utrustning samt 250 miljoner kronor avser

kommunal energirådgivning.

Enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare har godkänt skall bidragssystemet

avseende kommunal energirådgivning träda i kraft den 1 januari 1998, men avse

verksamhet som har påbörjats tidigast den 1 juli 1997. Stödet bör enligt

regeringen utformas så att det bidrar till att underlätta för kommunerna att ge

en objektiv, lokalt och regionalt anpassad information och rådgivning både till

enskilda och till lokala organisationer. Den nya energimyndigheten skall

ansvara för bidragssystemet. Alla kommuner skall ges möjlighet, efter ansökan

till energimyndigheten, att få bidrag. Bidrag lämnas i form av dels ett

grundbidrag, dels ett invånarrelaterat bidrag. En utgångspunkt är att alla

kommuner har rätt till ett grundbidrag på minst 150 000 kr per år under

femårsperioden. Regeringen anser vidare att kommuner med fler än 30 000

invånare bör ha rätt till ett tilläggsstöd. Stödet skall fördelas

schablonmässigt med hänsyn till kommunernas folkmängd.

Motionerna

I motion 1997/98:N282 (m) understryks att satsningar på informationsåtgärder

bör genomföras för att minska sökkostnaderna för hushåll och företag.

Motionärerna vill att NUTEK:s verksamhet med upphandling av energieffektiv

teknik också bör ges ett fortsatt stöd. I motionen yrkas ett anslagsbelopp på

32 miljoner kronor, vilket innebär ett minskat anslag med 58 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare

redovisats - att anslaget minskas med 43 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Helt andra ståndpunkter förs till torgs i motion 1997/98:N283 (mp). Här sägs

inledningsvis att den nya energimyndigheten i det fortsatta

teknikupphandlingsprogrammet bör hålla fast vid det gamla programmets

inriktning och tilldela det rimliga resurser motsvarande 60 miljoner kronor per

år, dvs. en total planeringsram om 300 miljoner kronor över fem år. Den

kommunala energirådgivningen bör vidare få stöd från central nivå med

specialkompetens och resurser för att stödja kommunerna utifrån deras

varierande förutsättningar. Motionärerna föreslår inledningsvis 75 miljoner

kronor per år, totalt 375 miljoner kronor över perioden 1998-2002, till

kommunal energirådgivning. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås

ett anslag på 155 miljoner kronor, vilket innebär 65 miljoner kronor utöver

regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas ett oförändrat anslag,

dvs. 155 miljoner kronor.

I motion 1997/98:N220 (mp) framförs uppfattningen att det vid sidan av

energirådgivning inför den stora energiomställningen finns ett lika stort behov

av kompetent miljörådgivning. En sådan kommunal energi- och miljörådgivning,

byggd på försiktighets- och substitutionsprinciperna samt på kommunens eget

Agenda-21 arbete, skulle innebära en snabbare kunskapsspridning, anser

motionären. I motionen yrkas därför att bidraget till kommunal energirådgivning

skall utgå till både energi- och miljörådgivning.

Tydliga anvisningar måste ges, sägs det i motion 1997/98:216 (kd), om att de

som är direkt involverade i arbetet med effektivare energianvändning och som

bäst bör kunna bedöma användningsområdet får del av anslaget.

Energiforskning (B 4)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

320,0 398 405 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling på

energiområdet. Insatserna för forskning och utveckling skall bidra till en

ekologiskt och ekonomiskt uthållig samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som

den grundläggande energiforskningen ges därför större resurser.

Resurser avsätts för att bevaka den internationella forskningen och för att

utnyttja resultaten nationellt. I programmet ingår stöd till energiforskning,

forskning om energisystemet och forskningssamarbete med länderna i

Östersjöregionen samt forsknings- och utvecklingsinsatser avseende

etanolproduktion från skogsråvara. Regeringen föreslår för verksamheten en

ekonomisk planeringsram om sammantaget 2 800 miljoner kronor för perioden

1998-2004. Ramen fördelas enligt följande: 2 310 miljoner kronor avser

energiforskning, 210 miljoner kronor avser forskning om energisystemet,

70 miljoner kronor avser forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen

och 210 miljoner kronor avser insatser avseende etanolproduktion från

skogsråvara.

Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till

energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Sådana

bemyndiganden föreslås även för år 1998 för att möjliggöra kontinuitet och

långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet. Regeringen beräknar behovet

av åtaganden inom energiforskningsområdet för åren 1999-2004 till 90, 60, 40,

30, 20 respektive 10 miljoner kronor.

Motionerna

Statens stöd till utvecklingen på energiområdet bör koncentreras till de

områden där få andra aktörer har möjlighet att ta ansvar, anförs det i motion

1997/98:N223 (m). Forskning och utveckling är ett mycket långsiktigt och

tålamodsprövande arbete. Regeringen behandlar fusionsforskningen alltför

lättvindigt, kritiserar motionärerna. Denna forskning präglas av mycket långa

tidsperspektiv och kräver långsiktigt internationellt samarbete för att nå

framgång. Fortsatta ansträngningar i samarbete med andra stater är motiverade,

och Sveriges medverkan inom fusionsforskningen bör därför säkerställas,

understryks det.

Statligt stöd till energiforskning bör finnas även fortsättningsvis,

framhålls det i motion 1997/98:N282 (m). Dock vill motionärerna lyfta ur

satsningarna på etanolproduktion ur den sjuåriga ekonomiska planeringsramen.

Därför föreslås att anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare

redovisats - att anslaget minskas med 120 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Det behövs ny kunskap inom hela området för biobaserade drivmedel, slås det

fast i motion 1997/98:N283 (mp). Såväl miljöeffekter som produktionsteknik och

distributionssystem behöver utredas och utvecklas. Den största resursbasen för

ett svenskt förnybart drivmedelssystem är skogen. Därför är det av största vikt

att forskning och utveckling avseende drivmedel från skogsråvara intensifieras,

argumenterar motionärerna. De föreslår att en planeringsram om 300 miljoner

kronor, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall beräknas för

utveckling av ny teknik för motoralkoholproduktion från skogsråvara under en

sjuårsperiod fr o m år 1998. I fråga om övriga planeringsramar under anslaget

för energiforskningen ansluter sig motionärerna till regeringens förslag. I

Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 340 miljoner kronor till

anslaget, villket innebär en nivå som ligger 10 miljoner kronor över

regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 411

respektive 418 miljoner kronor, dvs. 13 miljoner kronor årligen utöver

regeringens beräkning.

I motion 1997/98:N216 (kd) uttalas stöd för regeringens uppfattning om

programmen Energiforskning, Bidrag till Energiteknikfonden och Introduktion av

ny energiteknik. Nödvändigheten av demonstrationsanläggningar för att i full

skala pröva förgasningsteknik för biobränslen betonas. En framgångsrik

utveckling av solceller kan, enligt motionärerna, bli av betydelse för

energiförsörjningen i Sverige.

Bidrag till Energiteknikfonden (B 5)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

90,0 130 130 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och

branscher. Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen skall

genomföras i samverkan mellan staten och näringslivet. Verksamheten innebär en

fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för

branschgemensam forskning.

Energiteknikfonden bör även fortsättningsvis bidra till att främja

konkurrensneutralt samarbete, menar regeringen. I propositionen sägs att medel

från Energiteknikfonden bör kunna användas för att täcka upp till 50 % av

kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete. Regeringen avser att

bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för verksamheten och samordna

den med berörda sektorsmyndigheter.

Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om sammantaget 870 miljoner

kronor avseende perioden 1998-2004 för Energiteknikfondens

finansieringsverksamhet.

Motionerna

I motion 1997/98:N245 (s) påpekas att Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)

har fått regeringens uppdrag att genomföra ett s k FUD-program (Forsknings-,

Utvecklings- och Demonstrationsprogram) inom området biobaserade drivmedel.

Programmets resultat, sägs det, pekar på att biodrivmedel har stor potential

för förbättring av emissioner. Det är enligt motionärerna angeläget att nu ägna

uppmärksamhet åt bl a utveckling av motorer och demonstration av fordon.

Motionärerna anser att FUD-insatserna inom KFB bör fortsätta inom områdena ren

etanol, blandbränsle och biogas. Förslagsvis kan, heter det i motionen, en del

av de energimedel som avsätts i budgeten för år 1998 till Energiteknikfonden

anvisas till en fortsättning av biodrivmedelsprogrammet hos KFB.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare

redovisats - att anslaget minskas med 34 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

I motion 1997/98:N283 (mp) anläggs en mer expansiv syn på Energiteknikfondens

verksamhet. Motionärerna anser att en ekonomisk planeringsram om sammantaget 1

miljard kronor behövs för förstärkning av Energiteknikfonden under perioden

1998-2004. Detta motiveras i motionen bl a med behovet av en kraftig satsning

på demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad

kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft.

I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslås att 103 miljoner kronor, dvs

13 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För

åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 150 miljoner kronor, dvs 20 miljoner

kronor utöver regeringens beräkning.

Introduktion av ny energiteknik (B 6)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

160,0 230 230 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag.

Energiteknikbidraget inrättas för att stödja ny teknik som, med reducerad risk

för företagen, kan utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell

användning. I budgetpropositionen sägs att energiteknikbidrag skall kunna

lämnas med högst 50 % av investeringen. Det blir en uppgift för den nya

energimyndigheten att i samarbetet med industrin komma fram till områden som

skall prioriteras. Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om

sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden 1998-2004 för introduktion av ny

energiteknik.

Våren 1992 beslöt riksdagen att anvisa 625 miljoner kronor till ett anslag

för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle under en

femårsperiod t.o.m. första halvåret 1997 (prop. 1991/92:97, bet. NU25).

Kvarvarande, ej utbetalda, medel på anslaget drogs in efter årsskiftet 1996/97

i enlighet med bestämmelserna i lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Regeringen

beslöt senare i maj 1997 att föreskriva att NUTEK fr.o.m. budgetåret 1997

skulle kunna rekvirera och använda högst 380 miljoner kronor ur

Energiteknikfonden för att fullfölja gjorda åtaganden samt för beslut om stöd

före utgången av juni månad 1997 till nya projekt enligt förordningen

(1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle. Därefter har

beslut fattats bl.a. om ett projekt i Piteå för förgasning av svartlut på

totalt 237 miljoner kronor.

De åtaganden som NUTEK har gjort med stöd av förordningen om stöd för att

främja användningen av biobränsle, och som leder till anslagsbelastning fr.o.m.

den 1 januari 1998, bör enligt regeringens förslag finansieras med medel från

det nu aktuella anslaget. Därigenom kan, anför regeringen, stödet till

utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle utvidgas till ett

generellt stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag i enlighet med

riksdagens tidigare beslut. Medel ur Energiteknikfonden bör därför inte längre

disponeras för detta ändamål.

För att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det industriella

forsknings- och utvecklingsarbetet är det nödvändigt att åtaganden kan göras

även efter det aktuella budgetåret, heter det. Regeringen beräknar behovet av

åtaganden för åren 1999-2004 till 90, 90, 50, 50, 50 respektive 50 miljoner

kronor eller totalt 380 miljoner kronor och föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att besluta om sådana åtaganden.

Motionerna

I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats

- att anslaget minskas med 60 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

För att minska risken för det energiföretag som står bakom en

demonstrationsanläggning med ny energiteknik bör vissa garantier kunna ställas

som kan täcka kostnader för driftsavbrott m.m., anförs det i motion 1997/98:

N283 (mp). Medel för detta borde kunna tas ur det nu aktuella anslaget.

Motionärerna anser att anslaget bör ges en planeringsram om sammantaget 2 000

miljoner kronor för perioden 1998-2004, vilket är 390 miljoner kronor utöver

regeringens förslag. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 215

miljoner kronor, ett belopp som överstiger regeringens förslag med 55 miljoner

kronor. För vartdera åren 1999 och 2000 beräknas anslaget i detta

budgetalternativ till 285 miljoner kronor, en nivå som innebär en ökning med 55

miljoner kronor jämfört med regeringens beräkningar. I motionen yrkas också att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik

innebärande åtaganden om högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115

miljoner kronor för år 2000, högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60

miljoner kronor för år 2002, högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60

miljoner kronor för år 2004.

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (B 7)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

50,0 50 50 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser. Sådana insatser ingår som en viktig del i strategin för minskad

klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen inriktas på

bilateralt och multilateralt samarbete avseende s.k. gemensamt genomförande

inom ramen för klimatkonventionen. Ett exempel som nämns i propositionen gäller

fortsättningen och utvecklingen av programmet för svenska klimatpolitiskt

motiverade insatser - inriktat på energieffektivisering och förnybara

energislag - i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Ansvarig myndighet i detta fall är

NUTEK, som har utarbetat rapporter i fråga om flertalet av de projekt som

hittills genomförts i de baltiska länderna. Av rapporteringen framgår att

insatserna hittills resulterat i en minskning av koldioxidutsläpp på drygt

300 000 ton per år.

Enligt det energipolitiska beslutet skall inriktningen av det nyssnämnda

programmet för insatser i Baltikum och Östeuropa omprövas inför budgetåret

1999. I det sammanhanget skall också myndighetsansvaret för de statliga svenska

insatserna på energiområdet i Baltikum och Östeuropa ses över.

Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om

sammantaget 350 miljoner kronor för perioden 1998-2004.

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (B

8)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

5,0 5 5 (milj. kr.)

Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som

har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning

m.m. av olja, naturgas eller kol och förordningen (1988:805) om statligt stöd

ur Energiteknikfonden, m.m.

Förluster i garantisystemet t.o.m. år 1995/96 uppgår till sammantaget ca

93,8 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen visar att inga

garantier beräknas behöva bli infriade under innevarande budgetår. Beräknade

förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998, 1999 och

2000.

Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (B 9)

Propositionen

Förslag Beräknat

1998 1999 2000

200,0 200 - (milj. kr.)

Anslaget disponeras för åtgärder som stärker el- och värmeförsörjningen i

Sydsverige. Regeringen beslöt i juni 1997 att inrätta en delegation med uppgift

att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Delegationen skall

redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999.

Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av

el från de bägge reaktorerna i Barsebäck genom effektivare energianvändning,

konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor.

Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med avseende på

energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla

el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, anför regeringen. I delegationens

uppdrag ligger att initiera åtgärder som stärker regionens el- och

värmeförsörjning. Åtgärderna skall kunna gälla såväl energihushållning och

minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Delegationen

skall bidra med planerings- och projekteringsstöd och utreda behovet av

investeringar i infrastruktur. Effektivare energianvändning och en ökad

användning av förnybara energislag är angelägna mål liksom ett bättre

utnyttjande av det befintliga naturgasnätet.

Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram för verksamheten om

sammantaget 400 miljoner kronor för åren 1998 och 1999.

Motionerna

I motion 1997/98:N282 (m) betraktas förslaget om ett särskilt åtgärdsprogram

för Sydsveriges energiförsörjning som en följd av den planerade, förtida

avvecklingen av Barsebäcksverket. Åtgärden, fortsätter motionärerna, får till

följd att elproduktion motsvarande 60 % av elbehovet i Skåne bortfaller. Mot

denna bakgrund avvisas regeringens förslag till anslag för detta ändamål.

I motion 1997/98:Fi510 (fp) framförs i sak samma yrkande - mot bakgrund av

att Folkpartiet motsätter sig stängningen av Barsebäcksverket - att anslaget

inte skall uppföras på statsbudgeten.

Den särskilda delegation som nu tillsätts för Sydsverige är enligt vad som

sägs i motion 1997/98:N216 (kd) obehövlig. I motionen föreslås att delegationen

skall avvecklas. De särskilda insatser som kan komma att behövas för el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige kan hanteras av den nya energimyndigheten, sägs

det. Mot denna bakgrund yrkas att det föreslagna beloppet för ändamålet minskas

med 180 miljoner kronor för år 1998.

Bidrag till investeringar i solvärme (B 10)

Motionen

Miljöpartiet står fast vid sin uppfattning att det är nödvändigt med fortsatt

stimulans till solvärmeutbyggnaden, framhålls det i motion 1997/98:N283 (mp).

Motionärerna anser att det även fortsättningsvis bör finnas ett

investeringsstöd om 25 % av investeringskostnaden för utbyggnad av solvärme i

bostäder och andra tillämpningar. För att finansiera denna bidragsnivå föreslår

motionärerna att 50 miljoner kronor per år - en total planeringsram om 250

miljoner kronor över perioden 1998-2001 - avsättes till investeringsbidrag för

solvärme. Motionärerna yrkar också att riksdagen bemyndigar regeringen att

under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till

investeringar i solvärme innebärande åtaganden om högst 50 miljoner kronor för

vart och ett av åren 1999 fram till 2002.

Vid byggande av ett hållbart energisystem kommer solenergin att utgöra en

viktig del, understryks det i motion 1997/98:N226 (mp). Ändå, fortsätter

motionärerna, nämns inte solvärmen i diskussionen om den svenska

energiomställningen. Att det statliga stödet, som funnits i olika former sedan

1970-talet, tagits bort är mycket negativt för branschens utveckling, heter

det. Stödet har på ett effektivt sätt medverkat till att svensk solvärme blivit

världsledande. Investeringsbidraget har under de senaste åren legat på 25 %. I

motionen sägs att subventionen var det incitament som skapade extra intresse

för långsiktig och mindre sårbar energiförsörjning. Tekniken och marknaden

måste få möjlighet att utvecklas, lyder budskapet. Solvärmen, som mycket

begränsat påverkar miljön, har nu ett sämre konkurrensläge än andra energislag,

hävdar motionärerna. I motionen yrkas därför att regeringen skall återkomma

till riksdagen med förslag till särskild miljöbonus för solvärmen.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslöt våren 1997 om riktlinjer för energipolitiken. Den svenska

energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi

på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en

effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med

låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen

till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för

omställningen av det svenska energisystemet som beslutats av riksdagen (prop.

1996/97:84, bet. NU12). Detta program omsluter totalt ca 9 miljarder kronor och

avser tiden fram t.o.m. år 2004. Det nämnda beloppet omfattar dels insatser för

forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6 miljarder kronor, dels

åtgärder för att kompensera bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i

Barsebäck på 3,1 miljarder kronor. Åtgärderna syftar till att på ett

kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det

befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från

förnybara energikällor. Särskilda åtgärder planeras för att utveckla el- och

värmeförsörjningen i Sydsverige. Energipolitiska insatser på klimatområdet

planeras. En ny central energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998.

Riksdagen har godkänt (bet. 1997/98:FiU1 s. 197) den i budgetpropositionen

för år 1998 föreslagna ramen för utgiftsområdet om 1 583 miljoner kronor. För

år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603

miljoner kronor. Utskottet har i det föregående motiverat sin principiella syn

på energipolitiken. Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag

till fördelning av utgiftsramen på anslag välavvägd. Anslagen har grovt delats

upp på två verksamhetsområden inom utgiftsområdet: energisystemfrågor och

anslag för omställning och utveckling av energisystemet. I det följande kommer

utskottet att behandla några särskilda frågor som aktualiserats i olika

motioner och sedan samlat ta ställning till de av regeringen föreslagna

anslagsbeloppen.

Både Moderata samlingspartiet och Folkpartiet motsätter sig inrättandet av

den nya energimyndigheten; regeringens förslag till anslagsbelopp för denna

myndighet avvisas av de två partierna. I stället yrkas att NUTEK även

fortsättningsvis skall vara ansvarigt för omställningsarbetet på energiområdet.

Utskottet kan inte dela denna syn; en renodlad energimyndighet med ett uttalat

uppföljnings- och utvärderingsansvar mot regering och riksdag kan vara till

stor fördel i energipolitiken. Utskottets bedömning är att kraven på den nya

myndigheten beträffande resultatinformation till regering och riksdag kommer

att vara mer omfattande än de som gällt för NUTEK:s vidkommande. I övrigt vad

gäller de synpunkter som framförs från företrädarna för Moderata

samlingspartiet är dessa kopplade till den principiella syn på

kärnkraftsavvecklingen som utskottet tidigare har behandlat i betänkandet. Det

anslag som föreslås för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige skall enligt

företrädarna för de nämnda två partierna, men även Kristdemokraterna, inte

anslås. Även här är kritiken kopplad till det som utskottet tidigare diskuterat

beträffande synen på konsekvenserna av kärnkraftsavvecklingen och takten i

omställningsarbetet.

Utskottet kan konstatera att Kristdemokraterna stöder regeringens förslag

till anslag, förutom avstyrkan av anslaget till åtgärder i Sydsverige och krav

på ytterligare resurser till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor.

Miljöpartiet föreslår kraftiga ökningar på samtliga anslag inom

omställningsprogrammet. Partiet föreslår ett nytt anslag för bidrag till

investeringar i solvärme; här vill utskottet anföra, i likhet med vad som sades

våren 1997, att stödet på området lett till att marknadssituationen för

solvärme påtagligt förbättrats under de senaste åren. Den prioritering som

gäller är att åtgärder som medför ett eltillskott eller en direkt elbesparing

går före t.ex. satsningar på solvärme som ger minst energitillskott under den

del av året när behovet av en effektminskning i elnätet är som störst.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av regeringen föreslagna anslagen

för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 21 Energi (se bilaga). Likaså tillstyrks

de övriga här aktuella förslagen till riksdagsbeslut som lagts fram i

budgetpropositionen. Samtliga nu berörda motionsyrkanden avstyrks därmed.

Affärsverket svenska kraftnät

Propositionen

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det

svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:

87, bet. NU38). Svenska kraftnät är enligt förordningen (1994:1806) om

systemansvaret för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995 systemansvarig

myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1). Svenska kraftnät skall enligt

riksdagens beslut ansvara för driften av stamnätet, den löpande momentana

elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet.

Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras helt genom intäkterna från

verkets affärsverksamhet, med undantag för elberedskapsverksamheten som täcks

med anslag på statsbudgeten.

Enligt Svenska kraftnäts årsredovisning för år 1996 har verksamheten under

året präglats främst av ikraftträdandet av det nya regelverket för elmarknaden

och tillkomsten av den gemensamma svensk-norska elmarknaden.

I juni 1996 ansökte verket om koncession för den s.k. Polenlänken, en

likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Regeringen har genom beslut i

juli 1997 med stöd av ellagen beviljat Svenska kraftnät koncession för

Polenlänken.

Svenska kraftnäts omsättning under år 1996 uppgick till ca 2 279 miljoner

kronor, varav ca 2 192 miljoner kronor utgjordes av nät- och systemintäkter.

Intäkterna var något lägre än år 1995, då intäkterna uppgick till ca 2 300

miljoner kronor. Detta beror på minskade överföringar på stamnätet till följd

av den låga vattenkraftproduktionen under år 1996. Resultatet år 1996 uppgick

till ca 592 miljoner kronor. Räntabiliteten på justerat kapital efter skatt var

10,3 % och soliditeten 46,8 %.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några

invändningar i revisionsberättelsen över Svenska kraftnäts årsredovisning för

år 1996. Regeringen bedömer att verksamheten vid Svenska kraftnät har bedrivits

i enlighet med de mål och den inriktning som verket ålagts. Regeringen har

fastställt årsredovisningen och Svenska kraftnäts förslag till utdelning.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren

1998-2000 för affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga

investeringsplanering för stamnätet inklusive utlandsförbindelserna. De

planerade investeringarna inom affärsverkskoncernen under perioden beräknas

beloppsmässigt till ca 4 400 miljoner kronor. Planen omfattar dels

investeringar i stamnätet och utrustning för telekommunikation (inklusive

optofibrer) om ca 1 680 miljoner kronor, dels investeringen i Polenlänken om ca

2 720 miljoner kronor.

Investeringarna i stamnätet avser enligt förslaget dels åtgärder i befintliga

anläggningar (s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 510 miljoner kronor, dels

nyinvesteringar om sammanlagt ca 590 miljoner kronor. Reinvesteringarna syftar

i första hand till att behålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten i

elsystemet och till att uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga

anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar förnyelsebehovet under de kommande

åren till följd av en stigande åldersstruktur i anläggningarna i det svenska

stamnätet.

Investerings- och finansieringsplanen omfattar även åtgärder till följd av

avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Dessa beräknas uppgå till

sammanlagt 360 miljoner kronor, varav 240 miljoner kronor utfaller under

perioden 1998-2000. Svenska kraftnät bedömer att det inom affärsverket inte

uppkommer något ytterligare lånebehov under perioden 1998-2000. Affärsverkets

investeringsverksamhet kommer att finansieras med egna medel. Investeringarna i

Polenlänken, som är avsedda att genomföras i dotterbolaget SwePol Link AB,

planeras att finansieras dels genom extern upplåning om ca 2 040 miljoner

kronor, dels genom delägarlån om sammanlagt ca 680 miljoner kronor. Svenska

kraftnäts andel av delägarlånen beräknas till ca 347 miljoner kronor.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren

1998-2000 sammanfattas i tabellen på nästa sida. Svenska kraftnäts

verksamhetsplan för åren 1998-2000 innebär ett budgeterat resultat på 563, 453

respektive 468 miljoner kronor. Därvid beräknas en avkastning på justerat eget

kapital på 9 % år 1998 och 7 % åren 1999 och 2000.

Svenska kraftnät föreslår en oförändrad ram på 2 500 miljoner kronor för

affärsverkets upplåning. Därutöver föreslår verket att det får disponera en

rörlig kredit i Riksgäldskontoret om 100 miljoner kronor. Svenska kraftnät

föreslår inga förändringar av det nuvarande soliditetsmålet på lägst 38 %.

Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen att verket även

fortsättningsvis skall bemyndigas att dels bilda aktiebolag med ett

aktiekapital om högst 10 miljoner kronor, dels att inom en sammanlagd ram om 10

miljoner kronor få besluta om förvärv av aktier och andelar i bolag. Vidare

föreslås att det i bemyndigandet skall ingå en rätt att avyttra aktier och

andelar i bolag i vilka Svenska kraftnät för statens räkning förvaltar sådana

tillgångar.

Affärsverkskoncernens svenska kraftnäts investeringar m.m. åren 1998-2000

(miljoner kronor)

-------------------------------------------------------------

| |Totalt |Utbetalt|Prognos|Budget| Beräknat|Beräknat|

| |1998 - |1996 |1997 |1998 |1999 |2000 |

| |2000 | | | | | |

-------------------------------------------------------------

|Investeringar| | | | | | |

|- Stamnätet | 1 | 449 | 203 | 259 | 433 | 407|

| | 099 | | | | | |

-------------------------------------------------------------

|- Telekom- | | | | | | |

|munikationer | 300 | 15 | 47 | 119 | 64 | 117|

-------------------------------------------------------------

|- | 280 | 89 | 850 | 110 | 70 | 100|

|Optofibrer | | | | | | |

-------------------------------------------------------------

|- | 2 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0|

|Polenlänken | 720 | | | 122 | 598 | |

-------------------------------------------------------------

|- Övrigt | 0 | 54 | 0 | 0 | 0 | 0|

-------------------------------------------------------------

|Summa | | | | | | |

|investeringar| 4 | 607 | 335 | 1 | 2 | 624|

| | 399 | | | 610 | 165 | |

-------------------------------------------------------------

|Finansiering | | | | | | |

|- egna medel | 2 | 607 | 335 | 631 | 771 | 624|

| | 026 | | | | | |

-------------------------------------------------------------

|- extern | | | | | | |

|upplåning | 2 | 0 | 0 | 979 | 1 | 0|

| | 373 | | | | 394 | |

-------------------------------------------------------------

|Summa | | | | | | |

|finansiering | 4 | 607 | 335 | 1 | 2 | 624|

| | 399 | | | 610 | 165 | |

-------------------------------------------------------------

Regeringen har inget, meddelas det i budgetpropositionen, att erinra mot de

överväganden och de förslag om verksamhetens mål och inriktning som presenteras

i Svenska kraftnäts treårsplan och anser att den nu redovisade investerings-

och finansieringsplanen för treårsperioden 1998-2000 bör godkännas.

Riksdagens bemyndigande till regeringen att ta upp lån till staten regleras i

lagen (1988:1387) om statens upplåning. Regeringen har i annan del av

budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 6.2)

föreslagit att det i lagen skall tas in bestämmelser som ger regeringen

möjlighet att efter bemyndigande av riksdagen låta affärsverken ta upp lån och

lämna garantier. Dessa bemyndiganden skall lämnas för varje affärsverk och för

ett år i taget. Riksdagen har i november 1997 godkänt lagändringen (bet.

1997/98:FiU1 s. 214).

Regeringen föreslår mot bakgrund härav att Svenska kraftnät under år 1998

skall få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd

ram om 2 500 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den nuvarande

upplåningen i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår vidare i

budgetpropositionen att verket därutöver i enlighet med vad som gäller för

närvarande får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret inom en ram av

100 miljoner kronor.

Regeringen har riksdagens bemyndigande att för år 1997 teckna borgen för och

lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens

aktier och andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor.

Nivån är beräknad på förutsättningen att Svenska kraftnät skall lämna borgen

eller kreditgarantier till bolaget för Polenlänken. Regeringen föreslår att

detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998.

Regeringen har vidare av riksdagen bemyndigats att under år 1997 inom en

total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier

eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen

föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998. Vidare har

regeringen bemyndigats att ge Svenska kraftnät rätt att under år 1997 besluta

om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst

10 miljoner kronor. Regeringen föreslår att även detta bemyndigande kvarstår

oförändrat under år 1998. Vad gäller placering av likvida medel föreslår

regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 låta Svenska

kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.

Motionen

Likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen måste stoppas, framhålls det i

motion 1997/98:N283 (mp). Motionärerna ser en stor risk för att ett ännu större

behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten.

Vidare kommer kabeln, menar motionärerna, att leda till ökade svavelutsläpp som

en följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt

kraftvärme baserad på olja och gas. I motionen yrkas därför avslag på

regeringens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen-länken.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen gav i juli 1997 Svenska kraftnät tillstånd enligt ellagen att

anlägga den s.k. Polenkabeln. Regeringen angav också att kabelns miljöpåverkan

i den aktuella sträckningen inte kunde anses vara av den omfattningen att en

prövning enligt 4 kap. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

- den s.k. naturresurslagen (NRL) - var nödvändig. Regeringsprövning enligt 4

kap. 1 § i NRL är obligatorisk för vissa anläggningar med stor miljö- eller

omgivningspåverkan. Sjökabelförbindelser ingår inte bland dessa. Enligt 4 kap.

2 § i NRL kan dock regeringen i det enskilda fallet besluta att även andra

anläggningar än de som nämns i förstnämnda paragraf skall prövas enligt 4 kap.

NRL. Det gäller anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av

ingripande beskaffenhet.

I ett skriftligt svar på en fråga (1997/98:89) av Eva Goës (mp) i riksdagen i

november 1997 sade näringsminister Anders Sundström bl.a. att en förutsättning

för Polenkabeln är att ett utbyte av el kommer att ske mellan länderna, vilket

kommer att innebära att Sverige under vissa tider kommer att importera el från

Polen. Enligt den bedömning som näringsministern gjorde kommer Sverige att

exportera mer el via kabeln än vad som importeras. Därmed kommer, fortsatte

statsrådet, den fossilbaserade energiproduktionen i Polen att minska. Det finns

inte heller några förutsättningar för import av rysk kärnkraftsbaserad el via

Polenkabeln eftersom det inte finns någon ledningsförbindelse mellan ryska

eller baltiska kärnkraftverk och Polen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka att det för närvarande pågår ett beredningsarbete på

kommunal nivå beträffande den s.k. Polenkabeln. Ett stort antal motions-

yrkanden från den allmänna motionstiden har remitterats för beredning till

bostadsutskottet, under vars ansvarsområde frågor som har anknytning till

tillämpning av naturresurslagen hör. Med det sagda avstyrker utskottet det

aktuella motionsyrkandet.

Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag som berör verksamheten vid

Svenska kraftnät.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98: Jo785 yrkande

7, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222,

1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224,

1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N253, 1997/98:N266 yrkande 1,

1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (mp)

res. 4 (kd)

2. beträffande forskning och kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och 1997/98:N223

yrkande 9,

res. 5 (m, fp, kd)

3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6, 1997/98:N223

yrkande 19 och 1997/98:N269,

res. 6 (m, fp)

res. 7 (mp)

4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N258 och 1997/98:N260,

res. 8 (c)

res. 9 (mp)

5. beträffande vissa bränslefrågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och 1997/98:N273

yrkandena 1-3,

res. 10 (mp)

6. beträffande användning av skogsråvara

att riksdagen avslår motion 1997/98:N266 yrkandena 3 och 4,

res. 11 (m) - motiv.

7. beträffande storskalig biobränsleanvändning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och 1997/98:N223

yrkandena 23 och 24,

res. 12 (m, fp, kd)

8. beträffande anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten

1-8 och 12 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi510 yrkande 5,

1997/98:N210 yrkandena 1 och 2, 1997/98:N216 yrkandena 3, 5-9 och 12,

1997/98:N220, 1997/98:N223 yrkandena 6, 7 och 33, 1997/98:N226,

1997/98:N245, 1997/98:N272 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N277, 1997/98:N282

och 1997/98:N283 yrkandena 3-20

a) godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram dels för verksamheten

under åren 1998 och 1999 avseende anslaget B 9, dels för verksamheten

under perioden 1998-2002 avseende anslagen B 1-B 3, dels för verksamheten

under perioden 1998-2004 avseende anslagen B 4-B 7,

b) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen

innebärande åtaganden om högst 400 miljoner kronor för år 1999, högst 350

miljoner kronor för år 2000, högst 350 miljoner kronor för år 2001 och

högst 245 miljoner kronor för år 2002,

c) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från

förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor

för år 1999, högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner

kronor för år 2001 och högst 95 miljoner kronor för år 2002,

d) godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag

till den kommunala energirådgivningen,

e) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom

energiområdet innebärande åtaganden, inräknat redan fattade beslut, om

högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för år

2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för

år 2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor

för år 2004,

f) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik

innebärande åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90

miljoner kronor för år 2000, högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst

50 miljoner kronor för år 2002, högst 50 miljoner kronor för år 2003 och

högst 50 miljoner kronor för år 2004,

g) medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av

förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle

skall finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget,

h) medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för

energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till

anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,

i) för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi

enligt regeringens förslag i bilaga, dock att anslaget A 1 skall benämnas

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader,

9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten

9-11 och med avslag på motion 1997/98:N283 yrkande 2

a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet

med vad som anges i propositionen,

b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts

beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges i propositionen,

c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad som anges i propositionen.

res. 13 (mp)

Stockholm den 2 december 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Karin

Falkmer (m)*, Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m)*, Barbro Andersson (s),

Kjell Ericsson (c), Marie Granlund (s), Chris Heister (m)*, Dag Ericson (s),

Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m)*, Eva Goës

(mp)*, Göran Hägglund (kd)*, Laila Bäck (s) och Torsten Gavelin (fp)*.

*) Har ej deltagit i beslutet under moment 8.

Reservationer

1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motion

1997/98:N223 (m) står riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 i strid med

utslaget i 1980 års folkomröstning om kärnkraften. Riktlinjerna avviker också

ifrån 1991 års energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet av

hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion

och möjligheterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser skall

avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan

genomföras. Med utgångspunkt i såväl folkomröstningen som 1991 års

energipolitiska beslut finns det enligt utskottets mening inga sakliga skäl för

att fatta beslut om stängning av kärnkraftverk i förtid.

I likhet med vad som sägs i nyssnämnda motion, men som också framförs i

motionerna 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m), innebär en nedläggning av

världens kanske säkraste kärnkraftverk en kapitalförstöring som är unik i

svensk industrihistoria. Den nya inriktningen på energipolitiken kan komma att

skada Sverige som industrination och i en omfattning som utskottet känner stor

oro inför. Utskottet konstaterar vidare att regeringens budgetförslag inte

närmare behandlar hur den förtida avvecklingen skall finansieras.

I fråga om Barsebäcksverket ansluter sig utskottet till den uppfattning som,

förutom i de nyssnämnda motionerna, redovisas i motion 1997/98:N211 (m). Verket

är en energiproducerande kärnkraftsanläggning med hög säkerhetsnivå som innebär

att verket fortsatt kan producera stora mängder elektricitet på ett

kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. Utskottets bedömning är att

reaktorerna i Barsebäck har en lång återstående livslängd. En förtida

avstängning leder till att Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick

när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Bortfallet av el kommer till

väsentlig del att kompenseras med import av kolbaserad el från Danmark.

Avställningen av de två Barsebäcksreaktorerna kommer att leda till ökade

utsläpp av koldioxid, men också förorsaka ökade utsläpp av svaveldioxid och

kväveoxider som bidrar till en ökad försurning. Med hänsyn till de alltmer

sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer avvecklingen att öka

underlaget för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa. Enligt utskottets

mening leder detta till en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa. Även

kärnsäkerheten vid de svenska reaktorerna kan komma att påverkas. Det faktum

att förslaget om avställning av reaktorerna i Barsebäck uppfattas som

godtyckligt och irrationellt motverkar det aktiva ansvarstagande och

säkerhetstänkande hos personalen som är ett bärande inslag i det svenska

säkerhetskonceptet.

Utskottet vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder

fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen,

inve-steringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information

som elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. Det finns anledning

att framhålla den bristande överensstämmelse som föreligger mellan 1997 års

energipolitiska riktlinjer - som bygger på ett planmässigt tänkande - och den

nyligen avreglerade svenska elmarknaden; den otillfredsställande kongruensen

blir ännu större med hänsyn till att en öppnare europeisk elmarknad är på väg

att etableras. Energipolitiken i stort måste enligt utskottets mening bygga på

samma principer som dem som gäller för elmarknaden. Den fortlöpande

omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst

om statsmakterna kan ge långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen,

industrin och hushållen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret för

sin utveckling och miljöanpassning. Utskottet menar att avregleringen av

elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av

produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. En reaktor kan därmed

drivas vidare så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att årligen

reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav och

driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer annan

produktion in som ersättning och reaktorn läggs ned.

Utskottet finner också väl grundad anledning till farhågor - vilka också

kommer till uttryck i samtliga nyssnämnda motioner men även i motion

1997/98:N222 (m) - för att riktlinjerna för klimatpolitiken nu i praktiken har

övergivits. Enligt riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19)

skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års

nivå år 2000, för att därefter minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU

förhandlat till sig en möjlighet att öka de svenska utsläppen med 5 % till år

2010. I detta sammanhang bör betonas att utskottet avvisar alla planer på en

storskalig introduktion av naturgas på det sätt som föreslås i motion

1997/98:N286 (s). En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en

väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.

Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi

själva bidragit till och undertecknat. Denna politik - att motivera en

ogenomtänkt, förtida avveckling av en fungerande energiproduktion med en

övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik

leder till kraftigt höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att

välmotiverat karakteriseras som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka

att en sådan otydlig hållning i energipolitiken i längden inte låter sig

försvaras. I likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:N223 (m) och

1997/98:N224 (m) - och i linje med vad som anförs i motionerna 1997/98:N244 (s)

och 1997/98:N266 (s) - vill utskottet härutöver erinra om att svensk

basindustri är elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder

till höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut påstås att industrin skall

skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer

avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge

för den elintensiva industrin. Detta får negativa effekter för de olika

regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett

stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas

av kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet anser vidare att regeringen knyter orealistiska förhoppningar till

möjligheterna att undvika de negativa effekter som en kärnkraftsavveckling för

med sig genom att minska elförbrukningen i hushållssektorn. Att bygga om ett

småhus med direktverkande elvärme till annan uppvärmningsform beräknas kosta

mellan 80 000 och 150 000 kr enligt vad utskottet erfarit. Trots statliga

investeringsstöd kommer de berörda husägarna därmed att tvingas att betala upp

till ca 100 000 kr för att ersätta sin nuvarande, oftast fullt

funktionsdugliga, elvärme.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för

att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod

frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.

Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som

tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och

sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det

energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri

överhängande. Som påpekas i motion 1997/98:N223 (m) kan det bli mer lönsamt att

släppa vattnet förbi kraftverken än att ta till vara det för att producera el.

Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom skatteåtgärder

eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att bli en ökad

användning av olja med de negativa konsekvenser för miljön och handelsbalansen

som detta för med sig.

Enligt utskottets uppfattning är det också motsägelsefullt att på det sätt

som sker lägga fast energipolitiska riktlinjer som i så hög grad avviker från

1991 års riktlinjer och samtidigt i väsentlig omfattning hålla fast vid de

omställningsprogram som infördes vid 1991 års energipolitiska uppgörelse. På

initiativ av bl.a. utskottet har olika delar av 1991 års energipolitiska

omställningsprogram utvärderats. Dessa utvärderingar har alla påvisat

allvarliga brister. Programmens struktur har ansetts vara svåröverskådlig och

resultat-uppföljningen bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på ett

osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera

kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen. Utskottet kan inte finna att

de i budgetpropositionen föreslagna programmen innebär någon förbättring i

dessa avseenden.

Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om

Vattenfalls framtida roll. Det är ingen tvekan om att en politisk styrning av

bolaget skadar förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och utomlands. En

sådan styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Enligt

utskottets uppfattning - som överensstämmer med ett yrkande i motion

1997/98:N223 (m) - bör Vattenfall även i fortsättningen bedriva sin verksamhet

självständigt och på affärsmässiga grunder. Utskottet ansluter sig också till

vad som sägs i nyssnämnda motion om att ägandet av Vattenfall måste breddas.

Med det anförda tillstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena i motionerna

1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N224 (m) och

1997/98:N240 (m). Det sagda ligger också delvis i linje med de i detta avsnitt

berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N244 (s), 1997/98: N266 (s),

1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd).

Av de nyss redovisade ställningstagandena framgår att utskottet bestämt

avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur ekonomiska

styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel

i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt

utskottets uppfattning inte realistiskt. En sådan energipolitik skulle få

förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och därmed för sysselsättning,

välfärd och konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till följd en

drastiskt försämrad miljö med negativ klimatpåverkan.

Slutligen avstyrker utskottet även det aktuella yrkandet i motion

1997/98:N253 (c) beträffande takten i kärnkraftsavvecklingen; ett bestämt

schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till effekterna på

samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella konkurrenskraft -

som utskottet i det föregående har redogjort för - kan inte bilda utgångspunkt

för energipolitiken inför 2000-talet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N211, 1997/98:N222,

1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224

och 1997/98:N240, med anledning av motionerna 1997/98:K715 yrkande 6,

1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N244

och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253,

1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1997/98:Jo785 (fp) vill utskottet

understryka vikten av att utformningen av den framtida energipolitiken anpassas

till de nya omständigheter som tillkommit under senare år: energifrågornas mer

tydliga globala karaktär, den förändrade bedömningen av de svenska

kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd och avregleringen av den svenska

elmarknaden, som innebär att elkunderna fått större makt att påverka de

produkter och de tjänster som erbjuds.

De energipolitiska besluten bör enligt utskottets uppfattning begränsas till

att fastställa övergripande mål och de styrmedel som behövs för att målen skall

nås. Enligt utskottets uppfattning bör staten använda sig av ekonomiska

styrmedel i energipolitiken. Med ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på

miljöförstöringen från de fossila energikällorna. I tillämpningen av styrmedlen

måste hänsyn tas till att förnybara energislag kräver tid för att utvecklas och

erbjudas på marknaden till konkurrenskraftiga priser. Med rådande höga

arbetslöshet och instabila offentliga finanser är en långsiktig energipolitik

som syftar till en successiv omställning av energisystemet att föredra framför

en kortsiktig politik som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar.

Riksdagens beslut våren 1997 att snabbavveckla kärnkraften kommer med stor

sannolikhet att medföra en försämrad miljö. Likaså riskerar det långsiktiga

investeringsklimatet att fördärvas i sådan omfattning att det innebär ett

direkt hot mot arbetstillfällena och välfärden. Mot denna bakgrund beklagar

utskottet avsaknaden av bedömningar och analyser av konsekvenserna av den

förordade avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck - inte minst de budgetära

effekterna. De medel som är kopplade till stängningen av kärnkraftverket i

Barsebäck borde i stället användas för en kraftfull satsning på kärnsäkerhet i

Östeuropa.

Enligt utskottets mening skall energipolitiken långsiktigt vara inriktad på

att underlätta och medverka till att fossila bränslen som kol, olja och

naturgas (riktigare benämnt fossilgas) samt kärnkraft byts ut i

energiframställningen. De skall ersättas av ekologiskt hållbara energikällor,

som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och inte förbrukar ändliga

resurser. Denna omställning av energisystemet måste ske med hänsyn tagen till

Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning. Den kortsiktighet som

enligt utskottet präglar 1997 års energipolitiska riktlinjer riskerar att

kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin att upprätthålla sin

konkurrenskraft. Följderna blir ytterligare försämrad sysselsättning och

välfärd, urholkade offentliga finanser samt krympande ekonomiska ramar för

hushållen.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om

riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av

riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från

fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter

minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de

svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att

utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på

det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften.

En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av

koldioxidutsläppen, omintetgöra koldioxidmålet samt allvarligt försämra

konkurrensförutsättningarna för biobränslet. Därigenom skulle Sverige tvingas

att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och

undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida

avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett

ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt

höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras

som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig

hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den

utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga

målkonflikt få en tydlig genomlysning.

Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna

1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är

elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda

elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin

skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer

avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge

för den elintensiva industrin. Detta leder till negativa effekter för de olika

regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett

stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas

av kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för

att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod

frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.

Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som

tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och

sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det

energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri

överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än

att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att

använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den

omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa

konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig.

Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om

Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både

medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig

utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant

tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan

befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som

ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning

riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet

för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls

upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall

även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga

grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt.

Utskottet har i det föregående redovisat de fördelar som finns förknippade

med att använda ekonomiska styrmedel i energipolitiken. Det bör framhållas att

denna ståndpunkt avviker från den syn på ekonomiska styrmedel som uttrycks i

motion 1997/98:N283 (mp). Att använda ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en

slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt utskottets uppfattning

inte realistiskt. Detta kommer att kräva ett mycket högt skatteuttag på

kärnkraftsel för att uppnå den styreffekt som krävs för att nå en sådan

måluppfyllelse. Följdverkningarna av en sådan tillämpning av ekonomiska

styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En sådan generell höjning av

prisnivån på el leder till att industrins kostnadsläge kommer att stiga mycket

brant, vilket riskerar att allvarligt urholka den internationella

konkurrenskraften. Detta medför minskad sysselsättning och försvagade

skattebaser vilket påverkar finansieringen av den gemensamma sektorn. Det

aktuella yrkandet avstyrks.

Även det här berörda yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) avvisas av utskottet;

ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till

effekterna på samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella

konkurrenskraft kan inte bilda utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-

talet.

Med det anförda tillstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motion

1997/98:Jo785 (fp). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda yrkanden

i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98:N216 (kd), 1997/98:N211 (m),

1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98: N240 (m),

1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo785 yrkande 7, med anledning av

motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1,

2 och 10, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31,

32 och 35, 1997/98:N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266

yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande

1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ansluta sig till den principiella syn på energipolitikens

utformning som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp). Energisystemet måste

genomgå en total omställning som innebär en elproduktion med förnybara

energislag och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år

bör återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste fem

åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som

koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.

Utskottet anser att den svenska energipolitikens mål skall vara att inom

ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa

förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som medför

att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga

totalkostnader. En skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp

och lägre skatter på arbete bör genomföras. Den allmänna energiskatten, som bör

utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör kompletteras med produktions- och

miljörelaterade skatter. Enligt utskottets mening bör den i budgetpropositionen

för år 1998 aviserade översynen av energibeskattningen göras utifrån vad

utskottet nu anfört.

Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för energipolitiken bör såväl kärnkraften

som fossila bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet. Kärnkraften bör

avvecklas helt, medan målsättningen för fossila bränslen bör vara att

användningen skall minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att

bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut. En minskad andel

kärnkraftsel bör kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering

från eluppvärmning samt effektivare elanvändning och hushållning, dels en

utbyggnad av ny elproduktion med förnybara energislag. Även för miljövänliga

energislag gäller det att finna en optimal snarare än en maximal nivå på

användningen. Sålunda får t.ex. biobränslen inte användas i en sådan omfattning

att skogen och den biologiska mångfalden utarmas. Inte heller får energigrödor

drivas fram med hjälp av ett intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och

kemikalier. Vikten av en effektivisering av energianvändningen kan därför inte

nog understrykas.

Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi som går ut på att aktivt

utnyttja marknadsekonomiska styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av

kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala sina fulla kostnader.

Effekterna av dessa styrmedel kommer emellertid inte att nås så fort att de kan

utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen. För att åstadkomma en

påbörjad avveckling av kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen

sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en kompletterande lagstiftning i

form av en avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska styrmedel och

införandet av en avvecklingslag - vars utformning utskottet behandlar i ett

parallellt betänkande (bet. 1997/98:NU5) - är det utskottets uppfattning att

tre kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste fem åren.

De farhågor som uttrycks i motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m),

1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m) för sysselsättningen,

den industriella framtiden i Sverige och effekter på miljön menar utskottet

vara överdrivna. Det finns utomordentligt goda förutsättningar för att

genomföra en radikal omställning av vårt energisystem. De effekter på miljö,

sysselsättning och välfärd som beskrivs i de nämnda motionerna - som delvis

också återfinns i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om den

elintensiva industrin - kommer inte att uppstå om omställningsarbetet är väl

planerat och uppbyggt kring miljöprövade prisrelationer som ger de rätta

incitamenten för energiföretagen att satsa resurser på ny och på sikt mycket

lönsam energiproduktion. Den miljöskadliga energiproduktion som skulle hota

Sveriges åtaganden inom ramen för det internationella klimatarbetet kommer,

enligt utskottets uppfattning, vid en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel

inte till stånd. De energialternativ som leder till ökade koldioxidutsläpp

skulle beläggas med så höga avgifter att någon lönsamhet aldrig skulle kunna

förknippas med att investera i sådan produktion. Den storskaliga introduktion

av naturgas som beskrivs i motion 1997/98:N286 (s) kommer alltså enligt

utskottets mening aldrig att bli aktuell att införa för svenskt vidkommande.

Det kunnande som finns i Sverige inom det energitekniska området och den goda

nivån på vår energiforskning är faktorer som gör att utskottet med tillförsikt

räknar med att strategin för avvecklingen av kärnkraften i den takt som här

nämnts kan realiseras. Detta låter sig göras utan att konsekvenserna för den

konkurrensutsatta industrin och sysselsättningen skulle bli - av de skäl som

utskottet nu har anfört - sådana som beskrivs av företrädarna för Moderata

samlingspartiet i de nyss nämnda motionerna.

Utskottet anser vidare att den långsamma takt i omställningen som förordas i

motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd) inte är

acceptabel; en sådan inriktning på energipolitiken leder inte till en

omställning av energisystemet, utan i bästa fall till en stängning av två

kärnkraftsreaktorer. En långt större kraft krävs i energipolitiken för att de

högt ställda målsättningarna skall kunna nås och göra Sverige till ett

ekologiskt föregångsland inom denna sektor. Även i dessa motioner talas om att

mycket svåra effekter väntar det svenska samhället av energiomställningen; av

de skäl som nyss nämndes har utskottet mycket svårt att ta dessa svarta

profetior på allvar. Tvärtom menar utskottet att regeringens tillvägagångssätt

för energiomställningen är alltför försiktig; en långt mer målmedveten och

kraftfull strategi måste utformas för att åstadkomma ett förändrat beteende på

marknaden bland såväl producenter som konsumenter.

Det är utomordentligt viktigt, anser utskottet, att Sverige står fast vid den

hittills förda internationella klimatpolitiken och att Sverige som ett

föregångsland kraftfullt skall verka för en skärpning av insatserna mot

växthuseffekten inom Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av riksdagen

uppsatta målet att stabilisera utsläppen av koldioxid till 1990 års nivå år

2000, varefter utsläppen skall minska, behövs krafttag inom både energisektorn

och transportsektorn. I enlighet med vad utskottet nyss anfört krävs för detta

stora satsningar på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från förnybara

energikällor.

Utskottet menar, med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N253 (c), att

Vattenfall AB av regeringen bör få tydliga instruktioner att det är en

prioriterad uppgift för bolaget att verkställa omställningen bort från olje-

och kärnkraftsbaserad energiproduktion till ett kretsloppsinriktat

energisystem. En strävan skall också vara, anser utskottet, att på sikt föra

över bolagets vattenkraftstillgångar till respektive region och där förvaltas

av någon form av länsparlament. Därigenom kan den demokratiska kontrollen över

vattenkraften behållas samtidigt som en ökad konkurrens på elmarknaden kan

uppnås.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1997/98:N283 (mp) och

1997/98:Bo517 (mp) i här berörda delar. Vad utskottet anfört om takten i

kärnkraftsavvecklingen och instruktioner till Vattenfall AB ligger också i

linje med vad som sägs i motion 1997/98:N253 (c). Övriga här aktuella yrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N283 yrkande 1 och

1997/98:Bo517 yrkande 5, med anledning av motion 1997/98:N253 och med

avslag på motionerna 1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:K715 yrkande 6,

1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222,

1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224,

1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N266 yrkande 1 och 1997/98:N286 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Göran Hägglund (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för

energipolitiken bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motionerna 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216

(kd) anser utskottet att en ny energipolitik skall utarbetas. Långsiktigt skall

Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och

bränslen. Strävan skall vara att möjliggöra en successiv utfasning av

kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av el från förnybara

energikällor. Den första kärnkraftsreaktorn bör alltså tas ur produktion först

när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande.

Eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion skall på sikt göra

kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen. På så

sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisystem upp. Inom ramen för en sådan

principiell inriktning på energipolitiken skall industri och hushåll

tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga

priser.

Mot bakgrund av vad som sägs i de nyssnämnda motionerna finner utskottet det

vara nästintill oansvarigt att fatta beslut om att stänga en reaktor utan

vetskap om hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det får

och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför. Som utskottet nyss påpekade

kan den första kärnkraftsreaktorn fasats ut först när motsvarande el tillförts

eller sparats bort.

Utskottet vill påminna om att de ökade koldioxidutsläppen med påföljande

växthuseffekt är det allt överskuggande miljöhotet för vårt jordklot. Om

elproduktionen i en reaktor i kärnkraftverket i Barsebäck skulle kompenseras

med import av kolbaserad el från Danmark av samma storlek, skulle utsläppen av

koldioxid öka med motsvarande ca 5 % av nivån på Sveriges totala

koldioxidutsläpp. För att förhindra växthuseffekten måste alla länder - också

Sverige - ta ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Att gå i motsatt

riktning och öka utsläppen är definitivt att gå i fel riktning. Varken inom

energi- eller transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas - tvärtom måste

kraftfulla handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om

riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av

riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från

fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter

minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de

svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att

utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på

det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften.

En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av

koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet. Därigenom skulle Sverige

tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och

undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida

avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett

ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt

höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras

som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig

hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den

utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga

målkonflikt få en tydlig genomlysning.

Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna

1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är

elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda

elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin

skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer

avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge

för den elintensiva industrin. Detta kommer att få negativa effekter för de

olika regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även

ett stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att

drabbas av kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för

att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod

frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.

Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som

tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och

sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det

energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri

överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än

att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att

använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den

omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa

konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig.

Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om

Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både

medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig

utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant

tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan

befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som

ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning

riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet

för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls

upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall

även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga

grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt.

Utskottets avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur

ekonomiska styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda

ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften

till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte realistiskt. Detta kommer

att kräva ett mycket högt skatteuttag på kärnkraftsel för att uppnå den

styreffekt som krävs för att nå en sådan måluppfyllelse. Följdverkningarna av

en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En

sådan generell höjning av prisnivån på el leder till att industrins

kostnadsläge kommer att stiga mycket brant, vilket riskerar att allvarligt

urholka den internationella konkurrenskraften. Detta medför minskad

sysselsättning och försvagade skattebaser vilket påverkar finansieringen av den

gemensamma sektorn. Det aktuella yrkandet avstyrks alltså av utskottet.

Även yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) beträffande takten i

kärnkraftsavvecklingen avstyrks. Ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen

innan motsvarande mängd el har kompenserats på det sätt som tidigare har

förordats och utan hänsynstagande till effekterna på samhällsekonomin och

påverkan på industrins internationella konkurrenskraft kan inte bilda

utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-talet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1997/98: K715

(kd) och 1997/98:N216 (kd). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda

yrkanden i motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m),

1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98:N240 (m), 1997/98:N244 (s) och

1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K715 yrkande 6 och

1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, med anledning av motionerna

1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N211, 1997/98:N222, 1997/98: N223

yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98: N224,

1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och

1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om forskning och

kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen måste upphäva den

bestämmelse i kärntekniklagen (6 §) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk

forskning - tankeförbudet. Som anförs i motion 1997/98:N223 (m) handlar det

ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten. Utskottet hyser farhågor

för att tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter genom att försvåra

forskning kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Som påpekas i

motion 1997/98:N221 (m, fp, kd) kan det ifrågasättas, vilket utskottet finner

allvarligt, om det över huvud taget är möjligt att utan lagbrott presentera

genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den

energipolitiska debatten. Samtidigt öppnar sig nya forskningsfält. Det är i dag

omöjligt att veta hur forskningen inom kärnteknikområdet kommer att utveckla

sig sett på några decenniers sikt. Ett exempel som nämns i motion 1997/98:N203

(m) gäller forskning kring kärnfusionen, där också svenska forskare deltar i

internationellt samarbete. I detta perspektiv är en bestämmelse som inskränker

handlingsfriheten i forsknings- och utvecklingsarbetet inte av godo.

Med det sagda tillstyrker utskottet nu berörda yrkanden i här nämnda

motioner. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande forskning och kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och

1997/98:N223 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och

Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i

kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

De internationella konventionernas begränsning av reaktorägares

ansvarsförsäkringar utgör enligt utskottet inte en dold subventionering av

kärnkraften, utan har försäkringstekniska orsaker. De strikta begränsningarna

av försäkringsbolagens möjligheter att göra åtaganden mot en och samma kund

leder till att det saknas nödvändigt utrymme på den kommersiella

försäkringsmarknaden. Det är dock möjligt att teoretisk beräkna vad

försäkrings-premierna skulle ha varit på försäkringsmarknaden om detta utrymme

hade funnits. Utskottet delar bedömningen i motion 1997/98:N223 (m) att det

handlar om jämförelsevis blygsamma belopp och att en sådan, tänkt

försäkringspremie ryms flera gånger om inom ramen för den särskilda

produktionsskatt som staten redan tar ut på kärnkraftsproducerad el. Utskottets

sammantagna bedömning blir att de externa kostnaderna för kärnkraftsproducerad

el är låga jämfört med andra energislag. Detta sammanhänger främst med att det

vid kärnkraftsproduktion inte avges några miljöfarliga utsläpp av koldioxid,

svaveldioxid och kväveoxider.

Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion

1997/98:N223 (m) och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N223 yrkande 19 och med avslag på

motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och 1997/98:N269 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i

kärntekniklagen bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N6 (mp)

konstatera att riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå den kräver

av den svenska kärnkraften. Mot denna bakgrund anser utskottet att

kärntekniklagen måste skärpas så att den mer detaljerat uttrycker vilken

säkerhetsnivå som skall krävas för de svenska kärnkraftverken. Kraven på

reaktorsäkerhet skall alltså framgå av lagen. Vid en sådan lagändring är det

viktigt att, som begärs i motion 1997/98:N269 (mp), beräkningsunderlaget som

ligger till grund för lagskärpningen öppet redovisas. Därigenom ges riksdagen

möjlighet att klargöra sin värdering av riskerna med reaktordrift och de

oerhörda konsekvenser som kan följa av ett reaktorhaveri.

Det sagda innebär att utskottet vänder sig mot det synsätt som redovisas i

motion 1997/98:N223 (m). En korrekt riskbedömning ger vid handen att

kärnkraften är en av de mest förödande produktionsformer av energi som

förekommit. Uranbrytning ger upphov till miljö- och strålningsskador. Ett

reaktorhaveri får under olyckliga omständigheter förödande konsekvenser för

människor och miljö under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till

restprodukter som är farliga för människor i hundratals generationer. Plutonium

är redan i mycket små doser direkt dödande, samtidigt som denna restprodukt

används för kärnvapenframställning.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks här berörda yrkanden i

motionerna 1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp) och avstyrks det aktuella

yrkandet i motion 1997/98:N223 (m).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och

1997/98:N269 och med avslag på motion 1997/98:N223 yrkande 19 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4)

Kjell Ericsson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens

avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet det ur

principiella synpunkter vara högst betänkligt om vattenkraftsanläggningar och

andra anläggningar för elproduktion intecknas som säkerheter i enlighet med

finansieringslagen. En sådan övervältring av kostnaderna för kärnkraftens

avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall bära sina egna

kostnader. Utskottet anser mot den bakgrunden att det i uppdraget till

Riksgäldskontoret bör framgå att de nämnda typerna av säkerheter inte får

användas av reaktorinnehavarna. Detta bör ges regeringen till känna. Med det

sagda tillstyrker utskottet motion 1997/98:N260 (c).

Vad beträffar motion 1997/98:N258 (mp) menar utskottet att de skyldigheter

som kärntekniklagen föreskriver för tillståndshavarna för kärnteknisk

verksamhet även omfattar de av motionärerna påtalade omständigheterna. Något

särskilt initiativ från riksdagens sida i denna del är därför inte

erforderligt.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N260 och med avslag på motion

1997/98:N258 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens

avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N258 (mp) vill utskottet

ifrågasätta om de skyldigheter som åligger tillståndshavarna enligt

kärntekniklagen är anpassade till de effekter som följer av växthuseffekten. En

höjning av havsytans nivå är en sådan effekt och utskottet kan konstatera att

denna omständighet inte var förutsedd vid lagens tillblivelse. De synpunkter

som framförs i motionen bör enligt utskottets uppfattning bli föremål för

närmare juridiskt övervägande. Detta bör ges regeringen till känna.

Med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet

vidare att det ur principiella synpunkter vara högst betänkligt om

vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion intecknas som

säkerheter i enlighet med finansieringslagen. En sådan övervältring av

kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att

kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Utskottet utgår ifrån att

Riksgäldskontoret i sitt uppdrag beaktar den nu aktuella aspekten på ställda

säkerheter.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N258 och med anledning av motion

1997/98:N260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

10. Vissa bränslefrågor (mom. 5)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om vissa bränslefrågor bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del konstatera - i likhet med det som sägs i motion

1997/98:N273 (mp) - att riskerna med att använda det s.k. MOX-bränslet är

uppenbara. Det är en felsyn att tro, vilket vissa länder gör, att

plutoniumberget kan minskas genom att använda detta bränsle. I stället blir

effekten att mer plutonium kommer i omlopp. Utskottet finner också anledning

att erinra om - vilket också påpekas i den nämnda motionen - att det ligger 24

ton utländskt MOX-avfall i mellanlagret i Oskarshamn. Inga förslag finns hur

detta avfall skall lagras, och det bör uppmärksammas att MOX-avfallet har en

många gånger kraftigare neutronstrålning än vanligt kärnavfall.

Plutoniuminnehållet gör det farligare att hantera än vanligt uranbränsle.

Utskottet ansluter sig också till begäran i motion 1997/98:U412 (mp) om att

en utredning skall tillsättas, bestående av oberoende expertis, med uppdrag att

specificera användningen av uran i det svenska energisystemet. I

utredningsuppdraget skall ingå att kartlägga och värdera mängden använd uran,

inblandade uranbrytningsföretag, urankällor specificerade enligt ursprungsland

samt miljö- och hälsoriskbedömningar från uranbrytning till aska.

Utskottet finner det också motiverat att Sverige tar ett kraftfullt

internationellt initiativ för att påbörja en global kärnkraftsavveckling. Med

hänsyn till den omställning av energisystemet som nu skall påbörjas i Sverige -

även om den är alltför försiktig - är det inkonsekvent av Sverige att vara

medlem av IAEA, det internationella atomenergiorganet. Denna organisation

verkar aktivt för att sprida kärnkraften i världen, och det är felaktigt att

Sverige okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I linje med den ekologiskt

motiverade omställning av energisystemet som nu skall inledas är det mer

logiskt att Sverige verkar för inrättandet av en solenergikommission inom FN.

Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i de två

motionerna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vissa bränslefrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och

1997/98:N273 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

11. Användning av skogsråvara (mom. 6, motiveringen)

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser

att utskottets ställningstagande i avsnittet om användning av skogsråvara bort

ha följande lydelse:

De problem med konkurrens om skogsråvaran som antyds i motion 1997/98:N266

(s) sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som

regeringen - tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet - har

genomdrivit. Utskottet instämmer i och för sig i bedömningen om vikten av att

det satsas på ny teknik för bl.a. småskalig elproduktion. Med den utformning av

energipolitiken som utskottet förordar saknar emellertid de aktuella yrkandena

i nyssnämnda motion aktualitet. De avstyrks följaktligen.

12. Storskalig biobränsleanvändning (mom. 7)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om storskalig

biobränsleanvändning bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan en ökad biobränsleanvändning ha påtagliga

fördelar, särskilt om användningen innebär en ersättning av olja i

värmeproduktionen. Utskottets uppfattning är dock att en storskalig satsning på

biobränsle förutsätter att en ingående analys av biobränsleanvändningens

miljöpåverkan genomförs innan den påbörjas. Utskottet ser med oro på att det

saknas överväganden om effekterna på den biologiska mångfalden av ett ökat

hyggesuttag. Även direkt påverkan på människan kan komma att uppstå;

biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska

kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser. Dessutom kan en ökad

användning av biobränsle få mycket allvarliga konsekvenser för bl.a. den

svenska pappers- och trävaruindustrin, eftersom en brist på råvara kan uppstå.

Tillsammans med följderna av stigande elpriser vid en kärnkraftsavveckling

skulle en sådan utveckling leda till att denna för Sverige centrala näringsgren

tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra länder.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen - i linje med vad som

föreslås i motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N216 (kd) - hos regeringen

bör begära en miljökonsekvensanalys av att öka tillförseln av el från

biobränslebaserad produktion samt en analys av effekterna på den svenska

pappers- och trävaruindustrin i enlighet med vad utskottet anfört.

Med det sagda tillstyrker utskottet de yrkanden i de nämnda motionerna som

aktualiserats under detta avsnitt.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande storskalig biobränsleanvändning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och

1997/98:N223 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

13. Affärsverket svenska kraftnät (mom. 9)

Eva Goës (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om Affärsverket svenska

kraftnät bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N283 (mp) anser utskottet att

projektet med likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen skall stoppas.

Utskottet ser med denna förbindelse betydande risker för att ett ännu större

behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten.

Vidare kommer kabeln, menar utskottet, att leda till ökade svavelutsläpp som en

följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt

kraftvärme baserad på olja och gas. Utskottet tillstyrker därmed det aktuella

yrkandet i den nämnda motionen och avstyrker regeringens förslag beträffande

Svenska kraftnät i de delar som avser Polenlänken.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten

9-11 och med bifall till motion 1997/98:N283 yrkande 2

a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet

med vad utskottet anfört,

b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts

beredskapsåtgärder i enlighet med vad utskottet anfört,

c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella

befogenheter i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2)

Eva Goës (mp) anför:

Vad gäller frågan om förbudet i kärntekniklagen mot vissa förberedande åtgärder

framgår av betänkandet att den aktuella bestämmelsen inte inkräktar vare sig på

det tekniska utvecklingsarbetet eller på möjligheterna till fri

opinionsbildning. Detta hindrar inte att jag anser att förbudet kan tas bort

när varje energislag - och alltså även kärnkraften - får bära sina fulla miljö-

och riskkostnader.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)

Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anför:

En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i

november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i

den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.

Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Vi har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella

utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har

varit styrande för den anslagsfördelning som Moderata samlingspartiet ansett

bör gälla inom utgiftsområdet.

I den avvikande mening som företrädarna för Moderata samlingspartiet stod

bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag

till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes att förslaget till ett femårigt

omställningsprogram med stöd till investeringar på energiområdet är betingat av

den förtida avvecklingen av kärnkraften. I likhet med vad som anförs i

motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N282 (m) har vi motsatt oss det

energipolitiska omställningsprogrammet. Detta innebär att vi ansett att

anslaget (B 9) Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan utgå,

liksom de två anslagen som avser inrättande av en ny energimyndighet (A 1 och A

2). Härutöver sades i det nämnda yttrandet till finansutskottet att 15 miljoner

kronor avsedda för energiforskning borde föras till Naturvetenskapliga

forskningsrådet inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning samt

att ca 40 miljoner kronor borde föras från det här aktuella utgiftsområdet till

utgiftsområde 24 Näringsliv för att möjliggöra fortsatt verksamhet vid NUTEK:s

energienhet. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda motiveringar under

berörda anslag i detta betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde 21

Energi med 956 miljoner kronor för år 1998, med 1 028 miljoner kronor för år

1999 och med 981 miljoner kronor för år 2000.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)

Torsten Gavelin (fp) anför:

En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i

november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i

den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.

Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella

utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har

varit styrande för den anslagsfördelning som Folkpartiet ansett bör gälla inom

utgiftsområdet.

I den avvikande mening som företrädaren för Folkpartiet stod bakom i

yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till

utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motion

1997/98:Fi510 (fp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi bör minskas med 863

miljoner kronor för år 1998, med 694 miljoner kronor för år 1999 och med 488

miljoner kronor för år 2000. Jag menar att någon snabbstängning av

kärnkraftverket i Barsebäck inte får komma i fråga. Mot denna bakgrund anser

jag - med de motiveringar som anförs i motion 1997/98:Jo785 (fp) om

energipolitiken och den tidigare nämnda motionen - att det beslutade

energiomställningsprogrammet, avseende anslagen B1-B 6, inte skall genomföras i

den forcerade takt som regeringen föreslagit, utan det kan utsträckas över

ytterligare åtminstone två år. Vidare borde en ny energimyndighet inte

inrättas, och de särskilda åtgärderna för el- och värmeförsörjningen i

Sydsverige slopas.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)

Eva Goës (mp) anför:

En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i

november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i

den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.

Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella

utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har

varit styrande för den anslagsfördelning som Miljöpartiet ansett bör gälla inom

utgiftsområdet.

I den avvikande mening som företrädaren för Miljöpartiet stod bakom i

yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till

utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motionerna

1997/98:N283 (mp) och 1997/98:N226 (mp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi

borde ökas med 433 miljoner kronor för år 1998, med 470 miljoner kronor för år

1999 och med 455 miljoner kronor för år 2000. Genom de föreslagna

anslagsökningarna som framgår av detta betänkande skulle möjliggöras ökade

satsningar på vindkraft och solvärme samt ökade insatser för att minska

elanvändningen, effektivisera energianvändningen och främja introduktionen av

ny energiteknik.

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)

Göran Hägglund (kd) anför:

En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i

november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i

den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.

Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella

utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har

varit styrande för den anslagsfördelning som Kristdemokraterna ansett bör gälla

inom utgiftsområdet.

I den avvikande mening som jag stod bakom i yttrandet till finansutskottet

(1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998

anfördes - som här har berörts i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98: N216

(kd) och 1997/98:N272 (kd) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi borde

minskas med 150 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000. Regeringens beslut -

i samverkan med Centerpartiet och Vänsterpartiet - om att stänga en reaktor

utan att veta hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det

får och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför är en oansvarig politik

som inte bör genomföras. Mot bakgrund härav har jag föreslagit att den

särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige skall avvecklas.

För att påskynda omställningen av energisystemet har Kristdemokraterna ansett

att ytterligare 30 miljoner kronor borde anvisas för ökat investeringsbidrag

till vindkraft och småskalig vattenkraft.

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------------------

|Anslag |Regeringens| m| | | |

mp

|

|

| |förslag | |c | fp |v |

|

kd

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|A 1 |Energimyndighet: |138 041 | (138 | |(138 000| |

|

|

| |Förvaltningskostnader | | 041 | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|A 2 |Kostnader för bildande av en ny |25 000 |(25 000| |(25 000 | |

|

|

| |energimyndighet | | | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 1 |Bidrag för att minska |290 000 | (290 | |(140 000| |+80

000

|

|

| |elanvändningen | | 000 | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 2 |Bidrag till investeringar i | | | | | |

|

|

| |elproduktion från |215 000 | (215 | |(103 000| |

+160

|

+30 000

|

| | förnybara energikällor | | 000 | | | |

000

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 3 |Åtgärder för effektivare |90 000 |(58 000| |(43 000 | |+65

000

|

|

| |energianvändning | | | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 4 |Energiforskning |320 000 |(30 000| |(120 000| |+10

000

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 5 |Bidrag till Energiteknikfonden |90 000 | | |(34 000 | |+13

000

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 6 |Introduktion av ny energiteknik |160 000 | | |(60 000 | |+55

000

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 7 |Energipolitiskt motiverade | | | | | |

|

|

| |internationella |50 000 | | | | |

|

|

| | klimatinsatser | | | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 8 |Täckande av förluster i anledning| | | | | |

|

|

| |av statliga |5 000 | | | | |

|

|

| | garantier inom energiområdet | | | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 9 |Åtgärder för el- och | | | | | |

|

|

| |värmeförsörjningen i |200 000 | (200 | |(200 000| |

|

(180

|

| | Sydsverige | | 000 | | | |

|

000

|

-------------------------------------------------------------------------------

|B 10 |Nytt anslag: Bidrag till | | | | | |+50

000

|

|

| |investeringar i solvärme | | | | | |

|

|

-------------------------------------------------------------------------------

|Summa |1 583 | (956 | |(863 000| |

+433

|

(150

|

| | 041 | 041 |±0 | |±0 |

000

|

000

|

-------------------------------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................3

Utskottet............................................11

Allmänt om energipolitiken.........................11

Mål- och resultatstyrning........................11

Riktlinjer för energipolitiken...................13

Propositionen..................................13

Motionerna.....................................14

Vissa kompletterande uppgifter.................20

Utskottets ställningstagande...................21

Vissa kärnkraftsfrågor.............................25

Forskning och kärntekniklagen....................25

Motionerna.....................................25

Vissa kompletterande uppgifter.................25

Utskottets ställningstagande...................27

Säkerhetskrav i kärntekniklagen..................27

Motionerna.....................................27

Vissa kompletterande uppgifter.................28

Utskottets ställningstagande...................28

Kärnkraftens avfallshanteringskostnader..........29

Motionerna.....................................29

Vissa kompletterande uppgifter.................29

Utskottets ställningstagande...................30

Vissa bränslefrågor..............................30

Motionerna.....................................30

Vissa kompletterande uppgifter.................31

Utskottets ställningstagande...................32

Vissa biobränslefrågor.............................32

Användning av skogsråvara........................32

Motionen.......................................32

Utskottets ställningstagande...................33

Storskalig biobränsleanvändning..................33

Motionerna.....................................33

Utskottets ställningstagande...................34

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi...........34

Inledning........................................34

Energimyndighet: Förvaltningskostnader ..........34

Propositionen..................................34

Kostnader för bildande av en ny energimyndighet .36

Propositionen..................................36

Motionerna.....................................36

Bidrag för att minska elanvändningen ............37

Propositionen..................................37

Motionerna.....................................37

Vissa kompletterande uppgifter.................39

Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara

energikällor 39

Propositionen..................................39

Motionerna.....................................40

Åtgärder för effektivare energianvändning .......41

Propositionen..................................41

Motionerna.....................................42

Energiforskning .................................43

Propositionen..................................43

Motionerna.....................................43

Bidrag till Energiteknikfonden ..................44

Propositionen..................................44

Motionerna.....................................45

Introduktion av ny energiteknik .................45

Propositionen..................................45

Motionerna.....................................46

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 47

Propositionen..................................47

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom

energiområdet 47

Propositionen..................................47

Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige 48

Propositionen..................................48

Motionerna.....................................48

Bidrag till investeringar i solvärme ............49

Motionen.......................................49

Utskottets ställningstagande.....................49

Affärsverket svenska kraftnät......................51

Propositionen..................................51

Motionen.......................................54

Vissa kompletterande uppgifter.................54

Utskottets ställningstagande...................55

Hemställan.........................................55

Reservationer........................................57

1. Riktlinjer för energipolitiken (m)..............57

2. Riktlinjer för energipolitiken (fp).............61

3. Riktlinjer för energipolitiken (mp).............64

4. Riktlinjer för energipolitiken (kd).............66

5. Forskning och kärntekniklagen (m, fp, kd).......69

6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (m, fp).........69

7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mp)............70

8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (c).....71

9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mp)....71

10. Vissa bränslefrågor (mp).......................72

11. Användning av skogsråvara (m)..................73

12. Storskalig biobränsleanvändning (m, fp, kd)....73

13. Affärsverket svenska kraftnät (mp).............74

Särskilda yttranden..................................74

1. Forskning och kärntekniklagen (mp)..............74

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (m)....75

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (fp)...75

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mp)...76

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (kd)...76

Bilaga

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998