Bet. 1997/98:NU3

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU03

Ny ellag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1996/97:136 om ny ellag,

dels tre motioner som väckts med anledning av propositionen,

dels tre motioner från allmänna motionstiden 1996.

Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för

organisationen Sveriges Elleverantörer. Från denna organisation har också två

skrivelser inkommit.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelserna i den nuvarande

ellagen (från år 1902) och i elhandelslagen skall sammanföras i en ny ellag.

Den nya lagen innehåller föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel

med el i vissa fall och om elsäkerhet. Det materiella innehållet i det

nuvarande regelverket förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrat.

Härutöver införs bl.a. tvingande minimiregler för konsumentskydd i lagen.

Bestämmelser om koncession för utlandshandel kompletteras i den nya ellagen

med en regel som syftar till att säkerställa att tillkommande

utlandsförbindelser upplåts på icke-diskriminerande villkor. Regeringen skall

även i fortsättningen pröva ansökan om koncession för utlandsförbindelse.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att sådan koncession skall i

huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska

stamnätet, dvs. Affärsverket svenska kraftnät. Med hänvisning till att

koncession för utlandsförbindelse prövas av regeringen och att det råder

anmälningsplikt för avtal om export eller import av el avvisas den nu aktuella

ändringen i en reservation (m, fp, kd); statsmakterna har redan tillförsäkrat

sig det inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras,

anförs det.

Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid,

högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den

nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40

år och nätkoncession för område för 25 år.

För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden

för en nätkoncession löper ut. Utskottet instämmer i regeringens förslag att

prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för en nätkoncession

skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny koncession. I en reservation (m,

kd) förordas en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av nätkoncession

för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad sträckning.

Samtliga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks. Bland dessa ingår

två motioner från allmänna motionstiden 1996 om samordnad besvärsinstans för

eldistribution och om kvarstående elektrifiering av fastigheter i glesbygd.

Propositionen

I proposition 1996/97:136 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. ellag,

2. lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288).

Lagförslagen återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:

1996/97:N41 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag,

2. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid

meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom

särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning."

1996/97:N42 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

reglerna om förnyad prövning av nätkoncession,

2. beslutar att 2 kap. 10 § andra stycket i förslaget till ny ellag stryks,

3. beslutar att 2 kap. 6 § i förslaget till ny ellag ges tillägget: "Vid

meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse skall dessutom

särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning."

1996/97:N43 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nätmyndighetens tillsyn,

2. beslutar att ellagen ändras i enlighet med vad som anförts i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden 1996 som behandlas här är följande:

1996/97:N401 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att en samordning och förbättring av enskilda

elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område

genomförs.

1996/97:N410 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftande av en

särskild konsumentlag på elmarknaden.

1996/97:N419 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av de områden i

Sverige som i dag saknar elström.

Utskottet

Bakgrund

En av de äldsta gällande lagarna är lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen. Denna lag, som

varit i kraft sedan början av 1900-talet, innehåller de grundläggande

bestämmelserna på elområdet. Huvuddragen i lagen har varit i stort sett

oförändrade intill reformeringen av den svenska elmarknaden den 1 januari 1996

(prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1). Syftet med elreformen var bl.a. att öka

valfriheten för elanvändarna och skapa förutsättningar för en ökad pris- och

kostnadspress inom elförsörjningen.

Till grund för riksdagens beslut om att reformera elmarknaden låg bl.a. det

förslag som Ellagstiftningsutredningen (särskild utredare: överdirektör Olof

Söderberg) redovisade våren 1993 i delbetänkandet Elkonkurrens med nätmonopol

(SOU 1993:68). I utredarens uppdrag ingick även att föreslå en genomgripande

modernisering av ellagstiftningen. Ett sådant förslag presenterades i

slutbetänkandet Ny ellag (SOU 1995:108). Där framhålls att ellagen i sin nu

gällande lydelse är svåröverskådlig och att den i vissa avseenden innehåller

föråldrad lagtext, främst vad gäller bestämmelser som reglerar

skadeståndsfrågorna. Utredaren påpekar att ellagen är ett lagtekniskt

provisorium och att det finns ett stort behov av att ersätta den med ny

lagstiftning. Han föreslår i betänkandet att bestämmelserna i ellagen och i

lagen (1994: 618) om handel med el, m.m., den s.k. elhandelslagen, skall föras

samman till en gemensam ny lag.

Regeringens nu framlagda förslag till ny ellag i proposition 1996/97:136

utgår i huvudsak från Ellagstiftningsutredningens förslag. Härutöver har i

propositionen inarbetats vissa förslag dels från Elbörsutredningen i

betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49), dels från Utredningen om

konsumentskydd vid leverans av el i betänkandet Konsumentskydd på elmarknaden

(SOU 1996:104).

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar

här vidare tre motioner från allmänna motionstiden 1996 som har beröring med

det nu aktuella ärendet.

Allmänt om regeringens förslag

I propositionen föreslås att bestämmelserna i ellagen och i elhandelslagen

skall föras samman till en ny ellag. Den nya lagen innehåller föreskrifter om

elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall och om elsäkerhet.

Grundläggande i ellagstiftningen är att det krävs tillstånd (nätkoncession)

för att dra fram eller använda elektrisk starkströmsledning. En nätkoncession

skall avse en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för

linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område).

Den nuvarande ellagens bestämmelser om nätkoncession förs över till den nya

ellagen med vissa ändringar vad gäller tillämpningen av plan- och bygglagen

(1987:10) och den s.k. naturresurslagen (1987:12) vid prövning av

nätkoncession. I propositionen föreslås vidare vissa mindre ändringar av

bestämmelserna, bl.a. i fråga om meddelande av nätkoncession och förlängning

av giltighetstiden för en nätkoncession.

De delar av gällande ellagstiftning som infördes genom elmarknadsreformen

förs över till den nya lagen i huvudsak oförändrade. Detta gäller bestämmelser

om nätverksamhet, nättariffer, leveranskoncession, kommunala elföretag samt

systemansvar och balansansvar. I propositionen föreslås en utvidgning av

Affärsverket svenska kraftnäts befogenheter att utöva system- ansvaret.

Bestämmelser om utlandshandel kompletteras enligt förslaget med en regel som

syftar till att säkerställa att tillkommande utlandsförbindelser upplåts på

icke-diskriminerande villkor. Liksom för närvarande skall regeringen pröva

ansökan om koncession för utlandsförbindelse. Sådan koncession skall i

huvudsak kunna beviljas endast den som har koncession för det inhemska

stamnätet.

Den nuvarande ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder tar främst sikte på

elektriska anläggningars inverkan på andra elektriska anläggningar. Elsäkerhet

i övrigt regleras enligt föreskrifter av Elsäkerhetsverket i enlighet med ett

bemyndigande i ellagen. Bestämmelserna om skyddsåtgärder föreslås i huvudsak

bli oförändrade enligt den nya ellagen. Skyddsåtgärder skall i fortsättningen

även gälla elektriska anläggningars inverkan på vissa rörledningar.

Den nuvarande ellagens bestämmelser om skadestånd reglerar skador orsakade

av inverkan av elektrisk ström från anläggningar som omfattas av lagen.

Särskilda regler finns för skador orsakade av bristande elkvalitet. Nu

gällande bestämmelser om skadestånd är i vissa stycken ålderdomligt utformade

och svårtillgängliga. Enligt förslaget skall skadeståndsbestämmelserna

överföras i huvudsak oförändrade till den nya ellagen men anpassas till de

nuvarande förhållandena på elmarknaden. Systemet med s.k. strikt ansvar för

person- och sakskada som har orsakats genom inverkan av el från en elekt-risk

anläggning behålls som huvudprincip.

Regelverket för elmarknaden skall enligt förslaget kompletteras genom att

bestämmelser om konsumentskydd vid överföring och leverans av el förs in i den

nya ellagen. De föreslagna bestämmelserna gäller dels konsumentskydd vid

avstängning av el, dels konsumentskydd vid s.k. kvantitativa driftstörningar,

dvs. avbruten elöverföring på grund av t.ex. tekniska orsaker eller

kabelbrott.

Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),

Elsäkerhetsverket och Affärsverket svenska kraftnät har tillsynen över att

ellagen och elhandelslagen följs. Den 1 januari 1998 skall nätmyndighetens

uppgifter inordnas i den nya energimyndighet som då skall inrättas enligt

tidigare beslut av riksdagen. Inga förändringar föreslås av

myndighetsfunktionerna i den nya ellagen, men tillsynsbestämmelserna

preciseras i vissa avseenden.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession

Enligt nu gällande bestämmelser får nätkoncession ges för en bestämd tid,

högst 40 år. Systemet med tidsbegränsade nätkoncessioner skall behållas i den

nya ellagen. Enligt huvudregeln skall nätkoncession för linje meddelas för 40

år och nätkoncession för område för 25 år. För båda typerna av koncession

skall dock kortare tid kunna bestämmas om det finns särskilda skäl eller om

sökanden begär det.

För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall hända då giltighetstiden

för en nätkoncession löper ut. Formellt sett är den enda möjligheten för

koncessionshavaren, om denne önskar fortsätta med verksamheten, att ansöka om

en ny nätkoncession. Enligt Ellagstiftningsutredningens förslag skall

föreskrifter om förnyelse av nätkoncession tas in i den nya lagen.

Inför en förlängning av giltighetstiden för nätkoncession för linje saknas

det skäl, enligt utredningen, att närmare överväga alternativa sträckningar om

det inte framkommit några avsevärda olägenheter med den befintliga ledningen.

Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit en förenklad prövning vid

ansökan om förnyelse av nätkoncession för linje när det är fråga om en ledning

med i huvudsak oförändrad sträckning. Sålunda skall i sådant fall en prövning

enligt naturresurslagen inte göras. Det innebär bl.a. att någon

miljökonsekvensbeskrivning inte skall behöva upprättas.

Regeringen instämmer emellertid inte i utredningens uppfattning i denna del

utan menar att prövning av ansökan om förlängning av giltighetstiden för

nätkoncession skall ske på samma sätt som vid ansökan om ny nätkoncession.

Även vid en förlängning av giltighetstiden bör det, anser regeringen, ske en

prövning enligt plan- och bygglagen och naturresurslagen i syfte att

säkerställa en allsidig bedömning av ledningens sträckning. Detta, sägs det

vidare, är ett viktigt underlag för den avvägning som skall ske mellan

nätägarens intressen och andra samhällsintressen. Samtidigt betonas det i

propositionen att en koncessionshavare i regel bör kunna räkna med att

giltighetstiden förlängs om ledningen varit i bruk länge och om det från

berörda parters sida vid prövningen inte gjorts gällande några betydande

olägenheter. Inför en förlängning av giltighetstiden bör enligt regeringen i

första hand undersökas om den befintliga sträckningen innebär avsevärda

olägenheter.

I motionerna 1996/97:N43 (m) och 1996/97:N42 (kd) föreslås ett enklare

prövningsförfarande vid förlängning av giltighetstiden för nätkoncession i

enlighet med Ellagstiftningsutredningens uppfattning. Motionärerna kritiserar

att ansökan om förnyad koncession för en befintlig ledning skall prövas enligt

samma förfarande som ansökan för en helt ny ledningsdragning. Det är enligt

motionärerna inte rimligt att naturresurslagen och bestämmelserna om

miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas även om ansökan gäller en i

huvudsak oförändrad sträckning - allra minst som det i allmänhet inte finns

några praktiska möjligheter att ändra den befintliga ledningsdragningen. Det

hävdas också att kostnaderna för det omfattande prövningsförfarandet kommer

att övervältras på elabonnenterna.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att det i lagen inte bör göras

någon åtskillnad beträffande förfarandet vid ansökan om ny koncession och vid

ansökan om förnyad koncession. Med den långa giltighetstiden för

nätkoncessioner för linje - upp till 40 år - finns det inför en förlängning av

koncessionen anledning att på nytt göra en allsidig bedömning av ledningens

sträckning och tillämpa naturresurslagen. En prövning enligt denna lag är en

förutsättning för att det skall kunna göras en bedömning av lämpligheten från

allmän synpunkt. Samtidigt gäller att det vid en förlängning ofta på ett

enklare sätt kan visas att de krav som uppställs i lagen är uppfyllda. Som

påpekas i propositionen bör en koncessionshavare i regel kunna räkna med att

giltighetstiden för nätkoncession förlängs om elledningen varit i bruk länge

och om det vid prövningen från berörda parter inte görs gällande några

betydande olägenheter. Med det anförda tillstyrks regeringens förslag i denna

del och avstyrks de två motionerna i här berörda delar.

Prövning av tillkommande utlandsförbindelser

De grundläggande riktlinjerna för verksamheten med stamnätet, som fastställ-

des av riksdagen år 1992 (prop. 1991/92:133, bet. NU30), innebär att stamnätet

och de statliga utlandsförbindelserna skall förvaltas av Affärsverket svenska

kraftnät. Vidare angavs att principen för ägandet av utlandsförbindelserna bör

vara att Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor andel av

utlandsförbindelserna för att säkerställa svenska producenters och

elanvändares möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med köpare och

säljare utomlands.

Enligt nu gällande lagstiftning skall regeringen pröva ansökan om koncession

för en utlandsförbindelse. Sådan koncession får inte meddelas om förbindelsen

allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla

elförsörjningen i landet. Vidare gäller anmälningsplikt för avtal om import

eller export av el som pågår under minst sex månader. I den proposition (prop.

1994/95:222) som låg till grund för riksdagens beslut om ny ellagstiftning

konstateras att nu nämnda regler avseende bedömningsgrunderna vid prövning av

utlandsförbindelser ger staten ett stort inflytande över etableringen av

sådana förbindelser. En strävan, för att tillgodose samhällets intresse av

långsiktig försörjningstrygghet, borde dock vara att tillkommande

utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten.

I augusti 1995 tillkallades Elbörsutredningen (särskild utredare: f.d.

kommunalrådet Göthe Andersson) med uppdrag att dels föreslå regler för

börshandel med el, dels lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med

el som kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. I den

senare frågan har utredaren föreslagit att ett latent koncessionssystem skall

införas enligt vilket regeringen, under perioder då den svenska

försörjningstryggheten bedöms vara hotad, kan införa krav på koncession för

export av el. Beträffande prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse

anser utredaren att ett tillägg bör göras i gällande regler med innebörd att

det särskilt skall beaktas hur sökanden avser att säkerställa att ledningen

kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. I utredningen framhålls

att ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande inte är att

föredra ur ett EG-rättsligt perspektiv.

I propositionen betonas att det är angeläget att svenska producenter och

större elanvändare tillförsäkras reella möjligheter att sluta avtal om

kraftaffärer med köpare och säljare utomlands. Regeringen ser inget behov av

att införa någon ytterligare kontroll eller reglering av handeln med el på

utlandsförbindelserna. Enligt regeringen bör det dock säkerställas att

enskilda företag inte ges möjlighet att monopolisera utlandshandeln, utan att

denna kan ske på icke-diskriminerande villkor. De tidigare angivna strävandena

att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten är ett

medel att uppfylla dessa syften, sägs det i propositionen.

För närvarande ägs huvuddelen av utlandsförbindelserna av staten och

förvaltas av Svenska kraftnät. Vid prövning av koncessioner för tillkommande

utlandsledningar måste, menar regeringen, hänsyn tas både till de angivna

riktlinjerna för verksamheten med stamnätet och till samhällets behov av

inflytande över tillkomsten och utnyttjandet av nya utlandsförbindelser.

Stamnätet och utlandsförbindelserna är en del av samhällets infrastruktur.

De utgör enligt regeringen sammantaget en förutsättning för en fungerande

utrikeshandel med el. Såväl tekniska skäl som kraven på opartiskhet och

likabehandling talar, anser regeringen, för en nära samordning av stamnätet

och utlandsförbindelserna såväl vad gäller utbyggnaden som driften.

Svenska kraftnät har systemansvaret för det svenska elsystemet. Vidare skall

affärsverket, såsom utövare av statens äganderätt till stamnätet, uppfylla

krav på opartiskhet och icke-diskriminering. Mot denna bakgrund är det enligt

regeringens bedömning naturligt att endast Svenska kraftnät normalt bör kunna

meddelas koncessioner som avser nya utlandsförbindelser. Regeringen föreslår

därför att det i den nya ellagen (i 2 kap. 10 §) tas in en bestämmelse om att

nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas endast den som innehar

nätkoncession för stamnätet eller större delen därav. Därigenom skapas

garantier för att utbyggnaden av utlandsförbindelserna sker i en lämplig takt

och att tillkommande utlandsledningar upplåts på icke-diskriminerande villkor,

sägs det. Enligt förslaget i propositionen skall dock nätkoncession få

beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade

överföringsnätet till utlandet.

Enligt nuvarande ellagstiftning får, som tidigare nämnts, nätkoncession som

avser en utlandsförbindelse inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle

försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet.

Den lagändring som föreslås i propositionen innebär inte någon förändring i

fråga om de grundläggande kraven på en långsiktig försörjningstrygghet,

understryker regeringen.

Det nu aktuella förslaget i propositionen tillbakavisas samfällt i de tre

motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och 1996/97:N42 (kd).

Motionärerna kräver att den föreslagna bestämmelsen om att koncession för

utlandsförbindelse endast får beviljas innehavaren av koncessionen för

stamnätet skall utgå. Enligt vad som sägs i motionerna har statsmakterna med

gällande lagstiftning tillförsäkrat sig det inflytande och den kontroll över

utlandshandeln med el som erfordras. Motionärerna finner heller inte något

behov av att stärka samhällets kontroll över tillkommande utlandsförbindelser

och föreslår alltså att den aktuella bestämmelsen skall utgå. Samtidigt

föreslås i motionerna ett tillägg beträffande förutsättningar för meddelande

av nätkoncession. Enligt detta förslag till tillägg (i 2 kap. 6 §) skall

förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning beaktas vid

meddelande av nätkoncession som avser utlandsförbindelse.

Utskottet konstaterar att riskerna med monopoliserad handel på

utlandsförbindelserna inte berörs i de tre motionerna. Enligt utskottets

mening är denna fråga av stor vikt; det är väsentligt att samtliga aktörer på

marknaden får tillgång till förbindelserna på lika och konkurrensneutrala

villkor. Också Ellagstiftningsutredningen har påtalat vikten av att de svenska

utlandsförbindelserna är tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. Vidare

finns det - som även framhålls i propositionen - ett uppenbart behov av

samordning mellan stamnätet och utlandsförbindelserna.

Utskottet ansluter sig därför till regeringens uppfattning att nätkoncession

för utlandsförbindelse endast skall få beviljas den som har nätkoncession för

stamnätet, dvs. för närvarande Svenska kraftnät. I enlighet med regeringens

förslag bör dock koncession kunna beviljas andra om ledningen är av mindre

betydelse för det samlade ledningsnätet till utlandet. Det sagda innebär att

utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Nätmyndighetens tillsyn

Enligt den nuvarande ellagen är den som har nätkoncession skyldig att på

skäliga villkor överföra el åt annan. Frågor om skäligheten i nättarifferna

prövas av nätmyndigheten, som också på eget initiativ kan ta upp sådana frågor

till prövning. Innehavaren av leveranskoncession är enligt elhandels- lagen

skyldig att underkasta sig prisreglering av nätmyndigheten om det behövs för

att det skall uppnås en skälig prissättning på levererad eller inköpt el, dock

först efter en begäran - antingen av köparen av el eller av den småskalige

elproducenten som vill leverera el till koncessionsinnehavaren. Nätmyndigheten

får alltså inte på eget initiativ pröva skäligheten i elpriserna inom

leveranskoncessionsområden.

I propositionen konstateras att utformningen av de regler som styr

nätmyndighetens övervakning av den nya elmarknaden har lett till vissa problem

och oklarheter. Enligt uppgift har bestämmelserna hämmat nätmyndighetens

arbete. Ett problem sägs ha gällt svårigheterna att med befintliga lagrum

prioritera tillsynsarbetet i samband med den stora ärendetillströmning som

myndigheten har haft. Lagstiftningen har i egentlig mening inte medgivit

prioriteringar, vilket har inneburit långa handläggningstider för såväl

principiellt viktiga som mindre viktiga ärenden. Den nu gällande

ellagstiftningen medger, som nämnts, nätmyndigheten endast möjlighet att pröva

elhandelspriser inom ett leveranskoncessionsområde efter klagomål från en

enskild. Ett föreläggande om förändring av elhandelspriset gäller endast

gentemot den klagande kunden och kan inte direkt komma ett större

kundkollektiv till godo.

Ett annat problem uppges ha varit svårigheterna att undersöka och komma till

rätta med problem avseende korssubventionering mellan elhandels- och

nätverksamhet. I vissa fall kan den enskilde ha incitament att klaga på

nättariffen men inte på eltariffen. Eltarifferna blir därmed inte föremål för

prövning på samma sätt som nättarifferna, något som av nätmyndigheten ansetts

nödvändigt för att effektivt kunna motverka korssubventionering. I vissa fall

är det inte heller möjligt att utifrån det enskilda klagomålet utläsa om

anmälan gäller nät- eller elpriset.

Regeringen föreslår nu en precisering av bestämmelserna för att skapa

förutsättningar för en effektivare tillsyn. Enligt förslaget skall tvister

beträffande föreskrifter som endast berör få inblandade avgöras av

nätmyndigheten efter ansökan från någon av de berörda. Med nu aktuella

föreskrifter avses enligt uppgift från Närings- och handelsdepartementet

sådana föreskrifter i lagen där det angetts att tvister rörande respektive

skyldigheter prövas av nätmyndigheten. Bland dessa ingår inte dels

föreskriften (3 kap. 9 §) om skyldighet för nätkoncessionshavaren att på

skäliga villkor överföra el för annans räkning, dels föreskriften (5 kap. 12

§) om att inom leveranskoncessionsområden skall priset på el som säljs och

priset på el som köps från berörda småskaliga elproducenter vara skäligt. I

praktiken är det inte möjligt för nätmyndigheten att utöva en aktiv tillsyn

över föreskrifter som endast berör ett fåtal aktörer på marknaden, sägs det i

propositionen. Genom att den enskilde får begära prövning av en tvist i fråga

om dessa föreskrifter kommer dock nätmyndigheten att bli uppmärksammad på

sådana fall, påpekas det.

I frågan om övriga föreskrifter, dvs. sådana som berör hela eller större

delen av kundkollektivet, skall det inte krävas någon ansökan från en enskild

för att myndigheten skall få agera. Övervakningen av efterlevnaden av dessa

föreskrifter kommer därmed att omfattas av nätmyndighetens normala

tillsynsarbete. Nätmyndigheten blir i sådana fall inte bunden av att en

enskild ansöker om prövning och myndigheten blir inte heller bunden av

sökandens yrkande. Med den föreslagna ordningen får nätmyndigheten större

möjligheter att prioritera sitt tillsynsarbete på ett lämpligt sätt,

konstateras det i propositionen. Samtidigt understyrker regeringen att

ingenting hindrar enskilda kunder från att uppmärksamma nätmyndigheten på

olika problem som sammanhänger med nu berörda föreskrifter. Myndigheten blir

emellertid inte skyldig att ta upp en sådan anmälan till prövning om det inte

framstår som motiverat.

I motion 1996/97:N43 (m) sägs att nätmyndigheten inte bör ges rätt att pröva

villkoren för överföring av el om inte någon av de inblandade parterna ansökt

om prövning. Det finns inte skäl för nätmyndigheten att intervenera i en

avtalssituation där alla parter är till freds med hur avtalet fullföljs, anför

motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i saken.

Enligt utskottets uppfattning bör nätmyndigheten ges större möjligheter att

prioritera sitt tillsynsarbete än vad nu gällande bestämmelser medger.

Myndigheten bör också generellt i tillsynsfrågor kunna agera på eget initiativ

utan att det skall krävas att någon av de inblandade parterna har ansökt om en

prövning hos nätmyndigheten. Mot denna bakgrund finner utskottet att reglerna

om nätmyndighetens tillsyn bör förändras i enlighet med vad som föreslås i

propositionen.

Utskottet vill understryka att enskilda kunder också i fortsättningen har

möjlighet att uppmärksamma nätmyndigheten på olika problem som sammanhänger

med de nu aktuella föreskrifterna. Utskottet förutsätter att nätmyndigheten

även framöver ägnar uppmärksamhet åt klagomål från enskilda kunder och tar

initiativ till en granskning av t.ex. skäligheten i nättariffer eller

elhandelspriset inom ett leveranskoncessionsområde om så bedöms motiverat.

Med det anförda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion

1996/97:N43 (m).

Samordnad besvärsinstans för eldistribution

I motion 1996/97:N401 (s) konstateras att det fram till år 1996 fanns en

särskild myndighet, Prisregleringsnämnden för elektrisk ström, till vilken

elkunderna kunde vända sig med klagomål på eldistributionsföretagen. Nämnden

avskaffades i samband med elmarknadsreformen. Enligt motionä-rerna bör

elkonsumenterna ges reella möjligheter att få rättelse när felaktig-heter

förekommer. Det påstås i motionen att enskilda konsumenter nu inte kan anföra

besvär hos NUTEK. Motionärerna beklagar sig vidare över att det finns flera

olika besvärsinstanser i elfrågor - Konkurrensverket, Konsument-verket,

Allmänna reklamationsnämnden och nätmyndigheten vid NUTEK. För allmänheten är

antalet besvärsinstanser förbryllande, menar motio-närerna och föreslår ett

uttalande av riksdagen om vikten av en samordning och förbättring av enskilda

elkonsumenters möjlighet att anföra besvär inom eldistributionens område.

Utskottet vill i denna fråga anföra följande. Av den tidigare redogörelsen

framgår att innehavare av leveranskoncession enligt nu gällande regler är

skyldig att underkasta sig prisreglering på begäran av t.ex. en elkonsument

inom koncessionsområdet. Även i fortsättningen skall enskilda konsumenter hos

nätmyndigheten kunna framföra klagomål över elhandelspriset eller nivån på

nättarifferna, dock skall myndigheten inte vara skyldig att ta upp ett sådant

klagomål till prövning. Beträffande besvärsinstanser är den gängse ordningen i

svenskt förvaltningsväsende att sektorsmyndigheterna har det generella

ansvaret inom respektive sakområde. De olika instanser som nämns i motionen

har olika uppgifter som formuleras utifrån generell lagstiftning. När det

gäller exempelvis konkurrenstillsynen sker denna med stöd av konkurrenslagen

(1993:20), som är generellt tillämplig på all näringsverk-samhet. Enligt

utskottets mening är det olämpligt att splittra t.ex. tillsynen enligt

konkurrenslagen på flera myndigheter.

Av propositionen framgår att Elsäkerhetsverket skall vara tillsynsmyndighet

för elsäkerhetsfrågor och Affärsverket svenska kraftnät för frågor om

driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Tillsynen i övrigt över

efterlevnaden av den nya ellagens bestämmelser skall utövas av nätmyndigheten.

Förutom tillsynen över t.ex. skäligheten i nättariffer och elhandelspris inom

leveranskoncessionsområden skall nätmyndigheten svara för tillsynen över de

bestämmelser om konsumentskydd på elmarknaden som införs med den nya lagen (se

följande avsnitt). Det innebär att nätmyndigheten kommer att vara

tillsynsmyndighet i frågor av stor betydelse för elkonsumenterna.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motion 1996/97:N401 (s) inte

bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks

följaktligen.

Konsumentskydd på elmarknaden

Enligt regeringens förslag skall det införas tvingande minimiregler för

konsumentskydd i den nya ellagen (11 kap.). Utgångspunkten är att

konsumentskyddsnivån skall motsvara den som gäller inom andra områden.

Reglerna avser främst förutsättningarna för att avbryta överföringen av el om

konsumenten försummat sina skyldigheter samt konsumentens rätt till ersättning

i vissa fall av avbrott i överföringen.

Bestämmelserna innebär att överföringen av el får brytas på grund av

konsumentens försummelse endast vid ett väsentligt avtalsbrott. Innan

överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta

rättelse. Om försummelsen avser bristande betalning skall konsumenten, sedan

tidsfristen för att vidta rättelse har löpt ut, delges en underrättelse där

det framgår att överföringen kan komma att avbrytas om inte betalning sker

inom tre veckor. Samtidigt skall Socialnämnden i kommunen underrättas om

förhållandena. Överföringen får emellertid inte avbrytas om omständigheterna

ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra icke obetydlig

personskada eller omfattande sakskada. Det gäller dock inte om konsumenten

handlar otillbörligt.

I fråga om konsumentens rätt till ersättning vid elavbrott som inte är

motiverade av säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och

leveranssäkerhet skall nätkoncessionshavaren ha ett s.k. kontrollansvar. Detta

ansvar innebär att nätkoncessionshavaren kan undgå ersättningsansvar endast om

denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som

koncessionshavaren inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars

följder inte heller skäligen kunde ha undvikits eller övervunnits.

I motion 1996/97:N410 (s), som väcktes under allmänna motionstiden 1996 och

sålunda innan den nu aktuella propositionen avlämnades, efterlyses en särskild

konsumentlag på elmarknaden. Enligt motionären har konsumentlagstiftningen

inte anpassat sig till utvecklingen inom elhandeln. Regeringen borde därför

stifta en särskild konsumentlag vad gäller konsumentens rättigheter och

skyldigheter på den konkurrensutsatta elmarknaden.

Enligt utskottets bedömning är det viktigt att konsumentskyddet förbättras

också på elområdet. Det främsta syftet med elmarknadsreformen har varit att

stärka elkonsumenternas ställning. Med gällande lagstiftning är den enskilde

konsumentens möjlighet att hävda sig gentemot elleverantören och

koncessionshavaren begränsad. Utskottet tillstyrker därför förslaget i

propositionen om införande av tvingande minimiregler om konsumentskydd på

elmarknaden. I likhet med regeringen anser utskottet att det är mest

ändamålsenligt att bestämmelserna om konsumentskydd fogas in i den nya ellagen

och inte - såsom föreslås i motion 1996/97:N410 (s) - i en särskild

konsumentlag på elområdet. Motionen avstyrks alltså av utskottet.

Lagförslagen i övrigt

Föreskrifter om redovisning av nätverksamhet överförs i stort sett oförändra-

de till den nya ellagen. Redovisningen har bl.a. till syfte att utgöra

underlag för bedömningen av skäligheten av ett nätföretags nättariffer. I både

den gäl-lande ellagen (2 kap. 2 § 7 mom.) och den nya ellagen (3 kap. 3 §) är

huvudregeln för redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkonces-sion för

område att varje område skall redovisas för sig. Det ges dock en möjlighet att

under vissa förutsättningar redovisa flera områden samlat. Ett villkor för

sådant undantag är att en enhetlig nättariff tillämpas för samtliga berörda

områden.

I den nya lagen har i fjärde stycket i den aktuella paragrafen tagits med en

föreskrift som saknar motsvarighet i den nuvarande ellagen. Där anges - utan

möjlighet till undantag - att nätkoncession för område skall redovisas skilt

från nätkoncession för linje. Skälet för detta är att nättarifferna för dessa

nätkoncessioner aldrig kan vara gemensamma.

Det förekommer emellertid att det på ett lokalnät, som alltså omfattas av en

nätkoncession för område, finns ledningar som organisatoriskt och tekniskt

ingår i lokalnätet men som omfattas av en nätkoncession för linje. Dessa

ledningar används uteslutande för driften av lokalnätet, varför kostnaden för

dessa ledningar ingår i underlaget för nättariffen för lokalnätet. Därför

måste det finnas en möjlighet att redovisa verksamheten avseende dessa

ledningar tillsammans med den övriga verksamheten på lokalnätet.

Enligt den nuvarande ellagen får regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, nätmyndigheten meddela ytterligare föreskrifter om redovisning

av nätverksamhet. Detta har gjorts i förordningen (1995:1145) om redovisning

av nätverksamhet, där det (11 §) sägs att om en nätkoncession för linje avser

ledning som organisatoriskt och tekniskt ingår i nät som innehas med stöd av

en nätkoncession för område skall redovisningen av nätkoncessionen för området

innefatta koncessionen för linjen.

Enligt utskottets mening bör denna möjlighet till redovisning också finnas i

den nya ellagen. Utskottet föreslår därför att det fjärde stycket i den

aktuella paragrafen skall kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att

meddela undantag från föreskriften om åtskild redovisning av nätkoncession för

område och nätkoncession för linje för nu berörda fall.

I 3 kap. finns vidare bestämmelser om kostnader för mätning. I likhet med

vad som gäller sedan den 1 juli 1997 får nätföretagen enligt den nya lagen

debitera elanvändare med låg elförbrukning högst 2 500 kr för timregistrerande

mätutrustning och dess installation (s.k. takpris). Utskottet vill återigen

(se bet. 1996/97:NU11) klargöra att takpriset avser pris inklusive

mervärdesskatt.

I övrigt har utskottet inget att erinra mot förslaget till ny ellag.

Utskottet tillstyrker också förslaget till följdändringar i elberedskapslagen

(1997:288). Avslutningsvis finner utskottet skäl att framhålla att den nya

ellagen är ett komplext lagstiftningsärende och att det inte kan uteslutas

ofullkomligheter i den nya lagen. Utskottet förutsätter därför att regeringen

följer utvecklingen på området och vid behov återkommer till riksdagen med

förslag till lagändringar.

Kvarstående elektrifiering av fastigheter

Slutligen behandlar utskottet motion 1996/97:N419 (m) med rubriken Gles-

bygdselektrifiering. Det är av yttersta vikt att åtgärder vidtas i syfte att

säkerställa en elektrifiering av de helårsbebodda fastigheterna i Sverige som

fortfarande saknar el, hävdar motionären. Han påpekar att infrastrukturen av

kraftverk och kraftledningar är en grundläggande förutsättning för det

småskaliga näringslivets fortbestånd och utveckling på landsbygden. I motionen

anförs som ett exempel förhållandena vid en by i Jämtlands län som inte är

ansluten till kraftledningsnätet. Enligt motionären utlovades de boende en

elektrifiering av fastigheterna i samband med kraftverksbyggen i trakten i

början på 1980-talet, men någon anslutning har ännu inte skett.

Nätmyndigheten vid NUTEK har på regeringens uppdrag kartlagt antalet

oelektrifierade helårsbostäder samt gjort beräkningar av kostnaderna för en

elektrifiering av dessa fastigheter. Uppdraget slutredovisades i en rapport

till regeringen i december 1996. Av rapporten (dnr 90-96-11137) framgår att

antalet oelektrifierade bostäder vid den tidpunkten uppgick till 137 stycken.

Den beräknade kostnaden för att elektrifiera samtliga fastigheter beräknades

till minst ca 193 miljoner kronor, motsvarande en genomsnittlig kostnad per

fastighet på ca 1,7 miljoner kronor. Rapporten bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet noterar resultaten av nätmyndighetens kartläggning av kvarvarande

oelektrifierade fastigheter. I avvaktan på den fortsatta beredningen av frågan

bör den nu aktuella motionen inte leda till något initiativ av riksdagen och

avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43

yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda

förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §,

res. 1 (m, kd)

2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2

och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition

1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10

§§,

res. 2 (m, fp, kd)

3. beträffande nätmyndighetens tillsyn

att riksdagen avslår motion 1996/97:N43 yrkande 1,

4. beträffande samordnad besvärsinstans för eldistribution

att riksdagen avslår motion 1996/97:N401,

5. beträffande konsumentskydd på elmarknaden

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:N410 antar det i proposition

1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 11 kap.,

6. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1996/97:136 framlagda förslagen till

a) ellag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det

föregående, dock med ändring att 3 kap. 3 § erhåller lydelse enligt

Utskottets förslag i bilaga 2,

b) lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288),

7. beträffande kvarstående elektrifiering av fastigheter

att riksdagen avslår motion 1996/97:N419.

Stockholm den 14 oktober 1997

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren

(s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris

Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Ola Karlsson (m), Göran

Hägglund (kd), Laila Bäck (s) och Roland Larsson (c).

Reservationer

1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (mom. 1)

Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m)

och Göran Hägglund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse:

Det är förvånande, menar utskottet, att regeringen utan närmare motivering

går ifrån Ellagstiftningsutredningens förslag om en förenklad prövning vid

ansökan om förnyelse av nätkoncession när det är fråga om en ledning med i

huvudsak oförändrad sträckning. Enligt uppskattningar kommer ca 40

nätkoncessioner för linje att omprövas varje år. I nästan samtliga fall torde

det inte finnas något annat rimligt alternativ än att bevilja förnyad

koncession. Utskottet instämmer därför i vad som sägs i motionerna 1996/97:N43

(m) och 1996/97:N42 (kd) om att det i sådana fall ter sig orimligt och

byråkratiskt med samma prövning som vid ansökan om ny koncession. Ett sådant

prövningsförfarande leder dessutom till ökade kostnader, som kommer att

övervältras på elabonnenterna. Härutöver finner utskottet anledning att påpeka

att naturresurslagen inte är avsedd att utgöra grund för ingripande under

pågående markanvändning utan syftar till att vara ett verktyg för avvägningar

gentemot allmänintresset vid nya exploateringar.

Enligt utskottets uppfattning bör alltså den aktuella bestämmelsen i ellagen

(2 kap. 14 §) utformas i linje med vad Ellagstiftningsutredningen har

föreslagit. Det innebär en förenklad prövning vid ansökan om förnyelse av

nätkoncession för linje när ansökan avser en ledning med i huvudsak oförändrad

sträckning. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1996/97:N43 (m) och

1996/97:N42 (kd) i nu aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förlängning av giltighetstiden för nätkoncession

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N42 yrkande 1 och 1996/97:N43

yrkande 2 i denna del antar det i proposition 1996/97: 136 framlagda

förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 14 §, dock med ändrad lydelse

enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.

2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister

(m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?aktuella motionsyrkandena? bort ha följande

lydelse:

Utvecklingen på elmarknaden har under de senaste åren kännetecknats av en

ökad internationalisering. Det ökade handelsutbytet har stora fördelar, främst

genom att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas effektivare och de

nationella behoven av reservkapacitet reduceras. Enligt utskottets mening

riskerar det nu aktuella förslaget i propositionen om en ökad statlig kontroll

av utrikeshandeln med el att motverka denna positiva utveckling.

Av utskottets tidigare redogörelse framgår att ansökan om koncession för en

utlandförbindelse också i fortsättningen skall prövas av regeringen. Vidare

skall föreskriften om anmälningsplikt för avtal om export eller import av el

som pågår under minst sex månader kvarstå. Enligt utskottets uppfattning och i

enlighet med vad som anförs i motionerna 1996/97:N43 (m), 1996/97:N41 (fp) och

1996/97:N42 (kd) har statsmakterna genom detta tillförsäkrat sig det

inflytande och den kontroll över utlandsförbindelserna som erfordras. Någon

ytterligare statlig reglering av utrikeshandeln med el är inte nödvändig.

Frågan om upplåtande av en utlandsförbindelse på icke-diskriminerande villkor

ingår naturligen i de frågor som regeringen har att pröva i samband med

koncessionsprövningen.

Utskottet tillstyrker sålunda de nu aktuella kraven i nyssnämnda motioner på

att den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 10 § - om att koncession för en

utlandsförbindelse endast får beviljas den som har koncession för stamnätet -

skall utgå. Vidare bör, som motionärerna föreslår, ett tillägg införas i 2

kap. 6 § om att förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning

särskilt skall beaktas vid meddelande av nätkoncession för utlandsförbindelse.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande prövning av tillkommande utlandsförbindelser

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:N41, 1996/97:N42 yrkandena 2

och 3 och 1996/97:N43 yrkande 2 i denna del antar det i proposition

1996/97:136 framlagda förslaget till ellag såvitt avser 2 kap. 6 och 10

§§, dock med ändrad lydelse enligt Reservanternas förslag i bilaga 3.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till ellag

2 Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen (1997:288)

Härigenom föreskrivs att i 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:288) orden

?lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar? skall bytas ut mot ?ellagen (1997:000).

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

| |

| 3 kap. |

| 3 § |

| |

|Vid redovisning - - - - - - lämplig enhet. |

| Ett beviljat - - - - - - av undantaget. |

| När koncessionstiden - - - - - - skall bestå. |

-------------------------------------------------------

|Nätkoncession för område | Nätkoncession för område|

|skall redovisas skilt från |skall redovisas skilt från|

|nätkoncession för linje. |nätkoncession för linje.|

| |Regeringen får föreskriva|

| |undantag beträffande|

| |ledningar som omfattas av|

| |nätkoncession för linje|

| |och som organisatoriskt|

| |och tekniskt ingår i ett|

| |nät som omfattas av|

| |nätkoncession för område.|

-------------------------------------------------------

I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till ellag

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

--------------------------------------------------------

| |

| 2 kap. |

| 6 § |

--------------------------------------------------------

|Nätkoncession får - - - - - - allmän synpunkt. |

-------------------------------------------------------

| | Vid meddelande av|

| |nätkoncession som avser|

| |utlandsförbindelse skall|

| |dessutom särskilt beaktas|

| |förbindelsens allmänna|

| |betydelse för landets|

| |elförsörjning. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 2 kap. |

| 10 § |

--------------------------------------------------------

|Nätkoncession får - - - - - - begärda området. |

-------------------------------------------------------

|Nätkoncession för en | |

|utlandsförbindelse får | |

|beviljas endast den som | |

|innehar nätkoncession för | |

|stamnätet eller största | |

|delen därav. Nätkoncession | |

|får dock beviljas även | |

|andra om ledningen är av | |

|mindre betydelse för det | |

|samlade överföringsnätet | |

|till utlandet. | |

--------------------------------------------------------

| |

| 2 kap. |

| 14 § |

--------------------------------------------------------

|Nätkoncessionens giltighetstid - - - - - - tid|

|bestämmas. |

-------------------------------------------------------

|I ett ärende om | I ett ärende om|

|förlängning av |förlängning av|

|giltighetstiden skall 2 § |giltighetstiden skall 8 §|

|andra stycket och 6 - 11 |andra stycket ej tillämpas|

|§§ tillämpas. |såvitt gäller|

| |nätkoncession för linje|

| |och det är fråga om en|

| |ledning med i huvudsak|

| |oförändrad sträckning. |

--------------------------------------------------------

|Ansökan om - - - - - - prövats slutligt. |

--------------------------------------------------------

|Om det - - - - - - löpt ut. |

--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Ärendet...............................................1

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................3

Bakgrund............................................3

Allmänt om regeringens förslag......................3

Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession....5

Prövning av tillkommande utlandsförbindelser........6

Nätmyndighetens tillsyn.............................8

Samordnad besvärsinstans för eldistribution........10

Konsumentskydd på elmarknaden......................11

Lagförslagen i övrigt..............................11

Kvarstående elektrifiering av fastigheter..........12

Hemställan.........................................13

Reservationer........................................14

1. Förlängning av giltighetstiden för nätkoncession (m, kd)14

2. Prövning av tillkommande utlandsförbindelser (m, fp, kd)15

Bilagor..............................................17

1. Regeringens lagförslag..........................17

2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till ellag42

3. I reservationerna föreslagna ändringar i regeringens förslag till

ellag 43