Bet. 1997/98:NU9

Näringsutskottets betänkande

1997/98:NU09

Ändringar i konkurrenslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

NU9

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1997/98:130 om ändringar i konkurrenslagen (1993:20) m.m.,

dels två motioner som väckts med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - sju motioner från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till förändringar i

vissa bestämmelser i konkurrenslagen. I propositionen föreslår regeringen bl.a.

att instansordningen ändras när det gäller Konkurrensverkets beslut om

undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden enligt konkurrenslagen.

Innebörden i detta är att ett överklagande inom dessa områden i fortsättningen

skall riktas till Marknadsdomstolen. Andra förslag till ändringar gäller s.k.

automatiska undantag, Konkurrensverkets undersökning m.m. Vidare föreslås en

ändring i sekretesslagen som innebär förstärkt sekretesskydd i domstol för

uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 1998.

I ett antal motioner begärs att en effektivare konkurrenspolitik skall

införas. Yrkandena tar sikte på att bestämmelser skall införas i

konkurrenslagen som undanröjer möjligheter till en s.k. osund priskonkurrens

och gynnande av kommunal verksamhet i förhållande till privata producenter inom

t.ex. vård, skola och omsorg. Utskottet avstyrker dessa yrkanden med hänvisning

bl.a. till att regeringen nyligen tillsatt Rådet för konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor. De aktuella motionsyrkandena följs upp i en

reservation (m, c, fp, kd). Övriga motionsyrkanden med begäran om ändringar av

konkurrenslagen för att möjliggöra regionalpolitiska hänsynstaganden respektive

uppbrytning av företagskoncentrationer avstyrks likaså av utskottet. Yrkandet i

den sistnämnda frågan följs upp i en reservation (v).

Propositionen

I proposition 1997/98:130 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslagen återges i bilaga.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:

1997/98:N13 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen på konkurrenspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

ändringen av marknadsbegreppet inte är avsett att medföra någon förändring av

lagtillämpningen.

1997/98:N14 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

marknadsbegreppet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Konkurrensverkets ställning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

genomförande av förslagen i Underprissättningsutredningens betänkande.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (12) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna

för konkurrenspolitiken.

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (17) att

riksdagen beslutar om sådan ändring i konkurrenslagen att monopolliknande

företag kan delas enligt vad som sägs i motionen.

1997/98:T217 av Karl Hagström m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (4) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att se över konkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett hinder för en

effektiv regionalpolitik.

1997/98:N202 av Margareta E Nordenvall och Anna Åkerhielm (båda m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att konkurrenslagen görs

tillämplig på alla tjänster inom sjukvård, skola och utbildning i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:N271 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av konkurrenslagen.

1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

effektivare konkurrenspolitik.

1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

inriktningen av konkurrenspolitiken.

Utskottet

Bakgrund

Den 1 juli 1993 trädde konkurrenslagen (1993:20) i kraft (prop. 1992/93:56,

bet. NU17). I november 1995 tillkallades en särskild utredare (f.d.

regeringsrådet Lars Jonson) med uppdrag att kartlägga och sammanställa

erfarenheterna av den nya konkurrenslagen. Utredningen, som antog namnet

Konkurrenslagsutredningen, redovisade i februari 1997 det nämnda uppdraget

genom betänkandet Konkurrenslagen 1993-1996 (SOU 1997:20).

Regeringen har vidare i februari 1997 gett Konkurrenslagsutredningen

tilläggsdirektiv (dir. 1997:38). Enligt dessa skall utredaren göra en översyn

av konkurrenslagens regler om prövning av företagsförvärv rörande regelverkets

avgränsning, konstruktion och funktion. Som underlag för prövningen skall

utredaren bl.a. ha EG-reglerna om kontroll av företagskoncentrationer. Dessa

regler är för närvarande under översyn. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag

senast den 30 juni 1998.

I olika sammanhang har frågan huruvida konkurrenslagen i tillräcklig grad ger

utrymme för de små företagens behov av att kunna samarbeta aktualiserats. Denna

fråga utreds på regeringens uppdrag av en interdepartemental arbetsgrupp.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.

Allmänt om regeringens förslag

Konkurrenslagsutredningen pekar på att det finns ett behov av vissa

förändringar i konkurrenslagen i syfte bl.a. att underlätta lagtillämpningen.

Utredaren menar att konkurrenslagen behöver förtydligas och förenklas i vissa

avseenden. Konkurrensfrågor måste bli föremål för en snabbare och effektivare

prövning än som sker i dag. Det är, anför utredaren, en prioriterad

rättssäkerhetsfråga att företagen skall kunna få snabba besked samt att praxis

utbildas som underlättar företagens bedömning av rättsläget.

Regeringen föreslår därför flera ändringar i regelsystemet. I förslaget ingår

att instansordningen ändras när det gäller Konkurrensverkets beslut om

undantag, icke-ingripandebesked och ålägganden enligt konkurrenslagen.

Förslaget innebär att dessa beslut skall överklagas till Marknadsdomstolen. Den

nuvarande ordningen med två domstolsinstanser - Stockholms tingsrätt och

Marknadsdomstolen - behålls för bl.a. frågor om konkurrensskadeavgift,

kvarstad, särskild undersökning och företagsförvärv.

Andra förslag till ändringar rör reglerna i konkurrenslagen om s.k.

automatiska undantag, Konkurrensverkets undersökning m.m. Vidare föreslås en

ändring i sekretesslagen (1980:100) som innebär förstärkt sekretesskydd i

domstol för uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Innan utskottet tar upp förslagen i propositionen behandlas vissa motions-

yrkanden om inriktningen av konkurrenspolitiken.

Inriktningen av konkurrenspolitiken

Motionerna

I motion 1997/98:T217 (s) yrkas att konkurrenslagstiftningen skall ses över så

att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik. Motionärerna

anser att den politiska styrningen av uppbyggnaden av landets infrastruktur

måste återupprättas. Om staten återtar det politiska greppet över

infrastrukturen blir det mindre lönsamt att "plocka russinen ur kakan", utan

att de fördelar som konkurrensen kan ge går förlorade, lyder budskapet.

En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välståndet, anförs det i

motion 1997/98:Fi205 (m). Insatser för att främja konkurrensen är ett viktigt

inslag i en politik som gör Sverige mer utvecklingskraftigt. I motionen

framhålls att det är framför allt inom områden av monopoliserad kommunal

tjänsteverksamhet som mycket skulle kunna vinnas genom en målmedveten

konkurrensutsättning. Skolan och vården skulle kunna göras bättre om fler fick

delta med sitt kunnande. I princip all verksamhet som inte är

myndighetsutövning bör utsättas för konkurrens, hävdar motionärerna. De menar

att kommunerna skall koncentrera sig på kärnuppgifterna och inte på

affärsverksamhet. Motionärerna anser att de kommunalt anställda bör få

möjlighet att själva ta över verksamheten när den privatiseras, vilket skapar

kontinuitet. Förändringsprocessen bör dock ske med stor varsamhet. Syftet är,

uttalas det, att konkurrensutsättningarna och privatiseringarna skall leda till

fördelar för alla.

I motion 1997/98:N14 (m) framhålls att en fungerande konkurrenslagstiftning

kräver en effektiv myndighetsutövning och tillsynsverksamhet. För att

Konkurrensverket även i fortsättningen skall kunna ansvara för detta på ett bra

sätt krävs att verket har en stark ställning som fristående myndighet med stor

integritet. Motionärerna begär därför att riksdagen särskilt skall markera

vikten av detta. I motionen efterfrågas vidare en förstärkning av

konkurrensrätten inom flera områden. Kritik riktas mot regeringen för att den

inte har förverkligat förslagen från den s.k. Underprissättningsutredningen i

betänkandet Konkurrens i balans (SOU 1995:105). Syftet med

Underprissättningsutredningens förslag var, påpekar motionärerna, att minimera

problemen med osund konkurrens från skattefinansierad offentlig

näringsverksamhet. Frågeställningen är enligt motionärerna fortfarande aktuell.

I motionen hävdas att konkurrensproblemen som är kopplade till kommunal

näringsverksamhet inte har minskat i omfattning. I motionen begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att förslagen i betänkandet Konkurrens i

balans bör genomföras omgående.

Enligt vad som sägs i motion 1997/98:N271 (m) är den konkurrensutsatta

sektorn i Sverige för liten och en bidragande orsak till ekonomins bristande

växtkraft. Motionärerna hävdar att omkring tre fjärdedelar av ekonomin har

stått vid sidan av full internationell konkurrens. Onödiga och krångliga regler

har hämmat marknadstillträde för småföretagen inom en rad sektorer och därmed

hindrat konkurrens. I motionen uppges att bank- och försäkringsbolagen, liksom

livsmedelsgrossisterna, länge har saknat internationella konkurrenter i

Sverige. Den sammantagna effekten är, sägs det, högre priser för konsumenterna

och en sämre fungerande ekonomi. Enligt motionärerna kostar den dåligt

fungerande konkurrensen årligen det svenska folkhushållet omkring 180 miljarder

kronor. I motionen diskuteras också konkurrensläget inom den offentliga

sektorn. Motionärernas uppfattning är att frånvaro av konkurrens inom denna

sektor har bidragit till höga kostnader och bristande förnyelse. I motionen

anförs att en ökad konkurrens på områden med offentliga monopol medför att

servicen blir mer varierad och bättre anpassad till medborgarnas önskemål samt

att den kan ges med fortsatt hög kvalitet men till lägre kostnader. Enligt

motionärerna riktar sig drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket

mot kommuner, landsting och statliga organ.

Ett liknande tema tillkännages i motion 1997/98:N202 (m). Här sägs att

konkurrenslagens intentioner - att möjliggöra konkurrens på lika villkor för

att stimulera kvalitet och utveckling - också borde omfatta sjukvårdstjänster

samt skol- och utbildningsväsendet. Motionärerna finner det därför angeläget

att konkurrenslagen görs tillämplig såväl på alla sjukvårdstjänster som på alla

tjänster inom skola och utbildning.

I motion 1997/98:N309 (fp) hänvisas till genomförda studier av

konkurrenssituationen i Sverige. Undersökningarna pekar på, sägs det, att en

stor del av de problem som kännetecknat svensk ekonomi under de senaste

decennierna - snabba kostnadsstegringar, hög inflation, svag

produktivitetsutveckling och svag ekonomisk tillväxt - kan förklaras av brister

i konkurrensen. Lika entydigt, anför motionärerna, som brister i konkurrensen

ringas in som ett av de mest grundläggande problemen i svensk ekonomi,

rekommenderar studierna skärpta konkurrensregler, avregleringar och ökad

importkonkurrens. Den konsekventa storföretagspolitiken i Sverige har, lyder

budskapet, skapat marknader där småföretag och nya entreprenörer möter stora

svårigheter att ta sig in. Motionärerna menar också att ingen hänsyn tagits

till riskerna för konsumenterna, i form av minskad inhemsk konkurrens och

monopolmissbruk, som utvecklingen fört med sig.

Folkpartiet liberalerna har i tidigare motioner till riksdagen föreslagit

omfattande åtgärder för att komma till rätta med konkurrensproblem, påpekas det

i motion 1997/98:N13 (fp). Det handlar bland annat om att så långt som möjligt

undanröja olika former av etableringshinder för företagandet, att avveckla

statliga och kommunala bolag, att konkurrensutsätta offentliga verksamheter och

att avveckla det selektiva företagsstödet. Motionärerna begär att riksdagen i

ett tillkännagivande till regeringen skall uttala att en ny inriktning på

konkurrenspolitiken kommer att medföra betydande samhällsekonomiska vinster.

En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens, anförs det i

motion 1997/98:N274 (kd). Konkurrenslagen bör skärpas och övervakningen bli

effektivare; monopol och oligopol, både privata och offentliga, skall

motverkas. I motionen anges att det i dagläget finns ca 2 000 kommunala bolag.

Motionärernas uppfattning är att konkurrensen mellan dessa bolag och de privata

är osund. Även här hänvisas till att drygt hälften av alla anmälningar till

Konkurrensverket riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ.

Motionärerna betecknar konkurrenssituationen som snedvriden och svår att komma

åt med nuvarande lagstiftning. I motionen åberopas konkurrenslagens

bestämmelser om underprissättning. Den tolkning som motionärerna gör är att om

dessa föreskrifter i lagen skall kunna tillämpas krävs att aktören har en

dominerande ställning på marknaden och att syftet med sådan prissättning är att

slå ut konkurrenter.

Vissa kompletterande uppgifter

I ett betänkande våren 1997 om vissa konkurrensfrågor (bet. 1996/97:NU9)

framhöll utskottet (s. 16) vikten av en väl fungerande konkurrens. Utskottet

kunde konstatera att offentliga regleringar i form av tvingande lagstiftning,

och som leder till konkurrensbegränsande förfaranden mellan avtalsparter, inte

kan angripas med stöd av konkurrenslagen. Allmänt sett ville utskottet

understryka betydelsen av att de statliga konkurrensvårdande myndigheterna och

även ansvariga kommunala förvaltningar utövar sådan tillsyn att

konkurrenssnedvridande förfaranden påtalas och åtgärdas. I detta sammanhang

hänvisade utskottet till ett konkurrenspolitiskt program som Svenska

Kommunförbundet tagit fram och som enligt utskottets mening kunde innebära att

genomlysningen i det kommunala förfarandet ökar och skapar förutsättningar för

att nå en bättre och rättvis konkurrens. En sådan konkurrens skall, uttalade

utskottet, vara ett verktyg för att stimulera att nya företag - oavsett ägare

eller associationsform - startas så att ny sysselsättning kan skapas.

I en reservation (m, c, fp, kd) argumenterades för att de stora offentliga

monopolen som i dag svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,

åldringsvård etc. skall öppnas upp så att en privat tjänsteproduktion inom

dessa områden skyndsamt kan utvecklas. Vidare betonade reservanterna betydelsen

av att konkurrensbegränsande förfaranden från olika kommunala aktörers sida

påtalas och åtgärdas.

Regeringen beslutade i december 1997 att inrätta Rådet för konkurrens på lika

villkor mellan offentlig och privat sektor (ordförande: f.d.

förhandlingsdirektör Lars Ahlvarsson). Enligt direktiven (dir. 1997:145) för

rådet skall uppgiften vara att, med beaktande av de olika grundförutsättningar

som gäller för offentlig och privat sektor, söka undanröja konkurrenskonflikter

mellan sektorerna. Rådet skall både analysera klagomål och formulera generella

och långsiktiga spelregler på området. I rådets arbete kommer

konkurrenssnedvridande prissättning att ägnas särskilt intresse. Med

utgångspunkt i de erfarenheter rådet fortlöpande får av förhållandena på

marknaden skall en samlad bild förvärvas om vad som kan vara en osund

konkurrens. Med detta som underlag skall rådet diskutera principiella

konkurrensfrågor, sprida information om goda exempel på en väl fungerande

konkurrens och söka nå en samsyn för framtiden om hur de långsiktiga

spelreglerna på området bäst formuleras. Rådet skall beakta att

förutsättningarna för konkurrens skiljer sig åt i olika delar av landet. Rådet

skall bedriva sin verksamhet under tre år och fortlöpande informera om

resultatet av sitt arbete. Senast den 31 december 2000 skall rådet redovisa

sina samlade erfarenheter och de resultat som uppnåtts. Om det finns behov får

rådet lämna förslag till ytterligare åtgärder som rådet kan bedöma motiverade.

För den kommunala sektorn gäller att kommunerna inom ramen för den kommunala

självstyrelsen har att avgöra hur långt de vill gå i konkurrensutsättning. I

boken Kommunala driftentreprenader - utgiven av Svenska Kommunförbundet (1997)

- behandlas förutsättningar och riktlinjer för konkurrensutsättning inom äldre-

och handikappomsorg, skola, fritid och kultur. Avsikten med publikationen är

att den skall tjäna som stöd och fungera som handbok för förtroendevalda och

tjänstemän inför och under det förändringsarbete som kan leda till

konkurrensutsättning och upphandling av driftentreprenader inom de angivna

områdena. I boken sägs att det kommunala intresset för driftentreprenader och

andra alternativa driftsformer har ökat. Vissa uppgifter om alternativa

driftsformer lämnas. När det gäller grupper med s.k. särskilt boende bor 8 % av

den berörda gruppen i bostäder som drivs av entreprenörer. Cirka 4 % av

hemtjänsten drivs i alternativ form. Mellan 2 och 3 % av eleverna inom

grundskolan, särskolan och gymnasieskolan går i friskolor. Omkring 12 % av

daghemsverksamheten och 4 % av fritidshemmen drevs år 1994 i alternativa

former. Inom fritidsområdet ombesörjs omkring 20 % av de kommunalt ägda

fritidsanläggningarna i alternativa driftsformer. Det sägs också att renodlad

privatisering, dvs. avveckling av det kommunala huvudmannaskapet för en

tidigare kommunalt finansierad verksamhet, är en marginell företeelse i det

kommunala förändringsarbetet. Privatisering i sin egentliga betydelse är,

enligt Kommunförbundet, juridisk möjlig endast i fråga om verksamheter inom den

fakultativa (frivilliga) sektorn: kultur, fritid, bibliotek, energi och

bostadsförsörjning m.m.

En uppföljning pågår av det konkurrensprogram som Kommunförbundet antog år

1993. I en första etapp har en kartläggning genomförts i syfte att fånga

förekomst och omfattning av alternativa driftsformer inom de s.k. mjuka

sektorerna. En rapport om resultatet av kartläggningen är för närvarande

föremål för remissbehandling. Avsikten är att under hösten 1998 i en andra

etapp belysa effekter och erfarenheter av alternativ drift.

Definitionen enligt sistnämnda rapport på vad som skall anses vara en

alternativ driftsform är att det är en verksamhet som tidigare drivits, eller

som skulle kunna drivas, i förvaltningsform men som numera drivs av någon annan

än kommunen, i regel en privaträttslig organisation, och som helt eller delvis

finansieras av kommunen. I kartläggningen görs en genomgång av alternativa

driftsformer i bl.a. barnomsorg, grundskola, vuxenutbildning,

måltidsverksamhet, gymnasieskola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg och

kultur/fritid. Kartläggningen visar att inom individ- och familjeomsorg är

förekomsten av alternativa driftsformer störst med en andel som anges till ca

13 %. För både grundskola och gymnasium svarar alternativen för ca 2,5 %. Av

drygt 1,1 miljoner skolmåltider beräknas alternativen svara för ungefär 8 %.

Inom barnomsorgen svarade den alternativa driften för ca 8 % av platserna. I

rapporten görs bedömningen att inom de flesta av de aktuella områdena kommer

andelen för alternativ drift att öka. Det nämns också att det inom ca 20

kommuner finns politiska beslut om att verksamheter skall överföras till

alternativa former.

I juli 1995 tillsatte regeringen en delegation för samverkan mellan offentlig

och privat hälso- och sjukvård (ordförande: riksdagsledamoten (s) Iréne

Vestlund). I december 1997 avlämnade delegationen sitt slutbetänkande Klara

spelregler - en förutsättning för samverkan mellan offentlig och privat hälso-

och sjukvård (SOU 1997:179). I rapporten nämns (s. 195) att delegationen har

begärt att Konkurrensverket skall göra en sammanställning av inkomna klagomål

inom hälso- och sjukvårdsområdet under de senaste två åren. Genomgången av

ärendena visar, menar delegationen, att det är svårt att tillämpa

konkurrenslagen på dessa områden. Själva beslutet att en verksamhet skall

upphandlas är ett myndighetsbeslut som i sin tur bygger på politiska beslut. I

dessa beslut är inte konkurrenslagen tillämplig. En av delegationens slutsatser

(s. 196) är att konkurrenslagen är ett trubbigt instrument när det gäller att

komma till rätta med bristande producentneutralitet inom stat och kommun.

Delegationen finner det olyckligt att konkurrenslagen inte kan fungera som ett

stöd för att utvecklingen av alternativa driftsformer stimuleras, men välkomnar

med tillfredsställelse att regeringen tillsatt det nyssnämnda Rådet för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. I betänkandet

föreslår delegationen också (s. 216) att det träffas en överenskommelse mellan

regeringen och Landstingsförbundet om en målsättning att minst 25 % av all

öppenvård inom respektive landsting och vårdgivarkategori bör bedrivas som

personliga etableringar enligt vårdavtal eller bli föremål för upphandling i

syfte att stimulera uppkomsten av alternativa driftsformer. Delegationen

betonar att det är sjukvårdshuvudmännen själva som avgör avvägningen av

omfattningen mellan enskilda vårdgivare och entreprenadlösningar där den

landstingsdrivna verksamheten kan vara en bland flera anbudsgivare. Förslagen

från delegationen har nyligen remissbehandlats, och arbetet med att

sammanställa svaren pågår för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill återigen framhålla betydelsen av en väl fungerande konkurrens

med hänvisning till den vikt en sådan har för den svenska ekonomin. Av den nyss

lämnade redogörelsen framgår att en rad processer nu är i gång som sammantaget

syftar till att åstadkomma en väsentligt förbättrad konkurrenssituation under

de närmaste åren. Kommunförbundets uppföljning av konkurrensprogrammet visar på

att de alternativa driftsformernas ställning på de kommunala marknaderna har

stärkts. Vidare vill utskottet uttrycka sin tillfredsställelse över det

konkurrensövervakande samråd som kommer att äga rum hos det nybildade rådet för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Även om rådet

saknar sanktionsmöjligheter mot de aktörer som uppträder uppenbart

konkurrensvidrigt på olika marknader är det utskottets fasta övertygelse att

rådets ställningstaganden snabbt kommer att få en märkbar normerande verkan på

beteendet. Det finns anledning att med stor uppmärksamhet följa rådets arbete.

Utskottet vill understryka att syftet med konkurrenslagen är att förhindra

konkurrensbegränsningar. Lagen är tillämplig på alla typer av

näringsverksamheter som bedrivs på en konkurrensutsatt marknad, oavsett om det

är fråga om privat eller offentlig verksamhet. Konkurrenslagen är däremot inte

ett instrument för att avgöra vilka verksamheter som skall bedrivas i

konkurrens. Denna fråga avgörs i annan lagstiftning, framför allt i de lagar

som berör obligatoriska verksamheter inom kommuner och landsting. De

konkurrensbegränsningar som är innebörden i sådana bestämmelser, eller som

följer av en tillämpning av regelverken på grundval av politiska beslut, är en

konsekvens av att tyngre skäl talar för att det allmänna både producerar och

finansierar sådana tjänster.

Emellertid ser utskottet goda skäl att utanför denna sektor upprätthålla och

skärpa konkurrenstrycket. Syftet med sådan konkurrens är, enligt utskottets

mening, att den skall vara ett verktyg för att åstadkomma bästa service till

lägsta möjliga kostnad oavsett ägare eller associationsform. Utskottet vill

erinra om att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98: 150

s. 29) meddelar sin avsikt att i en skrivelse till riksdagen eller i annat

lämpligt sammanhang ta upp frågan om konkurrenspolitikens inriktning.

Med anledning av det aktuella yrkandet i motion 1997/98:T217 (s) vill

utskottet framhålla att om det av regionalpolitiska skäl finns anledning införa

t.ex. avgifter för att finansiera verksamhet i glesbygd måste detta lagregleras

i särskild ordning. Ett sådant avgiftssystem har t.ex. nyligen övervägts på

postområdet, men införs inte nu. Om sådana regler skulle införas har det

karaktären av en speciallagstiftning som måste beaktas vid tillämpningen av

konkurrenslagen. Denna typ av frågor kan enligt utskottets mening inte hanteras

genom ändringar i konkurrenslagen.

Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i denna del aktuella

motionsyrkanden.

Marknadsbegreppet

Propositionen

I propositionen föreslås att ?den svenska marknaden? ersätts med ?marknaden? i

de bestämmelser i konkurrenslagen som reglerar förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete (6 §), förbudet mot missbruk av en dominerande

ställning (19 §) och prövningen av företagsförvärv (34 §). I samtliga dessa

delar av lagen har prövningen av vad som skall anses vara den relevanta

marknaden betydelse, framhålls det.

Regeringen påpekar i propositionen (s. 25) att förändringen i fråga om

marknadsbegreppet utgör ett redaktionellt förtydligande av att det här handlar

om den relevanta marknaden. I propositionen hänvisas till att enligt förarbeten

till konkurrenslagen innebär uttrycket ?den svenska marknaden? att det krävs

att konkurrensen på den svenska marknaden berörs för att förbud skall råda för

avtal etc. Vidare uttrycks bl.a. att det därvid saknar betydelse om de

inblandade företagen har sitt säte i Sverige eller utomlands. Det avgörande är

att effekten av det konkurrensbegränsande avtalet etc. måste inträda på den

svenska marknaden. Det uttalas att den närmare avgränsningen av lagens

tillämpningsområde i det här avseendet får överlämnas till rättstillämpningen

och att praktiska och folkrättsliga regler sätter en gräns för

extraterritoriell tillämpning av nationell lag. Regeringens uppfattning är - i

likhet med Konkurrenslagsutredningen - att det blir tydligare att det är fråga

om den relevanta marknaden om konkurrenslagens regler formuleras så att de

avser konkurrensen på ?marknaden?.

Motionerna

I motion 1997/98:N14 (m) erinras om att Konkurrenslagsutredningen har

aktualiserat några mindre förenklingar och förtydliganden av lagstiftningen och

som återfinns i den framlagda propositionen. Motionärerna välkomnar dessa

förändringar, men vill tillfoga ett par preciseringar. I samband med att

marknadsbegreppet i bl.a. 6 § konkurrenslagen ändras från "den svenska

marknaden" till "marknaden" bör riksdagen, sägs det, markera att denna

förändring av marknadsbegreppet inte får leda till en försvagad lagtillämpning.

Ett liknande budskap framförs i motion 1997/98:N13 (fp). Motionärernas

uppfattning är att den föreslagna förändringen av marknadsbegreppet i praktiken

riskerar att försvaga konkurrenslagen. När någon form av konkurrensbegränsning

och dess effekter skall avgöras ( med stöd av svensk lag - är det naturligt att

betrakta marknaden i de svenska konsumenternas perspektiv. I motionen påpekas

att när företag möter konkurrens på utländska marknader kommer detta inte

alltid svenska konsumenter till godo. Budskapet i motionen är att eftersom

förslaget inte är avsett att leda till någon förändring av lagtillämpningen med

dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet bör riksdagen också

tydligt markera detta.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrenslagsutredningen konstaterade (s. 101) att med ledning av inkomna

synpunkter på konkurrenslagen framstår svårigheterna att bedöma vad som är

relevant marknad och företagens andel därav som en väsentlig olägenhet. I

utredningens författningskommentarer (s. 230) hänvisas till ett uttalande från

Sveriges Industriförbund där det sägs att den relevanta marknaden är ett

ekonomiskt begrepp och att i det enskilda fallet kan denna marknad vara större

än den svenska marknaden. Utredningen ansåg att marknadsbegreppet bör användas

på ett klarare sätt i konkurrenslagen. Den tolkning som utredningen gör är att

uttrycket ?den svenska marknaden? synes i de aktuella paragraferna vara

liktydigt med det svenska territoriet och närmast ha till syfte att avgränsa

området för svensk jurisdiktion. Det påpekas att uttrycket inte förekom i den

tidigare konkurrenslagen (1982:729) som i stället angav att lagen gällde

konkurrensbegränsningar ?med verkan inom landet?. Utredningens slutsats var att

marknaden i de aktuella bestämmelserna används som ett annat begrepp än det

ekonomiskt-konkurrensrättsliga begreppet relevant marknad. Enligt utredningens

uppfattning vore det klarare om konkurrenslagens regler formulerades så, att de

avser konkurrensen på ?marknaden?, vilket då automatiskt innebär den i

sammanhanget relevanta marknaden. Denna kan geografiskt vara det svenska

territoriet eller ett större eller mindre område än detta. Ty, anförde

utredningen, i den mån formuleringen ?den svenska marknaden? kan anses fungera

som en allmän avgränsning av konkurrenslagens tillämpningsområde torde den

funktionen kunna avvaras. Denna avgränsning följer av folkrättsliga regler och

den s.k. effektprincipens tillämpning i svensk konkurrensrätt, dvs. att svensk

lag enbart kan tillämpas inom landets gränser och att den effekt på marknaden

som svenska myndigheter har att bedöma gäller påverkan på den svenska

marknaden.

Utskottets ställningstagande

I motionerna 1997/98:N14 (m) och 1997/98:N13 (fp) uttrycks farhågor för att den

av regeringen föreslagna ändringen i nyssnämnda delar av konkurrenslagen kan

leda till en försvagad lagtillämpning som inte kommer svenska konsumenter till

del. Utskottet konstaterar att det är fråga om en ändring vars syfte är att

åstadkomma en större begreppslig harmonisering mellan den prövning som faktiskt

görs och lagtexten. I denna del vill utskottet hänvisa till Konkurrensverkets

remissvar över Konkurrenslagsutredningen, där det bl.a. sägs att vid prövningen

av ett företags dominans beaktas i praktiken förhållanden på vidare geografiska

marknader än Sverige utan att man för den skull behöver avgränsa en relevant

geografisk marknad, sett i konkurrenslagens konsumentperspektiv, till något

större område än Sverige. Konkurrensverket utgår från att de föreslagna

förändringarna inte avses leda till någon faktisk förändring av

lagtillämpningen med dess utgångspunkt i det svenska konsumentperspektivet.

Utskottet vill framhålla att en försvagad lagtillämpning inte får ske med

anledning av förändringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i här berörda delar av

konkurrenslagen. Det sagda torde också undanröja den oro som motionärerna fört

till torgs i denna fråga. Något särskilt uttalande av riksdagen är därmed inte

behövligt. Med det sagda avstyrker utskottet de två motionerna i här berörda

delar.

Uppbrytning av företagskoncentrationer

Propositionen

I propositionen hänvisar regeringen till att förslag om en lagregel som ger

möjlighet att bryta upp företagskoncentrationer har prövats i samband med såväl

1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. Regeringen konstaterar att

utredningens bedömning är att inga erfarenheter talar för att frågan om

uppbrytning av företag bör bedömas annorlunda nu än som skett i tidigare

lagstiftningsärenden. Mot den bakgrunden är det regeringens bedömning att någon

sådan regel inte heller nu bör införas i konkurrenslagstiftningen.

Motionen

I Sverige har vi - till skillnad från exempelvis Förenta staterna - ingen lag

som gör det möjligt att bryta upp marknadsdominerande företag, konstateras det

i motion 1997/98:Fi209 (v). Förslag om att införa en sådan lag har

tillbakavisats av olika utredningar, nu senast av Konkurrenslagsutredningen.

Motiven har främst varit effektivitetsvinster som kan uppnås vid stordrift och

koncentration, men också att Sveriges hemmamarknad är liten internationellt

sett. Den nya konkurrenslagen visar, anser motionärerna, hur stark den

borgerliga ideologin kring ägandet har trängt in också bland utredare som

tillsatts av en socialdemokratisk regering. Arbetarrörelsen har alltid, anförs

det, skilt på å ena sidan de naturliga monopol som staten bör äga och där

vinster tillfaller alla, eller där förluster får täckas av alla, och å den

andra sidan privatägda monopol eller oligopol där enskilda individer kan berika

sig på en icke-konkurrensutsatt marknad. Av detta syns inte ett spår i

utredningens resonemang, menar motionärerna, utan utredningen hänvisar bara

till ägarrättsliga invändningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt direktiven för Konkurrenslagsutredningen skulle - med ledning av

erfarenheterna av förvärvsreglerna - en prövning ske av om det är motiverat att

ha en särskild bestämmelse i konkurrenslagen som ger möjlighet att bryta upp

starka företagskoncentrationer. Utredningen erinrade i sina överväganden i

denna del (s. 148) om att motsvarande förslag hade prövats i samband med

införandet av såväl 1982 års som 1993 års konkurrenslagstiftning. De argument

som då framfördes, och inte vid något av de båda tillfällena ledde till att

några bestämmelser infördes i konkurrenslagen, gick ut på att sådana

bestämmelser skulle vara alltför långtgående och strida mot i Sverige

tillämpade rättsprinciper. Farhågor uttrycktes också för att sådana

bestämmelser kunde minska företagens motivation för investering och expansion i

Sverige. I motiven (prop. 1992/93:56, s. 45) till den nuvarande konkurrenslagen

uttalades att företagskoncentrationen var hög på flera marknader i Sverige, men

att detta i vissa fall var en följd av att marknaden under lång tid varit

reglerad. Det framhölls att internationalisering och avreglering kommer att

medföra att flera marknader öppnas för nationell och internationell konkurrens.

Konkurrenslagsutredningen konstaterade att det inte finns några erfarenheter

från tillämpningen av konkurrenslagen som talar för att frågan om uppbrytning

av företag bör bedömas annorlunda än som skett i tidigare lagstiftningsärenden.

Utredningen hänvisade också till att det under utredningsarbetet inte från

något håll framförts önskemål om en lagregel av detta slag. Inte heller, menade

utredningen, har det framkommit några andra nya omständigheter som kan leda

till en annan slutsats än tidigare. Snarast, fortsatte

Konkurrenslagsutredningen, torde de skäl som kan tala för en lagreglering ha

förlorat i styrka därför att förutsättningarna för konkurrens ökat på många

områden genom bl.a. avregleringar, internationell regelharmonisering och

upphävande av handels- och etableringshinder. Dessutom påpekade utredningen att

företag med mycket stor marknadsdominans främst torde vara statligt ägda i

branscher där det tidigare funnits statliga monopol, t.ex. inom

kommunikationssektorn. Här erinrade utredningen om att statsmakterna kan bryta

upp dessa starka företagskoncentrationer utan stöd av regler i konkurrenslagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen i

denna fråga. De skäl som regeringen redovisar med utgångspunkt i den prövning

som Konkurrenslagsutredningen har gjort talar enligt utskottets uppfattning

entydigt för att någon regel om uppbrytning av företag inte bör införas i

konkurrenslagen.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:Fi209 (v) i här berörd del.

Lagförslagen i övrigt

Propositionen

Som tidigare nämnts föreslås en ändring i instansordningen när det gäller

Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked samt ålägganden

enligt 23 § första stycket, 25 och 45 §§ i konkurrenslagen. Dessa beslut skall

överklagas till Marknadsdomstolen. En talan om åläggande enligt 23 § andra

stycket i konkurrenslagen skall väckas i Marknadsdomstolen. Den nuvarande

ordningen med två domstolsinstanser - Stockholms tingsrätt och

Marknadsdomstolen - behålls för frågor om konkurrensskadeavgift, kvarstad,

särskild undersökning och företagsförvärv.

I lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. anges (1 §) bl.a. att

Marknadsdomstolen handlägger mål enligt de lagar som upptas i paragrafen. I en

annan paragraf (2 §) föreskivs att talan inte får föras mot Marknadsdomstolens

domar och beslut i mål enligt denna lag. Genom införandet av lagen (1996:242)

om domstolsärenden handlägger Marknadsdomstolen nu även ärenden enligt

konkurrenslagen. Regeringen föreslår därför att de två nämnda paragraferna

ändras så att de står i överensstämmelse med nyssnämnda beslut.

I propositionen påpekar regeringen (s. 59) att i mål och ärenden enligt

konkurrenslagen råder speciella förhållanden beträffande uppgifter om företags

affärsförhållanden. Det är i dessa mål och ärenden ofta fråga om prövning av

grundläggande förutsättningar för hela företagets verksamhet: strategiska

bedömningar, marknadsandelar, konkurrenssituation etc. Företagens behov av

sekretess torde därför vara särskilt stort i dessa sammanhang, menar

regeringen. Härtill kommer att företagen har en långtgående skyldighet att

lämna uppgifter om sina förhållanden till Konkurrensverket. Det kan också

förhålla sig så att Konkurrensverket erhållit uppgifter i samband med en

undersökning hos företaget, mot företagets vilja. Enligt regeringens

uppfattning talar starka skäl för att i domstol införa samma sekretesskydd för

uppgifter i mål och ärenden enligt konkurrenslagen som gäller hos

Konkurrensverket. En sådan bestämmelse bör enligt regeringen lämpligen utformas

som ett tillägg till vad som i övrigt gäller i fråga om sekretess för uppgifter

i mål och ärenden i domstol enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) och

gälla överklagade beslut av Konkurrensverket. Regeringen bedömer vidare att

skyddsbehovet för företagens uppgifter är detsamma oavsett i vilken mål- eller

ärendetyp de förekommer. Detta gäller även uppgifter i ärenden enligt 13 §

tredje stycket i konkurrenslagen. Samtliga dessa mål och ärenden, liksom

överklagade verksärenden, utmärks av att Konkurrensverket har möjligheter att

under vissa förutsättningar avtvinga företagen uppgifter. Mot denna bakgrund

anser regeringen att det förstärkta sekretesskyddet för företagens uppgifter

bör omfatta även dessa mål och ärenden.

Enligt regeringen får frågan om Konkurrensverkets behov av sekretess i sin

utredande verksamhet övervägas i särskild ordning när underlag finns för detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot de framlagda lagförslagen och tillstyrker

regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av konkurrenspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 12, 1997/98:T217 yrkande

4, 1997/98:N13 yrkande 1, 1997/98:N14 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N202,

1997/98:N271 yrkande 1, 1997/98: N274 yrkande 1 och 1997/98:N309 yrkande

1,

res. 1 (m, c, fp, kd)

2. beträffande marknadsbegreppet

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:N13 yrkande 2 och 1997/98:N14

yrkande 1 antar det i proposition 1997/98:130 framlagda förslaget till lag

om ändring i konkurrenslagen (1993:20) såvitt avser 6, 19 och 34 §§,

3. beträffande uppbrytning av företagskoncentrationer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 17,

res. 2 (v)

4. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1997/98:130 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20) i den mån det inte omfattas

av utskottets hemställan i det föregående,

b) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

c) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 26 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren

(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson

(s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës

(mp), Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservationer

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),

Göran Hägglund (kd), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om inriktningen av

konkurrenspolitiken bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:Fi205 (m), 1997/98:N14 (m),

1997/98:N202 (m), 1997/98:N271 (m), 1997/98:N13 (fp), 1997/98: N309 (fp) och

1997/98:N274 (kd) anser utskottet att kraftfulla åtgärder måste vidtas från

regeringens sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme

för privata initiativ i kommuner och landsting. Utskottets uppfattning är att

de stora offentliga monopol som i dag svarar för tjänsteproduktionen inom

sjukvård, skola, åldringsvård etc. skall avregleras så att en privat

tjänsteproduktion inom dessa områden skyndsamt kan utvecklas. Riksdagen bör hos

regeringen begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska,

kommunala verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten

av konkurrerande alternativ till dagens monopol i det allmännas regi. Detta

skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera

egna verksamheter inom tjänstesektorn i form av kooperativ och egna företag.

Inte minst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga

välfärdsproduktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till

att bli egen entreprenör. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu

är stängda för privata alternativ kommer detta att leda till nya

arbetstillfällen samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare

användning av skattemedel. Enligt utskottets uppfattning skulle det dessutom

leda till en mer småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och

en förbättrad välfärd för medborgarna.

Vidare vill utskottet betona betydelsen av att konkurrensbegränsande

förfaranden från olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt

utskottets uppfattning är inrättandet av Rådet för konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor en kraftlös åtgärd. Rådet har inga

sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att komma till rätta med missbruk

från företrädare för stat, kommuner och landsting riktat mot privata

entreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen. Utskottet ställer sig

skeptiskt till idén att genom diskussion och informationsspridning om goda

exempel kunna åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer

tillåts konkurrera på lika villkor med offentliga producenter. Det är också

mycket stora samhällsekonomiska kostnader förknippade med att under tre år

skapa dröjsmål med att vidta åtgärder i avvaktan på rådets utvärdering av

verksamheten. I stället bör, förutom de lagändringar som nyss förordats, en ny

lagstiftning införas som på ett mer kraftfullt sätt än den nuvarande

konkurrenslagen förhindrar underprissättning och osund konkurrens från det

offentligas sida. En sådan lag i enlighet med förslaget från

Underprissättningsutredningen bör enligt utskottets mening snarast underställas

riksdagens prövning. Detta är en motsatt väg än den som förordas i motion

1997/98:T217 (s) att på förhand selektivt stödja vissa producenter för att

vissa tjänster skall bli utförda. Detta vore enligt utskottets mening direkt

olämpligt. Vidare kan ej heller de problem som utpekas i motionen hanteras

genom ändringar i konkurrenslagen.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrker utskottet här behandlade motioner i berörda

delar med undantag för det aktuella yrkandet i motion 1997/98:T217 (s).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av konkurrenspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi205 yrkande 12,

1997/98:N13 yrkande 1, 1997/98:N14 yrkandena 2 och 3, 1997/98: N202,

1997/98:N271 yrkande 1, 1997/98:N274 yrkande 1 och 1997/98:N309 yrkande 1

och med avslag på motion 1997/98:T217 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Uppbrytning av företagskoncentrationer (mom. 3)

Lennart Beijer (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om uppbrytning av

företagskoncentrationer bort ha följande lydelse:

Utskottet vill - i likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Fi209 (v) - att

riksdagen hos regeringen begär förslag till nya bestämmelser i konkurrenslagen

som gör det möjligt att bryta upp marknadsdominerande företag. Utskottet finner

ingen anledning till varför denna möjlighet inte skall finnas i den svenska

lagstiftningen, när en sådan regel har en sådan framträdande och uppmärksammad

roll i den amerikanska lagstiftningen. Det torde vara svårt att hävda att

egendomsskyddet och äganderätten har ett svagare skydd i Förenta staterna

jämfört med i Sverige, något som för svenskt vidkommande har varit ett starkt

argument för att avvisa införandet av sådana bestämmelser. Enligt utskottets

uppfattning bör man skilja på de naturliga monopol som staten bör äga och där

vinster tillfaller alla - eller där förluster får täckas av alla - och

privatägda monopol eller oligopol där enskilda individer kan berika sig på en

icke-konkurrensutsatt marknad. Utskottet hyser farhågor för att

storföretagskoncentrationen kommer att fortsätta om inte regelverket tillförs

de nödvändiga instrumenten för att bryta denna utveckling.

Det utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det sagda tillstyrks motion 1997/98:Fi209 (v) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följanden lydelse:

3. beträffande uppbrytning av företagskoncentrationer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 17 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Innehållsförteckning

Ärendet.............................................1

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................1

Motionerna..........................................2

Utskottet...........................................3

Bakgrund 3

Allmänt om regeringens förslag 3

Inriktningen av konkurrenspolitiken 4

Motionerna 4

Vissa kompletterande uppgifter 6

Utskottets ställningstagande 8

Marknadsbegreppet 9

Propositionen 9

Motionerna 10

Vissa kompletterande uppgifter 10

Utskottets ställningstagande 11

Uppbrytning av företagskoncentrationer 11

Propositionen 11

Motionen 11

Vissa kompletterande uppgifter 12

Utskottets ställningstagande 13

Lagförslagen i övrigt 13

Propositionen 13

Utskottets ställningstagande 14

Hemställan 14

Reservationer......................................15

1. Inriktningen av konkurrenspolitiken (m, c, fp, kd) 15

2. Uppbrytning av företagskoncentrationer (v) 16

Bilaga

Regeringens lagförslag 18