Bet. 1997/98:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1997/98:SFU01

Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SfU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till anslag inom

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande frågor.

Vidare behandlas ett lagförslag och motioner som avser socialförsäkringssektorn

vid sidan av statsbudgeten.

Inom utgiftsområde 10 föreslås att försäkringskassan skall få träffa

överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att delta i

gemensamma projekt i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga

resurser. Vidare skall kommuner och landsting få sluta avtal med varandra samt

med försäkringskassan och länsarbetsnämnden om att inom ramen för

socialtjänstens respektive hälso- och sjukvårdens områden delta i och bidra

till finansieringen av gemensamma projekt. Riksrevisionsverket skall därtill ha

rätt att ta del av kommuners och landstings redovisning avseende sådan

verksamhet som bedrivits och delvis finansierats i samverkan med

försäkringskassan. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Regeringen föreslår samtidigt att särskilda medel skall ställas till

försäkringskassornas förfogande för bedrivande av olika projekt i syfte att

uppnå samverkansvinster. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen till 714

miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för

försäkringskassornas administration.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels målen för

utgiftsområdet, dels vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan

inom rehabiliteringsområdet.

I propositionen föreslås också att arbetsgivares lagstadgade ansvar för att

utge ersättning till en arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta

de första 14 dagarna av ett sjukfall (sjuklöneperioden) fr.o.m. den 1 april

1998.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att gränsen för förtida uttag av

ålderspension skall höjas från 60 år till 61 år. Regeringen föreslår att

pension som uppgår till högst 2 400 kr per år skall kunna betalas ut en eller

två gånger per år. Regeringen anger också att folkpension, tilläggspension och

bostadstillägg skall betalas ut den 18 respektive den 19 i varje månad.

Regeringen föreslår vidare att annan pensionsförsäkring än

tjänstepensionsförsäkring och pensionssparkonto inte skall räknas med vid

inkomstprövningen av änkepension. Vad gäller bostadstillägget till pensionärer

föreslår regeringen att nivån skall höjas från 83 % till 85 %. Vid beräkningen

av bostadstillägget föreslås att samboende skall likställas med gifta. Dessutom

föreslår regeringen att utbildningsbidrag som utges vid

arbetsmarknadsutbildning skall räknas in i årsinkomsten vid beräkningen av

bostadstillägg och inkomstprövad änkepension. Slutligen föreslår regeringen att

vid beräkningen av bostadstillägg till pensionär som har sin bostad i särskild

boendeform skall värdet av privatbostad inte beaktas om den utgör

permanentbostad för pensionärens make. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 1998 utom vad avser förslagen om utbetalning av små pensionsbelopp och

att samboende skall likställas med gifta. Dessa ändringar föreslås träda i

kraft den 1 juli respektive den 1 april 1998.

Inom utgiftsområde 12 föreslår regeringen ett flertal ändringar. Barnbidragen

föreslås fr.o.m. den 1 januari 1998 höjda med 110 kr per barn och månad.

Beträffande flerbarnstilläggen, som avskaffades fr.o.m. år 1996, föreslås att

dessa återinförs fr.o.m. den 1 januari 1998. Flerbarnstillägg skall lämnas med

2 400 kr om året för det tredje barnet, 7 200 kr om året för det fjärde barnet

och 9 000 kr för det femte barnet och varje ytterligare barn. Vidare föreslås

att vid vårdbidrag för funktionshindrade barn skall ersättning kunna utges

enbart för merkostnader. Även andra smärre förändringar inom utgiftsområdet

föreslås.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag inom utgiftsområde 10 med den

ändringen att det, såvitt gäller samverkan, klargörs att det handlar om en

permanent och långsiktig verksamhet. Utskottet föreslår vidare ett

tillkännagivande om att sammanlagt 814 miljoner kronor av anslaget A 1

Sjukpenning och rehabilitering, m.m. skall få användas i syfte att uppnå

samverkansvinster på rehabiliteringsområdet. Av dessa medel får

försäkringskassorna disponera högst 200 miljoner kronor för administration.

Med anledning av en motion föreslår utskottet också ett tillkännagivande om

kvinnors rehabilitering.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag inom utgiftsområde 11 med den

ändringen att förslaget om utbetalning av små pensionsbelopp skall träda i

kraft den 1 januari 1999.

Även beträffande utgiftsområde 12 tillstyrks regeringens förslag.

Med anledning av ett motionsyrkande om underhållsstöd föreslår utskottet ett

tillkännagivande om att regeringen bör återkomma i vårpropositionen med förslag

som innebär att man i vissa fall skall kunna frångå principen om att

återbetalningsskyldigheten skall grundas på inkomster från senast tillgängliga

taxering.

Utskottet avstyrker motionsyrkandena i övrigt.

M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina

respektive partiers budgetförslag.

Till betänkandet har fogats 44 reservationer och 15 särskilda yttranden.

Propositionerna

Proposition 1997/98:1

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1997/98:1

Budgetpropositionen för 1998 volym 6 föreslagit riksdagen att

under utgiftsområde 10

dels

1. godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar

under avsnitt 3.1,

2. godkänna vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan inom

rehabiliteringsområdet under avsnitt 3.4.1,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning:

- A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.; ramanslag; 17 881 000 000 kr,

- A 2. Förtidspensioner; ramanslag; 13 375 000 000 kr,

- A 3. Handikappersättningar; ramanslag; 1 001 900 000 kr,

- B 1. Riksförsäkringsverket; ramanslag; 665 012 000 kr,

- B 2. Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 4 269 564 000 kr,

under utgiftsområde 11

dels att godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen

förordar under avsnitt 3.1,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning:

- A 1. Ålderspensioner; ramanslag; 52 492 000 000 kr,

- A 2. Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag; 555 000 000 kr,

- A 3. Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag; 9 654 000 000 kr,

under utgiftsområde 12

dels godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar

under avsnitt 3.1,

dels anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030) om

underhållsstöd,

dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning:

- A 1. Allmänna barnbidrag; ramanslag; 17 018 000 000 kr,

- A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 14 759 000 000 kr,

- A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 125 661 000 kr,

- A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner; ramanslag;

24 000 000 kr,

- A 5. Barnpensioner; ramanslag; 291 000 000 kr,

- A 6. Vårdbidrag för funktionshindrade barn; ramanslag; 1 595 900 000 kr.

under socialförsäkringssektorn vid sidan av budgeten

anta regeringens förslag

2. till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Lagförslagen 4 (utgiftsområde 10), 1-2 (utgiftsområde 11) 1-3 och 5

(utgiftsområde 12) och 2 (statsbudgeten vid sidan av budgeten) återfinns som

bilaga 1 till betänkandet.

Proposition 1997/98:9

I proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.

har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), såvitt

avser 3 § (delvis).

Denna proposition i övrigt behandlas av skatteutskottet i deras betänkande

1997/98:SkU5.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97

1996/97:Sf207 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att två

kontaktdagar per läsår bör återinföras för besök i skolan för barn mellan åtta

och tolv år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att dagarna

villkoras till ordinarie skoldagar.

1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av ett samordnat familjestöd i form av ett barnkonto.

1996/97:Sf236 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att tre månader av föräldraledigheten kvoteras för uttag

av den förälder som tidigare ej varit föräldraledig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den totala rätten till ledighet bör utsträckas till arton

månader.

1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av konsekvensanalys av vad olika beslut om förändringar av

familjepolitiken sammantaget får för konsekvenser.

1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattat barnbidrag enligt

vad som i motionen anförts.

1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

29. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett behovsprövat

barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A707 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra kontaktdagarna.

1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den s.k. mamma-

och pappamånaden i synnerhet.

1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direktiven till den översyn som aviserats angående familjepolitiken.

1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet.

1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnkonto.

1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.

Motion väckt med anledning av proposition 1996/97:63 Samverkan,

socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.

1996/97:Sf37 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om möjlighet att spara åtta föräldrapenningdagar

per barn upp till 12 år.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98

1997/98:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag innebärande att beslut om förtidspension inte skall få

fattas under tid som fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid löper i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf202 av Åke Carnerö och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

förändring av förtidspensionsreglerna.

1997/98:Sf203 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att privat pensionsförsäkring inte skall ingå i

inkomsten vid beräkningen av bostadstillägget för pension i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte skall ingå vid

beräkningen av bostadstillägget i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf204 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar avskaffa inkomstprövning av folkpensionsdelen i änkepensionerna i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag rörande egenföretagarnas rätt till ersättning i form

av sjukpenning och förtidspension i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en flexibel tillämpning av halvt sjukbidrag.

1997/98:Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv

användning av socialförsäkringsmedel för att korta vårdköer.

1997/98:Sf208 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre invandrare som

saknar rätt till svensk pension.

1997/98:Sf209 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till sådan ändring av sjukförsäkringen att ersättning vid

närståendevård kan utgå till föräldrar som deltar i behandlingen av barn med

anorexia nervosa och andra ätstörningar.

1997/98:Sf212 av Lennart Fridén och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer rörande behandlingen av personer som drabbats av

elöverkänslighet, magnetism och olika former av strålning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättningsfrågor enligt lagen om allmän försäkring.

1997/98:Sf213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för nya trygghetssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning och om att återkomma med förslag om ett nytt familjestöd.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialbidragsnormen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en välfärdsreform.

1997/98:Sf214 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukpenningberäkning för

försäkrade med blandinkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att timanställd

personal får sjukpenning under arbetsgivarperioden i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Sf218 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till

försäkringskassorna.

1997/98:Sf219 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet

med sjukbidrag/förtidspension som alternativ till lönebidrag.

1997/98:Sf220 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

änkepensionerna.

1997/98:Sf221 av Catharina Elmsäter-Svärd och Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betalningsansvaret för äldre invandrare.

1997/98:Sf223 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av

underhållsstödet.

1997/98:Sf224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättvisa principer för stöd till barnfamiljerna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemarbetet,

10. att riksdagen beslutar om införande av vårdnadsbidrag för vård av barn

upp till tre års ålder från den 1 januari 1998,

11. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag i enlighet med motionens

förslag,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre kontroll inom föräldraförsäkringen,

13. att riksdagen beslutar i enlighet med motionens förslag om

underhållsstöd,

14. att riksdagen beslutar om nya regler för internationella adoptioner i

enlighet med motionens förslag.

1997/98:Sf225 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad

som anförts i motionen hos regeringen begär ändring av reglerna om pension till

äkta makar.

1997/98:Sf226 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fler

försöksverksamheter avseende samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård samt socialtjänst kommer till stånd.

1997/98:Sf227 av Eva Johansson och Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldres

möjlighet att få bostadstillägg i stället för socialbidrag.

1997/98:Sf229 av Christer Erlandsson och Björn Ericson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att ha ett helhetsperspektiv vid bedömning av ohälsoförsäkring.

1997/98:Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om statliga bidrag till Kilens verksamhet för

läkemedelsberoende i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att de statliga bidragen till Kilen på 6 miljoner

kronor 1998 belastar utgiftsområde 10, anslag A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf231 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser för

rehabilitering.

1997/98:Sf232 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

överlåtelse av föräldrapenningen.

1997/98:Sf233 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en framtida uppräkning av

basbeloppet.

1997/98:Sf234 av Margareta Sandgren och Marianne Carlström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa

utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.

1997/98:Sf235 av Margareta Sandgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utvärdering av

underhållsstödet.

1997/98:Sf236 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar

för Kilen att fortsätta sin verksamhet.

1997/98:Sf237 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ersättning vid internationell adoption.

1997/98:Sf238 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av beräkningsgrunderna för återbetalningsskyldigheten så att

den aktuella inkomsten skall ligga till grund för denna beräkning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att såväl underhållsstödets förskottsdel som utfyllnadsbidraget bör

bli föremål för behovsprövning,

1997/98:Sf239 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att vård av anhörig i hemmet

skall bli kvalificerande för allmän tjänstepension (ATP).

1997/98:Sf240 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnors rehabilitering särskilt bör uppmärksammas när det

gäller försäkringskassornas samordnade insatser med andra myndigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ökade utbildningsinsatser rörande kvinnors och mäns olika behov

och förutsättningar bör ske för personal med rehabiliteringsuppgifter.

1997/98:Sf242 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förlängd omställningstid till 12 månader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hushåll med barn under 18 år inte skall beröras av

inkomstprövningen.

1997/98:Sf243 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.

1997/98:Sf245 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utestängningseffekterna på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen beslutar om att undanta företag med högst 10 anställda från

kravet att betala sjuklön i enlighet med vad i motionen anförts.

1997/98:Sf246 av Marina Pettersson och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas

att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagtexten 4 § AFL att den innefattar

följande: Den som är ensamstående rättslig vårdnadshavare har rätten att kunna

överlåta 195 dagar av de 450 på närstående anhörig till barnet, likställt med

mor- och farförälder och syskon. I de fall annan person kommer i fråga skall en

enkel prövning ske av socialnämnden där barnet är mantalsskrivet.

1997/98:Sf248 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

återställda änkepensioner.

1997/98:Sf249 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av

underhållsstödet.

1997/98:Sf250 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning om medborgarlön.

1997/98:Sf252 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett samordnat och

renodlat välfärdssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bred kommission med uppdrag att utreda en välfärdskontomodell.

1997/98:Sf253 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas

situation.

1997/98:Sf255 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna för försäkringskassorna att klara sin arbetssituation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rehabilitering särskilt när det gäller långtidssjuka kvinnor,

3. att riksdagen till A 1 Rehabilitering för budgetåret 1998 anvisar

100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

17 981 000 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkringskassans arbete med återställandet av sjuklöneperioden,

5. att riksdagen till B 2 Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1998

anvisar 200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 469 564

000 kr.

1997/98:Sf257 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

(1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp enligt uppställning:

(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m., regeringens förslag: 17 881 000

kr, anslagsförändring: + 105 000 kr,

(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag: 13 375 000 kr,

anslagsförändring: + 5 000 kr,

(4) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag: 4 269 564 kr,

anslagsförändring: + 200 000 kr.

1997/98:Sf258 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

(1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn anvisar

anslagen enligt uppställning:

(2) A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag 14 759 000 kr;

anslagsförändring; + 200 000 kr.

1997/98:Sf259 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan lagändring att förtidspensionärer som

fortfarande omfattas av den gamla lagstiftningen slipper detta enligt vad i

motionen anförts.

1997/98:Sf260 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

samverkan mellan försäkringskassan och handikapporganisationerna.

1997/98:Sf261 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för

rehabiliteringsersättning vid ätstörningssjukdomar.

1997/98:Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av vårdnadsersättningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda och återkomma med förslag om reformering av det

familjepolitiska stödet.

1997/98:Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnorna och välfärden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slå vakt om inkomstbortfallsprincipen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en 90-procentsnivå när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att permanenta FINSAM för bättre rehabilitering och ekonomisk

samordning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vårt framtida socialpolitiska system.

1997/98:Sf264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär regelförändringar när det gäller

underhållsstödet så att det inte kränker de underhållsskyldiga,

2. att riksdagen hos regeringen begär omedelbara förändringar av

inkomstbegreppet enligt vad i motionen anförts om att tillämpa samma regler som

vid återbetalning av studiestöd,

3. att riksdagen beslutar att underskott på grund av räntekostnader skall få

dras av vid beräkning av inkomstunderlaget.

1997/98:Sf267 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om urholkad rättssäkerhet,

2. att riksdagen beslutar utse en kommitté med uppgift att göra en översyn av

försäkringskassornas ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att aktivera försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och

förbättra rehabiliteringen m.m.

1997/98:Sf269 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av de

allmänna pensionerna.

1997/98:Sf270 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam pott för

samordnad rehabilitering.

1997/98:Sf272 av Helena Frisk och Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analys av

gymnasiefamiljernas ekonomi.

1997/98:Sf273 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underhållsstöd

bör betalas efter aktuell inkomst.

1997/98:Sf275 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till överföring av trafikolyckornas sjukförsäkringskostnader till

trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf276 av Lars Lilja och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att

noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.

1997/98:Sf277 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen

skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i

sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa den förlängda sjuklöneperioden den

1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,

6. att riksdagen beslutar anslå 9 420 000 000 kr till anslag A 1 Sjukpenning

och rehabilitering, m.m. för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar anslå 11 625 000 000 kr till anslag A 2

Förtidspensioner för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar anslå 865 012 000 kr till anslag B 1

Riksförsäkringsverket för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf278 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en höjning av den faktiska pensionsåldern,

2. att riksdagen beslutar räkna upp basbeloppet vid beräkning av folkpension

med 100 % av konsumentprisindex redan från den 1 januari 1998 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av änkepensionen slopas den 1

januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att omställningspensionen skall betalas ut i tolv

månader fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter inte skall medräknas som

inkomst vid beräkningen av BTP i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar anslå 53 092 000 000 kr till anslag A 1 Ålders-

pensioner för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar anslå 1 455 000 000 kr till anslag A 2

Efterlevandepensioner till vuxna 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar anslå 9 769 000 000 kr till anslag A 3

Bostadstillägg för pensionärer 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf279 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 7 680 kr per barn

och år i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall

utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den

sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen samordnas med

sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett reformerat

underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga föräldraförsäkringen,

8. att riksdagen beslutar anslå 14 718 000 000 kr för anslag A 1 Allmänna

barnbidrag 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar anslå 13 059 000 000 kr för anslag A 2

Föräldraförsäkringen 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr för anslag A 7

Vårdnadsbidrag 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf280 av Ingemar Josefsson och Kristina Nordström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

översyn av arbetsskadebegreppet.

1997/98:Sf281 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att vårpropositionen återkommer med ett förslag till

hur föräldraförsäkringen under en försöksperiod kan byggas ut till två år och

kvoteras mellan båda föräldrarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försöket bör finansieras med medel från

Arbetsmarknadsdepartementet.

1997/98:Sf282 av Per Sundgren (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av kontaktdagar

med rätt till föräldrapenning.

1997/98:Sf283 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan

sjukförsäkringen och reumatikervården.

1997/98:Sf288 av Birgitta Gidblom och Eva Persson Sellin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas

arbetssituation.

1997/98:Sf289 av Birgitta Gidblom och Leif Marklund (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en kartläggning och analys av de beskrivna utsatta grupperna samt

deras behov av insatser.

1997/98:Sf290 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräkningen av underhållsskyldigs återbetalningsskyldighet,

2. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsomåde 12 Ekonomisk trygghet för familjer

och barn enligt följande uppställning:

(2) A 1 Allmänna barnbidrag, regeringens förslag: 17 018 000 000 kr,

anslagsförändring: - 1 040 000 000 kr,

(3) A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag: 14 759 000 000 kr,

anslagsförändring: -1 600 000 000 kr,

(4) A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag: 2 125 661 000 kr,

anslagsförändring: 250 000 000 kr,

(5) A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, regeringens

förslag: 24 000 000 kr; anslagsförändring: 26 000 000 kr,

(6) Nytt anslag: Vårdnadsbidrag: 4 000 000 000 kr.

1997/98:Sf291 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FINSAM-verksamhet i hela landet,

2. att riksdagen beslutar om att införa en andra karensdag i sjukförsäkringen

med bibehållet högkostnadsskydd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av regeländringar i karensdagssystemet,

4. att riksdagen beslutar om ny beräkningsgrund för SGI i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar för ökad rehabilitering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en försöksverksamhet under 1998 med centrala medel för

arbetslivsinriktad rehabilitering för gravt synskadade med omfattande behov,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade resurser till försäkringskassan,

9. att riksdagen beslutar om förkortning av arbetsgivarnas sjuklöneansvar

från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1998,

10. att riksdagen beslutar om att införa en ny modell för trafikförsäkringen

i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp enligt följande uppställning:

(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m., regeringens förslag;

17 881 000 000 kr, anslagsförändring: - 6 260 000 000 kr,

(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag: 13 375 000 000 kr:

anslagsförändring: - 1 750 000 000 kr,

(4) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag: 4 269 564 000 kr:

anslagsförändring: + 300 000 000 kr ,

1997/98:Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

3. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt följande uppställning:

(2) A 1 Ålderspension, regeringens förslag: 52 492 000 000 kr:

anslagsförändring: + 1 585 000 000 kr ,

(3) A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: Regeringens förslag; 555 000 000

kr, Anslagsförändring; + 595 000 000 kr,

(4) A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens förslag: 9 654 000 000

kr: anslagsförändring: + 195 000 000 kr.

1997/98:Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundskyddsprincipen som huvudsaklig grund för de statliga

socialförsäkringarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika principer för kortvariga och långvariga ersättningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samordning i stället för renodling av försäkringar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtidens arbetsmarknadspolitik,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om alternativ användning av

kostnaden för en individs socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av

medborgarlön,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på höjning av garantinivåerna i

föräldraförsäkringen till 180 kr per dag och borttagande av de tre månaderna på

garantinivå i föräldraförsäkringen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag på höjning av garantinivån i

sjukförsäkringen till motsvarande 5 400 kr per månad efter 6 månaders sjukdom,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ersättningsnivåer enligt

?brutet tak? principen i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en enhetlig taknivå i sjuk-,

föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna vid en inkomst på ca 6,5 basbelopp i

enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett försörjningstillägg i

enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag på inrättande av en gemensam

försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet i enlighet med vad som anförts

i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om att människans hela situation skall beaktas vid bedömning av

kvalifikationskrav till långvariga försäkringar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enhetliga ersättningar på grundskyddsnivå vid långvarig ohälsa och

arbetslöshet,

1997/98:Sf294 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt

Miljöpartiets förslag i tabell:

(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m, regeringens förslag 1998: 17 881,

avvikelse: - 950.

(3) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag 1998: 4 269,6,

avvikelse: 140,

2. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp för åren 1999 och 2000 enligt tabell:

(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering: regeringens förslag 1999: 19 380,

avvikelse: - 950, regeringens förslag 2000: 20 215, avvikelse: - 950,

(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag 1999: 13 552, avvikelse: 65,

Regeringens förslag 2000: 13 876 avvikelse: 135,

(4) B 2 Allmänna försäkringskassor regeringens förslag 1999: 4 363,2;

avvikelse: 140

3. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 11 "Ekonomisk trygghet vid ålderdom" enligt Miljöpartiets förslag

i tabell:

(2) A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens förslag 1998: 9 654,

avvikelse: 20,

4. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 11 "Ekonomisk

trygghet vid ålderdom" för åren 1999 och 2000 enligt tabell:

(2) A 1 Ålderspensioner; regeringens förslag 1999: 52 786, avvikelse: 265,

Regeringens förslag 2000: 53 418, avvikelse: 530,

(3) A 3 Bostadstillägg till pensionärer; regeringens förslag 1999: 9 580,

avvikelse: 20, Regeringens förslag 2000: 9 480; avvikelse: 20.

5. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 12 "Ekonomisk trygghet för familjer och barn" enligt

Miljöpartiets förslag i tabell:

(2) A 2 Föräldraförsäkring; regeringens förslag 1998: 14 759, avvikelse:

- 220,

(3) A 3 Underhållsstöd: regeringens förslag 1998: 2 215,7, avvikelse: -220,

6. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 12 "Ekonomisk

trygghet för familjer och barn" för åren 1999 och 2000 enligt tabell:

(2) A 2 Föräldraförsäkring; regeringens förslag 1999: 15 282, avvikelse:-220,

Regeringens förslag 2000: 15 818: avvikelse 220,

(3) A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag 1999: 2 054,9, avvikelse: 100,

Regeringens förslag 2000: 1 968; avvikelse: 100,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt och beskattat

barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf295 av Kerstin Warnerbring och Roland Larsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda ökad samordning mellan socialförsäkringen och

hälso- och sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att speciellt studera värdet av de insatser som

Reumatikerförbundet gör genom att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.

1997/98:Sf296 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

bidragssystemen.

1997/98:Sf297 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av särskilda

åtgärder vid tillämpningen av steg-för-steg-modellen bör ses över.

1997/98:Sf298 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa

utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.

1997/98:Sf299 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom Socialförsäkringar vid sidan av

statsbudgeten för åren 1999 och 2000 enligt tabell.

(2) Allmän tilläggspension, ATP: regeringens förslag 1999: 137 928,

anslagsförändring 1999: 630, regeringens förslag 2000: 144 351,

anslagsförändring 2000: 1 300.

1997/98:Sf300 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

(1) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt följande uppställning:

(2) A 1 Ålderspensioner: regeringens förslag: 52 492 000, anslagsförändring:

+10 000,

(3) A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: regeringens förslag: 555 000,

Anslagsförändring: +800 000.

1997/98:Sf301 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning som inte

särbehandlar vissa hivsmittade och vissa anhöriga till hivsmittade,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att anhörigbegreppet fullt

ut skall gälla även homosexuella.

1997/98:Sf302 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behovsprövningen av änkepensionerna bör avskaffas då den är

fördelningspolitiskt felaktig,

2. att riksdagen till A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret

1998 anvisar 800 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

1 358 000 000 kr.

1997/98:Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja ersättningen till 80 % i närståendepenningen

fr.o.m. 1 januari 1998.

2. att riksdagen beslutar förlänga rätten till närståendepenning samt den

därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120 dagar,

7. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1 för budgetåret 1998 anvisar 45 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 926 000 000 kr.

1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa delpensionen fr.o.m. den 1 januari

1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen för

nytillkommande skall vara 80 % i enlighet med vad som anförts i motionen,

1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny socialförsäkringsreform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principerna för socialförsäkringarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beivra fusket,

5. att riksdagen beslutar att förkortningen av omställningspensionen från

tolv till sex månader ej längre skall gälla,

6. att riksdagen beslutar att inkomstprövning av änkepensioner ej skall ske,

7. att riksdagen beslutar att innehav av fritidsfastighet ej skall beaktas

vid fastställandet av rätt till bostadstillägg för pensionärer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ohälsoförsäkring,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsgivaren skall åläggas att teckna arbetsskadeförsäkring vid

arbetsolycksfall,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en kommission som utreder förutsättningarna för en

bred parlamentarisk överenskommelse om socialförsäkringssystemet,

14. att riksdagen till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom A 2

Efterlevandepension till vuxna för budgetåret 1998 anvisar 1 070 000 000 kr mer

än vad regeringen föreslagit eller således 16 250 000 000 kr,

15. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp enligt följande uppställning:

(2) B 2 Allmänna försäkringskassor: regeringens förslag: 4 269 564,

anslagsförändring; + 80 000,

(3) A 2 Förtidspensioner: regeringens förslag: 13 375 000, anslagsförändring:

- 1 500 000.

1997/98:Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att höja ersättningen i de s.k. pappa- och mammamånaderna till 90 %

från den 1 januari 1998,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slopa garantidagarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt underhållsstöd,

6. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12:

(2) A 2 Föräldraförsäkringen, regeringens förslag: 14 759 000,

anslagsförändring: - 465 000,

(3) A 3 Underhållsstöd regeringens förslag: 2 125 661, anslagsförändring: -

300 000.

1997/98:A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av åldersgränsen för

förtida uttag till 61 år.

1997/98:A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar återställa arbetsskadebegreppet och bevisregeln

till vad som gällde före den 1 januari 1993 i enlighet med vad som i motionen

anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada,

1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av transfereringssystemen,

1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka den s.k. pappamånaden till tre månader,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagstadgad rätt till föräldraledighet i 18 månader borde

införas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de 90 dagars föräldraledighet med ersättning på garantinivå kan

omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag enbart får

föräldrapenning på garantinivå,

1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den högre ersättningen i pappa/mammamånaden.

1997/98:Bo203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadstillägget för pensionärer.

1997/98:Bo518 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkringskassornas arbetssituation och resurstilldelning sett i

ett helhetsperspektiv.

1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett moratorium i förändringar i välfärdssystemen.

1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av kriminella mc-

klubbmedlemmars missbruk av det svenska välfärdssystemet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att den förlängda sjuklönen bör upphöra redan

fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund av

arbetsgivaransvaret bör förbättras.

1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukförsäkringsregler för

företag med högst tio anställda enligt vad i motionen anförts under avsnitt

5.2.

1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

34. att riksdagen beslutar om en ny trafikförsäkring i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att intensifiera kampen mot fusket i de olika försäkrings- och

bidragssystemen.

1997/98:So230 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna till

transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan enligt vad som anförts

i motionen.

1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och

sjukvården och kommunerna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkring vid arbetsskada,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukfall som beror på trafikskador,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer i ett nytt socialförsäkringssystem,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bred diskussion om framtidens socialförsäkringssystem,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av familjepolitiken,

16. att riksdagen beslutar införa ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader

och ett vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.

1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvinnor inte får diskrimineras på grund av kön när det gäller

rehabiliterande insatser.

1997/98:So307 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag som möjliggör en finansiell samverkan för alla

vårdbehövandes bästa.

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala möjligheter till finansiell samordning och ändrade

huvudmannaskap,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en helhetsbedömning som grund för rätt till sjukpenning.

1997/98:So344 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid fibromyalgi.

1997/98:So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de som är sjuka av dentala material skall omfattas av

sjukvårdsförsäkringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kvicksilverförgiftning måste erkännas som sjukdom.

1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen beslutar avskaffa den förlängda sjuklöneperioden från den 1

januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bättre samverkan mellan försäkringskassa och

handikapporganisationer.

1997/98:So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjning av pensionstillskottet.

1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att folkpensionen och ATP räknas upp med hela

basbeloppet med början från år 1999,

12. att riksdagen beslutar att höjningen av folkpensionen och ATP till ett

helt basbelopp finansieras ur AP-fonden.

1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhöjd ersättning för den s.k. pappamånaden.

1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett återinförande av möjligheten för kommunerna

att ansöka om ett underhållsstöd för familjehemsplacerade barn.

1997/98:So805 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på att utöka kvotering vid

föräldraledighet från en till tre månader i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rätten till föräldraledigheten bör förlängas till 18 månader.

Utskottet

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp samt socialförsäkringsadministrationen. Förmånerna ges i form av

dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning

samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet

handikappersättning, folkpension och pensionstillskott i form av

förtidspension. Förmånerna inom verksamhetsområdet Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp bekostas från anslagen A 1 Sjukpenning och

rehabilitering, m.m., A 2 Förtidspensioner och A 3 Handikappersättningar.

Socialförsäkringsadministrationen omfattar anslagen B 1 Riksförsäkringsverket

och B 2 Allmänna försäkringskassor.

Riksdagen har för budgetåret 1998 i enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 37 192 476 000 kr (bet. 1997/98:

FiU1, rskr. 1997/98:35).

Principer för socialförsäkringarna

Propositionen

Enligt vad som anges i propositionen skall socialförsäkringarna uppfylla kraven

på trygghet, rättvisa och effektivitet. Målen skall uppnås genom en generell

offentlig försäkring som ger standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen.

Socialförsäkringarna skall understödja arbetslinjen i välfärdspolitiken.

Tilltron till försäkringssystemen kräver ett samband mellan avgifter och

förmåner. En väl fungerande socialförsäkring kräver vidare en administration

som säkerställer likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet.

Administrationen skall genomsyras av tillgänglighet och god service samt bygga

på ett brett förtroendemannainflytande.

Motionerna

Moderaterna

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande

om principer för ett nytt socialförsäkringssystem. Enligt motionärerna bör

systemet vara robust och ha en klar koppling mellan avgifter och förmåner. Det

bör vidare vara överblickbart, garantera grundläggande trygghet samt betona

arbetslinjen.

I samma motion yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om

inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton. Motionärerna anser att ett

socialförsäkringssystem bör utformas antingen som en obligatorisk försäkring

vid inkomstbortfall på grund av sjukdom, skada och arbetslöshet kombinerad med

individuella tilläggsförsäkringar eller som ett system med sparkonton.

I yrkande 13 begär motionärerna ett tillkännagivande om en bred diskussion om

framtidens socialförsäkringssystem.

Centerpartiet

I motion Sf213 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om principer för nya trygghetssystem. Motionärerna anser att

systemet skall bygga på grundtrygghet med möjlighet att teckna egna

försäkringar samt vara generellt, robust och lättöverskådligt.

I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en ny arbetslivs- och

ohälsorelaterad försäkring. Försäkringen bör ge en inkomstrelaterad ersättning

i form av grundpenning vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och

förtidspension. Den bör vidare utformas så att den stärker arbetslinjen lika

väl som rehabilitering.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om socialbidragsnormen. Införandet av

en grundpenning i arbetslivsförsäkringen innebär enligt motionärerna att det

inte behövs någon statlig socialbidragsnorm.

I yrkande 5 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av en

välfärdsreform. De anser att nuvarande lapptäcke saknar helhetsperspektiv.

I motion A272 yrkande 2 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om utredning av transfereringssystemen.

Även Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) begär i motion Sf243 ett

tillkännagivande om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.

I motion Fi912 yrkande 4 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) begärs

ett tillkännagivande om ett moratorium i förändringar i välfärdssystemen.

Motionärerna anser att man bör avstå från alltför omvälvande och inte

ordentligt övertänkta åtgärder. Stabila och robusta spelregler måste

eftersträvas bl.a. inom välfärdspolitiken.

Folkpartiet

I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om en ny socialförsäkringsreform. Enligt motionärerna bör det

finnas allmänna obligatoriska försäkringar vid pension, sjukdom och

arbetslöshet. De skall vara fristående och ge incitament till arbete och

rehabilitering. De bör i största möjliga utsträckning finansieras med

egenavgifter. En avgiftsväxling bör ske genom att både egenavgifter och löner

höjs samtidigt som arbetsgivaravgifterna sänks.

I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om principerna för

socialförsäkringarna. Motionärerna anser att det skall finnas ett direkt

samband mellan avgifter och förmåner. Försäkringen skall utformas så att den

gynnar rehabilitering samtidigt som den motverkar utslagning. Det skall finnas

självrisk, och försäkringarna skall vara autonoma och finansieras med avgifter

och statsbidrag. Vidare skall förmåns- och avgiftstaken vara desamma samt detta

bestämmas så att de flesta hamnar under taket.

I yrkande 10 (delvis) begär motionärerna ett tillkännagivande om en

ohälsoförsäkring. De anser att försäkringen bör ge ersättning för långa och

korta fall inklusive förtidspension och att ersättningsnivån bör vara 80 % av

inkomsten under de senaste tolv månaderna. Vidare skall försäkringen innehålla

regler om karensdag och rehabilitering prioriteras. Arbetsgivare bör ha ett

medansvar samt försäkringen vara frikopplad från statsbudgeten.

I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en kommission som

utreder förutsättningarna för en bred parlamentarisk överenskommelse om

socialförsäkringssystemet.

Vänsterpartiet

I motion Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om kvinnorna och välfärden. Enligt motionärerna slår

besparingar inom offentlig sektor hårdast mot kvinnor.

I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att slå vakt om

inkomstbortfallsprincipen.

I yrkande 7 begär motionärerna ett tillkännagivande om det framtida

socialpolitiska systemet. Motionärerna anser att det skall vara omfördelande,

bidra till jämställdhet och omfatta alla samt vara stabilt.

Miljöpartiet

I motion Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om

grundskyddsprincipen som huvudsaklig grund för de statliga socialförsäkringarna

(yrkande 1), olika principer för kortvariga och långvariga ersättningar

(yrkande 2), samordning i stället för renodling av försäkringar (yrkande 3) och

om framtidens arbetsmarknadspolitik (yrkande 4).

I samma motion begärs förslag om höjning av garantinivån i sjukförsäkringen

till motsvarande 5 400 kr per månad efter 6 månaders sjukdom (yrkande 7),

ersättningsnivåer enligt "brutet tak" principen i sjuk-, föräldra- och

arbetslöshetsförsäkringarna (yrkande 8 delvis), en enhetlig taknivå i sjuk-,

föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna vid en inkomst på ca 6,5 basbelopp

(yrkande 9 delvis), försörjningstillägg (yrkande 10) samt om inrättande av en

gemensam försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet (yrkande 11).

Vidare begär motionärerna tillkännagivanden om att människans hela situation

skall beaktas vid bedömning av kvalifikationskrav till långvariga försäkringar

(yrkande 12) och enhetliga ersättningar på grundskyddsnivå vid långvarig ohälsa

och arbetslöshet (yrkande 13).

I två motionsyrkanden tas frågan om medborgarlön upp. I motion Sf293 yrkande 5

begärs en utredning om alternativ användning av kostnaden för en individs

socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av medborgarlön.

Även i motion Sf250 av Eva Goës (mp) begärs en utredning av frågan om

medborgarlön.

Kristdemokraterna

I motion Sf252 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett

samordnat och renodlat välfärdssystem. Motionärerna anser att välfärdssy-

stemet behöver ändras i grunden. Som ett första steg bör en kommitté tillsättas

för att utreda hur dagens socialförsäkringssystem kan samordnas, renodlas och

göras mer överskådligt i avvaktan på mer genomgripande ändringar.

I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en bred kommission

med uppdrag att utreda en välfärdskontomodell. Inriktning bör enligt

motionärerna vara att införa en sådan modell.

Utskottet

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:SfU12 behandlat

flera av de frågor som tas upp i de ovan redovisade motionsyrkandena.

Såvitt gäller principer för en allmän försäkring vid sjukdom och

rehabilitering anförde utskottet bl.a. att starka skäl talade för att det är

staten som skall stå för inkomstskyddet upp till en viss nivå och för ett

grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått fotfäste på

arbetsmarknaden. Utskottet ansåg vidare att försäkringssystem som ersätter

bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som bygger på en

ren grundtrygghetsprincip. Ett grundtrygghetssystem riskerar enligt vad

utskottet anförde att leda till att grupper av individer ställs utanför ett

skydd mot en kraftigt försämrad levnadsstandard. Även ett system som bygger på

principen om ett s.k. brutet tak, som endast i begränsad omfattning ersätter

inkomstbortfall över ett tak på 4,2 basbelopp, skulle för många innebära en

försämrad levnadsnivå. Utskottet ansåg att inkomstborfallsprincipen bör vara

utgångspunkten för försäkringsskyddet även framdeles. Utskottet ansåg också att

en allmän försäkring måste uppfylla kraven på rättvisa och effektivitet, dvs.

ges på lika villkor för alla och innehålla ett betydande mått av utjämning

mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Vidare

ansåg utskottet att det skall finnas möjligheter att kontrollera och begränsa

samhällets kostnader för försäkringen samt att försäkringsskyddet bör utformas

så det inte motverkar jämställdhet mellan könen.

Vad därefter gäller samordning av olika socialförsäkringar anförde utskottet

bl.a. att en renodling av de olika försäkringssystemen är nödvändig då den

tydliggör gränserna för vad som bör ersättas från socialförsäkringen respektive

från andra trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottet

skulle en samordnad försäkring vid sjukdom och arbetslöshet kräva sådana

anpassningar av bl.a. ersättningsnivåer som antingen riskerar att leda till

svåra ekonomiska påfrestningar för stora och kanhända redan utsatta grupper

eller till kraftiga utgiftsökningar för staten. Utskottet kunde mot denna

bakgrund inte förorda en samordnad försäkringslösning. Utskottet ansåg dock

att mycket kan vinnas på att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer

lättöverskådligt och att de enhetliga ersättningsnivåer som gäller sedan år

1996 är ett viktigt steg i den riktningen. Med det anförda avstyrktes motioner

i ämnet.

Även frågan om medborgarkonton eller sparkonton var föremål för utskottets

behandling i det nämnda betänkandet. Utskottet, som hänvisade till att

utskottet hade uttalat sig för att en allmän försäkring vid sjukdom och

rehabilitering skall ges på lika villkor till alla och innehålla ett betydande

mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom

och skada, kunde därför inte förorda ett system med medborgarkonton. Utskottet

avstyrkte motioner härom.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att de ovan redovisade

principerna för en allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering, som

riksdagen nyligen ställt sig bakom, bör vara vägledande även i fortsättningen.

Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att frångå tidigare

ställningstagande i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna So240 yrkandena 12

och 14, Sf213 yrkandena 1 och 3-5, Sf243, Sf305 yrkandena 1, 2 (delvis) och 10

(delvis), Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 (delvis) och 10-13 samt Sf250. Motion Sf263

yrkandena 1, 2 och 7 får anses i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört

ovan.

Även frågan om förmåns- och avgiftstak var föremål för utskottets behandling

i betänkandet 1996/97:SfU12. Utskottet noterade att regeringen i proposition

1996/97:63 hade förklarat att frågan om förmåner och allmänna egenavgifter över

7,5 basbelopp skulle beredas vidare inom Regeringskansliet i samband med

löneindexering av taket inom det nya ålderspensionssy-

stemet. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det inte var påkallat med något

ställningstagande från riksdagens sida i fråga om höjning och/eller anpassning

av taket för förmåner och avgifter. Vad gällde frågan om sänkning av taket

ansåg utskottet att en sådan åtgärd skulle innebära att man närmar sig gränsen

till ett system som bygger på grundtrygghet, vilket utskottet hade motsatt sig.

Utskottet avstyrkte därför motionerna i fråga.

Utskottet noterar att Förtidspensionsutredningen nyligen har lagt fram

förslag till en ny utformning av ett system för ersättning vid långvarigt

nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom. I betänkande Ohälsoförsäkringen -

Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) föreslås bl.a. att förmånstaket i

ohälsoförsäkringen skall följa den framtida realinkomstutvecklingen och att

inkomster över det nuvarande taket på 7,5 basbelopp på sikt bör kunna ligga

till grund för ersättningen från ohälsoförsäkringen. Utskottet anser att

beredningen av utredningens förslag bör avvaktas liksom den beredning av frågan

om förmåns- och avgiftstak som pågår inom Regeringskansliet och avstyrker

därför bifall till motionerna Sf293 yrkande 9 (delvis) och Sf305 yrkande 2

(delvis).

Utskottet behandlar härefter krav på utredning m.m. av socialförsäkringssy-

stemet. Såväl Centerpartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna begär i sina

respektive motioner någon form av utredning av socialförsäkringssystemet.

Moderaterna efterlyser en bred diskussion om framtidens system.

Utskottet konstaterar att riksdagen har godkänt såväl principer för en allmän

försäkring vid sjukdom och rehabilitering som riktlinjer för samverkan inom

rehabiliteringsområdet och för förändringar i den nuvarande organisationen

avseende socialförsäkringsadministrationen (prop. 1996/97:63, bet.

1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Utskottet återkommer i det följande till

nämnda riktlinjer, se avsnitten Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet och

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor. Vidare har som

redan nämnts Förtidspensionsutredningen nyligen lagt fram förslag till en ny

utformning av ett system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga

till följd av sjukdom. Utskottet anser med hänsyn härtill att det för

närvarande inte föreligger något behov av en utredning och/eller översyn av

trygghetssystemet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna So240

yrkande 13, A272 yrkande 2, Sf305 yrkande 13 och Sf252 yrkandena 1 och 2.

Utskottet har däremot förståelse för önskemålet om stabila och robusta

spelregler liksom för en dämpning av takten i det pågående förändringsarbetet.

Det finns enligt utskottet en risk att ständiga förändringar leder till att

systemet blir krångligt att administrera och svårt för de försäkrade att ta

till sig. Emellertid innebär, som utskottet framhållit ovan, enhetliga

ersättningsnivåer ett steg mot ett tydligare och mer lättöverskådligt

försäkringssystem. Bland annat krav på balans i statsfinanserna liksom

samhälleliga förändringar av t.ex. demografisk karaktär skapar dock inte sällan

behov av ändrade regler. Med hänsyn härtill kan utskottet inte ställa sig bakom

ett krav på moratorium. Med det anförda avstyrks motion Fi912 yrkande 4.

Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet

Allmänt om rehabilitering m.m.

Regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning finns i 22 kap. lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Enligt dessa skall arbetsgivaren, om det

inte framstår som obehövligt, påbörja en rehabiliteringsutredning bl.a. när den

försäkrade till följd av sjukdom helt eller delvis har varit frånvarande från

sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den försäkrades

arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder. I arbetsgivarens ansvar

ingår också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan

genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten.

Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser som

behövs för rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att rehabilitering

kommer till stånd när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden.

Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade

är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa förutsättningar när en försäkrad,

vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel,

deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består

av rehabiliteringspenning, som för närvarande utges med 75 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.

Riksdagen har beslutat att ersättningsnivån för bl.a. rehabiliteringspenning

skall höjas till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1

januari 1998 (prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).

För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster avsätts särskilda

medel som får användas av försäkringskassorna för köp av sådana tjänster. För

budgetåret 1997 har avsatts 500 miljoner kronor för detta ändamål.

Inom ramen för den årliga överenskommelsen mellan regeringen och företrädare

för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

har under senare år avsatts särskilda medel för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, s.k. Dagmarmedel. Medlen

utbetalas av försäkringskassan efter det att en överenskommelse har träffats

mellan kassan och huvudmannen om medlens användning. För år 1997 har avsatts

250 miljoner kronor för detta ändamål.

Enligt lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrivs sedan år 1993

försöksverksamhet på lokal nivå inom fem försöksområden (FINSAM). Försökstiden

är förlängd till utgången av år 1997. Syftet med försöksverksamheten är att

skapa drivkrafter inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och

sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna.

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i en gemensam rapport (Finansiell

samordning 1997:1) anfört bl.a. att samarbetet mellan de deltagande

organisationerna påtagligt har förbättrats och att viktiga insatser har kunnat

göras i försöket för att skapa insikt och medvetenhet om vilka fördelar som kan

utvinnas för patienter och försäkrade av gemensamma insatser.

Enligt rapporten uppgick den finansiella ramen för de tre försöksåren

(1993-1995) till 12,7 miljarder kronor, varav 2,5 miljarder kronor från

socialförsäkringen. Upp till 10 % av socialförsäkringens tillskott kunde

disponeras för särskilda insatser. Genom det disponibla beloppet har insatser

för 39 miljoner kronor finansierats, t.ex. inköp av medicinsk utrustning.

Enligt rapporten har FINSAM gett en ekonomisk besparing i socialförsäkringen på

154 miljoner kronor under perioden 1993-1995 i de fem försöksområdena.

Resultatet utgör skillnaden mellan kostnaderna för sjukpenning och

rehabiliteringsersättning och de beräknade kostnaderna som skulle ha uppstått

om försöket inte hade bedrivits. Försökets fulla effekt, som uppskattas ha

uppnåtts under år 1995, beräknas motsvara en besparing på 9 %. Det ekonomiska

resultatet har dock varierat mellan de olika områdena. Fyra av fem områden

uppvisade klara överskott medan det femte hade ett litet underskott. Att det

gick sämre i ett av områdena förklaras av att det området hade delvis

annorlunda förutsättningar. Vidare minskade sjukfrånvaron mätt som ohälsotalet

i försöksområdena med 2,5 procent mellan åren 1992 och 1995. Under samma period

ökade ohälsotalet i landet med 2,1 procent.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om

regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun

som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva

möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser (SOCSAM).

Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio försöksområden, startade

den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 2000.

Riksdagen har godkänt förslag till riktlinjer för samverkan inom

rehabiliteringsområdet fr.o.m. år 1998. Enligt dessa skall bl.a. gemensamma

verksamhets- och handlingsplaner upprättas på central myndighets- och

regionnivå liksom program för gemensam utbildning. Vidare skall

försäkringskassorna inom ramen för särskilda medel ges möjlighet att bedriva

olika projekt i syfte att bl.a. uppnå samverkansvinster. Samverkansprojekt

skall vidare ges en gemensam ram för åtgärder och insatser, men de ekonomiska

besluten fattas av respektive myndighet/förvaltning. Regeringen aviserade sin

avsikt att återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.

Propositionen

Regeringen har nu återkommit till riksdagen med förslag som innebär att

försäkringskassan skall få träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att delta i gemensamma projekt i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser. Vidare skall kommuner och

landsting få sluta avtal med varandra samt med försäkringskassan och

länsarbetsnämnden om att inom ramen för socialtjänstens respektive hälso- och

sjukvårdens områden delta i och bidra till finansieringen av gemensamma

projekt. Riksrevisionsverket skall därtill ha rätt att ta del av kommuners och

landstings redovisning avseende sådan verksamhet som bedrivits och delvis

finansierats i samverkan med försäkringskassan och länsarbetsnämnden. De nya

reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Som framgår av det följande (avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering

m.m.) föreslår regeringen att särskilda medel skall ställas till

försäkringskassornas förfogande för bedrivande av olika projekt i syfte att

uppnå samverkansvinster. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen till 714

miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för

försäkringskassornas administration.

I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna vad regeringen

anfört angående gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet.

Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall enligt

regeringen ha som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom

rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser

i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete.

Motioner

I flera av motionerna föreslås att sådan finansiell samordning mellan

socialförsäkringen och hälso- och sjukvården (FINSAM) som bedrivs enligt lagen

1992:863 bör permanentas och införas i hela landet. Detta gäller såväl

Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet som Vänsterpartiet och

Kristdemokraterna. Även Miljöpartiet har yrkande härom.

Moderaterna

I motion So240 yrkande 9 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården och

kommunerna. Motionärerna anser att FINSAM bör införas som en permanent

samverkansform i rehabiliteringsarbetet fr.o.m. den 1 juli 1998.

I motion Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande

om en aktiv användning av socialförsäkringsmedel för att korta vårdköer. Enligt

motionären finns det överkapacitet inom vissa delar av sjukvården samtidigt som

det är köer till operation av t.ex. höftleder. Socialförsäkringsmedel bör

nyttjas för att korta köerna.

Centerpartiet

I motion So307 yrkande 6 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om förslag som möjliggör en finansiell samverkan för alla

vårdbehövandes bästa. Motionärerna anser att regeringen skyndsamt bör komma med

förslag som möjliggör en stabil och långsiktig reform av FINSAM-modell.

I motion Sf270 av Erik Arthur Egervärn (c) begärs ett tillkännagivande om

gemensam pott för samordnad rehabilitering. Motionären anser att de samverkande

myndigheterna bör få använda gemensamma potter för att t.ex. finansiera

operationer i syfte att minska väntetider. Enligt motionären bör ett försök

genomföras i Jämtlands län.

Folkpartiet

I motion Sf305 yrkande 10 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande att medlen för rehabilitering bör ökas för att korta vårdköer

och försäkringspengar aktiveras i ett Riksfinsam.

Även i motion Sf267 yrkande 3 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs

ett tillkännagivande om att aktivera försäkringspengar i syfte att korta

vårdköer och förbättra rehabiliteringen m.m. Enligt motionärerna ger en friare

användning av medel för rehabilitering och förebyggande stora besparingar på

sikt. Försöksverksamheten inom FINSAM är exempel på detta. Motionärerna är av

den uppfattningen att vinsterna av samverkan oavkortat skall användas i vården,

främst för att korta vårdköerna.

Vänsterpartiet

I motion Sf263 yrkande 5 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att permanenta FINSAM för bättre rehabilitering och

ekonomisk samordning. Motionärerna anser att FINSAM-modellen bör införas i hela

landet och permanentas.

Miljöpartiet

I motion So308 yrkande 6 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om lokala möjligheter till finansiell samordning och ändrade

huvudmannaskap. Motionärerna anser att staten bör ge tillåtelse till alla

kreativa förslag som initieras på lokal nivå. Vem som är huvudman och vem som

tidigare hållit i pengarna är enligt motionärerna inte viktigt.

I motion So230 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp) begärs en utredning om

möjligheterna till transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan.

Motionärerna anser att finansiell samordning av FINSAM- och SOCSAM- modell bör

utvidgas till hela landet.

Kristdemokraterna

I motion Sf291 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om FINSAM-verksamhet i hela landet. Enligt motionärerna bör

FINSAM stå modell för samverkan i hela landet i stället för de av regeringen

föreslagna samverkansprojekten.

Övriga motioner

I motion Sf226 av Catherine Persson (s) begärs ett tillkännagivande om vikten

av att fler försöksverksamheter avseende samverkan mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård samt socialtjänst kommer till stånd. Enligt motionären är

det angeläget att försöksverksamheter kommer till stånd. Motionären anser att

de olika huvudmännen bör uppmuntras att lokalt genomföra olika typer av

samverkansprojekt på försök.

I motion Sf229 av Christer Erlandsson och Björn Ericson (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att ha ett helhetsperspektiv vid bedömning av

ohälsoförsäkring. Motionärerna anser att individen skall bedömas av en nämnd på

lokal nivå bestående av representanter från försäkringskassan,

arbetsförmedlingen och kommunen. Nämnden skall ha ett helhetsperspektiv och

bedöma om och i så fall vilken åtgärd som lämpligen kan hjälpa individen

vidare.

I motion Sf289 av Birgitta Gidblom och Leif Marklund (s) begärs

tillkännagivande om behovet av en kartläggning och analys av utsatta grupper

samt deras behov av insatser. För ett effektivt resursutnyttjande behövs större

kunskap om olika grupper av individer som behöver stöd att återställa

arbetsförmågan.

Det finns vidare motionsyrkanden som tar sikte på samverkan med

handikapporganisationerna.

I flerpartimotionen Sf260 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd)

begärs ett tillkännagivande om samverkan mellan försäkringskassan och

handikapporganisationerna. Motionärerna förutsätter att man i de nya

samverkansformerna tar till vara kompetensen inom handikapporganisationerna.

I motion Sf283 av Rune Berglund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

samordning mellan sjukförsäkringen och reumatikervården. Enligt motionärerna

kan en bättre samordning mellan sjukförsäkringen och reumatikersjukhusen

medföra stora besparingar.

I motion Sf295 av Kerstin Warnerbring och Roland Larsson (c) begärs i yrkande

1 ett tillkännagivande om behovet av att utreda ökad samordning mellan

socialförsäkringen och hälso- och sjukvården för att aktivt rehabilitera

reumatiker och sänka samhällets kostnader. I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om behovet av att speciellt studera värdet av de insatser som

Reumatikerförbundet gör genom att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.

Motionärerna anser att om inte förbundet drev sina två sjukhus skulle sluten

reumatologisk rehabilitering i princip inte förekomma.

I motion So430 yrkande 4 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om en bättre samverkan mellan försäkringskassan och

handikapporganisationer i syfte att ta till vara organisationernas kunskaper

och erfarenheter.

Utskottet

I proposition 1996/97:63 har regeringen föreslagit en fördjupning och

utveckling av rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan på lokal nivå

mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst, arbetsförmedling och

försäkringskassa. Som framgår ovan har riksdagen godkänt regeringens förslag

till inriktning av samverkan inom rehabiliteringsområdet.

I samband med riksdagens behandling av den nämnda propositionen framhöll

utskottet (bet. 1996/97:SfU12) att människors möjligheter att återvända till

ett normalt liv efter sjukdom eller skada måste genomsyra den allmänna

försäkringen och att en bra och effektiv rehabilitering är viktig både ur

individens och samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat

lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För

samhället innebär den minskade kostnader för både sjukförsäkringen och hälso-

och sjukvården.

Utskottet anförde vidare att det inte i första hand är behov av

regeländringar eller avsaknaden av resurser totalt sett som är det stora

bekymret när det gäller att åstadkomma en bättre och samordnad rehabilitering.

Inte heller är en sammanslagning av resurser och/eller myndigheter någon

lösning på problemet. Däremot ansåg utskottet att mål- och resultatstyrning är

av avgörande betydelse och att en sådan styrning bör komma till uttryck bl.a. i

regleringsbreven till myndigheterna. Dessa bör följas upp av angivna gemensamma

verksamhets- och handlingsplaner upprättade på central myndighets- och

regionnivå. Även program för gemensam utbildning skulle enligt utskottet

underlätta en gemensam utveckling. Utskottet ansåg vidare att det generellt bör

införas en möjlighet till frivillig samverkan för berörda myndigheter i syfte

att stödja personer som är i behov av särskilda insatser. Enligt utskottet var

det nödvändigt med en gemensam ram för åtgärder och insatser men något särskilt

godkännande av regeringen eller någon annan myndighet skulle inte behövas.

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i den ovan redovisade rapporten

Finansiell samordning 1997:1 bl.a. framhållit att samarbetet mellan de i

försöksverksamheten deltagande organisationerna påtagligt har förbättrats och

att viktiga insatser har kunnat göras för att skapa insikt och medvetenhet om

vilka fördelar som kan uppnås för patienter och försäkrade av gemensamma

insatser.

Utskottet har erfarit att Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har initierat ett arbete tillsammans

med Kommunförbundet och Landstingsförbundet i syfte att stimulera de lokala och

regionala aktörerna till fördjupad samverkan utifrån en helhetssyn på

människan. Arbetet med att formulera gemensamma mål, verksamhets- och

handlingsplaner liksom program för utbildning har påbörjats. Fyra re-gionala

konferenser har genomförts under oktober-november 1997 med de berörda

länscheferna och företrädare för den nationella nivån med inriktning att

klargöra förväntningar och underlätta den fortsatta planeringen på lokal nivå.

Genom regeringens förslag utvidgas möjligheterna till en fördjupad samverkan

till att omfatta fyra parter. Det finns dock inget som hindrar att samverkan

bedrivs mellan två eller tre parter. En samverkan mellan t.ex. kommunens

socialtjänst och arbetsförmedlingen i syfte att hjälpa personer till arbete är

således fullt tänkbar. En fördjupad samverkan gör det enligt utskottets mening

möjligt att utnyttja de samlade resurserna bättre, både kvalitativt och

kvantitativt. Utskottet anser att det är angeläget att de redovisade insikterna

om förbättrad metodutveckling och effektivare administration från FINSAM-

försöken tas till vara och får genomslag i det utvecklade samverkansarbetet.

Genom en fördjupad samverkan mellan flera parter skapas enligt utskottets

mening möjligheter att utifrån det individuella perspektivet åstadkomma en

lösning som tar hänsyn till helheten i individens situation. Samtidigt kan

enskilda besparas olägenheten med att i onödan slussas från den ena myndigheten

till den andra och problem för individen minskas som annars kan uppstå vid

övergång från en myndighet till en annan. Därmed kan man undvika att det

uppstår svårigheter för en person att försörja sig av det skälet att

handläggningen av ärendet drar ut på tiden eller att han eller hon förlorar

motivationen att återvända till ett aktivt liv på grund av långa väntetider för

att få t.ex. en rehabiliteringsåtgärd. En fördjupad samverkan kommer enligt

utskottet att underlätta för individen att komma tillbaka till ett aktivt liv.

Från myndigheternas perspektiv kommer - bortsett från effektivitetsvinsterna

- en fördjupad samverkan att underlätta uppnåendet av en sådan samsyn i vissa

frågor som är nödvändig i och med det nya synsättet med renodling av

trygghetssystemen, som bl.a. kommit uttryck i de nya reglerna för bedömning av

rätten till sjukpenning och förtidspension. Det gäller t.ex.

försäkringskassornas och arbetsmarknadsmyndigheternas respektive bedömning av

när en person skall anses som arbetsför. Vissa personer har en så komplicerad

situation, medicinskt, socialt och arbetsmarknadsmässigt, att det är helt

nödvändigt med samverkan mellan flera myndigheter.

Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att det är angeläget att det

generellt införs en möjlighet till samverkan mellan berörda parter utifrån

lokala förutsättningar och behov. Denna samverkan, som inte är begränsad till

en viss specifik sektor, kommer därmed att bli ett permanent inslag i

verksamheterna. Utskottet anser vidare att det är viktigt att det fastställs

ett gemensamt mål om samverkan för de berörda myndigheterna.

Som framgår ovan anser utskottet att det inte i första hand är brist på

resurser som är det stora bekymret när det gäller att åstadkomma en bättre och

samordnad rehabilitering. Enligt utskottets mening är det dock nödvändigt att

vissa medel kan disponeras av de samverkande parterna i syfte att få i gång en

fungerande verksamhet. Som redan nämnts har regeringen föreslagit att för

budgetåret 1998 särskilda medel skall ställas till försäkringskassornas

förfogande genom en sammanslagning av vissa rehabiliteringsmedel i syfte att

uppnå samverkansvinster. Utskottet anser i enlighet med sitt yttrande till

finansutskottet (1997/98:SfU1y) att ytterligare 100 miljoner kronor av medlen

för rehabilitering skall få användas på angivet sätt för att

samverkansåtgärderna skall få snabb effekt. De särskilda medlen kommer därmed

att uppgå till 814 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor får användas för

försäkringskassornas administration. Utskottet återkommer till denna fråga

under avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Utskottet vill också

betona att inte bara försäkringskassan utan även de övriga inblandade parterna

samtidigt har att bidra till finansieringen av de verksamheter som bedrivs i

samverkan.

Utskottet vill också framhålla de s.k. Dagmarmedlen, som avsatts för

rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, samt att

regeringen för budgetåren 1998-2000 föreslagit att sammanlagt 16 miljarder

kronor tillförs den kommunala sektorn för att stärka vården, skolan och

omsorgen.

För att slå fast att det handlar om en permanent och långsiktig verksamhet

anser utskottet att de föreslagna lagtexterna bör justeras så att detta klart

framgår. Utskottet föreslår därför att ordet projekt utmönstras ur lagtexterna.

Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lagtexter. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag i övrigt liksom det gemensamma målet för samverkan inom

rehabiliteringsområdet. Som utskottet tidigare påpekat kan den föreslagna

samverkan bedrivas också mellan två och tre parter.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att resultatet av

samverkansarbetet systematiskt följs upp och utvärderas och att de kunskaper

och erfarenheter som en fördjupad samverkan ger upphov till förmedlas till de

berörda parterna. Regeringen bör i 1999 års budgetproposition återkomma till

riksdagen med en redovisning av det inledande årets samverkansarbete och i det

sammanhanget göra en samlad bedömning av de medel som behövs för samverkan.

Utskottet förutsätter att detta sker utan något särskilt tillkännagivande i

frågan.

Mot bakgrund av det anförda får motionerna So307 yrkande 6, Sf270, Sf263

yrkande 5 och Sf226 anses tillgodosedda. I den mån motionerna So240 yrkande 9,

Sf207, Sf267 yrkande 3, Sf305 yrkande 10 (delvis), So308 yrkande 6, So230

yrkande 2, Sf291 yrkande 1, Sf229 och Sf289 inte anses tillgodosedda med vad

som anförts avstyrker utskottet bifall till dessa motionsyrkanden.

När det därefter gäller frågan om samverkan med handikapporganisationerna

förutsätter utskottet att det inom flertalet försäkringskassor redan finns ett

etablerat samarbete eller samverkan med dessa organisationer. Organisationerna

i fråga har djupa insikter och kunskaper på sina respektive områden, och det

finns all anledning för försäkringskassorna att tillgodogöra sig dessa för att

öka kvaliteten i ärendehandläggningen. En fördjupad kunskap om olika sjukdomar

och funktionshinder är till gagn inte bara för försäkringskassan utan även för

de försäkrade. För det fall att samarbete eller samverkan inte redan har kommit

till stånd vill utskottet understryka vikten av att sådant snarast inleds. Med

det anförda får motionerna Sf260, Sf283, Sf295 yrkande 1 och So430 yrkande 4

anses vara tillgodosedda. I den mån motion Sf295 yrkande 2 inte anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört avstyrker utskottet motionsyrkandet i

fråga.

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Mål inom utgiftsområde 10

Inom utgiftsområde 10 föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna målen

inom utgiftsområdet.

Enligt förslaget skall socialförsäkringen vara generell och tillgodoses inom

ramen för en offentlig försäkring. Den skall bygga på standardtrygghet och ge

ersättning relaterad till inkomstbortfall samt präglas av arbetslinjen. Vidare

skall försäkringen uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet.

Socialförsäkringsadministrationen skall administrera och verka för en allmän

socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom

och vård av barn. Den skall vidare verka för att förebygga och minska ohälsa

samt genom att offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till

att ge sjuka och funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta.

Den skall också säkerställa likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i

handläggningen samtidigt som kravet på snabbhet och god service tillgodoses.

Eftersom de av regeringen angivna målen för utgiftsområdet stämmer väl

överens med de ovan redovisade och av riksdagen antagna principerna tillstyrker

utskottet regeringens förslag om mål inom utgiftsområdet.

Gällande ordning

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), som reglerar rätten till

sjukersättning vid korta sjukdomsfall för anställda, har en arbetstagare rätt

att under de första 28 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla

en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i

sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående

dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla för närvarande 75 % av

lön och andra anställningsförmåner som han eller hon gått miste om till följd

av nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar begränsat

till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i

förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till

sjukpenning för sig.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt AFL. Sjukpenningen utgör för

närvarande 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte

omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning

enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte för den

första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med

75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet

karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod.

Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt reglerna i AFL den årliga

inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget

arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av

anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en

sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till för närvarande minst 6 000 kr. Vid

beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av

anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 basbelopp.

Som redan nämnts utges rehabiliteringsersättning under vissa förutsättningar

när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst

en fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, som utges med för

närvarande 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.

För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och för rehabiliterings-

och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården avsätts särskilda medel, som

för budgetåret 1997 uppgår till 500 respektive 250 miljoner kronor.

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet

för närståendevård till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges även om vården sker på

sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas.

Närståendepenning kan även utges under högst 240 dagar vid vård av en person

som blivit hivsmittad vid användning av blod eller blodprodukter inom den

svenska hälso- och sjukvården. Detsamma gäller om den som vårdas blivit smittad

av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra eller sammanbott

under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först

smittade fått kännedom om sin infektion. Närståendepenning utges för närvarande

med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i

ersättningsperioden och kan utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.

Även sjuklön, sjukpenning och närståendepenning kommer enligt riksdagens ovan

angivna beslut att utges med 80 % av förmånsgrundande inkomst fr.o.m. den 1

januari 1998. Riksdagen har samtidigt beslutat att den lägsta gränsen för rätt

till sjukpenning skall höjas från 6 000 kr till 24 % av basbeloppet fr.o.m.

samma tidpunkt.

Propositionen

Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998

till anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på

17 881 000 000 kr.

Vid beräkningarna av anslagen har regeringen utgått från de

besparingsåtgärder som angavs i vårpropositionen (prop. 1996/97:150). Därutöver

föreslås att arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att utge ersättning till en

arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta de första 14 dagarna av

ett sjukfall (sjuklöneperiod) fr.o.m. den 1 april 1998. Förslaget kommer enligt

propositionen att öka utgifterna för anslaget med 1 340 miljoner kronor. I

propositionen anges att regeringen avser att återkomma vad gäller ökade

administrationskostnader till följd av sjuklöneförslaget i samband med

tilläggsbudgeten för budgetåret 1998.

Vid beräkningarna har vidare beaktats att ersättningsnivån för bl.a.

sjukpenning och rehabiliteringspenning höjs till 80 % fr.o.m. den 1 januari

1998. Avsikten är enligt propositionen att höjningen skall finansieras av bl.a.

förändringar i beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt vad

som anförs i propositionen har regeringen för avsikt att under hösten 1997

återkomma till riksdagen med förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.

Som redan nämnts föreslår regeringen att särskilda medel skall ställas till

försäkringskassornas förfogande genom en sammanläggning av vissa

rehabiliteringsmedel. Inom ramen för de särskilda medlen skall

försäkringskassorna ges möjlighet att bedriva olika projekt bl.a. i syfte att

uppnå samverkansvinster. De medel som avses är medlen för köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel,

läkarutlåtanden och läkarundersökningar, rehabiliteringsersättning i form av

särskilt bidrag samt medlen för resor till och från arbetet i stället för

sjukpenning. Med visst ytterligare tillskott beräknas de särskilda medlen uppgå

till 714 miljoner kronor. Av dessa får enligt vad som anges i propositionen

högst 100 miljoner kronor användas för försäkringskassornas administration.

Regeringen föreslår vidare att 235 miljoner kronor avsätts för

rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, s.k.

Dagmarmedel, samt att 163 miljoner kronor avsätts för

rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf277 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 8 461 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna finns det stora ekonomiska

fördelar med finansiell samordning, vilket avspeglas i motionärernas

ramförslag. En sådan samordning skall dock inte enbart omfatta projekt som

regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 1 begärs beslut att kompensationsnivån i

sjukpenningförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten. Motionärerna anser att ersättningsnivån inte skall höjas fr.o.m. den

1 januari 1998. I yrkandena 2 och 3 begärs beslut att införa ytterligare en

karensdag i sjukpenningförsäkringen samt om förkortning av sjuklöneperioden

till 14 dagar redan fr.o.m. den 1 januari 1998. I yrkande 4 begärs beslut om

förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst.

Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på de senaste 24

månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet. I yrkande 5 (delvis) begärs

ett tillkännagivande om kontroll av sjukpenningförsäkringen och

förtidspensioner. Enligt motionärerna ger en ökad kontroll minskade kostnader.

I motion Sf279 yrkande 3 (delvis) av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut

om förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna

anser att sjukpenningen bör beräknas på de senaste 24 månadernas inkomst och

räknas upp med basbeloppet.

I motion So240 yrkande 11 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

om sjukfall som beror på trafikskador. Motionärerna anser att ersättning för

personskador till följd av trafikolyckor bör ingå i trafikskadeförsäkringen.

Den enskilde bör kompenseras genom sänkta egenavgifter.

Även i motion So403 yrkande 9 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att

förkorta sjuklöneperioden redan fr.o.m. den 1 januari 1998.

I motion Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs i yrkande 1 beslut

om bidrag på 6 miljoner kronor för år 1998 till Kilens verksamhet för

läkemedelsberoende och i yrkande 2 beslut att bidraget till Kilen skall belasta

anslaget A 1. Motionären framhåller att Kilens verksamhet är viktig och att en

neddragning av verksamheten kan få negativa konsekvenser för

socialförsäkringssystemet genom ökade kostnader för sjukskrivningar och

förtidspensioner.

Folkpartiet

I motion Sf303 yrkande 7 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) begärs

att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 45

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 1 begärs beslut att höja närståendepenningen till 80 %

fr.o.m. den 1 januari 1998 och i yrkande 2 beslut att förlänga rätten till

närståendepenning samt den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande

60 dagar till 120 dagar.

Vänsterpartiet

I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 105 miljoner kronor

mer än regeringen föreslagit.

I motion Sf255 yrkande 3 av Marie Engström m.fl. (v) begärs att ytterligare

100 miljoner kronor anslås till rehabilitering.

I motion Sf301 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i yrkande 1 förslag till en

lagstiftning som inte särbehandlar vissa hivsmittade och vissa anhöriga till

hivsmittade. Enligt motionärerna bör närståendepenning och avgiftsfria

sjukvårdsförmåner utges till alla hivsmittade och deras anhöriga och inte bara

till dem som smittats inom den svenska hälso- och sjukvården. I samma motion

yrkande 2 begärs förslag om att anhörigbegreppet fullt ut skall gälla även

homosexuella sambor.

I motion Sf245 av Marie Engström m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om utestängningseffekterna på arbetsmarknaden. Trots

återställd sjuklöneperiod kan enligt motionärerna t.ex. kroniskt sjuka och

arbetshandikappade komma att stängas ute från arbetsmarknaden. I samma motion

yrkande 2 begärs beslut att undanta företag med högst tio anställda från kravet

att betala sjuklön. Rädslan för höga sjuklönekostnader motverkar enligt

motionärerna att företag expanderar. De anser vidare att det är i de små

företagen som risken för utestängningseffekter är som störst.

Även i motion Sk326 yrkande 23 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs förslag

till sjukförsäkringsregler för företag med högst tio anställda.

Miljöpartiet

I motion Sf294 yrkande 1 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 950 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit. Motionärerna anser att ett s.k. brutet tak i

sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna bör införas, dvs. att

ersättningsnivån bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och till

40 % på inkomster däröver. Vidare bör enligt motionärerna det övre taket för

ersättning i sjukförsäkringen sänkas till 6,5 basbelopp.

I motion Sf275 av Roy Ottosson (mp) begärs förslag om att trafikolyckornas

sjukförsäkringskostnader överförs till trafikförsäkringen. De som orsakar

kostnaderna skulle därmed i högre grad få betala kostnaderna för dem.

Kristdemokraterna

I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 6 260

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 2 begärs beslut att införa en andra karensdag i

sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd. I yrkande 4 (delvis) begärs

beslut om ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna

anser att sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på genomsnittsinkomsten

under de senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och

semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande. I yrkande 5 begär

motionärerna ett tillkännagivande om satsningar för ökad rehabilitering. De

anser att genom att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till rehabilitering

kan kostnaderna för sjukpenning och förtidspension minskas med totalt 2 050

miljoner kronor. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om en

försöksverksamhet under år 1998 med centrala medel för arbetslivsinriktad

rehabilitering för gravt synskadade med omfattande behov. Enligt motionärerna

bör Riksförsäkringsverket behålla 10 miljoner kronor för att finansiera

rehabilitering av denna grupp. I yrkande 7 (delvis) begärs ett tillkännagivande

om förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension. Genom ökad

kontroll kan besparingar göras. I yrkande 9 begärs beslut om förkortning av

arbetsgivarnas sjuklöneansvar från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1998.

I yrkande 10 begärs beslut om att införa en ny modell för trafikförsäkringen.

Även i motion Sk327 yrkande 34 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs beslut om en

ny trafikförsäkring. Motionärerna anser att samtliga personskadekostnader i

samband med trafikolyckor bör föras över till trafikskadeförsäkringen samtidigt

som trafikanterna kompenseras för ökade premier genom sänkt fordonsskatt.

I motion Sf236 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att

skapa förutsättningar för Kilen att fortsätta sin verksamhet.

Övriga motioner

I motion N217 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs beslut om

en förkortning av sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar redan fr.o.m. den 1

januari 1998.

I motion Sf231 av Hans Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om ekonomiska

resurser för rehabilitering. Riksförsäkringsverket bör under år 1998 behålla 10

miljoner kronor för rehabilitering av gravt synskadade personer.

Utskottet

Utskottet behandlar först förslaget att särskilda medel skall ställas till

försäkringskassornas förfogande genom en sammanläggning av vissa

rehabiliteringsmedel. Medlen skall enligt förslaget få användas för att bedriva

olika projekt bl.a. i syfte att uppnå samverkansvinster och beräknas till 714

miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för

försäkringskassornas administration.

Som framgår ovan har utskottet i yttrande till finansutskottet

(1997/98:SfU1y) ansett att ytterligare 100 miljoner kronor av medlen för

rehabilitering skall få användas på angivet sätt för att samverkansåtgärderna

skall få snabb effekt. I yttrandet framhöll utskottet vikten av att

socialförsäkringen liksom anslutande bidragssystem hanteras effektivt och

rättssäkert. Utskottet ansåg att försäkringskassorna måste förfoga över

tillräckliga resurser för att arbeta aktivt med rehabilitering. De måste också

ha nödvändiga resurser för att förebygga fusk och missbruk av systemen.

Utskottet, som såg mycket positivt på att de ifrågavarande medlen skulle kunna

avsättas för en friare hantering och ge samordningsvinster, uttalade dock sin

avsikt att i det fortsatta beredningsarbetet med budgeten, som en extraordinär

åtgärd för att samverkansåtgärderna skall få snabb effekt, föreslå att

ytterligare 100 miljoner kronor av medlen för rehabilitering skulle få användas

på samma sätt, dvs. totalt 814 miljoner kronor. Enligt utskottet skall 200

miljoner kronor få användas för försäkringskassornas administration. Med det

anförda godtog utskottet regeringens förslag till utgiftsram för budgetåret

1998 liksom förslagen till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåren

1999 och 2000. Utskottet avstyrkte de aktuella motionerna.

Utskottet anser i enlighet med vad utskottet anförde i yttrandet till

finansutskottet att försäkringskassorna, som en extraordinär åtgärd för att

samverkansåtgärderna skall få snabb effekt, skall få disponera ytterligare 100

miljoner kronor av medlen för rehabilitering under anslaget A 1 i syfte att

uppnå samverkansvinster. Enligt utskottets förslag ovan skall dock

samverkansarbetet inte vara begränsat till projekt. Utskottet har därför

föreslagit en ändring i regeringens lagförslag så att detta klart framgår. Vad

nu sagts innebär att de särskilda medlen bestäms till 814 miljoner kronor. Av

dessa får försäkringskassorna använda högst 200 miljoner kronor för sin

administration. De villkor som således skall gälla för dessa medel bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringen har som nämnts föreslagit att sjuklöneperioden skall förkortas

från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Tre av partierna (m, fp och kd)

anser att sjuklöneperioden skall förkortas till 14 dagar redan fr.o.m. den 1

januari 1998. Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag,

konstaterar att förslaget innebär att kostnaderna för anslaget för budgetåret

1998 beräknas öka med 1 340 miljoner kronor. Riksdagen har som en följd av

förslaget nyligen beslutat om en höjning av sjukförsäkringsavgiften för

arbetsgivare med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med 0,03

procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 (bet. 1997/98:FiU1, rskr.

1997/98:35). Utskottet anser inte att det finns ekonomiskt utrymme att

tidigarelägga reformen och kan därför inte förorda en sådan tidigareläggning.

Vad därefter gäller frågan om att undanta företag med färre än tio anställda

från kravet att betala sjuklön anser utskottet att redan det förhållandet att

sjuklöneperioden halveras fr.o.m. den 1 april 1998 innebär en avsevärd lättnad

inte minst för de små företagen. I övrigt noterar utskottet att AGRA-

utredningen i ett delbetänkande (SOU 1997:142) har lagt fram förslag om ett

högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Förslaget innebär att den nuvarande

försäkringen mot sjuklönekostnader upphör och att ett högkostnadsskydd införs.

Syftet är att små företag inte skall behöva bära större kostnader för sjuklön

än vad som svarar mot det riksvärde som erhålls när samtliga arbetsgivares

totala sjuklönekostnader ställs i relation till deras sammanlagda årslönesumma.

Utskottet anser att resultatet av en kommande remissbehandling liksom

beredningen i övrigt av förslaget bör avvaktas.

Vad härefter gäller ersättningsnivån i sjukpenningförsäkringen erinrar

utskottet om betänkande 1996/97:SfU12, vari utskottet behandlade bl.a.

förslaget om att höja ersättningsnivån från 75 % av förmånsgrundande inkomst

till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Utskottet, som tillstyrkte förslaget,

uttalade att en rimlig ersättningsnivå enligt utskottets mening inte bör

understiga 80 % av förmånsgrundande inkomst. Utskottet finner inte skäl att

frångå detta ställningstagande.

Vad gäller frågan om införandet av ett s.k. brutet tak i socialförsäkringarna

respektive en sänkning av förmånstaket har utskottet ovan avstyrkt yrkanden

härom. Utskottet finner inte skäl att frångå dessa ställningstaganden.

Frågan om att införa ytterligare en karensdag har vid flera tillfällen varit

föremål för utskottets behandling, bl.a. i betänkande 1996/97:SfU12. Utskottet

avstyrkte då yrkanden härom med hänvisning till att ytterligare en karensdag

skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers

försörjningssituation. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

I nämnda betänkande avstyrktes också motionsyrkanden om att beräkna

sjukpenninggrundande inkomst på grundval av de senaste 24 månadernas inkomst.

Utskottet hänvisade bl.a. till att regeringen hade aviserat att en proposition

med förslag om ändringar av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst skulle

komma att föreläggas riksdagen under september 1997. Utskottet ansåg att

propositionen borde avvaktas. I budgetpropositionen har regeringen upprepat sin

avsikt att under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag om

sjukpenninggrundande inkomst. Enligt vad utskottet har erfarit kommer den

aviserade propositionen att föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt. Även

om propositionen har senarelagts vidhåller utskottet att den bör avvaktas.

Också kravet att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall vara

sjukpenninggrundande har utskottet behandlat i tidigare sammanhang. I sitt av

riksdagen godkända betänkande 1996/97:SfU1 avstyrkte utskottet mo-tionsyrkanden

härom. Utskottet anförde att frågan om huruvida den s.k. semesterlönefaktorn

respektive skattepliktiga förmåner m.m. skall ingå i sjukpenninggrundande

inkomst eller inte hade behandlats i utskottets betänkande 1996/97:SfU4.

Utskottet hade då tillstyrkt regeringens förslag att fr.o.m. den 1 januari 1997

slopa semesterlönefaktorn vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst liksom

att andra skattepliktiga förmåner än lön m.m. inte skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten samt avstyrkt motionsyrkanden härom. Detta hade

också blivit riksdagens beslut. Utskottet fann inte skäl att frångå denna

uppfattning. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan.

När det gäller frågan om ytterligare resurser till rehabilitering respektive

frågan om att inom Riksförsäkringsverket koncentrera vissa medel för

arbetslivsinriktad rehabilitering till gruppen gravt synskadade noterar

utskottet att regeringen, enligt vad som anges i propositionen, har uppdragit

åt Statskontoret att göra en översyn av resultaten och effekterna av de senaste

årens rehabiliteringssatsningar med tyngdpunkt på den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1997.

Utskottet finner inte skäl att föregripa översynen och anser därför att

resultatet av denna bör avvaktas.

Frågan om att förlänga rätten till närståendepenning samt den därtill

kopplade rätten till ledighet från 60 till 120 dagar har också varit föremål

för behandling i betänkandet 1996/97:SfU12. Utskottet anförde bl.a. att även om

budgetläget då hade förbättrats fanns enligt utskottets mening inte utrymme för

en sådan förbättring. Utskottet finner inte skäl att frångå detta

ställningstagande. Vad gäller kravet på en höjd ersättningsnivå konstaterar

utskottet att riksdagen har beslutat om en höjning av nivån för

närståendepenning till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.

När det gäller kravet att närståendepenning respektive avgiftsfria

sjukvårdsförmåner enligt lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m.

för vissa hivsmittade skall utges till dem som smittats av hiv inte enbart vid

behandling inom den svenska hälso- och sjukvården vill utskottet betona att

samhället har ett särskilt ansvar för personer som fått sin smitta vid

behandling inom den svenska hälso- och sjukvården. Som nyss nämnts saknas

förutsättningar att göra förbättringar av rätten till ersättning vid

närståendevård. Detsamma gäller i fråga om rätt till avgiftsfria

sjukvårdsförmåner. Utskottet kan därför inte förorda en sådan utvidgning som

den föreslagna.

Beträffande frågan om även sekundärsmittade homosexuella sambor skall

omfattas av rätt till närståendepenning under 240 dagar och avgiftsfria

sjukvårdsförmåner erinrar utskottet om sitt av riksdagen godkända betänkande

1992/93:SfU17. I nämnda betänkande behandlade och tillstyrkte utskottet

proposition 1992/93:178 med förslag om att personer som fått infektion av hiv

genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter inom den svenska hälso-

och sjukvården skulle ges rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. liksom

till en utökad rätt till närståendepenning. Utskottet behandlade samtidigt ett

yrkande om att personkretsen som omfattas av de avgiftsfria sjukvårdsförmånerna

skulle gälla även homosexuella som sammanbor. Utskottet, som hade inhämtat att

samtliga sekundärsmittade personer var gifta med den först smittade personen,

ansåg att homosexuella sambor skulle omfattas av dessa förmåner och förutsatte

samtidigt att regeringen skulle återkomma med förslag i frågan om något sådant

fall skulle visa sig.

Utskottet, som inte har anledning att frångå sitt ställningstagande att

homosexuella sambor bör omfattas av rätten till avgiftsfria sjukvårdsförmåner

m.m., anser att detta bör gälla även den utökade rätten till närståendepenning.

Såvitt utskottet har kunnat utröna finns det dock i dag inte något fall där de

aktuella reglerna kan bli tillämpliga. Med hänsyn härtill anser utskottet att

någon åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad.

Utskottet konstaterar att enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap, som trätt i kraft den 1 januari 1995, har ett registrerat

partnerskap - med vissa undantag som huvudsakligen rör bestämmelser som ger

upphov till gemensamt föräldraskap eller gemensam vårdnad om barn - samma

rättsverkningar som ett äktenskap.

I två av motionerna begärs tillkännagivanden om förbättrad kontroll av

sjukpenning och förtidspension. Utskottet konstaterar att försäkringskassan

sedan den 1 oktober 1997 med stöd av 20 kap. 8 § AFL - för bedömningen av

rätten till ersättning enligt AFL - får göra förfrågan hos den försäkrade eller

annan som antas kunna lämna nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade.

Uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall enligt samma

paragraf lämnas på heder och samvete. Enligt 20 kap. 3 § AFL får vidare

ersättning dras in eller sättas ned för den som underlåter att lämna uppgifter

eller vägrar ta emot besök (prop. 1996/97:121, 1996/97:SfU10, rskr.

1996/97:231, SFS 1997:275). Mot bakgrund av att förbättrade utrednings- och

kontrollmöjligheter helt nyligen har införts anser utskottet att något

tillkännagivande härom inte är påkallat.

I flera motioner tas frågan upp om att överföra vissa kostnader till

trafikförsäkringen. Även denna fråga har tidigare varit föremål för utskottets

behandling. I betänkande 1996/97:SfU12 uttalade utskottet bl.a. att ett system

där vissa skadetyper inte längre inryms i den allmänna försäkringen knappast är

tänkbart med hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn

av rehabiliteringsverksamheten. Utskottet kunde därför inte förorda ett sådant

överförande. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan.

Vad därefter gäller frågan om statlig bidrag till Kilen, konstaterar

utskottet att Stockholms tingsrätt genom beslut den 30 oktober 1997 (dnr

K6-2683-97) har försatt Kilen - Institut för läkemedelsberoende, ekonomisk

förening i konkurs. Den verksamhet som bedrivits av Kilen har bestått av hjälp

och stöd åt människor som drabbats av beroende och andra

läkemedelsbiverkningar. Verksamheten i övrigt har omfattat bl.a. information

och utbildning rörande läkemedelsberoende. Kilen - Institut för

läkemedelsberoende finansierade sin verksamhet främst genom bidrag från

Stockholms läns landsting, dels projektmedel ur de s.k. Dagmarmedlen för

rehabiliterings- och behandlingsinsatser, dels organisationsbidrag. Bidrag till

verksamheten har också lämnats av t.ex. Stockholms kommun, Folkhälsoinstitutet

och Socialstyrelsen samt också av EU.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den verksamhet som bedrivits av

Kilen är viktig. Utskottet anser emellertid att det främst är hälso- och

sjukvården som har ansvar för att personer som hamnat i ett beroende eller

missbruk får vård och behandling för detta. Enligt utskottets mening finns det

inga möjligheter att inom anslaget A 1 avsätta medel för en verksamhet av den

typ Kilen bedrivit. Mot bakgrund även av att Kilen - Institut för

läkemedelsberoende har försatts i konkurs anser utskottet att motionsyrkandena

i fråga inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet, som ovan föreslagit ett tillkännagivande om att ytterligare 100

miljoner kronor - utöver vad regeringen föreslagit - skall få disponeras av

försäkringskassorna i syfte att uppnå samverkansvinster, har i övrigt inte

något att erinra mot regeringens förslag till medelsfördelning.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 2 Förtidspensioner

Gällande ordning

Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till försäkrad som fyllt 16 år för

tid före den månad då han fyller 65 år om hans arbetsförmåga på grund av

sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan

anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan

den antas bli bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett

tidsbegränsat sjukbidrag.

Förtidspension/sjukbidrag utges sedan den 1 juli 1993 som hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån, allt efter graden av nedsättningen

av arbetsförmågan. För rätt till hel förmån krävs att arbetsförmågan är helt

nedsatt.

Sedan den 1 januari 1997 gäller i fråga om rätt till sjukpenning och

förtidspension att vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall i

sista hand beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant

förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom

annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall

i fråga om rätt till förtidspension göras efter samma grunder oavsett arten av

den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Om det finns särskilda

skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den

försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning och

tidigare verksamhet och liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning skall vidare göras i förhållande till ett heltidsarbete (prop.

1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125).

Från och med den 1 januari 1997 har vidare de särskilda regler om

förtidspension som gällde för försäkrade som är 60 år eller äldre avskaffats

(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343).

Propositionen

Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998

till anslaget A 2 Förtidspensioner anvisar ett ramanslag på 13 375 000 000 kr.

I propositionen anförs att de nya reglerna fr.o.m. den 1 januari 1997 ännu

inte har börjat tillämpas i någon större omfattning. Enligt regeringen är det

därför osäkert hur utgiftsutvecklingen kommer att påverkas. Aktuella prog-noser

pekar emellertid på att det för år 1998 föreslagna anslaget kan komma att

överskridas, dock inom ramen för anslagskrediten.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf277 yrkande 7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 750 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 5 (delvis) begärs ett tillkännagivande om kontroll av

sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner. Ökad kontroll minskar enligt

motionärerna kostnaderna för dessa förmåner.

I motion Sf278 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om en höjning av den faktiska pensionsåldern. Motionärerna

anser bl.a. att insatserna inom rehabilitering bör ökas.

Folkpartiet

I motion Sf305 yrkande 15 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 500

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna kan detta

ske genom en ökad kontroll och en effektivare rehabilitering.

Vänsterpartiet

I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 5 miljoner kronor mer

än regeringen föreslagit.

I motion Sf259 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs förslag till sådan lag-

ändring att förtidspensionärer som fortfarande omfattas av de numera upphävda

reglerna om s.k. undantagande slipper detta. Motionärerna framhåller att

undantag från inbetalning av ATP-avgifter försvann år 1981. De som gått i

konkurs innan dess omfattas dock alltjämt. Det är enligt motionärerna inte

rimligt att människor som mer eller mindre tvingats av kronofogden att begära

att få slippa betala avgifterna skall straffas dubbelt.

Kristdemokraterna

I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 750

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 7 (delvis) begärs ett tillkännagivande om förbättrad

kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension. Motionärerna anser att

genom kvalitetshöjning i besluten och ökad kontroll kan besparingar göras.

Utskottet

Vad först gäller frågan om ökad kontroll av sjukpenning och förtidspension har,

som redan nämnts, försäkringskassan sedan den 1 oktober 1997 fått förbättrade

utrednings- och kontrollmöjligheter. Försäkringskassan får göra förfrågan hos

den försäkrade eller annan som antas kunna lämna nödvändiga uppgifter.

Försäkringskassan får också besöka den försäkrade. Ersättning får dras in eller

sättas ned för den som underlåter att lämna uppgifter eller vägrar ta emot

besök. Vidare skall uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden

lämnas på heder och samvete. Mot bakgrund härav anser utskottet att något

tillkännagivande om ökad kontroll av dessa förmåner inte är påkallat.

Vad därefter gäller frågan om höjning av den faktiska pensionsåldern genom

bl.a. ökade insatser på rehabiliteringsområdet har som redan nämnts regeringen

uppdragit åt Statskontoret att göra en översyn av resultaten och effekterna av

de senaste årens rehabiliteringssatsningar med tyngdpunkt på den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utskottet anser att resultatet av

översynen bör avvaktas.

Beträffande s.k. undantagande konstaterar utskottet att den försäkrade, när

den allmänna tilläggspensioneringen infördes, fick möjlighet att ställa sig

utanför systemet såvitt gällde inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

s.k. undantagande. En försäkrad som hade begärt undantagande betalade inte ATP-

avgift för inkomst av annat förvärvsarbete. När pensionstillskott infördes år

1969 beslöts att detta skulle avräknas inte bara mot faktiskt uppburen ATP utan

även mot den ATP som skulle ha utgivits om undantagande inte hade gällt.

Motsvarande skulle gälla vid omräkning, s.k. omdebitering, till följd av att

ATP-avgifter inte erlagts. Fr.o.m. år 1982 är det inte längre möjligt att vara

undantagen från ATP, och fr.o.m. den 1 juli 1990 utges pensionstillskott till

s.k. undantagandepensionär med beaktande endast av faktiskt utgående ATP.

Fortfarande beaktas dock den tilläggspension som skulle ha utgetts om

omdebitering inte hade skett.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 behandlade utskottet

frågan om fullt pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning. Utskottet

framhöll att en rätt att erhålla pensionstillskott vid underlåten

avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.

I praktiken skulle detta innebära att egenföretagare med låga inkomster skulle

kunna välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra

minskade pensionsförmåner. Utskottet kunde inte medverka därtill och avstyrkte

en motion härom.

Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning i frågan, vill tillägga

följande. De s.k. omdebiteringsfallen kan sägas omfatta personer som antingen

inte har haft råd att betala ATP-avgifter eller som haft råd men som ändå valt

att inte betala avgifterna. En ändring som enbart tar sikte på den första

gruppen är enligt utskottets mening inte möjlig på grund av svårigheterna att i

det enskilda fallet avgöra av vilket skäl avgifterna inte erlagts. Att

särbehandla personer som försatts i personlig konkurs, men inte övriga i

gruppen utan ekonomisk möjlighet erlägga avgifter, är enligt utskottet inte

lämpligt. Utskottet, som konstaterar att avgifterna i huvudsak tas ut i

relation till faktisk inkomst av annat förvärvsarbete, kan därför inte förorda

en sådan lösning.

Utskottet noterar att fr.o.m. inkomståret 1998 gäller - efter en ändring i 11

kap. 6 § AFL (SFS 1997:485) - att pensionspoäng för inkomst av annat

förvärvsarbete skall tillgodoräknas på den andel av den pensionsgrundande

inkomsten som motsvarar den andel av ATP-avgiften som har betalats. Det innebär

att om t.ex. hälften av de sammanlagda skatterna och avgifterna för inkomståret

har betalats så tillgodoräknas pensionspoäng för halva inkomsten.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till

medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 3 Handikappersättningar

Propositionen

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år

och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i

sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande

hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta eller eljest

får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 %

eller 36 % av basbeloppet allt efter hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med t.ex.

förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån.

Regeringen har föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998 till anslaget A 3

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 001 900 000 kr.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen

Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn över

försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för

Riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och

anslutande bidragssystem. Riksförsäkringsverket skall särskilt svara för den

centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet samt

verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och

rättvist. Riksförsäkringsverket skall följa utvecklingen av de olika grenarna

inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för

individ och samhälle.

De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda

ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå.

För närvarande finns 25 försäkringskassor. I slutet av år 1996 fanns ca 350

lokalkontor och ett trettiotal mindre servicepunkter i landet. Den 31 december

samma år var 15 437 personer anställda vid försäkringskassorna.

På förslag av utskottet har riksdagen godkänt riktlinjer för förändringar i

den nuvarande organisationen avseende socialförsäkringsadministrationen (prop.

1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).

Enligt nämnda riktlinjer bör socialförsäkringen även i framtiden vara

nationellt enhetlig samtidigt som organisationsstrukturen måste tillgodose

kraven på en likformig och rättssäker tillämpning av socialförsäkringen och

övriga förmåner som handhas av socialförsäkringsadministrationen.

Försäkringskassornas roll bör stärkas och Riksförsäkringsverkets roll

klargöras.

Riksförsäkringsverkets ledningsroll inom socialförsäkringen skall tydliggöras

genom preciseringar i verkets instruktion så att det framgår att verket skall

tolka och förtydliga de mål och krav på förväntat utfall av försäkringarna som

riksdag och regering ställer. I Riksförsäkringsverkets uppdrag skall ligga att

svara för den normgivning som skall vara styrande för försäkringskassornas

tillämpning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet och verket skall ha

ansvar för att följa upp att försäkringskassorna efterlever kraven som ställs

på dem och återrapportera utfallet till såväl den enskilda försäkringskassan

som till regeringen. Riksförsäkringsverket skall också vara ansvarig

systemägare när det gäller ADB-systemen.

Vidare skall enligt riktlinjerna försäkringskassans styrelse utses av

regeringen. Styrelsen skall bl.a. besluta om inrättande av

socialförsäkringsnämnder och utseende av ledamöter i dessa och om

lokalkontorsnätets utformning. Styrelsen skall efter hörande av

Riksförsäkringsverket lämna förslag om anställning av direktören till

regeringen. Beslut fattas därefter av regeringen.

En proposition om socialförsäkringsadministrationen med förslag till

erforderliga lagändringar har aviserats till slutet av år 1997. Reformeringen

av administrationen bör enligt regeringen vara genomförd den 1 januari 1999.

Propositionen

Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998

till anslaget B 1 Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 665 012 000

kr.

Vissa av Riksförsäkringsverkets administrationskostnader finansieras via

ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande

verken. Dessa inkomster kan enligt regeringen för budgetåret 1998 beräknas till

64,7 miljoner kronor. Regeringen anger vidare att Riksförsäkringsverket fr.o.m.

år 1998 bör få ersättning från Arbetsskadefonden för administration av

arbetsskadeförsäkringen med 45,5 miljoner kronor. Anslaget minskas i

motsvarande mån. Budgetåret 1997 överfördes 53 miljoner kronor från

Riksförsäkringsverkets ramanslag till försäkringskassorna. Enligt regeringen

återförs 40 miljoner kronor av dessa till Riksförsäkringsverkets ramanslag.

I propositionen föreslås vidare att till anslaget B 2 Allmänna

försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 4 269 564 000 kr.

Även försäkringskassornas administrationskostnader finansieras till viss del

av avgiftsinkomster från Allmänna pensionsfonden samt från Arbetsskadefonden.

För budgetåret 1998 beräknas dessa inkomster till 503 miljoner kronor. Detta

belopp reduceras enligt vad som anförs i propositionen med 13 miljoner kronor

som en delbetalning för tidigare överuttag för de verksamheter som finansieras

med avgifter. Det sammanlagda övertaget anges till 143,8 miljoner kronor.

Vid beräkningen av anslaget har beaktats att försäkringskassorna

fortsättningsvis inte skall handha utbetalning av KAS-ersättning samt att

samtliga finansieringsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1998 skall administreras av

Arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget att försäkringskassorna skall handha bl.a.

utbetalningar till personer som till följd av ett s.k. generationskontrakt

lämnar arbetsmarknaden i förtid har också beaktats.

Enligt propositionen innebär det förhållandet att sjuklöneperioden förkortas

från 28 till 14 dagar att 165 000 fler sjukfall kommer att hanteras av

försäkringskassorna. Såvitt gäller frågan om den ökade administrationskostnaden

till följd härav avser regeringen att återkomma i samband med tilläggsbudgeten

år 1998.

Av propositionen framgår att regeringen avser att prioritera utveckling av

det administrativa stödet för att ytterligare kunna effektivisera verksamheten.

Vidare skall rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen

tydliggöras genom ändrat regelverk och ärendehanteringen kvalitetssäkras.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf277 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 1 anvisa 200 miljoner kronor

mer än regeringen föreslagit. Med hänsyn till ökade insatser för rehabilitering

och samordning samt till den arbetsbörda som försäkringskassorna har anser

motionärerna att socialförsäkringsadministrationen måste få ytterligare

resurser.

Folkpartiet

I motion Sf305 yrkande 15 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 80 miljoner

kronor mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att beivra fusket.

Enligt motionärerna är det avgörande för socialförsäkringssystemets legitimitet

att fusk beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna tillföras ytterligare

80 miljoner kronor.

I motion Sf267 yrkande 1 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs ett

tillkännagivande om urholkad rättssäkerhet. Ytterligare personalneddragningar

inom försäkringskassorna ger försämringar i kvalitet, service och

tillgänglighet. Försäkringskassorna bör därför få mer resurser.

Vänsterpartiet

I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen

beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 200 miljoner kronor

mer än regeringen föreslagit.

I motion Sf255 yrkande 5 av Marie Engström m.fl. (v) finns ett liknade

yrkande. I samma motion yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om möjligheterna

för försäkringskassorna att klara sin arbetssituation. Ett minskat antal

handläggare och en lång rad regeländringar har lett till att

försäkringskassorna inte fått tillräckligt med utrymme för inlärning och

utbildning. I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om

försäkringskassornas arbete med återställandet av sjuklöneperioden. Enligt

motionärerna är det ohållbart om en redan hårt pressad administration skall åta

sig att hantera den ökning av antalet sjukfall som blir en följd av den kortare

sjuklöneperioden.

Miljöpartiet

I motion Sf294 yrkande 1 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 140

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.

Kristdemokraterna

I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 300

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om behovet av ökade

resurser till försäkringskassorna. Motionärerna anser att

socialförsäkringsadministrationen bör tillföras 300 miljoner kronor för att

rätt ersättning skall kunna betalas ut samt fusk och missbruk beivras.

Utskottet

Administrationen har under de senaste åren befunnit sig i en omvälvande period

där försäkringskassan har haft till uppgift att klara befintlig verksamhet

samtidigt som ett stort antal regelförändringar har genomförts. Detta har skett

samtidigt som budgetramen har minskat. Av propositionen framgår att prognosen

för budgetåret 1997, trots vidtagna förenklings- och effektiviseringsåtgärder,

visar ett överskridande på ca 260 miljoner kronor. Utskottet noterar att

regeringen enligt beslut den 16 oktober 1997 har höjt anslagskrediten för

försäkringskassorna från 220 629 000 kr till 308 880 000 kr. Genom beslutet

förhindras att försäkringskassorna överskrider medgiven anslagskredit.

Såvitt gäller budgetåret 1998 har utskottet ovan föreslagit ett

tillkännagivande med innebörd att ytterligare 100 miljoner kronor - utöver vad

regeringen föreslagit - skall avsättas av medlen för rehabilitering under

anslaget A 1 för att uppnå samverkansvinster. Av dessa medel, 814 miljoner

kronor, skall försäkringskassorna få använda 200 miljoner kronor för sin

administration, dvs. 100 miljoner kronor utöver propositionens förslag. Genom

denna åtgärd anser utskottet att försäkringskassorna har fått rimliga

möjligheter att bemästra en annars svårhanterad situation och att

förutsättningar därmed ges för försäkringskassan att uppfylla målen att bl.a.

arbeta aktivt med rehabilitering liksom med förebyggande av fusk och missbruk.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna godta regeringens förslag till

medelsanvisning såväl vad gäller anslaget B 1 som anslaget B 2. Utskottet

förutsätter att regeringen med stor uppmärksamhet följer den fortsatta

utvecklingen och vid behov överväger lämpliga åtgärder.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde

10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 10)

Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1998 fastställt

ramen för utgiftsområde 10 till 37 192 476 000 kr. Utskottet har nu att ta

ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A 1

-B 2.

Utskottet har ovan föreslagit ett tillkännagivande om att ytterligare 100

miljoner kronor - utöver propositionens förslag - av de särskilda

samverkansmedlen skall få disponeras av försäkringskassorna för administration.

Medlen kommer därmed att uppgå till sammanlagt 814 miljoner kronor, varav högst

200 miljoner kronor får användas för försäkringskassornas administration. I

övrigt har utskottet inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna

medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet inte har ansett sig

kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag anvisar anslag för

budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 10.

Samtliga i bilaga 4, utgiftsområde 10, förtecknade motionsyrkanden avstyrks.

Utskottet behandlar även ett i proposition 1997/98:9 framlagt förslag rörande

3 § hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelsen i första stycket i denna paragraf

skall enligt vad som anges i den propositionen kompletteras med en ny andra

mening med innebörd att personer som är kvarskrivna enligt 16 §

folkbokföringslagen (1991:481) skall jämställas med personer bosatta inom det

landsting där han eller hon stadigvarande vistas. Även detta ändringsförslag

föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Skatteutskottet har i sitt

betänkande 1997/98:SkU5 tillstyrkt proposition 1997/98:9 men överlämnat

ifrågavarande del av lagförslaget till socialförsäkringsutskottet för

lagteknisk samordning.

Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 1997/98:9 till ändring i 3 §

första stycket hälso- och sjukvårdslagen och föreslår att de berörda

lagförslagen samordnas i det förevarande betänkandet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts om samverkan inom rehabiliteringsområdet

föreslår utskottet att riksdagen antar av utskottet framlagda förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen

(1997:313) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) och lag om ändring i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Utskottet biträder vidare förslaget till

lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till mål för utgiftsområdet

liksom vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan inom

rehabiliteringsområdet.

Motioner med anknytning till utgiftsområde 10

Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000

I motion Sf294 yrkande 2 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 för

åren 1999 och 2000.

Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning

av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf294 yrkande 2.

Kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension m.m.

Gällande ordning

Som nämnts i det föregående gäller sedan den 1 januari 1997 i fråga om rätt

till sjukpenning och förtidspension att vid bedömning av i vad mån

arbetsförmågan är nedsatt skall i sista hand beaktas den försäkrades förmåga

att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande

på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för

den försäkrade (steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen). Endast vid särskilda

skäl får beaktas andra faktorer såsom ålder och bosättningsförhållanden.

Motioner

I motion Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs förslag rörande

egenföretagarnas rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension.

Motionärerna anser att steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen skall slopas

för egenföretagare.

I motion So308 yrkande 32 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en helhetsbedömning som grund för rätt till

sjukpenning. Enligt motionärerna är det en samlad helhetsbedömning av

arbetsförmågan som bör göras i stället för att tillämpa de nya kriterierna

enligt vilka utrymmet för annat än medicinska skäl har minskat.

I motion Sf297 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om att

behovet av särskilda åtgärder vid tillämpningen av steg för steg-modellen bör

ses över. Motionärerna anser att man bör utvidga möjligheten att ge

rehabiliteringspenning då någon av medicinska skäl inte kan återgå i tidigare

arbete eller annat liknande arbete.

Utskottet

Frågan om bedömning av arbetsförmågans nedsättning såvitt gäller egenföretagare

har behandlats i betänkande 1996/97:SfU6. Utskottet var införstått med att

vissa av dem som saknar arbetsgivare, efter prövning enligt steg 5, skulle

komma att anses ha en restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken skulle

komma att hänvisas till annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Om något sådant inte finns tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara

medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte uppfyller villkoren för rätt till

arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan ersättning från såväl

socialförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening var

detta ett problem men dock inte ett problem som borde lösas inom

socialförsäkringen. Att helt undanta en viss kategori från att bedömas enligt

steg 5 var därför enligt utskottet inte en framkomlig väg.

Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå detta ställningstagande

och avstyrker bifall till motion Sf205.

Utskottet noterar i övrigt att det av budgetpropositionen framgår att

Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen och

Arbetsmarknadsstyrelsen göra en uppföljning av effekterna av de nya kriterierna

för rätt till sjukpenning och förtidspension. Uppdraget skall redovisas till

regeringen den 15 januari 1998.

Utskottet noterar vidare att en särskild utredare har fått i uppdrag att

belysa effekter som kan uppstå i samband med företagares rätt till ersättning

från arbetslöshets- och socialförsäkring (dir. 1997:137). Utredaren skall

kartlägga antalet företagare med partiell arbetsförmåga som på grund av

nuvarande ersättningsregler avvecklar sin rörelse och i vilken utsträckning de

övergår till annan verksamhet eller blir arbetslösa. Vidare skall utredaren vid

behov lämna förslag på vilka regelförändringar som bedöms vara erforderliga för

att eliminera eventuella oönskade effekter. Om förslag lämnas skall utredaren

bl.a. värna viktiga principer om att löntagare och företagare så långt som

möjligt behandlas lika i trygghetssystemen.

Vad gäller frågan om att anlägga en helhetssyn vid arbetsförmågebedömningen

vill utskottet framhålla att den renodling av socialförsäkringen som de nya

kriterierna är ett uttryck för ger utrymme för att i det enskilda fallet väga

in även andra omständigheter, t.ex. ålder och bosättningsförhållanden.

Utskottet har ovan redovisat sin syn på de möjligheter till helhetssyn som en

fördjupad samverkan ger. Utskottet har med en ändring tillstyrkt förslaget om

en sådan samverkan. Med det anförda anser utskottet att det inte är påkallat

med något tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion

So308 yrkande 32.

Med hänvisning till det nyss redovisade uppföljningsuppdraget är det enligt

utskottets mening inte heller aktuellt att föreslå ett tillkännagivande med

anledning av motion Sf297. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade inkomster

I motion Sf214 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs förslag till

sjukpenningberäkning för försäkrade med blandinkomster. Med nuvarande regler

får personer med såväl företags-, anställnings- som uppdragsinkomster alltför

låg sjukpenning i förhållande till sina inkomster och inbetalda avgifter. I

samma motion yrkande 2 begärs förslag som innebär att timanställd personal får

sjukpenning under arbetsgivarperioden. Motionärerna anser att

anställningsformen inte får innebära att rätten till sjukersättning åsidosätts.

Vad först gäller frågan om sjukpenning till timanställd personal har

utskottet i betänkande 1996/97:SfU12 avstyrkt ett liknande yrkande med

hänvisning till en utredning om inkomstbegreppet och till en aviserad

proposition om sjukpenninggrundande inkomst.

Utskottet noterar att Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom

bidrags- och socialförsäkringssystemen i betänkandet Förmån efter inkomst (SOU

1997:85) bl.a. har föreslagit en alternativregel för sjukpenningförsäkrade som

inte är fast anställda och inte heller har anställningsavtal som omfattar

sammanlagt tolv månader i följd. Enligt denna skall sjukpenninggrundande

inkomst beräknas på den inkomst som en försäkrad haft under en tid av tolv

månader före bedömningstidpunkten. Enligt utredningen skulle försäkringskassan

med stöd av denna regel och med utgångspunkt från hur mycket en person i

genomsnitt arbetat kunna fastställa hur många dagar per vecka som vederbörande

har rätt till sjukpenning.

Vad därefter gäller frågan om sjukpenningberäkning vid blandade inkomster har

utskottet i det nämnda betänkandet behandlat ett liknande yrkande. Utskottet

uttalade sin förståelse för uppfattningen att de aktuella reglerna i ett fall

som detta ger ett mindre tillfredsställande resultat. Utskottet kunde dock

konstatera att denna effekt av reglerna hade förutsetts vid införandet av de

s.k. timsjukpenningreglerna (prop. 1986/87:69, bet. 1986/87:SfU12, rskr.

1986/87:182). I propositionen hade uttalats att det föreslagna beräkningssättet

för personer med blandad inkomst kan få till följd att ersättning till en

försäkrad vars sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis

överstiger 7,5 basbelopp kan bli för låg eller helt utebli. Det kan, enligt vad

som anfördes i propositionen, inträffa om en försäkrad med hög

anställningsinkomst på grund av sjukdom måste avstå från arbete en dag då han

inte skulle ha utfört arbete i anställningen men väl i den andra

sysselsättningen. Regeringen var bl.a. av administrativa skäl inte beredd att

föreslå särskilda regler för dessa fall. Utskottet, som i betänkande

1996/97:Sf12 bl.a. hänvisade till ett av regeringen aviserat förslag om

ändringar av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst, ansåg att den aviserade

propositionen borde avvaktas och avstyrkte därför den aktuella motionen.

Som redan nämnts kommer den av regeringen aviserade propositionen att

föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt. Utskottet vidhåller sin

uppfattning att propositionen bör avvaktas och avstyrker bifall till motion

Sf214 yrkandena 1 och 2.

Karensdag vid flera arbetsgivare m.m.

Som ovan nämnts utges sjuklön och sjukpenning med vissa undantag inte för den

första dagen i sjukperioden/sjuklöneperioden. Sjuklön eller sjukpenning utges

för övriga dagar med viss andel av den förmånsgrundande inkomsten. Antalet

karensdagar är begränsat till tio dagar under en tolvmånadersperiod och

beräknas i förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig.

Arbetstagare med koncentrerad arbetstid kan till följd av reglerna om karensdag

få en större självrisk än personer med jämnt fördelad arbetstid och den som har

flera arbetsgivare kan drabbas av flera karensdagar under en och samma

sjukperiod.

I motion Sf291 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om behovet av regeländringar i karensdagssystemet.

Motionärerna anser att skift- och deltidsarbetande, timanställda och

arbetstagare med mer än en arbetsgivare missgynnas och att regeringen bör

återkomma med förslag för att rätta till detta förhållande.

Liknande yrkanden har tidigare behandlats av utskottet. Redan när nuvarande

karensdagsregler infördes diskuterades frågan om särregler för arbetstagare med

koncentrerad arbetstid och för dem med flera arbetsgivare. Regeringen var dock

inte beredd att föreslå några sådana särlösningar. På förslag av utskottet

godkändes propositionens förslag om karensdag i sjukersättningssystemen (prop.

1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157). Även i utskottets av

riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU12 var frågan aktuell. Utskottet

förutsatte då att man inom Regeringskansliet övervägde möjligheter till

ändringar i regelsystemet som kan ha en åtminstone dämpande effekt på de

påtalade konsekvenserna av karensdagen. Utskottet ansåg att något särskilt

tillkännagivande till regeringen inte var påkallat och avstyrkte

motionsyrkanden härom. I betänkande 1996/97:SfU12 förutsatte utskottet att

regeringen skulle återkomma i frågan om det visar sig vara möjligt att finna en

lämplig åtgärd för att mildra de nämnda konsekvenserna och avstyrkte motioner i

frågan.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till

motion Sf291 yrkande 3.

Ersättningsnivån

I AFL finns särskilda regler om minskning av sjukpenning i vissa fall.

Minskningsreglerna blir tillämpliga om den försäkrade erhåller lön av

arbetsgivaren för samma tid som sjukpenning utges. Fri gruppsjukförsäkring som

åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses därvid som lön. Om

den försäkrade får sjukpenning samtidigt som han får sådana förmåner från

arbetsgivaren minskas under de första 90 dagarna i en sjukperiod sjukpenningen

med det belopp som förmånerna överstiger 10 % av vad den försäkrade skulle ha

fått i motsvarande förmåner om han varit i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen

minskas sjukpenningen med förmånernas hela belopp.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller att kompletterande ersättning får ges även

efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att sjukpenningen minskas.

Möjligheten att komplettera ersättningen från den allmänna försäkringen

begränsas till en sammanlagd kompensationsnivå om 90 % av vad den försäkrade

skulle ha haft i lön om han eller hon varit i arbete (prop. 1996/97:63, bet.

1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).

I motion Sf263 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande

om 90-procentsnivå när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen. Motionärerna

anser att nivån som ett första steg bör höjas till 85 % fr.o.m. den 1 januari

1999.

Utskottet konstaterar att arbetsgivaren fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer att

ha möjlighet att lämna kompletterande sjukersättning, förutom under

sjuklöneperioden, med 10 % utan att sjukpenningen minskas och att den

sammanlagda sjukersättningen i sådana fall - som en följd av höjd

ersättningsnivå till 80 % fr.o.m. samma tidpunkt - kommer att kunna uppgå till

90 % av den förmånsgrundande inkomsten. Som framgår av det föregående har

utskottet med anledning bl.a. av ett yrkande om oförändrad ersättningsnivå

upprepat sin uppfattning att en rimlig ersättningsnivå inte bör understiga 80 %

av förmånsgrundande inkomst. Riksdagen har så sent som under våren 1997

beslutat om en höjd ersättningsnivå till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.

Utskottet har inte anledning att nu föreslå riksdagen en ytterligare höjning.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motion Sf263 yrkande 3.

Försäkringen mot kostnader för sjuklön

Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt 17 § SjLL möjlighet att

försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.

den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har

arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår - exklusive

sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas överstiga 130 gånger

basbeloppet. Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader för sjuklön

liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän löneavgift och särskild

löneskatt. Avgiften är 2,5 % av de sammanlagda lönekostnaderna år 1997.

I motion N217 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs ett

tillkännagivande om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund

av arbetsgivaransvaret bör förbättras och förbilligas.

Som redan nämnts har AGRA-utredningen lagt fram förslag om ett

högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Utskottet anser att resultatet av en

kommande remissbehandling liksom beredningen i övrigt av förslaget bör

avvaktas. Motion N217 yrkande 5 får anses tillgodosedd med det anförda.

Kvinnors rehabilitering

Motioner

I motion Sf240 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) begärs i yrkande

1 ett tillkännagivande om att kvinnors rehabilitering särskilt bör

uppmärksammas när det gäller försäkringskassans samordnade insatser med andra

myndigheter. Enligt motionärerna är samverkansformerna inte tillräckliga för en

rättvis rehabilitering. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att ökade

utbildningsinsatser rörande kvinnors och mäns olika behov och förutsättningar

bör ske för personal med rehabiliteringsuppgifter.

I motion So305 yrkande 13 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c)

begärs ett tillkännagivande om att kvinnor inte får diskrimineras på grund av

kön när det gäller rehabiliterande insatser.

I motion Sf255 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om rehabilitering särskilt när det gäller långtidssjuka

kvinnor. Motionärerna framhåller att dessa kvinnor får sämre villkor vid

rehabilitering än män.

Utskottet

I samband med riksdagens behandling av förslaget till inriktning av

samverkansformer inom rehabiliteringsområdet konstaterade utskottet i sitt

betänkande 1996/97:SfU12 att det av kommittébetänkandet Egon Jönsson - en

kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU

1996:85) framgick att det så gott som helt saknades ett genomtänkt könsper-

spektiv i de projekt som utredningen hade studerat. Enligt utskottets mening

var detta nedslående, i synnerhet som det av utvärderingsrapporten Finansiell

samordning 1997:1 framgick att en kraftig systematisk ökning av kvinnors

sjukskrivning hade skett under senare år samt att rehabiliteringens effekter

var mindre påtagliga för kvinnor än för män. Utskottet noterade dock med

tillfredsställelse att regeringen i proposition 1996/97:63 hade anfört att

kravet på ett könsperspektiv särskilt bör framgå av uppdragen till de

samverkande myndigheterna och förvaltningarna samt att könsperspektivet bör ges

utrymme i t.ex. utbildningar. Med det anförda ansåg utskottet att motioner

rörande olika villkor för kvinnors och mäns rehabilitering fick anses i vart

fall i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser att det närmast är en självklarhet att det är behovet av

rehabiliteringsinsatser som skall styra valet av en rehabiliteringsåtgärd. I

det fall det skulle råda någon tveksamhet på denna punkt måste erforderliga

åtgärder vidtas. Utskottet har tidigare (bet. 1994/95:SfU10) påtalat vikten av

att frågor om kvinnors rehabilitering och eventuella särskilda insatser

ytterligare belyses inom ett samlat åtgärdsprogram eller i annat lämpligt

sammanhang. Detta gavs regeringen till känna. Utskottet, som nödgas konstatera

att något mer påtagligt inte har hänt sedan dess, anser att frågan om kvinnors

rehabilitering särskilt måste uppmärksammas i försäkringskassornas

samverkansarbete men även eljest.

Bristande kunskaper, i den mån sådana förekommer, rörande kvinnors och mäns

olika behov och förutsättningar av rehabilitering kan enligt utskottets mening

bäst undanröjas med kompetensutveckling och/eller utbildning. Som påpekats har

regeringen i proposition 1996/97:63 förklarat att könsperspektivet bör ges

utrymme bl.a. i utbildningar. Utskottet vill understryka vikten av att

utbildningar med sådan inriktning kommer till stånd.

Vad utskottet anfört om kvinnors rehabilitering bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna

Sf240 yrkandena 1 och 2, So305 yrkande 13 och Sf255 yrkande 2.

Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar

I motion Sf261 av Margitta Edgren (fp) begärs ett tillkännagivande om översyn

av reglerna för rehabiliteringsersättning vid ätstörningssjukdomar.

I motion Sf209 av Sigge Godin (fp) begärs förslag till sådan ändring av

sjukförsäkringen att ersättning vid närståendevård kan utges till föräldrar som

deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra ätstörningar.

Utskottet har förståelse för önskan att åstadkomma förbättringar för dem som

drabbats av ätstörningssjukdomar liksom för deras anhöriga. De aktuella

förmånerna har en generell räckvidd och för rätt till förmånerna krävs inte och

bör inte heller krävas att den försäkrade har en speciell diagnos eller

sjukdom. Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra på detta förhållande

och avstyrker därför bifall till motionerna Sf261 och Sf209.

Förtidspension och arvode för politiska uppdrag

Som nämnts i det föregående kan förtidspension/sjukbidrag utges som hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. För rätt till hel förmån krävs att

arbetsförmågan är helt nedsatt. Inom ramen för hel förmån accepteras enligt

Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1993:5 (ändring 1994-03-29) visst mått av

ideellt arbete liksom mycket små inkomster. I de nämnda råden rekommenderas

försäkringskassan att vid bedömningen av arbetsförmågan bortse från

arbetsinkomst som understiger lägsta sjukpenninggrundande inkomst, dvs. för

närvarande 6 000 kr. I de allmänna råden rekommenderas vidare att

försäkringskassan bortser från sådana aktiviteter som kan jämställas med sådana

fritidsaktiviteter som en yrkesverksam person i normalfallet utför på sin

fritid.

I motion Sf202 av Åke Carnerö och Rose-Marie Frebran (kd) begärs ett

tillkännagivande om en förändring av förtidspensionsreglerna. Personer med

förtidspension eller sjukbidrag bör enligt motionärerna ges möjlighet att delta

i arvoderade verksamheter.

Utskottet har i betänkande 1996/97:SfU12 behandlat liknande yrkanden.

Utskottet anförde bl.a. att utskottet i samma betänkande hade tillstyrkt

förslaget om höjning av den lägsta gränsen för rätt till sjukersättning från

6 000 kr till 24 % av basbeloppet och att denna ändring torde få effekt även

för gruppen förtidspensionärer som uppbär en mindre inkomst.

I övrigt noterade utskottet att Sjuk- och arbetsskadekommittén i sitt

slutbetänkande SOU 1996:113 hade föreslagit att försäkrade som uppbär hel

månadsersättning, dvs. sådan förmån som föreslågs ersätta nuvarande

förtidspension, under vissa förutsättningar skall ges möjlighet att utnyttja

sin restarbetsförmåga genom att månadsersättningen minskas med del av

arbetsinkomsten. Utskottet noterade vidare att regeringen hade gett en särskild

utredare i uppdrag att med utgångspunkt i kommitténs princip om

månadsersättning utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid

långvarigt nedsatt arbetsförmåga som skall ersätta dagens system med

förtidspension och sjukbidrag. Med det anförda avstyrkte utskottet motionerna i

fråga.

Utskottet noterar att Förtidspensionsutredningen i betänkande SOU 1997:166

lagt fram förslag som innebär att det skall finnas möjligheter för den som är

förtidspensionerad att arbeta utan att pensionen dras in. Enligt förslaget

skall pensionen reduceras med 80 % av arbetsinkomsterna.

Utskottet anser att Regeringskansliets beredning av utredningsförslaget bör

avvaktas och avstyrker därför bifall till motion Sf202.

Förtidspensionsfrågor i övrigt

I motion Sf219 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

försöksverksamhet med sjukbidrag/förtidspension som alternativ till lönebidrag.

Motionärerna anser att en funktionshindrad person bör få ta med sig åtminstone

del av sin förtidspension/ sjukbidrag ut i arbetslivet.

I motion Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) begärs

ett tillkännagivande om behovet av en flexibel tillämpning av halvt sjukbidrag.

Motionärerna anser att man bör utgå från arbetsmängden och inte från den

faktiska arbetstiden.

I motion Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs förslag att beslut

om förtidspension inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller

rättspsykiatrisk vårdtid löper. Motionären anser att det förhållandet att man

redan under fängelsetiden bedömer att någon inte kan klara sig under normala

förhållanden är cyniskt.

Utskottet anser att regeringens beredning av Förtidspensionsutredningens

nyligen framlagda förslag i betänkande SOU 1997:166 bör avvaktas, och utskottet

avstyrker bifall till motionerna Sf219, Sf206 och Sf201.

Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen

I motion Sk698 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att intensifiera kampen mot fusket i de olika försäkrings-

och bidragssystemen. Motionärerna anser att en ökad samkörning av register bör

användas som medel att motverka fusk.

I motion Ju911 yrkande 7 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs en kartläggning av

kriminella mc-klubbmedlemmars missbruk av det svenska välfärdssystemet.

Som redovisats ovan har försäkringskassan sedan den 1 oktober 1997 fått

förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter. Försäkringskassan får göra

förfrågan hos den försäkrade eller annan som antas kunna lämna nödvändiga

uppgifter samt besöka den försäkrade. Ersättning får dras in eller sättas ned

för den som underlåter att lämna uppgifter eller vägrar att ta emot besök.

Vidare skall uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden lämnas

på heder och samvete.

Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU5

tillstyrkt förslag till en enhetlig registerlagstiftning. Enligt lagen, som

träder i kraft den 1 januari 1998, skall de allmänna försäkringskassorna och

Riksförsäkringsverket, inom ramen för de ändamål som anges i lagen, själva få

avgöra vilka register som behövs för verksamheten. Vidare skall

socialförsäkringsregister genom sambearbetning få tillföras uppgifter från

andra socialförsäkringsregister och även genom sambearbetning få tillföras

uppgifter som lämnas till försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket med

stöd av särskild bestämmelse.

Mot bakgrund av vad nu anförts får motion Sk698 yrkande 5 anses tillgodosedd.

I den mån motion Ju911 yrkande 7 inte tillgodosetts med det anförda avstyrker

utskottet motionsyrkandet i fråga.

Försäkringskassorna

Motioner

I motion Sf218 av Rolf Gunnarsson (m) begärs ett tillkännagivande om resurser

till försäkringskassorna. Det behövs enligt motionärerna ytterligare 200

miljoner kronor för att försäkringskassorna skall kunna bedriva en vettig,

resultatinriktad och bra verksamhet.

I motion Sf253 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

försäkringskassornas situation. Försäkringskassorna behöver ytterligare 100

miljoner kronor på grund av omfattande ändringar av socialförsäkringssy-

stemet och ökad arbetsbelastning. Regeringen bör återkomma med förslag om

resurser i tilläggsbudgeten för 1998.

I motion Bo518 yrkande 6 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne

Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om försäkringskassornas

arbetssituation och resurstilldelning sett i ett helhetsperspektiv. Enligt

motionärerna är det stor risk att besparingar går ut över humanitet och

rättssäkerhet. Besparingarna måste ses i ett helhetsperspektiv.

I motion Sf267 yrkande 2 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs beslut

att utse en kommitté med uppgift att göra en översyn av försäkringskassornas

ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten.

I motion Sf234 av Margareta Sandgren och Marianne Carlström (s) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller

försäkringskassornas arbetssituation. Enligt motionärerna kommer ytterligare

neddragningar att leda till försämringar i kvalitet, service och

tillgänglighet.

I motion Sf276 av Lars Lilja och Karin Olsson (s) begärs ett tillkännagivande

om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas

arbetssituation. Motionärerna hänvisar bl.a. till Justitieombudsmannens kritik

och det stora antalet regeländringar.

I motion Sf288 av Birgitta Gidblom och Eva Persson Sellin (s) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller

försäkringskassornas arbetssituation. Enligt motionärerna måste arbetsmiljön

göras acceptabel och en fortsatt minskning av personalen undvikas.

Även i motion Sf298 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (s)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det

gäller försäkringskassornas arbetssituation. Motionärerna anser att en noggrann

analys bör göras av konsekvenserna av minskningen av försäkringskassornas

anslag. Försäkringskassorna behöver ett förbättrat IT-stöd och bör få

kompensation för den egna personalens pensionskostnader.

Utskottet

Utskottet har tidigare uttalat att försäkringskassornas arbetssituation med

ständiga regeländringar i kombination med kraven enligt det s.k.

besparingsprogrammet inger oro. Vid den offentliga utfrågning som utskottet

anordnade med anledning av proposition 1996/97:63 (se bet. 1996/97:SfU12)

uppgav justitieombudsmannen Jan Pennlöv att förutsättningarna för

försäkringskassans handläggare synes ha försämrats, bl.a. genom den mycket

snabba lagstiftningstakten där data, blanketter, utbildning och undervisning

inte följt med. Vid nämnda utfrågning redovisades dock av Riksförsäkringsverket

att en aktionsgrupp hade utsetts för att ta fram olika förslag till åtgärder,

att riktlinjer för internkontroll hade utarbetats samt att ett antal s.k.

kvalitetssäkringsinstrument hade utarbetats.

Utskottet har ovan föreslagit att försäkringskassorna för sin administration

skall få använda sammanlagt 200 miljoner kronor av medlen för rehabilitering,

dvs. 100 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Det nämnda tillskottet i kombination med de nyss nämnda åtgärderna, bl.a.

framtagandet av ett antal s.k. kvalitetssäkringsinstrument, ger enligt

utskottet betydligt ökade förutsättningar för försäkringskassorna att bedriva

en verksamhet som uppfyller kraven på rättssäkerhet, effektivitet och kvalitet

i handläggningen. En god service och ett korrekt bemötande som svarar mot de

försäkrades rättmätiga krav är därvid viktiga beståndsdelar.

Med det anförda får motionerna Sf218 och Sf253 anses tillgodosedda. Även

motion Bo218 yrkande 6 får anses i huvudsak tillgodosedd med det anförda.

Vad gäller krav på en översyn av försäkringskassornas ekonomi respektive en

uppföljning av arbetssituationen inom försäkringskassorna förutsätter utskottet

att regeringen utan något särskilt tillkännagivande härom noga följer

utvecklingen såväl vad gäller försäkringskassornas ekonomi som i fråga om

rättssäkerhetsaspekterna.

Beträffande frågan om ett förbättrad IT-stöd noterar utskottet att regeringen

har givit Statskontoret i uppdrag att se över de organisatoriska formerna för

socialförsäkringens ADB-verksamhet. Vidare arbetar enligt nämnda proposition en

grupp inom Socialdepartementet som ett led i den fortsatta beredningen av

frågorna beträffande socialförsäkringens ADB-verksamhet. Enligt regeringen

kommer resultatet härav att vägas in i den aviserade propositionen om

socialförsäkringsadministrationen. Utskottet, som i annat sammanhang (bet.

1996/97:SfU12) har betonat vikten av att teknikstödet och då främst att ADB får

en tillfredsställande lösning, anser i första hand att den aviserade

propositionen bör avvaktas.

När det gäller frågan om kompensation för försäkringskassornas

pensionskostnader konstaterar utskottet att medel för dessa kostnader ingår i

anslaget B 2 Allmänna försäkringskassor. På grund av ökade pensionskostnader

har Riksförsäkringsverket i budgetunderlaget för år 1998 föreslagit att

anslaget skall ökas med 20 miljoner kronor för budgetåret 1998 för att täcka

kostnadsökningen. Enligt uppgift avser regeringen, som vid sin anslagsberäkning

inte tagit ställning i denna fråga, att återkomma i frågan i samband med

tilläggsbudgeten år 1998.

Med det nu anförda får motionerna Sf267 yrkande 2, Sf234, Sf276, Sf288 och

Sf298 anses tillgodosedda.

Vissa sjukdomar

Motioner

I motion Sf212 av Lennart Fridén och Gullan Lindblad (m) begärs i yrkande 1

ett tillkännagivande om riktlinjer rörande behandling av personer som drabbats

av elöverkänslighet, magnetism och olika former av strålning. Enligt

motionärerna måste de som drabbas av ohälsa få en likvärdig, mänsklig och

respektfull behandling så snart som möjligt. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om ersättningsfrågor enligt AFL. Motionärerna framhåller att

vissa får sjukpenning vid el- och magnetkänslighet men inte andra, dvs.

försäkringskassans bedömningar är godtyckliga.

I motion So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)

begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om att kvicksilverförgiftning måste

erkännas som sjukdom. De drabbade kan då få behandling med minskad

sjukskrivning som följd. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de som

är sjuka av dentala material skall omfattas av sjukvårdsförsäkringen. Personer

med symtom relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam bör få sin

sanering inom ramen för högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom

tandvårdsförsäkringen.

I motion So344 yrkande 2 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) begärs ett

tillkännagivande om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid

fibromyalgi. Försäkringskassornas bedömningar varierar stort, och

Riksförsäkringsverket bör tillse att kassorna får en gemensam syn på

diagnosen.

Utskottet

När det först gäller frågan om elöverkänslighet och försäkringskassornas

bedömning av rätten till sjukpenning i dessa fall noterar utskottet att

Riksförsäkringsverket på regeringens uppdrag har studerat hur den allmänna

försäkringens ersättningsregler har tillämpats i ärenden där elöverkänslighet

redovisas. Enligt en rapport till Socialdepartementet den 27 novenber 1996 (dnr

10149/95) arbetar försäkringskassorna aktivt med dessa ärenden. I över hälften

av ärendena har arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder vidtagits och i ca

80 % av alla fall har också försäkringsläkare konsulterats. I rapporten anges

dels att antalet ärenden där elkänslighet redovisas - 227 ärenden i september

1996 - varierar mellan 1 och 34 per försäkringskassa, dels att handläggningen

av ärenden där elkänslighet redovisas sker på samma sätt som i andra ärenden.

Mot bakgrund av vad nu anförts är det enligt utskottets mening inte påkallat

med något tillkännagivande i frågan.

Beträffande kravet på en likvärdig och respektfull behandling i dessa fall

har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna. Utskottet anser således

att det är av stor vikt att försäkrade som har sjukdomsbesvär relaterade till

elöverkänslighet behandlas med respekt och detta oberoende av om orsaken till

besvären med säkerhet har kunnat fastställas eller inte. Enligt utskottets

mening bör dock detta synsätt tillämpas generellt och inte bara i förhållande

till de nu aktuella sjukdomsbesvären. Något särskilt tillkännagivande från

riksdagens sida om riktlinjer rörande elöverkänslighet är därför enligt

utskottets mening inte påkallat.

I frågan om att erkänna kvicksilverförgiftning som sjukdom konstaterar

utskottet att sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades

arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Rätt till förtidspension eller sjukbidrag

föreligger om den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan

nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med

minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig eller bestående för

avsevärd tid. Huruvida sjukdomen i fråga har åsatts diagnosen

kvicksilverförgiftning eller den försäkrade har fått någon annan diagnos är

inte avgörande för rätten till dessa förmåner. Något tillkännagivande är enligt

utskottet inte påkallat med anledning av motionen i fråga.

Vad därefter gäller frågan om personer med symtom relaterade till

kvicksilverförgiftning från amalgam skall få sin tandvårdssanering inom ramen

för högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom tandvårdsförsäkringen

noterar utskottet att regeringen har tillkallat en särskild utredare som enligt

sina direktiv (dir. 1997:86) skall lämna förslag till en ny inriktning av

tandvårdsförsäkringen. Utredaren skall bl.a. föreslå ett bättre ekonomiskt stöd

till vuxna personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har

särskilda tandvårdsbehov. Utskottet anser att resultatet av utredningen bör

avvaktas.

Som nämnts i det föregående har riksdagen godkänt förslag till riktlinjer för

förändringar i den nuvarande organisationen avseende

socialförsäkringsadministrationen. Enligt dessa skall Riksförsäkringsverket

bl.a. svara för den normgivning som skall vara styrande för

försäkringskassornas tillämpning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet.

Vidare skall Riksförsäkringsverket ha ansvar för att följa upp att

försäkringskassorna efterlever kraven som ställs på dem och återrapportera

utfallet såväl till den enskilda försäkringskassan som till regeringen. En

proposition om socialförsäkringsadministrationen har aviserats till slutet av

år 1997. Med hänsyn härtill anser utskottet att inte heller kravet på en

gemensam syn på diagnosen fibromyalgi påkallar något tillkännagivande från

riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf212 yrkandena 1

och 2, So346 yrkandena 6 och 7 och So344 yrkande 2.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-

pension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till pensionärer.

Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från anslagen: A 1 Ålders-pensioner

(folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott, barntillägg till

ålderspension, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg till ålders-pensionär

som vårdat sjukt eller handikappat barn), A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

(folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och

änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner),

A 3 Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg till pensionärer och

särskilt bostadstillägg till pensionärer).

Riksdagen har för budgetåret 1998 i enlighet med regeringens förslag

fastställt ramen för utgiftområde 11 till 62 701 000 000 kr (bet. 1997/98:

FiU1, rskr. 1997/98:35).

Målen för utgiftsområde 11

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna mål för

utgiftsområdet. Målet för utgiftsområdet anges vara att ge ekonomisk trygghet

till äldre som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och

tillgång till en bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet skall

vara långsiktigt, stabilt och pålitligt oavsett förändringar i omvärlden.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag till mål för

utgiftsområdet, återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och

redovisar där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.

A 1 Ålderspensioner

Gällande ordning

Det grundläggande ekonomiska skyddet vid ålderdom garanteras genom

folkpensioneringen i 5-6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Som

tilläggsförmåner till folkpension kan utges särskilda folkpensionsförmåner i

form av pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer. Övergångsvis

utges som särskild folkpensionsförmån också hustrutillägg.

Rätt till folkpension kan intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den

ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet

och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka

tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest fördelaktiga resultatet

skall tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår

mellan 16 och 64 års ålder respektive 30 år med ATP-poäng. Om kravet på 40

respektive 30 år inte uppfyllts reduceras pensionen.

För flyktingar m.fl. som beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5

kap. 7 § AFL regler som innebär att de som bosättningstid skall få

tillgodoräkna sig hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där

de tillfälligt erhållit en fristad.

Hel folkpension i form av ålderspension utges med 96 % av basbeloppet minskat

med 2 % eller, för gift försäkrad, med 78,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.

Den ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott

enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till

ålderspension utges med högst 55,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret

1998 till anslaget A 1 Ålderspensioner anvisar ett ramanslag på 52 492 miljoner

kronor.

I budgetpropositionen anges att aktuella prognoser pekar på att det för år

1998 föreslagna anslaget kan komma att överskridas, dock inom ramen för

anslagskrediten.

Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till

regeländringar på området som föreslås i propositionen.

I det reformerade pensionssystemet föreslås att ålderspension skall kunna tas

ut tidigast från 61 års ålder. Med den nuvarande nedre gränsen 60 år för

förtida uttag av ålderspension kan personer födda 1938 komma att ta ut

ålderspension innan det reformerade pensionssystemet trätt i kraft. Detta kan

enligt regeringen medföra komplikationer. Förtida uttag före

omräkningstillfället skapar också en rad problem av mer teknisk art. Regeringen

föreslår därför att den nedre gränsen för uttag av ålderspension höjs från 60

år till 61 år den 1 januari 1998. Personer födda 1937 eller tidigare föreslås

inte omfattas av regeländringen.

I dag betalas pension ut den 23 respektive den 24 i varje månad. Regeringen

anser att de offentliga finanserna i dag utvecklas positivt varför folkpension,

tilläggspension och bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 kan betalas ut

den 18 respektive den 19 i varje månad.

Vidare anges i propositionen att pension som uppgår till högst 2 400 kr per

år skall betalas ut en till två gånger per år i efterskott. Denna ändring

föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Ändringen innebär enligt regeringen en

mer rationell hantering vid utbetalning av små pensionsbelopp.

Motionerna

Enligt motion Sf278 av Gullan Lindblad m.fl. (m) är det viktigt att pensionerna

värdesäkras. Motionärerna begär därför att basbeloppet skall räknas upp med

100 % redan från den 1 januari 1998 (yrkande 2). Ytterligare 600 miljoner

kronor bör därför tillföras anslaget A 1 Ålderspensioner (yrkande 6).

I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anges att pensionstillskottet

för de sämst ställda pensionärerna bör höjas med 200 kr per månad. Motionärerna

anser vidare att det är rimligt att återställa pensionerna genom att avskaffa

reduktionen av basbeloppet med 2 % som infördes 1993, eftersom statens finanser

nu förbättrats. Dessa åtgärder beräknas kosta 485 miljoner kronor respektive

1 100 miljoner kronor. Motionärerna yrkar därför att anslaget A 1

Ålderspensioner tillförs ytterligare 1 585 miljoner kronor (yrkande 3 delvis).

Enligt motion Sf300 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) finns det många

äldre invandrare som inte får folkpension och därför är hänvisade till att söka

socialbidrag för sin försörjning. Motionärerna anser att staten skall ta ansvar

för de pensionerade invandrare som lever på socialbidrag och anvisar därför 10

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit till anslaget A 1 Ålders-

pensioner.

Även motionerna Sf221 av Catharina Elmsäter-Svärd och Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) och Sf208 av Cinnika Beiming m.fl. (s) tar upp frågan om äldre

invandrare som inte har folkpension. I motion Sf221 begärs ett tillkännagivande

om att staten bör ha betalningsansvaret för äldre invandrare. Motionärerna i

motion Sf208 anser att frågan om de äldre invandrarnas försörjning är en

nationell angelägenhet och inte de enskilda kommunernas ansvar. I motionen

begärs ett tillkännagivande om äldre invandrare som saknar rätt till svensk

pension.

Enligt motion A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) bör man inte försvåra för de

äldre att gå i pension då stora grupper ungdomar och personer runt 55 år är

arbetslösa. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag att höja

åldersgränsen för förtida uttag av pension till 61 år (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Omfattande åtgärder har krävts för att sanera statens finanser. Också

pensionsområdet har varit föremål för besparingar. Bland annat sker sedan 1995

en begränsad uppräkning av basbeloppet och sedan 1993 beräknas pensionerna

utifrån 98 % av basbeloppet. Dessa åtgärder har enligt utskottets mening varit

nödvändiga. De offentliga finanserna utvecklas i dag positivt. Trots detta är

det enligt utskottets uppfattning inte möjligt att för närvarande beräkna

pensionerna utifrån basbeloppet utan reducering. Vad gäller den begränsade

uppräkningen av basbeloppet har konsekvenserna av denna åtgärd begränsats på

grund av sjunkande inflationstakt. Basbeloppet för år 1999 kommer också enligt

de prognoser som redovisats att räknas upp med 100 %. Utskottet anser det

emellertid inte möjligt att räkna pensionerna på ett helt basbelopp redan

budgetåret 1998.

Då det gäller förslaget om en höjning av pensionstillskottet anser utskottet

att detta för närvarande inte är möjligt. Utskottet vill dock erinra om

utskottets tidigare uttalande om behovet av en analys som tar sikte på

levnadsnivån för hela pensionärskollektivet, vilket riksdagen på förslag av

finansutskottet gav regeringen till känna (yttr. 1994/95:SfU6y och bet.

1994/95:FiU1). Regeringen uttalar också i budgetpropositionen att en fortsatt

undersökning och analys av pensionärernas levnadsförhållanden med särskild

belysning av de kommunala avgifternas inverkan på levnadsförhållandena kommer

att prioriteras under budgetåret 1998.

Frågan om äldre invandrares rätt till pension har utskottet behandlat vid ett

flertal tillfällen tidigare. Senast i betänkande 1996/97:SfU1 om anslagen för

budgetåret 1997 erinrade utskottet om att frågan om försörjningen av vissa

äldre invandrare togs upp i samband med behandlingen av proposition 1992/93:7

om rätten till folkpension m.m., med anledning av då väckta motioner. Riksdagen

gjorde vid det tillfället ett tillkännagivande om att det fanns anledning för

regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde

uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av invandrade

ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension. I samband med

behandlingen av propositionen om ny socialtjänstlag uttalade socialutskottet

att det finns vissa grupper som det borde vara möjligt att finna andra

stödformer för än socialbidrag. Socialutskottet nämnde bl.a. pensionärsgrupper

som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension (1996/97:SoU18 s.

22). Regeringen har i september i år tillsatt en särskild utredare med uppgift

att se över vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens

uppgifter. Av direktiven (dir. 1997:109) framgår bl.a. att utredaren skall

analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem utifrån de

olika övergripande förändringar som skett i samhället under 1990-talet.

Utskottet vill också i detta sammanhang erinra om att de utlänningar som

fr.o.m. den 1 januari i år får uppehållstillstånd i landet som skyddsbehövande

får rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Detta innebär en

utvidgning av de grupper som enligt 5 kap. 7 § AFL har rätt att tillgodoräkna

sig sådan bosättningstid.

Den s.k. Genomförandegruppen har behandlat denna fråga. I Ds 1997:66

Garantipension och samordningsfrågor m.m. anges att det för oavkortad

garantipension i det nya systemet krävs 40 års försäkringstid. Eftersom

försäkringstid huvudsakligen avser tid då den enskilde är bosatt i Sverige

innebär kravet att personer som har flyttat till Sverige i högre ålder inte

omfattas av ett grundskydd motsvarande de föreslagna basnivåerna. För att

tillgodose önskemålet om att även personer med endast kort anknytningstid till

Sverige skall få sin försörjning tryggad genom pensionssystemets försorg

samtidigt som totalkostnaderna för garantipensionssystemet hålls inom

uppställda ramar har en tudelning av garantipensionen diskuterats. I

promemorian beskrivs principerna för hur en sådan tudelad garantipension skulle

kunna konstrueras. Av beredningstekniska skäl lämnas dock inte några förslag

(s. 127 f.).

Utskottet, som anser det nödvändigt att snarast finna en lösning på problemet

med invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension, utgår från

att regeringen återkommer med förslag till lösningar. Utskottet anser det

därför inte nödvändigt med något tillkännagivande till regeringen. Utskottet

avstyrker bifall till motionerna Sf221 och Sf208 samt Sf300 i denna del.

Genom regeringens förslag om att höja den nedre åldersgränsen för förtida

uttag av ålderspension uppnås överensstämmelse med de föreslagna reglerna i det

reformerade pensionssystemet. Förändringen innebär också att en rad problem av

mer teknisk art kan undvikas. Utskottet har inget att erinra mot förslaget.

Utskottet tillstyrker ändringarna i 6 kap. 1 § och 12 kap. 1 § AFL och

avstyrker motion A270 yrkande 1.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att pension skall betalas ut en

eller två gånger per år i efterskott om den årliga pensionen uppgår till högst

2 400 kr. Utbetalning skall dock ske månadsvis även för små belopp om det finns

särskilda skäl härför. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Enligt

AFL bestäms pensionsbelopp för år räknat. Enligt 16 kap. 4 § första stycket

framgår att pensionen skall utges månadsvis och av andra stycket framgår att

beräkningen av pensionsbelopp för månad utgår från årspensionen. Det månatliga

utbetalningsbeloppet följer således årspensionen. Utskottet utgår från att även

beslutade utbetalningstillfällen justeras vid en eventuell ändring av

årspensionen. För att tydliggöra detta föreslår utskottet att orden ?den årliga

pensionen? i 4 § första stycket ersätts med ordet ?årspensionen? i regeringens

förslag till ny lydelse av 16 kap. 4 § första stycket. Utskottet föreslår

vidare att tidpunkten för ikraftträdandet av bl.a. datatekniska skäl skall

bestämmas till den 1 januari 1999. Den av utskottet föreslagna

ikraftträdandetidpunkten beräknas inte medföra några ytterligare kostnader.

Utskottet är också positivt till regeringens förslag om att folkpension,

tilläggspension och bostadstillägg från den 1 januari 1998 skall utbetalas den

18 respektive den 19 varje månad. Utskottet noterar vidare att regeringen

beslutat att även i december 1997 skall pensionerna betalas ut den 18

respektive den 19 i månaden (SFS 1997:789).

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar

där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna

Gällande ordning

Omställningspension och särskild efterlevandepension

Omställningspension och särskild efterlevandepension, som infördes den 1

januari 1990, utges till efterlevande make oavsett kön och omfattar såväl

folkpension som ATP.

Omställningspension utges till efterlevande make som inte har fyllt 65 år och

som vid tiden för dödsfallet antingen sammanbott med maken under de fem år som

föregått dödsfallet eller då stadigvarande bodde tillsammans med barn under

tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av makarna. Med efterlevande

make likställs vissa efterlevande som varit samboende med den avlidne.

Omställningspension utges under en tid som begränsats till sex månader från

dödsfallet. Därefter utges omställningspension endast om den efterlevande har

vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid

dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Sedan rätten till

omställningspension upphört kan efterlevande make med nedsatt förvärvsförmåga

beviljas särskild efterlevandepension, som allt efter förvärvsförmågans

nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels förmån.

Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för

oreducerad folkpension utges folkpension i form av efterlevandeförmån med

reducerat belopp.

Rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension upphör om den

efterlevande gifter om sig eller sammanlever med någon som han eller hon har

varit gift med eller har eller har haft barn med.

Änkepension

Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL bestämmelser om folk-och

tilläggspension i form av änkepension. Till följd av omfattande

övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt dessa äldre bestämmelser att

nybeviljas och betalas ut under en lång tid framöver.

Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt

36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller har

vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16 år och

som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för

dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta kvinnor som varit

samboende med den avlidne.

Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i form av änkepension till

änka som var minst 50 år då mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.

I sist nämnda fall utges oreducerad pension i första hand fram till dess att

barnet fyller 16 år, men även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50

års ålder. I övriga fall utges reducerad pension. Även om änkan uppfyller nu

nämnda krav för oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om den avlidne

mannen inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension.

Detta kan även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare, eftersom

folkpensionen för dessa änkor är knuten till det antal år den avlidne mannen

vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.

Folkpension i form av änkepension utges till änka fram till dess att änkan

fyller 65 år eller dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen upphör dock

om änkan gifter om sig eller sammanlever med någon som hon har varit gift med

eller har eller har haft barn med.

Änkepension från ATP utges till änka som varit gift med den avlidne i minst

fem år eller som har gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges

oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon har egen ålders- eller

förtidspension men upphör om hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan

får tilläggspension i form av ålderspension. För änkor som är födda år 1945

eller senare gäller att de får änkepension från ATP endast i förhållande till

mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år 1989.

Före införandet av AFL fr.o.m. år 1963 fanns bestämmelser om änkepension i

1946 års lag om folkpensionering. Enligt 16 § lagen (1962:382) angående

införande av lagen om allmän försäkring har den som blev änka före den 1 juli

1960 fortsatt rätt till folkpension enligt äldre bestämmelser. För dem som blev

änkor under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960 är änkepensionen till viss

del inkomstprövad.

Sedan den 1 april år gäller att folkpension i form av änkepension och

pensionstillskott till denna skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som

således omfattar även de pensioner som utges vid ikraftträdandet, skall dock

inte göras under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så

länge änkan vårdar barn under tolv år. Prövningen görs enligt de regler som

gäller för bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat på så sätt att

inkomsten först reducerar bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid

inkomstprövningen fastställs en årsinkomst. Årsinkomsten innefattar i princip

alla inkomster utom folkpension samt vissa bidrag och kostnadsersättningar.

Inkomst av förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd procentuell

andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av förmögenhetens avkastning

ökar den procentuella andelen då det gäller förmögenhet överstigande visst

belopp. Änkepensionens folkpensionsdel minskas med 30 % av årsinkomsten som

inte reducerat bostadstillägget.

Efterlevandeförmånernas storlek

Oreducerad folkpension i form av änkepension eller omställningspension och hel

särskild efterlevandepension utges med 90 % av basbeloppet minskat med 2 %.

Pensionstillskottet till dessa förmåner utgör 61,5 % av basbeloppet minskat med

2 %. Till pensionstagare som inte har någon tilläggspension till aktuell

efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin helhet. Till pensionstagare

som har tilläggspension utges pensionstillskott endast i den mån

pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen. Utges reducerad

efterlevandeförmån reduceras även pensionstillskottet.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret

1998 till anslaget A 2 Efterlevandeförmåner till vuxna anvisar ett ramanslag på

555 miljoner kronor.

Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till

regeländringar på området som föreslås i propositionen.

Enligt regeringens mening är det ur samhällelig synpunkt väsentligt att

stimulera pensionssparande. I budgetpropositionen föreslås därför att fr.o.m.

den 1 januari 1998 skall vid inkomstprövningen av folkpension i form av

änkepension inte annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring och

individuellt pensionssparkonto räknas med i årsinkomsten. Inte heller skall

kapital som betalats in till pensionsförsäkring tas med vid beräkningen.

Motionerna

Gullan Lindblad m.fl. (m) anför i motion Sf278 att beslutet att införa

inkomstprövning av änkepensionerna måste upphävas (yrkande 3). Vidare bör

omställningspensionen återgå till att gälla i tolv månader i stället för

nuvarande sex månader (yrkande 4). Ändringarna bör gälla fr.o.m. den 1 januari

1998. I yrkande 7 anges att ytterligare 900 miljoner kronor bör föras till

anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.

I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar att

förkortningen av omställningspensionen från tolv till sex månader ej längre

skall gälla (yrkande 5) och att inkomstprövning av änkepensioner ej skall ske

(yrkande 6). Motionärerna anser att anslaget bör tillföras 1 079 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslagit till A 2 Efterlevandepensioner till

vuxna (yrkande 14).

I motionerna Sf300 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) och Sf302 yrkande 2

av Ulla Hoffmann m.fl. (v) hemställs att anslaget A 2 Efterlevandepensioner

till vuxna tillförs 800 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I

motion Sf302 yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att behovsprövningen av

änkepensionerna bör avskaffas då den är fördelningspolitiskt felaktig.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion Sf292 att trots en omfattande

och berättigad kritik kvarstår inkomstprövningen av änkepensionerna.

Motionärerna säger nej till inkomstprövningen och kan inte heller acceptera

förkortningen av omställningspensionen till sex månader. I yrkande 3 (delvis)

föreslås därför att anslaget tillförs ytterligare 595 miljoner kronor utöver

vad regeringen föreslagit.

Vad gäller inkomstprövningen av änkepensionerna finns ytterligare tre

motioner. Stig Grauers och Kent Olsson (m) yrkar i motion Sf204 att riksdagen

beslutar avskaffa inkomstprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionerna. I

motionerna Sf220 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) och Sf248 av

Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) begärs tillkännagivanden om

återställande av änkepensionerna.

I motion Sf242 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c)

begärs tillkännagivanden om att hushåll med barn under 18 år inte skall beröras

av inkomstprövningen (yrkande 2) och om förlängd omställningstid till tolv

månader (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Inkomstprövningen av änkepensionernas folkpensionsdel och förkortningen av

tiden för omställningspensionen var nödvändiga insatser för att sanera statens

finanser. Enligt utskottets mening finns det inte i dag, trots det något

positivare läget, utrymme för att fullt ut återgå till tidigare regler på detta

område. Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att det är väsentligt

att stimulera pensionssparande. Utskottet har därför inget att erinra mot

regeringens förslag om att inkomst av annan pensionsförsäkring än

tjänstepensionsförsäkring och pensionssparkonto (IPS) undantas från

årsinkomsten vid inkomstprövningen av änkepensionen. Med inkomst av

pensionsförsäkring avses även insatt kapital som inte förfallit till betalning.

Därför bör inte heller kapital som betalats in till pensionsförsäkring ingå i

den förmögenhet som fastställs.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar

där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.

A 3 Bostadstillägg till pensionärer

Gällande ordning

Det kommunala bostadstillägget till pensionärer ersattes fr.o.m. den 1 januari

1995 med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras i

lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.

BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär folkpension

i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan dock

aldrig utgå i samband med ålderspension före den månad pensionären fyller 65

år. BTP utges fr.o.m. den 1 januari i år med högst ett belopp som motsvarar 83

% av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 000 kr per månad. Detta maximibelopp

utges till pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt

pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett belopp som motsvarar ett

oreducerat pensionstillskott. För pensionärer med andra inkomster görs ett

inkomstavdrag från maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på dessa

andra inkomster.

Då det gäller inkomst av förmögenhet beräknas denna som en schablonmässigt

bestämd procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av

förmögenhetens avkastning ökar den procentuella andelen då det gäller

förmögenhet överstigande visst belopp.

Före den 1 januari 1991 beräknades avkastningen av en - eller

tvåfamiljsfastighet, som den pensionsberättigade bodde i, enligt en i

förhållande till den pensionsberättigade mer generös metod än då det gällde

avkastning av annan förmögenhet. Före den 1 januari 1990 gjordes också

förmögenhetsberäkningen avseende förmögenhet överstigande visst belopp då det

gällde sådan fastighet på ett förmånligare sätt än beräkningen av annan

förmögenhet. Från den 1 januari 1991 beaktades vid inkomstprövningen av

bostadstilläggen till pensionärer inte längre inkomst av privatbostad. Detta

gällde oavsett om bostaden användes för permanent boende eller inte. Inte

heller beaktades skulder och skuldräntor som var hänförliga till sådana

bostäder. Motsvarande gällde privatbostadsfastighet.

Från och med den 1 april i år gäller att endast privatbostadsfastighet eller

privatbostad som permanent bebos av den pensionsberättigade skall vara

undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att även innehav av

fritidsfastighet kan påverka bostadstilläggets storlek. För en pensionär i

särskilt boende kan regeln medföra att bl.a. en med make gemensamt ägd bostad

tas med vid inkomstberäkningen.

Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60

000 kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger

förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen till 15 % av det överstigande

beloppet.

Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade årsinkomsten upp till ett och ett

halvt basbelopp och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.

Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som en inkomst-

utfyllnad om pensionärens inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald

understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som anses utgöra en skälig

levnadsnivå skall enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg till

pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av basbeloppet för den som är ogift

och till lägst 101 % av basbeloppet för den som är gift.

Från och med den 1 april i år gäller att högsta skäliga bostadskostnad reg-

leras i lagen om bostadstillägg till pensionärer. Som skälig bostadskostnad

anses en bostadskostnad som uppgår till högst 5 200 kr i månaden.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret

1998 till anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer anvisar ett ramanslag på

9 654 miljoner kronor.

Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till

regeländringar på området som föreslås i propositionen.

I propositionen anges att regeringen avser att under år 1998 se över

regelsystemet vid inkomstprövning för BTP.

Regeringen föreslår mot bakgrund av det förbättrade ekonomiska läget att

ersättningsnivån i bostadstillägget höjs från 83 % till 85 % fr.o.m. den

1 januari 1998.

Vad gäller beräkningen av årsinkomsten är det enligt regeringens mening inte

rimligt att en bostad som för den ena maken utgör permanentbostad, samtidigt

för den andra maken betraktas som fritidsfastighet. Regeringen föreslår därför

att undantaget för tillgångar i form av bostäder utökas för pensionärer som har

sin bostad i en särskild boendeform till att omfatta även permanentbostad för

dennes make. De ändrade reglerna föreslås gälla från den 1 januari 1998.

Regeringen föreslår vidare att man och kvinna som utan att vara gifta med

varandra lever tillsammans och är skrivna på samma adress skall likställas med

makar vid beräkningen av BTP om inte särskilda skäl visas för annat.

Förändringen föreslås gälla från den 1 april 1998.

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning är i dag samordnat med

änkepension. Detta har medfört att det varit förmånligare att erhålla t.ex.

arbetslöshetsersättning än utbildningsbidrag för kvinnor med änkepension.

Regeringen anser därför att samordningen av utbildningsbidraget med

änkepensionen skall avskaffas (regeländring föreslagen under utgiftsområde 14

Arbetsmarknad och arbetsliv). Regeringen anser att det bör gälla samma

förutsättningar för de olika ersättningarna och föreslår därför att

utbildningsbidrag skall ingå vid beräkningen av BTP och folkpension i form av

änkepension. Förändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.

Motionerna

I motionerna Sf203 yrkande 2 och Sf278 yrkande 5 båda av Gullan Lindblad m.fl.

(m) yrkas att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte skall ingå vid

beräkningen av bostadstillägget. I Sf203 yrkande 1 hemställs att riksdagen

beslutar att privat pensionsförsäkring inte skall ingå i inkomsten vid

beräkningen av bostadstillägget för pensionärer. Förslagen medför ökade

kostnader varför ytterligare 115 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit bör anvisas till anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer (Sf278

yrkande 8).

Enligt motionärerna i Sf294, Marianne Samuelsson m.fl. (mp), är det tveksamt

om man skall ta upp värdet av pensionärernas fritidsbostäder i

beräkningsunderlaget för bostadstillägg. För att ge pensionärer möjlighet att

behålla mindre fritidshus föreslår motionärerna att 20 miljoner kronor mer än

vad regeringen föreslagit tillförs anlaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer

(yrkande 3 delvis).

I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anförs att fritidsfastighet

inte bör räknas som förmögenhet vid beräkningen av BTP. Kostnaden blir 195

miljoner kronor vilket bör anvisas under anslaget A 3 Bostadstillägg till

pensionärer (yrkande 3 delvis).

Även i motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen

beslutar att innehav av fritidsfastighet ej skall beaktas vid fastställandet av

rätt till bostadstillägg för pensionärer (yrkande 7).

Utskottets bedömning

För att uppnå saneringsmålet för statens finanser genomfördes

besparingsåtgärder även vad gäller bostadstillägget till pensionärer. Bland

annat sänktes kompensationsgraden för bostadstillägget den 1 april i år.

Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att det i dag, på grund av det

förbättrade ekonomiska läget, finns utrymme för att återställa ersättningsnivån

i bostadstillägget till 85 %. Enligt utskottets mening är det angeläget och

viktigt att prioritera en höjning av bostadstillägget av bl.a.

fördelningspolitiska skäl. En höjning av bostadstillägget påverkar också direkt

situationen för de pensionärer som har små ekonomiska marginaler.

Sedan den 1 april i år gäller att alla fastigheter och bostäder med undantag

för privatbostadsfastighet eller privatbostad som permanent bebos av den

pensionsberättigade tas med i inkomsten vid beräkningen av BTP. Detta innebär

att om den ena av två makar, som bor i en gemensam bostad, flyttar till ett

permanent boende i särskild boendeform så skall makarnas bostad räknas som

förmögenhet vid beräkningen av bostadstillägget, om bostaden ägs helt eller

delvis av den senare maken. Utskottet delar regeringens bedömning att detta

inte är rimligt. Utskottet har således inget att erinra mot förslaget om att

undantaget för tillgångar i form av bostäder utökas för pensionärer som har sin

bostad i särskild boendeform till att omfatta även permanentbostad för dennes

make. Det saknas, enligt utskottets mening, förutsättningar för att ytterligare

utöka undantaget till att gälla även fritidsfastigheter.

Utskottet har inte heller någon erinran mot förslagen om att samboende

pensionärer skall likställas med gifta vid beräkningen av BTP om inte skäl

visas för annat och att utbildningsbidrag som utges vid

arbetsmarknadsutbildning skall räknas in i årsinkomsten vid beräkning av BTP.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar

där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 11)

Tidigare har redovisats att riksdagen för budgetåret 1998 har fastställt

utgiftsramen för utgiftsområde 11 till 62 701 miljoner kronor. Med utgångspunkt

från den fastställda utgiftsramen anser utskottet att fördelningen av medel på

anslagen inom utgiftsområdet är anpassad efter de utgifter anslagen, med

hänsyn tagen till de av utskottet godtagna besparingsförslagen, har att täcka.

Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett sig kunna ställa sig

bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet att riksdagen med

bifall till regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 1998 enligt

Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 11. Samtliga i bilaga 4

förtecknade motionsyrkanden avstyrks.

Mot bakgrund av vad nu sagts och vad utskottet tidigare anfört i betänkandet

föreslår utskottet vidare att riksdagen dels godkänner målen inom

utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordat, dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, med den

ändring av ikraftträdandetidpunkten och ändringen av orden ?den årliga

pensionen? till ordet ? årspensionen? som angetts ovan, dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer.

Motioner med anknytning till utgiftsområde 11

Pension till makar

Göran Lindblad (m) begär i motion Sf225 en ändring av reglerna om pension till

äkta makar. Motionären anser att pensionen inte bör reduceras för gifta

pensionärer. Pension skall vara relaterad till intjänandet och inte variera

enbart på grund av civilstånd.

Riksdagen har i juni 1994 lagt fast principerna för det nya

ålderspensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet föreslås att

ålderspension beräknas utifrån summan av under livet intjänad pensionsrätt

delad med ett delningstal. Vidare skall ett kompletterande premiereservsystem

med individuella peremiereservkonton skapas. Avkastningen från dessa konton

utgår enligt försäkringsmässiga grunder. Det inkomstrelaterade systemet

kompletteras med en garantipension. Lägsta garantinivå föreslås för ogift

pensionär vara 2,13 basbelopp och för gift pensionär 1,9 basbelopp. Enligt

utskottets mening bör det till våren 1998 aviserade förslaget till reformerat

pensionssystem avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf225.

Bostadsstöd till pensionärer

Sedan den 1 januari 1995 är bostadstillägget till pensionärer statligt. Utöver

det statliga bostadsstödet kan en kommun enligt övergångsbestämmelserna t.o.m.

år 1998 lämna kompletterande bostadstillägg som helt finansieras av respektive

kommun. Den 1 september 1997 betalades sådant stöd ut till 38 400 pensionärer.

I motion Sf227 av Eva Johansson och Carina Moberg (s) begärs ett

tillkännagivande om äldres möjlighet att få bostadstillägg i stället för

socialbidrag. Motionärerna anser att kommunerna bör ges fortsatt möjlighet att

komplettera bostadstillägget till pensionärer. Tillägget, som fullt ut

finansieras av kommunen, skulle minska gruppen äldre som behöver söka

socialbidrag.

I motion Bo203 anser Olof Johansson m.fl. (c) att kostnaden för

bostadstillägget till pensionärer bör inlemmas i pensionssystemet. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser

över frågan (yrkande 7).

Möjligheten för kommunerna att under åren 1995-1998 lämna ett kom-pletterande

bostadsstöd till pensionärer infördes enbart för att mildra effekten av de

minskningar som vissa pensionärer drabbades av vid övergången från KBT till ett

enhetligt statligt system (BTP).

Som nämnts tidigare har riksdagen i juni 1994 lagt fast riktlinjerna för ett

nytt ålderspensionssystem. Riksdagen förutsatte på grundval av

princippropositionen att ett särskilt till pensionärer riktat bostadsstöd

kommer att vara erforderligt även med det nya pensionssystemet. Detta

bostadsstöd måste emellertid anpassas till reglerna för det nya grundskyddet.

Utskottet utgår från att det i samband med utredningen av detta nya

bostadsstöd tas hänsyn till de frågor som berörs i motionerna. I

budgetpropositionen anger regeringen att en analys av pensionärernas

levnadsförhållanden kommer att prioriteras för år 1998.

Utskottet anser, med hänsyn till vad som anförts, det inte påkallat med några

tillkännagivanden och avstyrker bifall till motionerna Sf227 och Bo203 yrkande

7.

Framtida uppräkning av basbeloppet

Vad gäller beräkningen av pensionerna utifrån ett med 2 % minskat basbelopp

begärs i motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) att folkpension och ATP skall

räknas på hela basbeloppet från år 1999 (yrkande 11). Motionärerna anser att

pensionärerna tagit sin del av nedskärningarna och att landets ekonomi nu

stabiliserats. Det finns därför all anledning att återge de allmänna

pensionerna sin köpkraft. Motionärerna yrkar att höjningen skall finansieras ur

AP-fonderna (yrkande 12).

I motion Sf233 av Birgitta Gidblom (s) begärs ett tillkännagivande om en

framtida uppräkning av basbeloppet. Motionären anser att reduceringen med 2 %

successivt bör kunna minskas med 0,5 procentenheter för att förbättra för

pensionärerna.

I motion Sf269 av Erik Arthur Egervärn (c) begärs ett tillkännagivande om

beräkningen av de allmänna pensionerna. Motionären anser att det med hänsyn

till det förbättrade ekonomiska läget är dags att åter beräkna pensionerna utan

2 % avdrag och andra justeringar.

Omfattande åtgärder har krävts för att sanera statens finanser. Bland annat

beräknas sedan 1993 pensionerna utifrån 98 % av basbeloppet. De offentliga

finanserna utvecklas i dag positivt. Utskottet utgår från att regeringen, om

ekonomiska möjligheter finns, återkommer med förslag om pensionernas beräkning.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens

sida inte är påkallad. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf233, Sf269

samt So432 yrkandena 11 och 12.

Framtida höjning av pensionstillskottet

En höjning av pensionstillskottet föreslås också i motion So431 av Ingbritt

Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c). I yrkande 1 begär motionärerna ett

tillkännagivande om att regeringen bör återkomma i vårpropositionen med ett

förslag om höjning av pensionstillskottet för pensionärer med låg pension.

Som utskottet tidigare uttalat har nedskärningar krävts även inom

pensionsområdet i syfte att sanera statens finanser. Detta drabbar bl.a.

pensionärer med små ekonomiska marginaler. En höjning av pensionstillskottet,

som föreslås i motion So431 liksom i den tidigare behandlade motionen Sf292

yrkande 3 (delvis), är enligt utskottets mening en av många möjliga åtgärder.

Utskottet utgår även här från att regeringen, om ekonomiska möjligheter finns,

återkommer med förslag till förbättringar för pensionärskollektivet. Utskottet,

som inte anser något tillkännagivande påkallat, avstyrker bifall till motion

So431 yrkande 1.

Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000

I motion Sf294 begär Marianne Samuelsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om att

utgifterna under anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg till

pensionärer för budgetåren 1999 och 2000 bör, med hänsyn till Miljöpartiets

förslag till skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad regeringen

angivit i budgetpropositionen (yrkande 4).

Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning

av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf294 yrkande 4.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde, Ekonomisk trygghet för familjer

och barn (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och

studiebidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Förmånerna inom området

utgörs av anslagen A 1 Allmänna barnbidrag, A 2 Föräldraförsäkring, A 3

Underhållsstöd, A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, A 5

Barnpensioner och A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn (tidigare benämnt

Vårdbidrag till handikappade barn). Samtliga anslag inom området är ramanslag.

Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag för budgetåret 1998

fastställt utgiftsramen för utgiftsområdet till 35 813 561 000 kr (1997/98:

FiU1, rskr. 1997/98:35).

Allmänna riktlinjer

Propositionen

I propositionen framhåller regeringen att för att underlätta för barnfamiljerna

har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk

grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika

stödens utformning omfördelas resurser över livscykeln mellan familjer med och

utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det

tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar.

För utgiftsområdet sätts upp vissa mål för vilka regeringen begär riksdagens

godkännande. Målen är formulerade som att:

- utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,

- stödja föräldrars möjligheter att kombinera förvärvsarbete med

föräldraskap,

- särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barnfamiljer i utsatta situationer.

Utskottet

Regeringens förslag till mål för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har

inga erinringar mot förslaget.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 1 Allmänna barnbidrag

Gällande ordning

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag.

Barnbidrag utges med 7 680 kr per barn och år. Flerbarnstillägg utges med 2 400

kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet och 9 000 kr för det

femte och varje ytterligare barn. Vidare gäller att flerbarnstilläggen på sikt

avskaffas genom att inga nya tillägg beviljas efter utgången av år 1995. De

familjer som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarnstillägg får behålla

dessa tills rätten till stödet upphör enligt gällande regler. Förlängt

barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter

det att barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola eller deltar i

viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 1

Allmänna barnbidrag anvisar ett ramanslag på 17 018 miljoner kronor.

Regeringen gör den bedömningen att efter att ha avslutat en framgångsrik

budgetsanering finns det utrymme för att genom en höjning av barnbidraget

förstärka det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. I propositionen föreslås

därför en höjning av barnbidraget och det förlängda barnbidraget fr.o.m. den 1

januari 1998 till 750 kr per barn och månad. Motsvarande höjning föreslås också

gälla studerande i gymnasieskolan (utgiftsområde 15).

Enligt regeringen har den fördelningspolitiska analysen av

saneringsprogrammet visat att flerbarnsfamiljer drabbats något hårdare än andra

familjetyper. Regeringen föreslår därför att flerbarnstilläggen återinförs

fr.o.m. den 1 januari 1998 med belopp som nu gäller för de barnfamiljer som

fortfarande på grund av övergångsbestämmelserna får sådant tillägg.

Flerbarnstillägg föreslås således lämnas med 200 kr per månad för det tredje

barnet, 600 kr per månad för det fjärde barnet och 750 kr per månad för det

femte barnet och därefter följande barn. Regeringens förslag innebär också att

de familjer som av olika skäl fått sänkt flerbarnstillägg efter den 31 december

1995 har möjlighet att på nytt söka bidraget. Vidare innebär förslaget att

flerbarnsfamiljer som fått barn under åren 1996 och 1997 kommer att omfattas av

de nya reglerna. Regeringens förslag innebär ändringar i lagarna om allmänna

barnbidrag och förlängt barnbidrag.

Utgiftsökningen inom anslaget beräknas på grund av höjningen av barnbidrag

och förlängt barnbidrag samt flerbarnstillägg till ca 2,6 miljarder kronor.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf279 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen till

A 1 anvisar 2 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att barnbidrag skall utges med 7 680 kr

per barn och år. Motionärerna avvisar således regeringens förslag om höjda

barnbidrag och föreslår i stället införande av ett grundavdrag vid den

kommunala beskattningen med 10 000 kr per barn och år. Enligt motionärerna

innebär detta ett nettobidrag med 900 kr per barn och månad.

Kristdemokraterna

I motion Sf290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen till anslaget A 1 anvisar 1 040 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit.

I motion Sf224 yrkande 11 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen

beslutar om en höjning av barnbidraget till 700 kr per barn och månad. De

resurser som därvid frigörs i förhållande till regeringens förslag, enligt

motionärerna ca 1 040 miljoner kronor, bör överföras till den barnrelaterade

delen i bostadsbidraget. På det sättet kommer pengarna de sämst ställda

barnfamiljerna till del.

Utskottet

Den ekonomiska krisen under 1990-talet har enligt tillgängliga analyser drabbat

barnfamiljerna något hårdare än andra familjetyper. Dessa har fått bära den

tyngsta bördan när statsfinanserna sanerats. Utskottet anser det positivt att

den sanering som genomförts nu möjliggör vissa reformer som syftar till att

förstärka barnfamiljernas ekonomi. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag att höja barnbidragen och att återinföra flerbarnstilläggen.

Att införa ett grundavdrag vid den kommunala beskattningen skulle enligt

utskottets uppfattning innebära att skattebasen för kommunerna minskar i inte

oväsentlig omfattning och att kommunernas redan hårt ansträngda ekonomi

ytterligare skulle försämras. Utskottet anser att det inte finns skäl att

införa ett barnrelaterat grundavdrag.

I samband med budgetbehandlingen föregående år avstyrkte utskottet ett

motionsyrkande om att sänka barnbidraget och att överföra frigjorda resurser

till bostadsbidragssystemet, bl.a. med motiveringen att detta skulle slå

alltför hårt mot många barnfamiljer. Vid en avvägning av regeringens förslag

och förslaget om en begränsad höjning av barnbidragen och överförande av

resurser till bostadsbidragssystemet anser utskottet att regeringens förslag

bäst gynnar flertalet barnfamiljer.

Utskottet har inget att erinra mot vare sig regeringens förslag till

medelsanvisning eller mot de föreslagna lagändringarna.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 2 Föräldraförsäkringen

Gällande ordning

Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmånerna finns i 4 kap. lagen om allmän

försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma

lag.

Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller

adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var

av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till

föräldrapenningsdagar till den andre föräldern med undantag av 30 dagar (de

s.k. pappa- och mammamånaderna). Under 360 dagar utges fr.o.m. den 1 januari

1998 ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) (prop.

1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). En förutsättning härför är,

för de första 180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240 dagar i

följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om

försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Ersättning utges dock alltid

lägst enligt garantinivån som är 60 kr om dagen. För resterande 90 dagar är

ersättningen lika med garantinivån.

Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver stanna hemma

för att tillfälligt vårda sjukt barn under 12 år, i vissa fall även vid vård av

barn över 12 år. Tillfällig föräldrapenning kan också utges när barnets

ordinarie vårdare är sjuk, när förälder behöver följa med barnet till

barnavårdscentral m.m. samt vid vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern

besöker läkare med annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig

föräldrapenning kan utges för 60 dagar per barn och år. Ersättning kan betalas

ut under ytterligare 60 dagar, men inte vid ordinarie vårdarens sjukdom eller

smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern överlåta sin rätt till tillfällig

föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i stället för föräldern avstår

från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med sjukdom eller

smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en särskild rätt

till tillfällig föräldrapenning under högst 10 dagar i samband med barns

födelse eller adoption. Fr.o.m. år 1998 är ersättningsnivån 80 % av SGI för

alla dagar med tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning kan utges på fyra nivåer, hel,

halv, tre fjärdedels och en fjärdedels.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens

senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete

och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde

dagen och längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade förlossningen.

Ersättningsnivån vid havandeskapspenning är fr.o.m. år 1998 80 % av SGI.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 2

anvisar ett ramanslag på 14 759 miljoner kronor.

I propositionen framhålls att tillfällig föräldrapenning endast kan utges

när barnet vårdas på sjukhus eller om tillsynen av barnet är stadigvarande

ordnad inom barnomsorg. Landstinget i Stockholms län bedriver i omsorgsnämndens

regi ett övergångsboende i en s.k. mellanvårdsform för barn med stora

medicinska omvårdnadsbehov och som torde omfattas av personkretsen enligt lagen

om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Föräldrar till barn som

vårdas på övergångsboende kan inte få tillfällig föräldrapenning. Mot bakgrund

härav föreslår regeringen att tillfällig vård av barn i övergångsboende skall

jämställas med sjukhusvistelse och att föräldrarna därmed ges rätt att ta ut

tillfällig föräldrapenning. Förslaget föranleder en ändring i 4 kap. 10 § AFL.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf279 yrkande 9 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen till

A 2 anvisar 1 700 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna begär vidare ett beslut om att kompensationsnivån i

föräldraförsäkringen skall var 75 % av SGI och att riksdagen således bör riva

upp beslutet att ersättningsnivån fr.o.m. år 1998 skall vara 80 % (yrkande 2).

Föräldrapenningen bör liksom sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande

inkomst som utgör ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster och

räknas upp med basbeloppet (yrkande 3 delvis). Vidare föreslår motionärerna att

havandeskapspenningen samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den

1 januari 1998 (yrkande 4). De resurser som under anslaget A 2 åtgår till

havandeskapspenning skall överföras till utgiftsområde 10 anslaget A 1

Sjukpenning och rehabilitering. I yrkande 6 begärs beslut om införande av ett

vårdnadsbidrag samt avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och i yrkande

10 begärs att riksdagen till ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag beslutar anvisa

2 400 miljoner kronor. Enligt motionärerna skapar ett vårdnadsbidrag rättvisa

mellan alla barnfamiljer och möjliggör för alla att välja den omsorg som bäst

passar den egna familjen. Även i motion So240 yrkande 16 Carl Bildt m.fl. (m)

begärs införande av ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader.

Folkpartiet

I motion Sf306 yrkande 6 (delvis) av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs att

riksdagen till A 2 anvisar 465 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att ersättningsnivån för

den s.k. mamma/pappamånaden fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.

Motionärerna framhåller att kvinnor i regel har lägre lön än män. För att

stimulera männen att ta ut sin pappamånad bör denna månad ha en högre

ersättningsnivå så att den ekonomiska förlusten inte blir av den

storleksordningen att männen av ekonomiska skäl väljer att inte ta ut

pappamånaden. För att finansiera denna högre ersättningsnivå föreslår

motionärerna ett tillkännagivande om att de 90 dagar som enbart ersätts på

garantinivå slopas (yrkande 2). Även i motion A806 yrkande 21 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en högre ersättningsnivå för

mamma/pappamånaden.

Vänsterpartiet

I motion Sf258 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen till A 2

anvisar 200 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna

anser att ett viktigt jämställdhetsmål är att männen tar ett större ansvar för

barnen. Detta borde kunna ske utan ekonomisk stimulans, men en sådan kan vara

viktig då männen oftast har högre lön än kvinnan och det av familjeekonomiska

skäl kan bli så att pappan avstår från att ta ut sin ledighet. Ersättningsnivån

för pappamånaden bör därför höjas till 90 % fr.o.m. den 1 januari 1998. I

motion So677 yrkande 4 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om förhöjd ersättning för pappamånaden.

Miljöpartiet

I motion Sf294 yrkande 5 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att

riksdagen till A 2 anvisar 220 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. I motion Sf293 yrkandena 8 och 9 (delvis) av Marianne Samuelsson

m.fl. (mp) begärs förslag till att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

under de första tolv månaderna skall vara 85 % av SGI på inkomster upp till 4,2

basbelopp samt 40 % på överskjutande inkomstdel och att det s.k. taket i

föräldraförsäkringen bör sänkas till 6,5 basbelopp. I yrkande 6 begärs förslag

till höjning av garantinivån från 60 till 180 kronor per dag samt att de 90

dagarna med ersättning enbart på garantinivå slopas.

Kristdemokraterna

I motion 290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen till A 2 anvisar 1 600 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit samt att den till ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag anvisar 4 000

miljoner kronor. I motion Sf224 yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om bättre kontroll i föräldraförsäkringen. Motionärerna

framhåller att man under utgiftsområde 10 föreslagit en förstärkning av

försäkringskassornas administration och att man inom föräldraförsäkringen

räknar med en besparing på 500 miljoner kronor på grund av bättre underbyggda

beslut samt ökad kontroll. Vidare bör beräkningsgrunden för SGI utgöras av

snittinkomsten under de senaste två åren, och även skattepliktiga förmåner samt

semesterersättning bör ingå i beräkningsgrunden, Sf291 yrkande 4 (delvis) av

Rose-Marie Frebran m.lf. (kd). I motion Sf224 yrkande 10 av Alf Svensson m.fl.

(kd) begärs beslut om införande av ett vårdnadsbidrag som kan användas för att

betala barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna

hemma. Ett sådant bidrag skapar valfrihet, ökad flexibilitet och ökad rättvisa

mellan olika barnfamiljer. Vårdnadsbidraget skall vara beskattningsbart och

avdragsgillt för styrkta kostnader upp till bidragsbeloppet. Alla föräldrar

skall vara berättigade till ett vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad

och barn som fyllt ett men inte tre år.

Utskottet

Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna begär att

riksdagen anvisar ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit medan

Vänsterpartiet begär att riksdagen anvisar ett högre belopp. Partierna

redovisar också förslag till ändringar i fråga om anslagets användning.

Utskottet konstaterar att i princip samtliga frågor som tas upp i motionerna

tidigare åtminstone vid något tillfälle behandlats av riksdagen.

Utskottet tar först upp frågan om ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.

Riksdagen har som framgått ovan efter förslag från regeringen beslutat om en

höjning av ersättningsnivån i bl.a. föräldraförsäkringen till 80 % fr.o.m. den

1 januari 1998. I samband med beredningen av förslaget anförde utskottet att

sänkningen av ersättningsnivån till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996 ingick i

det s.k. saneringsprogrammet, dvs. som ett led i strävandena att sanera statens

finanser. Utskottet ansåg att åtgärden när den genomfördes var nödvändig på

grund av den ekonomiska situation som landet då befann sig i. Enligt utskottets

mening borde emellertid en rimlig ersättningsnivå inte understiga 80 % av

förmånsgrundande inkomst. Utskottet vidhåller denna inställning. Utskottet ser

dock inga möjligheter att för närvarande genomföra ytterligare förbättringar

inom föräldraförsäkringen.

Vad därefter gäller frågan om ett system som bygger på principen om ett s.k.

brutet tak och med dess begränsade ersättning på inkomstdelar över 4,2

basbelopp har utskottet ovan under utgiftsområde 10 samt vid flera tidigare

tillfällen, senast i det ovan nämnda betänkandet 1996/97:SfU12, avstyrkt sådana

yrkanden med hänvisning till att inkomstbortfallsprincipen bör vara vägledande

i försäkringssystemen och att ett införande av ett brutet tak skulle bryta mot

denna princip. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Även frågan om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst dels på ett

genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster, dels med tillägg för

semesterersättning och skattepliktiga förmåner har behandlats ovan under

utgiftsområde 10. Utskottet har där avvisat sådana förslag och utskottet finner

inte skäl att inta annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.

Utskottet har också under nämnda utgiftsområde avstyrkt ett motionsyrkande om

extra anslag till försäkringskassornas administration. Utskottet vill i detta

sammanhang också hänvisa till proposition 1996/97:121 Systembrister och

missbruk inom socialförsäkringssystemen. I propositionen föreslogs ett antal

olika åtgärder avsedda att förbättra försäkringskassornas utrednings- och

kontrollmöjligheter i försäkrings- och bidragsärenden. Utskottet tillstyrkte

förslagen och detta blev också riksdagens beslut (bet. 1996/97:SfU10, rskr.

1996/97:231).

Frågor om vårdnadsbidrag har tidigare behandlats av utskottet, senast i

betänkande 1996/97:SfU1. Utskottet har därvid hänvisat till att i proposition

1994/95:61 föreslogs att lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla vid

utgången av år 1994. Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde därvid

bl.a. att införandet av ett vårdnadsbidrag var ett steg i fel riktning ur

jämställdhetssynpunkt.

Socialförsäkringsutskottet anser att det saknas anledning att frångå tidigare

uppfattning, och varken vårdnadsbidrag eller avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader därför bör införas.

Slutligen tar utskottet upp motionsförslaget om samordning mellan

sjukförsäkringen och havandeskapspenningen. Genomförande av ett sådant förslag

skulle innebära att gravida kvinnor som av olika anledningar inte kan utföra

sina arbetsuppgifter skulle kunna komma att missgynnas i förhållande till andra

gravida kvinnor. Eftersom arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt på

grund av sjukdom är de inte berättigade till sjukpenning. De skulle sålunda

vara hänvisade till att använda sig av möjligheten att vara lediga med

föräldrapenning. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget.

Utskottet har inget att erinra vare sig mot regeringens förslag till

medelsanvisning eller mot den föreslagna lagändringen.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 3 Underhållsstöd

Gällande ordning

Underhållsstödet ersatte fr.o.m. februari 1997 bidragsförskottssystemet (inkl.

det förlängda bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn. Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn. För

det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor

tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten.

Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den

återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000

kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp är för ett barn 10

%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala

procentsatsen ökar med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre.

Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen och fastställas utifrån

senast tillgängliga taxering efter grundavdraget på årsinkomsten med 24 000 kr.

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 3

Underhållsstöd anvisar ett ramanslag på 2 125 661 000 kr.

I propositionen framhålls att utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är

beroende av en mängd faktorer. De viktigaste är de återbetalningsskyldigas

inkomstutveckling, de återbetalningsskyldigas totala antal barn och antalet

separationer. Styrande för utgiftsutvecklingen är vidare underhållsstödets

nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldigheten

samt storleken på det grundavdrag på inkomsten som får göras innan

återbetalningsskyldigheten beräknas. RFV menar att det inte är möjligt att få

en klar bild av anslagsbelastningen förrän man kan se hur stor del av

anståndsbeloppen som kommer att betalas in och vilka ränteintäkter de ger, hur

kravverksamheten i såväl det gamla som det nya systemet fungerar och i vilken

omfattning det sker beteendeförändringar i utnyttjandet av systemet.

Vidare anförs i propositionen att i juni 1997 fanns det totalt 187 251

personer, varav ca 22 300 kvinnor, med fastställda återbetalningsbelopp enligt

lagen om underhållsstöd. Av antalet ärenden var 15 432 utlandsärenden. Vidare

uppges att av det totala antalet ärenden var 16 064 utfyllnadsärenden. Totalt

har drygt 25 % av de bidragsskyldiga fått en minskad månadsdebitering med det

nya systemet. Knappt 10 % har en oförändrad debitering och ca 65 % har fått en

ökad debitering. Av dessa har knappt 19 % fått en ökning på mer än 1 000 kronor

i månaden. I juni 1997 hade 14 975 av de bidragsskyldiga beviljats anstånd och

anståndsbeloppen motsvarar drygt 8 % av den totala debiteringen. Andelen

anstånd förväntas öka under året.

I propositionen föreslås också att beloppsgränsen över vilken den

bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet skall påverka

återbetalningsbeloppet skall höjas från 800 000 till 900 000 kronor. Förslaget

föranleder en ändring i 26 § lagen om underhållsstöd.

Motioner

Folkpartiet

I motion Sf306 yrkande 6 (delvis) av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs att

riksdagen till A 3 anvisar 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna anser att till följd av det extra anslag till

försäkringskassorna som föreslagits under utgiftsområde 10 anslag B 2 för att

öka kontrollen av fusk bedöms utgifterna för underhållsstödet kunna minskas.

Miljöpartiet

I motion Sf294 yrkande 5 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att

riksdagen till A 3 anslår 100 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna framhåller att den nya lagen är ett steg i rätt riktning men att

en stor grupp av återbetalningsskyldiga föräldrar hårt drabbats av de nya

bestämmelserna. Motionärerna vill därför höja grundavdraget till 48 000 kr, och

man föreslår att avdrag skall kunna göras för resor vid umgänge med barn.

Kristdemokraterna

I motion Sf290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (mp) begärs att

riksdagen till A 3 anslår 250 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Bristen på konsekvensanalyser av förslaget till lagen om underhållsstöd har

enligt motionärerna medfört att effekterna för de återbetalningsskyldiga inte

gick att förutse. Bl.a. anser motionärerna att grundavdraget är för lågt och

föreslår en höjning av detta till 48 000 kr. Ett sådant yrkande förs också fram

i motion Sf224 yrkande 13 av Alf Svensson m.fl. (kd).

Utskottet

Utskottet har ovan under utgiftsområde 10 avstyrkt yrkanden om extra anslag

till försäkringskassorna i syfte att öka kontrollen. Utskottet vill vidare

hänvisa till vad som ovan under anslaget A 2 Föräldraförsäkringen anförts om

riksdagens beslut med avseende på regeringens förslag i proposition 1996/97:121

Systembrister och missbruk i socialförsäkringssystemen. De i propositionen

föreslagna åtgärderna avser också lagen om underhållsstöd.

Beträffande frågan om höjt grundavdrag vill utskottet framhålla att grund-

avdragets storlek är en av de faktorer som styr utgiftsutvecklingen inom

området. Med ett lägre grundavdrag betonas också alla föräldrars ansvar att

bidra till sina barns försörjning. Utskottet anser att i avvaktan på den

utvärdering som RFV på regeringens uppdrag genomför beträffande

underhållsstödet bör inga andra åtgärder än de regeringen nu föreslår företas i

regelsystemet.

I proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge föreslås bl.a. att den

förälder som barnet bor hos skall ta del i de resekostnader som kan uppkomma i

samband med att barnet umgås med den andre föräldern. Resekostnadernas

fördelning skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till

föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Förslaget bereds för

närvarande i riksdagen.

I yttrandet 1997/98:SfU1y till finansutskottet angående utgiftsramen för

utgiftsområde 12 anförde utskottet att det enligt utskottets uppfattning

föreligger faktorer som gör det svårt att göra säkra bedömningar beträffande

utgifterna för underhållsstödet. Utskottet utgår ändå från de bedömningar som

regeringen gjort och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Propositionen

Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i lagen (1988:1463) om bidrag

vid adoption av utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kronor per barn.

Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna

försäkringskassorna. Statens nämnd för internationella adoptioner (NIA) räknar

med att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1998.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till A 4 Bidrag

till kostnader för internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på 24

miljoner kronor.

Motioner

I motion Sf290 yrkande 2 delvis av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att

riksdagen till A 4 anvisar 26 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna framhåller att den genomsnittliga kostnaden för en adoption i dag

är ca 91 000 kr. Bidraget till de adopterande föräldrarna täcker därför endast

drygt en fjärdedel av kostnaderna. Motionärerna föreslår en höjning av bidraget

till 50 000 kr per barn. Begäran om höjning av bidraget till 50 000 kr förs

också fram i motionerna Sf224 yrkande 14 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Sf237

av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd).

Utskottet

I samband med beredningen av proposition 1996/97:91 Internationella

adoptionsfrågor, vari bl.a. förslogs enhetliga adoptionsbidrag, behandlade

socialutskottet några motionsyrkanden om en översyn av ett ökat stöd till

personer som önskar adoptera utländska barn. Socialutskottet anförde därvid

(1996/97:SoU15) att NIA enligt sin instruktion särskilt skall följa

utvecklingen av kostnaderna för adoptioner av utländska barn. Socialutskottet

ansåg också att i nuvarande statsfinansiella läge saknas förutsättningar för en

höjning av det ekonomiska stödet till de adoptionssökande och avstyrkte

motionsyrkandena. Riksdagen följde socialutskottets förslag (rskr.

1996/97:192).

Socialförsäkringsutskottet delar socialutskottets uppfattning och har heller

inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 5 Barnpensioner

Propositionen

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 5

Barnpensioner anvisar ett ramanslag på 291 000 000 kr. Från anslaget bekostas

barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension betalas ut till barn

under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som

går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas och

betalas ut t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utöver barnpension

från detta anslag betalas barnpension från ATP ut med 30 % av den avlidnes egen

pension för det första barnet och 20 % för varje ytterligare barn. Det

sammanlagda ATP-beloppet delas sedan lika mellan barnen. Folkpension i form av

barnpension betalas ut med minst 25 % av basbeloppet sedan detta minskats med 2

%, vilket år 1997 motsvarar 8 894 kr per år. Barnet är dock garanterat en total

pension, folkpension och ATP, motsvarande 40 % av basbeloppet. För ett barn som

inte är berättigat till ATP utges således folkpension med 40 % av basbeloppet.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Gällande ordning

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16

år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till

vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller

handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom

samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa

förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas som hel, tre

fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till

basbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår

under år 1997 till 90 750 kr per år. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri

ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18

% av basbeloppet kan betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för

helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det

räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som

motsvarar merkostnader är skattefri och inte pensionsgrundande.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen till A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade

barn anvisar ett ramanslag på 1 595 900 000 kr.

I propositionen anges att antalet vårdbidrag tenderar att öka. Orsaken kan

troligen förklaras med att regelverket utvecklats, att kännedomen om förmånen

hos föräldrarna har ökat samt att det finns fler barn som är berättigade till

förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutionaliseringen.

Regeringen föreslår vissa regeländringar av vårdbidraget. RFV har analyserat

hur utgående vårdbidrag och handikappersättningar påverkats antalsmässigt och

nivåmässigt av assistansersättningen (RFV Anser 1997:2). Efter vissa ändringar

i lagen om assistansersättning under år 1996, vilka bl.a. innebar att

assistansersättning inte utges för tid då en person vistas i förskola, skola

eller daglig verksamhet om inte särskilda skäl föreligger, har konstaterats ett

väsentligt ökat antal omprövningar men även en svag tendens till sjunkande

vårdbidragsnivåer. Enligt propositionen finns det dock en risk för att det sker

en viss överkompensation av vårdbidrag för att ge möjlighet att ersätta

merkostnader när ett barn samtidigt har beviljats assistansersättning, detta

eftersom merkostnaderna inte kan ersättas separat inom vårdbidragssystemet. I

propositionen framhålls vidare att om vårdbidrag kunde beviljas enbart när det

är fråga om merkostnader skulle bidragsnivån bättre kunna anpassas till

stödbehovet, bl.a. när barnet har beviljats assistansersättning. En sådan

ordning skulle enligt propositionen medföra en renodling av merkostnaderna och

möjliggöra ersättning för faktiska merkostnader. Regeringen föreslår mot

bakgrund härav att om vårdbidrag skall utges enbart för merkostnader bör

minimigränsen sättas vid 36 % av basbeloppet, som i dag är den nedre gränsen

för handikappersättning. Nästa nivå föreslås vara 62,5 % av basbeloppet, som

innebär samma ersättningsnivå som en fjärdedels vårdbidrag. I propositionen

framhålls vidare att när det föreligger merkostnader på grund av ett barns

funktionshinder finns också alltid ett visst behov av vård och tillsyn. Detta

behov kan dock vara tillgodosett av annat samhällsstöd såsom

assistansersättning eller förmån utanför socialförsäkringen. Det är enligt

propositionen i sådana fall som det kan bli aktuellt att söka vårdbidrag enbart

för merkostnader.

Regeringen föreslår också att vårdbidrag skall kunna utges till föräldrar för

barn som vårdas på institution längre tid än sex månader. Ersättning skall

kunna utges för högst tolv månader om föräldern i betydande omfattning

regelbundet behöver vara närvarande på institutionen som en del i behandlingen

av barnet. Slutligen föreslås att begreppet handikappad byts ut mot begreppet

funktionshindrad och begreppet psykiskt utvecklingsstörd mot begreppet

utvecklingsstörd i reglerna för vårdbidrag.

Utskottet

Vare sig regeringens förslag till medelsanvisning eller förslag till

regeländringar har föranlett några motionsyrkanden. Förslagen till

regeländringar föranleder ändringar i 9 kap. 4 och 5 §§ AFL samt 19 §

kommunalskattelagen. I 19 § kommunalskattelagen föreslås också införande av en

bestämmelse avseende ersättning som lämnas av kommuner enligt lagen (1997:000)

om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Sist nämnda lag berör

arbetsmarknadsutskottets beredningsområde inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad

och arbetsliv. Denna lag behandlas av arbetsmarknadsutskottet i dess betänkande

1997/98:AU1. Då detta betänkande kommer att behandlas senare av riksdagen än

socialförsäkringsutskottets nu ifrågavarande betänkande har utskottet

överlämnat regeringens förslag till ändringar i 19 § kommunalskattelagen i sin

helhet till i arbetsmarknadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet har därvid

föreslagit en redaktionell ändring så att det klart framgår att vårdbidrag till

den del det inte utgör ersättning för merkostnader är skattepliktig inkomst.

Socialförsäkringsutskottet har inga erinringar med anledning av regeringens

förslag i övrigt.

Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde

12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 12)

Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1998 fastställt

ramen för utgiftsområde 12 till 35 813 561 000 kr. Utskottet, som nu har att ta

ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A1-A

6, anser att det inte finns skäl att frångå den av regeringen föreslagna

medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett

sig kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår

utskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag anvisar anslag för

budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 12.

Samtliga i bilaga 4, utgiftsområde 12, förtecknade motionsyrkanden avstyrks.

Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner målen inom utgiftsområdet

samt förslagen till ändringar i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen

(1986:378) om förlängt barnbidrag, lagen (1962:381) om allmän försäkring och

lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Motioner med anknytning till utgiftsområde 12

Familjepolitiken

Moderaterna

I motion So240 yrkandena 15 och 18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden om den nuvarande och den framtida familjepolitiken. Ett

yrkande om den framtida familjepolitiken återfinns också i motion 1996/97:So639

yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m). Inledningsvis framhålls i motionerna

att det är angeläget att de politiska besluten har en klar förankring i en

familjepolitisk grundsyn. Den politik som hittills förts har enligt

motionärerna varit olycklig för familjerna och för samhällsutvecklingen i vid

mening genom att ansvar förts från de enskilda familjerna till politiker och

den offentliga sektorns beslutsfattare. Dagens familjepolitik måste kunna möta

en ny tids verklighet och krav. I motionerna framhålls vidare att familjen är

en av samhällets viktigaste hörnstenar. Familjen skall värnas, föräldrarollen

stärkas, valfriheten respekteras och öka. Väl fungerande familjer ger trygghet

åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Mot bl.a. denna bakgrund

anser motionärerna att familjepolitiken måste byggas på följande fyra

grundpelare. Ett skattesystem som är baserat på försörjningsbörda måste

införas. Detta sker genom att skatten på arbete i form av egenavgifter och

kommunalskatt sänks och att det allmänna grundavdraget höjs. Barnomsorgen måste

förändras genom att en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett

vårdnadsbidrag införs. Välfärden måste genomgå en omfattande valfrihetsreform,

innebärande bl.a. familjens rätt att själv välja barnomsorg. Familjens ansvar

och betydelse skall betonas. Föräldrarna har ett oavvisligt ansvar för barnen.

Genom de förändringar som föreslås, ett nytt grundavdrag för barn, den

lagstadgade rätten och skyddet för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätten

för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag, tas enligt

motionärerna ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet för barnfamiljerna.

Motionärerna anser att dessa förslag utgör en grund som man kan bygga vidare

på. Viktiga förutsättningar därvidlag är att man skall kunna leva på sin lön

och därmed minska behoven av bidrag. Det fortsatta stödet när det gäller

barnomsorgen skall ha som mål att det skall vara neutralt i förhållande till

barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna och inte till kommunen eller den

som tillhandahåller barnomsorgen. Det är också väsentligt för familjens

trygghet att dessa kan spara och ha tillgång till ett grundkapital.

Centerpartiet

I motion Sf213 yrkande 2 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om en utredning om ett nytt familjestöd och att regeringen bör

återkomma med förslag om ett sådant. Centerpartiet anser att stöden till

barnfamiljerna bör samordnas. För barn i förskoleåldern bör föräldraförsäkring,

barnbidrag och flerbarnstillägg slås ihop till ett samlat stöd lika för varje

barn i åldersgruppen 0-6 år. På så sätt anser motionärerna att grundtrygghet

ges under hela förskoletiden. Stödet garanterar en grundnivå varje månad och

möjlighet att disponera detta under den tid och på det sätt som passar

familjens behov, något som enligt motionärerna motsvarar dagens

föräldraförsäkring. Det ger också möjlighet att välja att vara hemma med barnen

eller att betala för barnomsorg på sätt som passar familjen bäst. Stödet ger

vidare möjlighet till konsumtion, motsvarande dagens barnbidrag. Stödet skall

vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Båda

föräldrarna ges möjlighet att ta föräldraledighet, och för att stimulera detta

vill motionärerna behålla den nuvarande pappamånaden. Stödet blir rättvist och

ger stor valfrihet. För barn i åldersgrupperna 7-16 år skall nuvarande

obeskattade barnbidrag behållas.

En reformering av det familjepolitiska stödet enligt motionärernas förslag

skall kombineras med att rätten till full tjänstledighet för vård av barn

förlängs till dess barnet fyllt tre år och rätt till förkortad arbetstid till

dess barnet fyllt 8 år.

Likadana överväganden om ett samlat familjestöd i form av ett barnkonto förs

också fram i motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1 av Olof Johansson m.fl. (c),

Sf262 yrkande 2 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) samt i

1996/97:So638 yrkande 1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c). I motion Sf262 yrkande

1 begärs dessutom ett tillkännagivande om en utvärdering av

vårdnadsbidragsreformen. Denna bör enligt motionärerna utvärderas trots att de

anser att det inte längre är möjligt att få en politisk majoritet för att

återinföra vårdnadsersättningen.

Folkpartiet

I motion 1996/97:Sf239 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av konsekvensanalys av vad olika beslut om

förändringar av familjepolitiken sammantaget får för konsekvenser. En sådan

analys är viktig och bör enligt motionärerna alltid genomföras.

Familjepolitiken är ett område som i synnerhet under senare år varit utsatt för

en rad olika beslut som oftast resulterat i försämringar av exempelvis

barnfamiljers ekonomi och valfrihet. Därför är det enligt motionärerna väl

motiverat med en sammanhållen konsekvensanalys av vad de olika besluten har

resulterat i för de människor som berörs. En sådan analys kan sedan ligga till

grund för att värdera kommande förändringar inom området.

Kristdemokraterna

I motion Sf224 yrkandena 8 och 9 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om rättvisa principer för stöd till barnfamiljerna och om

värdering av arbete i hemmet. Enligt motionärerna strider nuvarande stöd till

barnfamiljerna mot viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och god

fördelningspolitik. Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg blir

orimligt stor genom den höga inkomstbeskattningen på låga inkomster kombinerad

med inkomstrelaterade bidrag och taxor. För att motverka detta och skapa

drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun kraftigt

subventionerad offentlig barnomsorg där sambandet mellan verkliga kostnader och

den avgift som betalas är mycket svagt. Den som på hel- eller deltid själv

velat sköta barnomsorgen eller velat ha en annan lösning har svårt att

förverkliga sin önskan. Det system som byggts upp har brister ur

fördelningspolitisk synvinkel. Barnomsorgssubventionerna går i stor

utsträckning till redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju

sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för

redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. I motionen

framhålls vidare att hemarbetet inte värderas. Ett sådant arbete måste alltid

utföras och är viktigt inte minst ur livskvalitetssynpunkt och är dessutom

störst under perioder då barnen är små. Vård och underhåll av maskiner är en

skattebas men enligt motionärerna räknas vård och underhåll av människor inom

hemmet inte i skattesammanhang och registreras inte i den ekonomiska

statistiken. Enligt motionärerna kan en ökad insikt om detta skönjas i det nya

ålderspensionssystemet, men denna insikt borde också gälla andra reformer.

I motion 1996/97:So636 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om en översyn av familjepolitiken. Motionärerna förordar en

översyn av hela det ekonomiska stödet till barnfamiljerna, barnbidrag inklusive

flerbarnstilläggen, föräldraförsäkringen och kostnaderna för den offentliga

barnomsorgen. Ett syfte är att få ett bättre underlag för vad eventuella

förändringar i någon del av systemet leder till. Ett annat syfte bör enligt

motionärerna vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större inflytande över

hur resurserna används.

Utskottet

Svensk familjepolitik sätter enligt utskottets uppfattning barnens bästa i

centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god

uppväxt oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den

generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan

kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god

start i livet och att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och

rätt till nära och tidiga relationer till sina barn. Den svenska

familjepolitiken spänner över ett vitt område som inte bara innefattar det

ekonomiska stödet utan också bygger på respekt för barn och ungdomar som egna

sociala individer. Sverige har också kommit långt när det gäller att utveckla

det barnperspektiv som bl.a. FN:s barnkonvention ger uttryck för.

I budgetpropositionen framhålls att centrala delar av familjepolitiken är

utformade för att stödja föräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta. Vidare

anförs att för att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett

stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period

de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas

resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska

familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika

stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade

barn.

De tre senaste årens sanering av statsfinanserna är enligt regeringen i och

med årets budgetproposition fullt ut genomförd. Flerbarnsfamiljer och

ensamföräldrar har enligt regeringens fördelningspolitiska analys drabbats

något hårdare av de företagna budgetåtgärderna i jämförelse med andra

familjetyper. Flera studier har analyserat barnens situation i det svenska

samhället. Rapporten Barn idag (Ds 1996:57) och en under våren 1997 genomförd

uppföljningsstudie Barnens bästa - Vår framtid har enligt regeringen visat att

barnen i Sverige till övervägande del lever under goda förhållanden. Trots

vissa försämringar i de generella stödsystemen går det i flertalet fall att

upprätthålla en bra kvalitet i basverksamheten. Det förtjänar också enligt

utskottets mening att framhållas att Riksrevisionsverket (RRV) i två rapporter

(1997:24 och 1997:7) framhållit att effektiviteten i barnbidragssystemet är hög

och att målen nås på ett tillfredsställande sätt samtidigt som läckagen av

statliga medel är små och effektiviteten i föräldraförsäkringen är

förhållandevis hög. Försäkringen uppfyller enligt RRV i huvudsak de i systemet

uppsatta målen nämligen kort- och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet

mellan kvinnor och män och barnens möjligheter till kontakt med båda

föräldrarna.

Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av familjepolitiken

bibehållas då denna erbjuder flexibla lösningar av olika familjesituationer och

främjar jämställdheten samt har en god fördelningspolitisk inriktning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf223

yrkande 1, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:So638

yrkande 1, 1996/97:So639 yrkande 4, So240 yrkandena 15 och 18, Sf213 yrkande 2,

Sf262 yrkande 2 och Sf224 yrkandena 8 och 9.

Utskottet avstyrker också motion Sf262 yrkande 1 om en utvärdering av

vårdnadsbidragsreformen.

Övrig motion rörande ekonomisk familjepolitik

Helena Frisk och Inger Lundberg (s) begär i motion Sf272 ett tillkännagivande

om en analys av gymnasiefamiljernas ekonomi. Enligt motionärerna har i

praktiken föräldrarna numera ansvar för sina barns försörjning till det år de

fyller 19 år. Kostnaderna för en tonåring är betydligt högre än för yngre

skolbarn. Samtidigt är samhällsstödet till tonårsfamiljernas ekonomi enligt

motionärerna mindre än till de yngre skolbarnens. Den rätt till fria måltider

som slås fast för grundskolan finns inte i den formellt frivilliga

gymnasieskolan. Enligt motionärerna ställer också allt fler gymnasieskolor krav

på egna insatser för visst skolmaterial, ibland till ganska höga belopp.

Familjer som måste inackordera barn på skolorten får ofta höga kostnader, som

inte täcks av inackorderingsbidragen. Vidare har gymnasieungdomarna inte rätt

till studiebidrag under sommarferierna. Sammantaget måste enligt motionärerna

ett långsiktigt stabilt stöd till barnfamiljerna baseras på en ingående kunskap

om köpkraften hos olika barnfamiljer. Det är därför angeläget med en mer

djupgående analys av ekonomin hos familjer med gymnasieelever i förhållande

till andra barnfamiljer.

Utskottet

Att gymnasieungdomar och tonårsbarn över huvud taget är mer kostnadskrävande än

yngre barn och att i princip alla ungdomar numera går i skola till dess de

fyller 18 eller 19 år är givet. Samtidigt kan de äldre barnen genom feriearbete

och liknande i många fall ha egna inkomster och på så sätt själva finansiera

exempelvis kläder och fritidsaktiviteter i åtminstone viss utsträckning. Vidare

kan beträffande skolmåltider noteras att utbildningsutskottet i betänkande

1997/98:UbU5 anför att enligt utskottets mening är det naturligt att

kostnadsfria måltider erbjuds elever i gymnasieskolan. Utbildningsutskottet

delar härvidlag den uppfattning som regeringen i proposition 1997/98:6

Förskoleklass och andra skollagsfrågor ger uttryck för. Utskottet anser dock i

likhet med regeringen att eftersom det är fråga om en frivillig utbildning bör

det inte lagstiftas härom. Utbildningsutskottet noterar också att regeringen

informerat om att den noga kommer att följa utvecklingen på området. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sf272.

Barnbidrag

I motion 1996/97:Sf254 yrkande 29 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en

utredning om ett behovsprövat barnbidrag. Motionärerna ifrågasätter om

barnfamiljer med mycket höga inkomster skall ha rätt till ett offentligt stöd

som de egentligen inte behöver, särskilt i tider då statsfinanserna är

ansträngda. Även om det finns argument mot ett behovsprövat barnbidrag anser

motionärerna att det finns skäl att utreda möjligheterna och konsekvenserna av

ett behovsprövat barnbidrag.

I motion Sf294 yrkande 7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs förslag

till höjt och beskattat barnbidrag. Av fördelningspolitiska skäl bör ett sådant

bidrag på 1 100 kronor per barn och månad införas. Detta medför att

barnfamiljer med lägst inkomst får en förstärkning av ekonomin. I motion

1996/97:Sf253 yrkande 12 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs också förslag om

ett höjt och beskattat barnbidrag.

Utskottet

Det allmänna barnbidraget har under det senaste halvseklet utgjort en viktig

del i svensk generell välfärdspolitik. Barnbidrag utgår med ett belopp lika för

alla barn. Ett sådant system omfördelar resurser dels mellan familjer utan barn

och familjer med barn, dels mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt

betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas ut lika för alla

barn.

RRV har som ovan nämnts i en effektivitetsrevision granskat det allmänna

barnbidraget. Sammanfattningsvis anser RRV att tre huvudsakliga mål kan

identifieras bakom barnbidragssystemet. Målen är försörjningsförmåga,

socialpolitisk målsättning samt fördelningspolitisk målsättning. Enligt RRV

indikerar granskningen en förhållandevis hög måluppfyllelse i

barnbidragssystemet. Bidraget kännetecknas av låg risk och stor väsentlighet

och har en viktig roll i svensk socialpolitik.

Utskottet anser inte att barnbidraget bör beskattas. Även detta skulle bryta

mot principen om ett barnbidrag lika för alla barn. Det skulle också öka

rundgången av pengar i systemen och därmed öka administrationen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1996/97:Sf254 yrkande 29, Sf256

och Sf294 yrkande 7.

Föräldraförsäkringen

Föräldrapenning i samband med barns födelse

I motion Sf232 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) begärs ett

tillkännagivande om överlåtelse av föräldrapenning. Enligt motionärerna skulle

det vara av stort värde om föräldrapenningen kunde överlåtas till far- och

morföräldrar. Detta skulle ge barnets föräldrar möjlighet att gå tillbaka till

arbetslivet tidigare eller att utbilda sig samtidigt som de skulle veta att

deras barn hade en bra omsorg. Marina Pettersson och Lisbeth Staaf Igelström

(s) begär i motion Sf246 ett beslut om att den som är ensam rättslig

vårdnadshavare skall ha rätt att överlåta 195 dagar av föräldraledigheten på

närstående anhörig till barnet. Om fall förekommer där annan person än anhörig

kommer i fråga skall en prövning ske av socialnämnden.

I motion 1996/97:A820 yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den

s.k. mamma/pappamånaden i synnerhet. Ett mål för såväl familjepolitiken som

jämställdhetspolitiken är enligt motionärerna att både kvinnor och män skall

kunna vara föräldrar och ta det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt som

de har ett arbete för sin försörjning. Det är viktigt för barnen att fäderna

utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Enligt motionärerna kan en

ökad föräldraledighet för fäder medverka till att förändra attityder hos chefer

och arbetsledare så att de ser föräldraledigheten som något naturligt att utgå

från vid planering och organisation av arbetet. Ett annat skäl för att öka

fädernas uttag av föräldrapenning är att kvinnors möjlighet att nå jämställdhet

med männen på arbetsmarknaden är begränsad så länge det praktiska ansvaret för

hushåll och barn huvudsakligen vilar på kvinnorna. Motionärerna anser att en

kombination av morot och piska, ett villkorat stöd i form av en individuell och

högre ersatt månad i föräldraförsäkringen, är användbart i det ekonomiska

stödet till småbarnsföräldrar.

I motion So677 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en successiv utökning av kvoterad föräldraledighet. Enligt

motionärerna är det ett viktigt jämställdhetsmål att männen tar större ansvar

för barnen. Pappan skall ha rätt till föräldraledighet, men denna skall inte

kunna överlåtas på mamman. Därför bör den kvoterade föräldraledigheten byggas

ut. I motion 1996/97:So637 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framförs ett

likadant yrkande.

I motion Sf281 yrkande 1 av Ewa Larsson (mp) begärs att regeringen i

vårpropositionen återkommer med förslag till hur föräldraförsäkringen under en

försöksperiod kan byggas ut till två år och kvoteras mellan båda föräldrarna.

Enligt motionären borde ett genomförande av förslaget innebära att viljan att

föda barn skulle öka och barnet ges bättre förutsättningar till nära kontakt

med båda föräldrarna. Dessutom skulle det ge flera personer möjlighet att komma

in på arbetsmarknaden eftersom fler vikarier då måste anställas. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om att försöket bör finansieras med medel från

Arbetsmarknadsdepartementet.

I motion So805 yrkande 3 av Thomas Julin (mp) begärs förslag på att utöka

kvoteringen av föräldraledigheten från en till tre månader. I yrkande 4 begärs

ett tillkännagivande om att rätten till föräldraledighet förlängs till 18

månader. Likadana yrkanden förs fram i motion A804 yrkandena 12 och 14 av

Barbro Johansson m.fl. (mp) och i motion 1996/97:Sf236 yrkandena 1 och 2 av

Barbro Johansson m.fl. (mp). I motionerna framhålls bl.a. att kvantitet i

umgänge är lika med kvalitet när man har små barn och att det är viktigt att

fler pappor tar aktiv del i omvårdnaden om sina barn och det dagliga

omsorgsarbetet i hemmet. I A804 yrkande 15 av Barbro Johansson m.fl. (mp)

begärs dessutom ett tillkännagivande om att de 90 dagarna i

föräldraförsäkringen med ersättning enbart på garantinivå kan omvandlas till en

ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag får ersättning enbart på

garantinivå.

Utskottet

Föräldraförsäkringen kan sägas ha fyra huvudsakliga mål: kort- och långsiktig

försörjningsförmåga, jämställdhetspolitiska ambitioner samt målsättningen att

barnet skall få en god och nära kontakt med föräldrarna. Vad gäller

jämställdhetsmålet är föräldraförsäkringen i sig neutral men markerar också en

tydlig viljepolitisk inriktning om att främja ett mera lika beteende mellan

kvinnor och män när det gäller vård och omhändertagande av barn.

Föräldraförsäkringen har enligt utskottets uppfattning på ett avgörande sätt

bidragit till en förändring av traditionell arbetsfördelning i hemmet mellan

kvinnor och män samt gjort det möjligt att förena förvärvsarbete med

föräldraskap. Införandet av den s.k. pappamånaden var ett sätt att få fäder att

i större utsträckning utnyttja föräldraförsäkringen och markera att vården av

barnen är båda föräldrarnas ansvar.

Ovan har utskottet tillstyrkt en höjning av barnbidragen och att flerbarns-

tilläggen återinförs. Vidare har riksdagen beslutat att fr.o.m. den 1 januari

1998 höja ersättningsnivån i bl.a. föräldraförsäkringen till 80 %. Sammantaget

innebär detta ett betydande tillskott med avseende på barnfamiljernas ekonomi

men också stora utgiftsökningar inom utgiftsområdet. Redan av statsfinansiella

skäl anser utskottet att det inte finns möjlighet att höja ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen eller att utöka antalet dagar med rätt till

föräldrapenning. Utskottet har betonat vikten av att barn får god kontakt med

båda sina föräldrar och detta gäller kanske i än högre grad under barnets

tidiga levnadsålder. Utskottet anser därför att rätten till föräldrapenning

skall vara knuten till föräldraskapet. En utökning av kvoteringen av

föräldraförsäkringen skulle möjligen vara ett sätt att öka fädernas utnyttjande

av föräldraförsäkringen. En sådan kvotering inom ramen för den nuvarande

föräldraförsäkringen skulle dock i många fall innebära en ökad belastning för

såväl mödrar som barn i de fall där fäder av olika anledningar inte kan eller

inte vill utnyttja möjligheten till ledighet. Utskottet anser därför att en

sådan kvotering nu inte bör genomföras. Även garantidagarna är kopplade till

barnens rätt att se mer av sina föräldrar. För förvärvsarbetande föräldrar

fungerar dessa dagar som en förlängning av den tid som de kan vara hemma i

samband med barnets födelse. Det är heller inte ovanligt att garantidagar

sparas för att användas under barnets uppväxt, inte minst i samband med

inskolning i barnomsorgen och i grundskolan. Utskottet anser att garantidagarna

skall finnas kvar i föräldraförsäkringen. Utskottet erinrar också om att enligt

föräldraledighetslagen har en förälder rätt till hel ledighet för vård av barn

till dess barnet är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller

inte. Som villkor gäller att arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren

antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader de

senaste två åren.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf236,

1996/97:So637 yrkande 1, 1996/97:So677 yrkande 3, Sf232, Sf246, Sf281, So805

yrkandena 3 och 4 samt A804 yrkandena 12, 14 och 15.

Tillfällig föräldrapenning

I motion Sf279 yrkande 7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om uppföljning av den tillfälliga föräldrapenningen. Enligt

motionärerna finns det signaler om att föräldrar vid egen sjukdom och för att

slippa karensdagen utnyttjar möjligheten att ta ledigt för vård av sjukt barn.

Detta kan enligt motionärerna inte accepteras, varför det är väsentligt att

regeringen och RFV mycket noga följer utvecklingen så att missbruk kan beivras.

Utskottet avstyrker bifall till motion Sf279 yrkande 7 med hänvisning till

att utskottet ovan under anslaget A 2 avstyrkt motioner med hänvisning till att

riksdagen beslutat om åtgärder avsedda att förbättra försäkringskassornas

utrednings- och kontrollmöjligheter.

Per Sundgren (v) framhåller i motion Sf282 att slopandet av de s.k.

kontaktdagarna innebar en försämring av möjligheterna till kontakter mellan

föräldrar och förskola och skola. Rätt till kontaktdagar med föräldrapenning

bör därför återinföras. Motionären begär ett tillkännagivande om det anförda.

I motion 1996/97:Sf207 av Ragnhild Pohanka (mp) framhåller motionären att

beslutet att slopa kontaktdagarna fått till konsekvens att föräldrabesöken i

skolorna minskats drastiskt. Beslutet strider dessutom mot den nya läroplanens

intentioner om en utökad samverkan mellan skolan, eleven och föräldrarna. I

yrkandena 1 och 2 begärs tillkännagivanden om att två kontaktdagar per läsår

bör återinföras för besök i skolan för barn mellan åtta och tolv år samt att

besöken skall ske under ordinarie skoldagar och inte på exempelvis

examensdagar.

Även i motion 1996/97:A707 yrkande 3 av Inger Davidson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att återinföra kontaktdagarna. Enligt motionärerna har få

föräldrar i dag råd att vara borta från arbetet för att besöka barnens skola. I

motion 1996/97:Sf37 yrkande 2 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs mot

bakgrund av att kontaktdagarna slopats en alternativ lösning innebärande att

det införs en rätt att spara åtta föräldrapenningdagar per barn upp till tolv

år.

Slopandet av kontaktdagarna fr.o.m. den 1 juli 1995 gjordes i syfte att bidra

till saneringen av statens finanser. Att återinföra dessa dagar i

föräldraförsäkringen skulle innebära ytterligare utgiftsökningar inom

utgiftsområdet. Utskottet anser att utöver höjda barnbidrag och återinförda

flerbarnstillägg saknas ekonomiskt utrymme för ytterligare utgifter inom

området. Utskottet kan inte heller tillstyrka ett sparande av

föräldrapenningdagar. Dessa dagar är i första hand avsedda för yngre barn då de

är i störst behov av föräldrarna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf37

yrkande 2, 1996/97:Sf207, 1996/97:A707 yrkande 3 och Sf282.

Underhållsstöd

I motion Sf279 av Gullan Lindblad m.fl. (m) framhålls att föräldrar aldrig kan

komma från sitt försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har

tillräckliga resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall

prövas av de sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när

resurser saknas för att täcka nödvändiga utgifter. Om underhållskraven gör att

den underhållsskyldige hamnar under socialbidragsnormen skall det offentliga

träda in med lån och inte med bidrag. Den underhållsskyldige föräldern betalar

själv underhållet och sätts i skuld till det offentliga. Vidare anser

motionärerna att en underhållskyldigs förbehållsbelopp inte skall baseras på

barn som kan finnas i ett nytt förhållande och som han eller hon inte är

förälder till. Även en inkomstprövning mot vårdnadshavarens inkomst bör göras.

I yrkande 5 begärs en utredning om ett reformerat underhållsstöd i enlighet med

det anförda.

I motion Sf238 yrkandena 1 och 2 av Karl-Gösta Svensson (m) begärs

tillkännagivanden om att återbetalningsskyldigheten skall fastställas med

utgångspunkt från aktuell inkomst samt att såväl underhållsstödets förskottsdel

som utfyllnadsbidraget bör bli föremål för behovsprövning.

Yrkanden om att aktuell inkomst skall ligga till grund för

återbetalningsskyldigheten förs också fram i motion Sf290 yrkande 1 av Rose-

Marie Fre-

bran m.fl. (kd) och i motion Sf273 av Magnus Johansson m.fl. (s).

Barbro Westerholm m.fl. (fp) anför i motion Sf306 beträffande

underhållsstödet att utgångspunkten bör vara föräldrarnas gemensamma ansvar för

sina barn och den gemensamma skyldigheten att sörja för barnens ekonomiska

behov. När en förälder av någon anledning inte klarar att försörja sina barn

upp till den nivå som Socialstyrelsen rekommenderar, är det enligt motionärerna

det allmännas ansvar att sörja för barnen. Stödet skall inte vara generellt

utan behovsprövat. Motionärerna förordar en modell som tar hänsyn till behoven

och där utfyllnadsbidraget fyller ut delen mellan vad föräldrarna och

eventuella styvföräldrar kan betala. Därvid skall samtliga involverades

inkomster beaktas. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om ett nytt

underhållsstöd.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf264 att de står bakom

grundprincipen att återbetalningsskyldigheten skall baseras på den

underhållsskyldiges inkomst. Vissa förändringar av stödet bör dock göras så att

bestämmelserna inte kränker de underhållsskyldiga och förhindrar barnen att ha

god relation med båda föräldrarna. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande

härom. Motionärerna menar att återbetalningsskyldighetens bestämmande utifrån

senaste taxeringen slår hårt mot exempelvis dem som därefter blivit arbetslösa.

Enligt motionärerna bör samma regler som återbetalning av stu-

diestöd tillämpas även när det gäller återbetalningsskyldighet för

underhållsstöd. Detta innebär att om inkomsten förändrats med minst 15 % skall

återbetalningsskyldigheten beräknas på aktuell inkomst. Det nuvarande systemet

leder till att många återbetalningsskyldiga inte kan betala och att ärendena

lämnas över till kronofogdemyndigheten. Motionärerna kräver också att de

återbetalningsskyldiga som fått sin inkomst fastställd efter nuvarande regler

skall få dessa belopp korrigerade i efterhand. Enligt yrkande 2 bör riksdagen

hos regeringen begära omedelbara ändringar med avseende på det anförda. Enligt

yrkande 3 begäs ett beslut om att räntekostnader skall beaktas vid

fastställande av inkomstunderlaget. I motion So678 yrkande 1 av Johan Lönnroth

m.fl. (v) begärs ett beslut om återinförande av rätt för kommunerna att ansöka

om underhållsstöd för familjehemsplacerade barn.

I motionerna Sf223 av Sinnika Bohlin m.fl. (s), Sf235 av Margareta Sandgran

(s), Sf249 av Bengt Silfverstrand (s) och Sf296 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

begärs en utvärdering av det nya underhållsstödet. I motionerna framhålls bl.a.

att det kan finnas skäl att beräkna inkomstunderlaget på aktuell inkomst samt

vidta åtgärder för att öka inbetalningsgraden.

Utskottet

Lagen om underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997 och ersatte det

tidigare bidragsförskottssystemet och det särskilda bidraget till vissa

adoptivbarn. Syftet med det nya systemet är att genomföra besparingar genom

bl.a. en bättre kostnadskontroll och så långt möjligt eliminera de negativa

verkningar som den tidigare samordningen mellan reglerna för underhållsbidrag

och bidragsförskott innebar. Ett annat och grundläggande syfte från principiell

synpunkt är att föräldrarnas ekonomiska ansvar tydliggörs och att barnet

garanteras en rimlig försörjning. Utskottet vill redan här klargöra att

utskottet bestämt motsätter sig ett system där en boförälder, i fall där den

underhållsskyldige inte kan eller vill sörja för sitt barn eller är okänd,

skall hänvisas till att söka socialbidrag om han eller hon inte ensam kan sörja

för sitt barn. Utskottet avstyrker sålunda motionerna Sf238 yrkande 2 och Sf279

yrkande 5.

Enligt de nya bestämmelserna lämnas underhållsstöd med 1 173 kr per månad och

barn. När barnet bor växelvis hos föräldrarna utges underhållsstödet i form av

ett utfyllnadsbidrag. För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den

förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetalningsskyldig gentemot

staten. Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den

återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grund-avdrag på 24 000

kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp är för ett barn 10

%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala

procentsatsen ökas med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre.

Inkomstprövningen av återbetalningsskyldigheten är grundad på inkomst av tjänst

samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet.

Återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste taxeringsbeslutet och

omräknas årligen.

I betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) föreslås bl.a. att vid

inkomstberäkningen skall för återbetalningsskyldigheten för underhållsstöd

beaktas kvittningsgilla realisationsförluster och uppskovsavdrag vid byte av

bostad enligt de regler som finns i bostadsbidragssystemet. Förslagen bereds

för närvarande inom Regeringskansliet.

I regleringsbrevet för år 1997 fick RFV i uppdrag att vad avser

underhållsstöd utvärdera genomförandet av reformen. Uppdraget har i augusti

1997 redovisats i en delrapport, RFV anser 1997:8 Bostadsbidrag till

barnfamiljer och ungdomar respektive Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar. Vidare skall RFV utvärdera effekter och resultat av de nya

bestämmelserna. Utvärderingen skall bl.a. ligga till grund för fortsatt

prognos-arbete, och redovisat underlag skall vara uppdelat på kvinnor och män.

Enligt uppgift kommer RFV att den 2 februari 1998 till Socialdepartementet

överlämna en rapport där verket kommer att peka på åtgärder som enligt verkets

uppfattning bör företas med avseende på bestämmelserna om underhållsstöd. Den 1

april 1998 kommer så en slutrapport med bl.a. statistikuppgifter.

I några motioner tas frågan om vilken inkomst som skall ligga grund för

återbetalningsskyldigheten upp. Den gällande metoden innebär att åter-

betalningsbeloppet anpassas till ändrade inkomstnivåer. När

återbetalningsbeloppet fastställs hänför sig dock inkomsterna till förhållanden

som gällde cirka två år tidigare eftersom fastställandet grundar sig på den

senaste taxeringen. Metoden kan innebära att den som efter aktuellt inkomstår

fått väsentligt minskade inkomster på grund av exempelvis arbetslöshet kan få

svårigheter att erlägga fastställt återbetalningsbelopp. I en sådan situation

kan visserligen anstånd beviljas men skulden ackumuleras och dessutom tas ränta

ut på beloppet. Inkomstunderlaget bestäms utifrån bruttolön med avdrag för vid

beskattningen medgivna avdrag i inkomstslaget tjänst såsom resor till och från

arbetet och resor i tjänsten samt med tillägg av ränteintäkter och andra

kapitalinkomster. Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.

I proposition 1996/97:208 om underhållsstödet gjordes en jämförelse med

reglerna om inkomstprövning i bostadsbidraget. För bostadsbidrag tillämpas ett

system som innebär att preliminärt bostadsbidrag lämnas för högst tolv månader

efter prövning av uppskattad aktuell årsinkomst. Bidraget fastställs därefter

slutligt på grundval av de inkomstuppgifter som skattemyndigheten fastställer

vid taxeringen varefter för högt eller för lågt bostadsbidrag korrigeras. Ränta

och avgift betalas på återbetalade respektive utbetalade belopp. I systemet för

bostadsbidrag regleras förutsättningarna för inkomstprövning av ett bidrag som

lämnas av samhället till en enskild person, medan förhållandet när det gäller

underhållsstödet snarast är det motsatta. I propositionen pekades på vissa

principiella skillnader mellan systemen för bostadsbidrag och underhållsstöd.

När det gäller underhållsstöd är det inte den som ansöker om underhållsstöd var

inkomster skall beräknas. Utbetalningen av underhållsstöd påverkas inte om den

bidragsskyldige vägrar medverka vid inkomstberäkningen. Enligt propositionen ka

det bli svårt att få tillförlitliga uppgifter för en preliminär beräkning av

inkomsten och justeringarna vid en slutlig avräkning kan bli många och stora.

Riksdagen hade inga invändningar härvidlag och utskottet är av den uppfattninge

att ett system med inkomstprövning efter aktuell inkomst knappast kan införas i

underhållsstödet.

Utskottet vill vidare framhålla vikten av att regelsystemet i underhållsstödet

för inkomstberäkning är förutsebart och enkelt och att underlaget för

procentberäkningen är lätt att få fram. Föräldrar kan också välja att låta

barnet bo växelvis hos dem. I sådana fall kan endast utfyllnadsbidrag utges och

någon återbetalningsskyldighet kan inte åläggas någon. Som ovan nämnts skall RF

utvärdera bl.a. effekterna av det nya underhållsstödet. Utskottet har dock på

olika sätt erfarit att metoden att utgå från senaste taxeringen för många

inneburit svåra påfrestningar på ekonomin, framför allt gäller detta i fall där

någon blivit arbetslös efter det aktuella inkomståret. I de fall anstånd

beviljats byggs en skuld upp som på sikt kan komma att uppgå till betydande

belopp. När så inkomstförhållandena förbättras så att vederbörande ånyo kan

börja fullgöra sin återbetalningsskyldighet skall den ackumulerade skulden

betalas vilket kan få till följd att nya betalningsproblem uppstår. De beskrivn

problemen främjar enligt utskottets uppfattning inte heller den

återbetalningsskyldiges kontakter med barnet.

Socialförsäkringsministern har vid flera tillfällen under våren som svar på

frågor och vid interpellationsdebatter informerat riksdagen om sin avsikt att

pröva om det är lämpligt att i lagen om underhållsstöd införa en regel av samma

innebörd som återfinns i studiemedelssystemet. En sådan regel innebär att om

den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli

väsentligt lägre än den inkomst efter vilket återbetalningsbeloppet beräknats

får återbetalningsskyldigheten sättas ned. Enligt CSN:s regler innebär

väsentligt minskade inkomster en minskning med mer än 15 % under

betalningsåret jämfört med den inkomst som ligger till grund för årsbeloppet

som bestäms med hänsyn till senast kända taxering. Ett sådant system föreslås i

motion Sf264. Utskottet anser att införande av bestämmelser i underhållsstödet

som bygger på principer som återfinns i studiemedelssystemet i många fall

skulle få till följd att de som hårt drabbats av inkomstminskningar skulle

kunna få återbetalningsskyldigheten fastställd till ett belopp som i större

utsträckning motsvarar deras betalningsförmåga. Ett sådant system minimerar

också risken för att långsiktiga skulder byggs upp. Regeringen bör i den

kommande vårpropositionen återkomma till riksdagen med förslag i berört

avseende. Vad utskottet med anledning av motion Sf264 yrkande 2 sålunda anfört

bör som riksdagens mening ges regeringen till känna. Motionerna Sf238 yrkande

1, Sf273 och Sf290 yrkande 1 avstyrks.

Utskottet anser att i övrigt bör såväl pågående berednings- som

utredningsarbete avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna Sf223, Sf235,

Sf249, Sf264 yrkandena 1 och 3, Sf296 och Sf306 yrkande 4.

I bidragsförskottssystemet gällde att i fall där barn var placerade i

familjehem fick ansökan om bidragsförskott göras av socialnämnden.

Bidragsförskottet betalades då ut till det kommunala organ som svarade för

vårdkostnaden. Denna möjlighet föreligger inte enligt bestämmelserna om

underhållsstöd. Frågan har inte närmare berörts i den proposition (1996/97:208)

som låg till grund för den nya lagen. I 11 § lagen om underhållsstöd anges

bl.a. att sådant stöd inte lämnas för sådan kalendermånad då barnet vårdas i

familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten. I

författningskommentaren till 11 § anges att bestämmelserna i denna paragraf kan

sägas vara en komplettering av kriteriet i 3 § för när stöd kan utges. I de

situationer som räknas upp i 11 § har föräldern inte längre det fulla

ekonomiska ansvaret för barnet. Kommunen har tagit över det direkta ansvaret

för att barnet lever under såväl socialt som ekonomiskt tillfredsställande

förhållanden. Föräldrarna är dock enligt socialtjänstlagen skyldiga att i

skälig utsträckning delta i kommunens kostnader. Underhållsbidrag som är

fastställt enligt föräldrabalken kan uppbäras av kommunen. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion So678 yrkande 1.

Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000

I motion Sf294 yrkande 6 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett

tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn för åren 1999 och 2000.

Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning

av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf294 yrkande 6.

Socialavgifter

I budgetpropositionen 1997/98:1 föreslogs bl.a. ändringar i lagen (1981:691) om

socialavgifter. I övergångsbestämmelserna punkt 2 stadgas att de nya

bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som

betalas ut från och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig ersättning som

betalas ut under år 1998 är sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. Riksdagen har

beslutat i enlighet härmed (1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Utskottet har

uppmärksammats på att de nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § skall tillämpas,

förutom såvitt avser sjukförsäkringsavgiften, från och med den 1 januari 1998.

Utskottet lägger i bilaga 2 fram ett lagförslag i enlighet med det anförda.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Till vissa delar redovisas socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten.

Detta gäller försäkringen för allmän tilläggspension (ATP), försäkringen för

delpension och arbetsskadeförsäkringen. Riksdagen har fastställt utgiftstaket

för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år

1998 till 720 miljarder kronor. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid

sidan av statsbudgeten har beräknats till 132 744 miljoner kronor för

budgetåret 1998 (bet. 1997/98:FiU1). I propositionen anges att regeringen avser

att återkomma till riksdagen med förslag beträffande de i vårpropositionen

aviserade förändringarna i reglerna för beräkning av antagandepoäng i samband

med beslut om förtidspension. Detta har beaktats vid beräkningarna. Vidare

anges i propositionen att frågan om hur budgetlagen och principen om

bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som

ligger vid sidan av statsbudgeten för närvarande bereds. Regeringen avser att

återkomma i dessa frågor i den aviserade propositionen om

socialförsäkringsadministrationen.

Allmän tilläggspension

I motion Sf239 av Agne Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att vård av

anhörig i hemmet skall bli kvalificerande för ATP. Motionären anser att det är

otillfredsställande att vård av anhörig i hemmet inte i dag är kvalificerande

för ATP. Det visar att samhället inte värderar vårdinsats i hemmet som ett

lönearbete vilket som helst. Motionären menar att dagens regler bör ändras i

avvaktan på att det nya pensionssystemet blir verklighet.

Riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet lades fast av riksdagen i

juni 1994. Därefter har arbetet med att utforma systemet fortskridit. En

proposition är aviserad till våren 1998. Utskottet anser därför att några

förändringar av nu gällande regler inte bör göras. Utskottet avstyrker bifall

till motion Sf239.

Delpension

I motion Sf304 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett beslut om att

avskaffa delpensionen. Inga nya delpensioner skall beviljas i anledning av

ansökningar efter den 1 januari 1998, anser motionärerna. Motionärerna

framhåller att delpensionen inte fyller någon egentlig socialpolitisk uppgift

utan bör ses som en möjlighet till lugnare avtrappning inför den egentliga

pensionen.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden. I samband med att

riksdagen beslöt om riktlinjer för en reformering av det allmänna

pensionssystemet ansåg såväl regeringen (prop. 1993/94:250) som riksdagen (bet.

1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) att delpension inte skulle kunna nybeviljas

sedan utbetalningar börjat göras enligt det reformerade systemet fr.o.m. år

2000. Utskottet har senast i sitt betänkande 1996/97:SfU1 ansett att det inte

fanns skäl att frångå den tidigare uppfattningen i annat än vad som följde av

att pensionsutbetalningarna i det reformerade systemet skjutits upp till år

2001. Utskottet vidhåller denna sin inställning och avstyrker därför bifall

till motion Sf304 yrkande 1.

Arbetsskadeförsäkring

Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid arbetsskada bl.a. egenlivräntor och

efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av bestående nedsatt

arbetsförmåga om minst en femtondel ersätts. Försäkringen finansieras genom

socialavgifter och inkomster och utgifter regleras via Arbetsskadefonden.

Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig

inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses inverkan av en faktor som med

hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade

har. Skadan skall anses vara orsakad av den skadliga inverkan om övervägande

skäl talar för det.

I juni i år tillkallades en särskild utredare för att se över

arbetsskadeförsäkringen. Uppdraget skall redovisas den 30 januari 1998 och

utredaren skall bl.a.

- analysera de senaste årens förändringar i arbetsskadeförsäkringen i syfte

att se över frågan om försäkringen ger en tillfredsställande trygghet för den

som drabbas av en arbetsskada,

- se över grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada, i första

hand inom ramen för en offentlig försäkring,

- pröva om det finns anledning att ompröva ersättningsreglerna utifrån

principen att en skadad så långt som möjligt skall hållas ekonomiskt skadelös,

- belysa vilka effekter förslagen kan få för kvinnor respektive män,

- pröva ett alternativ till nuvarande arbetsskadeförsäkring innebärande att

arbetsmarknadens parter tar över det organisatoriska och finansiella ansvaret

för en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada samt

- analysera de ekonomiska effekter för såväl försäkringen som

administrationen som kan vara förenade med de olika alternativen.

Motioner

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

försäkring vid arbetsskada (yrkande 10). I motionen anförs att det har visat

sig att arbetsskadeförsäkringen i offentlig regi inte gett tillräckliga

incitament för enskilda arbetsgivare att förbättra arbetsförhållandena.

Motionärerna anser att det egentligen inte finns några skäl för att

arbetsskadorna skall omfattas av en offentlig försäkring. I stället bör den

nuvarande försäkringen ersättas med en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som

tecknas av arbetsgivaren och som är fri från statlig styrning och finansiering.

Motionärerna anser emellertid att denna skyldighet inte skall omfatta

enmansföretag. För dessa får en vanlig olycksfallsförsäkring bli lösningen.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 ett tillkännagivande om att

arbetsgivaren skall åläggas att teckna arbetsskadeförsäkring vid

arbetsolycksfall (yrkande 11). Motionärerna anser att arbetsgivaren i lag skall

åläggas att teckna en arbetsskadeförsäkring för arbetsolycksfall. Försäkringen

skall kunna tecknas på den privata försäkringsmarknaden och bör vara primär,

dvs. den bör överta de kostnader för arbetsolycksfall som ligger på

sjukförsäkringen.

Ingemar Josefsson och Kristina Nordström (s) begär i motion Sf280 ett

tillkännagivande om en översyn av arbetsskadebegreppet. Motionärerna önskar ett

tilläggsdirektiv till utredningen om arbetsskadebegreppet. Utredningen bör

titta på hur belastningsskador och andra arbetssjukdomar i ökad omfattning kan

ingå i begreppet, anser motionärerna.

Enligt motion A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) bör riksdagen besluta att

återställa arbetsskadebegreppet och bevisregeln till vad som gällde före den 1

januari 1993 (yrkande 6). Vidare begärs ett tillkännagivande om att klassa

elöverkänslighet som arbetsskada (yrkande 7). Motionärerna anser att den

skärpning i arbetsskadelagstiftningen som skedde 1993 i första hand fått

betydelse för rätten till ersättning vid belastningsskador. Detta har drabbat

främst kvinnor. Ändringen har också inneburit att arbetsgivarens incitament för

att vidta sanerande åtgärder minskat. Att klassa elöverkänslighet som

arbetsskada skulle omedelbart öka kraven på arbetsgivarna att skapa

arbetsmiljöer som förhindrar framtida skador, menar motionärerna.

I motion Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar

att livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen för nytillkommande från den 1

januari 1998 skall vara 80 % (yrkande 2). I motionen anförs att detta ger

ekonomiska effekter först budgetåret 1999.

Utskottet

Som redogjorts för ovan genomförs för närvarande en omfattande översyn av

arbetsskadelagstiftningen. Utskottet anser därför att det inte nu bör ske någon

ändring av lagstiftningen.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf280,

Sf305 yrkande 11, A271 yrkande 6 samt So240 yrkande 10.

Vad gäller yrkandet om att elöverkänslighet skall klassas som arbetsskada

varken kan eller bör utskottet ha några synpunkter på frågor som rör lagens

tillämpning i praxis. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A271

yrkande 7.

På grund av den översyn som för närvarande genomförs av

arbetsskadelagstiftningen anser utskottet inte heller att någon ändring av

livräntenivån i dag bör genomföras. Utskottet avstyrker bifall till motion

Sf304 yrkande 2.

Beräkningar för åren 1999 och 2000

I motion Sf299 begär Marianne Samuelsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om att

den allmänna tilläggspensionen för budgetåren 1999 och 2000 bör, med hänsyn

till Miljöpartiets förslag om skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad

regeringen gjort i budgetpropositionen.

Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att besluta om

beräkningarna på detta område. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

Sf299.

Hemställan

Utskottet hemställer

Utgiftsområde 10

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5,

1997/98:Sf243, 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7,

1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13,

1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del, 1997/98:So240 yrkandena

12 och 14,

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

2. beträffande utredning m.m. av socialförsäkringssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf252, 1997/98:Sf305 yrkande 13,

1997/98:Fi912 yrkande 4, 1997/98:So240 yrkande 13 och 1997/98:A272 yrkande

2,

res. 5 (m, c, fp, mp, kd)

3. beträffande samverkan med handikapporganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf260, 1997/98:Sf283,

1997/98:Sf295 och 1997/98:So430 yrkande 4,

4. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag

dels anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp för budgetåret 1998 enligt utskottets förslag i bilaga 3,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

storleken på och ändamålet med de särskilda medlen för samverkan,

b) dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Sf226,

1997/98:Sf263 yrkande 5, 1997/98:Sf270 och 1997/98:So307 yrkande 6 antar

av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

dels godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet samt

gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet,

c) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön,

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 10,

res. 6 (fp, mp, kd)

5. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 budgetåren 1999 och

2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 2,

6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf205, 1997/98:Sf297 och 1997/98:So308

yrkande 32,

res. 7 (m, fp)

res. 8 (mp)

7. beträffande sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning

vid blandade inkomster

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf214,

res. 9 (m, kd)

8. beträffande karensdag vid flera arbetsgivare m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf291 yrkande 3,

res. 10 (m, fp, kd)

9. beträffande ersättningsnivån

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf263 yrkande 3,

res. 11 (v)

10. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön

att riksdagen avslår motion 1997/98:N217 yrkande 5,

res. 12 (m, fp, kd)

11. beträffande kvinnors rehabilitering

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf240, 1997/98: Sf255 yrkande

2 och 1997/98:So305 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om kvinnors rehabilitering,

12. beträffande rehabiliteringsersättning m.m. vid

ätstörningssjukdomar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf209 och 1997/98:Sf261,

res. 13 (fp, mp, kd)

13. beträffande förtidspension och arvode för politiska uppdrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf202,

res. 14 (mp, kd)

14. beträffande förtidspensionsfrågor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf201, 1997/98:Sf206 och 1997/98:Sf219,

res. 15 (m)

15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och

bidragssystemen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk698 yrkande 5 och 1997/98:Ju911

yrkande 7,

res. 16 (m)

res. 17 (c)

16. beträffande försäkringskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98:Sf234, 1997/98:Sf253,

1997/98:Sf267 yrkande 2, 1997/98:Sf276, 1997/98:Sf288, 1997/98:Sf298 och

1997/98:Bo518 yrkande 6,

res. 18 (m)

res. 19 (fp)

17. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf212, 1997/98:So344 yrkande 2 och

1997/98:So346 yrkandena 6 och 7,

res. 20 (c)

res. 21 (fp)

Utgiftsområde 11

18. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid

ålderdom

att riksdagen

a) godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen

förordar,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den

ändringen i 16 kap. 4 § att orden ?den årliga pensionen? ersätts med ordet

?årspensionen? och att ikraftträdandetidpunkten skall vara den 1 januari

1999,

2. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 1998 enligt utskottets

förslag i bilaga 3,

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 11,

19. beträffande pension till makar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf225,

20. beträffande bostadsstöd till pensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf227 och 1997/98:Bo203 yrkande 7,

res. 22 (c)

21. beträffande framtida uppräkning av basbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf233, 1997/98:Sf269 samt 1997/98:So432

yrkandena 11 och 12,

22. beträffande framtida höjning av pensionstillskottet

att riksdagen avslår motion 1997/98:So431 yrkande 1,

res. 23 (m) - motiv

23. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 budgetåren 1999 och

2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 4,

Utgiftsområde 12

24. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn

att riksdagen

a) godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030) om

underhållsstöd,

c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn för budgetåret 1998 enligt

utskottets förslag i bilaga 3,

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 12,

25. beträffande familjepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:Sf239

yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:So638 yrkande 1, 1996/97:So639

yrkande 4, 1997/98:Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9,

1997/98:Sf262 yrkande 2 och 1997/98:So240 yrkandena 15 och 18,

res. 24 (m)

res. 25 (fp, mp)

res. 26 (c)

res. 27 (kd)

26. beträffande utvärdering av vårdnadsbidragsreformen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf262 yrkande 1,

res. 28 (c)

27. beträffande gymnasiefamiljers ekonomi

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf272,

28. beträffande behovsprövade barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf254 yrkande 29,

29. beträffande beskattat barnbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf253 yrkande 12 och 1997/98:Sf294

yrkande 7,

res. 29 (mp)

30. beträffande överlåtelse av föräldrapenning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf232 och 1997/98:Sf246,

31. beträffande utformningen av föräldraförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 18,

res. 30 (fp)

32. beträffande kvoterad föräldraledighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So637 yrkande 1 och 1997/98:So677

yrkande 3,

res. 31 (v)

33. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf236, 1997/98:Sf281, 1997/98:A804

yrkandena 12, 14 och 15 samt 1997/98:So805 yrkandena 3 och 4,

res. 32 (mp)

34. beträffande uppföljning av tillfällig föräldrapenning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf279 yrkande 7,

res. 33 (m)

35. beträffande kontaktdagar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf37 yrkande 2, 1996/97: Sf207,

1996/97:A707 yrkande 3 och 1997/98:Sf282,

res. 34 (mp)

36. beträffande reformerat underhållsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf238 yrkande 2, 1997/98: Sf279 yrkande

5 och 1997/98:Sf306 yrkande 4,

res. 35 (m)

res. 36 (fp)

37. beträffande fastställande av inkomst i underhållsstödet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sf264 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf238 yrkande 1, 1997/98:Sf273 och 1997/98:Sf290

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande behandling av de underhållsskyldiga

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf264 yrkandena 1 och 3,

res. 37 (v)

39. beträffande utvärdering av underhållsstödet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf223, 1997/98:Sf235, 1997/98:Sf249 och

1997/98:Sf296,

40. beträffande underhållsstöd för familjehemsplacerade barn

att riksdagen avslår motion 1997/98:So678 yrkande 1,

res. 38 (v)

41. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 budgetåren 1999 och

2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 6,

Socialavgifter

42. beträffande socialavgifter

att riksdagen antar av utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om

ändring i lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter,

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

43. beträffande allmän tilläggspension

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf239,

44. beträffande delpension

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf304 yrkande 1,

res. 39 (m)

45. beträffande arbetsskadeförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11,

1997/98:A271 yrkande 6 samt 1997/98:So240 yrkande 10,

res. 40 (m)

res. 41 (fp)

res. 42 (v)

46. beträffande elöverkänslighet som arbetsskada

att riksdagen avslår motion 1997/98:A271 yrkande 7,

res. 43 (v)

47. beträffande livräntenivån

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf304 yrkande 2,

res. 44 (m)

48. beträffande beräkning av utgifterna för åren 1999 och 2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf299,

49. beträffande förtida uttag från ATP

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring.

Stockholm den 2 december 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta

Israelsson (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),

Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Sigge Godin (fp), Ronny Olander

(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Marina Pettersson (s) och Åke

Sundqvist (m).

Reservationer

1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för

socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?anfört ovan.?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är nödvändigt att i grunden förändra nuvarande

trygghetssystem. Socialförsäkringssystemet bör bygga på ett antal vägledande

principer. Bl.a. bör systemet vara robust i den meningen att det är

förutsägbart och finansiellt stabilt. Det bör vidare finnas en klar koppling

mellan avgifter och förmåner. Enligt utskottets mening bör systemet utformas så

att det är överblickbart samtidigt som det skall garantera grundläggande

trygghet och betona arbetslinjen. Utskottet anser att ett

socialförsäkringssystem bör utformas antingen som en obligatorisk försäkring

vid inkomstbortfall på grund av sjukdom, skada och arbetslöshet kombinerad med

individuella tilläggsförsäkringar eller som ett system med sparkonton. Vad nu

anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5, 1997/98:Sf243,

1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf293 yrkandena

1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13 och 1997/98:Sf305 yrkandena

1, 2 och 10 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för

socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?anfört ovan.?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det nuvarande trygghetssystemet är ett ?lapptäcke? som saknar

helhetsperspektiv. Enligt utskottets mening bör ett nytt trygghetssystem bygga

på principen om grundtrygghet med möjlighet att teckna egna försäkringar.

Systemet bör vara generellt, robust och lättöverskådligt. Utskottet anser

vidare att en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring bör införas som vid

arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada eller förtidspension ger grundtrygghet i

form av grundpenning till var och en och därutöver en inkomstrelaterad del vars

storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd.

Försäkringen bör vidare utformas så att den stärker arbetslinjen likaväl som

rehabilitering. Enligt utskottet innebär införandet av en grundpenning i

arbetslivsförsäkringen att det inte behövs någon statlig socialbidragsnorm. Vad

utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5 och

1997/98:Sf243 samt med avslag på motionerna 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263

yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i

denna del och 10-13, 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del och

1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för

socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?2 (delvis).?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialförsäkringarna måste reformeras. Enligt utskottet

bör det finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar, en vid pension, en vid

sjukdom och en vid arbetslöshet. Försäkringarna skall vara fristående och ge

incitament till arbete och rehabilitering samt motverka utslagning.

Försäkringarna skall vidare vara autonoma och finansieras med avgifter och

statsbidrag. En avgiftsväxling bör ske genom att både egenavgifter och löner

höjs samtidigt som arbetsgivaravgifterna sänks. Det skall också finnas

självrisk samt ett direkt samband mellan avgifter och förmåner. Dessutom bör

förmåns- och avgiftstaken vara desamma och bestämmas så att de flesta hamnar

under taket.

Ohälsoförsäkringen bör enligt utskottets mening lämna ersättning för långa

och korta fall inklusive förtidspension med en ersättningsnivå motsvarande 80 %

av inkomsten under de senaste tolv månaderna. Vidare bör försäkringen innehålla

karens och rehabilitering bör prioriteras. Utskottet anser dessutom att

arbetsgivare bör ha ett medansvar.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge riksdagen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med med bifall till motion 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i

denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5,

1997/98:Sf243, 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7,

1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13 och

1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för

socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och sluta med ? 2 (delvis).?

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör de statliga socialförsäkringarna huvudsakligen

bygga på grundskyddsprincipen. Alla skall garanteras en grundtrygghet när de

inte kan försörja sig själva. Det är dock inte samhällets uppgift att garantera

en hög levnadsstandard. Systemet bör enligt utskottet bygga på olika principer

för kortvariga respektive långvariga ersättningar. Den kortvariga försäkringen

bör ge ersättning under två år vid arbetslöshet, ohälsa och föräldraskap.

Försäkringarna mot ohälsa och arbetslöshet bör vidare slås ihop till en

arbetslivsförsäkring samtidigt som det är viktigt att trygghetssystemet

utformas så att det klarar förändringar i arbetslivet.

Utskottet anser vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om en höjning av garantinivån i sjukförsäkringen till motsvarande 5 400

kr per månad efter sex månaders sjukdom. Vidare bör regeringen återkomma med

förslag dels om ersättningsnivåer enligt brutet tak-principen i sjuk-,

föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna, dels om en enhetlig taknivå i nämnda

försäkringar. Ersättningsnivåerna bör enligt utskottet vara 85 % av

inkomstbortfallet för inkomstdelar upp till 4,2 basbelopp i årsinkomst och 40 %

för inkomstdelar däröver. Det övre taket för ersättning, som bör vara detsamma

i alla försäkringar, bör ligga vid en inkomst på 6,5 basbelopp. Utskottet anser

också att regeringen bör återkomma med förslag om ett försörjningstillägg, som

bör utformas som ett förenklat socialbidrag och utges till personer utan

egentliga sociala problem men där ersättning från socialförsäkringen inte är

tillräcklig. Utskottet vill vidare ha förslag på inrättande av en gemensam

försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet med enhetliga ersättningar på

grundskyddsnivå motsvarande ca 7 200 kr per månad efter skatt för ensamstående.

Därtill kommer barntillägg och bostadstillägg. Enligt utskottets mening är det

viktigt att människans hela situation beaktas vid bedömning av

kvalifikationskrav till långvariga försäkringar och att försäkringarna -

alldeles oavsett om de slås ihop eller inte - har gemensamma regler och

ersättningsnivåer samt att de administreras från ett ställe.

Slutligen anser utskottet att frågan om alternativ användning av kostnaden

för en individs socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av

medborgarlön bör utredas.

Vad utskottet anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande principer för socialförsäkringarna

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i

denna del, 9 i denna del och 10-13 och 1997/98:Sf250 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5, 1997/98:Sf243, 1997/98:Sf263

yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del och

1997/98:So240 yrkande 12 och 14 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin

(fp), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och

Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som som i avsnittet Principer för

socialförsäkringarna börjar med ?Utskottet behandlar? och sluta med ?och 2.?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det framtida socialförsäkringssystemets utformning måste

diskuteras i grunden och att en reformering av systemet måste ske. Det finns

olika vägar att gå. Man kan förbättra och utveckla det nuvarande systemet.

Sannolikt behövs dock en mer genomgripande förändring. En viktig beståndsdel i

ett framtida system är att det inte ställer människor utanför

försäkringssystemet.

En parlamentarisk kommitté bör enligt utskottet snarast tillsättas för att nå

en bred överenskommelse om socialförsäkringssystemet. Vad nu anförts bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utredning m.m. av socialförsäkringssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf252, 1997/98: Sf305 yrkande

13, 1997/98:So240 yrkande 13 och 1997/98:A272 yrkande 2 samt med avslag på

motion 1997/98:Fi912 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

(mom. 4)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd), som har

andra alternativ till medelsanvisning för utgiftsområdet men till följd av den

nya budgetprocessen inte i denna gemensamma reservation kan ge uttryck för

detta, anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Samverkan inom

rehabiliteringsområdet börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?dessa

motionsyrkanden.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag till ökad möjlighet för kommuner,

landsting, de allmänna försäkringskassorna och länsarbetsnämnden att samverka i

syfte att förbättra rehabiliteringen är ett steg i rätt riktning. Särskilt mot

bakgrund av att regeringen så sent som våren 1997 i samband med proposition

1996/97:63 inte var beredd att med konkreta lagändringar underlätta ett mer

omfattande samarbete. Utskottet anser dock att den naturliga och självklara

utgångspunkten i alla former av rehabilitering skall vara ett organiserat

samarbete mellan kommunerna, hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och

arbetsförmedlingarna. Erfarenheterna av FINSAM och andra liknande projekt har

på ett tydligt sätt visat att effekterna av ett organiserat samarbete har varit

mycket positiva för såväl den enskilde individen som samhället i stort i form

av minskat mänskligt lidande och minskade kostnader. Vad FINSAM-projektet också

påvisat och som också redogörs för i rapporten ?FINSAM - en slutrapport

(Finansiell samordning 1997:1) av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen är

att det inte skett en omfördelning mellan sjukförsäkringen, socialbidragen och

arbetslöshetsersättningen.

Frivilliga försök till finansiell samordning på ett antal håll i landet har

tyvärr inte visat sig fungera beroende på motstånd från en eller flera av de

instanser som varit aktuella. Detta är enligt utskottet otillfredsställande och

understryker vikten av att kravet på samordning tydligt lagregleras. Utskottet,

som kan konstatera att det såvitt framgår av motionerna i fråga finns en klar

majoritet för att införa en samverkansform med finansiell samordning av det

slaget som FINSAM-modellen utgör, anser att regeringens förslag till

samverkansform även med de av utskottet ovan föreslagna förändringarna inte är

tillräckligt för att uppnå detta syfte.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det av de föreslagna lagändringarna

måste framgå att kommunerna, landstingen, försäkringskassorna och

arbetsförmedlingarna skall samarbeta såväl organisatoriskt som finansiellt.

Utskottet vill också understryka vikten av att kostnaderna för sjukpenning

ingår i denna finansiella samordning. Av lagen bör framgå att försäkringskassan

har full beslutanderätt över sjukpenninganslaget och att medel som frigjorts

genom besparingar kan användas till såväl vård som medicinsk rehabilitering.

Sekretessfrågan vid en administrativ och finansiell samordning kan enligt

utskottets mening lösas på ett enkelt sätt genom ett fullmaktsförfarande, där

den enskilde medger att information ges från en myndighet till en annan. Enligt

utskottet torde människor i allmänhet inte neka att ge en sådan fullmakt,

eftersom det ligger i den enskildes eget intresse att erhålla en snabb

rehabilitering eller annat bistånd.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp

att riksdagen

a) med anledning av regeringens förslag

dels anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp för budgetåret 1998 enligt utskottets förslag i bilaga 3,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

storleken på och ändamålet med de särskilda medlen för samverkan,

b) dels med anledning av regeringens förslag antar av utskottet i bilaga 2

framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

dels godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet samt

gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet,

c) med bifall till motionerna 1997/98:Sf207, 1997/98:Sf263 yrkande 5,

1997/98:Sf267 yrkande 3, 1997/98:Sf291 yrkande 1, 1997/98:

Sf305 yrkande 10 (delvis), 1997/98:So230 yrkande 2, 1997/98:So240 yrkande

9 och 1997/98:So307 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om ett mer organiserat samarbete med finansiell

samordning,

d) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om

sjuklön,

e) avslår motionerna 1997/98:Sf226 och 1997/98:Sf270 samt de

motionsyrkanden i övrigt som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 10,

7. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m)

och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Kriterier för rätt till

sjukpenning och förtidspension m.m. börjar med ?Frågan om? och slutar med

?motion Sf205.? bort ha följande lydelse:

Enligt riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition 1996/97:28

innebär steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen att försäkringskassan skall

bedöma om den försäkrade kan klara ett annat arbete som normalt finns på

arbetsmarknaden. Detta innebär att t.ex. en egenföretagare som är lantbrukare

och som inte kan fortsätta sitt arbete på grund av förslitningsskador eller

astma får vända sig till arbetsförmedlingen för att få ett nytt arbete. Om ett

sådant inte finns riskerar han eller hon att bli arbetslös. En allmän och

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs fr.o.m. den 1 januari 1998. Enligt

den nya lagen, som omfattar även företagare, gäller att företagares

arbetslöshet skall avgöras utifrån en samlad bedömning av om den personliga

verksamheten har upphört. Vidare införs en möjlighet att låta företag vara

vilande. Trots denna förbättring kan en företagare få svårigheter att erhålla

arbetslöshetsersättning. Problemet kan dock enligt utskottets mening lätt

undanröjas genom att prövningen enligt steg 5 slopas för egenföretagare.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf205 och med avslag på motionerna

1997/98:Sf297 och 1997/98:So308 yrkande 32 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Kriterier för rätt till

sjukpenning och förtidspension m.m. börjar med ?Vad gäller? och slutar med

?yrkande 32.? bort ha följande lydelse:

Genom införandet av de nya kriterierna för rätt till bl.a. sjukpenning har

utrymmet för annat än medicinska skäl minskat. Utskottet anser dock att enbart

medicinsk bedömning vid prövning av rätt till sjukpenning är otillräcklig. Det

bör finnas möjlighet att göra en helhetsbedömning av arbetsförmågan. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So308 yrkande 32 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf205 och 1997/98:Sf297 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade

inkomster (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie

Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjukpenning till

timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade inkomster börjar med ?Vad

först? och slutar med ?och 2.? bort ha följande lydelse:

En person med timanställning kan bl.a. på grund av de s.k.

timsjukpenningreglerna ha problem att få sjukpenning under de första 28 dagarna

av sjukperioden. Inte heller utges sjuklön eftersom personen inte anses ha

tillträtt en anställning. Enligt utskottets mening skall en person med

anknytning till arbetsmarknaden ha rätt till ersättning vid sjukdom.

Anställningsformen får inte innebära ett åsidosättande av denna rätt. Utskottet

anser således att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag

innebärande att även timanställda ges rätt till sjukpenning under

arbetsgivarperioden.

I motion Sf214 redovisas ett fall där den försäkrade arbetar både som

anställd och som egen företagare och där reglerna i AFL leder till alltför låg

ersättning, inte minst i förhållande till inbetalda avgifter. Detta problem kan

uppstå på grund av att dagens sjukpenningregler har som huvudsaklig

utgångspunkt att den försäkrade har löneinkomster. Med hänsyn till att allt

fler personer har inkomster från såväl företagande som anställningar och olika

uppdrag är det enligt utskottets mening viktigt att reglerna för

sjukpenningberäkningen vid blandade inkomster ändras. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag härom.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid

blandade inkomster

att riksdagen med med bifall till motion 1997/98:Sf214 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Karensdag vid flera arbetsgivare m.m. (mom. 8)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),

Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Karensdag vid fler

arbetsgivare m.m. börjar med ?Liknande yrkanden? och slutar med ?yrkande 3.?

bort ha följande lydelse:

Många anställda missgynnas enligt utskottets mening av de nuvarande

karensdagsreglerna. Det gäller t.ex. arbetstagare som har mer än en

arbetsgivare. En sådan person kan i dag drabbas av fler karensdagar vid varje

sjuktillfälle. Detsamma gäller dem med deltids- eller skiftarbete samt

timanställda. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till regeländringar. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande karensdag vid flera arbetsgivare m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf291 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Ersättningsnivån (mom. 9)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Ersättningsnivån börjar

med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen skall

vara 90 %. Som ett första steg bör dock nivån höjas till 85 % fr.o.m. den

1 januari 1999. Regeringen bör återkomma med förslag härom. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande ersättningsnivån

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf263 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 10)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),

Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringen mot

kostnader för sjuklön börjar med ?Som redan? och slutar med ?det anförda.? bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det förhållandet att sjuklöneperioden förkortas till 14

dagar fr.o.m. den 1 april 1998 underlättar för de små företagen. Enligt

utskottets mening finns det ändå anledning att göra förbättringar för denna

grupp. För att ytterligare hjälpa de små företagen anser utskottet att

försäkringen mot kostnader för sjuklön bör förbättras och framför allt göras

billigare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N217 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar (mom. 12)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet

Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar börjar med ?Utskottet

har? och slutar med ?och Sf209.? bort ha följande lydelse:

Anorexi och andra ätstörningar är ett stort och växande tonårsproblem som

kräver nya och utvecklade behandlingsmetoder. Uppskattningsvis rör det sig om

200-300 barn som drabbas i landet per år. Tidigare har patienterna vårdats på

sjukhus under långa perioder. Ett projekt vid Sundsvalls sjukhus har visat att

man når bättre resultat om patienten vårdas hemma samtidigt som någon förälder

finns till hands och hjälper honom eller henne att successivt börja äta igen. I

detta skede har patienten och familjen bl.a. regelbunden poliklinisk kontakt.

Tillfällig föräldrapenning utges till dess barnet fyllt 16 år men inte

därefter. Föräldrar till anorexipatienter över 16 år har därför ofta stora

ekonomiska svårigheter till följd av inkomstbortfall. Utskottet anser att

föräldrar som deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra

ätstörningar bör ges rätt till ersättning vid närståendevård. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf209 och med avslag på motion

1997/98:Sf261 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Förtidspension och arvode för politiska uppdrag (mom. 13)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Förtidspension och

arvode för politiska uppdrag börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?motion

Sf202.? bort ha följande lydelse:

Många människor är politiskt förtroendevalda och utför som fritidspolitiker

ett viktigt samhällsarbete. Personer med sjukbidrag eller förtidspension som

uppbär arvode från politiska uppdrag som överstiger för närvarande 8 700 kr per

år får dock sin pension minskad på ett oproportionerligt sätt på grund av detta

arvode. Genom att arvodena för politiska uppdrag varierar från kommun till

kommun kan förtidspensionerade i kommuner med låga ersättningar delta i

samtliga fullmäktigemöten medan förtidspensionerade i en kommun med högre

ersättning kan tvingas att avstå från möten. Detta är enligt utskottets mening

inte rimligt ur demokratisk synpunkt. Utskottet anser att reglerna bör ändras

och att detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande förtidspension och arvode för politiska uppdrag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf202 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Förtidspensionsfrågor i övrigt (mom. 14)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Förtidspensionsfrågor i

övrigt börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och Sf201.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det måste ifrågasättas om det är rätt att ge en dömd

person förtidspension under vistelse i fängelse eller vid rättspsykiatrisk

klinik. Enligt utskottets mening måste det betecknas som cyniskt att man redan

under fängelsetiden bedömer att någon inte kan försörja sig under normala

förhållanden. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag att beslut om

förtidspension inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller

rättspsykiatrisk vårdtid löper.

Vidare anser utskottet att tillämpningen av reglerna för halvt sjukbidrag bör

göras mer flexibla. Att arbeta fyra timmar varje dag passar inte alla. En del

vill arbeta fem timmar en dag och tre timmar dagen därpå. Detta bör vara

möjligt. Utskottet anser att man bör utgå från arbetsmängden och inte från den

faktiska arbetstiden. Reglerna bör enligt utskottet ses över.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande förtidspensionsfrågor i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf201, 1997/98:Sf206 och med

avslag på motion 1997/98:Sf219 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

16. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Fusk och missbruk av

försäkrings- och bidragssystemen börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?i

fråga.? bort ha följande lydelse:

Utskottet har i tidigare sammanhang (bet. 1993/94:SfU2) uttalat bl.a. att det

är viktigt att åtgärder vidtas mot den som medvetet missbrukar försäkrings- och

bidragssystemen och att detta är nödvändigt inte minst för att allmänheten

skall ha ett fortsatt förtroende för de gemensamma systemen. Utskottet ansåg

det värdefullt om regeringen lät göra en kartläggning av i vilken omfattning

det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär och, beroende på

vad kartläggningen utvisade, föreslå åtgärder för att komma till rätta med

bidragfusk. Detta gavs regeringen till känna. Riksrevisionsverket har därefter

gjort en sådan kartläggning, och i en rapport till regeringen bedömt att

effekterna av fusk, överutnyttjande och systembrister totalt uppgår till mellan

5 och 7 miljarder kronor årligen. Efter beslut av riksdagen (bet.

1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231) har försäkringskassan sedan den 1 oktober

1997 fått förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter.

När det gäller medlemmar i kriminella mc-gäng har frågan om hur de får sin

försörjning ställts många gånger och i olika sammanhang. Utskottet anser att

det är hög tid att en kartläggning görs för att utröna hur man skall kunna

hindra medlemmar i dessa mc-gäng från att missbruka välfärdssystemet. Riksdagen

bör därför begära att regeringen gör en sådan kartläggning. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju911 yrkande 7 och med avslag på

motion 1997/98:Sk698 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

17. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Fusk och missbruk av

försäkrings- och bidragssystemen börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?i

fråga.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att bidragsfusk och fusk inom försäkringssystemen är ett hot

mot välfärdspolitiken och ambitionerna att uppnå en rättvis fördelning. En ökad

samkörning av register bör användas som ett medel för att motverka fusk. Det

måste enligt utskottet ankomma på regeringen att med samma iver som när det

gäller bekämpningen av skattefusk bekämpa fusket inom de olika

försäkringssystemen. Alla myndigheter och organisationer som har ansvar för

olika försäkringssystem bör åläggas att uppvisa vilken strategi man har för att

kunna ställa personer rättsligt till svars för brott mot reglerna. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk698 yrkande 5 och med avslag på

motion 1997/98:Ju911 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

18. Försäkringskassorna (mom. 16)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringskassorna

börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?det anförda.? bort ha följande

lydelse:

Med tanke på de svårigheter som försäkringskassorna har för närvarande anser

utskottet att det finns anledning att ifrågasätta alltför stora besparingar på

socialförsäkringsadministrationen. Utskottet befarar att alltför kraftiga

resursminskningar leder till både längre handläggningstider och sämre service.

Risken är således stor att besparingarna drabbar enskilda försäkrade. Även

personalens möjligheter att fullgöra sitt viktiga arbete med rehabilitering och

förebyggande insatser riskerar att försämras. Moderaterna har i motion

1997/98:Sf277 yrkande 8 föreslagit att Riksförsäkringsverket skall erhålla

ytterligare 200 miljoner kronor för att användas bl.a. till

försäkringskassornas administration. Utskottet delar denna uppfattning och

anser på de skäl som framförs av Moderaterna och i de nu behandlade motionerna

att försäkringskassorna bör få ytterligare resurser. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98: Sf253 och

1997/98:Bo518 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1997/98:Sf234,

1997/98:Sf276, 1997/98:Sf288 och 1997/98:Sf298 samt med avslag på motion

1997/98:Sf267 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Försäkringskassorna (mom. 16)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringskassorna

börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?det anförda.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att situationen för försäkringskassorna är mycket

problematisk. Prognoserna visar att anslaget för budgetåret 1997 kommer att

överskridas med 260 miljoner kronor. Överskridandet överstiger i så fall den

medgivna anslagskrediten med 40 miljoner kronor. Utgångsläget inför år 1998 är

därmed mycket besvärligt, vilket kommer att få konsekvenser för

försäkringskassornas arbete med socialförsäkringarna. Ytterligare

personalneddragningar kommer att innebära försämringar i kvalitet, service och

tillgänglighet. Rättssäkerheten kan därmed hotas. Mot bakgrund härav anser

utskottet att regeringen bör utse en kommitté med uppgift att göra en översyn

av försäkringskassornas ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande försäkringskassorna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf267 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98:Sf234, 1997/98:Sf253, 1997/98:Sf276,

1997/98:Sf288, 1997/98:Sf298 och 1997/98:Bo518 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Vissa sjukdomar (mom. 17)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga frågor börjar

med ?I fråga? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

Personer med symtom relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam bör

enligt utskottets mening få sin amalgamsanering utförd inom ramen för

högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom tandvårdsförsäkringen.

Eftersom en sådan sanering är både fysiskt och psykiskt påfrestande orkar

personerna i fråga ofta inte med att få den utförd inom den föreskrivna perio-

den om ett år.

Utskottet anser vidare att kvicksilverförgiftning måste erkännas som sjukdom.

De som drabbats härav kan då få behandling med minskad sjukskrivning som följd.

Vad utskottet anfört bör regeringen som sin mening ge riksdagen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen med bifall till av motion 1997/98:So346 yrkandena 6 och 7 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf212 och 1997/98: So344 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Vissa sjukdomar (mom. 17)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga frågor börjar

med ?Som nämnts? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

Fibromyalgi är en mjukdelsreumatisk sjukdom som drabbar ca 2 % av

befolkningen. I Sverige finns 150 000-200 000 fibromyalgisjuka. Personer med

fibromyalgi upplever sig vara i händerna på vårdpersonal och försäkringskassans

handläggare. Försäkringskassornas bedömningar varierar stort. Vissa

försäkringskassor accepterar diagnosen medan andra har en helt motsatt

uppfattning. Utskottet anser att Riksförsäkringsverket bör tillse att

försäkringskassorna får en gemensam syn på diagnosen fibromyalgi. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So344 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf212 och 1997/98:So346 yrkandena 6 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Bostadsstöd till pensionärer (mom. 20)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Bostadsstöd till

pensionärer börjar med ?Som nämnts? och slutar med ?Bo203 yrkande 7.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att bostadstillägget för pensionärer i själva verket är en

del av pensionssystemet varför kostnaden också borde inlemmas i detta system.

Det bör övervägas om en sådan förändring kan komma till stånd. Regeringen bör

av detta skäl tillsätta en utredning som ser över frågan. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande bostadsstöd till pensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Bo203 yrkande 7 och med avslag på

motion 1997/98:Sf227 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22, motiveringen)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Framtida höjning av

pensionstillskottet börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?So431 yrkande

1.? bort ha följande lydelse:

Saneringen av statens finanser har drabbat pensionärerna hårt. Många

pensionärer lever i dag med mycket små marginaler. Utskottet anser emellertid

att andra former för förbättringar än en höjning av pensionstillskottet, som

föreslås i motion So431, bör väljas. En förändring av pensionstillskottet kan

medföra oacceptabla följdverkningar för genomförandet av pensionsreformen.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion So431 yrkande 1.

24. Familjepolitiken (mom. 25)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar

med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?yrkandena 8 och 9.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den grundläggande och principiella syn på familjepolitiken

som förs fram i motionerna So240 och So639. Den politik som i dag förs präglas

av en kollektivistisk familjesyn innebärande att familjen ses mer som en

hushållsenhet och inte som samhällets viktigaste gemenskap. Denna politiska

utgångspunkt är att det offentliga skall ha en avgörande kontroll över

familjens viktiga beslut och val. Familjen har i dag enligt utskottets mening

en lika viktig roll som i det historiska perspektivet. Väl fungerande familjer

ger trygghet åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Kärnfamiljen

är viktig liksom äktenskapet och andra familjebildningar och samlevnadsformer

som, bygger på frivillighet. Familjepolitiken bör bl.a. mot denna bakgrund

bygga på principer om grundavdrag för barn i skattelagstiftningen, en

lagstadgad rätt och skydd för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidrag samt valfrihet i välfärden när

det gäller rätt att välja barnomsorg, skola och sjukvård, för att nämna några

exempel. De föreslagna förändringarna inom familjepolitiken innebär enligt

utskottets mening ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. På detta sätt

skapas en grund för familjepolitiken som man bör bygga vidare på. En framtida

inriktning måste vara att människorna skall kunna leva på sin inkomst. För att

detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatteuttag efter bärkraft och

försörjningsbörda. Med en sådan grundförutsättning minskar också behovet av

bidrag. Det fortsatta stödet i barnomsorgen skall ha som mål att det skall vara

neutralt i förhållande till barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna

eller den som tillhandahåller barnomsorgen. Därmed kan föräldrarna både välja

grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg. Det är vidare väsentligt

att varje familj genom sparande kan få tillgång till ett grundkapital. Att äga

sin bostad är också en trygghetsfaktor och en sådan möjlighet bör alla ha.

Enligt utskottet är det klart belagt att ägande ökar tryggheten.

Vad utskottet nu anfört om familjepolitiken och den framtida inriktningen av

denna bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So639 yrkande 4 och

1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 och med avslag på motionerna

1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638 yrkande 1, 1997/98:Sf213 yrkande 2,

1997/98:Sf262 yrkande 2, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8

samt 1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

25. Familjepolitiken (mom. 25)

Sigge Godin (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar

med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?Sf224 yrkandena 8 och 9.? bort ha

följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening viktigt att det sker en samlad bedömning av

vad de olika besluten om förändringar av familjepolitiken sammantaget får för

konsekvenser. Konsekvensanalyser av beslut om förändringar inom olika områden

bör alltid genomföras. Familjepolitiken är ett område som i synnerhet under de

senaste åren varit utsatt för en rad skilda beslut, som enligt utskottets

uppfattning oftast resulterat i försämringar av exempelvis barnfamiljers

ekonomi och valfrihet. Därför är det väl motiverat med en sammanhållen

konsekvensanalys av vad de olika besluten har fått för resultat i olika

situationer för de människor som berörs av dem. En sådan analys kan sedan ligga

till grund för att värdera kommande förändringar inom området.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion Sf239

yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf239 yrkande 8 samt med avslag på

motionerna 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638

yrkande 1, 1996/97:So639 yrkande 4, 1997/98Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf224

yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf262 yrkande 2 samt 1997/98:So240 yrkandena 15

och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Familjepolitiken (mom. 25)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar

med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?Sf224 yrkandena 8 och 9.? bort ha

följande lydelse:

Dagens familjepolitiska system omfattar alla barnfamiljer men innehåller

enligt utskottets mening flera oacceptabla orättvisor. Utskottet anser inte det

vara god fördelningspolitik att föräldraförsäkringen ger mest bidrag till dem

som tjänar mest och missgynnar deltidsarbetande och lågavlönade. Den

inkomstrelaterade föräldraförsäkringen har bidragit till att ensamstående

kvinnor med barn i allt större utsträckning blivit beroende av socialbidrag.

Dagens familjepolitiska system saknar den flexibilitet och valfrihet som borde

vara självklar i ett modernt välfärdssamhälle. Familjen är mycket viktig och

samhällets insats måste grundas på insikten att familjer är olika, inte alltid

s.k. kärnfamiljer, men alltid lika mycket värda. Familjepolitiken enligt dagens

modell gynnar ensidigt en form av lösning och bygger på en standardiserad syn

på familjebildningen. Utskottet anser att stöden till barnfamiljerna bör

samordnas. För barn i förskoleåldern bör föräldraförsäkring, barnbidrag och

flerbarnstillägg slås ihop till ett samlat stöd lika för varje barn i

åldersgruppen 0-6 år. På så sätt ges grundtrygghet under hela förskoletiden.

Det garanterar en grundnivå varje månad och möjlighet att disponera stödet

under den tid och på det sätt som passar familjens behov, något som motsvarar

dagens föräldraförsäkring. Det ger möjlighet att välja att vara hemma eller

betala för barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Stödet ger också

möjlighet till konsumtionsstöd, motsvarande dagens barnbidrag. Familjestödet

skall vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader.

Båda föräldrarna skall ges möjlighet att ta ut föräldraledighet och för att

stimulera detta anser utskottet att dagens s.k. pappamånad skall bibehållas.

Familjestödet blir rättvist eftersom det är lika för varje barn. Dessutom ger

det föräldrarna stor valfrihet. För åldersgruppen 7-16 år skall nuvarande

obeskattade barnbidrag bibehållas. En reformering av det familjepolitiska

stödet såsom här beskrivits skall kombineras med att rätten till full

tjänstledighet för vård av barn förlängs till dess barnet fyllt 3 år och rätt

till förkortad arbetstid till dess barnet fyller 8 år. Regeringen bör enligt

utskottets uppfattning tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet

och därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på

grundtrygghet. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638

yrkande 1, 1997/98:Sf213 yrkande 2 och 1997/98: Sf262 yrkande 2 och med

avslag på motionerna 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8,

1996/97:So639 yrkande 4, 1997/98: Sf224 yrkandena 8 och 9 samt

1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

27. Familjepolitiken (mom. 25)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar

med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?yrkandena 8 och 9.? bort ha

följande lydelse:

Dagens stöd till barnfamiljer strider enligt utskottets uppfattning mot

viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och en god fördelningspolitik.

Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i

praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Det system som

byggts upp har flera anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk synvinkel.

Barnomsorgssubventionerna har i stor utsträckning tillfallit redan resursstarka

hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har

innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget

utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga

hushåll. Enligt utskottets mening värderas heller inte hemarbete i den

utsträckning som borde ske. Hemarbete måste utföras och är viktigt, inte minst

ur livskvalitetssynpunkt, men signalerna i dagens samhälle är att alla bör

förvärvsarbeta på heltid även under perioder då arbetsbelastningen i hemmet är

som störst, till exempel under småbarnsperioden. Arbete som utförs utanför den

etablerade arbetsmarknaden värderas lågt. Det kan noteras att vård och

underhåll av maskiner utgör en skattebas och räknas som ett värde i BNP, medan

däremot vård och underhåll av människor inte räknas i skattesammanhang och inte

alls registreras i den ekonomiska statistiken. Enligt utskottets mening bör en

bred översyn av hela det ekonomiska stödet till barnfamiljer företas.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna So636 yrkande 8 och

Sf224 yrkandena 8 och 9 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkande 8 och

1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9 och med avslag på motionerna 1996/97:Sf223

yrkande 1, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So638 yrkande 1, 1996/97:So639

yrkande 4, 1997/98:Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf262 yrkande 2 samt

1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

28. Utvärdering av vårdnadsbidragsreformen (mom. 26)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar

med ?Utskottet avstyrker? och slutar med ?vårdnadsbidragsreformen.? bort ha

följande lydelse:

Vårdnadsbidraget var ett sätt att få ett mer rättvist familjestöd, och det

ökade valfriheten för barnfamiljerna. Avskaffandet av bl.a. denna förmån har

bidragit till att barnfamiljerna varit särskilt utsatta under den tid som den

ekonomiska saneringen pågått. Enligt utskottets uppfattning finns det starka

skäl som talar för att en utvärdering av denna reform bör ske oaktat förmånen

inte längre finns.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande utvärdering av vårdnadsbidragsreformen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf262 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Beskattat barnbidrag (mom. 29)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Barnbidrag börjar med

?Det allmänna? och slutar med ?Sf294 yrkande 7.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör av fördelningspolitiska skäl ett höjt och

beskattat barnbidrag på 1 100 kr per barn och månad införas. På så sätt får

barnbidragsmottagare med lägst förvärvsinkomst en förstärkning av sin ekonomi,

vilken betalas av dem med höga inkomster.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande beskattat barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf294 yrkande 7 och med anledning

av motion 1996/97:Sf253 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

30. Utformningen av föräldraförsäkringen (mom. 31)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen

börjar med ?Ovan har? och slutar med ?yrkandena 12, 14 och 15.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar de uppfattningar som förs fram i motion A820.

Förvärvsfrekvensen hos kvinnor och män är i dag i stort sett lika. Emellertid

har fördelningen av ansvaret för hem och familj inte ökat i samma grad. Kvinnor

utnyttjar i väsentligt högre grad tiden i föräldraförsäkringen och är också de

som oftast är hemma för vård av sjukt barn. En lång rad av förändringar måste

enligt utskottets mening komma till stånd för att ändra denna ojämna

ansvarsfördelning. Införandet av den s.k. pappamånaden kan successivt innebära

att fler fäder utnyttjar en större del av tiden i föräldraförsäkringen, och

kanske också får en större insikt i och kunskap om arbetsuppgifterna i hemmet.

En ökad föräldraledighet för fäderna är inte bara viktig för barnen utan kan

också medverka till att förändra attityder hos chefer och arbetsledare så att

de ser föräldraledigheten som något naturligt att utgå från vid planering och

organisation av arbetet. Ett ytterligare skäl att öka fädernas uttag av

föräldrapenning är att kvinnors möjligheter att nå jämställdhet på

arbetsmarknaden är begränsade så länge det praktiska ansvaret för hushåll och

barn huvudsakligen vilar på dem. Enligt utskottets mening är en kombination av

morot och piska, ett villkorat stöd, användbar i det ekonomiska stödet till

småbarnsföräldrar.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion A820

yrkande 21 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande utformningen av föräldraförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A820 yrkande 18 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Kvoterad föräldraledighet (mom. 32)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen

börjar med ?Ovan har? och slutar med ?A804 yrkandena 12, 14 och 15.?. bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skall ersättningen i föräldraförsäkringen år

1999 höjas till 85 % av SGI och med en målsättning att höja ersättningen till

90 %. Det finns skäl att öka pappornas möjligheter att självständigt ta ansvar

för barn och hem och då räcker det inte med bara en månads kvoterad ledighet

vardera för mamman och pappan. Utskottet anser därför att de kvoterade

föräldramånaderna successivt skall byggas ut. Då män oftast har en högre

inkomst än kvinnorna och fall kan inträffa där pappan av familjeekonomiska skäl

avstår från sin föräldraledighet bör den den s.k. mamma/pappamånaden ersättas

på en högre nivå. Riksdagen har beslutat höja ersättningen i

föräldraförsäkringen till 80 % men utskottet anser att detta ger otillräckliga

incitament för pappornas uttag av föräldraledighet. Den kvoterade månaden bör

därför ersättas med 90 %.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande kvoterad föräldraledighet

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So637 yrkande 1 och

1997/98:So677 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

32. Utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m. (mom. 33)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen

börjar med ?Ovan har? och slutar med ?12, 14 och 15.?. bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är ett av de viktigaste stegen in i framtiden

att fler pappor tar aktiv del i omvårdnaden av barnen och i det dagliga

omsorgsarbetet i hemmet. Pappor som en gång tagit aktiv del i omvårdnaden av

sina barn släpper inte kontakten med dem vid en eventuell separation. Män bör

därför enligt utskottets mening mer än som sker i dag ställa krav på sin rätt

till föräldraledighet. Utskottet menar att den nuvarande pappamånaden inte är

tillräcklig utan att den bör utökas till tre månader.

För många tusen kvinnor per år innebär föräldraskapet att de sätter sig i

ekonomisk beroendeställning antingen till en partner eller till socialtjänsten.

Detta gäller de kvinnor som i dag uppbär föräldrapenning enbart på garantinivån

60 kr per dag. En sådan ersättning kan man inte försörja sig på. Utskottet

anser därför att för att förbättra den ekonomiska situationen för den som

saknar sjukpenninggrundande inkomst bör ersättning enligt föräldraförsäkringen

utges med 180 kr per dag eller 5 400 kr per månad före skatt. På så sätt

erhålles en ekonomisk grundtrygghet i en av livets sårbara faser. Utskottet

anser att förslaget kan finansieras genom bl.a. ett slopande av de

föräldrapenningdagar som ersätts enbart på garantinivå. Vad utskottet nu anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf236 yrkande 1, 1997/98:A804

yrkandena 12 och 15 och 1997/98:So805 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1996/97:Sf236 yrkande 2, 1997/98:A804 yrkande 14, 1997/98:Sf281

och 1997/98:So805 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

33. Uppföljning av tillfällig föräldrapenning (mom. 34)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen

börjar med ?I motion? och slutar med ?och kontrollmöjligheter.? bort ha

följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit lär det förekomma att föräldrar vid egen sjukdom

och för att slippa karensdagen i sjukförsäkringen utnyttjar möjligheten att ta

ledigt för vård av sjukt barn. Ett sådant förfarande är oacceptabelt, och

enligt utskottets mening bör såväl regeringen som RFV noga följa utvecklingen

så att missbruk kan beivras.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande uppföljning av tillfällig föräldrapenning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf279 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Kontaktdagar (mom. 35)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen

börjar med ?Slopandet av? och slutar med ?Sf282.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör två kontaktdagar för varje läsår införas

för skolbarn mellan åtta och tolv år. Detta kommer att främja samarbetet och

samverkan mellan skolan, barnet och föräldrarna. Sådana kontaktdagar skall dock

endast få förläggas till ordinarie skoldagar och inte till sådana dagar som

exempelvis examensdagar.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande kontaktdagar

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf207 och med anledning av

motionerna 1996/97:A707 yrkande 3 och 1997/98:Sf282 samt med avslag på

motion 1996/97:Sf37 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

35. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar

med ?Lagen om? och slutar med ?Sf238 yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

Utskottets uppfattning är att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt

försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har tillräckligt med

resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall prövas av de

sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när resurser

saknas för att täcka de nödvändiga utgifterna. Socialbidragsnormen skall vara

den gräns vid vilken det ekonomiska ansvaret inte längre utkrävs direkt. Om

under-hållskraven gör att den underhållsskyldige hamnar under

socialbidragsnormen träder det offentliga in med lån och inte med bidrag. Det

statliga engagemanget i systemet blir att se till att man bevakar denna

eventuella skuld och ser till att den betalas tillbaka. Underhållsskulder bör

behandlas med hög prioritet och jämföras med t.ex. skatteskulder. Ett stort

problem är att den återbetalningsskyldiga förälderns samlade försörjningsbörda

beaktas på så sätt att den procentsats per barn som används vid beräkningen av

återbetalningsskyldigheten minskar med antalet barn som han eller hon skall

försörja. Således minskar återbetalningsskyldigheten om föräldern får barn i

ett nytt förhållande. Detta har uppmuntrat till nya familjebildningar utan att

den underhållsskyldige har fått vidkännas det naturliga ansvaret för tidigare

barn. Denna möjlighet bör därför tas bort i det system som utskottet nu

förordar. Utskottet anser också att inkomstprövning gentemot vårdnadshavarens

inkomst bör göras. Med ett sådant reformerat underhållsstöd uppnår man samma

materiella trygghet för barnet som i dag. Föräldraansvaret blir mycket

tydligare och det kommer inte längre att gå att smita ifrån sitt ansvar

samtidigt som incitamenten för den typ av fusk och överutnyttjande vi i dag ser

försvinner. Kostnaden för underhållsstöd begränsas i systemet till de barn vars

faderskap är helt okänt samt för bevakning av utbetalt socialbidrag i form av

underhållsstöd. Utskottet vill slutligen framhålla att om grundavdraget i det

nuvarande systemet med underhållsstöd varit 48 000 kr i stället för 24 000

kronor hade detta inneburit att de med lägst inkomster inte hade drabbats så

hårt som de nu gjort.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande reformerat underhållsstöd

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf279 yrkande 5 och

1997/98:Sf238 yrkande 2 samt med avslag på motion 1997/98:Sf306 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Underhållsstöd som börjar

med ?Utskottet anser? och slutar med ?Sf306 yrkande 4.? bort ha följande

lydelse:

Utskottets utgångspunkt är densamma som föräldrabalkens, nämligen

föräldrarnas gemensamma ansvar för sina barn och den gemensamma ekonomiska

skyldigheten att sörja för barnens ekonomiska behov. Enligt föräldrabalken

skall föräldrarna gemensamt sörja för underhåll av barnet efter vad som är

skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska

möjligheter. Föräldrarnas försörjningsskyldighet är dock inte absolut utan

beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. När föräldrarna

av någon anledning inte klarar att sörja för sina barn upp till den nivå som

Socialstyrelsen enligt Konsumentverkets beräkningar har kommit fram till, är

det dock det allmännas ansvar att gå in och försörja barnen så att de når upp

till den rimliga försörjningsnivån. Detta stöd skall dock inte vara generellt

utan behovsprövat. Utskottet förordar en modell som tar hänsyn till behoven och

där utfyllnadsbidraget just fyller ut den del mellan vad de båda föräldrarna

kan betala och barnets behov. Det innebär att underhållsbidraget storlek

bestäms genom att man fördelar kostnaderna för barnet mellan föräldrarna i

relation till storleken av deras nettoinkomster. Därefter kontrolleras att

varje förälder kan försörja sig själv. Om då det preliminära underhållsbidrag

man kommit fram till är så stort att den bidragsansvarige inte får kvar

tillräckligt med pengar för att klara sin egen försörjning måste

underhållsbidraget minskas. Är det så att boföräldern efter det preliminära

underhållsbidraget inte har tillräckligt mycket pengar kvar för att klara sin

försörjning får den bidragsansvarige föräldern, om han eller hon kan, betala

mer i underhållsbidrag. När underhållsstödet till barnet skall bedömas måste

man utgå från barnets behov. Detta behov bör man, som i dag, beräkna utifrån

schabloner som motsvarar vad ett barn i en viss ålder kostar. Enligt vår

uppfattning bör inte utfyllnadsbidrag utgå om barnet på grund av egna inkomster

eller tillgångar saknar behov av underhåll från föräldrarna. Inte heller bör

utfyllnadsbidrag utgå om föräldrarna själva gemensamt har förmåga att försörja

sina barn. En förälder bör alltid få förbehålla sig ett visst belopp för sin

egen försörjning. Hur stort detta belopp skall vara kan dock diskuteras. I

princip anser utskottet att ensamstående föräldrar skall få förbehålla sig ett

större belopp än andra.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf306

yrkande 4 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande reformerat underhållsstöd

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf306 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1997/98:Sf279 yrkande 5 och 1997/98: Sf238 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Behandling av de underhållsskyldiga (mom. 38)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar

med ?Utskottet anser? och slutar med ?Sf306 yrkande 4.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att grundprinciperna i det nya underhållsstödet väsentligen

är riktiga och innebär att föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barn

klargörs. Vissa underhållsskyldiga i små ekonomiska omständigheter har dock

drabbats oskäligt hårt av det nya systemet. Enligt uppgift av RFV kommer

anslaget för innevarande år att överskridas med ca 588 miljoner kronor. Detta

överskridande beror enligt utskottets mening bl.a. på en felbedömning av

effekten av att grundavdragets storlek är 24 000 kr och inte 48 000 kr som

föreslogs i den departementspromemoria som låg till grund för propositionen.

Utskottet har accepterat att anslaget för underhållsstödet ökats på

tilläggsbudget för att täcka ett underskott men anser det inte acceptabelt att

innevarande års överskridande skall finansieras genom nedjusteringar

nästkommande fyra år. Risken blir då stor att detta kommer att påverka nivån i

underhållsstödet. De som kommer att drabbas är underhållsskyldiga och

boföräldrar. Många underhållsskyldiga föräldrar har heller inte råd att träffa

sina barn då ekonomin inte tillåter dem att ha sådana utgifter som är

förknippade med umgänge eller att resa och träffa barnen om de är bosatta på

annan ort. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att vidhålla

sådana bestämmelser som kränker de underhållsskyldiga och förhindrar barnen att

ha en god och nära kontakt med sina föräldrar.

Utskottet anser vidare att kostnader för ränta skall beaktas vid

fastställandet av inkomstunderlaget.

Vad utskottet med anledning av motion Sf264 yrkandena 1 och 3 sålunda anfört

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande behandling av de underhållsskyldiga

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf264 yrkandena 1 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Underhållsstöd för familjehemsplacerade barn (mom. 40)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar

med ?I bidragsförskottssystemet? och slutar med ?So678 yrkande 1.? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall föräldrar inte behöva ansöka om jämkning av

beslut som innebär att de trots dålig ekonomi skall bidra till kostnaderna för

familjehemsplacering. Kommunerna bör därför återfå möjligheten att ansöka om

underhållsstöd för barn som är familjehemsplacerade.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande underhållsstöd för familjehemsplacerade barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So678 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Delpension (mom. 44)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Delpension som börjar med

?Utskottet har? och slutar med ?Sf304 yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

Delpensionen är någonting mellan förtidspension och förtida uttag av

ålderspension. Enligt utskottets mening fyller delpensionen inte något

socialpolitiskt mål. Den ger snarare en möjlighet till en lugnare avtrappning

inför den egentliga pensionen. Utskottet anser att delpensionen bör avskaffas

från den 1 januari 1998. Efter detta datum bör inga nya ansökningar godtas.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande delpension

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf304 yrkande 1 beslutar att

avskaffa delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1998,

40. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som

börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande

lydelse:

En väl fungerande arbetsskadeförsäkring skall konstrueras så att den

motverkar arbetsskador och arbetsolycksfall. Försäkringen måste stimulera till

att motverka skadliga arbetsmiljöer och dåliga arbetsbetingelser. Enligt

utskottets uppfattning ger en arbetsskadeförsäkring i offentlig regi inte

sådana stimulanser. Arbetsskadeförsäkringen bör därför vara fri från statlig

styrning och finansiering. Utskottet anser att det måste finnas ett direkt

samband mellan den enskilda arbetsgivarens utgifter för arbetsskadeförsäkringen

och skadeutfallet. Detta kan endast åstadkommas genom att den nuvarande

försäkringen ersättts med en obligatorisk arbetsskadeförsäkring tecknad av

arbetsgivaren. Denna skyldighet skall dock, enligt utskottets mening, inte

omfatta enmansföretag. Dessa får i stället teckna en vanlig

olycksfallsförsäkring. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande arbetsskadeförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkande 10 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11 och 1997/98:A271

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som

börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör arbetsgivaren i lag åläggas att teckna en

arbetsskadeförsäkring för arbetsolycksfall. Försäkringen skall kunna tecknas på

den privata försäkringsmarknaden och bör vara primär, dvs. den bör överta de

kostnader för arbetsolycksfall som ligger på sjukförsäkringen. Utskottet anser

att det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande arbetsskadeförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf305 yrkande 11 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:A271 yrkande 6 samt 1997/98:So240

yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som

börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande

lydelse:

Den 1 januari 1993 skärptes både begreppet skadlig inverkan och sambandet

mellan skadlig inverkan och aktuell ohälsa. Skärpningen fick främst betydelse

för rätten till arbetsskadeersättning vid belastningsskador, vilket i stor

utsträckning drabbat kvinnor. Enligt utskottets mening har också incitamenten

för arbetsgivaren att vidta sanerande åtgärder minskat. Utskottet anser att

arbetsskadebegreppet och bevisregeln skall återställas till vad som gällde före

den 1 januari 1993.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande arbetsskadeförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A271 yrkande 6 samt med avslag på

motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11 och 1997/98:So240

yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som

börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?A271 yrkande 7.? bort ha följande

lydelse:

I Sverige finns i dag tusentals personer som får allvarliga besvär när de

vistas i närheten av elektrisk utrustning. Elöverkänslighet drabbar också

oftare kvinnor än män. Enligt utskottets mening bör elöverkänslighet erkännas

som arbetsskada. Det skulle medföra ökade krav på arbetsgivare och tillverkare

av elektrisk teknik. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande elöverkänslighet som arbetsskada

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A271 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Livräntenivån (mom. 47)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som

börjar med ?På grund? och slutar med ?Sf304 yrkande 2.? bort ha följande

lydelse:

I enlighet med vad som anförts i motion Sf304 anser utskottet att

livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen bör sänkas till 80 % för nytillkommande

efter den 1 januari 1998.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande livräntenivån

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sf304 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)

anför:

Den 20 november beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna

och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena

i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.

Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för

steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk

självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till

kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma.

Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så

starkt att Sverige kan försvaras.

När riksdagens majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan

inriktning av politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande den del av vår

politik som berör utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

4)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 8 461 miljoner

kronor.

De föreslagna besparingarna har som mål att ytterligare betona arbetslinjen i

socialförsäkringen. Förslagen skall ses mot bakgrund av de i annat sammanhang

föreslagna skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare. Vi anser att det

finns stora ekonomiska fördelar med finansiell samordning, vilket avspeglas i

vårt ramförslag, se även nedan under rubiken Särskilt om finansiell samordning

(FINSAM).

Besparingarna i övrigt uppnås genom att ersättningsnivån i

sjukpenningförsäkringen inte höjs den 1 januari 1998, att ytterligare en

karensdag införs i sjukpenningförsäkringen samt att den sjukpenninggrundande

inkomsten beräknas på de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med

basbeloppet. Även föräldrapenningen bör beräknas på samma sätt. Vidare minskas

kostnaderna genom ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås

vidare genom att personskador till följd av trafikolyckor förs över till

trafikskadeförsäkringen. Den enskilde bör till följd härav kompenseras med

sänkta egenavgifter.

Däremot anser vi att förkortningen av sjuklöneperioden till 14 dagar bör

genomföras redan fr.o.m. den 1 januari 1998. Vi anser vidare att Kilens

verksamhet för läkemedelsberoende är viktig och att en neddragning av den kan

få negativa konsekvenser genom ökade kostnader för sjukskrivningar och

förtidspensioner. På grund härav anser vi att 6 miljoner kronor av anslaget A 1

bör avsättas för Kilens verksamhet för budgetåret 1998.

A 2 Förtidspensioner

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 750 miljoner

kronor.

Enligt vår uppfattning bör nödvändiga besparingar genomföras genom åtgärder

som höjer den faktiska pensionsåldern, t.ex. genom att öka insatserna inom

rehabiliteringen. Vidare kan kostnaderna för förtidspension minska genom en

ökad kontroll av förtidspensioner.

B 1 Riksförsäkringsverket

Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 1 på sammanlagt 200

miljoner kronor.

Med hänsyn dels till ökade insatser för rehabilitering och samordning, dels

till den arbetsbörda som försäkringskassorna har anser vi att

socialförsäkringsadministrationen bör få ytterligare medel. Vi har i

reservation nr 18 redovisat att vi anser att försäkringskassorna bör få

ytterligare resurser.

Särskilt om finansiell samordning (FINSAM)

I en reservation (nr 6) ovan av Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna

har dessa partier framhållit att regeringens förslag till samverkansform även

med de av utskottsmajoriteten föreslagna förändringarna är otillräckligt för

att uppnå ett sådant organiserat samarbete mellan försäkringskassa, kommuner,

landsting och arbetsförmedling som erfordras för att förbättra

rehabiliteringen. Moderaterna delar helt den uppfattning som framförs i

reservationen, nämligen att en sådan finansiell samordning som bedrivs enligt

lagen 1992:863 bör permanentas och införas i hela landet. Liksom dessa partier

anser vi att det av de föreslagna lagändringarna måste framgå att kommunerna,

landstingen, försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna skall samarbeta såväl

organisatoriskt som finansiellt. Vi vill också understryka vikten av att

kostnaderna för sjukpenning ingår i denna finansiella samordning och anser

liksom nämnda partier att försäkringskassan skall ha full beslutanderätt över

sjukpenninganslaget och att medel som frigjorts genom besparingar kan användas

till såväl vård som medicinsk rehabilitering.

På grund av reglerna för den nya budgetprocessen med dess krav på att

riksdagen för varje utgiftsområde skall ta ställning till fördelningen mellan

anslagen och andra frågor som har budgeteffekter - även om effekterna som med

en FINSAM-modell innebär minskade utgifter - genom ett enda beslut har vi inte

kunnat delta i reservationen eftersom det i så fall innebär ett aktivt

stödjande av regeringens förslag till medelsfördelning för utgiftsområde 10.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(mom. 18)

Moderaterna anser att det är positivt att bostadstillägget för pensionärer höjs

till 85 % och att pensionsutbetalningarna tidigareläggs. Den ryckighet som

kännetecknar regeringens politik bör dock påpekas i detta sammanhang.

Moderaterna föreslår att utgiftsområde 11 tillförs ytterligare 1 615 miljoner

kronor. Av dessa medel bör anslaget A 1 Ålderspensioner tillföras 600 miljoner

kronor för att värdesäkra pensionerna. Vidare bör anslaget för

efterlevandepensioner tillföras ytterligare 900 miljoner kronor för att

inkomstprövningen av änkepensionerna skall kunna tas bort och

omställningspensionen förlängas till tolv månader. Moderaterna står fast vid

kravet på att fritidsfastighet och privat pensionssparande inte skall räknas

med i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägget. För bostadstillägg till

pensionärer bör därför anslås 120 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit.

Moderaterna anser vidare att frågan om äldre invandrare som inte har

folkpension måste lösas. Det är inte rimligt att kommunernas ekonomi urholkas

alltmer på grund av ökade socialbidrag till grupper som egentligen borde

kompenseras av staten. Staten bör ta över ansvaret och betala någon form av

pension till dessa äldre invandrare.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)

A 1 Barnbidrag

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på 2 300 miljoner kronor.

Besparingarna skall uppnås genom att den föreslagna höjningen av barnbidraget

inte genomförs. I stället skall ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år

införas vid den kommunala beskattningen. Detta innebär ett nettobidrag med 900

kronor per barn och månad.

A 2 Föräldraförsäkringen

Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på 1 700 miljoner kronor.

Besparingarna uppnås genom att riksdagens beslut om att kompensationsnivån i

föräldraförsäkringen skall vara 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998 rivs upp så att

den nuvarande nivån på 75 % även kommer att gälla från nämnda tidpunkt. Vidare

skall föräldrapenningen i likhet med sjukpenningen beräknas på ett genomsnitt

av de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet.

Havandeskapspenningen skall samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1998 och frigjorda resurser skall överföras till anslaget A 1

Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vidare skall ett vårdnadsbidrag införas och rätt till avdrag för styrkta

barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas rättvisa mellan alla

barnfamiljer och möjliggör för alla att välja den omsorg som bäst passar den

egna familjen.

2. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)

Sigge Godin (fp) anför:

Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år 1998 har temat ?jobb, vård,

skola? och innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt

med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och omsorg men även för

utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se

reservationen 1 och 29 i bet. 1997/98:FiU1). Även om våra anslagsyrkanden för

något utgiftsområde ryms inom den beslutade utgiftsramen är vårt budgetförslag

en helhet, och det är i detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja våra

anslagsyrkanden.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

4)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på sammanlagt 45

miljoner kronor.

Folkpartiet anser att en väsentlig förbättring bör göras av närståendepenning

och den därtill kopplade rätten till ledighet för vård av en svårt sjuk person.

Antalet dagar bör enligt vår mening fördubblas fr.o.m. den 1 januari 1998. En

sådan åtgärd ger både humanitära och ekonomiska vinster och innebär en minskad

belastning på vårdplatser inom landstingen. Vi anser vidare att föräldrar till

barn i åldern 16 till 18 år som behandlas mot anorexi eller andra ätstörningar

skall kunna få närståendepenning när de stannar hemma med barnet under

vårdtiden. Enligt Folkpartiets mening bör vidare sjuklöneperioden förkortas

fr.o.m. den 1 januari 1998. Som framgår av reservation nr 6 anser vi att

samverkan av FINSAM-modell bör införas i hela landet.

A 2 Förtidspensioner

Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 500 miljoner

kronor. Besparingarna uppnås enligt vår mening genom en ökad kontroll av

förtidspensioner, aktivering av sjukpenningmedel och en effektivare

rehabilitering av långtidssjukskrivna.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 80

miljoner kronor.

Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för socialförsäkringssystemets

legitimitet att fusk beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna tillföras

ytterligare 80 miljoner kronor för att motverka fusk och överutnyttjande av

socialförsäkringen. Om inte försäkringskassorna får mer resurser kommer de

ytterligare personalneddragningar som blir nödvändiga att ge försämringar i

kvalitet, service och tillgänglighet.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(mom. 18)

Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom utgiftsområdet på totalt 1 070

miljoner kronor för att täcka en återgång till tolv månaders

omställningspension och för att inkomstprövningen av änkepensionerna skall

kunna upphöra. Vidare anser Folkpartiet att fritidsfastigheter inte bör tas med

i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägg till pensionärer. Folkpartiet har

konsekvent motsatt sig dessa försämringar. Regeringen använder

socialförsäkringssystemet som en budgetregulator. Den ryckighet detta innebär

är otillfredsställande. Folkpartiet förordar i stället ett stabilt

socialförsäkringssystem som innehåller tre obligatoriska försäkringar för

pension, sjukdom och arbetslöshet.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)

A 2 Föräldraförsäkringen

Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2 på sammanlagt 465 miljoner

kronor. Besparingarna genomförs enligt följande. Vi anser att ersättningen för

den s.k. mamma/pappamånaden fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.

På så sätt stimuleras männen att ta ut sin pappamånad. Om förhöjd ersättning

inte utgår finns risk för att pappan av familjekonomiska skäl väljer bort denna

månad. Samtidigt vill vi slopa ersättningsrätten för de 90 dagar som ersätts

enbart på garantinivån, 60 kr per dag. På detta sätt erhålls en nettobesparing

inom anslaget på 465 miljoner kronor.

A 3 Underhållsstöd

Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3 på 300 miljoner kronor.

Genom det nya system för underhållsstöd som vi föreslår uppnås nämnda

besparing.

3. Vänsterpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

4)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på sammanlagt 105

miljoner kronor.

Enligt Vänsterpartiets uppfattning är det inte rimligt att använda resurser

som egentligen är avsedda för rehabilitering till att i stället förstärka

socialförsäkringsadministrationen. Vi föreslår därför, i förhållande till

förslagen i budgetpropositionen, att ytterligare 100 miljoner kronor avsätts

för rehabilitering.

Vi anser vidare att närståendepenning och avgiftsfria sjukvårdsförmåner skall

utges till alla hivsmittade och deras anhöriga och inte bara till dem som

smittats inom den svenska hälso- och sjukvården samt att anhörigbegreppet fullt

ut skall gälla även homosexuella sambor.

Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör företag med högst tio anställda

undantas från kravet att betala sjuklön. Trots återställd sjuklöneperiod kan

rädslan för höga sjuklönekostnader motverka att företag expanderar. Samtidigt

är det i de små företagen som risken för utestängningseffekter är som störst i

den meningen att kroniskt sjuka och arbetshandikappade kan komma att stängas

ute från arbetsmarknaden.

A 2 Förtidspensioner

Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 2 på sammanlagt 5

miljoner kronor.

Vänsterpartiet anser att förtidspensionärer som fortfarande omfattas av de

numera upphävda reglerna om s.k. undantagande i vissa fall skall slippa detta.

Undantag från inbetalning av ATP-avgifter försvann år 1981 men de som gått i

konkurs innan dess omfattas alltjämt. Det är enligt vår mening inte rimligt att

dessa människor, som mer eller mindre tvingats av kronofogden att begära att få

slippa betala avgifterna, skall straffas dubbelt.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 200

miljoner kronor.

De senaste åren har försäkringskassorna fått vidkännas kraftiga besparingar.

Ett minskat antal handläggare och en lång rad regeländringar har lett till att

försäkringskassorna inte getts tillräckligt med utrymme för vare sig inlärning

eller utbildning. Om en redan hårt pressad administration skall åta sig att

hantera den ökning av antalet sjukfall som blir en följd av den kortare

sjuklöneperioden torde situationen bli närmast ohållbar. På grund av den ökade

arbetsbelastningen för försäkringskassorna anser Vänsterpartiet att

försäkringskassorna bör få ytterligare resurser till sitt förfogande.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(mom. 18)

Vänsterpartiet tillför utgiftsområdet 810 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit. Bland annat bör anslås 10 miljoner kronor till ålderspensioner för

att staten skall ta ansvar för de pensionerade invandrare som i dag tvingas

leva på socialbidrag. Vidare anser Vänsterpartiet att inkomstprövningen av

änkepensionerna innebär en grundstöt mot tilliten och förtroendet för de

generella och obligatoriska socialförsäkringarna. Behovsprövningen är

fördelningspolitiskt felaktig och bör avskaffas. Anslaget för

efterlevandepensioner tillförs av denna anledning 800 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)

Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 2 på sammanlagt 200

miljoner kronor. Ett viktigt jämställdhetsmål är att männen tar större ansvar

för barnen. Rimligen borde detta kunna ske utan ekonomisk stimulans, men en

sådan kan vara viktig då männen oftast har högre lön än kvinnorna och det av

familjeekonomiska skäl kan bli så att pappan avstår från att ta ut sin

ledighet. Vänsterpartiet anser därför att ersättningsnivån för pappamånaden

fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.

4. Miljöpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

4)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Miljöpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 950 miljoner

kronor.

Besparingarna uppnås enligt Miljöpartiets uppfattning genom införandet av ett

s.k. brutet tak i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna, dvs. att

ersättningsnivån bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och till

40 % på inkomster däröver. Vidare anser vi att det övre taket för ersättning i

sjukförsäkringen skall sänkas till 6,5 basbelopp. Vi anser också att samverkan

av FINSAM-modell bör införas i hela landet, se reservation nr 6.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Miljöpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 140

miljoner kronor.

Vi anser att en ny gemensam organisation skall skapas genom en sammanslagning

av försäkringskassan, arbetsförmedlingen samt vissa delar av kommunens

socialtjänst och landstingets öppensjukvård. En sådan organisation, som innebär

effektiviseringsvinster vad gäller administrationen, beräknas dock ge full

effekt fr.o.m. år 2000. I avvaktan härpå behöver försäkringskassornas budget

förstärkas.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(mom. 18)

Miljöpartiet anser att den statliga pensionen skall bygga på principen om

grundtrygghet. Det reformerade pensionssystemet som riksdagen fattat ett

principbeslut om anser Miljöpartiet vara ett steg helt i fel riktning. För att

ge pensionärer möjlighet att behålla mindre fritidshus bör anslaget A 3

Bostadstillägg till pensionärer tillföras 20 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)

A 2 Föräldraförsäkringen

Miljöpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 220 miljoner

kronor. Vi anser att ersättningen i föräldraförsäkringen under de första tolv

månaderna skall vara 85 % av SGI på inkomster upp till 4,2 basbelopp samt 40 %

på överskjutande inkomstdel och att det s.k. taket i föräldraförsäkringen skall

sänkas till 6,5 basbelopp. Vidare anser vi att garantinivån i

föräldraförsäkringen skall vara 180 kr per dag och att i stället de 90 dagarna

med ersättning på enbart garantinivå bör slopas. En sådan förändring kan ge de

föräldrar som saknar SGI, och således enbart får ersättning med 60 kr per dag,

en grundtrygghet uppgående till 5 400 kronor per månad.

5. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)

Rose-Marie Frebran (kd) anför:

Mer tid för barnen och en bra vård och omsorg är viktiga förutsättningar i

Kristdemokraternas budgetalternativ. Genom en rättvis fördelningspolitik görs

en stor satsning på pensionärerna. För att klara välfärden innehåller det

kristdemokratiska alternativet omfattande förslag på tillväxt- och

företagarfrämjande åtgärder.

Kristdemokraternas förslag till ramar för utgiftsområdena 10, 11 och 12

avviker från de av riksdagens majoritet fastslagna. Därför redovisar vi våra

förslag i detta särskilda yttrande med undantag för en reservation (nr 6) om

FINSAM-samverkan.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.

4)

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 6 260

miljoner kronor.

De av Kristdemokraterna föreslagna besparingarna uppnås genom införandet av

ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd och

genom en ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst. Vi anser att

sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på genomsnittsinkomsten under de

senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall

vara sjukpenninggrundande. Vidare anser vi att besparingar kan göras genom

bättre underbyggda beslut och ökad kontroll av sjukpenningutbetalningar. Som

framgår av reservation nr 6 anser vi att samverkan av FINSAM-modell bör införas

i hela landet.

Däremot anser vi att det måste till en ökad satsning på rehabilitering. Genom

att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till rehabilitering kan kostnaderna

för sjukpenning minskas med totalt 800 miljoner kronor. När det gäller

kostnaden för arbetslivsinriktad rehabilitering för gravt synskadade anser vi

att Riksförsäkringsverket bör behålla 10 miljoner kronor för att finansiera

rehabilitering av denna grupp. En sådan lösning bör prövas som en

försöksverksamhet under år 1998. Vi anser också att förkortningen av

arbetsgivarnas sjuklöneansvar från 28 till 14 dagar skall införas redan fr.o.m.

den 1 januari 1998.

Enligt vår uppfattning bör samtliga personskadekostnader i samband med

trafikolyckor föras över till trafikskadeförsäkringen. En sådan ordning skulle

leda till att samhällets kostnader minskar med 3,8 miljarder kronor. Samtidigt

bör trafikanterna kompenseras för ökade premier genom sänkt fordonsskatt.

A 2 Förtidspensioner

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 750

miljoner kronor.

Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna av resurserna till

rehabilitering leder till minskade kostnader för förtidspension med totalt 1

250miljoner kronor. Vidare anser vi att besparingar kan göras genom bättre

underbyggda beslut och ökad kontroll av utbetalning av förtidspensioner.

B 2 Allmänna försäkringskassor

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 300

miljoner kronor.

Vi anser att försäkringskassornas svåra arbetssituation kommer att leda till

beslut på felaktiga grunder, fusk och missbruk som inte upptäcks på grund av

bristande kontroll. För att rätt ersättning skall kunna betalas ut samt fusk

och missbruk beivras bör socialförsäkringsadministrationen tillföras

ytterligare resurser.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(mom. 18)

Kristdemokraterna säger fortsatt nej till inkomstprövningen av änkepensionerna

och förkortningen av omställningspensionen. Ytterligare 595 miljoner kronor bör

därför läggas till anslaget för efterlevandepensioner till vuxna.

Bostadstillägget till pensionärer bör tillföras 195 miljoner kronor för att

fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som inkomst vid beräkningen av

bostadstillägget.

Pensionärerna har fått bära en stor del av saneringsbördan. Kristdemokraterna

anser därför att pensionstillskottet bör höjas med 200 kr per månad för de

sämst ställda pensionärerna. När ekonomin nu förbättras bör också reduceringen

av basbeloppet med 2 % kunna avskaffas. Medlen för ålderspensionerna bör för

detta tillföras ytterligare 1 585 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)

A 1 Allmänna barnbidrag

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 040

miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna innefattar en begränsad höjning av

barnbidragen till 700 kr per barn och månad. De frigjorda resurserna skall

överföras till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På detta sätt

kommer pengarna de familjer med sämst ekonomi bäst till del.

A 2 Föräldraförsäkringen

Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 600

miljoner kronor.

Ovan under utgiftsområde 10 har redogjorts för Kristdemokraternas förslag om

extra anslag till försäkringskassornas administration. Härigenom kan 500

miljoner kronor sparas på föräldraförsäkringen genom bättre underbyggda beslut

och ökad kontroll av fusk. Vi anser också att beräkningsgrunden för SGI skall

utgöras av snittinkomsten under de senaste två åren och att skattepliktiga

förmåner samt semesterersättning skall ingå i beräkningsunderlaget. Vidare

anser vi att vårdnadsbidrag skall införas som kan användas för att betala

barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna hemma.

Vårdnadsbidraget skall vara skattepliktigt och avdragsgillt för kostnader upp

till bidragsbeloppet. Alla föräldrar skall vara berättigade till ett

vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad och barn som fyllt ett men inte

tre år. Ett sådant bidrag anser vi skapa valfrihet, ökad flexibilitet och ökad

rättvisa mellan olika barnfamiljer. Vårdnadsbidraget som kostar 4 000 miljoner

kronor netto inom anslagsområdet finansieras genom att motsvarande reglering

görs mot kommunerna, vars kostnader minskar och vars skatteintäkter och

avgiftsintäkter påverkas positivt.

A 3 Underhållsstöd

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 3 på 250 miljoner

kronor. Vi anser att bristen på konsekvensanalyser av det förslag till lag om

underhållsstöd som regeringen lade fram föregående år innebar att effekterna

för de återbetalningsskyldiga inte gick att förutse. I den

departementspromemoria som låg till grund för propositionen om underhållsstöd

föreslogs ett grundavdrag på 48 000 kronor. Regeringen valde dock att sänka

detta avdrag till 24 000 kronor. Det stora antalet beviljade anstånd och

tillkommande ansökningar härom, liksom de många fordringsanspråk som

överlämnats till kronofogdemyndigheten tyder på att denna sänkning av

grundavdraget var olycklig. Vi anser därför att grundavdraget skall höjas till

48 000 kr.

A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 4 på 26 miljoner

kronor. En genomsnittlig kostnad för en internationell adoption är i dag ca 91

000 kr per barn. Då bidraget är 24 000 kr per barn täcker detta således endast

drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför höja detta bidrag till 50 000

kr per barn.

6. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att för framtiden se över och

förbättra trygghetssystemen. Det framtida socialpolitiska systemet skall enligt

vår mening vara omfördelande för att minska inkomstklyftor. Det skall vidare

bidra till ökad jämställdhet, vara stabilt och omfatta alla. Vi anser också att

det är viktigt att slå vakt om inkomstbortfallsprincipen så att man inte via

förändringar i systemet hamnar i ett system med grundskydd. Vi vill framhålla

att besparingar inom offentlig sektor slår hårdast mot kvinnor och att detta är

oacceptabelt ur jämställdhetssynpunkt.

7. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)

Rose-Marie Frebran (kd) anför:

Kristdemokraterna anser att det finns ett stort behov av en samordning,

renodling och förenkling av det nuvarande socialförsäkringssystemet. Det finns

i princip två huvudlinjer att följa. Antingen kan dagens system reformeras för

att göra det mer samordnat, renodlat och överskådligt. I så fall är

försäkringstanken den dominerande. Det andra alternativet är en genomgripande

förändring av systemet. Då är ett system med välfärdskonton genom obligatoriskt

sparande i kombination med omfördelning en intressant principlösning.

Regeringen bör enligt vår uppfattning snarast tillsätta en kommitté med

uppdrag att nå en överenskommelse om socialförsäkringssystemet. Som ett första

steg bör dock utredas hur dagens socialförsäkringssystem kan samordnas,

renodlas och göras mer överskådligt i avvaktan på mer genomgripande ändringar.

I steg två bör uppdraget vara att utreda en välfärdskontomodell.

8. Samverkan med handikapporganisationer (mom. 3)

Ingrid Skeppstedt (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Reumatikerförbundet, som är ett ideellt arbetande handikappförbund, äger och

driver två sjukhus specialiserade inom reumatologisk rehabilitering. Sjukhusen

har dock på senare år haft svårt att bära sina egna kostnader. Den aktuella

situationen tyder på att det finns ett underförsörjt medicinskt behov av

reumatologisk rehabilitering samtidigt som det finns outnyttjad vårdkapacitet.

Samhällets kostnader för de reumatiska sjukdomarna är mycket hög. Enligt vår

mening bör det vara möjligt att aktivt rehabilitera fler reumatiker i stället

för att de sjukskrivs eller förtidspensioneras. Vi anser därför att det bör

utredas om inte försäkringskassan skall få ökade möjligheter att använda en del

av sina medel för köp av vård och rehabilitering. Vidare bör värdet av de

insatser som Reumatikerförbundet gör speciellt studeras.

9. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)

Sigge Godin (fp) anför:

Folkpartiet har ovan uttalat sig för en reformering av

socialförsäkringssystemen som skall bygga på vissa principer. En av de

viktigaste är enligt vår uppfattning att systemet skall vara

försäkringsmässigt. Det skall finnas ett direkt samband mellan inbetalda

avgifter och förmåner. Där inga fömåner finns skall det heller inte tas ut

några avgifter. Ett socialförsäkringssystem som har tydliga principer och där

det finns raka rör mellan avgifter och förmåner kan enligt vår uppfattning

vinna en bred uppslutning bland medborgarna samtidigt som fusk och

överutnyttjande motverkas. Enligt vår uppfattning kan kontroll av fusk och

överutnyttjande leda till stora besparingar.

10. Vissa sjukdomar (mom. 17)

Gullan Lindblad (m), Ulla Hoffmann (v), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka

(mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:

Elallergikerna är en grupp som varit aktuell under flera år och som ständigt

ökar i antal. Någon vetenskaplig enighet har ännu inte uppnåtts vad gäller

orsaken till sjukdomsbesvären, vilket bl.a. framgår av den diskussion som

förevarit mellan försäkringskassan och Socialstyrelsen. Mellan myndigheterna

står den sjuka människan som på grund av de otydliga och motstridiga signalerna

upplever situationen som närmast försämrad. Många av patienterna upplever att

försäkringskassans bedömningar av rätten till sjukpenning är godtyckliga. Vi

anser med hänsyn härtill att det behövs riktlinjer rörande behandling av

personer som drabbats av elöverkänslighet, magnetism och olika former av

strålning. Detsamma gäller enligt vår uppfattning personer med symtom

relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam samt de fibromyalgisjuka.

Vi menar att det är viktigt att de som drabbas av ohälsa till följd av sådana

sjukdomsbesvär/symtom får en likvärdig, mänsklig och respektfull behandling så

snart som möjligt och att man vid bedömning av rätten till ersättning skall se

till sjukdomsbesvären och inte till diagnosen.

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 18)

Ingrid Skeppstedt (c) anför:

Centerpartiet delar den uppfattning som framförs i motion So431 att hushåll med

barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen av änkepensionerna och

att omställningspensionen skall förlängas till tolv månader.

12. Framtida uppräkning av basbeloppet (mom. 21)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Sedan år 1993 beräknas pensionerna utifrån ett med 2 % reducerat basbelopp. När

reduceringen infördes angavs att sänkningen var en tillfällig åtgärd. Sveriges

ekonomi har nu stabiliserats och statsbudgeten visar ett överskott.

Pensionärerna har bidragit till detta genom att ta sin del av nedskärningarna.

Vänsterpartiet anser därför att från år 1999 bör folkpension och ATP åter

räknas utifrån ett oreducerat basbelopp. Det utrymme som skapas om minskningen

på 2 % upphör kommer också med största sannolikhet att användas för konsumtion,

vilket ytterligare ökar statens inkomster.

13. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22)

Ingrid Skeppstedt (c) anför:

Som en följd av saneringen av statens finanser har pensionärerna fått vidkännas

neddragningar. Nu är det emellertid enligt Centerpartiets uppfattning rimligt

att, inom ramen för det statsfinansiella utrymmet, höja pensionstillskottet för

pensionärer med låg pension. Regeringen bör återkomma med förslag i

vårpropositionen.

14. Fastställande av inkomst i underhållsstödet (mom. 37)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka

(mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:

Beräkningen av återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste tillgängliga

taxeringsbeslutet. Detta innebär att återbetalningsbeloppet kan grundas på upp

till två år gamla inkomster. En sådan ordning kan inte vara tillfredsställande.

I många fall har det hänt att en person som blivit arbetslös fått sig ålagd en

återbetalningsskyldighet som han inte kan klara då inkomsterna i nuläget inte

alls motsvarar de inkomster han tidigare hade och på vilka

återbetalningsskyldigheten grundas. Det av utskottet föreslagna

tillkännagivandet om en jämkning av återbetalningsbeloppet då vederbörande fått

väsentligt minskade inkomster anser vi vara ett steg i rätt riktning. Rimligen

bör dock återbetalningsskyldigheten grundas på den aktuella inkomsten, såsom

sker i bostadsbidragssystemet. Farhågor därvidlag om att de

återbetalningsskyldiga kan komma att underskatta sina inkomster bör inte

överdrivas. Att en tillfredsställande kontroll av lämnade inkomstuppgifter

uppnås förutsätts dock.

15. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

I Sverige finns i dag tusentals personer som får allvarliga besvär när de

vistas i närheten av elektrisk utrustning. Elöverkänslighet drabbar också

oftare kvinnor än män. Miljöpartiet anser i likhet med vad som anförts i motion

A271 yrkande 7 att elöverkänslighet bör erkännas som arbetsskada. Det skulle

medföra ökade krav på arbetsgivare och tillverkare av elektrisk utrustning.

I propositionen framlagda lagförslag

Lagförslag 4 (utgiftsområde 10)

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

Lagförslag 1 (utgiftsområde 11)

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Lagförslag 2 (utgiftsområde 11)

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer

Lagförslag 1 (utgiftsområde 12)

Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Lagförslag 2 (utgiftsomåde 12)

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Lagförslag 3 (utgiftsområde 12)

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Lagförslag 5 (utgiftsområde 12)

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030)

om underhållsstöd

Lagförslag 2 (socialförsäkringssektorn vid sidan av budgeten)

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Av utskottet framlagda lagförslag

--------------------------------------------------------

| 1Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om |

| allmän försäkring |

--------------------------------------------------------

|Härigenom föreskrivs att 18 kap. 5 § lagen (1962:381)|

|om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. |

---------------------------------------------------------

|nuvarande lydelse | |

| |föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 18 kap. |

| 5 §2 |

--------------------------------------------------------

|Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt|

|lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i|

|denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd|

|av densamma. |

| I den mån regeringen så förordnar, är allmän|

|försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet|

|av annan verksamhet. |

| Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller|

|lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän|

|försäkringskassa förvägras begärt biträde. |

---------------------------------------------------------

| | Den allmänna|

| |försäkringskassan får|

| |träffa överenskommelse med|

| |kommun, landsting och|

| |länsarbetsnämnd om att|

| |samverka i syfte att uppnå|

| |en effektivare användning|

| |av tillgängliga resurser. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|1 Lagen omtryckt 1982:120. |

|2 Senaste lydelse 1990:784. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:313) om |

| ändring i socialtjänstlagen (1980:620) |

--------------------------------------------------------

|Härigenom föreskrivs att 4 § socialtjänstlagen|

|(1980:620)1 i paragrafens lydelse enligt lagen|

|(1997:313) om ändring i nämnda lag skall ha följande|

|lydelse. |

---------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse | |

| |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 4 § |

--------------------------------------------------------

|Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den|

|eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. |

| Vad som i denna lag eller annan författning sägs om|

|socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de|

|nämnder som utses enligt första stycket. |

| Kommunen får sluta avtal med någon annan om att|

|utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Genom|

|ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster|

|åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar|

|myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna|

|bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en|

|samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. |

---------------------------------------------------------

| | Kommunen får även träffa|

| |överenskommelse med|

| |landstinget, den allmänna|

| |försäkringskassan och|

| |länsarbetsnämnden om att,|

| |inom ramen för|

| |socialtjänstens uppgifter,|

| |samverka i syfte att uppnå|

| |en effektivare användning|

| |av tillgängliga resurser.|

| |Kommunen skall bidra till|

| |finansieringen av sådan|

| |verksamhet som bedrivs i|

| |samverkan. |

| | Riksrevisionsverket får|

| |granska sådan verksamhet|

| |som bedrivits i samverkan|

| |med och delvis finansierats|

| |av försäkringskassan eller|

| |länsarbetsnämnden. Vid en|

| |sådan granskning har|

| |Riksrevisionsverket rätt|

| |att ta del av de uppgifter|

| |som behövs för att granska|

| |verksamheten. |

---------------------------------------------------------

|1 Lagen omtryckt 1988:871. | |

---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 3Förslag till lag om ändring i hälso- och |

|sjukvårdslagen (1982:763) |

--------------------------------------------------------

|Härigenom föreskrivs att 3 § hälso- och sjukvårdslagen|

|(1982:763)1 skall ha följande lydelse. |

---------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse | |

| |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 3 §2 |

---------------------------------------------------------

|Varje landsting skall |Varje landsting skall|

|erbjuda en god hälso- och |erbjuda en god hälso- och|

|sjukvård åt dem som är |sjukvård åt dem som är|

|bosatta inom landstinget. |bosatta inom landstinget.|

|Även i övrigt skall |Detsamma gäller dem som är|

|landstinget verka för en |kvarskrivna enligt 16 §|

|god hälsa hos hela |folkbokföringslagen |

|befolkningen. Vad som i |(1991:481) och|

|denna lag sägs om landsting |stadigvarande vistas inom|

|gäller också kommuner som |landstinget. Även i övrigt|

|inte ingår i ett landsting, |skall landstinget verka för|

|i den mån inte annat följer |en god hälsa hos hela|

|av 17 §. Vad här sagts |befolkningen. Vad som i|

|utgör inte hinder för annan |denna lag sägs om landsting|

|att bedriva hälso- och |gäller också kommuner som|

|sjukvård. |inte ingår i ett landsting,|

| . |i den mån inte annat följer|

| |av 17 §. Vad här sagts|

| |utgör inte hinder för annan|

| |att bedriva hälso- och|

| |sjukvård. |

---------------------------------------------------------

|Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och|

|sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för|

|enligt 18 § första och tredje styckena. |

| Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att|

|utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt|

|denna lag. En uppgift som innefattar myndighetsutövning|

|får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas|

|till ett bolag, en förening, en samfällighet, en|

|stiftelse eller en enskild individ. |

---------------------------------------------------------

| | Landstinget får även|

| |träffa överenskommelse med|

| |kommun, den allmänna|

| |försäkringskassan och|

| |länsarbetsnämnden om att|

| |inom ramen för landstingets|

| |uppgifter enligt denna lag|

| |samverka i syfte att uppnå|

| |en effektivare användning|

| |av tillgängliga resurser.|

| |Landstinget skall bidra|

| |till finansieringen av|

| |sådan verksamhet som|

| |bedrivs i samverkan. |

| | Riksrevisionsverket får|

| |granska sådan verksamhet|

| |som bedrivits i samverkan|

| |med och delvis finansie- |

| | |

| | |

| | |

| |rats av försäkringskassan|

| |eller länsarbetsnämnden.|

| |Vid en sådan granskning har|

| |Riksrevisionsverket rätt|

| |att ta del av de uppgifter|

| |som behövs för att granska|

| |verksamheten. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|1 Lagen omtryckt 1992:567. |

|2 Senaste lydelse 1992:1382. |

--------------------------------------------------------

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter1 skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i|

|fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från|

|och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig|

|ersättning som betalas ut under år 1998 är|

|sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. |

--------------------------------------------------------

| 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i|

|fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från|

|och med den 1 januari 1998. På avgiftspliktig|

|ersättning som betalas ut under år 1998 är dock|

|sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

1 Lagen omtryckt 1989:633

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och 12

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Belopp i 1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-

delning.

---------------------------------------------------

| |Verksamhetsområde | Utskottets|

---------------------------------------------------

| |Anslag | förslag|

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|A |Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |

---------------------------------------------------

|1 |Sjukpenning och | 17 881 000|

| |rehabilitering m.m. (ram)| |

---------------------------------------------------

|2 |Förtidspensioner (ram) | 13 375 000|

---------------------------------------------------

|3 |Handikappersättningar | 1 001 900|

| |(ram) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------

|B |Socialförsäkringsadministration |

---------------------------------------------------

|1 |Riksförsäkringsverket | 665 012|

| |(ram) | |

---------------------------------------------------

|2 |Allmänna | 4 269 564|

| |försäkringskassor (ram) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

| |Summa för utgiftsområdet.| 37 192 476|

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

---------------------------------------------------

| |Verksamhetsområde | Utskottets|

---------------------------------------------------

| |Anslag | förslag|

---------------------------------------------------

---------------------------------------

|A |Ekonomisk trygghet vid ålderdom |

---------------------------------------------------

|1 |Ålderspensioner (ram) | 52 492 000|

---------------------------------------------------

|2 |Efterlevandepensioner | 555 000|

| |till vuxna (ram) | |

---------------------------------------------------

|3 |Bostadstillägg till | 9 654 000|

| |pensionärer (ram) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

| |Summa för utgiftsområdet.| 62 701 000|

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

Utgiftsområde12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-

delning.

---------------------------------------------------

| |Verksamhetsområde | Utskottets|

---------------------------------------------------

| |Anslag | förslag|

---------------------------------------------------

---------------------------------------

|A |Ekonomisk trygghet för familjer och|

| |barn |

---------------------------------------------------

|1 |Allmänna barnbidrag (ram)| 17 018 000|

---------------------------------------------------

|2 |Föräldraförsäkring (ram) | 14 759 000|

---------------------------------------------------

|3 |Underhållsstöd (ram) | 2 125 661|

---------------------------------------------------

|4 |Bidrag till kostnader för| 24 000|

| |internationella | |

| |adoptioner (ram) | |

---------------------------------------------------

|5 |Barnpensioner (ram) | 291 000|

---------------------------------------------------

|6 |Vårdbidrag för | 1 595 900|

| |funktionshindrade barn | |

| |(ram) | |

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

| |Summa för utgiftsområdet.| 35 813 561|

---------------------------------------------------

---------------------------------------------------

Motionsyrkanden angående anslagen budgetåret 1998

Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden

----------------------------------------------------

|Motion 1997/98: |Parti |Yrkande |

----------------------------------------------------

| | | |

|Utgiftsområde 10 | | |

----------------------------------------------------

|Sf207 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf229 |s | |

----------------------------------------------------

|Sf230 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf231 |s | |

----------------------------------------------------

|Sf236 |kd | |

----------------------------------------------------

|Sf245 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf255 |v |1, 3-5 |

----------------------------------------------------

|Sf257 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf259 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf267 |fp |1, 3 |

----------------------------------------------------

|Sf275 |mp | |

----------------------------------------------------

|Sf277 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf278 |m |1 |

----------------------------------------------------

|Sf279 |m |3 (del) |

----------------------------------------------------

|Sf289 |s | |

----------------------------------------------------

|Sf291 |kd |1-2, 4 (del), 5-11 |

----------------------------------------------------

|Sf294 |mp |1 |

----------------------------------------------------

|Sf301 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf303 |fp |1-2, 7 |

----------------------------------------------------

|Sf305 |fp |3, 10, (del), 15 |

----------------------------------------------------

|Sk326 |v |23 |

----------------------------------------------------

|Sk327 |kd |34 |

----------------------------------------------------

|So230 |mp |2 |

----------------------------------------------------

|So240 |m |9, 11 |

----------------------------------------------------

|So308 |mp |6 |

----------------------------------------------------

|So403 |m |9 |

----------------------------------------------------

|N217 |m, fp, |4 |

| |kd | |

----------------------------------------------------

|Utgiftsområde 11 | | |

----------------------------------------------------

|Sf203 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf204 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf208 |s | |

----------------------------------------------------

|Sf220 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf221 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf242 |c | |

----------------------------------------------------

|Sf248 |m | |

----------------------------------------------------

|Sf278 |m |2-8 |

----------------------------------------------------

|Sf292 |kd |3 |

----------------------------------------------------

|Sf294 |mp |3 |

----------------------------------------------------

|Sf300 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf302 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf305 |fp |5-7, 14 |

----------------------------------------------------

|A270 |v |1 |

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

|Utgiftsområde 12 | | |

----------------------------------------------------

|Sf224 |kd |10-14 |

----------------------------------------------------

|Sf237 |kd | |

----------------------------------------------------

|Sf258 |v | |

----------------------------------------------------

|Sf279 |m |1-2, 3 (del), 4, 6, 8-10|

----------------------------------------------------

|Sf290 |kd |2 |

----------------------------------------------------

|Sf291 |kd |4 (del) |

----------------------------------------------------

|Sf293 |mp |6, 8 (del), 9 (del) |

----------------------------------------------------

|Sf294 |mp |5 |

----------------------------------------------------

|Sf306 |fp |1-2, 6 |

----------------------------------------------------

|So240 |m |16 |

----------------------------------------------------

|So677 |v |4 |

----------------------------------------------------

|A806 |fp |21 |

----------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionerna.......................................3

Motionerna............................................4

Utskottet............................................23

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp23

Principer för socialförsäkringarna.................23

Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet........28

Allmänt om rehabilitering m.m....................28

A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.............36

Mål inom utgiftsområde 10........................36

A 2 Förtidspensioner...............................45

A 3 Handikappersättningar..........................48

B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor49

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen.....49

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 10)....52

Motioner med anknytning till utgiftsområde 10......53

Kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension m.m.53

Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade

inkomster

55

Karensdag vid flera arbetsgivare m.m.............56

Ersättningsnivån.................................56

Försäkringen mot kostnader för sjuklön...........57

Kvinnors rehabilitering..........................58

Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar59

Förtidspension och arvode för politiska uppdrag..59

Förtidspensionsfrågor i övrigt...................60

Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen60

Försäkringskassorna..............................61

Vissa sjukdomar..................................63

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom...64

Målen för utgiftsområde 11.........................65

A 1 Ålderspensioner................................65

A 2 Efterlevandepensioner till vuxna...............69

A 3 Bostadstillägg till pensionärer................72

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 11)....75

Motioner med anknytning till utgiftsområde 11......76

Pension till makar...............................76

Bostadsstöd till pensionärer.....................76

Framtida uppräkning av basbeloppet...............77

Framtida höjning av pensionstillskottet..........78

Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000.......78

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn78

Allmänna riktlinjer................................78

A 1 Allmänna barnbidrag............................79

A 2 Föräldraförsäkringen...........................81

A 3 Underhållsstöd.................................85

A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner87

A 5 Barnpensioner..................................88

A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn..........89

Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 12)....90

Motioner med anknytning till utgiftsområde 12......91

Familjepolitiken.................................91

Övrig motion rörande ekonomisk familjepolitik....94

Barnbidrag.......................................95

Föräldraförsäkringen.............................96

Underhållsstöd...................................99

Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000......103

Socialavgifter....................................103

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten103

Allmän tilläggspension..........................104

Delpension......................................104

Arbetsskadeförsäkring...........................104

Beräkningar för åren 1999 och 2000..............106

Hemställan........................................106

Reservationer.......................................112

1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....112

2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....113

3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....113

4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....114

5. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)115

6. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och

handikapp (mom. 4)

115

7. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)117

8. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)118

9. Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade

inkomster (mom. 7)

118

10. Karensdag vid flera arbetsgivare m.m. (mom. 8)119

11. Ersättningsnivån (mom. 9).....................119

12. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 10)120

13. Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar (mom. 12)120

14. Förtidspension och arvode för politiska uppdrag (mom. 13)121

15. Förtidspensionsfrågor i övrigt (mom. 14)......121

16. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)122

17. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)123

18. Försäkringskassorna (mom. 16).................123

19. Försäkringskassorna (mom. 16).................124

20. Vissa sjukdomar (mom. 17).....................124

21. Vissa sjukdomar (mom. 17).....................125

22. Bostadsstöd till pensionärer (mom. 20)........125

23. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22, motiveringen)126

24. Familjepolitiken (mom. 25)....................126

25. Familjepolitiken (mom. 25)....................127

26. Familjepolitiken (mom. 25)....................127

27. Familjepolitiken (mom. 25)....................128