Bet. 1997/98:SfU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1997/98:SFU04

Tilläggsöverenskommelse till konvention om social trygghet mellan Sverige och

Turkiet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1997/98

SfU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:3

Tilläggsöverenskommelse till konventionen om social trygghet mellan Sverige och

Turkiet.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen.

Propositionen

I proposition 1997/98:3 föreslår regeringen att riksdagen godkänner

tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 till konventionen den 30 juni 1978

mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet.

Utskottet

Propositionen

I propositionen anges att konventionen, som gäller sedan den 1 maj l981, är ett

resultat av de strävanden som inleddes under l970-talet för att få till stånd

tidsmässiga och ändamålsenliga socialförsäkringskonventioner med tillämpning av

vissa allmänna principer för samordningen. I konventionen finns bestämmelser om

likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan

länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt

till export av vissa förmåner.

Bestämmelserna i konventionen tillämpas på den svenska lagstiftningen om

sjukförsäkring med föräldraförsäkring, folkpension, tilläggspension, allmänna

barnbidrag och arbetsskadeförsäkring. Konventionens bestämmelser gäller därmot

inte den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant

arbetsmarknadsstöd.

Tilläggsöverenskommelsen innebär i huvudsak att konventionens bestämmelser

anpassas till förändringar som skett i den svenska lagstiftningen efter

konventionens tillkomst. Någon principiell anpassning av konventionens

bestämmelser till de regler som gäller för samordningen av sociala

trygghetssystem inom EU har däremot inte skett. Vissa ändringar har gjorts som

innebär ett närmande till EG-rätten. Bl.a. gäller detta reglerna om tillämplig

lagstiftning och utsändning av arbetskraft.

I propositionen anförs också att genom det associationsavtal som EG ingått

med Turkiet den 12 september 1963 har den gemenskapsrättsliga principen om

likabehandling av medlemsstaternas medborgare utsträckts till att också gälla

turkiska medborgare som förvärvsarbetar inom gemenskapen. I fråga om rätten

till svenska socialförsäkringsförmåner innebär detta att diskriminering på

nationell grund är förbjuden och att turkiska medborgare skall ha rätt till

förmåner på samma villkor som svenska medborgare i de fall särskilda

bestämmelser gäller för utländska medborgare. Genom tilläggsöverenskommelsen

slopas därför kravet på den särskilda väntetid som i vissa fall gäller för

rätten till allmänt barnbidrag för utländska medborgare.

Den nu framförhandlade tilläggsöverenskommelsen är den första i sitt slag.

Regeringen anser därför att den är av större vikt och bör godkännas av

riksdagen.

Tilläggsöverenskommelsen träder i kraft första dagen i tredje månaden efter

att ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Tilläggsöverenskommelsen i huvuddrag

I konventionens första avdelning görs konventionens bestämmelser tillämpliga på

den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant

arbetsmarknadsstöd. Tillägget har gjorts främst för att konventionens

bestämmelser om tillämplig lagstiftning skall gälla hela den svenska

socialförsäkringen.

I konventionens andra avdelning, som innehåller bestämmelser om tillämplig

lagstiftning, införs en principiell nyordning genom att det inte längre är

lagstiftningen i bosättningslandet som skall tillämpas som huvudregel. I

stället skall den som förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen i det land där

arbetet utförs, oavsett var han eller hans arbetsgivare är bosatt. Personer som

inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten. Även

utsändningsreglerna ändras. För utsändning skall en tid av tolv månader gälla,

vilket innebär en anpassning till motsvarande regler inom Europeiska unionen.

Vidare gäller att den utsände och hans familjemedlemmar enligt den nya

bestämmelsen alltid skall omfattas av samma lands lagstiftning.

I konventionens tredje avdelning, första kapitlet, som innehåller särskilda

bestämmelser om sjukdom, moderskap och barns födelse, görs ett tillägg som ger

personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en av de

fördragsslutande staterna rätt till fortsatta vårdförmåner på den statens

bekostnad när de efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten

för att få sjukvård där. Tillämpningen av bestämmelsen kräver att inblandade

institutioner har gett sitt tillstånd till vården före avresan. Bestämmelsen

tar därför endast sikte på planerad sjukvård.

I tredje avdelningens andra kapitel, som innehåller bestämmelser om ålderdom,

invaliditet och efterlevande, görs omfattande ändringar för tillämpningen av

svensk lagstiftning. Ändringarna återspeglar emellertid endast principer som

redan finns i konventionen. Liksom tidigare gäller att turkiska medborgare har

rätt till folkpension under bosättning utomlands på samma villkor som svenska

medborgare, dvs. i förhållande till antalet år med pensionspoäng inom

tilläggspensioneringen. Exporträtt saknas för de särskilda

folkpensionsförmånerna pensionstillskott, vårdbidrag och handikappersättning

som självständig förmån samt de inkomstprövade förmånerna bostadstillägg till

pensionärer, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg för vård av barn. Dessa

betalas endast ut till den som är bosatt i Sverige.

I tredje avdelningens tredje kapitel, som innehåller bestämmelser om

arbetsskada, införs en ny bestämmelse som innebär att personer som ådragit sig

arbetsskada enligt lagstiftningen i den ena av de fördragsslutande staterna,

också om de bosätter sig i den andra fördragsslutande staten, har rätt att få

erforderlig läkarvård för arbetsskadan eller sjukdomen på den första statens

bekostnad. För svenskt vidkommande följer detta redan av bestämmelserna i lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Överenskommelsens kostnadseffekter

I propositionen anges att konventionen i vissa delar är föråldrad. Oklara och

ofullständiga bestämmelser i en socialförsäkringskonvention kan i sig förorsaka

rättsförluster för enskilda och kostnader för det allmänna. Dessa olägenheter

undanröjs genom tilläggsöverenskommelsen. Särskild betydelse har detta för

rätten till folkpension, anges det i propositionen. Tilläggsöverenskommelsen

innebär därvidlag inga nya åtaganden för svenskt vidkommande. Inte heller den

rätt till vårdförmån som införs för en arbetsskadad person går utöver vad som

redan gäller enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Den avskaffade väntetiden

för rätten till svenskt barnbidrag innebär inte ett åtagande som går utöver vad

som redan gäller enligt EG:s associationsavtal med Turkiet. Däremot torde,

enligt propositionen, de ändringar som genomförs i reglerna om tillämplig

lagstiftning ge vissa besparingar eller inkomstförstärkningar. För utsända till

Sverige skall fortsättningsvis gälla att också deras medföljande

familjemedlemmar skall kvarstå som omfattade av lagstiftningen i Turkiet. Dessa

familjemedlemmar skall således fortsättningsvis varken tillgodoräknas

bosättningstid i Sverige för rätt till folkpension eller ges rätt till

barnbidrag.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är angeläget att bestämmelserna i konventionen anpassas

till den svenska lagstiftning som nu gäller. Tilläggsöverenskommelsen innebär

också att Sverige kan fullgöra sina internationella förpliktelser och att

tillämpande myndigheter får klara och tydliga regler för hur frågorna på

området skall lösas mellan Sverige och Turkiet.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 till

konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social

trygghet.

Stockholm den 6 november 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),

Ingrid Skeppstedt (c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander

(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-

Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m) och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m).