Bet. 1997/98:SfU6

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1997/98:SFU06

Sverige, framtiden och mångfalden -- från invandrarpolitik till

integrationspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SfU6

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:16 Sverige,

framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik. I

betänkandet behandlas också motioner väckta med anledning av propositionen samt

ett flertal ytterligare motioner väckta under allmänna motionstiden i år eller

tidigare år.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen mål och inriktning för en framtida inte-

grationspolitik. Målen för integrationspolitiken skall vara lika rättigheter

och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en

samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund och en samhällsutveckling

som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett

bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.

Regeringen anser att den mångfald som finns i det svenska samhället bör tas

som utgångspunkt för den generella politikens utformning och genomförande på

alla samhällsområden och -nivåer. Säråtgärder som riktar sig till invandrare

som grupp bör begränsas till insatser och åtgärder som kan behövas under den

första tiden i Sverige.

Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt inriktas på att ge stöd till

individers egen försörjning och delaktighet i samhället, värna grundläggande

demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och

möjligheter samt förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet

och rasism.

Regeringen föreslår i propositionen att en ny myndighet inrättas med ansvar

för att integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika

samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i

samhället. Myndigheten skall ha det övergripande ansvaret för att verka för

lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund

samt för att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och

rasism. Myndigheten skall också ha ansvar för att nyanlända invandrare får stöd

för sin integration i det svenska samhället. Vidare skall myndigheten följa och

utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets etniska och

kulturella mångfald. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering inordnas i

myndighetens organisation, men med en självständig ställning.

Regeringen anser att kommunerna även i fortsättningen bör anordna

individuellt inriktad introduktion för skyddsbehövande och andra invandrare som

kommunen får särskilda statliga bidrag för. Nuvarande system med möjligheter

för kommunerna att betala ut introduktionsersättning bör bibehållas. En nyhet

som föreslås är dock att en kommun, om det finns särskilda skäl till det, får

bevilja introduktionsersättning till andra invandrare än skyddsbehövande och

deras anhöriga om de deltar i ett introduktionsprogram.

Regeringen anser att introduktionen bör förbättras i flera avseenden inom den

nuvarande ramen. Detta bör bland annat ske genom att introduktionen i större

utsträckning utgår från individens behov och förutsättningar och i högre grad

utformas tillsammans med den enskilde. Vidare bör folkrörelserna i större

utsträckning spela en viktig roll i introduktionen. Regeringen anser att stöd

och insatser bör samlas i ett introduktionsprogram. I propositionen redovisas

vad ett sådant program bör innehålla och vad introduktionen bör leda till.

Staten bör enligt regeringens bedömning ge stöd till organisationer som

bildats av invandrare eller i övrigt på etnisk grund och vars verksamhet ligger

i linje med de integrationspolitiska målen. En särskild utredare kommer att få

regeringens uppdrag att utveckla former för ett resultatstyrt bidragssystem.

Vidare anser regeringen att stödet till Stiftelsen Invandrartidningen bör

avvecklas.

Utskottet

Utskottet har inhämtat yttranden från socialutskottet, utbildningsutskottet,

arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet. Dessa bifogas som bilaga 2-5.

Utskottet har också anordnat en offentlig utfrågning om integrationspolitiken.

Utskrift från utfrågningen bifogas som bilaga 6.

Utskottet godkänner regeringens förslag till mål och riktlinjer för

integrationspolitiken. Utskottet understryker att integrationspolitiken är en

generell samhällsfråga och en viktig angelägenhet för alla samhällsmedborgare.

Utskottet godkänner även regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet

för integrationspolitiken, men avslår förslaget om att Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering inrättas i den nya myndigheten. Utskottet anser att

Diskrimineringsombudsmannens roll behöver ses över och att regeringen för sina

överväganden om framtida organisering och samordning av

Diskrimineringsombudsmannens uppgifter skall avvakta resultaten av den översyn

av lagen mot etnisk diskriminering som för närvarande pågår (dir. 1997:11).

Utskottet stöder regeringens förslag om att avveckla stödet till Stiftelsen

Invandrartidningen. Utskottet anser dock att Invandrartidningen behöver något

längre tid än vad regeringen föreslår, för att kunna anpassa sin verksamhet

till de nya villkor som borttagandet av statsstöd innebär. Utskottet anser

därför att statsbidraget till Invandrartidningen bör kvarstå under hela 1998.

Härigenom undviks också ett avbrott i den information till nyanlända som den

nya myndigheten skall ansvara för. Utskottet menar vidare att den utredning som

regeringen avser att tillsätta för att se över bidragssystemet för

invandrarorganisationer även bör få i uppgift att undersöka möjligheterna att

invandrarorganisationer involveras i arbetet med att sprida nyheter och

information på andra språk än svenska. Utskottet föreslår att riksdagen som sin

mening ger regeringen detta till känna.

Utskottet godkänner regeringens förslag till ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar.

Med vad utskottet föreslagit angående Diskrimineringsombudsmannen och

Invandrartidningen tillgodoses helt eller delvis ett antal motioner. Övriga

motioner avstyrks.

53 reservationer och tio särskilda yttranden är fogade till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik har regeringen (Inrikesdepartementet)

föreslagit att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar,

2. godkänner regeringens förslag om mål och inriktning för

integrationspolitiken (avsnitt 5.3),

3. godkänner regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet för

integrationspolitiken (avsnitt 12.2).

Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:16

1997/98:Sf1 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens proposition

1997/98:16, Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik.

1997/98:Sf2 av Paavo Vallius och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ökade

behovet av omsorg på eget modersmål för pensionerade invandrare och

arbetskraftsinvandrare i högre medelålder.

1997/98:Sf3 av Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts och vidtar åtgärder för att

särbehandla frågan om Invandrartidningen/Viikkoviesti.

1997/98:Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av generella åtgärder som syftar till bättre förutsättningar

för såväl invandrare som svenskar,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om inrättande av en särskild

migrationsmyndighet i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarföreningars och andra ideella organisationers ansvar för

invandrarnas mottagning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarnas eget ansvar för sin framtid och integration,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett lån för invandrare

vid introduktionen i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av förändringar i arbetsrättslagstiftningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemspråksundervisningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av fristående skolor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarföräldrarnas betydelse i skolans arbete,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i invandrartäta bostadsområden,

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om frizoner i enlighet

med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Invandrarverkets organisation.

1997/98:Sf5 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nya

integrationsmyndigheten skall lokaliseras till Södertälje.

1997/98:Sf6 av Marie Granlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Malmö som den naturliga

platsen för den nya integrationsmyndigheten.

1997/98:Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarbegreppet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om delaktighet och inflytande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samhällsinformation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sfi-undervisningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om check för modersmålsundervisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet till högre utbildning,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inordna DO under den nya

myndigheten.

1997/98:Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner Folkpartiets förslag till ändring, mål och

inriktning för integrationspolitiken,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvaret för integrationsfrågorna fördelas i enlighet med det av

Folkpartiet framlagda förslaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om makt i vardagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till enskilda alternativ,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av stödet till organisationer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jobb och företagande,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans roll för integrationen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minoriteters rätt och möjlighet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingen i utsatta områden,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag om att lägga ned

Invandrartidningen,

1997/98:Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avslå föreslaget om att inrätta ett integrationsverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 30 miljoner kronor av kostnaderna för ett integrationsverk

behålls av Statens invandrarverk för dess integrationsavdelning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avslå förslaget om att lägga ned Invandrartidningen och att man

för detta ändamål tar 15 miljoner kronor från kostnaderna för ett

integrationsverk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behålla Diskrimineringsombudsmannen som en egen myndighet med

ett ökat anslag på 5 miljoner kronor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pengarna som skulle satsas på ett integrationsverk i stället

förs över till kommunerna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att motarbeta all diskriminering.

1997/98:Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det mångkulturella samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning för den framtida integrationspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om introduktionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om asylsökande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i skolan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarrepresentationen i utredningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Diskrimineringsombudsmannens befogenheter och resurser bör ökas,

9. att riksdagen som sin mening ger reeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala DO,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över frågan om

att omvandla lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren

civilrättslig lagstiftning,

11. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om rösträtt för invandrare så

att alla invandrare behandlas lika,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade direktiv för Kommittén om översyn av lagen om svenskt

medborgarskap,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är lika

stark som lagen om jämställdhet på arbetsmarknaden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett integrationsprogram för invandrare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antidiskrimineringsklausuler,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskundervisning för alla,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemspråksundervisningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska språket och äldre invandrare,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sfi-undervisningen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om segregerade bostadsområden,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om näringspolitiken,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärdsprogram för att komma till rätta med de problem som den

misslyckade invandrarpolitiken har åstadkommit,

23. att riksdagen avslår förslaget om en ny myndighet för integration -

integrationsverket,

24. att riksdagen avslår regeringens förslag att lägga ned

Invandrartidningen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om integration och återvandring,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad sysselsättning genom eget företagande.

1997/98:Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mätbara mål för integrationspolitikens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återvandring,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avveckla

Invandrartidningen i avvaktan på en utredning enligt de linjer som framförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer skall

innehålla ett grundstöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer inte får

innebära att det totala statsstödet till dessa organisationer minskar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvar och roll,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hela den offentliga sektorns ansvar för en ökad mångfald i

arbetslivet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mindre stela arbetsmarknadsregler,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre förutsättningar för invandrare att starta eget företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om problematiken med förlorat skyddsnät för den nye

invandrarföretagaren,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sfi-undervisningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den lagstadgade rätten till modersmålsundervisning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tryggare förskola och skola,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se individen i sitt sammanhang vid bedömningen av behov av

särskilda insatser för nyanlända invandrare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel för introduktionsprogram och introduktionsersättning skall

följa den nyanlände till bosättningsorten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att introduktionsersättning skall betalas ut av försäkringskassan

direkt till individen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alfabetiseringsundervisning för nyanlända personer som är

analfabeter och över 65 år,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om godkänt betyg i sfi,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fritt val av bostadsort för den nyanlände vilket innebär att

avtalsförfarandet avskaffas,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag om instiftandet av en ny

integrationsmyndighet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att renodla integrationsavdelningen på Invandrarverket,

22. att riksdagen avslår regeringens förslag om att inordna Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering under en ny integrationsmyndighet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka Ombudsmannen mot etnisk diskriminering genom att medel

tillförs från Invandrarverket,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra ombudsmannaväsendet mer självständigt.

1997/98:Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Invandrartidningens anknytning till Diskrimineringsombudsmannen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt uppmärksammande av kvinnors och ungdomars aktiviteter vid

stöd till organisationer och deras verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upprättande av mångfaldsplaner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för förlängd API,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Skolverkets tillsyn över att kommunerna vid fördelning av

statsbidragen behandlar modersmålsundervisningen i andra språk än svenska samt

svenska som andraspråk på ett med övriga ämnen likvärdigt sätt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagreglering av modersmålsstödet i förskolan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommunerna skall anordna individuellt inriktad introduktion för

skyddsbehövande och andra invandrare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om introduktionsersättningens karaktär och skattepliktighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjlighet till uppskjutande av introduktionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas fulla genomförandeansvar för introduktionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpt diskrimineringslagstiftning och utökade uppgifter för

Diskrimineringsombudsmannen,

12. att riksdagen avslår förslaget att inrätta en ny myndighet för

integrationspolitiken,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av uppgifter mellan Diskrimineringsombudsmannen,

Invandrarverket och ett organ vid Regeringskansliet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98

1997/98:Sf605 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att det för erhållande av svenskt

medborgarskap för utländsk medborgare skall införas krav på dokumenterade

kunskaper i vardagligt användande av det svenska språket i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Sf608 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan har

anförts om behovet av en utredning om tortyrskadades rehabiliteringsbehov och

hur detta bäst kan tillgodoses,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tortyrskadades behov av svenskundervisning och vägledning i hur man

kommunicerar i det svenska samhället.

1997/98:Sf611 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om integration av invandrare.

1997/98:Sf612 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av lättförståelig och tydlig information,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att invandrarorganisationer i fortsättningen skall få ekonomisk

hjälp för att genomföra det arbete som de har och som sammanfaller med

integrationsprinciperna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det av symboliska skäl vore till stor nytta om

integrationsmyndigheten lokaliserades till Tensta, Rågsved eller Skärholmen

eftersom Stockholm har arbetat mycket med integration och är metropol för de

nya svenskarna.

1997/98:Sf615 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

spridning av "Kistamodellen" mot familjeproblem i invandrarfamiljer.

1997/98:Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rasism och främlingsfientlighet.

1997/98:Sf621 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i invandrartäta bostadsområden,

1997/98:Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det mångkulturella samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning för den framtida integrationspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om introduktionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om asylsökande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i skolan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarrepresentationen i utredningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Diskrimineringsombudsmannens befogenheter och resurser ökas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala DO,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning för att se över frågan om att omvandla

lagen om olaga diskriminering i brottsbalken till en ren civilrättslig

lagstiftning,

11. att riksdagen beslutar om ändring i lagen om rösträtt för invandrare så

att alla invandrare behandlas lika,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrade direktiv för Kommittén för översyn av lagen om svenskt

medborgarskap,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lagen mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är lika

stark som lagen om jämställdhet på arbetsmarknaden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett integrationsprogram för invandrare,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antidiskrimineringsklausuler,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskundervisning för alla,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemspråksundervisningen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska språket och äldre invandrare,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sfi-undervisningen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om segregerade bostadsområden,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om näringspolitiken,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärdsprogram för att komma till rätta med de problem som den

misslyckade invandrarpolitiken har åstadkommit.

1997/98:Sf626 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av den

föreslagna integrationsmyndigheten.

1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verka för att integrationsfrågor skall samordnas regionalt.

1997/98:A718 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Diskrimineringsombudsmannen som självständig myndighet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål för och inriktning av invandrarpolitiken,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om myndigheters ansvar att initiera åtgärder för att underlätta

kulturmöten.

1994/95:Sf624 av Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett invandrarinstitut för barn

och ungdomar.

1994/95:Sf634 av Charlotta L Bjälkebring och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kulturcentrum/kulturhus för romer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en statlig myndighet som är helt inriktad på romernas situation.

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de invandrarpolitiska målen.

1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett mångkulturellt samhälle,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en diskussion om det mångkulturella samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning och kunskapsinhämtande om det mångkulturella

samhället.

1994/95:Kr264 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten bör underlätta för minoriteterna att värna sitt

kulturarv.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97

1996/97:Sf217 av Lilian Virgin och Lars Stjernkvist (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

svenskundervisning för invandrare i rehabiliteringssyfte m.m.

1996/97:Sf610 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en medveten strategi arbetas fram som innebär att specialutbildade

invandrare får kontakt med passande företag.

1996/97:Sf611 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

framtagandet av en gemensam definition på integrationsbegreppet och ett

nationellt program för arbetet med integrationen.

1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strategiska åtgärder i invandrartäta områden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvotering av invandrare i segment av arbetsmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad samordning mellan arbetsförmedling, socialtjänst och

försäkringskassor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tvåspråkighet som kompetens.

1996/97:Sf615 av Juan Fonseca m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad politik för

integration.

1996/97:Sf618 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innebörden i begreppet "integration",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur invandrarpolitiken under en nyanländ flyktings första år i

Sverige bör utformas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vilka samhällspolitiska förändringar som bör genomföras för att

möjliggöra invandrares representation och fulla deltagande på samtliga nivåer i

vårt samhälle,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med problem som

invandrarpolitiken fört med sig.

1996/97:Sf620 av Anna Åkerhielm och Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Statens invandrarverks uppföljningsansvar

vidgas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Sf623 av Siw Wittgren-Ahl (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa invandrarkvinnors

utsatta situation när de söker samhällets stöd och hjälp.

1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda riktlinjer för minoritetspolitiken avseende språkliga och

etniska minoriteter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en gemensam etisk grund som respekteras av både majoritetsbefolkning

och minoritetsgrupper,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och

utbildning som står i överensstämmelse med deras livsåskådning på lämpligt sätt

skall betonas i målen för invandrar- och minoritetspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet integration,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den generella samhällspolitiken skall omfatta åtgärder till stöd

för etniska och språkliga minoritetsgruppers rätt att behålla och

vidareutveckla sin kultur inom ramen för av Sverige ratificerade

internationella konventioner och svensk lag,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett ytterligare förstärkt meritvärde för finska språket inom både

den offentliga och den privata sektorn,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att ett europeiskt kulturcentrum för

zigenska frågor kommer till stånd,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nordiskt zigenskt kulturcentrum,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om starka insatser för att bibringa föräldragenerationen invandrare

goda kunskaper i svenska och i det svenska samhällets grundläggande normer och

lagar,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala diskrimineringsombudsmän.

1996/97:Sf630 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder nödvändiga

för att minska segregationen.

1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål för och inriktning av invandrarpolitiken,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att språkkunskaper ges meritvärde vid anställning inom kommun och

landsting.

1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet invandrare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning om det mångkulturella samhället,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrarrepresentation i statliga utredningar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade resurser och befogenheter för Diskrimineringsombudsmannen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av kommunala diskrimineringsombudsmän,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning om språkproblem vid invandrares kontakt med

offentliga funktioner i det svenska samhället,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om integrationsprogram inom offentlig sektor och i det privata

näringslivet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att ta bort de hinder för eget företagande som möter

människor med invandrarbakgrund,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med de problem

som den misslyckade invandrarpolitiken åstadkommit.

1996/97:So224 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoupplysningsarbete bland invandrare och asylsökande.

1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om individuella rehabiliteringsprogram.

1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utvecklat mångkulturellt samhälle,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en diskussion om det utvecklade mångkulturella samhället,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minoriteternas rätt att bevara sin kultur, sina traditioner, sin

religion eller sitt språk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minoriteter i samhällspolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regering och

departement vid tillsättningar av utredningar och kommittéer bör nominera

minoriteter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den "särartsblinda" likvärdighetspolitiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minoriteternas rätt till fri och öppen delaktighet i det

mångkulturella samhället,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om informationsbehovet när det gäller vidareutvecklingen av det

mångkulturella samhället.

Yttranden

Yttranden från socialutskottet, utbildningsutskottet, arbetsmarknadsutskottet

och bostadsutskottet bifogas som bilaga 2-5.

Offentlig utfrågning

Utskottet har hållit en offentlig utfrågning angående propositionen, se bilaga

6.

Utskottet

Bakgrund

De första åtgärderna för att underlätta invandrares anpassning till livet i

Sverige initierades kring mitten av 1960-talet. I samband med att riksdagen år

1968 fattade beslut om att reglera invandringen (prop. 1968:142, SU 196, rskr.

405) slogs det fast att ?invandrare skall ha möjlighet att leva på samma

standardnivå som den inhemska befolkningen?. Detta mål om jämlikhet skulle i

huvudsak förverkligas genom generell välfärdspolitik. Den allmänt utbredda

uppfattningen kring mitten av 1960-talet var att det var bäst om de som

invandrade, och inte tänkte återvända till hemlandet, assimilerades så snart

som möjligt. Assimilationstanken började emellertid ifrågasättas och strax

efter beslutet om utlänningspolitiken år 1968 tillsattes en utredning,

Invandrarutredningen, som fick i uppgift att kartlägga invandrares och

minoriteters situation samt föreslå samhällsåtgärder för att underlätta deras

möjligheter att anpassa sig till livet i Sverige.

På grundval av Invandrarutredningens betänkande (SOU 1974:69) fattade

riksdagen år 1975 (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160) beslut om riktlinjer för en

svensk invandrarpolitik. Dessa sammanfattades i de tre målen jämlikhet,

valfrihet och samverkan. Beslutet om invandrarpolitiken år 1975 ledde till att

flera av de säråtgärder som införts på försök under 1960-talet permanentades

och att initiativ togs till nya åtgärder och reformer med invandrare som

målgrupp. Hemspråksundervisning, stöd till kulturella verksamheter som

bokinköp, radio- och TV-program och litterär produktion på andra språk än

svenska är exempel på säråtgärder som skulle förverkliga invandrarpolitiken.

Stora satsningar gjordes även på information.

Även om beslutet om invandrarpolitiken innebar att den generella politiken

kompletterades med säråtgärder för invandrare blev det både år 1975 och vid

senare tillfällen fastslaget att invandrarpolitiken i huvudsak skulle bygga på

den generella politiken och att varje myndighet och berörd organisation skulle

ta ansvar för invandrare på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Året

efter riksdagsbeslutet infördes regler om fackmyndigheternas ansvar. Sådana

bestämmelser finns nu i förordningen (1986:856) om statliga myndigheters ansvar

för invandrare m.fl. Ett övergripande ansvar för att bevaka invandrares behov

av åtgärder och för att samordna samhällsinformation till och om invandrare

lades på Statens invandrarverk.

De förändringar som skett efter det invandrarpolitiska riksdagsbeslutet 1975

har med några undantag skett inom ramen för existerande åtgärder. Ett undantag

utgör inrättandet av en ombudsman mot etnisk diskriminering år 1986. Förslaget

till inrättandet lades fram i propositionen Invandrarpolitiken (prop.

1985/86:98). En annan större förändring var omorganiseringen av

flyktingmottagandet vid mitten av 1980-talet, då det ansvar som tidigare hade

legat på Arbetsmarknadsverket fördes över till Statens invandrarverk och

kommunerna. Som en följd av den alltmer omfattande asylinvandringen kom så gott

som alla landets kommuner att engageras i flyktingmottagandet, något som kom

att kallas hela-Sverige-strategin. År 1991 infördes även ett statligt

ersättningssystem till kommunerna.

När svensk invandrarpolitik växte fram under 1960- och 1970-talen skedde det

från början med nära koppling till invandringspolitiken. Detta tog sig uttryck

såväl i regelsystem och åtgärder som på det organisatoriska planet. Sålunda

fick den myndighet som upprättades år 1969, Invandrarverket, uppgifter för att

på båda områdena ge uttryck åt sambandet och säkerställa en samordning. År 1985

kompletterades de flyktingpolitiska värderingar och ambitioner, som uttrycktes

i utlänningslagen, med utökade insatser för mottagande av de skyddsbehövande

och deras anhöriga. Även på detta område fick Invandrarverket betydande

uppgifter. I december 1996 beslutade riksdagen om en migrationspolitik som

omfattade både flykting-, invandrar-, invandrings- och återvandringsfrågor

(prop. 1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Det konstaterades att

dessa frågor spänner över ett brett fält av åtgärder, både i Sverige och

utomlands. Ett sådant fält utgörs av mottagande av skyddsbehövande och andra

invandrare i Sverige. Kravet på helhetssyn betonades starkt i det

migrationspolitiska beslutet. De grunder som där anges skall vara vägledande

för politikens inriktning på de olika områdena.

I november 1994 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över

den svenska invandrarpolitiken (dir. 1994:130). Invandrarpolitiska kommittén

överlämnade den 17 april 1996 sitt slutbetänkande Sverige, framtiden och

mångfalden ( SOU 1996:55).

Mål och inriktning för integrationspolitiken

Integrationspolitiken

Propositionen innehåller förslag på riktlinjer och målsättningar för en ny

integrationspolitik. Integrationspolitiken har en annan och betydligt vidare

inriktning än den nuvarande invandrarpolitiken. Regeringen anför i

propositionen att ett nytt synsätt bör anläggas, där integrationsfrågor

uppfattas som en generell samhällsangelägenhet och inte enbart som en

invandrarfråga. De förslag till mål och inriktning för integrationspolitiken

som regeringen föreslår bör vidare få konsekvenser för synsätt och åtgärder

inom olika samhällsområden, t.ex. inom arbetsmarknads- och utbildningsområdet,

hälso- och sjukvårdsområdet och kulturområdet.

Synsätt och åtgärder som syftar till att skapa lika rättigheter och

möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund bör enligt

regeringen samlas i begreppet integrationspolitik. Integrationspolitiken skall

beröra hela befolkningen och samhällsutvecklingen i stort. Utmärkande för

integrationspolitiken, i förhållande till andra politikområden, skall vara att

den särskilt uppmärksammar dem som på grund av härkomst eller till följd av sin

etniska och kulturella bakgrund riskerar att hamna i en sämre situation än

befolkningen i stort. Integrationspolitiken skall uppmärksamma och åtgärda

orsakerna till sådan ojämlikhet.

Avsikten med den invandrarpolitik som förts sedan riksdagsbeslutet år 1975 har

varit att innefatta dem som invandrat i den svenska samhällsgemenskapen.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen fastställt principen om att

invandrarpolitiken i huvudsak skall bygga på den generella politiken och att

varje myndighet och berörd organisation skall ta ansvar för invandrare på samma

sätt som för befolkningen i övrigt. Regeringen konstaterar i propositionen att

politiken, trots denna princip, kommit att förstärka en uppdelning av

befolkningen i ett ?vi ? och ett ?dom? och därigenom bidragit till det

utanförskap som många invandrare och deras barn upplever i det svenska

samhället. Regeringen menar att denna negativa kategorisering av invandrare

beror på att politiken i så stor utsträckning kommit att rikta sig till

invandrare som grupp och därmed satt invandrarskapet och den invandrades

kulturella och etniska bakgrund i centrum. Den förda politiken har bidragt till

att invandrare har förknippats med ?annorlundaskap?. Mot bakgrund av detta

finns det enligt regeringen skäl att ännu starkare än tidigare betona den

generella politikens betydelse för att påverka invandrares livsvillkor och

levnadsförhållanden. Det är också viktigt att den generella politiken på ett

helt annat sätt än hittills utgår från och speglar den etniska och kulturella

mångfald som finns i samhället. Mångfalden måste återspeglas både i hur

politiken utformas och hur den genomförs. Regeringen menar att detta är

nödvändigt för att på ett trovärdigt sätt kunna hävda att politiken tar sin

utgångspunkt i alla människors lika värde, men också för att kunna ta till vara

olika kompetenser och erfarenheter som finns i landet och som behövs för att

bryta dagens tendenser till etnisk segregering.

Integration och mångfald

Regeringen konstaterar att integration är ett begrepp som getts en mängd olika

innebörder. I den svenska debatten har ofta assimilation ställts mot

integration. Regeringen menar att assimilation sedan länge är en otänkbar

samhällelig strategi i Sverige. Människor kan inte påtvingas svenskhet. Det

utesluter inte att människor själva kan välja assimilation som sin individuella

strategi.

På den individuella nivån bör integration betraktas som ett livsprojekt, vars

innehåll och mål endast kan bestämmas av individen själv. Staten bör därför

inte fastställa övergripande mål för enskilda individers integration. På den

samhälleliga nivån kan dock staten sätta upp mål för vad som bör uppnås inom

olika områden med hjälp av arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik osv. och

stödja den individuella integrationsprocessen genom att föra en politik som ger

individen förutsättningar att förverkliga sina mål i livet.

Integrationsprocesserna är ömsesidiga i den meningen att alla är delaktiga

och medansvariga i dem och att alla måste bidra. Viktigt för

integrationsprocesserna är, förutom den enskilda individens egna

förutsättningar, önskemål och ambitioner, att samhället präglas av öppenhet,

respekt och tolerans och att majoritetssamhällets institutioner utvecklas med

utgångspunkt i mångfalden i samhället.

Ett begrepp som, vid sidan om integration, ofta används i propositionen är

mångfald. Regeringen säger sig i propositionen alltmer ha övergått till att

tala om samhällets mångfald i stället för att använda det mer laddade och

svårbestämda begreppet mångkultur. Med etnisk och kulturell mångfald innefattas

enligt propositionen språklig och religiös mångfald. Vidare anför regeringen

att etniskt och kulturellt är begrepp som överlappar varandra och som ofta, men

inte alltid, kan användas som synonymer.

Övergripande mål

I propositionen anför regeringen tre övergripande mål för

integrationspolitiken. Det första målet är lika rättigheter och möjligheter för

alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Allas lika rättigheter och

möjligheter innebär även att alla har lika skyldigheter. Regeringen betonar

vidare att det inte endast är de formella rättigheterna som avses, utan även

att dessa verkligen kan uppnås. Individens rätt och lika värde innehåller

vidare rätten att vara olik. Det andra målet bör enligt regeringen vara att

skapa en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund. Förenande länk i

en sådan gemenskap bör vara tillhörighet i och uppslutning kring samhällets

grundläggande värderingar. Det tredje målet, slutligen, är att få till stånd en

samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som

alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.

Regeringen understryker det svenska språkets betydelse för att uppfylla

integrationspolitikens övergripande målsättningar. För att kunna tillgodogöra

sig sina rättigheter, fullgöra sina skyldigheter samt vara likvärdig och

medansvarig i samhället behöver alla kunskaper i svenska språket. Staten har

därför en viktig uppgift att ge människor som inte har svenska som modersmål

möjlighet att lära sig språket.

Motionerna

I ett antal motioner berörs de övergripande målformuleringarna för

integrationspolitiken.

I motion Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 godkännande av

förslag till förändring av propositionens övergripande målsättningar för

integrationspolitiken. Motionärerna menar att ordet ?skyldigheter? tydligare

bör framkomma i målformuleringen, då det talas om allas lika rätt och

möjligheter. Vidare görs invändningar mot att propositionen inte konsekvent

anlägger ett individuellt perspektiv på allas rätt att välja strategier för

integrationsprocessen. Motionärerna menar att man inte uppifrån kan sätta

gemensamma resultatmål för integrationen, om man samtidigt hävdar att varje

individ har rätt att själv bestämma sina egna mål.

I motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 2 och Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 2 begärs tillkännagivande om att de målsättningar som

gällt för invandrarpolitiken sedan 1975 bör kvarstå även för den nya

integrationspolitiken. Om dessa mål nu ändras skulle det enligt motionärerna

signalera att man gett upp och inte längre anser sig kunna arbeta för alla

människors lika värde i samhället.

I motionerna 1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 1 och

1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) yrkande 1 begärs tillkännagivande

om att invandrarpolitikens mål bör förtydligas och omformuleras enligt den

samhällsutveckling som skett sedan de först formulerades. Även i motion

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 anförs att

invandrarpolitikens målsättningar bör avpassas till förhållandena i 1990-talets

Sverige och inriktas på en politik som stimulerar mångfald och valfrihet både

för svenskar och invandrare. Motionärerna begär tillkännagivande härom.

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 3 begärs

tillkännagivande om att det i de invandrarpolitiska målen bör betonas

föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och utbildning som

överensstämmer med föräldrarnas livsåskådning.

I några motioner behandlas allmänna utgångspunkter och förutsättningar för en

lyckad integrationspolitik.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 1 tillkännagivande

om att en förnyelse av Sverige, i enlighet med de förslag som Moderaterna lagt

i motion 1997/98:Fi202, är förutsättningen för en lyckad integrationspolitik.

I motion 1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 1 anförs att i

det mångkulturella samhället ingår en mängd olika grupper. Motionärerna menar

att invandrare inte utgör någon homogen kategori i samhället, men att det går

att urskilja vissa problem som invandrare har gemensamt. Motionärerna begär

tillkännagivande härom. I motionens yrkande 2 begärs tillkännagivande om att

det finns behov av diskussion om det mångkulturella samhället, med avseende på

hur det i framtiden kan bli mer jämställt och generöst med ett nytt synsätt på

kulturell pluralism.

I motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 1 och Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 1 begärs tillkännagivande om att det i ett mångkulturellt

samhälle behövs en gemensam etisk grund som alla delar. Komponenter i en sådan

grundsyn borde enligt motionärerna vara respekt för alla människors lika värde,

tolerans samt ett gemensamt rättssystem.

Några motioner handlar om vad integration bör betyda.

I motion 1996/97:Sf618 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 1 anförs att

begreppet integration bör betyda en målsättning om att alla medborgare skall

kunna delta jämbördigt i samhällets samtliga verksamheter.

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 4 anförs att

begreppet integration bl.a. måste innebära rätten att vara olik och att olika

grupper i samhället samverkar.

I motion 1996/97:Sf611 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) anförs att

det behövs en gemensam definition av begreppet integration och nationellt

program för integrationsarbetet.

I motion Sf611 av Sten Andersson (m) anförs att invandrare bör integreras i

det svenska samhället. Integration innebär enligt motionären att ?man tar seden

dit man kommer?.

Utskottets bedömning

Utskottet ser med tillfredsställelse på det nya synsätt som regeringen tar som

utgångspunkt för en integrationspolitik. Mot bakgrund av bl.a. den kritik som

riktats mot invandrarpolitiken anser utskottet att det finns skäl att tydligt

understryka det generella i den nya integrationspolitiken. Med detta menar

utskottet att integrationspolitiken är en generell samhällsfråga och en viktig

angelägenhet för alla samhällsmedborgare. Vidare vill utskottet peka på att de

åtgärder som ryms inom integrationspolitiken inte enbart handlar om säråtgärder

för invandrare, utan i första hand inbegriper generella politiska åtgärder.

Utskottet vill vidare peka på att invandrare på intet sätt kan anses vara

någon homogen kategori i samhället. Däremot går det att urskilja vissa problem

och behov som är gemensamma för invandrare. Det är i första hand behovet i sig

och inte invandrarskapet som skall motivera olika åtgärder. Det gäller t.ex.

under en invandrares allra första tid i Sverige, eftersom de flesta nyanlända

har många likartade behov. Även under denna s.k. introduktionsfas är det

emellertid viktigt att i utformandet av åtgärder ta hänsyn till individuella

skillnader och behov.

Regeringen formulerar i propositionen några övergripande mål som skall

vägleda det integrationspolitiska arbetet. Det första målet gäller allas lika

rättigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. I detta mål

ingår också rätten att vara olik. Utskottet anser att regeringen på ett tydligt

sätt markerar att målet om allas lika möjligheter och rättigheter även innebär

att alla också har lika skyldigheter. Med detta anser utskottet att motion Sf8

yrkande 1 i denna del kan anses tillgodosedd.

Förutom målet om allas lika möjligheter och rättigheter, föreslår regeringen

att integrationspolitiken skall syfta till en samhällsgemenskap med samhällets

mångfald som grund samt en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig

respekt och tolerans och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och

medansvariga för.

Utskottet anser att dessa båda målformuleringar aktualiserar fundamentala

värden. Målsättningen bör vara att uppnå en känsla av gemenskap i ett samhälle

där mångfalden samtidigt bejakas. Här är det väsentligt att både se till det

som ur olika synvinklar förenar människor som lever i Sverige och visa respekt

och tolerans inför det som skiljer sig. Utskottet vill klargöra att en gemensam

historia är viktig för sammanhållningen i ett samhälle. Den gemensamma

historien består av olika individers och gruppers skilda bakgrunder och

erfarenheter.

I motion Sf10 anförs att det behövs en gemensam etisk grund som alla delar.

Respekten för alla människors lika värde, tolerans samt ett gemensamt

rättssystem är enligt motionärerna viktiga komponenter i en sådan nödvändig

gemensam grundsyn. Utskottet delar motionärernas åsikt men anser att värdet av

en uppslutning kring samhällets grundläggande värderingar tydligt framgår i de

övergripande mål som föreslagits i propositionen. Något tillkännagivande med

anledning av motionen behövs därför inte. Motionerna Sf10 yrkande 1 och Sf622

yrkande 1 avstyrks.

I motion Sf10 anförs att de målsättningar som gällt för invandrarpolitiken

sedan 1975 bör kvarstå, eftersom en förändring av formuleringarna skulle

signalera att man gett upp ambitionerna att uppfylla tidigare uppsatta mål.

Utskottet kan inte se att förslagen till formuleringar för övergripande mål som

ges i propositionen skulle uttrycka en lägre ambitionsnivå eller stå i något

motsatsförhållande till de tidigare målsättningarna. Utskottet menar att

propositionens formuleringar innebär ett förtydligande av de målsättningar som

uttrycktes i den tidigare invandrarpolitiken, och att ambitionerna att uppfylla

målen därigenom snarare har stärkts. Med hänvisning till detta avstyrks

motionerna Sf10 yrkande 2 och Sf622 yrkande 2.

I motion 1996/97:Sf625 yrkande 3 anför motionärerna att det i de

invandrarpolitiska målen bör betonas att föräldrar har rätt att tillförsäkra

sina barn en uppfostran och utbildning som överensstämmer med föräldrarnas

livsåskådning. Utskottet understryker att den övergripande målsättningen för

integrationen skall gälla även på skolans område. Det innebär t.ex. att man i

skolan skall visa tolerans och respekt för skilda tros- och livsåskådningar,

samtidigt som man hävdar samhällets grundläggande värderingar. Mot bakgrund av

detta menar utskottet att föräldrars rätt inte särskilt bör betonas i de

övergripande målen för integrationspolitiken. Med hänvisning till detta

avstyrks motionen.

Vad avser innebörden av integration hävdas i motion Sf8 att det inte är

förenligt att dels erkänna den enskilde individens rätt att själv bestämma sina

egna mål för integration, dels sätta upp vissa gemensamma resultatmål för

integration. Utskottet anser i likhet med regeringen att principen om att den

enskilde individen i första hand bestämmer hur han eller hon själv önskar

förhålla sig till och utveckla den egna etniska och kulturella identiteten bör

vara vägledande för integrationspolitiken. Samhället bör emellertid underlätta

för individen att integrera gamla och nya livsmönster och livsstilar på det

sätt hon själv önskar. Detta bör vara syftet med att sätta upp mål inom olika

samhällssektorer, t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken, som sedan kan stödja den

individuella integrationsprocessen. Denna synpunkt framhålls även i

arbetsmarknadsutskottets yttrande över propositionen. Med hänvisning till detta

avstyrker utskottet motion Sf8 yrkande 1 i denna del.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet också motionerna

1996/97:Sf618 yrkande 1, 1996/97:Sf625 yrkande 4, 1996/97:Sf611 och

1997/98:Sf611.

Som redan påpekats är det utskottets uppfattning att förutsättningen för att de

integrationspolitiska målen skall kunna uppfyllas är att man genom generell

politik ger lika möjligheter för alla. Utan att vidare gå in på detaljerna vad

gäller den generella politik som förespråkas i motion Sf4 konstaterar utskottet

att motionärerna, liksom regeringen i propositionen, anser att en lyckad

integrationspolitik är avhängig den generella politik som förs i samhället. Med

hänvisning till detta avstyrks motion Sf4 yrkande 1.

Med vad som ovan anförts godtar utskottet regeringens förslag till

utgångspunkter och övergripande mål för integrationspolitiken. Följande

motioner kan med detta anses vara tillgodosedda: motionerna 1994/95:Sf621

yrkande 1, 1996/97:Sf632 yrkande 1, 1994/95:Sf635 yrkande 1 samt 1994/95:Sf636

yrkandena 1 och 2. Utskottet avstyrker därför bifall till dessa

motionsyrkanden.

Integrationspolitikens inriktning

Propositionen

Regerigen anför i sin proposition att det integrationspolitiska arbetet

särskilt skall inriktas på att ge förutsättningar för individers egen

försörjning och delaktighet i samhället, att värna grundläggande demokratiska

värden samt att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och

rasism.

Regeringen lyfter fram jämställdhet mellan könen som ett exempel på de

grundläggande värden i det svenska samhället som skall vara vägledande för det

integrationspolitiska arbetet. Vidare pekar regeringen på att ett nödvändigt

villkor för att människor skall kunna bli delaktiga i samhället, är att

samhällets mångfald återspeglas i samhällets institutioner och de demokratiska

beslutsprocesserna. Regeringen beskriver vidare arbetet med att förebygga och

motverka etnisk diskriminering, främlingsfientlighet, rasism och intolerans som

en av sina allra viktigaste uppgifter. En viktig utgångspunkt i detta arbete är

att se till att det finns ett effektivt regelverk som kriminaliserar rasistiska

handlingar. Regeringen menar att propositionens förslag till mål och inriktning

för integrationspolitiken, samt förslaget om en omorganisering av

integrationsfrågorna till en ny myndighet, bör medverka till att

förutsättningarna för att motverka segregation blir bättre.

För att integrationspolitiken skall kunna genomföras och målen skall kunna

omsättas i konkret handling menar regeringen att det krävs en tydlig regional

och lokal förankring. Det är nödvändigt att olika aktörer och nivåer involveras

i arbetet. Den regionala nivån är här särskilt viktig för genomförande och

samordning av politiken. Ett sätt att uppnå god samordning mellan statlig och

kommunal verksamhet är att involvera länsstyrelserna i det långsiktiga arbetet.

Vidare anför regeringen att förslagen till mål och inriktning bör få konse-

kvenser inom olika samhällsområden. På sikt bör vissa åtgärder och insatser som

idag riktar sig till invandrare som grupp komma att omvandlas till generella

åtgärder. Hit hör t.ex. samhällsinformation till invandrare och stödet till

invandrares organisationer. Modersmålsundervisningen, rätten till tolkservice,

svenskundervisning för invandrare (sfi) och andra åtgärder och rättigheter som

tillkommit inom ramen för den nuvarande invandrarpolitiken ligger dock fast.

Regeringen anför att förverkligandet av de integrationspolitiska målen

kontinuerligt bör följas upp. Uppfyllandet av målen kräver ett aktivt

förändringsarbete, vilket bör beröra hela samhället på samtliga nivåer.

Regeringen pekar på att den offentliga sektorn i sin verksamhet inte bara har

ansvar för att förverkliga de integrationspolitiska ambitionerna, utan också

ett speciellt ansvar som förebild. Även verksamheten och agerandet i den

privata sektorn bör följas upp. Den nya myndighet för integrationsfrågor som

föreslås i propositionen bör enligt regeringen ha det övergripande ansvaret för

att följa upp hur integrationspolitiken förverkligas.

Motionerna

I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 13

tillkännagivande om att en av de viktigaste invandrarpolitiska åtgärderna är

att vidta kraftfulla åtgärder mot nynazistiska, rasistiska och

främlingsfientliga krafter.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 1 begärs

tillkännagivande om att man för att kunna mäta i vilken mån de

integrationspolitiska målsättningarna uppnåtts bör utarbeta några tydligt

formulerade steg eller delmål.

Utskottets bedömning

I propositionen anger regeringen att integrationspolitiken skall inriktas på

att ge förutsättningar till individers egen försörjning och delaktighet i

samhället, att värna grundläggande demokratiska värden och att förebygga och

motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att arbetet

inriktas på att skapa möjligheter till individers egen försörjning. Att ha en

egen försörjning är ytterst betydelsefullt, inte minst för individens

självkänsla och möjlighet att delta i samhällslivet. Som regeringen påpekar är

möjligheten att nå delaktighet för alla också beroende av hur väl mångfalden

speglas i utformningen av politiken.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i Sf619 att arbetet med att

förebygga och motverka etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism

är en av de allra viktigaste uppgifterna för det integrationspolitiska arbetet.

Om inte principen om allas lika värde kan upprätthållas riskerar samhället att

brytas sönder inifrån. Då utskottet anser att denna ståndpunkt tydliggörs också

i propositionen avstyrks motion Sf619 yrkande 13.

Vad gäller genomförandet av politiken vill utskottet betona den uppfattning som

även framkommer i propositionen att det är av avgörande betydelse att en god

samverkan mellan olika nivåer och aktörer i samhället uppnås. Av stor vikt är

också att integrationsarbetet kontinuerligt följs upp och utvärderas. Det

övergripande ansvaret för uppföljningsarbetet bör ligga på den nya myndighet

som regeringen föreslagit (se avsnitt Ny myndighet för integrationsfrågor). I

motion Sf11 yrkande 1 anförs att några tydligt formulerade steg eller delmål

bör utarbetas för att det skall vara möjligt att mäta i vilken mån de

integrationspolitiska målsättningarna verkligen uppnåtts. Utskottet förutsätter

att den nya myndigheten på lämpligt sätt bryter ned de övergripande målen till

mätbara kriterier, så att en utvärdering är möjlig. Med hänvisning till detta

avstyrker utskottet motionen.

Integration och återvandring

Propositionen

Förslaget till mål och inriktning för en integrationspolitik påverkar enligt

regeringen inte de riktlinjer för återvandringspolitik som riksdagen lade fast

i samband med beslutet om en ny migrationspolitik år 1996 (prop. 1996/97:25,

bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). En god integration i Sverige skapar också

goda förutsättningar för den som återvänder.

Motionerna

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 25 anförs att det arbete för

att underlätta återvandring som kommunerna gör, för vissa invandrare kan

upplevas som en indirekt påtryckning. Vidare menar motionärerna att

återvändandes rätt att återvända till Sverige bör lagfästas. Motionärerna begär

tillkännagivande härom.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 2

tillkännagivande om att man bör uppmuntra återvandringsprojekt där näringsliv

och ideella föreningar samverkar.

Utskottets bedömning

Utskottet behandlade frågan om återvandring i sitt betänkande 1996/97:SfU5. Där

framgick bl.a. att personer som ansetts som skyddsbehövande, men som vill

återvända till ursprungslandet, i de statliga och kommunala

mottagningsprogrammen i princip från början bör få stöd för att i görligaste

mån integrera sig i Sverige på ett sätt som samtidigt, för den som så önskar,

främjar möjligheten att återvända och reintegrera sig i det tidigare hemlandet.

Vad gäller synpunkterna i motion Sf10 om att kommunernas arbete i syfte att

underlätta återvandring kan upplevas som indirekt påtryckning är det utskottets

uppfattning att det inte får förekomma några typer av påtryckningar på

flyktingar att återvandra. Utskottet vill vad gäller detta ytterligare hänvisa

till följande avsnitt ur betänkande 1996/97:SfU5: ?I propositionen anförs att

ingen tvekan får råda om att den som fått permanent uppehållstillstånd själv

avgör om och när han eller hon vill återvända till sitt ursprungsland.

Påtryckningar av stat eller kommun för att få en person att återvända till sitt

ursprungsland kan inte accepteras.? Utskottet uttalade i betänkandet att man

ansåg det betydelsefullt att regeringen klart betonat detta.

Vad gäller möjligheten att återvandra till Sverige anförde utskottet i det

flyktingpolitiska betänkandet att en strävan borde vara att inte i onödan

försvåra för den som har stark anknytning till två länder att upprepade gånger

växla bosättning mellan dem. Med det ovan anförda kan enligt utskottet motion

Sf10 yrkande 25 anses tillgodosedd.

Utskottet erinrar om att i det flyktingpolitiska betänkandet underströks att

det är väsentligt med en flexibel samverkan mellan frivilligorganisationer,

invandrar-, bistånds-, arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter, kommuner och

landsting samt näringslivet. Med detta kan motion Sf11 yrkande 2 anses

tillgodosedd.

Minoriteter

Motionerna

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) behandlas mål och

riktlinjer särskilt vad gäller språkliga och etniska minoriteters rätt och

möjligheter. I motionens yrkande 1 begärs tillkännagivande om att det finns

behov av särskilda riktlinjer för en minoritetspolitik avseende etniska och

språkliga minoriteter. Vidare anförs i yrkande 5 att en generell politik som

utgår från att Sverige är ett mångkulturellt samhälle även bör innehålla en

målparagraf som berör språkliga och etniska minoriteters rätt och möjligheter.

I målsättningarna för den generella politiken borde enligt motionärerna framgå

att politiken skall omfatta åtgärder till stöd för etniska och språkliga

minoritetsgruppers rätt att bibehålla och vidareutveckla sin kultur, inom ramen

för av Sverige ratificerade internationella konventioner och svensk lag.

Motionärerna begär tillkännagivande härom. I yrkande 2 begärs tillkännagivande

om att det finns behov av en gemensam etisk grund för majoritetsbefolkningen

och minoriteterna. I yrkande 14, slutligen, anförs att finska språket bör få

ett ytterligare förstärkt meritvärde inom både den offentliga och den privata

sektorn. Motionärerna begär tillkännagivande härom.

I motion 1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) anförs i yrkande

6 att minoriteterna bör erkännas rätten att bevara sin kultur, sina

traditioner, sin religion och sitt språk. I yrkandena 4, 5 och 7 - 11 begärs

tillkännagivanden i olika frågor om minoriteters rättigheter. I motion

1994/95:Kr264 av Fanny Rizell m.fl. (kd) begärs i yrkande 4 tillkännagivande om

att staten bör underlätta för minoriteterna att värna sitt kulturarv.

Utskottets bedömning

I motion 1996/97:Sf625 behandlas mål och riktlinjer särskilt vad gäller

språkliga och etniska minoriteters rätt och möjligheter. Motionärerna menar

dels att det behövs en särskild minoritetspolitik för språkliga och etniska

minoriteter, dels att den generella politik som utgår från att Sverige är ett

mångkulturellt samhälle bör innehålla en målparagraf som berör språkliga

minoriteters rätt och möjligheter, och som innehåller rätten att bibehålla och

utveckla sin kultur. Motionärerna framför vidare att det behövs en gemensam

etisk grund för majoritetsbefolkningen och minoriteterna.

Begreppet etniska och språkliga minoriteter som används i ovanstående motion

har i olika sammanhang givits skilda definitioner och innebörder.

Invandrarpolitiska kommittén använde sig i sitt slutbetänkande (SOU 1996:55) av

en distinktion mellan inhemska respektive invandrade minoriteter, för att

skilja mellan olika grupper i Sverige som kan ha ett gemensamt språk, kultur

eller etnisk bakgrund som grund för en kollektiv identitet. Som inhemsk eller

nationell minoritet räknas i Sverige samer och tornedalsfinnar.

Vad gäller frågan om en särskild minoritetspolitik avseende inhemska

minoriteter kan utskottet konstatera att den inte ingick i Invandrarpolitiska

kommitténs uppdrag och inte heller berörs i regeringens proposition. Utskottet

hänvisar i stället till två pågående utredningar. Det är dels

Minoritetsspråkskommittén som har i uppgift att utreda om, och i så fall på vad

sätt, Sverige bör ratificera Europarådets konvention om regionala språk och

minoritetsspråk och dess ramkonvention för skydd av nationella minoriteter

(dir. 1995:84). Kommitténs förslag skall ligga till grund för eventuella

säråtgärder som kan behövas gentemot minoriteter. Den andra utredningen gäller

frågan om Sverige kan skriva under ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och

stamfolk i självstyrande länder och vilka åtgärder som i så fall är nödvändiga

för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna (dir. 1997:103).

Utskottet erinrar om att politiska åtgärder som riktar sig till invandrade

språkliga och etniska minoriteter däremot har ingått som en del av

invandrarpolitiken sedan denna först formulerades år 1975. Fram till det att

riksdagen behandlade invandrarpolitiken år 1986 gick själva politikområdet

under benämningen ?invandrar- och minoritetspolitik?. Vid riksdagsbeslutet år

1986 klargjordes dock att invandrargrupper inte var minoriteter i folkrättslig

mening, och minoritetsbegreppet lyftes bort från benämningen av ämnesområdet.

Det klargjordes dock att minoritetspolitiken fortfarande ingick som en del av

de invandrarpolitiska åtgärderna (SfU 1985/86:20). Utskottet behandlade också

frågan i betänkande 1991/92:SfU10, då man konstaterade att en minoritetspolitik

i betydelsen kulturpolitik för språkliga minoriteter, i huvudsak fick anses

ingå i invandrarpolitiken.

I förordning (1988:429) med instruktion för Statens invandrarverk finns

vidare angivet att verkets målgrupp, vid sidan om invandrare, är språkliga

minoriteter. I instruktionerna står bl.a. att verket har i uppgift att

fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja invandrares och språkliga

minoriteters sociala och kulturella situation i Sverige, att svara för sådan

dokumentation om invandrares och språkliga minoriteters sociala och kulturella

situation som inte är någon annan myndighets uppgift, samt att vara

kontaktorgan mellan samhället och invandrare, språkliga minoriteter samt deras

sammanslutningar.

Utskottet förutsätter att det ansvar som Invandrarverket har för språkliga

minoriteter och som hittills legat inom verkets integrationsenhet, flyttas över

till den föreslagna nya myndigheten för integrationsfrågor till dess att de

språkliga minoriteternas situation vidare klargjorts.

I övrigt vill utskottet klargöra att de övergripande målsättningar som

formulerats för den nya integrationspolitiken självfallet gäller även för

etniska och språkliga minoriteter. Målsättningen om lika rättigheter och

möjligheter för alla omfattar således också individer som tillhör etniska och

språkliga minoriteter. Som utskottet redan understrukit innebär den

målsättningen även rätten att vara olik, vilket kan betyda t.ex. rätten att

bevara och utveckla sin språkliga, kulturella eller etniska särart i den

utsträckning man själv önskar. Beträffande målet om en samhällsgemenskap med

samhällets mångfald som grund, vill utskottet vidare peka på att det också

berör språkliga och etniska minoriteter. Ambitionen är att samhällets mångfald

i ökad utsträckning skall speglas i utformandet och genomförandet av politiken,

och där ingår även den mångfald som språkliga och etniska minoriteter är ett

uttryck för.

Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna 1996/97:Sf625 yrkandena 1, 2, 5

och 14, 1996/97:U630 yrkandena 4-11 och 1994/95:Kr264 yrkande 4.

Begreppet invandrare

Propositionen

Regeringen anför att invandrarbegreppet är grovt generaliserande och

underförstår en grupp med gemensamma kännetecken och en samhörighet som är

skild från svenskar. Statistiska centralbyrån (SCB) och Invandrarverket har

tillsammans utformat riktlinjer för hur redovisning av statistik bör ske. I

propositionen har regeringen så långt möjligt försökt att använda dessa

riktlinjer för användandet av begreppet invandrare.

Regeringen anser att invandrarbegreppets användning i författningen bör ses

över och kommer att ta initiativ till en sådan successiv översyn.

Motionerna

I motion Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkande 1 anförs att

invandrarbegreppet bör användas snävare och mer sparsamt.

I motion 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 5 anförs att begreppet

invandrare behövs för statistik och forskning men bör delas upp i andra

kategorier.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i vad som framförs i motionerna om problemen med att

använda begreppet invandrare. Utskottet anser att man bör undvika

generaliserande benämningar som kan bidra till en uppdelning och negativ

kategorisering av vissa befolkningsgrupper. Utskottet ställer sig positiv till

vad som i propositionen anförts om att invandrarbegreppets användning i

författningen bör ses över. De riktlinjer för användning av invandrarbegreppet

som SCB och Invandrarverket har utarbetat bör enligt utskottet vidare ge

förutsättningar för en bättre anvädning av begreppet i redovisning av

statistik. Med propositionen och vad som ovan anförts kan motionerna Sf7

yrkande 1 och Sf633 yrkande 5 anses tillgodosedda.

Delaktighet och inflytande

Delaktighet i samhällsutvecklingen

Propositionen

Delaktighet handlar enligt regeringen både om deltagande i den formella

demokratin och om makt och ansvar i vardagslivet. Under senare år har en debatt

förts om hur demokratin kan utvecklas och förnyas i olika avseenden i syfte att

öka möjligheterna för medborgarna att vara delaktiga i samhällsutvecklingen.

Regeringen har låtit studera demokratiutvecklingen och de utmaningar som de

etablerade demokratiska strukturerna har att möta i framtiden. I

Demokratiutvecklingskommitténs betänkande På medborgarnas villkor (SOU

1996:162) konstateras att den etniska mångfalden ökat i befolkningen samtidigt

som personer med invandrarbakgrund är underrepresenterade i

partiorganisationerna och föreningslivet. Även Kommunala förnyelsekommittén tar

upp frågan om representation. I sitt betänkande Förnyelse av kommuner och

landsting (SOU 1996:169) redovisar kommittén att bl.a. personer med

invandrarbakgrund är dåligt representerade på den lokala nivån. Undersökningar

visar även att utländska medborgare har ett lägre valdeltagande än svenska

medborgare. Förstagångsväljare som har en utländsk bakgrund röstar i mindre

utsträckning än andra unga människor.

Regeringen anser att ovan nämnda förhållanden är djupt oroande. För att en

demokrati skall fungera och utvecklas är det nödvändigt att allas kompetens och

erfarenheter tas till vara. Att vissa grupper i samhället har ett i förhållande

till andra lägre valdeltagande och en bristande representation på olika

förtroendeposter, kan enligt regeringen vara tecken på utanförskap.

Regeringen anser det vara en mycket angelägen uppgift att öka delaktigheten i

samhället, både generellt och i den politiska processen. Regeringen anser att

det är viktigt att stimulera lokala initiativ och engagemang. Det är ofta i

vardagslivet som intresset och engagemanget för olika samhällsfrågor startar.

Det är regeringens avsikt att det stöd till demokratiutveckling som infördes

genom budgetpropositionen för år 1997 skall kunna stimulera en utveckling av

nya former och strukturer för medborgarnas engagemang, särskilt i utsatta

bostadsområden. Den nya myndighet som enligt regeringen skall ha det

övergripande ansvaret för integrationsfrågor bör ges möjligheter att stimulera

dem som invandrar till ett ökat deltagande i samhällslivet.

Motionerna

I motion Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4, delvis, anförs att

utgångspunkten i arbetet med att skapa lika möjligheter bör vara att ge

människor makten över sin egen tillvaro. Av största betydelse är då att kunna

påverka och känna sig delaktig. I yrkande 5 anförs att rätten att välja

enskilda alternativ inom skola, barnomsorg och sjukvård, på samma ekonomiska

villkor som de offentliga, är viktig för att öka makten och känslan av

delaktighet för människor.

I motion Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) anförs i yrkande 2 att det politiska

beslutsfattandet måste förändras så att medborgarna ges större möjlighet att

påverka och vara delaktiga i beslutsfattandet. Besluten bör enligt motionärerna

fattas nära eller av dem som berörs av besluten.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 7 begärs tillkännagivande

om att invandrare bör representeras i olika statliga utredningar som ledamöter,

tjänstemän och experter. Frågan berörs även i motionerna Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 7, 1996/97:Sf618 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 3

och 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 8.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens synpunkt att det är viktigt att stimulera

allas deltagande i politiken. En viktig uppgift i detta arbete är att på olika

sätt stärka den lokala demokratin. Människors förmåga och vilja att delta i och

påverka samhällsutvecklingen hänger nära samman med deras möjligheter att ha

makt över sin egen tillvaro. Det är önskvärt att samhällsmedborgarna i ökad

utsträckning har möjlighet att påverka och vara delaktiga i beslutsfattandet.

Utskottet anser att detta framkommer i regeringens proposition. Motionerna Sf8

yrkandena 4 (delvis) och 5 och Sf7 yrkande 2 kan därmed anses tillgodosedda.

Vad gäller frågan om invandrarrepresentation i statliga utredningar behandlades

den av konstitutionsutskottet i betänkande 1996/97:KU24. Utskottet ansåg att

det var betydelsefullt att statliga utredningar och kommittéer gavs en så

allsidig och kompetent sammansättning som möjligt. Vidare ansåg utskottet att

det, för att erhålla en bred förankring, var viktigt att även invandrare och

unga deltog i dessa sammanhang. Utskottet utgick från att det från de politiska

partiernas och andra nominerade instansers sida finns ett intresse av att

nominera kandidater till kommittéer så att dessa ges en så allsidig och

kompetent sammansättning som möjligt. Utskottet förutsatte även att regeringen

strävar efter att efterfråga en bred förankring och ur jämställdhetssynpunkt

acceptabel sammansättning.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i konstitutionsutskottets synpunkter.

Motionerna Sf10 yrkande 7, Sf622 yrkande 7, 1996/97:Sf618 yrkande 3 och

1996/97:Sf633 yrkande 8 avstyrks med hänvisning till vad som ovan anförts.

Samhällsinformation

Propositionen

Statliga och kommunala myndigheter bör inom sina respektive ansvarsområden

sträva efter att samhällsinformation når alla i befolkningen oavsett härkomst

och etnisk bakgrund och att den är anpassad till mottagarnas skilda

förutsättningar och behov.

Utöver den generella samhällsinformationen behövs särskilda

informationsinsatser för att tillgodose nyanlända invandrares behov av

samhällsinformation. Grundläggande samhällsinformation till nyanlända

invandrare bör så långt möjligt ges på invandrarens eget språk. Regeringen

anför att samhällsinformationen bör ta sin utgångspunkt i samhällets mångfald

och utformas efter mottagarnas skilda förutsättningar och behov. Statliga och

kommunala myndigheter har ett stort ansvar för detta.

Regeringen pekar på försöksverksamheten med medborgarkontor och menar att

dessa bör kunna spela en viktig roll för att nå ut med samhällsinformation till

olika grupper och öka delaktigheten i samhället. De kan också bli en plats där

informationsteknik kan göras tillgänglig för medborgarna. För att

medborgarkontoren skall bli den plats människor söker sig till för information

och dialog bör den lokala utformningen ske tillsammans med de boende i området.

Regeringen anför i propositionen att det statliga stödet till Stiftelsen

Invandrartidningen bör avvecklas. Den ursprungliga motiveringen för att ge ut

en tidning på flera språk var att de som var nya i Sverige behövde få

information om det svenska samhället på sitt eget språk. Urvalet av språk har

sedan dess ändrats flera gånger för att svara mot de behov som invandringen

aktualiserat. Regeringen menar dock att Invandrartidningen bara delvis har

förmått förändra sin utgivning utifrån de språkbehov som uppkommit allteftersom

nya språkgrupper invandrat. Antalet tryckta exemplar är vidare litet i

förhållande till antalet personer från respektive språkgrupp. Regeringen anser

därför att de ursprungliga skälen att ge ut tidningen kan ifrågasättas både vad

gäller tidningens innehåll och läsekretsens sammansättning.

Det kan, särskilt med tanke på den deklarerade utgångspunkten för

integrationspolitiken, ifrågasättas om en statlig stiftelse bör ge ut tidningar

för grupper som sedan länge är etablerade i Sverige. På samma sätt kan

ifrågasättas om behovet av information på lätt svenska bland dem som varit

länge i landet skall betraktas annorlunda än det allmänna behov av information

på lätt svenska som finns i landet. Regeringen anser att invandrare som varit

länge i landet i princip bör få sina behov tillgodosedda på samma sätt som

andra.

I budgetpropositionen för år 1998 föreslår regeringen att stödet avvecklas

efter den 30 april 1998 och att motsvarande medel förs till den myndighet som

skall ha ansvaret för integrationspolitiken.

Motionerna

I motion Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) anförs att invandrare skall ha samma

möjlighet att ta del av samhällsinformation som de som har svenska som

modersmål. De resurser och den kompetens som finns hos Stiftelsen

Invandrartidningen bör, menar motionärerna, kunna användas för att tillgodose

nyanlända invandrares behov av information på eget språk eller på lätt svenska.

Motionärerna menar att stödet till Invandrartidningen inte kan upphöra innan

det finns fullgoda alternativ. I motionens yrkande 3 begärs tillkännagivande

härom.

I motion Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 11 avslag på

förslaget om att statsbidraget till Stiftelsen Invandrartidningen skall

avvecklas.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 1 tillkännagivande

om att Invandrartidningen bör vara kvar och anknytas till Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering.

I motion Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 3

tillkännagivande om att regeringens förslag om att avveckla stödet till

Invandrartidningen skall avslås. Motionärerna menar att 15 miljoner kronor från

kostnaderna för en integrationsmyndighet bör bekosta stödet till

Invandrartidningen.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs i yrkande 24 avslag på

regeringens förslag om att avveckla stödet till Stiftelsen Invandrartidningen.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anförs att en utredning bör

tillsättas för att undersöka hur invandrares behov av samhällsinformation skall

kunna tillgodoses. I avvaktan på en utredning bör dock stödet till Stiftelsen

Invandrartidningen kvarstå. I motionens yrkande 3 begärs avslag på regeringens

förslag om att avveckla stödet.

I motion Sf3 av Paavo Vallius (s) begärs tillkännagivande om att statsstödet

till den finskspråkiga Invandrartidningen/Viikkoviesti kvarstår.

I motion Sf612 av Nikos Papadopoulos (s) anförs att det finns behov av

lättförståelig och tydlig information, och att Invandrartidningen hittills

tillgodosett det behovet på ett bra sätt. I motionens yrkande 1 begärs

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

Samhällsinformation

En förutsättning för att känna sig delaktig i det samhälle där man bor är att

man har kunskaper om hur samhället fungerar och att man kan hålla sig

informerad om vad som händer. Kunskap och information är också grundläggande

förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet och de demokratiska

processerna. En av de viktigaste uppgifterna för att uppnå det

integrationspolitiska målet om allas delaktighet i samhället måste därför vara

att se till att samhällsinformation kommer alla till del.

Utskottet menar att myndigheter på statlig och kommunal nivå har ett särskilt

ansvar att se till att information på det egna området verkligen når olika

grupper i samhället. De integrationspolitiska målen måste få konsekvenser för

det sätt på vilket myndigheterna arbetar med att framställa och sprida

information, så att informationen når alla oavsett härkomst och etnisk

bakgrund, och att den är anpassad till mottagarnas skilda förutsättningar och

behov. Arbetet med att tillgodose de olika behov av information som kan finnas

i ett samhälle som präglas av mångfald måste utföras inom den generella

politiken. Den nya myndigheten för integrationsfrågor, som enligt regeringens

förslag skall inrättas (se avsnitt Ny myndighet för integrationsfrågor), bör

dock ha det övergripande ansvaret för att följa upp att ambitionerna verkligen

uppfylls.

Utskottet vill utifrån vad som ovan anförts om att den generella politiken i

princip skall svara mot de skilda behov av information som kan finnas i

samhället, peka på att de nyanlända invandrarna utgör en grupp till vilken

samhället dock bör ha vissa riktade informationsinsatser. Informationen till de

nyanlända bör så långt möjligt ges på invandrarens eget språk. Utskottet menar

att det är särskilt viktigt att den som nyligen invandrat, och ännu inte hunnit

lära sig det nya språket, ges tillgång till speciella informationskanaler.

Informationsinsatserna är ett viktigt led i nyanlända invandrares introduktion

till det svenska samhället. Den nya integrationsmyndigheten skall enligt

regeringens förslag ha ansvar för att det skall finnas information till de

nyanlända.

Invandrartidningen

Utskottet konstaterar att Invandrartidningen har fyllt en viktig funktion för

många människor som har ett annat språk än svenska som sitt modersmål.

Tidningen har genom sin nyhets- och informationsförmedling kunnat bidra till

människors kännedom och kunskap både om det svenska samhället och den egna

språkgruppen. Utskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att det kan

ifrågasättas om en stiftelse med statligt stöd i annan form än presstöd bör ge

ut tidningar för grupper som sedan länge är etablerade i Sverige. Invandrare

som varit länge i landet bör i princip få sina behov tillgodosedda på samma

sätt som andra.

Med anledning av vad som ovan anförts ansluter sig utskottet till regeringens

förslag om att stödet till Invandrartidningen skall avvecklas. Utskottet

noterar samtidigt med intresse det utvecklingsarbete som Invandrartidningen

startat för att anpassa sin verksamhet till kommersiella villkor. På två av

språken som Invandrartidningen utkommer på - finska och spanska - utges t.ex.

även tidningar på kommersiell basis. Utskottet menar dock att

Invandrartidningen behöver något längre tid än vad regeringen föreslår för att

kunna anpassa sin verksamhet till de nya villkor som borttagandet av statsstöd

innebär. Utskottet anser därför att statsbidraget till Invandrartidningen bör

kvarstå under hela 1998, och därefter upphöra. Härigenom undviks också ett

avbrott i den information till nyanlända som den nya myndigheten skall ha. I

betänkandet 1997/98:SfU2 om budget för 1998 avser utskottet att lägga förslag

till omfördelning i budgeten för att finansiellt kunna täcka en sådan förlängd

avvecklingstid för Invandrartidningen. En motsvarande minskning kommer att

göras på anslaget B 2 Särskilda insatser i utsatta bostadsområden.

Vad gäller de editioner som Invandrartidningen gör på språk som representerar

mindre grupper i Sverige, har utskottet från representanter för

Invandrartidningen erfarit att avvecklingen av statsbidrag kommer att innebära

en särskilt osäker framtid. Som utskottet anför i följande avsnitt har

regeringen i propositionen aviserat att den ämnar tillsätta en utredning med

uppgift att lägga förslag om nytt bidragssystem för invandrarorganisationer. En

utgångspunkt för utredningens arbete skall enligt regeringen vara att bidragen

kan vara resultatorienterade. Utskottet anser mot bakgrund av vad som ovan

anförts om nyhets- och informationsförmedling till mindre språkgrupper, att

regeringen bör ge i uppgift åt nämnda utredning att undersöka möjligheterna att

invandrarorganisationer involveras i arbetet med att sprida nyheter och

information på andra språk än svenska. Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av motionerna Sf7 yrkande 3 och Sf11 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen detta till känna.

Med det anförda avstyrks motionerna Sf8 yrkande 11, Sf12 yrkande 1, Sf9

yrkande 3, Sf10 yrkande 24, Sf3 och Sf612 yrkande 1.

Stöd till invandrarorganisationer och deras verksamhet

Propositionen

Regeringen anser att organisationer som bildas av människor som har invandrat

eller som har en gemensam etnisk och kulturell bakgrund spelar en viktig roll i

det svenska samhället. För nyanlända kan det vara av stor betydelse såväl

praktiskt som känslomässigt att få kontakt med dem som kommer från samma plats

eller land, eller som talar samma språk. En organisation där man möter andra

som har invandrat kan bli starten för delaktigheten i det nya samhället. För

dem som levt längre i det svenska samhället kan organisationen vara ett sätt

att umgås med dem som man delar språk och bakgrund med, eller att tillgodose

barns och barnbarns intresse för sina rötter.

Regeringen menar att organisationer, där den etniska bakgrunden eller

flytten eller flykten till Sverige är den gemensamma grunden, i princip bör få

stöd till sin verksamhet på samma sätt som andra organisationer. Regeringen

anser dock att ett särskilt stöd till dessa organisationer är befogat. Som skäl

för att särskilt uppmärksamma invandrares organisationer anför regeringen bl.a.

målsättningen att den etniska och kulturella mångfalden i samhället bör vara

företrädd även i organisationslivet samt att de organisationer det här gäller

kan ha svårt att hävda sig gentemot traditionella svenska organisationer.

Vidare anser regeringen att det finns särskilda skäl att ge stöd till

organisationer vars verksamhet är inriktad på att tillgodose nyanlända

invandrares behov. Regeringen anser även att organisationer som arbetar

tväretniskt kan ges särskilt stöd för sin verksamhet.

Stödet till invandrarnas organisationer bör enligt regeringen anpassas till den

utveckling av det statliga stödet till folkrörelser som för närvarande är under

utarbetning (se t.ex. dir. 1996:84 för stödet till idrotten och dir. 1997:59

för stödet till organisationer inom det sociala området).

Regeringen anser att bidrag som ges till organisationer som bildats av

invandrare eller annars på etnisk grund bör relateras till de

integrationspolitiska målen. Det innebär att stödet kan prövas mot angelägna

mål för introduktion och integration och utvärderas i förhållande till dessa.

Kriterierna för statsbidrag bör på ett tydligare sätt kopplas till

organisationernas funktion och roll i integrationsarbetet. Stödet bör även bli

mer verksamhets- och projektinriktat.

De närmare formerna för det nya statsbidragssystemet bör enligt regeringen

utvecklas i nära samråd med organisationerna. Regeringen avser att tillkalla en

särskild utredare med uppdrag att i samråd med bl.a. invandrarnas

riksorganisationer föreslå hur bidragsgivningen skall utformas. Inriktningen

bör vara att det nya statsbidragssystemet genomförs successivt med början år

1999 för att vara fullt genomfört år 2001.

Regeringen anser att den nya myndighet som föreslås för det övergripande

ansvaret för integrationsfrågorna också skall ansvara för bidragsfördelningen

till organisationer och deras verksamhet.

Motionerna

Några motioner handlar om stödet till invandrarorganisationer.

I motion Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 6

tillkännagivande om att en översyn av organisationsstödet behöver göras.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 2 tillkännagivande

om särskilt uppmärksammande av kvinnors och ungdomars aktiviteter vid stöd till

organisationer och deras verksamhet.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 4

tillkännagivande om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer

skall innehålla ett grundstöd. I yrkande 5 begär motionärerna tillkännagivande

om att ett nytt bidragssystem till invandrarorganisationer inte får innebära

att det totala statsstödet till dessa organisationer minskar.

I motion Sf612 av Nikos Papadopoulos (s) begärs i yrkande 2 tillkännagivande

om att invandrarorganisationerna skall få ekonomisk hjälp för arbete som

sammanfaller med integrationsprinciperna.

Utskottets bedömning

Regeringen anger i propositionen att en särskild utredare skall ges i uppdrag

att i samråd med bl.a. invandrarnas organisationer föreslå hur bidragsgivningen

skall utformas. Utskottet anser med hänvisning till detta att riksdagen inte nu

skall ta ställning i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf8

yrkande 6, Sf12 yrkande 2, Sf11 yrkande 4 och 5 samt Sf612 yrkande 2.

Diskriminering

Propositionen

Regeringen betonar att arbetet med att förebygga och motverka diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism ständigt måste bedrivas. Det måste ske på flera

fronter och nivåer samt med olika metoder.

Regeringen anger att en viktig utgångspunkt för arbetet här är att se till

att det finns ett effektivt regelverk som kriminaliserar rasistiska handlingar.

Vidare menar regeringen att det är viktigt att alla oavsett bakgrund ges reella

möjligheter till att försörja sig och bli delaktiga i samhället. Den som står

utanför upplevs ofta som hotande och upplever ofta sig själv som hotad. Med de

övergripande målsättningar för integrationspolitiken som föreslås i

propositionen menar regeringen att förutsättningarna för att motverka

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism bör öka. Vidare menar

regeringen att den nya myndighet som man föreslår skall inrättas, kommer att

innebära en kraftsamling för detta arbete.

Regeringen redogör för ett antal särskilda insatser och aktiviteter som

vidtagits i syfte att förebygga och motverka diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism. Arbetsgrupper har t.ex. tillsatts för att

arbeta med skolans arbete för att förankra demokratiska värden hos eleverna,

för att motverka och förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat våld. Som

en följd av en forskarrapport som visat stora brister i ungdomars kunskaper om

nazismen och folkmordet på judar kommer regeringen att under hösten 1997

erbjuda information om vad som hände under andra världskriget och vilken

människosyn som låg bakom förintelsen av bland andra judarna. Sverige deltar

även i ett växande internationellt samarbete mot rasism och etnisk

diskriminering, bl.a. inom Europarådet och EU, och har inom ramen för

Europaåret mot rasism 1997 inrättat en särskild samordningskommitté som bl.a.

arbetar på områdena skola, arbetsmarknad, boende, kultur och medier.

En särskild utredare har också tillsatts för att se över lagen mot etnisk

diskriminering (dir.1997:11). Utredaren skall senast den 1 december 1997

föreslå sådana lagändringar eller åtgärder i övrigt som bedöms motiverade för

att effektivt förebygga och motverka etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.

Motionerna

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att den nuvarande lagen mot

etnisk diskriminering är behäftad med flera fundamentala svagheter.

Motionärerna begär i yrkande 11 (delvis) tillkännagivande om att lagstiftningen

skall skärpas.

I motion Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 6

tillkännagivande om att arbetet med att motarbeta diskriminering måste föras på

samhällets samtliga nivåer.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs i yrkande 10 att en

utredning tillsätts för att se över frågan om omvandling av lagen om olaga

diskriminering i brottsbalken till en ren civilrättslig lagstiftning. I

motionens yrkande 13 begärs tillkännagivande om att lagen mot etnisk

diskriminering bör skärpas och bli lika stark som lagen om jämställdhet på

arbetsmarknaden. I yrkande 15 begärs tillkännagivande om att

antidiskrimineringsklausuler bör införas i alla offentligt upphandlade avtal

där staten är en part. Avtalsbrott mot en sådan klausul skulle enligt

motionärerna kunna sanktioneras med hävning av avtalet, skadestånd och/eller

förbud mot deltagande i framtida upphandling. Samma yrkanden görs även i motion

Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkandena 10, 13 och 15.

Utskottets bedömning

Den princip som demokratin och rättssystemet i vårt land bygger på är respekten

för alla människors lika värde. Det innebär bl.a. att ingen skall missgynnas på

grund av sitt ursprung, hudfärg, etniska tillhörighet eller kön. Principen om

allas rätt till lika möjligheter oavsett bakgrund görs vidare tydlig i de

övergripande målsättningar för det integrationspolitiska arbetet som regeringen

formulerat. Det är utskottets bestämda uppfattning att samhället skall bekämpa

förekomsten av handlingar som kränker denna princip. Det innebär att arbetet

med att förebygga och motverka främlingsfientlighet, rasism och diskriminering

är ett prioriterat område inom integrationspolitiken. Utskottet anser att

arbetet bör föras på samhällets samtliga nivåer.

Vad gäller frågan om diskrimineringslagstiftning anför

arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande över propositionen att det behövs skydd

mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Utskottet har under det senaste året

behandlat motionsförslag med anknytning till lagstiftningen på området. Några

av dem är identiska med eller liknar dem i förevarande ärende. Utskottet

värdesätter att en översyn pågår av lagen mot etnisk diskriminering. Parallellt

med detta utredningsförslag kommer det också att presenteras förslag som gäller

diskriminering på grund av funktionshinder respektive sexuell läggning. Inte

minst med tanke på att det rör sig om mycket komplicerade frågor är det

arbetsmarknadsutskottets bestämda uppfattning att man inte bör föregripa

utredarnas förslag.

Socialförsäkringsutskottet instämmer med vad som anförs av

arbetsmarknadsutskottet och avstyrker motionerna Sf12 yrkande 11 (delvis), Sf10

yrkandena 10, 13 och 15 samt Sf622 yrkandena 10, 13 och 15.

Med vad som ovan anförts kan vidare motion Sf9 yrkande 6 anses tillgodosedd.

Medborgarskap

Propositionen

I propositionen anförs att det har varit en strävan i svensk politik att den

som fått permanent uppehållstillstånd och är folkbokförd i landet i princip

skall ha samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Det är dock

bara svenska medborgare som har rätt att rösta i riksdagsvalen och som är

valbara till riksdagen. Vissa arbeten, framför allt sådana med anknytning till

landets säkerhet, kan inte heller innehas av andra än svenska medborgare. Med

medborgarskapet följer plikten att göra militärtjänst. Det är vidare bara den

som är svensk medborgare som har en ovillkorlig rätt att vistas i landet. Att

inneha svenskt pass innebär också möjligheter att resa till länder som man

annars skulle ha svårt att få tillträde till på grund av det tidigare

medborgarskapet och det ger också rätt till svenska statens skydd. Eftersom

medborgarskapet har stor betydelse för integrationsprocessen och i hög grad är

en fråga om inflytande och delaktighet har regeringen beslutat tillkalla en

parlamentarisk kommitté som skall göra en översyn av lagen om svenskt

medborgarskap (dir. 1997:5). Enligt direktiven ingår det i kommitténs uppdrag

att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka medborgarskapets

status som ett led i integrationsprocessen. Kommittén skall också överväga om

krav på kunskaper i svenska språket eller om det svenska samhället bör

uppställas för beviljande av medborgarskap.

Motionerna

I tre motioner tas frågor med anknytning till svenskt medborgarskap upp.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) kritiseras att den nämnda

kommittén enligt direktiven skall överväga åtgärder för att stärka

medborgarskapets status. Motionärerna anser att utredningen i stället borde ta

fram åtgärder för att minska skillnaden mellan medborgare och icke-medborgare.

Icke-medborgares rättssäkerhet bör öka, bl.a. vad gäller utlänningslagen.

Motionärerna begär i yrkande 12 ett tillkännagivande om ändrade direktiv i

enlighet härmed. Ett motsvarande yrkande framställs i motion Sf622 yrkande 12

av Yvonne Ruwaida (mp).

I motion Sf605 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) begärs

ett tillkännagivande om krav på kunskaper i svenska motsvarande grundskolenivå

för erhållande av svenskt medborgarskap.

Utskottets bedömning

I likhet med vad som anges i propositionen har det varit en strävan i svensk

politik att samma rättigheter och skyldigheter skall gälla svenska och här

bosatta icke svenska medborgare. Enligt utskottets mening kommer dock

medborgarskapet även fortsättningsvis att i vissa avseenden ha en avgörande

betydelse. Grundläggande krav på rättssäkerhet gäller dock naturligtvis även

utländska medborgare. Här kan nämnas att en parlamentarisk kommitté har fått i

uppdrag att utreda frågan om en ny instans- och processordning vid tillämpning

av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. I direktiven 1997:20 anges

bl.a. att en rättssäker process för att avgöra utlänningsärenden är nödvändig.

Den nuvarande processordningen anges uppfylla högt ställda krav men detta

innebär inte att inte ytterligare åtgärder kan vidtas för att säkerställa att

ärendena redan i ett tidigt skede blir allsidigt belysta och att den som berörs

själv får komma till tals. Utskottet anser inte att vad motionärerna anför

motiverar ändrade direktiv till kommittén som skall göra en översyn av lagen om

svenskt medborgarskap. Utskottet avstyrker motionerna Sf10 yrkande 12 och Sf622

yrkande 12.

Utskottet har under en följd av år behandlat yrkanden om krav på kunskaper i

svenska språket för att erhålla svenskt medborgarskap. Utskottet har därvid

framhållit att det är utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att

ha kunskaper i svenska språket och att man på alla sätt bör underlätta för

invandrarna att få sådana kunskaper. I propositionen betonas betydelsen av det

svenska språket. Regeringen anför att för att kunna tillgodogöra sig sina

rättigheter, fullgöra sina skyldigheter och vara likvärdig och medansvarig i

samhället behöver alla kunskaper i svenska språket. Med kunskaper i svenska

ökar bl.a. förutsättningarna för arbete och deltagande i samhällslivet.

Regeringen bedömer att kunskaper i svenska språket är av stor betydelse för hur

integrationen utvecklar sig både för den enskilda individen och samhället i

stort. Därför är det önskvärt att alla som är permanent bosatta i Sverige i

någon utsträckning kan förstå och tala svenska.

Utskottet anser att regeringen på ett tydligt sätt markerar svenska språkets

betydelse. Vad gäller frågan om ett särskilt krav på svenskkunskaper för

erhållande av svenskt medborgarskap vill utskottet dock hänvisa till att frågan

behandlas av den parlamentariska kommitté som skall göra en översyn av lagen om

svenskt medborgarskap. Som ovan angivits skall kommittén överväga om krav på

kunskaper i svenska språket eller om det svenska samhället bör uppställas för

beviljande av medborgarskap. Utskottet anser att kommitténs arbete bör avvaktas

och utskottet avstyrker bifall till motion Sf605.

Rösträtt

Gällande bestämmelser

Rösträtt vid val till riksdagen har svenska medborgare som fyller 18 år senast

på valdagen och som är bosatta i landet eller någon gång har varit folkbokförda

här.

Rösträtt i val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige har den som

fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd inom landstinget respektive

i kommunen. För annan än den som är medborgare i någon av EU:s medlemsstater

eller i Island eller Norge gäller dock kravet att de har varit folkbokförda i

landet tre år i följd före valdagen.

Motionerna

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 11 framförs kritik mot att

olika rösträttsregler gäller för invandrare från länder inom EU och andra

invandrare. Motionärerna begär att riksdagen beslutar om en lagändring så att

alla invandrare behandlas lika. Ett likalydande yrkande framställs av Yvonne

Ruwaida (mp) i motion Sf622 yrkande 11.

Utskottets bedömning

Genom den nya vallagen, som trätt i kraft den 1 juli 1997, har det tidigare

kravet på tre års folkbokföring för att utlänningar skall ha rätt att rösta i

kommunala val tagits bort för medborgare i annat EU-land. Treårskravet har

också tagits bort för medborgare i Island och Norge.

Vid beredningen av förslaget till ny vallag anförde konstitutionsutskottet i

sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU16 att genom förslaget till 1

kap. 3 § vallagen genomförs det EG-direktiv (94/80/EG) som ger vidgad rätt för

unionsmedborgare bosatta i Sverige att rösta i landstings- och

kommunfullmäktigval. EG-direktivet ger också svenska medborgare bosatta i ett

EU-land rätt att rösta i kommunalval på samma villkor som den statens egna

medborgare. Reglerna är ett exempel på tillämpningen av principen om jämlikhet

mellan och lika behandling av en medlemsstats medborgare och medborgare i andra

medlemsstater och en följd av den rätt att röra och uppehålla sig fritt som

föreskrivs i artikel 8 a i Romfördraget. Konstitutionsutskottet delade inte

uppfattningen i behandlade motioner att reglerna bör omfatta alla i Sverige

bosatta invandrare, oavsett om de omfattas av direktivet eller inte.

Socialförsäkringsutskottet finner inte skäl för riksdagen att nu inta en

annan ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför motionerna Sf10 yrkande 11 och

Sf622 yrkande 11.

Arbete och försörjning

Ökad mångfald i arbetslivet

Propositionen

Regeringen anför inledningsvis att arbete är centralt utifrån både sociala och

ekonomiska perspektiv. Arbetslösheten har emellertid slagit olika hårt mot

olika grupper. I genomsnitt har fler personer med utländsk härkomst än infödda

svenskar drabbats. När många arbetsföra står utanför arbetsmarknaden undergrävs

välfärden samtidigt som de sociala och ekonomiska klyftorna växer i samhället.

Detta är ett slöseri med mänskliga resurser.

Regeringen anser att samhällets mångfald behöver avspeglas i arbetslivets

alla grenar. Jämsides med detta behövs samlade insatser för att förändra

attityderna till arbetssökande med utländsk bakgrund och öka medvetenheten om

alla människors lika värde. Statliga myndigheter har i detta sammanhang ett

stort ansvar som normgivare och bör genom tydliga signaler och budskap motverka

stereotypa uppfattningar och generaliseringar om olika grupper i samhället. Ett

konkret sätt att visa detta bör vara att statsförvaltningen i ökad utsträckning

strävar efter att avspegla den arbetsföra befolkningens etniska sammansättning.

Detta bör synas i bl.a. rekryteringsbeteenden, personalstruktur och

kompetensförsörjning. Detta är också viktigt för den demokratiska legitimiteten

och trovärdigheten.

Det behövs en offensiv rekrytering för att förändra situationen. Ett sätt att

göra detta på kan vara att göra en plan för ökad mångfald i likhet med en

jämställdhetsplan som sedan följs upp. Den utredare som fått i uppgift att göra

en översyn av lagen mot etnisk diskriminering skall bl.a. överväga

möjligheterna att i lagen införa en regel om skyldighet för arbetsgivare att

upprätta sådana planer. Ett annat sätt att arbeta för en ökad mångfald är att

öka kunskapen hos arbetsförmedlare och personalrekryterare om de resurser som

finns i mångfalden.

En fortsatt gynnsam utveckling av svensk ekonomi och en allmänt förbättrad

arbetsmarknadssituation är av avgörande betydelse för att den rådande

situationen skall förändras. Regeringen har som målsättning att halvera den

öppna arbetslösheten till år 2000. Härutöver har regeringen tagit initiativ

till att förbättra situationen genom generella åtgärder och insatser som riktar

sig direkt till invandrare. Det gäller bl.a. den femåriga utbildningssatsningen

Kunskapslyftet. Möjligheter har införts att förlänga arbetsplatsintroduktion

(API) med högst sex månader för utomnordiska medborgare. Arbetsmarknadsverket

har fått förstärkta resurser, av vilka en stor del skall användas vid

arbetsförmedlingar i invandrartäta områden. Som ett komplement till de

ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna finns också medel för s.k.

otraditionella insatser. Vid användningen av dessa skall speciellt invandrares

och ungdomars behov uppmärksammas. Ekonomiskt stöd ges till Sverige 2000-

institutet som arbetar med faktainsamling, kunskapsförmedling och

opinionsbildning för att främja ökad mångfald inom arbetslivet.

Regeringen gör i propositionen den bedömningen att arbetsmarknadspolitiken i

större utsträckning än hittills bör utformas med hänsyn till samhällets

mångfald och främja likvärdiga möjligheter för alla. Insatser inom

arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning präglas av individualisering

och flexibilitet. Den utbildning och kompetens som invandrare och andra med

utländsk bakgrund har bör tas till vara. Särskilda insatser bör göras för

långtidsarbetslösa med kort skolgång och begränsade förutsättningar att

förbättra sina kunskaper i svenska språket. Särskilt vad gäller denna grupp bör

samverkan ske lokalt mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun. I

denna samverkan bör arbetsförmedlingsnämnderna ha en central roll.

Motionerna

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande

om vikten av förändringar i arbetsrättslagstiftningen. Motionärerna anser att

arbetsmarknaden måste omregleras så att utbud och efterfrågan kan närma sig

varandra. En stor resurs blir annars outnyttjad i svenskt arbetsliv.

Johan Lönnroth m.fl. (v) begär i motion Sf12 yrkande 3 ett tillkännagivande

om att mångfaldsplaner bör upprättas på varje arbetsplats för att främja den

blandning av åldrar och kulturer som är utvecklande för arbetet. Motionärerna

tar också upp möjligheten till förlängning av API för utomnordiska medborgare.

De begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att förlängning skall kunna ske på

samma villkor oavsett praktikantens ursprung.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 14 anförs att den

offentliga sektorn bör gå före och upprätta integrationsprogram för invandrare,

liknande de jämställdhetsprogram som upprättas för att få en bättre

representation av kvinnor. I ett senare skede bör också företag med mer än tio

anställda upprätta introduktionsprogram. Detsamma föreslås i motion Sf622 av

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 14. Ett liknande yrkande framställs också i motion

1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 15.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 7 ett

tillkännagivande om att inte bara staten utan hela den offentliga sektorn har

ett ansvar för en ökad mångfald i arbetslivet och skall vara föredömen.

Motionärerna anser vidare att mindre stela arbetsmarknadsregler skulle gynna

alla arbetssökande och då även vara till förmån för invandrare. Ett

tillkännagivande härom begärs i yrkande 8.

I motion 1996/97:Sf610 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) anges att de

senaste decenniernas invandring i Sverige har ett starkt inslag av

välutbildade, erfarna och driftiga individer. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att en medveten strategi behöver arbetas fram som innebär

att specialutbildade invandrare får kontakt med passande företag. Samma

motionärer anser i motion 1996/97:Sf613 att regeringen bör utreda särskilda

åtgärder med positiv särbehandling, t.ex. kvotering av invandrare och

flyktingar på arbetsmarknaden (yrkande 2) och att tvåspråkighet skall ses som

en merit på arbetsmarknaden, särskilt inom vårdyrkena (yrkande 9).

Arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har avgivit yttrande över propositionen och anför bl.a.

följande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att specifikt riktade insatser bör

begränsas till det som kan behövas under den första tiden i Sverige. På

arbetsmarknaden är det dock tydligt att invandrare i många fall måste få del av

särskilda insatser även under en ganska lång tid därefter. Utskottet pekar på

att det saknas en konstitutionell direkt grund för positiv särbehandling på

grund av tillhörighet till etnisk minoritet.

Utskottet ansluter sig till propositionens beskrivning av arbetets betydelse

socialt och ekonomiskt men tillägger att föreställningen om, eller än värre en

faktisk uppdelning i, arbetande svenskar och bidragsberoende invandrare leder

till spänningar och kan utgöra grogrund för rasism och främlingsfientlighet.

I yttrandet anges att sysselsättningen framför allt bland de utomnordiska

medborgarna är oacceptabelt låg och att arbetskraftsdeltagandet bland vissa

grupper invandrarkvinnor är extremt lågt. Flera omständigheter har bidragit

till att försvåra arbetsmarknadssituationen för invandrare. Arbetslösheten är

en förklaring, men ett stadigt sjunkande arbetskraftsdeltagande kunde iakttas

redan under den ihållande högkonjunkturen i slutet av 1980-talet.

Den beskrivning av bakgrunden till invandrarnas svåra arbetsmarknadssituation

i fråga om det som har anknytning till förhållandena här i landet -

strukturomvandlingen i näringslivet, allmänt ökade kompetenskrav, större krav

på kunskaper i svenska språket, diskriminering och negativa attityder bland

arbetsgivare samt avsaknad av kontakter och nätverk - visar enligt utskottets

mening att åtgärder av flera slag och på olika nivåer behövs. Det är nu i den

vändande konjunkturen som möjligheterna bör vara större än på många år att

åstadkomma förbättringar.

På arbetsrättens område hänvisar utskottet till de nya reglerna i lagen om

anställningsskydd (LAS), som gäller från årsskiftet 1996/97 och som syftar till

att stimulera en utökning av personalstyrkan. Reglerna tar särskilt sikte på

grupper som står inför sitt första inträde på arbetsmarknaden. Genom s.k.

överenskommen visstidsanställning får arbetsgivare möjlighet att utan att ange

några skäl för det anställa upp till fem personer för begränsad tid. Det har

ansetts särskilt angeläget att underlätta nyanställningar i en uppåtgående

konjunktur. Denna regel innebär en ökad flexibilitet för företagen.

Den snabba tekniska utvecklingen, informations- och kommunikationstekniken

och det nya sättet att organisera arbetet med större flexibilitet, arbete i

självstyrande grupper m.m. ställer större krav på språklig förmåga än tidigare

arbetsliv. Utskottet vill särskilt framhålla att de krav som arbetsgivaren

ställer måste stå i proportion till det speciella arbetet och förhållandena på

arbetsplatsen, något som arbetsförmedlare bör vara uppmärksamma på. Överdrivna

krav i detta hänseende kan betraktas som en form av förtäckt eller indirekt

diskriminering.

När det gäller de negativa attityder som finns bland vissa arbetsgivare vill

utskottet påpeka att dessa kan rymma allt från ren diskriminering till vad som

närmast kan beskrivas som en allmänmänsklig osäkerhet och tvekan inför det som

uppfattas som obekant. Det finns skäl att påpeka att negativa attityder även

kan förekomma bland de anställda och i deras organisationer. Det är mycket

viktigt med attitydpåverkan men utsikterna att verkligen påverka är förmodligen

bättre när låsningen inte är alltför stark. Då har arbetsförmedlaren en

betydelsefull roll. Som sägs på annat ställe i propositionen har

arbetsförmedlingen även en viktig roll när det gäller den attitydpåverkan som

består i att få människor att se mångfalden som en kraft och styrka. Många

exempel finns på att kreativiteten ökar i grupper av människor med olika

bakgrund och erfarenhet. Utskottet vill även peka på den tendens som finns att

vid rekrytering lägga allt större vikt vid det som brukar benämnas social

kompetens på bekostnad av mer formella meriter. Man kan inte komma ifrån risken

att detta utfaller negativt för människor som av ett eller annat skäl uppfattas

som avvikande eller udda. Även här är attitydpåverkan viktig.

Arbetsförmedlingen har även en allt viktigare roll när det gäller att

kompensera invandrare för avsaknaden av kontakter och nätverk. Det är vanligt

att man kommer in på arbetsmarknaden via kontakter av olika slag.

Rekommendationer från en familjemedlem, släkting, vän eller bekant med

anknytning till arbetsplatsen kan väga tyngre än meriter i form av betyg och

arbetslivserfarenhet. Följden av detta blir att arbetslösa invandrare får det

allt svårare, eftersom så många i deras omgivning saknar kontakter med

arbetslivet. Arbetsförmedlaren kan göra en värdefull insats genom att med

kännedom om invandrarens person och kompetens rekommendera henne eller honom

för arbetsgivaren.

Det är alltså stora krav som ställs på arbetsförmedlarna, som redan har en

mycket ansträngd arbetssituation med den fortfarande mycket höga

arbetslösheten. Utskottet noterar att regeringen även i årets budgetproposition

föreslår medel för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar

och arbetsmarknadsinstitut.

Arbetsmarknadsutskottet har tidigare (bet. 1996/97:AU11) instämt i önskemål

om en ökad andel statligt anställda med invandrarbakgrund, och detta inom alla

sektorer och på alla nivåer. Utskottet anser dock att man inte bör föregripa

resultatet av den pågående utredningen.

Utskottet instämmer i att arbetsmarknadspolitiken mer än hittills bör

utformas med hänsyn till samhällets mångfald och att den bör främja likvärdiga

möjligheter för alla. Utskottet vill dock inte i det här sammanhanget binda sig

för hur den framtida arbetsmarknadspolitiken bör utformas mera i detalj, t.ex.

i fråga om prioriteringen mellan olika angelägna ändamål. Utskottet förutsätter

att frågan övervägs vidare innan ett förslag presenteras för riksdagen.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande inte tagit ställning till de

enskilda motionerna.

Socialförsäkringsutskottets bedömning

Utskottet konstaterar att arbetslösheten bland personer med utländsk härkomst

är betydligt större än bland infödda svenskar. Flera omständigheter har

bidragit till det. Som arbetsmarknadsutskottet anger behövs åtgärder av flera

slag och på olika nivåer. Enligt vad som redovisas i propositionen har en hel

del arbetsmarknadspolitiska åtgärder redan beslutats och ytterligare åtgärder

planeras. Regeringen framhåller att det också behövs samlade insatser för att

bl.a. förändra attityder till arbetssökande med utländsk bakgrund. Vid

utskottets offentliga utfrågning belystes vikten av förändrade attityder från

arbetsgivarhåll tydligt av bl.a. företrädaren för Telia. Fackliga

organisationer har här även ett stort ansvar.

Vad gäller motionsförslag om mångfaldsplaner eller liknande vill utskottet

hänvisa till att den särskilda utredare som skall göra en översyn av lagen mot

etnisk diskriminering bl.a. skall överväga möjligheterna att i lagen införa en

regel om skyldighet för arbetsgivare att upprätta sådana planer. Utskottet

anser att utredningsförslaget bör avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna

Sf12 yrkande 3, Sf10 yrkande 14, Sf622 yrkande 14, 1996/97:Sf633 yrkande 15.

Med den pågående utredningen får motion 1996/97:Sf613 yrkande 2 anses

tillgodosedd.

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion Sf11 yrkande 7 om att hela den

offentliga sektorn har ett ansvar för en ökad mångfald i arbetslivet och skall

vara föredömen. Något riksdagens uttalande i frågan är inte påkallat, varför

motionen avstyrks.

Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets inställning att det på

arbetsmarknaden är tydligt att invandrare i många fall måste få del av

särskilda insatser under en lång tid. Det är därför nödvändigt att

möjligheterna till en förlängning av API begränsas till utomnordiska

medborgare. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 4.

Med de satsningar som nu kommer att göras förutsätter utskottet att den

kompetens som sådana välutbildade personer som åsyftas i motion 1996/97:Sf610

har kommer att tas tillvara. Något tillkännagivande till regeringen är inte

påkallat, varför motionen avstyrks. Utskottet förutsätter att arbetsgivare

likaså kommer att inse att tvåspråkighet är en kompetens som måste tas till

vara. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Sf613 yrkande 9.

Utskottet vill här påpeka att motioner om vård och omsorg av personer med

utländsk bakgrund behandlas i ett senare avsnitt i betänkandet.

Vad slutligen angår motionerna Sf4 yrkande 6 och Sf11 yrkande 8 om

förändringar i arbetsrätten m.m. vill utskottet hänvisa dels till de åtgärder

som redan genomförts eller planeras, dels till att riksdagen i enlighet med vad

arbetsmarknadsutskottet anfört inte i detta sammanhang bör binda sig för hur

den framtida arbetsmarknadspolitiken bör utformas mera i detalj.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker därför de båda motionerna.

Eget företagande

Propositionen

Regeringen anför att det finns ett stort intresse av att starta eget företag

bland många med utländsk bakgrund. Antalet egna företagare med utländsk

bakgrund har ökat och förväntas öka åtminstone under några år framöver.

Utomnordiska medborgare är dock i minoritet bland personer som får starta-eget-

bidrag. Regeringen utgår från att ökade ansträngningar görs inom

Arbetsmarknadsverket för att denna grupp i större utsträckning får del av detta

stöd. En del företagare behöver längre tid på sig än den nuvarande bidrags-

perioden för att uppnå lönsamhet. Regeringen har därför i budgetpropositionen

för år 1998 föreslagit att det införs en möjlighet att förlänga starta-eget-

bidraget med som längst sex månader för en utomnordisk medborgare i de fall där

arbetsförmedlingen bedömer att en förlängning är enda möjligheten för

företagets överlevnad och lönsamhet och den påbörjade egna företagsamheten

bedöms vara den bästa lösningen för individen. I propositionen anges vidare att

vägledning och information till utrikes födda som vill starta eget bör

utvecklas.

Motionerna

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf8 att det för att komma till rätta

med massarbetslösheten krävs ett förbättrat näringslivsklimat, som i hög

utsträckning kommer invandrare och människor i utsatta områden till del. En

politik för sänkt skatt på arbete och minskade skattekilar är en av de bästa

förändringarna för integrationen. Näringspolitiken skall skapa bra

levnadsvillkor i hela Sverige. Motionärerna begär i yrkande 7 ett

tillkännagivande om det anförda.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anförs att människor med

invandrarbakgrund möts av fler hinder för det egna företagandet, såsom större

svårigheter att få lån, svårare att få bra information om företagande osv.

Motionärerna anser i yrkande 21 att regeringen bör återkomma med förslag till

åtgärder som tar bort sådana hinder. Ett särskilt program med temporära

åtgärder är nödvändigt för att lösa den nuvarande situationen. Regeringen bör

lägga fram förslag som kan innebära t.ex. riktade åtgärder för invandrare som

vill starta eget (yrkande 22). Samma förslag finns även i motionerna Sf622 av

Yvonne Ruwaida (mp) yrkandena 21 och 22 och 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida

(mp) yrkandena 17 och 18. Ett motsvarande förslag om särskilt åtgärdsprogram

finns också i motion 1996/97:

Sf618 yrkande 4 av Birger Schlaug m.fl. (mp). I yrkande 26 i motion Sf10

föreslås dessutom ett tillkännagivande om att förlängningen av starta-eget-

bidraget bör omfatta alla i Sverige.

Motionärerna i motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) är positiva till

att tiden för starta-eget-bidraget skall kunna förlängas sex månader för

utomnordiska medborgare. Förlängningen bör dock endast gälla medborgare från

icke EU-land, och de begär i yrkande 9 ett tillkännagivande härom. Motionärerna

anför vidare att invandrare som vill försöka ordna sin egen försörjning genom

att starta eget företag därmed klipper av länken till det yttersta skyddsnät

som socialbidrag innebär. De begär i yrkande 10 en utredning om denna

problematik.

Arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp förlängningen av starta-eget-

bidraget. Utskottet anför att starta-eget-bidraget är avsett att vara ett

tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av

verksamheten. Bidrag får endast lämnas till den som bedöms ha goda

förutsättningar att bedriva näringsverksamhet och endast om verksamheten bedöms

få en tillfredsställande lönsamhet och ge bidragstagaren en varaktig

sysselsättning. Normalt kan bidrag lämnas under högst sex månader. För att öka

det kvinnliga företagandet kan arbetslösa kvinnor, särskilt invandrarkvinnor,

numera få ett förlängt starta-eget-bidrag i upp till tolv månader. I

budgetpropositionen har föreslagits att förlängt bidrag skall kunna lämnas även

för invandrare. Utskottet, som skall behandla detta förslag i betänkande

1997/98:AU1, pekar på att förslaget enligt ordalydelsen tar sikte på gruppen

?invandrare?, alltså inte endast ?utomeuropeiska invandrare? som anges i

förevarande proposition.

Arbetsmarknadsutskottet kan inte dela den uppfattning som framförts i några

av motionerna i socialförsäkringsutskottets ärende att en sådan prioritering

skulle stå i strid med grundinställningen att säråtgärder för invandrare skall

begränsas till den första tiden i Sverige. Skälet bakom förslaget är i stället

att man vill öka andelen invandrare med starta-eget-bidrag, eftersom de för

närvarande är kraftigt underrepresenterade i förhållande till sin andel av de

arbetssökande. Att bl.a. andelen kvinnor och invandrare bland dem som anvisas

arbetsmarknadspolitiska åtgärder så långt som möjligt bör svara mot deras andel

av de arbetslösa är enligt utskottets mening ett överordnat

arbetsmarknadspolitiskt intresse. Det skall också betonas att ett beslut om

starta-eget-bidrag alltid måste utgå från en prövning av förutsättningarna i

det enskilda fallet. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att de

utomnordiska medborgarna successivt fått en allt mindre del av

åtgärdsplatserna. Som sägs i budgetpropositionen är denna utveckling inte

tillfredsställande.

Socialförsäkringsutskottets bedömning

Den generella politiken är av betydelse även i detta sammanhang. En

näringslivspolitik som främjar eget företagande kommer också personer med

utländsk bakgrund till del. Det finns i detta sammanhang dock inte anledning

att närmare ta ställning till hur de generella åtgärderna bör utformas.

Utskottet avstyrker därmed motion Sf8 yrkande 7.

I propositionen anges att ökade ansträngningar skall göras inom

Arbetsmarknadsverket för att utomnordiska medborgare i större utsträckning

skall få del av starta-eget-bidraget. Regeringen anger också att vägledning och

information till utrikes födda som vill starta eget bör utvecklas. Med

anledning härav bör något uttalande inte göras med anledning av motionerna Sf10

yrkandena 21 och 22, Sf622 yrkandena 21 och 22, 1996/97:Sf633 yrkandena 17 och

18 samt 1996/97:Sf618 yrkande 4.

I två av motionerna finns synpunkter på regeringens förslag om möjlighet till

förlängning av starta-eget-bidraget. Eftersom detta förslag lagts fram i

budgetpropositionen och kommer att behandlas av arbetsmarknadsutskottet senare

under hösten (bet. 1997/98:AU1) bör riksdagen inte i detta sammanhang ta

ställning till hur möjigheterna närmare bör avgränsas. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Sf10 yrkande 26 och Sf11 yrkande 9.

Några säråtgärder för invandrares rätt till socialbidrag när de startar eget

företag bör inte införas. Utskottet avstyrker därför motion Sf11 yrkande 10.

Språk och utbildning

Inledning

I propositionens avsnitt 8 tas upp vissa, huvudsakligen generella, språk- och

utbildningsfrågor. Regeringen anför att för att kunna skapa lika

förutsättningar och möjligheter för alla krävs att de resurser i form av språk

och utbildning som finns i samhället tas som utgångspunkt för hur politiken på

olika samhällsområden utformas och genomförs. Vidare anförs att många som har

invandrat är mycket välutbildade, men många har också en mycket kort utbildning

eller ingen alls. Den framtida politiken måste således inriktas dels på att ta

till vara den kunskap och kompetens som välutbildade invandrare har samt i mån

av behov erbjuda lämpliga kompletteringar, dels på att erbjuda

utbildningsmöjligheter till dem som har kort utbildning eller är analfabeter.

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner som tar upp allmänna språk- och

utbildningsfrågor. Utbildningsutskottet har yttrat sig över de flesta

motionsyrkanden.

Behovet av undervisning i svenska

Propositionen

Det är regeringens bedömning att kunskaper i svenska språket är av stor

betydelse för hur integrationen utvecklar sig både för den enskilda individen

och i samhället i stort. Därför är det önskvärt att alla som är permanent

bosatta i Sverige i någon utsträckning kan förstå och tala svenska.

Det är ytterst de enskilda individerna som måste ta ansvar för sin

språkinlärning. Det allmännas huvuduppgift bör emellertid också

fortsättningsvis vara att se till att professionell undervisning erbjuds och är

av god kvalitet samt att undervisningen så långt möjligt anpassas till

individuella förutsättningar och behov.

Den språkundervisning för barn och vuxna som kommunerna har det direkta

ansvaret för lägger grunden för svenskkunskaperna, men den grundläggande

språkinlärningen behöver kompletteras med språkträning och ofta även med

fortsatta språkstudier.

Genom regeringens satsningar på att öka sysselsättningen och motverka

boendesegregationen kommer förutsättningarna för att förvärva kunskaper i

svenska, både direkt och indirekt, att öka. Som ett extra stöd i svenska

språket för elever i invandrartäta bostadsområden har regeringen under år 1997

avsatt 5 miljoner kronor, som disponeras av Skolverket.

För att språket skall kunna fungera som en brygga mellan människor är det

också nödvändigt att toleransen ökar för svenska som inte talas helt perfekt

eller med utländsk brytning.

Motionerna

I motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 16 och Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om det som i motionerna

anförts om svenskundervisning för alla. Motionärerna anser att även de

människor som inte har rätt till asyl i Sverige eller har andra flyktingskäl

samt deras anhöriga skall kunna erbjudas undervisning i svenska.

Enligt motion 1996/97:Sf217 av Lilian Virgin och Lars Stjernkvist (s) utgör

bristande svenskkunskaper inte sällan ett grundläggande hinder i

rehabiliteringen för långtidssjukskrivna invandrare. Invandrare bör ha samma

förutsättningar till rehabilitering under sjukskrivning som andra. Det är inte

bara fråga om mer resurser till utbildningen utan också en fråga om att anpassa

undervisningen för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. I motionen

begärs ett tillkännagivande om detta.

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 20 framhålls

att stora insatser måste göras för att bibringa föräldragenerationen invandrare

goda kunskaper i svenska och om det svenska samhällets grundläggande normer och

lagar. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom

Utskottets bedömning

Utbildningsutskottet, som yttrat sig över samtliga ovan redovisade motioner,

delar motionärernas uppfattning om behovet och nödvändigheten av kunskaper i

svenska för bl.a. de grupper av invandrare som berörs i motionerna. Utskottet

konstaterar att regeringen i förevarande proposition tämligen ingående

redovisar åtgärder som enligt gällande ordning skall vidtas för att möta

invandrares behov av kunskaper i svenska språket. Syftet med åtgärderna

sammanfaller med vad motionärerna åsyftat. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet i övrigt har anfört anser utbildningsutskottet att motionerna bör

avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och

avstyrker motionerna Sf10 yrkande 16, 1996/97:Sf217, 1996/97:Sf625 yrkande 20

och Sf622 yrkande 16.

Svenskundervisning för invandrare (sfi)

Gällande bestämmelser

Undervisningsämnet svenska som andraspråk utvecklades i bl.a. vuxenutbildningen

efter 1960-talets arbetskraftsinvandring. En särskild utbildningsform för

undervisning i svenska för vuxna infördes år 1986. Sedan den 1 januari 1991 är

svenskundervisning för invandrare (sfi) en sammanhållen utbildning under

kommunalt huvudmannaskap. Bestämmelser om utbildningen finns i 13 kap.

skollagen (1985:1100). Sfi reformerades den 1 juli 1994 och fick en ny

kursplan, som intagits i en särskild förordning (SKOLFS 1994:28). I kursplanen

anges undervisningens syfte, karaktär, struktur och mål. Närmare bestämmelser

om undervisningen finns också intagna i förordningen (1994:895) om

svenskundervisning för invandrare.

Sfi syftar till att ge grundläggande kunskaper i svenska språket och

kunskaper om det svenska samhället. Rätt till utbildningen har alla fr.o.m. det

andra kalenderhalvåret det år de fyller 16 år om de är bosatta i kommunen och

saknar grundläggande kunskaper i svenska språket. Detta gäller oavsett på vilka

grunder uppehållstillstånd givits, förutsatt att uppehållstillståndet ger rätt

till folkbokföring. Rätten till utbildning kvarstår oberoende av hur länge den

invandrade har bott i Sverige. Kommunerna har också ett ansvar att söka upp och

motivera dem som har bristande kunskaper i svenska språket att delta i sfi-

utbildning. Däremot är kommunerna inte skyldiga att erbjuda sfi till

asylsökande. Dessa skall erbjudas svenskundervisning i annan form genom

Invandrarverkets försorg.

Sfi skall kunna påbörjas senast inom tre månader efter det att rätt till sfi

inträtt, om inte särskilda skäl finns. För undervisningen gäller dessutom att

den bör bedrivas kontinuerligt under hela året med uppehåll endast för

semester. Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter med

utbildningen. Vidare får kommunerna uppdra åt andra att anordna sfi. Regeringen

meddelar föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om villkoren

för det.

Genom schablonbidragen för flyktingmottagandet ersätter staten kommunerna för

sfi-utbildning som ges till skyddsbehövande och deras anhöriga. För övriga sfi-

studerande utgår medel via det s.k. utjämningsbidraget till kommunerna.

Propositionen

Regeringen framhåller att kunskaper i svenska är av vikt för alla. Regeringen

är väl medveten om kommunernas besvärliga ekonomi men anser ändå att varje

kommun måste anstränga sig för att inom ramen för befintliga resurser se till

att den formella rätten till undervisning i svenska också i praktiken kan

utnyttjas. Regeringens bedömning är att undervisningsutbudet kan förbättras

genom ökad samverkan mellan kommunerna. Ett utnyttjande av informationstekniken

kommer sannolikt att bidra till att förbättra undervisningen och inlärningen

och på sikt minska kommunernas kostnader för svenskundervisningen.

Regeringen framhåller också vikten av att kommunerna strävar efter en mer

flexibel organisation som möjliggör kontinuerlig undervisning.

Skolverket bör få i uppdrag att överväga behovet av en översyn av kursplanen

för sfi med utgångspunkt i behovet av en individualisering av sfi-

undervisningen.

I avsnittet om introduktionsprogrammen framhålls det att svenskundervisningen

bör utgöra grunden för introduktionsprogrammet. Undervisningen bör utgå från

varje individs behov och förutsättningar och utformas med hänsyn till

individens mål och till övriga moment i introduktionsprogrammet. Programmen för

vuxna bör jämte sfi bl.a. innehålla praktik i den utsträckning som är möjlig.

Pedagogik och undervisningsmetoder behöver utvecklas för att kvaliteten på

undervisningen i svenska som andraspråk och sfi skall höjas. Regeringen

beslutade i somras att Lärarhögskolan i Stockholm skall verka som ett

nationellt centrum för svenska som andraspråk och sfi.

Regeringen tar upp frågan om väntetiden för sfi. Invandrarpolitiska kommittén

har föreslagit att utbildning alltid skall erbjudas inom en månad. Regeringen

menar att det naturligtvis är bra att undervisningen kommer i gång så snart som

möjligt, men anser att kommitténs förslag kolliderar med kravet på att få väl

sammansatta grupper och kompetenta lärare. I viss utsträckning kan dessa

problem lösas med interkommunalt samarbete. I övrigt förordar regeringen

flexibilitet och hänsyn till den enskilda individens situation. Med hänvisning

härtill och mot bakgrund av att väntetiden är kortare än en månad i hälften av

landets kommuner finner regeringen inga skäl att föreslå en ändring av den

nuvarande ordningen som innebär att väntetiden inte får överskrida tre månader.

Regeringen anser att arbetsförmedlingen skall utgå från att godkänt betyg i

sfi är tillräckligt för att en person skall kunna ta del av arbetsförmedlingens

insatser och åtgärder. Regeringen anser att det inte bör råda något tvivel om

legitimiteten i betygssystemet för sfi.

Motionerna

I tre motioner behandlas uppläggningen av sfi-undervisningen. Enligt motion Sf7

av Roland Larsson m.fl. (c) yrkande 4 bör en rad krav ställas på

undervisningen, såsom anpassning till elevernas olika behov och förkunskaper,

varvning av praktik och studier och undervisning hela dagen. Liknande

synpunkter framförs i motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 19

och Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 19, där man framhåller vikten av

anpassning av undervisningen till individernas förutsättningar. Vidare bör man

i den uppsökande verksamheten nyttja invandrarorganisationerna och inte använda

någon form av tvång, menar motionärerna.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 11 föreslås att

kommunerna skall erbjuda sfi-undervisning inom två månader från

bosättningsdatumet. Vidare bör enligt motionärerna undervisningen kunna köpas

in från studieförbund och organisationer. Enligt yrkande 18 måste det klart

framgå att godkänt betyg i sfi innebär att den nyutexaminerade verkligen har de

kunskaper som krävs för att slussas vidare till arbetsmarknaden.

Utskottets bedömning

Beträffande uppläggningen av sfi-undervisningen konstaterar

utbildningsutskottet i sitt yttrande att de frågor och problem som berörs i

motionerna har uppmärksammats av regeringen. Utbildningsutskottet utgår från

att regeringen även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen och

tillägger att det bör ankomma på kommunerna att själva finna lämpliga former

för arbetet med den uppsökande verksamheten. Utskottet avvisar tanken på en

central reglering av denna. Utbildningsutskottet anser att motionerna bör

avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och

avstyrker motionerna Sf7 yrkande 4, Sf10 yrkande 19 och Sf622 yrkande 19.

Vad gäller väntetiden för sfi-undervisning delar utbildningsutskottet

regeringens uppfattning och anser inte att riksdagen skall uttala sig för en

ändring.

Beträffande möjligheterna för kommunerna att upphandla sfi från studieförbund

m.fl. hänvisar utbildningsutskottet till 13 kap. 9 § skollagen, där det anges

att kommuner får uppdra åt andra att anordna sfi. Något uttalande av riksdagen

i frågan är alltså inte påkallat. Utskottet tillägger att i 8 % av kommunerna

organiseras sfi-verksamheten enligt en modell med både kommunal och annan

anordnare. De övriga anordnare som i dessa fall förekommer är folkhögskola,

Amugruppen, studieförbund eller annan privat anordnare. Enbart annan anordnare

förekommer i 6 % av kommunerna, och här är studieförbund den vanligaste

anordnaren (Skolverkets rapport nr 131, april 1997). Utbildningsutskottet anser

att motionen i fråga bör avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Sf11 yrkande 11.

Vad härefter gäller kunskapsnivån för att få godkänt betyg i sfi hänvisar

utbildningsutskottet till att frågan om bedömning och betyg regleras tämligen

utförligt i förordningen (1994:895) om svenskundervisning för invandrare. Där

föreskrivs bl.a. att läraren vid betygsättningen skall utnyttja all tillgänglig

information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen. Vidare

skall läraren som stöd använda de betygskriterier som har fastställts för

kursen av Statens skolverk. Betygskriterierna skall precisera vilka kunskaper

enligt kursplanen som fordras för betyget Godkänd.

I den åberopade rapporten om sfi från Skolverket behandlas frågan om

bedömning av språkfärdighet och studieresultat. När verket genomförde sin

utvärdering fanns inget nationellt prov i sfi till stöd för lärarnas bedömning

av elevernas färdigheter. Problemet med avsaknad av bedömningsinstrument är

emellertid avhjälpt sedan ett nationellt prov i sfi började användas från

hösten 1996. Utvärderingen visar emellertid att den bedömning som görs i dag

inte alltid är så tillförlitlig som man måste kräva. Mycket tyder på att elever

med varierande grader av språkbehärskning bedöms som godkända, vilket

naturligtvis, heter det i rapporten, bidragit till den misstro som avnämare kan

visa mot verksamheten. Utvärderarna anser därför att det är av stor vikt att

följa hur kommunerna och utbildningsanordnarna använder det nationella provet

för sfi. Provet ger även förutsättningar för en kontinuerlig uppföljning och

utvärdering av verksamheten.

Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga och vill för

egen del betona vikten av att de nationella proven används bl.a. för att

möjliggöra en kontinuerlig och angelägen uppföljning och utvärdering.

Utbildningsutskottet anser att socialförsäkringsutskottet bör kunna utgå från

att regeringen och berörda myndigheter noga följer utvecklingen av sfi-

verksamheten i nu berört avseende. Med hänvisning till det anförda anser

utbildningsutskottet att motionen bör avstyrkas.

Betygsfrågan har också tagits upp i arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till sitt betänkande 1996/97:AU9 med anledning

av Riksdagens revisorers förslag om arbetsmarknadsutbildningen. Revisorerna

hade särskilt påtalat bristerna i denna undervisning som ett kvarstående

problem. Arbetsmarknadsutskottet kunde konstatera att revisorernas synpunkter

också delades av AMS. Utskottet fann det anmärkningsvärt att inga eller endast

obetydliga förbättringar hade uppnåtts och efterlyste snabba åtgärder. I

yttrandet anförs att det mot denna bakgrund är svårt att kategoriskt uttala

att arbetsförmedlingen skall kunna utgå från att godkänt betyg i sfi är

tillräckligt för att invandraren skall kunna ta del av förmedlingens insatser

och åtgärder. Varje anvisning måste bygga på en individuell och välgrundad

bedömning av den sökandes förutsättningar, däribland den språkliga förmågan.

Ett konstaterande att kunskaperna i ett visst fall är otillräckliga behöver

enligt utskottets mening inte rubba legitimiteten i betygssy-stemet. I

sammanhanget finns det skäl att påpeka att förvärvade kunskaper snabbt kan gå

förlorade om de inte praktiseras i det dagliga livet. Det är därför angeläget

att invandrare så snart som möjligt efter avslutad sfi-utbildning kan komma i

arbete eller anvisas en åtgärd där kunskaperna i svenska kan komma till

användning.

Socialförsäkringsutskottet noterar att, enligt vad som framgår av såväl

utbildningsutskottets som arbetsmarknadsutskottets yttrande, skäl har funnits

för viss kritik av betygsättningen i sfi. Problemet är dock enligt

utbildningsutskottet avhjälpt sedan ett nationellt prov börjat användas från

hösten 1996. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf11 yrkande 18.

Skolans betydelse för integrationen

Propositionen

Regeringen anför att närvaron av olika traditioner, språk och religioner

ställer nya krav på skolsystemet. Samtidigt har behovet av mötesplatser för

människor med olika bakgrund blivit allt viktigare.

För att inte segregationen skall förvärras är det än angelägnare att skolan

utgår från alla elevers erfarenheter och ser till att barn med olika bakgrund

arbetar tillsammans och lär av varandra.

Förskola och skola bör i likhet med andra arbetsplatser i samhället spegla

samhällets mångfald.

Motionerna

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 8 krävs ett större utrymme än

hittills för individers olika förutsättningar, behov och önskemål. Motionärerna

hävdar att fristående skolor med etnisk profil har bidragit till bättre

studieresultat och att skolväsendet mår väl av olika skolor och varierande

pedagogik. Riksdagen bör, föreslås det, som sin mening ge regeringen till känna

vad i motionen anförts om betydelsen av fristående skolor. I motion Sf8 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9 tar motionärerna upp minoritetsgruppers

rätt att bygga upp egna institutioner, t.ex. skolor. Att tillsammans verka för

att den egna kulturen och det egna språket lever vidare ger självförtroende och

främjar integrationen, anför motionärerna.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 9 föreslås att riksdagen

skall uttala sig om invandrarföräldrarnas betydelse för skolarbetet. Den

kommunala skolan, anför motionärerna, måste ytterligare utveckla metoder för

att involvera invandrarföräldrar i skolans arbete.

Enligt motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 6 och Sf622 av

Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 6 har kanske skolan den viktigaste funktionen när

det gäller att skapa ett mångkulturellt samhälle med tolerans och trygga

människor. Ett sätt att förebygga rasism och främlingsfientlighet inom skolan

är att läroplansarbetet genomsyras av ett interkulturellt synsätt. Det bör

beredas plats för temadagar och besök utifrån. Hemspråkslärarnas status bör

kunna höjas och möjligheterna att välja språk bör bli större, anser

motionärerna.

Det är enligt motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 13 alltför

vanligt att elever mobbas på grund av sin etniska bakgrund. I motionen krävs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en tryggare förskola och skola. Motionärerna kan inte erbjuda någon

patentlösning, men understryker vikten av att skolundervisningen tidigt

inkluderar moral- och etikaspekter.

Utskottets bedömning

Utbildningsutskottet har beträffande fristående skolor anfört följande.

Regeringen konstaterar att det förutom modersmålsundervisning som anordnas i

det allmänna skolväsendet finns fristående skolor med inriktning på annat språk

än svenska. De flesta av dessa skolor har en finsk eller arabisk/muslimsk

inriktning, men det finns även skolor med engelsk, estnisk, fransk, hebreisk

och tysk inriktning. Regeringen anser att det är viktigt att följa barns och

ungdomars identitetsutveckling och hur tvåspråkighet utvecklas, bl.a. vad

gäller hur elever väljer bland de alternativ som numera finns och vad som avgör

deras val samt vad de fristående skolorna betyder för barnens

modersmålsutveckling.

Genom beslut den 29 augusti 1996 uppdrog regeringen åt Skolverket att göra en

kartläggning av fristående skolor med inriktning mot en avgränsad grupp inom

det svenska samhället, att analysera de problem som kan vara förknippade med en

sådan inriktning samt att föreslå åtgärder som syftar till att minska de

eventuellt segregerande effekterna och underlätta integrationen i det svenska

samhället. Skolverket har som svar på regeringens uppdrag överlämnat rapporten

Barn mellan arv och framtid, daterad den 29 september 1997 (dnr 97:810).

Undersökningen har genomförts i huvudsak med hjälp av intervjuer på ett antal

muslimska, kristna, sverigefinska, judiska och estniska skolor. Den har inte

kunnat identifiera, heter det i rapporten, en så tydlig problembild att det

skulle krävas någon omedelbar förändring av det regelverk som i dag styr

skolan. De bestämmelser som reglerar kommunernas rätt till insyn i fristående

skolor, och Skolverkets uppföljnings-, utvärderings- och tillsynsansvar, bör

vara tillräckliga även framgent - om de brukas med förstånd och utifrån ett

genomtänkt förhållningssätt, anser Skolverket.

Utbildningsutskottet pekar också på att regeringen ägnar ett särskilt avsnitt

av propositionen åt ämnet kultur och religion. Regeringen framhåller hur

invandrarnas egna kulturella aktiviteter utövade på andra språk eller på etnisk

grund manifesterar den etniska och kulturella mångfalden i landet. Regeringen

erinrar också om att den i den kulturpolitiska propositionen som behandlades av

riksdagen för ett år sedan framhöll att en viktig förutsättning för ökad

tolerans och förståelse för de människor som bosatt sig i Sverige och deras

respektive kulturarv är dels att det finns kunskap om mångfalden och

variationen inom landet, dels att människor har trygghet och förankring i en

egen kulturell identitet.

Utbildningsutskottet anser, med hänvisning till det anförda, att varken

motionerna Sf4 yrkande 8 och Sf8 yrkande 8 bör föranleda något uttalande av

riksdagen. De bör därför avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till

motionerna Sf4 yrkande 8 och Sf8 yrkande 8. Även yrkande 9 i motion Sf8

avstyrks.

Vad gäller invandrarföräldrarnas betydelse för skolarbetet delar

utbildningsutskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget att skolan

utnyttjar den resurs som invandrarbarnens föräldrar utgör. Det bör inte råda

några delade meningar om att alla som är verksamma i skolan har mycket att lära

genom fördjupade kontakter och samarbete med invandrarföräldrar. Det bör dock

ankomma på de ansvariga i kommunen och på skolledningen att avgöra hur dessa

föräldrar skall ta del av arbetet i skolan. Något uttalande av riksdagen härom

eller någon nationell styrning av ifrågavarande verksamhet bör

socialförsäkringsutskottet enligt utbildningsutskottets uppfattning inte

medverka till. Yrkandet bör avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört.

Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla Rinkebyskolan som ett exempel

där föräldrarnas medverkan i hög grad bidragit till att skolan och

undervisningen utvecklats mycket positivt. Skolans rektor har vid den

offentliga utfrågningen utskottet höll den 30 oktober 1997 uppgivit att man i

en skola i första hand måste titta på vilka möjligheter till inflytande

eleverna har. Självklart måste elevrådet få en central roll i skolan. Den andra

delen är föräldrarna och deras möjlighet till inflytande. Det finns i dag

möjlighet att ha lokala styrelser med föräldramajoritet på skolorna.

Rinkebyskolan har haft det ett år. Det är enligt rektorn en oerhörd rikedom att

ha föräldrar från alla världsdelar i en lokal styrelse. Det är en viktig

generator, och om man utnyttjar de kunskaperna ger det mycket dynamik till

utvecklingen. Utvecklingen i Rinkebyskolan har gått så snabbt just beroende på

att man tagit till vara den kulturella kompetens som finns.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf4 yrkande 9.

Vad gäller skolans funktion att förebygga rasism och främlingsfientlighet inom

skolan har utbildningsutskottet vid flera tillfällen utförligt behandlat frågan

om att motverka rasism och främlingsfientlighet i skolan. Vid behandlingen

hösten 1993 av den dåvarande regeringens förslag till ny läroplan för

grundskolan gjorde riksdagen på utskottets förslag ett uttalande om åtgärder

mot främlingsfientlighet och rasism. Ett enigt utskott begärde bl.a. att

regeringen vid den slutliga utformningen av läroplanen skulle beakta vad

utskottet framhävt om skolans förpliktelser för att motverka

främlingsfientlighet och rasism (bet. 1993/94:UbU1 s. 31 f., rskr. 82). I den

sedermera fastställda läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94)

ägnas särskilda avsnitt åt ämnen som grundläggande värden samt förståelse och

medmänsklighet. Det heter bl.a.:

Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion

och aktiva insatser.

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över

nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse

de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och

delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig

att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras

villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både

har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som

arbetar där.

I proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor har regeringen

lagt fram förslag om sådan ändring i skollagen att det uttryckligen föreskrivs

att den som verkar inom skolan aktivt skall motverka alla former av kränkande

behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Utbildningsutskottets

behandling av propositionen, som pågår för närvarande, avses bli redovisad i

betänkande 1997/98:UbU5. Utskottet vill det här sammanhanget nämna att

Skolkommittén i sitt delbetänkande Krock eller möte, Om den mångkulturella

skolan (SOU 1996:143) utförligt diskuterar möjligheter och problem i den

mångkulturella skolan samt vilka förändringar som kan gynna den pedagogiska

utvecklingen.

Utbildningsutskottet anser att syftet med de båda förevarande yrkandena i

huvudsak är tillgodosett med vad utskottet har redovisat, varför

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka dem.

Socialförsäkringsutskottet vill understryka att skolan har en mycket viktig

roll när det gäller att motverka främlingsfientighet och rasism. Utskottet

anser emellertid liksom utbildningsutskottet att motionsyrkandena får anses

tillgodosedda. Motionerna Sf10 yrkande 6 och Sf622 yrkande 6 bör således

avslås.

Vad gäller mobbning i förskola och skola hänvisar utbildningsutskottet till

föreskrifterna i Lpo 94 samt den pågående behandlingen av förslag om ändring i

skollagen såvitt avser införande av bestämmelse för att motverka alla former av

kränkande behandling. Utbildningsutskottet pekar också på att nämnda

proposition 1997/98:6 innefattar förslag om sådan reform av

förskoleverksamheten att den sexårsverksamhet som bedrivs inom ramen för

förskolan skall bilda en egen skolform inom det offentliga skolväsendet. Denna

skolform skall benämnas förskoleklass. Regeringen föreslår att bestämmelserna

om förskoleklass skall finnas i skollagen. Som redan framgått kommer utskottets

ställningstagande till förslagen i propositionen att redovisas i betänkande

1997/98:UbU5. En särskild kommittté, Barnomsorg och skola-kommittén, har i sitt

delbetänkande Växa i lärande lagt fram ett förslag till läroplan för barn och

unga i åldern 6-16 år (SOU 1997:21). Vad som i läroplanen för det obligatoriska

skolväsendet föreskrivs om t.ex. grundläggande värden, förståelse och

medmänsklighet återfinns i den av kommittén föreslagna ?gemensamma? läroplanen.

Mot bakgrund av pågående förändringar när det gäller integration av förskola

och skola samt med hänvisning till vad utskottet anfört om förslag från

regeringen som för närvarande är föremål för riksdagens behandling föreslår

utbildningsutskottet att socialförsäkringsutskottet skall avstyrka förevarande

motionsyrkande.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Sf11 yrkande 13.

Modersmålsundervisningen

Gällande bestämmelser

Modersmålsundervisningen, som tidigare benämndes hemspråksundervisning, finns

närmare reglerad i 2 kap. grundskoleförordningen (1994:1194) och i 5 kap.

gymnasieförordningen (1992:394).

Det föreskrivs att en elev skall få modersmålsundervisning om en eller båda

av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och

språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven. Det förutsätts att eleven

önskar få sådan undervisning och att han/hon, beträffande grundskolan, har

grundläggande kunskaper i språket respektive, beträffande gymnasieskolan, har

goda kunskaper i modersmålet.

Samiska, tornedalsfinska och romska barn har rätt till modersmålsundervisning

även om språket inte är ett dagligt umgängesspråk. Elever med finska eller

annat nordiskt språk som modersmål har en utsträckt rätt till

modersmålsundervisning.

Förutom den modersmålsundervisning som anordnas i det allmänna skolväsendet

finns det också fristående skolor med inriktning på annat språk en svenska.

I förskolan är modersmålsstödet inte lagreglerat.

Propositionen

I propositionen anges att modersmålet är av betydelse för människans identitet

och förmåga att lära och en nyckel till det kulturella arvet. Det är därför

viktigt att barn med annat modersmål än svenska uppmuntras att utveckla detta

parallellt med att de lär sig och utvecklar det svenska språket. På så vis får

de också möjlighet att utveckla en identitet med rötter i flera kulturer.

Regeringen anser att det är viktigt att följa barns och ungdomars

identitetsutveckling och hur tvåspråkighet utvecklas, bl.a. vad gäller hur

elever väljer bland de alternativ som numera finns och vad som avgör deras val

samt vad de fristående skolorna betyder för barnens modersmålsutveckling.

Motionerna

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 7 anförs att hemspråk för

vissa elever kan vara viktigt som ?inskolningsspråk? och bör därför i

introduktionsskedet kunna anordnas av skolan. Motionärerna anser att

hemspråksundervisning i större utsträckning bör vara de enskilda föräldrarnas

ansvar och ske utanför skoltid.

I motion Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkande 5 föreslås att riksdagen

skall uttala sig för en ordning med check för modersmålsundervisning. En

?modersmålscheck? bör kunna lösas in hos godkänd utbildningsanordnare, t.ex.

studieförbund och invandrarorganisationer. Det bör ställas krav på kvalitet och

behöriga lärare.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande 5 begärs att riksdagen som

sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om Skolverkets

tillsyn över att kommunerna vid fördelning av statsbidragen behandlar

modersmålsundervisningen i andra språk än svenska samt svenska som andraspråk

på ett med övriga ämnen likvärdigt sätt.

I ett antal motioner yrkas om rätt till modersmålsundervisning. Enligt motion

Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande 6 bör modersmålsstödet i förskolan

vara ?lagreglerat på samma vis som inom grundskolan?. Ett likartat yrkande

framförs i motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 12, där

motionärerna kräver att det måste klart uttryckas att det är en rättighet för

barn med utländsk bakgrund och en skyldighet för kommunerna att erbjuda

modersmålsundervisning. Motionärerna finner det rimligt att modersmålsstödet

lagregleras även i förskoleklass. I motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl.

(mp) yrkande 17 och Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 17 slutligen framförs

kravet att hemspråk skall vara en rättighet för alla som vill lära sig

föräldrarnas modersmål.

Utskottets bedömning

Utbildningsutskottet anför att regeringen i proposition 1996/97:110 utförligt

beskrev läget beträffande undervisningen i hemspråk/modersmål. Det finns

brister och råder förhållanden i verksamheten som gör att ifrågavarande

undervisning skiljer sig från annan språkundervisning i skolan. Bland annat

framgick det att det kan ligga problem i att förlägga undervisningen efter den

ordinarie skoldagen och/eller till sen eftermiddagstid.

Skolkommittén behandlar i sitt slutbetänkande - som helt nyligen har

överlämnats till regeringen - bl.a. modersmålsundervisningen (SOU 1997:121).

Kommittén menar att modersmålet, för den som har ett annat modersmål än

svenska, bör få en helt ny ställning och jämställas med svenska som modersmål.

Undervisningen bör integreras i den vanliga undervisningen och hanteras på

samma sätt som all annan undervisning.

Utbildningsutskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet med

hänvisning till den fortsatta hanteringen inom Regeringskansliet av

Skolkommitténs förslag.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i utbildningsutskottets bedömning och

avstyrker motion Sf4 yrkande 7.

Vad gäller motionsyrkandet om check för modersmålsundervisning anför

utbildningsutskottet att utskottet avstyrkte ett liknande yrkande under förra

riksmötet med hänvisning till vad Invandrarpolitiska kommittén (SOU 1996:55)

hade anfört om undervisning i modersmålet (hemspråk) och möjlighet att i vissa

fall lösa in ett ekonomiskt bidrag hos godkänd utbildningsanordnare (bet.

1996/97:UbU6 s. 25). Regeringen har inte fört idén vidare i den nu behandlade

propositionen. Utskottet, som hänvisar till vad i det föregående har sagts om

Skolkommitténs förslag när det gäller modersmålsundervisningens organisation

och den beredning av frågan inom Regeringskansliet som förväntas, föreslår att

socialförsäkringsutskottet skall avstyrka bifall till yrkandet.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och

avstyrker motion Sf7 yrkande 5.

Vad gäller fördelningen av statsbidragen anför utbildningsutskottet att

Skolverket enligt sin instruktion skall verka för att de mål och riktlinjer

förverkligas som riksdagen och regeringen har fastställt för verkets

ansvarsområde. Skolverket har tillsyn över det offentliga skolväsendet.

Utskottet vill inte förorda att det i Skolverkets tillsyn skall ingå att

granska och bestämma hur kommunens resurser nyttjas. Motionsyrkandet bör enligt

utbildningsutskottet avslås av riksdagen.

Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Sf12 yrkande 5.

Vad gäller rätt till modersmålsundervisning erinrar utbildningsutskottet om att

det föreskrivs att elev skall få modersmålsundervisning om en eller båda av

elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket

utgör dagligt umgängesspråk för eleven. Det förutsätts att eleven önskar få

sådan undervisning och att han/hon, beträffande grundskolan, har grundläggande

kunskaper i språket respektive, beträffande gymnasieskolan, har goda kunskaper

i modersmålet. Ifrågavarande verksamhet är alltså reglerad i förordning. Såvitt

utskottet kan se är syftet med motionärernas önskemål beträffande reglering av

modersmålsundervisning i ungdomsskolan tillgodosett genom gällande

bestämmelser.

Som också har framgått i det föregående behandlas för närvarande i riksdagen

förslag från regeringen att låta den nuvarande sexårsverksamheten inom

förskolan bilda en egen skolform. Det skall vara obligatoriskt för kommunerna

att anordna förskoleklass, men frivilligt för barnen att delta i verksamheten.

Utbildningsutskottet utgår från att regeringen, vid riksdagens bifall till nu

aktuella förslag om förskolan, kommer att överväga huruvida föreskrifter

motsvarande dem som i dag gäller för grundskolan beträffande t.ex.

modersmålsundervisningen skall meddelas för skolformen förskoleklass.

Socialförsäkringsutskottet föreslås avstyrka motionerna.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i denna uppfattning och avstyrker

motionerna Sf10 yrkande 17, Sf11 yrkande 12, Sf12 yrkande 6 och Sf622 yrkande

17.

Högre utbildning

Under avsnittet 8.3 Utbildning och lärande anger regeringen att behovet av goda

utbildningsmöjligheter för dem som vuxit upp i ett annat land, som har en

utbildning som inte är förvärvad i Sverige och som inte har svenska som

modersmål, bör uppmärksammas på alla nivåer inom utbildningssystemet.

Frågan om invandrares möjlighet till högre utbildning tas upp i motion Sf7 av

Roland Larsson m.fl. (c) yrkande 6. Motionärerna konstaterar att den högre

utbildningen är stängd för de invandrare som talar ett eller flera av

världsspråken men inte engelska. Det föreslås i motionen att man skall öppna

möjlighet för dem som vill att komplettera högre utbildning, om de kan t.ex.

franska, spanska eller italienska.

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande om att regler för tillträde till

grundläggande högskoleutbildning finns i 8 kap. 3 och 4 §§ högskoleförordningen

(1993:100). För den som har utländsk utbildning gäller närmare föreskrifter av

Högskoleverket om grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22). Här

föreskrivs krav på kunskaper i engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt

program i gymnasieskolan. Enligt bestämmelserna i högskoleförordningen får

högskola besluta om dispens från något eller några av behörighetsvillkoren. Det

skall härvid beaktas om den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig

utbildningen utan att uppfylla behörighetsvillkoren (8 kap. 3 §).

Med hänvisning till gällande bestämmelser om tillträde till grundläggande

högskoleutbildning och då utbildningsutskottet inte är berett att förorda någon

ändring i dessa, föreslår utskottet att socialförsäkringsutskottet avstyrker

bifall till yrkandet.

Socialförsäkringsutskottet, som förutsätter att den fråga motionärerna tar

upp beaktas när det gäller möjligheterna till dispens, avstyrker motion Sf7

yrkande 6 i enlighet med vad utbildningsutskottet föreslagit.

Utsatta bostadsområden

Propositionen

I propositionen anförs att Sverige i dag har ett segregerat boende vars

utveckling och nuvarande situation har uppkommit under perioder av såväl hög-

som lågkonjunktur. Därtill har det segregerade boendet fått en alltmer etnisk

dimension från 80-talet och framåt. I första hand är det ett problem som rör

storstadsregionerna.

Den generella politiken har hittills inte gett tillräckligt stöd för en

utveckling som hindrar boendesegregationen att tillta och etnifieras. En

samhällelig kraftsamling behövs enligt regeringen för att stoppa den långvariga

negativa utvecklingen. Sett i ett internationellt perspektiv kan en fortsatt

negativ utveckling också föra med sig ökade spänningar och våldstendenser.

Huvudansvaret för levnadsvillkoren i bostadsområdena åvilar kommunerna.

Verksamheter av central betydelse för utvecklingen i bostadsområdena -

samhällsplanering, vård och omsorg, skolverksamhet, bostadsförsörjning m.m. -

är huvudsakligen kommunala angelägenheter. Svenska och internationella

erfarenheter visar enligt propositionen att arbetet med att bryta en negativ

utveckling för ett bostadsområde och dess invånare måste präglas av uthållighet

och kontinuitet samt baseras på samordnade och sektorsövergripande åtgärder.

Lösningarna måste sökas lokalt och bygga på ett starkt engagemang hos de boende

om de skall ha förutsättningar att fungera långsiktigt. Detta ger kommunerna en

nyckelroll för att lokalt samordna olika aktörers insatser.

Att bryta segregationen är emellertid även ett nationellt intresse.

Budgetåret 1995/96 anvisades ett nytt anslag för särskilda insatser i

invandrartäta områden för att finna metoder för att bryta den tilltagande

segregationen och på sikt vända utvecklingen. Syftet med insatserna skall vara

att öka arbetskraftsdeltagandet bland personer med utländsk bakgrund i

bostadsområdet, stärka deras kompetens, öka vardagliga kontaktytor, underlätta

språkinlärning och motverka utanförskap.

I propositionen görs bedömningen att en fortsatt satsning på utsatta

bostadsområden bör göras under de närmaste åren. Ett mindre antal

bostadsområden bör enligt regeringen få möjlighet att vidareutveckla sitt

arbete i syfte att åstadkomma en varaktig förbättring av situationen och

därigenom kunna fungera som nationella exempel. Vilka bostadsområden som skall

få denna möjlighet bestäms i den dialog mellan staten och respektive kommun som

inleds under hösten 1997. Bostadsområden där insatserna tar sikte på ökat

arbetskraftsdeltagande bland de boende, kvaliteten i skolan och förbättrad

offentlig och kommersiell service bör betraktas som särskilt betydelsefulla.

För övriga bostadsområden bör huvudinriktningen för statens stöd vara att

underlätta att de insatser som bedöms vara framgångsrika övergår till ordinarie

verksamhet och att dessa insatser präglas av en helhetssyn med ett ökat

arbetskraftsdeltagande som övergripande mål. Verksamheten skall präglas av

ömsesidighet och insatserna komma hela bostadsområdet till godo. Regeringen

talar därför om särskilda insatser i utsatta bostadsområden i stället för som

hittills om särskilda insatser i invandrartäta områden.

I propositionen anges att även andra åtgärder är av betydelse för satsningen

på utsatta bostadsområden. Det gäller bl.a. det fempunktsprogram för att

stimulera sysselsättningen och minska arbetslösheten som presenterades i 1997

års ekonomiska vårproposition. Av betydelse är också de förändringar i

skattelagstiftningen och hyresförhandlingslagen som vidtagits för att främja

hyresgästernas självförvaltning.

Regeringen betonar behovet av att långsiktigt och systematiskt följa

utvecklingen i utsatta bostadsområden. Den nya integrationsmyndigheten som

regeringen föreslår skall inrättas får också här en roll.

Enligt propositionen bör ytterligare ställningstaganden vad gäller statens

roll för att förbättra situationen i utsatta bostadsområden inte göras för

närvarande. Det arbete som påbörjats i kommunerna bör få tid att finna sina

lokala former, utvecklas och utvärderas. Vidare anförs att Storstadskommitténs

slutbetänkande bör avvaktas. Det är angeläget att fördjupade kunskaper om

villkoren för det lokala arbetet och de lämpliga formerna för samarbetet mellan

stat och kommun ligger till grund för fortsatta ställningstaganden om statens

roll.

Motionerna

I flera motioner tas frågan om åtgärder i utsatta bostadsområden upp.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 10 begärs ett

tillkännagivande om åtgärder i invandrartäta bostadsområden. Motionärerna

önskar en avreglering av bostadsmarknaden samt en samordning av bostadsbidrag

med socialpolitiken i övrigt samt alternativ inom skola och barnomsorg. Det

krävs enligt motionärerna service, arbetsplatser och olika arenor i dessa

områden där människor kan mötas. I yrkande 11 begärs en utredning om frizoner.

Motionärerna anser att frizoner med möjlighet till mer avreglerade ekonomiska

aktiviteter skulle kunna innebära stimulanser till utsatta kommuner eller

kommundelar. Motsvarande förslag förs också fram i motion Sf621 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) yrkande 7.

Utgångspunkten för att skapa möjligheter för människor bör enligt motion Sf8

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4 i denna del vara att ge människor makt

i vardagen. En i detta sammanhang viktig punkt är ett reellt boendeinflytande.

I motionens yrkande 10 förordas dessutom ett riksdagens tillkännagivande om

utvecklingen i utsatta områden. Enligt motionen har arbetet hittills alltför

mycket avsett själva den fysiska boendemiljön. Ett stöd till några få

bostadsområden på det sätt som regeringen föreslår leder inte till önskat

resultat. I stället måste det till generella åtgärder som ger likvärdiga

förutsättningar för alla utsatta bostadsområden. Enskilda människor måste

enligt motionärerna få större möjligheter till egen försörjning, utbildning och

eget inflytande. Kommersiell service och infrastruktur måste förbättras. De

människor det gäller måste få styra utvecklingen. Kommunal verksamhet och

förvaltning bör placeras i dessa områden. Det ger ökade underlag för service

och kan locka företag att etablera sig och stanna kvar.

För att komma till rätta med problemen i segregerade bostadsområden behövs

enligt motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 20 generella åtgärder

inom bostadspolitiken samt förbättring av den övriga generella politiken. Även

dessa motionärer vill förlägga myndigheter och institutioner hit och stimulera

företagsetablering. De framhåller också vikten av en fungerande offentlig

service. Personalen i den offentliga sektorn och beslutande församlingar bör

också spegla befolkningens sammansättning bättre. De bostadspolitiska åtgärder

som enligt motionen måste komma till är att införa ekostadsdelar, ge de boende

direkt inflytande m.m., utöka fritidsverksamheten samt skapa ett attraktivt

boende bl.a. genom att blanda olika hustyper. Även i motion Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 20 förs motsvarande förslag fram.

Enligt vad som anges i motion Sf1 av Juan Fonseca (s), delvis, erfordras i

första hand ett stort paket mot fattigdomen i landets invandrartäta områden. På

det bostadspolitiska området krävs det ett finansieringssystem och en

fastighetsbeskattning som gör det möjligt för låginkomsttagare att bo i andra

delar av städerna. Motionären begär ett tillkännagivande om detta. Även i

motion 1996/97:Sf615 av Juan Fonseca m.fl. (s), delvis, förs ett motsvarande

motionsyrkande fram.

I motion 1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) yrkande 1

förordas att strategiska åtgärder skall vidtas i invandrartäta områden. Som

exempel på sådana strategiska åtgärder nämns bl.a. ett intensifierat regionalt

stöd till miljonprogramsområdena och inrättandet av en fond för arbetsmarknads-

och infrastrukturutveckling. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att AMS

bör få i uppdrag att utarbeta riktlinjer och förslag om ökad samordning och

samverkan mellan arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassor i

miljonprogramsområdena med syfte att gemensamt bekämpa arbetslösheten.

Segregationen beror enligt motion 1996/97:Sf630 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

till stor del på den genomreglerade bostadsmarknaden. Ett viktigt mål under

kommande år anges därför vara att öka det enskilda ägandet av bostäder. Enligt

motionen bör de boende i allmännyttan erbjudas att friköpa sina lägenheter. I

anslutning härtill skall insatser göras för att hjälpa ekonomiskt svaga grupper

att friköpa sin lägenhet.

Socialutskottet

Socialutskottet har yttrat sig över frågor som i propositionen tas upp i

avsnitt 10 Utsatta bostadsområden samt motionerna Sf4 yrkande 10, Sf8 yrkande

10 och Sf10 yrkande 20 såvitt rör utskottets beredningsområde.

Socialutskottet gör följande bedömning:

Riksdagen gav våren 1995 regeringen till känna vad socialutskottet enigt anfört

i betänkande 1994/95:SoU15 bl.a. om situationen i de utsatta bostadsområdena.

Vad som sägs i propositionen om de utsatta bostadsområdena rimmar enligt

utskottet väl med tillkännagivandet och belyses av Storstadskommittén i den

nyligen avlämnade rapporten Delade städer.

Som framgår av budgetpropositionen pågår ett utvecklingsarbete. Särskilda

handlingsplaner har på flera håll upprättats, vilket medfört en mobilisering av

de boende som engagerat sig och aktiverats. Det sociala nätverket i dessa

områden har stärkts. Goda exempel på insatser tas fram.

Långsiktiga och breda insatser av flera myndigheter och organisationer bl.a.

inom social omsorg, hälso- och sjukvård, arbetsmarknad och utbildning behövs

dock enligt utskottet för att vända utvecklingen och bryta utanförskapet i

dessa områden. Samordningen av insatserna är av stor vikt. Den mycket höga

arbetslösheten i dessa områden måste minska så att möjligheterna till egen

försörjning ökar och bidragsberoendet minskar. Detta bör kunna ha effekt även

på de höga ohälsotalen i dessa områden. Barnens och ungdomarnas situation bör

särskilt uppmärksammas. Mycket talar för att det är just de som kan drabbas

hårdast. Kontakterna mellan barnen och ungdomarna i de utsatta områdena och i

andra områden måste också öka. Det är viktigt att den offentliga servicen i

dessa områden upprätthålls. Allmänheten inte bara i dessa områden måste

engageras. Ansvaret för utvecklingen i de utsatta områdena delas av alla.

Utifrån socialutskottets ansvar för frågor om social omsorg, hälso- och

sjukvård och drogpolitik kan utskottet ställa sig bakom uttalandena i

propositionen i denna del. Något tillkännagivande med anledning av motionerna

Sf4, Sf8 och Sf10 behövs inte enligt utskottet.

Bostadsutskottet

Bostadsutskottet har avgivit yttrande över flertalet av de ovan redovisade

motionerna. Utskottet har tillagt att förslag som avser bostadspolitiskt

motiverade åtgärder för att komma till rätta med problemen i utsatta

bostadsområden har dessutom förts fram i motioner (c), (v) samt (kd) som

hänvisats till bostadsutskottet. Dessa förslag kommer utskottet att behandla i

sitt betänkande 1997/98:BoU1.

Bostadsutskottet anför följande.

De problem som finns i de nu aktuella bostadsområdena har uppmärksammats under

en lång tid. Trots detta har de åtgärder som satts in oftast inte haft

tillräcklig effekt för att bryta en negativ utveckling mot ökad segregation och

en koncentration av olika former av ekonomiska och sociala problem till vissa

utsatta bostadsområden. Olika insatser för att förbättra situationen har

visserligen vidtagits såväl inom bostadspolitikens ram som inom andra

samhällssektorer, men de har uppenbarligen sällan varit tillräckliga. En

bidragande orsak till detta kan vara att åtgärderna inte varit nog samordnade,

inte ingått i en samlad strategi för ett bostadsområde med problem eller inte

upplevts som relevanta av de boende.

En stor majoritet i bostadsutskottet (s, c, fp, v, mp, kd) har också vid

flera tillfällen (senast bet. 1996/97:BoU1 s. 26-29) uttalat sig för vikten av

att söka lösningar på problemen som utgår från en samlad politik som även tar

fasta på de förutsättningar som gäller för varje enskilt bostadsområde.

Särskilt angeläget har det enligt utskottet varit att understödja de positiva

initiativ som redan tagits i de områden som i övrigt har de största problemen.

Det synes sålunda föreligga en bred politisk enighet vad gäller både

nödvändigheten av att bryta en negativ utveckling i vissa bostadsområden och

vikten av att såväl staten som kommunerna tar sitt ansvar för de åtgärder som

bedöms vara nödvändiga.

Det är mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstaganden värdefullt att

det nu läggs fram ett förslag som avser den samlade integrationspolitiken.

Också i flertalet av de nu aktuella motionerna är utgångspunkten att de

insatser som görs skall ingå som en del i ett större sammanhang. Utskottet

delar denna uppfattning. Som utskottet tidigare framhållit är en helhetssyn som

syftar till att åstadkomma en samverkan mellan alla samhällssektorer en

förutsättning för att insatser på enskilda politikområden skall svara mot de

uppsatta övergripande målen. För att de bostadspolitiska åtgärderna skall leda

till minskad segregation och ökad integration måste de sålunda ha stöd i

insatser på en rad andra områden. Samtidigt är naturligtvis bostadspolitiskt

motiverade insatser i sig en viktig del i integrationssträvandena. En väg att

bryta den pågående segregeringen är att på olika sätt verka för en upprustning

av bostäder och bostadsmiljö i dessa områden. Åtgärder som enbart avser den

fysiska miljön är dock inte tillräckliga. Som framhålls i flera av motionerna

finns det dessutom behov av att på olika sätt öka de boendes reella inflytande.

Det är viktigt att ta till vara den kraft som kan utvecklas ur det lokala

engagemanget. Det är de boendes upplevelser och möjligheter till bestämmande

som är den viktigaste faktorn för att få en förändring till stånd. Exempel på

sådana åtgärder är de förändringar i skattelagstiftningen och

hyresförhandlingslagen för att främja hyresgästernas självförvaltning som

nyligen beslutats. Även insatser som riktar sig direkt till det enskilda

hushållet spelar en i detta sammanhang viktig roll. Det innebär bl.a. att

bostadsbidragen som ett viktigt bostadspolitiskt instrument måste vidmakthållas

och förstärkas i den takt som samhällets resurser medger.

Samlade bostadspolitiska insatser med den bredd och med den inriktning som

utskottet nu med anslutning till flera av motionerna förordat bör enligt

utskottets mening kunna utgöra ett av de viktigaste inslagen i strävandena att

komma till rätta med problemen i dagens utsatta bostadsområden. Enligt

bostadsutskottets mening bör dock inte de bostadspolitiska insatser som syftar

till att motverka segregation ses isolerat från andra insatser inom

bostadssektorn. Även om åtgärderna har det vällovliga syftet att förbättra

integrationen måste de naturligtvis stå i samklang med de övergripande målen

för bostadspolitiken. Utskottet vill erinra om att regeringen i

budgetpropositionen aviserat sin avsikt att förelägga riksdagen en

bostadspolitisk proposition. Det kan antas att flera av de förslag som den

bostadspolitiska utredningen lagt fram kommer att behandlas i propositionen.

Utredningen har bl.a. ägnat frågan om boendesegregation ett stort intresse. Det

framstår enligt utskottets mening därför som mindre lämpligt att nu förorda

vissa enskilda åtgärder före andra. Enligt utskottets mening bör ytterligare

överväganden i hithörande frågor anstå i avvaktan på det aviserade förslaget.

Med det anförda får enligt bostadsutskottets mening motionerna Sf1, Sf8

yrkandena 4 och 10, Sf10 yrkande 20, Sf622 yrkande 20, 1996/97:Sf613 yrkande 1

samt 1996/97:Sf615 till stor del anses vara tillgodosedda. Utskottet

konstaterar också att företrädarna för de partier som står bakom dessa motioner

även står eniga bakom den bostadspolitiska utredningens förslag till åtgärder

mot boendesegregation.

Vidare anges att motionerna Sf4 yrkande 10, Sf621 yrkande 7 samt

1996/97:Sf630 närmast har en allmän bostadspolitisk inriktning. Förslag med

denna innebörd kommer bostadsutskottet att behandla senare under riksmötet.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta bör de därför inte nu

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Socialförsäkringsutskottets bedömning

Utskottet konstaterar att segregationen i storstäderna i första hand är en

ekonomisk och social segregation och inte en segregation på etniska grunder.

Utskottet anser det därför riktigt att regeringen talar om särskilda insatser i

utsatta bostadsområden och inte särskilda insatser i invandrartäta områden.

Detta ändrade uttryckssätt är riktigt också av det skälet att ett etniskt

segregerat område inte i sig är negativt.

Enligt regeringen behövs nu en samhällelig kraftsamling för att stoppa den

långvariga negativa utvecklingen. Både socialutskottet och bostadsutskottet

framhåller i sina yttranden att det behövs långsiktiga och breda insatser, som

präglas av en helhetssyn och syftar till att åstadkomma en samverkan mellan

alla samhällssektorer. Bostadsutskottet tillägger att de särskilda insatserna

måste stå i samklang med de övergripande målen för bostadspolitiken. En

bostadspolitisk proposition har aviserats, och bostadsutskottet anser att

ytterligare överväganden i hithörande frågor bör anstå i avvaktan på det

aviserade förslaget. Socialförsäkringsutskottet delar den uppfattning de övriga

utskotten ger uttryck för.

Utskottet anser att motion 1996/97:Sf613 yrkande 3 är tillgodosedd med vad

regeringen anfört om samverkan mellan arbetsförmedling, socialtjänst och

försäkringskassor. Övriga motioner bör med hänvisning till det ovan anförda

inte föranleda något uttalande från riksdagens sida. Det gäller motionerna Sf4

yrkandena 10 och 11, Sf621 yrkande 7, Sf8 yrkandena 4 i denna del och 10, Sf10

yrkande 20, Sf622 yrkande 20, Sf1 i denna del, 1996/97:Sf615 i denna del,

1996/97:Sf613 yrkande 1 och 1996/97:Sf630.

Särskilda insatser för nyanlända invandrare

Bakgrund

Förutom de åtgärder och insatser som står till buds för nyanlända inom ramen

för den generella politiken finns särskilda introduktionsinsatser för

skyddsbehövande och vissa anhöriga till dessa. Säråtgärderna har kommit till

dels för att skyddsbehövande ofta har särskilda behov, dels för att det är en

nationell angelägenhet och en internationell förpliktelse att ta emot

skyddsbehövande. I den proposition som ligger till grund för nuvarande

introduktion av skyddsbehövande, Samordnat flyktingmottagande och nytt system

för ersättning till kommunerna, m.m. (prop. 1989/90:105) slås det fast att

samhällets samlade insatser under den första tiden skall syfta till att ge

flyktingen förutsättningar att snabbast möjligt få en bostad, en reguljär

sysselsättning med normal försörjning, tillräckliga svenskkunskaper samt

förutsättningar för att bli delaktig i samhällslivet.

Det övergripande ekonomiska ansvaret för mottagandet av skyddsbehövande

ligger på staten. I övrigt delas ansvaret mellan stat och kommun så att staten

har det fulla ekonomiska ansvaret för asylsökande, medan det är kommunen som

svarar för introduktionen för skyddsbehövande som beviljats permanent

uppehållstillstånd eller sådant tillfälligt uppehållstillstånd som ger rätt

till folkbokföring i Sverige. Staten lämnar ersättning till kommunerna för

kostnader i samband med mottagandet och introduktionen av skyddsbehövande.

Ersättning lämnas också för utlänningar som av humanitära skäl fått

uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och för anhöriga till

skyddsbehövande om dessa har ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det

att anknytningspersonen först togs emot i en kommun.

Från och med den 1 januari 1993 har kommunerna genom lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar getts

möjlighet att bevilja introduktionsersättning till den person för vilken

statlig ersättning lämnas. Storleken på introduktionsersättningen bestäms av

kommunen och ett villkor för att ersättning skall kunna beviljas är att

introduktionsplanen följs.

Ansvarsfördelning och allmänna utgångspunkter

Propositionen

Regeringen anser att nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun för

mottagande och introduktion av skyddsbehövande skall bestå. Det innebär att

staten skall ha ett ekonomiskt ansvar, medan kommunerna även i fortsättningen

skall ha ansvar för själva genomförandet av introduktionen för skyddsbehövande.

Staten skall också ha ett ansvar för att se till att det finns tillräcklig

mottagningskapacitet för de skyddsbehövande som kommer till landet och för att

stödja kommunernas introduktion. Genom arbetsmarknadsmyndigheterna har staten

samma ansvar för att hjälpa skyddsbehövande att komma in på arbetsmarknaden som

man har för andra nytillträdande på arbetsmarknaden. Statlig ersättning till

kommuner bör lämnas för samma kategori personer som hittills.

Vad gäller den individuellt inriktade introduktion som i dag anordnas av

kommunerna menar dock regeringen att den i flera avseenden måste förbättras

inom den nuvarande ramen. Introduktionen bör i större utsträckning än hittills

utgå från individens behov och förutsättningar och i högre grad utformas

tillsammans med individen samt planeras och genomföras i samverkan mellan olika

berörda parter.

Stöd och insatser bör samlas i ett introduktionsprogram. Regeringen

framhåller att en sammanhållen plan för introduktionen kan vara ett mycket

viktigt instrument i introduktionen. Den introduktionsverksamhet som utförs i

kommunerna behöver dock vidareutvecklas i syfte att höja kvaliteten och nå

bättre resultat. En väg till förbättring är att kommunerna utformar mer

konkreta och uppföljningsbara introduktionsprogram. Regeringen anser vidare att

det är viktigt att ansvarsfördelningen för introduktionen tydliggörs, så att

alla berörda parter utgår från att det är individens eget ansvar att skapa sig

en bra tillvaro i Sverige och att berörda myndigheter på bästa sätt skall

stödja individens initiativ att uppnå detta.

Motionerna

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 10 tillkännagivande

om att kommunerna skall ha det fulla genomförandeansvaret för introduktionen.

Motionärerna betonar betydelsen av att upprättandet av den individuella

introduktionsplanen sker i samråd med den nyanlända invandraren.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att invandrarna själva bör

ges ett större ansvar för sin egen framtid och integration. För att undvika ett

passiviserande bidragsberoende bör den enskilde genom aktiva handlingar själv

ta ökat ansvar för sin introduktion. Motionärerna begär i yrkande 4

tillkännagivande om detta.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) menar motionärerna att de

särskilda insatserna för nyanlända invandrare alltför mycket utgår från en

individcentrerad syn. I motionen anförs att det är viktigt att också sätta in

individen i sitt sammanhang och ta hänsyn till den eller de samhällsgrupper som

han eller hon tillhör. Motionärerna begär i yrkande 14 tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

I dag kan kommunen betala ut introduktionsersättning för skyddsbehövande m.fl.

för vilka kommunerna får statlig ersättning. Regeringen föreslår i

propositionen en förändring av lagen om introduktionsersättning så att kommunen

kan ge introduktionsersättning även till andra nyanlända invandrare. Ett

villkor för att introduktionsersättning skall kunna beviljas är i samtliga fall

att individen följer en introduktionsplan. Lagförslaget behandlas av utskottet

i avsnitt Ny myndighet för integrationsfrågor.

Utskottet vill poängtera betydelsen av en god introduktion för att de

övergripande integrationspolitiska målsättningarna skall kunna uppnås.

Introduktionstiden skall ge nyanlända den bas av kunskaper, information och

kontakter som gör det möjligt för dem att delta i samhällslivet på samma

villkor som andra. Syftet med introduktionsprogrammen är att deltagarna, då de

är färdiga, inte skall vara i behov av några säråtgärder längre. För att de

integrationspolitiska målen skall kunna uppnås krävs dock förutom en väl

fungerande introduktionsverksamhet också att den generella politiken anpassas

till den mångfald i samhället som invandringen är med och bidrar till.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ansvaret för genomförandet av

introduktionsverksamheten även fortsättningsvis skall ligga hos kommunerna.

Utskottet menar vidare att man vad gäller introduktionsverksamheten, liksom

för integrationspolitiken i stort, bör sätta individens egna behov,

förutsättningar och önskemål i centrum för utformningen av

introduktionsprogrammen. Den nyanlända invandraren bör också själv ges ett

större ansvar för sin egen framtid och introduktion.

I motion Sf11 anförs att större hänsyn bör tas till det sammanhang som

individen befinner sig i, t.ex. hans eller hennes grupptillhörighet. Utskottet

menar att i det synsätt som enligt propositionen skall vägleda

introduktionsverksamheten ingår även att ta hänsyn till individens situation i

en vid mening. Här kan t.ex. familje- eller grupptillhörighet vara relevant att

beakta. Utskottet vill dock klargöra att det alltid är individens behov som

skall sättas i centrum vid utformandet av introduktionsplaner.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna Sf4 yrkande 4, Sf11

yrkande 14 och Sf12 yrkande 10.

Samverkan

Propositionen

Regeringen framhåller nödvändigheten av att informationsöverföring och annan

samverkan mellan berörda myndigheter bedrivs på ett effektivt och smidigt sätt

så att inga onödiga väntetider behöver uppstå under introduktionen.

Kommunen bör tillsammans med den nyanlände ha ansvaret för att utforma ett

introduktionsprogram och se till att det genomförs. Även andra myndigheter bör

medverka i genomförandet. Inom kommunen är det viktigt att samverkan sker med

den lokala arbetsförmedlingen för att deltagarna skall få en orientering om och

en realistisk bild av svensk arbetsmarknad. Regeringen anser också att det

behövs ett utökat samarbete mellan kommuner i syfte att individualisera och

effektivisera introduktionen.

Vid sidan av de statliga och kommunala aktörerna spelar föreningslivet en

viktig roll. Föreningslivet kan bidra till att den enskilde får möjligheter att

etablera ett svenskt nätverk och skaffa sig strategiska kontakter som kan

underlätta inträdet på arbetsmarknaden eller på annat sätt vara av värde i

framtiden. Föreningslivet kan även spela en betydelsefull roll i

språkinlärningen.

Vidare har också landstinget en viktig roll för introduktionen, eftersom

deltagarnas hälsa kan vara avgörande för möjligheterna att tillgodogöra sig ett

introduktionsprogram. Samverkan mellan landsting och kommun vid genomförandet

av introduktionsprogrammet är mycket viktig i de fall det finns

rehabiliteringsbehov eller andra hälsoproblem. Det är även viktigt att

samverkan sker mellan olika enheter inom landstinget samt mellan olika

landsting så att erforderliga sjukvårdshandlingar kan vidarebefordras till

aktuellt landstingsområde i samband med att en person bosätter sig i en kommun.

Vidare pekar regeringen på att det är väsentligt att samverkan sker mellan

kommuner och Invandrarverket. Många har varit registrerade som asylsökande hos

Invandrarverket och under den tiden deltagit i verksamhet som Invandrarverket

bedriver i väntan på beslut i tillståndsfrågan. Förvärvade svenskkunskaper och

erfarenheter av denna verksamhet bör vara styrande för utformningen av

introduktionsprogrammen så att deltagaren inte behöver börja om från början i

kommunens introduktionsverksamhet.

Motionerna

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 7 tillkännagivande

om att kommunernas ansvar att anordna inriktad introduktion för skyddsbehövande

och andra invandrare enligt vissa introduktionsmål skall lagregleras.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att invandrarföreningar och

andra ideella organisationer måste ges ett mer operativt ansvar för

invandrarnas mottagning. Invandrarverket bör enligt motionärerna få i uppdrag

att stimulera kommunerna att i högre utsträckning än vad regeringen föreslår

teckna avtal med frivilligorganisationer om integrationsinsatser i

introduktionsskedet. I yrkande 3 begärs tillkännagivande härom.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 4 anförs att det för en

lyckad integration är viktigt att asylsökande inte passiviseras under den tid

som deras fall prövas. Det är därför viktigt att väntetiden blir kort.

Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. Detsamma begärs i motion Sf622

av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 4.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens ståndpunkt att samverkan mellan olika parter

är nödvändig för att introduktionen skall kunna uppfylla sitt syfte.

Utskottet framhåller att samverkan mellan kommunen, invandrarföreningar och

andra ideella organisationer i introduktionsarbetet bör uppmuntras. Enligt

utskottets mening har kommunerna därvid möjlighet att träffa överenskommelser

med frivilligorganisationer på sätt som föreslås i motion Sf4 yrkande 3. Något

uttalande från riksdagens sida i frågan är därför inte påkallat, varför

motionen avstyrks.

Vad gäller förslaget att lagstifta om introduktionen, som framförs i motion

Sf12, delar utskottet regeringens bedömning att det nuvarande systemet ger

tillräckliga incitament för kommunerna att anordna god integration för

nyanlända invandrare. Det bör ligga i kommunens eget intresse att nyanlända

invandrare genomför programmen på ett sådant sätt att det underlättar

integrationen. Vidare är stora delar av det som bör ingå i

introduktionsprogrammet redan lagreglerat. Motion Sf12 yrkande 7 avstyrks.

Enligt utskottets mening bör handläggningstiderna i asylärenden av flera skäl

vara så korta som möjligt. Detta är redan nu målsättningen för de handläggande

myndigheterna. Genom den organiserade verksamhet som Invandrarverket bedriver

kommer en asylsökande inte att behöva passiviseras under väntetiden. Något

tillkännagivande med anledning av motionerna Sf10 yrkande 4 och Sf622 yrkande 4

är därför inte motiverat. Motionerna avstyrks.

Innehållet i introduktionsprogrammen

Propositionen

Svenskundervisning bör enligt regeringen utgöra grunden för

introduktionsprogrammet och bör i görligaste mån kombineras med praktik. Genom

undervisningen bör vuxna invandrare få sådana kunskaper att språket fungerar

som ett kommunikationsmedel både i vardagsliv och utbildning eller yrkesliv.

Det är viktigt att kartlägga vilka förkunskaper den enskilde invandraren har

och vilken typ av svenskundervisning som bäst svarar mot den enskildes behov,

liksom förekomsten av eventuella hinder för språkinlärning, såsom t.ex. dyslexi

eller nedsatt hörsel.

Praktik är ett viktigt inslag i introduktionen och bör i normalfallet ingå i

ett introduktionsprogram. Med praktik menas frivilliga åtaganden från privata

och offentliga arbetsgivare som möjliggör för deltagare i ett

introduktionsprogram att komma i kontakt med det svenska arbetslivet.

Regeringen pekar dock på att situationer kan uppstå när antalet nyanlända

skyddsbehövande kraftigt ökar och kommunernas möjligheter att erbjuda samtliga

deltagare praktik som en följd av detta minskar.

Sfi-undervisningen skall förutom språkkunskaper också ge kunskaper om det

svenska samhället, om lag och rätt och om normer och värderingar som är

centrala i det svenska samhället. Regeringen konstaterar att en förutsättning

för att bli delaktig i det svenska samhället är att förstå de outtalade normer

och sociala koder som styr människors umgänge i vardagslivet. Med tanke på

detta bör vid utformningen av introduktionen uppmärksammas möjligheterna att

komma i kontakt med svenskt vardags- och samhällsliv. Ett av introduktionens

syften är att nyanlända invandrare får svenska kontakter. Viktiga svenska

kontaktytor kan fås t.ex. genom frivilligt mentorskap inom arbetslivet,

föreningsaktiviteter och annat frivilligt arbete, i trossamfunden eller, för

dem som har barn, i kontakt med andra föräldrar.

För nyanlända invandrare med kort skolbakgrund bör introduktionen vara inriktad

på att de skall komplettera sin grundutbildning alternativt skaffa sig en

basutbildning. Detta gäller dem som är i arbetsför ålder, dvs. personer som

inte längre är skolpliktiga och som ännu inte uppnått pensionsålder.

Vid utformandet och genomförandet av introduktionsprogrammen bör hänsyn tas

till hälsoaspekter. Fysiska och psykiska men av t.ex. tortyr och krigsskador

lika väl som obearbetade kriser kan försvåra möjligheterna för den enskilde att

tillgodogöra sig ett introduktionsprogram. Det är därför viktigt att eventuella

hälsoproblem uppmärksammas och att kommunen vid behov tar initiativ till

rehabiliterande insatser samt att det finns en fungerande samverkan med

sjukvårdshuvudmannen som i regel har ansvaret för genomförandet av

rehabilitering.

Regeringen anför att introduktionen för barn och ungdomar bör vara inriktad på

att de får sådant stöd att de kan delta i och tillgodogöra sig förskole- och

skolverksamhet. Vidare är föräldrakontakten av betydelse för att barnen skall

känna sig trygga i skolan och förskolan. För barn och ungdomar som har behov av

fysisk och psykisk vård, skall sådan ges. De barn som börjar i svensk skola

utan att ha genomgått förskola bör få hjälp att ta igen det försprång som

förskolebarnen har.

Beträffande de äldre ungdomar som inte längre är skolpliktiga, anser

regeringen att introduktionen bör syfta till att snabbt få dem att delta i

samma aktiviteter som infödda ungdomar deltar i. Ungdomar mellan 16 och 20 år

bör i regel ha påbörjat gymnasieutbildning under introduktionsperioden.

Beroende på den enskildes bakgrund kan dock andra alternativ vara mer lämpliga,

t.ex. studier på folkhögskola. Rätten till sfi-undervisning är knuten till det

andra kalenderhalvåret det år man fyller 16 år. Det är väsentligt att sfi-

undervisningen även för denna grupp utgår från den enskilde individens

erfarenheter och förutsättningar.

Inom ramen för introduktionsprogrammet bör nyanlända barn och ungdomar vidare

erbjudas fritidssysselsättning genom samverkan med frivilligorganisationer.

Barn och ungdomar som bor i bostadsområden där det svenska språket talas i

liten utsträckning bör få möjligheter att etablera svenska kontakter inom ramen

för sina fritidsaktiviteter.

Motionerna

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 17

tillkännagivande om att även nyanlända analfabeter som inte längre är i

arbetsför ålder bör erbjudas alfabetiseringsundervisning.

I motion Sf608 av Barbro Westerholm (fp) anförs i yrkande 1 att det behövs en

utredning om tortyrskadades rehabiliteringsbehov och hur detta bäst kan

tillgodoses. I motionens yrkande 2 anförs att tortyrskadade har särskilda behov

av svenskundervisning och vägledning om hur man kommunicerar i det svenska

samhället. Ansvariga på kommuner och sfi-skolor måste uppmärksammas på detta

behov. Motionären begär tillkännagivande härom.

I motion 1996/97:Sf618 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs i yrkande 2

tillkännagivande om utformning av samhällsinsatser under en nyanländ

invandrares första år.

I motion 1996/97:So224 av Juan Fonseca och Pär-Axel Sahlberg (s) yrkande 2

framhåller motionärerna vikten av ett förebyggande hälsoarbete med fokus på

psykosocial ohälsa. Invandrare, flyktingar och asylsökande skall erbjudas

information och upplysning för att öka sin medvetenhet om hälsorisker och

hälsobefrämjande faktorer.

Utskottets bedömning

Utskottet menar att en ändamålsenlig introduktion måste innebära att innehållet

i introduktionsprogrammet anpassas till individens behov och förutsättningar.

Med denna utgångspunkt stöder utskottet regeringens förslag om vad

introduktionsprogrammen generellt bör innehålla. Det är av avgörande betydelse

för möjligheten till integration att nyanlända får tillgång till god

undervisning i svenska språket genom sfi-utbildningen. Möjligheterna till

kontakter inom arbetsliv och samhällslivet i övrigt genom praktik,

föreningskontakter och annat är även av stor vikt. Vidare menar utskottet att

det är viktigt att utforma introduktionen för barn och ungdomar enligt deras

behov.

Vad gäller möjligheterna för nyanlända invandrare med kort skolbakgrund att

inom introduktionsprogrammets ram följa en grundutbildning, stöder utskottet

regeringens mening att denna möjlighet endast erbjuds dem som är i arbetsför

ålder. Utskottet anser att behov av grundutbildning för dem som uppnått

pensionsålder kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom studieförbunden. Med

detta avstyrker utskottet bifall till motion Sf11 yrkande 17.

Utskottet anser att det är nödvändigt att se individen i ett

helhetsperspektiv vid utformandet och genomförandet av introduktionsprogrammet.

Det innebär inte minst att hänsyn tas till hälsoaspekter. Utskottet anser det

betydelsefullt att regeringen tydligt betonar detta i propositionen. Vad gäller

tortyrskadades behov, som tas upp i motion Sf608, anser utskottet att det är

nödvändigt att regeringen särskilt uppmärksammar dessa. Utskottet vill vidare

betona vikten av att det finns tillgång till erforderlig vård och

rehabilitering för tortyrskadade i hela landet. Med vad som ovan anförts kan

motionerna Sf608 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:So224 yrkande 2 anses

tillgodosedda. Vidare kan motion Sf618 yrkande 2 med regeringens proposition nu

sägas vara tillgodosedd.

Statens roll vid nyanlända invandrares bosättning

I propositionen anförs att det inte bör göras någon inskränkning i

skyddsbehövandes möjligheter att välja bostadsort. Det är dock viktigt att

personer som skall flytta ut till en kommun erbjuds information om olika

alternativ till bosättning. Det kan bidra till ett bättre beslutsunderlag och

ökad valfrihet för personen i fråga.

Principen att varje enskild individ själv måste få bestämma var hon eller han

skall bosätta sig innebär emellertid inte att staten helt kommer att sakna

möjligheter att styra nyanlända invandrares bosättning. Det finns en del

skyddsbehövande som inte har anknytning i landet eller av andra skäl inte kan

ordna bostad själv. Dessa personer måste få hjälp vid bosättningen. I synnerhet

är det angeläget att ge sådan hjälp till dem som befinner sig på förläggning

och till organiserat överförda flyktingar (kvotflyktingar). En utgångspunkt bör

vara att bosättning skall ske i en kommun där förutsättningarna är goda för den

enskilde att delta i ett introduktionsprogram anpassat till hans eller hennes

bakgrund. Den nya myndigheten bör ha det direkta ansvaret för att vid behov

medverka vid skyddsbehövandes bosättning. En strävan i myndighetens medverkan

bör vara att koncentrationen av invandrare till vissa kommuner motverkas.

Personer som inte har några egna önskemål om bosättningsort och som saknar

anknytning till någon viss kommun bör inte erbjudas bostad i en kommun där det

redan finns en stor koncentration av invandrare.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 19 anförs att den

nyanlände inte skall placeras i en kommun utan fritt få välja bostadsort.

Systemet med förhandlingar och avtal med kommunerna föreslås därför avskaffas.

Motionärerna begär tillkännagivande härom.

Utskottet anser att det tydligt anges i propositionen att det är individen

själv som skall fälla avgörandet i valet av bostadsort. Med hänvisning till

detta avstyrker utskottet bifall till motionen.

Introduktionsperiodens längd

I propositionen anges att syftet med ett introduktionsprogram är att det skall

ge deltagarna en grund som ger bästa möjliga förutsättningar för att leva och

arbeta i Sverige på likvärdiga villkor med landets infödda invånare.

Regeringen pekar på att den tid som behövs för att ge en tillräckligt stabil

grund varierar, bl.a. beroende på deltagarens utbildningsbakgrund. I

normalfallet bör dock en bas för det fortsatta livet i Sverige kunna erhållas

inom två år förutsatt att programmet bedrivs på heltid. För en del är dock inte

två år en tillräckligt lång tid för att uppnå den basnivå som introduktionen

syftar till. Situationer kan även uppkomma när introduktionen inte kan påbörjas

direkt vid ankomsten till kommunen.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 9 tillkännagivande

om att det bör vara möjligt att skjuta upp introduktionen. Det måste enligt

motionärerna även vara möjligt att vid exempelvis barnafödande ta en paus från

introduktionen.

Utskottet stöder regeringens förslag om att introduktionsperioden skall vara en

i tid avgränsad period. Det är viktigt att nyanlända invandrare inte fastnar i

särskilda åtgärdsprogram. Samtidigt vill utskottet peka på att alla inte kan

förutsättas tillgodogöra sig introduktionsprogrammets innehåll på två år. Det

gäller framför allt för de personer som har mycket kort skolbakgrund och de som

av medicinska skäl har svårt att delta i ett introduktionsprogram på heltid.

Vidare finns det situationer då introduktionsprogrammet måste skjutas upp eller

avbrytas under en period. Det kan t.ex. bero på medicinska skäl eller

barnafödande. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att det bör vara en

utgångspunkt att ett introduktionsprogram inte bör påbörjas senare än ett år

efter det att uppehållstillstånd beviljats. Motion Sf12 yrkande 9 kan därmed

sägas vara tillgodosedd.

Introduktionsersättning

Propositionen

Nuvarande system med möjlighet för kommunerna att betala ut introduk-

tionsersättning bör enligt regeringen bibehållas. Vidare anförs att det är

önskvärt att fler kommuner inför introduktionsersättning och att ersättningen

handläggs utanför socialtjänsten. Den nya myndigheten bör aktivt verka för att

fler kommuner inför introduktionsersättning. Om sådana insatser inte är

tillräckliga för att fler kommuner skall välja att införa

introduktionsersättning kommer regeringen att överväga om lagstiftningen bör

ändras på området.

Lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar omfattar den personkrets som staten i dag lämnar statlig ersättning

för till kommunerna. Även andra nyanlända invandrare kan ha samma behov av stöd

som denna grupp. Regeringen anser att kommunerna bör få möjlighet att med

kommunala medel betala ut introduktionsersättning till andra nyanlända

invandrare än skyddsbehövande. Ersättning bör dock endast kunna betalas ut när

den enskilda invandraren följer ett introduktionsprogram. Regeringen föreslår

att lagen ändras så att kommunerna får denna möjlighet.

Motionerna

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 5 att det tillsätts

en utredning om lån för invandrare vid introduktionen. Motionärerna anför att

ett system med lån, liknande studielånssystemet för studenter, skulle ge den

enskilde invandraren möjlighet att själv svara för sin introduktion genom att

bruka sin egen sparsamhet, fantasi och ambition och därmed öka motivationen att

snabbt komma in i integrationsprocessen.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) föreslås att skyddsbehövande och

deras anhöriga ges ett skattepliktigt bidrag. Ett sådant bidrag skulle enligt

motionärerna bidra till att man kom bort från dagens socialbidragstänkande och

gav människor möjlighet att ta ansvar för sina liv. Nivåerna för ett sådant

bidrag bör enligt motionärerna vara något högre än socialbidragen. I yrkande 3

begärs tillkännagivande härom. I motion Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 3

görs samma yrkande.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att

introduktionsersättningen bör vara statligt reglerad och i allt väsentligt

likna en lön. Motionärerna anser att ersättningen skall vara beskattningsbar

med tanke på skattens betydelse för delaktigheten och rätten att ställa krav på

samhället. I motionens yrkande 8 begärs tillkännagivande härom.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anförs att medel för

introduktionsprogram och -ersättning skall följa den nyanlände till

bosättningsorten som ?flyktingpeng? och betalas ut direkt till denne, och att

det fortsättningsvis bör vara försäkringskassorna som i likhet med andra

ersättningar betalar ut introduktionsersättningen. I yrkandena 15 och 16 begärs

tillkännagivanden av vad som ovan anförts.

Utskottets bedömning

Invandrarpolitiska kommittén föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1996:55 att en

enhetlig statlig introduktionsersättning skulle utgå med samma belopp till

alla. Med hänvisning till normaliseringsprincipen ansåg kommittén att

ersättningen borde vara skattepliktig och bestå av en grundersättning som

motsvarar den lägsta ersättning som utbetalas vid deltagande i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen menar i propositionen att det av

flera skäl skulle vara önskvärt med en enhetlig generell ersättning, men att

den inte är möjlig att införa. Som viktig orsak anför regeringen att

ersättningen skulle bli orättvis för den enskilde, eftersom skillnaderna i

hyreskostnader är betydande mellan olika hushåll och mellan olika delar av

landet. Regeringen motsätter sig vidare förslaget om att staten skulle svara

för introduktionsersättningen i sin helhet, eftersom de ekonomiska incitamenten

för kommunerna att bedriva en effektiv introduktionsverksamhet då delvis skulle

gå förlorade.

Med hänvisning till de skäl som regeringen anför instämmer utskottet i

regeringens förslag om att nuvarande system med möjlighet för kommunerna att

betala ut introduktionsersättning bibehålls. Utskottet anser att nyanlända

invandrare under introduktionsperioden bör erhålla en ekonomisk ersättning som

stimulerar till att aktivt delta i ett introduktionsprogram. Det är därför

önskvärt att fler kommuner inför introduktionsersättning till nyanlända

invandrare i stället för socialbidrag.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf4

yrkande 5, Sf10 yrkande 3, Sf622 yrkande 3, Sf12 yrkande 8 och Sf11 yrkandena

15 och 16.

Utskottet biträder regeringens förslag om ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar.

Uppföljning

Regeringen anför att särskilda insatser på uppföljningsarbetet måste göras för

att skapa en bättre och mer ändamålsenlig introduktion. Resultatuppföljningen

bör därför utvecklas. Jämförelser mellan kommuner bör göras i syfte att

förbättra introduktionen i hela landet.

I motion 1996/97:Sf620 av Anna Åkerhielm och Rolf Gunnarsson (m) begärs

tillkännagivande om att statens uppföljningsansvar för introduktions-perioden

vidgas.

Med vad som anförts i propositionen kan motionen enligt utskottets mening nu

anses tillgodosedd.

Ny myndighet för integrationsfrågor

Bakgrund

Statens invandrarverk bildades år 1969 och har enligt sin instruktion bl.a. att

fullgöra uppgifter som verket har enligt utlänningslagstiftningen, svara för

överföring av organiserat uttagna flyktingar och mottagande av asylsökande samt

medverka till att kommuner erbjuder flyktingar bostad. Verket beslutar även om

statlig ersättning för flyktingmottagande i kommunerna och för vissa

sjukvårdskostnader. Verket svarar för utlännings-, invandrar- och

medborgarskapsfrågor i den mån frågorna inte handläggs av annan myndighet.

Verket har även i uppgift att fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att

främja invandrares sociala och kulturella situation i Sverige samt föra

register och statistik över utlänningar i landet, i den utsträckning det behövs

för verksamheten, samt svara för den officiella statistiken inom området

invandring och asylsökande. Vidare har verket ansvar för samordning av

samhälls-information till och om invandrare och för information till

allmänheten i invandrarpolitiska frågor samt att svara för sådan dokumentation

om invandrares och språkliga minoriteters sociala och kulturella situation som

inte är någon annan myndighets uppgift. Verket skall också vara kontaktorgan

mellan samhället och invandrare, språkliga minoriteter samt deras

sammanslutningar.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering inrättades 1986 och är en självständig

myndighet och samtidigt en av regeringen utsedd ombudsman. Verksamheten

regleras i lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering och förordningen

(1988:895) med instruktion för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Diskrimineringsombudsmannens uppgift är att verka för att etnisk diskriminering

inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet samt att

ge råd och på annat sätt medverka till att den som utsatts för etnisk

diskriminering kan ta till vara sina rättigheter. Diskrimineringsombudsmannen

skall ta initiativ till åtgärder mot etnisk diskriminering genom

opinionsbildning, information samt överläggningar med myndigheter, företag och

organisationer.

Propositionen

Den nya myndighetens ansvarsområden

Regeringen föreslår att en ny myndighet inrättas med ansvar för att

integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden

samt för att aktivt stimulera integrationsprocesserna i samhället. Den nya

myndighetens ansvarsområde sträcker sig över flera samhällssektorer. I

propositionen anförs emellertid tre huvuduppgifter för myndigheten.

För det första skall den nya myndigheten ha ett övergripande ansvar för att

nyanlända invandrares behov av stöd uppmärksammas och att de får kännedom om

vilka rättigheter och skyldigheter de har. Myndigheten bör här ha ett särskilt

ansvar vad gäller uppföljning av kommunernas introduktion för skyddsbehövande

och andra nyanlända invandrare för vilka kommunerna får statlig ersättning.

Myndigheten bör även agera för att nyanlända får sådan information att de kan

fatta ett väl underbyggt beslut om var de skall bosätta sig. Myndigheten kan

även mer direkt behöva medverka vid bosättningen av organiserat överförda

skyddsbehövande och personer som bor på förläggning och inte själva kan ordna

bostad. En annan uppgift är att verka för att kommunerna har beredskap och

kapacitet att ta emot skyddsbehövande som beviljats uppehållstillstånd i

Sverige.

Som en andra huvuduppgift anför regeringen att myndigheten skall främja lika

rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund samt

att förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. I

detta bör ingå att följa utvecklingen och de insatser som görs för att uppnå

integrationspolitikens mål om lika möjligheter för alla. Myndigheten bör

fungera som en pådrivande kraft och en kunskapsbas för andras arbete med dessa

frågor.

Myndighetens tredje huvuduppgift är utvärderande. Myndigheten bör följa och

utvärdera samhällsutvecklingen och på vilket sätt samhället och dess

institutioner utgår från och tar hänsyn till mångfalden i befolkningen.

Myndigheten bör inte endast intressera sig för hur det går för enskilda

individer eller grupper av individer i det svenska samhället, utan även följa

hur samhället och dess institutioner fungerar och anpassar sig till den etniska

och kulturella mångfalden i samhället. Utvärderingen av den offentliga

förvaltningen enligt dessa utgångspunkter är här av särskilt intresse. Vidare

bör myndigheten ägna stor uppmärksamhet åt förverkligandet av de

integrationspolitiska målen inom den kommunala verksamheten.

Utöver vad som ovan anförts skall den nya myndigheten verka för att nyanlända

invandrare får den information de behöver om det svenska samhället och att

befolkningen får information om nya invandrare som bosätter sig i landet.

Myndigheten bör ha beställaransvar för statistiken på för myndigheten relevanta

områden. Vidare ingår i myndighetens uppgifter att ge stöd till invandrares

organisationer och andra organisationer som bildats på etnisk grund samt till

annan verksamhet som ligger i linje med de integrationspolitiska målen.

Myndigheten bör också svara för den statliga ersättningen till kommuner för

introduktionen av nyanlända invandrare. Myndigheten bör vidare ta över ansvaret

från Invandrarverket att följa tillämpningen av den nordiska språkkonventionen.

Regeringen betonar vikten av att tydligt skilja myndighetsansvaret för

integrationsfrågorna från invandringsfrågorna. Den nya myndigheten bör enligt

regeringen starta sin verksamhet den 1 juni 1998. Den nya myndighetens ansvar

förändrar inte det ansvar för integrationsfrågorna som varje statlig myndighet

har inom sitt verksamhetsområde.

Inordning av Diskrimineringsombudsmannen i den nya myndigheten

I propositionen anförs att en av de allra viktigaste uppgifterna i arbetet med

att förverkliga de integrationspolitiska målen är att förebygga och motverka

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Genom att samla ansvar,

kunskaper och kompetens på ett ställe kan enligt regeringen arbetet bedrivas

med större kraft och kontinuitet. Regeringen anser därför att

Diskrimineringsombudsmannen bör inordnas i myndighetens organisation. Detta

kommer enligt regeringen att förstärka både Diskrimineringsombudsmannens och

den nya myndighetens arbete. Diskrimineringsombudsmannen får möjlighet att

utnyttja de utredningsresurser som finns inom myndigheten och kan samtidigt

bidra med sina kunskaper om diskriminering i samhället i myndighetens arbete.

Regeringen påpekar dock att handläggningen av enskilda ärenden kräver att

Diskrimineringsombudsmannen har en i förhållande till myndigheten självständig

ställning.

De närmare formerna för organisationen bör övervägas av den

organisationskommitté som skall förbereda inrättandet av den nya myndigheten.

Regeringens förslag innebär inga förändringar vad gäller

Diskrimineringsombudsmannens nuvarande uppgifter och verksamhetsområde.

Motionerna

I sex motioner begärs avslag på regeringens förslag om att inrätta en särskild

myndighet för integrationsfrågor: Sf4 yrkande 2 av Gullan Lindblad m.fl. (m),

Sf8 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf12 yrkande 12 av Johan Lönnroth

m.fl. (v), Sf9 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp), Sf10 yrkande 23 av

Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) samt Sf11 yrkande 20 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kd).

I motion Sf4 (m) anförs att det inte är motiverat att inrätta en ny myndighet

för integrationsfrågor. Motionärerna menar att det nuvarande Invandrarverket

bör kunna klara sina olika roller, förutsatt att det kommer till stånd en

utvecklad och tydliggjord organisation av verket.

I motion Sf8 (fp) menar motionärerna att förslaget om en ny myndighet inte

stämmer överens med målet att alla har ansvar för integrationen, och att det i

praktiken kommer att befästa ett tänkande i ?vi? och ?dom?.

I motion Sf12 (v) delar motionärerna regeringens uppfattning att Statens

invandrarverk med sitt ansvar för asylpolitiken inte är rätt myndighet att

introducera människor till ett gott liv i det nya landet. I stället för att

inrätta en ny myndighet förordas dock en modell där det är kommunerna som har

det fulla genomförandeansvaret för introduktionen.

I motionerna Sf9 (mp) och Sf10 (mp) anförs att staten istället bör stödja

kommuner och landsting och ge dem i uppgift att arbeta med frågan i projektform

och i långsiktiga arbetsformer.

I motion Sf11 (kd) menar motionärerna att det vore bättre att renodla

integrationsavdelningen på Invandrarverket.

I motion Sf1 av Juan Fonseca (s) framförs kritik mot förslaget att inrätta en

ny myndighet. Motionären anser bl.a. att ett integrationsverk motsäger

propositionens intention att bekämpa ett ?vi-och-dom-tänkande?. I motionen

begärs (delvis) tillkännagivande härom

En rad motioner handlar om organiseringen av integrationsfrågorna.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 21

tillkännagivande om att det bör göras en renodling av uppgifterna på

integrationsenheten inom Invandrarverket.

I motion Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 2

tillkännagivande om att 30 miljoner kronor av vad den nya myndigheten skulle

kosta skall behållas inom Invandrarverkets integrationsenhet. I motionens

yrkande 5 begärs tillkännagivande om att pengarna som skulle satsas på den nya

myndigheten i stället förs över till kommunerna.

I motion Sf4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 12

tillkännagivande om att det bör komma till stånd ett arbete i syfte att

utveckla och tydliggöra Invandrarverkets organisation.

I motion Sf8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 3

tillkännagivande om att det bör åligga samtliga statliga myndigheter och verk

att ha arbetsformer och synsätt som aktivt bejakar alla människors lika

möjligheter och ser till alla människors behov oavsett bakgrund, ställning

eller bostadsort.

I motion 1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) motion begärs i yrkande 16

tillkännagivande om att alla myndigheter har ansvar för att underlätta

kulturmöten.

I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs i yrkande 12 tillkännagivande om

att integrationsfrågorna bör samordnas regionalt.

I motion 1996/97:Sf615 av Juan Fonseca m.fl. (s), delvis, anförs att

integrationsfrågorna skär tvärs igenom en rad olika sektorer och att

integrationspolitiken behöver samordnas i riksdagens organisation. Motionärerna

begär tillkännagivande härom.

Fyra motioner motsätter sig regeringens förslag om att inordna Ombudsmannen mot

etnisk diskriminering i den nya myndighetens organisation.

I motion Sf7 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs i yrkande 7 avslag på

förslaget. Risken är, menar motionärerna, att ombudsmannen då inte kan hävda

sin självständiga ställning.

I motion A718 av Karin Pilsäter (fp) begärs i yrkande 4 tillkännagivande om

att Diskrimineringsombudsmannen skall kvarstå som självständig myndighet. I

stället bör Ombudsmannen mot etnisk diskriminering läggas direkt under

riksdagen.

I motion Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 4 (delvis)

tillkännagivande om att Diskrimineringsombudsmannen behålls som egen myndighet.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 22 avslag på

förslaget att inrätta Diskrimineringsombudsmannen i den nya myndighetens

organisation. I stället förespråkas i motionen en ännu mer självständig

ställning för ombudsmannaväsendet i stort. Ett alternativ är att lägga alla

ombudsmän direkt under riksdagen.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 13 tillkännagivande

om att de arbetsuppgifter som regeringen föreslår för den nya myndigheten i

stället bör fördelas mellan Diskrimineringsombudsmannen, Invandrarverket och

ett särskilt organ vid Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Regeringen anför att en organisatorisk förändring är nödvändig för att

integrationspolitiken skall kunna uppfattas som trovärdig och kunna

förverkligas och för att de synsätt som ligger till grund för politiken redan

från början skall kunna göras tydliga. Regeringen anser att detta görs bäst

genom att inrätta en ny myndighet som har sin grund i integrationspolitikens

mål och inriktning. Myndigheten skall enligt propositionen ha det övergripande

ansvaret för att verka för lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett

etnisk och kulturell bakgrund, förebygga och motverka diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism samt för att nyanlända invandrare får stöd för

sin integration i det svenska samhället. Vidare skall myndigheten följa och

utvärdera samhällsutvecklingen mot bakgrund av samhällets etniska och

kulturella mångfald.

Utskottet instämmer i vad regeringen anför och stöder förslaget om att inrätta

en ny myndighet med ansvar för integrationspolitiken.

Vad gäller regeringens förslag om att inordna Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering i den nya myndigheten anser utskottet att frågan om

självständighet inte är tillräckligt utredd. Utskottet anser att

Diskrimineringsombudsmannens roll behöver ses över. Utskottet anser vidare att

regeringen skall avvakta resultaten av den översyn av lagen mot etnisk

diskriminering som för närvarande pågår (dir. 1997:11) före sina överväganden

om framtida organisering och samordning av Diskrimineringsombudsmannens

uppgifter. Utskottet anser mot bakgrund av detta att riksdagen bör avslå

förslaget om att inrätta Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i den nya

myndigheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att inrätta en ny myndighet för

integrationsfrågor, med den ändringen att Diskrimineringsombudsmannen inte

ingår i den nya myndigheten. Därigenom tillstyrks helt eller delvis motionerna

Sf7 yrkande 7, A718 yrkande 4, Sf9 yrkande 4 i denna del, Sf11 yrkande 22 samt

Sf12 yrkande 13. Utskottet avstyrker motionerna Sf1 (delvis), Sf4 yrkande 2,

Sf8 yrkande 2, Sf9 yrkandena 1, 2 och 5, Sf10 yrkande 23, Sf11 yrkandena 20 och

21 och Sf12 yrkande 12.

Vad gäller övriga myndigheters ansvar för integrationsfrågor inom sina

respektive områden, som berörs i motionerna Sf8 och 1994/95:Sf621, betonar

utskottet, i likhet med regeringen i propositionen, att inrättandet av den nya

myndigheten inte förändrar detta ansvar. Motionerna Sf8 yrkande 3 och

1994/95:Sf621 yrkande 16 kan därmed anses vara tillgodosedda.

Vad beträffar motionärernas mening i 1996/97:Sf615 om integrationsfrågornas

organisatoriska samordning anser utskottet att inrättande av en ny myndighet

tillgodoser behovet av samordning. Utskottet anser däremot inte att riksdagen

skall besluta om någon ny samordning av frågorna inom riksdagens organisation.

Med hänvisning till detta avstyrks motion 1996/97:Sf615 i denna del.

I motion Sf4 efterfrågas vidare att Invandrarverkets organisation bör

tydliggöras och utvecklas. I direktiven till den utredare som fått i uppgift

att förbereda och genomföra bildandet av en integrationsmyndighet (dir.

1997:117) anges att frågan om samverkan och gränsdragning mellan

Invandrarverkets och integrationsmyndighetens verksamheter skall belysas. Med

hänvisning till detta anser utskottet att riksdagen inte skall ta ställning i

frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf4 yrkande 12.

Beträffande regional samordning, vilket efterfrågas i motion So304, pekar

utskottet på att regeringen i propositionen anger att länsstyrelserna kan spela

en viktig roll i arbetet med att förankra de integrationspolitiska målen på

länsnivå. Med hänvisning till detta kan motion So304 yrkande 21 anses

tillgodosedd.

Lokalisering av den nya myndigheten

Fyra motioner handlar om lokalisering av en ny integrationsmyndighet.

I motion Sf5 av Lennart Daléus (c) begärs tillkännagivande om att den nya

integrationsmyndigheten skall lokaliseras till Södertälje.

I motion Sf6 av Marie Granlund m.fl. (s) begärs tillkännagivande om att

myndigheten bör ligga i Malmö.

I motion Sf612 av Nikos Papadopoulos (s) yrkande 3 anförs att

integrationsmyndigheten borde lokaliseras till Tensta, Rågsved eller

Skärholmen. Motionären begär tillkännagivande härom.

I motion Sf626 av Anders Ygeman (s) anförs att den föreslagna myndigheten bör

lokaliseras till Rågsved. Motionären begär tillkännagivande härom.

Utskottet anser att riksdagen inte bör ta ställning till frågan om lokalisering

av den nya myndigheten. Ovanstående motioner avstyrks.

Diskrimineringsombudsmannens uppgifter

I motionerna Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 9, Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 9, 1996/77:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 10 samt

1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkande 21 begärs

tillkännagivande om behovet av lokala diskrimineringsombudsmän.

Utskottet ser inga hinder mot att kommunerna själva väljer att inrätta

funktioner liknande Diskrimineringsombudsmannens på lokal nivå. Motionerna

avstyrks.

I två motioner berörs Diskrimineringsombudsmannens uppgifter.

I motion Sf12 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 11 (delvis)

tillkännagivande om att Diskrimineringsombudsmannen bör få utökade uppgifter. I

myndighetens ansvarsområde bör även ligga arbetet att förebygga och motverka

rasism och främlingsfientlighet.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 6

tillkännagivande om att Diskrimineringsombudsmannen har ett speciellt ansvar

att fungera som motor i opinionsbildningen mot diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism.

Några motioner yrkar på mer resurser till Diskrimineringsombudsmannen.

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs i yrkande 8

tillkännagivande om att DO:s befogenheter och resurser skall ökas. I motion

Sf622 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs i yrkande 8 samma tillkännagivande.

I motion 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs i yrkande 9

tillkännagivande om ökade resurser för DO.

I motion Sf9 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 4 (delvis)

tillkännagivande om att Diskrimineringsombudsmannen bör ges ett ökat anslag om

5 miljoner kronor.

I motion Sf11 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 23

tillkännagivande om att 5 miljoner kronor bör föras över från Invandrarverket

till Diskrimineringsombudsmannen. I yrkande 24 begär motionärerna

tillkännagivande om att ombudsmannaväsendet görs mer självständigt.

Vad gäller frågor om Diskrimineringsombudsmannens organisation, befogenheter

eller ökade resurser som tas upp i ovanstående motioner, anser utskottet att

resultaten från den översyn av lagen mot etnisk diskriminering som för

närvarande pågår bör avvaktas. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet

bifall till motionerna Sf12 yrkande 11 (delvis), Sf11 yrkande 6, Sf10 yrkande

8, Sf622 yrkande 8, 1996/97:Sf633 yrkande 9, Sf9 yrkande 4 i denna del samt

Sf11 yrkandena 23 och 24.

Övriga motioner

Forskning

Motionerna

I motion Sf10 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 5 anförs dels att vi behöver

få del av den forskning och den diskussion om ett mångkulturellt samhälle som

finns i andra länder, dels att staten bör anvisa medel för att stimulera

forskning om det mångkulturella samhället. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom. Liknande yrkanden framställs i motion Sf622 av Yvonne

Ruwaida (mp) yrkande 5, 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 6 och

1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 3.

I motion 1994/95:Sf624 av Paavo Vallius (s) anförs att det finns skäl att

särskilt uppmärksamma invandrarbarnens situation och samla detta kunnande i ett

särskilt invandrarinstitut för barn och ungdomar. Motionären begär ett

tillkännagivande härom.

Utskottets bedömning

I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle redovisades också forskning inom

det integrationspolitiska området. Det är främst Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) som ansvarar för grundforskning och tillämpad forskning

inom detta område. I propositionen anfördes att mot bakgrund av svårigheterna

för invandrare att integreras i det svenska samhället och de allvarliga

samhälleliga konsekvenser som bristande integration kan få, bör forskning med

anknytning till integration ges en hög prioritet av alla berörda offentliga

forskningsfinansiärer.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionärerna genom de satsningar och

prioriteringar som således görs på forskning inom det integrationspolitiska

området. Härtill kommer att den nya integrationsmyndigheten skall ha ett samlat

ansvar och en samlad kompetens för frågor med anknytning till samhällets

etniska och kulturella mångfald samt ha ett övergripande ansvar att följa och

utvärdera utvecklingen i samhället i ett integrationspolitiskt perspektiv.

Myndigheten bör enligt vad som anges i propositionen dessutom fungera som en

pådrivande kraft och en kunskapsbas för andras arbete med dessa frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf10 yrkande 5, Sf622 yrkande

5, 1996/97:Sf633 yrkande 6, 1994/95:Sf624 och 1994/95:Sf636 yrkande 3.

Romer

Motionerna

I motion 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) yrkandena 16 och 17

anges att Sverige bör verka för att ett europeiskt kulturcentrum för zigenska

frågor inrättas. Ett sådant kulturcentrum kunde ha till uppgift att bl.a.

forska om och dokumentera den zigenska historien och det zigenska språket, att

arrangera olika typer av kultursamlingar och konferenser för zigenare samt att

ta initiativ till och stödja utgivning av zigenska tidningar och böcker. Ett

liknande centrum bör också skapas i Norden.

I motion 1994/95:Sf634 av Charlotta L Bjälkebring och Ulla Hoffmann (v)

föreslås i yrkande 2 att ett kulturcentrum/kulturhus för romer inrättas. Det

skulle etableras och utformas i samarbete med romernas egna organisationer men

med viss statlig hjälp. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att man bör

överväga behovet av en statlig myndighet som är helt inriktad på romernas

situation. Ett alternativ är att Kulturdepartementet övertar ansvaret som en

minoritetsfråga.

Utskottets bedömning

En arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet har haft i uppgift att lämna förslag

till insatser som kan främja romernas situation i det svenska samhället.

Arbetsgruppen har haft en bred sammansättning och bestått av representanter för

departement, Invandrarverket och organisationer inkl. fyra representanter för

romskt föreningsliv. Gruppen har under sommaren avgivit rapporten Romer i

Sverige - tillsammans i förändring (Ds 1997:49). I rapporten redovisar

arbetsgruppen enhälligt dels ett synsätt och allmänna rekommendationer för

arbetet med att främja romernas situation, dels ett antal konkreta förslag.

Rapporten tar upp många områden men också ett särskilt avsnitt om ökad kunskap

om romsk kultur och tradition. Arbetsgruppen har däremot valt att i rapporten

inte lämna förslag till direkta kultur- eller språkfrämjande insatser. Skälet

härtill är det ännu inte avslutade utredningsarbete som pågår inom

Minoritetsspråkskommittén. Om romani får status som minoritetsspråk i Sverige

måste också åtgärder vidtas för att på olika sätt främja användningen av

språket, för att sprida respekt, tolerans och förståelse för språket och den

kultur och historia som är förbundet med det. Om romerna erkänns som en

nationell minoritet kommer deras ställning som grupp i samhället att stärkas

med Europarådets ramkonvention för skydd av nationella mioriteter som

utgångspunkt. Kommittén skall även lämna förslag på vilka åtgärder som i sådant

fall är nödvändiga för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i

konventionen.

I rapporten föreslås vidare att den nuvarande arbetsgruppen ges mandat att

under en övergångsperiod ha nationellt ansvar för att följa och driva på

arbetet med att förbättra romernas situation i linje med de förslag och synsätt

som redovisats.

Utskottet konstaterar att frågan om kultur- och språkfrämjande insatser

avseende romer kan komma att beröras av Minoritetsspråkommitténs förslag. Detta

bör således avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna

1996/97:Sf625 yrkandena 16 och 17 och 1994/95:Sf634 yrkandena 2 och 3.

Äldre invandrare och språk

Motionerna

I motion 1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) anförs att den offentliga

servicen måste inrymma personal eller institutioner där man kan kommunicera på

annat språk än svenska och har insikt om andra kulturer och traditioner. Inom

vård- och omsorgssektorn kommer att behövas personal som behärskar flera språk

och har förtrogenhet och kunskap att ta emot och hjälpa personer med annan

kulturell bakgrund och hemvist. Information och service på olika språk måste

kunna tillhandahållas. Motionärerna begär i yrkande 12 ett tillkännagivande om

att språkkunskaper skall ges meritvärde vid anställning inom kommun och

landsting, i synnerhet skall detta gälla för invandrare med tvåspråkighet.

Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anför i motion Sf10 yrkande 18 att många människor

som kommit till Sverige i vuxen ålder och i framtiden kommer att bo på

ålderdomshem, få sjukvård osv. inte har lärt sig eller har tappat sin svenska.

Regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder för hur dessa behov skall

mötas. Motsvarande yrkande framställs också i motion Sf622 av Yvonne Ruwaida

(mp) yrkande 18 och i motion 1996/97:Sf633 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkande 14.

I motion Sf2 av Paavo Vallius och Sinikka Bohlin (s) begärs ett

tillkännagivande om att det finns ett växande behov av omsorg på eget modersmål

för ålderspensionärer med invandrarbakgrund och arbetskraftsinvandrare i högre

medelålder.

I motion 1996/97:Sf623 av Siw Wittgren-Ahl (s) anförs att många kvinnor som

kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare under 70-talet eller tidigare har

haft fysiskt krävande arbeten och drabbats av arbetsskador. De har i dag

beviljats förtidspension. Många har mycket dåliga kunskaper i svenska. Det gör

dem isolerade och de har betydligt svårare att få sina behov tillgodosedda när

de söker stöd och hjälp i sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten. Ett

tillkännagivande om detta begärs i motionen.

Utskottets bedömning

Regeringen har i december 1995 beslutat tillkalla en särskild utredare med

uppgift att kartlägga och analysera frågan om bemötande av äldre. I direktiven

(dir. 1995:159) konstateras bl.a. att äldre invandrare kommer att utgöra en

växande grupp i det svenska samhället. Detta förhållande ställer särskilda krav

på kvalitet och kompetens i olika verksamheter. Utredaren har uppdragit åt

några forskare att bidra till utredningens underlag. I en rapport, Invandrare i

vård och omsorg - en fråga om bemötande av äldre (SOU 1997:76), har forskarna

redovisat sitt uppdrag och avgivit några rekommendationer. Rekommendationerna

gäller bl.a. att kommuner och landsting bör upprätta planer för att tillgodose

invandrarnas behov av vård och omsorg. Planeringen bör omfatta både vård och

omsorg liksom hemtjänst och särskilda boendeformer. Utbildning i bemötande av

äldre från andra länder måste stärkas. Tillgång till vård och omsorg på

hemspråket måste utvecklas för äldre som tillhör smågrupper eller bor i små

kommuner.

Utskottet förutsätter att kommuner och landsting redan nu beaktar de behov

som ett mångkulturellt samhälle ställer på vård och omsorg. I avvaktan på den

särskilda utredarens slutliga förslag bör dock riksdagen inte göra några

uttalanden i frågan. Utskottet avstyrker motionerna Sf2, Sf10 yrkande 18, Sf622

yrkande 18, 1996/97:Sf633 yrkande 14, 1996/97:Sf632 yrkande 12 och

1996/97:Sf623.

Individuella rehabiliteringsprogram

Situationen för invandrarkvinnor med fysiskt och psykiskt påfrestande arbeten

inom industri och service tas upp i motion 1996/97:A819 av Elving Andersson

m.fl. (c). Motionärerna begär i yrkande 13 ett tillkännagivande om att det

förutom bättre anpassad arbetsmiljö behövs individuella rehabiliteringsprogram

för att förebygga och om möjligt undvika förtidspensionering.

Utskottet vill framhålla vikten av en helhetssyn på individen i

rehabiliteringssammanhang. Detta är nödvändigt för att få ett bra resultat av

arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser. Genom samverkan mellan olika

myndigheter/förvaltningar som har ansvar för rehabilitering ökar möjligheterna

för en sådan helhetssyn. I detta sammanhang kan också nämnas att utskottet vid

flera tillfällen har tagit upp frågor om olika villkor för kvinnors och mäns

rehabilitering (se bl.a. bet. 1994/95:SfU10). I sitt betänkande 1996/97:SfU12

noterade utskottet med tillfredsställelse att regeringen har anfört att kravet

på ett könsperspektiv särskilt bör framgå av uppdragen till de samverkande

myndigheterna och förvaltningarna och att könsperspektivet bör ges utrymme i

t.ex. utbildningar. Utskottet vill nu tillägga att Utredningen om bemötande av

kvinnor och män inom hälso- och sjukvården i sitt betänkande Jämställd vård -

Olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) bl.a. anger att den mycket begränsade

forskning som finns tillgänglig visar att kvinnor missgynnas vid

arbetsrehabilitering. Utredningen anser att det med hänsyn till ökade

könsrelaterade skillnader vid långvarig sjukfrånvaro och förtidspensionering är

angeläget att uppmärksamma de långsiktiga effekterna av kvinnors och mäns

arbetsrehabilitering.

Utskottet anser att motion 1996/97:A819 yrkande 13 i huvudsak får anses

tillgodosedd med vad utskottet anfört om vikten av en helhetssyn, varför

motionen bör avslås av riksdagen.

Kistamodellen

I motion Sf615 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) redovisas ett

projekt mot våld som bedrivs i Kista tillsammans med stadsdelsnämnden.

Projektet syftar till att överbrygga vardagliga kulturkonflikter inom en familj

som uppstår efter flyttning till ett annat land. Motionärerna anser att

regeringen bör ta initiativ så att modellen sprids till andra områden i

Sverige.

Enligt vad som uppges i motionen har det nämnda projektet varit

framgångsrikt. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra något

uttalande i frågan, och utskottet avstyrker motion Sf615.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf621 yrkande 1, 1994/95:Sf635 yrkande 1, 1994/95:

Sf636 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Sf611, 1996/97:Sf618 yrkande 1,

1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4, 1996/97:Sf632 yrkande 1, 1997/98:Sf4

yrkande 1, 1997/98:Sf8 yrkande 1, 1997/98:Sf10 yrkandena 1 och 2,

1997/98:Sf611 och 1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2 godkänner regeringens

förslag om mål för integrationspolitiken,

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

res. 5 (kd)

2. beträffande inriktning på integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna

1997/98:Sf11 yrkande 1 och 1997/98:Sf619 yrkande 13 godkänner regeringens

förslag om inriktning på integrationspolitiken,

res. 6 (kd)

3. beträffande integration och återvandring

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 25 och 1997/98:Sf11

yrkande 2,

res. 7 (kd)

4. beträffande minoriteter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Kr264 yrkande 4, 1996/97:Sf625

yrkandena 1, 2, 5 och 14 samt 1996/97:U630 yrkandena 4-11,

res. 8 (mp, kd)

5. beträffande begreppet invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf633 yrkande 5 och 1997/98:Sf7

yrkande 1,

6. beträffande decentraliserat beslutsfattande

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf7 yrkande 2,

res. 9 (c)

7. beträffande delaktighet i samhället

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf8 yrkande 4 i denna del och yrkande 5,

res. 10 (c, fp)

8. beträffande invandrarrepresentation i beslutande organ

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 3, 1996/97:

Sf633 yrkande 8, 1997/98:Sf10 yrkande 7 och 1997/98:Sf622 yrkande 7,

res. 11 (mp)

9. beträffande Invandrartidningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sf7 yrkande 3 och

1997/98:Sf11 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Sf3,

1997/98:Sf8 yrkande 11, 1997/98:Sf9 yrkande 3, 1997/98:Sf10 yrkande 24,

1997/98:Sf12 yrkande 1 och 1997/98:Sf612 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning om

invandrarorganisationers involvering i informationsarbete,

res. 12 (fp, mp)

10. beträffande stöd till invandrarorganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf8 yrkande 6, 1997/98:Sf11 yrkandena 4

och 5, 1997/98:Sf12 yrkande 2 och 1997/98:Sf612 yrkande 2,

res. 13 (c)

res. 14 (fp)

res. 15 (kd)

11. beträffande diskriminering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf9 yrkande 6, 1997/98:Sf10 yrkandena

10, 13 och 15, 1997/98:Sf12 yrkande 11 i denna del och 1997/98:Sf622

yrkandena 10, 13 och 15,

res. 16 (mp)

12. beträffande svenskt medborgarskap

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 12, 1997/98:Sf605 och

1997/98:Sf622 yrkande 12,

13. beträffande rösträtt

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 11 och 1997/98:Sf622

yrkande 11,

res. 17 (mp)

14. beträffande ökad mångfald i arbetslivet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf610, 1996/97:Sf613 yrkandena 2 och 9,

1996/97:Sf633 yrkande 15, 1997/98:Sf4 yrkande 6, 1997/98:Sf10 yrkande 14,

1997/98:Sf11 yrkandena 7 och 8, 1997/98:Sf12 yrkandena 3 och 4 samt

1997/98:Sf622 yrkande 14,

res. 18 (m, fp, kd)

15. beträffande eget företagande

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 4, 1996/97:Sf633

yrkandena 17 och 18, 1997/98:Sf8 yrkande 7, 1997/98:Sf10 yrkandena 21, 22

och 26, 1997/98:Sf11 yrkandena 9 och 10 samt 1997/98:Sf622 yrkandena 21

och 22,

res. 19 (fp)

res. 20 (mp)

res. 21 (kd)

16. beträffande behovet av undervisning i svenska

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf217, 1996/97:Sf625 yrkande 20,

1997/98:Sf10 yrkande 16 och 1997/98:Sf622 yrkande 16,

res. 22 (kd)

17. beträffande svenskundervisningen för invandrare (sfi)

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf7 yrkande 4, 1997/98:Sf10 yrkande 19,

1997/98:Sf11 yrkandena 11 och 18 och 1997/98:Sf622 yrkande 19,

res. 23 (c, fp)

res. 24 (kd)

18. beträffande skolans betydelse för integrationen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf4 yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf8

yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf10 yrkande 6, 1997/98:Sf11 yrkande 13 och

1997/98:Sf622 yrkande 6,

res. 25 ( m)

res. 26 (c, fp)

19. beträffande check för modersmålsundervisning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf7 yrkande 5,

res. 27 (c)

20. beträffande statsbidrag för språkundervisning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf12 yrkande 5,

res. 28 (v)

21. beträffande modersmålsundervisningen i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 7, 1997/98:Sf10 yrkande 17,

1997/98:Sf11 yrkande 12, 1997/98:Sf12 yrkande 6 och 1997/98:Sf622 yrkande

17,

res. 29 (m)

res. 30 (v, kd)

22. beträffande högre utbildning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf7 yrkande 6,

res. 31 (c)

23. beträffande utsatta bostadsområden

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf613 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Sf615

i denna del, 1996/97:Sf630, 1997/98:Sf1 i denna del, 1997/98:Sf4 yrkandena

10 och 11, 1997/98:Sf8 yrkande 4 i denna del och yrkande 10, 1997/98:Sf10

yrkande 20, 1997/98:Sf621 yrkande 7 och 1997/98:Sf622 yrkande 20,

res. 32 ( m)

res. 33 (fp)

24. beträffande ansvarsfördelning för introduktion

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 4, 1997/98:Sf11 yrkande 14

och 1997/98:Sf12 yrkande 10,

res. 34 ( m)

res. 35 (v)

res. 36 (kd)

25. beträffande samverkan om introduktion

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 3, 1997/98:Sf10 yrkande 4,

1997/98:Sf12 yrkande 7 och 1997/98:Sf622 yrkande 4,

res. 37 ( m)

res. 38 (v)

res. 39 (mp)

26. beträffande innehållet i introduktionsprogrammen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 2, 1996/97:So224 yrkande

2, 1997/98:Sf11 yrkande 17 och 1997/98:Sf608,

27. beträffande val av bostadsort

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf11 yrkande 19,

res. 40 (kd)

28. beträffande introduktionsperiodens längd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf12 yrkande 9,

29. beträffande introduktionsersättning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 5, 1997/98:Sf10 yrkande 3,

1997/98:Sf11 yrkandena 15 och 16, 1997/98:Sf12 yrkande 8 och 1997/98:Sf622

yrkande 3,

res. 41 ( m)

res. 42 (v)

res. 43 (kd)

30. beträffande lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068)

om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar,

31. beträffande uppföljning av introduktion

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf620,

32. beträffande ny myndighet för integrationsfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf7 yrkande 7, 1997/98:Sf9

yrkande 4 i denna del, med anledning av propositionen och motionerna

1997/98:Sf11 yrkande 22, 1997/98:Sf12 yrkande 13 och 1997/98:A718 yrkande

4 och med avslag på motionerna 1997/98:Sf1 i denna del, 1997/98:Sf4

yrkande 2, 1997/98:Sf8 yrkande 2, 1997/98:Sf9 yrkandena 1, 2 och 5,

1997/98:Sf10 yrkande 23, 1997/98:Sf11 yrkandena 20 och 21 och 1997/98:Sf12

yrkande 12 godkänner regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet

för integrationspolitiken med den ändringen att Diskrimineringsombuds-

mannen inte skall ingå i den nya myndigheten,

res. 44 (m, fp, v, mp, kd)

33. beträffande övriga myndigheters ansvar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:621 yrkande 16, 1996/97:Sf615 i denna

del, 1997/98:Sf4 yrkande 12, 1997/98:Sf8 yrkande 3 och 1997/98:So304

yrkande 12,

res. 45 (m) - villk. res. 44

res. 46 (c)

res. 47 (fp)

34. beträffande lokalisering av nya myndigheten

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf5, 1997/98:Sf6, 1997/98:Sf612 yrkande

3 och 1997/98:Sf626,

35. beträffande lokala diskrimineringsombudsmän

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf625 yrkande 21, 1996/97:Sf633 yrkande

10, 1997/98:Sf10 yrkande 9 och 1997/98:Sf622 yrkande 9,

res. 48 (kd)

36. beträffande Diskrimineringsombudsmannens uppgifter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf633 yrkande 9, 1997/98:Sf9 yrkande 4

i denna del, 1997/98:Sf10 yrkande 8, 1997/98:Sf11 yrkandena 6, 23 och 24,

1997/98:Sf12 yrkande 11 i denna del och 1997/98:Sf622 yrkande 8,

res. 49 (v, mp, kd)

37. beträffande forskning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf624, 1994/95:Sf636 yrkande 3,

1996/97:Sf633 yrkande 6, 1997/98:Sf10 yrkande 5 och 1997/98:Sf622 yrkande

5,

38. beträffande romer

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf634 yrkandena 2 och 3 och

1996/97:Sf625 yrkandena 16 och 17,

res. 50 (v, mp, kd)

39. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf623, 1996/97:Sf632 yrkande 12,

1996/97:Sf633 yrkande 14, 1997/98:Sf2, 1997/98:Sf10 yrkande 18 och

1997/98:Sf622 yrkande 18,

res. 51 (c, fp, v, mp)

40. beträffande rehabilitering

att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 13,

res. 52 (c, v)

41. beträffande Kistamodellen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf615.

res. 53 (c)

Stockholm den 18 november 1997

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c),

Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd),

Marina Pettersson (s), Åke Sundqvist (m), Karin Israelsson (c) och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m).

Reservationer

1. Mål för integrationspolitiken (mom. 1)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som redan? och

på s. 22 slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det krävs en förändring och förnyelse för att människorna

i Sverige, vare sig de är ?majoritetssvenskar? eller invandrare, skall få en

bättre framtid. För att skapa de förutsättningar som är nödvändiga för en

lyckad integrationspolitik bör reformer genomföras som gör samhället mer

förutsägbart, stabilare, rikare, tryggare och öppnare. För att möjliggöra en

bra utveckling för landet måste ekonomin komma i balans. Avgörande för att

invandrares integration skall lyckas är att statens förhållningssätt till

företagande och företagsamhet förändras och förbättras, att arbetsrätten

reformeras, att lönebildningen görs mer flexibel, att hushållen får möjlighet

att efterfråga tjänster och att socialpolitiken ersätts av tillväxtpolitik. Det

är således i första hand genom generella åtgärder som ett förändringsarbete bör

bedrivas. Säråtgärder riktade till invandrare eller grupper av invandrare bör

normalt inte komma i fråga. Den politiska nivån måste dock ta ansvar för att

motarbeta ojusta hinder, erbjuda kompensatoriska insatser på utbildningsområdet

och över huvud taget se till att alla får någorlunda lika möjligheter och

villkor oavsett ursprung. Vidare måste rättsstatens principer värnas. Alla

invånare har lika rätt inför lagen och därmed även lika stora skyldigheter att

följa de lagar och regler som gäller i Sverige. Riksdagen bör godkänna

riktlinjerna i propositionen och ge regeringen det anförda till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen och motionerna 1997/98:Sf4 yrkande

1 och 1997/98:Sf611 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf621 yrkande 1,

1994/95:Sf635 yrkande 1, 1994/95:Sf636 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Sf611,

1996/97:Sf618 yrkande 1, 1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4, 1996/97:Sf632

yrkande 1, 1997/98:Sf8 yrkande 1, 1997/98:Sf10 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2

dels godkänner regeringens förslag om mål för integrationspolitiken,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Mål för integrationspolitiken (mom. 1)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Regeringen

formulerar? och på s. 22 slutar med ?dessa motionsyrkanden.? bort ha följande

lydelse:

I propositionen ger regeringen förslag till övergripande mål för

integrationspolitiken. Utskottet anser att det är bra att de tidigare

invandrarpolitiska målen härmed omformulerats och förtydligats, vilket tidigare

efterfrågats i bl.a. motionerna 1994/95:Sf621 och 1996/97:Sf632. Det är nu mer

än 20 år sedan riksdagen beslutade om målen för invandrarpolitiken -

?jämlikhet, valfrihet, samverkan?. Under den period som gått sedan dess har

mycket hänt. Målen formulerades i ett läge där invandring till Sverige i hög

grad dominerades av s.k. arbetskraftsinvandring. Utvecklingen har gått mot ökad

flyktinginvandring. Den integrationspolitik som regeringen nu föreslagit bör

innebära att mer flexibla lösningar än tidigare tillämpas för att underlätta

invandrares integration i det svenska samhället. Den etniska och kulturella

mångfalden skall tas som utgångspunkt för politikens utformning och

genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Varje individ skall behandlas

med utgångspunkt från sin egen person, särlösningar för hela grupper på grund

av att man har ett annat ursprung än det traditionellt svenska, skall undvikas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen och motionerna 1994/95:Sf621

yrkande 1 och 1996/97:Sf632 yrkande 1 samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf635 yrkande 1, 1994/95:Sf636 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Sf611,

1996/97:Sf618 yrkande 1, 1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4, 1997/98:Sf4

yrkande 1, 1997/98:

Sf8 yrkande 1, 1997/98:Sf10 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Sf611 och

1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2

dels godkänner regeringens förslag om mål för integrationspolitiken,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Mål för integrationspolitiken (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Regeringen

formulerar? och slutar med ?anses tillgodosedd.? och den del som på s. 21

börjar med ?Vad avser? och slutar med ?denna del.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det första målet för integrationspolitiken bör vara lika

rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla oavsett etnisk och kulturell

bakgrund. Härmed lyfts ordet ?skyldigheter? tydligare fram i målformuleringen,

vid sidan om allas rättigheter och möjligheter. En framgångsrik in

tegrationspolitik innebär att alla - såväl svenskar som invandrare - accepterar

att vi lever i ett öppet samhälle med gemensamma normer. Svensk lag gäller för

alla - alla skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Integrationspolitiken bör vidare utgå från individen. Detta innebär att

individen har rätt att själv välja mål och strategi för den egna

integrationsprocessen och att staten inte uppifrån skall sätta några

resultatmål för integrationen. Det individuella perspektivet förutsätter också

att människor får möjligheter att göra egna val vad gäller exempelvis skola,

barnomsorg och sjukvård.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf635 yrkande 1 och

1997/98:Sf8 yrkande 1 och med anledning av propositionen samt med avslag

på motionerna 1994/95:Sf621 yrkande 1, 1994/95:Sf636 yrkandena 1 och 2,

1996/97:Sf611, 1996/97:Sf618 yrkande 1, 1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4,

1996/97:Sf632 yrkande 1, 1997/98:Sf4 yrkande 1, 1997/98:Sf10 yrkandena 1

och 2, 1997/98:Sf611 och 1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2 godkänner

regeringens förslag om mål för integrationspolitiken med den ändringen att

det första målet för integrationspolitiken skall vara lika rättigheter,

möjligheter och skyldigheter för alla oavsett etnisk och kulturell

bakgrund,

4. Mål för integrationspolitiken (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Regeringen

formulerar? och på s. 22 slutar med ?dessa motionsyrkanden.? bort ha följande

lydelse:

Regeringen ger i propositionen förslag till övergripande mål för

integrationspolitiken. Utskottet delar inte regeringens förslag om övergripande

målformuleringar utan tycker att integrationspolitiken bör utgå från

invandrarpolitikens mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan. Utskottet anser

att en förändring av dessa mål skulle signalera att man gett upp och inte

längre anser sig kunna arbeta för alla människors lika värde i samhället.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare skall ha samma rättigheter och

skyldigheter som befolkningen i övrigt. Valfrihetsmålet innebär att invandrare

skall välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och i

vilken grad de önskar bibehålla och utveckla den ursprungliga kulturella

identiteten med tillhörande livsmönster. Målet om samverkan innebär slutligen

att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma till stånd mellan

invandrar- och minoritetsgrupper och den svenska infödda befolkningen. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 1 och

1997/98:SfU10 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf621 yrkande 1, 1994/95:Sf635 yrkande 1, 1994/95:Sf636 yrkandena

1 och 2, 1996/97:Sf611, 1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4, 1996/97:Sf632

yrkande 1, 1997/98:Sf4 yrkande 1, 1997/98:Sf8 yrkande 1, 1997/98:Sf611 och

1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2

dels avslår regeringens förslag om mål för integrationspolitiken,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Mål för integrationspolitiken (mom. 1)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?I motion? och

slutar med ?1997/98:Sf611.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör rätten att vara olik tydligare betonas i de

integrationspolitiska målen. Integrationspolitiken bör eftersträva en valfrihet

för individer och grupper som står i överensstämmelse med internationella

konventioner och mänskliga fri- och rättigheter och svensk lag. Vidare är det

viktigt att få till stånd en förbättrad samverkan mellan individer och grupper.

Behovet att i målen tydliggöra minoritetsgruppers rätt att vara olika blir

särskilt tydligt då det handlar om barnens uppfostran och utbildning. För

medlemmar i minoritetsgrupper kan det vara svårt att för sina egna barn hävda

vad de anser vara väsentligt i livet, då majoritetsgruppen tolkar barnens behov

utifrån delvis andra värderingar. Utskottet anser att föräldrars rätt att

tillförsäkra sina barn en uppfostran och utbildning som står i överensstämmelse

med föräldrarnas livsåskådning tydligt bör framgå i de integrationspolitiska

målen. Detta bör vara en naturlig följd av att riksdagens beslut att inlemma

Europarådskonventionen med tilläggsprotokoll i svensk lagstiftning. Även FN:s

barnkonvention innehåller regler som är tillämpliga när det gäller familjens

rättigheter. Föräldrarätten kan i ytterlighetsfallet hamna i konflikt med

demokratimålet, vilket uppmärksammats bl.a. i FN:s barnkonvention. Lagstiftning

till skydd för barn skall givetvis respekteras av alla invånare.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motion

1996/97:Sf625 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf621 yrkande 1, 1994/95:Sf635 yrkande 1, 1994/95:Sf636 yrkandena

1 och 2, 1996/97:Sf611, 1996/97:Sf618 yrkande 1, 1996/97:Sf632 yrkande 1,

1997/98:Sf4 yrkande 1, 1997/98:Sf8 yrkande 1, 1997/98:Sf10 yrkandena 1 och

2, 1997/98:Sf611 och 1997/98:Sf622 yrkandena 1 och 2,

dels godkänner regeringens förslag om mål för integrationspolitiken,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Inriktning på integrationspolitiken (mom. 2)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller?

och på s. 24 slutar med ?utskottet motionen.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att integrationspolitiken bör bli föremål för utvärdering och

uppföljning. För att en uppföljning skall vara möjlig krävs att man konstaterar

några konkreta steg eller delmål i processen mot en ökad integration. Det kan

exempelvis röra sig om en utveckling mot bättre jämlikhet mellan individer och

mellan grupper inom olika sektorer i det svenska samhället; en utveckling mot

en valfrihet för individer och grupper som står i allt bättre överensstämmelse

med internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter samt en

förbättrad samverkan mellan individer och grupper som kan mätas i bl.a. minskad

diskriminering och segregering.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inriktning på integrationspolitiken

att riksdagen med bifall till propositionen och motion 1997/98:Sf11 yrkande 1

samt med avslag på motion 1997/98:Sf619 yrkande 13

dels godkänner regeringens förslag om inriktning på integrationspolitiken,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Integration och återvandring (mom. 3)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet

erinrar? och på s. 25 slutar med ?anses tillgodosedd.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att information skall ges om möjligheterna till stöd vid

frivillig återvandring. Här vill utskottet särskilt peka på de initiativ till

olika återvändandeprojekt som tagits och där samverkan med näringsliv och

ideella organisationer utgör en viktig del. Denna typ av verksamhet bör stödjas

och uppmuntras.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande integration och återvandring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkande 2 och med avslag på

motion 1997/98:Sf10 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Minoriteter (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Vad gäller?

och på s. 27 slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att minoriteters möjligheter

att bevara och utveckla sitt kulturarv särskilt uppmärksammas. Därför bör man

enligt utskottet formulera särskilda mål och riktlinjer vad gäller deras rätt

och möjligheter. Utskottet anser vidare att de integrationspolitiska

målsättningarna som föreslås i regeringens proposition bör kompletteras med en

paragraf om att politiken skall omfatta åtgärder till stöd för etniska och

språkliga minoritetsgruppers rätt att bibehålla och vidareutveckla sin kultur,

inom ramen för av Sverige ratificerade internationella konventioner och svensk

lag. Utskottet vill betona behovet av en gemensam etisk grund för

majoritetsbefolkningen och minoriteterna. Vidare anser utskottet att det finska

språket bör få ett ytterligare förstärkt meritvärde inom både den offentliga

och den privata sektorn.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande minoriteter

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Kr264 yrkande 4, 1996/97:Sf625

yrkandena 1, 2, 5 och 14 samt 1996/97:U630 yrkandena 4-11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Decentraliserat beslutsfattande (mom. 6)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?anses tillgodosedda.? bort ha följande lydelse:

Det demokratiska beslutsfattandet bygger på principen om alla människors lika

rätt och värde. För att detta ideal skall kunna omsättas i verklighet krävs

emellertid att de politiska resurserna är så rättvist fördelade som möjligt.

Utskottet anser därför att det demokratiska systemet måste garantera allas

möjlighet att delta. Om människor inte deltar i den politiska dialogen leder

det till vanmakt och utanförskap som på sikt är ett hot mot det demokratiska

systemet. Utskottet anser att beslutsfattandet bör decentraliseras, så att

människor i högre grad får möjlighet att delta i och påverka de beslut som

direkt berör dem. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande decentraliserat beslutsfattande

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf7 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Delaktighet i samhället (mom. 7)

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp) och Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?anses tillgodosedda.? bort ha följande lydelse:

Det finns ett samband mellan att känna att man kan påverka i sin vardag och

viljan att vara delaktig i samhällets framtid. Utskottet anser därför att en

nödvändig förutsättning för att skapa delaktighet i samhället är att ge den

enskilde individen möjlighet att förverkliga sina egna drömmar. Människor bör

ges makt över sin egen tillvaro. Rätten att välja enskilda alternativ inom

skola, barnomsorg och sjukvård på samma ekonomiska villkor som de offentliga är

en viktig del i detta. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande delaktighet i samhället

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkande 4 i denna del och

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Invandrarrepresentation i beslutande organ (mom. 8)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Vad gäller?

och på s. 29 slutar med ?ovan anförts.? bort ha följande lydelse:

Regeringen anför i propositionen att det bör vara en strävan att de

beslutande organen i samhället är sammansatta så att de representerar hela

befolkningen både vad avser intressegemenskap och bakgrund. Utskottet delar här

regeringens uppfattning och anser dessutom att samtliga partier bör ta ett

större ansvar för och aktivt arbeta för att få in invandrare i politiken och i

de beslutande församlingarna. Utskottet vill framhålla att invandrares åsikter

bör efterfrågas inom olika sakområden och inte bara i frågor som rör invandrare

och flyktingar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande invandrarrepresentation i beslutande organ

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf618 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1996/97:Sf633 yrkande 8, 1997/98:Sf10 yrkande 7 och

1997/98:Sf622 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Invandrartidningen (mom. 9)

Sigge Godin (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 32 slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen att stödet till Invandrartidningen skall

avvecklas. Utskottet anser att Invandrartidningen fyller en viktig roll som

förmedlare av information och nyheter till många invånare i Sverige som inte

har svenska som modersmål. Förslaget om att dra bort det finansiella stödet

innebär att tidningen hotas av nedläggning. Med hänvisning till detta och mot

bakgrund av att det i nuläget inte finns jämförbara alternativa

informationskanaler anser utskottet att stödet till Invandrartidningen bör

kvarstå.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande Invandrartidningen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf8 yrkande 11 och 1997/98:Sf9

yrkande 3 och med anledning av motionerna 1997/98:Sf3, 1997/98:Sf7 yrkande

3, 1997/98:Sf10 yrkande 24, 1997/98:Sf11 yrkande 3, 1997/98:Sf12 yrkande 1

och 1997/98:Sf612 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Stöd till invandrarorganisationer (mom. 10)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Regeringen

anger? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

I propositionen anger regeringen att en utredning skall tillsättas för att se

över stödet till invandrarnas organisationer och andra organisationer på etnisk

grund. Utredningen bör enligt regeringen ta sin utgångspunkt i att

bidragsgivningen bör resultatstyras. Utskottet delar bedömningen att

bidragssystemet bör ses över men anser att det förutom resultatstyrda stöd bör

finnas ett grundstöd till organisationerna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande stöd till invandrarorganisationer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf8 yrkande 6, 1997/98:Sf11 yrkande 5, 1997/98:Sf12

yrkande 2 och 1997/98:Sf612 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

14. Stöd till invandrarorganisationer (mom. 10)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Regeringen

anger?och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

I propositionen anger regeringen att en utredning skall tillsättas för att se

över stödet till invandrarnas organisationer och andra organisationer på etnisk

grund. Utskottet delar regeringens bedömning att en översyn av

organisationsstödet är nödvändig. Utskottet menar att många invandrarföreningar

har en, i jämförelse med traditionell svensk folkrörelse, mer samlande funktion

med många olika verksamhetstyper och målgrupper. Ofta ryms såväl profan som

sakral verksamhet, kultur, idrott, verksamheter för barn, ungdomar, kvinnor,

män och äldre inom en och samma organisation. Detta gör att de inte alltid

passar in i det föreningsstöd som ges till andra föreningar i Sverige.

Utskottet anser att det är viktigt att redskapen i form av regelverk och

ekonomiska förutsättningar på bästa sätt skall uppmuntra människor att sluta

sig samman i föreningar. De statliga aktörerna och kommunerna bör därför

förändra bidragsgivning och föreningsservice så att alla människor får samma

möjlighet till frivilliga gemenskaper. Utskottet anser att direktiven till ovan

nämnda utredning bör utgå från detta.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande stöd till invandrarorganisationer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf11 yrkandena 4 och 5, 1997/98:Sf12 yrkande 2 och

1997/98:Sf612 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Stöd till invandrarorganisationer (mom. 10)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. s. 34 börjar med ?Regeringen

anger? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

I propositionen anger regeringen att en utredning skall tillsättas för att se

över stödet till invandrarnas organisationer och andra organisationer på etnisk

grund. Utredningen bör enligt regeringen ta sin utgångspunkt i att

bidragsgivningen bör resultatstyras. Utskottet delar bedömningen att

bidragssystemet bör ses över men anser att det förutom resultatstyrda stöd bör

finnas ett grundstöd till organisationerna. Vidare anser utskottet att ett

förändrat bidragssystem inte får innebära att det totala statsstödet till

invandrarnas organisationer minskar.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande stöd till invandrarorganisationer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkandena 4 och 5 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf8 yrkande 6, 1997/98:Sf12 yrkande 2 och

1997/98:Sf612 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Diskriminering (mom. 11)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?anses tillgodosedd.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att lagen mot etnisk diskriminering är behäftad med flera

fundamentala svagheter. En stor brist är avsaknaden av ett förbud mot indirekt

diskriminering. En förutsättning för att otillåten diskriminering i

anställningssituationen skall omfattas av lagen är t.ex. att det fattats ett

anställningsbeslut. Det innebär att det i de flesta fall inte finns någon

möjlighet att komma åt diskriminering under rekryteringsförfarandet. Som

exempel kan en arbetsgivare som sorterar bort alla sökanden som har ett namn

som tyder på invandrarbakgrund med nuvarande lagstiftning inte straffas. Med

denna konstruktion av diskrimineringsförbudet blir bestämmelsen närmast en

papperskonstruktion. Utskottet anser därför att lagen mot etnisk diskriminering

måste konstrueras så att den träffar alla situationer då en arbetssökande

blivit påtagligt orättvist behandlad på grund av sitt etniska ursprung. Vidare

anser utskottet att diskriminering måste motarbetas på alla nivåer i samhället.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande diskriminering

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf9 yrkande 6 och

1997/98:Sf12 yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna

1997/98:Sf10 yrkandena 10, 13 och 15 och 1997/98:Sf622 yrkandena 10, 13

och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Rösträtt (mom. 13)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Vid

beredningen? och slutar med ?yrkande 11.? bort ha följande lydelse:

Den som är medborgare i någon av EU:s medlemsstater eller i Island eller

Norge har rätt att rösta i val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige

redan i och med folkbokföringen i Sverige. För annan medborgare gäller krav på

folkbokföring här i landet tre år i följd före valdagen. Utskottet anser att

alla invandrare skall behandlas lika och att kravet på viss tids folkbokföring

för rösträtt för vissa grupper därför bör tas bort. Regeringen bör snarast

lägga fram förslag härom. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande rösträtt

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 11 och

1997/98:Sf622 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Ökad mångfald i arbetslivet (mom. 14)

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist

(m) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m), anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ?Vad slutligen?

och slutar med ?båda motionerna.? bort ha följande lydelse:

Det största hindret för invandrare men också för andra grupper av arbetslösa

är de höga skatterna och de stelbenta arbetsrättsreglerna. Arbetsgivarna drar

sig för att anställa. Det finns mängder av arbetsuppgifter, inte minst inom

tjänstesektorn, som nu inte utförs därför att köparens kostnader blir för höga.

Oberoende av vilken kompetensnivå invandrarna har, tycks den inte räcka till

för ett inträde på den svenska arbetsmarknaden. Även kvalificerade och

akademiskt utbildade invandrare har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden

och hänvisas, om de får jobb, till lägre betalda arbeten. En stor resurs blir

outnyttjad i svenskt arbetsliv.

Globaliseringen och den allt större konkurrensen mellan länder ställer också

krav på att alla resurser i landet tas tillvara, inte minst de resurser som

finns hos personer med en erfarenhets- och kunskapsbakgrund som inte är

förvärvad i Sverige.

Det är nödvändigt att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och

arbetstagare större möjligheter att överenskomma om lönenivåer och

provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få mötas i friare

form.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ökad mångfald i arbetslivet

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 6 och 1997/98:Sf11

yrkande 8 och med avslag på motionerna 1996/97:

Sf610, 1996/97:Sf613 yrkandena 2 och 9, 1996/97:Sf633 yrkande 15,

1997/98:Sf10 yrkande 14, 1997/98:Sf11 yrkande 7, 1997/98:Sf12 yrkandena 3

och 4 samt 1997/98:Sf622 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19. Eget företagande (mom. 15)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Den generella?

och på s. 45 slutar med ?yrkande 7.? bort ha följande lydelse:

För att rå på massarbetslösheten krävs en strategi för jobb genom företagande

eftersom den helt övervägande delen av de nya jobben måste komma i det privata

näringslivet. Ett generellt förbättrat näringslivsklimat kommer i hög

utsträckning invandrare och människor i utsatta områden till del. Det är dags

att börja riva hindren i form av arbetsgivaravgifter, skatter, riskkapital,

byråkrati och onödiga regler. Om detta blir verklighet skulle fler människor

våga starta företag och fler företag skulle våga växa och nyanställa. Dessutom

måste näringspolitiken skapa bra levnadsvillkor i hela Sverige. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande eget företagande

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 4, 1996/97:Sf633 yrkandena 17 och 18,

1997/98:Sf10 yrkandena 21, 22 och 26, 1997/98:Sf11 yrkandena 9 och 10 samt

1997/98:Sf622 yrkandena 21 och 22 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

20. Eget företagande (mom. 15)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?I

propositionen? och slutar med ?yrkande 4.? bort ha följande lydelse:

Människor med invandrarbakgrund möts av fler hinder för det egna

företagandet, såsom större svårigheter att få lån, svårare att få bra

information om företagande osv. Utskottet anser därför att regeringen bör

återkomma med förslag till åtgärder som tar bort sådana hinder. Ett särskilt

program med temporära åtgärder är också nödvändigt för att lösa den nuvarande

situationen. Regeringen bör lägga fram förslag som kan innebära t.ex. riktade

åtgärder för invandrare som vill starta eget.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande eget företagande

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 4, 1996/97:Sf633

yrkandena 17 och 18 och 1997/98:Sf10 yrkandena 21 och 22 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf8 yrkande 7, 1997/98:Sf10 yrkande 26, 1997/98:Sf11

yrkandena 9 och 10 samt 1997/98:Sf622 yrkandena 21 och 22 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Eget företagande (mom. 15)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?I två? och

slutar med ?yrkande 10.? bort ha följande lydelse:

Utskottet är positivt till att tiden för starta-eget-bidraget skall kunna

förlängas sex månader för utomnordiska medborgare. Förlängningen bör dock

endast gälla medborgare från icke EU-land. Utskottet anser vidare att det är

ett problem att invandrare som vill försöka ordna sin egen försörjning genom

att starta eget företag därmed klipper av länken till det yttersta skyddsnät

som socialbidrag innebär. Denna problematik bör utredas. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande eget företagande

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkandena 9 och 10 och med

avslag på motionerna 1996/97:Sf618 yrkande 4, 1996/97:Sf633 yrkandena 17

och 18, 1997/98:Sf8 yrkande 7, 1997/98:Sf10 yrkandena 21, 22 och 26 samt

1997/98:Sf622 yrkandena 21 och 22 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Behovet av undervisning i svenska (mom. 16)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med

?Utbildningsutskottet, som? och slutar med ?yrkande 16.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det behövs insatser för att ge föräldragenerationen av

invandrare goda kunskaper i svenska. Detta är nödvändigt, om det skall lyckas

att integrera invandrargrupperna enligt de integrationspolitiska målen.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande behovet av undervisning i svenska

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf625 yrkande 20 och med avslag på

motionerna 1996/97:Sf217, 1997/98:Sf10 yrkande 16 och 1997/98:Sf622

yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Svenskundervisningen för invandrare (sfi) (mom. 17)

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp) och Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ?Beträffande

uppläggningen? och slutar med ?yrkande 19.? bort ha följande lydelse:

Det bör ställas en rad krav på sfi-undervisningens uppläggning, i enlighet

med vad som förordas i motion Sf7. Undervisningen bör vara fordrande och det

bör finnas tydliga tidsgränser. Eleverna bör nivågrupperas, undervisningen bör

varvas med praktik och kunna pågå hela dagen. Vidare bör i möjligaste mån

barnomsorg och undervisning samlokaliseras. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande svenskundervisningen för invandrare (sfi)

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf7 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 19, 1997/98:Sf11 yrkandena 11 och 18 och

1997/98:Sf622 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Svenskundervisningen för invandrare (sfi) (mom. 17)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ?Vad gäller?

och på s. 50 slutar med ?yrkande 18.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna skall erbjuda svenskundervisning inom två

månader från bosättningsdatum. Eftersom tillströmningen av elever i sfi-

undervisningen kan variera kraftigt över tiden, är det inte nödvändigt att

kommunen alltid själv skall tillhandahålla undervisningsplatserna.

Undervisningen skall alltså kunna köpas in från studieförbund och andra

organisationer. Det krävs också en rejäl kvalitetshöjning på sfi-

undervisningen, om arbetsförmedlingen skall kunna utgå från att godkänt betyg i

sfi räcker för kraven på arbetsmarknaden.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande svenskundervisningen för invandrare (sfi)

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkandena 11 och 18 och med

anledning av motionerna 1997/98:Sf7 yrkande 4, 1997/98:Sf10 yrkande 19 och

1997/98:Sf622 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Skolans betydelse för integrationen (mom. 18)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist, och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ?Utbildnings-

utskottet har? och på s. 52 slutar med ?yrkande 9.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skolan bättre än hittills måste ge utrymme för individers

olika förutsättningar, behov och önskemål, och utskottet anser att elevers och

föräldrars rätt att välja skola har stor betydelse. Valfrihet mellan olika

skolor och varierande pedagogiska modeller och arbetssätt gagnar skolväsendet

som helhet. Friskolor på kulturell, språklig eller religiös grund är positivt

för den enskilde och för samhället. Den svenska skolans mål och läroplan skall

självklart utgöra basen för all skolundervisning.

Utskottet anser även att riksdagen bör göra ett uttalande om betydelsen av

att invandrarföräldrarna medverkar i skolans arbete. De bör ges bättre

information om den svenska skolans arbetssätt och om de värderingar som präglar

skolans verksamhet.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande skolans betydelse för integrationen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkandena 8 och 9 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf8 yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf10 yrkande

6, 1997/98:Sf11 yrkande 13 och 1997/98:Sf622 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Skolans betydelse för integrationen (mom. 18)

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp) och Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ?Utbildnings-

utskottet har? och på s. 52 slutar med ?Sf8 avstyrks.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att skolan har en viktig roll för integrationen. Det är

särskilt viktigt att minoritetsgrupper ges möjligheter att tillsammans verka

för att den egna kulturen och det egna språket lever vidare och blomstrar. Det

kan ske genom att man bygger upp egna institutioner, t.ex. förskolor och

skolor. Ett exempel som nämns i motion Sf8 är de estniska skolorna, som

medverkat till att sverigeesterna kunnat behålla sin kultur och sitt språk

samtidigt som de smält väl in i majoritetssamhället. Riksdagen bör som sin

mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande skolans betydelse för integrationen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkandena 8 och 9 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf4 yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf10 yrkande

6, 1997/98:Sf11 yrkande 13 och 1997/98:Sf622 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Check för modersmålsundervisning (mom. 19)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?yrkande 5.? bort ha följande lydelse:

Utskottet föreslår att riksdagen skall uttala sig för en ordning med check

för modersmålsundervisning såsom den skisseras i motion Sf7. Det är självklart

att kommunen vid anlitandet av t.ex. studieförbund eller annan organisation som

utbildningsanordnare skall ha högt ställda krav på den undervisning som ges.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande check för modersmålsundervisning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf7 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Statsbidrag för språkundervisning (mom. 20)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Vad gäller

fördelningen? och slutar med ?yrkande 5.? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona vikten av modersmålsundervisning. Det bör åligga

Skolverket att tillse att kommunerna vid fördelningen av statsbidragen för

område grundskola behandlar modersmålsundervisningen i andra språk än svenska,

samt svenska som andraspråk, på ett med övriga ämnen likvärdigt vis. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande statsbidrag för språkundervisning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf12 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Modersmålsundervisningen i övrigt (mom. 21)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist, och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utbildnings-

utskottet anför? och slutar med ?yrkande 7.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan hemspråket (modersmålet) för vissa elever vara

viktigt som ?inskolningsspråk?. I introduktionsskedet bör undervisning därför

kunna anordnas av skolan. Därefter bör dock hemspråksundervisningen

(modersmålsundervisningen) i större utsträckning vara de enskilda föräldrarnas

ansvar och därför ske utanför skoltid. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande modersmålsundervisningen i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 17, 1997/98:Sf11 yrkande 12, 1997/98:Sf12

yrkande 6 och 1997/98:Sf622 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

30. Modersmålsundervisningen i övrigt (mom. 21)

Ulla Hoffmann (v) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Vad gäller

rätt? och slutar med ?yrkande 17.? bort ha följande lydelse:

Det skall av centralt meddelade bestämmelser klart framgå att det är en

rättighet för barn med utländsk bakgrund att erhålla och en skyldighet för

kommunerna att erbjuda modersmålsundervisning. Denna reglering bör avse såväl

grundskolan som den nya skolformen förskoleklass. Vad utskottet här har anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande modersmålsundervisningen i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf11 yrkande 12 och

1997/98:Sf12 yrkande 6, med anledning av motionerna 1997/98:Sf10 yrkande

17 och 1997/98:Sf622 yrkande 17 samt med avslag på motion 1997/98:Sf4

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Högre utbildning (mom. 22)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ?Utbildnings-

utskottet erinrar? och slutar med ?utbildningsutskottet föreslagit.? bort ha

följande lydelse:

Många invandrare är flerspråkiga och talar ett eller flera av världsspråken.

Trots det är den högre utbildningen helt stängd för dem i Sverige, om de inte

kan engelska. Det generella kravet på kunskaper i engelska bör inte luckras

upp, men det är olyckligt att invandrare med en kvalificerad utländsk

utbildning på grund av rigorösa krav på engelska hindras från kompletterande

högskolestudier i vissa ämnen. Det bör därför göras en översyn om det är

möjligt att minska kravet på engelska i vissa fall. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande högre utbildning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf7 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Utsatta bostadsområden (mom. 23)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?och 1996/97:Sf630.? bort ha följande lydelse:

För att komma till rätta med problemen i utsatta bostadsområden är det enligt

utskottets mening nödvändigt med en avreglering av bostadsmarknaden samt en

samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt samt alternativ inom

skola och barnomsorg. Det krävs enligt utskottet service, arbetsplatser och

olika arenor i dessa områden där människor kan mötas. Kommunerna måste också

bejaka initiativ som tas när det gäller att starta friskolor och alternativ

barnomsorg. Vidare anser utskottet att frizoner med möjlighet till mer

avreglerade ekonomiska aktiviteter skulle kunna innebära stimulanser till

utsatta kommuner eller kommundelar. Ett system med frizoner bör utredas och

prövas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utsatta bostadsområden

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf630, 1997/98:Sf4 yrkandena

10 och 11 och 1997/98:Sf621 yrkande 7 och och med avslag på motionerna

1996/97:Sf613 yrkandena 1 och 3, 1996/97:Sf615 i denna del, 1997/98:Sf1 i

denna del, 1997/98:Sf8 yrkande 4 i denna del och yrkande 10, 1997/98:Sf10

yrkande 20 och 1997/98:Sf622 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Utsatta bostadsområden (mom. 23)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?och 1996/97:Sf630.? bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för att skapa möjligheter för människor bör enligt utskottets

mening vara att ge människor makt i vardagen. En i detta sammanhang viktig

punkt är ett reellt boendeinflytande. Arbetet har hittills alltför mycket

avsett själva den fysiska boendemiljön. Ett stöd till några få bostadsområden

på det sätt som regeringen föreslår leder inte till önskat resultat. I stället

måste det till generella åtgärder som ger likvärdiga förutsättningar för alla

utsatta bostadsområden. Enskilda människor måste enligt utskottet få större

möjligheter till egen försörjning, utbildning och eget inflytande. Kommersiell

service och infrastruktur måste förbättras. De människor det gäller måste få

styra utvecklingen. Kommunal verksamhet och förvaltning bör placeras i dessa

områden. Det ger ökade underlag för service och kan locka företag att etablera

sig och stanna kvar. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utsatta bostadsområden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkande 4 i denna del och

yrkande 10 och med avslag på motionerna 1996/97:Sf613 yrkandena 1 och 3,

1996/97:Sf615 i denna del, 1996/97:Sf630, 1997/98:Sf1 i denna del,

1997/98:Sf4 yrkandena 10 och 11, 1997/98:Sf10 yrkande 20, 1997/98:Sf621

yrkande 7 och 1997/98:Sf622 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

34. Ansvarsfördelning för introduktion (mom. 24)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?Utskottet

menar? och slutar med ?yrkande 10.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att invandrarna själva bör ges ett större ansvar för sin egen

framtid och integration. För att undvika ett passiviserande bidragsberoende bör

den enskilde genom aktiva handlingar själv ta ökat ansvar för sin introduktion.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande ansvarsfördelning för introduktion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf11 yrkande 14 och 1997/98:Sf12 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Ansvarsfördelning för introduktion (mom. 24)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?Utskottet

delar ? och på slutar med ?yrkande 10.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att kommunen skall ha det fulla

genomförandeansvaret för introduktionen. Utskottet vill dessutom tydligt betona

betydelsen av att introduktionsplanen upprättas i samråd med den nyanlända

invandraren. Introduktionsplanen skall utgå från individens behov och resurser

och avfattas på det aktuella språket och svenska. Den är en för båda parter

bindande överenskommelse, som under vissa förutsättningar kan omförhandlas. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande ansvarsfördelning för introduktion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf12 yrkande 10 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 4 och 1997/98:Sf11 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Ansvarsfördelning för introduktion (mom. 24)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?I motion? och

slutar med ?yrkande 10.? bort ha följande lydelse:

I propositionen anförs att åtgärder för nyanlända invandrare skall sätta den

enskilde individen i centrum. Utskottet anser liksom regeringen att det är

viktigt att ta hänsyn till individen då man utformar politiken. Utskottet vill

emellertid framhålla att det dessutom är väsentligt att sätta individen i sitt

sammanhang. Med detta menar utskottet att individens tillhörighet med en eller

flera samhällsgrupper bör uppmärksammas. Det är av största vikt att vid

utformandet av särskilda insatser för invandrare också ta individernas

tillhörighet till etniska och kulturella grupper med i bedömningen. Det anförda

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande ansvarsfördelning för introduktion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkande 14 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 4 och 1997/98:Sf12 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Samverkan om introduktion (mom. 25)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ?Utskottet

framhåller? och slutar med ?motionen avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att invandrarföreningar och andra ideella organisationer bör

ges ett mer operativt ansvar för invandrarnas mottagning. Invandrarverket bör

ges i uppdrag att stimulera kommunerna att i högre utsträckning än vad

regeringen föreslår teckna avtal med frivilligorganisationer om

integrationsinsatser i introduktionsskedet. Det anförda bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande samverkan om introduktion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 4, 1997/98:Sf12 yrkande 7 och

1997/98:Sf622 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

38. Samverkan om introduktion (mom. 25)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?yrkande 7 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Det är av största vikt att den nyanlända invandraren ges möjlighet att följa

ett introduktionsprogram som ger goda möjligheter för integration. Utskottet

anser därför att kommunernas ansvar att anordna individuellt inriktad

introduktion för skyddsbehövande och andra invandrare enligt vissa

introduktionsmål skall lagregleras. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande samverkan om introduktion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf12 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 3, 1997/98:Sf10 yrkande 4 och 1997/98:Sf622

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Samverkan om introduktion (mom. 25)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ?Enligt

utskottets? och på s. 67 slutar med ?Motionerna avstyrks.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att en del av en lyckad integration är att man inte

passiviserar asylsökande under den tid som deras fall prövas. Man kan

konstatera att både individen och samhället förlorar på att asylsökande får

vänta på besked om uppehållstillstånd under mycket lång tid. Det ligger inte i

linje med målen för integrationspolitiken. Utskottet anser därför att

barnfamiljer skall få asyl efter 18 månader och övriga efter 2 år om inget

talar däremot. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande samverkan om introduktion

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sf10 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 3, 1997/98:Sf12 yrkande 7 och 1997/98:Sf622

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Val av bostadsort (mom. 27)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?till motionen.? bort ha följande lydelse:

Vad gäller bosättning anser utskottet att den myndighet som bär ansvaret för

integration bör hjälpa den nyanlände invandraren i valet av kommun. Det innebär

att den nyanlände inte längre skall placeras i en kommun utan fritt få välja

bostadsort. Mot bakgrund av detta anser utskottet att systemet med

förhandlingar och avtal med kommunerna bör avskaffas. Det anförda bör som

riksdagens mening ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande val av bostadsort

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkande 19 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. Introduktionsersättning (mom. 29)

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?och 16.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett system med lån, liknande studielånssystemet för

studenter, skulle ge den enskilde invandraren möjlighet att själv svara för sin

introduktion genom att bruka sin egen sparsamhet, fantasi och ambition och

därmed öka motivationen att snabbt komma in i integrationsprocessen. Därför

anser utskottet att en särskild utredning bör tillsättas för att se över

möjligheten att inrätta lån för invandrare under introduktionstiden. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande introduktionsersättning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 3, 1997/98:Sf11 yrkandena 15 och 16,

1997/98:Sf12 yrkande 8 och 1997/98:Sf622 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. Introduktionsersättning (mom. 29)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?och 16.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att introduktionsersättningen bör vara statligt reglerad och

i allt väsentligt likna en lön. Med tanke på den betydelse som skatten har för

delaktigheten och rätten att ställa krav på samhället anser utskottet att

introduktionsersättningen skall vara beskattningsbar. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande introduktionsersättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 3, 1997/98:Sf12

yrkande 8 och 1997/98:Sf622 yrkande 3 och med avslag på motionerna

1997/98:Sf4 yrkande 5 och 1997/98:Sf11 yrkandena 15 och 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. Introduktionsersättning (mom. 29)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?och 16.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att medel för introduktionsersättning skall följa den

nyanlände till bosättningsorten som en ?flyktingpeng? och betalas ut direkt

till denne. Vidare anser utskottet att det i fortsättningen bör vara

försäkringskassorna som i likhet med andra ersättningar betalar ut

introduktionsersättningen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande introduktionsersättning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf11 yrkandena 15 och 16 och med

avslag på motionerna 1997/98:Sf4 yrkande 5, 1997/98:Sf10 yrkande 3,

1997/98:Sf12 yrkande 8 och 1997/98:Sf622 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

44. Ny myndighet för integrationsfrågor (mom. 32)

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka

(mp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ?Regeringen

anför? och på s. 77 slutar med ?yrkande 12.? bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslår regeringen att en ny myndighet för

integrationsfrågor skall inrättas. Flera av riksdagens partier (m, fp, v, mp,

kd) har i sina motioner motsatt sig förslaget. Utskottet anser även att

regeringens förslag stämmer dåligt överens med de övergripande mål och

riktlinjer som formuleras i propositionen. Där anges att tidigare politik i för

hög grad har kännetecknats av sektorstänkande vilket bidragit till en negativ

kategorisering av människor med invandrarbakgrund. Regeringen anser därför att

den nya integrationspolitiken i huvudsak skall utgå från generell politik.

Samhällets samtliga institutioner har därvidlag ansvar för att

integrationspolitikens mål uppfylls. Utskottet menar att förslaget om att

inrätta en särskild myndighet hotar att förstärka just den kategorisering och

tänkande i ?vi och dom? som regeringen sagt sig vilja motverka. Utskottet menar

dessutom att den kostnad som det innebär att inrätta en ny myndighet bättre

skulle kunna användas för att på andra sätt arbeta för att uppnå

integrationspolitikens mål. Vidare menar utskottet att inrättandet av en ny

myndighet av det slag som regeringen föreslår förutsätter en bred majoritet i

riksdagen, vilket således inte föreligger. Med anledning av vad som ovan

anförts avstyrker utskottet regeringens förslag om att inrätta en ny myndighet

för integrationsfrågor. Utskottets ställningstagande innebär att

Diskrimineringsombudsmannen även i fortsättningen kommer att kvarstå som

fristående myndighet, vilket utskottet anser är helt nödvändigt.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande ny myndighet för integrationsfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf1 i denna del, 1997/98:Sf4

yrkande 2, 1997/98:Sf8 yrkande 2, 1997/98:Sf9 yrkandena 1, 2 och 5,

1997/98:Sf10 yrkande 23, 1997/98:Sf11 yrkandena

20-22, 1997/98:Sf12 yrkande 13, 1997/98:Sf7 yrkande 7, 1997/98:Sf9 yrkande

4 i denna del och med anledning av motionerna 1997/98:Sf12 yrkande 12 och

1997/98:A718 yrkande 4 avslår regeringens förslag om att inrätta en ny

myndighet,

45. Övriga myndigheters ansvar (mom. 33)

Under förutsättning av bifall till reservation 44

Gustaf von Essen, Åke Sundqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ?I motion? och

slutar med ?yrkande 12.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är nödvändigt att Invandrarverkets organisation

utvecklas och tydliggöras så att verket kan klara av uppgifter vad gäller såväl

migrations- som integrationsfrågor. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande övriga myndigheters ansvar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf4 yrkande 12 och med avslag på

motionerna 1994/95:Sf621 yrkande 16, 1996/97:Sf615 i denna del,

1997/98:Sf8 yrkande 3 och 1997/98:So304 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Övriga myndigheters ansvar (mom. 33)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?vara tillgodosedda.? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är en angelägen uppgift för alla

myndigheter att analysera de konsekvenser för samlevnad och tolerans som det

mångkulturella samhället för med sig och överväga om och i så fall vilka

åtgärder som bör vidtas för att underlätta kulturmötena. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande övriga myndigheters ansvar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf621 yrkande 16 och med avslag på

motionerna 1996/97:Sf615 i denna del, 1997/98:Sf4 yrkande 12, 1997/98:Sf8

yrkande 3 och 1997/98:So304 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

47. Övriga myndigheters ansvar (mom. 33)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?vara tillgodosedda.? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det bör åligga samtliga statliga myndigheter

och verk att ha arbetsformer och synsätt som aktivt bejakar alla människors

lika möjligheter och ser till människors behov oavsett bakgrund, ställning

eller bostadsort.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande övriga myndigheters ansvar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf8 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1994/95:Sf621 yrkande 16, 1996/97:Sf615 i denna del,

1997/98:Sf4 yrkande 12 och 1997/98:So304 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Lokala diskrimineringsombudsmän (mom. 35)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med ?I motionerna?

och slutar med ?Motionerna avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Diskrimineringsombudsmannen bör kompletteras på det

kommunala planet genom att man inom varje kommun utser en tjänsteman som skall

ha som en av sina arbetsuppgifter att motverka diskriminering och rasism inom

kommunen och dess verksamhet. Statsmakten bör påtala behovet och vikten av

diskrimineringsombudsmän. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande lokala diskrimineringsombudsmän

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf625 yrkande 21 och med avslag på

motionerna 1996/97:Sf633 yrkande 10, 1997/98:Sf10 yrkande 9 och

1997/98:Sf622 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

49. Diskrimineringsombudsmannens uppgifter (mom. 36)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med ?I två?och

slutar med ?och 24.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Diskrimineringsombudsmannens uppgifter bör utökas till

att främja lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och

kulturell bakgrund samt förebygga och motverka diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism, verka för att nyanlända invandrares behov av

stöd uppmärksammas samt för att integrationspolitikens mål och synsätt

genomsyrar statliga myndigheters och kommuners verksamhet liksom samhället i

övrigt. Vidare anser utskottet att Diskrimineringsombudsmannen bör ges 5

miljoner kronor i ökade resurser. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande Diskrimineringsombudsmannens uppgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf11 yrkandena 6, 23 och 24

och 1997/98:Sf12 yrkande 11 i denna del och med anledning av motion

1997/98:Sf9 yrkande 4 i denna del samt med avslag på motionerna

1996/97:Sf633 yrkande 9, 1997/98:Sf10 yrkande 8 och 1997/98:Sf622 yrkande

8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Romer (mom. 38)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med ?En

arbetsgrupp? och slutar med ?och 3.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige bör verka för att ett europeiskt kulturcentrum för

zigenska frågor inrättas. Ett sådant kulturcentrum kunde ha till uppgift att

bl.a. forska om och dokumentera den zigenska historien och det zigenska

språket, att arrangera olika typer av kultursamlingar och konferenser för

zigenare samt att ta initiativ till och stödja utgivning av zigenska tidningar

och böcker. Ett liknande centrum bör också skapas i Norden. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande romer

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf625 yrkandena 16 och 17 och med

anledning av motion 1994/95:Sf634 yrkande 2 och med avslag på motion

1994/95:Sf634 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

51. Äldre invandrare (mom. 39)

Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka

(mp) och Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med ?Regeringen

har? och slutar med ?och 1996/97:Sf623.? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det finns ett växande behov av omsorg på eget

modersmål för ålderspensionärer med invandrarbakgrund. Men det finns också

förtidspensionerade arbetskraftsinvandrare i högre medelålder, särskilt

kvinnor, som har mycket dåliga kunskaper i svenska. Det gör dem isolerade och

de har betydligt svårare att få sina behov tillgodosedda när de söker stöd och

hjälp i sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten. Inom vård- och

omsorgssektorn kommer att behövas personal som behärskar flera språk och har

förtrogenhet och kunskap att ta emot och hjälpa personer med annan kulturell

bakgrund och hemvist. Information och service på olika språk måste kunna

tillhandahållas.

Utskottet anser att språkkunskaper skall ges meritvärde vid anställning inom

kommun och landsting. I övrigt bör regeringen återkomma med förslag till

åtgärder för hur dessa behov skall mötas. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf623, 1996/97:

Sf632 yrkande 12, 1996/97:Sf633 yrkande 14, 1997/98:Sf2, 1997/98:Sf10

yrkande 18 och 1997/98:Sf622 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

52. Rehabilitering (mom. 40)

Ingrid Skeppstedt (c), Ulla Hoffmann (v) och Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?av riksdagen.? bort ha följande lydelse:

De svårigheter som invandrare har på arbetsmarknaden är särskilt uttalade

bland kvinnor. Det är färre som förvärvsarbetar bland de invandrade kvinnorna

än bland de infödda. Många invandrarkvinnor har haft både fysiskt och psykiskt

påfrestande arbeten inom industri och service. Detta tillsammans med

dubbelarbete i högre grad än bland svenska kvinnor har lett till att

invandrarkvinnor oftare drabbats av belastnings- och förslitningsskador.

Förutom bättre anpassad arbetsmiljö behövs individuella rehabiliteringsprogram

för att förebygga och om möjligt undvika förtidspensionering. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande rehabilitering

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A819 yrkande 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. Kistamodellen (mom. 41)

Ingrid Skeppstedt och Karin Israelsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ?Enligt vad?

och slutar med ?motion Sf615.? bort ha följande lydelse:

Att flytta till Sverige från ett annat land med helt annan kultur och

traditioner, annan syn på relationer mellan könen och annan syn på familjelivet

innebär stora påfrestningar för familjerna. Invandrarfamiljer har ofta svårt

att söka hjälp från samhället när problem uppstår i familjen. I Kista bedrivs

ett projekt mot våld. Projektet har startats av en manlig sociolog av iranskt

ursprung med stor erfarenhet av dessa problem och bedrivs tillsammans med

stadsdelsnämnden. Projektet syftar till att överbrygga vardagliga

kulturkonflikter som uppstår inom en familj efter flyttning till ett annat

land. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ så att modellen sprids

till andra områden i Sverige. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande Kistamodellen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf615 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Invandrartidningen (mom. 9)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet anser att Invandrartidningen fyller en viktig funktion. Dess

editioner på utländska språk erbjuder samhällsinformation till alla de

invandrare som ännu inte behärskar det svenska språket. Vår syn på

integrations- och minoritetspolitiken innebär också att det är viktigt att

invandrare ges möjlighet att behålla sin kulturella identitet. En person som i

sina försök att anpassa sig till vårt samhälle tappar kontakten med sin egen

kultur riskerar att förlora sin identitet. Invandrartidningen hjälper olika

invandrargrupper att behålla sin kulturella identitet genom att erbjuda nyheter

på deras eget språk och inte bara om Sverige utan även om de egna länderna. Vi

anser att behovet av Invandrartidningen behöver utredas. Det behövs svar på

frågor som vilken roll tidningen spelar för information till nyanlända, för

språkundervisningen samt vad den betyder för demokratisk delaktighet och

kulturell identitet för både nyanlända och etablerade invandrargrupper. Till

detta kan läggas att editionen På Lätt Svenska används såväl i sfi-

undervisningen som i undervisningen av t.ex. afatiker. Vi anser också att

Invandrartidningen med sin sociala funktion med fördel kan knytas till

Diskrimineringsombudsmannen. Utskottet uttalar i betänkandet att statsstödet

till Invandrartidningen skall kvarstå under hela 1998. Utskottet uttalar vidare

att Diskrimineringsombudsmannens roll behöver ses över. Vi avser att noga följa

utvecklingen och återkomma om Invandrartidningens framtid.

2. Stöd till invandrarorganisationer (mom. 10)

Ulla Hoffmann (v) anför:

I propositionen aviserar regeringen att bidragssystemet till organisationer som

bildats av invandrare eller annars på etnisk grund skall ses över. Vi vill i

det sammanhanget framhålla att kvinnors och ungdomars aktiviteter särskilt bör

uppmärksammas vid bidragsgivning. Vi vill också understryka att ett

könsperspektiv skall anläggas vid återrapporteringen av de statliga

föreningsbidragens resultat och effekter. Vänsterpartiet vill i detta

sammanhang påpeka invandrarorganisationernas betydelse för opinionsbildning.

Vid det uppmärksammade våldtäktsmålet i HD dömdes tre invandrade män. Det hade

varit mycket positivt om invandrarorganisationernas män hade engagerats i

arbetet med att visa en positiv mansbild för dessa, och andra, unga män. Det

hade också givit en signal till majoritetssamhället att våldtäkt inte är

accepterat i någon nation eller av någon religion.

3. Diskriminering (mom. 11)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet anser att lagen mot etnisk diskriminering är behäftad med flera

fundamentala svagheter. En stor brist är avsaknaden av ett förbud mot indirekt

diskriminering. En förutsättning för att otillåten diskriminering i

anställningssituationen skall omfattas av lagen är t.ex. att det fattats ett

anställningsbeslut. Det innebär att det i de flesta fall inte finns någon

möjlighet att komma åt diskriminering under rekryteringsförfarandet. Som

exempel kan en arbetsgivare som sorterar bort alla sökanden som har ett namn

som tyder på invandrarbakgrund med nuvarande lagstiftning inte straffas. Med

denna konstruktion av diskrimineringsförbudet blir bestämmelsen närmast en

papperskonstruktion. Vi anser därför att lagen mot etnisk diskriminering måste

konstrueras så att den träffar alla situationer då en arbetssökande blivit

påtagligt orättvist behandlad på grund av sitt etniska ursprung.

Vänsterpartiet väljer att inte reservera sig i frågan i avvaktan på

resultaten från den utredning som för närvarande ser över lagen mot etnisk

diskriminering.

4. Svenskt medborgarskap (mom. 12)

Gustaf von Essen, Åke Sunqvist och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anför:

Ett av de största hindren för personer med utländsk bakgrund att komma in på

den svenska arbetsmarknaden är bristande eller inga kunskaper i svenska

språket. Svenska för invandrare erbjuds alla men den enskildes aktivitet och

deltagande i undervisningen varierar väsentligt. Fler skulle säkert delta mer

aktivt i undervisningen om det krävdes vissa grundläggande kunskaper i svenska

språket för att få svenskt medborgarskap. Vi anser att ett krav på

dokumenterade kunskaper i svenska språket inte är att betrakta som ett hinder

utan snarare som ett gemensamt ansvar för samhället och den enskilde. Genom ett

sådant krav ökar också de enskilda individernas möjligheter i det nya

hemlandet, både på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt.

5. Ökad mångfald i arbetslivet (mom. 14)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet anser att mångfaldsplaner bör upprättas på varje arbetsplats för

att främja den blandning av åldrar och kulturer som är utvecklande för arbetet.

Eftersom en särskild utredare, som har i uppdrag att lägga fram förslag i

frågan, snart kommer att redovisa sitt uppdrag avstår vi från att reservera oss

till förmån för motion Sf12 yrkande 3. Förslaget i motion Sf12 yrkande 4 om att

möjligheten till förlängning av API skall gälla alla praktikanter och inte

enbart utomnordiska medborgare kommer vi att driva i annat sammanhang.

6. Ökad mångfald i arbetslivet (mom. 14)

Rose-Marie Frebran (kd) anför:

Kristdemokraterna vill framhålla att hela den offentliga sektorn måste arbeta

för en ökad mångfald i arbetslivet och ta sitt ansvar att fungera som

förebilder för andra.

7. Behovet av undervisning i svenska (mom. 16)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Miljöpartiet vill framhålla att det är viktigt att alla invandrare i Sverige

och inte endast de som omfattas av kommunernas flyktingmottagande i praktiken

får tillgång till svenskundervisning.

8. Utsatta bostadsområden (mom. 23)

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

För att komma till rätta med problemen i segregerade bostadsområden behövs

enligt Miljöpartiet generella åtgärder inom bostadspolitiken samt förbättring

av den övriga generella politiken. Myndigheter och institutioner bör förläggas

till dessa bostadsområden och företag bör stimuleras att etablera sig här. Det

är också viktigt med en fungerande offentlig service. Personalen i den

offentliga sektorn och beslutande församlingar bör också spegla befolkningens

sammansättning bättre. De bostadspolitiska åtgärder som enligt Miljöpartitet

måste komma till är att införa ekostadsdelar, ge de boende direkt inflytande

m.m., utöka fritidsverksamheten samt skapa ett attraktivt boende bl.a. genom

att blanda olika hustyper.

9. Introduktionsperiodens längd (mom. 28)

Ulla Hoffmann (v) anför :

Vänsterpartiet anser det viktigt att klargöra att det kan vara nödvändigt för

en nyanländ att göra vissa avbrott i introduktionsprogrammet, t.ex. om

barnafödande inträffar under det att personen följer en introduktionsplan. Med

hänvisning till vad utskottet uttalat i betänkandet väljer vi att inte

reservera oss i frågan.

10. Ny myndighet för integrationsfrågor (mom. 32)

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka

(mp), Rose-Marie Frebran (kd), Åke Sundqvist (m) och Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) anför:

Som framgår av betänkandet motsätter sig utskottet förslaget att Ombudsmannen

mot etnisk diskriminering inordnas i den nya myndigheten för

integrationsfrågor. Detta ställningstagande är visserligen bra. Vi vill dock

ytterligare understryka vikten av att ombudsmannen även fortsättningsvis har en

fristående ställning. För att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skall

kunna fullgöra sina uppgifter och upprätthålla sin trovärdighet är det

nödvändigt att hans självständighet inte på något sätt äventyras. Den enskilde

måste alltid kunna lita på att ombudsmannen som neutral och oberoende kan

bedöma händelser och anmälningar. Det kan därför aldrig bli fråga om att

inordna Diskrimineringsombudsmannen i någon myndighet. Utskottet anser i

betänkandet vidare att ombudsmannens roll bör ses över. Vi delar denna

bedömning. Vi vill dock betona att en utredning bör fokusera

Diskrimineringsombudsmannens principiella roll och ställning. Utredningen bör

vidare ta hänsyn till resultaten av den översyn av lagen mot etnisk

diskriminering som för närvarande pågår (dir. 1997:11). Vi menar dessutom att

ombudsmannaväsendets ställning generellt behöver ses över. En utredning bör

undersöka möjligheterna att lägga alla ombudsmän under riksdagen, på samma sätt

som i dag är fallet beträffande Justitieombudsmannen.

I propositionen framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för

flyktingar och vissa andra utlänningar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning

för flyktingar och vissa andra utlänningar skall införas en ny paragraf, 2 a §,

av följande lydelse.

---------------------------------------------------------------------

| Nuvarande| Föreslagen|

|lydelse |lydelse |

---------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------

| | 2 a |

| |§ |

| | En kommun får, om det finns|

| |särskilda skäl till det, bevilja|

| |introduktionsersättning till|

| |andra nyanlända invandrare än vad|

| |som föreskrivs i 2 §. |

---------------------------------------------------------------------

____________________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998.

Socialutskottets yttrande

1997/98:SoU3y

Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 9 oktober 1997 beslutat bereda bl.a.

socialutskottet tillfälle att senast den 31 oktober 1997 avge yttrande över

proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik jämte motioner i de delar som berör

utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar yttrandet till frågor som i propositionen tas upp i

avsnitt 10 Utsatta bostadsområden samt motionerna 1997/98:Sf4 (m) yrkande 10,

1997/98:Sf8 (fp) yrkande 10 och 1997/98:Sf10 (mp) yrkande 20 såvitt rör

utskottets beredningsområde.

I propositionen konstateras att Sverige i dag har ett segregerat boende vars

utveckling och nuvarande situation har uppkommit under perioder av såväl hög-

som lågkonjunktur. Därtill har det segregerade boendet fått en alltmer etnisk

dimension från 80-talet och framåt. Den generella politiken har enligt

propositionen hittills inte gett tillräckligt stöd för en utveckling som

hindrar boendesegregationen att tillta och etnifieras. En samhällelig

kraftsamling behövs för att stoppa den långvariga negativa utvecklingen.

Den generella politiken har enligt propositionen hittills inte gett

tillräckligt stöd för en utveckling som hindrar boendesegregationen att tillta

och etnifieras. En samhällelig kraftsamling behövs för att stoppa den

långvariga negativa utvecklingen. Sett i ett internationellt perspektiv kan en

fortsatt negativ utveckling också föra med sig ökade spänningar och

våldstendenser. Den otrygghet som finns bland de boende är en varningssignal

att ta på allvar.

Huvudansvaret för levnadsvillkoren i bostadsområdena åvilar kommunerna.

Verksamheter av central betydelse för utvecklingen i bostadsområdena -

samhällsplanering, vård och omsorg, skolverksamhet, bostadsförsörjning m.m. -

är huvudsakligen kommunala angelägenheter. Svenska och internationella

erfarenheter visar enligt propositionen att arbetet med att bryta en negativ

utveckling för ett bostadsområde och dess invånare måste präglas av uthållighet

och kontinuitet samt baseras på samordnade och sektorsövergripande åtgärder.

Lösningarna måste sökas lokalt och bygga på ett starkt engagemang hos de boende

om de skall ha förutsättningar att fungera långsiktigt. Detta ger kommunerna en

nyckelroll för att lokalt samordna olika aktörers insatser.

Att bryta segregationen är emellertid även ett nationellt intresse. Den

redovisade utvecklingen visar svårigheterna för kommunerna att initiera och

samordna den mängd varierande och kompletterande insatser som behövs för att få

till stånd mer omfattande och varaktiga resultat för ett bostadsområdes

utveckling.

I propositionen görs bedömningen att en fortsatt satsning på utsatta

bostadsområden bör göras under de närmaste åren. Ett mindre antal

bostadsområden bör enligt regeringen få möjlighet att vidareutveckla sitt

arbete i syfte att åstadkomma en varaktig förbättring av situationen och

därigenom kunna fungera som nationella exempel.

I budgetpropositionen för 1998 (utgiftsområde 8) framhålls att kommunerna

genom ekonomiskt stöd får möjlighet att bedriva utvecklingsarbete i syfte att

förbättra livsmiljöerna i invandrartäta och utsatta bostadsområden i framför

allt storstadsregionerna. Sedan stödet infördes budgetåret 1995/96 har åtta

storstadskommuner upprättat särskilda handlingsplaner för sammanlagt tolv

bostadsområden. Detta har hittills inneburit en mobilisering av de boende som

har engagerat sig och aktiverats i handlingsplanerna. Nya kontakter har knutits

och det sociala nätverket stärkts. Uppmärksamheten på de skillnader som finns

mellan olika bostadsområden har ökat.

För att tillföra erfarenheter från andra kommuner än storstadskommuner utsåg

regeringen våren 1997 kommunerna Eskilstuna, Landskrona, Norrköping och

Trollhättan att ingå i stödkretsen. Sammanlagt tolv kommuner skall därmed

stimuleras till insatser som även skall kunna utgöra goda exempel för andra

kommuner. Utvärderingarna sker lokalt och hösten 1997 förväntas de åtta

storstadskommunerna redovisa sina första erfarenheter. I propositionen föreslås

fortsatta anslag till utvecklingen av vissa utsatta bostadsområden. Enligt

regeringen bör insatser som bedöms vara framgångsrika övergå i ordinarie

verksamhet. Insatserna bör präglas av helhetssyn med ett ökat

arbetskraftsdeltagande som övergripande mål. Regeringen betonar slutligen

behovet av att långsiktigt och systematiskt följa utvecklingen i utsatta

bostadsområden.

I motion Sf4 (m) begärs ett tillkännagivande om åtgärder i invandrartäta

bostadsområden. Motionärerna önskar en avreglering av bostadsmarknaden samt en

samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt samt alternativ inom

skola och barnomsorg. Det krävs enligt motionärerna service, arbetsplatser och

olika arenor i dessa områden där människor kan mötas.

I motion Sf8 (fp) begärs också ett tillkännagivande. Enskilda människor måste

enligt motionärerna få större möjligheter till egen försörjning, utbildning och

eget inflytande. Kommersiell service och infrastruktur måste förbättras. De

människor det gäller måste få styra utvecklingen. Inte bara ett fåtal områden

bör få möjlighet att utvecklas. Motionären framhåller att dessa bostadsområden

är allas ansvar. De måste ges likvärdiga förutsättningar som på andra håll.

Kommunal planering har en viktig roll. Den kan förstärka såväl positiva som

negativa trender. Kommunal verksamhet och förvaltning bör placeras i dessa

områden. Det ger ökade underlag för service och kan locka företag att etablera

sig och stanna kvar.

Även i motion Sf10 (mp) framhålls att samhällets resurser till invandrartäta

områden bör öka så att en god boendemiljö uppnås. Även dessa motionärer vill

förlägga myndigheter och institutioner hit och stimulera företagsetablering. De

framhåller också vikten av en fungerande offentlig service. Personalen i den

offentliga sektorn och beslutande församlingar bör också spegla befolkningens

sammansättning bättre. Såväl generella åtgärder inom bostadspolitiken som den

övriga politiken och säråtgärder behövs.

Socialutskottet behandlade våren 1995 tillsammans med berörda delar av

budgetpropositionen ett stort antal motioner med olika aspekter på allmänna

välfärdsfrågor främst om utvecklingen i utsatta bostadsområden. Ett enigt

utskott föreslog i betänkande 1994/95:SoU15 att riksdagen skulle ge regeringen

till känna bl.a. följande:

Flera av dessa frågor kräver sektorsövergripande överväganden och åtgärder.

Även sektoriella åtgärder i ett kort perspektiv måste bottna i en övergripande

och långsiktig strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m.

Kraftfulla och målinriktade insatser måste vidtas på flera områden för att

motverka boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i samhället. Ett

led i detta arbete måste vara en förbättrad boendeplanering för att göra

boendemiljön i vid bemärkelse i bostadsområden med stora sociala problem mer

attraktiv. En viktig del i arbetet är också att hålla uppe standarden i

utbildningen. Viktigt är också ökade kontakter mellan ungdomar från dessa

områden och andra ungdomar och vuxna.

Insatser för att åstadkomma balans och tillväxt i ekonomin samt skapa arbete

är av grundläggande betydelse för barnens och ungdomarnas välfärd. För

invandrarbarn, liksom för andra barn och ungdomar, är generella insatser som

bidrar till att minska orättvisorna och skapa en mer rättvis fördelning i

samhället avgörande för att villkoren skall kunna förbättras. Det är extra

viktigt att alla inblandade parter, såväl myndigheter som organisationer och

allmänheten, mobiliseras i försöken att bryta den negativa utvecklingen när det

gäller missbruk av alkohol och andra droger samt ungdomsvåld. Det är nödvändigt

med ökade satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård, skola,

föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och ungdomarna själva för att

försöka finna nya vägar som leder till en lösning av dessa problem. Det

förebyggande arbetet bland barn och ungdomar måste ske på bred front, dvs. över

de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma hållbara lösningar för

framtiden. Sambanden mellan arbetslöshet, utslagning, våld och missbruk måste

vidare uppmärksammas mer.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 294).

Vissa insatser har redan vidtagits med anledning av riksdagsskrivelsen.

Storstadskommittén redovisar i underlagsrapporten (SOU 1997:118) Delade städer

en analys av förhållandena i storstadsregionerna under de senaste åren och ger

följande bild av segregationen där.

I stora drag skulle man kunna sammanfatta rapportens resultat i följande

slutsatser:

- Segregationen i storstäderna kan betecknas som allvarlig. Det handlar om en

sammanfallande ekonomisk, social, etnisk och demografisk segregation.

- I grunden för segregationen i storstäderna ligger i första hand en ekonomisk

och social segregation och inte en segregation på etniska grunder.

- Det finns tendenser till att segregationen i storstäderna handlar om

klasskillnader mellan dem som är etablerade på arbetsmarknaden (och därmed

också i välfärdssystemet) och en outsiderklass.

Det som mest påtagligt karakteriserar dem som bor i dessa socialt och

ekonomiskt utsatta områden är utanförskapet.

De stora skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper i samhället skapas

av den höga arbetslösheten och de allt större svårigheterna för många att

etablera sig på arbetsmarknaden. Kraftiga skillnader råder också i barnens

uppväxtvillkor beroende på om de bor i ett område med mycket låga respektive

extremt låga inkomster eller i något annat område.

Segregationen handlar enligt rapporten i första hand om klasskillnader.

Outsiderklassen utgörs av dem som inte lyckats etablera sig på

arbetsmarknaden eller har blivit utsorterade från denna. Här är framför allt

ungdomar, invandrare, ensamma mammor, långtidssjukskrivna och personer som har

sociala problem och som försörjer sig på socialbidrag överrepresenterade. Den

svenska välfärdspolitiska debatten i början av 1990-talet har i hög grad

handlat om effekter av förändringar för dem som är inne i de etablerade

välfärdssystemen. Villkoren för de delar av befolkningen som helt eller delvis

står utanför dessa har inte uppmärksammats i samma utsträckning.

De passiviserande effekter som olika fattigstöd i vissa andra länder förmodas

skapa finns dock inte i Sverige. I Sverige finns inte heller passivitet i vid

mening i de studerade områdena. Detta visar inte minst den enorma famtidstro

som barnen i de här områdena utstrålar.

Segregationen i samhället har existerat under hela den studerade perioden,

men den har blivit mer påtaglig under de senaste åren. Medan en utjämning har

skett mellan ?alla andra områden? har klyftan ökat mellan områdena med mycket

låg respektive extremt låg inkomst och ?alla andra områden?.

Segregationen i samhället är ett samhällsproblem eftersom samhället behöver

gemensamma värderingar för att hålla samman och kunna fungera. Man måste kunna

lita på varandra. Man skall inte behöva bygga stängsel och murar eller leja

säkerhetsvakter för att kunna gå till jobbet eller åka på semester. Man skall

också kunna lita på att det är genom allmänna val som man väljer folkets

representanter i kommunernas och rikets styre. Man måste också kunna lita på

att all offentlig makt utgår ifrån folket. Ett 30-procentigt valdeltagande (de

socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena är inte där ännu, men på väg) är

inte förenligt med något av det ovan nämnda. Ett 30-procentigt valdeltagande

betyder att man inte litar på varandra.

Segregation medför utanförskap och ger upphov till onda cirklar av problem som

förstärker varandra. Detta leder till att människor blir utestängda från

viktiga delar av samhällslivet. Den social isoleringen är ett stort hinder för

att kunna skapa ett bra och fungerande kontaktnät som oftast innebär

inträdesbiljett till arbetsmarknader. På det sättet kommer en stor del av dem

som står utanför sannolikt aldrig att få en vettig möjlighet att ta sig in på

arbetsmarknaden och börja ett nytt liv. Så småningom har de förstått att det

inte är någon som bryr sig om deras situation, vilket ofta leder till

ytterligare ansamling av problem. Kriminalitet och bidragsplanering kan bli

alternativa utvägar för de socialt utslagna och från det etablerade samhället

utestängda. Utanförskapet skapar olika slags fientligheter. Segregation är bas

för utanförskap och okunskap. Okunskap om sina medmänniskor som bor på andra

sidan gatan.

Det är framför allt barn som far illa till följd av segregationen.

Storstadskommittén skall avlämna sitt slutbetänkande i början av år 1998.

Socialutskottet gör följande bedömning:

Riksdagen gav våren 1995 regeringen till känna vad socialutskottet enigt

anfört i betänkande 1994/95:SoU15 bl.a. om situationen i de utsatta

bostadsområdena. Vad som sägs i propositionen om de utsatta bostadsområdena

rimmar enligt utskottet väl med tillkännagivandet och belyses av

Storstadskommittén i den nyligen avlämnade rapporten Delade städer.

Som framgår av budgetpropositionen pågår ett utvecklingsarbete. Särskilda

handlingsplaner har på flera håll upprättats, vilket medfört en mobilisering av

de boende som engagerat sig och aktiverats. Det sociala nätverket i dessa

områden har stärkts. Goda exempel på insatser tas fram.

Långsiktiga och breda insatser av flera myndigheter och organisationer bl.a.

inom social omsorg, hälso- och sjukvård, arbetsmarknad och utbildning behövs

dock enligt utskottet för att vända utvecklingen och bryta utanförskapet i

dessa områden. Samordningen av insatserna är av stor vikt. Den mycket höga

arbetslösheten i dessa områden måste minska så att möjligheterna till egen

försörjning ökar och bidragsberoendet minskar. Detta bör kunna ha effekt även

på de höga ohälsotalen i dessa områden. Barnens och ungdomarnas situation bör

särskilt uppmärksammas. Mycket talar för att det är just de som kan drabbas

hårdast. Kontakterna mellan barnen och ungdomarna i de utsatta områdena och i

andra områden måste också öka. Det är viktigt att den offentliga servicen i

dessa områden upprätthålls. Allmänheten inte bara i dessa områden måste

engageras. Ansvaret för utvecklingen i de utsatta områdena delas av alla.

Utifrån socialutskottets ansvar för frågor om social omsorg, hälso- och

sjukvård och drogpolitik kan utskottet ställa sig bakom uttalandena i

propositionen i denna del. Något tillkännagivande med anledning av motionerna

Sf4, Sf8 och Sf10 behövs inte enligt utskottet.

Stockholm den 30 oktober 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Roland Larsson (c), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig

Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),

Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s), Catherine Persson (s) och

Annika Jonsell (m).

Avvikande meningar

1. Sten Svensson , Liselotte Wågö, Birgitta Wichne och Annika Jonsell (alla m)

anför:

Vi konstaterar att regeringen vill anslå budgetmedel för att förbättra vissa

bostadsområden i ett antal kommuner. Vi vill i stället pröva andra möjligheter.

En avreglerad bostadsmarknad behöver växa fram. Nya alternativ på de boendes

egna villkor måste få friare spelrum. Samordning av bostadsbidrag med

socialpolitiken i övrigt är ett viktigt inslag för att underlätta denna

process.

Men inte ens det räcker för att klara problemen i de mest utsatta områdena;

även om bostadsområden med olika medel kan göras bättre måste också den övriga

sociala infrastrukturen fungera. Det krävs service, arbetsplatser och olika

arenor där människor kan mötas. Kommunerna måste också bejaka initiativ som tas

när det gäller att starta friskolor och alternativ barnomsorg.

Vi moderater har aktualiserat förslag att införa frizoner t.ex. i Botkyrka

för att möjliggöra mer avreglerade ekonomiska aktiviteter. Sådana frizoner

skulle kunna innebära stimulanser till kommuner eller kommundelar som är

särskilt utsatta vad gäller arbetslöshet, bidragskostnader, segregation och

därmed följande sociala problem.

Vi är medvetna om att ett inrättande av frizoner inte är problemfritt, men vi

anser att förslaget bör utredas och prövas. Detta bör enligt vår mening ges

regeringen till känna med anledning av motion Sf4 (m). Övriga motioner bör

avstyrkas.

2. Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anför:

Vi är övertygade om att det i en rad bostadsområden och stadsdelar behövs en

radikal förändring och förbättring av levnadsvillkoren. En sådan förändring

handlar dels om bättre villkor och möjligheter för de enskilda individerna

genom generella förändringar, dels genom ändringar i betingelserna i stadsdel

och bostadsområde. Tyvärr har ett sådant arbete hittills alltför mycket kretsat

kring själva boendemiljön. Enskilda människor måste också få större

möjligheter till egen försörjning, till utbildning och eget inflytande. Skolor

måste förbättras och i högre grad styras av dem som berörs. Kommersiell och

offentlig service och infrastruktur måste förbättras. Det kräver framför allt

att man låter en lokal utveckling styras av dem det gäller, de människor som

bor i områden och stadsdelar. Det måste bli ett slut på styrandet uppifrån och

projekttänkandet.

Tanken att endast ett mindre antal bostadsområden skall få möjlighet att

vidareutveckla sitt arbete för att åstadkomma en varaktig förbättring, och

därigenom fungera som nationella exempel, är fel. Självklart måste alla få

denna möjlighet, inte genom specialdestinering av projektmedel i olika potter

och med olika syften, utan genom generella möjligheter till att ta makten över

liv och vardag. Det viktigaste ställningstagandet är att storstädernas utsatta

bostadsområden och stadsdelar är hela Sveriges ansvar. De förutsättningar som

ges där måste vara likvärdiga med de förutsättningar som ges på andra håll.

Kommunal planering har en viktig roll när det gäller att skapa grogrund för

ett lokalt näringsliv. Det handlar om allt från att enkelt ändra detaljplanerna

när människor vill öppna småföretag av skilda slag i bottenplanen på

bostadshusen till att placera kommunal verksamhet och förvaltning i de utsatta

bostadsområdena. Kommunens egen planering och prioritering kan förstärka

positiva såväl som negativa trender.

Lokalisering av kommunala förvaltningar ger ett ökat underlag för service som

bank, post, restauranger och butiker och kan locka andra företag och kontor att

etablera sig och stanna kvar.

Detta bör enligt vår mening ges regeringen till känna med anledning av motion

Sf8 (fp). Övriga motioner bör avstyrkas.

3. Thomas Julin (mp) anför:

Storstadskommitténs rapport ?Delade städer? och Aftonbladets serie ?Malmö en

delad stad? visar tydligt på klyftorna mellan olika bostadsområden. Mass-

arbetslöshet, fattigdom, utanförskap, våld och kriminalitet är en verklighet i

invandrartäta områden.

Invandrarfamiljer bor ofta i storstadsområden. De är mer trångbodda och bor

oftare i hyreshus. Det bor många invandrare i s.k. segregerade bostadsområden i

de mer slitna och förfallna miljonprogrammen.

Negativt är bl.a. att risken för att de sociala kontakterna mellan svenskar

och invandrare på fritiden tenderar att bli alltför få och att svenskans

ställning som sammanhållande språk försvagas. Det får bland annat till följd

att många av de svenska familjerna som bor i dessa svenska, mångkulturella

områden och trivs med det flyttar när barnen närmar sig skolåldern. Svenskan

som talas i dessa områden är ofta bristfällig och utvecklas inte tillräckligt i

skolan.

Vi vill öka samhällets resurser till dessa områden så att en god boendemiljö

uppnås. För att höja statusen vill vi förlägga myndigheter och institutioner

hit samt stimulera företagsetablering. Det är också viktigt med en fungerande

offentlig service, och vitala delar såsom posten bör inte läggas ned i dessa

områden. Dessutom bör personalen inom den offentliga sektorn och i de

beslutande församlingarna i dessa områden spegla befolkningens sammansättning

bättre än i dag. Det är av stor vikt att man satsar på att följa upp de

hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskriminerar invandrare, både genom

information och utbildning, men även genom lagstiftning och hårdare straff.

För att komma åt problematiken med segregerade bostadsområden behövs både

generella åtgärder inom bostadspolitiken, en förbättring av den övriga

generella politiken, inklusive lagstiftningen, men också säråtgärder för att

komma till rätta med den situation som finns i dag.

Enligt min mening bör detta ges regeringen till känna med anledning av motion

Sf10 (mp). Övriga motioner bör avstyrkas.

Utbildningsutskottets yttrande

1997/98:UbU4y

Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 9 oktober 1997 berett utbildningsutskottet

tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och

mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik jämte motioner

väckta med anledning av propositionen och övriga motioner som skall behandlas i

ärendet, i de delar som berör utskottets beredningsområde.

Utbildningsutskottet behandlar i det följande motionerna 1997/98:Sf4 (m)

yrkandena 7-9, 1997/98:Sf7 (c) yrkandena 4-6, 1997/98:Sf8 (fp) yrkande 8,

1997/98:Sf10 (mp) yrkandena 6, 16, 17 och 19, 1997/98:Sf11 (kd) yrkandena 11-13

och 18, 1997/98:Sf12 yrkandena 5 och 6, 1996/97:Sf217 (s), 1996/97:Sf625 (kd)

yrkande 20 samt 1997/98:Sf622 (mp) yrkandena 6, 16, 17 och 19.

Inledning

De nu aktuella motionsyrkandena tar främst sikte på ett par avsnitt i

propositionen, där regeringen inte lägger fram några förslag till riksdagen,

utan redovisar sin bedömning i en rad frågor. Det gäller avsnitt 8 Språk och

utbildning (prop. s. 56 ff.) och avsnitt 11 Särskilda insatser för nyanlända

invandrare (prop. s. 75 ff.).

Det som regeringen underställt riksdagen för godkännande omfattar - förutom

förslag till lagändring som inte berör utskottets verksamhetsområde och förslag

om inrättande av ny myndighet för integrationspolitiken - förslag till mål och

riktlinjer för integrationspolitiken (avsnitt 5.3). Det avsnittet behandlas

inte i detta yttrande. Utskottet vill dock peka på att regeringen betonar bl.a.

svenska språkets stora betydelse som kommunikationsmedel och förbindelselänk

mellan människor. Regeringen anför (prop. s. 24):

För att kunna tillgodogöra sig sina rättigheter, fullgöra sina skyldigheter och

vara likvärdig och medansvarig i samhället behöver alla kunskaper i svenska

språket. En viktig uppgift för staten är därför att ge möjlighet för människor

som inte har svenska som modersmål att lära sig språket. Att betona det svenska

språkets betydelse står inte i konflikt med respekten för dem som har ett annat

modersmål än svenska.

I det närmast följande avsnittet av propositionen, Konsekvenser och

genomförande, konstaterar regeringen att modersmålsundervisningen, rätten till

tolkservice, svenskundervisning för invandrare (sfi) och andra åtgärder och

rättigheter som tillkommit inom ramen för den nuvarande invandrarpolitiken

ligger fast (prop. s. 25).

Utskottets yttrande är indelat i några avsnitt ämnesvis allt efter innehållet i

motionerna.

Behovet av undervisning i svenska

I motionerna 1997/98:Sf10 (mp) yrkande 16 och 1997/98:Sf622 (mp) yrkande 16

begärs ett uttalande av riksdagen om det som i motionerna anförts om

svenskundervisning för alla. Motionärerna anser att även de människor som inte

har rätt till asyl i Sverige eller har andra flyktingskäl samt deras anhöriga

skall kunna erbjudas undervisning i svenska. Enligt motion 1996/97:Sf217 (s) -

väckt under allmänna motionstiden förra året - utgör bristande svenskkunskaper

inte sällan ett grundläggande hinder i rehabiliteringen för långtidssjukskrivna

invandrare. Invandrare bör ha samma förutsättningar till rehabilitering under

sjukskrivning som andra. Stora insatser, framhålls det i motion 1996/97:Sf625

(kd), måste göras för att bibringa föräldragenerationen invandrare goda

kunskaper i svenska och om det svenska samhällets grundläggande normer och

lagar (yrk. 20).

U t s k o t t e t delar motionärernas uppfattning om behovet och

nödvändigheten av kunskaper i svenska för bl.a. de grupper av invandrare som

berörs i motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen tar

upp frågan om samhällets insatser vid introduktionen för skyddsbehövande och

vissa andra invandrare (s. 77). Insatserna skall bl.a. ge flyktingen

tillräckliga svenskkunskaper samt förutsättningar för att bli delaktig i

samhällslivet. När väl permanent uppehållstillstånd eller sådant tillfälligt

uppehållstillstånd beviljats som ger rätt till folkbokföring i Sverige, är det

kommunerna som skall svara för introduktionen i det svenska samhället.

Även nyanlända invandrares behov och stöd behandlas i propositionen (s. 75).

Regeringen framhåller att behovet av svenskkunskaper särskilt bör uppmärksammas

och att de nyinvandrade så snart som möjligt bör erbjudas sfi-undervisning

enligt skollagen. Vidare erinrar regeringen om att rätten till utbildning i

svenska för vuxna invandrare gäller alla oavsett på vilka grunder

uppehållstillståndet har givits, förutsatt att uppehållstillståndet ger rätt

till folkbokföring, och kvarstår oberoende av hur länge den invandrade har bott

i Sverige (s. 59).

I propositionens avsnitt om introduktionen för skyddsbehövande (s. 79 ff.)

erinrar regeringen om att stora delar av det som bör vara innehållet i

introduktionsverksamheten redan regleras genom lagstiftning. Jämför lagen

(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Här föreskrivs att

Invandrarverket i lämplig omfattning skall ge asylsökande sysselsättning genom

att de får tillfälle att delta i bl.a. svenskundervisning. Regeringen anser

att för vuxna bör sfi utgöra grunden i introduktionsprogrammet.

Utskottet erinrar om att varje kommun enligt skollagen (1985:1100) är

skyldig att se till att sfi erbjuds dem som är bosatta i kommunen och som

saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar

till att ge (13 kap. 3 och 6 §§).

Utskottet konstaterar att regeringen i förevarande proposition tämligen

ingående redovisar åtgärder som enligt gällande ordning skall vidtas för att

möta invandrares behov av kunskaper i svenska språket. Syftet med åtgärderna

sammanfaller med vad motionärerna åsyftar med de nu behandlade yrkandena, som

utskottet har uppfattat dem. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i

övrigt har anfört anser utskottet att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka

bifall till motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 16, 1996/97:Sf217, 1996/97:Sf625

yrkande 20 och 1997/98:Sf622 yrkande 16.

Svenskundervisningen för invandrare (sfi)

I tre motioner behandlas uppläggningen av sfi-undervisningen. Enligt motion

1997/98:Sf7 (c) bör en rad krav ställas på undervisningen, såsom anpassning

till elevernas olika behov och förkunskaper, varvning av praktik och studier

och undervisning hela dagen (yrk. 4). Liknande synpunkter framförs i motionerna

1997/98:Sf10 (mp) yrkande 19 och 1997/98:Sf622 (mp) yrkande 19, där man

framhåller vikten av anpassning av undervisningen till individernas

förutsättningar. Vidare bör man i den uppsökande verksamheten nyttja

invandrarorganisationerna och inte använda någon form av tvång, menar

motionärerna.

U s k o t t e t vill peka på att regeringen i propositionen utförligt

uppehåller sig vid sfi-undervisningens organisation och innehåll (s. 60 och

84).

I avsnittet om introduktionsprogrammen framhålls det att svenskundervisningen

bör utgöra grunden för introduktionsprogrammet. Undervisningen bör utgå från

varje individs behov och förutsättningar och utformas med hänsyn till

individens mål och till övriga moment i introduktionsprogrammet. Programmen för

vuxna bör jämte sfi bl.a. innehålla praktik i den utsträckning som är möjlig.

Beträffande de invandrare som är bosatta i kommunen är det, som utskottet i

det föregående har erinrat om, kommunens skyldighet att se till att sfi erbjuds

dem som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska språket som

utbildningen syftar till att ge.

I förordningen (1994:895) föreskrivs att undervisningen bör bedrivas

kontinuerligt under hela året med uppehåll endast för semester. Vidare skall

särskilt stöd ges till elever som har svårigheter med utbildningen. I den

särskilda förordning som finns om kursplan för svenskundervisning för

invandrare (SKOLFS 1994:28) påpekas att invandrare med mycket olika

utbildningsbakgrund kommer till sfi. Analfabeter och lågutbildade har

exempelvis andra behov av utbildning än högutbildade. Vid utformningen av

utbildningen, föreskrivs det, skall hänsyn tas till de sinsemellan mycket olika

målgrupperna.

Regeringen anför att pedagogik och undervisningsmetoder behöver utvecklas för

att kvaliteten på undervisningen i svenska som andraspråk och sfi skall höjas.

Regeringen beslutade i somras att Lärarhögskolan i Stockholm skall verka som

ett nationellt centrum för svenska som andraspråk och sfi.

Av propositionen framgår att kommunerna tyvärr i mycket liten omfattning

ägnat sig åt regelrätt uppsökande verksamhet. Detta har lett till att t.ex. en

del anhöriginvandrare inte i ett tidigt skede blivit informerade om vilka

möjligheter som finns att studera svenska eller att de först sent har insett

behovet av kunskaper i svenska. Regeringen anser att varje kommun måste

anstränga sig för att inom ramen för befintliga resurser se till att den

formella rätten till undervisning i svenska också kan utnyttjas i praktiken.

Regeringens bedömning är att undervisningsutbudet kan förbättras genom ökad

samverkan mellan kommuner.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att de frågor och problem som berörs

i de nu behandlade motionerna har uppmärksammats av regeringen.

Utbildningsutskottet utgår från att regeringen även i fortsättningen

uppmärksamt följer utvecklingen. För egen del vill utskottet tillägga att det

bör ankomma på kommunerna att själva finna lämpliga former för arbetet med den

uppsökande verksamheten. Utskottet avvisar tanken på en central reglering av

denna.

Med hänvisning till vad utbildningsutskottet här har anfört bör

socialförsäkringsutskottet föreslå riksdagen att avslå motionerna 1997/98:Sf7

yrkande 4, 1997/98:Sf10 yrkande 19 och 1997/98:Sf622 yrkande 19.

I motion 1997/98:Sf11 (kd) föreslås att kommunerna skall erbjuda sfi-

undervisning inom två månader från bosättningsdatumet. Vidare bör enligt

motionärerna undervisningen kunna köpas in från studieförbund och

organisationer (yrk. 11).

U t s k o t t e t konstaterar att regeringen tar upp frågan om väntetiden

för sfi. Invandrarpolitiska kommittén har föreslagit att utbildning alltid

skall erbjudas inom en månad. Regeringen menar att det naturligtvis är bra att

undervisningen kommer i gång så snart som möjligt, men anser att kommitténs

förslag kolliderar med kravet på att få väl sammansatta grupper och kompetenta

lärare. I viss utsträckning, heter det i propositionen, kan dessa problem lösas

med interkommunalt samarbete. I övrigt förordar regeringen flexibilitet och

hänsyn till den enskilda individens situation. Med hänvisning härtill och mot

bakgrund av att väntetiden är kortare än en månad i hälften av landets kommuner

finner regeringen inga skäl att föreslå en ändring av den nuvarande ordningen

som innebär att väntetiden inte får överskrida tre månader. Utskottet delar

regeringens uppfattning och anser inte att riksdagen skall uttala sig för en

ändring.

När det sedan gäller möjligheterna för kommunerna att upphandla sfi från

studieförbund m.fl. hänvisar utskottet till 13 kap. 9 § skollagen, där det

anges att kommuner får uppdra åt andra att anordna sfi. Något uttalande av

riksdagen i frågan är alltså inte påkallat. Det kan tilläggas att i 8 % av

kommunerna organiseras sfi-verksamheten enligt en modell med både kommunal och

annan anordnare. De övriga anordnare som i dessa fall förekommer är

folkhögskola, AmuGruppen, studieförbund eller annan privat anordnare. Enbart

annan anordnare förekommer i 6 % av kommunerna, och här är studieförbund den

vanligaste anordnaren (Vem älskar sfi? Utvärdering av svenskundervisningen för

invandrare - en utbildning mellan två stolar, Skolverkets rapport nr 131, april

1997).

Socialförsäkringsutskottet föreslås avstyrka motion 1997/98:Sf11 yrkande 11.

Enligt motion 1997/98:Sf11 (kd) yrkande 18 måste det klart framgå att godkänt

betyg i sfi innebär att den nyutexaminerade verkligen har de kunskaper som

krävs för att slussas vidare till arbetsmarknaden.

U t s k o t t e t vill fästa uppmärksamheten på att frågan om bedömning och

betyg regleras tämligen utförligt i förordningen (SFS 1994:895) om

svenskundervisning för invandrare. Där föreskrivs bl.a. att läraren vid

betygsättningen skall utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper

i förhållande till kraven i kursplanen. Vidare skall läraren som stöd använda

de betygskriterier som har fastställts för kursen av Statens skolverk. Betygs-

kriterierna skall precisera vilka kunskaper enligt kursplanen som fordras för

betyget Godkänd.

I den åberopade rapporten om sfi från Skolverket behandlas frågan om

bedömning av språkfärdighet och studieresultat. När verket genomförde sin

utvärdering fanns inget nationellt prov i sfi till stöd för lärarnas bedömning

av elevernas färdigheter. Problemet med avsaknad av bedömningsinstrument är

emellertid avhjälpt sedan ett nationellt prov i sfi började användas från

hösten 1996. Utvärderingen visar emellertid att den bedömning som görs i dag

inte alltid är så tillförlitlig som man måste kräva. Mycket tyder på att elever

med varierande grader av språkbehärskning bedöms som godkända, vilket

naturligtvis, heter det i rapporten, bidragit till den misstro som avnämare kan

visa mot verksamheten. Utvärderarna anser därför att det är av stor vikt att

följa hur kommunerna och utbildningsanordnarna använder det nationella provet

för sfi. Provet ger även förutsättningar för en kontinuerlig uppföljning och

utvärdering av verksamheten.

Regeringen anser att arbetsförmedlingen skall utgå från att godkänt betyg i

sfi är tillräckligt för att en person skall kunna ta del av arbetsförmedlingens

insatser och åtgärder (prop. s. 92). Regeringen gör sin bedömning mot bakgrund

av erfarenheter som visar att arbetsförmedlingen i sina utredningar inte i

tillräcklig grad har tagit hänsyn till den information som redan finns om

individens bakgrund samt att man inte alltid godtar att en sökande har

tillräckliga kunskaper i svenska trots godkänd sfi-utbildning. Regeringen anser

att det inte bör råda något tvivel om legitimiteten i betygssystemet för sfi.

Utskottet delar regeringens uppfattning och vill för egen del betona vikten

av att de nationella proven används bl.a. för att möjliggöra en kontinuerlig

och angelägen uppföljning och utvärdering.

Socialförsäkringsutskottet bör kunna utgå från att regeringen och berörda

myndigheter noga följer utvecklingen av sfi-verksamheten i nu berört avseende.

Med hänvisning härtill och till vad utbildningsutskottet har anfört i frågan

bör socialförsäkringsutskottet avstyrka yrkande 18 i motion 1997/98:Sf11.

Skolans betydelse för integrationen allmänt

I motion 1997/98:Sf4 (m) krävs ett större utrymme än hittills för individers

olika förutsättningar, behov och önskemål. Motionärerna hävdar att fristående

skolor med etnisk profil har bidragit till bättre studieresultat och att

skolväsendet mår väl av olika skolor och varierande pedagogik. Riksdagen bör,

föreslås det, som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

betydelsen av fristående skolor (yrk. 8). Folkpartiet anser i sin partimotion

1997/98:Sf8 att minoritetsgrupper som så önskar bör kunna bygga upp egna

institutioner, t.ex. skolor. Att tillsammans verka för att den egna kulturen

och det egna språket lever vidare ger självförtroende och främjar inte-

grationen, anför motionärerna (yrk. 8).

U t s k o t t e t vill med anledning av motionerna anföra följande.

Regeringen konstaterar att det förutom modersmålsundervisning som anordnas i

det allmänna skolväsendet finns fristående skolor med inriktning på annat språk

än svenska (prop. s. 62). De flesta av dessa skolor har en finsk eller

arabisk/muslimsk inriktning, men det finns även skolor med engelsk, estnisk,

fransk, hebreisk och tysk inriktning. Regeringen anser att det är viktigt att

följa barns och ungdomars identitetsutveckling och hur tvåspråkighet utvecklas,

bl.a. vad gäller hur elever väljer bland de alternativ som numera finns och vad

som avgör deras val samt vad de fristående skolorna betyder för barnens

modersmålsutveckling.

Genom beslut den 29 augusti 1996 uppdrog regeringen åt Skolverket att göra en

kartläggning av fristående skolor med inriktning mot en avgränsad grupp inom

det svenska samhället, att analysera de problem som kan vara förknippade med en

sådan inriktning samt att föreslå åtgärder som syftar till att minska de

eventuellt segregerande effekterna och underlätta integrationen i det svenska

samhället. Skolverket har som svar på regeringens uppdrag överlämnat rapporten

Barn mellan arv och framtid, daterad den 29 september 1997 (dnr 97:810).

Undersökningen har genomförts i huvudsak med hjälp av intervjuer på ett antal

muslimska, kristna, sverigefinska, judiska och estniska skolor. Den har inte

kunnat identifiera, heter det i rapporten, en så tydlig problembild att det

skulle krävas någon omedelbar förändring av det regelverk som i dag styr

skolan. De bestämmelser som reglerar kommunernas rätt till insyn i fristående

skolor, och Skolverkets uppföljnings-, utvärderings- och tillsynsansvar, bör

vara tillräckliga även framgent - om de brukas med förstånd och utifrån ett

genomtänkt förhållningssätt, anser Skolverket.

Mot bakgrund av vad som i nu berört hänseende anförs i motion 1997/98:Sf8

vill utskottet peka på att regeringen ägnar ett särskilt avsnitt av

propositionen åt ämnet kultur och religion. Regeringen framhåller hur

invandrarnas egna kulturella aktiviteter utövade på andra språk eller på etnisk

grund manifesterar den etniska och kulturella mångfalden i landet. Regeringen

erinrar också om att den i den kulturpolitiska propositionen som behandlades av

riksdagen för ett år sedan (prop. 1996/97:3, bet. KrU1, rskr. 129-132) framhöll

att en viktig förutsättning för ökad tolerans och förståelse för de människor

som bosatt sig i Sverige och deras respektive kulturarv är dels att det finns

kunskap om mångfalden och variationen inom landet, dels att människor har

trygghet och förankring i en egen kulturell identitet.

Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, att inget av de båda nu

behandlade motionsyrkandena bör föranleda något uttalande av riksdagen.

Socialförsäkringsutskottet föreslås därför avstyrka bifall till dem.

I motion 1997/98:Sf4 (m) yrkande 9 föreslås att riksdagen skall uttala sig om

invandrarföräldrarnas betydelse för skolarbetet. Den kommunala skolan, anför

motionärerna, måste ytterligare utveckla metoder för att involvera

invandrarföräldrar i skolans arbete.

U t s k o t t e t delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att

skolan utnyttjar den resurs som invandrarbarnens föräldrar utgör. Det bör inte

råda några delade meningar om att alla som är verksamma i skolan har mycket att

lära genom fördjupade kontakter och samarbete med invandrarföräldrar. Det bör

dock ankomma på de ansvariga i kommunen och på skolledningen att avgöra hur

dessa föräldrar skall ta del av arbetet i skolan. Något uttalande av riksdagen

härom eller någon nationell styrning av ifrågavarande verksamhet bör

socialförsäkringsutskottet enligt utbildningsutskottets uppfattning inte

medverka till. Yrkandet bör avstyrkas.

Enligt motionerna 1997/98:Sf10 (mp) yrkande 6 och 1997/98:Sf622 (mp) yrkande 6

har kanske skolan den viktigaste funktionen när det gäller att skapa ett

mångkulturellt samhälle med tolerans och trygga människor. Ett sätt att

förebygga rasism och främlingsfientlighet inom skolan är att läroplansarbetet

genomsyras av ett interkulturellt synsätt. Det bör beredas plats för temadagar

och besök utifrån. Hemspråkslärarnas status bör kunna höjas och möjligheterna

att välja språk bör bli större, anser motionärerna.

U t s k o t t e t har vid flera tillfällen utförligt behandlat frågan om att

motverka rasism och främlingsfientlighet i skolan. Vid behandlingen hösten 1993

av den dåvarande regeringens förslag till ny läroplan för grundskolan gjorde

riksdagen på utskottets förslag ett uttalande om åtgärder mot

främlingsfientlighet och rasism. Ett enigt utskott begärde bl.a. att regeringen

vid den slutliga utformningen av läroplanen skulle beakta vad utskottet

framhävt om skolans förpliktelser för att motverka främlingsfientlighet och

rasism (bet. 1993/94:UbU1 s. 31 f., rskr. 82). I den sedermera fastställda

läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) ägnas särskilda avsnitt

åt ämnen som grundläggande värden samt förståelse och medmänsklighet. Det heter

bl.a.:

Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion

och aktiva insatser.

Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över

nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse

de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och

delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig

att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras

villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både

har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som

arbetar där.

I proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor har regeringen

lagt fram förslag om sådan ändring i skollagen (1985:1100) att det uttryckligen

föreskrivs att den som verkar inom skolan aktivt skall motverka alla former av

kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.

Utbildningsutskottets behandling av propositionen, som pågår för närvarande,

avses bli redovisad i betänkandet 1997/98:UbU5.

Utskottet vill i det här sammanhanget nämna att Skolkommittén i sitt

delbetänkande Krock eller möte. Om den mångkulturella skolan (SOU 1996:143)

utförligt diskuterar möjligheter och problem i den mångkulturella skolan samt

vilka förändringar som kan gynna den pedagogiska utvecklingen.

Utskottet anser att syftet med de båda förevarande yrkandena i huvudsak är

tillgodosett med vad utskottet har redovisat, varför socialförsäkringsutskottet

bör avstyrka dem.

Det är enligt motion 1997/98:Sf11 (kd) alltför vanligt att elever mobbas på

grund av sin etniska bakgrund. I motionen krävs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tryggare förskola och

skola (yrk. 13). Motionärerna kan inte erbjuda någon patentlösning, men

understryker vikten av att skolundervisningen tidigt inkluderar moral- och

etikaspekter.

U t s k o t t e t hänvisar till vad utskottet i det närmast föregående

anförde om föreskrifterna i Lpo 94 samt den pågående behandlingen av förslag om

ändring i skollagen såvitt avser införande av bestämmelse för att motverka alla

former av kränkande behandling.

I förevarande sammanhang vill utskottet peka på att nämnda proposition

1997/98:6 innefattar förslag om sådan reform av förskoleverksamheten att den

sexårsverksamhet som bedrivs inom ramen för förskolan, enligt 15 §

socialtjänstlagen, skall bilda en egen skolform inom det offentliga

skolväsendet. Denna skolform skall benämnas förskoleklass. Regeringen föreslår

att bestämmelserna om förskoleklass skall finnas i skollagen. Som redan

framgått kommer utskottets ställningstagande till förslagen i den propositionen

att redovisas i betänkande 1997/98:UbU5. En särskild kommittté, Barnomsorg och

skola-kommittén, har i sitt delbetänkande Växa i lärande lagt fram ett förslag

till läroplan för barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21). Vad som i läroplanen för

det obligatoriska skolväsendet föreskrivs om t.ex. grundläggande värden,

förståelse och medmänsklighet återfinns i den av kommittén föreslagna

?gemensamma? läroplanen.

Mot bakgrund av pågående förändringar när det gäller integration av förskola

och skola samt med hänvisning till vad utskottet anfört om förslag från

regeringen som för närvarande är föremål för riksdagens behandling föreslår

utskottet att socialförsäkringsutskottet skall avstyrka förevarande

motionsyrkande.

Frågan om invandrares möjlighet till högre utbildning tas upp i motion

1997/98:Sf7 (c) yrkande 6. Motionärerna konstaterar att den högre utbildningen

är stängd för de invandrare som talar ett eller flera av världsspråken men inte

engelska. Det föreslås i motionen att man skall öppna möjlighet för dem som

vill att komplettera högre utbildning, om de kan t.ex. franska, spanska eller

italienska.

U t s k o t t e t erinrar om att regler för tillträde till grundläggande

högskoleutbildning återfinns i 8 kap. 3 och 4 §§ högskoleförordningen (SFS

1993:100). För den som har utländsk utbildning gäller närmare föreskrifter av

Högskoleverket om grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22). Här

föreskrivs krav på kunskaper i engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt

program i gymnasieskolan. Enligt bestämmelserna i högskoleförordningen får

högskola besluta om dispens från något eller några av behörighetsvillkoren. Det

skall härvid beaktas om den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig

utbildningen utan att uppfylla behörighetsvillkoren (8 kap. 3 §).

Med hänvisning till gällande bestämmelser om tillträde till grundläggande

högskoleutbildning och då utskottet inte är berett att förorda någon ändring i

dessa, föreslår utskottet att socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till

yrkandet.

Modersmålsundervisningen

Hemspråk för vissa elever, anför motionärerna i motion 1997/98:Sf4 (m), kan

vara viktigt som ?inskolningsspråk? och bör därför i introduktionsskedet kunna

anordnas av skolan. Motionärerna anser att hemspråksundervisning i större

utsträckning bör vara de enskilda föräldrarnas ansvar och ske utanför skoltid

(yrk. 7).

U t s k o t t e t vill först erinra om att regeringen, efter det att den

informerat riksdagen om sin avsikt, har ersatt benämningen ?hemspråk? med

benämningen ?modersmål? (prop. 1996/97:110, bet. UbU12). I propositionen

beskrev regeringen utförligt läget beträffande undervisningen i

hemspråk/modersmål. Det finns brister och råder förhållanden i verksamheten som

gör att ifrågavarande undervisning skiljer sig från annan språkundervisning i

skolan. Bland annat framgick det att det kan ligga problem i att förlägga

undervisningen efter den ordinarie skoldagen och/eller till sen

eftermiddagstid.

Modersmålsundervisningen finns nu reglerad i 2 kap. grundskoleförordningen

(SFS 1994:1194, ändr. SFS 1997:599) och i 5 kap. gymnasieförordningen (SFS

1992:394, ändr. SFS 1997: 605).

Skolkommittén behandlar i sitt slutbetänkande - som helt nyligen har

överlämnats till regeringen - bl.a. modersmålsundervisningen (SOU 1997:121).

Kommittén menar att modersmålet, för den som har ett annat modersmål än

svenska, bör få en helt ny ställning och jämställas med svenska som modersmål.

Undervisningen bör integreras i den vanliga undervisningen och hanteras på

samma sätt som all annan undervisning (s. 316).

Utskottet anser att riksdagen bör avslå yrkande 7 i motion 1997/98:Sf4 med

hänvisning till den fortsatta hanteringen inom Regeringskansliet av

Skolkommitténs förslag.

I motion 1997/98:Sf7 (c) föreslås att riksdagen skall uttala sig för en ordning

med check för modersmålsundervisning. En ?modersmålscheck? bör kunna lösas in

hos godkänd utbildningsanordnare, t.ex. studieförbund och

invandrarorganisationer. Det bör ställas krav på kvalitet och behöriga lärare.

U t s k o t t e t avstyrkte ett liknande yrkande under förra riksmötet med

hänvisning till vad Invandrarpolitiska kommittén (SOU 1996:55) hade anfört om

undervisning i modersmålet (hemspråk) och möjlighet att i vissa fall lösa in

ett ekonomiskt bidrag hos godkänd utbildningsanordnare (bet. 1996/97:UbU6 s.

25). Regeringen har inte fört idén vidare i den nu behandlade propositionen.

Utskottet, som hänvisar till vad i det föregående har sagts om Skolkommitténs

förslag när det gäller modersmålsundervisningens organisation och den beredning

av frågan inom Regeringskansliet som förväntas, föreslår att

socialförsäkringsutskottet skall avstyrka bifall till yrkandet.

Vänsterpartiet begär i sin partimotion 1997/98:Sf12 att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om Skolverkets

tillsyn över att kommunerna vid fördelning av statsbidragen behandlar

modersmålsundervisningen i andra språk än svenska samt svenska som andraspråk

på ett med övriga ämnen likvärdigt sätt (yrk. 5).

U t s k o t t e t utgår från att motionärerna åsyftar statens allmänna

bidrag till kommuner och landsting.

Skolverket skall enligt sin instruktion verka för att de mål och riktlinjer

förverkligas som riksdagen och regeringen har fastställt för verkets ansvars-

område. Skolverket har tillsyn över det offentliga skolväsendet. Utskottet vill

inte förorda att - som utskottet har uppfattat yrkandet - det i Skolverkets

tillsyn skall ingå att granska och bestämma hur kommunens resurser nyttjas.

Yrkandet bör avslås av riksdagen.

I ett antal motioner yrkas om rätt till modersmålsundervisning. Enligt motion

1997/98:Sf12 (v) bör modersmålsstödet i förskolan vara ?lagreglerat på samma

vis som inom grundskolan? (yrk. 6). Ett likartat yrkande framförs i motion

1997/98:Sf11 (kd) yrkande 12, där motionärerna kräver att det måste klart

uttryckas att det är en rättighet för barn med utländsk bakgrund och en

skyldighet för kommunerna att erbjuda modersmålsundervisning. Motionärerna

finner det rimligt att modersmålsstödet lagregleras även i förskoleklass. I

motionerna 1997/98:Sf10 (mp) och 1997/98:Sf622 (mp) slutligen framförs kravet

att hemspråk skall vara en rättighet för alla som vill lära sig föräldrarnas

modersmål (yrk. 17 i båda motionerna).

U t s k o t t e t, som i det föregående har haft anledning att peka på att

modersmålsundervisningen är reglerad i både grundskoleförordningen och i

gymnasieförordningen, vill i det här sammanhanget erinra om att det föreskrivs

att elev skall få modersmålsundervisning om en eller båda av elevens

vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör

dagligt umgängesspråk för eleven. Det förutsätts att eleven önskar få sådan

undervisning och att han/hon, beträffande grundskolan, har grundläggande

kunskaper i språket respektive, beträffande gymnasieskolan, har goda kunskaper

i modersmålet (2 kap. 9 § grundskoleförordningen respektive 5 kap. 9 §

gymnasieförordningen). Ifrågavarande verksamhet är alltså reglerad i

förordning. Såvitt utskottet kan se är syftet med motionärernas önskemål

beträffande reglering av modersmålsundervisning i ungdomsskolan tillgodosett

genom gällande bestämmelser.

Som också har framgått i det föregående behandlas för närvarande i riksdagen

förslag från regeringen att låta den nuvarande sexårsverksamheten inom

förskolan bilda en egen skolform. Det skall vara obligatoriskt för kommunerna

att anordna förskoleklass, men frivilligt för barnen att delta i verksamheten.

Utskottet utgår från att regeringen, vid riksdagens bifall till nu aktuella

förslag om förskolan, kommer att överväga huruvida föreskrifter motsvarande dem

som i dag gäller grundskolan beträffande t.ex. modersmålsundervisningen skall

meddelas för skolformen förskoleklass.

Socialförsäkringsutskottet föreslås avstyrka motionerna 1997/98:Sf10 yrkande

17, 1997/98:Sf11 yrkande 12, 1997/98:Sf12 yrkande 6 och 1997/98: Sf622 yrkande

17.

Stockholm den 30 oktober 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Beatrice Ask

I beslutet har deltagit: Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Ingegerd

Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c),

Torgny Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig

(v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude

(mp), Nalin Baksi (s), Nils-Erik Söderqvist (s), Ola Ström (fp) och Tuve

Skånberg (kd).

Avvikande meningar

1. Tuve Skånberg (kd) anför:

Behovet av undervisning i svenska

Jag anser att socialförsäkringsutskottet när det gäller frågan om

svenskundervisning för alla skall ställa sig bakom förslaget i motion

1996/97:Sf625 yrkande 20 om ett uttalande av riksdagen om insatser för att ge

föräldragenerationen av invandrare goda kunskaper i svenska. Detta är

nödvändigt, om det skall lyckas att integrera invandrargrupperna enligt den

målsättning som gäller, nämligen jämlikhet, valfrihet och samverkan. De övriga

i det här sammanhanget aktuella motionerna 1997/98:Sf10 yrkande16,

1996/97:Sf217 och 1997/98:Sf622 yrkande 16 bör avstyrkas.

Sfi-undervisningen

Riksdagen bör bifalla kravet från Kristdemokraterna att kommunerna skall

erbjuda svenskundervisning inom två månader från bosättningsdatum. Efter- som

tillströmningen av elever i sfi-undervisningen kan variera kraftigt över tiden,

anser jag det inte nödvändigt att kommunen alltid själv skall tillhandahålla

undervisningsplatserna. Undervisningen skall alltså kunna köpas in från

studieförbund och andra organisationer. Med det anförda föreslår jag att

socialförsäkringsutskottet skall tillstyrka motion 1997/98:Sf11 yrkande 11.

Vidare vill jag förorda att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i samma motion yrkande 18 anförts om godkänt betyg i sfi. Det

förhåller sig utan tvekan så att det krävs en rejäl kvalitetshöjning på sfi-

undervisningen, om arbetsförmedlingen skall kunna utgå från att godkänt betyg i

sfi räcker för deltagande i dess insatser.

Skolans betydelse för integrationen allmänt

Socialförsäkringsutskottet bör enligt min uppfattning tillstyrka yrkande 13 i

motion 1996/97:Sf11 med förslag om ett uttalande av riksdagen om en tryggare

förskola. Det kan inte tolereras att elever mobbas på grund av sin etniska

bakgrund, vilket är alltför vanligt. Jag instämmer i vad motionärerna anför om

att undervisningen på ett tidigt stadium bör inkludera moral- och etik-

aspekter.

Modersmålsundervisningen

Jag anser beträffande rätt till modersmålsundervisning, i likhet med vad som

föreslås i motion 1997/98:Sf11 yrkande 12, att det av centralt meddelade

bestämmelser klart skall framgå att det är en rättighet för barn med utländsk

bakgrund att erhålla och en skyldighet för kommunerna att erbjuda

modersmålsundervisning. Denna reglering bör avse såväl grundskolan som den nya

skolformen förskoleklass. Vad jag här har anfört bör riksdagen med bifall till

nämnda yrkande och med anledning av motionerna 1997/98:Sf10 yrkande17,

1997/98:Sf12 yrkande 6 och 1997/98:Sf622 yrkande 17 som sin mening ge

regeringen till känna.

2. Andreas Carlgren (c) anför:

Sfi-undervisningen

Riksdagen bör med bifall till yrkande 4 i motion 1997/98:Sf7 och med anledning

av motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 19 och 1997/98:Sf622 yrkande 19 uttala sig

för att det bör ställas en rad krav på sfi-undervisningens uppläggning, i

enlighet med vad som förordas i den förstnämnda motionen. Undervisningen bör

vara fordrande och det bör finnas tydliga tidsgränser. Eleverna bör

nivågrupperas, undervisningen bör varvas med praktik och kunna pågå hela dagen.

Vidare bör i möjligaste mån barnomsorg och undervisning samlokaliseras.

Skolans betydelse för integrationen allmänt

Jag delar motionärernas uppfattning i motion 1997/98:Sf7 att det mer reguljärt

borde kunna öppnas en möjlighet för invandrare med kunskaper i något annat av

världsspråken än engelska att komplettera högre utbildning.

Socialförsäkringsutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till yrkande 6

i motionen som sin mening ge regeringen detta till känna. Det generella kravet

på kunskaper i engelska bör inte luckras upp, men det är olyckligt att

invandrare med en kvalificerad utländsk utbildning på grund av rigorösa krav på

engelska hindras från kompletterande högskolestudier i vissa ämnen.

3. Gunnar Goude (mp) anför:

Sfi-undervisningen

Beträffande uppläggningen av sfi-undervisningen anser jag att riksdagen med

bifall till motionerna 1997/98:Sf10 yrkande 19 och 1997/98:Sf622 yrkande 19

samt med anledning av motion 1997/98:Sf7 yrkande 4 som sin mening bör ge

regeringen till känna vad i de båda förstnämnda motionerna anförts om sfi-

undervisningen. I ökad grad bör man anpassa undervisningen till varje individs

förutsättningar. Den uppsökande verksamheten är viktig, och det är naturligt

att man i den utnyttjar invandrarorganisationerna. Det föreslagna uttalandet av

riksdagen bör även innefatta en begäran att regeringen vidtar åtgärder för att

förbättra kvaliteten i hemspråkslärarnas utbildning.

Skolans betydelse för integrationen allmänt

Socialförsäkringsutskottet bör, anser jag, tillstyrka motionerna 1997/98:Sf10

yrkande 6 och 1997/98:Sf622 yrkande 6 beträffande åtgärder i skolan för att

förebygga rasism och främlingsfientlighet. Det är inte bara läroplansarbetet

som bör genomsyras av ett interkulturellt synsätt, det gäller lika mycket

läromedlen. Jag vill även peka på andra åtgärder som föreslås i motionerna,

t.ex. temadagar och besök utifrån i skolan. Vidare bör hemspråkslärarnas

anställning vara densamma som för andra språklärare.

4. Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)

anför:

Skolans betydelse för integrationen allmänt

Socialförsäkringsutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion

1997/98:Sf4 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna vad i den

förstnämnda motionen anförts om betydelsen av fristående skolor. Vi anser att

skolan bättre än hittills måste ge utrymme för individers olika

förutsättningar, behov och önskemål, och vi anser att elevers och föräldrars

rätt att välja skola har pedagogisk betydelse. Skolväsendet mår väl av att det

finns olika skolor med varierande pedagogik.

Vi föreslår att socialförsäkringsutskottet skall tillstyrka även yrkande 9 i

motion 1997/98:Sf4 med förslag om ett uttalande av riksdagen om betydelsen av

att invandrarföräldrarna medverkar i skolans arbete. De bör ges bättre

information om den svenska skolans arbetssätt och om de värderingar som präglar

skolans verksamhet.

Modersmålsundervisningen

Vi ansluter oss till uppfattningen i motion 1997/98:Sf4 yrkande 7 att

modersmålsundervisningen i större utsträckning bör vara de enskilda

föräldrarnas ansvar och att den bör ske utanför skoltid.

Socialförsäkringsutskottet bör med hänvisning härtill tillstyrka yrkandet.

5. Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Ola Ström (fp) och Tuve Skånberg (kd) anför:

Skolans betydelse för integrationen allmänt

Socialförsäkringsutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion

1997/98:Sf8 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna vad i den

förstnämnda motionen anförts om skolans roll för integrationen. Det är särskilt

viktigt att minoritetsgrupper ges möjligheter att tillsammans verka för att den

egna kulturen och det egna språket lever vidare och blomstrar. Det kan ske

genom att man bygger upp egna institutioner, t.ex. skolor. Vi vill liksom

motionärerna peka på vad de estniska skolorna betytt för sverigeesterna.

Modersmålsundervisningen

Vi föreslår att riksdagen skall uttala sig för en ordning med check för

modersmålsundervisning såsom den skisseras i motion 1997/98:Sf7 yrkande 5. Det

är självklart att kommunen vid anlitandet av t.ex. studieförbund eller annan

organisation som utbildningsanordnare skall ha högt ställda krav på den

undervisning som ges. Med hänvisning till vad vi anfört bör

socialförsäkringsutskottet tillstyrka motionsyrkandet.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1997/98:AU4y

Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 9 oktober berett åtta av riksdagens utskott,

däribland arbetsmarknadsutskottet, tillfälle att yttra sig över proposition

1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik, över de motioner som väckts med anledning av propositionen

och över övriga motioner som skall behandlas i ärendet, i de delar som berör

respektive utskotts beredningsområde.

Arbetsmarknadsutskottet kommer i detta yttrande att huvudsakligen uppehålla

sig vid några mer allmänna frågeställningar kring de delar av integrations- och

invandrarpolitiken som har beröring med utskottets beredningsområde. Utskottet

avstår däremot från att ta ställning till de enskilda, konkreta förslagen i

propositionen och motionerna i socialförsäkringsutskottets ärende.

Utskottet kan först konstatera att frågor som berör invandrare kommer upp i

flertalet av arbetsmarknadsutskottets politikområden. Det gäller givetvis

arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken men även arbetsrätten, jämställdheten i

arbetslivet och den statliga personalpolitiken har under senare år inrymt

frågeställningar med anknytning till invandrare. Numera finns även i

regionalpolitiken förslag och synpunkter med sådan anknytning. Som exempel kan

nämnas att en av de motioner som väckts under årets allmänna motionstid tar

situationen i storstadsområdena som en utgångspunkt för ett nytt

regionalpolitiskt synsätt på storstadsregionerna. Man menar att särskilda

insatser behövs för att vända segregationens negativa effekter.

I den förestående budgetbehandlingen kommer arbetsmarknadsutskottet att

behandla såväl konkreta förslag som mera allmänna frågor i ämnet. Det kan för

övrigt nämnas att utskottet under senare år brukat ha ett särskilt avsnitt om

invandrarna och arbetsmarknaden i sitt arbetsmarknadspolitiska betänkande med

anledning av budgetpropositionen.

Den generella politikens utformning

Arbetsmarknadsutskottet anser liksom regeringen att den generella politiken

måste utgå från och spegla den etniska och kulturella mångfald som finns i

samhället. Att även en generell politik kan rymma åtgärder för individer och

grupper med särskilda behov är en given utgångspunkt. Sådana behov kan, som

sägs i propositionen, ha sin grund i att en person inte har svenska som

modersmål eller saknar svensk utbildningsbakgrund. Här är det alltså behovet i

sig, inte invandrarskapet, som motiverar åtgärderna. Utskottet delar

regeringens uppfattning att framtida åtgärder bör få rikta sig till en grupp

bara när detta är befogat, dvs. när invandrarskapet är en mer relevant

utgångspunkt för åtgärder än andra förhållanden. Utskottet delar också

uppfattningen att sådana specifikt riktade insatser bör begränsas till det som

kan behövas under den första tiden i Sverige. På arbetsmarknaden är det dock

tydligt att invandrare i många fall måste få del av särskilda insatser även

under en ganska lång tid därefter. Lagstiftningen bygger för övrigt på att man

skall kunna tillåta att tillhörighet till en etnisk minoritet är ett särskilt

skäl för att fatta ett beslut av visst innehåll (2 kap. 15 § regeringsformen).

Däremot saknas i regeringsformen en regel om positiv särbehandling på grund av

etnisk tillhörighet av motsvarande slag som vid missgynnande på grund av kön (2

kap. 16 §). Den senare regeln innebär att särbehandling på grund av kön

(kvotering) kan tillåtas om det är ett led i strävanden att främja jämställdhet

mellan kvinnor och män.

Att det saknas en konstitutionell direkt grund för positiv särbehandling på

grund av tillhörighet till etnisk minoritet, t.ex. att en mindre meriterad

invandrare kan ges företräde vid en rekrytering, behöver dock inte betyda att

detta inte skulle kunna godtas rättsligt. Utskottet vill med det anförda enbart

peka på skillnaden i lagstiftningen i detta avseende mellan de övergripande

samhällsintressena jämställdhet mellan könen och etnisk mångfald.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till regeringens förslag i fråga om de

integrationspolitiska målen om lika rättigheter och möjligheter för alla

oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap grundad på

samhällets mångfald och en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig

respekt och tolerans och med delaktighet och medansvar för alla. Utskottet

delar också uppfattningen att staten inte bör fastställa målen för den enskilda

individens integration. I slutändan är det bara individen själv som kan

bestämma vilket förhållningssätt han eller hon skall ha till det nya samhället.

Vad staten kan göra är i stället, som sägs i propositionen, att sätta upp mål

för vad som bör uppnås t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken och sedan stödja den

individuella integrationsprocessen. Utskottet vill framhålla att politikens

innehåll också i sig kan påverka individens förhållningssätt. Så kan t.ex. en

väl utformad och fungerande arbetsmarknadspolitik eller diskriminerings-

lagstiftning säkert bidra positivt till den enskildes önskan att bli delaktig i

samhällsutvecklingen på motsvarande sätt som brister i politiken kan bidra till

en känsla av utanförskap och svag motivation att ingå i den större helheten.

För utskottet står det utom allt tvivel att kunskaper i svenska språket har

avgörande betydelse för en framgångsrik integrationspolitik. Utskottet delar

propositionens uppfattning att det inte kommer i konflikt med respekten för dem

som har ett annat modersmål än svenska att betona det svenska språkets

betydelse. Som framhålls i propositionen har arbetslösheten och

boendesegregationen kraftigt begränsat möjligheterna att använda förvärvade

svenskkunskaper i en svenskspråkig miljö. Något som oroar i detta sammanhang är

om den enskilde till följd av problemen att komma in på arbetsmarknaden och i

det svenska samhällslivet i övrigt har svårt att se nyttan med

språkkunskaperna, vilket knappast befrämjar inhämtandet av kunskaper. En sak

att uppmärksamma i sammanhanget är att TV och radio inte längre är naturliga

integrationsfaktorer. Det nya breda internationella medieutbudet kan styra över

intresset till icke-svenskspråkiga program. Som sägs i propositionen förekommer

det att läraren i sfi-undervisningen är den enda svensktalande som de

studerande möter.

Propositionens avsnitt Arbete och försörjning

Invandrarna och arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till propositionens beskrivning av

arbetets betydelse socialt och ekonomiskt, för den enskilde liksom för

samhället i stort. Utskottet vill framhålla ytterligare en aspekt på detta. Ett

samhälle där stora grupper av invandrare står utanför arbetsmarknaden skapar

inte bara sociala och ekonomiska klyftor. Föreställningen om, eller än värre en

faktisk uppdelning i, arbetande svenskar och bidragsberoende invandrare leder

till spänningar och kan utgöra grogrund för rasism och främlingsfientlighet.

Den tabell som finns på s. 12 i propositionen talar ett tydligt och

skrämmande språk. Den visar att sysselsättningen framför allt bland de

utomnordiska medborgarna är oacceptabelt låg. En könsuppdelad statistik hade

kunnat ge ytterligare belägg för problemen. Man skulle då finna att

arbetskraftsdeltagandet bland vissa grupper invandrarkvinnor är extremt lågt.

Som sägs i propositionen har flera omständigheter bidragit till att försvåra

arbetsmarknadssituationen för invandrare. Arbetslösheten är en förklaring, men

ett stadigt sjunkande arbetskraftsdeltagande kunde iakttas redan under den

ihållande högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. I ett betänkande våren 1991

(1990/91:AU11), när arbetslösheten i befolkningen som helhet var omkring 2 %

och arbetskraftsdeltagandet över 84 %, uppehöll sig utskottet vid invandrarnas

allt svagare anknytning till arbetsmarknaden trots de särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser som hade gjorts under åren dessförinnan.

Utskottet ställde sig frågan om insatserna inte hade varit tillräckliga, eller

möjligen inte i alla delar adekvata.

Det är i och för sig förklarligt att särskilt nyanlända invandrare kan få

problem på arbetsmarknaden i tider med mycket hög arbetslöshet och få lediga

platser. Det viktiga är nu när det finns tydliga tecken på att det vänt på

arbetsmarknaden att även invandrare får möjligheter att komma in i arbetslivet.

Den beskrivning av bakgrunden till invandrarnas svåra arbetsmarknadssituation i

fråga om det som har anknytning till förhållandena här i landet -

strukturomvandlingen i näringslivet, allmänt ökade kompetenskrav, större krav

på kunskaper i svenska språket, diskriminering och negativa attityder bland

arbetsgivare samt avsaknad av kontakter och nätverk - visar enligt utskottets

mening att åtgärder av flera slag och på olika nivåer behövs. Det är nu i den

vändande konjunkturen som möjligheterna bör vara större än på många år att

åstadkomma förbättringar.

På arbetsrättens område vill utskottet hänvisa till de nya reglerna i lagen

om anställningsskydd (LAS), som gäller från årsskiftet 1996/97 och som syftar

till att stimulera en utökning av personalstyrkan. Reglerna tar särskilt sikte

på grupper som står inför sitt första inträde på arbetsmarknaden. Genom s.k.

överenskommen visstidsanställning får arbetsgivare möjlighet att utan att ange

några skäl för det anställa upp till fem personer för begränsad tid. Det har

ansetts särskilt angeläget att underlätta nyanställningar i en uppåtgående

konjunktur. Denna regel innebär en ökad flexibilitet för företagen.

Svenska språkets betydelse har redan berörts. Den snabba tekniska

utvecklingen, informations- och kommunikationstekniken och det nya sättet att

organisera arbetet med större flexibilitet, arbete i självstyrande grupper m.m.

ställer större krav på språklig förmåga än tidigare arbetsliv. Utskottet vill

särskilt framhålla att de krav som arbetsgivaren ställer måste stå i proportion

till det speciella arbetet och förhållandena på arbetsplatsen, något som

arbetsförmedlare bör vara uppmärksamma på. Överdrivna krav i detta hänseende

kan betraktas som en form av förtäckt eller indirekt diskriminering.

När det gäller de negativa attityder som finns bland vissa arbetsgivare vill

utskottet påpeka att dessa kan rymma allt från ren diskriminering till vad som

närmast kan beskrivas som en allmänmänsklig osäkerhet och tvekan inför det som

uppfattas som obekant. Det finns skäl att påpeka att negativa attityder även

kan förekomma bland de anställda och i deras organisationer. Det är mycket

viktigt med attitydpåverkan men utsikterna att verkligen påverka är förmodligen

bättre när låsningen inte är alltför stark. Då har arbetsförmedlaren en

betydelsefull roll. Som sägs på annat ställe i propositionen har

arbetsförmedlingen även en viktig roll när det gäller den attitydpåverkan som

består i att få människor att se mångfalden som en kraft och styrka. Många

exempel finns på att kreativiteten ökar i grupper av människor med olika

bakgrund och erfarenhet. Utskottet vill även peka på den tendens som finns att

vid rekrytering lägga allt större vikt vid det som brukar benämnas social

kompetens på bekostnad av mer formella meriter. Man kan inte komma ifrån risken

att detta utfaller negativt för människor som av ett eller annat skäl uppfattas

som avvikande eller udda. Även här är attitydpåverkan viktig.

Arbetsförmedlingen har även en allt viktigare roll när det gäller att

kompensera invandrare för avsaknaden av kontakter och nätverk. Det är vanligt

att man kommer in på arbetsmarknaden via kontakter av olika slag.

Rekommendationer från en familjemedlem, släkting, vän eller bekant med

anknytning till arbetsplatsen kan väga tyngre än meriter i form av betyg och

arbetslivserfarenhet. Följden av detta blir att arbetslösa invandrare får allt

svårare, eftersom så många i deras omgivning saknar kontakter med arbetslivet.

Arbetsförmedlaren kan göra en värdefull insats genom att med kännedom om

invandrarens person och kompetens rekommendera henne eller honom för

arbetsgivaren.

Det är alltså stora krav som ställs på arbetsförmedlarna, som redan har en

mycket ansträngd arbetssituation med den fortfarande mycket höga

arbetslösheten. Utskottet kan i sammanhanget notera att regeringen även i årets

budgetproposition föreslår medel för tillfälliga personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, ett förslag som alltså skall

behandlas av arbetsmarknadsutskottet inom kort.

Etnisk diskriminering

Attitydpåverkan är viktig, men det behövs också skydd mot etnisk diskriminering

i arbetslivet. Utskottet har under det senaste året behandlat motionsförslag

med anknytning till lagstiftningen på området. Några av dem är identiska med

eller liknar dem som nu skall prövas i socialförsäkringsutskottets ärende.

Utskottet värdesätter att en översyn pågår av lagen mot etnisk diskriminering.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer utredaren att lägga fram sina förslag

kring månadsskiftet november/december i år. Parallellt med detta

utredningsförslag kommer det också att presenteras förslag som gäller

diskriminering på grund av funktionshinder respektive sexuell läggning. Inte

minst med tanke på att det rör sig om mycket komplicerade frågor är det

arbetsmarknadsutskottets bestämda uppfattning är att man inte bör föregripa

utredarnas förslag.

Mångfald inom statsförvaltningen

I propositionen framhåller regeringen att statsförvaltningen har ett särskilt

ansvar för att samhällets mångfald genomsyrar arbetslivet.

Arbetsmarknadsutskottet kom i våras in på denna fråga i betänkandet

1996/97:AU11 Statlig personalpolitik. Utskottet instämde då med motionärerna i

önskemålet om en ökad andel statligt anställda med invandrarbakgrund, och detta

inom alla sektorer och på alla nivåer. En hänvisning gjordes till en

policyskrift i ämnet från Arbetsgivarverket, Kulturell mångfald, En styrka för

svensk statsförvaltning. Utskottet hänvisade också till att den nyssnämnda

statliga utredaren hade i uppdrag bl.a. att överväga möjligheterna att införa

föreskrifter om aktiva åtgärder och årliga planer liknande jämställdhetslagens

jämställdhetsplaner. Även i detta hänseende anser arbetsmarknadsutskottet att

man inte bör föregripa resultatet av den pågående utredningen.

Framtida insatser inom arbetsmarknadspolitiken

De utomnordiska medborgarna är en prioriterad grupp inom

arbetsmarknadspolitiken. Detta framgår bl.a. av regleringsbrevet som anger att

denna grupp liksom vissa ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre och

arbetshandikappade skall prioriteras i arbetsmarknadsmyndigheternas arbete.

Även vid fördelningen av resurser mellan de olika länsarbetsnämnderna och

mellan de enskilda förmedlingarna kan enligt en s.k. fördelningsnyckel hänsyn

tas till en fördelningspolitisk faktor, exempelvis andelen utomnordiska

invandrare.

I propositionen gör regeringen nu bedömningen att arbetsmarknadspolitiken mer

än hittills bör utformas med hänsyn till samhällets mångfald och att den bör

främja likvärdiga möjligheter för alla.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i detta men vill inte i det här

sammanhanget binda sig för hur den framtida arbetsmarknadspolitiken bör

utformas mera i detalj, t.ex. i fråga om prioriteringen mellan olika angelägna

ändamål. Utskottet förutsätter att frågan övervägs vidare innan ett förslag

presenteras för riksdagen.

Svenska för invandrare

I propositionen sägs det att arbetsförmedlingen bör utgå från att godkänt betyg

i sfi är tillräckligt för att en person skall kunna ta del av

arbetsförmedlingens insatser och åtgärder. Erfarenheterna visar, sägs det

vidare, att förmedlingen i sina utredningar inte i tillräcklig grad har tagit

hänsyn till den information som redan finns om individens bakgrund samt att man

inte alltid godtar att en sökande har tillräckliga kunskaper i svenska trots

godkänd sfi-utbildning. Det bör enligt regeringen inte råda något tvivel om

legitimiteten i betygssystemet för sfi.

Utskottet kom i våras in på frågan om undervisningen i svenska för invandrare

i betänkandet 1996/97:AU9 med anledning av Riksdagens revisorers förslag om

arbetsmarknadsutbildningen. Revisorerna hade särskilt påtalat bristerna i denna

undervisning som ett kvarstående problem. Arbetsmarknadsutskottet kunde

konstatera att revisorernas synpunkter också delades av AMS. Utskottet fann det

anmärkningsvärt att inga eller endast obetydliga förbättringar hade uppnåtts

och efterlyste snabba åtgärder.

Mot denna bakgrund är det svårt att kategoriskt uttala att arbetsförmedlingen

skall kunna utgå från att godkänt betyg i sfi är tillräckligt för att

invandraren skall kunna ta del av förmedlingens insatser och åtgärder. Varje

anvisning måste bygga på en individuell och välgrundad bedömning av den

sökandes förutsättningar, däribland den språkliga förmågan. Ett konstaterande

att kunskaperna i ett visst fall är otillräckliga behöver enligt utskottets

mening inte rubba legitimiteten i betygssystemet. I sammanhanget finns det skäl

att påpeka att förvärvade kunskaper snabbt kan gå förlorade om de inte

praktiseras i det dagliga livet. Det är därför angeläget att invandrare så

snart som möjligt efter avslutad sfi-utbildning kan komma i arbete eller

anvisas en åtgärd där kunskaperna i svenska kan komma till användning.

Förlängt starta-eget-bidrag

Starta-eget-bidraget är avsett att vara ett tillskott till näringsidkarens

försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Bidrag får endast lämnas

till den som bedöms ha goda förutsättningar att bedriva näringsverksamhet och

endast om verksamheten bedöms få en tillfredsställande lönsamhet och ge

bidragstagaren en varaktig sysselsättning.

Normalt kan bidrag lämnas under högst sex månader. För att öka det kvinnliga

företagandet kan arbetslösa kvinnor, särskilt invandrarkvinnor, numera få ett

förlängt starta-eget-bidrag i upp till tolv månader.

I propositionen hänvisas till ett förslag i budgetpropositionen om förlängt

bidrag även för invandrare. Utskottet skall inom kort behandla detta förslag i

sitt arbetsmarknadspolitiska budgetbetänkande 1997/98:AU1. Förslaget i

budgetpropositionen tar enligt ordalydelsen sikte på gruppen ?invandrare?,

alltså inte endast ?utomeuropeiska invandrare? som anges i proposition 16.

Utskottet kan inte dela den uppfattning som framförts i några av motionerna i

socialförsäkringsutskottets ärende att en sådan prioritering skulle stå i strid

med grundinställningen att säråtgärder för invandrare skall begränsas till den

första tiden i Sverige. Skälet bakom förslaget är i stället att man vill öka

andelen invandrare med starta-eget-bidrag, eftersom de för närvarande är

kraftigt underrepresenterade i förhållande till deras andel av de

arbetssökande. Att bl.a. andelen kvinnor och invandrare bland dem som anvisas

arbetsmarknadspolitiska åtgärder så långt som möjligt bör svara mot deras andel

av de arbetslösa är enligt utskottets mening ett överordnat

arbetsmarknadspolitiskt intresse. Det skall också betonas att ett beslut om

starta-eget-bidrag alltid måste utgå från en prövning av förutsättningarna i

det enskilda fallet.

I sammanhanget vill utskottet också framhålla att de utomnordiska medborgarna

successivt fått en allt mindre del av åtgärdsplatserna. Som sägs i

budgetpropositionen är denna utveckling inte tillfredsställande.

Arbetsmarknadsutskottet kan slutligen konstatera att vägledningen och

informationen till de utrikes födda som vill starta eget skall utvecklas. Av

budgetpropositionen framgår att AMS skall få i uppdrag att i ökad utsträckning

erbjuda invandrare individuell vägledning och utbildning i nyföretagande,

vilket kan ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling

(ALU).

Stockholm den 30 oktober 1997

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elver Jonsson

I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor

(s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina

Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson

(kd), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Ingrid Burman (v).

Avvikande meningar

1. Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anför:

Åtskilliga invandrare bär med sig traditioner och kunskaper om eget

företagande. Många har också startat egna företag, främst inom service och

handel, och också lyckats bra. Många fler skulle både vilja och kunna starta

egna företag om bättre förutsättningar förelåg.

Det största hindret för invandrare men också för andra grupper av arbetslösa

är de höga skatterna och de stelbenta arbetsrättsreglerna. Arbetsgivarna drar

sig för att anställa. Det finns mängder av arbetsuppgifter, inte minst inom

hushållssektorn, som nu inte utförs därför att köparens kostnader blir för

höga. I stället hänvisas allt för många till ett kravlöst bidragsberoende.

Dessvärre blir också svartjobb effekten av skatte- och

arbetsrättslagstiftningen.

Det går inte att subventionera fram de hundratusentals arbetstillfällen som

behövs. Arbetsmarknaden måste bli mer av en marknad där utbud och efterfrågan

möts.

Oberoende av vilken kompetensnivå invandrarna har, tycks den inte räcka till

för inträde på den svenska arbetsmarknaden. Även kvalificerade och akademiskt

utbildade invandrare har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och

hänvisas, om de får jobb, till lägre betalda arbeten. En stor resurs blir

outnyttjad i svenskt arbetsliv.

Invandrarnas integration i det svenska samhället och arbetslivet är en av de

viktigaste utmaningar som vårt samhälle står inför. Det är ett åtagande av stor

dimension. Insikten om mångfaldens betydelse ökar dock i Sverige.

Globaliseringen och den allt större konkurrensen mellan länder ställer också

krav på att alla resurser i landet tas till vara, inte minst de resurser som

finns hos personer med en erfarenhets- och kunskapsbakgrund som inte är

förvärvad i Sverige. Flera svenska företag har anammat detta synsätt och

planerar nu att öka mångfalden i företaget. Vi välkomnar denna utveckling och

ser fram mot att insikten om mångfaldens betydelse får ännu större spridning i

samhället.

Nödvändiga förändringar

De höga skatterna i kombination med en föråldrad arbetsrätt ser vi som de

största hindren för invandrarnas möjligheter till arbete. Det är därför

nödvändigt att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och arbetstagare

friare möjligheter att komma överens om lönenivåer och

provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få mötas i friare

form. Avgörande för invandrarnas möjligheter till arbeten är också en flexibel

lönebildning, liksom en ny syn på företagande och företagsamhet m.m.

Diskriminering i arbetslivet måste bekämpas och den nuvarande lagen fort-

löpande utvärderas.

Vi avvisar förslag om särskilda program för anställning av invandrare. All

form av särbehandling, låt vara både positiv och frivillig, motverkar

långsiktigt invandrarnas egna intressen. Positiv särbehandling eller kvotering

riskerar att öka spänningarna mellan svenskar och invandrare på ett oönskat

sätt och kan därmed bidra till att snarare öka än minska problemen för

invandrarna.

2. Ingrid Burman (v) anför:

(Avser avsnittet Invandrarna och arbetsmarknaden, den del som rör arbetsrätten)

Inom Vänsterpartiet anser vi inte att det förbättrar för invandrarna på

arbetsmarknaden att försämra arbetsrätten. Vi tror i stället att de

försämringar som genomförts medför att arbetsgivare visstidsanställer i stället

för att tillsvidareanställa. Det är helt andra saker som behövs för att

underlätta för invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta har

utvecklats i Vänsterpartiets andra motioner. Vi i Vänsterpartiet kan inte

heller dela utskottsmajoritetens uppfattning att en försämring för landets alla

löntagare skulle göra det bättre för invandrarna. De nya reglerna påverkar på

inget sätt invandrarnas situation när arbetsgivaren skall välja vem som skall

visstidsanställas.

Bostadsutskottets yttrande

1997/98:BoU2y

Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrapolitik till

integrationspolitik

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig

över proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik jämte motioner väckta med anledning

av propositionen och övriga motioner som skall behandlas i ärendet i de delar

som berör bostadsutskottets beredningsområde.

Bostadsutskottets yttrande omfattar frågor om utsatta bostadsområden samt om

åtgärder för att motverka bostadssegregation. Förutom propositionen behandlas i

yttrandet helt eller delvis motionerna 1997/98:Sf1 (s), 1997/98:Sf4 (m) yrkande

10, 1997/98:Sf8 (fp) yrkandena 4 och 10, 1997/98: Sf10 (mp) yrkande 20,

1997/98:Sf621 (m) yrkande 7, 1997/98:Sf622 (mp) yrkande 20, 1996/97:Sf613 (s)

yrkande 1, 1996/97:Sf615 (s) samt 1996/97: Sf630 (m).

Utskottet

Inledning

I regeringsförslaget framhålls att Sverige på några decennier genom invandring

har blivit ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Till denna

mångfald bidrar också de minoriteter som funnits i Sverige under lång tid.

Enligt regeringen bör denna mångfald tas som utgångspunkt för den generella

politikens utformning och genomförande på alla samhällsområden och på alla

nivåer. Åtgärder som endast riktar sig till invandrare som grupp bör begränsas

till insatser och åtgärder som kan behövas under den första tiden i Sverige.

Mot denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag till mål och inriktning

av den framtida integrationspolitiken.

Förslaget innebär i korthet att integrationspolitikens mål skall vara

- lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund,

- en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund samt

- en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och

som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.

Det integrationspolitiska arbetet skall enligt förslaget särskilt inriktas på

att

- ge förutsättningar för individers egen försörjning och delaktighet i

samhället,

- värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika

rättigheter och möjligheter samt

- förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Som ett led i det integrationspolitiska arbetet läggs i propositionen dessutom

fram förslag om inrättande av en ny myndighet för integrationspolitiken samt

till en ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar

och vissa andra utlänningar.

På de övriga samhällsområden som behandlas i propositionen föreläggs

riksdagen inte några förslag, utan här redovisar regeringen endast sin

bedömning av frågan. Det gäller bl.a. situationen och behovet av åtgärder i

utsatta bostadsområden.

Utsatta bostadsområden

Enligt propositionen har den generella politiken hittills inte gett

tillräckligt stöd för en utveckling som hindrar boendesegregationen att tillta

och etnifieras. En samhällelig kraftsamling behövs därför för att stoppa den

långvariga negativa utvecklingen.

Huvudansvaret för levnadsvillkoren i bostadsområdena ligger på kommunerna

genom deras inflytande över samhällsplanering, vård och omsorg, skolverksamhet

samt bostadsförsörjning m.m. Det anges bl.a. innebära att lösningarna måste

sökas lokalt och bygga på ett starkt engagemang hos de boende om de skall ha

förutsättningar att fungera långsiktigt. Samtidigt är det enligt propositionen

ett nationellt intresse att bryta segregationen. Det är bl.a. mot denna

bakgrund som det budgetåret 1995/96 anvisades ett nytt anslag för särskilda

insatser i invandrartäta områden. Syftet är att finna metoder för att bryta den

tilltagande segregationen och på sikt vända utvecklingen.

Enligt regeringens bedömning bör en fortsatt satsning göras på utsatta

bostadsområden under de närmaste åren. Ett mindre antal områden bör få

möjlighet att vidareutveckla sitt arbete i syfte att åstadkomma en varaktig

förbättring av situationen och därigenom kunna fungera som nationella exempel.

Vilka bostadsområden som skall få denna möjlighet bestäms i den dialog mellan

staten och respektive kommun som inleds under hösten 1997.

I propositionen uttalas dessutom att även andra åtgärder är av betydelse för

satsningen på utsatta bostadsområden. Det gäller bl.a. det fempunktsprogram för

att stimulera sysselsättningen och minska arbetslösheten som presenterades i

1997 års ekonomiska vårproposition. Av betydelse anges även de förändringar i

skattelagstiftningen och hyresförhandlingslagen vara som vidtagits för att

främja hyresgästernas självförvaltning. Enligt propositionen bör ytterligare

ställningstaganden vad gäller statens roll för att förbättra situationen i

utsatta bostadsområden inte göras för närvarande. Det arbete som påbörjats i

kommunerna bör få tid att finna sina lokala former, utvecklas och utvärderas.

Vidare anförs att Storstadskommitténs slutbetänkande, som skall presenteras vid

årsskiftet, bör avvaktas. Avslutningsvis anför regeringen att det är angeläget

att fördjupade kunskaper om villkoren för det lokala arbetet och de lämpliga

formerna för samarbetet mellan stat och kommun ligger till grund för fortsatta

ställningstaganden om statens roll.

I flera av de med anledning av propositionen väckta motionerna tas frågan om

åtgärder i utsatta bostadsområden upp. Även i motioner från allmänna

motionstiden 1996 och 1997 förs fram förslag som avser dessa bostadsområden.

I motion 1997/98:Sf1 (s) förordas ett riksdagens tillkännagivande av vad som

anförts om propositionen. Enligt motionen erfordras i första hand ett stort

paket mot fattigdomen i landets invandrartäta områden. På det bostadspolitiska

området krävs det enligt förslaget ett finansieringssystem och en

fastighetsbeskattning som gör det möjligt för låginkomsttagare att bo i andra

delar av städerna. Även i den under allmänna motionstiden 1996 framlagda

motionen 1996/97:Sf615 (s) förs ett motsvarande motionsyrkande fram.

Det är enligt motion 1997/98:Sf4 (m) uppenbart att insatser måste till för

att åstadkomma förbättringar i de invandrartäta bostadsområdena. I motionens

yrkande 10 förordas ett riksdagens tillkännagivande om åtgärder i invandrartäta

bostadsområden. Vad som erfordras anges dock inte vara medel över statsbudgeten

utan åtgärder som leder till en avreglerad bostadsmarknad. Enligt motionen

utgör bl.a. en samordning av bostadsbidrag och socialpolitiken i övrigt ett

viktigt inslag i en sådan process. Ett motsvarande förslag förs också fram i

den under allmänna motionstiden 1997 väckta motionen 1997/98:Sf621 (m) yrkande

7.

Utgångspunkten för att skapa möjligheter för människor bör enligt

Folkpartiets partimotion 1997/98:Sf8 yrkande 4 vara att ge människor makt i

vardagen. En i detta sammanhang viktig punkt är ett reellt boendeinflytande.

Enligt motionen utgör bostadsrätten ett exempel på hur inflytande över

vardagslivet kan uppnås. Samtidigt anförs att inflytandet i hyresrätten behöver

öka. I motionens yrkande 10 förordas dessutom ett riksdagens tillkännagivande

om utvecklingen i utsatta områden. Enligt motionen har arbetet hittills alltför

mycket avsett själva den fysiska boendemiljön. Vad som erfordras är i stället

andra åtgärder som stärker den lokala utvecklingen. Ett stöd till några få

bostadsområden på det sätt som regeringen föreslår leder enligt motionen inte

till önskat resultat. I stället måste generella åtgärder till som ger

likvärdiga förutsättningar för alla utsatta bostadsområden.

För att komma till rätta med problemen i segregerade bostadsområden behövs

enligt motion 1997/98:Sf10 (mp) yrkande 20 generella åtgärder inom

bostadspolitiken, förbättring av den övriga generella politiken liksom för

segregerade områden. De bostadspolitiska åtgärder som enligt motionen måste

komma till är att införa ekostadsdelar, ge de boende direkt inflytande m.m.,

utöka fritidsverksamheten samt skapa ett attraktivt boende bl.a. genom att

blanda olika hustyper. Även i den under allmänna motionstiden 1997 väckta

motionen 1997/98:Sf622 (mp) yrkande 20 förs motsvarande förslag fram.

I motion 1996/97:Sf613 (s) yrkande 1 från allmänna motionstiden 1996 förordas

att strategiska åtgärder skall vidtas i invandrartäta områden. Som exempel på

sådana strategiska åtgärder nämns bl.a. ett intensifierat regionalt stöd till

miljonprogramsområdena och inrättandet av en fond för arbetsmarknads- och

infrastrukturutveckling.

Segregationen beror enligt motion 1996/97:Sf630 (m) till stor del på den

genomreglerade bostadsmarknaden. Ett viktigt mål under kommande år anges därför

vara att öka det enskilda ägandet av bostäder. Enligt motionen bör de boende i

allmännyttan erbjudas att friköpa sina lägenheter. I anslutning härtill

föreslås dessutom att insatser för att hjälpa ekonomiskt svaga grupper att

friköpa sin lägenhet skall tas fram.

Frågan om utsatta bostadsområden berörs dessutom motivledes i tre motioner.

I motion 1997/98:Sf7 (c) hänvisas till förslag om åtgärder mot segregation

som den bostadspolitiska utredningen lagt fram och till förslag i motioner från

Centerpartiet om regionalpolitiken och om bostadspolitiken.

I partimotion 1997/98:Sf12 (v) anförs att Vänsterpartiet i en motion om den

sociala bostadspolitiken har utvecklat sin syn på utsatta bostadsområden.

Slutligen uttalas i partimotion 1996/97:Sf618 (mp) bl.a. att strävan bör vara

att ge de boende direkt inflytande och att ett attraktivt boende kan uppnås

genom att blanda olika hustyper.

Förslag som avser bostadspolitiskt motiverade åtgärder för att komma till

rätta med problemen i utsatta bostadsområden har dessutom förts fram i motioner

(c), (kd) samt (v) som hänvisats till bostadsutskottet. Dessa förslag kommer

utskottet att behandla i sitt betänkande 1997/98:BoU1.

Med anledning av vad som i proposition och motioner förordats om utsatta

bostadsområden och om åtgärder för att motverka boendesegregation vill

utskottet anföra följande.

Till grund för ställningstagandena i såväl proposition som motioner ligger

att Sverige i dag har ett segregerat boende. Förslagen utgår i första hand från

problemen i vissa bostadsområden där befolkningssammansättningen är sådan att

ett segregationsmönster har uppstått. Segregationen kan ha både sociala,

ekonomiska och etniska orsaker. Det segregerade boendet har dock under senare

år fått en alltmer etnisk dimension. Ofta är det fråga om bostadsområden i

utkanten av större städer där andelen invandrare är hög. I dessa områden

förekommer också en överrepresentation av bl.a. ensamstående föräldrar,

arbetslösa och personer med sociala problem. Sammantaget har detta lett till

att dessa bostadsområden i betydande utsträckning präglas av hög arbetslöshet,

låga inkomstnivåer, högt socialbidragsberoende, höga ohälsotal och hög

sjukfrånvaro m.m.

De problem som finns i de nu aktuella bostadsområdena har uppmärksammats

under en lång tid. Trots detta har de åtgärder som satts in oftast inte haft

tillräcklig effekt för att bryta en negativ utveckling mot ökad segregation och

en koncentration av olika former av ekonomiska och sociala problem till vissa

utsatta bostadsområden. Olika insatser för att förbättra situationen har

visserligen vidtagits såväl inom bostadspolitikens ram som inom andra

samhällssektorer, men de har uppenbarligen sällan varit tillräckliga. En

bidragande orsak till detta kan vara att åtgärderna inte varit nog samordnade,

inte ingått i en samlad strategi för ett bostadsområde med problem eller inte

upplevts som relevanta av de boende.

En stor majoritet i bostadsutskottet (s, c, fp, v, mp, kd) har också vid

flera tillfällen (senast bet. 1996/97:BoU1 s. 26-29) uttalat sig för vikten av

att söka lösningar på problemen som utgår från en samlad politik som även tar

fasta på de förutsättningar som gäller för varje enskilt bostadsområde.

Särskilt angeläget har det enligt utskottet varit att understödja de positiva

initiativ som redan tagits i de områden som i övrigt har de största problemen.

Det synes sålunda föreligga en bred politisk enighet vad gäller både

nödvändigheten av att bryta en negativ utveckling i vissa bostadsområden och

vikten av att såväl staten som kommunerna tar sitt ansvar för de åtgärder som

bedöms vara nödvändiga.

Det är mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstaganden värdefullt att

det nu läggs fram ett förslag som avser den samlade integrationspolitiken.

Också i flertalet av de nu aktuella motionerna är utgångspunkten att de

insatser som görs skall ingå som en del i ett större sammanhang. Utskottet

delar denna uppfattning. Som utskottet tidigare framhållit är en helhetssyn som

syftar till att åstadkomma en samverkan mellan alla samhällssektorer en

förutsättning för att insatser på enskilda politikområden skall svara mot de

uppsatta övergripande målen. För att de bostadspolitiska åtgärderna skall leda

till minskad segregation och ökad integration måste de sålunda ha stöd i

insatser på en rad andra områden. Samtidigt är naturligtvis bostadspolitiskt

motiverade insatser i sig en viktig del i integrationssträvandena. En väg att

bryta den pågående segregeringen är att på olika sätt verka för en upprustning

av bostäder och bostadsmiljö i dessa områden. Åtgärder som enbart avser den

fysiska miljön är dock inte tillräckliga. Som framhålls i flera av motionerna

finns det dessutom behov av att på olika sätt öka de boendes reella inflytande.

Det är viktigt att ta till vara den kraft som kan utvecklas ur det lokala

engagemanget. Det är de boendes upplevelser och möjligheter till bestämmande

som är den viktigaste faktorn för att få en förändring till stånd. Exempel på

sådana åtgärder är de förändringar i skattelagstiftningen och

hyresförhandlingslagen för att främja hyresgästernas självförvaltning som

nyligen beslutats. Även insatser som riktar sig direkt till det enskilda

hushållet spelar en i detta sammanhang viktig roll. Det innebär bl.a. att

bostadsbidragen som ett viktigt bostadspolitiskt instrument måste vidmakthållas

och förstärkas i den takt som samhällets resurser medger.

Samlade bostadspolitiska insatser med den bredd och med den inriktning som

utskottet nu med anslutning till flera av motionerna förordat bör enligt

utskottets mening kunna utgöra ett av de viktigaste inslagen i strävandena att

komma till rätta med problemen i dagens utsatta bostadsområden. Enligt

bostadsutskottets mening bör dock inte de bostadspolitiska insatser som syftar

till att motverka segregation ses isolerat från andra insatser inom

bostadssektorn. Även om åtgärderna har det vällovliga syftet att förbättra

integrationen måste de naturligtvis stå i samklang med de övergripande målen

för bostadspolitiken. Utskottet vill erinra om att regeringen i

budgetpropositionen aviserat sin avsikt att förelägga riksdagen en

bostadspolitisk proposition. Det kan antas att flera av de förslag som den

bostadspolitiska utredningen lagt fram kommer att behandlas i propositionen.

Utredningen har bl.a. ägnat frågan om boendesegregation ett stort intresse. Det

framstår enligt utskottets mening därför som mindre lämpligt att nu förorda

vissa enskilda åtgärder före andra. Enligt utskottets mening bör ytterligare

överväganden i hithörande frågor anstå i avvaktan på det aviserade förslaget.

Med det nu anförda får enligt utskottets mening motionerna 1997/98:Sf1 (s),

1997/98:Sf8 (fp) yrkandena 4 och 10, 1997/98:Sf10 (mp) yrkande 20,

1997/98:Sf622 (mp) yrkande 20, 1996/97:Sf613 (s) yrkande 1 samt 1996/97: Sf615

(s) till stor del anses vara tillgodosedda. Det kan också konstateras att

företrädarna för de partier som står bakom dessa motioner även står eniga bakom

den bostadspolitiska utredningens förslag till åtgärder mot boendesegregation.

Motionerna 1997/98:Sf4 (m) yrkande 10, 1997/98:Sf621 (m) yrkande 7 samt

1996/97:Sf630 (m) har närmast en allmän bostadspolitisk inriktning. Förslag

med denna innebörd kommer bostadsutskottet att behandla senare under riksmötet.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta bör de därför inte nu

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna avstyrks.

Stockholm den 30 oktober 1997

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola

Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s),

Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf

Björklund (kd), Carina Moberg (s) och Juan Fonseca (s).

Avvikande mening

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser att

den del av utskottets yttrande som under rubriken Utsatta bostadsområden börjar

med ?Till grund? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Grundorsakerna till de problem som i dag finns i vissa utsatta bostadsområden

står att finna i den socialdemokratiska bostadspolitiken från 1960- och 70-

talen. Under denna period bedrevs en starkt centraliserad bostadspolitik där

staten bestämde finansieringsförutsättningarna och kommunerna den fysiska

utformningen av bostadsområdena. Dessutom står kommunala bostadsföretag som

ägare till huvuddelen av det hyreshusbestånd som kom till under denna period.

Det är också i dessa s.k. miljonprogramsområden som de största problemen finns

i dag. Problemen beror delvis på att kommunerna i många fall låtit politiska

överväganden gå före kravet på en professionell fastighetsförvaltning.

Resultatet har blivit eftersatt underhåll och en i olika avseenden negativ

utveckling i detta bostadsbestånd.

Vad som nu erfordras för att komma till rätta med dagens problem och för att

undvika att nya problemområden skapas är en avreglering av bostadsmarknaden.

Att som regeringen förordar tillskapa nya bidragsformer för att söka komma till

rätta med problemen bör däremot inte komma i fråga. Genom en avreglering ges i

stället förutsättningar för ett varierat utbud av olika typer av bostäder.

Upplåtelseformerna kommer också att kunna anpassas till efterfrågan. Samtidigt

bör möjligheter att pröva nya former för förvaltning och ägande av bostäderna

öppnas. För att påskynda denna utveckling är det nödvändigt att avveckla de

kommunala bostadsföretagen. Det kan bl.a. ske genom att låta de boende köpa

sin bostad för att bilda t.ex. bostadsrättsföreningar eller genom försäljning

till seriösa fastighetsförvaltare. Ett viktigt inslag i avregleringen är

dessutom att få till stånd en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i

övrigt.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1997/98:Sf4 (m) yrkande 10,

1997/98:Sf621 (m) yrkande 7 samt 1996/97:Sf630 (m) anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. I den mån utskottets ställningstagande

inte är förenligt med övriga i yttrandet behandlade motioner avstyrks de.

Särskilt yttrande

Owe Hellberg (v) anför:

Det är enligt min mening ställt utom allt tvivel att det behövs kraftiga

insatser från samhället för att komma till rätta med de problem som i dag finns

i utsatta bostadsområden. De åtgärder som hittills vidtagits har uppenbarligen

inte varit tillräckliga. Bostadspolitiska utredningen konstaterar också att

åtgärder som förbättrar levnadsvillkoren i utsatta bostadsområden måste ges

högsta prioritet inte bara inom bostadspolitiken, utan inom alla

politikområden. Utredningen lämnar också ett förslag om att staten skall stödja

kommunala utvecklingsprogram för utsatta bostadsområden genom ett bidrag som

motsvarar hälften av kostnaden för programmen. Stöden för utvecklingsprogrammen

skall enligt förslaget finansieras med medel från flera politikområden.

Bostadspolitiken föreslås bidra med 500 miljoner kronor per år under

treårsperioden 1998-2000 och med 1 miljard kronor per år under den följande

tioårsperioden 2001-2010. Utredningens förslag innebär sålunda att medel

tillförs våra utsatta bostadsområden i en helt annan utsträckning än vad som nu

är fallet. Jag har i mitt ställningstagande till de nu aktuella förslagen

utgått från att bostadspolitiska utredningens förslag - som stöds av en bred

majoritet av riksdagens partier - kommer att föreläggas riksdagen i den

bostadspolitiska propositionen.

Utöver ett ökat statligt ekonomiskt stöd erfordras dock ytterligare insatser

för att vända utvecklingen i utsatta bostadsområden. Det måste sålunda

tillskapas möjlighet för kommunerna att anvisa och förmedla bostäder på ett

rättvist sätt. Skärpta krav måste också ställas på kommunernas planering för

bostadsförsörjningen. Det kan bl.a. ske genom att kommunerna åläggs att

upprätta obligatoriska boendeplaneringsprogram. I programmen skall kommunerna

bl.a. beskriva segregationsproblemen och hur kommunen avser att komma till

rätta med dem. Detta krav liksom övriga åtgärder skall naturligtvis avse alla

kommuner. Regeringens modell som innebär att satsningarna bara riktar sig till

ett mindre antal pilotkommuner bör sålunda ersättas av en ordning som omfattar

alla berörda kommuner och bostadsområden. Förslag med denna innebörd har också

lagts fram i motioner från Vänsterpartiet. Jag kommer att verka för att dessa

förslag vinner gehör när de behandlas av bostadsutskottet och riksdagen senare

under riksmötet.

Offentlig utfrågning - från invandrarpolitik till integrationspolitik

Datum: torsdagen den 30 oktober 1997

Tid: 09.00 - 13.00

Lokal: andrakammarsalen

Inbjudna deltagare: se bilaga

Börje Nilsson (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Jag hälsar er

välkomna till socialförsäkringsutskottets utfrågning om integrationspolitik som

skall pågå här under förmiddagen.

Utfrågningen har anordnats med anledning av regeringens proposition

1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik. Jag förutsätter att alla i den här salen har tagit del av

propositionen. I propositionen föreslår regeringen mål och riktlinjer för en

framtida integrationspolitik. Propositionen innehåller en på flera sätt ny syn

på integrationen. Integration handlar inte bara om invandrare, utan integration

handlar också om en generell samhällsfråga och är en viktig angelägenhet för

alla som bor i Sverige. Den fråga vi ställer är: Hur kommer invandrare in i det

svenska samhället?

Vi är mycket glada över att flera myndigheter, kommuner, organisationer och

forskare finns representerade bland de inbjudna. Invandrartidningen, som berörs

i propositionen, har inbjudits till ett särskilt sammanträde med utskottet

nästa vecka.

Denna utfrågning är ett viktigt led i utskottets behandling av propositionen

om integrationspolitik. Efter dagens utfrågning fortsätter utskottets beredning

av ärendet. Enligt uppgjord plan är det tänkt att debatt skall hållas och

beslut fattas i kammaren den 2 december.

Vi har stenografer med oss här som skriver ned vad som sägs. Protokollet från

utfrågningen kommer att ingå som en bilaga i utskottets betänkande.

Utfrågningen kommer också att tas upp på band.

Dagens utfrågning är uppdelad i två block. Först skall vi behandla de

integrationspolitiska målsättningarna och inriktningen mer allmänt. Vi skall

försöka se propositionen i dess sammanhang.

Vad menar vi när vi säger att vi skall främja integration? Vilka är

egentligen de grundläggande målen? De frågorna vill vi ha belysta. Vi kommer

att få hjälp av två inledande talare, som jag strax skall presentera.

Ungefär kl. 10.15 tar vi en paus. Då bjuds det på kaffe utanför denna sal.

Ungefär en halvtimme därefter fortsätter utfrågningen. Då skall vi försöka

koncentrera oss på hur de integrationspolitiska målen kan uppnås. Det handlar

då om mera konkreta åtgärder och delar inom integrationspolitiken - t.ex.

arbete, skola och politisk delaktighet.

Utfrågningen inleds med två korta anföranden. Först ges ordet till Tzeghe

Kifle, som är uppsalabo med eritreansk bakgrund och som i olika debattinlägg

har uppmärksammat regeringens förslag om integrationspolitiken.

Direkt efter Tzeghe Kifles anförande får vi lyssna till Marianne Niverts

anförande. Som personalchef på Telia AB har Marianne Nivert erfarenhet av

arbete för en ökad mångfald inom sitt företag.

Efter dessa inledande anföranden lämnas ordet fritt. Utskottets ledamöter kan

då ställa frågor till samtliga inbjudna deltagare.

För att vi skall hinna med allt under utfrågningen är det viktigt att vi

begränsar såväl frågor som svar, att vi alltså inte talar för länge. Det är

oerhört viktigt att vi kan hinna med det mesta i dagens utfrågning.

Mycket välkomna! Jag lämnar härmed ordet till Tzeghe Kifle. Var så god!

Tzeghe Kifle: Mitt namn är Tzeghe. Jag kom till Italien från Eritrea 1974. Till

Sverige kom jag 1978. Vi hade hört om Sverige att det var ett rättvist

samhälle, där man kunde få studera för att bli någon. I Italien var vi

arbetskraft utan inflytande.

Min första kontakt med det svenska samhället hade jag med

mödravårdscentralen. Där träffade jag en barnmorska som talade mitt språk. Då

trodde jag att jag hade kommit till himmeln.

Mina positiva intryck bestod under de första åren i Sverige. Jag läste in så

att jag fick grundskolekompetens och jag trivdes med att studera. Efter fem år

i Sverige kom jag in på gymnasiets vårdlinje. Då tog smekmånaden slut. I mitt

land är gästvänlighet och förståelse viktiga ingredienser i det dagliga livet.

När jag kom till skolan upplevde jag inte någon förståelse för att jag kunde ha

speciella problem som ?icke-svensk?. Miljön var hård, och lärarna var oerfarna

när det gäller våra speciella problem. Förutom dessa svårigheter fanns känslan

av att inte tillhöra gruppen. Trots detta fullföljde jag utbildningen; detta

tack vare att min tro på att man kunde bli någon i Sverige fanns kvar.

Fortfarande, efter 15 år, är attityderna i skolan desamma. Min dotter har

berättat att lärarna förväntar sig att hon ?som afrikan? skall vara nöjd med

lägre betyg än andra. En annan ung person på en gymnasielinje har berättat att

en lärare sagt till klassen att de svarta inte bidragit till världens

utveckling på något sätt.

När jag hade bott 13 år i Sverige fick jag tillfälle att arbeta inom Uppsala

kommun. I och med att jag arbetade bland svenskar lärde jag mig vikten av att

läsa en dagstidning. Jag såg bl.a. att kommunen sökte invandrare med erfarenhet

av det svenska samhället som kunde utbildas till cirkelledare för att hjälpa

nyanlända landsmän. Då kände jag att jag plötsligt var viktig. Jag hade en

uppgift. Jag kände att jag lärde mig något om Sverige och svenskarna.

Gillis Herlitz förklarade i ett historiskt perspektiv hur Sverige utvecklades

från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Då förstod jag att skillnaden

inte är så stor mellan Sverige och Eritrea. Det är mera fråga om hur snabbt

utvecklingen har gått och hur långt den har nått än om att vi skulle vara olika

som individer.

Efter denna utbildning fick jag en bättre självkänsla. Jag blev mera nyfiken

på mitt nya land. Trots de nya otäcka strömningar som började visa sig trodde

jag att den goda viljan i Sverige skulle råda. Som cirkelledare upptäckte jag

att mitt försprång i det svenska samhället var stort tack vare att jag hade

arbetat bland svenskar.

När det gäller arbetsmarknaden är det min och många andra invandrares

erfarenhet att chanserna att få jobb är minimala för oss, fastän vi har goda

meriter. Förklaringarna kan variera. Ena gången är mina betyg från fel land.

Andra gången är det mina språkfärdigheter som inte duger. Att min hudfärg eller

mitt namn skulle vara opassande har ingen hittills sagt. De enda som har

uttryckt denna uppfattning är tjänstemän på arbetsförmedlingen som erkänt att

de har sållat bort ?icke önskvärda?.

Lagen säger att man inte får diskriminera någon på grund av hudfärg eller

ras. I praktiken är det dock fritt fram, eftersom ingen döms för dessa brott.

Den praktiska tillämpningen av gällande lagar borde skärpas väsentligt.

Vad som är viktigt för att vi inte skall få ett segregerat samhälle är att

våra ungdomar kan känna att de har några rötter. De har oftast inga rötter i

föräldrarnas hemländer. De måste få möjlighet att skapa sig en identitet i

Sverige.

Barn gör inte skillnad mellan människor på grund av hudfärg eller språk. De

lyckas alltid förstå varandra. Mina barn kände sig inte annorlunda förrän de

blev tonåringar - de har tidigare funnit sig väl till rätta - men därefter har

deras känsla av utanförskap successivt ökat. Detta oroar mig som mor. Jag ser

dessutom att andra generationens invandrare är överrepresenterade när det

gäller olika slags brott, men även som brottsoffer.

Tonåringar är, som vi alla vet, emot allt som representerar vuxenlivet.

Kamraterna får ett större inflytande än föräldrarna. I invandrarfamiljer är det

allt för vanligt att ungdomarna tar kommandot, eftersom deras föräldrar inte

kan vara de goda och starka förebilder som ungdomarna behöver. När man som

förälder är osäker i sin roll på grund av arbetslöshet och utanförskap är det

inte lätt att vara en förebild.

I vår familj har vi utgått från att vi skall anpassa oss till vårt nya land.

Vår erfarenhet är, tyvärr, att ord som ?lika värde för alla? i praktiken visat

sig sakna innehåll.

Efter att ha läst propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik får jag en känsla av att mycket som

där föreslås kommer att leda till att invandrare förblir invandrare. De blir

alltså inte mer integrerade.

Av egen erfarenhet vet jag att pengar som är avsedda för integration utgör en

frestelse för en del invandrarföreningar och företag. Jag har upplevt att en

institution diskuterade att söka integreringsbidrag för att slippa lägga ned en

avdelning. Personalen skulle vara densamma, bara mer integrerad. Många stora

organisationer får bidrag från staten för att medverka till integrering under

namnet Sverige 2000-institutet.

Det vore intressant att få se en redovisning av vad som har åstadkommits. Hur

sker uppföljningen av hur alla bidrag används?

Nu har jag belyst problemen från min utgångspunkt. Jag har, dess bättre,

också några idéer om hur vi tillsammans skulle kunna lösa problemen.

I propositionen står det att det kostar ca 15 miljoner kronor bara att skapa

Integrationsverket och att avveckla Invandrarverket - pengar som i stället

kunde användas till att främja invandrarnas möjligheter att komma in i det

svenska samhället. Det behövs inget verk för att t.ex. satsa mer på

språkutbildning.

För att kunna tillgodogöra sig samhällets information måste man kunna både

läsa och skriva svenska. Av den lokala tidningen lär jag mig mycket om vad folk

tycker och tänker.

Vi måste själva delta i samhället och i debatten. Den likgiltighet som finns

bland många invandrare skrämmer mig. Vår tystnad gör att man kan tro att vi är

nöjda med att bilda egna grupper utanför det svenska samhället. Jag vet att

många mår dåligt och har tappat självförtroendet. Dessa människor blir utsatta

för många åtgärder som passiviserar; detta i stället för att aktivera dem och

låta dem ta ett eget ansvar.

Detta är en del av de processer som gör att invandrarnas resurser slösas

bort. Våra erfarenheter och kunskaper tas inte till vara. Många invandrare

tycker nog att det är en styrka att tillhöra två samhällen, men i Sverige får

vi lära oss att det enbart är en nackdel - ja, t.o.m. ett handikapp som

innebär att vi måste tas om hand.

Jag vill utmana Telias chef och andra företagsledare att använda sunt förnuft

och anställa personer från andra kulturer. De kan tillföra erfarenheter,

språkkunskap och kunskap om andra kulturer och därigenom bokstavligen berika de

företag som anställer dem.

Jag vill också utmana alla biståndsorganisationer att inte tänka som gamla

tidens missionärer gjorde. Låt oss i stället styra den hjälp ni kan ge på våra

villkor! Vi kan mer om våra länder än ni någonsin kan lära er. Anställ gärna

personer från de länder som ni riktar ert bistånd till!

Även andra svenska organisationer som riktar sin verksamhet till invandrare

borde till större delen bestå av invandrare. Detta gäller t.ex. kommuner där

större delen av invånarna kommer från andra länder.

Integration uppnås genom delaktighet, ekonomiskt inflytande och delat

samhällsansvar.

Ordföranden: Tack så mycket för ett intressant inledningsanförande!

Marianne Nivert: Jag kommer från Telia och heter Marianne Nivert.

För ungefär två och ett halvt år sedan, då jag var väldigt ny i min roll som

personaldirektör, fick vi en invitation att komma till dåvarande

Civildepartementet. Man ville försöka engagera oss i näringslivet litet mer i

det s.k. Sverige 2000-institutet. Jag var ganska naiv och kände inte till

särskilt mycket om de frågor där vi i näringslivet egentligen skulle bidra till

att saker bättre togs om hand. Det här var faktiskt litet grand av ett

väckelsemöte för mig. Ett antal forskare var närvarande. De berättade om

invandringen i Sverige under ett antal årtionden och om den nytta som vi hade

haft av invandringen under alla år då vi behövt arbetskraft.

Jag hade då inte varit personaldirektör i hela mitt liv, utan jag hade också

varit vanlig operativ chef ute i den praktiska dagliga verksamheten inom Telia.

Som den operativa människa jag är funderade jag, när jag satt i bilen och var

på väg härifrån och tillbaka till Farsta, över vad jag kunde göra inom Telia

som praktiskt kunde vara ett bidrag.

Svaret fick jag direkt när jag kom tillbaka till kontoret. Där låg ett

annonsutdrag. Vi skulle nämligen gå ut och söka trainees till Telia. Det gör vi

en gång om året. Man ville att jag skulle godkänna den annons som skulle föras

in. I annonsen stod det så här: Eftersom Telia verkar för jämställdhet ser vi

gärna att både män och kvinnor söker till våra kurser. Då slog mig följande:

Varför behöver vi skriva detta? Vi har ju under alla år tagit in i stort sett

lika många män och kvinnor till våra kurser. Jag tänkte att vi har ju lyckats

uppnå en jämn fördelning utan att kanske behöva skriva om det. Därför ändrade

jag annonsen och skrev: Eftersom Telia är inne i en stark

internationaliseringsprocess ser vi gärna att personer med bakgrund i andra

länder söker.

Först blev jag väldigt överraskad över den interna reaktionen. Man undrade:

Skall vi verkligen på detta sätt visa att vi aktivt tar ställning i

invandrarpolitiken? Jag sade: Det har vi väl inte gjort. Det är faktiskt fråga

om vår affärsmässighet. Vi skickar för dyra pengar ut våra trainees och

anställda till olika länder för att dessa skall få en insikt om andra kulturer.

Vi har en stark expansion i så gott som 100 länder ute i världen där vi

bedriver konsultverksamhet inom telekommunikation. Det är egentligen vårt eget

bästa att vi på ett rationellt sätt kan internationalisera oss inifrån. Jag

kände att det fanns en viss tveksamhet, men sedan fick jag det sista

annonsutdraget - utan ändring. Då blev jag naturligtvis riktigt förbannad. Jag

sade att annonsen inte fick föras in förrän det skett en ändring. Ändringen kom

in. Då insåg jag på nytt att jag själv, med min bakgrund och med min

uppfostran, inte hade förstått hur svårt många invandrare har det.

Människor började nämligen ringa till mig samma dag som annonsen var införd.

Först kom några mycket trevliga samtal från flera invandrare som sade: Detta

var verkligen en ljusglimt, den första som vi sett. Det här visar att vi

behövs, att vi kan bidra bara genom det faktum att vi har andra insikter än de

rent svenska.

Jag fick dock också andra samtal från personer som frågade: Skall vi betala

för invandrarpolitiken på teleräkningen? Eller också sade man: Om min son inte

kommer in och någon invandrare kommer in, skall jag verkligen syna detta.

För mig var det faktiskt en skräckupplevelse att se hur tunn polityren

egentligen är i dessa frågor. Jag hade kontrollerat om vi tidigare hade haft

några sökande med invandrarbakgrund till dessa kurser. Det hade vi inte. Jag

kan tala om för er att det är 7 000 sökande till ungefär 30 platser, så det är

som att gå igenom ett nålsöga. Men plötsligt fick vi 500 sökande med

invandrarbakgrund. Jag började inse att den här frågan litet grand är som

frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor. Till våra kurser är det

25 % kvinnor och 75 % män som söker, men lika många av vardera könet kommer in.

Det sker nämligen en självsållning. Grupper som inte känner sig manade och som

känner att de nog inte är en målgrupp, söker helt enkelt inte. Därför är det

viktigt att direkt kunna adressera så att det framgår vad man behöver.

Med ett par bilder skulle jag vilja visa att det i hög grad handlar om

affärsmässighet för Telia. Vi har naturligtvis inte i våra kundregister någon

registrering av vilka som är invandrare eller inte. Genom slutledning kan vi

ändå på efternamnet lista ut att vissa har någon form av utländsk bakgrund.

Ungefär 14 % av våra kunder har utländska efternamn. De står för totalt 19 %

av Telias inkomster vad gäller privatkunder. De ringer för i snitt 30 % mer än

en normalkund och de ringer 165 % mer utlandssamtal. Den som känner till hur

det är med telekommunikation vet att utlandssamtalen är våra lönsammaste

samtal.

I storstäderna är detta ännu mera markant. Vi delar in landet i 40 områden.

Det finns områden där nästan 25 % av befolkningen har utländska efternamn. I de

områdena beror Telias inkomster i hög grad på den här gruppen. Vi började

därför fundera över dessa saker. Kunder vill ju gärna bli förstådda. Det finns

alltså ett behov av att man förstår kunden. Gör vi verkligen det när det gäller

alla dessa kunder? För att se hur det i praktiken ser ut kan jag peka på vår

mycket höga andel utlandssamtal.

När vi började ta kontakt med olika invandrarföreningar i Stockholmstrakten

upptäckte vi att de flesta trodde att vår värsta konkurrent, Tele 2, var en

avdelning på Telia. Då insåg vi att det här är väldigt viktigt för oss. Vi

frågade oss också hur många av de här människorna som egentligen kan kontakta

Telia och som förstår sin egen teleräkning. Med så pass goda intäkter och med

så pass många kunder borde vi kanske se till att våra kundtjänster är bemannade

med personal som förstår språk och som förstår hur man resonerar. Kanske borde

våra teleräkningar kunna produceras på några av de vanligaste invandrarspråken.

Det här är faktiskt ett konkurrensmedel i förhållande till våra konkurrenter.

Detta gjorde alltså att vi började inse att vi mera aktivt skulle ta ett grepp

när det gällde att se våra invandrare som en grupp som det var viktigt att få

in i Telia.

I fråga om vår koppling till trainee-gruppen tog vi reda på litet mera och

konstaterade att det i Stockholmstrakten fanns nästan 7 000 arbetslösa

invandrare med civilingenjörs-, civilekonom- eller systemvetarexamen. Vi beslöt

oss för att försöka ta in åtminstone 25 av dessa till en särskild trainee-kurs,

och det gjorde vi.

Vi fick en stor mångfald i gruppen. Programmet gick ut på 16 veckor teori och

16 veckor praktik. Vi hade väldigt god erfarenhet av programmet, och vi

upprepade det ytterligare en gång. Det visade sig att de flesta blev ganska

snabbt adopterade där de hade sina praktikplatser. Av de första 25 blev 24

anställda i Telia direkt, en började hos Ericsson, han fick plats där innan

kursen var slut.

Jag var särskilt nyfiken på om det fanns chanser för kvinnor att slå ut

manliga invandrare. Vi hade naturligtvis färre kvinnor. Med

civilinjengörsbakgrund och systemvetarexamen blir det väldigt manliga grupper.

Det visade sig att vi hade ungefär en fjärdedel kvinnor.

Vi har inte under senare delen av 1997 upprepat försöket. Vi gjorde en

ansökningsomgång, där det visade sig att vi fick rätt många som inte kunde

tillräckligt god svenska för att kunna följa programmet.

Nu har vi internt inom Telia omvandlat vår jämställdhetsgrupp till något som

i dag kallas för mångfaldsgrupp. Vi har funnit att väldigt mycket av

aktiviteter och medvetandegörande ute i chefsledet krävs för att man skall

börja tänka i nya banor. Det är ungefär samma sätt att attackera det som vi

tidigare tillämpat när det gällt att försöka få ledare att se kvinnlig

arbetskraft som lika värdefull som manlig och att från olika horisonter bidra

till att göra arbetsplatsen mer kreativ och spännade.

Det är naturligtvis i första hand mycket välutbildad arbetskraft som det

gäller. Det är just inom de områdena som vi har rekryterat i Telia. Vi har inte

haft stora rekryteringar i andra grupper, men vad som gäller inom kundtjänsten

och många andra delar är att vi vid en ledig befattning skall ta hänsyn till

att vi vill verka för att Telia skall bli mer mångkulturellt.

Ordföranden: Vi tackar för de två fina inledningarna som grund för

utfrågningen. Dessa har handlat både om riktlinjerna och om mera allmänna

frågor, men vi tänkte att i den första omgången mer koncentrera oss på

riktlinjerna.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Mkyabela Sabuni från Afrosvenskarnas

Riksförbund: Håller du med Tzeghe Kifle och Marianne Nivert om hur invandrare

bemöts i Sverige? Det skulle vara intressant att få med det i inledningen.

Mkyabela Sabuni: Jag kan säga att jag håller med. Det finns en viss rädsla från

arbetsmarknad och ett annat synsätt från samhället så till vida att man skall

göra saker och ting åt invandrare i stället för att invandrarna skall kunna

göra saker åt sig själva. Det har hela tiden varit en myndighetsattityd.

Sigge Godin (fp): Jag skulle vilja vända mig till inledarna. Tzeghe Kifle säger

att det inte behövs något integrationsverk. Som hon vet är vi väldigt noga i

det här landet med att olika statliga verk skall ha ett ansvar för

verksamheter. Har du funderat över vem som skulle kunna ta ansvaret för

integrationspolitiken om vi säger nej till ett integrationsverk?

Till Marianne Nivert, som sade att det var svårigheter att utforma annonser

och få medarbetare, kanske även chefer, att acceptera formuleringarna om att

invandrarbakgrund var väsentlig i ett internationellt företag, skulle jag vilja

ställa frågan: Hur driver vi den frågan vidare? Det räcker inte att du berättar

det för oss. Informerar ni andra internationella företag om era framgångar?

Räcker det, eller måste vi från lagstiftarnas sida skärpa lagen för att få en

sådan självklarhet till stånd?

Tzeghe Kifle: Under mina 20 år här har jag förstått att myndigheter bestämmer

över vissa saker. Men jag kan svara med att ställa en motfråga: Vad är det som

säger att invandrarna inte kan jobba inom dessa myndigheter så att de kan

bevaka dessa frågor? De känner ju själva hur de har blivit behandlade. Det går

inte att tycka att de känner si eller så och att man skall göra så, utan den

som själv känner måste få ta itu med saken. Det är viktigt att bli anställd och

få tillfälle att påverka. Hittills har det bara varit vissa personer som har

haft det jobbet.

Marianne Nivert: Den känsla vi fick av att det finns mycket internt inom Telia

att ta itu med på den här punkten gjorde att vi startade med att omvandla den

grupp som skulle verka för att förändra vår hållning till män och kvinnor så

att vi behandlade dem på lika sätt. Då insåg vi värdet i ett mångkulturellt

Telia. Vi gick igenom det hela, och i våra ledarprogram internt tas det upp i

ledarutbildningen hur viktigt det är.

Vi har fått tillfälle att i många sammanhang berätta om detta. Vi är aktiva i

Sverige 2000-gruppen och har där berättat om våra goda erfarenheter, att vi

faktiskt insett att detta är en tillgång när vi skall arbeta internationellt.

Karin Israelsson (c): Jag skulle vilja fråga en representant för Turkiska

riksförbundet och Ronny Nilsson från Invandrarförvaltningen i Malmö om deras

syn på en integrationsmyndighet, om den skulle vara en hjälp i ert arbete,

vilka krav som i så fall skall ställas på den myndigheten eller om ni tycker

att nuvarande ordning är tillräcklig, att dela på Invandrarverket och göra två

myndigheter inte är nödvändigt.

Eftersom representanten för Turkiska riksförbundet inte är här ber jag att få

rikta frågan till Afrosvenska riksförbundet.

Mkyabela Sabuni: Jag tycker att den proposition som framlagts, om det inte bara

skall vara ord utan att man går på djupet och försöker jobba för integration,

kan vara någonting att ta fasta på.

Ronny Nilsson: Min syn är att introduktionen av de nyanlända behöver utvecklas

betydligt mer än vad den gjorts hitintills. Där tycker jag att ett

integrationsverk kan vara ett stöd till metodutvecklingen, också när det gäller

introduktionen i samhället som helhet. Jag har upplevt under de senaste åren

att jag saknat ett stöd från de statliga myndigheterna och Invandrarverket. Jag

tror inte att det har att göra med kompetens, kunskap och ovilja utan snarast

på att andra saker tagit överhanden, t.ex. asylpolitiken och asylmottagandet.

Men tydligt och klart är att kommunerna behöver ett stöd, en stimulans att

utveckla och sätta upp mål för introduktion av de nyanlända.

Anita Jönsson (s): Risken är att de frågor som man funderar på har hunnit

ställas innan man får ordet. Jag hade nämligen ungefär samma funderingar som de

föregående frågeställarna. När jag ändå fått ordet vill jag säga att det som

genomsyrade inläggen från Marianne Nivert och Tzeghe Kifle på något sätt var:

Med vilka attityder ser vi på varandra i det svenska samhället? Det är ett

stort arbete som ligger framför oss. Arbetsmarknaden har naturligtvis en stor

betydelse.

Vi skulle diskutera framför allt mål och inriktning där attityderna har en

stor betydelse. Jag skulle vilja fråga representanterna för

Arbetsmarknadsstyrelsen Levi Svenningsson eller Kaija Suur-Nuuja: Kan ni i ert

dagliga arbete med de intentioner som finns i propositionen påverka de

attityder som finns inom arbetslivet för att ge alla människor en chans till

ett arbete?

Levi Svenningsson: Jag skulle vilja säga att vi har regeringens och riksdagens

uppdrag att i varje läge se till att invandrade grupper är representerade i

lika hög mån i våra åtgärder som de är i öppen arbetslöshet. Vi kan konstatera

att invandrargrupperna under hela 90-talet, under hela den svåra

arbetslöshetskris vi har haft och har, varit överrepresenterade i förhållande

till den andel som de utgör i öppen arbetslöshet. Alltså har prioriteringarna

skett på ett sådant sätt att vi har överträffat den målsättning som gäller för

oss. Det vill jag faktiskt se som ett exempel på att vi inom

arbetsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna och också inom AMS med våra

insatser just vill påverka attityderna, nämligen den attityden som handlar om