Bet. 1997/98:SfU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1997/98:SFU09

Invandrings- och flyktingfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SfU9

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23

Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 som behandlats i bet.

1997/98:SfU2) samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den allmänna motionstiden år

1997 som rör invandrings- och flyktingfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings- och

flyktingpolitiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak

år 1996. I vissa avseenden, bl.a. regeringskonferensen inom EU som avslutades i

juni 1997 i Amsterdam, redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare

beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i

Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt.

Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande

om redovisning och eventuella förslag från regeringen beträffande adoption av

vuxna och därtill hörande uppehållstillstånd. Vidare föreslår utskottet med

anledning av två motionsyrkanden ett tillkännagivande om att Statens

invandrarverk skall få sådana befogenheter vid gränskontroll som syftar till

ett effektivare asylförfarande.

Samtliga övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också att riksdagen

lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 34 reservationer och fyra särskilda yttranden.

Skrivelse 1997/98:23

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 1997/98:23 Invandrings-och

flyktingpolitiken.

Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och även i betänkande

1997/98:SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar m.m.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelse 1997/98:23

1997/98:Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av

flyktingströmmar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sveriges rykte som en alltigenom pålitlig försvarare av de

mänskliga rättigheterna undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om breddning av flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad

fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet inkluderas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Invandrarverket bör ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för

tillämpningen av skyddsregeln med anledning av förföljelse på grund av kön

eller homosexualitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bristande partsinsyn vad gäller länderinformation i asylärenden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det olämpliga i att använda de svenska ambassadernas rapportering i

asylärenden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad årlig publicering av ambassadernas rapportering om

situationen för de mänskliga rättigheterna,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör

enskilda.

1997/98:Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att värna och återställa asylrätten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avveckla det tillfälliga uppehållstillståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att transportörer aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att

granska resandes handlingar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt för kvinnor som misshandlats att erhålla uppehållstillstånd i

Sverige,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om smugglare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska

flyktinglagstiftningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot att fängsla barn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av en maximal väntetid,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att LVU skall få företräde före utlänningslagen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att asylsökande som får avslag på sin ansökan inte skall behöva åka

tillbaka till sitt hemland för att göra en ny ansökan om familjeanknytning utan

att denna prövning kan ske i Sverige,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principen ?hellre fria än fälla? vid prövning av uppehållstillstånd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tro på äktenskapet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barmhärtighetsprincipen vid avvisning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om viseringspolitiken,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tonårsbarn skall ha samma möjlighet som andra barn att få hit

sina föräldrar genom anknytning.

Motioner väckta under allmänna motionstiden år 1997

1997/98:Sf271 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även asylsökande

förvärvsarbetande skall registreras som försäkringstagare hos försäkringskassan

i enlighet med regler för övriga skatte- och avgiftsbetalare.

1997/98:Sf601 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en redovisning av de totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och

flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf602 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att samverkan

mellan berörda domstolar och Statens invandrarverk fungerar tillfredsställande

vid bedömning av vuxenadoptionsärenden, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som kompletterar den nuvarande

lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag innebärande att överklagandemöjligheten i asylärenden

utformas så att reell likhet inför lagen gäller inom rättssystemet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf604 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk

kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga och turister.

1997/98:Sf606 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

utlänningslagstiftningen så att Statens invandrarverk får ökade befogenheter

vad avser gränskontrollen.

1997/98:Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för flyktingpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till effektivare

gränskontroller i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om delat flyktingansvar,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad möjlighet för

uppehålls- och arbetstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik skall

vara etiska,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en

europeisk flyktingkonvention,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör förorda att rätten till asyl införs i Europarådets

konvention om mänskliga rättigheter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till

familjesplittring skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år, även om

flyktingarna gömt sig.

1997/98:Sf618 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingstatus åt

personer som förföljts på grund av kön eller homosexualitet.

1997/98:Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den grundlagsfästa principen om likhet inför lagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om artikel 14 i Genèvekonventionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra rätten att få stanna som de facto-flykting och

krigsvägrare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de i Sverige nu asylsökande från f.d. Jugoslavien skall få

stanna i Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten att inom loppet av tolv månader få sin sak prövad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vilandeförklaring och väntetider,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare,

psykologer och frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheters företrädare

å den andra,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnets offentliga biträde skall vara närvarande, när barnet

hörs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att gömda flyktingar efter högst tre år ges uppehållstillstånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den s.k. tvåårsregeln och att dessa kvinnor erhåller skydd i

Sverige,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att på grund av anknytning ha rätt att söka PUT i Sverige,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om LVU och utlänningslagen,

1997/98:Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken i EU och dess

medlemsländer som underlag för en debatt inför kommande svenska

förhandlingspositioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om viktiga riktlinjer inför förhandlingarna.

1997/98:Sf624 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anknytningsutredningar.

1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den s.k. 2-årsregeln.

1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnoimport och kvinnomisshandel.

1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av tvåårsregeln.

1997/98:Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tvåårsregeln.

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en gemensam asylpolitik.

1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och

terapi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vanlig legitimerad medicinsk expertis skall kunna fatta beslut

om utvisning går att genomföra samt att SIV:s förtroendeläkarfunktion

avskaffas.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre hänsynstagande till barnen i asylutredningar.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att gömda barnfamiljer bör få uppehållstillstånd.

1997/98:U625 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få

stanna här för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo.

1997/98:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt

oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor

som flytt från Iran av politiska och religiösa skäl torde upphöra.

1997/98:U702 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23

Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande

och flyktingar m.m. som behandlats i utskottets betänkande 1997/98:SfU2) samt

två motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett

antal motioner med anknytning till invandrings- och flyktingfrågor som väckts

under den allmänna motionstiden år 1997.

I skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och

invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1996. I vissa

avseenden redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare beskrivs

migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i

Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt.

Inledningsvis anförs i skrivelsen följande.

Med invandringspolitik avses de principer och regler som anger vilka

utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska

invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska

länderna vilka har fri rörlighet och etableringsrätt. Sverige är sedan den 1

januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU). Det innebär att medborgare i

alla EU-länder fritt skall kunna flytta mellan länderna för att arbeta,

studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria rörligheten

omfattar även familjemedlemmar oavsett medborgarskap. Sverige är också bundet

av det för EES gällande regelsystemet om fri rörlighet för personer.

Den 1 januari 1997 gjordes omfattande ändringar i utlänningslagen mot

bakgrund av regeringens förslag i propositionen Svensk migrationspolitik i

globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), även kallad den migrationspolitiska

propositionen, som antogs av riksdagen i december 1996 (bet. 1996/97:SfU5,

rskr. 1996/97:80). Ändringarna innebär ett vidgat skyddsbegrepp i fråga om

möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förutom till flyktingar enligt

1951 års flyktingkonvention kan uppehållstillstånd även ges till personer som

riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller annan omänsklig behandling, personer

som flyr på grund av väpnad konflikt eller miljökatastrof samt personer som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Även ett förändrat

anhörigbegrepp gäller jämfört med tidigare bestämmelser.

Invandringen till Sverige har de senaste decennierna huvudsakligen bestått

av personer som sökt asyl och av anhöriga till dem som redan bor i Sverige.

Mottagandet av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska

flyktingpolitiken. Dessutom ingår:

- agerande inom FN och andra internationella sammanslutningar för att bidra

till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten

för de mänskliga rättigheterna upprätthålls,

- ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA, Internationella rödakorsrörelsen och andra

organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige,

- internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,

- överföring till Sverige, som regel i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta

personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,

- mottagande av flyktingar i Sverige i enlighet med en asyllagstiftning som i

vissa avseenden ger skydd i fler situationer än vad 1951 års flyktingkonvention

stadgar,

- ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed

jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna

sig tillrätta i det svenska samhället,

- en aktiv återvandringspolitik till stöd för flyktingar som vill lämna Sverige

för att bosätta sig i hemlandet eller annat land.

Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet

Flyktingdefinitioner

Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I FN:s konvention

den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonven-tionen) avses

med uttrycket flykting den som till följd av händelser som inträffat före den 1

januari 1951 och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av

sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller

politisk åskådning befinner sig utanför det land han är medborgare i samt är ur

stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte önskar att

begagna sig av sagda lands skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara

medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig

utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur

stånd att återvända dit eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte

önskar återvända dit. - Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967

års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta protokoll

förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konventionens

flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951 eller i

Europa.

Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar (OAU-konventionen).

Konventionen som antogs år 1969, har en betydligt vidare flyktingdefinition.

Den omfattar också personer som på grund av yttre aggression, ockupation,

utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i

del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare

tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan plats

utanför sagda land. För Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp

accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller Asien

har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första asylländer i Sydostasien -

godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i vart fall temporärt, skall

tas emot av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande från dessa länder

inte skall ske.

OECD-staterna har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än

flyktingkonventionens, men enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina

nationella lagstiftningar infört bestämmelser om uppehållstillstånd som i vissa

avseenden är generösare än flyktingkonventionens.

I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en utveckling av de

internationella normerna på flyktingområdet och att ett 70-tal konklusioner

antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar,

bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.

Internationellt samarbete

I skrivelsen anförs att den svenska regeringen fäster stor vikt vid det

internationella samarbetet på det migrations- och flyktingpolitiska området.

Grunden för vår flyktinglagstiftning utgörs av folkrätt och internationella

överenskommelser och Sverige deltar aktivt i det rättsliga och normbildande

arbetet i internationella fora, främst FN och Internationella rödakorskommittén

(ICRC). Lika viktigt är emellertid att hjälpa alla de miljoner människor som

befinner sig på flykt. Hjälpen avser såväl internationellt skydd som materiellt

bistånd i form av mat, hälsovård och tak över huvudet. En allt större del av de

internationella insatser som Sverige stöder har dock till syfte att få till

stånd en lösning på flyktingars problem. Flyktingar får hjälp att kunna bygga

upp ett nytt liv i sitt gamla hemland och insatser görs för att, när så är

möjligt, förebygga flyktingkriser.

Migrationspolitiken i Europasamarbetet

I skrivelsen anförs att två viktiga händelser i Europasamarbetet inträffade

under år 1996. Dels sammankallades regeringskonferensen. Konferensens arbete

avslutades i juni 1997 med undertecknandet av Amsterdamfördraget. Vidare

undertecknade Sverige i december 1996 ett avtal om anslutning till

Schengensamarbetet.

Utöver dessa två händelser har arbetet inom EU:s tredje pelare fortsatt.

Bland de beslut som rådet fattat nämns i skrivelsen en gemensam åtgärd om en

enhetlig modell för uppehållstillstånd, en rekommendation om kamp mot olaglig

anställning av tredjelandsmedborgare och en gemensam ståndpunkt om bistånds-

och informationsuppdrag i gränsnära områden.

Arbetet med asylfrågor har koncentrerats kring ikraftträdandet av

Dublinkonventionen. Konventionen, som har till syfte att bestämma vilken

medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan, har för

Sveriges del trätt i kraft den 1 oktober 1997. Vidare har rådet antagit ett

beslut om övervakning av de rättsakter som antagits på asylområdet. Under år

1997 har kommissionen presenterat ett utkast till gemensam åtgärd om

tillfälligt skydd. Utkastet har varit föremål för förhandlingar som enligt

skrivelsen kan förväntas bli relativt utdragna.

EU:s ministerråd har beslutat att ett förslag till konvention skall

utarbetas för att reglera utbyte av fingeravtryck från asylsökande. Syftet är

att det med hjälp av fingeravtryck skall kunna konstateras i vilket medlemsland

en person först sökt asyl. Det tänkta systemet har getts namnet Eurodac.

Beträffande viseringspolitiken anförs i skrivelsen att under år 1995 antog

ministerrådet två förordningar. I den ena fastställs de tredje länder vars

medborgare måste ha visering när de passerar EU:s yttre gränser. Förordningen

har inneburit att Sverige infört viseringskrav för medborgare i ett antal

stater som tidigare varit viseringsfria. Den andra förordningen rör enhetlig

utformning av viseringshandlingar. Även inom Schengensamarbetet har arbetet

inriktats på att harmonisera viseringspolitiken. Enligt skrivelsen kommer detta

sannolikt innebära att Sverige säger upp sina viseringsfrihetsavtal med ett

antal länder men även att nya viseringsfrihetsavtal ingås. Rådet har också

enats om transitvisering vid flygplats som syftar till att förbättra

möjligheten att kontrollera den illegala invandring som sker genom

transittrafiken. Svenska bestämmelser om transitvisering trädde i kraft den 1

september 1997.

På invandringsområdet har rådet på svenskt initiativ antagit en gemensam

åtgärd om en enhetlig modell för uppehållstillstånd. Detta innebär att

medlemsstaterna i framtiden skall ha enhetligt utformade bevis om

uppehållstillstånd. Vidare har rådet antagit en resolution om omyndiga

medborgare i tredje land utan medföljande av vårdnadshavare. Rådet har också

antagit en rekommendation om kamp mot olaglig anställning av

tredjelandsmedborgare. I rekommendationen slås fast att tredjelandsmedborgare

som har för avsikt att arbeta i en medlemsstat skall ha arbets- och

uppehållstillstånd.

Under år 1996 undertecknades Sveriges, Danmarks och Finlands anslutningsavtal

till Schengen vilket innebär att Sverige fullt ut deltar i samarbetets

beslutsfattande del. På asylområdet innebär Dublinkonventionens ikraftträdande

att Schengenkonventionens motsvarande regler upphört att gälla. (Riksdagen

behandlar för närvarande proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet vari

föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k.

Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet

mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å den andra.)

I juni 1997 avslutades regeringskonferensen. Det s.k. Amsterdamfördraget har

undertecknats i oktober samma år. För närvarande är fördraget föremål för

medlemsstaternas godkännande i enlighet med deras konstitutionella

bestämmelser. (Regeringen har nyligen avlämnat propositionen 1997/98:58

Amsterdamfördraget. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.)

I skrivelsen anförs att på området invandrings- och flyktingpolitik innebär

fördraget betydande förändringar. Frågor om asyl, invandring och gränskontroll,

som hittills i allt väsentligt behandlats i den mellanstatliga tredje pelaren,

förs över till en ny avdelning (avdelning IIIa) i den första pelaren. Den nya

avdelningen har fått klara målsättningar och tidsgränser för genomförandet.

Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri rörlighet för personer ha

genomförts. För att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras

ytterligare, asylpolitiken bli föremål för ytterligare harmonisering där rådet

skall besluta om gemensamma miniminivåer vad gäller mottagandet av asylsökande,

bestämmande om flyktingskap samt minimiregler för handläggning av

asylansökningar. Ytterligare en stor förändring är att Schengensamarbetet skall

integreras i EU.

Det nordiska samarbetet

I skrivelsen anförs bl.a. att de nordiska regeringarnas Samrådsgrupp för

flyktingfrågor (NSHF) under år 1996 har haft tre möten varav ett på

ministernivå. Vid möten där det funnits behov har tid avsatts för diskussion

med representanten för UNHCR i Baltikum och Norden och för IOM. Samrådsgruppens

funktion att bidra till gemensamma hållningar och samstämt internationellt

agerande har vidareförts under året. Arbetsgrupper har bearbetat frågor av

gemensamt intresse, bl.a. med avseende på f.d. Jugoslavien i fråga om

återvandring. Arbetet i samrådsgruppen har vidare inriktats på att samordna det

nordiska agerandet i relation till närområdet. I december 1996 enades de

nordiska ministrarna med ansvar för asyl och invandring om att i de nordiska

länderna ta emot ett hundratal personer från Lettland som befunnit sig där som

asylsökande under lång tid. Ordförandeskapet har under 1996 handhafts av

Finland. För verksamhetsåret 1997 var Sverige ordförande. Ett första möte, på

ministernivå, hölls i april månad. Där deltog även de baltiska ministrarna med

ansvar för asyl och migration.

Motioner

I två motioner tas upp frågor som rör den principiella inriktningen av Sveriges

flyktingpolitik.

I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om utgångspunkterna för flyktingpolitiken. Motionärerna anser

att det är en självklar rätt att flyktingar i Sverige skall finna en fristad

undan förföljelse och annat förtryck. Förutom de internationella åtaganden

Sverige har skall det vara möjligt att få skydd i Sverige även av de skäl som

är fastlagda i utlänningslagen, nämligen att uppehållstillstånd skall ges till

personer som flyr väpnade konflikter och miljökatastrofer eller som riskerar

kroppsstraff eller annan omänsklig behandling samt personer som förföljs på

grund av kön eller sexuell läggning.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) framhåller i motion Sf617 att de humanistiska

och kristna grundvärderingar som till stor del ligger bakom den demokratiska

utvecklingen i Sverige också skall ligga till grund för svensk

migrationspolitik. Det allt överskuggande motivet till att Sverige skall föra

en generös, tydlig och uthållig politik på detta område är enligt motionärerna

moraliskt, nämligen vår plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten

för alla människors lika värde. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik

skall vara etiska.

I ett antal motioner tas upp frågor om flyktingpolitiken och Sveriges

förhållande till EU.

Gullan Lindblad m.fl. (m) framhåller i motion Sf607 att det inför framtiden

är viktigt att länderna inom EU kommer överens om en fördelning av framtida

flyktingströmmar eller kostnaderna härför. Sverige måste aktivt verka för att

denna fråga löses. Motionärerna anser vidare att arbetet med en gemensam

asyllagstiftning måste drivas vidare på grundval av de humanitära principer som

medlemsstaterna förpliktat sig till. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om

ett delat flyktingansvar.

I motion Sf14 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar. Enligt

motionärerna bör EU utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för

flyktingströmmar fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Politiken måste

bygga på principer om ett gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.

Detta förutsätter enligt motionärerna att flyktingpolitiken blir ett område

inom unionen där majoritetsbeslut kan tillämpas. En samordning av asylpolitiken

får emellertid inte innebära att de länder som har en mer restriktiv

flyktingpolitik sätter normerna.

Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion K715 att en eventuell framtida

gemensam flyktingpolitik som upprättar minimiregler aldrig får accepteras av

Sverige om den hindrar oss från en generös nationell hållning till

flyktingmottagandet. Med denna reservation anser motionärerna att det är

positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Det är väsentligt att

samtliga EU-länder tar sitt ansvar i fördelningen av flyktingströmmar. I

yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om en gemensam asylpolitik.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf617 tillkännagivanden om att

regeringen skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en europeisk

flyktingkonvention (yrkande 2) och förorda att rätten till asyl införs i

Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (yrkande 3). Detta skulle

enligt motionärerna innebära ett näst intill alleuropeiskt ansvarstagande för

asylsökande. Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna prövas av

Europadomstolen.

I motion Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) framhålls det positiva i att

asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren. Detta innebär

enligt motionärerna att placeringen av dessa frågor inte varit

tillfredsställande. Det är dock mycket viktigt att innehållet i denna

överföringsprocess sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om

olika lösningar och lämpliga svenska positioner. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken inom

EU. Enligt motionärerna är det väsentligt att svensk tradition av generositet

och humanitet får prägla valet av lösningar. Utvidgningen av EU gör tydlighet i

ställningstagandena än mer angelägen. Flyktingpolitiken får inte urvattnas till

följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap. Frågor om mänskliga

rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli föremål för kompromisser.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om riktlinjer inför förhandlingarna.

Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) begär i motion U702 yrkande 2 ett

tillkännagivande om bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik.

Enligt motionärerna ses flyktingpolitiska frågor i de nordiska länderna som en

rent nationell angelägenhet, men det flyktingpolitiska samarbetet har dock

stärkts mellan länderna genom bildandet av samrådsgruppen för flyktingfrågor

(NSHF). Nordiska utlänningsutskottet har enligt motionärerna behandlat ett

medlemsförslag om flyktingpolitik och därvid föreslagit att Nordiska rådet

rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att bl.a. aktivt verka för

ytterligare samordning av regelverk och asylpraxis i syfte att få en bättre

ansvarsfördelning för flyktingar i Norden.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett motionsyrkande om den

internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar.

Johan Lönnroth m.fl. (v) framhåller i motion Sf13 att det beträffande

vapenhandeln finns viktiga ekonomiska intressen som gör att effektiva

restriktioner inom området är svåra att genomföra. Enligt motionärerna är också

den svenska regeringen diskret när det gäller att påvisa de samband som finns

mellan vapenexporten och uppkomsten av väpnade konflikter med åtföljande

flyktingströmmar. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Utskottets ställningstagande

I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs

att den svenska migrationspolitiken måste vara human, tydlig och konsekvent,

och att detta förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall ingå

respekten för de mänskliga rättigheterna, internationell och global samverkan,

förebyggande insatser, aktiv migrationspolitik i EU och närområdet,

förutsättningarna i Sverige samt återvandringsperspektiv. I utskottets

betänkande 1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av avgörande betydelse

för en human migrationspolitik, och utskottet noterade särskilt att regeringen

därvid betonat värn om asylrätten som en viktig del. De angivna grunderna för

den svenska migrationspolitiken och hur dessa närmare utvecklades i

propositionen får anses tillgodose de uppfattningar som kommer till uttryck i

motionerna Sf607 yrkande 1 och Sf617 yrkande 1. Utskottet avstyrker de nämnda

motionerna.

I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att

förutsättningarna har minskat för Sverige och andra europeiska stater att driva

en annan migrationspolitik än den som förs av flertalet länder i regionen. EU-

medlemskapet innebär inte någon grundläggande förändring i detta hänseende men

medför att den nationella migrationspolitiken måste utformas i samverkan med EU

och delvis som en del av dess politik. En utgångspunkt för utformandet av EU:s

framtida migrationspolitik är enligt regeringen att alla medlemsstater slutit

upp kring Europakonventionen och flyktingkonventionen. I propositionen angavs

att harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för att fastställa

flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt harmonisering av

medlemsstaternas flyktingpolitik. Sverige vill enligt regeringen medverka till

att de vägledande principerna vidareutvecklas och förverkligas. Sverige skall

bl.a. verka för att asylpolitiken värnas och att respekt för andra mänskliga

rättigheter också utgör grunden i den framtida gemensamma politiken. De

viktigaste målsättningarna är enligt regeringen att undanröja orsakerna till

flykt och påtvingad migration, att ge skydd till skyddsbehövande - i

närregionen eller på andra håll i världen, att åstadkomma en bättre

ansvarsfördelning mellan länder och att finna effektivare åtgärder mot

organisatörerna av illegal invandring. Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf14 yrkande

2, Sf607 yrkande 3, Sf617 yrkandena 2 och 3 samt K715 yrkande 15 inte är

påkallat.

Om Amsterdamfördraget godkänns innebär detta bl.a. att asyl- och

invandringsfrågorna förs över från det mellanstatliga samarbetet i tredje

pelaren till gemenskapsarbetet i första pelaren. Detta innebär bl.a. att rådet

får befogenhet att reglera vilken medlemsstat som skall ansvara för prövningen

av en asylansökan och bestämma miniminormer för mottagandet av asylsökande och

för när tredjelandsmedborgare skall betraktas som flyktingar och beviljas

flyktingstatus. Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att

sprida information till allmänheten om den flyktingpolitik som förs inom EU.

Att Sverige inför EU:s utvidgning intar positioner när det gäller

flyktingpolitiken som är förenliga med Sveriges traditionella syn på bl.a.

mänskliga rättigheter tar utskottet för givet. Vidare kan nämnas att de länder

som ansökt om medlemskap i EU har anslutit sig till Europakonventionen. Något

tillkännagivande bör mot bakgrund av det anförda inte göras med anledning av

motion Sf623.

Vad gäller det nordiska samarbetet framgår av regeringens skrivelse att det

finns ett organiserat samarbete mellan de nordiska länderna i frågor som rör

invandringen. Något tillkännagivande med anledning av motion U702 yrkande 2

finner utskottet inte påkallat.

Vad avser den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av

flyktingströmmar vill utskottet hänvisa till utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU6 om krigsmaterielexport. Med anledning av ett motionsyrkande om ökad

kontroll av den internationella vapenhandeln anförde utrikesutskottet bl.a. att

regeringen lägger ned ett betydande arbete för att åstadkomma en begränsning

och en förbättrad kontroll av den internationella handeln med krigsmateriel,

och utrikesutskottet utgick från att så skall ske även fortsättningsvis.

Socialförsäkringsutskottet vill tillägga att regeringen i den

migrationspolitiska propositionen betonar att migrationspolitiken omfattar

flykting-, invandrar-, invandrings- och återvandringsfrågor och att dessa

frågor också är delar av utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.

I detta sammanhang betonades vidare att EU:s handelspolitik har en särskild

betydelse. Enligt regeringen bör denna liksom biståndspolitiken ta hänsyn till

de fattiga ländernas intressen och särskilt strävan att påverka den

internationella vapenhandeln. Utskottet kan konstatera att det från svensk sida

pågår ansträngningar i syfte att begränsa den internationella vapenhandeln och

avstyrker motion Sf13 yrkande 1.

Gränskontrollfrågor

Skrivelsen

I skrivelsen uppges att arbetet med utkastet till den yttre

gränskontrollkonventionen (YGK) ännu inte är avslutat då ett fåtal frågor

återstår som visat sig svåra att lösa. Det gäller främst den territoriella

tillämpningen samt frågor om EG-domstolens eventuella roll. Under år 1997 har

en guide för effektiva metoder för personkontroll vid de yttre gränserna tagits

fram. Detta dokument har överlämnats till ansökarländerna.

CIREFI (Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör

gränspassage och invandring) har som mål att samla in, utbyta och

vidarebefordra information samt att sammanställa dokumentation om alla frågor

som rör gränspassage och invandring. Syftet med ett sådant informationsutbyte

är att underlätta samordning mellan berörda organ och harmonisering av

medlemsstaternas praxis, politik och lagstiftning när det gäller gränspassage

och invandring.

Vidare uppges i skrivelsen att gränskontrollfrågor diskuteras inom

Schengensamarbetets arbetsgrupp för gränsfrågor. Gruppen avhandlar

huvudsakligen övervakningen av Schengens yttre gränser och genomförandet av

Schengenkonventionen.

Motioner

I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att Invandrarverkets ansvar

för invandringspolitiken har utökats genom att verket övertagit arbetsuppgifter

från polisen. Enligt motionärerna synes det som om polisen inte prioriterar

inresekontrollen vid gränserna. Effekterna av detta kommer enligt motionärerna

till uttryck i att flertalet asylansökningar görs efter inresan. Det är därför

av vikt att regeringen antingen ger polisen i uppdrag att prioritera

inresekontrollen eller överför befogenheter till Invandrarverket att ansvara

för detta. I yrkande 2 begärs förslag från regeringen om en effektivare gräns-

och gatekontroll.

Sigrid Bolkéus (s) begär i motion Sf606 ett tillkännagivande om en översyn av

utlänningslagen så att Invandrarverket får ökade befogenheter vad avser

gränskontrollen. Enligt motionären visar erfarenheterna att asylsökande

fortfarande väljer att lämna in ansökan efter inresan i Sverige. Detta problem

kan motverkas om Invandrarverket i likhet med tullmyndigheten och

kustbevakningen får befogenheter när det gäller gränskontroll. Att t.ex. beslut

om avvisning med omedelbar verkställighet till första asylland endast

förekommit i fem ärenden på Arlanda under andra kvartalet i år visar att det

brister i gatekontrollen. Polisen säger sig vara underbemannad på Arlanda och

Invandrarverkets personal har ingen rätt att genomföra gatekontroller.

Invandrarverket är den centrala myndigheten i utlänningsärenden och besitter

kunskap och information. Naturligtvis skall polisen sköta gränskontrollen men

Invandrarverket bör efter samråd med berörd polismyndighet få göra

stickprovskontroll vid inomnordisk gräns och gatekontroll vid utomnordisk

gräns.

Utskottets ställningstagande

Bestämmelser om kontroll i samband med inresa (yttre gränskontroll) och utresa

finns i 5 kap. utlänningslagen. Enligt dessa bestämmelser skall vid inresa

eller utresa en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte

annat följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Den inre

gränskontrollen regleras i huvudsak av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlännings-

lagen. En utlänning som vistas i Sverige får underkastas vissa kontrollåtgärder

under förutsättning att det finns anledning anta att han saknar rätt att

uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till

kontroll.

I samband med förhandlingarna om medlemskap i EU förklarade Sverige sig

berett att acceptera regelverket beträffande personers fria rörlighet och

Unionsfördragets artiklar om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Sverige

förklarade också att vi önskar medverka till att förverkliga den fria

rörligheten för personer enligt EG-fördragets artikel 7a. Denna fria rörlighet

för personer har ännu inte förverkligats. Bl.a. beror detta på att det finns en

oenighet mellan EU:s stater angående huruvida den fria rörligheten skall vara

förbehållen endast medborgare i medlemsländerna eller omfatta även andra

länders medborgare när de väl passerat kontrollen vid yttre gräns.

Förhandlingar pågår om en yttre gränskontrollkonvention (YGK).

För närvarande behandlar riksdagen proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k.

Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet

mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å andra sidan. Yttre

gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters land- och

sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt konventionen inte räknas som

inre gräns. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om hur kontrollen av

de yttre gränserna skall ske. Kontrollen skall genomföras enligt gemensamma

principer, inom ramen för respektive stats egna lagar och med hänsyn till de

övriga staternas intressen. Regeringen anför i propositionen att en

förutsättning för Sveriges inträde som operativ medlem i Schengensamarbetet,

vilket är planerat till år 2000, är att den svenska yttre gränskontrollen då

har byggts upp till en nivå som svarar mot Schengenkonventionens krav. I

propositionen redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevakningens roll

i den yttre gränskontrollen samt vilka krav och behov av förändringar

Schengensamarbetet ställer på dessa myndigheter.

I betänkandet Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden (SOU 1997:128)

anförs att många av de uppgifter och handlingar som är erforderliga i

verkställighetsarbetet inte sällan är svåra att säkra om utlänningen ger in sin

ansökan om uppehållstillstånd en tid efter ankomsten till Sverige. I

betänkandet anges att Invandrarverket uppgett att 60-70 % av alla ansökningar

om uppehållstillstånd görs inne i landet i stället för vid gränsen. Utredaren

anser mot bakgrund härav bl.a. att Invandrarverket tillsammans med polisen bör

utarbeta gemensamma arbetsformer och rutiner som kan bidra till att fler

ansökningar om uppehållstillstånd görs i omedelbar anslutning till inresan.

Utredaren hänvisar även till att Verkställighetsutredningen i sitt betänkande

SOU 1995:55 har föreslagit s.k. gatekontroll, som framför allt medför bättre

möjligheter att säkerställa uppgifter om resvägen till Sverige, vilket har

betydelse för bl.a. frågan om utlänningen skall återsändas till sitt hemland

eller till första asylland. Utredaren anser det angeläget att genomföra ett

förslag om gatekontroll i vart fall vid de större internationella

flygplatserna. Ansvaret för denna kontrollverksamhet bör enligt utredaren vila

på polisen, men det är angeläget att finna former för samarbete med

Invandrarverket.

Frågor om gränskontroll har också uppmärksammats av Invandrarverket. Verket

har i en skrivelse den 1 september 1997 till Utrikesdepartementet hemställt om

en översyn av utlänningslagstiftningen så att verkets personal får möjlighet

att självständigt besluta om och genomföra gatekontroll m.m.

Sedan den 1 oktober 1997 har Invandrarverket tagit över ansvaret för att ta

emot ansökningar om uppehållstillstånd och även göra den s.k. grundutredningen

som sker vid ansökningstillfället, något som tidigare ankom på polisen. Ett

viktigt motiv till att ge Invandrarverket ansvaret för grundutredningen var att

effektiviteten i asylprövningen då skulle förbättras. Frågan berördes i

utskottets betänkande 1996/97:SfU5. Utskottet framhöll där att det var en stor

fördel ur utredningssynpunkt att de som skulle fatta beslut i ett asylärende

får den första kontakten med sökanden redan vid grundutredningen.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet dela motionärernas uppfattning att

det är väsentligt att en effektiv gränskontroll kan upprätthållas. Utskottet

vill också nämna att utskottet i sitt yttrande 1997/98:SfU3y över

Schengenpropositionen uppmärksammat justitieutskottet på Invandrarverkets roll

i gränskontrollsammanhang. Överväganden om Invandrarverkets roll vid

gränskontroll pågår också inom Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning

bör regeringen därvid tillse att Statens invandrarverk får sådana befogenheter

i gränskontrollsammanhang så att det i större omfattning än vad som nu sker

blir möjligt att redan vid gränspasseringen kontrollera utlänningars inresa.

Rättssäkerheten måste därvid garanteras. Vad utskottet sålunda anfört bör

riksdagen med bifall till motionerna Sf607 yrkande 2 och Sf606 som sin mening

ge regeringen till känna.

Den svenska utlänningslagstiftningen

Inledning

I den förut nämnda propositionen 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i

globalt perspektiv lade regeringen bl.a. fram förslag till omfattande ändringar

i utlänningslagen. Förslagen, som grundade sig på ett betänkande från den

parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén, behandlades av

riksdagen under hösten 1996 (bet. 1996/97:SfU5) och antogs av riksdagen i

december samma år (rskr. 1996/97:80). Den nya lagstiftningen trädde i kraft den

1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade bestämmelser när det gäller skydd för

flyktingar genom att Genèvekonventionen givits en vidare tolkning, de

förutvarande begreppen de facto-flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur

lagen och ersatts med preciserade regler för vilka utöver konventionsflyktingar

som skall få skydd, precisering av anhörigbegreppet vid invandring,

förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat inslag av muntlig handläggning i

asylprocessen och vidgade möjligheter att överklaga avslag på ansökningar om

uppehållstillstånd. Vidare har utlänningslagen kompletterats med en

portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i

övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn

Utskottet kommer nedan under olika avsnitt att behandla ett antal mo-

tionsyrkanden som rör utlänningslagen och dess tillämpning. Ett stort antal av

dessa yrkanden är likadana eller snarlika sådana som behandlades i ovannämnda

betänkande SfU5.

Skyddsbehövande

Gällande ordning

Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl uppehållstillstånd som

beviljas en utlänning därför att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §

en utlänning som befinner sig utanför det land, som han är medborgare i, därför

att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,

nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin

religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Det sagda gäller oberoende

av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas

bereda trygghet mot förföljelse från enskilda. Som flykting skall också

betraktas den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det

land där han tidigare haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på

grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande utlänningar i övrigt som

inte har flyktingskäl men som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land som

de är medborgare i föreligger enligt 3 § utlänningslagen:

dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan för att straffas med

döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan

omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

dels för en utlänning som på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt

behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt

hemland och

dels för en utlänning som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner

välgrundad fruktan för förföljelse.

Även statslösa som befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin

vanliga vistelseort och som på samma grunder som ovan inte kan eller på grund

av sin fruktan inte vill återvända dit skall anses som skyddsbehövande och ha

rätt till uppehållstillstånd.

Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att uppehållstillstånd kan vägras

i vissa fall. Beträffande flykting och skyddsbehövande, förutom dem som avses i

första delsatsen ovan, gäller att uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till

vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till

rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.

Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av brottslighet eller någon

annan omständighet som hänför sig till den skyddsbehövandes person är begränsad

till den kategori vars skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre

konflikt eller en miljökatastrof.

Regeringen har bemyndigande att i fråga om en grupp utlänningar vars

skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en

miljökatastrof dels meddela föreskrifter om beviljande om permanent

uppehållstillstånd, dels meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte

får beviljas om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges

möjligheter att ta emot utlänningar. Det senare slaget av föreskrifter skall

anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.

Motioner

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kritiseras i vissa avseenden den

asyllagstiftning som gäller fr.o.m. den 1 januari 1997. Den nya lagstiftningen

innebär enligt motionärerna att färre människor med goda asylskäl kan få

uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna menar att man såväl i den svenska

som i den europeiska debatten gjort en medveten sammanblandning av flyktingar

och invandrare i största allmänhet. Genom att antyda att de asylsökande i

huvudsak kommer från fattiga länder har man velat skapa intryck av att de

asylsökande huvudsakligen är ute efter att förbättra sin ekonomiska och sociala

situation. På så sätt skapas enligt motionärerna den politiska grunden för att

göra asylpolitiken till en del av den allmänna invandringspolitiken. Enligt

motionärerna är regeringens skrivelse i första hand en sorglig uppräkning av

beslut som försämrat situationen för många människor på flykt. Riksdagens

beslut att avskaffa begreppen de facto-flykting och politiskt humanitära skäl

och en insnävning av anhörigbegreppet har inneburit att flyktingpolitiken

blivit betydligt mer restriktiv än vad den tidigare var och enligt motionärerna

bör vara. Det är nu än mer nödvändigt att värna om asylrätten och ta sikte på

den enskilda människans situation. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om

att värna asylrätten och att återställa den till vad som tidigare gällde.

Även i motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) kritiseras många av de

ändringar som genomförts i asyllagstiftningen. Enligt motionärerna var det

olyckligt att riksdagen genomdrev ytterligare försämringar i asylrätten, trots

att invandringsmyndigheterna redan genom en lag- och konventionsstridig

rättstillämpning i stor omfattning lyckats strypa tillströmningen av

skyddssökande. Motionärerna anser att det är allvarligt att det rykte som

Sverige lyckats skaffa sig som en alltigenom pålitlig försvarare av de

mänskliga rättigheterna nu undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Vidare kritiseras i

motionen den i lagen införda bestämmelsen om skydd på grund av kön eller

homosexualitet i så motto att det hade varit en väsentligt bättre lösning att

bredda tolkningen av flyktingkonventionens flyktingbegrepp så att det

innefattade också förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Enligt

motionärerna vinner en sådan tolkning successivt terräng och är numera

etablerad i Australien, Irland, Kanada och USA. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om breddning av flyktingkonventionens begrepp så att

välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

inkluderas. Motionärerna anför vidare att Invandrarverkets statistik för första

halvåret 1997 visar att av alla de asylsökande som under halvåret beviljats

uppehållstillstånd har endast åtta personer beviljats detta på grund av den nya

regeln om skydd på grund av kön eller homosexualitet. Enligt motionärerna har

Invandrarverket inte utfärdat några riktlinjer till sin personal för

tillämpningen av den nya regeln. I yrkande 4 begärs därför ett tillkännagivande

om att regeringen skall ge Invandrarverket i uppdrag att utarbeta sådan

riktlinjer.

Även i motion Sf618 av Lars Fremling m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande

om en tolkning av flyktingkonventionen så att denna innefattar personer som

förföljs på grund av kön eller homosexualitet. På så sätt kan Sverige enligt

motionärerna bli ett exempel för andra länder inom ramen för den samordning som

sker på flyktingpolitikens område mellan EU-länderna.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) framhåller i motion Sf619 att det är viktigt att

Sverige på alla sätt söker hjälpa till vid flyktingsituationer i hemlandet men

att detta inte får innebära att vi anser oss ha rätt att vägra personer skydd

när de tagit sig till Sverige. Motionärerna vill därför värna om artikel 14 i

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna (yrkande 2). Motionärerna anser

dessutom att rätten att få stanna i Sverige som de facto-flykting skall

återinföras (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att de

asylsökande från f.d. Jugoslavien som kommit hit för lång tid sedan bör få

uppehållstillstånd i Sverige om inte synnerliga skäl talar emot detta.

I motion U625 yrkande 6 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få stanna här

för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo.

Utskottets ställningstagande

I två motioner framförs en mer generell kritik mot många av de ändringar i

utlänningslagen som riksdagen beslöt om med anledning av den

migrationspolitiska propositionen. Beträffande skälen för förslagen erinrade

regeringen i propositionen om att kritik från skilda utgångspunkter hade

riktats mot den svenska asylpolitiken under flera år. Den svenska tolkningen av

flyktingkonventionen hade ansetts vara alltför snäv. Skyddsregeln för de facto-

flyktingar, vilken i stort sett saknade motsvarighet i andra länders

lagstiftning, hade ansetts alltför vag och på en gång för vid och för snäv.

Även den särskilda skyddsregeln för krigsvägrare var unik för Sverige och

ansågs av många inte nödvändig, eftersom ett tillräckligt skydd i regel kunde

erbjudas inom ramen för övriga delar av asylbegreppet. Regeringen ansåg att

mycket av kritiken varit berättigad.

Den svenska asylpolitiken präglas enligt utskottets mening av humanitet och

generositet. Sverige har under 1990-talet i förhållande till sin folkmängd

tagit emot fler asylsökande och deras anhöriga, förutom Tyskland, än något

annat land i västvärlden. Sverige har också varit pådrivande i det

internationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De genomförda

ändringarna i asyllagstiftningen motsäger inte detta.

Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av politisk-humanitära skäl

ansågs i den migrationspolitiska propositionen i princip kunna utmönstras genom

de nya skyddsregler som föreslogs. I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock

utskottet inte att det även fortsättningsvis kan förekomma situationer där

politisk-humanitära skäl utgör grund för uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.

4 § utlänningslagen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf13 yrkande 2, Sf14 yrkande 1

och Sf619 yrkande 2.

Beträffande skydd för personer som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet anförde utskottet i betänkandet 1996/97:SfU5 bl.a. följande. Så

länge någon enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om att personer

som förföljs på grund av kön eller homosexualitet skall tillerkännas

flyktingstatus delar utskottet regeringens uppfattning att en särskild

skyddsregel för dessa bör finnas som ansluter sig till flyktingkonventionen och

ger samma starka skydd. Den nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning

av skyddet i förhållande till vad som då gällde. Utskottet pekar också på att

en sammanvägning av de olika skäl för skydd som personer inom dessa grupper kan

anföra kan innebära att de kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan också

vara sådana att de får skydd på grund av att de känner välgrundad fruktan för

att straffas med döden eller utsättas för förnedrande behandling eller

bestraffning. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och avstyrker

motionerna Sf13 yrkande 3 och Sf618. Utskottet utgår från att Invandrarverket

på lämpligt sätt hanterar frågan om riktlinjer för personalen med avseende på

den nya bestämmelsen om skydd för dem som förföljs på grund av kön eller

homosexualitet. Utskottet anser att något tillkännagivande med anledning av

motion Sf13 yrkande 4 inte behövs.

Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-flykting anförde utskottet i

betänkandet 1996/97:SfU5 följande. Med det nya skyddsbegrepp som regeringen

föreslagit för skyddsbehövande i övrigt delar utskottet regeringens uppfattning

att skyddsregeln för de facto-flyktingar skall utmönstras ur lagstiftningen.

Inom denna grupp har det enligt utskottets uppfattning funnits både personer

med så starka skyddsbehov att de borde fått flyktingstatus och personer som

knappast haft behov av skydd. Med den nya flyktingdefinitionen kommer en del

personer som hittills betraktats som de facto-flyktingar att få skydd som

konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras under det skydd som ges till

personer som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med

kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller

förnedrande behandling. Utskottet vidhåller de nu framförda uppfattningarna och

avstyrker motion Sf619 yrkande 3.

Vad gäller de motioner vari begärts tillkännagivanden om rätt till

uppehållstillstånd för olika grupper av asylsökande som kommer från länder där

de lever under svåra förhållanden vill utskottet erinra om att asylprövningen

skall ske efter en individuell prövning utifrån de skäl som varje sökande kan

anföra för rätt till uppehållstillstånd. Utskottet avstyrker därför motionerna

Sf619 yrkande 4 och U625 yrkande 6.

Uppehållstillstånd i andra fall

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges

till andra personer än skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen

preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen. Tidigare kunde också

uppehållstillstånd enligt praxis beviljas en utlänning som av politisk-

humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i landet. Genom de nya

skyddsregler som infördes för andra skyddsbehövande än flyktingar avses enligt

den migrationspolitiska propositionen med humanitära skäl främst dem som har

renodlat humanitära skäl.

Enligt nu gällande bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make, maka

eller sambo och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt i Sverige

eller fått uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd

ges till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll som en sådan person.

Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella. Det finns också en

möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som annars har

särskild anknytning till Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig om

en person som inte tidigare är gift eller sambo med någon här i landet och som

skall komma hit för att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande och

som enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997 beviljades

uppehållstillstånd. Det kan också röra sig om en nära anhörig till en som fått

uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Enligt uttalanden i den migrationspolitiska propositionen skall systemet med

uppskjuten invandringsprövning behållas när det gäller förhållanden där

parterna känt varandra endast en kortare tid. Vid sådana förhållanden tillämpas

s.k. uppskjuten invandringsprövning då uppehållstillstånd ges för sex månader i

taget under de första två åren. Upphör anknytningen under den tiden skall

utlänningen i normalfallet återvända hem. Undantag görs dock, t.ex. när det

finns barn i förhållandet, när förhållandet upphört på grund av misshandel, när

det finns risk för social utstötning vid återkomsten till hemlandet eller om

den part som kommit hit på grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i

arbetslivet.

Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning som av humanitära skäl bör

få bosätta sig i Sverige eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller

som har sin försörjning ordnad på annat sätt. Vid prövning av en ansökan om

uppehållstillstånd enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om utlänningen

kan förväntas föra en hederlig vandel.

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas före inresan till Sverige

och en ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.

Uppehållstillstånd får dock ges om det är uppenbart att utlänningen ändå skulle

ha fått tillstånd om prövningen skett före inresan.

Motioner

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att familjer i dag

splittras genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om

uppehållstillstånd tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka

på nytt under åberopande av anknytningsskäl. Motionärerna anser att sådana

ärenden bör kunna prövas i Sverige utan att den sökande tvingas återvända till

sitt hemland och i yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om detta.

Motionärerna framhåller vidare att tonårsbarn som kommer till Sverige i dag

inte har samma rätt som yngre barn att få ta hit sina föräldrar på

anknytningsskäl. I yrkande 17 begärs därför ett tillkännagivande om att

tonårsbarn skall ha samma möjligheter som yngre barn att få hit sina föräldrar

genom anknytning.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 11 ett

tillkännagivande om att den som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning

bör kunna få göra detta i Sverige och inte vara tvingad att göra detta från

hemlandet.

Yvonne Ruwaida (mp) begär i motion Sf624 ett tillkännagivande om

anknytningsutredningar. Enligt motionären bör en person som söker

uppehållstillstånd på grund av anknytning kunna få uppehålla sig här i landet

under den tid som utredning pågår.

I ett antal motioner tas upp frågor som rör s.k. uppskjuten

invandringsprövning.

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att s.k. kvinnoimport och

kvinnomisshandel är ett problem som alltmer börjar att uppmärksammas. Enligt

motionärerna bör sådan kvinnomisshandel i sig utgöra grund för

uppehållstillstånd om det inte rör sig om ren skeninvandring. I yrkande 5

begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande 14 begär motionärerna ett

tillkännagivande om tro på äktenskapet. Det är enligt motionärerna inte rimligt

att enskilda tjänstemän gör subjektiva bedömningar av äktheten i makars kärlek.

För att ifrågasätta ett sådant förhållande bör det enligt motionärerna krävas

handfasta bevis på att det rör sig om skenäktenskap.

I motionerna Ju917 yrkande 15 av Ingbritt Irhammar och andre vice talmannen

Görel Thurdin (c) och A803 yrkande 11 av Margareta Andersson m.fl. (c) begärs

tillkännagivanden om den s.k. tvåårsregeln. Enligt motionärerna har regeln

inneburit att många kvinnor hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli

utvisade har de inte vågat bryta ett förhållande, trots att de utsatts för

misshandel och övergrepp. Även om denna regel i dag används mindre restriktivt

än tidigare bör det prövas om denna regel kan ändras till en ettårsregel.

Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) framhåller i motion Ju901 att

kvinnoimport och kvinnomisshandel är ett problem som börjat uppmärksammas

alltmer. Kvinnor som misshandlas vågar av rädsla för att bli utvisade inte

anmäla övergrepp. Rättsskyddet för kvinnor som kommer till Sverige genom s.k.

äktenskapsförmedlingar måste förbättras. Om det inte rör sig om ren

skeninvandring måste dessa kvinnor om de så önskar få rätt att stanna i

Sverige. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Inger Segelström m.fl. (s) anför i motion Ju934 att den s.k. tvåårsregeln

underlättat för mannen att hålla kvar en kvinna i ett förhållande som

innefattar kränkningar och övergrepp genom hot om skilsmässa och att en

skilsmässa kan få till följd att kvinnan utvisas ur landet. Motionärerna menar

att vid bedömningen av om en kvinna skall få stanna här i landet trots att

kravet på två års samlevnad inte är uppfyllt så måste hänsyn tas till om

kvinnan utsatts för våld eller annan kränkande behandling av mannen. Även

risken att kvinnan vid en återkomst till hemlandet kan bli förskjuten av sin

familj eller av samhället måste beaktas. Enligt motionärerna bör ett

klargörande av tvåårsregeln göras så att tillämpningen ger möjlighet för dessa

kvinnor att få stanna kvar i Sverige. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande

härom.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anser i motion Sf619 att kvinnor som fått

uppehållstillstånd på grund av anknytning och som i ett förhållande

misshandlats av mannen bör få stanna i Sverige efter en separation. I yrkande

10 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Sten Tolgfors (m) begär i motion Sf602 yrkande 2 att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag som kompletterar den nuvarande

lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga, förutsatt

att föräldrar eller andra närstående åtar sig försörjningsbördan för dem.

I motion Sf607 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att personer

från länder utanför Norden och EU som söker arbetstillstånd i Sverige bör få

bättre möjligheter än vad som gäller i dag att erhålla uppehållstillstånd.

Sådana möjligheter måste enligt motionärerna bygga på att vederbörande kan

försörja sig här. I yrkande 4 begärs förslag från regeringen i enlighet med

det anförda.

Utskottets ställningstagande

De motioner som har väckts angående uppskjuten invandringsprövning behandlar i

huvudsak de problem som kan uppstå för kvinnor som lockats till Sverige av män

som sedan misshandlar dem eller på annat sätt behandlar dem illa. Den s.k.

Anknytningsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152). I betänkandet läggs

bl.a. fram förslag som skall göra det möjligt att frångå tvåårsregeln om

kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller allvarliga kränkningar i

förhållandet. I januari 1997 beslöt regeringen att tillsätta en parlamentarisk

kommitté, Ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och

medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen (NIPU) (dir.

1997:20). Enligt ett regeringsbeslut den 5 februari 1998 har bl.a.

Anknytningsutredningens betänkande överlämnats till NIPU för beaktande.

Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att några

tillkännagivanden till regeringen därför inte är påkallade med anledning av

motionerna Sf14 yrkandena 5 och 14, Sf619 yrkande 10, Ju901 yrkande 2, Ju917

yrkande 15, Ju934 yrkande 13 och A803 yrkande 11.

En ansökan om uppehållstillstånd får beviljas efter inresan till en nära

anhörig till en här bosatt person eller en som annars har särskild anknytning

till Sverige om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om

prövningen skett före inresan. I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd

ges in av en utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller

utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut är den grundläggande principen att

beslutet skall verkställas innan en anknytning prövas. Genom förslag i

proposition 1994/95:179 skedde en viss uppmjukning i det att en bestämmelse

infördes att en ny ansökan skall få beviljas om det skulle strida mot

humanitetens krav att verkställa beslutet. Den nyss nämnda NIPU-kommittén skall

också ta ställning till i vilken utsträckning det bör vara möjligt att få

uppehållstillstånd på grundval av en ansökan som görs efter inresan och där

skälen för ansökan är anknytning till Sverige. Utskottet anser även här att

resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker

motionerna Sf14 yrkande 12, Sf619 yrkande 11 och Sf624.

I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att rätten till

familjeåterförening måste vara en självklar och grundläggande del i den svenska

invandringspolitiken. Åldersgränsen för ogifta barn som önskade återförenas med

sina föräldrar var tidigare enligt praxis 20 år. I propositionen bedömde

regeringen det vara rimligt att denna åldersgräns sänktes till 18 år, som är

den gräns som gäller i de flesta västeuropeiska länder. Det är också den

svenska myndighetsåldern och det är åldersgränsen för barn enligt

barnkonventionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sf14

yrkande 17.

Frågan om krav på att försörjningen skall vara tryggad innan

uppehållstillstånd beviljas för anhöriga diskuterades i den migrationspolitiska

propositionen. Regeringen framhöll därvid att ett försörjningskrav för anhöriga

för rätt till uppehållstillstånd skulle kräva en mycket grundlig belysning av

frågan i hela dess vidd, och regeringen var därför inte beredd att lägga fram

förslag om någon form av försörjningskrav. Utskottet avstyrker motion Sf602

yrkande 2.

Beträffande arbetskraftinvandring anförde regeringen i den

migrationspolitiska propositionen att öppenhet bör visas för de behov som vid

olika tidpunkter finns inom bl.a. näringslivet. Hänsyn måste därvid tas till

den ekonomiska situationen och arbetsmarknadsläget. Regeringen bedömde att den

praxis som Flyktingpolitiska kommittén redovisat när det gäller övrig

invandring i huvudsak var väl underbyggd och att det inte fanns skäl att

föreslå några ändringar. Enligt regeringen stämmer nuvarande praxis också väl

överens med de resolutioner som antagits inom EU. Utskottet avstyrker mot denna

bakgrund motion Sf607 yrkande 4.

Adoption av vuxna och uppehållstillstånd

I motion Sf602 av Sten Tolgfors (m) anförs att svensk domstol kan meddela ett

beslut som innebär ett godkännande till adoption av en vuxen person. Trots

detta kan Statens invandrarverk komma fram till att den adopterade inte skall

erhålla uppehållstillstånd. Denna bedömning kan göras även fast den berörda

domstolen vanligen inhämtar yttrande från Invandrarverket inför sitt avgörande.

Enligt motionären är detta inkonsekvent. Om domstol funnit skäl föreligga att

medge tillstånd till adoption av vuxen utländsk person bör detta vara

tillräckliga skäl för att Invandrarverket skall medge en ansökan om

uppehållstillstånd. Bedömningen av dessa ärenden bör enligt motionären ske

samlat, och i yrkande 1 begärs förslag från regeringen som säkerställer att

samverkan mellan berörda myndigheter sker i enlighet med det anförda.

Adoption av vuxna är sällsynt förekommande och kräver liksom i övriga

adoptionsärenden att domstol ger tillstånd till adoption. När det gäller

adoption av en person som inte skall uppfostras av adoptanten, får tillstånd

till adoption endast medges om det med hänsyn till det personliga förhållandet

mellan sökanden och den som skall adopteras finns särskild anledning till

adoptionen. Normalt skall det vara fråga om ett förhållande av väsentligen

samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn. Adoption kan

såsom anförs i motionen komma att medges av vuxen utländsk person även i de

fall där vederbörande sedermera inte beviljas uppehållstillstånd. Någon

ovillkorlig skyldighet för domstolen att inhämta yttrande från Invandrarverket

i aktuella fall föreligger inte även om så regelmässigt sker. Det kan också

framstå som svårförklarligt om en domstol först finner särskild anledning

föreligga för adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan

adoptanten och den adopterade och att Invandrarverket därefter vägrar

uppehållstillstånd. Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringen dels bör

överväga om en ovillkorlig kommunikation bör ske mellan domstol och

Invandrarverket i de nämnda fallen, dels utreda om det vid vuxenadoption av

utlänning bör ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter innefattande

såväl frågan om uppehållstillstånd som adoptionsfrågan. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella förslag i berört

hänseende. Vad utskottet med anledning av motion Sf602 yrkande 1 sålunda anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kostnaderna för asylpolitiken

Sten Andersson (m) begär i motion Sf601 att regeringen redovisar de totala

kostnaderna och intäkterna för flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985. Enligt

motionären visar ett antal utförda attitydundersökningar att svenska folket är

kritiskt till den förda flyktingpolitiken, och många menar bl.a. att den är för

dyr. Ett klarläggande av såväl kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken

skulle därför enligt motionären vara av värde.

Utskottet vill nämna att i en rapport till Expertgruppen för studier i

offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i nationalekonomi,

och Lars Andersson, ekon. dr. i nationalekonomi (Invandring, sysselsättning och

ekonomiska effekter, Ds 1995:68) har frågor om kostnader för invandringen

belysts. Utskottet finner inte anledning för riksdagen begära en redovisning

för flyktingpolitikens kostnader och intäkter fr.o.m. år 1985.

Utskottet avstyrker motion Sf601.

Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa

I motion Sf271 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om att

asylsökande förvärvsarbetande skall registreras hos försäkringskassan i

enlighet med de bestämmelser som gäller för övriga skatte- och avgiftsbetalare.

Motionären framhåller att trots att en asylsökande förvärvsarbetar och betalar

skatt och avgifter kan denne inte bli inskriven i försäkringskassan. Detta

innebär att utlänningen vid sjukdom inte är berättigad till sjukpenning och

inte heller kan uppbära föräldrapenning.

Enligt gällande bestämmelser kan en utländsk medborgare skrivas in i en

allmän försäkringskassa först när han beviljas permanent uppehållstillstånd

eller uppehållstillstånd för ett år eller längre tid eller beviljas ett

uppehållstillstånd som i annat fall kan ligga till grund för folkbokföringen.

Således gäller för alla utomnordiska medborgare, även icke asylsökande som

t.ex. feriearbetare och studerande, att inskrivning i försäkringskassa inte kan

ske om vistelsen varar eller är avsedd att vara kortare tid än ett år. I

betänkandet En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslås att den

personkrets som skyddas av svensk socialförsäkring skall utvidgas till att

omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även personer som arbetar här under

sådana förhållanden att de inte kan anses bosatta här. Utvidgningen föreslås

ske genom att socialförsäkringen delas i två delar, varav en del grundas på

bosättning här i landet och en del blir beroende av arbete här i landet. Den

tillkommande personkretsen blir således enligt förslaget försäkrad för sådana

förmåner som är beroende av arbete här i landet. Det rör sig då huvudsakligen

om försäkringar för inkomstbortfall, exempelvis sjukpenning- och

föräldraförsäkring och inkomster för vilka socialavgifter redan i dag betalas.

Dessa personer kommer däremot inte att vara försäkrade i den

bosättningsanknutna delen av socialförsäkringen, vilken omfattar bidrag som

exempelvis bostadsbidrag och kostnadsersättningar av olika slag. Ett

genomförande av dessa förslag skulle tillgodose syftet med motion Sf271.

Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet och utskottet, som

anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker motion Sf271.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under

viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning

(permanent uppehållstillstånd).

Även bestämmelserna om tidsbegränsade uppehållstillstånd har ändrats fr.o.m.

den 1 januari 1997. De förutvarande bestämmelserna om tidsbegränsade

uppehållstillstånd till tillfälligt skyddsbehövande har nu kompletterats med en

möjlighet för regeringen att i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela

föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och

som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd. Detta får beviljas för en sammanlagd tid av

högst två år och, om ett program för att förbereda återvändandet har inletts

innan dess, förlängas med högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar

till barn att få ett motsvarande uppehållstillstånd är begränsade till att

gälla barn under 18 år. Regeringens föreskrifter skall anmälas till riksdagen

genom en särskild skrivelse inom tre månader.

Invandrarverket har dock alltid möjlighet att välja mellan att utfärda ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett permanent sådant.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 3 ett tillkännagivande

om att avveckla tillfälliga uppehållstillstånd. Att tvinga flyktingar tillbaka

till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år här i landet är enligt

motionärerna både inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med

massflykt vara lämpligt att, efter regeringsbeslut, bevilja personer från ett

visst område ett tillfälligt uppehållstillstånd. Av rättssäkerhetsskäl bör

sådana beslut inte omfatta längre tid än två. Förlängning med sex månader högst

två gånger bör dock kunna ske i vissa fall.

Utskottet, som inte är berett tillstyrka en avveckling av möjligheten att

bevilja uppehållstillstånd för viss tid eller att ändra de nyligen beslutade

reglerna om tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflyktsituationer,

avstyrker motion Sf14 yrkande 3.

Visering

Gällande ordning

En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering om inte

utlänningen har uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering. Visering

innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss kortare tid och

får ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle om inte annat

följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får begränsas även i

övrigt och får förenas med de villkor som kan behövas.

Regeringens föreskrifter om undantag från viseringsplikt m.m. finns i

2 kap. utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges för längre tid än

tre månader, dock högst ett år, om det föreligger särskilda skäl för det.

Sveriges anslutning till EU har inneburit att Sverige fått införa

viseringskrav för medborgare i ytterligare några stater. En svensk anslutning

till det s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att medborgare i fler

stater kommer att bli viseringsskyldiga.

Motioner

I motion Sf14 yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om viseringspolitiken. Om den normala viseringspolitiken för

släktbesök gjordes mer generös skulle enligt motionärerna många anhöriga, som

t.ex. föräldrar till utländska barn som är bosatta här, inte behöva ansöka om

uppehållstillstånd för att få en möjlighet att träffa sina barn.

Thomas Julin m.fl. (mp) begär i motion Sf604 ett tillkännagivande om en

parlamentarisk kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga

och turister. Motionärerna anser att den praxis som Invandrarverket tillämpar

när det gäller att bevilja visum för personer från s.k. u-länder och länder där

det råder oroligheter inte är rimlig. Möjligheterna för människor från sådana

länder att besöka anhöriga i Sverige måste förbättras.

Utskottets ställningstagande

Beträffande viseringspolitiken när det gäller släktbesök m.m. anförde utskottet

i betänkande 1996/97:SfU5 med anledning av några motioner att när det gäller

besök av släktingar och besök av kommersiella och kulturella skäl har

regeringen understrukit vikten av att viseringskrav inte i onödan försvårar

detta. Vikten av att sådana förbindelser underlättas måste alltid vägas in när

viseringsansökningar prövas. Vidare erinrades om att det ankommer på

Invandrarverkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets beslut i

ärenden om visering och om att representanter för fem riksdagspartier ingår i

styrelsen. Utskottet ansåg att dessa uttalanden och den möjlighet att förlänga

viseringstiden till ett år som införts år 1995 tillgodosåg motionerna.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna Sf14 yrkande 16

och Sf604.

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut

Gällande ordning

I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden utlänning får avvisas

eller utvisas ur landet. De formella grunderna för avvisning, bl.a. att

utlänningen inte har pass, visering eller uppehållstillstånd eller erforderligt

arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för avvisning på sådana grunder

finns inte. De materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att han kommer att

sakna tillräckliga medel, finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får inte ske

senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om han

eller hon har visering eller uppehållstillstånd.

Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om utlänningen söker asyl

här eller utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten

när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den centrala

utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land begärt att utlänningen skall

avvisas skall även denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall skall

polismyndigheten pröva frågan om avvisning, men skall överlämna ärendet till

Invandrarverket om myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.

En utlänning får utvisas om han eller hon uppehåller sig här efter det att

uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även dessa beslut fattas av

Invandrarverket.

Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller uppehållstillståndet

återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om

avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda skäl talar mot detta. När

frågan om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlänningen

på grund av reglerna om verkställighet inte kan sändas till ett visst land

eller det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. I

avvisnings- eller utvisningsbeslutet skall ges de anvisningar om

verkställigheten som prövningen föranleder.

Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut finns i 8

kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig

verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen

där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att

utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller

bestraffning, och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att

sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara. Denna bestämmelse

fick sin nuvarande utformning i och med lagändringarna som trädde i kraft den 1

januari 1997 och innebar en anpassning till Europakonventionen.

Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten skall utlänningen sändas

till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket han eller hon

kom till Sverige. Går inte detta eller finns det andra särskilda skäl får

utlänningen i stället sändas till något annat land.

Invandrarverket får förordna att verkets beslut om avvisning får verkställas

även om det inte vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är

uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte

heller skall beviljas på någon annan grund. Beslut om omedelbar verkställighet

får meddelas senare än tre månader efter den första ansökan om

uppehållstillstånd efter ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar

för detta.

Ett beslut om avvisning eller utvisning anses verkställt om utlänningen

lämnat landet och beslutet vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som

meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet inte har verkställts inom

fyra år efter det att det vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat

anträffas för verkställighet inom fyraårstiden och frågan om verkställighet

kommer upp därefter, skall beslutet anses verkställt genom att utlänningen

lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft, om inte annat visas.

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 15 ett tillkännagivande

om en barmhärtighetsprincip vid avvisning. Enligt motionärerna finns det

grupper av personer som sedan lång tid tillbaka fått avvisningsbeslut, men

besluten har inte gått att verkställa eftersom hemlandet vägrar att ta emot

dem. Undersökningar har enligt motionärerna visat att det inom dessa grupper

föreligger höga tal för psykisk ohälsa och självmordsförsök. Om avvisning i

dessa fall inte går att verkställa bör uppehållstillstånd beviljas.

I motion U626 yrkande 6 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt

oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor

som flytt från Iran av politiska eller religiösa skäl torde upphöra. Utvisning

av sådana personer innebär enligt motionärerna livsfara för dem.

I motion Sf617 yrkande 5 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år

även om flyktingarna gömt sig.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 9 ett

tillkännagivande om att gömda flyktingar efter tre år skall erhålla permanent

uppehållstillstånd.

I motion So304 yrkande 3 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande

om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och terapi.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att vanlig legitimerad medicinsk

expertis skall kunna fatta beslut om en utvisning går att genomföra eller inte

samt att förtroendeläkarfunktionen inom Invandrarverket avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Beträffande hinder för verkställighet när ett land inte tar emot sina egna

medborgare anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 att utskottet utgick

från att regeringen var väl informerad om när sådana hinder föreligger.

Eftersom det enligt Europakonventionen innebär en kränkning av de mänskliga

rättigheterna att vägra en medborgare att komma till sitt land, fanns det

enligt utskottet anledning för regeringen och de tillämpande myndigheterna att

särskilt uppmärksamma den besvärliga situation som uppkommer även för den som

skall avlägsnas. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och anser med

hänvisning till det anförda att motion Sf14 yrkande 15 inte påkallar någon

åtgärd från riksdagens sida.

Ett förbud mot verkställighet finns som framgått ovan för verkställighet till

ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara

i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för

tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

En individuell bedömning om nämnda verkställighetshinder föreligger sker i

varje enskilt fall och mot bakgrund härav avstyrker utskottet motion U626

yrkande 6.

Preskriptionstiden för avvisnings- och utvisningsbeslut förlängdes från två

till fyra år i samband med att den nuvarande utlänningslagen infördes.

Ändringen gjordes mot bakgrund av att det blivit allt vanligare att utlänningar

höll sig undan under långa tider. Efter en preskription av ett avvisnings-

eller utvisningsbeslut behöver utlänningen fortfarande ha tillstånd att stanna

här. Om ett sådant tillstånd skall ges eller inte måste bedömas med hänsyn till

omständigheterna i de enskilda fallen. Utskottet avstyrker motionerna Sf617

yrkande 5 och Sf619 yrkande 9.

Förbud mot verkställighet under pågående terapi bör inte regleras i lag, utan

frågan om verkställighet skall ske eller inte i de enskilda fallen måste

avgöras av de tillämpande myndigheterna. Huruvida avvisning eller utvisning går

att genomföra skall således heller inte avgöras av läkare utan av de

myndigheter som har att tillämpa de bestämmelser som gäller härvidlag.

Förtroendeläkarens funktion är enbart rådgivande. Deras yttranden utgör en del

av beslutsunderlaget när den beslutande myndigheten avgör ärendet.

Förtroendeläkarnas uppgift är i huvudsak att göra bedömningar av den befintliga

medicinska utredningen i ett ärende. Deras yttrande bör inhämtas endast när

redan ingivna intyg ger anledning till tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om

intyget är svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt motiverade

eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i andra intyg eller kan

betvivlas mot bakgrund av myndighetens egen kunskap om ärendet. Mot bakgrund

härav avstyrker utskottet även motion So304 yrkandena 3 och 4.

Rättssäkerhet

Överklagande av beslut

Invandrarverkets beslut i fråga om avvisning eller utvisning samt om avslag på

en ansökan om uppehållstillstånd får överklagas av utlänningen till

Utlänningsnämnden. Avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs före

inresan till Sverige kan numera också överklagas till Utlänningsnämnden.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motion Sf603 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m). Motionären begär förslag från regeringen innebärande att

överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen

skall gälla inom rättssystemet. I motionen anförs att en asylsökande i dag kan

få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut prövat i princip hur många gånger som

helst, låt vara att nya skäl skall ha tillkommit. Enligt motionären innebär

detta risker för att sådana skäl mer eller mindre konstrueras, i synnerhet som

alternativet i många fall kan vara traumatiskt.

Utskottet, som konstaterar att NIPU har i uppdrag att bl.a. utreda en ny

instans- och processordning vid tillämpning av utlänningslagstiftningen, anser

att detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf603.

Vilandeförklaring av ärenden

Någon bestämmelse att ärenden kan vilandeförklaras finns inte i utlännings-

lagen. I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det främst är två

orsaker som föranleder myndigheterna att låta utlänningsärenden ?vila?. Det

första är att prövningen skjuts upp av en viss asylgrupps ärenden i avvaktan på

att situationen i dess hemland skall klarna. Detta förfarande kan förekomma hos

såväl Invandrarverket och Utlänningsnämnden som regeringen. Den andra

omständigheten karakteriseras av att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden

har överlämnat ett ärende till regeringen för avgörande. Myndigheterna låter då

regelmässigt ärenden som inrymmer samma problematik som det överlämnade ärendet

?vila? i avvaktan på regeringens vägledande uttalanden.

Regeringen anförde i den migrationspolitiska propositionen att förfarandet i

det första fallet inte kan klandras ur förvaltningsrättslig synpunkt, eftersom

det är uppenbart att förvaltningslagens krav på snabb handläggning inte innebär

att ett ärende skall avgöras innan utredningen i ärendet är fullständig. Enligt

regeringen får dock detta inte drivas så långt att ärenden tillåts ?vila? under

en längre tid i förhoppning om att förhållandena i ett visst land skall

förbättras, så att de asylsökande kan återvända dit. Å andra sidan måste enligt

regeringen beaktas att det kan vara svårt för myndigheterna att omedelbart få

fram tillförlitlig information om förhållanden som rör vissa stater, varför en

viss tidsförskjutning vid handläggningen av sådana ärenden måste godtas.

I det andra fallet framhöll regeringen att anledningen till att den har en

prejudikatbildande roll är att det finns utlänningsärenden av sådan natur att

de bör bli föremål för politiska ställningstaganden. Regeringen kan därför inte

fullt ut jämföras med en domstolsinstans, vars prejudicerande avgöranden

underinstanserna inte inväntar innan de avgör liknande mål.

Vidare anförde regeringen att i frågan om en bestämmelse skall införas i

utlänningslagen om vilandeförklaring var regeringens uppfattning att förslaget

i propositionen om att regeringen i högre grad skall styra rättstillämpningen

genom förordningar har stor betydelse. Att regeringen fortsättningsvis kommer

att handlägga endast ett mindre antal ärenden torde nämligen få till följd att

myndigheternas behov av att skjuta upp ärenden i avvaktan på ett vägledande

avgörande från regeringen kommer att minska avsevärt. Inte heller för den

kategori ärenden där uppskovet beror på att prövningsmyndigheterna avvaktar att

förhållandena i de asylsökandes hemländer skall klarna kunde regeringen se ett

behov av en bestämmelse om vilandeförklaring. Till bilden hörde här enligt

regeringen den vidgade möjlighet som föreslogs i propositionen att meddela

tidsbegränsade uppehållstillstånd i massflyktssituationer. Genom att regeringen

bemyndigas att utfärda föreskrifter om dessa tillstånd kommer myndigheterna att

få vägledning rörande vilka ärenden som lämpar sig för sådana tillstånd.

I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 6 ett

tillkännagivande om vilandeförklaring och väntetider. Enligt motionärerna bör

en asylsökande som inte inom två år fått ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut

få uppehållstillstånd. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om rätten att

inom tolv månader få sin sak prövad.

I betänkande 1996/97:SfU5 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden med

motiveringen att de föreslagna lagändringarna innebär att det i framtiden

kommer att finnas mindre anledning och mindre utrymme för myndigheterna att

vänta med avgöranden när situationen eller rättsläget är oklart. Utskottet

kunde inte heller tillstyrka att uppehållstillstånd skall ges efter viss tid

utan att myndigheterna hunnit pröva ärendet. Utskottet vidhåller denna

uppfattning och avstyrker motion Sf619 yrkande 6. NIPU-utredningen har enligt

direktiven när det gäller instansordningen att beskriva olika modeller för att

säkerställa rättssäkerhet och snabbhet. Kommittén skall även uppmärksamma

behoven av resurser samt att organisationen skall kunna ökas och minskas i

storlek beroende på tillströmningen av ärenden. I avvaktan på resultatet av

NIPU:s arbete avstyrker utskottet även motion Sf619 yrkande 5.

Handläggning

I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen bl.a. att

omständigheterna i ett utlänningsärende bör klarläggas av myndigheterna genom

noggrann utredning på ett så tidigt stadium som möjligt. Tillgängliga metoder

och kontakter bör därvid tas till vara och utvecklas. Handläggningen bör ske så

snabbt rättssäkerheten och tilldelade resurser medger. Regeringen erinrade

vidare om att utlänningsrätten reglerar frågor där myndigheternas beslut är av

stor betydelse både för den enskilde och för samhället. Det är därför av stor

vikt att handläggningen av sådana ärenden är rättssäker genom att besluten

grundas på ett allsidigt och tillräckligt underlag.

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att myndigheterna i

dagsläget hellre tycks fälla än fria. Grundtonen hos myndigheterna är enligt

motionärerna misstro mot de asylsökandes uppgifter. Enligt motionärerna skall,

vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd där osäkerhet i bedömningarna

råder, den för den sökande gynnsammaste tolkningen gälla. I yrkande 13 begärs

ett tillkännagivande om detta.

Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i motion Sf619 att de har kunnat konstatera

att Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden har behandlat personer med i

princip identisk bakgrund olika när det gäller bedömningen av flyktingars

asylskäl. Ett sådant förfarande är enligt motionärerna synnerligen olyckligt,

och de vill därför slå vakt om den grundlagsfästa principen om allas likhet

inför lagen (yrkande 1).

Bedömning av enskilda asylärenden är inte sällan en grannlaga uppgift med

beaktande av den komplexitet som ofta föreligger i de olika ärendena. En

grundläggande rättsprincip är såsom framhålls i motionen att lika fall skall

behandlas lika. Att de tillämpande myndigheterna vid sina avgöranden av de

enskilda fallen iakttar denna princip anser utskottet självklart. Något

uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 1 kan inte

anses påkallat.

I den migrationspolitiska propositionen anfördes bl.a. att frånvaron av helt

tillfredsställande beslutsunderlag ibland måste leda till att en sökande får

uppehållstillstånd, även om han eller hon i verkligheten saknar de skäl som

anges i lagstiftningen. Det kan exempelvis finnas anledning att ifrågasätta

trovärdigheten i lämnade uppgifter, men inte med den grad av säkerhet att det

vid beslutstillfället går att negligera ett påstående om risk för förföljelse.

Detta från rättssäkerhetssynpunkt ofrånkomliga förhållande får emellertid

enligt regeringen inte leda till att man underlåter att utreda oklarheter så

långt detta är möjligt och i stället beviljar uppehållstillstånd. I

propositionen framhölls också att myndigheterna i ärenden om uppehållstillstånd

enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer har en undersökningsplikt som

gäller såväl omständigheter som talar för att bevilja en ansökan som sådana som

talar däremot.

Utskottet delar de framförda uppfattningarna och utgår från att de också

beaktas av berörda myndigheter. Något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motion Sf14 yrkande 13 kan inte anses påkallad.

I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framförs synpunkter på

länderinformation i asylärenden. Enligt motionärerna finns det mycket

allvarliga brister i den information om situationen i de asylsökandes hemländer

som ligger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är av två slag. Den

första gäller den bristande partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina

beslut på ett material som hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta

besluten med den svepande formuleringen: enligt vad som är känt för nämnden när

det gäller förhållandena i den asylsökandes hemland. En sådan handläggning

sätter naturligtvis grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel eftersom

varje kritisk granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som

bör uppmärksammas av Utredningen om instans- och processordningen i

utlänningsärenden. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om bristande

partsinsyn vad gäller länderinformation. Ett annat problem är enligt

motionärerna den frekventa användningen av ambassadrapporter och yttranden av

ambassader i asylärenden. Kvaliteten på dessa yttranden varierar enligt

motionärerna starkt och är inte sällan undermålig. I yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om det olämpliga i att använda ambassadernas rapportering i

asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas rapportering

om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig samlad

publicering av denna. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om det sist

nämnda.

Enligt sina direktiv skall NIPU-kommittén bl.a. föreslå hur nödvändig

information för att bedöma förhållanden i olika länder bör hämtas in, bearbetas

och dokumenteras. Kommittén skall även redovisa hur dessa aktiviteter kan

samordnas mellan myndigheter och hur ett basinformationssystem kan skapas.

Kommittén skall också pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgodose

krav på partsinsyn och sekretess i en eventuell tvåpartsprocess. Utskottet

anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf13

yrkandena 5-7.

Organiserad illegal invandring

Enligt gällande bestämmelser kan den som i vinstsyfte planlägger eller

organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till

Sverige utan pass och de tillstånd som krävs för inresa till Sverige dömas till

fängelse i högst fyra år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter.

Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd

som krävs för inresa i Sverige döms med motsvarande straffsatser för medhjälp

till brottet, om han eller hon insåg eller hade skälig anledning att anta att

resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som ovan nämnts.

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 6 ett

tillkännagivande om smugglare. Motionärerna anför att det är förkastligt att

det förekommer att människor i vinningssyfte utnyttjar asylsökandes svåra

situation och utsätter dessa för livsfara vid transporter hit till landet. Det

får emellertid inte blandas ihop med människor som av mer eller mindre stark

övertygelse bistår asylsökande människor som är i nöd.

Att av övertygelse eller av ideella skäl hjälpa en utlänning som saknar pass

eller nödvändiga tillstånd att ta sig till Sverige är inte straffbart.

Utskottet anser därmed att syftet med motion Sf14 yrkande 6 är tillgodosett.

Transportörer

I 9 kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen finns bestämmelser om skyldighet för

transportörer att ersätta staten för kostnader för utlänningars resa till och

från Sverige inklusive vissa andra kostnader. Skyldigheten inträder när

utlänningen saknar pass, tillstånd för inresa och medel för hemresan.

Transportören kan under vissa omständigheter befrias från betalningsskyldighet.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf14 att de reseföretag som

transporterar asylsökande aldrig får tvingas att utföra myndighetsuppdrag som

att pröva vederbörandes rätt att i Sverige söka asyl. Alla former av sanktioner

mot transportörer som inte granskar resehandlingar avvisas bestämt av

motionärerna. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att transportörer

aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att granska resandes handlingar.

Någon uttrycklig skyldighet för transportörer att kontrollera en utlännings

resedokument finns inte. Riksdagen behandlar för närvarande proposition

1997/98:42 Schengensamarbetet vari föreslås att riksdagen skall godkänna

Sveriges anslutning till detta samarbete. I Schengenkonventionens artiklar

26-27 finns bestämmelser om s.k. transportöransvar. I dessa artiklar åläggs

Schengenstaterna att i sin nationella lagstiftning införa motsvarande

bestämmelser. Enligt artikel 26 skall bl.a. transportören vara skyldig att

kontrollera att en utlänning som transporteras sjö- eller luftvägen har de

resedokument eller viseringar som erfordras för inresa i Schengenområdet. I den

nämnda propositionen gör regeringen bedömningen att de nuvarande bestämmelserna

om transportöransvar får anses uppfylla Schengenkonventionens krav. De svenska

bestämmelserna på området har presenterats och noga övervägts under Sveriges

förhandlingar om anslutning till Schengensamarbetet. Någon kritik riktades inte

i det läget mot den svenska lagstiftningen. Regeringen pekar samtidigt på att

detta inte hindrar att det kan finnas anledning i ett senare skede, särskilt

när större erfarenhet finns av konventionens praktiska tillämpning, att på nytt

ta upp frågan till diskussion.

Utskottet som delar regeringens bedömning av transportöransvaret avstyrker

motion Sf14 yrkande 4.

Barn

Barnkonventionen

I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97:

SfU5 (s. 86-105) redogjordes utförligt för barnkonventionens bestämmelser och

hur dessa kan påverka barns ställning i utlänningslagen.

Genom förslag i propositionen kompletterades utlänningslagen med en

portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i

övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 7 ett tillkännagivande

om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen.

Enligt motionärerna har vid beslut enligt utlänningslagen barnkonventionen inte

någon betydelse. Beslut fattas som om konventionen inte gäller för asylsökande

barn och barnfamiljer. Barnkonventionen måste därför enligt motionärerna

inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen på samma sätt som

Genèvekonventionens definition av flyktingskap nästan ordagrant överförts till

utlänningslagen.

I betänkande SfU5 anförde utskottet med anledning av ett likadant yrkande att

Barnkommittén, vars förslag i delbetänkandet Barnkonventionen och

utlänningslagen (SOU 1996:115) låg till grund för propositionen, har som

övergripande uppdrag att behandla frågan om inkorporering av barnkonventionen i

svensk lag. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till att

resultatet av Barnkommitténs arbete borde avvaktas innan några uttalanden

gjordes om ytterligare lagstiftning i frågan.

Barnkommittén har nu lämnat sitt slutbetänkande Barnets bästa i främsta

rummet (SOU 1997:116). I betänkandet kommer kommittén till den slutsatsen att

barnkonventionen inte bör inkorporeras i svensk lagstiftning. Kommittén anför

därvid bl.a. att konventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och

ett inte obetydligt inslag av artiklar som syftar till ett gradvist

genomförande, som är svåra att direkt tolka av domstol. Barnkonventionens

genomförande är en politisk process. För ett land med så omfattande

barnrättslig lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén inte mycket

att vinna på att ge barnkonventionen status av nationell lag. Viktigare är att

det sker en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer överens med konventionen

och att konventionens anda beaktas i varje lagstiftningsärende. Kommittén menar

att tolkningen av barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen, som därvid

kan stifta de lagar som krävs för att rättigheterna i konventionen bäst skall

slå igenom.

Barnkommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskan-sliet, och

utskottet, som anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker

motion Sf14 yrkande 7.

Barn och verkställighet

I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det är angeläget att

beslut om avvisning kan verkställas så snabbt som möjligt när det är uppenbart

att en ansökan om asyl saknar grund. Det är i regel också för den enskilde till

fördel om beslutet verkställs snabbt. När det gäller barn som kommer hit

ensamma måste det självklart på ett otvetydigt sätt klarläggas att det inte

finns någon grund för uppehållstillstånd innan ett ensamt barn avvisas med

omedelbar verkställighet.

I motion Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) motsätter sig motionärerna en

migrationspolitik som leder till att familjemedlemmar avlägsnas från varandra,

och de förordar därför att avvisningsbeslut som leder till familje-splittring

skall inhiberas såvida inte synnerliga skäl talar mot detta. I yrkande 4 begärs

ett tillkännagivande härom.

Med anledning av motionsyrkanden om familjesplittring anförde utskottet i

betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. att det var utskottets uppfattning att

myndigheterna så långt det på dem ankommer måste försöka undvika att i samband

med ett verkställighetsbeslut splittra familjer där det finns barn. Samtidigt

står polismyndigheten inför stora problem när någon av familjemedlemmarna

håller sig undan verkställigheten eller när hela familjen inte är möjlig att

avvisa till samma land. Utskottet ansåg att samhällets intresse av att

upprätthålla den reglerade invandringen måste ha företräde i sådana

situationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf617

yrkande 4.

Gömda barn

I den migrationspolitiska propositionen anfördes att barn i familjer som håller

sig undan myndigheterna regelmässigt lever i en svår situation. Detta är fallet

även om barnen lever tillsammans med sina föräldrar. Regeringen ansåg att

insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på att förhindra sådana

situationer där undanhållandet blir ett led i ansträngningarna att få

uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-kvens

i rättstillämpningen har stor betydelse för om en asylsökande, som i bägge

instanser fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar i

landet i förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd.

Vidare ansåg regeringen att en illegal vistelsetid inte heller

fortsättningsvis vid ny ansökan om uppehållstillstånd bör få tillgodoräknas.

Ett bifall måste i så fall förutsätta att risken bedöms vara synnerligen

betydande för självdestruktiva handlingar av utomordentligt allvarlig natur

från barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas i sin psykosociala

utveckling, om det med tvång skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt

lever under pressade förhållanden till följd av att det av föräldrarna hålls

undan myndigheterna.

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 16 ett

tillkännagivande om gömda barnfamiljer och uppehållstillstånd. Motionärerna

anser att de barnfamiljer som fr.o.m. den 1 januari 1997 fått ett

avvisningsbeslut i större utsträckning än tidigare fått sina ärenden bedömda

efter vad som är barnets bästa med beaktande av den fr.o.m. nämnda tidpunkt i

utlänningslagen införda portalbestämmelsen. Dessa familjers avvisningsbeslut

får därför enligt motionärerna anses slutgiltiga. De som fått ett

avvisningsbeslut dessförinnan har däremot inte i lika hög grad bedömts efter

vad som kan anses vara till barnets bästa. Motionärerna anser därför att

avvisningsbesluten för dessa bör upphävas av regeringen, och de bör erhålla

uppehållstillstånd.

Det faktum att det finns barn som lever gömda och utanför samhället är enligt

utskottets mening utomordentligt allvarligt. Att, såsom motionärerna föreslår,

generellt upphäva avvisningsbesluten för de barnfamiljer som fått sina beslut

före den 1 januari 1997 kan emellertid utskottet inte tillstyrka. Insatserna

bör i stället såsom anfördes i betänkande 1996/97:SfU5 ha den inriktning som

Flyktingpolitiska kommittén och Barnkommittén anvisat, nämligen att samhällets

insatser måste inriktas på att dels minimera antalet barn som gömmer sig, dels

begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas, dels se till att

avvisningsbesluten är väl motiverade för att skapa förståelse för att

ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när sökanden inte har tillräckliga

skäl för att få stanna här i landet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So801 yrkande 16.

Förvar

Ett utländskt barn under 18 år får tas i förvar endast om det är sannolikt att

barnet kommer att avvisas och att förordnande om omedelbar verkställighet

kommer att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant

beslut om avvisning och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller

sig undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör

fördröjas. Barnet får dock inte tas i förvar om det är tillräckligt att det

ställs under uppsikt.

Ett barn får också tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett

beslut om avvisning i annat fall än ovan eller av ett beslut om utvisning, och

det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt

att barnet ställs under uppsikt.

Uppsikt innebär att barnet är skyldigt att på vissa tider anmäla sig hos

polisen på orten eller lämna från sig pass eller annan legitimationshandling

eller uppfylla andra särskilda villkor.

Barn får inte hållas i förvar längre än 72 timmar eller, om det finns

synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Barnet får inte skiljas från sin

vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem, genom att vårdnadshavaren

eller barnet tas i förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det

tas i förvar endast om det föreligger synnerliga skäl.

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att höjningen av

åldersgränsen vid barnförvar till 18 år och att sådana barn inte skall kunna

placeras i häkte var viktiga förbättringar. Motionärerna vidhåller dock

Folkpartiets tidigare framförda uppfattning att förvar av barn i princip bör

förbjudas. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om detta.

I betänkande 1996/97:SfU5 fann utskottet det tillfredsställande att antalet

förvar av barn minskat och att förvarstiderna då var mycket kortare än tidigare

sedan reglerna om rätt att ta barn i förvar skärptes vid 1992/93 års riksmöte.

Enligt utskottet fanns det, förutom höjningen av åldersgränsen, inte skäl att

ändra på nuvarande regler. Genom förslag i proposition 1996/97:147 Ändringar i

utlänningslagens förvarsbestämmelser godkände riksdagen att Statens

invandrarverk fr.o.m. den 1 oktober 1997 övertog ansvaret från polismyndigheten

för de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler

där de förvarstagna skall vistas (bet. 1996/97:SfU11, rskr. 1996/97:247). I

betänkandet hänvisade utskottet till det nämnda betänkandet SfU5 och anförde

bl.a. att det av tillgänglig statistik från Rikspolisstyrelsen framgår att inga

ensamma barn togs i förvar under år 1996. Statistiken, som endast fördes per

månad, tillät inte att en beräkning på årsbasis gjordes. Under april-oktober

1996 fanns varje månad högst 4 barn i förvar. I november 1996 steg antalet till

22 barn, alla i Stockholmsområdet. Följande månad hade emellertid antalet

sjunkit till 10.

Utskottet, som kan konstatera att antalet barn i förvar är förhållandevis

lågt, vidhåller sin tidigare intagna uppfattning att det inte finns skäl att

ändra förvarsreglerna och avstyrker motion Sf14 yrkande 8.

Utredning

I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 9 ett

tillkännagivande om en maximal väntetid. Motionärerna framhåller att långa

väntetider vid ansökan om uppehållstillstånd och den osäkerhet detta medför är

skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Det bör därför finnas en spärr mot att

asylutredningar drar ut på tiden. Särskilt viktigt är detta när det gäller

familjeåterförening. Om inte myndigheterna kan fatta beslut inom rimlig tid bör

enligt motionärerna permanent uppehållstillstånd beviljas. Liknande synpunkter

förs fram i motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), och i yrkande 7 begärs

ett tillkännagivande om bättre hänsynstagande till barn vid asylutredningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt med hög

rättssäkerhet och kort handläggningstid och att detta är än viktigare då det

förekommer barn. Utskottet vill erinra om vad som ovan under rubriken

Vilandeförklaring av ärenden anförts beträffande NIPU-kommittén och snabbhet i

asylprocessen. Utskottet kan dock inte tillstyrka att permanent

uppehållstillstånd skall kunna erhållas på den grunden att myndigheterna inom

viss tid inte fattat ett beslut. Utskottet avstyrker motionerna Sf14 yrkande 9

och So674 yrkande 7.

I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 8 ett

tillkännagivande om att barnets offentliga biträde skall närvara när barnet

hörs i ett utlänningsärende och i yrkande 7 ett tillkännagivande om

förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare, psykologer och

frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheternas företrädare å andra

sidan.

I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97:SfU5

uttalades att det är självklart att barnets offentliga biträde skall närvara

när barnet hörs. Med beaktande härav är något tillkännagivande med anledning av

motion Sf619 yrkande 8 inte påkallat. I den mån en förtroendeklyfta förekommer

mellan myndigheter och flyktingar bör naturligen allt som är rimligt göras för

att överbrygga denna klyfta. Om ett förtroendefullt förhållande kan råda mellan

såväl parter som deras ställföreträdare och andra, måste detta gynna processen

och medverka till ömsesidig förståelse för varandras situation. Något uttalande

från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 7 kan inte anses

påkallat.

Omhändertagande enligt LVU

Enligt gällande bestämmelser i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga (LVU) hindrar ett beslut om vård med stöd av LVU inte ett beslut

om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen. Däremot får ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelas om det behövs för vård enligt LVU.

I några motioner finns yrkanden som rör förhållandet att utlänningslagen

principiellt har företräde framför LVU.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion Sf14 att det skall krävas att

socialnämnd ger sitt medgivande för att vården skall tillåtas upphöra på grund

av ett beslut om avvisning eller utvisning. Enligt motionärerna är det

omänskligt att låta utlänningslagen ha företräde framför omsorgen om ett utsatt

barn. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om att LVU skall ha företräde i

förhållande till utlänningslagen. Ett likadant yrkande framställs i motion

Sf619 yrkande 12 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp).

I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 15 ett

tillkännagivande om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning

som rör enskilda. Motionärerna framhåller att det i utlänningslagen bör införas

en bestämmelse om att socialnämndens godkännande skall vara en förutsättning

för att avvisa barn som är omhändertaget med stöd av LVU.

Med anledning av motionsyrkanden med samma innehåll som ovan anförde

utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. följande. I likhet med regeringen

anser utskottet att det inte är rimligt att ett omhändertagande enligt LVU

automatiskt innebär att barnet och vårdnadshavaren får stanna i Sverige. Enligt

utskottets mening var det positivt att det klargjordes i lagstiftningen att

tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ges vid en kollision mellan de båda

lagarna så länge barnets vård- och skyddsbehov kvarstår. Utskottet kunde inte

tillstyrka att socialnämnden ges vetorätt eller att LVU ges företräde före

utlänningslagen när en avvisning aktualiseras. Vidare anfördes att stor vikt

skall fästas vid socialnämndens uppfattning när nämnden hörs med anledning av

tveksamhet om ett uppehållstillstånd skall meddelas eller inte, och utskottet

förutsatte att de myndigheter som tillämpar utlänningslagen och vederbörande

socialnämnd skall kunna samarbeta i frågorna på det sätt som bäst gagnar

barnet.

Utskottet vidhåller dessa uppfattningar och avstyrker motionerna Sf13 yrkande

15, Sf14 yrkande 11 och Sf619 yrkande 12.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande migrationspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf607 yrkande 1 och 1997/98:Sf617

yrkande 1,

res. 1 (kd)

2. beträffande EU och delat flyktingansvar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 2 och 1997/98: Sf607

yrkande 3,

res. 2 (fp)

3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt

1997/98:K715 yrkande 15,

res. 3 (kd)

4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf623,

res. 4 (mp)

5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna

att riksdagen avslår motion 1997/98:U702 yrkande 2,

res. 5 (fp)

6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkande 1,

res. 6 (v, mp)

7. beträffande Statens invandrarverk och gränskontroll

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf606 och 1997/98:Sf607

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98: Sf14 yrkande 1

samt 1997/98:Sf619 yrkande 2,

res. 7 (fp, v, mp)

9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt

1997/98:Sf618,

res. 8 (fp, v, mp)

10. beträffande de facto-flykting

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 3,

res. 9 (mp)

11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 4,

res. 10 (mp)

12. beträffande asylsökande kosovoalbaner

att riksdagen avslår motion 1997/98:U625 yrkande 6,

res. 11 (fp, v, mp, kd)

13. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14, 1997/98:Sf619

yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98: Ju917 yrkande 15,

1997/98:Ju934 yrkande 13 samt 1997/98:A803 yrkande 11,

res. 12 (fp, v, mp)

14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12, 1997/98: Sf619 yrkande

11 samt 1997/98:Sf624,

res. 13 (fp, mp)

15. beträffande barn och familjeåterförening

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 17,

res. 14 (fp)

16. beträffande arbetskraftsinvandring

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf607 yrkande 4,

res. 15 (m)

17. beträffande adoption av vuxna och uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf602 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande krav på försörjning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf602 yrkande 2,

19. beträffande kostnaderna för asylpolitiken

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf601,

20. beträffande asylsökande och inskrivning i försäkringskassa

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf271,

21. beträffande tidsbegränsade tillstånd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 3,

res. 16 (fp)

22. beträffande besöksvisum

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 16 och 1997/98: Sf604,

res. 17 (fp, v, kd)

23. beträffande hinder för verkställighet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 15,

res. 18 (fp, v, mp)

24. beträffande förbud mot verkställighet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U626 yrkande 6,

res. 19 (fp, v, mp, kd)

25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och 1997/98: Sf619

yrkande 9,

res. 20 (mp, kd)

26. beträffande omedelbar verkställighet m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 3,

res. 21 (mp)

27. beträffande förtroendeläkare

att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 4,

res. 22 (v, mp)

28. beträffande överklagande av beslut

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf603,

29. beträffande vilandeförklaring m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6,

res. 23 (v, mp)

30. beträffande handläggningsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och 1997/98:Sf619

yrkande 1,

res. 24 (fp)

31. beträffande länderinformation

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7,

res. 25 (v)

32. beträffande organiserad illegal invandring

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 6,

33. beträffande transportöransvar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 4,

res. 26 (fp, v, mp, kd)

34. beträffande barnkonventionen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 7,

res. 27 (fp, mp)

35. beträffande familjesplittring

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf617 yrkande 4,

res. 28 (mp, kd)

36. beträffande gömda barn

att riksdagen avslår motion 1997/98:So801 yrkande 16,

res. 29 (c)

37. beträffande förvar av barn

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 8,

res. 30 (fp, mp)

38. beträffande barn och asylutredningar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och 1997/98:So674

yrkande 7,

res. 31 (fp)

39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8,

res. 32 (v)

40. beträffande LVU-vård

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 15, 1997/98:Sf14 yrkande

11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12,

res. 33 (fp, mp, kd)

res. 34 (v)

41. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:23 i dessa delar till

handlingarna.

Stockholm den 11 mars 1998

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Börje Nilsson

I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud

Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),

Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann

(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp),

Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Karin Israelsson (c) och Ann-

Kristin Føsker (fp).

Reservationer

1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Allmän inriktning av

det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I proposition?

och slutar med ?nämnda motionerna? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste grunderna för migrationspolitikens

inriktning fördjupas. De humanistiska och kristna värderingarna måste utgöra

grunden för migrationspolitiken. Det allt överskuggande motivet till att

Sverige skall föra en generös och tydlig politik på detta område är vår plikt

att bistå människor i nöd grundat på respekten för alla människors lika värde.

En viktig del av förutsättningarna härför är medborgarnas acceptans av en

generös flyktingpolitik. Det är därför av stor betydelse att regering, riksdag,

politiska partier och organisationer bidrar till upprätthållandet av en vilja

till insatser för utsatta människor som är på flykt. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande migrationspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 1 och med avslag på

motion 1997/98:Sf607 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning

av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I den? och

slutar med ?är påkallat? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs ett europeiskt samarbete för en gemensam

generös flyktingpolitik. EU bör utveckla en gemensam asylpolitik så att

ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas stater. En

samordning av staternas minimiansvar är också nödvändig. Emellertid får det

inte bli så att de minst generösa länderna sätter normen. Detta måste också

prägla Schengenavtalet och Dublinöverenskommelsen. Vidare är det enligt

utskottets mening viktigt att EU:s medlemsländer på plats bekämpar orsakerna

till att människor tvingas fly. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EU och delat flyktingansvar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 2 och med anledning

av motion 1997/98:Sf607 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3)

Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning

av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?I den? och slutar

med ?är påkallat? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening får en gemensam flyktingpolitik inom EU som

upprättar minimiregler inte accepteras om den hindrar Sverige från en generös

inställning till flyktingpolitiken. Med en sådan reservation anser utskottet

att det är positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Utskottet

anser också att Sverige inom EU bör verka för en gemensam flyktingdefinition

och att rätten till asyl förs in i Europarådets konvention om de mänskliga

rättigheterna. Detta skulle innbära ett närapå alleuropeiskt ansvarstagande för

asylsökande, och medlemsländernas praxis skulle kunna prövas av Europadomstolen

för mänskliga rättigheter. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt

1997/98:K715 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning

av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Om

Amsterdamfördraget? och slutar med ?Sf623? bort ha följande lydelse:

När asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren är det

enligt utskottets mening väsentligt att innehållet i denna överföringsprocess

sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om olika lösningar och

lämpliga svenska positioner. Det är vidare viktigt att svensk tradition av

generositet och humanitet får prägla valet av lösningar. Flyktingpolitiken får

inte urvattnas till följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap.

Frågor om mänskliga rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli

föremål för kompromisser. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf623 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning

av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Utskottet ser? och

slutar med ?inte påkallat? bort ha följande lydelse:

Trots de insatser som under ministerrådet gjorts inom den nordiska

samrådsgruppen (NSHF) och det s.k. migrationsutskottet, återstår enligt

utskottets uppfattning mycket arbete för att få till stånd en bättre samordning

av politiken och ansvarsfördelningen för flyktingar i Norden. Det är därför

väsentligt att Sverige verkar för en bättre samordning på detta område. Vad

utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U702 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6)

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning

av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Vad avser? och

slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den internationella vapenhandeln en faktor som

starkt bidrar till uppkomsten av flyktingströmmar. Det finns på detta område

sådana ekonomiska intressen som gör det svårt att genomföra effektiva

restriktioner. Det är enligt utskottets mening väsentligt att Sverige verkar

för att påvisa de samband som finns mellan vapenexport och uppkomsten av

väpnade konflikter med därpå åtföljande flyktingströmmar. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande

börjar med ?I två? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Regeringens skrivelse är enligt utskottets mening en trist uppräkning av de

beslut som hösten 1996 fattades av riksdagen på grundval av de förslag som

presenterades i den migrationspolitiska propositionen. Genom denna uppräkning

framstår det tydligt vilka försämringar som asyllagstiftningen fått vidkännas.

Sverige har tidigare i många avseenden varit ett föredöme när det gäller att

värna om människor som flytt undan krig eller av andra anledningar varit

tvungna att söka sig till vårt land och här erhålla skydd. För drygt ett år

sedan anmärkte dock Human Rights Watch och så sent som i januari i år anmärkte

US State Department på att Sveriges flyktingpolitik blivit allt mer restriktiv.

Enligt utskottets uppfattning är Sverige det EU-land som de senaste åren

minskat mest när det gäller mottagande av flyktingar. Grundvalen för

asylpolitiken måste enligt utskottets mening vara flyktingkonventionen och FN:s

förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationella instrument

som gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna. De företagna ändringarna är

enligt utskottets mening ägnade att undergräva förtroendet för Sverige som

försvarare av de mänskliga rättigheterna. Utskottet anser mot bakgrund härav

att rätten till asyl i Sverige måste återställas till vad den tidigare varit.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98:Sf14

yrkande 1 och 1997/98:Sf619 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande

börjar med ?Beträffande skydd? och slutar med ?inte behövs? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör tolkningen av Genèvekonventionens

flyktingbegrepp breddas så att det innefattar också förföljelse på grund av kön

eller homosexualitet. En sådan tolkning är numera etablerad i flera länder och

förespråkas även av UNHCR. En vidare tolkning av flyktingkonventionen strider

heller inte mot EU-regler. Utskottet anser det väsentligt att Sverige är ett

föregångsland vad gäller tolkningen av internationella konventioner. Utskottet

vill i sammanhanget också poängtera att kön är en faktor när kvinnor förföljs

på grund av att de vägrar att anpassa sig till samhällets förväntningar på

kvinnligt beteende. Så kan t.ex. graviditet utanför äktenskapet i vissa

islamiska stater vara grund för stening, och vägran att följa regler för

klädsel kan få allvarliga konsekvenser. Alltför ofta anses våldtäkt eller andra

sexuella övergrepp på kvinnor som ett isolerat beteende från enskilda män

snarare än något som har med regeringar att göra. Handläggningen av asylär-

enden kan enligt utskottets mening bli orättvis mot kvinnor om inte det

fullständiga sammanhanget av deras liv och erfarenheter förstås. Det finns goda

exempel i praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA, Australien och

framför allt Kanada har t.ex. utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid

immigrationsmyndigheterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i

ärenden. Enligt vad utskottet erfarit har Invandrarverket inte utfärdat några

riktlinjer med avseende på den nya bestämmelsen i 2 kap. utlänningslagen om

skydd för dem som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Enligt

utskottets mening finns ett stort behov av riktlinjer liknande dem som nämnts

ovan för dem som är beslutsfattare i nu nämnda ärenden. Invandrarverket bör

därför få i uppdrag att snarast inleda ett arbete med sådana riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt

1997/98:Sf618 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. De facto-flykting (mom. 10)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande

börjar med ?Beträffande utmönstrandet? och slutar med ?yrkande 3? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör begreppet de facto-flykting återinföras i

utlänningslagen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett sådant

förslag. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande de facto-flykting

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande

börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inhumant att avvisa människor som kommer från

f.d. jugoslavien. Många av dessa har vistats i Sverige under lång tid, och av

undersökningar framgår att ohälsotalet för många av dem är skrämmande högt. Det

anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-

Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande

börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening lever de flyktingar som tvingats återvända till Kosovo

under svåra förhållanden och riskerar att förföljas och trakasseras av

myndigheterna. I Sverige finns ca 2 000 - 3 000 kosovoalbaner som ansökt om

asyl. De har levt här under flera år, i vissa fall ända upp till sju år. Enligt

utskottets mening bör de få stanna permanent i Sverige med hänsyn till dels

omständigheterna som råder i Kosovo, dels med hänsyn till att de acklimatiserat

sig här.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande asylsökande kosovoalbaner

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U625 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd

i andra fall börjar med ?De motioner? och slutar med ?yrkande 11? bort ha

följande lydelse:

Många av de motioner som väckts angående uppskjuten invandringsprövning har

sin bakgrund i de stora problem reglerna medför för kvinnor som lockas till

Sverige på olika sätt av män som sedan misshandlar dem eller på annat sätt

utsätter dem för övergrepp eller annan kränkande behandling. När så kvinnan

vill lösgöra sig från ett sådant förhållande kan problem uppstå. Kan hon av

olika skäl inte ta sig tillbaka till sitt hemland, exempelvis på grund av risk

för social utstötning av kulturella orsaker, riskerar hon i många fall att ändå

utvisas till hemlandet. Den s.k. tvåårsregeln har i dessa fall underlättat för

mannen att hålla henne kvar i en för henne kränkande och många gånger farlig

situation genom hot om skilsmässa. Under sådana förhållanden skall det enligt

utskottets mening vara självklart att kvinnan får ett permanent

uppehållstillstånd trots att villkoren enligt tvåårsregeln inte är uppfyllda.

För de kvinnor som inte kommer att omfattas av en eventuell lagändring bör

regeringen i tilläggsdirektiv ge NIPU-kommittén som har att utreda s.k.

anknytningsärenden i uppdrag att lägga fram förslag till övergångsbestämmelser.

En lagstiftning kan sannolikt inte träda i kraft förrän om ca 18 månader.

Regeringen bör därför utfärda en tidsbegränsad förordning för att lösa de nu

nämnda problemen. Utskottet vill också framhålla att äktenskap inte kan

betraktas som skenäktenskap enbart efter tjänstemäns subjektiva bedömningar.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande uppskjuten invandringsprövning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14 och

1997/98:Ju934 yrkande 13 samt med anledning av motionerna 1997/98:Sf619

yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98:

Ju917 yrkande 15 och 1997/98:A803 yrkande 11 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14)

Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd

i andra fall börjar med ?En ansökan? och slutar med ?och Sf624? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att familjer splittras

genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd

tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka på nytt under

åberopande av anknytningsskäl. Det är utskottets uppfattning att under den tid

som utredning pågår om ankytningsskäl föreligger bör vederbörande få kvarstanna

i Sverige. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12,

1997/98:Sf619 yrkande 11 samt 1997/98:Sf624 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Barn och familjeåterförening (mom. 15)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd

i andra fall börjar med ?I den? och slutar med ?yrkande 17? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör äldre tonårsbarn, sålunda även de som fyllt

19 år, ha samma rätt som yngre barn att få hit sina föräldrar av

anknytningsskäl. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande barn och familjeåterförening

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd

i andra fall börjar med ?Beträffande arbetskraftsinvandring? och slutar med

?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna möjlighet att flytta till och

från vårt land för att exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör finnas

ökade möjligheter även för medborgare från andra länder att söka sig till

Sverige och här få uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana

möjligheter måste dock bygga på att man kan försörja sig själv. Även människor

som söker arbetstillstånd från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det

i större utsträckning än vad som är möjligt i dag. En fri arbetskraftinvandring

kan naturligtvis inte komma i fråga, men en ökad generositet är enligt

utskottets uppfattning både möjlig och önskvärd. En noggrann och seriös

prövning av försörjningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste ske när en

utländsk medborgare i nämnda syften ansöker om uppehållstillstånd i Sverige.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande arbetskraftsinvandring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf607 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Tidsbegränsade

uppehållstillstånd börjar med ?Utskottet som? och slutar med ?yrkande 3? bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall inte tillfälliga uppehållstillstånd vara ett

regelmässigt inslag i svensk flyktingpolitik. Att tvinga en flykting tillbaka

till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år i Sverige är både

inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med massflykt vara

lämpligt att, efter ett regeringsbeslut, bevilja människor från visst område

tillfälliga uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd bör inte ges för längre

tid än två år med möjlighet att i vissa situationer förlänga tillståndet med

sex månader, dock högst två gånger. Enligt utskottets mening kan det dock

finnas sådana situationer där hänsyn till barnens bästa kräver att permanent

uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande tidsbegränsade tillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Besöksvisum (mom. 22)

Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Visering börjar med

?Beträffande viseringspolitiken? och slutar med ?och Sf604? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör den nuvarande restriktiva viseringspraxisen

för släktbesök förändras och göras mer human och generös. Detta skulle enligt

utskottets mening innebära att många anhöriga inte anser sig tvungna att ansöka

om uppehållstillstånd för att besöka sina släktingar i Sverige. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande besöksvisum

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 16 och med anledning

av motion 1997/98:Sf604 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Hinder för verkställighet (mom. 23)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Beträffande hinder? och slutar med

?riksdagens sida? bort ha följande lydelse:

Det finns stora grupper av flyktingar från olika länder som fått

lagakraftvunna beslut som under avsevärd tid inte kunnat verkställas på grund

av att hemlandet inte tar emot dem. För många innebär detta en synnerligen

psykiskt påfrestande situation. Utskottet anser därför att i dessa fall bör

permanent uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande hinder för verkställighet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Förbud mot verkställighet (mom. 24)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-

Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Ett förbud? och slutar med

?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är Iran en riskfylld plats för dem som flytt

därifrån på grund av religiösa eller politiska skäl. Att avvisa eller utvisa

personer till Iran som flytt därifrån av nämnda skäl innebär enligt utskottets

uppfattning en betydande risk för att dessa vid återkomsten kommer att vara i

fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för

tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Att avvisa eller utvisa personer till Iran som flytt från därifrån av politiska

eller religiösa skäl bör därför inte få ske. Det anförda bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande förbud mot verkställighet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U626 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Preskriptionstiden för? och slutar

med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen preskriberas avvisnings- och

utvisningsbeslut efter fyra år. Utskottet anser att regeln har börjat tillämpas

i strid med lagens förarbeten när det gäller personer som håller sig gömda. I

sådana fall var det enligt föredragande statsrådet inte uteslutet att - efter

att preskription inträtt - på nytt ta upp frågan om avvisning eller utvisning.

Denna undantagsmöjlighet har numera blivit regel, och utskottet anser att de

tillämpande myndigheterna bör återgå till att följa lagstiftarens intentioner.

Huvudregeln skall vara att en avvisning eller utvisning inte sker efter fyra.

Utskottet kan tänka sig en förkortning av tiden till tre år. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och

1997/98:Sf619 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förbud mot? och slutar med ?gäller

härvidlag? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste de medicinska frågorna få en större dignitet

eftersom en helhetsbedömning skall göras när frågan om uppehållstillstånd

avgörs. Det bör därför inte komma i fråga att avvisa eller utvisa personer som

undergår medicinsk behandling eller terapi. Det anförda bör ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande omedelbar verkställighet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Förtroendeläkare (mom. 27)

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förtroendeläkarens funktion? och

slutar med ?och 4? bort ha följande lydelse:

När medicinsk expertis på grundval av undersökning av den som skall avvisas

eller utvisas finner att detta inte bör ske med hänsyn till hälsotillståndet,

är det enligt utskottets uppfattning rimligt att Invandrarverket eller

Utlänningsnämnden normalt inte fattar ett sådant beslut. I Barnkommitténs

delrapport Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115) konstaterar

kommittén att förtroendeläkarsystemet bland annat i utlänningsärenden är

ifrågasatt och kontroversiellt. Kommittén anser därför att regeringen bör ta

initiativ till en översyn av förtroendeläkarsystemet. Enligt utskottets mening

är det rimligt att denna funktion avskaffas och att Invandrarverket i stället

upptar ett sammarbete med landstingen i hithörande frågor. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande förtroendeläkare

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29)

Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet

börjar med ?I betänkandet? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

En asylsökande som inte efter två år fått ett lagakraftvunnet

avvisningsbeslut bör, enligt utskottets mening, ges uppehållstillstånd. För

barnfamiljer bör tiden vara 18 månader. Den ordningen att Invandrarverket

?beslutstoppar? ärenden i avvaktan på att förhållandena i sökandenas hemland

skall klarna, så att ett avvisningsbeslut skall kunna fattas, är inte

acceptabel. Enligt utskottets mening skall en sökande inom 12 månader få sin

sak prövad. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande vilandeförklaring m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Handläggningsfrågor (mom. 30)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet

börjar med ?I den? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning anta att grundtonen hos de

myndigheter som har att utreda och pröva en ansökan om uppehållstillstånd

präglas av misstro mot de sökandes uppgifter. I de fall osäkerhet råder om de

rätta förhållandena bör därför enligt utskottets mening den för den sökande

gynnsammaste tolkningen gälla. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande handläggningsfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och med

anledning av motion 1997/98:Sf619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

25. Länderinformation (mom. 31)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet

börjar med ?Enligt sina? och slutar med ?yrkandena 5 - 7? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening föreligger allvarliga brister i den information om

situationen i de asylsökandes hemländer som ligger till grund för besluten i

asylärenden. Bristerna är av två slag. Den första gäller den bristande

partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina beslut på ett material som

hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta besluten med svepande

formuleringar. En sådan handläggning sätter enligt utskottets uppfattning

grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel, eftersom varje kritisk

granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som bör

uppmärksammas av Utredningen om ny instans- och processordning i

utlänningsärenden. Ett annat problem är den frekventa användningen av

ambassadrapporter och yttranden från ambassader i asylärenden. Kvaliteten på

dessa yttranden kan enligt utskottets mening variera starkt och är inte sällan

undermålig. En ambassad har ofta svårigheter att hantera dessa ärenden på ett

bra sätt eftersom den har som huvuduppgift att värna om goda relationer mellan

Sverige och ambassadens värdland. För att lösa dessa problem borde Sverige

enligt utskottets mening följa Kanadas exempel och betrakta ambassaderna som

jäviga i asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas

rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig

samlad publicering av denna. Kvinnornas och de homosexuellas situation bör

alltid belysas i särskilda avsnitt. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande länderinformation

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Transportöransvar (mom. 33)

Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-

Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Transportörer

börjar med ?Någon uttrycklig? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att slå fast att ett reseföretag

aldrig får tvingas att utföra sådana myndighetsuppdrag som innebär att granska

asylsökandes resehandlingar. Några sanktioner mot sådana företag får heller

inte förekomma. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande transportöransvar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Barnkonventionen (mom. 34)

Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I

betänkande? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att den i utlänningslagen införda portalbestämmelsen om

att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas är tillräcklig,

eftersom formuleringarna är till intet förpliktande. I stället bör

barnkonventionens väsentliga skrivningar införlivas i den svenska

utlänningslagstiftningen på samma sätt som flyktingkonventionens definition av

flyktingskapet nästan ordagrant överförts till lagen. Detta bör ske i de olika

bestämmelser i lagen som kan vara relevanta för barns särskilda förhållanden. I

förarbetena skall det tydligt framgå att de skrivningar som rör barn är tagna

från barnkonventionen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande barnkonventionen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Familjesplittring (mom. 35)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med

?Med anledning? och slutar med ?yrkade 4? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det oacceptabelt att familjer splittras vid

avvisningar eller utvisningar. För att förhindra att så sker föreslår utskottet

att en verkställighet skall inhiberas om det finns risk för familjesplittring

såvida inte synnerliga skäl talat mot en inhibition. Dessutom bör ett förbud

mot tvångssplittring införas i lagstiftningen. Regeringen bör återkomma med

förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande familjesplittring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Gömda barn (mom. 36)

Karin Israelsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med

?Det faktum? och slutar med ?yrkande 16? bort ha följande lydelse:

Ett stort antal barnfamiljer håller sig enligt utskottets mening gömda på

grund av sin fruktan för att ett avvisningsbeslut skall verkställas. De lever

under svåra förhållanden och under stark psykisk press som kan få svåra

konsekvenser för barnen. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har

utlänningslagstiftningen kompletterats med en portalbestämmelse med innebörden

att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas i fall som rör

barn. De barnfamiljer som fått ett avvisningsbeslut efter det att den nya

lagstiftningen trätt i kraft får sina ärenden i större utsträckning än tidigare

bedömda efter vad som är bäst för barnen. De som håller sig gömda och inte fått

sina ärenden bedömda efter den nya lagstiftningen bör enligt utskottets mening

få uppehållstillstånd. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande gömda barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So801 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Förvar av barn (mom. 37)

Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I

betänkande? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör förvar av barn i princip förbjudas. I vissa

begränsade fall måste det dock finnas en yttersta möjlighet till förvarstagande

för att ett avlägsnandebeslut skall kunna verkställas. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande förvar av barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Barn och asylutredningar (mom. 38)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med

?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är långa väntetider vid asylutredningar och den

osäkerhet som därmed skapas skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Enligt

utskottets uppfattning behövs därför en spärr mot att utredningarna drar ut på

tiden. Särskilt viktigt är detta då det gäller en familjeåterförening. Såvida

inte vederbörande själv orsakat att handläggningen drar ut på tiden måste ett

beslut fattas inom så kort tid som möjligt. Klarar inte myndigheterna detta bör

uppehållstillstånd beviljas oaktat utredningen inte är klar. Det anförda bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande barn och asylutredningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och

1997/98:So674 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I

såväl? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare uttalat att det är självklart att barnets offentliga

biträde skall vara närvarande när barn hörs. Utskottet anser nu att det bör

lagstiftas härom. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. LVU-vård (mom. 40)

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med

?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett

omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens

bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att

socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av

ett barn kan ske. Utskottet anser därför att utlänningslagen bör ändras så att

detta uttryckligen anges i lagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande LVU-vård

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och

1997/98:Sf619 yrkande 12 och med anledning av motion 1997/98:Sf13 yrkande

15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. LVU-vård (mom. 40)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med

?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett

omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens

bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att

socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av

ett barn kan ske. Enligt vad utskottet erfarit har det nu visat sig att

utlänningslagens företräde framför annan lagstiftning får också andra inte

acceptabla konsekvenser. Den som överlämnas till rättspsykiatrisk vård och får

ett beslut om utvisning kan utvisas så snart som han eller hon anses

?transportabel?, oavsett om vederbörande är så svårt sjuk att han eller hon

inte kan kommunicera, hör röster etc. Det är enligt utskottets mening inte

förenligt med humanitetens principer att utvisa en människa i det skicket för

att värna om statsfinanserna. Även ett beslut om rättspsykiatrisk vård måste ta

över utlänningslagens bestämmelser om avlägsnande. Vad utskottet anfört om

förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande LVU-vård

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 15 och med anledning

av motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12)

Karin Israelsson (c) anför:

Enligt Centerpartiets uppfattning är det uteslutet att för närvarande avvisa

asylsökande kosovoalbaner till Kosovo. Enligt vad vi erfarit sker inte heller

detta. Sannolikt kommer det att dröja lång tid innan läget stabiliserats så att

det blir möjligt att genomföra avvisningar.

2. Krav på försörjning (mom. 18)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anför:

I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande diskuteras en eventuell

försörjningsplikt för huvudman gentemot anhöriga som begär uppehållstillstånd.

Enligt vår uppfattning bör ett försörjningskrav övervägas för anhöriga, dock

inte vad gäller kärnfamiljen till en person som fått stanna i Sverige på grund

av skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan uppskjuten

invandringsprövning tillämpas för att kunna konstatera att försörjningen är

tryggad. Vi menar att på detta sätt kan åstadkommas en mer generös

anhöriginvandring.

3. Förbud mot verkställighet (mom. 24)

Karin Israelsson (c) anför:

Att Iran är en mycket riskfylld plats för människor som är i opposition mot

regimen eller är religiöst oliktänkande är enligt Centerpartiets uppfattning

helt uppenbart. För iranier som sökt skydd i Sverige men inte erhållit

uppehållstillstånd måste på verkställighetsstadiet all hänsyn tas till de

risker som kan föreligga för dessa vid återkomsten.

4. Transportöransvar (mom. 33)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)

anför:

Enligt nuvarande regler kan transportörer under vissa omständigheter bli

ersättningsskyldiga till staten. Vi anser att det dessutom bör finnas

möjligheter att böteslägga transportörer som fraktar resenärer med

otillräckliga identitetshandlingar. När Sverige tillträder Schengensamarbetet

kommer detta enligt vår uppfattning att innebära ett åtagande att införa böter

i dessa fall.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelse 1997/98:23..................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................6

Inledning 6

Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet 8

Flyktingdefinitioner 8

Internationellt samarbete 8

Migrationspolitiken i Europasamarbetet 9

Det nordiska samarbetet 10

Motioner 11

Utskottets ställningstagande 13

Gränskontrollfrågor 14

Skrivelsen 14

Motioner 15

Utskottets ställningstagande 15

Den svenska utlänningslagstiftningen 17

Inledning 17

Skyddsbehövande 17

Gällande ordning 17

Motioner 18

Utskottets ställningstagande 20

Uppehållstillstånd i andra fall 21

Gällande ordning 21

Motioner 22

Utskottets ställningstagande 24

Adoption av vuxna och uppehållstillstånd 25

Kostnaderna för asylpolitiken 26

Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa 26

Tidsbegränsade uppehållstillstånd 27

Visering 27

Gällande ordning 27

Motioner 28

Utskottets ställningstagande 28

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut 28

Gällande ordning 28

Motioner 29

Utskottets ställningstagande 30

Rättssäkerhet 31

Överklagande av beslut 31

Vilandeförklaring av ärenden 31

Handläggning 33

Organiserad illegal invandring 34

Transportörer 35

Barn 35

Barnkonventionen 35

Barn och verkställighet 36

Gömda barn 37

Förvar 38

Utredning 39

Omhändertagande enligt LVU 39

Hemställan 40

Reservationer........................................44

1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1) 44

2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2) 44

3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3) 45

4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4) 45

5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5) 45

6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6) 46

7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8) 46

8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9) 47

9. De facto-flykting (mom. 10) 48

10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11) 48

11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 48

12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13) 49

13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14) 50

14. Barn och familjeåterförening (mom. 15) 50

15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16) 50

16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21) 51

17. Besöksvisum (mom. 22) 51

18. Hinder för verkställighet (mom. 23) 52

19. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 52

20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25) 53

21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26) 53

22. Förtroendeläkare (mom. 27) 53

23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29) 54

24. Handläggningsfrågor (mom. 30) 54

25. Länderinformation (mom. 31) 55

26. Transportöransvar (mom. 33) 55

27. Barnkonventionen (mom. 34) 56

28. Familjesplittring (mom. 35) 56

29. Gömda barn (mom. 36) 57

30. Förvar av barn (mom. 37) 57

31. Barn och asylutredningar (mom. 38) 57

32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39) 58

33. LVU-vård (mom. 40) 58

34. LVU-vård (mom. 40) 58

Särskilda yttranden..................................59

1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 59

2. Krav på försörjning (mom. 18) 59

3. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 60

4. Transportöransvar (mom. 33) 60