Bet. 1997/98:SkU19

Skatteutskottets betänkande

1997/98:SKU19

Reformerat förhandsbesked, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SkU19

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1997/98:65 med dels förslag om

en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor som bl.a. innebär att förhandsbesked

under vissa förutsättningar skall få initieras av Riksskatteverket, dels

förslag rörande bl.a. vilken myndighet som skall företräda staten vid ackord

och skuldsanering. Samtidigt avstyrker utskottet de motioner som väckts med

anledning av propositionen. Utskottet avstyrker vidare några motioner från den

allmänna motionstiden 1997 som behandlar olika taxerings- och uppbördsfrågor.

Reservationer har avlämnats av m, fp och kd som yrkar avslag på propositionen

och ett nytt förslag i vad avser förhandsbesked.

Reservationer har vidare avgivits av

dels (m) beträffande statens företrädare vid ackord, omprövning, uppgifter

om skatter och avgifter på lönebesked samt motiveringen i fråga om

skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar,

dels (fp) beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked,

dels (v) beträffande taxeringsperiod m.m. och kvarskatt

och dels (kd) beträffande omprövning.

Dessutom har (v) avgivit ett särskilt yttrande rörande statens företrädare

vid ackord.

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:65 att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-

avgifter,

3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden

och mål om skatt, m.m.,

5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar

m.m.

I propositionen föreslås en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor. Lagen

skall ersätta dels lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, dels

de bestämmelser om förhandsbesked som återfinns i lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994: 200).

Genom den nya lagen införs en möjlighet för Riksskatteverket att hos

Skatterättsnämnden ansöka om förhandsbesked i skattefrågor. Avsikten är att

påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet.

Ett förhandsbesked på ansökan av Riksskatteverket skall få lämnas i en fråga

som angår en enskild och som gäller ett yrkande eller en ansökan som denne

framställt hos skattemyndigheten. Frågan skall vara av vikt för en enhetlig

lagtolkning eller rättstillämpning. Den enskilde föreslås få rätt till

ersättning för sina kostnader i ett sådant förhandsbeskedsärende.

Det föreslås en utvidgning av de nuvarande bestämmelserna om

förutsättningarna för förhandsbesked i frågor om direkt skatt efter ansökan av

en enskild. Förhandsbesked skall få lämnas om den prövade frågan är av vikt för

sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

I propositionen föreslås dessutom att allmän förvaltningsdomstol skall få

vilandeförklara ett mål, om en fråga i målet har samband med en fråga som

samtidigt är föremål för förhandsbeskedsprövning.

I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller företrädare för

staten vid ackord och skuldsanering m.m. Vid ackord som rör skatter och

avgifter föreslås skattemyndigheten kunna uppdra åt kronofogdemyndigheten att

pröva ackordsförslag. Uppgiften att företräda staten som borgenär avseende

skatter och avgifter vid skuldsanering flyttas helt över till

kronofogdemyndigheten. I det första, oreglerade steget av skuldsanering skall

staten kunna sätta ned sin fordran även om det inte kan anses vara till fördel

för det allmänna, om förutsättningarna för skuldsanering enligt

skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Lagförslagen har följande lydelse.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Sk30 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att den

enskilde garanteras ersättning för ombud eller biträde, utredning eller annat

som skäligen behövs för att ta till vara den enskildes rätt då Riksskatteverket

ansökt om förhandsbesked.

1997/98:Sk31 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förhandsbesked även skall kunna sökas vad

gäller arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar att skattemyndigheten inte skall avvika från den

skattskyldiges aktuella yrkande om beslut måste fattas när förhandsbeskeds-

prövning pågår i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att den enskilde skall ersättas för styrkta

kostnader i samband med förhandsbesked som ansökts av Riksskatteverket i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att staten skall företrädas av Kronofogdemyn-

digheten i frågor om skatteackord, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1997/98:65.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997

1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statlig arbetsgivares skyldighet att redovisa samtliga skatter och

sociala avgifter på de anställdas lönebesked.

1997/98:Sk801 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll för

att motverka skatteundandragande i samband med olika typer av

kapitalförsäkringar.

1997/98:Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

förlängd taxeringsperiod beträffande förenklade deklarationer.

1997/98:Sk818 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts

om ändrad sista inlämningsdag för den förenklade deklarationen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts

om betalningstid för kvarskatt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag enligt vad i motionen anförts

om arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalning av kvarstående skatt.

1997/98:Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp,m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att taxeringslagen bör

ändras så att en skattemyndighet inte kan ompröva sitt eget beslut till nackdel

för den skattskyldige.

1997/98:Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp,kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av

möjligheten att efter viss tid ta ut dröjsmålsränta i skattemål.

Yttrande från annat utskott

Lagutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet (1997/98:LU3y) fogas som

bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Reformerat förhandsbesked i skattefrågor

Propositionen

Förslaget i propositionen bygger på ett förslag som 1995 års skatteflykts-

kommitté presenterat i sitt delbetänkande Översyn av skatteflyktslagen

Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44) och innebär bl.a. att bestämmelserna om

förhandsbesked i skattefrågor, som för närvarande är uppsplittrade på olika

författningar, förs samman i en ny lag. En nyhet är att Riksskatteverket (RSV)

skall få en möjlighet att initiera ett förhandsbesked för att påskynda

prejudikatbildningen.

Motionerna

I motion Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) yrkas avslag på

propositionen i dess helhet, men yrkandet avser enligt utskottets mening endast

förhandsbeskedsdelen. Motionärerna vill inte medverka till att

prejudikatbildningen förskjuts till Skatterättsnämnden från de allmänna

förvaltningsdomstolarna. De anser att regeringens förslag inte medför några

fördelar för de skattskyldiga.

I motion Sk31 (yrkande 2) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

skattemyndigheten inte skall få avvika från den skattskyldiges yrkande om

beslut i skattefrågan måste fattas medan prövning av frågan om förhandsbesked

pågår. Motionärerna pekar på att Skatteflyktskommitténs förslag hade denna

inriktning, och de menar att regeringens förslag äventyrar den enskildes

rättssäkerhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att erinra mot att reglerna om förhandsbesked

sammanförs i en ny lag. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det

finns ett behov av att påskynda prejudikatbildningen på skatteområdet för att

stärka den enskildes rättssäkerhet och effektivisera beskattningsförfarandet.

Detta är motivet bakom regeringens förslag att RSV under vissa förutsättningar

skall kunna ansöka om förhandsbesked, och det är enligt utskottets uppfattning

också den bästa metoden att uppnå detta syfte. Vad som anförts i motion Sk32

leder enligt utskottets uppfattning inte till en annan bedömning.

Yrkandet i motion Sk31 har sin bakgrund i den konstruktion som valts tidigare

i lagrådsremissen. Avsikten var då att RSV skulle kunna ansöka om

förhandsbesked innan skattemyndigheten hade fattat beslut i skattefrågan, dvs.

på ett tidigare stadium än vad regeringen nu föreslår. Som lagförslaget nu har

utformats innebär det att RSV skall kunna ansöka om förhandsbesked endast om

skattemyndigheten har fattat ett beslut som har gått den skattskyldige emot och

att förhandsbesked skall kunna lämnas endast i frågor som är tvistiga mellan

parterna. Därtill kommer dels att förutsättningarna för ett

förhandsbeskedsärende på RSV:s ansökan bortfaller om skattemyndigheten i en

omprövning eller högre rätt efter ett överklagande fattar beslut i enlighet med

den skattskyldiges yrkande och tvisten undanröjs, dels att de nya reglerna

innebär att RSV inte skall kunna ansöka om förhandsbesked om den skattskyldige

redan dessförinnan har överklagat skattemyndighetens beslut och frågan blivit

anhängiggjord i länsrätten. Enligt utskottets uppfattning är förslaget lämpligt

utformat även i detta hänseende.

Som regeringen själv framhåller finns det givetvis ett visst mått av

osäkerhet i vad gäller effekterna av de nya bestämmelserna. Utskottet

förutsätter därför att regeringen noggrant följer upp tillämpningen och

återkommer i frågan när tillräckliga erfarenheter vunnits. Med det anförda

tillstyrker utskottet propositionen i nu aktuell del och avstyrker motion Sk32.

Utskottet avstyrker även motion Sk31 yrkande 2, i den mån yrkandet inte redan

är tillgodosett.

Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet

Propositionen

Förhandsbesked skall kunna lämnas beträffande samtliga skatter enligt 1 kap. 1

§ första stycket taxeringslagen samt punktskatter och moms och beträffande

fastighetstaxeringsfrågor. Detta gäller förhandsbesked som lämnas på

ansökningar av såväl enskilda som det allmänna, och enligt regeringens

bedömning innebär förslaget inte någon större skillnad mot vad som nu gäller i

fråga om förhandsbeskedsärendenas karaktär. Utanför det förhandsbeskeds-

prövningsbara området kommer således bl.a. arvsskatt, gåvoskatt och

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter att falla. Regeringen hänvisar till

att frågor avseende dessa skatter i sista hand avgörs av Högsta domstolen och

inte av Regeringsrätten - som är högsta instans i förhandsbeskedsfall - samt

att arvs- och gåvoskatten för närvarande är föremål för utredning och översyn.

Motionen

I motion Sk31 (yrkande 1) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att förhandsbesked

skall kunna sökas även beträffande arvsskatt, gåvoskatt och stämpelskatt.

Motionärerna hänvisar bl.a. till de önskemål i detta hänseende som framkommit

vid remissbehandlingen.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen bör arvs- och gåvoskatten och stämpelskatten liksom

hittills lämnas utanför förfarandet med förhandsbesked. Skälet härtill är bl.a.

den skillnad som gäller i fråga om instansordningen mellan dessa skatter och de

skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. Slutinstansen för arvs-

och gåvoskatterna och stämpelskatten vid inskrivningsmyndigheter är Högsta

domstolen medan Regeringsrätten är sista instans för förhandsbeskedsfrågor och

de skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet. När det gäller

arvsskatt och gåvoskatt tillkommer också att dessa skatter för närvarande är

föremål för översyn inom Regeringskansliet. Utskottet tillstyrker alltså

propositionen och avstyrker motion Sk31 även i denna del (yrkande 1).

Ersättning till den enskilde

Propositionen

I normalfallet skall, enligt regeringens förslag, ersättning lämnas för ombud

eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara

den enskildes rätt då RSV ansökt om förhandsbesked. I propositionen föreslås

därför att lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om

skatt, m.m. utvidgas till att omfatta ärenden om förhandsbesked i de fall

Riksskatteverket har ansökt om beskedet.

Motionerna

I motion Sk31 (yrkande 3) av Bo Lundgren m.fl. (m) krävs att den enskilde skall

ersättas för alla styrkta kostnader som hon eller han har haft i samband med

ett förhandsbesked som RSV ansökt om. Den enskilde bör enligt motionärerna

kunna anlita den bästa tillgängliga expertisen i ämnet i sådana fall, och

motionärerna åberopar bl.a. ett remissyttrande av Näringslivets

skattedelegation som haft denna inriktning. Även i motion Sk30 av Ronny

Korsberg (mp) krävs av rättssäkerhetsskäl att den enskilde garanteras

ersättning när hon eller han blir motpart vid förhandsbeskedsförfarande efter

ansökan av RSV.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att ersättning skall utgå för

kostnader avseende ombud, biträde och olika åtgärder som skäligen har behövts

för att ta till vara den enskildes rätt vid förfarandet i Skatterättsnämnden

och i Regeringsrätten då Riksskatteverket har ansökt om förhandsbesked. En

sådan ordning stärker den enskildes rättssäkerhet, och genom att processen för

den enskildes del kan föras av ett kompetent biträde ökar också

förutsättningarna för att alla relevanta omständigheter och argument kommer

fram i målet och att förhandsbeskedet får en hög kvalitet.

Däremot håller utskottet inte med de motionärer som anser att

ersättningsrätten bör gå ännu längre än vad regeringen föreslagit, t.ex. genom

att slopa skälighetsrekvisitet i nu avsedda fall. Meningen är trots allt inte

att den enskilde skall få ersättning för helt orimliga kostnader eller för

kostnader för åtgärder som framstår som helt meningslösa eller ovidkommande i

sammanhanget. Den avvägning av ersättningsrätten som regeringen föreslagit

finner utskottet således rimlig, och utskottet förutsätter att avsikten är att

myndigheterna vid prövningen i ett ersättningsärende och vid bedömningen av

skälighetsfrågan skall ta hänsyn till den speciella situation som uppkommer om

RSV ansöker om förhandsbesked och mer eller mindre påtvingar den skattskyldige

rollen av motpart i ärendet. Det bör understrykas att frågan huruvida den

enskilde helt eller delvis vinner i Skatterättsnämnden eller i Regeringsrätten

i princip skall sakna betydelse. Utskottet vill också betona vikten av att den

enskilde får kännedom om sin rätt till ersättning, och utskottet finner liksom

regeringen att en upplysning lämpligen bör kunna lämnas senast i samband med

att Skatterättsnämnden kommunicerar RSV:s ansökan med den enskilde. Härigenom

torde enligt utskottets uppfattning motionärernas syfte vara i allt väsentligt

tillgodosett, och utskottet tillstyrker därför propositionen i nu behandlad del

och avstyrker de här aktuella motionsyrkandena.

Statens företrädare vid ackord

Propositionen

När det gäller frågor om skatteackord föreslås i propositionen ett delat

ansvar. Denna delning av ansvaret skall enligt förslaget ges den utformningen

att skattemyndigheten får det grundläggande ansvaret men också en möjlighet att

uppdra åt kronofogdemyndigheten att svara för prövningen när det är lämpligt i

det enskilda fallet.

Motionen

I motion Sk31 (yrkande 4) av Bo Lundgren m.fl. (m) kritiseras regeringens

förslag såvitt gäller skatteackord. I motionen yrkas därför att staten i frågor

om skatteackord alltid skall företrädas av kronofogdemyndigheten som enligt

motionärerna är den myndighet som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden.

Genom att anförtro företrädaransvaret åt kronofogdemyndigheten undviks, menar

motionärerna, onödig tidsutdräkt.

Utskottets ställningstagande

Lagutskottet har i ett yttrande till skatteutskottet - yttrandet 1997/98:LU3y

är fogat som bilaga till detta betänkande - förklarat att lagutskottet inte

vill motsätta sig att regeringens förslag genomförs, men lagutskottet anser

samtidigt att det finns anledning att noga följa utvecklingen och vid behov

återkomma till riksdagen i frågan. Skatteutskottet instämmer häri och

tillstyrker propositionen och avstyrker motion Sk31 även i nu behandlad del.

Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering

Propositionen

I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse skall införas i

ackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas, trots att det

är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn till gäldenärens

personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt från

allmän synpunkt. Av propositionen framgår att brottsligt eller annat mot

samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel på sådana

omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas, trots att

det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening.

Beträffande skuldsanering föreslås i propositionen, för att möjliggöra för

staten att medverka i skuldsanering på samma sätt som övriga borgenärer, att

betalningsskyldigheten för skatter och avgifter m.m. skall kunna sättas ned i

det första oreglerade steget om förutsättningarna för skuldsanering är

uppfyllda och övriga borgenärer gör motsvarande eftergift, även om det inte kan

anses till fördel för det allmänna. Vidare föreslås att uppgiften att företräda

det allmänna som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. skall flyttas

från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i likhet med lagutskottet - vars yttrande 1997/98:LU3y som

tidigare nämnts är fogat som bilaga till detta betänkande - inte heller i nu

berörda avseenden funnit anledning till erinran mot regeringens förslag.

Utskottet ansluter sig därför till lagutskottets uppfattning och tillstyrker

propositionen i denna del.

Taxeringsperiod m.m.

Gällande bestämmelser m.m.

Bestämmelser om när deklarationer skall lämnas återfinns i 2 kap. 28 § lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Enligt första stycket den

paragrafen skall förenklad självdeklaration lämnas senast den 2 maj under

taxeringsåret. Enligt andra stycket samma paragraf skall särskild

självdeklaration normalt lämnas senast den 31 mars under taxeringsåret.

När det gäller tidpunkten för när taxeringsbesked skall skickas ut till de

skattskyldiga gäller för innevarande års taxering ännu bestämmelserna i

uppbördslagen (1953:272). Enligt 35 § första stycket den lagen skall

slutskattsedel på grundval av förenklad självdeklaration översändas till den

skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut

om årlig taxering fattats senast den 15 augusti. Vad gäller tiden från och med

1999 års taxering gäller däremot den nya skattebetalningslagen (1997:483), och

i den finns endast en allmän föreskrift i 11 kap. 15 § om att ett besked om den

slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december

under taxeringsåret. Föreskrifterna om när detta utskick skall göras när det

gäller taxeringar på grundval av förenklade självdeklarationer - den 15

september under taxeringsåret om grundläggande beslut fattats senast den 15

augusti -- finns inte i skattebetalningslagen utan i 31 §

skattebetalningsförordningen (1997:750).

Motionerna

I motion Sk817 av Christer Erlandsson och Eva Johansson (s) föreslås när det

gäller förenklade deklarationer en förlängd taxeringsperiod till den 15 oktober

eller åtminstone den 30 september redan från och med årets taxering. Enligt

motionärerna har taxeringsperioden blivit så kort att granskningen av

deklaranternas uppgifter har blivit eftersatt. Vidare har, anför de, personalen

på skattemyndigheterna blivit hårt pressad och fått svårt att ta ut den

semester den har rätt till.

I motion Sk818 (yrkande 1) av Per Rosengren m.fl. (v) föreslås en annan

lösning på problemet, nämligen att den sista inlämningsdagen för förenklade

deklarationer skall tidigareläggas till den 31 mars under taxeringsåret.

Motionärerna vill härigenom bidra till att eliminera flaskhalsproblemen under

sommarmånaderna och skapa större utrymme för kontroller.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påpeka att ett av huvudsyftena med det förenklade

deklarationsförfarandet är att resultatet av taxeringen i form av överskjutande

eller kvarstående skatt skall kunna meddelas så snart som möjligt. I synnerhet

när det gäller skatteåterbäring har de skattskyldiga ett legitimt krav på att

det inte dröjer för länge med utbetalningen. Detta är ett viktigt motiv bakom

den snäva tidsram som gäller enligt uppbördslagen och som mjukats upp något men

inte mycket i den nya betalningslagen.

Sedan detta sagts vill utskottet emellertid också med kraft framhålla att

utskottet har stor förståelse för att det kan bli mycket problematiskt för

personalen på skatteförvaltningen att klara av granskningsuppgifterna på ett

tillfredsställande sätt under den korta tid som står till buds och som dessutom

infaller när folk normalt har sin sommarsemester. Utskottet vill därför

vitsorda att det av kontrollmässiga och personalpolitiska skäl finns ett behov

av att göra något åt anhopningen av arbete i skatteförvaltningen i samband med

granskningen av de förenklade deklarationerna, antingen det sker genom vidgade

tidsramar eller på annat sätt. Utskottet vill därvid erinra om att

Skattekontrollutredningen nyligen har lagt fram ett betänkande Självdeklaration

och kontrolluppgifter - förenklade förfaranden (SOU 1998:12) med förslag som är

ägnade att förenkla och effektivisera regelverket. Bl.a. föreslås att

skattskyldiga fysiska personer med endast tjänste- och kapitalinkomster som på

ett riktigt sätt förtryckts på deklarationsblanketten normalt inte skall behöva

deklarera alls.

Det bör dessutom erinras om att utskottet i samband med behandlingen av

skattekontoreformen pekade på behovet av en noggrann uppföljning och att

regeringen gör de ändringar som kan visa sig motiverade då tillräckliga

erfarenheter vunnits av det nya systemet (se bet. 1996/97:SkU23 s. 230-231).

Utskottet vidhåller detta uttalande som även tar sikte på frågan om förfarandet

med de förenklade deklarationerna och tidsramarna för detta arbete. Regeringen

har således redan sin uppmärksamhet riktad på frågan, och utskottet förutsätter

att den ges hög prioritet. Motionerna får därigenom anses vara i väsentlig mån

tillgodosedda, och någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionerna finner

utskottet inte påkallad. Utskottet avstyrker därför motionerna.

Omprövning

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 4 kap. 7 § första stycket taxeringslagen (1990:324) skall skatte-

myndigheten ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för

beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den

skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Huvudregeln är vidare att

ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige inte får

meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret (4 kap. 14 §

taxeringslagen). Enligt en refererad dom av Regeringsrätten (RÅ 1966:Ref 102)

har en skattemyndighet som fattat taxeringsbeslut i visst ärende ansetts kunna

under angiven tidsfrist på oförändrat utredningsmaterial fatta

omprövningsbeslut till den skattskyldiges nackdel.

Beträffande dröjsmålsräntor och liknande pålagor vid sena betalningar av

skatten fanns tidigare dröjsmålsavgift, respitränta och diverse andra

ränteformer men dessa avskaffades i och med införandet av skattekontosystemet.

I stället infördes en enhetlig kostnadsränta på tre olika nivåer beroende på

dels det bristande beloppets storlek, dels hur lång tid det dröjt med

betalningen (19 kap. 4-11 §§ skattebetalningslagen).

Motionerna

I motion Sk820 av Isa Halvarsson och Karl-Gösta Svenson (fp och m) efterlyses

ett förbud mot omprövning till den skattskyldiges nackdel efter

taxeringsbeslutet, om inte nya omständigheter tillkommit i ärendet. I motion

Sk821 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp och kd) begärs ett tillkännagivande av

riksdagen om att skattemyndigheternas handläggningstid bör maximeras till ett

halvår från det att deklarationen lämnades in samt att någon eventuell ränta på

i efterhand påförd skatt inte skall få tas ut för mer än ett år. I båda

motionerna åberopas rättssäkerhetsskäl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att den nuvarande fristen för omprövning av ett

taxeringsbeslut till nackdel för den skattskyldige är avvägd med hänsyn till å

ena sidan det allmännas behov av tid och rådrum för att gå igenom, utreda och

komplettera taxeringsbesluten, å andra sidan den skattskyldiges rätt att så

snart som möjligt få ett definitivt taxeringsbeslut som innebär att han eller

hon slipper riskera en höjd taxering. De inskränkningar i skattemyndigheternas

möjligheter att begära omprövning som begärs i motionerna, både i vad gäller

tidsfristen och i vad gäller omprövningsbeslutets sakliga innehåll, skulle

enligt utskottets uppfattning äventyra syftet med omprövningsförfarandet som är

att få till stånd korrekta och rättvisa taxeringar. Några sådana förändringar

av reglerna vill utskottet inte medverka till.

Beträffande dröjsmålsräntor och liknande vill utskottet hänvisa till vad som

sägs ovan om att dessa ränteformer avskaffades i och med införandet av

skattekontosystemet och att det i stället infördes en enhetlig kostnadsränta på

tre olika nivåer beroende på dels det bristande beloppets storlek, dels hur

länge det dröjt med betalningen. När det gäller den nu väckta frågan om att

begränsa räntepåföringen bakåt i tiden vidhåller utskottet sin tidigare

ståndpunkt att en sådan begränsning skulle strida mot själva syftet med

räntepåföringen, som är att fungera som en påtryckning att betala skatten i

rätt tid. Inte heller av kredit- och rättviseskäl bör en sådan begränsning som

yrkas i motionen komma på fråga.

Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet motionerna Sk820 och

Sk821.

Kvarskatt

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 16 kap. 6 § första stycket skattebetalningslagen (1997:483) skall

obetald slutlig skatt betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter

det att 90 dagar har gått från den dag då ett grundläggande beslut om slutlig

skatt fattades. Enligt andra stycket samma paragraf är motsvarande frist

beträffande skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut 30 dagar. Det

ankommer på den skattskyldige själv att betala in obetald slutlig skatt.

Arbetsgivarens tidigare medverkan i betalningen av kvarstående skatt slopades i

och med införandet av den nya skattebetalningslagen (se prop. 1996/97:100 s.

358 f., bet. 1996/97:SkU23 s. 234-235).

Motionen

I motion Sk818 (yrkandena 2 och 3) av Per Rosengren m.fl. (v) begärs förslag om

ett återinförande av den tidigare betalningstiden för kvarskatten, liksom av

skyldigheten för arbetsgivaren att betala in den anställdes kvarskatt. Den

nuvarande ordningen ställer enligt motionärernas mening till problem för många,

speciellt barnfamiljer, då slutet av året oftast innebär stora påfrestningar

för familjeekonomin.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av att kvarskatterna under 1990-talet fortlöpande har minskat och

att de skattskyldiga med förenklad deklaration numera redan på den förtryckta

deklarationsblanketten får tydligt besked om sina skatteförhållanden anser

utskottet att det inte finns något skäl att ånyo pålägga arbetsgivarna

skyldigheten att betala in de anställdas kvarskatter. Ett återinförande av

denna skyldighet skulle dessutom passa dåligt in i skattekontosystemet och ge

upphov till administrativt merarbete. Liksom tidigare anser utskottet också att

betalningsfristen på 90 dagar i normalfallet är väl avvägd. Utskottet avstyrker

följaktligen motionen i nu behandlade delar.

Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked

Gällande bestämmelser m.m.

För myndigheter infördes genom SFS 1994:82 en särskild bestämmelse i

förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg, 3 a

§, om att bl.a. sociala kostnader bestående av lönekostnadspålägg och avgift

för kompletterande ålderspension skulle redovisas på lönebeskedet. Bestämmelsen

trädde i kraft den 1 juni 1994, ändrades genom SFS 1995:901 och upphävdes den 1

april 1996 genom SFS 1996:40. För privata arbetsgivare fanns ingen direkt

motsvarighet. Däremot fanns det i uppbördslagen en bestämmelse i 43 § som

infördes genom SFS 1993:1444 (prop. 1993/94:80, bet. 1993/94:AU6) om att det på

lönebeskedet skulle anges hur stor del som avsåg allmän sjukförsäkringsavgift

och allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.

Sedermera ändrades bestämmelsen till allmänna egenavgifter. Bestämmelsen fördes

inte över till skattebetalningslagen och har därför numera upphört att gälla.

Motionen

I motion Sk735 (yrkande 13) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förespråkas en

bestämmelse om att statliga arbetsgivare skall redovisa både skatter och

avgifter på anställdas lönebesked. Motionärerna syftar till att synliggöra hur

stora belopp som betalas som skatter och avgifter för löntagarna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att det inte finns någon

anledning att införa ett obligatoriskt uppgiftslämnande för arbetsgivarna,

antingen de är offentliga eller privata, och belasta dem med det merarbete ett

sådant uppgiftslämnande medför. Strävandena bör tvärtom vara att så långt som

möjligt begränsa arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet. Givetvis står det

arbetsgivarna fritt att lämna den begärda informationen på lönebeskeden till de

anställda, men då rör det sig om en frivillig serviceåtgärd. Med det anförda

avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar

Motionen

I motion Sk801 av Jan Bergqvist (s) krävs skärpt kontroll för att motverka

skatteundandragande i samband med kapitalförsäkringar. Motionären riktar också

ett krav på större ansvar hos försäkringsgivaren. Motionären pekar på

förekomsten av diverse osunda upplägg och försäkringskonstruktioner i syfte att

undgå skatt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet håller med motionären om att det på sina håll råder osunda

förhållanden på detta område. Bl.a. bedrivs det av vissa försäkringsmäklare en

osund verksamhet som knappast har annat syfte än att tillhandahålla

skatteflyktsmöjligheter. En översyn av reglerna för försäkringsmäklarnas

verksamhet har nyligen genomförts av Försäkringsmäklarutredningen som lagt fram

sina förslag i betänkandet Försäkringsmäklare En lagöversyn av

Försäkringsmäklarutredningen (SOU 1997:79). Förslagen i betänkandet syftar till

att trygga en sund utveckling av försäkringsmäklarverksamheten och förstärka

skyddet för de försäkringstagare som anlitar försäkringsmäklare. Förslagen

bereds för närvarande inom Regeringskansliet med sikte på att lägga fram en

proposition år 1999. Utskottet utgår ifrån att vad som anförts i motionen

beaktas i beredningsarbetet utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor

att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del samt avslår motionerna

1997/98:Sk31 yrkande 2 och 1997/98:Sk32,

res. 1 (m, fp, kd) - delvis

2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds-

institutet

att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion

1997/98:Sk31 yrkande 1,

res. 1 (m, fp, kd) - delvis

3. beträffande ersättning till den enskilde

att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motionerna

1997/98:Sk30 och 1997/98:Sk31 yrkande 3,

res. 1 (m, fp, kd) - delvis

4. beträffande statens företrädare vid ackord

att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del och avslår motion

1997/98:Sk31 yrkande 4,

res. 2 (m) - delvis

5. beträffande övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering

att riksdagen godtar proposition 1997/98:65 i denna del,

6. beträffande taxeringsperiod m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk817 och 1997/98:Sk818 yrkande 1,

res. 3 (v)

7. beträffande omprövning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821,

res. 4 (m, kd)

8. beträffande kvarskatt

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3,

res. 5 (v)

9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk735 yrkande 13,

res. 6 (m, fp)

10. beträffande skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk801,

res. 7 (m)

11. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad ovan anförts och hemställts antar de vid

proposition 1997/98:65 fogade förslagen till

1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-

ringsavgifter,

3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden

och mål om skatt, m.m.,

5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

7. lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar

m.m.

res. 1 (m, fp, kd) - delvis

res. 2 (m) - delvis

Stockholm den 24 mars 1998

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson

(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf

Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Karin Pilsäter (fp), Inger Lundberg (s), Per

Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp),

Holger Gustafsson (kd), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).

Reservationer

1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1-3 och 11 i motsvarande

del)

Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén

(m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening kan man inte jämställa det allmännas behov av vägledande

prejudikat med en enskild skattebetalares behov av ett förhandsbesked för att

kunna planera sitt ekonomiska handlande. En ordning som innebär att den

centrala skattemyndigheten, Riksskatteverket, efter fritt skön utser en enskild

skattebetalare och påtvingar denne rollen av motpart i ett förhands-

beskedsärende för att skapa klarhet i lagstiftningen - när lagstiftningens

upphovsmän själva inte förmått göra lagen tillräckligt tydlig - är enligt vår

mening inte förenlig med rättssäkerhetens krav. Den enskilde vill kanske inte

alls vara med på en förhandsbeskedsprövning men har inga möjligheter att dra

sig undan eller inlägga sitt veto. Det finns också en uppenbar risk - som någon

överrätt påpekat under remissbehandlingen - att prejudikatbildningen på det

skatterättsliga området i fortsättningen sker på ett annat sätt än genom den

ordinarie processordningen och förskjuts till Skatterättsnämnden från de

allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta vore enligt vår mening olyckligt.

Vi anser således att förslaget inte leder till några förbättringar för de

skattskyldiga och föreslår därför att riksdagen avslår propositionen i de delar

som avser en ny lag om förhandsbesked i skattefrågor jämte följdändringar i

övriga författningar. Härigenom bortfaller problemet med ersättning till

enskilda som skulle utsättas för att bli utsedda till att agera som RSV:s

motpart i ett förhandsbeskedsärende som initieras av verket självt. Regeringen

bör återkomma till riksdagen så snart som möjligt med ett nytt förslag om

reformerat förhandsbesked som även bör omfatta arvs- och gåvoskatt samt

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, eftersom det kan finnas legitima

behov av att erhålla förhandsbesked även beträffande dessa skatter. Att

instansordningen för dessa skatter är olika spelar ju ingen roll för enskilda

som behöver ett förhandsbesked. Med det anförda anser utskottet att motion Sk31

yrkandena 1-3 och motion Sk32 är tillgodosedda.

dels under momenten 1-3 och moment 11 i motsvarande del hemställt:

1. beträffande reformerat förhandsbesked i skattefrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk31 yrkande 2 och

1997/98:Sk32 avslår proposition 1997/98:65 i denna del,

2. beträffande skatter som bör omfattas av förhandsbeskeds-

institutet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 1 avslår proposition

1997/98:65 i denna del,

3. beträffande ersättning till den enskilde

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sk31 yrkande 3 avslår

proposition 1997/98:65 i denna del och motion 1997/98:Sk30,

11. beträffande lagförslagen såvitt avser reformerat förhandsbesked i

skattefrågor, skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet och

ersättning till den enskilde

att riksdagen avslår de vid proposition 1997/98:65 fogade förslagen till

1. lag om förhandsbesked i skattefrågor,

2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden

och mål om skatt, m.m.,

5. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

6. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik

Hedlund (m) har

dels anfört följande:

Vi vill peka på att lagutskottets majoritet har ifrågasatt om inte

borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs,

företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens

företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. Mot den bakgrunden har vi

svårt att förstå att lagutskottets majoritet inte resolut motsätter sig

regeringens förslag som dessutom - som framhålls i en avvikande mening av

moderaterna i lagutskottet - medför osäkerhet för enskilda om vilken myndighet

som i enskilda fall är behörig att pröva ackordsfrågan. Härigenom skapas bara

behov av ytterligare regleringar om bl.a. underrättelseskyldighet från

skattemyndigheternas sida och riktlinjer från Riksskatteverket.

I likhet med motionärerna bakom motion Sk31 och Moderaternas företrädare i

lagutskottet anser vi att kronofogdemyndigheten i allmänhet har bättre

erfarenhet än skattemyndigheten av direktkontakt med gäldenären och dennes

borgenärer och dessutom en bättre bild av gäldenärens ekonomiska ställning och

borgenärernas anspråk. Kronofogdemyndigheten har därför bättre förutsättningar

än skattemyndigheten att fatta snabba och korrekta beslut i ett ackordsläge och

bör därför anförtros ansvaret att företräda staten. Mot den bakgrunden

tillstyrker vi motion Sk31 yrkande 4.

dels under moment 4 och moment 11 i motsvarande del hemställt:

4. beträffande statens företrädare vid ackord

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande 4 och med avslag på

proposition 1997/98:65 i denna del beslutar att staten skall företrädas av

kronofogdemyndigheten i frågor om skatteackord,

11. beträffande lagförslagen såvitt avser statens företrädare vid ackord

att riksdagen i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1993:892) om

ackord rörande statliga fordringar m.m. gör den ändringen att 2 § erhåller

följande lydelse:

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

---------------------------------------------------------------------

| 2 § | |

-------------------------------------------------------

|Beslut om att anta förslag | Beslut om att anta|

|om ackord fattas av den |förslag om ackord fattas|

|skattemyndighet som är |av kronofogdemyndigheten i|

|behörig att fatta beslut |den region där gäldenärens|

|enligt 2 kap. 1-3 eller 5 |hemortskommun är belägen.|

|§ skattebetalningslagen |Om gäldenären saknar|

|(1997:483). |hemortskommun i landet|

| |fattas beslutet av|

| Den skattemyndighet som |Kronofogdemyndigheten i|

|anges i första stycket får |Stockholm. |

|updra åt en | |

|kronofogdemyndighet att | |

|fatta beslut om att anta | |

|förslag om ackord. | |

-------------------------------------------------------

3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6)

Per Rosengren (v) har

dels anfört följande:

Det datum som för närvarande gäller enligt lagen om självdeklaration och

kontrolluppgifter för avlämnande av självdeklaration - den 2 maj under

taxeringsåret - har skapat flaskhalsproblem. Granskningstiden blir till stora

delar förlagd till sommarmånaderna eftersom slutskattsedlarna skall vara

distribuerade senast i månadsskiftet augusti/september. Den senareläggning av

tiden för utskickning av slutskattsedlar med 15 dagar som den nya

skattebetalningslagen innebär torde bara leda till en marginell lättnad, och

tiden för granskning kommer även i fortsättningen att vara knapp. Det innebär

att många avdragsyrkanden släpps igenom utan granskning även om de avser stora

belopp. För att förlänga taxeringsperioden bör därför, som föreslås i motion

Sk818, sista inlämningsdag för förenklade deklarationer ändras till den 31

mars, alltså samma dag som när de allmänna deklarationerna senast skall vara

inlämnade. Att man då får en gemensam inlämningsdag för alla deklarationer är

en fördel. Riksdagen bör, med bifall till motion Sk818 yrkande 1, begära

förslag härom.

dels under moment 6 hemställt:

6. beträffande taxeringsperiod m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkande 1 och med avslag på

motion 1997/98:Sk817 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

4. Omprövning (mom. 7)

Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m), Holger

Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) har

dels anfört följande:

Vi anser att de skattskyldiga av rättssäkerhetsskäl och på samma sätt som

gäller i fråga om andra sorters förvaltningsbeslut bör kunna begära att ett

grundläggande beslut om taxering inte skall kunna ändras till de skattskyldigas

nackdel i ett omprövningsförfarande som initieras av den fiskala myndigheten,

om inga nya omständigheter tillkommit. Vi stöder därför tanken i motion Sk820

att det bör krävas att nya omständigheter tillkommit för att skattemyndigheten

skall kunna ompröva beslut till en skattskyldigs nackdel.

En annan olägenhet för de skattskyldiga är den långa tid som

skattemyndigheten har fått på sig att meddela beslut om omprövning. Det är inte

rimligt att den skattskyldige skall behöva vänta i ett år efter utgången av

taxeringsåret innan han eller hon vet om taxeringen kommer att stå sig. Som

anförs i motion Sk821 bör därför ett beslut om omprövning till den

skattskyldiges nackdel få meddelas endast om det kan ske inom sex månader efter

utgången av taxeringsåret.

Även när det gäller kostnadsräntan anser utskottet att staten fått alltför

förmånliga villkor. Som anförs i motion Sk821 bör ränta på i efterhand påförd

skatt inte få tas ut för mer än ett år, även om ärendet är komplicerat eller

rättsläget oklart eller länsrätten av annan anledning arbetar långsamt. En

sådan tidsgräns skulle även underlätta för den skattskyldige att, i stället för

att tvingas hålla sig med likvida medel, satsa pengarna i produktiva

investeringar, göra avbetalning på lån e.d.

Vad nu anförts bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motionerna Sk820 och Sk821.

dels under moment 7 hemställt:

7. beträffande omprövning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sk820 och 1997/98:Sk821 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

5. Kvarskatt (mom. 8)

Per Rosengren (v) har

dels anfört följande:

Den tidsfrist för inbetalning av kvarskatt på 90 dagar som införts i samband

med skattekontoreformen innebär att en skattskyldig med förenklad deklaration,

som får sin slutskattsedel i slutet av augusti, skall betala in den kvarstående

skatten senast den sista november samma år. Som framhålls i motion Sk818 kan

detta leda till stora problem för många, speciellt barnfamiljer, då slutet av

året oftast innebär stora påfrestningar för familjeekonomin. De tidigare

betalningstiderna för inbetalning av kvarskatt bör därför återinföras.

Ett annat mindre lyckat inslag i skattekontoreformen är borttagandet av

arbetsgivarens inbetalningsansvar i fråga om de anställdas kvarskatter. Det

tidigare systemet var mera effektivt och gav en större garanti för att skatten

verkligen betalades in. Arbetsgivarens skyldighet att medverka vid betalningen

av kvarstående skatt bör därför också återinföras.

Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det

innebär att motion Sk818 tillstyrks.

dels under moment 8 hemställt:

8. beträffande kvarskatt

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk818 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9)

Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén

(m) och Carl Erik Hedlund (m) har

dels anfört följande:

Skatte- och avgiftsbetalarna i vårt land har ett berättigat krav på att få

upplysning om hur mycket var och en betalar för den välfärd som finansieras

genom socialavgiftssystemet och hur stor den totala lönekostnaden för den

anställde är jämfört med vad han eller hon får i handen. Under de borgerliga

regeringsåren beslutades att alla statliga arbetsgivare på lönebeskedet skulle

redovisa samtliga skatter och avgifter som betalats in för den anställdes

räkning, dvs. förutom preliminär inkomstskatt också alla sociala avgifter.

Härigenom föregick de statliga arbetsgivarna med gott exempel för alla andra

arbetsgivare att ge sina anställda denna service. Att bestämmelserna nu

försvunnit kan lätt tolkas som att regeringen tycker det är bättre att

människorna svävar i okunnighet om skatternas och avgifternas verkliga storlek.

Med dagens ADB-teknik torde en sådan information på lönebeskeden inte vålla

några nämnvärda tekniska eller praktiska svårigheter. Som begärs i motion Sk735

bör därför riksdagen uttala ett önskemål om att bestämmelserna återinförs.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels under moment 9 hemställt:

9. beträffande uppgift om skatter och avgifter på lönebesked

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk735 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10, motiveringen)

Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik

Hedlund (m) har anfört följande:

Vi noterar att motionären har avstått från att konkretisera vilka företeelser

på kapitalförsäkringsområdet som han anser så förgripliga att de bör

underkastas en skärpt kontroll. I stället talas det i svepande ordalag om

?tveksamma övertolkningar av domar i Regeringsrätten?, ?nya durkdrivna

konstruktioner vilkas lagenlighet aldrig har fått någon rättslig prövning? samt

?kapitalförsäkringar med skatteundandragande som lockbete?. Vi vill erinra om

att många transaktioner på försäkringsområdet som möjligen kan resultera i

skattefördelar är helt legitima. Enligt vår uppfattning är det redan på grund

av motionens bristande konkretion inte meningsfullt att ens pröva något

uttalande av riksdagen med utgångspunkt i motionen.

Vi vill emellertid inte bestrida att det på kapitalförsäkringsområdet finns

problem med den svenska beskattningen, särskilt utifrån det internationella

perspektivet. Problemen hänger samman med att beskattningen i Sverige på detta

område är hårdare än i många andra jämförbara länder och att Sverige mot

bakgrund av den nutida snabba rörligheten av pengar på det internationella

fältet har mycket svårt att hävda sina beskattningsanspråk. Ett näraliggande

exempel är den förmögenhetsskatteplikt och kontrolluppgiftsskyldighet för

utländska kapitalförsäkringar som infördes häromåret och som Moderaterna

motsatte sig av såväl principiella som praktiska och tekniska skäl.

I ett vidare perspektiv hänger de svenska problemen samman med den hårda

svenska beskattningen även på andra besläktade områden. Vi tänker bl.a. på den

svenska beskattningen av kapital och kapitalinkomster, t.ex. den ekonomiska

dubbelbeskattningen av aktievinster. Olika utredningar och rapporter under

senare tid har vittnat om de ökade svårigheterna att upprätthålla en godtagbar

nivå på kontrollen i fråga om olika transaktioner mellan personer i Sverige och

försäkringsbolag, banker och andra penninginstitut i andra länder, men enligt

vår mening är det fel väg att bygga ut kontrollen. I stället bör de svenska

skatterna göras mera lika vad som är vanligt i andra länder. Härigenom tar man

bort incitamentet för internationella transaktioner i syfte att undgå den

svenska skatten.

Av vad nu sagts framgår att vi anser att något uttalande i enlighet med vad

motionären begär inte kan komma på fråga. Vi avstyrker därför motion Sk801.

Särskilt yttrande

Statens företrädare vid ackord (mom. 4)

Per Rosengren (v) anför:

Som framhålls av v-ledamoten i lagutskottet finns det många goda skäl för att

kronofogdemyndigheten bör företräda staten också vid ackord. Jag utgår

emellertid från att frågan kommer att behandlas av Förmånsrättskommittén (Ju

1996:02, dir. 1995:163, 1997:26 och 1997:82) som kommer att avsluta sitt arbete

senare i år. I avvaktan härpå godtar jag regeringens nu framlagda förslag.

Lagutskottets yttrande

1997/98:LU3y

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 10 februari 1998 beslutat att bereda lagutskottet

tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:65 Reformerat

förhandsbesked i skattefrågor, m.m. jämte eventuella motioner.

Lagutskottet har beslutat avge yttrande över dels propositionens förslag

såvitt gäller ackord och skuldsanering samt statens företrädare vid sådana

förfaranden (avsnitt 7), dels den med anledning av propositionen väckta

motionen 1997/98:Sk31 yrkande 4.

I motion 1997/98:Sk32 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (båda fp) yrkas

avslag på propositionen. Lagutskottet uppfattar motionsyrkandet så att det

avser de delar av propositionen som inte berör lagutskottets beredningsområde.

Ackord

Regler om offentligt ackord finns i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

och i konkurslagen (1987:672). Ackord utgör ett alternativ till konkurs och

innebär en uppgörelse om att oprioriterade fordringar reduceras med en viss

procent av det ursprungliga beloppet. Bestämmelserna innebär att en uppgörelse

kommer till stånd genom ett beslut av domstol efter en offentlig

ackordförhandling och kan genomföras mot en borgenärsminoritets bestridande.

Vid sidan av offentligt ackord förekommer underhandsackord. Sådana ackord är

formlösa överenskommelser som ingås frivilligt och kräver samtycke av alla

berörda borgenärer.

Lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. (skatte-

ackordslagen) gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten

tillkommande fordran. Av 2 § och 3 § andra stycket framgår att

skattemyndigheten får anta förslag om ackord om det kan anses fördelaktigt för

det allmänna. Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt lagen

om företagsrekonstruktion får enligt 3 § tredje stycket antas endast om övriga

borgenärer som ackordet angår godkänt det. Prövningen av ett förslag om ackord

förutsätts vara inriktad på en affärsmässig jämförelse, och det bör vara

klarlagt att ett ackord skall ge minst så mycket som ett exekutivt förfarande

för att förslaget skall förtjäna att prövas närmare.

I propositionen konstateras att det i dag inte finns något uttryckligt stöd

för skattemyndigheten att vägra anta ett ackordsförslag när jämförelsen

visserligen rent ekonomiskt utfaller till ackordets fördel, men det finns andra

omständigheter som talar mot ackord. Vad det närmast gäller är brottslighet

eller illojalt förfarande från företagsledningens sida. Möjligheterna att

beakta omständigheter av det slaget har inte heller berörts i förarbetena till

gällande bestämmelser.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en uttrycklig bestämmelse skall

införas i skatteackordslagen som innebär att ett ackordsförslag inte får antas,

trots att det är ekonomiskt fördelaktigt för det allmänna, om det med hänsyn

till gäldenärens personliga förhållanden eller av annan anledning framstår som

olämpligt från allmän synpunkt. Härigenom görs det tydligt att prövningen inte

kan inskränka sig till enbart en ekonomisk jämförelse av utfallet mellan ackord

och ett exekutivt förfarande. Av propositionen framgår att brottsligt eller

annat mot samhället illojalt förfarande från företagsledningens sida är exempel

på sådana omständigheter som kan föranleda att ett ackordsförslag inte antas,

trots att det är till fördel för det allmänna i snäv ekonomisk mening.

Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från lagutskottets sida.

I likhet med regeringen anser utskottet att det bl.a. från

rättssäkerhetssynpunkt får anses vara en fördel om det framgår av en uttrycklig

bestämmelse att hänsyn av det slag som det är fråga om skall vägas in i

bedömningen.

Skuldsanering

Genom skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli 1994,

infördes möjligheter för privatpersoner att under vissa förutsättningar helt

eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda (prop. 1993/94:123, bet.

LU26). Som allmänna villkor för skuldsanering gäller att gäldenären är

insolvent och så skuldsatt att han inte inom överskådlig tid kan betala sina

skulder. Vidare krävs att det vid en allmän bedömning framstår som skäligt att

bevilja gäldenären skuldsanering.

Skuldsaneringsförfarandet innehåller tre steg. I det första steget, som i

huvudsak lämnats utanför det lagreglerade området, skall gäldenären själv

försöka träffa en uppgörelse med samtliga borgenärer. Om detta inte lyckas,

skall gäldenären hos kronofogemyndigheten i ett andra steg kunna ansöka om

frivillig skuldsanering. Med sådana frivilliga skuldsaneringar avses att

gäldenären tillsammans med kronofogdemyndigheten upprättar ett förslag till

skuldsanering som godtas av samtliga borgenärer. Kronofogdemyndigheten skall

fastställa ett sådant förslag. Om någon borgenär motsätter sig förslaget, skall

kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till tingsrätten som i ett tredje steg

kan besluta om tvingande skuldsanering. En skuldsanering skall regelmässigt

vara förenad med en betalningsplan för gäldenären. En sådana betalningsplan

innebär att gäldenären under en period av som regel fem år skall leva på

existensminimum och att betalningsförmågan därutöver skall komma borgenärerna

till godo.

Av 2 § och 3 § tredje stycket skatteackordlagen framgår att skattemyndigheten

får godta förslag om frivillig skuldsanering om förutsättningarna för

skuldsanering enligt skuldsaneringslagen är uppfyllda. Av detta följer att

staten under vissa förutsättningar kan godta ett förslag även om det inte kan

anses vara till fördel för det allmänna. Skattemyndighetens behörighet att

under dessa förutsättningar godta förslag om frivillig skuldsanering gäller

endast vid handläggningen hos kronofogdemyndigheten i det andra steget av

skuldsaneringsförfarandet. I det första oreglerade steget gäller att

skattemyndigheten kan sätta ned sin fordran endast om det är till fördel för

det allmänna.

I propositionen föreslås en ändring i skatteackordslagen så att det blir

möjligt för staten att genom att sätta ned sin fordran medverka i

skuldsaneringen i det första steget på samma villkor som i det andra steget. På

motsvarande sätt som vid underhandsackord bör ett krav vara att även övriga

borgenärer som skuldsaneringen angår bör göra motsvarande eftergift.

Lagutskottet erinrar om att den nu aktuella frågan varit föremål för

behandling av utskottet våren 1997 i betänkandet 1996/97:LU6 med anledning av

dels en motion, dels Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 angående

tillämpningen av skuldsaneringslagen. Utskottet uttalade därvid önskemål om att

regeringen på lämpligt sätt bringar klarhet om lagstiftningens innebörd

angående villkoren för att skattemyndigheten skall kunna godta en frivillig

skuldsanering i steg ett. Uttalandet gjordes mot bakgrund av att det framkommit

att staten genom skattemyndigheten i flera fall inte medverkat i skuldsanering

i steg ett trots att övriga borgenärer varit beredda att medverka och

förutsättningar funnits att genomföra skuldsanering i det andra steget.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen nu framlagt förslag

som på ett otvetydigt sätt möjliggör för staten att godta förslag om

skuldsanering i steg ett under samma förutsättningar som i steg två.

Statens företrädare vid ackord och skuldsanering

Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) kan vara av två slag -

allmänna mål eller enskilda mål. Allmänna mål är i huvudsak mål om uttagande av

böter, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får

utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda.

Verkställighet enligt UB handhas av kronofogdemyndigheten.

I allmänna mål har kronofogdemyndigheten dubbla funktioner; förutom att som

exekutiv myndighet handlägga målet har myndigheten till uppgift att i egenskap

av företrädare för den borgenär för vars fordran verkställighet skall ske

tillvarata borgenärens rätt. Enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga

fordringar m.m. (indrivningslagen) företräds staten vid indrivning av statens

fordringar på skatter, avgifter m.m. av kronofogdemyndigheten. Detta innebär

bl.a. att kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall försättas i

konkurs och att myndigheten skall bevaka den rätt i konkursen som med anledning

av en fordran tillkommer det allmänna. Kronofogdemyndigheten får även ansöka om

likvidation och företagsrekonstruktion. Myndigheten skall också företräda det

allmänna som borgenär vid företagsrekonstruktion, om inte något annat följer av

skatteackordslagen.

Enligt 2 § skatteackordslagen fattas beslut om att anta förslag om ackord

eller godta förslag om frivillig skuldsanering av skattemyndigheten i det län

där gäldenärens hemortskommun är belägen. Detta innebär att skattemyndigheten

fattar beslut å det allmännas vägnar om att anta förslag om ackord och

skuldsanering som innefattar fordringar på skatter, avgifter m.m.

Spörsmålet om vem som skall företräda staten vid ackord och skuldsanering

m.m. har behandlats av lagutskottet vid ett fletal tillfällen (se yttr.

1992/93:LU6y och bet. 1993/94:LU26). Vid behandlingen av regeringens

proposition 1995/96:5 om lag om företagsrekonstruktion hemställde lagutskottet

våren 1996 i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:LU11 att riksdagen

som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om statens

borgenärsfunktion vid ackord. Utskottet ansåg att starka skäl talade för att

regeringen förutsättningslöst borde utreda frågan om vilken myndighet som skall

företräda staten vid ackord som omfattar skatter och allmänna avgifter.

Utskottet uttalade vidare att det torde vara lämpligt att i sammanhanget på

nytt överväga frågan om statens borgenärsfunktion vid skuldsanering enligt

skuldsaneringslagen. Det borde ankomma på regeringen att närmare bestämma

formerna för utredningsarbetets bedrivande. Utskottet underströk vikten av att

utredningen bedrevs skyndsamt.

I november 1996 gav regeringen Riksskatteverket i uppdrag att i enlighet med

riksdagens tillkännagivande utreda frågan om vilken myndighet som skall

företräda staten som borgenär vid ackord och skuldsanering som omfattar skatter

och allmänna avgifter. Riksskatteverket redovisade uppdraget i en rapport som

överlämnades till regeringen sommaren 1997 (dnr 9448-96/920). Rapporten har

remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposition.

I propositionen föreslår regeringen att uppgiften att företräda det allmänna

som borgenär i fråga om skatter och avgifter m.m. vid skuldsanering skall

flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. När det gäller

ansvaret för prövningen av frågor om skatteackord föreslås att detta skall vara

delat på det sättet att skattemyndigheten har det grundläggande ansvaret, med

möjlighet att uppdra åt kronofogemyndigheten att svara för prövningen när det

är lämpligt i det enskilda fallet.

I motion 1997/98:Sk31 kritiserar Bo Lundgren m.fl. (m) förslaget såvitt

gäller skatteackord. I motionen anförs att staten normalt vid förhandlingar med

gäldenären om betalning av restförd skatt företräds av kronofogdemyndigheten.

Denna myndighet har härigenom erfarenhet av direktkontakt med gäldenären och

vid ackord ofta även med dennes borgenärer. I samband med dessa kontakter

inhämtar kronofogdemyndigheten information också om påförda skatter som ännu ej

hunnit restföras och eventuella taxeringar. Med dessa kunskaper om gäldenärens

förhållanden söker kronofogdemyndigheten driva in skatterna, varvid myndigheten

analyserar gäldenärens ekonomiska ställning och informerar sig om övriga

borgenärers anspråk. Vidare undersöker kronofogdemyndigheten gäldenärens

framtida möjligheter att kunna betala sina skulder. I motionen anförs vidare

att det vid ackordsförhandlingar alltid är tidsbrist varför staten bör

företrädas av den som är mest kunnig om gäldenärens förhållanden.

Skattemyndigheten har, enligt motionärernas mening, förtjänster när det gäller

utredningar om vilka skatter som skall påföras och känner till hur den

skattskyldiges förhållanden i detta hänseende ser ut. I övrigt är gäldenären

inte känd för skattemyndigheten. Under dessa förhållanden ter det sig, enligt

motionärernas mening, svårförståeligt att staten skall företrädas av någon

annan än kronofogdemyndigheten.

Vad först gäller frågan om statens företrädare vid skuldsanering vill

lagutskottet erinra om att utskottet redan i samband med skuldsaneringslagens

tillkomst ifrågasatte om inte statens borgenärsfunktion vid skuldsanering borde

innehas av kronofogdemyndigheten i stället för av skattemyndigheten (bet.

1993/94:LU26). Utskottets betänkligheter har numera besannats. Av

Konsumentverkets rapport (1995/96:34) om utvärdering av skuldsaneringslagen och

Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR9 framgår att den nuvarande ordningen

inte fungerar tillfredsställande. Vid den av lagutskottet hösten 1996 anordnade

offentliga utfrågningen om tillämpningen av skuldsaneringslagen gjordes också

från många håll gällande att skattemyndigheten har uppfattats som den som

bromsar och säger nej till de flesta uppgörelser i det första och andra steget

(bet. 1996/97:LU6). Av Riksskatteverkets rapport, som ligger till grund för

föreliggande förslag, framgår dessutom att skattemyndigheterna, tvärtemot vad

som förutsattes vid skuldsaneringslagens tillkomst, har ansett sig behöva

avsätta inte obetydliga resurser för arbetet med skuldsanering. Detta kan,

såsom regeringen också framhåller, inte förstås på annat sätt än att ordningen

med kronofogdemyndigheten som skuldsaneringsmyndighet och skattemyndigheten som

borgenärsföreträdare medför åtskilligt dubbelarbete.

Lagutskottet anser mot bakgrund av vad som sålunda anförts att övervägande

skäl talar för att borgenärsuppgiften vid skuldsanering flyttas till

kronofogdemyndigheten.

När det sedan gäller frågan om statens företrädare vid ackord kan enligt

lagutskottets mening skäl anföras både för och emot den ordning som regeringen

föreslår. Framför allt kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om inte

borgenärsfunktionen vid ackord bör vara densamma som vid konkurs,

företagsrekonstruktion och skuldsanering av det enkla skälet att statens

företrädarroll då blir samlad hos en enda myndighet. En särskild ordning när

det gäller skatteackord där skattemyndigheten har den grundläggande

behörigheten men med möjlighet att uppdra åt kronofogdemyndigheten att ta över

ansvaret i enskilda fall kan dessutom innebära svårigheter för de berörda att

veta vilken myndighet som i ett visst ärende är behörig att pröva en

ackordsfråga. Som anförts i propositionen finns det emellertid betydande

fördelar med förslaget som bl.a. innebär att respektive myndighets kompetens

och kunskap kan tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Lagutskottet delar

inte den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31 om de negativa

konsekvenserna av den av regeringen föreslagna ordningen. Utskottet vill för

sin del inte motsätta sig att förslaget genomförs men anser samtidigt att det

finns anledning för regeringen att noga följa utvecklingen och vid behov

återkomma till riksdagen i frågan.

Med det anförda förordar lagutskottet att skatteutskottet tillstyrker

propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 1997/98:Sk31 yrkande

4.

Stockholm den 3 mars 1998

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad

(s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson

(s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger

Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp),

Eva Persson Sellin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Kerstin Heinemann

(fp).

Avvikande mening

Statens företrädare vid ackord

Stig Rindborg, Henrik S Järrel, Tomas Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin

(alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens

företrädare vid ackord och skuldsanering som börjar med ?När det? och slutar

med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Beträffande frågan om statens företrädare för det allmänna vid ackord delar

utskottet den uppfattning som förts fram i motion 1997/98:Sk31. Utskottet anser

således att regeringens förslag i denna del inte bör genomföras utan förordar i

stället en ordning som innebär att kronofogemyndigheten skall företräda det

allmänna också vid ackord. Härigenom uppnås en enhetlighet på så sätt att

borgenärsfunktionen blir densamma vid konkurs, företagsrekonstruktion,

skuldsanering och ackord.

Utöver vad som anförts i motionen vill utskottet peka på att regeringens

förslag medför osäkerhet för enskilda att veta vilken myndighet som i ett visst

fall är behörig att pröva ackorsfrågan. Regeringens förslag skapar också behov

av ytterligare regleringar om en särskild underrättelseskyldighet från

skattemyndighetens sida och särskilda riktlinjer från Riksskatteverket.

Vad lagutskottet sålunda anfört innebär att utskottet anser att motion

1997/98:Sk31 yrkande 4 bör bifallas.

Särskilt yttrande

Statens företrädare vid ackord

Tanja Linderborg (v) anför:

Enligt min mening finns det många goda skäl för att kronofogdemyndigheten bör

företräda staten också vid ackord. Jag utgår emellertid från att frågan kommer

att behandlas av Förmånsrättskommittén. I avvaktan på att kommittén slutför

sitt arbete anser jag att regeringens nu framlagda förslag tills vidare bör

godtas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna...........................................16

Motioner väckta med anledning av propositionen.....16

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997...16

Yttrande från annat utskott..........................17

Utskottet............................................17

Reformerat förhandsbesked i skattefrågor...........17

Skatter som bör omfattas av förhandsbeskedsinstitutet18

Ersättning till den enskilde.......................19

Statens företrädare vid ackord.....................20

Övriga frågor rörande ackord samt skuldsanering....21

Taxeringsperiod m.m................................21

Omprövning.........................................23

Kvarskatt..........................................24

Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked......25

Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar.25

Hemställan.........................................26

Reservationer........................................27

1. Reformerat förhandsbesked i skattefrågor m.m. (mom. 1 3 och 11 i

motsvarande del m, fp, kd)

27

2. Statens företrädare vid ackord (mom. 4 och 11 i motsvarande del m)

29

3. Taxeringsperiod m.m. (mom. 6 v)...............30

4. Omprövning (mom. 7 m, kd).....................30

5. Kvarskatt (mom. 8 v)..........................31

6. Uppgift om skatter och avgifter på lönebesked (mom. 9 m, fp)32

7. Skattekontroll med avseende på kapitalförsäkringar (mom. 10,

motiveringen m) 32

Särskilt yttrande ...................................33

Statens företrädare vid ackord (mom. 4 v)........33

Lagutskottets yttrande 1997/98:LU3y..................34