Bet. 1997/98:SoU1

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU01

Budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1997/98

SoU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag beträffande anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 samt

mål för utgiftsområdet, m.m. och vissa motioner från den allmänna motionstiden.

Riksdagen har den 20 november 1997 fastställt utgiftsramen för utgiftsområde

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 till 22 499 516 000

kr (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 35). I ett antal motioner har framställts yrkanden

om ändringar, huvudsakligen ökningar av enskilda anslag.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för

utgiftsområdet. Utskottet instämmer också i den i budgetpropositionen förordade

inriktningen av välfärdspolitiken. Denna bygger på solidarisk finansiering och

demokratisk styrning av vård och omsorg, gemensamt ansvar och allas delaktighet

i välfärden genom generella lösningar, som ger den enskilde rättigheter utifrån

behov och inte betalningsförmåga. Utskottet noterar med tillfredsställelse att

kommuner och landsting tillförs 4 miljarder kronor genom ytterligare en

nivåhöjning av de allmänna statsbidragen samt att regeringen aviserar

ytterligare tillskott till kommuner och landsting om 4 miljarder kronor för

såväl år 1999 som år 2000. Sammantaget uppgår resurstillskottet därmed till 16

miljarder kronor år 2000 jämfört med år 1996.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till medelsanvisningar.

Utskottet anser dock att regeringens förslag till bidrag till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar innebär en så kraftig

minskning av stödet att verksamheten skulle hotas. Utskottet anser att

ytterligare en miljon kronor bör avsättas för rekreationsanläggningarna genom

att stödet till ledarhundar bibehålls på nuvarande nivå. Ytterligare 3 miljoner

kronor bör tillföras genom att anslaget för statsbidrag till vårdartjänst m.m.

minskas med motsvarande belopp. Vårdartjänsten tillförs därmed det belopp som

myndigheten själv beräknat i anslagsbehov för budgetåret 1998. Utskottet

avstyrker samtliga motioner.

M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har inte deltagit i beslutet, med

hänvisning till kammarens beslut om budgetramarna den 20 november 1997.

Ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina motiv. Även c-ledamoten

har avlämnat ett särskilt yttrande.

UTGIFTSOMRÅDE 9

Propositionen

I proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för år 1998 utgiftsområde 9 yrkas

att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar

under avsnitt 3.1,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel, under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser

så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta

ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor under år 1999, högst 60

miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor under år 2001 och senare,

4. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Statens

institutionsstyrelse under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser så att dessa,

tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta ramanslag,

uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999, högst 20 miljoner kronor år

2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och senare,

5. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning:

------------------------------------------------------

|Anslag | |Anslagstyp| |

| | | |Anslags-|

| | | | belopp,|

| | | |tkr |

------------------------------------------------------

| A 1 |Sjukvårdsförmåner m.m. |(ram) | 1 550|

| | | | 000|

------------------------------------------------------

| A 2 |Bidrag för läkemedelsförmånen|(ram) |13 491|

| | | | 000|

------------------------------------------------------

| A 3 |Bidrag till hälso- och |(ram) |939 424|

| |sjukvård | | |

------------------------------------------------------

| A 4 |Insatser mot aids |(ram) |65 622|

------------------------------------------------------

| A 5 |Ersättning till Spri |(obet) |29 700|

------------------------------------------------------

| A 6 |Bidrag till WHO |(ram) |33 697|

------------------------------------------------------

| A 7 |Bidrag till WHO-enheten för | | |

| |rapportering av |(obet) | 2 591|

| |läkemedelsbiverkningar | | |

------------------------------------------------------

| A 8 |Bidrag till Nordiska |(ram) |16 800|

| |hälsovårdshögskolan | | |

------------------------------------------------------

| A 9 |Folkhälsoinstitutet |(ram) |110 178|

------------------------------------------------------

| A 10 |Smittskyddsinstitutet |(ram) |98 923|

------------------------------------------------------

| A 11 |Statens institut för | | |

| |psykosocial miljömedicin |(ram) |10 853|

------------------------------------------------------

| A 12 |Statens beredning för | | |

| |utvärdering av medicinsk |(ram) |15 517|

| |metodik | | |

------------------------------------------------------

| A 13 |Hälso- och sjukvårdens |(ram) |22 879|

| |ansvarsnämnd | | |

------------------------------------------------------

| B 1 |Vissa statsbidrag inom äldre-| | |

| |och handikappområdet |(res) |275 000|

------------------------------------------------------

| B 2 |Statsbidrag till vårdartjänst|(ram) |189 000|

| |m.m. | | |

------------------------------------------------------

| | | | |

|B 3 |Bidrag till viss verksamhet | | |

| |för personer med |(obet) |75 394|

| |funktionshinder | | |

------------------------------------------------------

| B 4 |Bidrag till handikapp- och | | |

| |pensionärsorganisationer |(obet) |132 194|

------------------------------------------------------

| B 5 |Ersättning för texttelefoner |(ram) |16 077|

------------------------------------------------------

| B 6 |Bilstöd till handikappade |(ram) |203 978|

------------------------------------------------------

| B 7 |Kostnader för statlig |(ram) | 4 053|

| |assistansersättning | | 000|

------------------------------------------------------

| B 8 |Statens institut för särskilt| | |

| |utbildningsstöd |(ram) | 8 561|

------------------------------------------------------

| B 9 |Handikappombudsmannen |(ram) | 7 746|

------------------------------------------------------

| C 1 |Bidrag till ungdomsvård och | | |

| |missbrukarvård samt alkohol- | | |

| |och narkotikaförebyggande |(obet) |52 000|

| |arbete | | |

------------------------------------------------------

| C 2 |Bidrag till organisationer på| | |

| |det sociala området |(obet) |64 341|

------------------------------------------------------

| C 3 |Barnombudsmannen |(ram) | 7 550|

------------------------------------------------------

| C 4 |Statens nämnd för | | |

| |internationella |(ram) | 6 468|

| |adoptionsfrågor | | |

------------------------------------------------------

| C 5 |Statens institutionsstyrelse |(ram) |503 986|

------------------------------------------------------

| C 6 |Alkoholinspektionen |(ram) |14 548|

------------------------------------------------------

| C 7 |Alkoholsortimentsnämnden |(ram) | 674|

------------------------------------------------------

| C 8 |Alkohol- och |(ram) |30 000|

| |narkotikapolitiska åtgärder | | |

------------------------------------------------------

| D 1 |Socialstyrelsen |(ram) |369 636|

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

| E 1 |Socialvetenskapliga | | |

| |forskningsrådet: |(ram) |94 610|

| |Forskning | | |

------------------------------------------------------

| E 2 |Socialvetenskapliga | | |

| |forskningsrådet: Förvaltning |(ram) | 7 569|

------------------------------------------------------

| |Summa för utgiftsområdet | |22 499|

| | | | 516|

------------------------------------------------------

Motionerna

Motioner om mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg,

m.m.

1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkra

vårdsektorn tillräckliga resurser,

1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för välfärdspolitiken,

1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att vården skall få

mer resurser,

1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med

Vänsterpartiets budgetförslag,

1997/98:So307 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården,

1997/98:So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkras

tillräckliga resurser,

1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg för budgetåren 1999 och 2000 enligt tabell.

Motioner om anslag

Motioner under A

1997/98:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 4 för budgetåret 1998 anvisar

90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller 155 622 000 kr i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1 550 000 kr;

Anslagsförändring: + 415 000 kr,

Anslag: A 2 Bidrag till läkemedelsreformen; Regeringens förslag: 13 491 000

kr; Anslagsförändring: + 500 000 kr,

1997/98:So246 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att

teckna en frivillig överenskommelse mellan landstingen och försäkringskassorna.

1997/98:So287 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen för

budgetåret 1998 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt

vad i motionen anförts om att starta försöksverksamhet med subventionerade

avvänjningsmedel för rökare.

1997/98:So292 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1998 anvisar

200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 600 000 000 kr.

1997/98:So298 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att göra

besparingar inom läkemedelskostnaderna.

1997/98:So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt läkemedelsförmånssystem i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om receptregister i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar annullera avtalet med landstingen och bortse från

avtalets bestämmelser om överföringsvinster respektive förluster i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt högkostnadsskydd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rationaliseringsmöjligheter inom läkemedelsförsörjningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om blödarsjuka,

8. att riksdagen beslutar anslå 9 391 000 000 kr för utgiftsområde 9 Anslag A

2 Bidrag för läkemedelsförmånen 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So330 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avskaffa anslutningskontroll i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa prisregleringen inom tandvården i enlighet

med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar anslå 1 250 000 000 kr för utgiftsområde 9 under

anslaget A 1 för budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett statligt reglerat

högkostnadsskydd enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om införandet av frikort

för högkostnadsskyddets medicindel,

7. att riksdagen till utgiftsområde 9 A 2 Läkemedelsförmåner för budgetåret

1998 anvisar 465 000 000 kr utöver vad regeringen anslagit, således

13 956 000 000 kr.

1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återförandet från kommunerna till staten av anslaget till insatser

mot aids,

3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar

anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1 550 000;

Anslagsförändring: +250 000,

Anslag; A 2 Bidrag till läkemedelsförmånen; Regeringens förslag; 13 491 000;

Anslagsförändring; +465 000,

Anslag: A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård; Regeringens förslag: 939 424;

Anslagsförändring: +60 000,

Anslag: A 4 Insatser mot aids; Regeringens förslag: 65 622;

Anslagsförändring; +5 000.

1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i

Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):

Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1550;

Anslagsförändring: +500,

Anslag: A 4 Insatser mot aids; Regeringens förslag: 65,6; Anslagsförändring:

+7,

Anslag: A 10 Smittskyddsinstitutet; Regeringens förslag: 98,9;

Anslagsförändring: -7,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återgång av de nivåer i

tandvårdsförsäkringen som gällde före den 1 oktober 1997.

Motioner under B

1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: B 7 Kostnader för statlig assistansersättning; Regeringens förslag: 4

053 000 kr; Anslagsförändring: + 300 000 kr.

1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en handikappreform.

1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av handikappolitiken,

1997/98:So405 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att återställa LSS- och LASS-lagstiftningen till 1993 års utformning

kompletterat med en definition av personlig assistans i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:So414 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om att sänka anslaget till rekreationsanläggningar i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1997/98:So417 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att genomföra

förändringar i lagen för att vidga rätten till personlig assistans.

1997/98:So420 av Agne Hansson och Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar om en återfördelning av anslag till

handikapporganisationernas rekreationsverksamhet under utgiftsområde 9,

kostnadsställe B 3, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So424 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en återgång til en individuell assistansersättning vars storlek

skall vara anpassad till den enskildes assistansbehov,

2. att riksdagens om sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ytterligare uppföljning och analys av kostnader och värde av

assistansreformen skall ske i samarbete med brukarrörelsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redovisning av de merkostnader som assistansreformen medfört,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda ett statligt huvudmannaskap.

1997/98:So425 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget B 3 under

utgiftsområde 9 för handikapporganisationernas rekreationsanläggningar lämnas

orört, dvs. att 15 miljoner kronor tillförs kostnadsstället även för 1998.

1997/98:So426 av Per Sundgren m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen till B 3

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret

1998 anvisar 6 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

81 394 000 kr.

1997/98:So427 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen till

Handikappombudsmannen för budgetåret 1998 anvisar 1 500 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 9 246 000 kr.

1997/98:So428 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utbetalningsperioderna för anslaget utgiftsområde 9 B 4 Bidrag

till handikapp- och pensionärsorganisationer skall vara kvartalsvis i förskott

enligt vad i motionen anförts om stora ränteförluster,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inför 1999 års budget ta hänsyn till det ökade behovet av anslag

till organisationernas arbete.

1997/98:So429 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en omprövning av utbetalningsperioderna för organisationsanslaget

till handikapporganisationerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade anslag till handikapporganisationernas arbete.

1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om systemet för assistansberäkning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att åldersgränsen på 65 år för rätt till assistans tas bort.

1997/98:So437 av Kristina Nordström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till ändringar i

lagen om assistansersättning.

1997/98:So441 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning inom anslaget

till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.

1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i rätten till personlig

assistans att det innebär en återgång till de regler om rätt till personlig

assistans som gällde före den 1 juli 1996,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvisa neddragningen av stödet till Mättinge

rekreationsanläggningar,

11. att regeringen till utgiftsområde 9 B 7 Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 1998 anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 5 468 000 000 kr.

1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att rätta till

underfinansieringen av lagen om assistansersättning enligt vad i motionen

anförts,

14. att riksdagen beslutar ta bort schabloniseringen av

assistentersättningen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett bättre och tydligare

regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit,

22. att riksdagen till bilstöd till handikappade för budgetåret 1998 anvisar

80 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 203 978 000 kr.

1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar

anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet; Regeringens

förslag: 275 000; Anslagsförändring: +50 000,

Anslag: B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder;

Regeringens förslag: 75 394; Anslagsförändring: +6 000,

Anslag: B 4 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer; Regeringens

förslag: 132 194; Anslagsförändring: +6 000,

Anslag: B 6 Bilstöd till handikappade; Regeringens förslag: 203 978;

Anslagsförändring: +80 000,

Anslag: B 7 Kostnader för statlig assistansersättning; Regeringens förslag: 4

053 000; Anslagsförändring: +400 000,

Anslag: B 9 Handikappombudsmannen; Regeringens förslag: 7 746;

Anslagsförändring: +1 500.

1997/98:So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anslå 81 394 000 kr till anslag B 3 Bidrag till

viss verksamhet för personer med funktionshinder för 1998 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att förstatliga de första 20 timmarnas

assistansersättning i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att återinföra rätten till personlig assistent vid

vistelse i skola och dagcenter i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar avskaffa schabloniseringen av assistansersättningen

i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräkningen av assistansersättningen,

7. att riksdagen beslutar anslå 5 753 000 000 kr till anslag B 7 Kostnader

för statlig assistansersättning för 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr till anslag B 10 Bostadsstöd

till funktionshindrade för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar anslå 300 000 000 kr till anslag B 11 Statsbidrag

till psykiskt sjuka för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i

Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor),

Anslag: B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder;

Regeringens förslag: 75,4, Anslagsförändring: +6.

Motioner under C

1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till

regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: C 1 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete; Regeringens förslag: 52 000 kr;

Anslagsförändring: + 20 000 kr.

1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Alkoholinspektionen.

1997/98:So611 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 50 miljoner kronor anslås som delfinansiering av ombyggnad av

lämpliga lokaler till härbärgen eller dagcentrer,

1997/98:So647 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål enligt vad i motionen

anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra talan i för barn och

ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden,

2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1998 anslår 1 500 000

kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9 050 000 kr.

1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar

anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):

Anslag: C 1 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete; Regeringens förslag: 52 000; Anslagsförändring:

+8 000,

Anslag: C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området; Regeringens

förslag: 64 341: Anslagsförändring: +6 000,

Anslag: C 3 Barnombudsmannen; Regeringens förslag: 7 550; Anslagsförändring:

+1 500.

1997/98:So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anslå medel till C 6

Alkoholinspektionen för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i

Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):

Anslag: C 3 Barnombudsmannen; Regeringens förslag: 7,6; Anslagsförändring:

+2,

Anslag: C 5 Statens institutionsstyrelse; Regeringens förslag: 504;

Anslagsförändring: +94,

Anslag: C 8 Nytt namn; Alkohol- och narkotika- och tobakspolitiska åtgärder;

Regeringens förslag: 30; Anslagsförändring: +20,

Anslag: C 9 Nytt anslag: Bidrag till projekt för hemlösa: Miljöpartiets

förslag: +50.

Motioner under D

1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till

studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning.

1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i

Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):

Anslag: D 1 Socialstyrelsen; Regeringens förslag: 369,6; Anslagsförändring:

+5.

Motioner angående Apoteksbolaget AB

1997/98:So234 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av apoteken och

ett avskaffande av Apoteksbolagets monopol.

1997/98:So263 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvakta med

besparingskraven i Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och en

konsekvensutredning genomförts.

1997/98:So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av

Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte ålägga Apoteksbolaget ett besparingskrav på 300 000 000 kr.

1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bryta Apoteksbolagets försäljningsmonopol.

Utskottet

Mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, m.m.

I budgetpropositionen sägs att välfärdspolitikens mål är att ge alla människor

förutsättningar att leva ett gott liv.

Att gemensamt ta hand om barn, gamla och sjuka är ett grundläggande inslag i

ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett allmänt pensionssystem och

sjukförsäkringar är andra medel som utjämnar orättvisor och ger ekonomisk

trygghet i olika skeden av livet.

Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet.

Alla skall veta att vården finns tillgänglig när den behövs. Den skall vara

gemensamt finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är avgörande.

Personlig ekonomi eller social status får aldrig påverka vårdens kvalitet eller

fördelning.

Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i många avseenden i

världsklass. Äldreomsorgen har en enastående omfattning. Men det räcker inte.

Omvårdnad och bemötande kan förbättras. Kvaliteten i vård och omsorg kan

förbättras. Det medicinska kunnandet kan ökas och nya rön spridas - en

nödvändig utveckling för att möta befolkningens behov och önskemål. Fortsatta

förbättringar stärker också motivationen hos personalen.

Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt trygghetssystem. Den ska

medverka till att barn och ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att

människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällslivet, att de

som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt

missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att

klara sin försörjning.

Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta gäller inte minst patienter i

sjukvården och äldre personer med funktionshinder i kommunernas omsorg.

Delaktighet för brukare och personal kan bidra till snabba förbättringar av

välfärdens viktiga verksamheter.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner de mål inom ut-

giftsområdet som regeringen förordar.

Dessa mål för utgiftsområdet är följande:

- Att trygga en god hälsa och att åstadkomma en hälso- och sjukvård av god

kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde

individens behov.

- Att aktivt bidra till att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i samband

med behov av kostnadskrävande läkemedelsbehandling och/eller

tandvårdsbehandling.

- Att stimulera och bidra till att en god tandhälsa bland vuxna upprätthålls.

Därutöver ett särskilt stöd för utsatta grupper.

- Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger goda levnadsvillkor för

äldre och personer med funktionshinder med olika behov av service, omvårdnad

och vård och som bygger på den enskilda människans delaktighet och

självbestämmande.

- Att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resursanvändning

som tillgodoser den enskilde individens behov av stöd och bistånd i samband

med sociala eller andra handikapp, missbruksproblem och

försörjningssvårigheter samt tillgodoser att barn och ungdomar växer upp

under trygga och goda förhållanden.

- Att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala

alkoholkonsumtionen.

- Att verka för ett narkotikafritt samhälle genom insatser för att minska

tillgången och efterfrågan på narkotika.

- Att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och

social välfärd.

Följande prioriteringar för utgiftsområdet föreslås gälla för 1998:

- Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög prioritet i syfte att

långsiktigt trygga en vård, omsorg och social service av god kvalitet och en

kompetent och motiverad personal.

- Tillsyn, uppföljning och utvärdering av verksamheterna skall utvecklas och

förstärkas.

- Ett genderperspektiv skall ingå i all verksamhet. Förslag och verksamheter

skall analyseras utifrån båda könens behov och förutsättningar i syfte att

höja kvaliteten och effektiviteten.

- Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang där barn berörs.

Intentionerna i FN:s konvention om barnets rättigheter skall genomsyra

verksamheter som rör barn.

- Arbetet med att integrera handikappaspekterna i all verksamhet skall

fortsätta och intensifieras.

- Ytterligare åtgärder för att stärka patientens ställning skall vidtas.

- Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.

- Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet arbete skall bedrivas i

syfte att öka kunskapen om psykisk ohälsa i befolkningen.

- Uppföljning och analys av assistansreformen skall fördjupas.

- Opinionsinsatser och förebyggande åtgärder bland ungdomar skall intensifieras

för att påverka attityder och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.

I den reviderade finansplanen i budgetpropositionen (volym 1) sägs bl.a.

följande om skola, vård och omsorg samt om fördelningspolitiken:

Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prioriterat skolan, vården och

omsorgen. Orsaken till denna prioritering är enkel. Det går att i efterhand

kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första

levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ta igen.

Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för den förda politiken. I

saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor har statsbidragen till kommuner och

landsting undantagits från besparingar trots att nästan alla andra budgetposter

har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit

möjligt att helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den svaga

ekonomiska utvecklingen. Kommuner och landsting har utsatts för svåra

ekonomiska påfrestningar. Alternativet - att inte göra något åt de

statsfinansiella problemen - hade emellertid varit ännu värre för kommuner och

landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan

väsentliga utgifter.

Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken kunde regeringen i

vårpropositionen föreslå insatser inom ramen för de budgetpolitiska målen till

den kommunala sektorn. I tilläggsbudgeten för 1997 tillfördes 4 miljarder

kronor till kommunerna och landstingen. I denna budget föreslås i enlighet med

vårpropositionen en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor till kommuner

och landsting för 1998. Därmed prioriteras skolan, vården och omsorgen

ytterligare. Konsekvenserna av resurstillskottet är att sysselsättningen i den

kommunala sektorn stabiliseras. Genom resursarbete får offentliga arbetsgivare

en särskild möjlighet att förbättra kvaliteten i skola, vård och omsorg.

- - -

För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den

kommunala sektorn, och för år 2000 föreslås ytterligare 4 miljarder kronor.

Sammanlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16 miljarder

kronor år 2000 jämfört med 1996. Med denna permanenta nivåhöjning beräknas den

kommunala sysselsättningen öka något både 1999 och år 2000. Skolan, vården och

omsorgen stärks.

- - -

Saneringspolitiken har utformats med sikte på att alla medborgare rättvist

skall vara med om att dela på bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar har

regeringen fortlöpande analyserat och redovisat effekterna av de ändrade

reglerna i skatte- och bidragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag men

de ger inte en fullständig bild av fördelningsutfallet eftersom de inte beaktar

att skolan, vården och omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördelningen

också påverkas av att saneringen förbättrar samhällsekonomin, t.ex. att räntan

nästan har halverats sedan sommaren 1994. De är också statiska;

fördelningsutfallet hade varit gynnsammare om man hade kunnat jämföra

saneringsprogrammets effekter med vad som hade hänt utan budgetförstärkningarna

eller med en politik som inte prioriterat en rättvis fördelning.

Sammanfattningsvis anser regeringen att saneringen av de offentliga finanserna

har skett rättvist. Krisen har klarats utan att klyftorna har tillåtits öka

påtagligt. Det finns nu en fast grund för en mera offensiv fördelningspolitik.

I budgetpropositionen har regeringen beräknat ramen för utgiftsområdet för år

1999 till 24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602 miljoner kronor.

Utskottet har i yttrandet 1997/98:SoU1y till finansutskottet tillstyrkt den

preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåren 1999 och 2000 så vitt

gäller utgiftsområde 9 och avstyrkt motioner från m, fp, mp och kd.

Riksdagen har den 20 november 1997 godkänt regeringens förslag till preliminär

utgiftsfördelning för åren 1999 och 2000 (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 35).

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad som

anförts om utgångspunkterna för välfärdspolitiken (yrkande 1). Motionärerna

anser att Sverige behöver en ny politik som sätter den enskildes trygghet och

inte de offentliga verksamheternas främst.

Motionärerna redovisar en strategi för att förändra dagens välfärdssystem.

Förändringarna syftar till att fördjupa välfärden och göra den anpassad till

dagens verklighet. Man skall kunna leva på sin lön när skatten är betald.

Samtidigt måste förtroende för att stat och kommun kan fullfölja sina

grundläggande åtaganden återskapas. Vårdköerna skall avskaffas och valet av

vård och omsorg skall vara den enskildes. Det offentliga skall garantera att

alla som har ett behov av stöd, omsorg eller vård alltid skall veta att de får

detta.

Ett bra trygghetssystem skall enligt motionärerna i första hand värna dem som

har stora problem och behov av stöd. Det är därför som Moderata samlingspartiet

inte kunnat acceptera de besparingar som regeringen föreslagit. Regeringen har

stoppat besparingar som avsett långtidsfriska och arbetsföra och besparingarna

har haft sin faktiska udd riktad mot de svagaste grupperna. Regeringen har

urholkat assistansersättningen och rätten till personlig assistans samt

halverat stimulansbidragen för utveckling av habilitering av funktionshindrade,

utvecklingen av hjälpmedel och utbildning av tolkar för döva och dövblinda.

Listan över försämringar som drabbat en redan utsatt grupp kan göras än längre.

Bidragande till den nya otryggheten är den ryckighet som har kännetecknat

Socialdemokraternas agerande. Det allvarliga är att ryckigheten förhindrar

varje form av långsiktig planering för de enskilda hushållen. Politiken blir

orsak till medborgarnas osäkerhet.

Staten och kommunerna har det yttersta ansvaret för medborgarnas sociala

skydd. I detta ansvar ligger också en skyldighet att se till att så få som

möjligt behöver denna hjälp. Då kan också stödet till dem som står svagast bli

starkt och beständigt. Ett bra trygghetssystem får inte innehålla drivkrafter

som motverkar egenförsörjning. Arbete måste löna sig. Ett bra trygghetssystem

måste vara stabilt, annars kan inte människor planera sitt sparande, sin

konsumtion och sina investeringar långsiktigt. Staten och de offentliga organen

har ett viktigt ansvar, men det har också familjen, de civila nätverken och

arbetslivet.

Moderata samlingspartiets målsättning är att en diskussion om hur framtidens

trygghetssystem skall byggas upp skall föras så brett att vi uppnår en

långsiktig stabilitet och ett robust system. Människor skall kunna lita på att

det de betalar i premier också utfaller i förmåner, samtidigt som man skall

kunna planera på längre sikt och veta vilka förutsättningar som gäller.

Motionärerna vill skapa flexibilitet för människor genom ökade möjligheter till

personliga ekonomiska prioriteringar. Pensionsreformen är ett tydligt exempel

på en bred politisk överenskommelse som ger människor en långsiktig möjlighet

att planera. Det finns alternativ till dagens välfärdsstat, alternativ som

innebär ökad välfärd, större mått av personligt ansvar och en respekt för

individens rätt att välja den vård och omsorg som passar just honom eller henne

bäst.

I motion So307 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om vad som

anförts om allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården (yrkande 1). Ett gott

samhälle förutsätter enligt motionärerna tillgång till god vård. Vården skall

vara lika för alla och finansieras solidariskt. Vården skall utgå från den

enskildes intresse och patientens makt måste stärkas. Vem som ger vården är

inte avgörande. Olika vårdgivare stärker tillsammans den enskildes möjligheter

och bidrar till att utveckla kvaliteten i vården. I motionen anges ett antal

riktlinjer för sjukvården.

Hemsjukvården är enligt motionärerna grunden för all vård. Möjligheterna att

välja vård i hemmet måste enligt dem stärkas. Det handlar om att öka

livskvaliteten. Det är vidare viktigt att samordna resurser med patienten i

centrum. Det handlar inte minst om samordning mellan Försäkringskassan och

sjukvården. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med en

redovisning av förslag som möjliggör denna finansiella samverkan.

Motionärerna betonar vikten av att utveckla patientens ställning i vården.

Möjligheterna att välja vård måste stärkas. Regeringen bör återkomma också i

denna fråga. Sjukvården tillförs nu nya resurser. Hög prioritet måste då ges åt

att arbeta bort de växande köerna. Motionärerna anser att utrymme nu även finns

för att utvidga vårdgarantin att gälla generellt med en tidsram på tre månader

till operation. Regeringen bör skyndsamt ta upp överläggningar med

Landstingsförbundet i frågan. Motionärerna föreslår att hälso- och

sjukvårdslagen skall ge möjlighet till lokala och regionala överenskommelser om

bl.a. den grundläggande vården - primärvården under vissa förutsättningar.

I motion So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås tillkännagivande om att

bättre ekonomiska förutsättningar bör skapas för att vården skall få mer

resurser (yrkande 1). Motionärerna anser att problemen i svensk sjukvård är

mycket stora. Det finns en del som fortfarande fungerar bra, men det är viktigt

att se att kristecknen blir allt fler. Operationsköerna växer och många gamla

får inte den hemsjukvård och den hemtjänst de skulle behöva för att kunna leva

ett mänskligt och värdigt liv. Patienter skickas hem i förtid utan ett

fungerande omhändertagande i bostaden. Väntetiden för att få komma på ett

första besök på en sjukhusklinik kan ibland, trots remiss, vara lång.

Väntetiden på akutmottagning är ibland mycket lång. Det förekommer att döende

patienter skickas hem, trots att de vill vara kvar på sjukhus. Också det

motsatta förekommer att patienter som vill leva sin sista tid i hemmet inte får

den möjligheten på grund av brister i hemtjänst och hemsjukvård. Omkring 13 000

gamla tvingas fortfarande bo i flerbäddsrum. Arbetslösa och lågavlönade har

inte på samma sätt som tidigare råd att åtgärda krämpor. Detta märks inte minst

i tandvården där vissa människor tvingas avstå från vård. Personalen är mycket

pressad. Uppsägningarna i vården har gjort att den personal som arbetar kvar

har fått mycket tunga arbetspass. Medelåldern bland personalen är hög och tiden

för omvårdnad har krympt.

Motionären presenterar Folkpartiets Krisplan för vården. Fram till

sekelskiftet skall vi i Sverige ha åtgärdat kvalitetsbristerna och närmat oss

målet: ?Värdig vård för alla?.

Vårdens resurser måste få öka. Det är omöjligt att klara vården utan större

resurser, ekonomiskt och personalmässigt. Motionärerna föreslår en aktivering

av pengar i sjukförsäkringen som nu används till passiva sjukskrivningar. De

föreslår vidare bl.a. ett särskilt statsbidrag till utbyggnad av äldreboende.

Vårdköerna måste bort. En heltäckande och effektiv vårdgaranti måste införas.

Den bör omfatta alla diagnoser och berättiga till behandling inom tre månader

från det patienten fått besked av specialistläkare. Även väntetiderna från

remitterande läkare till det första besöket hos specialistläkare måste kortas

och bör aldrig få överstiga tre månader. Garantin bör ges en sådan form att den

för den enskilde är likställd med ett civilrättsligt bindande avtal. Patienten

bör också ha rätt till s.k. second opinion. Rätten till eget rum på vårdhem och

servicehus måste bli verklighet. Motionärerna bedömer att det kostar ca 1,5

miljarder kronor att till år 2000 bygga bort alla flerbäddsrum i denna typ av

vårdinstitutioner och föreslår ett särskilt statsbidrag till stöd för denna

ombyggnad. Omhändertagandet måste bli bättre också i andra avseenden.

Uppsägningarna av vårdpersonal måste upphöra. Hemsjukvård och hemtjänst måste

rustas upp. Orimligt många äldre får nu klara sig helt utan eller med mycket

litet hjälp. På sina håll kan färdigbehandlade patienter inte skrivas ut.

Privata vårdgivare måste behandlas korrekt och rättvist. Det finns många goda

skäl att hälsa alternativa vårdgivare, vid sidan av kommunernas och

landstingens egna institutioner, välkomna. Även dessa småföretagare behöver

stabila villkor och rimliga konkurrensförutsättningar.

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) föreslås tillkännagivande till

regeringen om ökade resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med

Vänsterpartiets budgetförslag (yrkande 1).

Det som präglar dagens svenska sjukvård är enligt motionärerna att ett

omvårdnadsunderskott har utvecklats. Den strukturomvandling som påtvingats

sjuk- och hälsovården har inneburit att de omvårdande insatserna reducerats

medan den s.k. kärnverksamheten, dvs. de operativa hantverksinsatserna gått

relativt oskadda. Men även den kapaciteten har minskat vilket visas av de

växande vårdköerna. Omvårdnadsunderskottet visas bl.a. av att patienter i

äldrevården försummas; bristen på omvårdnad leder bl.a. till uttorkning och för

tidig död. Läkarinsatserna har minskat, delvis till följd av Ädelreformen och

Husläkarreformen vilka krävde att varje gammal patient på

sjukvårdsinrättningarna skulle ha sin egen privata läkare. I praktiken fick de

ingen läkare eftersom målgruppen inte var intressant för den nya professionen.

Den senaste Ädelrapport visar att läkartiden nu krupit ner under 4 minuter

per vecka och patient, vilket måste betraktas som otillständigt när det

verkliga behovet snarare torde kräva en daglig läkarkontakt för de gamla

patienter det är frågan om.

Utvecklingen går helt uppenbart tvärt emot prioriteringsutredningen som

lyfter fram vården i livet slutskede som en särskilt viktig angelägenhet för

den svenska sjukvården.

Motionären menar att alla måste ha rätt till ett värdigt slut på livet. Detta

skall innebära möjligheter till effektiv smärtlindring och individuellt

anpassad vård. Ingen skall behöva dö ensam och alla skall ha rätt till ett eget

avskilt rum när döden närmar sig. Detta ställer höga krav på landsting och

kommuner. Det kräver också en omprövning av resursanvändningen i samhället. Ett

minimikrav är att den svenska hälso- och sjukvården tillåts utvecklas på samma

nivå som tillväxten. I dag är Sverige det enda land som har som målsättning att

sjukvårdens andel skall minska i förhållande till BNP.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om vad som

anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkra

vårdsektorn tillräckliga resurser (yrkande 1). Samma yrkande finns i motion

So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande 1).

Trygghet och medmänsklig omsorg för den enskilde och hans/hennes anhöriga är

enligt motionärerna i den förra motionen ett kännemärke för Kristdemokraternas

vård- och omsorgspolitik. En grundläggande princip är att aldrig tumma på

kvaliteten inom sjukvård och äldreomsorg oavsett om det är kommunen eller

landstinget som är huvudman för verksamheten. Vården skall inta en särställning

vid fördelning av samhällets resurser.

Motionärerna hävdar att äldreomsorgen skall vara ett prioriterat område så

att äldre människor garanteras vård och omsorg, även om det sker med olika

huvudmän. De skall kunna välja att bo kvar hemma. När de önskar annan

boendeform, skall de kunna erhålla boende så långt möjligt efter eget eller

anhörigas val. De skall också kunna välja olika alternativ för service, vård

och omsorg.

Service, vård och omsorg skall ges utifrån en helhetssyn med hänsynstagande

till den enskildes behov och med respekt för självbestämmande och integritet.

Det måste finnas en kontinuitet i äldreomsorgen. Att få känna trygghet dygnet

runt och ha tillgång till en väl fungerande hälso- och sjukvård är av

grundläggande betydelse för de äldre.

Vårdpolitiken bör utgå från människovärdet och alla individers absoluta och

lika värde. Helhetssynen på människan med betoning av individens ansvar för

medmänniskorna och för sitt liv, liksom behovet av integritet, gemenskap och

trygghet är enligt motionärerna fundament även i vårdpolitiken.

Den förda politiken i riksdag och regering sedan valet 1994 har enligt

motionärerna drabbat kommuner och landsting mycket hårt. Till följd av den

allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga

bidrag, sänkta ersättningsnivåer, höjda egenavgifter och ökade sociala

kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatt för ett

mycket omfattande ekonomiskt tryck.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas tillkännagivande om vad som

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg för åren 1999 och 2000 (yrkande 2). Förändringarna

är desamma som föreslås för budgetåret 1998.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis instämma i de mål för utgiftsområdet som förordas

i propositionen. Dessa har inte satts i fråga i form av motioner. Utskottet

föreslår att riksdagen godkänner dessa mål.

Välfärdspolitikens mål är enligt utskottet att ge alla människor

förutsättningar att leva ett gott liv. Att gemensamt ta hand om barn, gamla och

sjuka är ett grundläggande inslag i ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett

allmänt pensionssystem och sjukförsäkringar är andra medel som utjämnar

orättvisor och ger ekonomisk trygghet i olika skeden av livet.

Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet.

Alla skall veta att vården finns tillgänglig när den behövs. Den skall vara

gemensamt finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är avgörande.

Personlig ekonomi eller social status får aldrig påverka vårdens kvalitet eller

fördelning.

Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i många avseenden i

världsklass. Äldreomsorgen har stor omfattning och formerna för vården och

omsorgen varierar. Omvårdnad och bemötande kan dock förbättras liksom

kvaliteten i vård och omsorg. Det medicinska kunnandet kan ökas och nya rön

spridas. Samverkan mellan olika huvudmän bör utvecklas ytterligare.

Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt trygghetssystem. Den skall

medverka till att barn och ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att

människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällslivet, att de

som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt

missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att

klara sin försörjning.

Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta gäller inte minst patienter i

sjukvården, äldre och personer med funktionshinder i kommunernas omsorg.

Delaktighet för brukare och personal kan bidra till snabba förbättringar av

välfärdens viktiga verksamheter.

Moderaterna föreslår i en motion egna utgångspunkter för välfärdspolitiken.

Partiet har invändningar mot höga skatter och höga bidrag. Partiet vill bl.a.

ändra vårdgarantin, vidga den enskildes valfrihet, skapa etableringsfrihet för

läkare och sjukgymnaster samt införa en obligatorisk hälsoförsäkring och ett

helt nytt skydd vid tillfälliga inkomstbortfall.

Den av utskottet förordade inriktningen av välfärdspolitiken bygger på

solidarisk finansiering och demokratisk styrning av vård och omsorg, gemensamt

ansvar och allas delaktighet i välfärden genom generella lösningar, som ger den

enskilde rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Moderaternas

förslag i motion So240 yrkande 1 är helt oförenliga med en sådan

välfärdspolitik. Förslagen utgår också från mycket omfattande minskningar av

resurserna för hälso- och sjukvården. Motionen avstyrks.

I flera motioner tas just frågan om vårdens resurser upp. Kristdemokraterna

föreslår i två motioner att vård och omsorg skall få en särställning och att

vårdsektorn skall tillförsäkras tillräckliga resurser. Folkpartiet föreslår i

sin motion att bättre ekonomiska förutsättningar skapas för att vården skall få

mer resurser. Vänsterpartiet vill i en motion ha tillkännagivande om ökade

resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med partiets budgetförslag.

Kristdemokraterna framhåller bl.a. kraven på kvalitet i verksamheten. De äldre

skall kunna välja att bo kvar hemma. Önskar de annan boendeform skall de, så

långt möjligt efter eget eller anhörigas val, kunna få annan boendeform.

Folkpartiet vill bl.a. ha en heltäckande vårdgaranti med rätt till behandling

inom tre månader, vidgade patienträttigheter, en upprustning av hemsjukvård och

hemtjänst och bättre omhändertagande. Partiet vill också ha en aktivering av

pengarna i sjukförsäkringen och ett särskilt statsbidrag till utbyggnad av

äldreboende. Vänsterpartiet anser bl.a. att resurserna för omvårdnad måste öka

och läkarinsatserna i äldrevården förbättras. Partiet anser det särskilt

viktigt att vården i livets slutskede lyfts fram.

Centerpartiet föreslår i en motion tillkännagivande om vissa allmänna

riktlinjer för hälso- och sjukvård. Även Centerpartiet vill öka resurserna för

hälso- och sjukvården. Partiet vill bl.a. utveckla patientens ställning i

vården. Möjligheterna att välja vård bör ökas och hemsjukvården stärkas. Även

Centerpartiet vill öka den finansiella samverkan på området.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att kommuner och landsting under

år 1997 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor genom höjning av de allmänna

statsbidragen. För 1998 föreslås i propositionen ytterligare en nivåhöjning med

4 miljarder kronor. De ökade statsbidragen bör leda till att resurser tillförs

vården, omsorgen och skolan samt att antalet sysselsatta inom den kommunala

sektorn ökar. Inriktningen bör vara att resurstillskottet leder till att

kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir

kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt störda ges en

bättre vård och omsorg och vården i livets slutskede förbättras. Kvaliteten i

det medicinska omhändertagandet i hemsjukvården och i särskilt boende är enligt

regeringen i vissa fall otillfredsställande. Väntetider och köer är på vissa

håll oacceptabelt långa. Det finns uppgifter om att förtroendenämnderna får

allt fler anmälningar om brister i bemötandet. Delar av personalen känner sig

otillräckliga, oroar sig inför framtiden och har s.k. utbrändhetssymtom. De

ökade resurser som har tillförts eller kommer att tillföras den kommunala

sektorn bör dock förbättra möjligheterna att avhjälpa dessa problem och

brister. I budgetpropositionen aviserar regeringen ett ytterligare tillskott

till kommuner och landsting om 4 miljarder kronor för år 1999 och ytterligare 4

miljarder kronor år 2000 i syfte att förbättra kvaliteten i vården, omsorgen

och skolan och öka sysselsättningen. Regeringen har för avsikt att återkomma i

vårpropositionen 1998 om hur medlen skall tillföras sektorn. Sammanlagt uppgår

resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996.

Det är angeläget med en uppföljning av resultaten av satsningen utifrån vård-

och omsorgsperspektiv men också utifrån insatsernas påverkan på

sysselsättningen. Arbete pågår redan med att följa upp och redovisa olika

frågor, bl.a. om tillgängligheten i hälso- och sjukvården i form av väntetider,

kvaliteten i form av behandlingsresultat och patienternas upplevelse av vården.

Utskottet delar regeringens uppfattning att detta arbete nu bör intensifieras.

Hälso- och sjukvårdens kvalitet och personalens arbetstillfredsställelse är

inte bara beroende på resurssituationen utan också på hur arbetet leds,

organiseras och vilka möjligheter till fortlöpande kompetensutveckling som ges.

I syfte att stödja den kunskapsutvecklande arbetsplatsen avsattes särskilda

medel både på nationell och regional nivå i den s.k. Dagmar-överens-kommelsen

för år 1997. En långsiktig och systematisk satsning på att höja kvaliteten i

vården främst genom kompetenshöjande åtgärder måste ges fortsatt hög prioritet

de kommande åren. De möjligheter de arbetsmarknadspolitiska instrumenten ger

bör här tas till vara.

De senaste åren har en klar förskjutning skett mot en ökad andel öppen vård.

Satsningar har skett bl.a. på utbyggnad av hemsjukvården och primärvården.

Hälso- och sjukvård, inte minst för de äldre som kräver en långsiktig kontakt

mellan behandlare och patient, skall enligt utskottet erbjudas på nära håll så

att tillgänglighet, kontinuitet och helhetssyn underlättas. Utvecklingen på

detta område måste noga följas och värderas inte minst vad avser vårdkvalitet.

Enligt den nya bestämmelsen i 31 § HSL skall kvaliteten på all verksamhet i

hälso- och sjukvården systematiskt utvecklas och säkras. Utskottet anser liksom

regeringen att Socialstyrelsen bör ge dessa uppgifter särskild prioritet under

1998.

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig regi.

Regeringen har dock vid ett flertal tillfällen framhållit att det, inom ramen

för ett integrerat system, kan finnas ett värde såväl ur patienternas som ur

personalens synpunkt, av ett varierat vårdutbud i olika driftsformer. Det bör

vara verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet och

kostnadseffektivitet som styr valet av vårdgivare. Utskottet instämmer häri.

Samverkansdelegationen, som skall avge sitt slutbetänkande vid utgången av

detta år, skall bl.a. söka former för att underlätta samverkan mellan privat

och offentligt bedriven vård och söka undanröja eventuella hinder för en sådan

samverkan.

Riksdagen godkände i våras förslagen i proposition 1996/97:63 Samverkan,

socialförsäkringens nivåer och administration, m.m. om att mer effektivt

utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda

människors behov av olika stödåtgärder. Riksdagen ansåg att det nu är dags att

införa en möjlighet till frivillig samverkan för berörda myndigheter och att

arbetet borde inriktas på generella lösningar. Under utgiftsområde 10 lägger

regeringen nu fram lagförslag för att undanröja begränsningar i nuvarande

lagstiftning för försäkringskassan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som

gemensamt mål att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet för att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den

enskilde att försörja sig genom eget arbete. Frågan behandlas av riksdagen inom

kort (bet. 1997/98:SfU1).

En grundläggande utgångspunkt för utvecklings- och förnyelsearbetet inom

hälso- och sjukvården är enligt utskottet att patientens ställning skall

stärkas. Patientens ställning har också förbättrats under senare tid. Kommittén

om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU2000) har nyligen

överlämnat ett delbetänkande SOU 1997:154 Patienten har rätt. Kommittén

föreslår bl.a. att vårdgarantin utvecklas. En generell behandlingsgaranti

föreslås införas för operationer och andra medicinska åtgärder. Den enskildes

val av fast läkarkontakt får inte begränsas till visst geografiskt område.

Patienten skall få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och

om metoder för undersökning, vård och behandling så att patienten kan ta till

vara sina intressen. Patientens val skall enligt betänkandet vara avgörande när

det finns flera behandlingsalternativ. Det måste dock vara rimliga proportioner

mellan kostnader och nytta för patienten. En patientnämnd skall ersätta den

nuvarande förtroendenämnden. Ansvarsområdet för den nya nämnden skall omfatta

offentligt finansierad sjukvård och vissa äldrefrågor inom socialtjänsten.

Betänkandet kommer nu att remissbehandlas. En proposition har aviserats till

våren 1998.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör ta några initiativ

med anledning av dessa motioner. Utskottet avstyrker motionerna So218 (kd)

yrkande 1, So282 (fp) yrkande 1, So285 (v) yrkande 1, So307 (c) yrkande 1 och

So423 (kd) yrkande 1.

Miljöpartiet begär tillkännagivande om en beräknad fördelning av utgifter på

anslag inom utgiftsområdet för åren 1999 och 2000. Utskottet är inte berett att

nu föreslå någon uppdelning på anslag av den preliminära fördelningen av

utgifterna under utgiftsområdet för åren 1999 och 2000. Motion So804 (mp)

yrkande 2 avstyrks därför.

Anslag

Hälsovård och sjukvård (A 1-A 13)

Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)

I budgetpropositionen föreslår regeringen att 1 550 000 000 kr anvisas under

anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. Av anslaget avser 1 400 000 000 kr

tandvårdsförsäkringen och 150 000 000 kr ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

m.m.

I vårpropositionen för år 1997 aviserade regeringen att den tidigare

planerade besparingen inom tandvårdsförsäkringen på 900 miljoner kronor fr.o.m.

år 1998 inte skulle fullföljas och att en utgiftsram på 1 400 miljoner kronor

skall gälla för tandvårdsförsäkringen. Regeringen redovisade dessutom sina

planer på att senare förelägga riksdagen förslag om en förändrad

tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 1999.

Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en ändrad inriktning. Det gäller dels

att med utgångspunkt i rapporten Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds 1997:16)

införa ett bättre ekonomiskt stöd till personer som till följd av sjukdom eller

funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter

ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad utformning än det nuvarande.

Regeringen har mot den bakgrunden beslutat om direktiv (dir. 1997:86) och

tillkallat en särskild utredare med uppgift att före utgången av året lämna

förslag om en ny inriktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Avsikten

är att därefter förelägga riksdagen en proposition som kan behandlas under

våren 1998.

Det nuvarande ersättningssystemet för vuxentandvård kommer alltså att gälla

även under år 1998. För att åstadkomma detta med en lägre utgiftsram än

tidigare har i 1997 års vårproposition aviserats att subventionerna måste

reduceras något och regeringen har nyligen - i enlighet med vad som angavs i

vårpropositionen - beslutat om en höjning av självrisken från 700 till 1 300

kronor fr.o.m. den 1 oktober 1997.

Under anslaget beräknas också ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Uppgifter från Riksförsäkringsverket gör det nödvändigt att öka utgifterna för

internationella vårdförmåner med ca 50 miljoner till 100 miljoner kronor för år

1998 för att möta de krav på ersättning som kan förväntas under året. Det

kommer enligt propositionen även i framtiden att vara förenat med stora

svårigheter att förutse hur stora kraven är från landstingen och från

medlemsländerna samt när kraven inkommer och regleras. Det är också svårt att

beräkna storleken av Sveriges fordringar på dessa länder och när dessa kommer

att regleras eftersom eftersläpningarna i båda riktningarna är betydande.

Frågan om Handikappinstitutets verksamhetsinriktning, organisation och

finansiering är alltjämt föremål för översyn och någon ändring i nuvarande

förhållanden beräknas inte ske fr.o.m. år 1998 som tidigare planerats. Till

följd härav beräknas Handikappinstitutet även under år 1998 finansieras genom

medel från sjukförsäkringen och storleken på dessa - som fastställs vid de s.k.

Dagmaröverläggningarna senare i höst - har vid anslagsberäkningen antagits bli

oförändrad, dvs. ca 50 miljoner kronor för år 1998.

Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen och förbrukningsartiklarna vid

inkontinens överförs fr.o.m. år 1998 från staten genom den allmänna

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och vad gäller inkontinensartiklarna

också till kommunerna. Ett särskilt bidrag A 2 införs för läkemedelsförmånen.

Därmed reduceras anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. i motsvarande mån. Enligt en

överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet görs en ekonomisk reglering av överförandet av kostnadsansvaret

för förbrukningsartiklar vid inkontinens. Enligt överenskommelsen ingår

kostnaderna för dessa i de generella statsbidragen till landsting respektive

kommuner fr.o.m. år 1998. Under detta nya anslag beräknas de kostnader som

uppkommit under november och december 1997 och för vilka betalning sker under

år 1998.

Anslaget påverkas också av ett genomförande av regeringens förslag att till

sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998 föra över administrationen av

avgiftssystemet vid sjukhusvård för pensionärer. Härigenom bortfaller de

avgiftsintäkter i form av avdrag på utbetalda pensioner som varje år tillförts

anslaget. Genom att huvudmännen nu föreslås få debitera och uppbära dessa

avgifter, som för år beräknats till sammanlagt 400 miljoner kronor inklusive

ersättning för administrativa kostnader, bortfaller den kompensation som

lämnats till huvudmännen genom att det generella statsbidraget till landstingen

reducerats med samma belopp. I sin tur innebär detta att anslaget

Sjukvårdsförmåner m.m. tillförs detta belopp fr.o.m. år 1998 i stället för de

uteblivna avgiftsintäkterna. Systemändringen förutsätter ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring. 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a §

upphävs medan 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § i lagen föreslås ändras.

Varje sjukvårdshuvudman beslutar enligt förslaget om principerna i fråga om

underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer avgiftsnivåer i olika

inkomstintervall samt om vilka regler för nedsättning av avgift som skall

tillämpas. För pensionärer yngre än 40 år skall även fortsättningsvis - enligt

överenskommelsen med Landstingsförbundet - halv avgift tas ut under de 30

första dagarna av varje vårdtillfälle. Vidare gäller att högsta avgiftsbelopp

som får tas ut under år 1998 är 80 kr per vårddag. Detta belopp gäller tills

vidare så länge parterna inte kommit överens om annat.

Omläggningen innebär att nuvarande avgiftsregler för pensionärer skall gälla

för sjukhusvård lämnad t.o.m. december månad 1997 med åtföljande avdrag på

utgående allmänna pensioner under de två första månaderna år 1998. För

sjukhusvård som lämnas pensionärer fr.o.m. den 1 januari 1998 debiterar och

uppbär således sjukvårdshuvudmännen dessa avgifter enligt den nya ordningen.

Det innebär att pensionärer som vårdas på sjukhus i november och december 1997

kommer att få avdrag för sjukhusvård på sina pensioner i januari respektive

februari. Vårdas de dessutom på sjukhus under januari och februari 1998 kan

sjukvårdshuvudmannen samtidigt komma att debitera dem för vården dessa månader.

I motion So330 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen anslår

1 250 000 000 kr under anslaget A 1 (yrkande 7). Motionärerna, som önskar en ny

tandvårdspolitik, föreslår såvitt gäller budgetåret 1998 att riksdagen inför

etableringsfrihet samt avskaffar anslutningskontroller och prisreglering inom

tandvården (yrkandena 5 och 6). Enligt motionärerna skulle ett avskaffande av

anslutningskontroll och prisreglering minska kostnaderna inom

socialförsäkringsadministrationen med försiktigt räknat 300 miljoner kronor.

I motion So292 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen anvisar 200

000 000 miljoner kronor utöver vad regeringen anslagit under anslaget A 1

avseende tandvårdsförsäkringen (yrkande 2). I motion So802 av Johan Lönnroth

m.fl. (v) yrkas att anslaget A 1 höjs med 250 miljoner kronor varav 50 miljoner

kronor avser hjälpmedel till funktionshindrade samt ökad utbildning och

kvalitet i fråga om hjälpmedel (yrkande 3 delvis). Även dessa motionärer vill

att tandvårdsförsäkringen reformeras.

Motionären i motion So292 menar att man inte behöver vänta med att åstadkomma

ett bättre och mer rättvist system. En utredning från Socialdepartementet har

tagit fram ett förslag om hur de mest utsatta grupperna skall skyddas, och

Tjänstetandläkarföreningen har redovisat ett förslag om hur man kan komplettera

utredningens förslag med ett fullgott skydd för den vanliga bastandvården. I

korthet innebär förslaget att man jämställer medicinskt betingad tandvård med

vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor. Detta skulle enligt motionärerna

innebära att det inte behöver kosta mer än 125-180 kr för ett tandläkarbesök

för de vanligast förekommande tandvårdsbehoven som inflammationer,

tandlossningar, infektioner och vanlig tandvärk.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen begär förslag

till återgång av de nivåer i tandvårdsförsäkringen som gällde före den 1

oktober 1997 (yrkande 3). Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att

500 miljoner kronor anvisas under anslaget A 1 utöver vad regeringen föreslagit

(del av yrkande 1). Även dessa motionärer vill att regeringen utreder en

ändring av tandvårdsförsäkringen.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen i avvaktan på

en översyn av tandvårdsförsäkringen i syfte att inkludera den i den allmänna

sjukförsäkringen anvisar 415 miljoner kronor utöver regeringens förslag för att

motverka en smärtsam ökning av självrisken (yrkande 15 delvis).

När det gäller förslaget i propositionen att ändra lagen om allmän försäkring

begär motionärerna i motion So246 av Maud Björnemalm m.fl. (s) tillkännagivande

till regeringen av vad som i motionen anförts om möjligheten att teckna en

frivillig överenskommelse mellan landstingen och försäkringskassorna.

Motionärerna framhåller att regeringen föreslår att sjukvårdshuvudmännen

övertar administrationen av avgifterna för pensionärernas sjukhusvård från

försäkringskassorna. Motionärerna anser det onödigt och kostnadskrävande att

sjukvårdshuvudmännen skall bygga upp en administration för en ny verksamhet.

Förslaget försvårar enligt motionärerna också för sjukvårdshuvudmännen att

införa lägre avgifter för de sämst ställda pensionärerna, något som flera

landsting diskuterar.

Försäkringskassorna administrerar i dag, förutom avgifterna för

pensionärernas sjukhusvård, pensioner och bostadstillägg för pensionärer utom

det särskilda bostadstillägget. Försäkringskassorna har således redan uppgifter

om pensionärernas ekonomi.

Motionärerna föreslår därför att det ges en möjlighet för landstingen och

försäkringskassorna att teckna en frivillig överenskommelse att

försäkringskassorna även i fortsättningen skall kunna administrera

pensionärernas avgifter för sjukhusvård. Landstingen skulle då ersätta

försäkringskassorna för den arbetsuppgiften.

Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)

I budgetpropositionen föreslås att 13 491 000 000 kr anvisas under anslaget A 2

Bidrag för läkemedelsförmånen.

Från detta nya anslag utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen till

följd av att de övertar kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den

allmänna sjukförsäkringen fr.o.m. år 1998. Under år 1998 belastar även

utbetalningar avseende kostnaderna för läkemedelsförmånen och

inkontinensartiklar under november och december 1997 detta anslag. Dessa

utbetalningar skall göras av Riksförsäkringsverket till Apoteksbolaget AB,

medan ersättningen för läkemedelsförmånen därefter skall utbetalas av

Socialstyrelsen till landstingen månadsvis. När det gäller ersättningen för

förbrukningsartiklar vid inkontinens lämnas denna fr.o.m. år 1998 via de

generella bidragen till landsting och kommuner under utgiftsområde 25.

Vid beräkningen av anslaget för år 1998 har utgifterna för läkemedelsförmånen

år 1996 varit utgångspunkten. Hänsyn har tagits till den hamstring av läkemedel

som inträffade i slutet av det året inför införandet av det nya förmånssystemet

den 1 januari 1997 och den beräknade besparingseffekten av införandet av detta.

Vidare har förväntad pris- och volymutveckling beaktats samt tillkomsten av nya

och dyrare läkemedel t.o.m. år 1998. De mest osäkra faktorerna i denna

bedömning är den stora hamstringen och effekterna av det nya förmånssystemet.

Den hittillsvarande kostnadsutvecklingen för år 1997 visar emellertid på en

gynnsammare kostnadsutveckling än vad som tidigare beräknats.

De ekonomiska villkoren har reglerats i en överenskommelse som staten och

Landstingsförbundet träffade den 10 september 1997. Överenskommelsen innebär

att staten via detta anslag lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för

läkemedelsförmånen med ett fast månatligt belopp som utbetalas första gången i

början av mars 1998. För att tydliggöra omfattningen av de samlade utgifterna

för läkemedelsförmånen under år 1998 kommer även kostnaderna för

läkemedelsförmånen avseende de två sista månaderna år 1997 - vilka

utgiftsmässigt regleras under de två första månaderna år 1998 - att täckas av

anslaget för år 1998. För utgiftsåret 1997 beräknas, trots de höga utgifterna i

början av budgetåret till följd av eftersläpande betalningar avseende november

och december 1996, ett underskridande för ändamålet läkemedel under anslaget A

1 Sjukvårdsförmåner m.m. på ca 600 miljoner kronor budgetåret 1997.

Underskridandet kommer även att få betydelse för utgifterna för år 1998 vad

avser detta anslag av följande skäl.

Den nu träffade överenskommelsen bygger på den principöverenskommelse som

staten och Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om finansieringsprincipens

tillämpning m.m. i samband med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt denna skall ett system för vinst-

och förlustdelning finnas för år 1997 vad gäller avvikelsen mellan de beräknade

och faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen, exklusive förbrukningsartiklar

vid inkontinens och speciallivsmedel. Detta system innebär att det belopp

varmed de faktiska kostnaderna underskrider de beräknade kostnaderna för

läkemedelsförmånen för år 1997 delas mellan staten och landstingen i

proportionerna 60 % till staten och 40 % till landstingen. På motsvarande sätt

delas ett eventuellt kostnadsöverskridande så att staten svarar för 90 % och

landstingen för 10 % av överskridandet. Landstingens ekonomiska åtaganden

begränsas dock till att omfatta högst 50 miljoner kronor. Regleringen av vinst

eller förlust skall genomföras senast den 30 juni 1998. Med hänsyn till den för

år 1997 hittills gynnsamma kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen bedöms

sålunda ett betydande underskridande uppkomma vad gäller kostnaderna för år

1997. Det innebär att det belopp som till följd härav kommer att tillfalla

landstingen skall utbetalas från detta anslag senast vid utgången av juni 1998

och därvid fördelas mellan huvudmännen efter antalet invånare.

Enligt den nu träffade överenskommelsen skall systemet med vinst- och

förlustdelning gälla även för åren 1998 och 1999. För år 1998 gäller samma

regler som för 1997 med undantag för att ett kostnadsunderskridande delas lika

mellan parterna.

I motion So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen anslår

9 391 000 000 kr för anslaget A 2 (yrkande 8). Motionärerna föreslår att

riksdagen beslutar återinföra ett nationellt läkemedelsförmånssystem, beslutar

avskaffa lagen om receptregister, beslutar annulera avtalet med landstingen och

bortse från avtalets bestämmelser om överföringsvinster respektive

-förluster, att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt

högkostnadsskydd, att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts dels

om rationaliseringsmöjligheterna inom läkemedelsförsörjningen, dels om

blödarsjuka (yrkandena 1-4, samt 6 och 7). Motionärerna upprepar sålunda sin

kritik från behandlingen av läkemedelspropositionen hösten 1996. Förslaget att

föra över kostnadsansvaret till landstingen innebär enligt motionärerna mycket

stora nackdelar för den enskilde.

Motionärerna kräver att den av riksdagen antagna modellen för

läkemedelsförmånen avskaffas. Detta innebär att avtalet med landstingen inte

längre gäller och att den reglering som skulle ske mellan stat och kommun för

1997 och 1998 och som sannolikt avsetts belasta 1998 och 1999 års

tilläggsbudget eller genom kvittning vid andra utbetalningar till landstingen

inte kommer till stånd. Detta innebär att budgetåret 1998 inte kommer att

belastas med en överföringspost på i storleksordningen 700 miljoner kronor.

Vidare bör anslaget för 1998 för läkemedel nedjusteras vid tillämpning av det

förbetalade systemet. Eftersom siffermaterialet är bräckligt har motionärerna

försiktigt uppskattat nedjusteringen till 300 miljoner kronor, bl.a. för

merkostnaderna för hamstring.

Mycket talar för att den beräknade besparingen kommer att överträffas och att

de totala kostnaderna för läkemedelsförmånen under 1997 betydligt kommer att

underskrida 1996 års kostnader. Detta kan bero på den kraftiga hamstringen av

läkemedel under slutet av 1996 men framför allt på effekterna av det nya

förmånssystemet för läkemedel.

Propositionens påpekande att man avläst ett trendbrott i

läkemedelskostnaderna, samtidigt med läkemedelsförbrukningen 1997, ger vid

handen ett budgetunderskridande på 1,7 miljarder kronor, sannolikt något lägre

beräknat för 1998. Sammantaget innebär detta ett underskridande på 3 miljarder

kronor och en överföring av medel till landstingen enligt avtalet med Lands-

tingsförbundet på mellan 1,2 och 1,4 miljarder kronor på två år.

Motionärerna motsätter sig också det heltäckande dataregistreringssystem för

registrering av försäljning av receptförskrivna läkemedel, det s.k. recept-

registret. Detta innebär att en privaträttslig organisation skall sköta ett

mycket långtgående personregister. Lagrådet var mycket tveksamt till förslaget

bl.a. på grund av att Apoteksbolaget skulle ansvara för registret. Det finns

inga beräkningar av kostnaderna för att upprätta ett sådant register. Det är

dock uppenbart att investeringen kommer att överstiga en miljard kronor. Till

detta kommer driftkostnader.

I det system som motionärerna redovisar behövs inte registret.

Läkemedelsförmånen skall enligt motionärerna vara statligt reglerad och

finansierad. Staten bör införa ett nytt betalningssystem för läkemedel, där

medborgarna fritt kan välja att gå med eller att stå utanför med ett temporärt

högkostnadsskydd. Det första alternativet bygger på att den enskilde väljer att

betala en fast egenavgift - 300 kr per kvartal eller 1 200 kr per år. För den

som inte väljer att gå in i betalningssystemet, kompletteras detta med ett

allmänt likviditetsskydd som omfattar alla medborgare. Den som har kostnader

under ett år, som är så höga att likviditetsskyddet träder in, erbjuds

anslutning till betalningssystemet. Den som önskar ansluta sig utan att ha haft

läkemedelskostnader som överstigit nivån för likviditetsskyddet, får betala

motsvarande likviditetsskyddet i inträdesavgift. Inträdesavgiften minskas med

erlagda läkemedelskostnader under de senaste 12 månaderna. Likviditetsskyddet

föreslås uppgå till 1 500 kr.

Den som är ansluten till betalningssystemet men inte utnyttjat det under två

år erhåller bonus, dvs. en nedsättning med 25 % av kostnader och efter fyra år

50 % av kostnaden.

Hanteringen, förskrivningen och användningen av inkontinenshjälpmedel - även

sådana av flergångstyp och läkemedel - bör utredas. Kostnaderna för

inkontinenshjälpmedel bör kunna minskas väsentligt genom bättre

behandlingsmetoder och användning av läkemedel och hjälpmedel av flergångstyp.

Kostnaderna bör kunna minska med 100 miljoner kronor för 1998, 200 miljoner

kronor 1999 och 300 miljoner kronor 2000.

Ytterligare besparingar kan åstadkommas genom förskrivning av mindre

förpackningar i ökad utsträckning. Det nya betalningssystemet innebär att

varken patient eller läkare har några incitament att skriva ut för stora

förpackningar. Uppskattningar av vad de läkemedel kostar som kastas varje år

har angivits till uppemot 500 miljoner kronor. Visst svinn förekommer alltid

men betalningssystemet kan säkerligen reducera det åtminstone med två

femtedelar.

RFV måste noggrannare följa priserna på äldre produkter och aktivt genomföra

en prisanpassning i stället för den som tidigare automatiskt skedde genom

inflationen.

Vidare kan statskassan hämta in de avsedda kostnadsövervältringar som

primärkommunerna gjorde i samband med Ädelreformen och som kommunerna fick

betalt för vid skatteväxlingen med landstingen. Beloppet motsvarar minst 300

till 400 miljoner kronor. Då har vi bortsett från inkontinensprodukter.

Landstingens rationaliseringseffekter genom läkemedelsterapi som underlättar

övergången från sluten till öppen vård på en rad områden ger

rationaliseringseffekter på minst 300 till 400 miljoner kronor. Även

primärkommunerna torde få motsvarande rationaliseringseffekter när det gäller

visst psykiatriskt omhändertagande. Besparingar torde uppgå sammanlagt för

försäkringssystemet i storleksordningen 500 miljoner kronor för landstingen och

de statliga socialförsäkringssystemen. Merparten faller på landstingen. Alla

dessa rationaliseringsmöjligheter utgör endast exempel.

Läkemedelsterapi för blödarsjuka har uppmärksammats i

läkemedelspropositionen. Motionärerna föreslår en förändrad prissättning. Denna

leder till att läkemedelsförmånen får lägre kostnader, medan industrin,

sjukvården och den förebyggande vården får bära som mest motsvarande höjda

kostnader. Läkemedelsförmånen beräknas belastas med 150 miljoner kronor mindre

genom ändrade kalkylmetoder.

Sammantaget innebär de förslag motionärerna presenterat att de under

utgiftsområde anslag A 2 föreslår att 9 391 000 000 kr anslås för 1998.

Det ankommer enligt motionärerna på utskottet att utforma erforderlig

lagtext.

I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar

465 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 2 eller totalt

13 956 000 000 kr (yrkande 7). Motionärerna begär också förslag om ett statligt

reglerat högkostnadsskydd (yrkande 3) och en utredning om införande av frikort

för högkostnadsskyddets medicindel (yrkande 6). Samma yrkande som i yrkande 7

finns också i motion So802 av samma motionärer (yrkande 3 delvis). Motionärerna

framhåller att patientavgiften inom den öppna hälso- och sjukvården under de

senaste 25 åren har stigit mer än tre gånger så snabbt som konsumentpriserna.

För många pensionärer med låga inkomster uppstår ofta ekonomiska problem då

kostnaderna för sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras. Många utsätts

för onödigt lidande på grund av att de inte har råd med de allt dyrare

sjukvårdskostnaderna. När allt fler sjukhus lägger ner innebär det dessutom

dryga resekostnader för många pensionärer att ta sig till sjukvården. Ingen

pensionär borde behöva söka socialbidrag för att kunna betala medicin.

Regeringen avsåg att spara in 1 miljard kronor på förändringen av

högkostnadsskyddet. Beräkningar i dag visar att besparingen blev 2 miljarder

kronor - främst beroende på att äldre kvinnor och män avstår från att hämta ut

sin medicin. Detta är en besparing med mycket negativa effekter som inte borde

accepteras i ett välfärdssamhälle som Sverige anser motionärerna.

Vänsterpartiet anser att ingen skall behöva avstå från hälso- och sjukvård av

ekonomiska skäl.

Vänsterpartiet avsätter därför 465 miljoner kronor i budgeten för att

låginkomstpensionärerna skall få frikort för medicindelen i högkostnadsskyddet.

Därigenom försvinner också den för många äldre så förnedrande avbetalningen.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att till anslaget A 2 anvisas

500 000 000 kr mer än regeringen föreslagit (yrkande 15 delvis). Motionärerna

framhåller att regeringen förra året genomdrev en höjning av kostnadstaket för

läkemedel, en höjning som Kristdemokraterna redan då motsatte sig. Motionärerna

vill också att den så kallade frilistan återinförs. Alltför stora

kostnadsökningar har enligt motionärerna redan skett för dem som är sjuka och

svaga. Det är inte de som skall betala statsskulden. Den skall enligt

motionärerna betalas av dem som orkar bära. Därför har Kristdemokraterna avsatt

500 000 000 kr utöver regeringens ram.

I motion So298 av Margitta Edgren (fp) yrkas tillkännagivande om vad som

anförts om möjligheterna att göra besparingar inom läkemedelskostnaderna.

På senare tid har det enligt motionären uppmärksammats att kostnaderna för

läkemedel är onödigt dyra i Sverige. Kostnadsutvecklingen är dessutom kraftigt

stigande, läkemedelsnotan ökar enligt motionären för närvarande med 2 miljarder

kronor per år. Det finns inget incitament hos läkarkåren att skriva ut recept

på ?billigast möjliga? läkemedel. Kostnaden betalas ju av någon annan.

Apoteken kan dock, under vissa omständigheter, medge ett byte till billigare

sort av identiskt lika läkemedel. Apoteken torde dock inte vara intresserade av

att ett byte till billigare läkemedel sker. Tvärtom har apoteken en

prispåslagsprincip som har effekten att apoteken tjänar avsevärt mycket mer på

att sälja dyra läkemedel.

Även patientens intresse av billiga läkemedel är begränsat. Det upphör vid

den gräns när högkostnadsskyddet ?slår i taket?. Kostnader utöver detta belopp

betalas av Riksförsäkringsverket.

Utöver detta är läkemedel också generellt dyrare i Sverige än i många andra

länder. En stor del av skulden till detta har det monopolliknande systemet för

grossistverksamheten inom läkemedelsbranschen.

Det är enligt motionären en långt ifrån orimlig uppskattning att det svenska

samhället kan spara kostnader i miljardklassen på åtgärder som ökar

priskontrollen och effektiviteten i ?konsumentledet?

(läkare-apotek-patient-Riksförsäkringsverket) samt stimulerar konkurrens i

?producentledet? (tillverkare-grossister).

Socialutskottet behandlade i betänkandet 1996/97:SoU5 regeringens proposition

1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. samt motioner med

anledning av propositionen. Utskottet anförde:

Läkemedelskostnaderna som andel av de totala vårdkostnaderna har ökat märkbart

under de senaste åren. Syftet med det utredningsarbete som föregått regeringens

förslag var bl.a. att finna former för att dämpa kostnadsutvecklingen och

samtidigt skapa förutsättningar för en bättre avvägning mellan

läkemedelsbehandling och andra sjukvårdsinsatser.

Grundläggande för ett nytt förmånssystem måste enligt utskottet vara dels att

systemet kan uppfattas som rättfärdigt av flertalet, dels att det ger ett gott

skydd till människor med stora behov av läkemedel och annan sjukvård. Alla

måste ha tillgång till läkemedel så att inte hälsan och vården blir eftersatt.

Subventionen i läkemedelsförmånen måste vidare enligt utskottet blir mer

träffsäker mot generellt höga kostnader än den är i nu gällande system då alla

läkemedelsinköp över en viss summa subventioneras. Subventionen skall riktas

till personer med stora behov av läkemedel medan personer med mer sporadiska

eller begränsade läkemedelsinköp själva får stå för hela kostnaden. I en

samhällsekonomisk situation med mer begränsade resurser måste detta synsätt

vara grundläggande i syfte att värna om ett effektivt kostnadsskydd för dem som

mest behöver det. De samlade resurserna för hälso- och sjukvård samt läkemedel

måste användas så effektivt och rationellt som möjligt, med bibehållande av en

hög kvalitet och stabilitet i verksamheten i ett längre perspektiv.

Om resurserna för hälso- och sjukvård samlas hos en huvudman ökar enligt

utskottet möjligheten att samordna och avväga olika terapier mot varandra.

Läkemedelsförmånen medverkar därmed enligt utskottet till ett rationellt

utnyttjande av de samlade resurserna och till hög kvalitet i verksamheten.

- - - -

Utskottet anser att det av regeringen föreslagna systemet ger bättre

möjligheter för sjukvårdshuvudmännen att styra resursanvändningen och genomföra

prioriteringar som innebär en effektivare resursanvändning och därmed bättre

vård för befolkningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen skall överföras från staten till

landstingen och de tre landstingsfria kommunerna fr.o.m. år 1998.

Socialutskottet utgår från att effekterna av förslaget, bl.a. kostnader och

andra konsekvenser, kommer att följas noga.

- - - -

Utskottet delar också regeringens bedömning när det gäller den planerade

solidariska landstingsvisa finansieringen av kostnaderna för blödarpreparat. En

kostnadsfördelningsmodell med ett på befolkningsandel baserat fördelningstal

skall enligt uppgift utarbetas och tas i bruk den 1 januari 1998. Det pågår

vidare en översyn av prisbilden på olika produkter som utvinns ur plasma.

- - - -

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att föra över kostnadsansvaret och

ansvaret för att tillhandahålla inkontinensartiklar till landstingen respektive

kommunerna. Utskottet delar regeringens uppfattning att inkontinensartiklar

inte skall karakteriseras som läkemedelsnära produkter och därför i princip

inte ingå i läkemedelsförmånen.

Utskottet konstaterar att det finns flera fördelar med separata system för

högkostnadsskydd för läkemedel respektive för besök i öppenvård. Separata

system ger möjlighet att rikta en större del av samhällets subvention till dem

med stora behov av läkemedel och därmed stora utgifter. Ett sådant system

bidrar till bättre effektivitet i läkemedelsanvändningen och

sjukvårdsutnyttjandet i övrigt. Förskrivaren och patienten kommer nu i

förskrivningssituationen att få anledning att diskutera läkemedlets faktiska

kostnad. Detta kommer enligt utskottet att motverka att icke medicinskt

motiverade dyra läkemedel respektive alltför stora mängder av läkemedel

förskrivs. Separata högkostnadsskydd underlättar också förutsägbarheten och

uppföljningen av de ekonomiska effekterna av de nya bestämmelserna. Det

gemensamma högkostnadsskydd om 2 200 kr som gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 är

enligt utskottets mening den naturliga utgångspunkten när det gäller

avvägningen av nivån för de separata högkostnadsskydden. Utskottet delar

regeringens bedömning i propositionen att högkostnadsskyddet bör uppgå till 1

300 kr för läkemedel.

Utskottet delar också regeringens bedömning att tidigare kostnadsfria läkemedel

skall inordnas i läkemedelsförmånen. Den s.k. fria listan har sedan länge

förlorat sitt ursprungliga syfte, nämligen att på den tiden då något

högkostnadsskydd inte fanns ekonomiskt skydda personer med vissa allvarliga och

långvariga sjukdomar mot alltför höga kostnader.

Såvitt gäller det i propositionen föreslagna receptregistret, som utskottet

tillstyrker, delar utskottet regeringens bedömning att det är nödvändigt att

använda personnummer för att läkemedelsförmånskostnaden skall kunna fördelas

korrekt.

Registrering av patienternas egenavgifter för receptläkemedel är en service som

kan erbjudas dem som så önskar som hjälp med att hålla rätt på hur stora

egenavgifter som erlagts. Utskottet delar regeringens bedömning i denna fråga.

Vad sedan gäller den ekonomiska och medicinska uppföljningen i övrigt delar

utskottet även här regeringens bedömning. En restriktiv hållning måste intas

till användningen av individdata. Individbunden patientinformation, dvs.

registrering av uppgifter på personnummerbasis, skall i dessa fall enligt

utskottets mening inte få göras utan patientens samtycke.

Utskottet anser att frågan om samtycke till registrering av uppgifterna bör

tas upp mellan läkaren/förskrivaren och patienten och bekräftas på lämpligt

sätt vid besöket på apoteket. Som konstitutionsutskottet framhållit bör

patienten ta ställning i en situation av lugn och ro och som föregås av

information om registerändamål m.m. Patientens inställning - samtycke eller ej

- bör kunna anges genom att förskrivaren/läkaren gör en anteckning på

receptblanketten, vilken sedan presenteras på apoteket.

Det planerade förskrivarregistret skall bl.a. användas för att

förskrivarinformation skall kunnat återföras till förskrivaren själv. Detta är

ett viktigt led i kvalitetssäkringen i detta sammanhang.

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om receptregister.

Riksdagen följde socialutskottet (rskr. 58).

Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1997. Kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen, som i dag finansieras inom den allmänna försäkringen,

överförs till landstingen den 1 januari 1998.

Bidrag till hälso- och sjukvården (A 3)

I budgetpropositionen föreslås att 939 424 000 kr anvisas under anslaget A 3

Bidrag till hälso- och sjukvården.

Från anslaget utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med

de årliga överenskommelser som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om

vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m.

finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och

försäkringsersättningar för sjukvård m.m. som nyligen har setts över.

Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster

som uppkommit på grund av myndighetsingripanden för att förhindra smittsam

sjukdom och vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen. Vidare betalas

kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Medel utgår för

landstingens administration av ersättningar till privata vårdgivare.

I budgetpropositionen görs bedömningen att ökad vikt behöver läggas på

uppföljningen av centrala parametrar som exempelvis väntetider, kvalitet och

utfall. Vidare behöver metoderna för att följa upp de överenskommelser som

ligger till grund för utbetalningarna av ersättningarna förbättras. Ett arbete

med denna inriktning kommer att inledas under hösten i samråd med

Socialstyrelsen och Landstingsförbundet.

Inriktningen mot att stimulera och stödja ett långsiktigt förnyelsearbete

kommer att fortsätta liksom insatserna för att öka patienternas delaktighet i

vården, anförs det.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen för budgetåret

1998 anvisar 60 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit till anslaget

A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård (yrkande 3, delvis). Motionärerna anför att

patienternas rättssäkerhet måste stärkas och att de måste få större möjlighet

till ersättning när de blivit felbehandlade. Patientförsäkringen bör därför

förstärkas med 50 miljoner kronor. Vidare föreslås 10 miljoner kronor till

rökavvänjningsmedel för den som vill sluta röka under kontrollerade former.

Ett yrkande om 10 miljoner kronor till försöksverksamhet med subventionerade

avvänjningsmedel för rökare finns också i motion So287 av Stig Sandström m.fl.

(v). Motionärerna konstaterar att andelen rökare i befolkningen minskat under

de senaste 15 åren. Trots detta använder var femte svensk dagligen tobak. Av

dessa dör hälften i förtid på grund av sitt tobaksbruk. Många rökare får hjälp

av vårdcentraler, av arbetsgivare och inom företagshälsovården för att sluta

röka. Fler borde dock erbjudas hjälp både för sin egen livskvalitets skull och

för samhällets, anför motionärerna. Det finns hjälpmedel som kan stödja den

motiverade avvänjaren under de första besvärliga abstinensveckorna. Det finns

plåster, tuggummi, inhalatorer m.m. Motionärerna anser det vara rimligt att

nikotinister som vill sluta använda tobak erbjuds hjälpmedel kostnadsfritt.

Hjälpmedel bör erbjudas via vårdcentral och företagshälsovård efter samtal med

läkare/sjuksköterska. Även nikotinister som inte vill anmäla sig till en

gruppverksamhet bör kunna erbjudas hjälpmedel. Ett villkor bör vara åtminstone

ett återbesök när hjälpmedel används.

Patientskadelagen (1996:799) trädde i kraft den 1 januari 1997. Lagen

innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet

för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådana ersättningar

(patientförsäkring). Patientskadeersättning lämnas för personskador, såväl

fysiska som psykiska, som drabbar patient i samband med hälso- och sjukvård i

Sverige. Förutsättningarna för ersättning anges genom en uppräkning i lagen av

ett antal olika skadesituationer. I korthet kan sägas att ersättning lämnas för

skada som orsakas av undersökning, vård och behandling, oriktiga diagnoser, fel

hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter och

sjukvårdsutrustning, smittämnen som överförs i samband med vården och som lett

till infektion, olycksfall som inträffat i samband med vården samt oriktig

hantering av läkemedel.

Rätten till patientskadeersättning är fristående från skadeståndsrätten.

Detta innebär bl.a. att patienten inte behöver bevisa att skadan orsakats genom

att hälso- och sjukvårdspersonal gjort sig skyldiga till fel eller försummelse

för att ersättning skall kunna lämnas, utan att bedömningen sker på objektiva

grunder.

Enligt huvudregeln åläggs alla vårdgivare, såväl offentliga som privata, en

skyldighet att teckna försäkring som täcker ersättningsskyldigheten.

Ersättningen lämnas av försäkringsgivare. För att tillgodose patientintresset i

sådan fall då en vårdgivare inte fullgjort sin patientförsäkringsplikt åläggs

alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett solidariskt ansvar

för ersättningen för skador som inträffar hos vårdgivare som saknar

patientförsäkring. Dessa försäkringsgivare är skyldiga att ingå i en

patientförsäkringsförening som skall handlägga ersättningsfrågor som rör

vårdgivare som inte tecknat försäkring. Föreningen har rätt att ta ut en

patientförsäkringsavgift av vårdgivare som saknar försäkring.

De medel som under anslaget reserverats för patientförsäkringen avser statens

patientförsäkringsavgift för den statliga sjukvård som bedrivs inom militär

verksamhet samt vid statliga institutioner, skolor, anstalter eller

motsvarande. Nuvarande försäkringsavtal gäller till utgången av år 1998.

Utskottet behandlade senast i betänkande 1996/97:SoU4 motioner om rök-

avvänjning och rökslutarstöd. Utskottet konstaterade då att det finns s.k.

rökavvänjningskliniker på Huddinge sjukhus samt i Göteborg och Lund. Avsikten

är dock att människor som önskar hjälp med att sluta röka skall kunna vända sig

till primärvården. Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i detta avseende

pågår. Utskottet ansåg att åtgärder hade vidtagits eller förbereddes för att

personer som önskar sluta röka skall kunna få hjälp med detta inom hälso- och

sjukvården. Något tillkännagivande med anledning av de aktuell motionerna

krävdes därmed inte. Motionsyrkandena avstyrktes.

Insatser mot aids (A 4)

I budgetpropositionen föreslås att 65 622 000 kr anvisas under anslaget A 4

Insatser mot aids.

Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga spridningen av hiv/aids.

Medlen skall användas till information och kunskapsspridning, stöd till psyko-

socialt arbete och till utvecklingsarbete. Från anslaget har vidare ett extra

bidrag till landsting och kommuner, främst i storstadsregionerna, utgått t.o.m.

år 1997.

Regeringen konstaterar att de hivpreventiva insatserna har varit

framgångsrika. Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hivinfektion

trots ett omfattande resande och invandring från länder med hög förekomst av

hivsmitta. Årligen upptäcks ca 250 nya fall av hivsmitta. Allt fler människor

lever i Sverige med hiv. Trots att antalet nyupptäckta fall har minskat något

under senare år är smittspridningen bland män som har sex med män fortsatt hög.

Det är också svårt att nå bl.a. vissa invandrargrupper med information och

stöd. Regeringen gör bedömningen att detta ger anledning till fortsatt hög

uppmärksamhet.

För budgetåret 1998 har medel beräknats för stöd till de frivilliga

riksorganisationerna, för stöd till projekt utanför storstadsregionerna och

till Folkhälsoinstitutets egen verksamhet för att förebygga hiv/aids, dvs.

nationell kunskapsuppbyggnad, samordning, kunskapsspridning samt uppföljning

och utvärdering.

Bidraget till det hiv-preventiva arbetet i storstadsregionen på 90 miljoner

kronor föreslås för budgetåret 1998 utbetalas från utgiftsområde 25 anslag A 2

Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Under utgiftsområde 25 redovisas att regeringen i vårpropositionen aviserat

att utgifterna för insatser mot aids inom utgiftsområde 9 skulle reduceras med

70 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 och att regeringen uttalat att statens stöd

till kommunernas och landstingens hivpreventiva arbete får anses ingå i det

generella statsbidraget. För att underlätta avvecklingen av en del av det

specialdestinerade bidraget och för att värna verksamhet som byggt upp föreslås

nu för år 1998 att 90 miljoner kronor avsätts under utgiftsområde 25 anslag A

2.

I motion So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen till

utgiftsområde 9 anslag A 4 för budgetåret 1998 anvisar 90 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller 155 622 000 kr i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 10). Under utgiftsområde 25 anslag A 2 Bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting föreslår regeringen 90 miljoner kronor

för år 1998 för hiv/aidsarbete. Motionärerna anser att syftet med detta anslag

är att underlätta avvecklingen av det statliga stödet för hiv/aidsarbetet. De

anser att anslaget A 4 under utgiftsområde 9 inte skall avvecklas och avvisar

därmed engångsbidraget under utgiftsområde 25. Ytterligare 90 miljoner kronor

bör därmed anvisas under utgiftsområde 9 anslag A 4. En avveckling av det

riktade anslaget ger fel signaler inte minst till ungdomar, men också till

homo- och bisexuella män, som lätt kan få uppfattningen att det offentliga inte

anser att hiv är farligt, anför de.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återförandet från

kommunerna till staten av anslaget till insatser mot aids (yrkande 2). Vidare

yrkas att anslaget A 4 Insatser mot aids för budgetåret 1998 tillförs

ytterligare 5 miljoner kronor (yrkande 3, delvis). Motionärerna vill återföra

bidraget till staten. För budgetåret 1998 vill de öka anslaget med 5 miljoner

kronor för förstärkning av kampen mot hiv.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen för

budgetåret 1998 beslutar att anvisa 7 miljoner kronor ytterligare till anslaget

A 4 Insatser mot aids (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser det värdefullt

med upplysningsarbete kring aids och anser att en ökad satsning på detta kan

finansieras genom att 7 miljoner kronor tillförs anslaget från

Smittskyddsinstitutets budget för år 1998.

Smittskyddsinstitutet (A 10)

I budgetpropositionen föreslås 98 923 000 kr anvisas under anslaget A 10

Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstiutet (SMI) skall medverka till att skyddet mot smittsamma

sjukdomar upprätthålls och förstärks.

Regeringen gör bedömningen att verksamheten är av god kvalitet. Detta har

bl.a. visat sig i att andelen externa uppdragsprojekt är hög och att intresset

för SMI:s insatser från andra myndigheter, kommuner och organisationer är

stort. Under 1995/96 har SMI medverkat till att det nationella och

internationella samarbetet inom smittskyddsområdet utvecklats. SMI har bl.a.

blivit aktivt engagerat i arbetet inom EU för att förebygga spridning av

smittsamma sjukdomar. Mot bakgrund av de betydande krav på insatser från SMI

som finns gör regeringen bedömningen att SMI delvis bör undantas från

sparkravet år 1998.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs, som ovan nämnts, att

riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att anvisa 7 miljoner kronor mindre till

anslaget A 10 Smittskyddsinstitutet än regeringen föreslagit (yrkande 1,

delvis). Motionärerna anser att Smittskyddsinstiutet bör bidra med 7 miljoner

kronor för att öka insatserna mot aids.

Övriga medelsanvisningar under A

Regeringens förslag till medelsanvisningar till Ersättning till Spri (A 5),

Bidrag till WHO (A 6), Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar (A 7), Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan (A 8),

Folkhälsoinstitutet (A 9), Statens institut för psykosocial miljömedicin

(A 11), Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (A 12) och

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (A 13) har inte mött någon erinran i form

av motioner.

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1-B 9)

Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1)

I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr anvisas under anslaget B1

Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet. Från anslaget för år 1998

föreslås statsbidrag lämnas till landstingen för vissa handikappinsatser som

avser råd och stöd (200 miljoner kronor) och tolktjänst (75 miljoner kronor).

Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med

finansieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fått genom införandet

av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Statsbidraget till tolktjänst har byggt ut successivt och blir fullt utbyggt år

1998.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar

ytterligare 50 miljoner kronor under anslaget som bidrag till kommunernas

psykiatriarbete (yrkande 3 delvis). Motionärerna anser att statens bidrag till

?psykiatriädel? har trappats av så snabbt att kommunerna inte klarar av

verksamheten. Motionärerna anser också att en del av resurserna bör gå till

vård och behandling av de tortyrskadade. Vidare framhålls att det är viktigt

att de patienter som slussats ut från psykiatrisk vård ges möjlighet till vård

och behandling utan att de drabbas av skyhöga behandlingsavgifter på grund av

att samhället inte löst problematiken med olika ersättningsregler inom

psykiatriområdet.

För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen

har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas

villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop.

1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396).

Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett

stimulansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna

inom socialtjänsten och psykiatrin. Syftet är att kommunernas socialtjänst

skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av

människor med psykisk störning. Därutöver skall medlen användas för att bl.a.

den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna

ge metodstöd till kommunernas personal och specialistvård till de personer som

ges omvårdnad m.m. inom de särskilda boendeformerna.

Merparten av anslaget, Bidrag till psykiatriområdet, har disponerats och

administrerats av Socialstyrelsen som också, inom ramen för riksdagens och

regeringens riktlinjer, fattat beslut om medlens användning.

Socialstyrelsen har våren 1997 redovisat utvecklingen i rapporten Är vi på rätt

väg? Årsrapport för psykiatrireformen 1997 (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1997:6). I rapporten konstateras att psykiatrireformen är kraftigt

försenad. Huvudmännen skulle förhandla fram en uppgörelse inom varje län om hur

stimulansbidragen som reformen innehöll skulle fördelas mellan huvudmännen och

de projekt de avsåg. Dessa avtal skulle sedan sändas in till Socialstyrelsen

till november 1994. Mindre än hälften av avtalen blev klara i tid. Det sista

avtalet undertecknades först år 1996. Socialstyrelsen konstaterar att det inte

varit möjligt att hämta in den tid som gått förlorad och att förseningen i

reformarbetet kvarstår. Förseningen har accentuerats ytterligare av problem med

att utforma grundläggande principer och strukturer för arbetet på landstings-

och kommunnivå. Försening har samtidigt inneburit att förbrukningen av

stimulansmedlen gått långsammare än budgeterat. Rapporten visar att för åren

1995-96 fanns drygt 600 miljoner kronor tillgängliga. Knappt 500 miljoner

kronor hade rekvirerats och ca 250 miljoner kronor var förbrukade.

Styrelsen gör bedömningen att reformen nu är på rätt väg. I samtliga

landsting och i de allra flesta kommuner görs intensiva insatser för att

genomdriva det arbete som stakats ut i länsplanernas olika projekt.

Försöksverksamheter och brukarverksamheter har kommit i gång. Processen går

dock inte smärtfritt. Positivt med reformen har varit att de psykiskt

funktionshindrade har uppmärksammats som grupp. Deras behov har synliggjorts i

landsting och kommuner liksom i samhället i övrigt. Brukarnas betydelse som

resurs har lyfts fram av reformen. Bättre utbildade anhöriga skapar större

förståelse för den psykiska störningen och bättre förutsättningar för att

hantera denna i närmiljön.

Av rapporten framgår att det fortfarande är vanligt att de psykiskt

funktionshindrades behov endast delvis är kartlagda. En del kommuner har gjort

mycket stora insatser för att skapa ett tillfredsställande boende inom

kommunens ram. Samtidigt innebär brister i inventeringen en risk att

tillfredsställande boende inte skapas för hela målgruppen. Tillfredsställande

insatser för sysselsättning och stimulans/aktivering finns endast i begränsad

omfattning. De många försök som inletts med hjälp av stimulansmedlen har ännu

inte gett tillräckliga uppslag på sysselsättningar som anpassats till sköra och

svårt handikappade personers situation. Försöken med personliga ombud har visat

på en möjlig väg för bättre samordning av vårdinsatser, starkare företrädarskap

och en social kontakt som kan ha stor betydelse.

Socialstyrelsen rekommenderar i rapporten att en efteruppföljning läggs till

det pågående uppföljningsuppdraget, för att bättre spegla resultatet av

reformen och behovet av ytterligare insatser än vad som är möjligt i maj 1998,

när den tidigare planerade slutrapporten kommer att föreligga.

I betänkande 1996/97:SoU12 behandlade utskottet senast motionsyrkanden med krav

på att psykoterapeutisk behandling skulle finansieras av försäkringskassan.

Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen har i uppdrag att göra en nationell

översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården.

Utskottet har tidigare framhållit att frågor om att säkerställa tillgången på

behandlingsformer av god kvalitet, t.ex. psykoterapi, borde övervägas inom

översynen, vilken skall vara slutförd senast den 1 november 1997. Mot bakgrund

av detta borde riksdagen inte föregripa kommande förslag på området. De

aktuella motionerna avstyrktes därför.

Socialstyrelsens översyn och analys av den psykiatriska vården kommer att

överlämnas till socialministern den 25 november 1997.

Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 2)

I budgetpropositionen föreslås att 189 000 000 kr anvisas under anslaget B 2

Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge studerande med

rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra

studier vid folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det möjligt

för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar,

s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (B 3)

I budgetpropositionen föreslås att 75 394 000 kr anvisas under anslaget B 3

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.

Bidraget är avsett att öka organisationernas möjligheter att själva driva

vissa verksamheter av betydelse för personer med funktionshinder.

Organisationerna har själva utvärderat sina verksamheter under budgetåret

1995/96. De menar att statsbidraget är en viktig förutsättning för att de skall

kunna bedriva sina verksamheter. De flesta organisationer har också begärt

ökade medel för att kunna bibehålla och i vissa fall utveckla verksamheterna.

Inom ramen för anslaget föreslår regeringen att en miljon kronor tillförs

verksamheten med ledarhundar. Vidare föreslås fem miljoner kronor föras bort

från anslaget och tillföras anslaget B 6 Bilstöd till handikappade.

Förslaget innebär att handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

föreslås få ett bidrag på 9 miljoner kronor, vilket är 6 miljoner kronor lägre

än föregående år.

I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå

81 394 000 kr till anslag B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Motionärerna konstaterar att handikapporganisationerna fått bidrag till sina

rekreationsanläggningar år 1997 med 15 miljoner kronor och att

Socialdemokraterna nu utan motivering föreslår att stödet i det närmaste

halveras. Detta kommer att innebära att funktionshindrade personer och deras

anhöriga inte ges möjlighet till en bra och viktig rekreation vid anläggningar

som är särskilt anpassade för specifika funktionshinder. Moderaterna anslår

därför 6 miljoner kronor mer än regeringen under detta anslag för att kunna

bibehålla ett oförändrat stöd för år 1998.

I motion So414 av Ulla Löfgren (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag om att sänka anslaget till rekreationsanläggningar i enlighet med vad

som anförts i motionen. Regeringens förslag innebär en minskning av stödet med

40 %, vilket är helt oacceptabelt, enligt motionären. Rekreationsanläggningarna

fyller en viktig funktion genom att erbjuda en välbehövlig rekreation i

avpassad miljö för många gravt funktionshindrade som inte har tillgång till

rekreationsmöjligheter i sin närmiljö.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 3 Bidrag till

viss verksamhet för personer med funktionshinder tillförs ytterligare 6

miljoner kronor (yrkande 3, delvis). Motionärerna anser att driften vid vissa

av handikapprörelsens rekreationsgårdar är hotad, bl.a. Mättinge. Anläggningen

är bara några år gammal och i ett ekonomiskt känsligt läge. Vänsterpartiet

anslår därför ytterligare 6 miljoner kronor till rekreationsverksamheten för

funktionshindrade.

Samma yrkande finns i motion So426 av Per Sundgren m.fl. (v). Motionärerna

anför att resursförstärkningarna av bilstödet och ledarhundar är motiverade,

men anser att resurserna inte bör tas från de nödvändiga

rekreationsanläggningarna. En neddragning med 40 % av stödet innebär ett

dråpslag mot verksamheten och ett hot mot den fortsatta driften av

anläggningarna.

Även i motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att 6 miljoner kronor

anvisas utöver vad regeringen föreslagit till anslaget B 3 (yrkande 1, delvis).

Motionärerna anför att alla funktionshindrade sinsemellan har olika behov och

att kursgårdarna genom åren utvecklat en speciell kännedom om vad de enskilda

besökarna behöver för ett optimalt deltagande i verksamheten. Motionärerna

anser att bidraget till anslagsområdet är viktigt och måste bibehållas på

föregående års nivå.

I två motioner yrkas att anslagsposten handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar anvisas 15 miljoner kronor för budgetåret 1998. I

motion So425 av Roland Larsson (c) anförs att handikapporganisationerna tagit

ett betydande ansvar för sina medlemsgrupper genom att driva fritids- och

rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Mot bakgrund av en utredning 1993 av

dåvarande Statens handikappråd klargjorde regeringen i budgetpropositionen

1993/94:100 att det var en angelägen fråga att särskilt anpassade

rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde kunde utvecklas

som ett komplement till annat utbud på marknaden. Motionären anser att den 40-

procentiga neddragningen av stödet är ett hot mot anläggningarnas fortsatta

drift och underhåll.

I motion So420 av Agne Hansson och Erik Arthur Egervärn (båda c) anförs att

den 40-procentiga neddragningen av anslaget är en kraftig förändring av

förutsättningarna för verksamheten och att den kan omöjliggöra en fortsatt

drift. I budgetpropositionen 1993/94:100 gjordes en genomlysning av

bidragsbehovet för att klara driften av verksamheten utifrån servicebehov,

anläggningarnas ekonomi och behov av samhällsbidrag för direkta merkostnader

för denna verksamhet. Anslagsbehovet fastställdes till 15 miljoner kronor och

har sedan dess varit oförändrat. Motionärerna anser att stödet även

fortsättningsvis skall vara 15 miljoner kronor och avvisar höjningen av

anslagsposten till ledarhundar med 1 miljon kronor liksom höjningen av anslaget

till bilstöd med 5 miljoner kronor.

I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att avvisa neddragningen av stödet till

Mättinge rekreationsanläggningar (yrkande 9). Syftet med Mättinge

rekreationsanläggningar är att erbjuda barn, ungdomar och vuxna med

funktionshinder samt deras familjer rekreation i en tillgänglig miljö med

särskild personal och service. Motionärerna understryker att verksamheten

betyder mycket för dessa barn och ungdomar samt deras familjer då vanliga

rekreationsanläggningar och turistanläggningar inte är något alternativ. De

avvisar därför besparingen på 6 miljoner kronor.

I motion So441 av Sonia Fransson (s) begärs tillkännagivande till regeringen om

en omfördelning inom anslaget. Motionären anser att en omfördelning måste göras

inom anslaget så att handikapporganisationerna även fortsättningsvis kan driva

sina för medlemmarna så viktiga rekreationsanläggningar.

I budgetpropositionen 1993/94:100 bilaga 6 redovisade regeringen att den

uppdragit åt Statens handikappråd att göra en utredning om

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. I uppdraget ingick bl.a.

att göra en bedömning av behovet av sådana anläggningar. Därutöver skulle rådet

göra en bedömning och en analys av den dåvarande ekonomiska situationen för de

statsbidragsberättigade anläggningarna och av de framtida ekonomiska

förutsättningarna för dessa. Statens handikappråd överlämnade en rapport till

Socialdepartementet den 1 november 1993. Rådet föreslog att ett utökat statligt

stöd infördes för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar

tillgodosågs. Rådet uppskattade stödbehovet för driften till 6,5 - 10 miljoner

kronor per år och investeringsbehovet till sammanlagt ca 40 miljoner kronor.

Enligt propositionen ansåg regeringen det angeläget att det fanns särskilt

anpassade fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som

upptagningsområde som komplement till annat utbud på marknaden. I syfte att

säkerställa denna möjlighet till rekreation för barn, ungdomar och vuxna med

omfattande funktionshinder föreslog regeringen att det dåvarande statsbidraget

till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar utökades och

utvecklades. När det gällde investeringar vid rekreationsanläggningarna borde

handikapporganisationerna pröva möjligheterna att via länsarbetsnämnderna få

del av arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedel, anfördes det. Regeringen framhöll

vidare vikten av att handikapporganisationerna även framdeles vidtog

effektiviseringsåtgärder vid anläggningarna för att reducera behovet av

statligt stöd. För budgetåret 1994/95 föreslogs 15 miljoner kronor anvisas till

statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.

Utskottet tillstyrkte i betänkande 1993/94:SoU20 den föreslagna

medelstilldelningen och ansåg det angeläget att rekreationsanläggningar som då

ännu inte färdigställts, som t.ex. Mättingen, blev färdigställda. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1993/94:248).

År 1997 erhöll fem organisationer stöd för sina rekreationsanläggningar: Astma-

och Allergiförbundet, De Handikappades Riksförbund, Neurologiskt Handikappades

Riksförbund, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar och

Synskadades Riksförbund. Av stödet utgick 4,5 miljoner kronor i form av

grundbidrag, 6 miljoner kronor i driftsbidrag och 4,5 miljoner kronor i

investeringsbidrag.

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer (B 4)

I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under anslaget B 4

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer.

Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en viktig opinionsbildande roll

och fyller en central funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget

utgör en inte oväsentlig del av organisationernas finansiering av sin

verksamhet, anförs det. Förslaget innebär att den del av anslaget som avser

bidrag till pensionärsorganisationerna ökas med 500 000 kr för budgetåret 1998.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 4 Bidrag till

handikapp- och pensionärsorganisationerna tillförs ytterligare 6 miljoner

kronor (yrkande 3, delvis).

I motion So428 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att utbetalningsperioderna för anslaget

B 4 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationerna skall vara

kvartalsvis i förskott enligt vad i motionen anförts om stora ränteförluster

(yrkande 1) och att inför 1999 års budget hänsyn tas till det ökade behovet av

anslag till organisationernas arbete (yrkande 2). Det statliga anslaget till

handikapporganisationerna har inte höjts sedan budgetåret 1992/93. Under år

1997 genomfördes också en förändring av anslagets utbetalningsperioder från

kvartalsvis i förskott till kvartalsvis i efterskott. Förändringen kommer att

innebära stora ränteförluster för handikapporganisationerna, anför

motionärerna. För att stödet realt skall få samma värde som år 1992/93 bör det

ökas med 14 miljoner kronor. Därutöver krävs ersättning för ränteförluster med

3,9 miljoner kronor. Vidare tillkommer ökat behov av anslag på grund av att

fler organisationer nu beviljas organisationsstöd.

Också i motion So429 av Eva Eriksson (fp) begärs tillkännagivande om en

omprövning av utbetalningsperioderna för organisationsanslaget till

handikapporganisationerna (yrkande 1) och om behovet av ökade anslag till

handikapporganisationernas arbete (yrkande 2). Motionären anser att när den

statsfinansiella situationen nu ljusnar så finns det anledning att ompröva de

ändrade utbetalningsperioderna och ta hänsyn till behovet av ökade anslag till

handikapporganisationernas centrala arbete inom utgiftsområdets ram.

Bilstöd till handikappade (B 6)

I budgetpropositionen föreslås att 203 978 000 kr anvisas under anslaget B 6

Bilstöd till handikappade.

Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden

om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till

handikappade. Nytt bilstöd kan beviljas den som tidigare fått sådant om minst

sju år förflutit sedan beslut senast fattades.

Sedan reformen infördes och t.o.m. budgetåret 1995/96 har ca 36 000

ansökningar om bilstöd prövats av vilka 60 % eller ca 20 000 beviljats. År 1989

uppgick beviljade ansökningar till 5 700 och år 1994 till 1 500. Vid

inledningen av den andra sjuårsperioden i oktober 1995 ökade åter antalet

ansökningar liksom antalet beviljade ansökningar.

I propositionen redovisas att regeringen avser att genom en förordnings-

ändring under hösten 1997 begränsa utbetalningarna för bilstödet så att de för

respektive budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås. Detta sker bl.a. i

syfte att få en jämnare belastning på anslaget. En översyn skall göras av

anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet då även framtida

anslagsnivåer kommer att prövas.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 6 Bilstöd till

handikappade tillförs ytterligare 80 miljoner kronor (yrkande 3, delvis).

Motionärerna hänvisar till sin argumentering i motion So444 av Johan Lönnroth

m.fl. (v). Även i denna motion yrkas att riksdagen till bilstödet till

handikappade för budgetåret 1998 anvisar 80 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 22). Motionärerna anför att i de

bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte t.ex. servostyrning,

automatväxel, klimat-anläggning eller extra kostnader för en större bil.

Motionärerna anser att det behövs ett reviderat och förstärkt bilstöd.

Kostnader för statlig assistansersättning (B 7)

I budgetpropositionen föreslås att 4 053 000 000 kr anvisas under anslaget B 7

Kostnader för statlig assistansersättning.

Statlig assistansersättning lämnas till funktionshindrade personer som har

behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer

än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning gäller för svårt

funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende,

servicehus eller hos familj eller anhörig.

Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen visar att personlig

assistans har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre

livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer.

Regeringen gör bedömningen att syftet med insatsen personlig assistans till

stor del har uppnåtts. Anslaget har dock ända sedan det infördes kraftigt

överskridits. Detta beror på att antalet assistanstimmar per person och vecka

numera är i genomsnitt 73,3 i stället för 40 som beräknades i propositionen om

LSS. Antalet personer med assistansersättning är också drygt 300 fler än de 7

000 som tidigare beräknats.

Fr.o.m. den 1 september 1997 har en schablon för assistansersättningen

införts med en timersättning på 164 kr. Om det finns särskilda skäl kan

försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen får överskridas med de

godkända faktiska kostnaderna, dock högst med 12 %. Regeringen har i

proposition 1996/97:146 föreslagit att kommunerna fr.o.m. den 1 november 1997

skall finansiera assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Till

följd av vidtagna och föreslagna förändringar under år 1997 och i enlighet med

finansieringsprincipen förutsätts anslaget minskas med 1,2 miljarder kronor för

år 1998. Samtidigt föreslås 900 miljoner kronor tillföras anslaget för att möta

prognostiserade utgifter. Prognoserna för år 1997 och framåt bygger på

antaganden om att utgiftsutvecklingen ökar eftersom antalet personer som

beviljas ersättning ökar varje månad liksom antalet beviljade timmar per vecka.

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en handikappreform

(yrkande 22). Den borgerliga regeringen 1991-1994 lovade redan vid tillträdet

att satsa på förbättrade villkor för landets funktionshindrade, anför

motionärerna. Den största förändringen var lagen om vård och service för vissa

funktionshindrade och lagen om assistansersättning. Med denna lagstiftning fick

den funktionshindrade makten över sitt eget liv. Valet av vem som skulle bli

den enskildes personliga assistent var helt upp till var och en av de

funktionshindrade. Socialdemokraterna har vid flera tillfällen ändrat i lagen,

bl.a. har man schabloniserat assistansersättningen på ett orimligt sätt.

Motionärerna hänvisar till att de närmare redovisar sina förslag i motion So403

av Gullan Lindblad m.fl. (m).

I denna motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inriktningen av handikappolitiken (yrkande 1).

Motionärerna anför att det tidigare funnits en bred politisk enighet om att

människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd

även i tider av ekonomisk kris. I och med den politik som den

socialdemokratiska regeringen bedrivit och fortsätter att bedriva är denna

enighet nu bruten. Motionärerna beklagar detta. Mot bakgrund av de senaste tre

årens försämringar finner motionärerna det anmärkningsvärt att regeringen i

skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik inte med ett enda ord berörde t.ex. de

försämringar i LSS- och LASS-lagarna och nedskärningarna av stimulansbidragen

till landstingen som drabbat landets funktionshindrade.

Motionärerna anför att en av de första åtgärderna som Socialdemokraterna

vidtog efter maktskiftet var att tillsätta en utredning vars uppgift var att

presentera förslag på åtgärder för att minska kostnaderna för personlig

assistans. Regeringen vågade inte fullfölja utredningens förslag, men föreslog

en förändring av avräkningen av antalet timmar för den personliga assistansen.

Vidare föreslogs att föräldrar till handikappade barn skulle ha ett särskilt

lagstadgat ansvar för barnet utöver vad som stadgas för föräldrar till icke

handikappade barn. Detta lyckades utskottet få majoritet för att inte införa.

I propositionen med förslag till förändringar i socialtjänstlagen urholkades

anhörigas rätt till avlösning vid vård av handikappade barn eller andra

familjemedlemmar. Detta skall inte längre vara en kommunal skyldighet.

I tilläggspropositionen föreslogs att stimulansbidragen till rehabilitering

av funktionshindrade, utveckling av hjälpmedel och tolkutbildning för döva och

dövblinda plötsligt mitt under verksamhetsåret skulle minskas med 300 miljoner

kronor. Vidare föreslogs att finansieringsansvaret för de 20 första

assistanstimmarna per vecka skall överföras till kommunerna, utan att dessa

kompenseras till mer än två tredjedelar.

Handikappade som bor i egen lägenhet kommer inte i fortsättningen att få

särskilt ekonomiskt stöd.

Regeringen har beslutat att dra in Handikappombudsmannens anslagssparande på

4 miljoner kronor, vilket var ämnat till fortsatt kartläggning av de

handikappades situation och information om bl.a. FN:s standardregler.

Motionärerna anser att det är de människor som haft turen eller förmånen att

inte drabbas av ett funktionshinder som skall ta ett större personligt ansvar,

t.ex. genom karensdagar och bibehållen 75-procentig ersättningsnivå inom t.ex.

sjukförsäkringen.

Stödet till funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassat till den

enskildes särskilda förutsättningar. Den enskilde skall ha möjlighet att välja

vårdpersonal, omsorgsform och hjälpmedel. Kommunaliseringen av assi-

stansersättningen skall inte vara ett sätt att bakvägen minska valfriheten och

likforma stödet. I en särskild anslagsmotion, So803, föreslås att lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade och lagen om assistansersättning

återställs till sin ursprungliga form.

Hjälpmedelsmonopolet bör upphävas, varigenom köerna kommer att minska och

flexibiliteten öka. Det skall vara behovet som skall avgöra vad som är ett

hjälpmedel, inte om det betraktas som avancerat eller enkelt, dyrt eller

billigt.

Alla funktionshindrade bör ges möjlighet till eget boende anpassat till de

egna behoven.

Slutligen bör betonas att medmänniskors personliga engagemang gör den

funktionshindrades liv rikare och tryggare. Frivilligt socialt arbete skall

därför stödjas och uppmuntras.

I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar dels

att förstatliga de första 20 timmarnas assistansersättning i enlighet med vad

som anförts i motionen (yrkande 2), dels att återinföra rätten till personlig

assistent vid vistelse i skola och dagcenter (yrkande 3), dels att avskaffa

schabloniseringen av assistansersättningen (yrkande 4) och dels att anslå

5 753 000 000 kr till anslag B 7 Kostnader för statlig assistansersättning för

budgetåret 1998 (yrkande 7). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om beräkningen av assistansersättningen (yrkande 5).

Motionärerna vill anslå 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för kostnader

för statlig assistansersättning. Med denna förstärkning vill motionärerna

upphäva de försämringar av assistansersättningen som Socialdemokraterna och

Centerpartiet genomfört. De vill att staten åter skall ansvara för

finansieringen av assistansersättningens första 20 timmar och att rätten till

personlig assistent även under skoltid och vid vistelse på dagcenter skall

återinföras. Slutligen anser de att schabloniseringen av assistansersättningen

skall upphävas. Motionärerna anser att det finns brister i beräkningen av

assistansersättningen. De framhåller att en förändring av ersättningen måste

ske i samråd med handikapporganisationerna. Regeringen bör i det fortsatta

arbetet ta vara på de idéer om hur assistansersättningen kan förändras som

finns inom handikapprörelsen.

Även i motion So405 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (båda m) yrkas att

riksdagen beslutar att återställa LSS- och LASS-lagstiftningen till 1993 års

utformning kompletterad med en definition av personlig assistans i enlighet med

vad i motionen anförts. Som Moderaterna förutsåg har den kvarstående oprecisa

definitionen av vilken typ av hjälpbehov som skall ligga till grund för

bedömningen av rätt till assistans fortsatt att leda till problem för de

handikappade. Regeringsrättens dom från den 4 juni 1997 innebär, enligt

motionärerna, att dörren till personlig assistans för personer med psykiska

funktionshinder nästan stängs helt. Eftersom det numera enligt

socialtjänstlagen är frivilligt för kommunerna att bistå med hjälp av personlig

karaktär saknas därför nu alternativ till personlig assistans. Enligt

motionärerna måste den tidigare lagstiftningen återställas och kompletteras med

en klarläggande lagstiftning som anger att även motiverande och ?påputtande?

behov skall ligga till grund för bedömningen av rätt till assistans.

I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en

sådan ändring i rätten till personlig assistans innebärande en återgång till de

regler om rätt till personlig assistans som gällde före den 1 juli 1996

(yrkande 1) och att riksdagen till utgiftsområde 9 B 7 Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 1998 anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 5 468 000 000 kr (yrkande 11). Motionärerna

anför att handikappreformen urholkats bland annat genom att en större del av

ansvaret vältrats över på kommunerna. Detta innebär en återgång till

situationen före reformen då människor med funktionshinder ofta fick finna sig

i att servicen radikalt kunde skilja sig åt mellan kommunerna. Genom

schabloniseringen av assistansersättningen försämras situationen radikalt för

flera brukarkollektiv och enskilda funktionshindrade. Motionärerna anser att

den personliga assistansen bör användas mer i arbetslivet, studieverksamhet,

skolarbete och barnomsorg. Regeringen bör tillse att lagstiftningen följs så

att även de psykiskt funktionshindrade får stöd enligt LSS och LASS.

Återupprättandet av handikappreformen är den mest angelägna reformen. När det

väl är gjort och ekonomin ger utrymme så finns det anledning att blicka framåt

mot nya reformer.

I motion So417 av Eva Eriksson (fp) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av att genomföra förändringar i lagen för att vidga

rätten till personlig assistans. Motionären anser att Regeringsrätten genom dom

från den 4 juni 1997 inskränkt möjligheten att få personlig assistans i en

långt större utsträckning än vad riksdagen någonsin avsett. Hon anför att i de

ursprungliga förarbetena uteslöts inte personlig assistans för motiverande

insatser. På grund av domen krävs nu att riksdagen gör ändringar i lagen, anför

hon.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 7 Kostnader för

statlig assistansersättning tillförs ytterligare 400 miljoner kronor för

budgetåret 1998 (yrkande 3, delvis). Motionärerna motsätter sig en övervält-

ring av kostnaderna för assistanser på kommunerna. Stödet till svårt

funktionshindrade skall vara ett statligt ansvar. Motionärerna anslår 400

miljoner kronor mer än regeringen för att täcka dessa kostnader.

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar ta

bort schabloniseringen av assistansersättningen (yrkande 14) och hos regeringen

begär förslag för att rätta till underfinansieringen av lagen om

assistansersättning enligt vad i motionen anförts (yrkande 13). Vidare yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett bättre och tydligare

regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit

(yrkande 15). Lagen om assistansersättning är en milstolpe i svensk

handikappolitik, anför motionärerna. När lagen om assistansersättning infördes

underskattades dock behoven kraftigt. Detta medförde en kraftig

underfinansiering. I stället för att rätta till underfinansieringen har

regeringen låtit funktionshindrade leva i ständig oro för att den nyvunna

friheten och värdigheten, som den personliga assistansen innebär, skall bli

utsatt för nedskärningar eller avskaffas helt. Motionärerna anser att

schabloniseringen av assistansersättningen är förödande för många. Ersättning

för assistenternas arbete på obekväm arbetstid och/eller jourtid ryms inte inom

schablonen 164 kr/tim och omfattas inte heller av de särskilda skäl som gäller

för att erhålla en högre ersättning enligt Riksförsäkringsverkets

rekommendationer till försäkringskassorna. För att få högre ersättning avkrävs

personer gravt integritetskränkande motiveringar och kostnadsredovisningar.

Motionärerna anser att Intressegruppen för Assistansberättigade (IFA) föreslår

ett bättre och tydligare regelverk. Varje assistansberättigad upprättar en

budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av

ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska

kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen

intygas av en auktoriserad revisor. Detta förslag innebär en acceptabel

kostnadskontroll för den enskilde.

I motion So424 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om en återgång till en

individuell assistansersättning vars storlek skall vara anpassad till den

enskildes assistansbehov (yrkande 1), dels om att ytterligare uppföljning och

analys av kostnader och värde av assistansreformen skall ske i samarbete med

brukarrörelsen (yrkande 2), dels om en redovisning av de merkostnader som

assistansreformen medfört (yrkande 3) och dels om att utreda ett statligt

huvudmannaskap (yrkande 4). Assistansreformen har gett frihet och värdighet,

anför motionärerna. De personer som genom lagen fått rätt till personlig

assistans kan nu bestämma över sina egna liv. Trots framgången har regeringen

föreslagit nedskärningar och besparingar i reformen inte mindre än tre gånger

sedan den 1 januari 1994. I år har regeringen tagit ett steg mot en mer korrekt

finansiering av assistansreformen. Samtidigt har man dock infört en

schablonersättning vilket innebär att de som har de största assistansbehoven

tvingas genomgå starkt integritetskränkande prövningar för att eventuellt

beviljas en högre ersättning. Motionärerna anser att assistansersättningen

skall vara en individuell ersättning som skall tillgodose den enskildes

assistansbehov. En schabloniserad ersättning kan aldrig tillgodose det faktiska

behovet. Assistansberättigade har informerats om att de inte kommer att bli

beviljade höjd ersättning för att kunna täcka sina avtalsenliga kostnader för

OB-ersättning, eftersom detta inte anses utgöra ett särskilt skäl. Medlemskap i

kooperativ anses inte heller utgöra särskilt skäl. Motionärerna vill ha en

omedelbar återgång till individuell ersättning. De anser det också angeläget

att det görs en utredning och redovisning av de merkostnader som reformen

medfört för samhället för att få en balans i diskussionen om kostnaderna. De

som har personlig assistans har även tidigare haft olika former av samhällsstöd

vilket inte varit kostnadsfritt. En redovisning av den merkostnad som uppstått

för samhället skulle därmed ge en mer rättvisande bild av kostnaderna.

Slutligen anser motionärerna att staten bör vara huvudman och ges ansvaret

för assistansreformen, för utredning, administration och ekonomi. De anser att

huvudmannaskapet bör utredas.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att anslaget B 7 Kostnader för

statlig assistansersättning för budgetåret 1998 tillförs ytterligare 300

miljoner kronor (yrkande 15, delvis). Motiven för detta utvecklas i motion

So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd). I denna motion yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om systemet

för assistansberäkning (yrkande 6), dels om att åldersgränsen på 65 år för rätt

till assistans tas bort (yrkande 7). Motionärerna anför att svårt

funktionshindrade har drabbats hårt av regeringens schablonisering av

assistansersättningen. En schablon innebär att vissa grupper får för mycket

ersättning, medan andra svårt funktionshindrade inte klarar att anställa en

personlig assistent. Schablonen innebär ett ifrågasättande av de svårast

funktionshindrades assistansbehov. Motionärerna anser i likhet med

Intressegruppen för assistansberättigade att en förenklad årsredovisning kan

användas, där den assistansberättigade redovisar kostnaderna för assistansen. I

samband med årsredovisningen återbetalas eventuellt överskott. Motionärerna

avsätter ytterligare 300 miljoner kronor för assistansersättningen. De vill

även bygga ut reformen så att den också omfattar dem som fyllt 65 år. För

kontinuiteten och en god omvårdnad bör rätten till assistansersättning även

gälla efter 65-årsdagen.

I motion So437 av Kristina Nordström (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till ändringar i lagen

om assistansersättning. Motionären anför att lagen om stöd och service som

infördes den 1 januari 1994 gav svårt funktionshindrade möjlighet att leva och

delta i samhället på lika villkor som andra medborgare. Den personliga

assistenten kom för många att symbolisera hela handikappreformen. Lagregler och

administration kom efter hand att ändras för att förenkla och förbättra

tillämpningen och kontrollera kostnaderna. Motionären anser att det finns

ytterligare förenklingar att göra i administrationen för att nedbringa

kostnaderna samt kunna upprätthålla en rimlig servicenivå och god kvalitet i

besluten. Rätten att fatta provisoriska beslut bör delegeras till tjänsteman.

Vid ärenden om förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag finns denna

möjlighet enligt lag. Motsvarande förhållanden bör, enligt motionären, gälla

även i lagen om assistansersättning. Vidare bör omprövningen vartannat år kunna

ske genom tjänstemannabeslut, frånsett de ärenden där omprövningen leder till

ändring av förmånen. Motionären anser att förslagen inte innebär någon nackdel

för brukaren och innebär inte heller någon minskad rättssäkerhet.

Socialutskottet anordnade den 28 oktober 1997 en offentlig utfrågning om

assistansersättningen. I utfrågningen deltog tre representanter från

handikapprörelsen, utsedda av handikapporganisationernas arbetsgrupp kring

assistansersättningen och representanter från Socialdepartementet och berörda

myndigheter. Utfrågningen publiceras i serien Utredningar från Riksdagen,

1997/98:URD1.

Statistik från RFV visar att 7 331 personer hade assistansersättning i

september 1997. Det genomsnittliga antalet timmar per vecka var 74,4 timmar. I

januari 1997 hade 7 102 personer assistansersättning för genomsnittligt 71,3

timmar per vecka. I september 1997 anordnade kommunerna assistansen för 74 %

och kooperativen för 13 % av de assistansberättigade. Detta är samma fördelning

som i juni 1996.

Frågan om finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna behandlades

i betänkande 1997/98:SoU4. Utskottet anförde bl.a. följande:

Kommunerna har det grundläggande ansvaret för bl.a. personlig assistans enligt

lagen om stöd och service. Enligt lagen har kommunerna i uppgift att

fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd

och service är samt verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda.

Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans är en

av rättigheterna enligt lagen. Det grundläggande ansvar som kommunerna har

inskränker inte den enskildes rätt att själv välja vem som skall ge assistansen

och på vilket sätt denna ges samt inte heller vem som skall vara arbetsgivare

för assistenten. Utskottet anser i likhet med propositionen och motion So59 (c)

att den nu föreslagna förändringen av finansieringsansvaret inte skall påverka

den enskildes rättigheter i detta hänseende.

De aktuella motionerna avstyrktes därmed. Utskottet tillstyrkte propositionens

förslag till lagändringar. Riksdagen följde utskottet (rskr. 5).

I yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet över den ekonomiska

vårpropositionen tillstyrkte utskottet att assistansersättningen

schabloniserades för att minska administrationen vid försäkringskassorna.

Utskottet betonade att det var nödvändigt att det gavs möjlighet att erhålla

högre ersättning än schablonen för den som har särskilda skäl och att

bedömningen i dessa fall skall ske individuellt. Vidare betonades att det är

angeläget att brukarna själva kan besluta om på vilket sätt de vill anordna

assistansen och att schabloniseringen inte leder till att denna möjlighet

inskränks.

Gränsdragningen mellan personlig assistans och kommunens ansvar för att ha

tillräcklig personal för att erbjuda ett gott omhändertagande av alla barn inom

skola och barnomsorg och av vuxna inom dagverksamheter har behandlats av

utskottet i betänkande 1995/96:SoU15 med anledning av proposition 1995/96:146

om vissa frågor om personlig assistans.

I detta betänkande diskuteras också definitionen av personlig assistans.

Utskottet godtog i huvudsak de förslag som regeringen lagt fram. Vissa

ändringar och förtydliganden gjordes dock. Utskottet anförde att införandet i

LSS av en definition av begreppet personlig assistans inte fick innebära att

någon grupp som i praxis omfattats av lagstiftningen helt utestängdes från

insatsen personlig assistans. Personer med enbart psykiska funktionshinder

borde t.ex. även i fortsättningen vara berättigade till personlig assistans i

vissa speciella fall, nämligen där karaktären och omfattningen av det psykiska

funktionshindret medför behov av hjälp med de grundläggande behoven. En person

kan t.ex. vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller få i sig mat,

anförde utskottet.

I betänkande 1997/98:SoU6 redovisades att Riksförsäkringsverket (RFV) fått i

uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen och i kontakt med Svenska

Kommunförbundet utforma ett system för uppföljning av den statliga

assistansersättningen som gör det möjligt att fortlöpande kartlägga och

analysera eventuella förskjutningar i ansvars- och kostnadsfördelningen mellan

staten och kommunerna. Av RFV:s redovisning till regeringen i maj 1997 framgår

att nybeviljade assistansersättningar under år 1996 har medfört en insatsökning

med 160 % mätt i förändringen av antalet kommunala insatstimmar före beviljad

statlig assistansersättning och antalet beviljade timmar i form av

assistansersättning. Resultatet visade att de kraftigaste minskningarna skett

för insatserna anhörigvård, avlösarservice, hemsjukvårdsbidrag, hemtjänst och

ledsagarservice. Insatserna elevassistent/resursperson och daglig verksamhet

var de som syntes ha påverkats minst av beslut att bevilja assistansersättning

(för ytterligare information se RFV 11 684/96).

Handikappombudsmannen (B 9)

I budgetpropositionen föreslås att 7 746 000 kr anvisas under anslaget B 9

Handikappombudsmannen.

Handikappombudsmannen skall bevaka frågor som angår funktionshindrade

personers rättigheter och intressen samt verka för att personer med

funktionshinder uppnår full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i

levnadsvillkoren.

Regeringen gör bedömningen att myndighetens verksamhet bedrivs på ett sådant

sätt att målen för verksamheten har kunnat uppnås. Årsredovisningen har dock i

alltför hög grad karaktär av verksamhetsberättelse i stället för

resultatredovisning. Regeringen gör därmed bedömningen att det finns behov av

att ytterligare intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att förbättra

analyserna av uppnådda resultat. Mått som beskriver t.ex. kvalitet och effekter

av myndighetens åtgärder bör utvecklas.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen till anslaget

B 9 Handikappombudsmannen anvisar 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 3, delvis). Motionärerna kräver att Handikappombudsmannen skall kunna

föra processer i enskilda mål. För att öka myndighetens juridiska kompetens

anslås 1,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Samma yrkande

finns också i motion So427 av Stig Sandström m.fl. (v).

Utskottet behandlade nyligen frågan om Handikappombudsmannen bör ges rätt att

föra processer i enskilda mål i betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av

regeringens skrivelse om handikappolitik (skr. 1996/97:120). Utskottet

konstaterade då att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att

utreda och föreslå hur en lagstiftning bör vara utformad som förbjuder

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utredaren skall

även lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos

Handikappombudsmannen. De aktuella motionsyrkandena ansågs därmed tillgodosedda

och avstyrktes.

Regeringen har den 6 november 1997 fastställt direktiv till en översyn av

Handikappombudsmannen (dir. 1997:131). I enlighet med riksdagens beslut vid

inrättandet av Handikappombudsmannen skall verksamheten ses över efter tre års

verksamhet. Syftet är att belysa vilken betydelse ombudsmannen har haft för

utvecklingen inom handikappområdet samt att bedöma om, och i så fall hur,

ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende.

Utredningen skall beakta vad utredningen om förbud mot diskriminering i

arbetslivet av personer med funktionshinder kommer fram till. Utredaren skall

dock inte själv i detalj behandla denna fråga.

Bostadsstöd till funktionshindrade (B 10 - förslag till nytt anslag)

I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå

100 000 000 kr till anslaget B 10 Bostadsstöd till funktionshindrade för 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8). Motionärerna vill införa

ett nytt anslag för bostadsstöd till funktionshindrade. De anser att det är

orimligt att funktionshindrade skall tvingas till socialbidrag för att kunna bo

kvar i sina handikappanpassade bostäder, vilket de anser blir konsekvensen när

staten fullt ut tar över ansvaret för bostadstilläggen 1998.

Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt bostadstillägg och särskilt

kommunalt bostadstillägg för pensionärer har ersatts med ett statligt

bostadstillägg (BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad mellan 100 och

4 000 kr per månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en

övergångsperiod t.o.m. utgången av år 1998 kan en kommun komplettera BTP med

ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt

bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och

hög hyra.

Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 11 - förslag till nytt anslag)

I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå

300 000 000 kr till anslaget B 11 Statsbidrag till psykiskt sjuka för år 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9). Motionärerna har i motion

So403 föreslagit att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om

att de psykiskt funktionshindrade bör ingå i personkretsen enligt lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta förslag föreslår

de ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för åren 1998 och 1999. Syftet

med stimulansbidraget är att kommunerna mer aktivt än i dag skall arbeta med

denna glömda grupp funktionshindrade.

Socialstyrelsen redovisar i Handikappreformen Slutrapport 1997 (Social-

styrelsen följer upp och utvärderar 1997:4) att endast ca 1 300 personer med

psykiska funktionshinder har fått beslut om någon LSS-insats. Styrelsen anser

att det är ett alarmerande resultat mot bakgrund av gruppens omfattning och

stora stödbehov enligt gjorda levnadsnivåundersökningar och de investeringar

som gjorts av bl.a. Psykiatriutredningen. Styrelsen anser att många sannolikt

skulle kunna beviljas insats enligt LSS i stället för beslut om bistånd enligt

socialtjänstlagen eller insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vidare finns

det brister i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten som försämrar

förutsättningarna för adekvata beslut och insatser för psykiskt

funktionshindrade i kommunerna. Kommunernas handläggare behöver bättre kunskap

om psykiska funktionshinder och deras konsekvenser för att rätt kunna bedöma

behovet av insatser enligt LSS. Styrelsen anser också att det finns ett stort

behov av alternativ daglig sysselsättning för psykiskt funktionshindrade.

I rapporten Är vi på rätt väg? Årsrapport för psykiatrireformen 1997

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6) konstateras att

genomförandet av psykiatrireformen är avsevärt försenat. Styrelsen anser dock

att reformen nu är på rätt väg. I samtliga landsting och i de allra flesta

kommuner görs intensiva insatser för att genomdriva det arbete som stakats ut i

länsplanernas olika projekt. Försöksverksamheter och brukarverksamheter har

kommit i gång. Reformarbetet har goda förutsättningar att lyckas om

beslutsfattare, professioner och företrädare för brukarna fortsätter att hålla

uppmärksamheten på en hög nivå, anförs det. Styrelsen betonar att det är

viktigt att ett långsiktigt perspektiv läggs för att säkra finansieringen av de

nya verksamheterna även efter det att stimulansbidraget upphört. Det är också

betydelsefullt med en fortsatt uppföljning av hur situationen utvecklas för de

psykiskt funktionshindrade.

Övriga medelsanvisningar under B

Regeringens förslag till medelsanvisningar till Ersättning för texttelefoner

(B 5) och Statens institut för särskilt utbildningsstöd (B 8) har icke mött

någon erinran i form av motioner.

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik

(C 1-C 8)

Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete (C 1)

I budgetpropositionen föreslås att 52 000 000 kr anvisas under anslaget C 1

Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete.

Statsbidrag till missbrukarvården ingår sedan år 1996 i det generella

statsbidraget till kommunerna. Genom den verksamhet som drivs av Statens

institutionsstyrelse (SiS) har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och

missbrukarvård. Staten har ett starkt intresse av att det råder balans mellan å

ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan den vård som bedrivs

av kommunerna och består av förebyggande insatser och olika slag av

öppenvårdsinsatser. Huvuddelen av anslaget har därför avsatts till

utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla de förebyggande

insatserna och öppenvårdsinsatserna. Socialdepartementet disponerar 2 miljoner

kronor för insatser mot spelberoende och därtill hörande sociala problem.

Regeringen gör bedömningen att särskilda utvecklingsmedel även

fortsättningsvis bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla

insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. Länsstyrelsen bör även

fortsättningsvis fördela dessa utvecklingsmedel.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen anvisar 20

miljoner kronor utöver regeringens förslag till anslaget C 1 (yrkande 15,

delvis). Motionärerna vill anvisa dessa ytterligare 20 miljoner kronor till

åtgärder till förebyggande arbete inom alkohol- och narkotikaområdet.

Bidrag till organisationer på det sociala området (C 2)

I budgetpropositionen föreslås att 64 341 000 kr anvisas under anslaget C 2

Bidrag till organisationer på det sociala området.

Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala

området. Det gäller såväl länkorganisationer och andra organisationer som

arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare och andra socialt utsatta

grupper, däribland organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras

familjer som organisationer som motverkar våld mot kvinnor.

Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning erhåller också statsbidrag från detta anslag.

Socialstyrelsen disponerar anslaget och beslutar om fördelning av medel till

de olika organisationerna. Styrelsen genomför årligen en utvärdering av

effekten av vissa organisationer som erhåller bidrag.

Medel fördelas bl.a. till kvinnojourernas riksorganisationer och

invandrarorganisationer m.fl. som stöder misshandlade kvinnor samt till lokalt

utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor.

Mot bakgrund av bl.a. behovet av att utveckla samarbetet mellan samhälle och

frivilligorganisationer inom det sociala området har inom Socialdepartementet

tillsatts en utredning för att se över formerna för bidragsgivningen till

frivilligorganisationerna. Arbetet avses vara klart vid utgången av år 1997.

Inriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i avvaktan på

utredningsrapporten i huvudsak ligga fast för år 1998. Dock föreslår regeringen

att anslaget tillförs en halv miljon kronor för kunskaps- och

informationssatsningar rörande sexuell exploatering av barn samt 6 miljoner

kronor för vissa insatser för särskilt svaga kvinnogrupper.

I propositionen redovisas att flera åtgärder vidtagits under senare år för

att motverka våld mot kvinnor och för att stödja, hjälpa och skydda utsatta

kvinnor. Bland åtgärderna nämns ny lagstiftning och ändringar i befintlig

lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal vålds- och sexualbrott.

Satsningar har också gjorts på förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning

av personal som kommer i kontakt med utsatta kvinnor och på förbättringar av

skyddet för de kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för

våld, t.ex. genom larm och annan utrustning. Därtill kommer att kvinnojourerna

fått utökat statligt stöd. Regeringen redovisar att den under hösten 1997

kommer att föreslå åtgärder med anledning av Kvinnovåldskommissionens och

Prostitutionsutredningens förslag.

I budgetpropositionen redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet att

kvinnojourerna under budgetåret 1995/96 erhöll 1,8 miljoner kronor från

brottsofferfonden för brottsofferprojekt.

Medel till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet föreslås även under

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslag C 3.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar

ytterligare 6 miljoner kronor till anslaget C 2 (yrkande 3, delvis).

Motionärerna anför att Kilen bör erhålla statsbidrag med 3 miljoner kronor till

sin verksamhet. Kilen är en organisation som på ideell basis arbetar för att

stödja människor med läkemedelsberoende samt att sprida information om

alternativ till psykofarmaka. Motionärerna anser också att Roks

kvinnojourverksamhet på samma sätt bör få ett årligt bidrag över statsbudgeten

på 3 miljoner kronor.

Utskottet har tidigare behandlat motioner angående Kilens verksamhet i

betänkande 1995/96:SoU10 och nyligen i betänkande 1997/98:SoU2. För en närmare

beskrivning av verksamheten hänvisas till dessa. Verksamheten har finansierats

främst genom bidrag från Stockholms läns landsting, dels genom projektmedel ur

de statliga s.k. Dagmarmedlen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser,

dels genom organisationsbidrag. Bidrag till verksamheten har också lämnats av

bl.a. Stockholms kommun, Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och EU.

I betänkandet 1997/98:SoU2 underströk utskottet att hälso- och sjukvården har

ett ansvar för att personer som hamnat i ett beroende eller missbruk får

adekvat vård och behandling och att det ankommer på varje landsting att besluta

om hur vården skall organiseras. Utskottet noterade med tillfredsställelse att

Socialstyrelsen stött ett antal projekt som syftat till att få fram nya

alternativ och konkreta resurser för avgiftning och behandling av dem som

blivit beroende av bensodiazepiner och att Folkhälsoinstitutet lämnat

ekonomiskt stöd till olika projekt rörande förebyggande av läkemedelsberoende

och läkemedelsmissbruk.

Socialministern har i ett skriftligt frågesvar den 28 oktober 1997 anfört att

Socialdepartementet under många år följt Kilens verksamhet med stort intresse

och ofta uttryckt uppskattning över verksamheten. Kilen har flera gånger ansökt

om verksamhetsbidrag från regeringen eller Socialdepartementet och varje gång

har departementet varit tvunget att avslå ansökningen. Senast i november 1996

skrev socialministern ett brev till Kilen och förklarade att det inte fanns

några medel avsatta för sådana ändamål som Kilen sökt bidrag till, varför

ministern hänvisade till andra finansieringskällor. En sådan finansieringskälla

är Folkhälsoinstitutet, som har betalat ut 400 000 kr i verksamhetsbidrag under

innevarande halvår och som har beslutat om ytterligare totalt 400 000 kr under

våren 1998. Socialministern avslutade sitt svar med att hoppas att Kilen, som

så många gånger förr, skall lyckas få till stånd en finansiering så att

verksamheten kan fortsätta.

Den 13 november 1997 meddelades att Kilen - Institut för läkemedelsberoende har

gått i konkurs och att avveckling pågår. Kilen - Konsumentinstitut läkemedel

och hälsa har bildats. Det nya konsumentinstitutet uppges komma att arbeta med

samma kombination av direkt stöd och hjälp, kunskapsuppbyggande, information

och prevention som det tidigare institutet.

Barnombudsmannen (C 3)

I budgetpropositionen föreslås att 7 550 000 kr anvisas under anslaget C 3

Barnombudsmannen.

Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och

ungdomars rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att lagar

och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges

åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. BO har också en

opinionsbildande och attitydpåverkande roll.

Verksamhetsmålen för BO har koncentrerats till ett antal större och tydligt

utformade verksamhetsområden såsom åtgärder mot mobbning, barns och ungas

säkerhet, barnkonventionen, barns och ungas uppväxtvillkor samt barn och

ungdomar som utsätts för misshandel och övergrepp.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget C 3

Barnombudsmannen tillförs ytterligare 1,5 miljoner kronor för budgetåret 1998

(yrkande 3, delvis). Detta yrkas även i motion So647 av Stig Sandström m.fl.

(v) (yrkande 2). I denna motion yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär

förslag till regler för Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål

enligt vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra

talan i för barn och ungdomar principiellt viktiga domstols- ärenden (yrkande

1). Motionärerna anser att Barnombudsmannen skall ges möjlighet att driva

processer i enskilda mål och anslår 1,5 miljoner kronor utöver regeringens

förslag för att öka myndighetens juridiska kompetens.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att anslaget C 3

Barnombudsmannen tillförs ytterligare 2 miljoner kronor för budgetåret 1998

(yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att Barnombudsmannens budget bör

förstärkas så att BO förmår fortsätta och utveckla sitt angelägna arbete med

att granska barns situation.

Utskottet har senast i betänkande 1994/95:SoU15 behandlat ett motionsyrkande om

att Barnombudsmannen borde ges möjlighet att föra processer i enskilda mål.

Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att Barnombudsmannens uppgifter

huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen skall verka för

att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i

samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem.

Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda fall som hur en konflikt

skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet. Utskottet

avstyrkte därmed det aktuella motionsyrkandet.

Statens institutionsstyrelse (C 5)

I budgetpropositionen föreslås 503 986 000 kr anvisas under anslaget C 5

Statens institutionsstyrelse. Vidare föreslås riksdagen bemyndiga regeringen

att, i fråga om ramanslaget Statens institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig

ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna

förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor

under år 1999, högst 20 miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor

under år 2001 och senare.

Statens institutionsstyrelse (SiS) har ansvaret för planering, ledning och

drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande

målet för SiS är att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt

ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. SiS skall

vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med

beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella

vårdbehov.

I propositionen redovisas att efterfrågan på LVM-vård fortsätter att minska.

Före det statliga övertagandet fanns det drygt 1 300 platser vid LVM-hem. Vid

övertagandet den 1 april 1994 fanns knappt 1 000 LVM-platser mot cirka 480 vid

halvårsskiftet 1997. Nuvarande prognos pekar på ett platsbehov på ca 300 LVM-

platser. Inom ungdomsvården har utvecklingen varit den motsatta. Här har SiS

byggt ut vårdresurserna framför allt vad gäller akut- och utredningsplatser för

grupper av ungdomar som ligger barn- och ungdomspsykiatrin nära, missbrukande

ungdomar och starkt utagerande ungdomar.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av

SiS verksamhet i syfte att hitta en balans mellan tillgång och efterfrågan. SiS

har påbörjat en genomförandeplan med anledning av vad RRV framfört i sin

rapport.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att de åtgärder som genomförts för

att effektivisera och omstrukturera vården vid institutionerna är nödvändiga.

Myndigheten skall lägga största vikt vid att uppnå balans mellan den vård som

efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet

eftersätts.

Trots de kraftiga åtgärder som myndigheten vidtagit för att få verksamheten i

ekonomisk balans beräknas ett underskott även för år 1997. Regeringen har äskat

medel på tilläggsbudget för detta. I propositionen redovisas vidare att

regeringen avser att inom kort utse en särskild utredare med uppgift att göra

en fortsatt översyn av SiS organisation, verksamhet och framtida platsbehov.

Regeringen fastställde den 2 oktober 1997 direktiven angånde Översyn av Statens

institutionsstyrelses organisationsstruktur, finansiella styrning av

verksamheten och framtida platsbehov (dir. 1997:113). Den särskilda utredaren

skall bl.a. bedöma om målen för SiS verksamhet ryms inom de ekonomiska ramar

som för närvarande gäller eller om det kan finnas skäl att omformulera målen,

samt analysera för- och nackdelar med den nuvarande blandfinansierade modellen

och föreslå alternativa finansieringsmodeller om den nuvarande bedöms som

olämplig. Utredaren skall bedöma i vilken grad kommunernas ansökan och beslut

om vård vid SiS institutioner påverkas av avgifternas storlek och, om andra

alternativa finansieringsmodeller föreslås, även bedöma eventuella förändringar

av kommunernas efterfrågan av vårdplatser. Vidare skall den särskilde utredaren

bedöma det framtida platsbehovet inom den missbrukarvård och ungdomsvård som

SiS ansvarar för. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 april

1998.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar

ytterligare 8 miljoner kronor till anslaget (yrkande 3, delvis). Motionärerna

anför att de vill öka bidraget till Statens institutionsstyrelse med 8 miljoner

kronor för att ge unga omhändertagna en adekvat och differentierad vård.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att Statens

institutionsstyrelse tillförs ytterligare 94 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 1, delvis). Motionärerna vill förstärka anslaget

för att kunna sänka vårdavgifterna. De kommuner som av ekonomiska skäl inte

anser sig ha råd att köpa LVM-vård ges därmed ekonomiska incitament att ompröva

sina ställningstaganden, anför motionärerna. De framhåller att det finns

situationer i en människas liv när hon behöver återhämta sig för att inte

riskera sitt eget eller andras liv. Kommunerna måste ha råd att erbjuda

personer i denna situation livsnödvändig vård.

Insatser för missbrukare diskuterades av utskottet vid behandlingen av

regeringens förslag till ändring i socialtjänstlagen, betänkande 1996/97:SoU18.

Utskottet anförde då bl.a. följande (s. 66-67):

Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det

gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet på lokal och regional nivå.

Utskottet välkomnar beslutet om att den nationella ledningsgruppen för det

alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med

socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter

och organisationer. - - - -

Mycket talar enligt utskottet för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan

möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala

insatserna är otillräckliga finns det en risk för att fler utvecklar så

allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår. Utskottet delar

därför regeringens och vissa motionärers inställning att det är viktigt att det

råder balans mellan de kommunala insatserna, såsom öppenvård och andra

frivilliga vårdformer, och tvångsvården. Den institutionella vården har under

de senaste åren minskat. Detta gäller såväl frivillig institutionsvård som vård

enligt LVM. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än tidigare

byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning

att den minskade användningen av institutionsvård helt har kompenserats. Det är

därför enligt utskottet viktigt att regeringen noga följer utvecklingen på

detta område och vid behov vidtar åtgärder. De mest utsatta missbrukarnas

situation bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet ser positivt på

att särskilda utvecklingsmedel avsatts i årets budget för att stimulera den

öppna missbrukarvården samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser.

Medlen disponeras av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har inom ramen för sin

tillsynsfunktion till uppgift att följa utvecklingen inom missbrukarvården och

ge kommunerna erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet.

Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet att något tillkännagivande till

regeringen inte behövdes med anledning av de då aktuella motionerna. Motionerna

avstyrktes.

Alkoholinspektionen (C 6)

I budgetpropositionen föreslås att 14 548 000 kr anvisas under anslaget C 6

Alkoholinspektionen.

Alkoholinspektionen skall övervaka efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse

att lagar och bestämmelser avseende hanteringen av alkoholdrycker efterlevs och

bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls. Verksamheten har,

efter uppbyggnadsskedet, nu stabiliserats och man har inlett arbetet med att

bygga upp och utveckla tillsynsarbetet tillsammans med länsstyrelserna.

I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar avslå

regeringens förslag att anslå medel till C 6 Alkoholinspektionen för år 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 10). Motionärerna anför att

EU-kommissionen har påtalat att den svenska alkoholinspektionen strider mot

gällande EG-rätt. Mot den bakgrunden bör myndigheten avskaffas från den 1

januari 1998. Ett likartat yrkande framställs i motion So610 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) yrkande 14.

Alkohollagen, som trädde i kraft den 1 januari 1995, ersatte de tidigare

lagarna om handel med och tillverkning av drycker. Import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolet inom alkoholhanteringen avskaffades

och ersattes av ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom

alkoholområdet. Alkoholinspektionen, som startade sin verksamhet samma dag som

alkohollagen trädde i kraft, ansvarar för utfärdandet av tillstånd för

tillverkning av sprit samt tillverkning av och partihandel med spritdrycker,

vin och starköl.

EG-domstolen avkunnade den 23 oktober 1997 dom i mål angående en begäran från

Landskrona tingsrätt att EG-domstolen skulle meddela ett förhandsavgörande i

det vid tingsrätten anhängiga brottmålet mot Harry Franzén. Domen rör i första

hand detaljhandelsmonopolet, men berör även bestämmelser i den nationella

lagstiftningen som påverkar monopolets funktionssätt.

Med anledning av domen beslutade regeringen den 24 oktober 1997 om ändringar i

alkoholförordningen (1994:2046). Avgift för prövning av ansökan om

tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd tas ut med 2 000 kr.

Avgifterna för tillsynen har sänkts med ca 30 %.

Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (C 8)

I budgetpropositionen föreslås att 30 000 000 kr anvisas under anslaget C 8

Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder.

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet har ändrat

förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik, anförs

det i budgetpropositionen. Ungdomar är i dag mer intresserade av, och positiva

till, olika typer av narkotika. Samtidigt är narkotikan alltmer lättillgänglig.

De förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse när det gäller att

motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning. Riksdagen har i

tilläggsbudget för budgetåret 1997 beslutat att förstärka det alkohol- och

narkotikaförebyggande arbetet med 30 miljoner kronor. Regeringen föreslår nu

samma belopp för år 1998.

I budgetpropositionen redovisas under anslaget till Folkhälsoinstitutet (A 9)

att Folkhälsoinstitutets tobaksarbete har utvärderats av en internationell

grupp som har funnit att arbetet är handlingsinriktat och kännetecknas av hög

produktivitet, kvalitet och kostnadseffektivitet.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen anslår

ytterligare 20 miljoner kronor under anslaget och samtidigt byter namnet på

anslaget till C 8 Alkohol-, narkotika- och tobakspolitiska åtgärder (yrkande 1,

delvis). Motionärerna oroas av att bruket av tobak ökar kraftigt, främst bland

unga kvinnor. De vill därför förstärka anslaget med 20 miljoner kronor för att

bl.a. ?A non-smoking generation? skall kunna få möjlighet att utveckla och

fullfölja sitt nödvändiga upplysningsarbete riktat mot skolor.

I betänkandet 1996/97:SoU4 uttalade utskottet följande om behovet av

information och upplysning om tobakens skadeverkningar (s. 18):

Information och upplysning om tobakens skadeverkningar ingår som en mycket

viktig del i samhällets åtgärder för att minska tobaksbruket. Även om andra

åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av

information och utbildning fortfarande en grundläggande del av den nationella

tobakspolitiken. Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har inneburit att de

hälsoupplysande och informativa insatserna stärkts på nationell nivå men också

på regional nivå. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att

information och opinionsbildning sker kontinuerligt. Information och utbildning

om tobakens skadeverkningar måste utvecklas och fortlöpande bedrivas även på

lokal nivå inom skolor, primärvården, arbetsplatser, frivilliga organisationer

etc. Utskottet ser positivt på att Folkhälsoinstitutet avser att ge

tobaksprogrammet ökad prioritet och att insatserna för att minska tobaksbruket

inom de grupper som man i dag vet utgör högriskgrupper för tobaksrelaterad

ohälsa kommer att vidareutvecklas.

Bidrag till hemlösa (C 9 - förslag till nytt anslag)

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen anvisar ett

belopp på 50 miljoner kronor till ett nytt anslag Bidrag till projekt för

hemlösa (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att de hemlösa kommit i

skymundan när kommuner och landsting bedriver förebyggande arbete. För att

stimulera kommuner och landsting att samverka i utvecklandet av boendeformer,

behandling m.m. för hemlösa bör statliga projektmedel ställas till förfogande.

I motion So611 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 50 miljoner

kronor anslås som delfinansiering av ombyggnad av lämpliga lokaler till

härbärgen eller dagcentrum (yrkande 1).

Utskottet behandlade de bostadslösas situation senast i betänkande

1996/97:SoU1. Utskottet anförde då följande (s. 94-95):

Utskottet har vid flera tillfällen uttryckt sin oro över situationen med de

många bostadslösa i samhället. På initiativ från utskottet har Socialstyrelsen

i samråd med Boverket gjort en riksomfattande kartläggning av hemlösa i

Sverige. I sin rapport till regeringen har Socialstyrelsen också lämnat en rad

förslag till hur samhällets insatser kan förbättras i syfte att förebygga eller

minska hemlösheten. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att stödja och

hjälpa de människor som vistas i kommunen. Utskottet vill ånyo understryka

vikten av att kommunerna ägnar de hemlösas problem stor uppmärksamhet och att

stödinsatserna blir så effektiva som möjligt. Socialstyrelsen och

länsstyrelserna bör inom ramen för tillsynsansvaret aktivt följa verksamheten.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom krav på ett

särskilt anslag till projekt för hemlösa vare sig under 1997 eller under 1998

och 1999.

I kommuner, men även i landsting, har vidtagits åtgärder på detta område.

I Stockholms stad t.ex. finns förutom de åtgärder som socialtjänsten kan

erbjuda människor utan bostad också en särskild socialvårdsbyrå för

bostadslösa. Budgeten för verksamheten uppgår till 153,3 miljoner kronor för år

1997. Stockholm ger Frälsningsarmén och Stadsmissionen bidrag för

härbärgesverksamhet. Staden har också egen härbärgesverksamhet och andra

boendeformer. Stockholms läns landsting har nyligen beslutat om ett mobilt team

för uppsökande verksamhet bland psykiskt sjuka, hemlösa, missbrukare och andra

uteliggare. För att erbjuda tillgång till akut psykiatrisk bedömning skall

teamet samarbeta med det mobila akut- och kristeam som finns på S:t Görans

sjukhus.

Övriga medelsanvisningar under C

Regeringens förslag till medelsanvisningar till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (C 4) och Alkoholsortimentsnämnden (C 7) har

inte mött någon erinran i form av motioner.

Socialstyrelsen (D 1)

I budgetpropositionen föreslås att 369 636 000 kr anvisas under anslaget D 1

Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst,

hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till

vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra

missbruksmedel såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet

att handlägga sådana ärenden. De övergripande målen för myndigheten är att

verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet

på lika villkor för hela befolkningen.

I propositionen sägs att för år 1998 skall hög prioritet ges åt att

vidareutveckla verksamhetstillsynen inom hälso- och sjukvården, åt att följa

upp förändringarna inom läkemedelsområdet och åt olika insatser med anledning

av förändringarna inom socialtjänstlagen. Socialstyrelsen skall noga följa,

analysera och vid behov föreslå åtgärder med anledning av strukturförändringar

och neddragningar i hälso- och sjukvården.

Vid beräkning av anslaget för år 1998 har hänsyn tagits till att ansvaret för

tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg övergår från Socialstyrelsen till Statens skolverk. Samtidigt

tillförs Socialstyrelsen 8,3 miljoner kronor för förstärkt verksamhetstillsyn

inom hälso- och sjukvården och vissa insatser inom läkemedelsområdet.

I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att anslaget D 1

Socialstyrelsen erhåller 5 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit i

budgetpropositionen (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att

budgetförstärkningen bör användas till det projekt om utveckling av

familjerådslag som Socialstyrelsen och Kommunförbundet driver sedan några år

tillbaka. Resursförstärkningen bör användas för att utveckla

handledningsmetoder så att familjerådslag så snart som möjligt kan spridas över

landet.

I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av 1 miljon kronor,

utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av

föräldrautbildning (yrkande 6). Enligt en enkätundersökning från

Socialstyrelsen år 1995 framgår att nästan alla förstföderskor deltar i

föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna. Motionärerna

understryker att föräldrautbildning och stöd är något som kan behövas under

barns hela uppväxttid och att det är viktigt att utveckla formerna för

föräldraträffar så att alla föräldrar känner sig delaktiga. Föräldrar bör ges

ökade möjligheter till fortsatt föräldrautbildning när mödra- och

barnavårdscentralernas ansvar upphör. Studieförbunden kan, enligt motionärerna,

vara lämpliga anordnare av sådan utbildning. Socialstyrelsen bör få

projektmedel för att tillsammans med studieförbunden utveckla kursprogram för

detta.

Familjerådslag behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:SoU18. Utskottet

konstaterade att Svenska Kommunförbundet hade beviljats medel från

Socialdepartementet till att genomföra ett tvåårigt projekt för att pröva

modellen med familjerådslag. Modellen har utvecklats i Nya Zeeland och är

baserad på den maoriska kulturens sätt att lösa konflikter. Försöksveksamheten

beräknades pågå till september 1997. En av Socialstyrelsen utsedd forskargrupp

hade påbörjat arbetet med att utvärdera projektet och kommer att avlämna en

rapport under år 1998. Utskottet delade regeringens bedömning att arbetsmetoden

med familjerådslag borde utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen

gjordes. Utskottet avstyrkte därmed de då aktuella motionerna.

I betänkande 1990/91:SoU2 föreslog utskottet ett tillkännagivande till

regeringen om vikten av att föräldrautbildning kommer till stånd. Utskottet

ansåg att det borde skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för

föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning

borde vara frivillig för föräldrarna men borde genomföras så att alla föräldrar

får praktiska möjligheter att delta. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1990/91:5).

En särskild arbetsgrupp (1996:A) inom Socialdepartementet har under år 1996

haft till uppgift att kartlägga, beskriva och analysera verksamheter med

föräldrautbildning och föräldrastöd. Arbetsgruppen har avlämnat en rapport Stöd

i föräldraskapet (Ds 1997:6).

Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att föreslå hur stödet till föräldrar i form av föräldrautbildning och

andra verksamheter för föräldrar med barn i förskole- och skolåldern kan

utvecklas och stimuleras.

Utredningen avlämnade i början av november 1997 betänkandet Stöd i

föräldraskapet (SOU 1997:161). Utredningen kommer att remissbehandlas.

Stöd till forskning (E)

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning (E 1)

I budgetpropositionen föreslås 94 610 000 kr anvisas under anslaget E 1

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. Vidare föreslås riksdagen

bemyndiga regeringen att, i fråga om ramanslaget Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel, under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i

fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor under år 1999,

högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor under år 2001 och

senare.

Regeringens förslag till medelsanvisning till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskning (E 1) och begäran om bemyndigande har inte mött

någon erinran i form av motioner.

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning (E 2)

Regeringens förslag till medelsanvisning till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning (E 2) har inte mött någon erinran i form av

motioner.

Utskottets bedömning

Riksdagen har den 20 november 1997 fastställt utgiftsramen för utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 till 22 499 516 000

kr (1997/98:FiU1, rskr. 35). Summan av de till utgiftsområdet hörande

utgifterna får alltså högst uppgå till detta belopp. I ett flertal motioner har

framställts yrkanden om ändringar, huvudsakligen ökningar, jämfört med

regeringens förslag till enskilda anslag. Utskottet har i sitt yttrande till

finansutskottet i ärendet avstyrkt motionsyrkanden om motsvarande ökningar av

utgiftsramen för området (1997/98:SoU1y). Utifrån den fastställda utgiftsramen

gör utskottet följande bedömning vad gäller anslagens storlek och användning.

Hälso- och sjukvård (A 1-A 13)

Regeringen föreslår som framgår av den tidigare redovisningen att 1 550 000 000

kr anvisas under anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. avseende

tandvårdsförsäkringen och vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Moderaterna, som önskar en annan tandvårdspolitik, föreslår att anslaget

bestäms till 1 250 000 000 eller 300 000 000 kr lägre än regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna föreslår att anslaget höjs

med 250 miljoner kronor respektive 500 miljoner kronor och 450 miljoner kronor.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om medelsanvisning till

Sjukvårdsförmåner m.m. och avvisar samtliga motions-yrkanden om ändringar av

anslagsbeloppet. Utskottet avvisar också motionsförslag från Moderaterna om

avskaffande av anslutningskontroller och prisreglering inom tandvården och från

Miljöpartiet om återgång till de nivåer i tandvårdsförsäkringen som gällde före

den 1 oktober 1997. Regeringen har för avsikt att under våren 1998 förelägga

riksdagen en proposition om en ny inriktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m.

år 1999. Det nuvarande ersättningssystemet förutsätts enligt

budgetpropositionen komma att gälla under år 1998.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till sjukvårdshuvudmännen

fr.o.m. 1998 föra över administrationen av avgiftssystemet vid sjukhusvård för

pensionärer. Utskottet vill däremot inte ställa sig bakom motion So246 (s) om

att införa möjlighet att teckna frivillig överenskommelse mellan landstingen

och försäkringskassorna om att administrera pensionärernas avgifter för

sjukhusvård. Den mellan staten och Landstingsförbundet träffade

överenskommelsen innebär att varje sjukvårdshuvudman beslutar om principerna i

fråga om underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer avgiftsnivåer i olika

inkomstintervall samt beslutar om vilka regler för nedsättning av avgift som

skall tillämpas. För pensionärer yngre än fyrtio år skall även fortsättningsvis

- enligt överenskommelsen - halv avgift tas ut under de 30 första dagarna av

varje vårdtillfälle. Vidare gäller att högsta avgiftsbelopp som får tas ut

under år 1998 är 80 kronor per vårddag. Detta belopp gäller tills vidare så

länge parterna inte kommit överens om annat. Utskottet tillstyrker förslaget

till ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utskottet anser att

också bestämmelserna i 26 § HSL om vårdavgifter bör ändras på så sätt att

följande tillägg görs till paragrafens första stycke: Landstinget får dock för

sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om

vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta avgiftsbelopp

för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag. Utskottet föreslår att

riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till lag om ändring i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), bilaga 4.

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 13 491 000 000 kr anvisas under

anslaget A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Från anslaget skall utbetalas

statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen till följd av deras övertagande av

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den allmänna sjukförsäkringen

fr.o.m. år 1998. Moderaterna vill anslå 4 100 000 000 kr mindre än regeringen.

Partiet föreslår bl.a. en återgång till ett nationellt läkemedelsförmånssystem,

avskaffande av det s.k. receptregistret och ett nytt högkostnadsskydd.

Vänsterpartiet vill anslå 465 000 000 kr mer än regeringen för att

låginkomstpensionärer skall få frikort för medicindelen i högkostnadsskyddet.

Kristdemokraterna föreslår 500 000 000 kr mer än regeringen under anslaget samt

vill ha en återgång till det tidigare kostnadstaket för läkemedel och ett

återinförande av den s.k. fria listan.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till medelsanvisning till

Bidrag för läkemedelsförmånen. Utskottet avvisar motionsyrkandena om ändringar

av anslagsbeloppet. Utskottet vidhåller inställningen att kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen fr.o.m. år 1998 bör föras över till landstingen. Utskottet

motsätter sig yrkandet om avskaffande av receptregistret på de grunder som

anfördes för införandet av registret förra hösten. Utskottet motsätter sig

också yrkandet om ändrad prissättning av medel mot blödarsjuka i avvaktan på

att arbetsgruppen med uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för hur

Sverige skall uppfylla EU:s resolution om säkerhet vid blodtransfusioner och

självförsörjning av blod redovisar sitt uppdrag i början av år 1998. Utskottet

vill inte heller ändra nivån på högkostnadsskyddet för läkemedelskostnader

eller införa frikort för vissa pensionärer för sådana kostnader. Utskottet vill

inte återinföra den fria listan för vissa läkemedel. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i denna fråga sedan förra hösten. Utskottet kan inte heller ställa

sig bakom de förslag till ytterligare besparingar inom läkemedelsområdet som

föreslås av moderaterna och motionären i motion So298 (fp).

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 939 424 000 kr anvisas under

anslaget A 3 Bidrag till hälso- och sjukvården. Från anslaget utbetalas

statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga överenskommelser

som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen. Även vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen

belastar anslaget liksom kostnader för statens patientförsäkring.

Vänsterpartiet vill, enligt två motioner, anvisa ytterligare 60 miljoner

kronor till anslaget för en förstärkt patientförsäkring och för

rökavvänjningsmedel. Varje vårdgivare är skyldig att ha en patientförsäkring.

Något statsbidrag utgår dock inte för detta ändamål. Enligt utskottet skulle

försäkringsvillkoren inte heller påverkas av om statliga medel anvisades för

ändamålet. Vad gäller begäran om medel för rökavvänjning kan utskottet

konstatera att utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal pågår i detta

avseende och att åtgärder har vidtagits eller förbereds för att personer som

önskar sluta röka skall kunna få hjälp med detta inom hälso- och sjukvården.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning och

avvisar motionsyrkandena.

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 65 622 000 kr anvisas under

anslaget A 4 Insatser mot aids. Anslaget avser särskilda insatser för att

förebygga spridning av hiv/aids. Utskottet anser det glädjande att de

hivförebyggande insatserna varit framgångsrika och att smittspridningen inte

har fått den omfattning som tidigare befarats. Insatserna mot hiv/aids måste

ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer och bör i ökad utsträckning

riktas mot de grupper där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt hög

smittspridning sker. De preventiva insatserna bör dock så långt som möjligt

integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Det är också

angeläget att frivilligorganisationers och intresseorganisationers

betydelsefulla insatser och erfarenheter tas till vara i det fortsatta arbetet.

Utskottet har inget att invända mot att bidraget till storstadsregionen på 90

miljoner kronor för budgetåret 1998 utbetalas från utgiftsområde 25 anslag A 2

och avvisar därmed Moderaternas och Vänsterpartiets motioner om att behålla

bidraget till storstadsregionerna inom anslaget A 4 Insatser mot aids.

Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsanvisningen välavvägd och

avvisar därmed Vänsterpartiets och Miljöpartiets yrkanden om ytterligare

resurser till anslaget. Utskottet anser således inte att någon överföring av

resurser bör göras från anslaget A 10 Smittskyddsinstitutet till anslaget A 4

och avvisar således Miljöpartiets yrkande även i denna del.

Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna medelsanvisningarna till A 5

Ersättning till Spri, A 6 Bidrag till WHO, A 7 Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedelsbiverkningar, A 8 Bidrag till Nordiska

hälsovårdshögskolan, A 9 Folkhälsoinstitutet, A 11 Statens institut för

psykosocial miljömedicin, A 12 Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik och A 13 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Förslagen har inte

föranlett motioner.

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1-B 9)

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 275 000 000 kr anvisas under

anslaget B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet. Vänsterpartiet

anser att ytterligare 50 miljoner kronor bör tillföras anslaget för bidrag till

kommunernas psykiatriarbete. Utskottet kan konstatera att psykiatrireformen i

inledningsskedet blev kraftigt försenad men att de flesta kommuner nu gör

intensiva insatser för att genomföra reformen. Reformen har inneburit att de

psykiskt funktionshindrade har uppmärksammats som grupp och att deras behov har

synliggjorts i landsting och kommuner. Utskottet, som inte har något att erinra

mot den föreslagna medelsanvisningen, anser att Socialstyrelsens slutrapport

angående reformen bör avvaktas innan frågan om ytterligare resurser prövas.

Vänsterpartiets motionsyrkande avvisas därmed.

I budgetpropositionen föreslås att 75 394 000 kr anvisas under anslaget B 3

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Förslaget innebär

i huvudsak oförändrat stöd till de organisationer och verksamheter som tidigare

fått bidrag från anslaget. Vad gäller stödet till handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar föreslås dock en minskning av stödet från 15 miljoner

kronor till 9 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 6 miljoner

kronor. Utskottet anser att detta innebär en alltför kraftig minskning av

stödet till rekreationsanläggningarna som skulle hota verksamheten. Utskottet

anser därför att en miljon kronor bör avsättas för rekreationsanläggningarna

genom att stödet till ledarhundar bibehålls på nuvarande nivå. Ytterligare 3

miljoner kronor bör tillföras genom att anslaget för statsbidrag till

vårdartjänst m.m. minskas med motsvarande belopp. Vårdartjänsten tillförs

därmed det belopp som myndigheten själv beräknat i anslagsbehov för budgetår

1998. Utskottet föreslår således att anslaget B 3 Bidrag till viss verksamhet

för personer med funktionshinder fastställs till 78 394 000 kr och att anslaget

B 2 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. fastställs till 186 000 000 kr. De

aktuella motionerna är i huvudsak tillgodosedda och avvisas därmed.

I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under anslaget B 4

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer. Förslaget innebär

oförändrat anslag för budgetåret 1998. Vänsterpartiet föreslår i två motioner

att anslaget höjs med 6 miljoner kronor och att utbetalningen görs kvartalsvis

i förskott. Vidare yrkas att hänsyn skall tas till organisationernas behov av

ökat anslag inför 1999 års budgetarbete. I en enskild motion (fp) begärs

omprövning av utbetalningsperioden till handikapporganisationerna, så att den

även i fortsättningen görs kvartalsvis i förskott och att hänsyn tas till

handikapporganisationernas behov av ökat stöd. Utskottet har inget att erinra

mot förslaget i propositionen till medelsanvisning och avvisar därmed de

aktuella motionerna.

Regeringen föreslår att 203 978 000 kr anvisas under anslaget B 6 Bilstöd till

handikappade. Vänsterpartiet yrkar att anslaget tillförs ytterligare 80

miljoner kronor för ett reviderat och förstärkt stöd. Utskottet konstaterar att

en översyn kommer att göras av anslagskonstruktionen och det framtida

stödbehovet varvid även anslagsnivån kommer att prövas. Utskottet är mot

bakgrund av detta inte berett att nu föreslå någon ökning av anslaget, utan

ställer sig bakom propositionens förslag till medelsanvisning. Vänsterpartiets

yrkande avvisas.

Regeringen föreslår att 4 053 000 000 kr anvisas under anslaget B 7 Kostnader

för statlig assistansersättning. Moderaterna föreslår i flera motioner att

ytterligare 1,7 miljarder kronor bör anslås till anslaget och att de

lagändringar som gjorts under senare år på området upphävs. De vill att staten

skall stå för ersättningen för de 20 första assistanstimmarna,

schabloniseringen upphävas och rätten till personlig assistans i barnomsorg,

skola och daglig verksamhet återinföras. Folkpartiet anslår ytterligare 1 415

miljoner kronor för samma ändamål. I en enskild moderatmotion begärs en

definition av personlig assistans så att även insatser i form av

?påputtningshjälp? omfattas. Likartade krav finns i en enskild folkpartimotion.

Vänsterpartiet anslår ytterligare 400 miljoner kronor till anslaget och anser

att ersättningen för de 20 första assistanstimmarna bör återgå till att bli ett

statligt ansvar. Kristdemokraterna vill tillföra anslaget ytterligare 300

miljoner kronor. De vill ta bort schabloniseringen av ersättningen och anser

att en förenklad årsredovisning bör införas. De vill också att rätten till

personlig assistans skall kunna fortsätta efter 65-årsdagen. Miljöpartiet

godtar regeringens förslag till medelsanvisning, men vill ha ett

tillkännagivande om en återgång till en individuell assistansersättning

anpassad till den enskildes assistansbehov. De vill att analyser av kostnad och

värde av reformen skall ske i samarbete med brukarna och att merkostnaderna för

assistansen skall redovisas. De vill också utreda ett statligt huvudmannaskap

för assistansen.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen föreslår att

ytterligare 900 miljoner kronor tillförs anslaget för att möta prognostiserade

utgifter. Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och

bättre livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer. Syftet med

reformen har därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var dock från början

kraftigt underskattade och lagstiftningen oklar, bl.a. när det gäller

gränsdragningen mellan kommunernas och statens ansvar. Detta har lett till att

riksdagen vid ett flertal tillfällen tvingats gå in och tillföra ytterligare

resurser och justera i reglerna. Utskottet gör bedömningen att med det

resurstillskott som nu föreslås kan en mer balanserad utveckling väntas

framöver. Efter den offentliga utfrågningen om assistansersättningen den 28

oktober 1997 har Socialdepartementet haft överläggningar med

handikapporganisationerna och vissa kooperativ angående kooperativens problem.

Utskottet har erfarit att regeringen avser att inom kort uppdra åt

Riksförsäkringsverket att utreda möjligheterna att avlasta assistansanordnare

vissa kostnader förknippade med arbetsgivaransvaret, vilka är svåra att beräkna

och förutse samt belysa konse-kvenserna av detta. Utskottet ser positivt på att

initiativ nu tas i dessa frågor. Utskottet finner den i propositionen

föreslagna medelsanvisningen väl balanserad och avvisar samtliga

motionsyrkanden om ytterligare resurser, regeländringar och tillkännagivanden

med hänvisning till vad utskottet senast har anfört i dessa frågor. Slutligen

kan utskottet konstatera att Riksförsäkringsverket har redovisat merkostnaderna

för assistansen.

I budgetpropositionen föreslås att 7 746 000 kr anvisas under anslaget B 9

Handikappombudsmannen. Vänsterpartiet föreslår att anslaget tillförs

ytterligare 1,5 miljoner kronor för att öka myndighetens juridiska kompetens.

Motionärerna anser att Handikappombudsmannen skall ges rätt att föra processer

i enskilda mål. Utskottet anser anslaget välavvägt. Utskottet konstaterar att

en särskild utredare har i uppdrag att ge förslag om hur en lagstiftning som

förbjuder diskriminering i arbetslivet bör vara utformad. Utredaren skall också

lämna förslag om vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos

Handikappombudsmannen. Utskottet anser att utredarens förslag bör avvaktas och

avvisar därmed motionsyrkandena.

Moderaterna föreslår i en motion att ett särskilt bostadsstöd till

funktionshindrade införs och att 100 miljoner kronor anslås för ändamålet.

Utskottet motsätter sig förslaget till nytt anslag. Under den fyraåriga

övergångsperioden för införandet av det statliga bostadstillägget kan en kommun

som så beslutar komplettera det statliga bostadsbidraget.

Moderaterna föreslår vidare att 300 miljoner kronor under ett nytt anslag

anvisas till statsbidrag till psykiskt sjuka. Motionärerna vill införa ett

särskilt stimulansbidrag för att kommunerna mer aktivt än i dag skall arbeta

med de psykiskt funktionshindrade. Socialstyrelsen som noga följer psykia-

trireformen har gjort bedömningen att reformen är på rätt väg och att det i

många kommuner nu görs intensiva insatser för att genomföra planerade projekt.

Utskottet anser att Socialstyrelsens slutrapport bör avvaktas innan frågan om

ytterligare resurser tas upp. Utskottet avvisar därmed motionsyrkandet.

Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna medelsanvisningarna till B 5

Ersättning för texttelefoner och B 8 Statens institut för särskilt

utbildningsstöd. Förslagen har inte föranlett motioner.

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik

(C 1-C 8)

I budgetpropositionen föreslås att 52 000 000 kr anvisas till anslaget C 1

Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete. Utskottet anser att det är angeläget med en

fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det förebyggande arbetet på lokal och

regional nivå. Utskottet delar därmed regeringens uppfattning att det även

fortsättningsvis behövs särskilda utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna

att utveckla insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. Staten har ett

starkt intresse av att balans råder mellan institutionsvården och de

förebyggande insatser och öppenvårdsinsatser som görs av kommunerna. Sedan år

1997 finns också särskilda resurser i form av ett anslag för information,

opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Mot

denna bakgrund har utskottet inget att erinra mot den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen. Kristdemokraternas begäran om ytterligare 20 miljoner kronor

till anslaget avvisas.

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 64 341 000 kr anvisas under

anslaget C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området. Anslaget avser

bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala området.

Vänsterpartiet yrkar att Roks kvinnojourer och Kilen skall erhålla 3 miljoner

kronor vardera i statligt stöd och att anslaget därför bör tillföras

ytterligare 6 miljoner kronor.

Utskottet anser att kvinnojourerna utför ett viktigt arbete med att stödja

misshandlade kvinnor. Kvinnojourerna har också fått utökat statligt stöd under

senare år. I propositionen föreslås nu en förstärkningen av anslaget. En halv

miljon kronor föreslås avsättas till kunskaps- och informationssatsningar

rörande sexuell exploatering av barn. Sex miljoner kronor föreslås för insatser

för särskilt svaga kvinnogrupper. Utskottet ställer sig bakom propositionens

förslag till medelsanvisning och avvisar Vänsterpartiets yrkande om ytterligare

resurser till kvinnojourerna.

Utskottet är inte heller berett att föreslå medel över budgeten till Kilen.

Hälso- och sjukvården har ansvaret för att personer som hamnat i ett beroende

av läkemedel får det stöd och den vård och behandling som behövs.

I budgetpropositionen föreslås att 7 550 000 kr anvisas till anslaget C 3

Barnombudsmannen. Barnombudsmannen har enligt utskottet en viktig funktion när

det gäller att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen.

Utskottet vidhåller dock sin tidigare uppfattning att Barnombudsmannens

uppgifter huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen skall

verka för att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i

samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem.

Utskottet delar således inte Vänsterpartiets uppfattning att Barnombudsmannen

skall ges rätt att driva enskilda processer. Utskottet anser förslaget i

budgetpropositionen välavvägt och avvisar Vänsterpartiets och Miljöpartiets

yrkanden om ytterligare resurser till Barnombudsmannen.

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 503 986 000 kr anvisas under

anslaget C 5 Statens institutionsstyrelse. Statens institutionsstyrelse (SiS)

har ansvar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och

av vissa institutioner för vård enligt LVM. Vänsterpartiet föreslår att

anslaget ökas med 8 miljoner kronor för att ge unga omhändertagna en adekvat

och differentierad vård. Miljöpartiet vill öka anslaget med 94 miljoner kronor

för att kunna sänka vårdavgifterna.

Utskottet anser att de åtgärder som genomförts vid Statens

institutionsstyrelses ungdomshem och LVM-hem för att effektivisera och

omstrukturera vården är nödvändiga för att uppnå balans mellan den vård som

efterfrågas och de resurser som kan erbjudas. Utskottet vill dock betona att

omstruktureringen måste genomföras på ett sådant sätt att vårdens kvalitet inte

eftersätts. Vad gäller ytterligare resurser till SiS vill utskottet avvakta den

särskilda utredarens överväganden och förslag. Av utredningsdirektiven framgår

att den särskilde utredaren skall bedöma om målen för SiS verksamhet ryms inom

de ekonomiska ramar som för närvarande gäller eller om det kan finnas skäl att

omformulera målen. Utredaren skall också analysera för- och nackdelar med den

nuvarande blandfinansierade modellen och föreslå alternativa

finansieringsmodeller om de nuvarande bedöms som olämpliga. Den särskilde

utredaren skall avlämna sina förslag senast den 1 april 1998. De aktuella

motionsyrkandena avstyrks därmed.

Moderaterna begär i två motioner att Alkoholinspektionen avvecklas och att

riksdagen därför inte anvisar några medel till myndigheten för år 1998.

Utskottet anser att Alkoholinspektionen har en viktig roll på det

alkoholpolitiska området. Förutom ansvaret för att utfärda tillstånd för

tillverkning av sprit samt tillverkning av och partihandel med spritdrycker,

vin och starköl åligger det myndigheten att utöva aktiv tillsyn över att lagar

och bestämmelser avseende alkoholhanteringen efterlevs samt bidra till att de

av riksdagen fastställda alkoholpolitiska målen uppfylls. Utskottet anser att

den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Alkoholinspektionen är

väl avvägd och avvisar därmed de aktuella motionsyrkandena.

När det gäller att motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning är de

förebyggande insatserna av avgörande betydelse, anser utskottet. Det är därför

mycket positivt att den förstärkning av de alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder som regeringen föreslog på tilläggsbudget nu föreslås bli ett stående

anslag för de kommande åren. 30 000 000 kr föreslås till C 8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder. Detta skapar utrymme för information och

opinionsbildning på lokal och regional nivå för att påverka attityder och

beteenden vad gäller alkohol och narkotika.

Miljöpartiet begär att anslaget också skall omfatta tobakspolitiska frågor

och förstärkas med 20 miljoner kronor för information och upplysning angående

tobakens skadeverkningar. Utskottet anser att information och utbildning är en

grundläggande del av tobakspolitiken. Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har

denna inriktning och institutet kommer att fortsätta att arbeta med frågan.

Miljöpartiets yrkande avstyrks i denna del.

I två motioner från Miljöpartiet förslås ett nytt anslag för bidrag till

projekt för hemlösa. Utskottet vill understryka vikten av att kommunerna ägnar

de hemlösas problem stor uppmärksamhet och att stödinsatserna blir så effektiva

som möjligt. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att stödja och hjälpa

de människor som vistas i kommunen. Utskottet kan konstatera att åtgärder har

vidtagits av såväl kommuner som landsting för att bistå de hemlösa.

Socialstyrelsen och länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsansvar

aktivt följa verksamheten. Utskottet avser att belysa dessa frågor ytterligare

i samband med en offentlig utfrågning i början av år 1998. Utskottet är inte

berett att anslå särskilda medel för detta ändamål.

De i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till C 4 Statens nämnd

för internationella adoptionsfrågor och C 7 Alkoholsortimentsnämnden har inte

mött någon erinran i form av motioner. Utskottet har inget att erinra mot de

föreslagna medelsanvisningarna.

Socialstyrelsen (D 1)

Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 369 636 000 kr anvisas under

anslaget D 1 Socialstyrelsen. Miljöpartiet yrkar att ytterligare 5 miljoner

kronor anvisas till Socialstyrelsen för utveckling av familjerådslag. I

betänkandet 1996/97:SoU18 behandlade utskottet motioner med begäran om att

införa modellen med familjerådslag. Utskottet konstaterade då att en

forskargrupp hade påbörjat arbetet med att utvärdera det försöksprojekt med

familjerådslag som Svenska kommunförbundet beviljats medel för. En rapport från

forskarna kommer att avlämnas under år 1998. Utskottet vidhåller sin tidigare

uppfattning att arbetsmetoden med familjerådslag bör utvärderas innan

ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet är därmed inte berett att nu

ge Socialstyrelsen särskilda resurser för detta arbete.

Utskottet är inte heller berett att biträda Vänsterpartiets begäran om

ytterligare en miljon kronor till Socialstyrelsen för projektmedel till

studieförbunden för föräldrautbildning. Utskottet finner den i propositionen

föreslagna medelsanvisningen välavväg.

Stöd till forskning (E)

Utskottet har inget att erinra mot förslaget till medelsanvisningar till

anslagen Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning och Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning.

Sammanfattning

Med hänsyn till vad som anförts om anslagens storlek och användning föreslår

utskottet att riksdagen bifaller utskottets förslag och anvisar anslag för

budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3. Samtliga motioner

förtecknade i bilaga 5 avstyrks.

Begäran om bemyndiganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-

anslaget Statens institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i

fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999,

högst 20 miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och

senare.

Utskottet tillstyrker även att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om

ramanslaget Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning under år 1998 åtar

sig ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna

förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor

under år 1999, högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor

under år 2001 och senare.

Motioner med anknytning till utgiftsområde 9

Apoteksbolaget AB

I motion So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om upphävande av Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med vad som

anförts i motionen (yrkande 5). Motionärerna anför att Apoteksbolagets

detaljhandelsmonopol snart utretts i tre omgångar under 1990-talet. Regeringens

handlingsoförmåga har, enligt dem, lett till en rad missförhållanden inom

monopolet. Motionärerna anser att staten inte tagit sitt ägaransvar utan ställt

oprecisa och inte operationella krav på Apoteksbolaget. Från en låt-gå-styrning

har staten nu börjat tillämpa en form av direktstyrning på ett aktiebolag som

enligt motionärerna inte är förenligt med aktiebolagslagen. Regeringens krav

att Apoteksbolaget skall minska sina kostnader med 300 miljoner kronor år 1998

har lett till förslag om nedläggning av 25 apotek. Motionärerna finner det

också märkligt att Apoteksbolaget självt uppger att de av staten begärda

kostnadsnedskärningarna uppgår till 400 miljoner kronor.

Motionärerna anser att monopolet nu måste upphöra. Lagen om

detaljhandelsmonopol med läkemedel bör avskaffas från den 1 juli 1998.

Bestämmelser om kompetensreglering gällande rätten att bedriva apoteksrörelse

liksom bestämmelser om distansförsäljning av läkemedel bör införas i

läkemedels-lagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.

I motion So234 av Lennart Fridén (m) begärs tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om privatisering av apoteken och ett avskaffande av

Apoteksbolagets monopol. Motionären anser att förstatligandet av apoteken inte

har lett till bättre service eller lägre medicinkostnader för samhället eller

den enskilde. Apotek i fri konkurrens och med bibehållet krav på medicinsk

kompetens skulle, enligt honom, kunna bli en betydelsefullare del av den

förebyggande hälsovården och inte bara ha en roll när problemen redan har

inträffat.

I motion N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att bryta Apoteksbolagets

försäljningsmonopol (yrkande 5). Motionärerna anför att alla västeuropeiska

länder har någon form av reglering av läkemedelsförsäljningen utan att som i

Sverige ha koncentrerat detta till ett företag. Konkurrensverkets bedömning är

att Läkemedelsverket bör få i uppgift att utfärda tillstånd att bedriva

detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk eller juridisk person som

uppfyller vissa krav på farmaceutisk kompetens. Motionärerna anser att det

pågående beredningsarbetet bör påskyndas.

I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ålägga

Apoteksbolaget ett besparingskrav på 300 000 000 kr (yrkande 1). Motionärerna

motsätter sig regeringens förslag att Apoteksbolaget skall spara 300 miljoner

kronor eftersom det innebär nedläggningar av ett 30-tal apotek företrädesvis i

glesbygd.

I motion So263 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att avvakta med besparingskraven på

Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och en konsekvensutredning

genomförts. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att

förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur

läkemedelsdistributionen bör organiseras och regleras för att målet med en

rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av säkra

och effektiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna

tillgodoses. Den särskilda utredaren skall lämna sitt förslag under hösten

1997. Motionärerna anser att Apoteksbolagets ledning och regeringen borde ha

avvaktat resultatet av den pågående utredningen innan de lägger sina förslag

och krav på besparingar.

I budgetpropositionen redovisas att Apoteksbolaget AB för närvarande till två

tredjedelar ägs av staten och till en tredjedel av Apoteksbolagets

pensionsstiftelse. Riksdagen har bemyndigat regeringen att vidta de åtgärder

som behövs för att nå ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget (prop.

1995/96:141, bet.1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302).

Läkemedelsdistributionen sker inom den öppna vården genom ca 800 apotek och 1

050 apoteksombud. De senare är enskilda näringsidkare som mot provision

förmedlar paket med receptbelagda läkemedel företrädesvis i glesbygd. Den sluta

vårdens behov av läkemedel tillgodoses av Apoteksbolaget via ettåriga

entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca 100 särskilda sjukhusapotek.

Vidare redovisas att regeringen tillsatt en särskild utredare (dir. 1996:119)

med uppdrag att förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur

läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för att målet

om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av

säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna

tillgodoses. Utredaren skall lämna sitt förslag under hösten 1997.

Ett nytt avtal mellan staten och Apoteksbolagets AB om bolagets verksamhet

har slutits för åren 1997 och 1998.

Regeringen har vid Apoteksbolaget AB:s ordinarie bolagsstämma framfört att

bolaget måste vidta åtgärder för att minska kostnaderna inom bolaget med minst

300 miljoner kronor för verksamhetsåret 1998. Detta mot bakgrund av riksdagens

tidigare beslut (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284).

Kostnadsminskningen förutsätts genomföras inom ramen för gällande avtal mellan

staten och bolaget.

I den ekonomiska vårpropositionen 1996/97:150 redovisade regeringen att den

avsåg att i särskilda ägardirektiv ålägga Apoteksbolaget att vidta

kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor år 1998 och ytterligare 100

miljoner kronor för år 1999.

Utskottets bedömning

Statens avtal med Apoteksbolaget AB om bolagets verksamhet gäller för åren 1997

och 1998. I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att staten

avsåg att i särskilda ägardirektiv ålägga Apoteksbolaget att vidta

kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor år 1998 och ytterligare 100

miljoner kronor för år 1999. Denna information föranledde inga motioner och

inte heller något uttalande av riksdagen. Regeringen har nu ålagt

Apoteksbolaget dessa ägardirektiv. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta

något initiativ med anledning av motionerna So802 (v) yrkande 1 och So263 (mp).

När det gäller frågan om Apoteksbolagets monopol anser utskottet att den

särskilda utredarens förslag till hur läkemedelsdistributionen framdeles bör

organiseras och regleras bör avvaktas liksom regeringens beredning av

förslagen. Utskottet avstyrker därmed motionerna So234 (m), So329 (m) yrkande 5

och N309 (fp) yrkande 5.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål inom utgiftsområde 9, m.m.

att riksdagen godkänner de mål inom utgiftsområdet som förordas i propositionen

och avslår motionerna 1997/98:So218 yrkande 1, 1997/98:So240 yrkande 1,

1997/98:So282 yrkande 1, 1997/98:

So285 yrkande 1, 1997/98:So307 yrkande 1 och 1997/98:So423 yrkande 1,

2. beträffande beräkning av anslagen under utgiftsområdet för åren

1999 och 2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:So804 yrkande 2,

3. beträffande anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och

social omsorg

att riksdagen

a) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring i bilaga 1,

b) antar utskottets förslag till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) i bilaga 4,

c) med anledning av regeringens förslag anvisar anslag inom utgiftsområde

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 enligt

utskottets förslag i bilaga 3 och

d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 5,

4. beträffande bemyndiganden angående ramanslaget Statens

institutionsstyrelse

att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Statens

institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser så

att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta

ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999, högst 20

miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och

senare,

5. beträffande bemyndigande angående ramanslaget Socialvetenskapliga

forskningsrådet:Forskning

att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, under år 1998 åta sig

ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna

förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner

kronor under år 1999, högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80

miljoner kronor under år 2001 och senare,

6. beträffande besparingar inom Apoteksbolaget AB

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So263 och 1997/98:So802 yrkande 1,

7. beträffande Apoteksbolagets försäljningsmonopol

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So234, 1997/98:So329 yrkande 5 och

1997/98:N309 yrkande 5.

Stockholm den 27 november 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m)*, Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m)*,

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m)*,

Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v)*, Christin Nilsson (s), Birgitta

Wichne (m)*, Thomas Julin (mp)*, Chatrine Pålsson (kd)* och Kerstin Heinemann

(fp)*.

________________

*Har ej deltagit i beslutet

Särskilda yttranden

1. Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)

anför:

Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av

socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens

inkomster avseende budgetåret 1998. Samtidigt beslutades en preliminär

fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för

steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk

självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till

omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet om ramar för de olika

utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i

beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9, mål för verksamhetsområdet

m.m.

Vi vill dock redovisa att vi för budgetåret 1998 förordar en ny

tandvårdspolitik med etableringsfrihet och avskaffande av anslutningskontroller

och prisreglering inom tandvården. Vi vill införa en ny läkemedelsförsäkring

och genomföra rationaliseringar inom läkemedelsförsörjningen. Dessa förslag

innebär besparingar på 4,4 miljarder kronor.

Vi anser att insatserna mot aids skall ligga kvar på tidigare nivå och att

det riktade stödet till storstadsregionerna skall bibehållas inom

anslagsområdet. Vi anser att avvecklingen av det riktade anslaget ger fel

signaler inte minst till ungdomar, men också till homo- och bisexuella män, som

lätt kan få uppfattningen att det offentliga inte anser att hiv är farligt.

Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar bör få oförändrat stöd med

15 miljoner kronor även år 1998. Vidare anser vi att assistansreformen bör

återställas till sin ursprungliga utformning, vilket innebär att rätten till

assistans vid vistelse i barnomsorg, skola och dagcenter bör återinföras,

schabloniseringen av assistansersättningen bör avskaffas och

finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka återgå till

staten.

Vi vill införa ett särskilt bostadsstöd till personer med funktionshinder för

att underlätta för dem att bo kvar i handikappanpassade bostäder. Kostnaden har

vi beräknat till 100 miljoner kronor.

De psykiskt funktionshindrade bör ingå i personkretsen enligt lagen om stöd

och service för vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta anser vi att ett

särskilt stimulansbidrag bör utgå till kommunerna för att dessa mer aktivt än i

dag skall arbeta med denna glömde grupp funktionshindrade. För detta har vi

beräknat 300 miljoner kronor.

Vi anser att Alkoholinspektionen skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1998

då den strider mot gällande EG-rätt. Inga medel borde därför anvisas till

verksamheten.

Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol

med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir

klar inom kort. Vi kommer då att närmare utveckla våra motiv för monopolets

avveckling.

2. Roland Larsson (c) anför:

Centerpartiet står bakom riksdagens beslut den 20 november 1997 om den

ekonomiska ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för

budgetåret 1998 liksom beslutet om preliminär ram för budgetåren 1999 och 2000.

En stark ekonomi är en förutsättning för välfärdssamhället. Genom

Centerpartiets medverkan har regeringen lyckats skapa bättre balans i svensk

ekonomi och därmed också en tryggare grund för den sociala välfärden.

Ett gott samhälle förutsätter tillgång till god vård. Vården skall vara lika

för alla och finansieras solidariskt. Vården skall utgå från den enskildes

intresse. Patientens makt måste stärkas. Vem som ger vården är inte avgörande.

Olika vårdgivare stärker tillsammans den enskildes möjligheter att välja och

bidrar till att utveckla kvaliteten i vården. Jag anser att hemsjukvården är

grunden för all vård. Möjligheterna att välja vård i hemmet måste därför

stärkas.

Resurserna måste samordnas kring patienten. Detta handlar inte minst om

samordning mellan försäkringskassan och sjukvården. Jag anser att regeringen

borde återkomma till riksdagen med förslag till finansiell samverkan kring

patienten.

Jag anser också att vården måste tillföras ytterligare resurser och att hög

prioritet måste ges åt att arbeta bort de växande köerna. Det finns utrymme för

att utvidga vårdgarantin att gälla generellt med en tidsram på tre månader till

operation. Regeringen borde skyndsamt ta upp överläggningar med

Landstingsförbundet i frågan.

Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol

med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir

klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.

3. Kerstin Heinemann (fp) anför:

Riksdagens majoritet bestående av ledamöter för Socialdemokraterna och

Centerpartiet fastställde den 20 november 1997 ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster

avseende budgetåret 1998. Samtidigt godkändes den preliminära fördelningen av

statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner förordat en

alternativ budget för 1998. Vårt budgetförslag har temat ?jobb, vård, skola?

och innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med

utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och omsorg men även för

utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se

reservationerna nr 1 och 29 i bet. 1997/98:FiU1). När riksdagens majoritet nu

genom riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt en annan inriktning av

politiken, deltar jag inte i utskottets beslut om anslagsfördelning under

utgiftsområdet, målen m.m.

Jag vill dock anföra att alla, oavsett inkomst och livssituation, skall ha

rätt till god vård och omsorg. Problemen i svensk sjukvård är mycket stora.

Operationsköerna växer och många gamla får inte den hemsjukvård och hemtjänst

de behöver för att kunna leva ett mänskligt och värdigt liv. Patienter skickas

hem i förtid utan ett fungerande omhändertagande i bostaden. Många äldre

tvingas fortfarande bo i flerbäddsrum på våra sjukhem. Jag anser att vårdens

resurser måste få öka. Det är omöjligt att klara vården utan större resurser,

ekonomiskt och personalmässigt. Folkpartiet liberalerna har under andra

utgiftsområden föreslagit bl.a. en aktivering av pengar i sjukförsäkringen som

nu används till passiva sjukskrivningar. Partiet har också föreslagit ett

särskilt statsbidrag till utbyggnad av äldreboende.

Jag anser att en effektiv vårdgaranti måste införas. Den bör omfatta alla

diagnoser och berättiga till behandling inom tre månader från det patienten

fått besked av specialistläkare. Även väntetiderna från remitterande läkare

till det första besöket hos specialistläkare måste kortas och bör aldrig få

överstiga tre månader. Garantin bör ge en sådan form att den för den enskilde

är likställd med ett civilrättsligt bindande avtal. Patienten bör också få rätt

till en ?second opinion?.

Privata vårdgivare måste behandlas korrekt och rättvist. Det finns enligt min

mening många goda skäl att hälsa alternativa vårdgivare vid sidan om

kommunernas och landstingens egna institutioner välkomna. Även dess

småföretagare behöver stabila villkor och rimliga konkurrensförutsättningar.

Jag anser stödet till de handikappades rekreationsanläggningar angeläget.

Barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder får härigenom möjlighet till

rekreation i en tillgänglig miljö med särskild personal och service.

Handikappreformen har successivt urholkats. Beslutet om att övervältra

alltmer av ansvaret på kommunerna innebär en återgång till situationen före

reformen då människor med funktionshinder ofta fick finna sig i att servicen

radikalt kunde skilja sig åt mellan kommunerna. Genom schabloniseringen av

assistansersättningen försämras situationen radikalt för flera brukarkooperativ

och enskilda funktionshindrade. Jag anser också att den personliga assistansen

bör användas mer i arbetslivet, studieverksamhet, skolarbete och barnomsorg.

Regeringen borde vidare tillse att lagstiftningen följs så att även de psykiskt

funktionshindrade får stöd enligt LSS och LASS. Folkpartiet liberalerna avsatte

1,4 miljarder kronor för att återställa handikappreformen till dess

ursprungliga skick. Först när detta är gjort och ekonomin ger utrymme anser jag

att det finns anledning att blicka framåt mot nya reformer.

Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol

med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir

klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.

4. Stig Sandström (v) anför:

Den 20 november 1997 fastställde riksdagens majoritet bestående av ledamöterna

för Socialdemokraterna och Centerpartiet den ekonomiska ramen för utgiftsområde

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Samtidigt godkändes en preliminär

fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Vänsterpartiet har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att

ytterligare resurser måste satsas på vården, omsorgen och skolan och att detta

kan göras genom att resurser förs över från passivt understöd till aktivt

arbete inom vård, omsorg och skola. Endast med fler människor i arbete kan vi

trygga vår gemensamma välfärd. När riksdagens majoritet nu genom

riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt en annan inriktning av politiken,

deltar jag inte i utskottets beslut i fråga om anslagsfördelningen under

utgiftsområdet, målen m.m.

Jag oroas av att ett omvårdnadsunderskott utvecklats inom den svenska

sjukvården. Den strukturomvandling som påtvingats sjuk- och hälsovården har

inneburit att de omvårdande insatserna reducerats medan den s.k.

kärnverksamheten, dvs. de operativa hantverksinsatserna, gått relativt oskadda.

Omvårdnadsunderskottet visas bl.a. av att patienter i äldrevården försummas och

att läkarkontakten har minskats till en nivå som är otillständig. Detta strider

helt mot Prioriteringsutredningen som lyfte fram vården i livets slutskede.

Alla måste ha rätt till ett värdigt slut på livet. Detta innebär möjligheter

till effektiv smärtlindring och individuellt anpassad vård. Ingen skall behöva

dö ensam. Detta kräver en omprövning av resursanvändningen i samhället. Jag

anser att den svenska hälso- och sjukvården måste tillåtas utvecklas på samma

nivå som tillväxten. Sverige är det enda land som har som målsättning att

sjukvårdens andel skall minskas i förhållande till BNP.

Tandvårdsförsäkringen måste reformeras. Medicinskt motiverad tandvård bör

jämställas med vanlig läkarvård och erbjudas till samma taxa. Vänsterpartiet

avsatte 200 miljoner kronor för denna förbättring. Samtidigt avsattes 50

miljoner kronor för hjälpmedel till funktionshindrade, för ökad utbildning om

hjälpmedel och bättre kvalitet av dessa.

Jag anser att låginkomstpensionärerna skall få frikort för medicindelen i

högkostnadsskyddet och att patienternas rättssäkerhet behöver stärkas. Resurser

borde vidare avsättas för rökavvänjningsmedel för personer som vill sluta röka

under kontrollerade former.

Enligt min mening borde regeringen ges till känna att det riktade stödet till

storstadsregionerna för insatser mot aids borde vara kvar. Jag anser vidare att

anslaget borde ökas med 5 miljoner kronor.

Statens stöd till kommunernas psykiatriarbete har trappats av för snabbt.

Därför borde ytterligare medel avsättas under 1998 för detta arbete.

Stödet till handikapp- och pensionärsorganisationerna har inte höjts sedan

budgetåret 1992/93. För år 1998 borde stödet ökas med 6 miljoner kronor och

regeringen ges till känna att utbetalningen av bidrag bör ske kvartalsvis i

förskott liksom tidigare. Bilstödet borde ökas med 80 miljoner kronor och

stödet revideras och förstärkas. De bidragsberättigade anpassningskostnaderna

omfattar nu t.ex. inte servostyrning, automatväxel och klimatväxlare.

Vad gäller assistansersättningen anser jag att schabloniseringen borde

avskaffas och ett bättre och tydligare regelverk utarbetas enligt vad

Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit. Vidare borde

Handikappombudsmannen ges rätt att driva enskilda mål och därför erhålla

ytterligare 1,5 miljoner kronor för att kunna öka myndighetens juridiska

kompetens. Det samma gäller Barnombudsmannen.

Jag anser också att Statens institutionsstyrelse borde ha tillförts

ytterligare 8 miljoner kronor för att kunna ge unga omhändertagna en adekvat

och differentierad vård. Socialstyrelsen borde ha tillförts ytterligare en

miljon kronor för stöd till föräldrautbildning.

Enligt min mening borde inte Apoteksbolaget åläggas ett besparingskrav på 300

miljoner kronor för år 1998 eftersom detta innebär nedläggningar av ett 30-tal

apotek främst i glesbygd.

5. Thomas Julin (mp) anser:

Riksdagens majoritet bestående av ledamöter för Socialdemokraterna och

Centerpartiet fastställde den 20 november 1997 ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster

avseende budgetåret 1998. Samtidigt godkändes den preliminära fördelningen av

statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Miljöpartiet har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan inriktning

av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att regeringens

förslag om förstärkningar av anslaget till kommuner och landsting är bra, men

det innebär inte några förbättringar utan endast att försämringarna inom den

hårt ansträngda vården, äldreomsorgen och grundskolan blir mindre än vad som

annars varit fallet. Ytterligare förbättringar måste göras för kommuner,

landsting och de grupper som har de minsta ekonomiska marginalerna.

När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt

en annan inriktning av politiken, deltar jag inte i utskottets beslut om

anslagsfördelningen under utgiftsområdet, målen m.m.

Jag vill dock betona att utgiftsområde 9 behöver mer pengar. Tandvård får

inte bli en klassfråga. Jag anser att försämringen av tandvårdstaxan som trädde

i kraft den 1 oktober 1997 måste upphävas och att regeringen borde utreda en

ändring av tandvårdsförsäkringen. Miljöpartiet avsatte 500 miljoner kronor för

detta ändamål.

Informationsinsatserna om aids är så angelägna att jag anser att anslaget

borde ha förstärkts med 7 miljoner kronor genom en överföring från

Smittskyddsinstitutet till anslaget för insatser mot aids.

Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar uppskattas av

funktionshindrade och deras närstående. Eftersom alla funktionshindrade sins-

emellan har olika behov har dessa kursgårdar genom åren utvecklat en speciell

kännedom om vad de enskilda besökarna behöver för ett optimalt deltagande i

verksamheten. Bidraget är viktigt. Jag anser därför att

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar bör få oförändrat stöd med

15 miljoner kronor även budgetåret 1998.

Vad gäller assistansersättningen anser jag att denna skall vara individuell

och att ersättningen bör vara anpassad till den enskildes assistansbehov.

Schabloniseringen innebär att de som har störst assistansbehov tvingas genomgå

starkt integritetskränkande prövningar för att eventuellt beviljas en högre

ersättning. En schabloniserad ersättning kan aldrig tillgodose det faktiska

assistansbehovet. Vidare anser jag att staten bör vara huvudman och ges ansvar

för assistansreformen, för utredning, administration och ekonomi. Formerna för

detta borde utredas.

Barnombudsmannen borde ges extra resurser för att kunna utveckla sitt

angelägna arbete med att granska barns situation, och Socialstyrelsen borde få

5 miljoner kronor extra för att utveckla familjerådslagen.

Statens institutionsstyrelse borde tillföras ytterligare 94 miljoner kronor

för att kunna sänka vårdavgifterna. De kommuner som av ekonomiska skäl inte

anser sig ha råd att köpa LVM-vård skulle därmed ges ekonomiska incitament att

ompröva sina ställningstaganden. Det finns situationer i en människas liv när

hon behöver återhämta sig för att inte riskera sitt eget eller andras liv.

Kommunerna måste ha råd att erbjuda personer i denna situation livsnödvändig

vård.

Jag oroas av det ökande tobaksbruket inte minst bland unga kvinnor. Därför

skulle jag vilja förstärka tobaksinformationen med 20 miljoner kronor för att

kunna stödja bl.a. ?A non-smoking generation? i organisationens viktiga

informationsarbete inom skolorna.

När kommuner och landsting har bedrivit sitt förebyggande arbete har de

hemlösa kommit i skymundan. För att stimulera kommuner att utveckla

boendeformer, behandling m.m. för hemlösa borde statliga projektmedel ställas

till förfogande.

Slutligen vill jag anföra att regeringen borde avvakta med besparingskraven

på Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och konsekvensutredning

genomförts.

6. Chatrine Pålsson (kd) anser:

Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av

socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens

inkomster avseende budgetåret 1998. Samtidigt beslutades en preliminär

fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att vård

och omsorg måste få en särställning och tillförsäkras tillräckliga resurser. En

grundläggande princip är att aldrig tumma på kvaliteten inom sjukvård och

äldreomsorg oavsett om det är kommunen eller landstinget som är huvudman för

verksamheten. Äldreomsorgen skall vara ett prioriterat område så att äldre

människor garanteras vård och omsorg. De skall kunna välja att bo kvar hemma.

När de önskar annan boendeform skall de kunna erhålla boende så långt möjligt

efter eget val. Service, vård och omsorg skall ges utifrån en helhetssyn med

hänsynstagande till den enskildes behov och med respekt för självbestämmande

och integritet. Helhetssynen på människan med betoning av individens ansvar för

medmänniskorna och för sitt liv, liksom behovet av integritet, gemenskap och

trygghet är fundament i vårdpolitiken. Den förda politiken i riksdag och

regering sedan valet 1994 har drabbat kommuner och landsting mycket hårt. Till

följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter,

minskade statliga bidrag, sänkta ersättningsnivåer, höjda egenavgifter och

ökade sociala kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit

utsatt för mycket omfattande ekonomiskt tryck.

När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet om ramar för de olika

utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken deltar jag inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9, målen m.m.

Jag vill dock anföra att jag anser att en översyn borde göras i syfte att

inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna sjukförsäkringen. I avvaktan på

denna föreslog Kristdemokraterna att 415 miljoner kronor skulle anvisas för att

kunna undvika en smärtsam ökning av självrisken i tandvårdsförsäkringen. Jag

anser att ingen skall behöva avstå från vård av ekonomiska skäl. Därför borde

en översyn göras så att högkostnadsskyddet verkligen inkluderar alla

vårdavgifter. Jag har tidigare motsatt mig att högkostnadstaket för mediciner

höjdes. Jag anser också att den fria listan borde återinföras.

De funktionshindrade har drabbats hårt av regeringens schablonisering av

assistansersättningen. Schabloniseringen innebär att vissa grupper får för

mycket i ersättning, medan andra inte klarar att anställa personliga

assistenter. Schablonen innebär ett ifrågasättande av de svårast

funktionshindrades assistansbehov. Jag anser att en förenklad årsredovisning i

likhet med förslaget från Intressegruppen för assistansberättigade kan

användas. För kontinuitet och en god omvårdnad bör rätten till

assistansersättning även gälla efter 65-årsdagen.

Jag anser att det förebyggande arbetet inom alkohol- och narkotikaområdet

måste förstärkas ytterligare.

Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol

med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir

klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.

I propositionen framlagt lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]

dels att 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a § skall upphöra att

gälla,

dels att 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 2 kap. |

| 10 §2 |

| Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i|

|andra fall än som avses i andra stycket av den allmänna|

|försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är|

|inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han|

|uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna|

|försäkringskassa får dock uppdra åt en annan|

|försäkringskassa att pröva sådana frågor. |

| Frågor om ersättning enligt 2, 3 och 6 §§ samt|

|ersättning enligt 4 och 5 §§ som inte hänför sig till|

|visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa inom|

|vars verksamhetsområde vårdgivaren eller annan som får|

|ersättning bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller|

|ersättning i övrigt i de fall där den försäkrade eller|

|vårdtagaren inte är och inte heller under den|

|förutsättning som sagts i första stycket skulle ha|

|varit inskriven hos allmän försäkringskassa. Frågor om|

|ersättning enligt 5 § får efter bemyndigande av|

|regeringen även prövas av Riksförsäkringsverket. |

-------------------------------------------------------

|Frågor om avgift enligt 12 | |

|och 12 a §§ prövas av | |

|den försäkringskassa hos | |

|vilken den försäkrade är | |

|inskriven. | |

-------------------------------------------------------

Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse av 2 kap. 12 § 1995:509.

Senaste lydelse av 2 kap. 12 a § 1989:121.

Senaste lydelse av 2 kap. 12 c § 1992:1737.

Senaste lydelse av 20 kap. 8 a § 1997:275.

2 Senaste lydelse av 2 kap. 10 § 1994:1814.

Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

**FOOTNOTES**

[1]:

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

20 kap.

10 §3

-------------------------------------------------------

| Beslut av en allmän | Beslut av en allmän|

|försäkringskassa som har |försäkringskassa som har|

|fattats av tjänsteman i |fattats av tjänsteman i|

|ärenden om försäkring |ärenden om försäkring|

|enligt denna lag skall |enligt denna lag skall|

|omprövas av kassan, om det |omprövas av kassan, om det|

|begärs av en enskild som |begärs av en enskild som|

|beslutet angår och |beslutet angår och|

|beslutet inte har |beslutet inte har|

|meddelats med stöd av 10 a |meddelats med stöd av 10 a|

|§. Omprövningen skall |§. Omprövningen skall|

|göras av |göras av|

|socialförsäkringsnämnden |socialförsäkringsnämnden |

|om beslutet gäller fråga |om beslutet gäller fråga|

|som avses i 2 kap. 12 a |som avses i 3 kap. 7-9|

|eller 12 b §, 3 kap. 7-9 |eller 17 §, 20 kap. 3 §|

|eller 17 §, 20 kap. 3 § |eller 22 kap. 7-10 eller|

|eller 22 kap. 7-10 eller |16 §. Omprövningen skall|

|16 §. Omprövningen skall |också göras av|

|också göras av |socialförsäkringsnämnden |

|socialförsäkringsnämnden |om beslutet gäller|

|om beslutet gäller |återbetalningsskyldighet |

|återbetalningsskyldighet |enligt 20 kap. 4 § och det|

|enligt 20 kap. 4 § och det |belopp som har utbetalats|

|belopp som har utbetalats |för mycket överstiger 10|

|för mycket överstiger 10 |procent av basbeloppet. |

|procent av basbeloppet. | |

-------------------------------------------------------

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket överklagar samma

beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning

skall anses som ett överklagande.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda bestämmelserna skall

dock fortfarande tillämpas på avgift för sjukhusvård som avser tid före

ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse av 20 kap. 10 § 1991:1976.

Ändringen innebär att hänvisningen till 2 kap.

12 a och 12 b §§ tas bort (12 b § upphävd 1993:50).

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

UTGIFTSOMRÅDE 9.......................................2

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................3

Motioner om mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg, m.m. 3

Motioner om anslag..................................4

Motioner under A..................................4

Motioner under B..................................6

Motioner under C..................................9

Motioner under D.................................10

Motioner angående Apoteksbolaget AB................11

Utskottet............................................11

Mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, m.m.11

Utskottets bedömning.............................18

Anslag...............................................21

Hälsovård och sjukvård (A 1 A 13)..................21

Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1).....................21

Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)..............24

Bidrag till hälso- och sjukvården (A 3)..........31

Insatser mot aids (A 4)..........................33

Smittskyddsinstitutet (A 10).....................34

Övriga medelsanvisningar under A.................35

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1 B 9)35

Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1)35

Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 2).........37

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (B 3)37

Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer (B 4)40

Bilstöd till handikappade (B 6)..................41

Kostnader för statlig assistansersättning (B 7)..41

Handikappombudsmannen (B 9)......................48

Bostadsstöd till funktionshindrade (B 10 förslag till nytt anslag)

49

Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 11 förslag till nytt anslag)49

Övriga medelsanvisningar under B.................50

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och

narkotikapolitik (C 1 C 8) 50

Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete (C 1)

50

Bidrag till organisationer på det sociala området (C 2)51

Barnombudsmannen (C 3)...........................53

Statens institutionsstyrelse (C 5)...............54

Alkoholinspektionen (C 6)........................56

Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (C 8)...57

Bidrag till hemlösa (C 9 förslag till nytt anslag)57

Övriga medelsanvisningar under C.................58

Socialstyrelsen (D 1)..............................58

Stöd till forskning (E)............................60

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning (E 1)60

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning (E 2)60

Utskottets bedömning...............................60

Hälso- och sjukvård (A 1 A 13)...................61

Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1 B 9)63

Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och

narkotikapolitik (C 1 C 8)

66

Socialstyrelsen (D 1)............................68

Stöd till forskning (E)..........................68

Sammanfattning...................................69

Begäran om bemyndiganden.............................69

Motioner med anknytning till utgiftsområde 9.........69

Apoteksbolaget AB..................................69

Utskottets bedömning.............................71

Hemställan...........................................71

Särskilda yttranden..................................74

Bilagor:

1. I propositionen framlagt lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring81

2. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag inom

utgiftsområde 9 83

3. Utskottets förslag till medelsanvisning på anslag inom utgiftsområde

9 86

4. Av utskottet utarbetat lagförslag

Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)88

5. Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden..........89