Bet. 1997/98:SoU11

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU11

Folkhälsofrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett femtiotal motionsyrkanden om folkhälsofrågor från

den allmänna motionstiden 1997.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 20 reservationer.

Motionerna

1997/98:So204 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om en kartläggning av osteoporos i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1997/98:So207 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av metoder för

förebyggande av självmord hos unga.

1997/98:So219 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

nationell handlingsplan för att förebygga självmord bland barn och ungdomar.

1997/98:So241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgat uppdrag för Kommittén för nationella hälsomål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vidgade mål och riktlinjer för folkhälsoarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kvinnoperspektiv i forskning och analyser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tvärsektoriellt forskningsprogram om den sociala gemenskapens

betydelse för folkhälsan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sektorsöverskridande arbete i folkhälsoarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell strategi för ett arbete kring folkhälsofrågorna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunala folkhälsorapporter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statistiskt underlagsmaterial för folkhälsoarbetet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsokonsekvensanalyser.

1997/98:So245 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhälsoprogram vid

sjukdomar i rörelseorganen.

1997/98:So258 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande

hälsoarbete för de arbetslösa.

1997/98:So259 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

ljudvolymsbegränsning på diskotek och konserter enligt Socialstyrelsens

rekommendationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bedriva konsumentupplysning om ljud och hörselskador.

1997/98:So260 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att

minska samhällets kostnader och enskildas lidande till följd av fetmarelaterade

sjukdomar.

1997/98:So270 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av osteoporos i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1997/98:So277 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att, i enlighet med vad i motionen anförts,

bastuklubbslagen tills vidare inte skall gälla,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar att

föreningsdrivna bastuklubbar tillåts.

1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hälsan är en klass- och könsfråga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det förebyggande arbetet i vården.

1997/98:So289 av Lena Sandlin och Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tilläggsdirektiv om osteoporos till Folkhälsoutredningen.

1997/98:So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utsatta grupper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om långsiktighet i det förebyggande arbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för att förebygga självmord,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allergi,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att såväl primär- som sekundärprevention blir naturliga delar i

vården.

1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över överrepresentationen av människor med annan kulturell

bakgrund som omhändertas i enlighet med smittskyddslagen.

1997/98:So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till föräldrar, närstående och barn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att elevvården, skolhälsovården och studenthälsovården måste

utvecklas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det nationella programmet för självmordsprevention.

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att generell arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principen "förorenaren betalar",

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att alla framtida nedskärningar av folkhälsoanslag skall

åtföljas av konsekvensbeskrivningar,

17. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur en försöksverksamhet

med att samordna det lokala folkhälsoarbetet skall kunna delfinansieras med

statliga projektmedel,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ny forskning om sambanden kemikalier-miljö-hälsa,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försiktighetsprincipen.

1997/98:So316 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på vård av

överviktiga.

1997/98:So319 av Gudrun Lindvall och Eva Goës (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade kunskaper om livsstilens betydelse för hälsa.

1997/98:So326 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av ett hälsoperspektiv och förebyggande insatser i

sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande insatser och betydelsen av ökad utbildning av alla som

arbetar i sjukvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökad forskning om prevention och hälsofrämjande insatser.

1997/98:So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att ett hälsoekologiskt synsätt genomsyrar den

livsstilsforskning som framöver initieras.

1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skador,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Socialstyrelsen bör ta fram ett självmordsförebyggande program,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tvärsektoriellt arbete mot allergier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tuberkulos,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övervikt och fetma,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att förbättra folkhälsoarbetet i skolan,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att minska arbetslösheten för att förbättra hälsan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialtjänsten, apoteken och folkhälsoarbetet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om primärvårdens, kommunernas och frivilligorganisationernas roll i

folkhälsoarbetet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare forskning kring folkhälsan.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skadeförebyggande program bland barn och ungdom.

Utskottet

Allmänt om folkhälsoarbetet

Inriktning, arbetssätt och finansiering m.m.

I motion So241 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat uppdrag för

Kommittén för nationella hälsomål (yrkande 1). Motionärerna anser att

utgångspunkten för folkhälsoarbetet är att det skall genomsyra allt

samhällsarbete. Samhällsutvecklingen bör gå i riktning mot att människor ges

möjlighet att leva ett hälsosamt liv och att de politiska besluten grundas på

principen om en hållbar hälsoutveckling. Nationalräkenskaperna bör inkludera

positiva respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat

BNP-mått. Det är enligt motionärerna viktigt att folkhälsoarbetet utgår från

den enskilde individen och dennes vilja samt att det inriktar sig på att öka

människors delaktighet. Ojämlikheten i hälsa har till betydande del sin grund i

människors olika möjlighet till inflytande över sina liv. Enligt motionärerna

bör kommittén för nationella hälsomål få i uppdrag att presentera en strategi

kring hållbar utveckling i ett hälsoperspektiv samt ange hur sektorsgränser

skall brytas och hur befintliga beslutssystem kan förändras. I samma motion

begärs ett tillkännagivande om vidgade mål och riktlinjer för folkhälsoarbetet

(yrkande 2). Motionärerna anser att ett målmedvetet folkhälsoarbete måste

innebära att grundläggande strukturer i samhället förändras och att människors

lika rätt och värde skall vara utgångspunkten. Ett decentraliserat samhälle har

bättre förutsättningar att ge människor inflytande och en överblickbar

närmiljö, vilket har stor betydelse för hälsoutvecklingen. Enligt motionärerna

skall folkhälsoarbetet inriktas på att minska de sociala och regionala

skillnaderna liksom skillnaden i hälsa mellan kvinnor och män. Folkhälsoarbetet

skall även inriktas på att utveckla mekanismer för social gemenskap och

integrering av funktioner i lokalsamhället eftersom människor i samhällen med

väl utvecklade sociala nätverk mår bättre. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om sektorsöverskridande folkhälsoarbete (yrkande 6). För att

folkhälsoarbetet skall lyckas krävs enligt motionärerna att det sker på ett mer

genomgripande sektorsöverskridande sätt och i samarbete med lokala drivkrafter.

Alla beslutsnivåer måste vara beredda att göra insatser för att klarlägga

riskfaktorer och att ta ansvar för att förbättra miljön inom sina respektive

områden. Det lokala arbetet är centralt för att förebygga ohälsa. Individer,

föreningar, bostadsföretag, kommuner och landsting har alla möjlighet att

påverka och förbättra den lokala miljön, anförs det. Motionärerna yrkar även

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om en nationell strategi för ett

arbete kring folkhälsofrågorna (yrkande 7). Motionärerna anser att det behövs

mer systematiska åtgärder från statens sida för att folkhälsoarbetet skall få

genomslag och hänvisar till arbetet med att minska tuberkulosen och Agenda 21-

arbetet. Enligt motionärerna måste den nationella nivån utforma liknande

strategier i folkhälsoarbetet, innehållande en nationell strategi som

innefattar mål för kommunalt genomförande samt en tidsplan. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om kommunala

folkhälsorapporter (yrkande 8). Motionärerna anser att varje kommun med jämna

mellanrum bör göra en folkhälsorapport över hälsosituationen bland invånarna i

kommunen. Detta skulle underlätta bedömningar för kommande politiska beslut för

en bättre folkhälsa, anförs det. Enligt motionärerna bör regeringen föra samtal

med Kommunförbundet om insatser på kommunal nivå. Slutligen yrkas att riksdagen

som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

hälsokonsekvensanalyser (yrkande 10). Motionärerna anser att metoder för

hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas. Innan ett viktigt beslut fattas bör

enligt motionärerna en omfattande analys göras av vad det kan få för betydelse

för hälsoutvecklingen, motsvarande vad som i dag förekommer inom miljöarbetet.

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att regeringen skall ges till

känna vad i motionen anförts om det förebyggande arbetet i vården (yrkande 4).

Enligt motionärerna bör folkhälsoarbetet prioriteras och följande områden

utvecklas: områdesbaserad bevakning av ohälsa där man följer hälsotillståndet

inom olika befolkningsgrupper och slår larm när sjukdomar och skador som har

samband med yttre faktorer ökar, arbete i syfte att kartlägga riskmiljöer

(exempelvis hälsofarliga arbetsplatser och lokaler, luftföroreningar, skadligt

buller), målinriktade insatser i syfte att förebygga stora folksjukdomar som

t.ex. cancer, allergier och diabetes, aktiv hälsoupplysning genom pedagogiska

metoder som når även socialt utsatta grupper, politiska åtgärder för att

garantera allas rätt till hälsa, arbete och försörjning (t.ex. genom att minska

arbetslösheten) samt politiska åtgärder på central nivå. Socialministerns

ansvarsområde är i dag så vittomfattande att folkhälsofrågorna knappast kan ges

prioritet. Motionärerna frågar därför om det inte är dags att tillsätta en

folkhälsominister med en liten stab av folkhälsovetenskapligt kompetenta

rådgivare kring sig. Den största fördelen med ett sådant system är att man

därigenom skulle föra in kunskaper i regeringen om hur olika åtgärder påverkar

folkhälsan. I dag görs enligt motionärerna inga analyser och

konsekvensbeskrivningar. Motionärerna anser vidare att det mot bakgrund av

genomförda nedskärningar, vars konsekvenser för olika grupper det saknas

forskning om, är hög tid att påbörja arbetet med en samhällsanalys över

levnadsförhållandena i Sverige.

I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra folkhälsoarbetet i skolan

(yrkande 10). Det är enligt motionärerna viktigt att skolans folkhälsoarbete

utformas utifrån den enskilda skolans behov och intressen och i nära samverkan

med andra sektorer i samhället och med ideella organisationer. Motionärerna

anser att hälsofostran (undervisning om sex- och samlevnad, kost, motion, lek

och idrott samt ANT) måste få ett tydligare och större utrymme på skolschemat.

Enligt motionärerna måste vidare fler insatser göras för en bättre skolmiljö,

t.ex. införande av en löpande rapportering av skador och psykosocial ohälsa

bland eleverna. Varje skola bör utarbeta ett hälsoprogram med målsättning att

skapa en bra arbetsmiljö för barn och lärare, anförs det. Motionärerna yrkar

vidare att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om

socialtjänsten, apoteken och folkhälsoarbetet (yrkande 12). Socialtjänsten och

apoteken har enligt motionärerna möjlighet att förstärka hälso- och sjukvårdens

insatser på folkhälsoområdet. Förmågan hos socialtjänsten att fånga upp, förstå

och se tidiga varningssignaler behöver emellertid utvecklas och ämnet bör tas

upp i både grund- och vidareutbildning av personalen. Apotekens möjlighet att

förmedla kunskap om hur man kan förebygga olika hälsoproblem bör enligt

motionärerna utnyttjas i större omfattning och utvecklas vidare. I motionen

begärs även ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om primärvårdens,

kommunernas och frivilligorganisationernas roll i folkhälsoarbetet (yrkande

13). Hälso- och sjukvården har ett lagstadgat ansvar för folkhälsoarbetet.

Kommunernas arbete på området inriktas främst på allergi, droger och miljö. En

del av kommunerna har arbetat för att minska hälsoskillnaderna mellan olika

grupper och drygt hälften har inrättat någon form av hälsoråd. Motionärerna

anser att denna utveckling bör fortsätta i nära samarbete med landstingen.

Skolhälsovården har enligt motionärerna viktiga uppgifter. Neddragningen av

skolhälsovårdens resurser måste hejdas och eleverna ges tillgång även till

psykolog och kurator. Enligt motionärerna gör vidare de ideella

organisationerna ovärderliga insatser i folkhälsoarbetet. Det bör utredas hur

organisationsstödet till dessa bäst bör utformas och dimensioneras för att nå

högsta möjliga kostnadseffektivitet, anförs det.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen

?förorenaren betalar? (yrkande 4). Enligt motionärerna uppkommer kostnaderna

inom hälso- och sjukvården till betydande del av trafikolyckor,

miljöstörningar, missbruk av alkohol och tobaksanvändning. Motionärerna anser

att skatter och avgifter på dessa verksamheter och varor åtminstone skall

bekosta de samhällsekonomiska kostnader som de direkt eller indirekt orsakar.

En höjning av skatten på dessa områden innebär bl.a. att hälso- och

miljöfarliga verksamheter och varor blir dyrare och därmed sannolikt mindre

vanliga, anförs det. Enligt motionärerna medför detta på sikt lägre

vårdkostnader för samhället och en betydande folkhälsovinst för medborgarna. I

samma motion begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om vikten av

att alla framtida nedskärningar av folkhälsoanslag skall åtföljas av

konsekvensbeskrivningar (yrkande 15). Enligt motionärerna präglas

folkhälsoarbetet på övergripande nivå av trender. För att undvika att fokus

plötsligt flyttas från en arena till en annan önskar motionärerna att alla

eventuella nedskärningar av övergripande folkhälsoanslag skall följas åt av

konsekvensbeskrivningar av vad som inte kommer att göras. I motionen yrkas

vidare att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur en

försöksverksamhet med att samordna det lokala folkhälsoarbetet skall kunna

delfinansieras med statliga projektmedel (yrkande 17). Inför 2000-talet är det

enligt motionärerna en angelägen uppgift att försöka utveckla ett nära

samarbete mellan primärvården, Agenda 21-arbetet och övrigt lokalt

folkhälsoarbete, exempelvis genom de folkbildande organisationerna.

Motionärerna anser att regeringen bör få i uppgift att utreda hur man i

projektform från statens sida skall kunna initiera, förankra och genomföra en

sådan lokal försöksverksamhet. Motionärerna begär även ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om försiktighetsprincipen (yrkande 20). Om något på goda

grunder bedöms eller misstänks vara hälsostörande skall detta undvikas, även om

någon fullständig vetenskaplig bevisning om störningen inte kan presteras.

Förebyggande folkhälsoarbete

I motion So326 av Birgitta Wistrand (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av ett

hälsoperspektiv och förebyggande insatser i sjukvården (yrkande 1). Motionären

påpekar att förebyggande insatser och ett hälsoperspektiv ofta saknas i

diskussionerna om sjukvårdens framtida inriktning. Fokus behöver flyttas från

sjukdom till hälsa och rehabilitering och från en viss sjukdom till person. Ur

ett sjukdomsperspektiv letar man efter enkla lösningar medan ett hälsoper-

spektiv handlar om anpassning, utveckling och långsiktighet. Den enskilda

människans handlingar och ansvar för sin egen hälsa sätts i centrum. I motionen

begärs vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om förebyggande

insatser och betydelsen av ökad utbildning av alla som arbetar i sjukvården

(yrkande 2). Motionären anför att läkare visserligen är medvetna om

preventionens och livsstilens betydelse för hälsan men att de har en mycket

begränsad tilltro till sjukdomsförebyggande insatser. Dagens läkarutbildning

ägnar inte många timmar åt prevention. Enligt motionären borde alla som arbetar

inom sjukvården få ökade kunskaper på området.

I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden av vad i

motionen anförts dels om långsiktighet i det förebyggande arbetet (yrkande 2),

dels om att såväl primär- som sekundärprevention blir naturliga delar i vården

(yrkande 10). Enligt motionärerna måste både den akuta vården och det

förebyggande arbetet prioriteras. Genom att bl.a. påverka sådana förhållanden

som sociala villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor kan även mindre gynnade

gruppers hälsa främjas. Ofta tar det dock lång tid från det att människor

utsätts för olika risker, exempelvis arbetslöshet, till dess konsekvenserna för

folkhälsan kan mätas. Enligt motionärerna är det därför angeläget att arbeta

långsiktigt och målmedvetet. Uppföljande kontroller är viktiga såväl när det

gäller kvalitetsaspekter som vilka insatser som verkligen förbättrar hälsan.

Detta gäller både det förebyggande arbetet primärt och de förebyggande insatser

som sker i syfte att minska återfall hos personer som redan drabbats

(sekundärprevention).

I motion So319 av Gudrun Lindvall och Eva Goës (mp) begärs ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om ökade kunskaper om livsstilens betydelse för

hälsan (yrkande 4). Enligt motionärerna måste förebyggande hälsovård och

utbildning om livsstilens betydelse för hälsan byggas ut. De mänskliga

vinsterna av ett sådant arbete är mycket stora, anförs det.

I motion So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om vikten av att ett hälsoekologiskt synsätt genomsyrar

den livsstilsforskning som framöver initieras (yrkande 1). Motionärerna vill

att tyngdpunkten skall förskjutas från dagens traditionella skolmedicinska

behandling av människor som redan hunnit bli sjuka till en medveten förändring

av livsstil och miljö. Alternativmedicinsk forskning och alternativmedicinska

behandlingsformer bör i detta sammanhang kunna bli en sammanbindande länk,

anförs det.

Skillnader i hälsa

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälsan är en klass- och

könsfråga (yrkande 2). Enligt motionärerna är de växande klyftorna mellan olika

grupper av människor ett stort folkhälsoproblem. Ohälsan följer ett

klassmönster. Dödligheten bland industriarbetare är mycket större än bland

akademiker och än högre för de utslagna arbetslösa. Hälsan har enligt

motionärerna också ett könsperspektiv. Vissa sjukdomar drabbar kvinnor mer än

män och tvärtom. Hälsa och sjukdomstillstånd mäts enligt manlig norm, och

kvinnors hälsoproblem uppmärksammas inte tillräckligt. Enligt motionärerna

visar undersökningar att kvinnors hälsa är sämre i dag än år 1993 medan det

bland männen inte finns några sådana förändringar. Det kanske mest allvarliga,

menar motionärerna, är att de sociala klyftorna förs vidare till nästa

generation genom att barn och ungdomar nekas en bra uppväxt och en god

utbildning. Kampen för en bättre folkhälsa är en ideologisk kamp och ett

gemensamt ansvar, anförs det.

I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om utsatta grupper (yrkande 1). Enligt Socialstyrelsens

Folkhälsorapport 1997 har hälsan förbättrats för flertalet svenskar, dock inte

för alla grupper i samhället. Barns och ungdomars levnadsvanor har förändrats i

negativ riktning. Skillnader förekommer mellan män och kvinnor, olika sociala

grupper och mellan regioner. Enligt motionärerna är det viktigt att ta hänsyn

till dessa signaler i folkhälsoarbetet. Motionärerna menar att hälsopolitisk

hänsyn måste tas i all samhällsplanering och att kunskap är ett nyckelord.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast olika folkhälsofrågor i betänkande 1997/98: SoU2

Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor (s. 16 f.). På s. 22-28 i betänkandet ges en

bred bakgrundsbeskrivning, vartill hänvisas. Utskottet vidhöll sin uppfattning

att folkhälsoarbetet bör intensifieras och inriktas mot de mest utsatta

grupperna. Utskottet uttryckte ånyo sin oro över uppgifterna om de ökande

skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället samt vidhöll vikten av

att uppgifterna följs upp och analyseras av sjukvårdshuvudmännen och ansvariga

statliga myndigheter. Utskottet konstaterade att inställningen i vissa motioner

i stort överensstämde med den samlade bedömningen i Folkhälsorapporten samt att

motionsyrkanden om olika folkhälsofrågor och förebyggande insatser rymdes inom

direktiven för den parlamentariska Kommittén för nationella folkhälsomål.

Vidare pågick arbete inom olika statliga kommittéer. Utskottet utgick från att

regeringen noga följer utvecklingen och initierar de insatser som krävs för att

utjämna de sociala skillnaderna i hälsa. Utskottet ansåg inte att det behövdes

något initiativ från riksdagens sida och avstyrkte samtliga motioner. Riksdagen

följde utskottet.

Motionsyrkanden om att belägga alkoholdrycker, teknisk sprit och tobak med

särskilda avgifter eller skatter i syfte att bekosta förebyggande insatser och

olika hälso- och sjukvårdsverksamheter har varit föremål för riksdagens

behandling vid ett flertal tillfällen. Såväl socialutskottet som

skatteutskottet har avstyrkt yrkanden om specialdestinering av skatter och

avgifter, se bl.a. betänkandena 1997/98:SoU7 och 1996/97:SkU17.

År 1984 anslöt sig Sverige till Världshälsoorganisationens, WHO, hälsopolitiska

strategi Hälsa för alla år 2000. Vart tredje år utvärderar medlemsländerna

hälsosituationen med avseende på uppfyllelsen av dessa mål. Den senaste

utvärderingen genomfördes under hösten/vintern 1996/97 och rapporterades till

WHO i mars 1997. I oktober 1997 utkom en svensk, något uppdaterad, version av

rapporten, Folkhälsoarbetets utveckling i Sverige (Ds 1997:62).

Som ett första mål anges att skillnaderna i hälsotillstånd mellan länder och

mellan befolkningsgrupper inom länderna skall ha minskat med minst 25 % år

2000. Enligt rapporten är det inte troligt att målet skall kunna uppnås till år

2000.

Ett annat mål för år 2000 är att alla medlemsländer då skall ha utvecklat och

förverkligat tvärsektoriella program som främjar hälsosamma levnadsvanor och

ger medborgarna möjligheter att delta i policyutveckling och genomförande.

Enligt rapporten har Sverige här gjort goda framsteg. Det finns en tydlig

ökning av flersektoriell policyutveckling och samarbete över sektorsgränserna.

Processen går mot en helhetssyn på folkhälsa både på nationell, regional och

lokal myndighetsnivå, anförs det.

År 2000 skall vidare alla arenor för socialt liv och aktiviteter, som den

egna staden eller kommunen, skolan, arbetsplatsen, grannskapet och hemmet, i

ökad utsträckning erbjuda möjligheter för att främja hälsa. Enligt rapporten

har man under de senaste åren på olika samhällsnivåer kunnat se en tydlig trend

att skapa hälsofrämjande program som bygger mera på arenatänkandet än att

inrikta sig på enskilda riskfaktorer och sjukdomar. Bl.a. är hälsoupplysningen

i skolan under stark utveckling med idén om hälsofrämjande skolor som modell.

Ett annat av WHO:s mål är att lättillgänglig och effektiv utbildning om

hälsofrämjande insatser skall finnas i alla medlemsstater. Målet kan uppnås

genom att bl.a. utbilda alla som är verksamma inom hälso- och sjukvården i

hälsofrämjade insatser. Enligt rapporten har nya program i folkhälsa startats

vid sjuksköterskeutbildningarna, och det finns också program för filosofie

magister-examen i folkhälsovetenskap.

År 2000 skall det också finnas fortgående insatser i alla medlemsstater för

att främja och stödja sunda levnadsvanor genom bl.a. balanserad kost och

lämplig fysisk aktivitet och andra positiva hälsobeteenden.

I årets budgetproposition (1997/98:1) anges att Folkhälsoinstitutets (FHI)

arbete med att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen

har förstärkts. Arbetet med att utveckla hälsokonsekvensbeskrivningar inför

politiska beslut har också intensifierats. Institutets stöd vid

folkhälsoarbetet på lokal och regional nivå har bl.a. bestått i att bidra till

att öka folkhälsokompetensen hos strategiska aktörer och i att stötta

utvecklingen av lokala folkhälsoprogram. Regeringen anser att FHI ytterligare

bör sträva efter att förstärka sin roll som kunskapscentrum och

metodutvecklare, bl.a. genom att stimulera och stötta andra att bedriva ett

aktivt folkhälsoarbete. Enligt regeringen bör inte minst de frivilliga

organisationernas kompetens och engagemang tas till vara. Ekonomiskt stöd till

dessa organisationers arbete bör ges fortsatt hög prioritet, anförs det.

I budgetpropositionen anges vidare som en prioritering för utgiftsområde 9

att ett genderperspektiv skall ingå i all verksamhet. Förslag och verksamheter

skall analyseras utifrån båda könens behov och förutsättningar i syfte att höja

kvaliteten och effektiviteten, sägs det.

Enligt regeringen har åtgärder för att förbättra folkhälsan fortsatt hög

prioritet, inte minst insatser riktade mot barn och ungdom och mot de grupper

som är utsatta för de största hälsoriskerna.

Inom EU pågår folkhälsoprogram vad avser cancer, aids och vissa andra

smittsamma sjukdomar, narkotika samt hälsofrämjande aktiviteter. Ett gemensamt

ställningstagande beträffande ett program för hälsoövervakning är antaget medan

program avseende sällsynta sjukdomar samt förebyggande av personskador

respektive miljörelaterade sjukdomar är under beredning.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000,

har nyligen avlämnat delbetänkandet En tydligare roll för hälso- och sjukvården

i folkhälsoarbetet (SOU 1997:119). Kommittén anser att en av grundvalarna för

ett framgångsrikt folkhälsoarbete är att det finns tydliga och övergripande mål

och strategier formulerade på den nationella nivån, som vägledning för och

prioritering mellan insatser av olika samhällssektorer och samhällsnivåer.

Eftersom dessa övergripande mål saknas i dag, betonar HSU vikten av det uppdrag

som Kommittén för nationella folkhälsomål har.

Kommittén betonar att hälso- och sjukvården har en viktig funktion i

folkhälsoarbetet såsom kunskapsproducent och kunskapsförmedlare. Kommittén

poängterar vidare att förebyggande insatser är en skyldighet för sektorns alla

delar och nivåer, dvs. såväl primärvård, innefattande kommunal hälso- och

sjukvård, som övrig specialistvård. De förebyggande insatserna bör ses som

integrerade delar av den dagliga verksamheten.

Kommittén framhåller särskilt vikten av att värna resurser som har betydelse

för hälsoutvecklingen bland barn och unga, bl.a. genom MVC, BVC,

skolhälsovården och ungdomsmottagningarna. Kommittén ser allvarligt på

nedskärningarna inom skolhälsovården.

Vidare anförs att kommunerna har ett betydande sjukvårdsansvar och att man på

ett bättre sätt än i dag bör ta till vara de möjligheter som finns att arbeta

förebyggande.

I betänkandet betonas vidare att folkhälsoarbetet är en verksamhet som måste

bedrivas långsiktigt och som därför kräver ett uthålligt stöd i form av bl.a.

tydligt formulerade mål och övergripande handlingsprogram eller strategier.

Förutom att staten måste ange tydliga mål och följa upp arbetet krävs det klara

riktlinjer från den regionala och lokala politiska nivån för att ge

verksamheten stadga och för att man skall kunna prioritera insatserna på ett

genomtänkt sätt. Det är också viktigt att man på den regionala och lokala nivån

följer upp arbetet och samlat beskriver de initiativ som tas, anförs det.

Kommittén anser att folkhälsoaspekter bör synliggöras inom olika sektorer

genom att skapa system och ekonomiska incitament som medger att

folkhälsofrågorna beaktas. I detta sammanhang framhålls särskilt behovet av att

utveckla och sprida metoder för hälsokonsekvensbeskrivningar. Kommittén

konstaterar att ett sådant arbete pågår på regional och nationell nivå men

menar att det behöver intensifieras. Enligt HSU har det kommunala engagemanget

i folkhälsoarbetet ökat på senare år, liksom det organiserade samarbetet mellan

bl.a. kommuner och landsting i dessa frågor. En viktig väg för att stärka

folkhälsoaspekternas ställning är tvärsektoriell samverkan. Kommittén välkomnar

därför den pågående utvecklingen mot utökat samarbete i lokala hälsoråd mellan

bl.a. kommuner och landsting.

Som en av förutsättningarna för att folkhälsoarbetet skall vinna legitimitet

bland medborgarna anger kommittén att det bedrivs med målet att minska

ojämlikheten i hälsa. Hälso- och sjukvården måste lägga ner omsorg på att

konkret formulera vilka bidrag sektorn kan ge i detta avseende.

Betänkandet är för närvarande under remissbehandling.

I Miljöhälsoutredningens betänkande Miljö för en hållbar hälsoutveckling (SOU

1996:124) läggs bl.a. fram förslag till ett handlingsprogram, vari presenteras

tio övergripande riktlinjer för arbetet med att minska de miljörelaterade

hälsoriskerna samt mål och åtgärdsinriktningar på olika områden.

Vad gäller riktlinjerna för det nationella miljöhälsoarbetet föreslås bl.a.

att försiktighetsprincipen bör tillämpas. Utredningen påpekar att FN:s

konferens om miljö och utveckling (Riokonferensen 1992) anslöt sig till denna

princip, som innebär att åtgärder bör vidtas när misstankar finns om miljö-

eller ohälsopåverkan även om bevis för befarad, ogynnsam utveckling inte

föreligger. Utredningen förelår som en annan riktlinje för miljöhälsoarbetet

att producenterna och ägarna skall vidta de försiktighetsmått som behövs för

att förhindra ohälsa. Vidare bör hälsokonsekvensbedömningar göras av större

politiska beslut, såväl på nationell som regional och lokal nivå.

Regeringen har för avsikt att under våren 1998 förelägga riksdagen ett

förslag till nationellt handlingsprogram för att minska den miljörelaterade

ohälsan.

I propositionen Ändring i socialtjänstlagen (1996/97:124) betonas betydelsen av

tidig upptäckt och tidiga insatser inom socialtjänsten för att förebygga och

motverka ett mer omfattande behov av vård och stöd enligt lagen. I

propositionen framhålls även vikten av kontinuerlig utbildning och

kompetensutveckling av personalen inom socialtjänsten.

I proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor föreslår

regeringen att ämnet idrott och hälsa i grundskolan utökas med 40 timmar till

500 timmar. Behovet av förstärkt undervisning i ämnet motiveras av

folkhälsoskäl.

Barnkommittén behandlar i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet

(SOU 1997:116) bl.a. förebyggande arbete riktat till barn och ungdomar och

belyser därvid barnhälsovården, skolhälsovården och ungdomsmottagningarna.

Kommittén föreslår bl.a. att skollagen skall kompletteras med nationella mål

och en rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård samt framhåller vikten

av att det i det dagliga förebyggande arbetet i skolan finns annan kompetens än

den rent medicinska, dvs. skolpsykologer och kuratorer.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet måste folkhälsoarbetet prioriteras på alla samhällsnivåer och

inom samtliga sektorer, från skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård och

frivilligorganisationer till myndigheter på lokal, regional och nationell nivå.

Utskottet vill betona vikten av samverkan över sektorsgränserna och av att

aktörerna på området har erforderlig kompetens. Utskottet ser mycket positivt

på att det kommunala engagemanget liksom samverkan mellan kommuner och

landsting i folkhälsoarbetet ökar. Flertalet av de riktlinjer för

folkhälsoarbetet som tas upp i motionerna So241, So285, So345 och So308

innefattas i de mål som anges i WHO:s hälsopolitiska strategi och som Sverige

åtagit sig att uppfylla. Flera framsteg i riktning mot dessa mål har också

gjorts. Flera av motionsyrkandena ryms även inom direktiven för Kommittén för

nationella folkhälsomål. Enligt utskottet har kommittén en mycket viktig

uppgift när det gäller att formulera strategier för folkhälsoarbetet för att på

så sätt få en struktur i och vägledning för verksamheterna. Motionärernas

åsikter står i stort i överensstämmelse även med Miljöhälsoutredningens

betänkande, vilket enligt uppgift kommer att ligga till grund för det kommande

nationella handlingsprogrammet för att minska miljörelaterade hälsorisker.

Såväl HSU 2000 som Miljöhälsoutredningen har framhållit vikten av

hälsokonsekvensbeskrivningar. Arbetet med att utveckla och sprida metoder

härför pågår på regional och nationell nivå, bl.a. vid Folkhälsoinstitutet.

Utskottet finner sammantaget att motionerna So241 (c) yrkandena 1-2, 6-8 och

10, So285 (v) yrkande 4, So345 (fp) yrkandena 10, 12 och 13 samt So308 (mp)

yrkandena 15, 17 och 20 i huvudsak är tillgodosedda och att de på den grunden

bör avslås.

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande att en

specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas. Motion So308

(mp) yrkande 4 avstyrks därför.

Större kunskap hos befolkningen om folksjukdomars orsaker och utbredning, ökad

medvetenhet om samhällsförhållandenas och levnadsvanornas betydelse för hälsan

och ett fortsatt intensifierat hälsofrämjande och förebyggande arbete är enligt

utskottet förutsättningar för att folkhälsan successivt skall förbättras.

Hälso- och sjukvården har här en viktig funktion. HSU 2000 betonar vikten av

förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården och av att folkhälsoarbetet

bedrivs långsiktigt. Ett av WHO:s hälsopolitiska mål som Sverige åtagit sig att

uppfylla handlar om kompetensutveckling för att främja hälsa, om att lägga vikt

vid ett brett synsätt som omfattar levnadsvanor och utbildning i hälsofrämjande

insatser för alla som är verksamma inom hälso- och sjukvården. I årets

budgetproposition anges att kompetensutveckling av hälso- och

sjukvårdspersonalen skall ges hög prioritet. Utskottet ser positivt på att

bl.a. nya program i folkhälsa startats vid vårdhögskolorna och förutsätter att

denna utveckling fortsätter. Enligt utskottets mening är motionerna So326 (m)

yrkandena 1 och 2, So302 (kd) yrkandena 2 och 10, So319 (mp) yrkande 4 och

So340 (mp) yrkande 1 i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därför.

Av Folkhälsorapporten 1997 framgår att det genomgående kvarstår stora

skillnader i hälsa mellan olika sociala grupper i Sverige och att tendenser

finns att vissa skillnader ökar. Utskottet vill åter igen uttrycka sin oro över

dessa uppgifter och vidhåller att folkhälsoarbetet med inriktning på de mest

utsatta grupperna bör intensifieras. Enligt årets budgetproposition har

åtgärder för att förbättra folkhälsan, inte minst för de mest utsatta

grupperna, fortsatt hög prioritet. Folkhälsoinstitutets arbete med att minska

skillnaderna i hälsa har förstärkts. I direktiven till Kommittén för nationella

folkhälsomål nämns att det är nödvändigt att uppmärksamma och minska

skillnaderna i hälsa mellan olika socioekonomiska och etniska grupper, mellan

geografiska områden och mellan könen. Även HSU 2000 har betonat att

folkhälsoarbetet måste bedrivas med målet att minska ojämlikheten i hälsa.

Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och initierar de

insatser som krävs för att utjämna skillnaderna i hälsa. Något tillkännagivande

från riksdagens sida med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 2 och So302

(kd) yrkande 1 behövs inte enligt utskottets mening. Motionerna avstyrks.

Folkhälsoforskning m.m.

Motionerna

I motion So241 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om ett kvinnoperspektiv i forskning och analyser (yrkande 3).

Det föreligger skillnader i hälsa mellan kvinnor och män och deras problem är

olika. Enligt motionärerna krävs därför ökade insatser för att uppmärksamma och

förbättra kvinnors ogynnsamma hälsoutveckling. Analyser av och forskning kring

hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika kvinnosjukdomar och

psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste enligt motionärerna vidgas för att

belysa kvinnors situation ur andra perspektiv. Motionärerna yrkar även att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om ett tvärsektoriellt

forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan (yrkande

5). Motionärerna anser att det nu bör initieras ett omfattande

forskningsprogram om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det

behövs ny kunskap om social integration och vilka mekanismer som påverkar

människors livsvillkor och levnadssätt. Forskningsprogrammet bör enligt

motionärerna utgå från mikroperspektivet, familjen, de sociala nätverken och

den yttre närmiljöns betydelse för människors hälsa. Programmet bör omfatta

idéhistoriker, sociologer, medicinare, antropologer m.m. för att ge den

tvärsektoriella kunskap som efterfrågas, anförs det. Motionärerna begär också

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om statistiskt underlagsmaterial

för folkhälsoarbetet (yrkande 9). Beslutet att folk- och bostadsräkningen inte

längre skall genomföras kommer enligt motionärerna att få betydande

konsekvenser för forskningen om människors hälsa och dess bestämningsfaktorer.

Motionärerna anser att det vore av värde att en motsvarande undersökning

genomfördes, för att ge ett heltäckande underlagsmaterial i folkhälsoarbetet.

I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om ytterligare forskning kring folkhälsan (yrkande 15).

Uppgifterna om sjuklighet och hälsoproblem i öppenvården är enligt motionärerna

ofullständiga och måste förbättras. Det behövs forskning kring barns fysiska

och psykiska hälsa, riskfaktorer bakom vissa stora folksjukdomar,

könsperspektivet när det gäller ohälsa, arbetslöshetens konsekvenser för hälsan

samt vad som etablerar barns och ungdomars levnadsvanor. Det behövs vidare

studier som belyser både hälso- och sjukvårdens och de samhällsinriktade

åtgärdernas betydelse för folkhälsan uttryckt i såväl mänskliga som

hälsoekonomiska termer. Enligt motionärerna bör folkhälsoforskning prioriteras

av forskningsråden och forskningsstiftelserna.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ny

forskning om sambanden kemikalier-miljö-hälsa (yrkande 18). Patienter med

oklara diagnoser och s.k. diffusa besvär behandlas enligt motionärerna ofta

kränkande trots att besvären kan vara uttryck för en genomgripande påverkan på

flera organ, t.ex. en allmän förgiftning eller annan störning av kroppens

funktioner på den molekylära nivån. Enligt motionärerna bör den forskning som

saknas för att diffusa besvär skall kunna förklaras även för försäkringskassan

prioriteras. Det kan handla om forskning kring sambandet mellan miljö,

kemikalier och hälsa.

I motion So326 av Birgitta Wistrand (m) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av ökad forskning om prevention och hälsofrämjande

insatser (yrkande 3). Forskning om förebyggande insatser prioriteras ned eller

dras in i ekonomiskt trängda lägen, anförs det. Den som vill satsa på forskning

på området har svårt att få anslag. Enligt motionären är det angeläget att

kunskaperna om förebyggande insatser ökar och att en satsning på forskning om

prevention sker.

Bakgrund och tidigare behandling

I Folkhälsorapport 1997 redovisar Socialstyrelsen vissa områden på vilka det

föreligger behov av data och/eller forskning. Bl.a. anges som ett problem att

det saknas en nationell öppenvårdsregistrering av allvarlig sjuklighet. Vidare

anförs att samkörning av olika register med folk- och bostadsräkningen varit en

av de relativt få möjligheterna att belysa sociala skillnader i hälsa och att

detta därför i framtiden blir mycket svårt om inte motsvarande uppgifter kan

samlas in på annat sätt. Även vad gäller uppföljning av barns psykiska och

fysiska hälsa samt riskfaktorer för vissa stora folksjukdomar saknas det

underlag. Enligt rapporten bör studier som belyser arbetslöshetens konsekvenser

för hälsan prioriteras under kommande år. Forskning om såväl hälso- och

sjukvårdens som mer samhällsinriktade åtgärders betydelse för folkhälsan behövs

också, liksom forskning kring vad som påverkar etableringen av barns och

ungdomars levnadsvanor, anges det.

Även i rapporten Folkhälsoarbetets utveckling i Sverige betonas att de framtida

möjligheterna att övervaka och analysera ojämlikheten i hälsan kommer att bli

begränsade om ingen ny folk- och bostadsräkning görs inom en snar framtid och

inga alternativa lösningar framkommer för att samla tillförlitlig information

om socioekonomisk bakgrund för befolkningen.

I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle anför regeringen att behovet av

forskningsbaserad kunskap är stort inom hela det socialpolitiska området mot

bakgrund av de stora förändringar som sker i samhället. Folkhälsa utgör därvid

ett centralt forskningsområde, anförs det. Den svenska folkhälsoforskningen

håller enligt regeringen mycket hög klass. Tillgången till epidemiologiska och

longitudinella register av mycket hög kvalitet ger unika förutsättningar till

bredd och kontinuitet.

Enligt regeringen är det angeläget att fördjupa analyserna om vilka faktorer

som bestämmer ohälsans sociala fördelning samt om åtgärder för att överbrygga

hälsoklyftor i samhället. I propositionen anförs att det är viktigt att få en

klar bild av hur barns hälsa utvecklats, inom vilka områden det finns en

positiv utveckling respektive var problemen finns, vilka orsakerna är till

skillnader i hälsotillståndet mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund

m.m. Det är enligt regeringen viktigt med en kontinuerlig och bred forskning om

barns villkor, särskilt om utsatta barns villkor. Regeringen framhåller att det

är angeläget att ett genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskningen.

Det är vidare viktigt att följa vilka effekterna av den ökade arbetslösheten är

och att analysera mekanismerna bakom sambanden mellan arbetslöshet och

försämrad hälsa.

Regeringen påpekar att det svenska forskningssystemet med många finansiärer

medför ett stort behov av samarbete över råds- och sektorsgränser. Förstärkt

samverkan mellan myndigheterna behövs bl.a. när det gäller forskning om

ojämlikhet i hälsa, varför en särskild samverkansgrupp bör inrättas.

I betänkande 1996/97:SoU6 Forskning inom Socialdepartementets verksamhetsområde

behandlades propositionen 1996/97:5 samt motioner om bl.a. folkhälsoforskning.

Utskottet avstyrkte bl.a. yrkanden om forskning kring ojämlikhet i hälsa med

motiveringen att de var tillgodosedda. Motionsyrkanden om forskning kring barns

hälsa avstyrktes med hänvisning till att regeringen redan uppmärksammats på

behovet av forskning på området.

Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1997 avseende Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) skall rådet under 1997 i samråd med berörda forskningsråd

och övriga organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om

ojämlikhet i hälsa. Av budgetpropositionen framgår att detta arbete skall

fortsätta under 1998.

Med anledning av vad Barnpsykiatrikommittén föreslog i betänkandet Röster om

barns och ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8) har regeringen givit

Socialstyrelsens epidemiologiska centrum i uppdrag att studera

förutsättningarna för ett system för mätning av barns psykiska hälsa.

Riksdagen beslutade år 1995 att det skall genomföras registerbaserade folk- och

bostadsräkningar. De uppgifter som tidigare samlats in genom traditionella

folk- och bostadsräkningar med utskick av blanketter till alla hushåll och

fastighetsägare vart femte år i fortsättningen kan tas in genom befintliga

register när statsmakterna så beslutar (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6,

rskr. 1995/96:117). Förutsättningen för att kunna genomföra registerbaserade

folk- och bostadsräkningar är att det byggs upp ett lägenhetsregister. Ett

yrkesregister planeras också. Med registerbaserade folk- och bostadsräkningar

kan statistiken framställas betydligt oftare än vad som gjorts hittills.

Riksdagsbeslutet innefattade en provverksamhet i två kommuner. Resultatet

från verksamheten är positivt. Under förutsättning att tidsplanen håller är det

möjligt för Statistiska centralbyrån att genomföra en första registerbaserad

folk- och bostadsräkning under år 2001.

I årets budgetproposition anges att Folkhälsoinstitutets arbete med att minska

skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper har förstärkts. Bl.a. har olika

samarbetssamtal tecknats mellan FHI och svenska forskningsinstitutioner för att

öka kunskapen om ohälsans sociala samband samt översätta resultaten till

förslag på konkreta strategier/insatser för att förbättra hälsans villkor bland

utsatta grupper.

I propositionen anges vidare att forskningen vid Statens institut för

psykosocial miljömedicin (IPM) bl.a. inriktats på sambandet mellan arbetstider,

säkerhet och hälsa. Forskningen har även fokuserats på de sociala relationerna

under arbete och fritid. Studier har visat att brister i de sociala nätverken

kan medföra ökad risk för ohälsa och för tidig död. Vidare bedrivs forskning

vad gäller sambandet mellan arbetslöshet och självmordsbenägenhet.

I betänkandet En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet

konstaterar HSU 2000 att den vetenskapliga utvecklingen inom både

folkhälsovetenskap och biomedicin är snabb och att kunskap som vilar på båda

dessa ansatser stärker folkhälsoarbetet. Enligt kommittén bör därför staten

stödja framväxten av tvärvetenskapliga utbildningar och forskningsmiljöer där

olika vetenskapliga discipliner kan mötas och utveckla det

folkhälsovetenskapliga området.

Miljöhälsoutredningen föreslår som en riktlinje för det nationella

miljöhälsoarbetet att forskning och utveckling om miljörelaterade hälsorisker

bör förstärkas.

Utskottets bedömning

I forskningspropositionen 1996/97:5 anförs att folkhälsoforskningen i Sverige

är av mycket hög kvalitet och att det är ett centralt forskningsområde mot

bakgrund av de stora omvälvningarna i samhället. Regeringen framhåller vikten

av forskning om bl.a. skillnaderna i hälsa, barns hälsa och arbetslöshetens

effekter på hälsan. I propositionen betonas vidare att ett genusperspektiv i

större omfattning bör införas i forskningen. Regeringen har genom bl.a.

Folkhälsorapporten 1997 och Miljöhälsoutredningens betänkande uppmärksammats på

behovet av forskning på flera av de områden som nämns i motionerna. Ett

nationellt forskningsprogram rörande ojämlikhet i hälsa är under utarbetande.

Studier av hur sociala relationer inverkar på hälsan pågår också redan. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So241 (c)

yrkandena 3 och 5, So345 (fp) yrkande 15, So308 (mp) yrkande 18 samt So326 (m)

yrkande 3 behövs enligt utskottets uppfattning inte. Motionerna avstyrks

därför.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion So241 (c) yrkande 9 om vikten av

statistik och annat underlagsmaterial i folkhälsoarbetet. Folk- och

bostadsräkningar kommer att göras även i fortsättningen, dock i den nya

registerbaserade formen. Med ett sådant system uppnås bl.a. den fördelen att

statistik på hushållsnivå kan framställas i princip kontinuerligt. Utskottet

avstyrker motionen.

Olika folkhälsoproblem

Motionerna

I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om allergi (yrkande 4). Enligt motionärerna drabbas

minst en tredjedel av alla barn, ungdomar och vuxna av allergiska sjukdomar i

någon form. Allergier och annan överkänslighet kostar samhället minst 5,6

miljarder kronor om året. Motionärerna anser därför att det krävs rejäla

insatser inom forskning, utbildning och information för att vända trenden och

stoppa ökningen av allergier. Det förutsätter strategier som genomsyrar olika

områden samt konkreta handlingsplaner, anförs det. Statistik från

Folkhälsoinstitutet tyder på att nästan 40 % av eleverna i skolan är

allergiker. Motionärerna kräver att en ?skolans allergiutredning? skall

tillsättas, vilken skall utreda vad som gjorts och vad som kan göras för att

förebygga allergier bland skoleleverna.

I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om tvärsektoriellt arbete mot

allergier (yrkande 4). Folkhälsoinstiutet driver ett särskilt allergiprogram,

där bl.a. också Apoteksbolaget medverkat i aktiviteten astma-allergiåret.

Motionärerna anser det viktigt att denna satsning fortsätter. Arbetet måste

bedrivas tvärsektoriellt eftersom allergiproblemen inte kan lösas enbart inom

hälso- och sjukvårdssektorn.

I motion So270 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av osteoporos i enlighet med vad

som anförts i motionen. Motionärerna anför att osteoporos är ett växande

folkhälsoproblem. Varje år drabbas 70 000 svenskar av frakturer på grund av

skelettskörhet. Sjukdomen innebär oftast ett livslångt lidande. Enligt

motionärerna uppskattas enbart höftfrakturerna kosta samhället mer än 2,5

miljarder kronor årligen. Motionärerna anser att insatser mot osteoporos måste

prioriteras. Forskningen behöver intensifieras och kunskaperna hos allmänheten,

medier, sjukvårdspolitiker och hälso- och sjukvårdspersonalen måste förbättras.

Möjligheterna att förebygga sjukdomen måste tas till vara. Motionärerna anser

att det behövs en kartläggning av den nuvarande situationen i landet när det

gäller osteoporos. Kartläggningen bör bl.a. belysa pågående forskning, hur

sjukdomen uppmärksammas och behandlas samt den utbildning som ges på området.

Kartläggningen bör även innehålla en ekonomisk analys av de totala

samhällskostnaderna samt utmynna i förslag och rekommendationer om hur

sjukdomen skall kunna förebyggas, diagnostiseras och behandlas, anförs det.

I motion So204 av Margareta E Nordenvall (m) framförs ett likalydande yrkande.

I motion So289 av Lena Sandlin och Carina Moberg (s) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv om osteoporos

till Folkhälsoutredningen. Enligt motionärerna är det av mycket stor vikt att

osteoporos beaktas i folkhälsoarbetet. Riksdagen bör ge regeringen till känna

att det föreligger ett behov av att sjukdomen beaktas av Folkhälsoutredningen

och att det därför krävs tilläggsdirektiv till utredningen.

I motion So245 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhälsoprogram vid

sjukdomar i rörelseorganen. Motionärerna påpekar att sjukdomar i rörelsorganen

är ett stort problem både för de drabbade och för samhällsekonomin i stort.

Samhällskostnaden för reumatiska sjukdomar är ca 50 miljarder kronor i 1994 års

penningvärde. Mot denna bakgrund är det enligt motionärerna mycket angeläget

att det i Sverige snarast möjligt utarbetas ett folkhälsoprogram för sjukdomar

i rörelseorganen. Det danska Sundhetsministeriets handlingsprogram

?Handlingsplan for forebyggelse af muskel- og skeletsygdomme? kan tjäna som

föredöme, anförs det.

I motion So260 av Margareta Andersson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om en utredning för att minska samhällets kostnader och

enskildas lidande till följd av fetmarelaterade sjukdomar. Motionärerna påpekar

att ca 250 000 personer i Sverige lider av fetma och att 30 % av befolkningen

lider av övervikt. Kraftig övervikt är inte bara ett hälsoproblem utan kan

också leda till diskriminerande behandling. Enligt motionärerna förorsakas

samhället betydande kostnader på grund av fetmarelaterade sjukdomar, dels för

vård, dels för sjukfrånvaro. Det är enligt motionärerna angeläget att människor

som drabbas av problem med fetma bemöts med respekt och att samhället lägger

ned ökade insatser på att förebygga problemen i stället för att vårda i

efterhand. En god början vore att utreda hur folkhälsoarbetet kan motverka

fetma och hur vårdande insatser kan förstärkas.

I motion So316 av Lennart Brunander (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på vård av

överviktiga. Även denna motionär tar upp de följdsjukdomar som övervikt leder

till, de stora samhällskostnaderna härför och det enskilda lidandet. Motionären

anser att mer intresse behöver riktas mot de överviktigas problem. Primärvården

måste informera och skapa kontakt för en förebyggande vård och behandling,

vilket arbete måste börja redan i skolan. Landstingen måste, eventuellt genom

omprioriteringar, tillföra primärvården de resurser som krävs för att de som är

överviktiga och finns i riskzonen skall kunna nås. Enligt motionären bör

Socialstyrelsen ges i uppdrag att utforma råd och riktlinjer för hur

verksamheten skall utvecklas.

I motion So345 (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

övervikt och fetma (yrkande 8). Motionärerna påpekar att kostvanor grundläggs i

tidig ålder. Det är därför viktigt att man förutom information till barn,

ungdomar och föräldrar om lämplig kost också bättre utnyttjar skolmåltiderna

som ett pedagogiskt verktyg och inte ser dem som ett besparingsobjekt.

Motionärerna konstaterar att matvanorna i hög grad styrs av pris,

marknadsföring, tillgänglighet osv. och anser därför att en tydlig

folkhälsoprofil bör införas i jordbruks- och livsmedelspolitiken. De

regleringar och subventioner som i hög grad styr den inhemska

jordbruksproduktionen inriktas primärt mot att finansiellt stödja producenterna

och inte folkhälsoarbetet. Det måste enligt motionärerna bli en ändring på

detta.

I motion So345 (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

tuberkulos (yrkande 7). Enligt motionärerna har Sverige varit i stort sett

förskonat från tuberkulos under åtskilliga år. År 1995 nyregisterades

emellertid sjukdomen hos 564 personer. Tuberkulossituationen bland flyktingar

och invandrare som kommit till Sverige motsvarar den som var här i landet för

30 år sedan. I Östeuropa och Spanien ökar sjukdomen. Enligt motionärerna är det

viktigt att utlandsresenärer uppmärksammas på problemet och att Sverige aktivt

deltar i den internationella kampen mot tuberkulos.

I motion So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om stöd till föräldrar, närstående

och barn (yrkande 1). Enligt motionärerna har barnens psykiska hälsa försämrats

dramatiskt. En trygg självkänsla är enligt motionärerna en bas för psykisk

hälsa och en faktor som kan förebygga självmord. Viktiga förutsättningar för

utvecklingen av självkänsla är stabila vuxenkontakter under uppväxtåren. Både

små och äldre barn behöver en daglig och trygg kontakt. Under tonåren är den

psykiska omvårdnaden mycket viktig. Föräldrar, närstående och barn kan ibland

behöva utomståendes hjälp för att klara av problemen. Motionärerna anser det

vara angeläget att alla kommuner kan tillhandahålla sådan professionell hjälp.

I motionen yrkas vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att elevvården, skolhälsovården och

studenthälsovården måste utvecklas (yrkande 6). Enligt motionärerna har de

ekonomiska nedskärningarna på vissa håll inneburit att skolsköterskan och

skolpsykologen fått allt mindre tid med varje elev eller, i värsta fall, att

tjänsterna helt dragits in. Skolsköterskan kan fånga upp signaler och hjälpa

eleven vidare till skolpsykologen, som har en betydelsefull uppgift när det

gäller att hjälpa barn och unga i svåra situationer. Motionärerna anser det

viktigt att barn och unga som befinner sig i kris uppmärksammas och får adekvat

hjälp. I detta sammanhang får inte betydelsen hos bl.a. skolsköterskor och

skolpsykologer förringas. Motionärerna begär även ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om det nationella programmet för självmordsprevention (yrkande

8). Eftersom programmet är det första i sitt slag är det enligt motionärerna av

stor betydelse att det får en nationell spridning på alla berörda nivåer i

samhället. Målsättningen bör därför vara att det skall antas av riksdagen och

därmed få formell status som ett nationellt program, anförs det.

I motion So207 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om utveckling av metoder för förebyggande av självmord hos

unga. Det självmordsförebyggande arbetet måste enligt motionären rikta sig dels

till föräldrarna, dels till skolpersonalen. I USA har utvecklats särskilda

skolprogram som består av rutiner för omhändertagande av elever i riskzonen,

handlingsplan vid inträffade självmord/självmordsförsök, utbildning av

skolpersonal och föräldrar, lektioner för elever samt samarbete med

hjälpinsatser. Motionären anser att arbetssättet bör prövas även i Sverige men

att det inte bör specifikt inriktas på självmordsproblematik utan vara av mer

generell, stödjande karaktär.

Liknande synpunkter har framförts i motion So345 (fp) (yrkande 3).

I motion So302 (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

insatser för att förebygga självmord (yrkande 3). Motionärerna påpekar att de

personer som gjort ett första självmordsförsök anses löpa tio gånger så hög

risk som andra att senare avlida på grund av självmord. Motionärerna anser det

därför oerhört angeläget att det finns resurser och möjligheter att följa upp

de patienter som nyligen gjort ett självmordsförsök och de som går med

allvarliga självmordstankar eller av andra skäl bedöms vara i riskzonen. Det är

viktigt att behovet av vårdpersonal lyfts fram och att en ordentlig uppföljning

och kontakt sker för att undvika återfall, anförs det. Motionärerna vill även

framhålla vikten av att det nationella programmet för självmordsprevention

sprids på alla berörda nivåer i samhället. För att programmet skall få en

formell status som nationellt program anses även i denna motion att det skall

antas av riksdagen.

I motion So219 av Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om en nationell handlingsplan för

att förebygga självmord bland barn och ungdomar. Motionärerna påpekar att

Sverige länge haft en oförändrad och hög frekvens av självmord bland ungdomar.

Det måste enligt motionärerna ses som oerhört angeläget att ge

Folkhälsoinstitutet i uppdrag att sammanställa en nationell handlingsplan för

att förebygga självmord bland i synnerhet barn och unga.

I motion So345 (fp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

behovet av att minska arbetslösheten för att förbättra hälsan (yrkande 11).

Enligt motionärerna innebär arbetslösheten hälsorisker. Övergången från

arbetlöshetsbidrag till socialhjälp och risken för en mycket sämre ekonomi

oroar många arbetslösa. Känslan av att inte vara behövd samt passiviseringen

och isoleringen ökar vidare risken för psykiska besvär, hjärt- och

kärlsjukdomar och missbruk, anförs det.

I motion So258 av Per Erik Granström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om förebyggande hälsoarbete för de arbetslösa. Trots

undersökningar som talar för att de arbetslösa har en sämre hälsosituation än

den övriga befolkningen saknar denna grupp tillgång till förebyggande insatser,

exempelvis tobaksavvänjning och regelbundna hälsoundersökningar som kommer de

flesta inom den arbetande befolkningen till del i form av företagshälsovård.

Enligt motionärerna talar starka skäl för att genom förebyggande hälsoarbete

förbättra de arbetslösas situation. Ansvaret för denna verksamhet bör lämpligen

kunna läggas på arbetsförmedlingsnämnderna, menar motionärerna.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om att generell arbetstidsförkortning är en

folkhälsofråga (yrkande 2). Ett enkelt sätt att höja människors uppfattning om

sin livskvalitet är enligt motionärerna att låta alla som önskar förkorta sin

arbetstid. Det ger piggare arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga,

engagerade medborgare och fler arbetstillfällen, anförs det. Motionärerna menar

att en generell arbetstidsförkortning i högsta grad är en folkhälsofråga. Det

är inte konstruktivt att vissa arbetar mer än vad de orkar samtidigt som andra

inte får hjälpa till. Över 100 000 arbetstillfällen har försvunnit inom vård

och omsorg under den senaste tioårsperioden, vilket bl.a. inneburit att

omvårdnaden inte längre kan säkras.

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om skadeförebyggande program bland barn och ungdom (yrkande

12). Hälso- och sjukvården måste enligt motionärerna aktivt bidra till att, i

samarbete med kommuner och frivilliga organisationer, minska

olycksfallsskadorna. Det gäller särskilt för de barn som i dag löper störst

risk att skadas och dödas i olika typer av olyckor, dvs. de som kommer från

socialt mindre privilegierade familjer och bostadsområden. Generella

miljöinriktade insatser som obligatorisk cykelhjälm, simundervisning för alla

barn, systematiskt skadeförebyggande insatser i skolan och på

fritidsanläggningar är enligt motionärerna därvid av stor betydelse. Enligt

motionärerna är det angeläget att systematiska skadeförebyggande program för

barn och ungdom finns i alla landsting före år 2000.

I motion So345 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen i övrigt anförts om skador (yrkande 2). Skador är enligt

motionärerna den vanligaste dödsorsaken bland barn, ungdom och yngre vuxna.

Varje år inträffar ca 1,4 miljoner personskador i Sverige, varav ca 2 400 med

dödlig utgång. Barnsäkerhetsarbetet måste enligt motionärerna drivas

tvärsektoriellt och involvera föräldrar, personal inom barnomsorg,

fritidsverksamhet och skola, trafikansvariga m.fl. Motionärerna anser att varje

kommun bör ha ett program för hur man skall förebygga att barn kommer till

skada och för hur man skall kunna följa skadeutvecklingen hos barn. Insatserna

för att åstadkomma en hög frivillig användning av cykelhjälm bör intensifieras

och utvecklas så att alla cyklister nås. Förbättrad körkortsutbildning och

speciella ungdomskörkort samt en generell skärpning med helnykterhet i trafiken

skulle enligt motionärerna ha stor effekt på trafik-olyckorna bland ungdomar.

Genom en mer heltäckande rapportering av alla trafikolyckor skulle man få ett

bättre underlag för trafiksäkerhetsarbetet, anförs det vidare.

I motion So259 av Kia Andreasson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lag om ljudvolymsbegränsning på diskotek och konserter

enligt Socialstyrelsens rekommendationer (yrkande 1). Socialstyrelsen ger

rekommendationer för maximala ljudnivåer vid konserter och diskotek. Enligt

motionärerna följs sällan rekommendationerna, ingen ställs till ansvar och få

tar frågan på allvar. Den moderna ljudtekniken gör att ljudtoppar på 130-140

dBA kan förekomma vid konserter. Ljudnivån är många gånger så hög att risk

föreligger både för tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar och/eller

tinnitus. Smärtgränsen för örat är 125 dBA. Ljudnivån vid musik-evenemang bör

enligt motionärerna ligga på maximalt 90-100 dBA. Det är enligt motionärerna

oerhört viktigt att ungdomar skyddas för det livslånga lidandet som en

hörselskada innebär och att en lag om volymbegränsning införs. I samma motion

yrkas ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att bedriva

konsumentupplysning om ljud och hörselskador (yrkande 3). Enligt motionärerna

måste Socialstyrelsen bedriva sådan konsumentupplysning.

Bakgrund och tidigare behandling

I Folkhälsorapport 1997 redovisas under rubriken Folksjukdomar bl.a. allergi,

rörelseorganens sjukdomar (lumbago, ischias, seninflammation, muskelvärk,

reumatiska sjukdomar, artros) och tuberkulos.

Allergiska besvär visar en stadig ökning i alla åldrar under de senaste

decennierna. Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) 1988/89 visade att

drygt en tredjedel av befolkningen i åldern 16-84 år hade någon form av allergi

eller annan överkänslighet. Enligt en studie synes allergiförekomsten ha ökat

kraftigt både hos förskolebarn och skolbarn och fördubblats under en

tioårsperiod. Någon form av allergi rapporteras nu föreligga hos mellan 20 och

40 % av barnen. Även om någon del av ökningen kan bero på större medvetenhet om

symtom så är det, enligt rapporten, mycket som talar för att ökningen i stort

är reell.

Det finns enligt rapporten fortfarande stora brister i vår kunskap om vad som

orsakar sjukdomar i rörelseorganen. Sjukdomarna orsakar betydande lidande och

handikapp och är den sjukdomsgrupp som kräver flest sjukskrivningsdagar, flest

långa sjukskrivningar och flest förtidspensioner. I åldern 16-84 år lider ca

15 % av männen och ca 20 % av kvinnorna av någon sjukdom i rörelseorganen.

Vad gäller tuberkulos anges att sjukdomen kräver mellan 3 och 4 miljoner liv

i världen varje år. Under det senaste decenniet har i genomsnitt 550 nya fall

av aktiv tuberkulos per år registrerats i Sverige. År 1995 nyregistrerades

emellertid sjukdomen hos 564 personer, varav 56 % var födda utomlands. På många

håll, bl.a. i Östeuropa, ökar andelen patienter med tuberkelbakterier som är

resistenta mot flera läkemedel och som kan vara farliga smittkällor. Enligt

rapporten ger situationen i Sverige för närvarande knappast anledning till oro,

trots det tillskott av tuberkulos som flyktingströmmen medfört. På grund av

situationen i Östeuropa finns dock anledning att på nytt ta risken för

tuberkulos på allvar.

Enligt folkhälsorapporten är övervikt och fetma betydande riskfaktorer för

allmänt hälsotillstånd, sjuklighet och dödlighet. Kraftigt överviktiga har

betydligt oftare symtom som trötthet, värk och nedsatt rörelseförmåga än

normalviktiga. Övervikt och framför allt kraftig övervikt är ett tilltagande

folkhälsoproblem i västvärlden. Enligt ULF var 36,2 % av männen och 36,2 %

av kvinnorna i Sverige överviktiga år 1988/89. Andelen överviktiga ökar

stadigt. Oroväckande är enligt rapporten att vikten ökar mer än längden bland

skolbarnen.

I rapporten anges att dödligheten i självmord minskat sedan 1980 men att

självmordsförsöken ökat något sedan 1992. År 1995 registrerades 1 813 självmord

i Sverige. I åldersgruppen 15-24 år tog 17 män och 7 kvinnor per 100 000

personer livet av sig. Antalet allvarliga självmordsförsök uppskattas till

mellan 18 000 och drygt 29 000 för 1995.

Enligt vetenskapliga studier påverkar arbetslösheten hela ohälsopanoramat:

från hälsobeteende, symptom på och sociala effekter av sjukdom till kliniskt

diagnostiserbar ohälsa och död. En sammanställning av internationella studier

kring arbetslöshetens effekter på hälsan pekar på ett starkt samband mellan

arbetslöshet och hälsoutfall. Studier från Danmark visar på negativa

hälsoeffekter av arbetslöshet för såväl de drabbade som deras barn. Norska

undersökningar visar att psykiska besvär ökar med arbetslöshetens längd. Enligt

folkhälsorapporten är dock effekterna på hälsan av dagens arbetslöshet inte

helt självklara. Eftersom Sverige har haft en ganska kort erfarenhet av hög

strukturell arbetslöshet har det heller inte funnits tillräckligt långa

uppföljningstider för forskningen att belysa konsekvenserna.

Av folkhälsorapporten framgår vidare att den psykiska arbetsmiljön påverkats

av ökande arbetslöshet och risker för permittering eller uppsägning. Detta har

ökat risken för psykiska eller psykosociala problem. Mycket tyder också på att

alltfler arbetande känner negativ stress, dvs. en fysiologisk påfrestning när

krav och förväntningar inte stämmer överens med vad han eller hon förmår och

kan. Känslan av att ha för mycket att göra och andra former av stress i arbetet

har samband med psykosociala besvär som sömnsvårigheter, olust inför att gå

till jobbet och svårigheter att koppla av arbetet på fritiden, anförs det.

År 1995 inträffade ca 1,4 miljoner personskador till följd av olyckor samt

drygt 2 400 dödsfall, varav de flesta i trafiken. Dödligheten i olycksfall

bland barn i Sverige är låg. Olyckor är ändå den vanligaste dödsorsaken bland

barn och ungdomar upp till 24 år. Totalt avled 66 barn under 14 år av skador

efter olyckshändelse under 1995. Vanligast är att barn omkommer i

trafikolyckor.

Ett av målen i WHO:s hälsopolitiska strategi Hälsa för alla år 2000 är att

antalet dödsfall, skador och handikapp till följd av olyckshändelser skall

reduceras med 25 % till år 2000. Det nationella skadeprogrammet vid FHI liksom

flera regionala och lokala hälsopolitiska program arbetar för att uppnå detta

mål.

Enligt rapporten Folkhälsoarbetets utveckling i Sverige kommer målet troligen

att uppfyllas. Den allmänna minskningen av olycksfall och skador under de

senaste åren är enligt rapporten resultatet av tvärsektoriellt organiserade

förebyggande och hälsofrämjande åtgärder på lokal, regional och nationell nivå.

År 1996 hade enligt rapporten 80 kommuner lokala program för skadeförebyggande

åtgärder och ca 30 kommuner planerade sådana program. Sex landsting har

utvecklat länsövergripande program. Sju kommuner har hittills utnämnts till ?En

säker och trygg kommun? och nya kommuner utses fortlöpande.

Senast i betänkande 1997/98:SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor behandlade

utskottet motioner om allergi. Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

inställning att den ökande förekomsten av allergier inger oro. Såväl det

förebyggande arbetet som vården och behandlingen av de allergisjuka bör ges

ökad uppmärksamhet liksom forskning och långsiktigt kompetensuppbyggande i

övrigt på området, anfördes det. Utskottet påpekade att verksamheter bedrivs i

bred skala för att på olika sätt försöka förebygga allergi och lindra dess

verkningar samt anförde att bl.a. primärvården här har en viktig uppgift.

Enligt utskottet behövdes inte något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionerna, varför dessa avstyrktes.

I proposition 1996/97:60 anger regeringen vissa principer och riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna redovisas som fyra

breda prioriteringsgrupper med kliniska exempel. Som skäl mot att i stället

upprätta prioriteringslistor som preciserar sjukdomstillstånd (diagnos/be-

handling) anförde regeringen att sådana lätt blir rigida eftersom diagnos och

terapi ständigt förändras, att sjukdomar kan yttra sig på olika sätt och att de

kan variera i svårighetsgrad hos en och samma patient vid olika tidpunkter.

I betänkande 1996/97:SoU14 ställde sig utskottet bakom de riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården som regeringen föreslagit i

proposition 1996/97:60. Utskottet behandlade vidare motioner om insatser mot

olika sjukdomar, bl.a. yrkanden om en kartläggning av osteoporos. Utskottet

anförde därvid följande:

I ett flertal motioner från den allmänna motionstiden berörs vikten av insatser

mot olika sjukdomar. Utskottet har under senare år i liknande fall regelmässigt

uttalat att utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att satsningar bör

göras på vissa sjukdomar eller att vården av dessa bör organiseras på visst

sätt. Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i första hand en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen skall vid behov tillhandahålla underlag

för bedömningarna. Utskottet har även på senare år hänvisat till

Prioriteringsutredningens arbete.

De riktlinjer som regeringen lägger fram i propositionen och som utskottet

nyss ställt sig bakom låter sig inte förena med någon ?lista? där vissa

sjukdomar generellt prioriteras före andra. Det som tas upp i motionerna får

enligt utskottets mening bedömas med ledning av de föreslagna principerna och

riktlinjerna. Därutöver erinrar utskottet om att en del utredningsarbete som

berör de sjukdomar som tas upp i motionsyrkandena redan redovisats eller pågår

t.ex. inom Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU-rapport 127 om

mätning av bentäthet) och Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom

hälso- och sjukvården (SOU 1996:133). Utskottet har också erfarit att

Läkemedelsverket i samarbete med Statens legemiddelkontroll i Norge nyligen har

utfärdat rekommendationer för behandling av osteo-poros. Vidare pågår en

utredning om kvinnors hälsa inom EU-kom-missionen. Hösten 1996 presenterades en

första delrapport i Dublin. I direktiven för Nationella folkhälsokommittén

(dir. 1995:158) berörs också vissa frågeställningar. Utskottet vill också

erinra om att det i överenskommelsen om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997 uttalas som ett gemensamt syfte för

parterna att fortsätta utvecklingsarbetet med att fastställa nationella

riktlinjer för ytterligare diagnoser eller sjukdomstillstånd, utöver diabetes,

där det finns konsensus om adekvata metoder för diagnostik och

behandlingsåtgärder. Utskottet utgår således ifrån att de olika sjukdomsgrupper

som nu behandlas, men även andra diagnoser och sjukdomstillstånd, kan komma att

övervägas i det nämnda utvecklingsarbetet.

Utskottet ansåg att motionerna var i huvudsak tillgodosedda och avstyrkte dem

därför. Riksdagen följde utskottet.

Folkhälsoinstitutet har avslutat en särskild utredning om behovet av forskning

om allergi. Det konstaterades att hitintills blygsamma belopp satsats på

allergiforskning, i synnerhet sådan som är av betydelse för prevention. Som led

i en långsiktig strategi engagerades en forskargrupp för inventering av

forskningsfronten och av behovet av forskning samt med uppdraget att föreslå en

plan för uppbyggnad av allergiforskningen i Sverige. Forskargruppen avlämnade

sin rapport i slutet av 1995.

FHI anger i sin fördjupade anslagsframställning 1997-1999 att den mest

utsatta gruppen inom Allergiprogrammet är barnen vars allergier fortsätter att

öka. I Allergiprogrammets långsiktiga strategi prioriteras därför barn och

primärprevention med inriktning på en minskning av barns allergier med 25 %

år 2010. Insatser för att öka kunskapen hos berörda yrkesgrupper liksom

tvärvetenskapligt arbetssätt kommer fortsatt att utvecklas i samarbete med

myndigheter, organisationer, utbildningsväsende och näringsliv, anförs det.

År 1994 avsatte regeringen 250 miljoner i en särskild stiftelse för allergi-

och vårdforskning, Vårdalstiftelsen. Stiftelsen har enligt stadgarna att främja

forskning och forskarutbildning inom vård- och allergiområdet. Stiftelsen

räknar med att kunna dela ut 30-40 miljoner kronor per år genom olika former av

forskningsstöd.

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) skall utveckla, värdera och

förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och

riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning,

dokumentation och information. Resultaten av forskningsverksamheten skall vara

praktiskt tillämpbara inom det sociala området, inom hälso- och

sjukvårdsområdet och inom arbetsmarknadsområdet. Verksamheten vid IPM är

uppdelad i olika enheter, bl.a. Centrum för suicidforskning och prevention som

arbetar med forskning och metodutveckling, epidemiologisk bevakning,

information och undervisning. I förra årets budgetproposition (1996/97:1)

angavs att kunskapsspridningen är helt central i institutets verksamhet och att

ett fortsatt utvecklingsarbete därför borde bedrivas dels för att bättre nå ut

med kunskapen, dels för att bättre kunna redovisa och utvärdera effekterna av

denna del av verksamheten. Budgetåret 1996/97 anslogs 500 000 kr särskilt för

att bl.a. öka kunskapsspridningen vid myndigheten.

Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet bildade 1994 i samarbete med Centrum

för suicidforskning och prevention ett Nationellt råd för självmordsprevention,

som tagit fram ett nationellt program för självmordsprevention.

Centrum för suicidforskning och prevention har för avsikt att varje år

anordna en nationell konferens för samtliga som arbetar med

självmordsprevention. Syftet med konferensen är att starta ett nationellt

nätverk för självmordsprevention.

I slutet av 1980-talet initierades ett nationellt skadeprogram. Programmet

bygger på ett tvärsektoriellt engagemang på lokal, läns- och central nivå och

en nära samverkan mellan statliga myndigheter, vetenskapliga institutioner,

frivilliga organisationer och insatser inom ramen för primär- och

landstingskommunal verksamhet. Folkhälsoinstitutet ansvarar för utveckling och

samordning av programmet. Det finns även regionala och lokala program för att

förebygga skador. Bl.a. har i flera län hälsopolitiska handlingsprogram

utarbetats inom skadeområdet i samverkan på regional och kommunal nivå.

FHI har i samarbete med bl.a. Vägverket, NTF, Konsumentverket och olika

forskningsinstitutioner bildat en nationell s.k. hjälminitiativgrupp.

Verksamhet i syfte att öka användningen av cykelhjälm pågår enligt FHI på bred

front även i övrigt, bl.a. ute i kommunerna.

År 1994 lade Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet fram ett

nationellt trafiksäkerhetsprogram för perioden 1995-2000. Trafiknykterhet utgör

ett av de tio reformområdena i programmet. Vägverkets arbete inom reformområdet

under 1996 omfattade insatser med inriktning mot ungdomar som en av två

huvudmålgrupper.

I hälsoskyddslagen (1982:1080) regleras de åtgärder som kan krävas av

fastighetsägare eller nyttjanderättshavare för att förebygga eller undanröja

sanitär olägenhet, dvs. en störning som kan vara skadlig för människors hälsa

och som inte är ringa eller helt tillfällig. Bedömningen av om åtgärder skall

vidtas mot sanitär olägenhet görs av den nämnd som skall fullgöra kommunens

uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Socialstyrelsens rekommendation för bedömning av sanitär olägenhet vid höga

ljudnivåer, exempelvis på diskotek och konserter, är 100 dBA för ekvivalent

ljudnivå (kontinuerligt buller) och 115 dBA för maximal ljudnivå (SOSFS

1996:7). I de allmänna råden anges att Socialstyrelsen har valt att behandla de

föreslagna nivåerna som rekommendationer och inte som riktvärden, för att på så

sätt möjliggöra för miljö- och hälsoskyddsnämnderna att planera åtgärder mot

höga ljudnivåer.

I den senaste budgetpropositionen (1997:98:1) anges att regeringens viktigaste

uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att den

öppna arbetslösheten skall halveras från 8 % 1994 till 4 % år 2000. På lång

sikt är målet full sysselsättning. En av principerna inom

arbetsmarknadspolitiken är att utsatta grupper som långtidsarbetslösa,

arbetshandikappade och ungdomar skall prioriteras.

I proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor föreslås bl.a.

att skolmåltiderna inom det obligatoriska skolväsendet skall vara kostnadsfria.

Regeringen uttalar att det är av stor vikt att skolhuvudmännen även i

fortsättningen tillhandahåller kostnadsfria skolmåltider. Det är inte möjligt

att i lag föreskriva vad en skolmåltid skall bestå av men för eleverna är det

viktigt att de får näringsriktiga måltider, anförs det. Enligt propositionen

utarbetar Statens livsmedelsverk för närvarande en vägledning för

skolmåltiderna.

I proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället föreslås

en ny inriktning av trafiksäkerhetsarbetet med utgångspunkt i den s.k.

nollvisionen. Det långsiktiga målet skall vara att ingen skall dödas eller

skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet.

Nollvisionen förutsätter att ansvaret för trafiksäkerheten delas mellan

trafikanterna och de s.k. systemutformarna, dvs. bl.a. väghållare och de som

ansvarar för yrkesmässiga vägtransporter. Enligt propositionen kommer en

utredning att tillsättas i syfte att bl.a. klargöra hur det allmännas och

näringslivets ansvar för trafiksäkerheten kan och bör preciseras. Regeringen

framhåller vidare att Vägverket, polisen och kommunerna i huvudsak bör verka

för bl.a. att berörda beslutsfattare inom privat och offentlig sektor

stimuleras till att ta ett ökat ansvar för trafiksäkerheten.

Regeringen betonar att nyblivna bilförare uppvisar betydligt högre

olycksrisker jämfört med erfarna förare och anser bl.a. att en hög och jämn

utbildningsnivå bör eftersträvas för nya trafiklärare. Förutsättningarna för

att introducera en körkortsutbildning i etapper där körkortsaspiranten ges

möjlighet att erhålla erfarenhet av bilkörning under förhållandevis säkra

former bör utredas, anförs det vidare.

Riksdagen har antagit förslagen i propositionen (rskr. 1997/98:11).

I Miljöhälsoutredningens betänkande SOU 1996:124 anges allergi som en av de

sjukdomar som kan vara miljörelaterade. Ökningen av allergiförekomsten i den

industrialiserade delen av västvärlden misstänks enligt betänkandet bl.a. bero

på brister i inomhusmiljön, främst fukt och försämrad ventilation. Som mål för

miljökvalitet anges i betänkandet att bristfällig ventilation och höga

radonhalter i bostäder, skolor och förskolor skall åtgärdas och att ingen

ofrivilligt skall utsättas för tobaksrök.

I betänkandet anges vidare att skador till följd av olyckshändelser är ett av

de största folkhälsoproblemen. Enligt utredningen visar erfarenheterna att

möjligheterna att förebygga skador är stora. Under de senaste tio åren har den

totala dödligheten i olycksfallsskador minskat med ca 10 %. Speciellt

framgångsrikt har arbetet varit med att minska dödsolycksfall bland barn.

Utredningen föreslår att hälso- och sjukvården bör registrera inträffade

skadefall inklusive olycksplats och händelseförlopp, att det nationella

skadeprogrammet bör få fortsatt stöd samt att kommunen bör bevaka

olycksfallsrisker i boende- och fritidsmiljö samt vid behov tillse att åtgärder

vidtas mot sådana risker.

Barnpsykiatriutredningen (S 1995:06) har i uppdrag att utreda vården och stödet

till barn och ungdomar med psykiska problem. Utredningen skall bl.a. definiera

gruppen barn och ungdomar med psykiska problem, redogöra för och analysera hur

olika samhällsinstanser arbetar med denna grupp samt föreslå åtgärder för att

förbättra samarbetet mellan främst hälso- och sjukvården och socialtjänsten. I

uppdraget ingår även att överväga och föreslå olika insatser för att förebygga

uppkomsten av psykiska problem och för att förebygga att psykiska problem, om

de väl uppstått, inte fördjupas och befästs.

Kommittén har avgivit delbetänkandet Röster om barns och ungdomars psykiska

hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet anges att den samlade bilden av förekomsten

av psykiska problem hos barn är svårtolkad samt att allvarliga oklarheter också

råder i fråga om utvecklingen över tid i Sverige. Kommittén föreslog mot

bakgrund härav att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag att utarbeta en modell

för systematisk bevakning och analys av barns och ungdomars psykiska hälsa.

I huvudbetänkandet, som skall avlämnas senast den 31 december 1997, avser

kommittén att behandla bl.a. socialtjänstens roll och ansvar, samarbetsfrågor

samt samhällets ansvar och möjligheter att förebygga psykiska problem hos barn

och ungdomar.

Regeringen har som tidigare nämnts med anledning av kommitténs förslag givit

Socialstyrelsens epidemiologiska centrum i uppdrag att studera

förutsättningarna för ett system för mätning av barns psykiska hälsa.

HSU 2000 anför i betänkandet En tydligare roll för hälso- och sjukvården i

folkhälsoarbetet att kommittén ser allvarligt på nedskärningar inom

skolhälsovården mot bakgrund av rapporterna om en ökning av antalet barn och

ungdomar med psykosociala och psykosomatiska problem. Resurserna inom den

förebyggande barn- och skolhälsovården bör därför värnas, särskilt i socialt

mindre gynnade områden, anförs det.

Även Barnkommittén har i sitt huvudbetänkande behandlat förebyggande arbete

riktat till barn och ungdomar. Kommittén framhåller vikten av att skolkuratorer

och skolpsykologer finns tillgängliga i det dagliga förebyggande psykosociala

arbetet i skolan.

Kommittén konstaterar att förekomsten av allergier hos barn och ungdomar ökat

dramatiskt. Det kan enligt kommittén inte accepteras att barn riskerar att bli

sjuka av att vistas i offentliga lokaler som skolor, daghem och fritidshem. Den

lagstiftning som reglerar obligatorisk ventilationskontroll måste efterlevas i

alla delar av landet, anförs det. Kommittén understryker vikten av att

regeringen prioriterar denna fråga.

Arbetstidskommittén har haft i uppdrag att bl.a. analysera de långsiktiga

konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar och att undersöka på

vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning,

däremot inte att föreslå en generell arbetstidsförkortning. I slutbetänkandet

Arbetstid, längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145) anges att det inte

kan uteslutas att en arbetstidsförkortning skulle kunna ge ett bidrag till att

minska arbetslösheten och även påverka jämställdheten mellan män och kvinnor.

Vad gäller sambandet mellan kortare arbetstid och hälsa har emellertid ytterst

få studier genomförts, och de forskningsresultat som finns är inte entydiga och

ofta av dålig kvalitet. Det är därför omöjligt att dra några slutsatser i detta

avseende, anförs det. Betänkandet har remissbehandlats.

Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet kommer en proposition baserad

på Arbetstidskommitténs betänkande och med förslag till bl.a. en ny

arbetstidslag att presenteras för riksdagen i mars 1998. För närvarande

föreligger inte några planer på att i propositionen föreslå en generell

arbetstidsförkortning, dvs. att den ordinarie arbetstiden skall vara lägre än

40 timmar i veckan.

Utskottets bedömning

Utskottet ser allvarligt på den ökande förekomsten av allergier och annan

överkänslighet. Utskottet vidhåller att såväl det förebyggande arbetet som

vården och behandlingen av de allergisjuka bör ges ökad uppmärksamhet, liksom

forskning och långsiktigt kompetensuppbyggande i övrigt. Sedan länge pågår på

bred front verksamheter med syfte att förebygga allergi och lindra dess

verkningar. Utskottet utgår vidare från att allergier kommer att tas upp såväl

av Kommittén för nationella hälsomål som i det kommande nationella

handlingsprogrammet för att minska den miljörelaterade ohälsan. Något initiativ

av riksdagen med anledning av motionerna So302 (kd) yrkande 4 och So345 (fp)

yrkande 4 behövs inte. Utskottet avstyrker motionerna.

När det gäller motionsyrkanden om satsningar på vissa sjukdomar vidhåller

utskottet att det i första hand är sjukvårdshuvudmännen som har att bedöma

dessa frågor. Utskottet vill åter framhålla att de riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården som riksdagen ställt sig bakom inte

låter sig förena med att generellt prioritera vissa sjukdomar före andra. Det

som tas upp i motionerna So270 (m, s, c, fp, v, mp, kd), So204 (m), So289 (s),

So245 (s), So260 (c), So316 (c) och So345 (fp) yrkandena 7 och 8 bör enligt

utskottets mening bedömas inom det enskilda landstinget med ledning av de

principer och riktlinjer för prioritering som fastställts. Socialstyrelsen

skall vid behov tillhandahålla underlag för bedömningarna. Utskottet vill

därutöver erinra om det utredningsarbete som redan redovisats eller pågår,

t.ex. inom SBU, Läkemedelsverket och Kommittén för nationella folkhälsomål samt

i enlighet med överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

m.m. för år 1997. Riksdagen bör enligt utskottet inte göra något

tillkännagivande med anledning av motionerna. Motionerna avstyrks.

Enligt utskottet är det självfallet mycket angeläget att på alla sätt förebygga

självmord. Barnpsykiatriutredningen kommer i sitt huvudbetänkande bl.a. att

föreslå olika insatser för att förebygga uppkomst och försämring av psykiska

problem hos barn och ungdomar. Såväl HSU 2000 som Barnkommittén har framhållit

att det förebyggande psykosociala arbetet genom kuratorer och psykologer i

skolan bör värnas. Centrum för suicidforskning och prevention arbetar på bred

front, bl.a. genom att anordna undervisning om självmordsprevention för

personal inom bl.a. hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan. Utskottet

förutsätter att arbetet med att förebygga självmord och psykisk ohälsa

fortsätter och att det nationella programmet för självmordsprevention sprids

till alla berörda. Enligt utskottets mening behövs inte något tillkännagivande

till regeringen. Motionerna So306 (kd, m, c, fp, v, mp) yrkandena 1, 6 och 8,

So207 (fp), So345 (fp) yrkande 3, So302 (kd) yrkande 3 och So219 (kd) avstyrks

därför.

Internationell forskning visar på ett samband mellan arbetslöshet och ohälsa.

Svenska studier pågår också på området och bör enligt regeringen prioriteras.

Regeringen har som sin viktigaste uppgift angivit att öka sysselsättningen och

minska arbetslösheten. Motion So345 (fp) yrkande 11 får enligt utskottet anses

tillgodosedd och avstyrks därför. Även motion So258 (s) avstyrks.

Enligt Arbetstidskommitténs slutbetänkande kan några säkra slutsatser rörande

sambandet mellan kortare arbetstid och förbättrad hälsa inte dras på grundval

av de studier som hittills genomförts på området. Riksdagen bör enligt

utskottet inte göra något tillkännagivande till regeringen med anledning av

motion So308 (mp) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.

Den totala dödligheten i olycksfallsskador har minskat med 10 % under det

senaste decenniet. Särskilt framgångsrikt har arbetet varit med att minska

dödsolycksfall bland barn. WHO:s mål att minska antalet dödsfall, skador och

handikapp till följd av olyckshändelser med 25 % till år 2000 kommer troligen

att uppfyllas. Skadeförebyggande verksamheter pågår på bred front i landet,

bl.a. genom det nationella tvärsektoriella skadeprogrammet. Det finns såväl

kommunala som regionala program för skadeförebyggande åtgärder. Omfattande

insatser pågår för att öka säkerheten i trafiken, bl.a. i det nationella

trafiksäkerhetsprogrammet. Trafiksäkerhetsarbetet skall fortsättningsvis ha sin

utgångspunkt i den s.k. nollvisionen. Miljöhälsoutredningen har presenterat

flera förslag till skadeförebyggande åtgärder. Utskottet förutsätter att skador

såsom folkhälsoproblem kommer att belysas både i det nationella

handlingsprogrammet för att minska den miljörelaterade ohälsan och av Kommittén

för nationella folkhälsomål. Utskottet utgår vidare från att det

skadeförebyggande arbetet kommer att fortsätta och utvecklas utan något

tillkännagivande till regeringen i frågan. Motionerna So801 (c) yrkande 12 och

So345 (fp) yrkande 2 får anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks därför.

En alltför hög ljudnivå på diskotek eller konserter kan utgöra risk för

hörselnedsättning eller tinnitus. Åtgärder mot sanitära olägenheter i form av

hög ljudnivå kan vidtas med stöd av hälsoskyddslagen. Utskottet anser det inte

nödvändigt att införa särskild lagstiftning om ljudvolymsbegränsning på

diskotek och konserter och avstyrker därför motion So259 (mp) yrkandena 1 och

3.

Utvärdering av smittskyddslagen m.m.

Motionerna

I motion So277 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs dels att riksdagen beslutar

att, i enlighet med vad i motionen anförts, bastuklubbslagen tills vidare inte

skall gälla (yrkande 1), dels att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos

regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att föreningsdrivna klubba

tillåts (yrkande 2). Motionärerna konstaterar att den pågående utvärderingen av

smittskyddslagen även kommer att behandla bastuklubbslagen. Med hänsyn till den

fortgående hivepidemins allvarliga karaktär anser motionärerna att en lagändrin

inte kan vänta. I avvaktan på Smittskyddskommitténs betänkande föreslår de

därför att bastuklubbslagen tills vidare inte skall gälla.

I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande till

regeringen med innebörden att Smittskyddskommittén borde undersöka vilka

människor som tvångsisolerats med stöd av smittskyddslagen (yrkande 14). Enligt

motionärens uppfattning har människor med utländsk kulturell bakgrund varit

överrepresenterade i sammanhanget.

Tidigare behandling

Utskottet har nyligen behandlat en motion liknande So277, nämligen i betänkande

1997/98:SoU2, vartill hänvisas. I betänkandet redovisas tillkomsten av den s.k.

bastuklubbslagen samt direktiven för Smittskyddskommittén (dir. 1996:68).

Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa regeringens kommande förslag

på området. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Enligt direktiven skall kommittén också utvärdera bestämmelserna om

tvångsåtgärder samt genomgående uppmärksamma och analysera frågor kring

rättssäkerheten för den enskilde.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin inställning att riksdagen inte bör föregripa regeringen

kommande förslag på området. Motionerna So277 (mp) yrkandena 1 och 2 samt So304

(mp) yrkande 14 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning och organisation

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So241 yrkandena 1, 2, 6-8 och 10,

1997/98:So285 yrkande 4, 1997/98:So308 yrkandena 15, 17 och 20 samt

1997/98:So345 yrkandena 10, 12 och 13,

res. 1 (c)

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

2. beträffande skatte- och avgiftshöjningar för hälsofarliga

verksamheter

att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 4,

res. 5 (mp)

3. beträffande förebyggande arbete

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So302 yrkandena 2 och 10, 1997/98:So319

yrkande 4, 1997/98:So326 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:So340 yrkande 1,

res. 6 (m, mp, kd)

4. beträffande skillnader i hälsa

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So285 yrkande 2 och 1997/98:So302

yrkande 1,

res. 7 (kd)

5. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So241 yrkandena 3 och 5, 1997/98:So308

yrkande 18, 1997/98:So326 yrkande 3 och 1997/98:So345 yrkande 15,

res. 8 (m)

res. 9 (fp, kd)

res. 10 (c)

res. 11 (mp)

6. beträffande statistiskt underlagsmaterial i folkhälsoarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:So241 yrkande 9,

res. 12 (c)

7. beträffande allergi

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So302 yrkande 4 och 1997/98:So345

yrkande 4,

res. 13 (fp, kd)

8. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So204, 1997/98:So245, 1997/98:So260,

1997/98:So270, 1997/98:So289, 1997/98:So316 och 1997/98:So345 yrkandena 7

och 8,

res. 14 (m, mp)

res. 15 (fp)

9. beträffande självmordsprevention

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So207, 1997/98:So219, 1997/98:So302

yrkande 3, 1997/98:So306 yrkandena 1, 6 och 8 samt 1997/98:So345 yrkande

3,

res. 16 (fp, mp, kd)

10. beträffande arbetslöshet och ohälsa

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So258 och 1997/98:So345 yrkande 11,

res. 17 (fp)

11. beträffande generell arbetstidsförkortning som en

folkhälsofråga

att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 2,

res. 18 (v, mp)

12. beträffande skador till följd av olycksfall

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So345 yrkande 2 och 1997/98:So801

yrkande 12,

res. 19 (c, fp, mp)

13. beträffande en lag om ljudvolymsbegränsning

att riksdagen avslår motion 1997/98:So259 yrkandena 1 och 3,

res. 20 (mp)

14. beträffande utvärdering av smittskyddslagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So277 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:So304 yrkande 14.

Stockholm den 4 december 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Barbro Westerholm (fp), Mariann

Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Annika Jonsell (m) och Kerstin

Warnerbring (c).

Reservationer

1. Folkhälsoarbetets inriktning och organisation (mom. 1)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Flertalet

av? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör folkhälsoarbetet genomsyra allt samhällsarbete. De

politiska besluten skall grundas på principen om en hållbar hälsoutveckling och

människor ges möjlighet att leva ett hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt behöver

inte innebära någon förbättrad social utveckling, speciellt inte om stora

grupper av befolkningen inte får del av de växande resurserna.

Nationalräkenskaperna bör därför enligt utskottets mening inkludera positiva

respektive negativa effekter på folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat BNP-mått.

Utskottet vill framhålla vikten av att folkhälsoarbetet utgår från den enskilde

individen och dennes vilja. Det måste finnas en rimlig avvägning mellan det som

anses folkhälsopolitiskt motiverat och människans önskan. En av de

grundläggande förutsättningarna för ett lyckat folkhälsoarbete är att människor

har makt över sin vardag och ser möjligheter till förändringar. En betydande

del av ojämlikheterna i hälsa grundar sig just på att människor har olika

möjligheter till inflytande över sina egna liv. Ett decentraliserat samhälle

har enligt utskottets mening bättre förutsättningar att ge människor inflytande

och en överblickbar närmiljö, vilket minskar risken för ohälsa. Mekanismer och

funktioner i det lokala samhället kan fungera som drivkrafter i

folkhälsoarbetet. Enligt utskottet måste folkhälsoarbetet få en sådan självklar

del i samhällsarbetet som miljöarbetet har i dag. Det handlar om att förändra

strukturer, om att ge människor makt över sina liv och om en målmedveten

strategi från samhällets sida. Alla människor, institutioner och organisationer

måste vara en del i detta arbete.

Folkhälsoarbetet bör enligt utskottets mening inriktas på följande sätt.

Skillnaden i hälsoutveckling hos olika grupper kan förklaras med att människor

har olika levnadsbetingelser. De sociala skillnaderna i befolkningen måste

därför minska. De stora regionala skillnaderna i hälsa mellan människor i olika

landsdelar och inom län och städer måste också minska. Även ojämlikheten i

hälsa mellan kvinnor och män måste enligt utskottet bli mindre. Det krävs ökade

insatser för att uppmärksamma och förbättra kvinnors ogynnsamma

hälsoutveckling. Folkhälsoarbetet skall också inriktas på att utveckla

mekanismer för social gemenskap och integrering av funktioner i lokalsamhället.

Ensamhet, osäkerhet och utanförskap skapar dåliga miljöer som har en negativ

påverkan på människors fysiska och psykiska hälsa. Ofta är det enkla mekanismer

eller träffpunkter som gör att människor känner ökad trivsel och därmed mår

bättre.

Ett lyckat folkhälsoarbete kräver enligt utskottets mening fler aktörer och

mer genomgripande sektorsöverskridande arbete. Alla beslutsnivåer måste vara

beredda att göra insatser för att klarlägga riskfaktorer och för att förbättra

miljön inom sitt ansvarsområde. Utskottet vill betona vikten av arbetet på

lokal nivå. Enskilda individer, föreningar, bostadsföretag, kommuner och

landsting har alla möjlighet att påverka och förbättra den lokala miljön.

Enligt utskottet behövs det emellertid också mer systematiska åtgärder från

statens sida för att folkhälsoarbetet skall få genomslag. Den nationella nivån

har ett ansvar att utveckla strategier för preventiva åtgärder för enskilda

sjukdomar och för att förändra grundläggande strukturer som påverkar

folkhälsan. Enligt utskottet bör det på nationell nivå utformas strategier

liknande dem som gjordes för Agenda 21-arbetet och som innefattar mål för

kommunalt genomförande och en tidsplan. Utskottet anser vidare att kommunerna

med jämna mellanrum bör ta fram folkhälsorapporter som belyser hälsosituationen

bland kommuninvånarna. Det skulle underlätta bedömningarna i politiska beslut

rörande folkhälsofrågor. Regeringen bör inleda samtal med kommunförbundet om

sådana insatser på kommunal nivå. Utskottet vill också betona vikten av att det

före viktiga beslut görs en omfattande analys av vad beslutet kan få för

betydelse för hälsoutvecklingen, motsvarande vad som redan i dag görs på

miljöområdet. Metoder för hälsokonsekvensanalyser bör utvecklas.

Enligt utskottet bör Kommittén för nationella folkhälsomål ges i uppdrag att

presentera en strategi kring hållbar utveckling i ett hälsoperspektiv samt

presentera hur sektorsgränser skall brytas och hur befintliga beslutssystem kan

förändras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning

av motion So241 (c) yrkandena 1-2, 6-8 och 10. Övriga motioner under avsnittet

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning och organisation

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So241 yrkandena 1-2, 6-8 och 10

och med avslag på motionerna 1997/98:So285 yrkande 4, 1997/98:So345

yrkandena 10, 12 och 13 samt 1997/98:So308 yrkandena 15, 17 och 20 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Folkhälsoarbetets inriktning och organisation (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

ser? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse:

Kommunernas folkhälsoarbete inriktas främst på allergi, droger och miljö samt

även mot att minska hälsoskillnaderna mellan olika grupper i befolkningen.

Utskottet ser mycket positivt på att kommunerna inrättar olika former av

hälsoråd och anser att denna utveckling bör fortsätta i nära samarbete med

landstingen. Kommunerna ansvarar för skolhälsovården som enligt utskottet

fyller en viktig uppgift. Utskottet anser att den neddragning på området som

skett på en del håll måste hejdas. Med hänsyn till elevernas ökade efterfrågan

på psykologiskt stöd bör förutom läkare och sköterska även psykolog och kurator

finnas tillgängliga inom skolhälsovården.

Skolans folkhälsoarbete måste bygga på engagemang hos skolpersonalen,

eleverna och föräldrarna. Det är enligt utskottet viktigt att arbetet utformas

utifrån den enskilda skolans lokala behov och intressen och i nära samverkan

med andra sektorer i samhället samt ideella organisationer. Enligt utskottet

måste hälsofostran, dvs. undervisning om sex- och samlevnad, kost, motion och

ANT, få ett större och tydligare utrymme på skolschemat. Sex- och

samlevnadsundervisningen kan utvecklas vidare och utskottet anser det angeläget

att den inte utsätts för några nedskärningar. Skolans arbetsmiljö, i både

fysisk och psykosocial mening, måste ägnas större uppmärksamhet. Enligt

utskottet bör skolorna löpande rapportera skador och psykosocial ohälsa bland

eleverna samt utarbeta hälsoprogram med målsättningen att skapa en bra

arbetsmiljö för barn och lärare.

Socialtjänsten och apoteken kan förstärka hälso- och sjukvårdens insatser i

folkhälsoarbetet genom att verksamheterna i stor utsträckning möter samma

människor. Socialtjänsten kan hindra att sociala problem leder till ohälsa.

Kunskapen inom socialtjänsten att se och förstå tidiga varningssignaler behöver

emellertid utvecklas. Utskottet anser att detta är ett viktigt område att ta

upp i utbildningen av socialtjänstens personal. Apoteken har genom sin stora

kontaktyta goda möjligheter att förmedla kunskap om hur man kan förebygga olika

hälsoproblem, vilket såväl landstingen som Folkhälsoinstitutet och

Socialstyrelsen har utnyttjat. Detta slags samarbete bör enligt utskottet ske i

än större utsträckning och utvecklas vidare.

Enligt utskottet gör de ideella organisationerna, t.ex.

nykterhetsorganisationer, yrkesföreningar mot tobak, föreningar för olika

patientgrupper, stu-dieförbund, Friskis och Svettis m.fl., ovärderliga insatser

i folkhälsoarbetet. Det organisationsstöd som utgår till dessa sammanslutningar

är mycket begränsat i relation till vad de utför. Utskottet anser därför att

det bör utredas hur organisationsstödet till ideella organisationer inom detta

område bäst bör utformas och dimensioneras för att nå högsta

kostnadseffektivitet.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So345 (fp) yrkandena 10

och 12-13 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning och organisation

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So345 yrkandena 10, 12 och 13 och

med avslag på motionerna 1997/98:So241 yrkandena 1-2, 6-8 och 10,

1997/98:So285 yrkande 4 och 1997/98:So308 yrkandena 15, 17 och 20 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Folkhälsoarbetets inriktning och organisation (mom. 1)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Flertalet

av? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det angeläget att följa hälsotillståndet inom olika

grupper av befolkningen och slå larm om de sjukdomar och skador som har samband

med yttre faktorer ökar. Arbetet i syfte att kartlägga riskmiljöer som

exempelvis hälsofarliga arbetsplatser och lokaler, luftföroreningar och

skadligt buller bör utvecklas, liksom målinriktade insatser i syfte att

förebygga stora folksjukdomar såsom cancer, allergier och diabetes. Utskottet

vill betona vikten av mödra- och barnhälsovårdens, skolhälsovårdens och

ungdomsmottagningarnas arbete. Hälsoupplysningen bör bedrivas aktivt och med

pedagogiska metoder så att den når även socialt utsatta grupper, t.ex. grupper

med språksvårigheter. Vidare bör enligt utskottets mening politiska åtgärder

vidtas för att garantera allas rätt till hälsa, arbete och försörjning. Det är

viktigt att undanröja arbetslösheten eftersom den är en grogrund för bl.a.

fysisk och psykisk ohälsa.

Det råder i dag oklarhet om det politiska ansvaret för folkhälsofrågor på

central nivå. Formellt är socialministern högsta ansvarig, men hennes an-

svarsområde är i dag så vittomfattande att folkhälsofrågorna knappast kan ges

prioritet. Enligt utskottet bör en folkhälsominister tillsättas. Det behövs

mottagare på de politiska nivåerna som har nödvändig tid och kompetens att ta

till vara den enorma kunskap om hälsan och dess bestämningsfaktorer som finns

inom hälso- och sjukvården. Folkhälsoministern bör förutom folkhälsofrågorna

ansvara för exempelvis handikappolitiken samt frågor om hjälpmedelsförsörjning,

rehabilitering och arbetsliv. En sådan anordning skulle bl.a. medföra en bättre

central samordning av folkhälsoarbetet och en bättre helhetssyn samt att

regeringen får större kunskaper om hur olika åtgärder påverkar folkhälsan.

Utskottet ser allvarligt på att det i dag sällan görs konsekvensbeskrivningar

inför politiska beslut. Mot bakgrund av de nedskärningar som genomförts och

vars konsekvenser det saknas forskning om, bör enligt utskottets mening en

samhällsanalys över levnadsförhållandena i Sverige göras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

med anledning av motion So285 (v) yrkande 4. Övriga motioner under avsnittet

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning och organisation

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So285 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:So241 yrkandena 1-2, 6-8 och 10, 1997/98:So308

yrkandena 15, 17 och 20 och 1997/98:So345 yrkandena 10, 12 och 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Folkhälsoarbetets inriktning och organisation (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Flertalet

av? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska utvecklingen, och därmed fördelningspolitiken, är enligt

utskottet av strategisk betydelse ur ett folkhälsoperspektiv. Det finns i dag

stor anledning att ur en folkhälsoekonomisk synvinkel diskutera och analysera

förändringar av skatte- och transfereringssystem samt effekten av olika

lönepolitiska strategier. Folkhälsoarbete på en övergripande nivå präglas av

trender. För att undvika att fokus plötsligt förflyttas från en arena till en

annan anser utskottet att alla eventuella nedskärningar av övergripande

folkhälsoanslag skall följas av konsekvensbeskrivningar.

Utskottet anser att det är angeläget att ett nära samarbete sker mellan

primärvården, Agenda 21-arbetet, de folkbildande organisationerna och övrigt

lokalt folkhälsoarbete. Ett sådant samarbete kan lokalt skapa utrymme för en

fruktbar dialog runt folkhälsofrågor i människors vardag. Enligt utskottets

mening bör regeringen utreda hur man i projektform från statens sida skall

kunna initiera, förankra och genomföra en sådan lokal försöksverksamhet.

Försiktighetsprincipen innebär att om något på goda grunder bedöms eller

misstänks vara hälsostörande skall det undvikas, även om någon fullständig

vetenskaplig bevisning om hälsofarligheten inte kan presteras. Denna princip

måste enligt utskottet beaktas även inom hälso- och sjukvården.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So308 (mp) yrkandena 15,

17 och 20 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkhälsoarbetets inriktning och organisation

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkandena 15, 17 och 20

samt med avslag på motionerna 1997/98:So241 yrkandena 1-2, 6-8 och 10,

1997/98:So285 yrkande 4 och 1997/98:So345 yrkandena 10, 12 och 13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Skatte- och avgiftshöjningar för hälsofarliga verksamheter (mom. 2)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

En betydande del av kostnaderna för hälso- och sjukvård kan hänföras till

trafikolyckor, miljöstörningar, alkoholmissbruk och tobaksanvändning. Enligt

utskottets mening bör skatter och avgifter inom dessa verksamheter och på dessa

varor användas för att betala de samhällsekonomiska kostnader som de direkt

eller indirekt orsakar. En höjning av skatten på dessa områden bör ske inom

ramen för en skatteväxling där skatten på främst arbete sänks. Genom detta

system tryggas delvis den framtida finansieringen av hälso- och sjukvården. Det

innebär också att hälso- och miljöfarliga verksamheter och varor blir dyrare

och därmed sannolikt mindre vanliga. På sikt medför systemet lägre

vårdkostnader och en betydande folkhälsovinst för medborgarna.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So308 (mp)

yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skatte- och avgiftshöjningar för hälsofarliga verksamheter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Förebyggande arbete (mom. 3)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),

Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?HSU 2000?

och slutar med ?och avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det viktigt att förebyggande insatser liksom

hälsoperspektivet uppmärksammas i diskussionerna om sjukvårdens framtida

inriktning. Det är bättre att försöka förebygga och undvika skador där så är

möjligt, än att enbart reparera de skador som redan uppkommit. Den enskilde

slipper därmed lidande och ohälsa och samhället sparar resurser. Många studier

visar att äldre oftast ges enbart omvårdnad, inte förebyggande eller

rehabiliterande insatser. Enligt utskottet är detta både inhumant och

resursslösande. En ökad fokusering på hälsa och rehabilitering behövs och den

enskilda människans handlingar och ansvar måste sättas i centrum. Hälsan har

även samband med grundläggande värderingar och kulturmönster. I dag ser inte

alla sambandet mellan den egna livsstilen och hur de mår. Utskottet anser det

mycket angeläget att människor uppmuntras att ta ansvar för sin hälsa.

Enligt utskottets mening är det viktigt att alla som arbetar inom sjukvården

får ökade kunskaper om förebyggande åtgärder. Då dagens läkarutbildning inte

ägnar många timmar åt prevention har även läkarna behov av ökade kunskaper om

preventionens och livsstilens betydelse för hälsan.

Utskottet anser det viktigt att det förebyggande arbetet sker långsiktigt och

målmedvetet samt att uppföljande kontroller görs av insatsernas kvalitet och

effekter på folkhälsan.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So302 (kd)

yrkandena 2 och 10, So319 (mp) yrkande 4, So326 (m) yrkandena 1 och 2 och So340

(mp) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förebyggande arbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So302 yrkandena 2 och 10,

1997/98:So319 yrkande 4, 1997/98:So326 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:So340

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Skillnader i hälsa (mom. 4)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med ?Enligt

årets? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona vikten av att signalerna om ojämlikhet i hälsa mellan

olika befolkningsgrupper beaktas i folkhälsoarbetet. Hälsopolitisk hänsyn måste

enligt utskottet tas i all samhällsplanering. Kunskap är därvid ett nyckelord.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So302 (kd)

yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Motion So285 (v) yrkande 2

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande skillnader i hälsa

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So302 yrkande 1 och med avslag på

motion 1997/98:So285 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Folkhälsoforskning (mom. 5)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Birgitta Wichne och Annika Jonsell (alla m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I

forskningspropositionen? och på s. 18 slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottet är kunskaperna otillräckliga om vilka förebyggande insatser

som är effektiva och vilka åtgärder i preventivt syfte som är möjliga att

utföra. I ekonomiskt trängda lägen nedprioriteras emellertid ofta forskning om

förebyggande insatser och den som vill satsa på forskning på området har svårt

att få anslag. Utskottet ser allvarligt på detta och anser att

Folkhälsoinstitutet och andra aktörer inom området bör studera vilka preventiva

insatser som har bäst effekt och är lättast att genomföra.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So326 (m)

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under

avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So326 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1997/98:So241 yrkandena 3 och 5, 1997/98:So308 yrkande 18 och

1997/98:So345 yrkande15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Folkhälsoforskning (mom. 5)

Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I

forskningspropositionen? och på s. 18 slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

I Sverige förs statistisk över dödligheten i olika sjukdomar och över vilka

sjukdomar som föranleder sjukhusvård. Uppgifterna om sjuklighet och

hälsoproblem i öppenvården är emellertid ofullständiga och måste enligt

utskottets mening förbättras. Utskottet ser allvarligt på att SCB:s

undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) begränsats på grund av

besparingskrav. Detta kommer att försvåra möjligheterna att analysera vissa

utsatta gruppers hälsoproblem och hur de kan avhjälpas. Enligt utskottet behövs

bättre kunskaper om barns fysiska och psykiska hälsa liksom om vilka

riskfaktorer som ligger bakom vissa stora folksjukdomar. Könsperspektivet när

det gäller ohälsa har inte heller blivit föremål för ingående forskning.

Kunskaperna om arbetslöshetens konsekvenser för hälsan är också ofullständiga.

Vidare behövs forskning kring vad som påverkar etableringen av barns och

ungdomars levnadsvanor. Utskottet anser även att studier behövs som belyser

såväl hälso- och sjukvårdens som samhällsinriktade åtgärders betydelse för

folkhälsan, uttryckt i såväl mänskliga som hälsoekonomiska termer. Enligt

utskottet är folkhälsoforskning ett prioriterat område, vilket bör beaktas av

forskningsråden och forskningsstiftelserna.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So345 (fp) yrkande 15 ges

regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So345 yrkande 15 och med avslag

på motionerna 1997/98:So241 yrkandena 3 och 5, 1997/98:So308 yrkande 18

och 1997/98:So326 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Folkhälsoforskning (mom. 5)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I

forskningspropositionen? och på s. 18 slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Arbetsmiljön i Sverige är internationellt sett bra. Ohälsa på grund av

förhållandena på arbetsplatsen är mindre förekommande här än i andra jämförbara

länder. En orsak till detta är den mycket medvetna satsningen som gjorts för

att förbättra arbetsmiljön. Enligt utskottet bör nu en motsvarande strategisk

satsning göras på livet utanför arbetsplatsen, med utgångspunkt i det sociala

livets stödpunkter: familjen, de sociala nätverken och närmiljön. Utskottet

anser att ett omfattande forskningsprogram bör initieras om den sociala

gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social

integration och om vilka mekanismer som påverkar människors livsvillkor och

levnadssätt. Forskningsprogrammet bör enligt utskottet utgå från

mikroperspektivet och ha till syfte att belysa familjens, de sociala nätverkens

och den yttre närmiljöns betydelse för människors hälsa. Programmet bör vara

tvärsektoriellt och omfattas av idéhistoriker, sociologer, medicinare,

antropologer m.fl.

Skillnaderna i hälsa grundar sig ofta på klasskillnader vilket fått till

följd att kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glömts bort. Analyser av och

forskning kring hälsoutvecklingen har ofta begränsats till specifika

kvinnosjukdomar och psykiska problem. Enligt utskottets mening måste

folkhälsoarbetet vidgas för att belysa kvinnors situation ur andra perspektiv.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So241 (c) yrkandena 3 och

5 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So241 yrkandena 3 och 5 och med

avslag på motionerna 1997/98:So308 yrkande 18, 1997/98:So326 yrkande 3 och

1997/98:So345 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Folkhälsoforskning (mom. 5)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I

forskningspropositionen? och på s. 18 slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Det finns otaliga exempel på att patienter med oklara diagnoser och s.k.

diffusa besvär behandlas kränkande och inte tas på allvar. Ofta omfattas dessa

personer inte av sjukförsäkringssystemet eftersom de inte får någon erkänd

diagnos. Utskottet vill påpeka att diffusa besvär kan bero på en genomgripande

påverkan på flera organ i kroppen, t.ex. en allmän förgiftning eller annan

störning av kroppens funktioner på den molekylära nivån. Enligt utskottet bör

den forskning som saknas för att s.k. diffusa symptom skall kunna förklaras

även för försäkringskassan prioriteras. Det kan handla om forskning kring

sambanden mellan miljö, kemikalier och hälsa.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So308 (mp) yrkande 18 ges

regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande folkhälsoforskning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 18 och med avslag

på motionerna 1997/98:So241 yrkandena 3 och 5, 1997/98:So326 yrkande 3 och

1997/98:So345 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Statistiskt underlagsmaterial i folkhälsoarbetet (mom. 6)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Folk- och

bostadsräkningar? och slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:

Det statistiska underlag som folk- och bostadsräkningarna utgjort har enligt

utskottet varit ett ovärderligt material för folkhälsoarbetet. Om inte

motsvarande uppgifter tas fram inom en snar framtid kommer det att få betydande

konsekvenser för forskningen om människors hälsa och dess bestämningsfaktorer.

Utskottet anser det mycket angeläget att det förberedelsearbete som pågår för

att kunna genomföra de nya registerbaserade folk- och bostadsräkningarna

påskyndas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So241 (c)

yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande statistiskt underlagsmaterial i folkhälsoarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So241 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Allergi (mom. 7)

Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Sedan länge?

och slutar med ?avstyrker motionerna? bort ha följande lydelse:

Allergiproblemen kan inte lösas enbart inom hälso- och sjukvården. Utskottet

anser det därför viktigt att arbetet bedrivs tvärsektoriellt. Det krävs

strategier som genomsyrar olika områden samt konkreta handlingsplaner. De stora

allergiproblemen i skolorna är enligt utskottets mening oacceptabla. Elever med

svåra allergibesvär drabbas såväl fysiskt som genom att inte kunna tillgodogöra

sig undervisningen. Enligt utskottet måste attityderna förändras och respekten

öka för dem som lider av allergi. De ideella föreningarna har här en viktig

uppgift som kunskapsspridare. Utskottet anser att en skolans allergiutredning

bör tillsättas för att studera vad som gjorts och vad som kan göras för att

förebygga allergier bland skoleleverna.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So302 (kd)

yrkande 4 och So345 (fp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande allergi

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So302 yrkande 4 och

1997/98:So345 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Vissa sjukdomar (mom. 8)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp)

och Annika Jonsell (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?När det? och

slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna So204, So270 och So289 om att

osteoporos är ett växande folkhälsoproblem som måste prioriteras. Sjukdomen

orsakar ett stort enskilt lidande och enorma samhällskostnader. Enligt

utskottet behöver forskningen intensifieras och kunskaperna om sjukdomen bland

vårdpersonal, allmänhet, media och sjukvårdspolitiker förbättras. Varje läkare

som behandlar vuxna patienter bör ha grundläggande kunskaper om

osteoporossjukdomens förekomst och riskfaktorer samt känna till möjligheterna

till profylax och behandling. Eventuell förekomst av osteoporos bör utredas hos

alla patienter med frakturer. Utskottet vill vidare framhålla betydelsen av att

ta till vara möjligheterna att förebygga osteoporos, med början redan hos barn

och ungdomar och senare genom menopausrådgivning och förebyggande av

fallolyckor.

Enligt utskottets mening bör en kartläggning genomföras av den nuvarande

situationen vad gäller osteoporos, bl.a. av pågående forskning, hur osteoporos

och risken för frakturer uppmärksammas och behandlas inom vården, förekomsten

av bentäthetsmätare samt patienternas situation. Det är också väsentligt att en

ekonomisk analys görs av de totala samhällskostnaderna som sjukdomen medför.

Kartläggningen bör enligt utskottet utmynna i förslag och rekommendationer om

hur osteoporos skall kunna förebyggas, diagnostiseras och behandlas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motionerna So204 (m)

och So270 (m, s, c, fp, v, mp, kd) och med anledning av motion So289 (s) som

sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So204 och 1997/98:So270, med

anledning av motion 1997/98:So289 och med avslag på motionerna

1997/98:So245, 1997/98:So260, 1997/98:So316 och 1997/98:So345 yrkandena 7

och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Vissa sjukdomar (mom. 8)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?När det? och

slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Sverige har i stort sett varit förskonat från tuberkulos under åtskilliga år

men nu har den gynnsamma trenden vänt. Nuvarande situation innebär dock inte

något omedelbart hot mot Sverige. Utskottet anser det viktigt att resenärer

till de länder som är särskilt drabbade av tuberkulos uppmärksammas på

problemet samt att Sverige aktivt deltar i den internationella kampen mot

sjukdomen.

Andelen överviktiga i Sverige ökar. Enligt utskottet är preventiva insatser

med syfte att påverka människors levnadsvanor angelägna på detta område.

Eftersom kostvanorna grundläggs i tidig ålder är det viktigt att barn, ungdomar

och föräldrar får information om lämplig kost samt att skolmåltiderna används

som ett pedagogiskt verktyg i det förebyggande arbetet. Teorier om sunda

matvanor får större genomslagskraft om de tillämpas praktiskt i

skolbespisningarna. Utskottet kan vidare konstatera att människors matvanor i

hög grad styrs av externa faktorer som pris, marknadsföring och tillgänglighet.

De regleringar och subventioner som styr den inhemska jordbruksproduktionen

inriktas primärt mot att finansiellt stödja producenterna och inte

folkhälsoarbetet. Utskottet anser att det måste bli en ändring på detta och att

en tydlig folkhälsoprofil bör införas i den svenska jordbruks- och

livsmedelspolitiken.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion So345 (fp) yrkandena 7 och

8 och med anledning av motionerna So260 (c) och So316 (c) ges regeringen till

känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vissa sjukdomar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So345 yrkandena 7-8, med anledning

av motionerna 1997/98:So260 och 1997/98:So316 samt med avslag på

motionerna 1997/98:So204, 1997/98:So245, 1997/98:So270 och 1997/98:So289

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Självmordsprevention (mom. 9)

Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?(kd) avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet är allvarligt oroat över de höga självmordssiffrorna i synnerhet

bland unga och anser det mycket angeläget att på alla sätt försöka hindra att

självmord och självmordsförsök begås. Det är viktigt att alla kommuner kan

tillhandahålla professionell hjälp till dem som mår psykiskt dåligt samt råd

och stöd till deras familjer. Skolan har en viktig roll i det

självmordsförebyggande arbetet och över huvud taget när det gäller barn och

ungdomar med psykiska problem. Det är mycket viktigt att barn och unga som

befinner sig i kris uppmärksammas och får adekvat hjälp. I detta sammanhang har

skolsköterskan och skolpsykologen stor betydelse. Skolsköterskan kan fånga upp

de första signalerna och om så behövs hjälpa eleven vidare till skolpsykologen.

Denne kan i sin tur ge stöd och hjälp i svåra situationer och eventuellt

remittera vidare till t.ex. barnpsykolog. Enligt utskottet bör en

försöksverksamhet inledas med särskilda program i skolorna för mentalt

förebyggande hälsovård innehållande bl.a. rutiner för omhändertagande av elever

i riskzon, handlingsplan vid inträffade självmord eller självmordsförsök samt

utbildning av skolpersonal, föräldrar och elever. Det är viktigt att metoden

utvärderas innan den kan införas generellt.

De personer som gjort ett första självmordsförsök anses löpa tio gånger så

stor risk som andra att senare avlida på grund av självmord. Enligt utskottet

är det därför mycket angeläget att det finns resurser och möjligheter att följa

upp de patienter som nyligen gjort ett självmordsförsök och de som har

allvarliga självmordstankar eller av andra skäl bedöms vara i riskzonen.

Vårdpersonalen har här en mycket viktig uppgift.

Enligt utskottet är det av stor vikt att det nationella programmet för

självmordsprevention sprids på alla berörda nivåer i samhället. Utskottet anser

att det därför bör antas av riksdagen och därmed få formell status som ett

nationellt program.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande självmordsprevention

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So207, 1997/98:So219,

1997/98:So302 yrkande 3, 1997/98:So306 yrkandena 1, 6 och 8 samt

1997/98:So345 yrkande 3 dels antar det av Nationella rådet för

självmordsprevention utarbetade nationella programmet för

självmordsprevention dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Arbetslöshet och ohälsa (mom. 10)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med

?Internationell forskning? och slutar med ?(s) avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Arbetslöshet har negativa effekter på hälsan. Många arbetslösa oroar sig för

sin ekonomi och för att behöva be om socialhjälp. Känslan av att inte längre

vara behövd liksom den passivisering och isolering som kan bli följden av att

inte ha något arbete att gå till ökar vidare risken för psykiska besvär, hjärt-

och kärlsjukdomar och missbruk. Inte minst mot denna bakgrund är det enligt

utskottet mycket angeläget att arbetslösheten minskar.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motion So345 (fp) yrkande 11 ges

regeringen till känna. Motion So258 (s) avstyrks,

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande arbetslöshet och ohälsa

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So345 yrkande 11 och med avslag

på motion 1997/98:So258 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

18. Generell arbetstidsförkortning som en folkhälsofråga (mom. 11)

Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 31 börjar med ?Enligt

Arbetstidskommitténs? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Ett sätt att höja människors livskvalitet vore enligt utskottet att låta alla

som önskar det förkorta sin arbetstid. Det skulle ge friskare arbetstagare,

närvarande föräldrar och anhöriga, engagerade medborgare och fler

arbetstillfällen. Enligt utskottet är det inte konstruktivt att en del arbetar

mer än vad de orkar samtidigt som andra går arbetslösa. Över 100 000

arbetstillfällen har försvunnit inom vård och omsorg under den senaste

tioårsperioden, vilket fått till följd att omvårdnaden om människor inte längre

kan garanteras. Enligt utskottets uppfattning är därför en generell

arbetstidsförkortning i högsta grad en folkhälsofråga.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande generell arbetstidsförkortning som en folkhälsofråga

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Skador till följd av olycksfall (mom. 12)

Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 31 börjar med

?Skadeförebyggande verksamheter? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Utskottet ser positivt på detta men anser att det fortfarande finns mycket

kvar att göra. Det finns fortfarande en markant överrisk för de barn som kommer

från socialt mindre privilegierade familjer och bostadsområden att skadas eller

dödas i olyckor. Det krävs enligt utskottet ökad uppmärksamhet och

intensifierade insatser för att även dessa barn skall kunna uppnå den relativt

låga risk för olycksfallsskador som föreligger för andra barn. Arbetet för att

förebygga skador bland barn måste enligt utskottet drivas tvärsektoriellt och

involvera föräldrar, personal inom barnomsorg, fritidsverksamheter och skola,

trafikansvariga m.fl. Vidare är det angeläget att hälso- och sjukvården,

kommuner och frivilliga organisationer samverkar i det skadepreventiva arbetet.

Generella miljöinriktade insatser som obligatorisk användning av cykelhjälm,

simundervisning som når alla barn samt systematiskt skadeförebyggande insatser

i skolan och på fritidsanläggningar är därvid av stor betydelse. Utskottet

anser att varje kommun och landsting bör upprätta systematiska program för det

skadeförebyggande arbetet bland barn och unga.

När det gäller arbetet med att förebygga skador bland vuxna anser utskottet

att insatserna för att åstadkomma en hög användning av cykelhjälm på frivillig

väg måste intensifieras och utvecklas så att man når alla cyklister. Enligt

utskottets mening skulle en förbättrad körkortsutbildning och speciella

ungdomskörkort samt krav på helnykterhet i trafiken ha stor effekt på trafik-

olyckorna bland ungdomar. Stora brister föreligger enligt utskottet vidare när

det gäller gångtrafikanternas säkerhet. En mer heltäckande rapportering av alla

trafikolyckor skulle ge ett bättre underlag för trafiksäkerhetsarbetet.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande skador till följd av olycksfall

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So345 yrkande 2 och

1997/98:So801 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. En lag om ljudvolymsbegränsning (mom. 13)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 31 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?och 3? bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsens rekommendationer för bedömning av sanitär olägenhet vid höga

ljudnivåer följs emellertid sällan, ingen ställs till ansvar och få tar frågan

på allvar. Utskottet anser att det är viktigt att skydda ungdomar mot det

livslånga lidande som en hörselskada innebär. Eftersom nuvarande bestämmelser

inte ger detta skydd är det enligt utskottets mening nödvändigt att införa en

lag om ljudvolymsbegränsning på diskotek och konserter enligt Socialstyrelsens

rekommendationer. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett

sådant lagförslag. Enligt utskottet är det vidare angeläget att Socialstyrelsen

bedriver konsumentupplysning om ljud och hörselskador.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande en lag om ljudvolymsbegränsning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So259 yrkandena 1 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Allmänt om folkhälsoarbetet.........................4

Bakgrund och tidigare behandling..................9

Utskottets bedömning.............................13

Folkhälsoforskning m.m.............................14

Bakgrund och tidigare behandling.................15

Utskottets bedömning.............................17

Olika folkhälsoproblem.............................18

Bakgrund och tidigare behandling.................23

Utskottets bedömning.............................30

Utvärdering av smittskyddslagen m.m. ..............31

Utskottets bedömning.............................32

Hemställan.........................................32

Reservationer........................................34