Bet. 1997/98:SoU13

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU13

Barnfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1997/98:79 med redovisning av

arbetet med de allmänna barnfrågorna, 26 motionsyrkanden som väckts med

anledning av skrivelsen, ett nittiotal motionsyrkanden rörande barn från den

allmänna motionstiden 1997 samt två yrkanden som väckts med anledning av

proposition 1997/98:55 Kvinnofrid och som överlämnats från justitieutskottet.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 21

reservationer.

Regeringens skrivelse

Regeringen redovisar i skrivelsen några av de insatser som genomförts under de

senaste åren för att stärka barnets ställning och skapa goda uppväxtvillkor för

barn och unga. I skrivelsen lämnas också en redogörelse av regeringens

fortsatta arbete med allmänna barnfrågor. Redovisningen omfattar bl.a. områdena

barn- och familjepolitik, FN:s konvention om barnets rättigheter,

barnstatistik, barn inom socialtjänsten och barns miljö. Skrivelsen anger

huvudsakligen arbetet med barnfrågor inom Socialdepartementets

bevakningsområde.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1997/98:So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av komplettering av skrivelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattepolitiken för barnfamiljerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att förebygga och bekämpa sexuella och andra övergrepp

mot barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om situationen för barn med funktionshinder.

1997/98:So7 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s barnkonvention,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöden till barnfamiljerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnfrågor inom EU.

1997/98:So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för att barnkonventionen tillämpas i kommunerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om analys av och diskussion kring begreppet "barnets bästa i främsta

rummet",

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldraansvaret och det offentliga stödets funktion.

1997/98:So9 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om situationen för barn på landets flyktingförläggningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Rädda Barnens rapport till FN om barns rättigheter i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det kraftigt ökande antalet barnavårdsutredningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot våld och sexuella övergrepp mot barn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för efterlevnaden av FN:s konvention för barnets

rättigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas arbete med FN:s konvention för barnets rättigheter.

1997/98:So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar och inkorporering av barnkonventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av konsekvensanalyser av beslut om barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barns lika rätt till barnomsorg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnets rätt till släktkontakt och familjens rätt till

familjerådslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samordnad barnpolitik i hela landet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillskott ur statskassan till kommunernas basverksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om amnesti för gömda barnfamiljer.

1997/98:So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur barnpolitiken bör bedrivas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för att informera och kontrollera efterlevnaden av

barnkonventionen.

Motioner väckta med anledning av regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid

1997/98:Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunala handlingsplaner för arbete med barn utsatta för misshandel

eller sexuella övergrepp.

1997/98:Ju29 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en statlig barnvåldskommission.

Motioner från allmänna motionstiden 1997

1997/98:So201 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekterapi för barn som

vårdas på sjukhus.

1997/98:So211 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade kunskaper om

situationen för de barn som växer upp i sekter.

1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnsjukvårdens utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnläkarkompetens i primärvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationella riktlinjer för skolhälsovården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handlingsplaner inom barnhälsovårdens förebyggande arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommission med uppgift att analysera situationen för särskilt

utsatta barn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvalitetssäkring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antalet vårdplatser inom barnsjukvården,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barncentrum,

1997/98:So220 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder mot fetalt alkoholsyndrom (FAS).

1997/98:So247 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om förekomsten av manlig omskärelse i

Sverige.

1997/98:So252 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsskyldighet för

hälso- och sjukvården vid behandling av unga alkohol- eller narkotikapåverkade.

1997/98:So257 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om en oberoende

rådgivning för infertila.

1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om valfrihet i barnhälsovården.

1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över situationen vad avser fosterhem med annan kulturell

bakgrund samt hur man kan åstadkomma fler fosterhem med annan kulturell

bakgrund,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rätt till manlig omskärelse för den som så önskar skall införas

i hälso- och sjukvårdslagen samt att kostnaden skall motsvaras av gällande

sjukvårdsavgift,

1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barn till alkoholmissbrukande föräldrar behöver stöd och kunskap

om att de inte är ensamma om att ha denna situation,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att mödrahälsovård och barnhälsovård bibehålls och förstärks, att

psykologiskt stöd måste ges missbruksfamiljer samt om ökad samverkan mellan

sjukvårdande och sociala myndigheter.

1997/98:So314 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om smärtlindring vid

omskärelse.

1997/98:So315 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att statligt organisationsstöd skall utgå till Föräldraföreningen Plötslig

Spädbarnsdöd.

1997/98:So339 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om arbetet med en svensk amningsstrategi.

1997/98:So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på sexuella

övergrepp finns tillgänglig för alla i landets olika delar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att se över

utbildningar för alla yrkesgrupper som arbetar med barn samt yrken inom

rättsväsendet för att återkomma med förslag för att förbättra kunskapen om

sexuella övergrepp mot barn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt

forsknings- och kunskaps- och utvecklingscentrum inrättas i ämnet sexuella

övergrepp/misshandel mot barn.

1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att stärka familjen,

6. att riksdagen beslutar ändra lagen om vård av unga i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:So613 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhändertagande och

utredningsförfarande vid omhändertagandet av barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjens rätt till familjerådslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att hjälpa familjen efter ett omhändertagande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om syskonplacering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnens rätt till släktkontakt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över

lagstiftningen för att skapa ett humanare omhändertagande av barn samt större

rättssäkerhet.

1997/98:So614 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj om

anmälningsskyldigheten.

1997/98:So621 av Siri Dannaeus (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett likvärdigt stöd

till föräldrar i hela landet.

1997/98:So622 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en

omsorgsfull utredning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So624 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

samordning inom ett ansvarsområde i frågor som rör barn.

1997/98:So625 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av familjerådslag på

behandlingshem m.m.

1997/98:So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om separationer ur ett folkhälsoperspektiv,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett handlingsprogram i syfte att nå alla förstabarnsföräldrar med

föräldrautbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrastödjande arbete,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialtjänstlagen och familjerådgivningens förebyggande verksamhet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nationell utvärdering och uppföljning av familjerådgivningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till ensamstående föräldrar.

1997/98:So631 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkligande av

barnkonventionens intentioner på kommunal nivå.

1997/98:So640 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förstärkning av det statliga ansvaret för barnkonventionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur kommunala

handlingsplaner kan användas i arbetet med barnkonventionens tillämpande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av konsekvensanalyser.

1997/98:So642 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en

utredning skall tillsättas som ser över de långtidsplacerade barnens situation

och som lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de

långtidsplacerade barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående

relationer.

1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att

tillsammans med Folkhälsoinstitutet initiera hur arbetet med barn till

missbrukare skall genomföras i socialtjänsten, skolan och hälso- och

sjukvården.

1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om unga missbrukare,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn till missbrukare.

1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten bör stödja en omfattande rekrytering av vuxna som vill

engagera sig som jourfamiljer, fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. och att

utbildning för uppgiften med fördel kan ske inom folkbildningen.

1997/98:So654 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivilligt kontraktsförfarande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kvalitetssäkring av ungdomsvården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning.

1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av resurser till anhöriga till missbrukare.

1997/98:So657 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt utsatta barn, barn i

riskzonen.

1997/98:So662 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att den utformar ett direktiv om barnkonsekvenser som ett obligatorium

för alla statens offentliga utredningar.

1997/98:So671 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelses behandlingshem för unga.

1997/98:So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en riksomfattande kampanj mot barnmisshandel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en kommission kring barnmisshandel och övergrepp mot

barn.

1997/98:So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fritidsgårdars fortsatta utveckling och överlevnad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om homosexuella ungdomar.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att erbjuda föräldrautbildning även när barnen är i tonåren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika åtgärder syftande till att stödja personer som lider av

stamning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika åtgärder för att förhindra barnmisshandel och för att stödja

de barn som utsatts för misshandel,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till barn i svåra miljöer.

1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av nedgången i barnafödandet,

7. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att

upprätta en plan för återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten,

8. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad verksamhet vid

familjerådgivningsbyråer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn.

1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av mer resurser för behandling av barn som utsatts för

sexuella övergrepp,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en bestämmelse om att barn

som utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp inte skall behöva träffa

förövaren under utredningstiden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av rekommendationer till berörda myndigheter om snabbt och

kompetent agerande vid misstanke eller kännedom om sexuella övergrepp mot barn,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en handlingsplan för att

åtgärda bristerna i kunskap om situationen för flyktingbarn som utsatts för

sexuella övergrepp i sitt hemland eller i Sverige.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Barnkonventionen och dess tillämpning i praktiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla en metod för konsekvensanalys med barnet i fokus,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett barnperspektiv skall beaktas i olika myndigheters

verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en vidareutveckling av föräldrautbildning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tydligt barnperspektiv i den nationella forskningsplanen kring

ojämlikhet i hälsa,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett barnperspektiv i övergripande mål och riktlinjer för

hälso- och sjukvårdens medverkan i folkhälsoarbetet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökad forskning, kunskap och information angående

barnmisshandel.

1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om inkorporering av

barnkonventionen.

1997/98:Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en vidareutvecklad föräldrautbildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pappagrupper inom föräldrautbildningen.

1997/98:Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommunerna bör få rätt att införa familjerådslag i

socialtjänstens verksamhet från den 1 januari 1998.

1997/98:Ub204 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn av

föräldrautbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rådgivning och familjesamtal.

Utskottet

Skrivelsen i huvuddrag

I skrivelsen anges att det i Sverige i dag finns ca 2 miljoner barn, dvs.

personer i åldern 0-18 år. Barnen utgör 22 % av befolkningen.

Målet för den svenska barn- och familjepolitiken är enligt regeringen att

garantera alla barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.

Föräldrarna bär huvudansvaret medan samhället har till uppgift att stödja och

komplettera föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor kan garanteras

för alla barn. Andra familjepolitiska mål är att göra det möjligt för både män

och kvinnor att kombinera föräldraskap och yrkesarbete samt att garantera en

rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna.

Regeringen anför att den ekonomiska krisen med arbetslöshet och nedskärningar

som följd har drabbat barnfamiljer mer än andra grupper. I skrivelsen redogörs

för hur regeringen på olika sätt bevakat hur barnens uppväxtvillkor har

påverkats av de offentliga besparingarna. Analysen av barnfamiljernas

ekonomiska situation behöver enligt regeringen fördjupas och breddas. Enligt

regeringen har födelsetalen minskat under den senare delen av 1990-talet och

nedgången väntas fortsätta. Statistiska centralbyrån (SCB) har fått i uppdrag

att närmare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet.

Hänsyn till barnets bästa skall enligt skrivelsen tas i alla sammanhang där

barn berörs. Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet

som rör barn. I skrivelsen redogörs för regeringens arbete med att genomföra

barnkonventionen samt för kommunernas tillämpning av konventionen.

Barnombudsmannen kommer även under 1998 och 1999 att genomföra enkäter till

kommunerna avseende hur barnkonventionen tillämpas på lokal nivå. Om det visar

sig nödvändigt kommer regeringen därefter att överväga vilka ytterligare

åtgärder som behövs för att påskynda genomförandet av den lokala anpassningen

till barnkonventionens bestämmelser. Regeringen avser att under 1998 genomföra

en översyn av BO:s organisation och uppgifter. Vidare överväger regeringen att,

i sina anvisningar för de statliga myndigheternas budgetarbete, rekommendera

myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar också analysera

vilka effekter budgetförslagen har för barn.

Regeringen anför att kunskaperna om barn behöver förstärkas ytterligare. I

skrivelsen anges att regeringen givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag

till basstatistik om barn och deras familjer. Regeringen framhåller vikten av

att statistiken och kunskapsinsamlingen kan tjäna som underlag dels för

politiska beslut, dels för en uppföljning och beskrivning av regionala och

lokala beslut.

I skrivelsen redovisas vidare insatser för barn med särskilda behov av stöd,

skydd och hjälp. Regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredare

för frågor om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. En särskild

utredning som behandlar modeller för att skapa varaktighet vid långvariga

familjehemsplaceringar planeras också. Enligt regeringen bör övervägas att se

över lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) för att

stärka barnperspektivet.

Skrivelsen berör även barns fysiska och psykiska hälsa samt barns miljö.

Regeringen ser med oro på att skolhälsovårdens resurser på många håll har

minskat under 1990-talet. Regeringen anser det angeläget att hälsoproblemet med

allergier hos barn tas på allvar och har för avsikt att ge Boverket och

Folkhälsoinstitutet ett gemensamt uppdrag rörande förbättringar av innemiljön i

lokaler där barn vistas. När det gäller barns utemiljö avser regeringen att

återkomma till riksdagen med förslag om hur den statliga tillsynen på området

skall utformas.

Slutligen redovisas i skrivelsen insatser för barn och ungdomar på

internationell nivå, dvs. genom bl.a. Förenta Nationerna, Europarådet och

Nordiska rådet.

Barn- och familjepolitik

Skrivelsen

Enligt regeringen sätter den svenska familjepolitiken barnets bästa i centrum.

Målet för barn- och familjepolitiken är att garantera alla barns rätt till

omvårdnad, trygghet och en god fostran. Föräldrarna åläggs genom bestämmelserna

i föräldrabalken huvudansvaret för vård och fostran av sina barn. Samhällets

uppgift är att stödja och komplettera föräldrarna så att goda och trygga

uppväxtvillkor kan garanteras för alla barn. Ett annat viktigt familjepolitiskt

mål är enligt regeringen att möjliggöra för både män och kvinnor att kombinera

föräldraskap och yrkesarbete. En väl utbyggd barnomsorg i kombination med

föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för föräldrarna, anförs det. I

skrivelsen anges vidare att barn- och familjepolitiken också syftar till att

garantera en rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna. Ett viktigt instrument

i det sammanhanget är det ekonomiska familjestödet i form av bl.a. barnbidrag,

bostadsbidrag och underhållsstöd.

I skrivelsen påpekas att den svenska välfärdspolitiken för barn och

barnfamiljer huvudsakligen är av generell natur. Insatser i form av exempelvis

barnbidrag, föräldraförsäkring, barnhälsovård, barnomsorg och skola med hög

kvalitet har enligt regeringen visat sig vara av stor betydelse för barnens

levnadsförhållanden. De generella insatserna ger alla en trygghet och skapar

förutsättningar för en god start i livet. Enligt regeringen visar alla

tillgängliga erfarenheter att god kvalitet i de generella insatserna är den

bästa hjälpen som kan ges till barn som har behov av särskilt stöd.

Utvecklingen under de senaste fem åren har präglats av en stram finanspolitik

där regeringen tvingats till långtgående åtgärder för att sanera den svenska

ekonomin. I stort sett alla sektorer har tvingats till omprövningar,

effektiviseringar och besparingar. Det har varit ofrånkomligt att den

nödvändiga saneringen av statsfinanserna också har påverkat barn och ungdomar.

Samtidigt är enligt regeringen en sanerad ekonomi en förutsättning för att

Sverige även i fortsättningen skall kunna garantera goda uppväxtvillkor för

barn och unga. Ett fortsatt budgetunderskott skulle ha ökat den svenska

statsskulden och intecknat framtiden. Inte minst med tanke på barnen har det

varit nödvändigt att vända den utvecklingen, anförs det. Regeringen framhåller

att Sverige, enligt en jämförelse med sju andra europeiska länder, trots de

genomförda besparingarna fortfarande är ett av de länder som satsar mest på

stöd till barn och barnfamiljer mätt som andel av landets utgifter.

Regeringen har under 1990-talet på olika sätt bevakat hur barnens

uppväxtvillkor har påverkats av de senaste årens besparingar. Bl.a. har

Socialstyrelsen följt upp förhållandena inom barnomsorgen och Skolverket

bevakat utvecklingen inom skolan.

Den ekonomiska krisen med arbetslöshet och nedskärningar som följd har enligt

skrivelsen drabbat barnfamiljerna mer än andra grupper. Enligt regeringen

behöver analysen av barnfamiljernas ekonomiska situation fördjupas och breddas.

Det finns ännu inte en fullständig bild av de effekter som förändringarna under

1990-talet har inneburit, bl.a. hur barnen påverkas av t.ex. föräldrarnas

arbetslöshet och hur barnens syn på sina egna framtida utsikter på

arbetsmarknaden påverkas av föräldrarnas arbetslöshet. En del av det fortsatta

analysarbetet kommer enligt skrivelsen att göras inom Socialtjänstutredningen

(dir. 1997:109). Analysarbetet bör också inriktas på att öka kunskaperna om

vilka grupper som behöver stöd och vilka åtgärder som kan hjälpa människor att

ordna sin egen försörjning genom arbetsinkomster.

Vissa ensamföräldrar har drabbats hårt av de ekonomiska förändringarna under

1990-talet. Exempelvis har arbetslösheten bland de ensamstående föräldrarna

ökat mer än i andra grupper. Enligt regeringen är det en angelägen uppgift att

ta reda på vad som ligger bakom detta och hur vägen till förvärvsarbete och

egen försörjning ser ut för bl.a. ensamföräldrarna.

För att Sverige långsiktigt skall kunna föra en bra barnpolitik och för att

kunna uppfylla åtagandena enligt barnkonventionen måste enligt regeringen

kunskaperna om barn förstärkas och en bra basstatistik byggas upp. Regeringen

har givit SCB i uppdrag att utarbeta ett förslag till basstatistik om barn och

deras familjer med inriktning på barns familjeförhållanden. Arbetet måste

emellertid enligt regeringen gå vidare och omfatta fler aspekter av barns liv

såsom hälsa, utbildning, sociala förhållanden, kultur och fritid etc.

Statistiken och kunskapsinsamlingen måste få sådan bredd att de kan tjäna som

underlag för en uppföljning och beskrivning av regionala och lokala beslut. Det

är också viktigt att kunskaperna tas om hand, analyseras och blir till underlag

för politiska beslut. Berörda myndigheter måste utveckla såväl analysresurser

som analysmetoder. BO har ett samordningsansvar för denna verksamhet.

I skrivelsen påpekas att födelsetalen har minskat under den senare delen av

1990-talet. I början av 1996 nådde de samma nivå som när de var som lägst under

1980-talet. Enligt regeringen visar nedgången ännu ingen tendens till att

stanna av. År 1997 föddes 91 000 barn, vilket kan jämföras med 124 000 födda

barn år 1990, då den senaste toppen i barnafödandet nåddes. Kraftiga

förändringar i födelsetalen kan enligt regeringen vara signaler om problem i

samhället i stort. De senaste årens nedgång kan hänga samman med den osäkerhet

som följer av hushållens försämrade ekonomi, av hög arbetslöshet och av

genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna. Enligt

skrivelsen har Statistiska centralbyrån fått regeringens uppdrag att närmare

analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Uppdraget skall redovisas

senare under 1998.

Motionerna

I motion So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av komplettering av skrivelsen (yrkande 1). Enligt

motionärerna ger skrivelsen inte på långt när en korrekt bild av vad den

dåvarande borgerliga regeringen gjorde och vad den nuvarande socialdemokratiska

regeringen gjort för barnen i Sverige. Det är anmärkningsvärt att regeringen i

en historisk redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits under 1990-talet inte

nämner den reform som den borgerliga regeringen genomförde 1994, nämligen

rätten för alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som de

offentliga, avdragsrätten för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidraget.

Enligt motionärerna gav reformen föräldrarna en reell valfrihet baserad på de

enskilda familjernas önskningar och behov. Den nuvarande regeringen har en

alltför inskränkt syn på vad valfrihet för föräldrarna innebär, anförs det.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

skattepolitiken för barnfamiljerna (yrkande 2). Motionärerna vänder sig mot att

skrivelsen inte berör sambandet mellan den förda högskattepolitiken och

barnfamiljernas allt mindre marginaler. Genom att höja skatterna ökar

hushållens behov av bidrag vilket i sin tur leder till krav på ytterligare

skattehöjningar för att finansiera den ökande omfattningen av bidrag. Enligt

motionärerna går det inte att föra en politik som innebär att skatterna tar en

allt större del av barnfamiljernas inkomster samtidigt som bidragsberoendet

konstant ökar. Barnbidragshöjningen från årsskiftet äts upp av den höjning av

egenavgifterna som trädde i kraft samtidigt. En skattesänkning för låg- och

medelinkomsttagare är enligt motionärerna en av de viktigaste sociala

reformerna som skulle kunna genomföras. I motionen yrkas vidare att regeringen

skall ges till känna vad i motionen anförts om situationen för barn med

funktionshinder (yrkande 4). Motionärerna ger exempel på hur de

funktionshindrades rättigheter har försvagats sedan regeringsskiftet 1994.

Funktionshindrade barn och ungdomar drabbas t.ex. av urholkningen av

handikappreformen, av att stödet till rekreationsanläggningar för

funktionshindrade halverats och av att avlösning inte längre är en rättighet

för föräldrar som vårdar funktionshindrade barn i hemmet utan ett frivilligt

åtagande för kommunerna. Enligt motionärerna skall alla funktionshindrade,

särskilt barnen, och deras anhöriga kunna lita på att deras trygghet, vård och

omsorg alltid prioriteras högt.

I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka

familjen (yrkande 4). Det måste enligt motionärerna vara möjligt för föräldrar

att ge sina barn den kärlek, omtanke, stöd och ledning som varje barn har rätt

till och som i sin tur leder till att barnen växer upp till trygga och

harmoniska människor. I detta sammanhang är det viktigt att framhäva det

tankemönster som är alltför utbrett i landet, nämligen att någon annan tar över

ansvaret i och med att skatten är betald, anförs det.

I motion So7 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om stöden till barnfamiljerna (yrkande 2). Enligt motionärerna

ger det familjepolitiska stödet inte den flexibilitet och valfrihet som borde

vara en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle. Lika väl som det skall

finnas tillgång till barnomsorg så att båda föräldrarna kan förvärvsarbeta

skall det vara möjligt att med samhällets stöd kunna avstå från förvärvsarbete

på hel- eller deltid medan barnen är små. Motionärerna anser att ett samlat

stöd, motsvarande föräldraförsäkring, barnbidrag och flerbarnstillägg, bör utgå

för varje barn mellan 0 och 6 år. Det skulle både ge rättvisa och stor

valfrihet för föräldrarna. Enligt motionärerna bör regeringen tillsätta en

utredning om det familjepolitiska stödet och därefter återkomma med förslag

till ett samlat familjestöd byggt på grundtrygghet.

I motion So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

hur barnpolitiken bör bedrivas (yrkande 1). Enligt motionärerna har många barn

drabbats mycket hårt av regeringens besparingar och av den förda politiken,

exempelvis genom sänkningen av barnbidraget, nedmonteringen av vård och omsorg,

ändringarna i LSS samt den misslyckade sysselsättningspolitiken. Motionärerna

hänvisar till motion 1997/98:So674, vari delar av partiets barnpolitik

utvecklas.

I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en analys av nedgången i barnafödandet (yrkande 1). Motionärerna anför

att det minskade barnafödandet kortsiktigt har hjälpt till att sanera

statsfinanserna rejält men att minskningen kommer att bli förödande på lång

sikt. Regeringen bör analysera anledningarna till att barnafödandet minskat och

lägga fram förslag till åtgärder. I samma motion yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Socialstyrelsen ges i uppdrag att upprätta en plan för

återuppbyggandet av barnvårdarverksamheten (yrkande 7). Motionärerna anför att

det tidigare funnits god tillgång till barnvårdare i hemmen för barn som blivit

sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen men att antalet

barnvårdare minskat i takt med kommunernas allt kärvare ekonomi. Införandet av

en karensdag i sjukförsäkringen har medfört att allt fler barn tvingas till

dagis och skolan när de i stället borde ha stannat hemma. Värst utsatta är barn

till ensamföräldrar, anförs det. Motionärerna anser att barnvårdarverksamheten

bör prioriteras.

I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad

i motionen anförts dels om barns lika rätt till barnomsorg, dels om en

samordnad barnpolitik i hela landet (yrkandena 3 och 5). Många kommuner kan i

dag förvägra ett barn en barnomsorgsplats med hänvisning till att föräldrarna

inte förvärvsarbetar eller att ett syskon tillkommit i familjen. Enligt

motionärerna måste en uppföljning göras och en samordnad barnpolitik komma till

stånd i hela landet.

I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

föräldraansvaret och det offentliga stödets funktion (yrkande 4). Enligt

motionärerna är det de enskilda familjernas möjligheter att skapa goda och

trygga miljöer, där barnen blir sedda och får tid och kärlek, som på ett

avgörande sätt bestämmer om barnen skall få en god uppväxt. Motionärerna anser

att vårdnadsbidraget är ett värdefullt inslag i denna process. Förskollärare,

lärare, kuratorer etc. skall vara ett stöd för föräldrarna i deras

föräldraskap, inte ses som en ersättning för föräldrarna.

I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till

ensamstående föräldrar (yrkande 13). Förutom ekonomisk hjälp har de flesta

ensamstående föräldrar behov av kontakt med andra i samma situation samt av

vila och avlastning. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk

bör samhället kunna erbjuda nätverksstöd i form av en stödperson eller

stödfamilj. Jourhavande dagmamma/barnvakt eller nätverksgrupper i

bostadsområdet kan enligt motionärerna vara en lösning. Motionärerna anser att

kommunerna bör pröva ett system med hemvårdare som ger tillfällig hjälp i

hemmet när föräldern själv eller barnet är sjukt.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1996/97:SoU8 Barnfrågor behandlade utskottet motioner om åtgärder

för att stärka familjen. Utskottet anförde följande:

Ansvaret för barnen är i ett modernt samhälle delat mellan familjen och

samhället. Utskottet har tidigare uttalat att familjepolitikens mål bör vara

att ge barnen en god start i livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att

delta i arbetslivet och rätt till tidiga och nära relationer med sina barn.

Detta förutsätter, anfördes det vidare, en flexibel föräldraförsäkring, lika

barnbidrag för alla barn, bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och

en bra skola. Utskottet vidhåller att denna familjepolitik ser till både

barnens och föräldrarnas bästa, främjar jämställdheten och ökar valfriheten för

både kvinnor och män. Samhället bör på olika sätt stödja föräldrarna i

försörjningen av och omvårdnaden om barnen. Den svenska generella välfärden har

enligt utskottets mening varit oöverträffad i sin förmåga att skapa rättvisa

och trygghet. Utskottet delar inte den uppfattning som kommer till uttryck i

motionerna - - - om att den offentliga sektorn försvårar för föräldrar att

ge sina barn kärlek och omtanke samt stöd och ledning genom uppfostran och

normgivning. Motionerna avstyrks.

I samma betänkande behandlades ett yrkande om återuppbyggande av

barnvårdarverksamheten. Utskottet vidhöll sin vid flera tidigare tillfällen

redovisade inställning, nämligen att barnvårdarverksamheten är ett nödvändigt

komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda kommunen

att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha.

Samtliga motioner avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

I betänkande 1997/98:SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet behandlade

socialförsäkringsutskottet motioner om familjepolitik, bl.a. yrkanden om

grundavdrag för barn, lagstadgad rätt och skydd för alternativa

barnomsorgsformer, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader, vårdnadsbidrag

samt ett yrkande från Centerpartiet om en utredning om ett nytt samordnat

familjestöd. Socialförsäkringsutskottet gjorde följande bedömning:

Svensk familjepolitik sätter enligt utskottets uppfattning barnens bästa i

centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god

uppväxt oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den

generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan

kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god

start i livet och att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och

rätt till nära och tidiga relationer till sina barn. Den svenska

familjepolitiken spänner över ett vitt område som inte bara innefattar det

ekonomiska stödet utan också bygger på respekt för barn och ungdomar som egna

sociala individer. Sverige har också kommit långt när det gäller att utveckla

det barnper- spektiv som bl.a. FN:s barnkonvention ger uttryck för.

I budgetpropositionen framhålls att centrala delar av familjepolitiken är

utformade för att stödja föräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta. Vidare

anförs att för att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett

stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period

de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas

resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska

familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika

stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade

barn.

De tre senaste årens sanering av statsfinanserna är enligt regeringen i och

med årets budgetproposition fullt ut genomförd. Flerbarnsfamiljer och

ensamföräldrar har enligt regeringens fördelningspolitiska analys drabbats

något hårdare av de företagna budgetåtgärderna i jämförelse med andra

familjetyper. Flera studier har analyserat barnens situation i det svenska

samhället. Rapporten Barn idag (Ds 1996:57) och en under våren 1997 genomförd

uppföljningsstudie Barnens bästa - Vår framtid har enligt regeringen visat att

barnen i Sverige till övervägande del lever under goda förhållanden. Trots

vissa försämringar i de generella stödsystemen går det i flertalet fall att

upprätthålla en bra kvalitet i basverksamheten. Det förtjänar också enligt

utskottets mening att framhållas att Riksrevisionsverket (RRV) i två rapporter

(1997:24 och 1997:7) framhållit att effektiviteten i barnbidragssystemet är hög

och att målen nås på ett tillfredsställande sätt samtidigt som läckagen av

statliga medel är små och effektiviteten i föräldraförsäkringen är

förhållandevis hög. Försäkringen uppfyller enligt RRV i huvudsak de i systemet

uppsatta målen nämligen kort- och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet

mellan kvinnor och män och barnens möjligheter till kontakt med båda

föräldrarna.

Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av familjepolitiken

bibehållas då denna erbjuder flexibla lösningar av olika familjesituationer och

främjar jämställdheten samt har en god fördelningspolitisk inriktning.

Socialförsäkringsutskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden. Riksdagen följde

utskottet.

I yttrandet 1997/98:SkU1y över budgetpropositionen 1998 behandlade

skatteutskottet motionsyrkanden om skattelättnader. Utskottet uttalade att

Sverige åter står starkt tack vare en framgångsrik sanering av de offentliga

finanserna och att det nu finns en fast grund för en mera offensiv

fördelningspolitik. Utskottet delade regeringens uppfattning att det utrymme

som står till buds i första hand skall gå till ändamål som bäst gynnar en

rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning och

att de som burit de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna

bör stå främst. Enligt utskottet borde således de krav på långtgående

skattelättnader i olika hänseenden som framställts i motionerna fortfarande stå

tillbaka för andra mer angelägna ändamål. Motionerna avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet.

Utbildningsutskottet behandlade i betänkande 1997/98:UbU5 Förskoleklass,

grundskolans timplan, mobbning m.m. motioner om barnomsorg till barn vars

föräldrar är arbetslösa. Utskottet ansåg det oroande att rätten till barnomsorg

har urholkats när det gäller t.ex. barn till arbetslösa. Utskottet betonade att

barnomsorgen fyller såväl föräldrars som barns behov. Föräldrarna behöver kunna

arbeta eller studera medan barn har behov av trygga förhållanden och pedagogisk

verksamhet. Detta gäller inte minst barn som har arbetslösa föräldrar. Ett av

huvudskälen till att bestämmelserna om barnomsorgen förs över från

socialtjänstlagen till skollagen är - som utskottet såg det - behovet av att

stärka förskolans pedagogiska roll för att ge en god grund för det fortsatta

lärandet. Utskottet var inte berett att förorda en ändring i berört hänseende

av gällande bestämmelser men utgick från att kommunerna tar sitt ansvar och att

Skolverket noga följer utvecklingen.

Socialstyrelsen avlämnade våren 1997 Social rapport 1997 till regeringen.

Enligt rapporten visade redan den första sociala rapporten från 1994 att

klyftorna mellan olika grupper i samhället började öka och att vissa gruppers

resurser höll på att försvagas mot slutet av 1980-talet. Denna situation gällde

ungdomar, ensamstående föräldrar och invandrare. I dag märks enligt rapporten

dessa gruppers försvagade resurser och positioner med ännu större tydlighet,

och de hör till dem som drabbats allra mest av den ekonomiska krisen och dess

följder i form av bl.a. arbetslöshet och dålig ekonomi. Gruppen ensamstående

kvinnor med barn har högst andel socialbidragstagare.

Socialstyrelsen har gjort en utvärdering av handikappreformen. Av slutrapporten

1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:4) framgår bl.a. att

familjer med funktionshindrade barn har en mer likartad situation med den

övriga befolkningen än vad vuxna funktionshindrade har. 90 % av föräldrarna är

nöjda med kvaliteten på de habiliteringsinsatser som barnet har. Visst missnöje

finns kring samordning av insatser: Nästan hälften av föräldrarna anser att

deras barn har behov av ytterligare eller andra hjälpmedel. De anhöriga är

överlag nöjda med både barnomsorgen och skolbarnsomsorgen men betonar vikten av

att personalstödet fungerar, exempelvis genom en assistent. Ca 11 % av

föräldrarna saknar avlastning trots att de anser sig behöva sådan. Av dem som

har avlastning anser 33 % att de skulle behöva mer.

Enligt 2 a kap. 6 § skollagen (1985:1100) skall förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till

föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov.

Bestämmelsen fanns tidigare i 14 a § socialtjänstlagen. I förarbetena till

paragrafen anfördes att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så

önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala

förhållanden, till exempel om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för

vård av ett yngre syskon. Det bör undvikas att barnet rycks upp ur barngruppen

när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i dessa fall göras

med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i

pedagogisk verksamhet, angavs det (prop. 1993/94:11 s. 33).

I proposition 1997/98:93 Läroplan för förskolan anförs att regeringen med oro

kunnat konstatera att barn till arbetslösa i ökande omfattning utestängs från

förskoleverksamheten. I hälften av landets kommuner får barn behålla platsen i

förskoleverksamheten också när deras föräldrar blir arbetslösa medan barnen i

resten av kommunerna mister sin plats direkt eller inom några månader.

Regeringen anser att det är värdefullt för barn till arbetslösa föräldrar att

få behålla sina platser i förskoleverksamheten men att frågan i första hand bör

lösas av kommunerna själva.

Regeringen ser allvarligt på att vissa grupper av barn, för vilka förskolan

skulle kunna vara ett stort stöd, riskerar att inte alls få del av den. Det kan

gälla barn med invandrarbakgrund och barn i socialt utsatta områden med hög

arbetslöshet. Enligt regeringen finns det mycket som talar för att förskola

borde erbjudas alla barn. Utan ökade resurser är det dock inte möjligt att med

bibehållen god kvalitet införa en allmän förskola.

Barnpsykiatrikommittén har utrett stödet och vården till barn och ungdomar med

psykiska problem. I sitt huvudbetänkande Det gäller livet (SOU 1998:31) anför

kommittén att möjligheten för barn att ha kvar eller erhålla plats inom

barnomsorgen trots föräldrars arbetslöshet kan vara en mycket viktig insats när

det gäller barns psykiska hälsa och utveckling i övrigt. Kommittén föreslår ett

tillägg i skollagen om att barn som erhållit plats inom barnomsorgen skall ha

rätt att behålla sin plats även om någon av föräldrarna blir arbetslös. När det

gäller kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleplats menar kommittén att

möjligheten att jämställa arbetslösa föräldrar med föräldrar som arbetar bör

utredas.

Storstadskommittén beskriver i sitt delbetänkande Att växa bland betong och

kojor (SOU 1997:61) barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta

områden. Kommittén föreslår en försöksverksamhet som innebär att de sju berörda

storstadskommunerna skall vara skyldiga att erbjuda avgiftsfri deltidsförskola

till de barn i åldern 3-5 år som står utanför den reguljära barnomsorgen i de

utsatta stadsdelarna.

Barnkommittén anför i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU

1997:116) att regler som på ett generellt sätt begränsar barnets rätt till

barnomsorgsplats när en förälder är arbetslös inte kan anses överensstämma vare

sig med barnkonventionens bestämmelser och anda eller med socialtjänstlagen. En

individuell bedömning utifrån barnets bästa måste göras i varje enskilt fall.

För många barn har möjligheten att behålla barnomsorgsplatsen stor betydelse

medan förälderns ökade tid för barnet i andra fall kan upplevas positivt.

Kommittén anför vidare att det är oroväckande att andelen barn som lever i

familjer med små ekonomiska resurser ökar. Denna utveckling måste noggrant

följas, särskilt när det gäller situationen för barn med en ensamstående

förälder och barn i invandrarfamiljer. Enligt kommittén är syftet med

uppföljningen att i tid kunna uppmärksamma och förhindra att prioriteringar

görs som ytterligare försämrar den ekonomiska situationen för dessa grupper.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att målen för barn- och

familjepolitiken skall vara att garantera alla barns rätt till omvårdnad,

trygghet och en god fostran, att ge båda föräldrarna möjlighet att

förvärvsarbeta samt att garantera en rimlig levnadsstandard för barnfamiljerna.

Föräldrarna har huvudansvaret för att barnen får en god och trygg uppväxt

medan samhället har till uppgift att stödja och komplettera föräldrarna.

Generella insatser av god kvalitet - t.ex. barnhälsovård, barnomsorg och skola

samt ekonomiskt stöd i form av barnbidrag och föräldraförsäkring - skapar

enligt utskottet rättvisa, trygghet och förutsättningar för att barnen skall få

en god start i livet. Dagens väl utbyggda barnomsorg och flexibla

föräldraförsäkring ger föräldrarna valfrihet och möjlighet att kombinera

föräldraskap och yrkesarbete. Det ekonomiska familjestödet ger barnfamiljerna

en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda

samt tillgodoser även speciella stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos

föräldrar med funktionshindrade barn. Enligt utskottet sätter den rådande

familjepolitiken barnets bästa i centrum, möjliggör flexibla lösningar av olika

familjesituationer, främjar jämställdheten och gynnar en god

fördelningspolitik.

De senaste årens strama finanspolitik, med åtföljande effektiviseringar och

besparingar inom de flesta sektorer i samhället, har även påverkat barn och

ungdomar. Den ekonomiska krisen, arbetslösheten och nedskärningarna har drabbat

barnfamiljerna mer än andra grupper. Saneringen av statsfinanserna har varit

nödvändig sett på lång sikt. Utskottet delar skatteutskottets bedömning att det

utrymme i de offentliga finanserna som nu står till buds inte i första hand

skall gå till skattelättnader utan till ändamål som bäst gynnar en rättvis

fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning. De som burit

de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna bör stå främst.

Utskottet konstaterar att Sverige trots besparingarna fortfarande är ett av

de länder som satsar mest på stöd till barn och barnfamiljer mätt som andel av

landets utgifter. Enligt utskottet är det dock angeläget att regeringen

fortsatt noga följer barnens uppväxtvillkor. Utskottet ser positivt på att

regeringen har för avsikt att fördjupa och bredda analysen av barnfamiljernas

ekonomiska situation och på att ett förslag till basstatistik om barn och deras

familjer skall utarbetas.

Utskottet anser att regeringens skrivelse ger en i huvudsak korrekt bild av

de lagstiftningsåtgärder och andra insatser som genomförts när det gäller barn

och deras familjer under 1990-talet och som fortfarande är aktuella.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So6 (m) yrkandena 1, 2 och 4,

So7 (c) yrkande 2, So8 (kd) yrkande 4, So11 (fp) yrkande 1 och So610 (m)

yrkande 4.

Enligt skrivelsen har regeringen givit Statistiska centralbyrån i uppdrag att

närmare analysera orsakerna till det minskade barnafödandet. Motion So677 (v)

yrkande 1 är tillgodosedd och avstyrks därför.

Utskottet vidhåller sin inställning att barnvårdarverksamheten är ett

nödvändigt komplement till barnomsorgen men att det bör ankomma på den enskilda

kommunen att avgöra vilken omfattning verksamheten skall ha. Utskottet

avstyrker därmed motionerna So677 (v) yrkande 7 och So629 (kd) yrkande 13.

Utskottet delar utbildningsutskottets oro över att rätten till barnomsorg har

urholkats när det gäller t.ex. barn till arbetslösa. Barnomsorgen fyller såväl

föräldrarnas behov av att kunna arbeta eller studera som barnens behov av

trygga förhållanden och pedagogisk verksamhet. Detta gäller inte minst barn som

har arbetslösa föräldrar. Något tillkännagivande till regeringen med anledning

av motion So10 (mp) yrkandena 3 och 5 behövs enligt utskottets mening inte.

Utskottet avstyrker motionen.

FN:s konvention om barnets rättigheter

Skrivelsen

Enligt skrivelsen skall hänsyn tas till barnets bästa i alla sammanhang där

barn berörs. Intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra all verksamhet

som rör barn. Artikel 4 i barnkonventionen innebär att staten är skyldig att

vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra konventionen. Det är statens

ansvar att åtagandena i konventionen genomförs oavsett på vilken administrativ

nivå ansvaret för olika åtgärder ligger.

Stora insatser i arbetet med att genomföra barnkonventionen har enligt

regeringen gjorts fram till nu och insatserna kommer att behövas även i

fortsättningen. Arbetet med att utbilda och informera om barnkonventionen måste

pågå ständigt eftersom det hela tiden tillkommer nya barn och vuxna som behöver

känna till konventionen. Det är enligt regeringen viktigt att barnkonventionen

blir känd och att den ingår som ett vardagligt instrument i arbetet hos dem som

arbetar med eller fattar beslut i frågor som rör barn. Kommuner, landsting och

statliga myndigheter är viktiga målgrupper för genomförandearbetet. Enligt

skrivelsen bereds inom Regeringskansliet för närvarande frågor om formerna för

detta arbete. Under 1998 avser regeringen även att göra en översyn av BO:s

uppgifter och organisation.

Det kommunala självstyret innebär att mycket av den direkta tillämpningen av

barnkonventionen sker på den kommunala nivån. Det gäller t.ex. beslut som berör

utformningen av samhällelig service som skola och barnomsorg, hälso- och

sjukvård samt socialtjänst. Att ansvaret för skolan nu ligger på kommunerna ger

enligt regeringen goda förutsättningar att nå de intentioner som anges i

barnkonventionens artikel 12 om barns rätt till inflytande samt är en av

förutsättningarna för att det skall gå att efterleva artikel 3 om barnets

bästa. Det lokala beslutsfattandet gör det möjligt att på ett aktivt sätt

engagera barn och unga i hur beslutet fattas i frågor som på olika sätt berör

dem. Regeringen redogör för resultatet av den enkät som BO genomförde under

våren 1997 när det gäller kommunernas tillämpning av barnkonventionen. Enligt

skrivelsen avser Socialdepartementet att ge BO i uppdrag att följa upp 1995 och

1997 års enkäter till kommunerna genom nya undersökningar under 1998 och 1999.

Skulle det visa sig att många kommuner fortfarande släpar efter med den lokala

anpassningen till barnkonventionens bestämmelser kommer regeringen att överväga

vilka ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att påskynda genomförandet.

De ideella organisationerna har enligt regeringen gjort betydande insatser

för att göra barnkonventionen känd. Informationen har i första hand nått ut

till de egna organisationerna, till barn och ungdomar genom framför allt

lärarna samt till olika grupper av barnprofessionella som t.ex. förskollärare,

kulturarbetare, barnhälso- och skolhälsovårdspersonal och barnpsykologer.

Regeringen fattade år 1996 beslut om ytterligare en stor satsning på

information om barnkonventionen. Under en tvåårsperiod får sammanlagt 20

miljoner kronor användas av olika frivilligorganisationer för projekt som ökar

kunskaperna om barnkonventionen bland förtroendevalda och anställda i kommuner

och landsting. Enligt skrivelsen är regeringens målsättning att varje kommun i

slutet av år 1998 skall ha kommit ett steg vidare i arbetet med att införliva

barnkonventionen i det dagliga arbetet.

Enligt skrivelsen har det sedan lång tid tillbaka funnits önskemål om att

regeringen, i anslutning till budgetpropositionen, skall utarbeta en särskild

?barnbilaga? där de särskilda effekter som budgetförslaget får för barnen skall

redovisas. Eftersom staten endast förfogar över en mindre del av den totala

summa som samhället satsar på barn och unga medan huvuddelen av pengarna

fördelas efter beslut i kommunerna, har regeringen inte ansett en sådan

barnbilaga särskilt meningsfull. I anslutning till 1996 års budgetarbete

producerades i stället promemorian Barn i dag (Ds 1996:57), i avsikt att ge en

aktuell bild av barns uppväxtvillkor. Enligt regeringen förefaller det

naturligt att varje departement, i anslutning till sitt budgetarbete, gör

analyser av konsekvenserna för barnen av sina förslag. Detta arbetssätt

understryker också att varje departement självständigt ansvarar för

barnfrågorna inom sitt bevakningsområde, anförs det.

Enligt skrivelsen överväger regeringen att i sina anvisningar rekommendera de

statliga myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar

analysera vilka effekter budgetförslagen har för barn.

Sverige påverkas av den internationella utvecklingen även när det gäller synen

på barn och ungdomar. Enligt regeringen är det möjligt att Sverige också, i

viss mån, påverkar den internationella utvecklingen. I det internationella

arbetet är inte minst forskning och forskningssamarbete ett viktigt inslag.

Även det bilaterala regeringsarbetet innebär ett idéutbyte länder emellan. I

skrivelsen redogör regeringen bl.a. för samarbetet inom FN och Europarådet och

med de nordiska länderna. Inom Utrikesdepartementet pågår en översyn av

barnfrågorna i det internationella samarbetet.

Motionerna

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnkonventionen och dess

tillämpning i praktiken (yrkande 2). Motionärerna anser att barnkonventionen

skall genomföras på liknande sätt som handlingsprogrammet Agenda 21 fått

genomslag i kommunerna, dvs. genom kommunala handlingsplaner och genom en

nationell strategi som innefattar mål och en tidsplan för det kommunala

genomförandet. Alla som arbetar med barn eller fattar beslut om barn måste

enligt motionärerna få utbildning om barnkonventionen. Det gäller såväl

politiker som lärare, socialarbetare, stadsplanerare, jurister, poliser,

åklagare, domare, psykologer samt personal inom sjukvården och barnomsorgen

etc. Även alla barn och ungdomar måste få kännedom om barnkonventionen, anförs

det. Motionärerna hemställer vidare om ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om att utveckla en metod för konsekvensanalys med barnet i fokus

(yrkande 3). Motionärerna påpekar att det, till skillnad från vad som gäller på

miljöområdet, inte finns några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika

beslut i t.ex. samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt

motionärerna måste barnkonsekvensbeskrivningar göras innan beslut fattas.

Motionärerna anser att Socialstyrelsen, Skolverket och Boverket bör få i

uppdrag att tillsammans utveckla en metod för konsekvensanalyser. Regeringen

bör även ta upp överläggningar med kommunförbundet i samma fråga, anförs det.

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att ett barnperspektiv skall

beaktas i olika myndigheters verksamhet (yrkande 4). Motionärerna anför att

barnkonventionen berör alla departement och att det därför är viktigt att

regeringen har en samlad syn på barn- och ungdomsfrågor. För att

barnkonventionen skall få genomslag måste det enligt motionärerna framgå av

regeringens anvisningar till myndigheterna att ett barnperspektiv skall beaktas

i verksamheterna.

I motion So7 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om FN:s

barnkonvention (yrkande 1). Samma synpunkter framförs som i motion So801

yrkande 2. I motionen begärs även ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om barnfrågor inom EU (yrkande 3). Motionärerna anför att det inom EU

finns goda möjligheter att påverka den internationella utvecklingen när det

gäller synen på barn och ungdomar. Enligt motionärerna har Sverige en

skyldighet att agera för att förverkliga barnkonventionen i hela Europa.

Regeringen bör agera för att placera barnets rättigheter på den politiska

dagordningen inom EU. Den gemensamma politiken inom EU bör grundas på barnens

rätt, anförs det.

I motion So11 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

statens ansvar för att informera och kontrollera efterlevnaden av

barnkonventionen (yrkande 2). Staten delegerar mycket av ansvaret för

barnhälsovård, skola och barnomsorg till kommunerna, vilkas ekonomiska läge

under senare år resulterat i stora neddragningar. Motionärerna anser att

regeringen bör återkomma med ett förslag om hur staten på ett mer effektivt

sätt kan kontrollera att kommunerna efterlever barnkonventionen. Motionärerna

anför vidare att huvudansvaret för att informera makthavare och andra aktörer

om vilka skyldigheter de har enligt barnkonventionen ligger hos regeringen och

statsmakterna. Det finns en risk med att delegera detta ansvar till andra delar

av det allmänna, anförs det.

I motion K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lag om inkorporering av barnkonventionen (yrkande 1). Enligt

motionärerna skulle en inkorporering av barnkonventionen i svensk lag göra

genomförandet effektivare än vid transformering av konventionen. Motionärerna

anför bl.a. att det finns bestämmelser i konventionen som är tekniskt och

rättsligt detaljerade. Om domstolarna skulle tolka konventionen i inskränkande

riktning kan regering och riksdag utnyttja rätten att införa eller behålla

nationella bestämmelser som går längre än konventionen när det gäller att

förverkliga barnets rättigheter. Motionärerna anför vidare att det hela tiden

kommer att dyka upp nya diskrepanser mellan den nationella lagstiftningen och

barnkonventionen och att den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i

svensk rätt för konventionen är att inkorporera den.

I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om Rädda

Barnens rapport till FN om barns rättigheter i Sverige (yrkande 2). De krav och

förslag som Rädda Barnen redovisar sammanfaller väl med motionärernas egna

åsikter. Rädda Barnen anser att kommunala handlingsplaner måste upprättas och

att beslutsfattare på olika nivåer måste få utbildning om barnkonventionen.

Regeringen bör ha en övergripande samordningsfunktion knuten till

Regeringskansliet. Barnens rätt till kunskap om konventionen måste förbättras.

Informationen till barnen måste ökas, anpassas till olika åldrar och finnas

tillgänglig på alla invandrarspråk. Rädda Barnen efterlyser vidare

barnkonsekvensbeskrivningar samt barnkonventionsdirektiv avseende statliga

utredningar. Rädda Barnen anser också att de regler som gäller för förvärv av

svenskt medborgarskap inte uppfyller barnkonventionens krav. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om statens ansvar för efterlevnaden av FN:s

konvention för barnets rättigheter (yrkande 5). Motionärerna anför att det

övergripande politiska ansvaret för konventionens genomförande ligger hos

staten men att statens roll i arbetet med barnkonventionen i dag är för svag

och behöver förstärkas. Motionärerna hemställer vidare om ett tillkännagivande

om vad i motionen anförts om kommunernas arbete med barnkonventionen (yrkande

6). Arbetet med kommunala handlingsplaner för barn och ungdomar är enligt

motionärerna väsentligt och bör intensifieras. Regeringen bör därför få i

uppdrag att till riksdagen lämna förslag om hur sådana handlingsplaner kan

användas i arbetet med barnkonventionen i kommunerna. Vidare anser motionärerna

att det måste finnas beslutsunderlag som beskriver vilka konsekvenser ett

beslut kan väntas få för barn. Utan sådana analyser kan barnkonventionens

intentioner inte uppnås, anförs det.

I motion So640 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) framförs i

yrkandena 1-3 liknande synpunkter som i motion So9 yrkandena 5 och 6.

I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförts om statens ansvar och inkorporering av barnkonventionen

(yrkande 1). Enligt motionärerna är barnkonventionens tillämpning väsentlig på

den kommunala nivån. Det är emellertid statens ansvar att följa upp och

säkerställa att barnen verkligen får sina rättigheter enligt konventionen

tillgodosedda. Motionärerna anser att barnkonventionen skall inkorporeras i

svensk lagstiftning. I motionen begärs även ett tillkännagivande om vikten av

konsekvensanalyser av beslut om barn (yrkande 2). Under 90-talet har många

beslut fattats om nedskärningar som slagit hårt mot barnen. Motionärerna anser

att alla beslut som rör barn samt alla statens offentliga utredningar skall

föregås av konsekvensanalyser för att tillförsäkra barnen deras rättigheter

enligt barnkonventionen.

I motion So662 av Per Lager m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär att den utformar ett direktiv om barnkonsekvenser som ett obligatorium

för alla statens offentliga utredningar. Motionärerna anser att alla offentliga

utredningar bör förses med ett särskilt barndirektiv, på samma sätt som

jämställdhetsperspektivet i dag är obligatoriskt. Med utgångspunkten att barnen

är framtiden och den minsta gemensamma nämnaren för samhället, blir alla beslut

avhängiga av hur de påverkar barnens situation, anförs det.

I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

statens ansvar för att barnkonventionen tillämpas i kommunerna (yrkande 1). Det

finns enligt motionärerna ett behov av uppföljningsmekanismer för att

säkerställa att barnkonventionen verkligen tillämpas i kommunerna. Kommunerna

gör exempelvis inte några konsekvensanalyser av hur olika beslut påverkar

barnen, och kunskaperna om konventionen är ofta bristfälliga hos de lokala

politikerna och tjänstemännen. Enligt motionärerna bör staten därför ta ett

större ansvar för barnkonventionens tillämpning och utforma handlingsplaner för

dess genomförande i samarbete med kommunerna. I motionen yrkas vidare ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om analys av och diskussion kring

begreppet ?barnets bästa i främsta rummet? (yrkande 2). Även ett demokratiskt

land som Sverige kan uppleva svårigheter i tillämpningen av barnkonventionen.

En djupare debatt kring målkonflikter, olika vägval och prioriteringar skulle

enligt motionärerna bidra till ett berikande erfarenhetsutbyte och till att

begreppet ?barnets bästa? får ett konkret innehåll.

I motion So624 av Majléne Westerlund Panke (s) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om behovet av samordning inom ett ansvarsområde vad

gäller frågor som rör barn. Enligt motionären är det viktigt att alltid ha en

samlad överblick över barnens situation och villkor i samhället och att kunna

samordna de resurser som finns för barnen. Det är därför väsentligt att frågor

som rör barn samlas inom ett ansvarsområde, anförs det.

I motion So631 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om förverkligande av barnkonventionens intentioner på kommunal

nivå. Motionären anser det rimligt att alla kommuner före utgången av år 1998

utarbetar barn- och ungdomsplaner som visar hur de tänker genomföra

barnkonventionen, bl.a. hur barns och ungdomars inflytande skall stärkas.

Enligt motionären är det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet en bra

förebild. Kommunerna skall ha en utbildningsplan för både politiker och

anställda. I varje kommun bör det även finnas någon som har ett

samordningsansvar i frågor som rör barn. Motionären efterlyser vidare bättre

uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar.

Bakgrund och tidigare behandling

I utskottets betänkande 1996/97:SoU8 Barnfrågor behandlades ett stort antal

motionsyrkanden rörande barn. I flera motioner begärdes tillkännagivanden om

FN:s barnkonvention, bl.a. om behovet av utbildning och kunskapsspridning om

konventionen, om kommunala barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner och om

barnkonsekvensbeskrivningar. Yrkandena avstyrktes med hänvisning till det

arbete som redan pågick. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet, vartill hänvisas, redogörs för bl.a. barnkonventionens

innehåll och tillkomst m.m., Barnombudsmannens verksamhet samt olika åtgärder

som vidtas i syfte att konventionens intentioner skall beaktas på olika nivåer

i samhället (s. 8-16).

Sverige lämnade sin andra rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter i

september 1997. En svensk version av rapporten är under utarbetande.

För att få reda på vilket genomslag barnkonventionen har fått i kommunerna har

Barnombudsmannen genomfört två undersökningar i samtliga kommuner, På spaning

efter barnkonventionen 1995 och Spaningen går vidare 1997, den senaste i

samarbete med Socialdepartementet. Resultaten kommer att följas upp av både BO

och Ungdomsstyrelsen under 1998.

Den senaste enkäten besvarades av 88 % av kommunerna. Enligt BO har

barnkonventionen ännu inte fått något större genomslag i kommunerna.

Kommunernas intresse för barnkonventionen har dock ökat under de senaste åren.

Andelen kommuner som behandlat barnkonventionen i kommunfullmäktige eller

kommunstyrelsen har ökat från 7 till drygt 25 % mellan åren 1995 och 1997. 20

kommuner uppgav att de fattat beslut om att anta eller arbeta fram en barn- och

ungdomsplan med utgångspunkt i barnkonventionen. Fyra kommuner (Stockholm,

Krokom, Trollhättan och Jönköping) har fattat ett beslut som innebär att

konventionen skall beaktas av kommunens samtliga organ. Andra kommuner anser

att de redan arbetar med utgångspunkt från barnkonventionen men att de saknar

strukturer för tillämpningen. 1997 hade 51 % av kommunerna, jämfört med 35 %

1995, fattat beslut om att öka ungas inflytande i kommunerna. 100 kommuner har

någon form av ungdomsråd och 8 kommuner har inrättat ett ungdomsparlament.

Behovet av vägledning i att tillämpa konventionen är stort. Enligt BO vill fyra

av fem kommuner ha mer information och kunskap kring tillämpningen.

Barnombudsmannen har i uppdrag att ta fram en informationsskrift om hur

kommunerna kan arbeta med att integrera barnkonventionen i sin verksamhet samt

att därvid lyfta fram exempel på hur barns och ungas åsikter och inflytande

bäst kan tas till vara. I november 1997 presenterades en preliminär version av

skriften Ett steg framåt för barnkonventionen - en handbok för beslutsfattare i

kommuner och landsting.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 1998 skall Barnombudsmannen senast den

30 november 1998 göra en kartläggning över hur centrala myndigheter arbetar med

barnkonventionen. BO skall vidare samordna informationssatsningen Dags för

barnkonventionen och senast den 1 mars 1999 avlämna en lägesrapport över hur

arbetet fortgår.

I Barnombudsmannens årsrapport 1997 föreslås att regeringen skall fastslå en

nationell strategi som innefattar mål för ett kommunalt genomförande av

barnkonventionen samt en tidsplan för detta.

I budgetpropositionen 1997/98:1 anger regeringen som en av prioriteringarna för

1998 att hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang där barn berörs

och att intentionerna i barnkonventionen skall genomsyra verksamheter som rör

barn.

Barnkommittén anför i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet bl.a.

följande.

När det gäller genomförandet av barnkonventionen anför Barnkommittén

sammanfattningsvis bl.a. följande. Genom åtagandet i konventionen är staten

skyldig att vidta sådana åtgärder att de rättigheter som konventionen ger

barnen verkligen genomförs och kommer alla barn i landet till godo. Det krävs

enligt kommittén en kombination av åtgärder, bl.a. lagstiftning, effektiva

styrsystem, opinionsbildning och upplysning. När det gäller de ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheterna skall staten vidta åtgärder till det

yttersta av sina resurser. Genomförandet av barnkonventionen är ett politiskt

ansvar för staten, inte bara för regering och riksdag utan för alla myndigheter

och offentliga organ.

Kommittén har kommit fram till att barnkonventionen inte bör inkorporeras i

det svenska rättssystemet utan att den hittills valda vägen med s.k.

transformering är att föredra. Konventionen innehåller bl.a. många relativt

vaga formuleringar som är svåra att direkt tolka av en domstol. För ett land

med så omfattande barnrättslig lagstiftning som Sverige finns det enligt

kommittén inte mycket att vinna på att ge barnkonventionen status av nationell

lag. Viktigare är att det sker en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer

överens med konventionen och att dess anda och innebörd fortsättningsvis

beaktas i varje lagstiftningsärende. Kommittén menar att tolkningen av

barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen, som därvid kan stifta de

lagar som krävs för att rättigheterna i konventionen bäst skall slå igenom.

Kommittén påpekar att barnkonventionen berör samtliga departement och anser

att det är en brist att det inom Regeringskansliet inte finns någon enhet som

har en uttalad samordningsfunktion i frågor som rör barn. En sådan samordning

borde bl.a. innefatta att granska alla lagförslag och andra förslag från

regeringen ur ett barnperspektiv.

Vidare anser kommittén att det bör ges ett generellt ?barnkonventions-

direktiv? till de utredningar som tillsätts av regeringen, liknande det

jämställdhetsdirektiv som finns.

Kommittén anser att det bör formuleras en nationell strategi för

genomförandet av barnkonventionen på alla nivåer i samhället. I strategin bör

ingå nationella mål samt ställas krav på kommunala handlingsplaner. Det bör

också anges mekanismer för en fortgående uppföljning av hur de nationella målen

förverkligas. Utbildning om barnkonventionen och barnperspektivet för de

yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdom bör enligt kommittén vara ett

viktigt element i den nationella strategin.

Barnkommittén konstaterar att det inte på någon samhällsnivå görs en samlad

uppföljning av budgetnedskärningarnas betydelse för barn och ungdomar.

Konsekvenserna för barn av varje tänkt åtgärd måste analyseras. Kommittén

efterlyser bättre uppföljningssystem och konsekvensbeskrivningar på lokal,

regional och nationell nivå.

Kommittén föreslår att varje kommun i Sverige före utgången av 1998 skall ha

upprättat en kommunal barn- och ungdomsplan i vilken skall ingå en plan för

genomförande av barnkonventionen, en utbildningsplan för såväl politiker som

anställda samt förslag om hur barns och ungdomars inflytande skall förstärkas.

Det arbetssätt som används i Agenda 21-arbetet bör tjäna som förebild, anförs

det.

Alla beslutsfattare som på något sätt kommer i kontakt med frågor som

regleras i barnkonventionen måste enligt kommittén ha utbildning i och

kunskaper om konventionen. Det är av stor vikt att det sker en central

genomgång av kursplaner inom olika utbildningsområden i syfte att lyfta in

barnkonventionen i utbildningen. Vidare bör enligt kommittén regeringen ta

initiativ till utbildning av personal inom rättsväsendet (domstolar, polis och

åklagarväsende) om vad barnkonventionen står för och vilka krav den ställer när

det gäller hantering av frågor som rör barn. Konventionen bör också vara

obligatorisk i all skolundervisning, anförs det.

Kommittén konstaterar att barnfrågorna har fått liten uppmärksamhet inom

ramen för arbetet i EU. Detta beror på att EU huvudsakligen är ett samarbete

av ekonomisk karaktär och inte har någon mer långtgående kompetens vad gäller

sociala frågor. Genom Maastrichtfördraget skapades en särskild social dimension

inom EU men denna har främst syftat till att komplettera EU:s ekonomiska sida.

Inga rättsakter inom EU berör direkt barnets rättigheter. Kommissionen kan

samordna och sprida information och forskning på området och har framför allt

uttalat sig mot sexturism. Ministerrådet har inte officiellt diskuterat

barnkonventionen eller barnets rättigheter som sådana. Barnkommittén

konstaterar dock att rådet under senare tid behandlat åtskilliga frågor med

anknytning till sexualbrott mot barn.

Regeringen avser att under våren 1998 lämna en proposition till riksdagen,

byggd på Barnkommitténs och Föräldrautbildningsutredningens betänkanden.

Kommittén om lärarutbildningen (U 1997:07) tillsattes i april 1997 för att

lämna förslag till förnyelse av lärarutbildningen. I direktiven anges att FN:s

barnkonvention är ett grundläggande dokument för alla som arbetar med barn och

att det är viktigt att skola och lärare uppmärksammar innehållet i denna.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet måste bestämmelserna och intentionerna i FN:s barnkonvention

genomsyra arbetet med frågor som rör barn på alla nivåer i samhället. Hänsyn

skall tas till barnets bästa i alla sammanhang där barn berörs.

Sverige har utan förbehåll ratificerat FN:s konvention om barnets

rättigheter. Staten är därmed skyldig att vidta alla lämpliga lagstiftnings-,

administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns

i konventionen. Enligt konventionen åligger det staten att genom lämpliga och

aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända

bland såväl vuxna som barn. Det är statens ansvar att åtagandena i konventionen

genomförs oavsett på vilken administrativ nivå ansvaret för olika åtgärder

ligger.

Utskottet kan konstatera att stora satsningar på att genomföra

barnkonventionen har gjorts och fortfarande pågår, bl.a. genom insatser av

enskilda kommuner, Barnombudsmannen och olika frivilligorganisationer.

Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med att utbilda och

informera om barnkonventionen måste pågå ständigt. Alla som arbetar med frågor

som rör barn och barns rättigheter måste få utbildning om barnkonventionen och

hur den kan användas i det dagliga arbetet.

Den direkta tillämpningen av barnkonventionen sker i stor utsträckning på den

kommunala nivån. Utskottet delar därför vad som anförs i flera motioner om att

det är viktigt att barnkonventionen verkligen beaktas i kommunerna.

Informationssatsningen Dags för Barnkonventionen, vilken riktar sig till

förtroendevalda och anställda i kommuner och landsting, pågår för närvarande.

Enligt Barnombudsmannens senaste rapport hade barnkonventionen då fortfarande

inte fått något större genomslag i kommunerna. Intresset för konventionen har

dock ökat under senare tid. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen

följer utvecklingen och kommer att överväga åtgärder för att påskynda

genomförandet om vissa kommuner fortsätter att släpa efter med den lokala

anpassningen till barnkonventionen.

Utskottet instämmer med regeringen att varje departement i anslutning till

sitt budgetarbete bör analysera de konsekvenser för barn som de egna förslagen

får. Enligt skrivelsen överväger regeringen att rekommendera de statliga

myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar beskriva vilka

effekter förslagen har för barn. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen och

Skolverket verkar för att förändringar i de kommunala verksamheterna genomförs

med respekt för barnens bästa. Även de offentliga utredningarna bör ske med

barnets bästa för ögonen.

Enligt Barnkommittén bör barnkonventionen inte inkorporeras i det svenska

rättssystemet, bl.a. av det skälet att konventionen innehåller många relativt

vaga formuleringar som är svåra för domstolar att tolka. Kommittén anser att

transformeringen av konventionen bör fortsätta. Nyligen har i socialtjänstlagen

och utlänningslagen införts portalparagrafer om att särskilt beakta vad barnets

bästa kräver när åtgärder rör barn. Förslag har lagts om en liknande

bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken.

Frågor om genomförandet av barnkonventionen, kommunala barn- och

ungdomsplaner, utbildning och information om konventionen och om

konsekvensanalyser av förslag och beslut som rör barn kommer sannolikt att

behandlas i regeringens kommande proposition med anledning av bl.a.

Barnkommitténs betänkande. Enligt utskottet bör propositionen inte föregripas.

Samtliga länder inom EU har ratificerat FN:s barnkonvention. Det får enligt

utskottets mening i första hand anses åligga varje enskild stat att genomföra

de rättigheter som stadgas i konventionen i respektive land. Utskottet

vidhåller dock samtidigt sin tidigare inställning att barnens bästa bör beaktas

vid utarbetandet av förordningar, direktiv och förslag från EU. Utskottet anser

också att det är viktigt att frågan om barnets rättigheter uppmärksammas i

olika sammanhang inom EU.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So7 (c) yrkandena 1 och 3, So8

(kd) yrkandena 1 och 2, So9 (v) yrkandena 2, 5 och 6, So10 (mp) yrkandena 1 och

2, So11 (fp) yrkande 2, So624 (s), So631 (s), So640 (v, s, m, c, fp, mp, kd)

yrkandena 1-3, So662 (mp), So801 (c) yrkandena 2-4 och K343 (v) yrkande 1

eftersom de i huvudsak är tillgodosedda.

Barn med särskilda behov

Motionerna

I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om det

kraftigt ökande antalet barnavårdsutredningar (yrkande 3). Enligt

Socialstyrelsen har antalet barn upp till 12 år som mår dåligt ökat med drygt

40 % sedan år 1993. Antalet barn som är aktuella i barnavårdsutredningar har

under samma period ökat från ca 12 000 till närmare 20 000. Motionärerna anser

att ökade insatser från samhällets sida måste sättas in för att ge stöd till

barn och ungdomar i kris. Exempelvis är bristerna i skolans elevvårdande

verksamhet stora. Det är enligt motionärerna orimligt att en skolläkare har

ansvar för upp till 12 000 elever och att en skolsköterska har 800 elever på

sin lott.

I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om tillskott ur statskassan till

kommunernas basverksamhet (yrkande 6). Motionärerna anför att det är vuxna som

står för trygghet och stadga i barnens vardag. Motionärerna känner stor oro

över att skolans elevvårdspersonal skärs ned och vill återinföra de viktiga

vuxna i barnens vardag genom att tillföra ytterligare medel ur statskassan till

kommunernas basverksamhet. Det är dessa verksamheter som står för de generella

insatserna och som skapar goda uppväxtbetingelser för barn och unga, anförs

det.

I motion So8 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om ett

åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt (yrkande 3). Flera

rapporter visar att många barn och ungdomar i dag far illa på olika sätt. Många

upplever att de inte syns eller behövs och saknar vuxna att prata och umgås

med. Motionärerna anser att regeringen snarast skall presentera ett

åtgärdsprogram.

Åtta motioner handlar om sexuella övergrepp mot och/eller misshandel av barn

m.m.

I motion So6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

åtgärder för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp och andra övergrepp

mot barn (yrkande 3). Motionärerna anför att statsmakterna har en skyldighet

att garantera barnens behov av skydd mot sexuella övergrepp. Varken polisen

eller det övriga rättsväsendet ges emellertid de resurser som krävs för att

effektivt kunna förebygga och bekämpa sexualbrott och andra övergrepp riktade

mot barn. Motionärerna anför vidare att bestämmelserna i socialtjänstlagen om

anmälningsskyldighet för misstänkta övergrepp mot barn inte fungerar på ett

tillfredsställande sätt eftersom personalen inte vågar göra någon anmälan.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som kommer

till rätta med problemet, anförs det.

I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om olika åtgärder för att förhindra barnmisshandel

och för att stödja de barn som utsatts för misshandel (yrkande 8). Motionärerna

anser att såväl socialtjänstens personal som domstolspersonal behöver

utbildning och ytterligare kunskap för att korrekt kunna handlägga ärenden om

misshandel och sexuella övergrepp mot barn. När det gäller sexuella övergrepp

anför motionärerna att det är angeläget att få veta hur många barn som faktiskt

utsätts för sådana övergrepp, att myndigheter som kommer i kontakt med barn som

utsatts för sexuella övergrepp skall vara skyldiga att polisanmäla övergreppen,

att skolhälsovården måste stärkas, att barnombudsmannen bör ta initiativ till

att alla barn tidigt i grundskolan får information om barnkonventionen och

barns rättigheter och vart man kan vända sig för att få hjälp samt att

särskilda handlingsrutiner bör upprättas för polis, barnomsorg, skola samt

social- och sjukvård.

I motion Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om

kommunala handlingsplaner för arbete med barn som utsatts för misshandel eller

sexuella övergrepp (yrkande 5). Enligt motionärerna bör kommunerna ges i

uppdrag att utveckla särskilda handlingsplaner för hur man skall arbeta bl.a.

med barn som utsatts för sexuella övergrepp och barn till misshandlade kvinnor.

I motion So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av mer resurser för behandling av barn som utsatts

för sexuella övergrepp (yrkande 2). Dessa resurser måste enligt motionärerna

ökas väsentligt. I dag tvingas t.ex. redan överbelastade PBU-mottagningar att

avstå från att behandla familjer eftersom resurserna inte räcker till.

Motionärerna yrkar vidare att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

bestämmelse om att barn som utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp

inte skall behöva träffa förövaren under utredningstiden (yrkande 3).

Motionärerna anser att barnet måste få en frizon under tiden det pågår en

utredning. Vidare anser motionärerna att om en förälder är dömd för misshandel

eller övergrepp mot ett barn, skall barnet inte tvingas till umgänge med

föräldern. I motionen hemställs vidare om ett tillkännagivande till regeringen

om behovet av rekommendationer till berörda myndigheter om snabbt och kompetent

agerande vid misstanke eller kännedom om sexuella övergrepp mot barn (yrkande

5). Motionärerna anser att Socialstyrelsen snarast bör gå ut med

rekommendationer till PBU-klinikerna och kommunernas socialförvaltningar och

skolor om snabbt och kompetent agerande samt att regeringen bör agera så att

detta sker. Motionärerna yrkar också att riksdagen hos regeringen begär förslag

till en handlingsplan för att åtgärda bristerna i kunskap om situationen för

flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp i sitt hemland eller i Sverige

(yrkande 6). Motionärerna anser att det på flyktingförläggningarna måste finnas

adekvat kunskap om sexuella övergrepp mot barn och att Invandrarverket behöver

tillföras kompetens i dessa frågor.

I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om åtgärder mot våld och sexuella övergrepp mot barn (yrkande

4). I motionen framförs samma synpunkter som i motion So678 yrkandena 2 och 3

samt 5 och 6. Motionärerna anför vidare att rättsväsendet - åklagare, domare,

jurister och polisen - måste prioritera sexuella övergrepp mot barn och

behandla dessa brott med förtur.

I motion So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om att barnpsykiatrisk mottagning med specialkompetens på

sexuella övergrepp finns tillgänglig för alla i landets olika delar (yrkande

1). Motionärerna anför att barn ur alla samhällsklasser riskerar att utsättas

för sexuella övergrepp men att det är de barn som kommer från problem- eller

missbrukarfamiljer som har sämst utgångsläge att bearbeta sina upplevelser med

professionell hjälp eftersom familjen självmant måste ta initiativ till att få

hjälp. Detta får inte vara en klassfråga utan det är av stor vikt att alla barn

får möjlighet till terapeutisk hjälp, anförs det. I motionen yrkas vidare att

riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över utbildningar för alla

yrkesgrupper som arbetar med barn och yrken inom rättsväsendet samt att

återkomma med förslag för att förbättra kunskapen om sexuella övergrepp mot

barn (yrkande 2). För att kunna hjälpa barn som blivit utsatta för övergrepp

bör enligt motionärerna alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn

vara väl insatta i problematiken. Det är viktigt att barnen blir bemötta med

respekt och att man tror på dem när misstankar blottläggs. Motionärerna anser

det vara av stor vikt att yrkesgrupper såsom socialarbetare, psykologer,

skolkuratorer, sjukvårdspersonal, personal på barnavårdscen-traler,

barnomsorgspersonal, lärare och personal inom rättsväsendet utbildas i ämnet

sexuella övergrepp mot barn. Motionärerna begär vidare att regeringen skall ges

till känna att ett nationellt forsknings-, kunskaps- och utvecklingscentrum bör

inrättas i ämnet sexuella övergrepp/misshandel mot barn (yrkande 3). Enligt

motionärerna är i dag mycket av informationen rörande sexuella övergrepp mot

barn spridd över hela landet och därmed svårarbetad. För att bättre kunna

bedriva en aktiv forskning, sammanställa kunskaper för metodutveckling och få

djupare insikt i ämnet bör det enligt motionärernas mening inrättas ett

nationellt kunskaps- och forskningscentrum.

I motion So622 av Stig Grauers (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för en

omsorgsfull utredning i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären

vänder sig mot att barn som berättat att de utsatts för övergrepp av sin far

tvingas att umgås med denne under utredningstiden. Modern förmår inte skydda

eller hjälpa sitt barn utan myndigheternas stöd och skydd utan tvingas till

eftergifter och till att acceptera ett umgänge för att inte riskera att förlora

vårdnaden om barnet. En åtgärd, som enligt motionären skulle kunna stärka

barnets och mammans ställning samt förbättra de utredande myndigheternas

möjligheter, är att ge barn ett fungerade skydd under den tid ärendena utreds.

I motion So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en riksomfattande kampanj mot barnmisshandel (yrkande 1). Motionärerna

påpekar att antalet polisanmälningar rörande misshandel mot barn i åldern 0-6

år ökade med 250 % mellan åren 1985 och 1995. Ungefär tio barn dödas varje år i

Sverige. Motionärerna anser det nu vara hög tid att genomföra en riksomfattande

kampanj mot misshandel av barn. Någon rikstäckande information om aga och våld

mot barn har inte givits sedan agaförbudet infördes 1979.

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av ökad forskning, kunskap och information angående

barnmisshandel (yrkande 17). Motionärerna påpekar att antalet fall av

barnmisshandel ökat kraftigt under de senaste tio åren. Över 5 000 fall

polisanmäldes förra året men mörkertalet är mycket stort. Motionärerna anser

att barnmisshandel hör till de allvarligaste problemen i samhället och att det

därför är nödvändigt med ökad forskning inom området. Det är enligt

motionärerna också nödvändigt att alla som arbetar med och kommer i kontakt med

barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som om

anmälningsskyldigheten.

I fyra motioner begärs att en utredning tillsätts med uppdrag att analysera

situationen för särskilt utsatta barn.

I motion So672 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att tillsätta en kommission

kring barnmisshandel och övergrepp mot barn (yrkande 2). Motionärerna anför att

det är 22 år sedan barnmisshandeln utreddes i Sverige, trots att det dessutom

tillkommit en växande insikt om problematiken kring sexuella övergrepp mot

barn. Det är enligt motionärerna hög tid att tillsätta en statlig kommission

med uppgift att närmare redovisa forskning och kompetens på området samt

föreslå åtgärder för ökad kunskap och förbättrad statistik på området.

I motion Ju29 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en statlig barnvåldskommission (yrkande 3). Kommissionen bör studera

situationen för barn som själva utsatts för eller varit vittne till misshandel

eller dolt våld. Motionärerna påpekar att ingen har klart för sig effekterna av

förändringarna i samhället, t.ex. neddragningen i skolorna.

I motion So657 av Siw Persson (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om särskilt utsatta barn. Motionären anser att det finns all

anledning till oro för barn i s.k. riskzon, dvs. barn som riskerar att få en

ogynnsam utveckling på grund av misshandel och övergrepp, svåra

levnadsförhållanden m.m. Enligt motionären bör en kommission tillsättas med

uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag

till en strategi för hur arbetet i Sverige skall bedrivas för att ge barnen en

mer gynnsam utveckling. I arbetet bör också ingå en genomgång av den kunskap

och forskning som finns om störningar hos vuxna (i form av t.ex. missbruk,

kriminalitet och psykiska problem) och om de riskindikatorer som finns i

barndomen, anförs det.

I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en kommission med

uppgift att analysera situationen för särskilt utsatta barn (yrkande 5). Enligt

motionärerna bör kommissionen även ange förslag till en strategi för hur

arbetet i Sverige skall bedrivas för att på olika sätt kunna ge dessa barn en

mer gynnsam utveckling.

En motion handlar om skyldigheten att anmäla när barn far illa.

I motion So614 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om en informationskampanj om anmälningsskyldigheten. Genom den

ändring av 71 § socialtjänstlagen som träder i kraft den 1 januari 1998 kommer

alla som yrkesmässigt arbetar med barn, dvs. fortsättningsvis även personal på

privata daghem, att omfattas av anmälningsskyldigheten vad gäller barn som far

illa. Motionären anser att samhället i större grad än nu bör bidra med

upplysning om anmälningsskyldigheten och att regeringen bör ta initiativ till

en sådan informationskampanj.

I fem motioner berörs barn till missbrukare m.m.

I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) yrkas att

regeringen ges till känna vad i motionen anförts om att barn till

alkoholmissbrukande föräldrar behöver stöd och kunskap om att de inte är

ensamma om att vara i denna situation (yrkande 7). Enligt motionärerna överger

männen oftast sina missbrukande hustrur. Barnen får ta ett mycket stort ansvar

för sina mödrar och deras barndom innebär ofta isolering och rädsla. Enligt

motionärerna växer ca 100 000 barn upp i hem med föräldrar som missbrukar

alkohol. Vändpunkten vid Ersta har visat en användbar väg att nå dessa barn,

anförs det. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande av vad som anförts om

att mödrahälsovård och barnhälsovård måste bibehållas och förstärkas, om att

psykologiskt stöd måste ges missbruksfamiljer samt om ökad samverkan mellan

sjukvårdande och sociala myndigheter (yrkande 8). Enligt motionärerna avstår

gravida kvinnor som har kända alkoholproblem inte med säkerhet från alkohol

under graviditeten. Ca 100 barn per år föds i Sverige med fetalt

alkoholsyndrom. Mödrar med missbruksproblem behöver vidare allt stöd som kan

ges. Deras eget beroende gör dem ofta helt olämpliga som vårdnadshavare till

barn med skador orsakade av alkoholbruket, anförs det. Ofta döljer dessa

kvinnor sitt missbruk.

I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om barn till missbrukare (yrkande 11). Enligt motionärerna

måste landsting och kommuner bedriva en aktiv uppsökande verksamhet och ge

särskilt stöd till barn till missbrukare. Alla insatser för barn i en utsatt

situation måste enligt motionärerna vara avgiftsfria.

I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om stöd till barn i svåra miljöer (yrkande 10).

Enligt motionärerna måste stödet till barn vars föräldrar missbrukar, omfattas

av kriminalvården eller är psykiskt sjuka avsevärt förbättras. Det kan ske

genom bättre utbildning av barnomsorgens, skolans och fritidsverksamhetens

personal om vilka problem dessa barn möter och vilket stöd de behöver samt

genom samarbete över yrkesgränserna.

I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med

Folkhälsoinstitutet initiera hur arbetet med barn till missbrukare skall

genomföras i socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården (yrkande 4). Som

skäl för hemställan anger motionärerna att det på de flesta håll i landet

fortfarande inte finns något stöd att erbjuda barn till missbrukare. Det arbete

som bedrivs erbjuds av olika aktörer som sinsemellan konkurrerar. Inom de

flesta verksamheter intar arbetet med barn till missbrukare en undanskymd plats

och bedrivs ofta i projektform med osäker finansiering. Motionärerna anser

vidare att utbildning av olika personalgrupper om dessa barns behov måste komma

till stånd.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till

anhöriga till missbrukare (yrkande 14). Motionärerna anför att det är en

riskfaktor för en rad problem senare i livet att växa upp i en familj med

missbruk. Om barnet får en bra kontakt med en vuxen i omgivningen som lyssnar

och stöder kan emellertid riskerna för problem minska. Alla tillgängliga

resurser bör sättas in för att stödja och hjälpa barn till missbrukare, anförs

det.

Två motioner rör flyktingbarn.

I motion So9 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande om

situationen för barn på landets flyktingförläggningar (yrkande 1). Enligt

motionärerna måste regeringen göras observant på de miserabla förhållanden som

barn lever under på flyktingförläggningarna. De vuxna orkar inte med barnen.

Barnens behov blir åsidosatta, vilket yttrar sig i att barnen blir uppgivna,

inåtvända eller omotiverat aggressiva. Miljön är torftig och skolgången blir

eftersatt. Motionärerna redogör för den situation som råder på

flyktingförläggningen i Flen men menar att detta fall inte är unikt.

I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att regeringen skall ges

till känna vad i motionen anförts om amnesti för gömda barnfamiljer (yrkande

7). Det finns många barn i landet som hålls gömda och som under lång tid inte

ens har vågat gå utomhus för att få frisk luft eller motion, än mindre

skolundervisning eller sjukvård. Motionärerna vill uppmärksamma flyktingbarnens

speciella problematik och anser att gömda barnfamiljer skall få amnesti.

I tre motioner betonas vikten av de insatser för barn som görs av jourfamiljer,

kontaktpersoner, personal på fritidsgårdar m.fl.

I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om att öka möjligheterna att utse kontaktperson/ombud för barn

(yrkande 10). Kontaktpersonens uppgift skall enligt motionärerna vara att se

till barnets bästa i krislägen, t.ex. vid skilsmässa. Såväl barnet,

socialnämnden, vårdnadsutredaren som någon barnet närstående person skall ha

rätt att begära förordnande av kontaktperson eller ombud, anförs det.

I motion So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om att staten bör stödja en

omfattande rekrytering av vuxna som vill engagera sig som jourfamiljer,

fosterföräldrar, kontaktfamiljer etc. och att utbildning för uppgiften med

fördel kan ske inom folkbildningen (yrkande 2). Det finns familjer som inte kan

erbjuda en god uppväxtmiljö för sina barn. Enligt motionärerna måste samhället

göra allt för att ge dessa föräldrar stöd och för att inspirera andra vuxna i

kärnfamiljens närhet till stödjande insatser.

I motion So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om fritidsgårdars fortsatta utveckling och

överlevnad (yrkande 4). Enligt motionärerna främjar fritidsgårdarna ett levande

lokalt kulturliv och ger många unga en social trygghet. Eftersom verksamheten

inte är lagreglerad är den särskilt utsatt i tider av kommunala nedskärningar.

Fritidsgårdsbeståndet minskade med 22 % mellan 1990 och 1993. Motionärerna

anser att det är väsentligt att undersöka vilka insatser som behövs för att

fritidsgårdarna skall utvecklas och överleva.

Ett motionsyrkande rör homosexuella ungdomars utanförskap.

I motion So673 (v) begärs ett tillkännagivande rörande homosexuella ungdomar

(yrkande 6). Enligt Ungdomsstyrelsen är den viktigaste frågan när det gäller

homosexuella ungdomars situation hur det utanförskap som många känner skall

kunna brytas. Motionärerna anser att frågan bör prioriteras.

Barn som växer upp i sekter berörs i en motion.

I motion So211 av Carina Hägg (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om behovet av ökade kunskaper om situationen för de barn som växer upp

i sekter. Enligt motionären föreligger inte i dag tillräcklig kunskap om

villkoren för de barn som växer upp i sekter. Få vuxna kontakter utanför

sektens kontroll gör det svårt att upptäcka problem hos barnen. Motionären

ifrågasätter om barn i sekter får tillräckligt med uppmärksamhet och stöd från

samhället.

Skrivelsen

I skrivelsen anges exempel på grupper av barn som traditionellt brukar anses

vara i behov av särskild uppmärksamhet inom socialtjänsten för att deras behov

av stöd, skydd och hjälp skall tillgodoses. Det rör sig bl.a. om barn som

utsatts för fysisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, barn som växer

upp i miljöer där det förekommer våld, barn till missbrukare samt barn till

psykiskt sjuka.

Regeringen anser att det mer är allvaret i barnets problem som avgör hur

arbetet inom socialtjänsten skall prioriteras än vilket slags problem barnet

har. Utvecklingsarbete pågår inom olika delar av socialtjänsten för att

förbättra det sociala arbetet med barn, bl.a. med stöd av medel från

Socialstyrelsen och länsstyrelserna.

Regeringen påpekar att antalet polisanmälda fall av barnmisshandel har ökat

markant under de senaste tio åren. Oavsett om detta beror på ökad

anmälningsbenägenhet eller en faktisk ökning av barnmisshandel och våld mellan

barn och ungdomar är det enligt regeringen angeläget att åter fästa

uppmärksamhet på problemet med barnmisshandel. Regeringen har för avsikt att

tillsätta en särskild utredning om barnmisshandel och därmed sammanhängande

frågor.

Regeringen anför vidare att frågor om sexuella övergrepp mot barn har varit i

fokus under hela 1990-talet. Antalet rapporterade sexualbrott har ökat stadigt

under de senaste tjugo åren men minskar enligt BRÅ nu något. Minskningen är

tydlig när det gäller sexualbrott mot barn begångna i en nära relation. Antalet

anmälda fall av annat sexuellt ofredande har dock fortsatt att stiga. Vid en

hearing hösten 1997 med företrädare för frivilligorganisationerna diskuterades

regeringens förslag till handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av

barn (Ds 1997:54). Efter ytterligare beredning kommer regeringen under våren

1998 att presentera en sådan nationell handlingsplan.

Delar av de förslag som Barnkommittén, Barnpsykiatrikommittén och

Föräldrautbildningsutredningen har lämnat kommer enligt skrivelsen att arbetas

in i den proposition som regeringen har för avsikt att lämna under våren 1998.

Bakgrund och tidigare behandling

Regeringen anför i budgetpropositionen 1997/98:1 att kommunernas insatser för

barn och ungdom generellt ges hög prioritet. En bred samverkan mellan kommuner

och andra aktörer utvecklas på många håll i syfte att ge effektivare

hjälpinsatser. Utvecklingen av adekvata stöd- och behandlingsinsatser för

förebyggande och tidiga åtgärder i öppenvård fortsätter, anförs det.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att göra en uppföljning av rapporten Barns

villkor i förändringstider i de delar som styrelsen fann mest angelägna.

Socialstyrelsen har med anledning av uppdraget redovisat rapporterna Individ-

och familjeomsorgens arbete med barn 0-12 år samt Individ- och familjeomsorgens

arbete med ungdomar (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1998:4

respektive 5). Av rapporterna framgår bl.a. att resurserna för socialtjänstens

arbete med utsatta ungdomar har ökat i mer än hälften av kommunerna sedan 1993.

När det gäller socialtjänstens barnavårdsinsatser har kommunerna visserligen

inte skurit ned resurserna men antalet barnavårdsanmälningar, ansökningar och

utredningar har ökat i större kommuner och storstadsområdena under de senaste

åren. Antalet barn som är föremål för en barnavårdsutredning har ökat från ca 6

600 år 1993 till närmare 10 000 år 1997. Förklaringarna kan enligt

Socialstyrelsen vara att risken för att barn far illa uppmärksammas mer och

anmäls mer till socialtjänsten än tidigare, att skolorna skurit ned sina

elevvårdsresurser, att socialtjänsten förbättrat sitt samarbete med andra

verksamheter, främst skolan, samt att anmälningar och utredningar börjat

dokumenteras och registreras bättre. Enligt styrelsen måste konsekvenserna av

det ökade inflödet av barnavårdsanmälningar till socialtjänsten särskilt följas

och analyseras.

En arbetsgrupp tillsatt av Sveriges Läkarförbund har nyligen presenterat en

rapport om våldet i samhället, Läkare om våld - medicinska aspekter på våldet

och dess konsekvenser. Ett av syftena med rapporten är att redovisa möjligheter

och metoder för att förbättra omhändertagandet av våldsoffren och deras

anhöriga. Enligt rapporten har antalet anmälda fall av misshandel mot barn

under 15 år ökat från ca 950 fall 1994 till nästan 4 400 1995. Under 1994

rapporterades drygt 1 000 fall av sexualbrott mot barn under 15 år.

I betänkande 1996/97:SoU8 behandlade utskottet motionsyrkanden om förebyggande

arbete i syfte att förhindra en negativ utveckling hos barn. I betänkandet,

till vilket hänvisas, finns en utförlig redovisning av olika insatser och

verksamheter på området (s. 27-33). I motionerna begärdes tillkännagivanden om

bl.a. förebyggande arbete på olika nivåer i samhället, vikten av samverkan

mellan myndigheter, barn i familjer med missbruksproblem och om en utredning

kring särskilt utsatta barn. Utskottet avstyrkte motions-yrkandena med

hänvisning bl.a. till redan utfört arbete och pågående verksamheter på området

samt till den kommande socialtjänstpropositionen. Utskottet avstyrkte även ett

motionsyrkande om att öka möjligheterna att utse kontaktman/ombud för barn med

motiveringen att det inte var berett att ta ett sådant initiativ. Riksdagen

följde utskottet.

I betänkande 1996/97:SoU18 behandlade utskottet regeringens proposition

1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen samt motioner om bl.a. stöd till

missbrukares anhöriga. Utskottet anförde att det är särskilt angeläget att

socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder barn till missbrukare. Ett gott

samarbete behövs mellan bl.a. socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården,

barnomsorgen, skolan, barnpsykiatrin och polisen för att tidigt kunna upptäcka

och stödja barn som lever i familjer med missbruk. Utskottet påpekade bl.a. att

antalet verksamheter som riktar sig till barn till missbrukare ökar samt att

regeringen i den ifrågavarande propositionen föreslagit att

anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen skulle utvidgas. Motionerna

avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen har i skrivelse 1996/97:93 lämnat en redogörelse för

metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för

sexuella övergrepp. Utskottet behandlade skrivelsen i betänkande 1996/97:SoU16,

vari ges en utförlig redogörelse för de insatser som görs för dessa barn och

för det arbete som i övrigt sker när det gäller sexuella övergrepp mot barn.

I betänkandet behandlades även ett antal motionsyrkanden om sexuella

övergrepp mot barn, bl.a. om behovet av ett ökat rättsskydd för barn och av

utbildning för personal inom rättsväsendet, polisen, socialtjänsten, hälso- och

sjukvården, barnomsorgen och skolan samt om att ge barn en ?frizon?. Utskottet

uttalade i denna del bl.a. följande:

Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen att ärenden där barn varit utsatta

för sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. De yrkesgrupper som

kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda kunskaper och

genomtänkta arbetsmetoder.

Dessa ärenden fordrar också nära samarbete mellan olika myndigheter.

Utredningar och insatser måste samordnas. De samrådsgrupper som nu finns i allt

fler kommuner har här en viktig uppgift. I samrådsgrupperna ingår

representanter för socialtjänsten, åklagarmyndigheten och/eller polisen samt

BPU/PBU. Företrädare för andra myndigheter deltar i den mån de är berörda. Ett

välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna

för en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet.

Utskottet vill vidare betona vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt.

Korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis och åklagare. Utskottet

instämmer med justitieutskottet att det är av största vikt att uppmärksamma

formerna för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen om ändring i

socialtjänstlagen föreslås att vissa tidsfrister införs i socialtjänstlagen för

att markera att dessa utredningar skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill

betona att i socialnämndens utredningsansvar också ingår att överväga frågan om

barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet

för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken för

hot och påtryckningar måste enligt utskottets mening ha helt avgörande

betydelse för socialnämndens bedömning av om kontakten kan och bör

upprätthållas under utredningstiden.

Utskottet vill även betona vikten av en god utbildning av berörda

yrkeskategorier. Såväl grundutbildningen som vidareutbildningen för poliser är

föremål för översyn. I dagarna har regeringen beslutat om direktiven till en

översyn av lärarutbildningarna (dir. 1997:54). Enligt direktiven ingår även att

se över vidareutbildningen av lärare. Utskottet utgår från att i utbildningarna

även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt eller misstänks ha

utnyttjats sexuellt.

Slutligen kan utskottet konstatera att förslag till en nationell

handlingsplan presenteras i dagarna för att ligga till grund för det fortsatta

arbetet med ärenden om barn som utsatts för sexuella övergrepp.

Även motionsyrkanden om stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp

behandlades. Utskottet anförde i denna del följande:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är angeläget med ett

kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella övergrepp. I

regeringens skrivelse redovisas det metodutvecklingsarbete som pågår på olika

håll i landet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till att

belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet

ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning,

utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet, som beräknas

vara klart i början av år 1998, kan bl.a. komma att leda till en revidering av

styrelsens allmänna råd. Frivilligorganisationer som arbetar med att utveckla

metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp prioriteras när

det gäller stöd från Allmänna arvsfonden. Barnpsykiatrikommittén, som skall

slutföra sitt arbete till den 31 december 1997, kommer att särskilt belysa

strukturen inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera

metodutveckling och möjliggöra insamling av kunskap om sexuella övergrepp och

misshandel av barn och ungdomar. Ett värdefullt arbete bedrivs också vid BUP-

Elefanten i Linköping med inriktning på behandling av barn som utsatts för

sexuella övergrepp samt forskning och metodutveckling. Där bedrivs också

utbildning av personal från polisen, socialtjänsten och den psykiatriska hälso-

och sjukvården. Inom Statens institutionsstyrelse bedrivs aktivt

behandlingsarbete med ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp som

barn. Här finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella

övergrepp. En arbetsgrupp kommer inom kort att presentera förslag till en

nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn.

Ett omfattande arbete pågår således när det gäller att utveckla hjälpen och

stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att

regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt vidtar ytterligare åtgärder

om det behövs.

Utskottet anförde följande med anledning av en motion om flyktingbarn som

utsatts för sexuella övergrepp:

Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är särskilt

viktigt att barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet.

Portalparagrafen i utlänningslagen har kompletterats med en bestämmelse om att

det i alla fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till

barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Flyktingbarn

har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige. För

barn som kommer ensamma till Sverige finns en särskild mottagningsverksamhet.

Det ingår som en normal del i mottagandet av flyktingfamiljer att

Invandrarverkets personal beaktar att många flyktingbarn har utsatts för olika

trauman och kan behöva hjälp med att hantera dessa. Socialarbetare,

barnomsorgspersonal och skolpersonal har en viktig uppgift att möta dessa barn

och se de särskilda behov de kan ha. Fortbildningsverksamhet om

barnkonventionen och bemötandet av barn har nyligen hållits inom verket. Inför

hösten planeras utbildning om hur barns trauma skall beaktas i utredningar och

hur föräldrar kan motiveras att ta ett aktivt föräldraansvar. Utskottet vill

här peka på att flyktingbarn kan ha utsatts för både sexuella övergrepp och

krigstrauman, vilket kräver särskilda insatser av Invandrarverkets personal.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller

flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp.

Ett enigt utskott avstyrkte samtliga motioner, de flesta med motiveringen att

de i huvudsak var tillgodosedda. Riksdagen följde utskottet.

Socialförsäkringsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:SfU5 Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv motionsyrkanden om amnesti till gömda

barnfamiljer. Utskottet ansåg att det är ett allvarligt problem att många

personer kan antas hålla sig gömda i Sverige kanske långa tider. Särskilt

allvarligt är det när barn finns med i bilden med hänsyn till riskerna för att

barnet skadas i sin hälsa och utveckling. Utskottet påpekade att såväl

Flyktingpolitiska kommittén som Barnkommittén är av uppfattningen att

samhällets åtgärder måste inriktas på att dels minimera antalet barn som gömmer

sig, dels begränsa skadeverkningar för de barn som drabbas. Kommittéerna har

bl.a. framhållit att det gäller att skapa bättre förståelse för de beslut som

fattas. Utskottet uttalade att om familjer som får avslag på sina ansökningar

kan förutse att de får stanna om de håller sig undan en tid kommer med all

sannolikhet ännu fler barn att gömmas. Insatserna måste i stället ha den

inriktning som Flyktingpolitiska kommittén och Barnkommittén anvisat. Utskottet

underströk betydelsen av väl motiverade beslut för att skapa förståelse för att

ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när sökandena inte har tillräckliga

skäl att stanna i landet. Utskottet förutsatte också att de berörda

myndigheterna verkar för fortlöpande kontakter med frivilligorganisationer och

samfund. Motionsyrkandena avstyrktes.

Den 1 januari 1998 trädde nya bestämmelser i socialtjänstlagen i kraft, bl.a.

om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa. Enligt 71 § första

stycket socialtjänstlagen bör anmälan göras av var och en som får kännedom om

något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs

skydd. Stycket har ändrats för att markera att en anmälan till socialtjänsten

inte förutsätter att det står klart att ett barn utsätts för skadlig behandling

utan att det räcker att man har grundad anledning att misstänka

missförhållanden. En annan ändring är att uppmaningen inte längre inskränks

till fall när den unge far illa i hemmet. I 71 § andra stycket regleras

anmälningsskyldigheten för myndigheter vars verksamhet rör barn och ungdom samt

andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Anmälningsplikt gäller numera även för dem som är verksamma inom yrkesmässigt

bedriven enskild verksamhet.

I den nya 7 a § i socialtjänstlagen stadgas att insatser inom socialtjänsten

skall vara av god kvalitet och att det för utförande av socialnämndens

uppgifter skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. I

proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen anförs att frågan om

kompetens och kunskapsutveckling är av central betydelse för socialtjänstens

möjligheter att erbjuda insatser av god kvalitet. Kompetensutveckling måste ske

ute i verksamheten och vara en integrerad del i en ständigt pågående

underhålls- och förnyelseprocess. Eftersom inriktning och kvalitet på grund-

och vidareutbildningarna spelar en betydande roll för senare satsningar på

intern kompetensutveckling, är det vidare av stor vikt att samhällets

utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig förändring

ställer.

I propositionen anförs att socialtjänsten bör beakta behovet av tidiga

insatser inom alla verksamheter för vuxna, barn och ungdomar. Särskilt stöd bör

ges åt barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som

har svårt att klara sin fostrande roll. Enligt regeringen är det angeläget att

missbrukares barn tidigt uppmärksammas och ges stöd. Genom tidiga stödinsatser

för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida skador förebyggas.

Enligt regeringen ger insatser för gravida missbrukare och missbrukande

föräldrar, som ofta bedrivs i samarbete mellan socialtjänsten och mödra- och

barnhälsovården, goda utsikter att kunna bryta missbruk under graviditet och

barnets första levnadsår. Relativt små insatser har bedömts kunna ge goda

resultat, anförs det.

Regeringen betonar vidare vikten av att socialtjänsten får stöd av och

samverkar med andra samhälleliga verksamheter, t.ex. psykiatrin, sjukvården,

mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan och polisen. Ambitionen att på

ett tidigt stadium få kontakt med familjer vars barn och ungdomar är i behov av

särskilt stöd kan lättare förverkligas om socialtjänsten har ett gott samarbete

med dessa verksamheter, anförs det.

I propositionen framhålls även betydelsen av det frivilliga sociala arbetet

som utförs av olika organisationer och föreningar men också av enskilda och

familjer som svarar för betydande insatser som kontaktpersoner eller

kontaktfamiljer och familjehem.

I proposition 1997/98:55 Kvinnofrid föreslår regeringen att ett nytt brott,

grov fridskränkning, införs i brottsbalken. Brottet avser upprepade kränkningar

av en närstående eller tidigare närstående person, dvs. av bl.a. barn eller

styvbarn.

Regeringen anför att socialtjänsten i sitt arbete med utsatta barn bör ägna

särskild uppmärksamhet åt de barn som växer upp i miljöer där det förekommer

våld och misshandel. Det är inte ovanligt att dessa barn varit vittne till

våldet och de kan också själva ha blivit utsatta för våld i familjen. Det är

enligt regeringen angeläget att utveckla metoder och kunskaper om barn i

riskmiljöer. Enligt regeringen bör resultaten av bl.a. det utredningsarbete som

pågår avvaktas. Därefter bör en samlad bedömning göras av behovet av

ytterligare åtgärder för att förbättra situationen för barn som lever i

misshandelsmiljöer.

Projektet Barn i dag har pågått inom Socialdepartementet under 1996 och 1997

och resulterat i två rapporter, Barn i dag (Ds 1996:57) och Barnens bästa - vår

framtid (Gothia 1997). Den förstnämnda rapporten innehåller en utförlig

redogörelse för barns livsvillkor i Sverige i dag. I den andra rapporten

bearbetas delar av materialet från Barn i dag och kompletteras med en rad

exempel på verksamheter som utvecklats positivt under de senaste åren men också

aktuella problem och oroande tendenser. Rapporten är mer åtgärdsinriktad och

ger bl.a. förslag till olika arbetssätt. Den vänder sig framför allt till dem

som arbetar med barn samt politiker i kommuner och landsting.

Regeringen fattade i april 1997 beslut om att ställa 15 miljoner kronor ur

Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika

ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt, vilka ligger i linje med den

nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande insatser.

Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer en utredning om elev- och

skolhälsovården att tillsättas inom kort. Utredningen skall bl.a. kartlägga

utvecklingen inom skolhälsovården över tid samt variationerna i verksamheten

mellan olika kommuner. Avsikten är bl.a. att få en bild över situationen när

det gäller stödpersonal och elever med särskilda behov. Utredningen skall även

ge förslag till åtgärder som förbättrar skolhälsovården.

Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag att bl.a. ansvara för en

övergripande samordning av insatser för homosexuella, att följa utvecklingen av

homosexuellas situation i samhället samt att vidta egna åtgärder och följa

andra myndigheters informationsinsatser.

FHI gav 1997 ut skriften Vad hände se´n? Riksdagsbeslut och myndigheters

åtgärder för att förbättra homosexuellas situation (Folkhälsoinstitutet rapport

nr 1997:28). Rapporten belyser vilka åtgärder olika myndigheter har vidtagit

för att motverka kvarvarande diskriminering av homosexuella. Syftet är även att

aktualisera frågan om homosexuellas situation samt att visa hur olika

myndigheter kan medverka till att förbättra den. I rapporten anges att enligt

Ungdomsstyrelsens uppfattning är de i dag viktigaste frågorna när det gäller

homosexuella ungdomars situation frågor om hur det utanförskap som många känner

skall kunna brytas. FHI delar denna bedömning och anser att det är viktigt att

ta frågan på fullt allvar. Hittills har åtgärder, frånsett skolområdet, inte

skett i någon större omfattning. Det är enligt FHI angeläget att försöka finna

lämpliga former för det fortsatta arbetet att minska homosexuella ungdomars

utanförskap.

Rädda Barnen arbetar med opinionsbildning i frågor som rör våld mot barn och

med direkt stöd till familjer där det finns risk för att våld tillgrips.

Verksamheten Rädda Barnens hjälptelefon syftar till att stödja och stärka

föräldrar i deras föräldraroll.

Organisationen har ur Allmänna arvsfonden beviljats 2,4 miljoner kronor för

att under en av sina barndagar i mars 1998 anordna en satellitkonferens på

temat barnmisshandel. Genom denna satsning nås ett stort antal personer som

arbetar med barn och ungdomar i olika verksamheter runt om i landet.

Inom Rädda Barnen pågår sedan 1996 projektet Barn som bevittnat eller själva

varit utsatta för våld i sina familjer. Det syftar till att kartlägga hur

samhällets stöd till dessa barn ser ut och hur stödet kan utvecklas.

I boken Barnmisshandel redovisar Barbro Hindberg och Rädda Barnen bl.a.

omfattning, orsaker och konsekvenser av barnmisshandel. Med boken avses att ge

kunskap om problemet samt inspiration och vägledning när det gäller insatser

inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten.

BRIS (Barnens rätt i samhället) är en ideell organsation som bistår barn som

far illa. BRIS huvudsakliga verksamheter är stödtelefonerna Barnens

hjälptelefon och BRIS vuxentelefon, opinionsbildning för att förbättra barns

och ungdomars villkor samt informations- och utbildningsverksamhet.

Barnkommittén påpekar i sitt huvudbetänkande att det enligt barnkonventionens

artikel 19 åligger konventionsstaterna att vidta alla lämpliga lagstiftnings-,

administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att

skydda barn mot alla former av missförhållanden, vanvård, skada eller våld.

Enligt kommittén bör flera olika utbildningsinsatser tolkas in under

konventionstexten; föräldrautbildning, utbildning av socialsekreterare, lärare

och annan personal inom skolan, barnomsorgspersonal, domare och barnen själva.

Det är viktigt att intensifiera arbetet med kompetensutveckling av alla

personalkategorier som har att hantera ärenden med barn som far illa.

Kommittén ser med oro att antalet fall av barnmisshandel tenderar att öka och

föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att noggrant följa

utvecklingen och att lämna förslag till erforderliga åtgärder. Det är vidare

viktigt, anför kommittén, att ge socialtjänsten och andra myndigheter som

arbetar med barn de resurser som krävs ekonomiskt och kompetensmässigt samt att

möjliggöra samverkan mellan olika myndigheter.

Kommittén föreslår vidare att skollagen skall kompletteras med nationella mål

och en rikstäckande basnivå för skolhälso- och elevvård, motsvarande de

nationella mål som finns för barnhälsovården. Barnkommittén konstaterar att

skolhälsovården, om man ser på landet som helhet, inte drabbats av särskilt

stora nedskärningar men att det föreligger stora variationer mellan olika delar

av landet. Den stora variationen mellan kommunerna kan enligt kommitténs mening

inte anses ligga i linje med barnkonventionens bestämmelser och anda.

Barnpsykiatrikommittén föreslår i sitt huvudbetänkande Det gäller livet bl.a.

att elevvårdsresurserna skall förstärkas. En grundläggande princip för

elevvården skall vara att skolrelaterade problem skall hanteras inom skolan.

Elevvårdspersonal bör finnas tillgänglig så att elever själva kan ta kontakt.

Elevvårdsteamet skall besitta specialpedagogisk, psykologisk, medicinsk och

social kompetens.

När en förälder vårdas eller söker hjälp för sitt missbruk eller sina

psykiska funktionshinder eller när en förälder är svårt sjuk eller skadad eller

när en förälder plötsligt dör, skall enligt kommittén särskilt beaktas barnets

behov av information, råd och stöd. Kommittén föreslår att bestämmelser om

detta införs i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen.

För att ytterligare understryka anmälningsskyldigheten i 71 §

socialtjänstlagen och göra den bättre känd för personal utanför socialtjänsten,

föreslår kommittén att hälso- och sjukvårdslagen, åliggandelagen och skollagen

kompletteras med en hänvisning till paragrafen.

Enligt kommittén bör Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett nationellt

utvecklingsprogram avseende misshandel och sexuella övergrepp mot barn.

Programmet bör omfatta planering för uppbyggnad av regionala kunskaps-centrum,

bl.a. för att tillgodose behovet av utbildning och metodutveckling samt av

handledning och konsultation ute i kommuner och landsting.

Barnpsykiatrikommittén har även avgivit delbetänkandet Röster om barns och

ungdomars psykiska hälsa (SOU 1997:8). I betänkandet anges att den samlade

bilden av förekomsten av psykiska problem hos barn är svårtolkad samt att

allvarliga oklarheter också råder i fråga om utvecklingen över tid i Sverige.

Kommittén föreslår mot bakgrund härav att Socialstyrelsen skulle få i uppdrag

att utarbeta en modell för systematisk bevakning och analys av barns och

ungdomars psykiska hälsa.

Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum (EpC) har haft regeringens uppdrag

att utarbeta en sådan modell och avlämnade en rapport i december 1997.

Huvudförslaget i rapporten innebär att en ny nationell studie initieras för att

mäta barns och ungdomars psykiska hälsa genom att det vart tredje år görs

tvärsnittsundersökningar bland en hel årskurs elever i åldern 11-16 år.

Barnpsykiatrikommittén föreslår i sitt slutbetänkande att regeringen skall

ställa erforderliga medel för fortsatt utredningsarbete och pilotstudier till

Socialstyrelsens och EpC:s förfogande, så att modellen för mätning av barns och

ungdomars psykiska hälsa kan färdigutvecklas. Kommittén föreslår vidare att den

epidemiologiska bevakningen därefter förverkligas och att regeringen tillser

att erforderliga medel finns att tillgå.

Utredningen om föräldrautbildning ger i sitt betänkande Stöd i föräldraskapet

(SOU 1997:161) exempel på olika former av stöd för föräldrar som sviktar i sin

föräldraroll och som har behov av riktat stöd eftersom de inte kan förväntas

söka hjälp själva, exempelvis föräldrar med psykosociala problem och

misshandlade mödrar.

Som nämnts ovan kommer regeringen under våren 1998 att presentera en

proposition baserad på Föräldrautbildningsutredningens och Barnkommitténs

betänkanden.

I delbetänkandet Att växa bland betong och kojor belyser Storstadskommittén den

snedfördelning av livschanser som finns mellan olika grupper av barn och

ungdomar i storstäderna. Snedfördelningen förstärks ytterligare av de kraftiga

nedskärningar som kommunerna gjort i barn- och ungdomsverksamheterna. Kommittén

föreslår bl.a. att ett pedagogiskt utvecklingsanslag skall inrättas. Ur detta

skall skolor kunna söka medel för att bl.a. utveckla och förnya pedagogiken i

skolan för att på så sätt bättre kunna svara mot de behov och villkor som

eleverna i de utsatta områdena har. Kommittén anser vidare att särskilda medel

skall avsättas ur Allmänna arvsfonden för att ideella organisationer skall

kunna utveckla sommarlovsverksamhet för barn och ungdomar i de aktuella

bostadsområdena.

Efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 1995/96:SoU17) har regeringen

tillkallat en särskild utredare med uppgift att undersöka hur samhället, med

bevarad respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, på ett bättre sätt

än i dag kan stödja människor som utträtt ur nyandliga rörelser och som därvid

hamnat i psykiska kristillstånd. Enligt direktiven (dir. 1996:121) är i dag

kunskapen om omfattningen av detta problem, liksom vilken typ av stöd som är

påkallad, bristfällig. Utredaren skall därför bl.a. göra en översiktlig

bedömning av problemets omfattning och kartlägga icke tillgodosedda behov av

stödinsatser. Utredaren skall också överväga vad som kan göras för att

förebygga att människor hamnar i kristillstånd av nämnt slag. En utgångspunkt

kan enligt direktiven vara att ytterligare uppmuntra ett kritiskt

förhållningssätt och förmåga till självständigt tänkande i bl.a. skolan.

Uppdraget skall redovisas i september 1998.

Utskottets bedömning

Svenska barn och ungdomar är kroppsligt bland de friskaste i världen. När det

gäller barnens psykiska hälsa finns det dock tecken på att den goda

utvecklingen kan ha brutits och på att skillnaderna i hälsotillstånd ökar

mellan barn i olika socioekonomiska grupper. Regeringen anger i

budgetpropositionen att kommunernas insatser för barn och ungdom generellt ges

hög prioritet. Socialstyrelsen har nyligen konstaterat att kommunerna inte

skurit ned sina resurser när det gäller barnavårdsinsatser men att antalet

anmälningar, ansökningar och utredningar har ökat markant under de senaste

åren. Orsakerna till ökningarna är dock oklara och bör enligt utskottet

analyseras och vid behov åtgärdas. Det är angeläget att utvecklingen av stöd-

och behandlingsinsatser fortsätter och att insatserna av olika myndigheter

samordnas väl.

God kvalitet inom barnomsorg, skola och fritidsverksamhet är till gagn för

alla barn, i synnerhet för barn med särskilda svårigheter. Det är enligt

utskottet viktigt att uppmärksamma de effekter som gjorda besparingar på

området har på barnen. Utskottet delar regeringens oro över att

skolhälsovårdens resurser på många håll har minskat under 1990-talet och

välkomnar därför den kommande utredningen om elev- och skolhälsovården.

Utredningen skall bl.a. kartlägga utvecklingen inom skolhälsovården och ge

förslag till åtgärder för att förbättra verksamheten. Även

Barnpsykiatrikommittén och Barnkommittén framhåller vikten av en god

skolhälsovård.

Antalet anmälda fall av barnmisshandel har stigit markant under de senaste

tio åren. Antalet rapporterade sexualbrott mot barn begångna i en nära relation

har visserligen minskat men annat sexuellt ofredande har fortsatt att öka.

Utskottet ser med oro på situationen. Det är enligt utskottet angeläget att

barn som utsatts för misshandel och sexuella eller andra övergrepp

uppmärksammas mer. Utskottet ser därför positivt på att en särskild utredning

om barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor kommer att tillsättas.

Regeringens kommande nationella handlingsprogram mot kommersiell sexuell

exploatering av barn kommer att sätta dessa barn i fokus.

Anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen när ett barn far illa har

nyligen utvidgats. Ett nytt brott, grov fridskränkning avseende upprepade

kränkningar av bl.a. barn, föreslås i propositionen om kvinnofrid införas i

brottsbalken. Flera kommittéer som nyligen avslutat sitt arbete, bl.a.

Barnpsykiatrikommittén, tar upp frågor om särskilt utsatta barn.

Ärenden där barn varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp är

mycket känsliga och komplicerade. Det är viktigt att de yrkesgrupper som kommer

i kontakt med dessa barn - personal inom socialtjänsten, polisen, domstolarna,

skolan, hälso- och sjukvården osv. - har goda kunskaper och genomtänkta

arbetsmetoder samt att ett nära samarbete mellan olika myndigheter etableras.

Vikten av att personalen inom socialtjänsten har lämplig utbildning och

erfarenhet har understrukits genom införandet nyligen av en bestämmelse härom i

socialtjänstlagen.

Utskottet anser det viktigt att utredningarna i ärenden hos bl.a.

socialtjänsten och inom rättsväsendet om barn som misshandlats eller utsatts

för sexuella övergrepp bedrivs så skyndsamt som möjligt, dock utan att

intresset av att utredningarna blir noggranna och välgjorda åsidosätts. En

bestämmelse har nyligen införts i socialtjänstlagen om att utredningar i

ärenden om skydd eller stöd av barn skall bedrivas skyndsamt och som regel vara

slutförda senast inom fyra månader.

I 15 § föräldrabalken stadgas att domstolar i mål om umgänge bl.a. skall

beakta risken för att barnet i samband med umgänget utsätts för övergrepp eller

annars far illa. När det gäller frågan om ett barn bör ha kontakt med den som

misstänks för eller dömts för övergrepp mot barnet, måste risken för att barnet

kommer att fara illa beaktas noga. Barnets bästa måste enligt utskottet vara

utgångspunkten vid socialnämndernas och domstolarnas bedömning.

Det är enligt utskottet angeläget att de barn som utsatts för sexuella eller

andra övergrepp erhåller kvalificerat stöd. Utskottet vill även betona vikten

av forskning och metodutveckling vad gäller förebyggande och behandlande

arbete. BUP-Elefanten i Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen,

utgör ett centrum för aktiv forskning och metodutveckling kring barn som

utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet konstaterade i betänkande

1996/97:SoU16 att det pågår ett omfattande arbete när det gäller att utveckla

hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet

utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller dessa barn

och de barn som misshandlats och vidtar ytterligare åtgärder om det visar sig

nödvändigt.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna So6 (m) yrkande 3,

So9 (v) yrkande 4, So214 (kd) yrkande 5, So607 (mp) yrkandena 2 och 3, So614

(s), So622 (m), So657 (fp), So672 (s, m, c, fp, v, mp, kd) yrkandena 1 och 2,

So674 (fp) yrkande 8, So678 (v) yrkandena 2 och 3 samt 5 och 6, So801 (c)

yrkande 17, Ju28 (v) yrkande 5 och Ju29 (c) yrkande 3 i huvudsak är

tillgodosedda. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet anser inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionerna So8 (kd) yrkande 3, So9 (v) yrkande 3 och So10 (mp)

yrkande 6. Motionerna avstyrks.

I motion So607 (mp) yrkande 1 anförs att barnpsykiatrisk mottagning med

specialkompetens på sexuella övergrepp skall finnas tillgänglig för alla. Hur

hjälpen och stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp skall

organiseras inom hälso- och sjukvården är enligt utskottets mening en

landstingskommunal fråga. Motionen avstyrks därmed.

När det gäller barn till missbrukare vill utskottet åter framhålla att det är

mycket angeläget att socialtjänsten tidigt uppmärksammar och stöder dessa barn.

En viktig förutsättning härför är att samarbetet fungerar väl mellan bl.a.

socialtjänsten och mödra- och barnhälsovården, barnomsorgen, skolan,

barnpsykiatrin och polisen. Utskottet konstaterade i betänkande 1996/97:SoU18

att antalet verksamheter som riktar sig till barn till missbrukare har ökat.

Barnpsykiatrikommittén lägger i sitt slutbetänkande fram förslag för att

förbättra situationen för barn till bl.a. missbrukare och psykiskt sjuka. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So305 (c)

yrkandena 7 och 8, So644 (fp) yrkande 4, So649 (v) yrkande 11, So655 (mp)

yrkande 14 och So674 (fp) yrkande 10 behövs inte enligt utskottets mening.

Utskottet avstyrker motionerna.

Statens invandrarverk har huvudansvaret för mottagandet av bl.a. asylsökande

samt driver förläggningar. Invandrarverket skall erbjuda asylsökande på

förläggning någon form av sysselsättning under väntetiden. För barn och

ungdomar upp till 16 år anordnas s.k. familjebaserad verksamhet. Asylsökande

barn i grundskoleåldern får undervisning genom kommunens försorg medan

Invandrarverket ansvarar för undervisningen av ungdomar i gymnasie-åldern.

Enligt utskottet är det viktigt att barnens situation särskilt uppmärksammas i

flyktingmottagandet och att berörda huvudmän tillgodoser barnens behov. Ett

sådant tillkännagivande som begärs i motion 9 (v) yrkande 1 anser utskottet

dock inte nödvändigt varför motionsyrkandet bör avslås.

Utskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning att det är ett mycket

allvarligt problem att barnfamiljer håller sig gömda i Sverige under långa

tider eftersom barnens hälsa riskerar att skadas och deras utveckling försenas.

Utskottet instämmer i att samhällets åtgärder måste inriktas på att minimera

antalet barn som gömmer sig och begränsa skadeverkningarna för dessa barn.

Motion So10 (mp) yrkande 7 om amnesti för gömda barnfamiljer avstyrks.

För att socialnämnden skall kunna utse en kontaktperson för barn under 15 år

krävs enligt 10 § tredje stycket socialtjänstlagen att barnets vårdnadshavare

begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses

endast om barnet självt begär eller samtycker till det.

Utskottet är inte berett att ta något sådant initiativ som begärs i motion

So677 (v) yrkande 10 och avstyrker därför motionsyrkandet.

Av Socialstyrelsens nyligen presenterade rapporter om individ- och

familjeomsorgens arbete med barn respektive ungdomar framgår att antalet

insatser i form av kontaktfamilj eller kontaktperson ökat kraftigt under de

senaste åren och att det i vissa kommuner är svårt att få tag på människor som

vill ställa upp som kontaktpersoner. Enligt utskottet gör jourfamiljer och

kontaktpersoner m.fl. värdefulla insatser genom att vara ett stöd för barnet

och ofta även för föräldrarna. Det är angeläget att kommunerna kan tillgodose

behovet av dessa insatser för utsatta barn och ungdomar. Det ankommer på

kommunerna att rekrytera dessa personer. Utskottet avstyrker därför motion

So653 (kd) yrkande 2.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion So673 (v) yrkande 4 om

att fritidsgårdarna främjar ett levande lokalt kulturliv och bidrar till att ge

många unga en social trygghet. Utskottet anser det därför viktigt att

kommunerna stöder verksamheten på fritidsgårdarna. Något tillkännagivande till

regeringen behövs dock inte. Motionen avstyrks.

Såväl Ungdomsstyrelsen som Folkhälsoinstitutet har uppmärksammat regeringen på

homosexuella ungdomars situation och på behovet av att bryta deras känsla av

utanförskap. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte. Motion So673

(v) yrkande 6 avstyrks.

Motion So211 (s) handlar om barn som växer upp i sekter. Utskottet anser att

förslagen från utredningen om särskilt krisstöd bör avvaktas och avstyrker

därför motionen.

Omhändertagande av barn m.m.

Motionerna

I motion So613 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhändertagande och

utredningsförfarande vid omhändertaganden av barn (yrkande 1). När barn far

illa i hemmet är det samhällets skyldighet att ingripa. Ett sådant ingripande

måste emellertid enligt motionärerna ske med stor försiktighet och på ett

rättssäkert sätt. Enligt motionärerna har många signaler kommit om att

socialutredningar görs på ett oacceptabelt sätt, genom att utredaren tar upp

det som talar mot klienten och utelämnar det som är till klientens fördel. En

lagstiftning liknande bestämmelserna i rättegångsbalken om utredningar i

brottmål behövs enligt motionärerna när det gäller utredningar inom

socialtjänsten. Lagen måste vidare ändras så att beslut om omhändertagande av

barn inte kan delegeras till en mindre grupp. Det bör vara socialnämnd eller

motsvarande som fattar dessa beslut, anförs det. I motionen begärs också att

ett tillkännagivande görs till regeringen om åtgärder för att hjälpa familjen

efter ett omhändertagande (yrkande 3). Enligt motionärerna är det alltför

vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när barnet tagits om hand. Åtgärder

måste vidtas för att lösa den situation som föranlett omhändertagandet. Även

familjen/föräldrarna måste erhålla erforderlig hjälp, anförs det. Motionärerna

begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om syskonplacering

(yrkande 4). När det finns flera syskon som skall placeras måste man enligt

motionärerna eftersträva att syskonen placeras i samma familjehem. Om detta

inte är möjligt skall syskonen inte placeras längre från varandra än att de kan

ha en normal kontakt. Socialtjänsten skall hjälpa barnen till en god kontakt,

anförs det. Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om barnens rätt till

släktkontakt (yrkande 5). Enligt motionärerna måste barnens rätt till ett

naturligt umgänge med sina släktingar tillgodoses. Om det inte finns mycket

speciella skäl som talar däremot, måste barn som är familjehemsplacerade ha

samma rätt som alla andra barn att få träffa sina anhöriga när de själva vill

det. Motionärerna begär slutligen att det görs ett tillkännagivande till

regeringen om att det bör tillsättas en kommitté med uppdrag att se över

lagstiftningen för att skapa ett humanare omhändertagande av barn samt större

rättssäkerhet (yrkande 8). Kommittén skall se över nuvarande lagstiftning och

dess tillämpning samt lägga fram förslag till förändringar i syfte att skapa

rättssäkerhet och humanare omhändertaganden av barn och ge fosterbarn samma

rätt till umgänge med sina anhöriga som andra barn redan har.

I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar ändra

lagen om vård av unga i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6).

Motionärerna anser att socialtjänstlagen skall kompletteras med ett

återinförande av den tidigare barnavårdslagens 26 §. Åtgärderna enligt

lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den enskilda familjen och inleddes

med att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade åtgärder

som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det möjlighet

att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen. Därefter

kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets

levnadsförhållanden och sedan beordra övervakning av barnet. Först som en sista

åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Genom denna bestämmelse

bevarades och respekterades familjen som en enhet som själv skulle kunna

förbättra sin situation. Nu kommer socialnämndernas åtgärder och agerande ofta

överraskande och dessutom för sent, menar motionärerna.

I motion So654 av Alice Åström m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om frivilligt kontraktsförfarande (yrkande 2). Enligt

motionärerna bör bestämmelsen om mellantvång utgå ur LVU. Ett tvång i ett

inledningsskede, vilket mellantvånget nästan alltid är, skapar undantagslöst

motstånd och vanmakt hos den som berörs av åtgärden. Motionärerna föreslår att

mellantvånget ersätts med en möjlighet till ett frivilligt kontraktsförfarande

mellan myndighet och föräldrar/den omhändertagne. Motionärerna begär vidare att

regeringen ges till känna vad som anförts om en kvalitetssäkring av

ungdomsvården (yrkande 3). Motionärerna anser att vårdens kvalitet skall ha en

överordnad betydelse och vill därför ha en medveten kvalitetssäkring av

vårdinnehållet så att en differentiering och individanpassning kommer till

stånd. Slutligen begärs i motionen ett tillkännagivande av vad som anförts om

forskning (yrkande 4). Enligt motionärerna krävs det en samlad forskning för

att finna alternativen och den differentiering som är nödvändig. Motionärerna

vill ha en utökning av den forskning som riktar in sig på att få fram adekvata

behandlingsformer för ungdomar med psykosociala problem som yttrar sig i hög

kriminalitet.

I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om unga missbrukare (yrkande

8). Enligt motionärerna måste insatser för unga missbrukare bygga på en aktiv

pedagogik och utgå från en social helhetssyn. Tvångsåtgärder mot unga

missbrukare med sociala problem kan endast accepteras inom ramen för

socialtjänstens verksamhet. All vård som sker med tvång måste underställas en

kontinuerlig och noggrann kvalitetskontroll, anförs det.

I motion So642 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning

skall tillsättas som ser över de långtidsplacerade barnens situation och som

lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de långtidsplacerade

barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående relationer.

I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) yrkas att regeringen ges till känna vad i

motionen anförts om att Socialstyrelsen bör se över situationen vad avser

fosterhem med annan kulturell bakgrund samt hur man kan åstadkomma fler

fosterhem med annan kulturell bakgrund (yrkande 11). Enligt motionären rycks

barn med utländsk bakgrund ofta helt ur sitt sammanhang när samhället går in

med åtgärder med stöd av LVU. Ofta hamnar barnen hos en svensk fosterfamilj som

av naturliga skäl inte kan tillgodose barnets behov av en kulturell identitet

som fungerar i samspel med det omgivande samhället och som är mycket viktig för

ett barn på väg in i vuxenlivet. Enligt motionären finns det i dag alldeles för

få fosterhem med annan etnisk bakgrund.

I motion So671 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om en översyn av avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelses

behandlingshem för unga. Enligt motionärerna tar SIS behandlingshem ut

dygnsavgifter som är nästan dubbelt så höga som på andra behandlingshem, trots

att de uppbär statsbidrag för sin verksamhet och därmed borde kunna hålla en

lägre taxa. Motionärerna anser att en översyn av avgiftssystemet snarast bör

genomföras.

Fyra motioner handlar om familjerådslag.

I motion Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs om ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om att kommunerna bör få rätt att

införa familjerådslag i socialtjänstens verksamhet från den 1 januari 1998

(yrkande 5). Försöksverksamheten med familjerådslag har enligt motionärerna

slagit så väl ut att Socialstyrelsens utvärdering av verksamheten inte behöver

avvaktas. Redan i dag bör de kommuner som är intresserade av att införa

familjerådslag som en arbetsmetod i socialtjänsten ges möjlighet till detta.

I motion So10 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

barnets rätt till släktkontakt och familjens rätt till familjerådslag (yrkande

4). Motionärerna anser att barnets familj och nätverk måste ges tillfälle att

delta i ärenden före beslut om omhändertaganden och placeringar av barn.

Familjerådslag bör bli en rättighet i landets alla kommuner. Barnet måste

vidare ges samma möjligheter att träffa sina anhöriga och umgås med sin släkt

som alla andra barn har, utom då det strider mot barnets bästa.

Även i motion So613 (mp) begärs ett tillkännagivande om familjens rätt till

familjerådslag (yrkande 2).

I motion So625 av Sigrid Bolkéus (s) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av familjerådslag på behandlingshem m.m.

Sammanfattningsvis anser motionären följande: Socialtjänsten skall aldrig

placera ett barn enligt 6 § socialtjänstlagen utan det är föräldrarna som skall

ta hjälp av institutionen med bistånd från socialtjänsten. Socialsekreterarna

bör ge familjer bistånd i ett tidigt skede på deras egna villkor eftersom det

lönar sig ekonomiskt på längre sikt. Korttidsinstitutioner bör utnyttjas mer

flexibelt med växelvård och olika former av familje- och nätverkssamlingar. Det

bör ske ett närmare samarbete mellan socialtjänst, familj, skola och

institution där man deltar på lika villkor och i en dialog försöker komma

vidare ur svårigheterna. Beslutsfattare bör ge direktiv om att ha ett tydligare

fokus på familjen/nätverket och dess resurser då man ger bistånd enligt

socialtjänstlagen, såväl vad gäller ansvar, delaktighet som uppdrag. Allt

bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen bör ske på nätverkets villkor.

Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelsen för de ändringar i socialtjänstlagen som gäller

fr.o.m. den 1 januari 1998 och som införts i syfte att stärka barnets ställning

inom socialtjänsten. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen skall i sitt

tillsynsarbete under 1998 särskilt följa hur ändringarna i socialtjänstlagen om

barnets bästa får genomslag i arbetet i kommunerna.

Enligt regeringen behöver barn som vistats länge i familjehem uppmärksammas.

En särskild utredning kommer att tillsättas med uppdrag att behandla modeller

för att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga.

Regeringen anser även att det bör övervägas att se över LVU för att stärka

barnperspektivet.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1996/97:SoU18 Ändring i socialtjänstlagen behandlade utskottet

motionsyrkanden om bl.a. barn- och ungdomsfrågor.

Utskottet anförde med anledning av ett yrkande om att ta bort mellantvånget

och om kvalitetssäkring av vården att det är först när frivilliga insatser

anses otillräckliga som bestämmelserna i LVU om exempelvis mellantvång blir

tillämpliga och fann inte någon anledning att ta bort möjligheten att besluta

om sådant tvång. Utskottet konstaterade vidare att det i propositionen

1996/97:124 föreslagits en bestämmelse om att socialtjänstens insatser skall

vara av god kvalitet samt att regeringen uttalat att en förtroendefull

samverkan mellan den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse

för kvaliteten och att det är väsentligt att den enskilde har ett reellt

inflytande över de insatser som ges.

I betänkandet behandlades även ett yrkande om att införa en motsvarighet till

26 § barnavårdslagen i LVU. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att de

åtgärder som var möjliga enligt barnavårdslagen kommit att sakna praktisk

betydelse långt innan lagen upphörde att gälla och att de möjligheter till

förebyggande åtgärder som stadgas i LVU fick anses tillräckliga.

Ett yrkande om att delegationsrätten för beslut om omhändertagande enligt

såväl socialtjänstlagen som LVU bör tas bort behandlades också. Utskottet

uttalade att det självklart är angeläget att så långt som möjligt minimera

risken för felaktiga beslut i ärenden om omhändertagande av barn och att

regeringen därför föreslagit att utredningarna skall förbättras och att

kompetensen hos socialarbetarna stärks. Utskottet ansåg inte att socialnämndens

möjlighet att delegera beslutsrätten till annan skulle tas bort.

Utskottet behandlade även motionsyrkanden om en översyn av rutiner och

lagstiftning när det gäller omhändertaganden av barn samt anförde därvid

följande:

Regeringen konstaterar att kritik har riktats mot socialtjänstens utredningar i

ärenden rörande barn och ungdom. Utskottet anser det angeläget att ingripanden

när det gäller barn sker med barnets bästa som målsättning. I propositionen

föreslås nya bestämmelser om att socialtjänstens insatser skall vara av god

kvalitet samt att dess personal skall ha lämplig utbildning och erfarenhet.

Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med syfte att höja kompetensen hos

yrkesgrupper som arbetar med utsatta barn. Möjligheterna till ut- och

fortbildning på området har också utökats. De föreslagna bestämmelserna i 50-52

samt 70 a och 70 b §§ SoL om utredningar och dokumentation på socialtjänstens

område och om den enskildes rätt till insyn i dokumentationen stärker enligt

utskottets mening såväl rättssäkerheten för familjen och den enskildes

integritet som skyddet för barnet i fråga. Utskottet förutsätter att

Socialstyrelsen vid sin tillsyn av socialtjänsten även fortsättningsvis

uppmärksamt följer utvecklingen av kvaliteten i utredningsarbetet rörande vård

av barn och unga.

Flera motionsyrkanden om familjerådslag behandlades också. Utskottet ansåg att

arbetsmetoden bör utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen görs.

Utskottet avstyrkte samtliga yrkanden. Riksdagen följde utskottet.

Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller nya bestämmelser i socialtjänstlagen som

syftar till att stärka barnens ställning i socialtjänsten. 1 § har

kompletterats med en bestämmelse med lydelsen att när åtgärder rör barn skall

särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Vidare har i 9 §

införts en bestämmelse om barns rätt att komma till tals.

Sedan årsskiftet gäller även nya regler om socialtjänstens

utredningsskyldighet i ärenden som rör underårigas behov av skydd eller stöd.

Vid bedömningen av behovet av insatser får socialnämnden konsultera sakkunniga

samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att

inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet och inte göras mer

omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. Den som

berörs skall underrättas om att en utredning inleds. Utredningen skall bedrivas

skyndsamt och, om inte särskilda skäl föreligger, vara slutförd inom fyra

månader (50 a § SoL). Socialtjänsten skall vara skyldig att slutföra en

utredning även om den underårige byter vistelseort, dock inte om den nya

kommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet (50 b § SoL).

I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen anför regeringen att

utredningar som gäller barn som kan behöva skydd bör ha högsta prioritet inom

socialtjänsten och skall inledas utan dröjsmål. Hur utredningsarbetet genomförs

beror mer på utredarens kompetens och mindre på lagregler. Enligt regeringen

kan ändå de nya reglerna avhjälpa vissa förekommande brister. Det får inte råda

något tvivel om att en utredning pågår. Familjen skall alltid informeras om

nämndens beslut och avsikter. Regeringen förutsätter vidare att eventuella

konsulter informeras om i vilket syfte de anlitas, vilka frågeställningar

socialtjänsten vill ha besvarade osv. Ett tydligare utredningsförfarande skapar

bättre förutsättningar för ett ökat förtroende för socialtjänstens arbete hos

allmänhet och hos andra myndigheter, anförs det.

Ytterligare bestämmelser om dokumentation har också införts i

socialtjänstlagen, främst i förtydligande syfte och som komplement till

förvaltningslagens regler (51 och 52 §§ SoL). Reglerna stadgar bl.a. att

handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om

stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras, att dokumentationen skall

utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter

och händelser av betydelse samt att dokumentationen skall ske med respekt för

den enskildes integritet.

22 § SoL om vård utanför det egna hemmet har också ändrats. Bestämmelsen i

tredje stycket om att vården bör utformas så att den främjar den enskildes

samhörighet med anhöriga och kontakt med hemmiljön har kompletterats till att

omfatta kontakt även med andra närstående än dem som räknas som anhöriga. Vid

placering av barn bör vidare i första hand övervägas om barnet kan tas emot av

någon anhörig eller annan närstående. Barnets bästa skall dock alltid beaktas

(22 § fjärde stycket SoL). Regeringen uttalar i proposition 1996/97:124 att de

krav som lagen ställer i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön inte

bara handlar om geografisk närhet. Att språkliga och kulturella skillnader i

synsätt och bakgrund beaktas och att man väljer ett hem som kan samarbeta med

barnets biologiska föräldrar är av största vikt vid alla placeringar och i

synnerhet vid placeringar av invandrarbarn. Socialtjänstens personal måste vara

lyhörd för föräldrarnas egna önskemål utan att för den skull ge avkall på den

professionella bedömningen av vad som är ett lämpligt hem för det enskilda

barnet, anförs det.

Regeringen anför vidare att föräldrar till placerade barn kan behöva stöd och

hjälp under den tid barnet är placerat. Socialtjänsten bör aktivt erbjuda

vårdnadshavarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver för att upprätthålla

en god kontakt med den underårige och familjehemmet, anförs det.

Enligt 47 § SoL får uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar ges åt en

särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden bl.a. i

ärenden som avser medgivande till att ett barn tas emot i ett enskilt hem för

stadigvarande vård och fostran (25 § socialtjänstlagen), omprövning av sådana

frivilliga placeringar (28 § samma lag) samt omedelbart omhändertagande enligt

6 § LVU. Om nämndens beslut enligt den sistnämnda paragrafen inte kan avvaktas

får nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat

besluta om omhändertagande.

I 22 § LVU stadgas att socialnämnden under vissa angivna förhållanden får

besluta att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt utsedd

kontaktperson eller delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten (s.k.

mellantvång).

Socialstyrelsen anför i rapporten Individ- och familjeomsorgens arbete med barn

0-12 år att generellt sett har kvaliteten i handläggningen av barnavårdsärenden

höjts. Handläggningskompetensen har ökat och barnperspektivet har stärkts.

Bl.a. länsstyrelsens tillsyn visar dock att det fortfarande finns allvarliga

brister. Enligt Socialstyrelsen måste arbetet för att uppfylla de krav som

socialtjänstlagen ställer på utredningsarbetet få hög prioritet.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utveckla och stärka

familjehemsvården. Uppdraget har resulterat i tre rapporter.

En del i uppdraget gällde frågan om överflyttning av vårdnaden om

familjehemsplacerade barn till familjehemsföräldrarna, för att trygga tillvaron

i familjehemmet för de barn som trots alla ansträngningar inte kan återvända

hem. I rapporten Ovisshetens barn (SoS-rapport 1995:8) sammanställs kunskap om

samt framhålls och förtydligas problem och möjligheter med långvarig vård i

familjehem. En ?svensk modell? för varaktighet i familjehemsvården diskuteras,

vilken enligt rapporten skulle kunna rymma möjlighet att flytta vårdnaden för

barn i de fall det är möjligt och lämpligt, att göra tydliga planer för

varaktig familjehemsvård enligt SoL och eventuellt även att fatta beslut om

långvarig vård enligt LVU.

En annan del av Socialstyrelsens uppdrag var att följa utvecklingen för

invandrarbarn i familjehem och bedöma vad som krävs för att de skall kunna

bibehålla kontakten med den egna kulturen. Uppdraget avslutades genom rapporten

Invandrarbarn i familjehem (SoS-rapport 1995:7). I rapporten konstateras bl.a.

att, med undantag av barn med finska föräldrar och ensamma flyktingbarn,

närmare 60 % av de placerade invandrarbarnen finns i helt svenska familjehem,

30 % hos släktingar och 5 % i andra familjer med samma etniska bakgrund som

barnet. Socialstyrelsen anför att det inte finns några enkla svar på vilken typ

av familjehem som bäst tillgodoser invandrarbarnens behov men att ett ökat

erfarenhetsutbyte kring svårigheter och lösningar kan vara ett sätt att

utveckla kvaliteten i arbetet. Det är vidare angeläget att kommunerna ger

familjehem med invandrarbarn, i synnerhet de familjehem som själva är

invandrare, ett förbättrat stöd.

I Socialstyrelsens Allmänna råd 1986:2 Individinriktade insatser för

invandrarfamiljer anförs att bl.a. följande bör beaktas vid beslut om placering

av invandrarbarn utanför hemmet: Sträva efter att placera barnet i ett

familjehem som har samma kulturella, etniska och språkliga bakgrund som barnet.

Undvik särskilt att placera icke svensktalande barn i åldern 2-5 år i svenskt

familjehem eftersom barn i den åldern är särskilt känsliga med avseende på

bl.a. språkutveckling. I vissa lägen måste etnisk och kulturell närhet gå före

geografisk närhet. De längre avstånden mellan biologiskt hem och familjehem

måste då kompenseras på annat sätt. Det är dock alltid barnets behov som skall

fälla avgörandet vid valet av familjehem, varför det kan bli aktuellt att

placera barnet i svenskt familjehem. Det familjehemsplacerade barnet har alltid

rätt till sitt ursprung. Före placering i svenskt familjehem skall därför en

konkret plan göras upp för hur barnet skall bibehålla kontakten med sitt

ursprung.

Svenska Kommunförbundet har i samarbete med Socialdepartementet genomfört ett

tvåårigt projekt för att pröva modellen med familjerådslag i Sverige. Modellen

går ut på att familjen själv kommer fram till bra och hållbara förslag till

beslut om hur deras barn skall fostras och växa upp. Föräldrar, barn,

släktingar och eventuellt också vänner, grannar och andra i familjens nätverk

träffas, diskuterar och gör en handlingsplan. Familjerådslaget förbereds och

genomförs av en samordnare som skall vara fristående från socialtjänsten och

oberoende av familjen. Socialtjänsten skall godkänna familjens plan och

därefter stödja och hjälpa familjen att genomföra planen. Socialtjänsten har

också uppföljningsansvaret.

Försöksverksamhet med familjerådslag pågick i tio svenska kommuner och

avslutades hösten 1997. En av Socialstyrelsen utsedd forskargrupp utvärderar

projektet och kommer att avlämna en rapport under hösten 1998.

I januari 1998 startade Svenska Komunförbundet ett nytt projekt,

familjerådslag för unga brottslingar. Kommittén för brottsförebyggande arbete

är uppdragsgivare. Projektet kommer att pågå i elva kommuner under två år.

Statens institutionsstyrelse (SiS) har sedan starten 1994 haft en ökande

obalans i ekonomin. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem,

innebärande större differentiering framför allt beträffande ungdomsvården,

införts.

Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av

SiS verksamhet i syfte att hitta förutsättningar för balans mellan tillgång och

efterfrågan (Statens institutionsstyrelse - en granskning av tvångsvårdens

organisation och administration). RRV föreslår att SiS vidtar en rad åtgärder

för att förbättra kostnadseffektiviteten. SiS har påbörjat arbetet med

anledning av RRV:s rapport.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn

av SiS organisationsstruktur, finansiella styrning av verksamheten och framtida

platsbehov (dir. 1997:113). Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1998.

Barnkommittén har bl.a. gjort en genomgång av rättspraxis när det gäller

beredande av vård enligt LVU. Kommittén är kritisk mot det sätt lagen är

uppbyggd på och utformningen av dess rekvisit och anför att tyngdpunkten i

målen synes komma att ligga mer på en utredning av föräldrarnas

tillkortakommanden än på en analys av vad som är bäst för barnet.

Barnkonventionens utgångspunkt i dessa sammanhang, dvs. det enskilda barnets

bästa och respekten för dess åsikter och rättigheter, framgår inte särskilt

tydligt, anförs det. Enligt kommittén är det angeläget att se över LVU. Liksom

socialtjänstlagen måste LVU förstärkas med ett tydligare barnperspektiv så att

det klarare framgår att lagen är en skyddslag där barnets bästa är det primära.

Översynen av LVU bör enligt kommittén även avse frågan om att utforma en

modell för varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir långvariga.

Barnets rätt måste stärkas även när det gäller familjehemsplaceringar. Barnets

rätt till kontinuitet i olika avseenden är mycket viktig, oavsett om det

handlar om korta eller långa placeringar. Enligt kommittén bör det

utvecklingsarbete som har påbörjats av Socialstyrelsen för att stärka barnet i

familjehemsvården intensifieras och ges resurser. Kommittén redogör för den

?svenska modell? för varaktighet i familjehemsvården som diskuteras i rapporten

Ovisshetens barn och menar att modellen är intressant att vidareutveckla.

I Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande behandlas bl.a. utagerande ungdomar

med sammansatt problematik i form av missbruk, kriminalitet och psykiska

problem. Enligt kommittén är det oacceptabelt att ungdomar som i dag vårdas

enligt LVU eller SoL inte alltid erhåller adekvat hjälp för sina psykiska

problem genom hälso- och sjukvårdens försorg. Kommittén föreslår att en

bestämmelse skall införas i socialtjänstlagen om att socialnämnden skall kunna

besluta om ett s.k. behandlingsråd där företrädare för barn- och

ungdomspsykiatrin och socialtjänsten samt personal från hem för vård eller

boende tillsammans planerar den unges vård. Landstinget skall ha en skyldighet

att delta.

Utredningen om föräldrautbildning anger i sitt betänkande Stöd i föräldraskapet

att föräldrar med placerade barn behöver råd, stöd och hjälp under den tid som

barnet är placerat för att upprätthålla en god kontakt med barnet och

familjehemmet. Utredningen betonar att socialtjänsten aktivt bör erbjuda

vårdnadshavarna sådant stöd och föreslår att Socialstyrelsen skall få i uppdrag

att utveckla metoder för detta arbete.

En särskild utredning har tillsatts med uppgift att göra en översyn av vissa

frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (S 1997:16).

Utredningen skall bl.a. lämna förslag till hur tillsynen över socialtjänsten

kan förbättras och effektiviseras. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars

1999.

Utskottets bedömning

Utskottet vill på nytt betona att det är angeläget att ingripanden när det

gäller barn sker med beaktande av barnets bästa. I socialtjänstlagen har

införts nya bestämmelser om god kvalitet i socialtjänstens insatser, om lämplig

utbildning och erfarenhet hos personalen, om utredningsskyldigheten i ärenden

som rör skydd eller stöd av underåriga samt om dokumentation. Bl.a. stadgas att

utredningen skall bedrivas skyndsamt och på ett sådant sätt att ingen onödigt

utsätts för skada eller olägenhet. Den som berörs skall underrättas om att en

utredning inleds. Dokumentationen i ärenden skall utformas med respekt för den

enskildes integritet och det skall antecknas om den enskilde anser att någon

uppgift i dokumentationen är oriktig. De nya bestämmelserna i socialtjänstlagen

stärker rättssäkerheten för familjen, den enskildes integritet och skyddet för

barnet i fråga. Någon anledning att ta bort delegationsrätten för beslut om

omhändertagande av barn föreligger enligt utskottets mening inte.

Socialstyrelsen har konstaterat att kvaliteten i handläggningen av

barnavårdsärenden höjts de senaste åren, att handläggningskompetensen ökat och

att barnperspektivet stärkts men att det fortfarande finns brister. Utskottet

vill framhålla vikten av att arbetet för att uppfylla de krav som

lagstiftningen ställer på utredningsarbetet ges hög prioritet. Utskottet

förutsätter att utvecklingen följs noga även fortsättningsvis.

Enligt 22 § socialtjänstlagen gäller att vården av ett barn utanför hemmet

bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga och andra

närstående samt barnets kontakt med hemmiljön. I linje härmed ligger enligt

utskottet att socialtjänsten bör eftersträva att placera syskon i samma

familjehem eller i vart fall så att kontakten mellan syskonen underlättas så

långt som möjligt.

I 26 § socialtjänstlagen stadgas att socialnämnden är skyldig att lämna

vårdnadshavarna till barn som placerats utanför hemmet råd, stöd och annan

hjälp som de behöver. Eftersom huvudprincipen är att barnet så småningom skall

återvända till den ursprungliga miljön är det enligt utskottet nödvändigt att

de biologiska föräldrarna får hjälp att reda ut den situation som föranlett

omhändertagandet av barnet.

Enligt skrivelsen överväger regeringen att tillsätta en utredning för att se

över LVU i syfte att stärka barnperspektivet.

Utskottet anser att motion So613 (mp), yrkandena 1, 3-5 och 8, i huvudsak får

anses tillgodosedd. Motionen avstyrks därför.

De åtgärder som var möjliga enligt 26 § barnavårdslagen hade kommit att sakna

betydelse långt innan lagen år 1982 upphörde att gälla. Utskottet vidhåller att

de möjligheter till förebyggande åtgärder som LVU ger får anses tillräckliga

och att det saknas anledning att införa en motsvarighet till nämnda paragraf i

LVU. Motion So610 (m) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet har tidigare anfört att det saknas anledning att ta bort möjligheten

att besluta om s.k. mellantvång enligt LVU. Utskottet har inte ändrat

uppfattning och avstyrker därför motion So654 (v) yrkande 2.

I socialtjänstlagen har, som tidigare nämnts, införts en bestämmelse om att

socialtjänstens insatser skall vara av god kvalitet. Regeringen uttalade i

proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen att en förtroendefull

samverkan mellan den enskilde och socialtjänstens personal är av stor betydelse

för kvaliteten i socialtjänstens insatser och att det är väsentligt att den

enskilde har ett reellt inflytande över de insatser som ges. Regeringen

framhöll samtidigt vikten av en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av

socialtjänstens insatser och betonade Socialstyrelsens roll när det gäller att

bl.a. ge stöd till lokalt utvecklingsarbete och att utveckla modeller för

utvärdering. Utskottet avstyrker med vad som nu anförts motionerna So654 (v)

yrkande 3 och So649 (v) yrkande 8.

Barnpsykiatrikommittén tar i sitt slutbetänkande upp undersökningar som gjorts

kring s.k. utagerande ungdomar med blandproblematik samt presenterar ett

förslag som syftar till att förbättra vården av dessa ungdomar. Betänkandet

kommer att remissbehandlas. Utskottet, som anser att regeringens kommande

förslag bör avvaktas, avstyrker motion So654 (v) yrkande 4.

Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning med uppdrag att överväga

olika modeller för att skapa varaktighet i de fall familjehemsplaceringar blir

långvariga. Enligt utskottet är motion So642 (kd, m, c, fp) tillgodosedd och

bör därför avslås.

Socialtjänsten bör enligt Socialstyrelsen sträva efter att placera

invandrarbarn i ett familjehem med samma kulturella, etniska och språkliga

bakgrund som barnet. Vidare framgår av 22 § fjärde stycket socialtjänstlagen

att det vid placering av barn i första hand bör övervägas om barnet kan tas

emot av någon anhörig eller annan närstående men också att barnets bästa alltid

skall beaktas. Utskottet anser det särskilt angeläget att ett barn med

invandrarbakgrund kan behålla kontakten med sitt etniska ursprung. Huvudregeln

bör därför vara att placera barnet hos släktingar eller i ett annat hem med

samma kulturella, etniska och språkliga bakgrund som barnet. En bedömning av

vad som är barnets bästa måste dock göras i varje enskilt fall. Om barnet

placeras i ett svenskt familjehem bör socialtjänsten på andra sätt hjälpa

barnet att behålla kontakten med sitt ursprung. Enligt utskottet är det

angeläget att kommunerna satsar på att öka andelen utländska familjehem men

även att de som nu finns erhåller ett gott stöd. Utskottet avstyrker motion

So304 (mp) yrkande 11.

En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av SiS

organisationsstruktur, finansiella styrning av verksamheten och framtida

platsbehov. Utredaren skall bl.a. se över den nuvarande blandfinansierade

modellen samt bedöma i vilken grad kommunernas ansökan och beslut om vård vid

SiS institutioner påverkas av avgifternas storlek. Motion So671 (s) får därmed

anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ om familjerådslag

innan utvärderingen av arbetsmetoden är klar. Inget hindrar en kommun att redan

nu involvera barnets familj och nätverk i utredningen inför t.ex. ett beslut om

omhändertagande och placering av ett barn. Av den tidigare nämnda rapporten

från Socialstyrelsen om individ- och familjeomsorgens arbete med barn framgår

att det berörda barnets nätverk i flertalet av de undersökta kommunerna har

fått ökad betydelse i det sociala arbetet. Utskottet avstyrker därmed

motionerna So10 (mp) yrkande 4, So613 (mp) yrkande 2, So625 (s) och Sf306 (fp)

yrkande 5.

Hälsovård för barn och ungdomar

Motionerna

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om ett tydligt barnperspektiv i den nationella

forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa (yrkande 13). Enligt motionärerna

krävs det speciella insatser för att stimulera och stödja en tvärvetenskaplig

forskning kring orsakerna till skillnaderna i ohälsa bland barn med olika

social bakgrund. Den nationella forskningsplanen kring ojämlikhet i hälsa bör

inkludera ett tydligt barnperspektiv. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande av vad som anförts om vikten av ett barnperspektiv i

övergripande mål och riktlinjer för hälso- och sjukvårdens medverkan i

folkhälsoarbetet (yrkande 14). I de övergripande målen och riktlinjerna måste

enligt motionärerna vikten av ett tydligt barnperspektiv betonas. Det är

nödvändigt att skapa ett generellt heltäckande system för förebyggande vård som

innefattar individ-, familje- och samhällsinriktade insatser och som bedrivs i

nära samverkan med bl.a. föräldrar, skolan, socialtjänsten och frivilliga

organisationer, anförs det.

I motion So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om valfrihet i barnhälsovården (yrkande 11). Motionärerna

vill införa en form av barnhälsovårdspeng så att föräldrarna själva kan välja

barnavårdsmottagning. Samma kvalitetskrav skall gälla för den privata

verksamheten som inom landstingets verksamhet, anförs det.

I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om barnsjukvårdens utveckling (yrkande 1).

Motionärerna påpekar att antalet vårdplatser för sjuka barn har minskat med ca

15 % de senaste tio åren och att verksamheter ofta centraliserats till de

större sjukhusen. Motionärerna framhåller att avståndet till sjukvården kan

vara avgörande för utgången i akuta fall samt att närheten till anhöriga och

kamrater är viktig vid sjukdom. Enligt motionärerna bör bassjukvården finnas så

nära medborgarna som möjligt medan den mest specialiserade sjukvården av

kvalitetsskäl bör ges på större sjukhus. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om antalet vårdplatser inom

barnsjukvården (yrkande 8). Motionärerna anför att vårdtiderna på sjukhus

tenderar att bli allt kortare. Det är tungt och jobbigt för föräldrarna att ta

på sig hela ansvaret för ett sjukt barn i hemmet. När de känner sig trötta,

pressade och kanske oroliga upplever även barnet otrygghet. En ytterligare dag

på sjukhuset kan enligt motionärerna då vara ovärderlig. Motionärerna påtalar

även att många har långt till närmaste barnklinik och att det är avgörande från

både medicinsk synvinkel och ur trygghetsperspektiv att snabbt kunna komma

tillbaka om sjukdomen skulle förvärras. Enligt motionärerna måste därför

behovet av vårdplatser inom barnsjukvården noga följas upp. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om barnläkarkompetens i sjukvården (yrkande 2).

Enligt motionärerna sköts barnavårdscentralernas verksamhet numera i stort sett

av distriktssköterskor och allmänläkare. Motionärerna anser att

barnläkarkompetensen skall vara en naturlig del i primärvården och att

konsultverksamhet av barnläkare bör vara ett minimikrav. Såväl barnpsykologer

som kuratorer har vidare en viktig uppgift, anförs det. Om teamet fungerar

skapas förutsättningar för en riktig helhetsbedömning och nödvändiga åtgärder

kan vidtas snabbt. Vidare får hela teamet en bredare kompetens, vilket kommer

barnen till godo. Motionärerna yrkar även att regeringen skall ges till känna

vad i motionen anförts om nationella riktlinjer för skolhälsovården (yrkande

3). Dessa riktlinjer bör enligt motionärerna undanröja den ojämlikhet som råder

mellan olika kommuner vad gäller tillgång till skolhälsovårdande resurser.

Motionärerna påpekar att utformningen och resurserna till skolhälsovården ofta

utgår från bedömningar gjorda av enskilda rektorer, vilka sällan har nödvändig

kompetens för att göra dessa avvägningar. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om handlingsplaner inom barnhälsovårdens förebyggande arbete

(yrkande 4). Enligt motionärerna är vi dåliga på att uppmärksamma psykosociala

problem hos barn. Motionärerna anser att arbetet med de familjer som har behov

men inte efterfrågar hjälp bör intensifieras och att konkreta handlingsplaner

bör upprättas. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande av vad i motionen

anförts om kvalitetssäkring (yrkande 6). Motionärerna anser att arbetet med

kvalitetssäkring för barnhälsovården skall prioriteras och utvecklas för att

vården även fortsättningsvis skall kunna garanteras ett bra innehåll och goda

resultat oberoende av organisationsform. Inom all kvalitetssäkring är det

resultaten som är viktigast att mäta. Inom barnsjukvården kan dock resultaten

många gånger avläsas först efter mycket lång tid. Det finns enligt motionärerna

därför anledning att vidga perspektivet och även se på faktorer i vårdens

struktur och process som har betydelse för ett gott resultat. I motionen begärs

också ett tillkännagivande till regeringen om barncentrum (yrkande 9). Enligt

motionärerna har många länssjukhus och universitetssjukhus byggt upp s.k.

barncentrum där alla barn och ungdomar i åldrarna 0-18 år vårdas, oberoende av

diagnos och kliniktillhörighet. Barn är hela tiden i utveckling, både

kroppsligt och själsligt, vilket ställer särskilda krav på medicinska

ställningstaganden och omvårdnad. För att ha reella möjligheter att ha ett

heltäckande team är det enligt motionärerna ofta nödvändigt att ha alla barnen

på samma klinik. Motionärerna anser därför att erforderliga initiativ bör tas

för att bygga ut verksamheten med barncentrum.

I motion So201 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om lekterapi för barn som vårdas

på sjukhus. Motionären anför att nedrustningen vid lekterapienheterna inverkar

negativt på sjukhusvårdade barns situation eftersom lekterapin är av största

betydelse för deras livskvalitet och möjligheter till tillfrisknande.

Motionären anser att Socialstyrelsen därför bör ges i uppdrag att inom ramen

för sitt tillsyns- och kvalitetssäkringsansvar se till att barnens behov av

lekterapi blir tillgodosett, att de nedskärningar som negativt går ut över

barnen stoppas och att resurserna återställs till en nivå som tillgodoser

barnens behov.

I motion So252 av Alf Eriksson m.fl. (s) yrkas att regeringen ges till känna

vad i motionen anförts om informationsskyldighet för hälso- och sjukvården vid

behandling av unga alkohol- eller narkotikapåverkade. Enligt motionärerna är

det oklart huruvida personal inom hälso- och sjukvården är skyldiga att

informera vårdnadshavarna när ungdomar kommer till sjukhus med anledning av

sitt missbruk, akut eller på grund av någon drogrelaterad sjukdom. Det har

inträffat att föräldrarna inte fått någon information, vilket fått till följd

att missbruket kunnat fortsätta utan vårdnadshavarnas kännedom. Motionärerna

anser det angeläget att lagen tydligt anger att då minderåriga besöker

sjukvården på grund av missbruk skall, om synnerliga skäl inte föreligger,

vårdnadshavaren informeras om det inträffade.

I motion So339 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) hemställs

att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om arbetet med en

svensk amningsstrategi. Enligt motionärerna visar amningsstatistiken en

glädjande ökning, men det är ändå över en femtedel av barnen som vid två

månaders ålder inte längre får enbart bröstmjölk. Personalen på ett s.k.

amningsvänligt sjukhus fann vid en undersökning att en tredjedel av de nyfödda

barnen får bröstmjölksersättning på BB. Motionärerna välkomnar de signaler som

kommit om att återuppliva arbetet med WHO:s Baby Friendly Hospitals Initiative

och vill understryka behovet av en god samordning av insatser från myndigheter

och frivilligorganisationer.

I motion So315 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) hemställs om

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att statligt

organisationsstöd skall utgå till Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd.

Föreningen har enligt motionärerna som mål att stödja familjer som förlorat

barn i plötslig spädbarnsdöd samt att sprida information och befrämja forskning

kring plötslig spädbarnsdöd. Enligt motionärerna behöver föreningen komma i

åtnjutande av statligt organisationsstöd för att kunna fortsätta sin

verksamhet. Motionärerna anser att nuvarande regler för att erhålla statligt

organisationsstöd bör ändras så att även organisationer som Föräldraföreningen

Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla sådant stöd.

I motion So220 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

fetalt alkoholsyndrom (FAS). Motionärerna anför att det enligt uppgift föds

mellan 100 och 150 barn i Sverige varje år med FAS, dvs. skador som orsakats av

att modern druckit alkohol under graviditeten. Därtill kommer 200-300 barn som

får mindre omfattande skador men ändå bestående handikapp. Den mänskliga

tragedin bakom siffrorna är oerhörd, anför motionärerna. Dessutom uppgår

samhällskostnaderna för FAS till 550 miljoner kronor årligen. Dessa pengar

borde enligt motionärerna i stället användas till exempelvis upplysning om

alkoholens risker för unga kvinnor och till vård och rehabilitering av

kvinnliga missbrukare.

I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om olika åtgärder syftande till att stödja personer som

lider av stamning (yrkande 4). Enligt motionärerna uppskattas mellan 4 och 5 %

av befolkningen tala stammande under någon period av sitt liv. Motionärerna

anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas och att vakanta

logopedtjänster, särskilt inom primärvården, måste tillsättas. Barn med

stamning kan i dag få vänta flera år innan de får remiss till specialist, med

risk för att stamningen blir befäst. Motionärerna anser vidare att en

kompetensutveckling behövs hos BVC-personal, husläkare och lärare om

stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Enligt motionärerna bör

Socialstyrelsen och Skolverket få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande

program för hur barn, ungdomar och vuxna som stammar på ett tidigt stadium

skall kunna få hjälp för sina problem.

Tre motioner handlar om manlig omskärelse.

I motion So247 av Görel Thurdin (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om förekomsten av manlig omskärelse i Sverige. Enligt motionärerna

bör utredningen kartlägga omfattning och tillvägagångssätt samt ge svar på

vilka som utför ingreppen, vilken ålder de barn som omskärs har och vilka

risker dessa barn kan utsättas för.

I motion So314 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om

smärtlindring vid omskärelse. Om omskärelse sker inom hälso- och sjukvården

måste hälso- och sjukvårdslagens krav på bl.a. god hygien och smärtlindring

vara uppfyllda. Enligt motionären bör det med utgångspunkt från

barnkonventionen vidtas åtgärder för att möjliggöra erforderlig smärtlindring

även vid omskärelse som sker utanför hälso- och sjukvården.

I motion So304 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande om att rätt

till manlig omskärelse för den som så önskar skall införas i hälso- och

sjukvårdslagen samt att kostnaden skall motsvaras av gällande sjukvårdsavgift

(yrkande 13). Manlig omskärelse är enligt motionärens uppfattning ett ingrepp

som varken skadar eller gör någon illa. I vissa kulturer har omskärelse en rent

hygiensk funktion. Enligt motionären bör svensk sjukvård stå till tjänst med

detta ingrepp mot normal sjukvårdsavgift.

Skrivelsen

Enligt regeringen har samhällets ambitioner att distribuera välfärden så att

alla får del av den varit framgångsrika då det gäller barnens fysiska hälsa.

Flera olika undersökningar visar att svenska barn och ungdomar kroppsligt sett

är bland de friskaste i världen. Förbättringarna har kommit alla till del men

resultaten har varit tydligast för dem som tidigare hade det sämst, anförs det.

När det gäller barns psykiska hälsa tycks dock skillnaderna i hälsotillstånd

öka mellan olika socioekonomiska grupper.

Regeringen anför att en väl fungerande barnhälsovård och skolhälsovård med

all sannolikhet är en del av förklaringen till de svenska barnens allmänt goda

hälsotillstånd och anser det därför oroande att skolhälsovårdens resurser på

många håll har minskat under 1990-talet. Det beslut som många landsting nu

fattat om fri sjukvård för barn och ungdomar är enligt regeringen ett viktigt

inslag i arbetet för att bevara den goda hälsan hos barn och ungdomar.

Bakgrund och tidigare behandling

Spri och Barnläkarföreningen inledde 1987 ett samarbete med

verksamhetsuppföljning inom barnsjukvården. Syftet är att utveckla arbetssätt,

metoder och verksamhetsmått för att kontinuerligt kunna definiera och följa

vårdresurser, vårdutnyttjande och kostnader. Enligt en nyligen presenterad

sammanställning av data från 38 kliniker avseende 1996 års vård går

utvecklingen mot ett sjunkande antal vårdplatser för barn (från i snitt 7,9

platser per 10 000 barn är 1995 till 7,4 år 1996). Samtidigt har både antalet

vårdtillfällen och vårdtiderna minskat något liksom antalet jourfall och

öppenvårdsbesök. Av rapporten framgår även att det råder stora regionala

skillnader vad gäller resurser och vårdkonsumtion inom barnsjukvården. Alltfler

barn omhändertas i öppna vårdformer och barnklinikerna satsar på att bygga ut

dag- och hemsjukvården.

I betänkande 1997/98:SoU2 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor behandlades motioner

om sjukvårdens finansiering, organisation och inriktning (s. 9 f.), bl.a. ett

yrkande om införande av barnhälsovårdspeng. Utskottet uttalade med anledning

härav bl.a. att erfarenheter från utländsk sjukvård och de goda erfarenheterna

av det svenska systemet utgjorde starka skäl för att slå vakt om

skattefinansieringen av hälso- och sjukvården.

Beträffande motionsyrkanden rörande vårdnivåer, organisationen av vården,

centrumbildningar m.m. uttalade utskottet följande:

Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet, tillgänglighet, helhetssyn och

kontinuitet. Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla patienter har rätt

till en fast läkarkontakt enligt HSL. Den nationella husläkarlagen har

upphävts. Utskottet vidhåller att det är viktigt att hälso- och

sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå eftersom det är mest

kostnadseffektivt. - - - Bl.a. kvalitetsaspekter, geografisk närhet och bättre

resursutnyttjande kan dock motivera att vissa verksamheter koncentreras och

profileras. Kort avstånd mellan sjukhus ger förutsättningar för att profilera

verksamheten vid vart och ett av dem utan att servicen till befolkningen i

området försämras. - - - I flera motionsyrkanden framförs detaljerade förslag

om hur vården bör vara organiserad. Det ankommer emellertid, enligt utskottet,

på sjukvårdshuvudmännen att besluta om vårdens organisation m.m. med

utgångspunkt i hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser.

I samma betänkande behandlades tre motioner om fetalt alkoholsyndrom (FAS). På

s. 80 f. finns en bakgrundsredogörelse, till vilken hänvisas. Utskottet gjorde

följande bedömning:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att informera om

riskerna med användning av alkohol och droger under graviditet. Insatser görs

också redan inom mödrahälsovården. Hälsoupplysning under graviditeten ges

främst för att fostrets och barnets hälsa skall utvecklas gynnsamt men kan även

ha betydelse för modern i ett längre perspektiv. Genom att utnyttja kvinnans

starka motivation att skydda fostret kan mödrahälsovården medverka till att hon

under graviditeten ändrar ett hälsofarligt beteende. Socialstyrelsen har

nyligen i rapporten Hälsovård före, under och efter graviditet lämnat förslag

på hur detta arbete bör fortsätta.

Utskottet avstyrkte samtliga motioner. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har vid flera tillfällen (bl.a. i betänkande 1997/98:SoU2) uttalat

att frågor om satsningar på enskilda sjukdomar eller om att vården av dessa bör

organiseras på visst sätt i första hand skall bedömas av sjukvårdshuvudmännen

och att Socialstyrelsen vid behov skall tillhandahålla underlag för sådana

bedömningar.

I 14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) stadgas att sekretess för

uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållande till

vårdnadshavaren och inte får efterges av denne om det kan antas att den

underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.

I samband med att bestämmelsen infördes uttalade konstitutionsutskottet

(1988/89:KU34) att utskottet delade regeringens uppfattning att det finns fall

där det föreligger behov av ett förstärkt sekretesskydd för underåriga gentemot

sina vårdnadshavare. Utskottet ansåg i likhet med socialutskottet, som yttrat

sig, att bestämmelsen var väl avvägd. Konstitutionsutskottet ansåg vidare att

det självfallet var av största vikt att den nya bestämmelsen tillämpades på ett

korrekt sätt och att lagändringen inte fick leda till att vårdnadshavare i icke

avsedda fall undanhölls information om sina barn och att därigenom

vårdnadshavares möjlighet att fullgöra sitt vårdnadsansvar försvårades.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1996/97:KU23 en motion vari

anfördes att sekretessen inom bl.a. hälso- och sjukvården inskränker föräldrars

möjlighet att hålla sig informerade om sina barns totala livssituation.

Konstitutionsutskottet hänvisade till sin tidigare bedömning och avstyrkte

motionen.

Utskottet behandlade motionsyrkanden om ekonomiskt stöd till Föreningen

Plötslig Spädbarnsdöd senast i betänkande 1993/94:SoU20 Socialpolitik -

inriktning och anslag. Utskottet ansåg att föreningen har en angelägen

verksamhet samt att regeringen borde överväga om organisationen kan erhålla

statligt stöd från något anslag. Riksdagen gav regeringen till känna vad

utskottet anfört (rskr. 248).

I budgetpropositionen 1994/95:100 anförde regeringen beträffande

Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd att föreningens verksamhet är

angelägen och att en möjlighet bör ges för denna och liknande föreningar att

söka bidrag från Folkhälsoinstitutet under förutsättning att föreningarna inte

erhåller bidrag som utbetalas från andra statliga anslag.

I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle anförs att det finns

indikationer på att klasskillnader mellan barn ökar. Enligt regeringen är det

viktigt att få en klar bild av bl.a. hur barns hälsa utvecklats, inom vilka

områden det finns en positiv utveckling respektive var problemen finns och

vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillståndet mellan barn med olika

socioekonomisk bakgrund. Regeringen anför vidare att analyser av orsaker till

sociala och könsrelaterade skillnader i hälsa kräver en tvärvetenskaplig ansats

och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer och att Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR) därför skulle få i uppdrag att i samråd med berörda

forskningsråd och övriga organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för

forskning om ojämlikhet i hälsa.

I regleringsbrev för 1997 gav regeringen SFR ovannämnda uppdrag, vilket skall

pågå även under 1998.

Folkhälsoinstitutet har beviljat Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd

ekonomiskt stöd för projekt till hälsofrämjande arbete gällande förebyggande av

plötslig spädbarnsdöd med 600 000 kr för perioden juli 1995-december 1996, med

320 000 kr för år 1997 och med 288 000 kr för år 1998.

I FHI:s verksamhetsplan för 1998 anges att minst 1 % av alla gravida kvinnor

beräknas ha alkoholproblem. Under 1998 kommer institutets insatser på området

att vidareutvecklas, t.ex. genom konferenser och produktion av utbildnings- och

informationsmaterial, bl.a. ett material i multimediaform, avsett för

mödravårdscentralernas väntrum.

Socialstyrelsen har i samarbete med Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd

givit ut skriften Plötslig spädbarnsdöd (SoS-rapport 1996:15). Rapporten har

till syfte att dels medverka till spridning av faktakunskaper om plötslig

spädbarnsdöd, dels ge information och synpunkter som kan vara av värde för

omvårdnaden av drabbade familjer. Av rapporten framgår att allt färre barn dör

i plötslig spädbarnsdöd, ca ett av 2 000 levande födda spädbarn, dvs. knappt 50

barn per år. Plötslig spädbarnsdöd är dock fortfarande den vanligaste enskilda

dödsorsaken bland barn mellan en veckas och ett års ålder.

I skriften Amning av barn födda 1995, utgiven av Socialstyrelsens

Epidemiologiska Centrum (Statistik - hälsa och sjukdomar 1997:7), anges att

amningsfrekvensen gick upp kraftigt fram till mitten av 1980-talet. Därefter

tycks en viss minskning ha inträffat men från början av 1990-talet har

amningsfrekvensen åter stigit. Ökningen sammanfaller enligt rapporten till stor

del med en förnyad aktualisering av amningsstödjande åtgärder (Baby Friendly

Hospitals Initiative, BFHI), som startades på initiativ från UNICEF och som

fått stor genomslagskraft och drivits framgångsrikt i Sverige, där benämningen

är Amningsvänliga sjukhus. I ett första steg riktar man in sig på rutiner,

utbildning, information och attityder i samband med förlossningen och vistelsen

på BB. Sverige ligger för närvarande troligen högst bland i-länderna i fråga om

amningsfrekvens; 70 % av barnen ammas fortfarande vid sex månaders ålder.

Enligt rapporten har Socialstyrelsen sedan länge verkat för att stimulera

amning och genom information påpekat betydelsen av att upprätthålla en hög

amningsbenägenhet, åtminstone under barnets första halvår.

Barnpsykiatrikommittén anför i sitt huvudbetänkande att det är viktigt att

barnsjukvården tar hänsyn till barns psykiska behov. Barn på sjukhus behöver ha

föräldrarna nära, möjlighet att få leka och få skolundervisning samt ha

tillgång till barnkunnig personal. Barn bör inte vårdas på vuxenavdelningar som

saknar speciellt barnutbildad personal och rutiner och vårdmiljö som är

anpassad för barn.

Kommittén anför att det har skett en uttunning av barnkompetensen inom BVC.

Barnsjuksköterskor har ersatts av distriktssköterskor och barnläkare av

allmänläkare. Kommittén föreslår huvudmännen att distriktssköterskor med

uppgift inom BVC ägnar minst halva tiden åt barnhälsovård och att allmänläkare

vid BVC har tillräckligt stor mottagning för att vidmakthålla en vidgad

erfarenhet av barnhälsovård. Goda möjligheter till konsultation hos barnläkare

och barnhälsopsykolog måste finnas liksom fortlöpande vidareutbildning av såväl

distriktssköterskor som allmänläkare.

Utredningen om föräldrautbildning har haft i uppdrag att ta fram modeller för

information till föräldrar om det skadliga för barns hälsomässiga utveckling i

att bruka alkohol, narkotika och tobak under graviditeten. Utredningen anser

att det är angeläget att förebyggande insatser även fortsättningsvis kan

hanteras inom Folkhälsoinstitutet och ger i sitt betänkande bl.a. en kortfattad

beskrivning av FHI:s insatser på området. Enligt utredningen är det angeläget

att alla som arbetar direkt med föräldrar med missbruksproblem har god kunskap

och kompetens när det gäller att väcka medvetenhet om risker med att använda

alkohol och andra droger under graviditeten.

Utredningen (U 1995:14) om funktionshindrade elever i skolan har i uppdrag att

utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning

av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting

samt vem som skall finansiera verksamheten. Uppdraget skall redovisas den 15

mars 1998.

Utredningen (S 1997:04) om bemötande av personer med funktionshinder syftar

bl.a. till att kartlägga och analysera i vilken mån faktorer i olika

verksamheters organisation, ledarskap och struktur samt personalens kompetens

kan bidra till ett förbättrat bemötande och en bättre kvalitet på insatserna.

Stamning är ett av de funktionshinder som kommer att belysas inom ramen för

båda dessa uppdrag.

Statens institut för handikappfrågor i skolan bedriver ett projekt som syftar

till att öka medvetenheten om stamning både hos lärare och elever. Personer som

är väl förtrogna med stamning söker upp intresserade skolor och sprider kunskap

och påverkar förhållningssätt hos lärare och övrig personal utifrån ett

speciellt framtaget studiematerial.

Socialministern besvarade den 17 februari 1998 en interpellation om barn och

vuxna med stamningsproblem. Ministern uttalade bl.a. att en tidig diagnos

liksom tidig behandling är viktigt för möjligheterna till rehabilitering och

att det därför är mycket betydelsefullt att BVC-personal,

skolhälsovårdspersonal och lärare blir medvetna om de problem som stamning

medför och hur man kan hjälpa barn med detta problem. Enligt ministern är det

mycket viktigt att de som har behov av en kvalificerad stamningsterapi får

möjlighet att genomgå en sådan. Socialministern uppgav sig vara beredd att ta

upp diskussioner med Socialstyrelsen om att kartlägga behovet av hjälp och

rehabilitering för personer som lider av stamning.

Enligt Socialstyrelsen utgör omskärelse av pojkar av etniska och kulturella

skäl inte någon hälso- och sjukvårdande åtgärd och faller därför utanför

bestämmelserna i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen och åliggandelagen. Vissa

landsting tillhandahåller ändå sådana tjänster. Läkarna är dock inte skyldiga

att utföra ingreppen. När omskärelse sker på svenska sjukhus äger ingreppen

alltid rum under bedövning.

Högsta domstolen har i en dom meddelad den 29 september 1997 (mål nr

B 2237/96) ogillat ett åtal för misshandel avseende omskärelse utan bedövning.

Pojkarnas föräldrar hade givit sitt samtycke till ingreppen. HD ansåg att

omskärelse av religiösa skäl uppfyller kriteriet för s.k. social adekvans och

att samtycke till ett sådant ingrepp därför kan medföra frihet från ansvar

trots att handlandet annars skulle vara att bedöma som misshandel. Ingreppet

måste emellertid utföras på ett sådant sätt att barnet inte utsätts för onödig

smärta eller för hälsorisker på grund av förhållandena vid omskärelsen. Om

omskärelser sker utanför hälso- och sjukvården krävs det enligt HD att

förutsättningarna inte är nämnvärt sämre för barnet. Domstolen uttalade bl.a.

att hänsynen till ifrågavarande tradition bland såväl judar som muslimer måste

få vika om ett barn utsätts för alltför stor smärta vid en omskärelse utan

bedövning. Huruvida detta generellt bör anses vara fallet ansåg sig domstolen

inte kunna uttala sig om på grundval av den utredning som förebringats i målet.

Enbart den omständigheten att den tilltalade inte använt bedövning vid de olika

ingreppen var därför inte tillräcklig för en fällande dom. Det kunde heller

inte anses visat att de hygieniska förhållandena var så bristfälliga eller att

föräldrarnas samtycke till ingreppen av någon annan anledning inte skulle

medföra ansvarsfrihet för den tilltalade.

Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde i november 1996 en man för bl.a.

misshandel genom att ha omskärt tre pojkar. Hovrätten fann att den tilltalade

genom att vid ingreppen använda otillräcklig bedövning förorsakat pojkarna

avsevärda smärtor och att han måste ha insett att ingreppen skulle komma att

förorsaka pojkarna betydande smärta. Hovrätten fann vidare att vårdnadshavarna

i betydande utsträckning vilseletts om vilken grad av smärta ingreppen skulle

medföra och att det därmed inte förelegat något giltigt samtycke till

omskärelserna. Domen överklagades till Högsta domstolen som den 6 februari 1998

beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Utskottets bedömning

I forskningspropositionen 1996/97:5 angav regeringen att det finns indikationer

på att klasskillnader mellan barn ökar och att hälsoutvecklingen hos barn

därför bör ges särskild uppmärksamhet. Regeringen ansåg det viktigt att få en

klar bild bl.a. av vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillstånd mellan

barn med olika socioekonomisk bakgrund. Socialvetenskapliga forskningsrådet

fick därefter regeringens uppdrag att i samråd med bl.a. berörda forskningsråd

utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa.

Utskottet förutsätter att forskningsprogrammet kommer att omfatta även

skillnaderna i hälsa bland barn. Enligt utskottet är motion So801 (c) yrkande

13 tillgodosedd och avstyrks därför.

Kommittén för nationella folkhälsomål har i uppdrag att bl.a. föreslå mål för

hälsoutvecklingen samt strategier för att nå dessa mål. Måldokumentet skall

enligt direktiven vara en av utgångspunkterna i ett offensivt och

multisektoriellt folkhälsoarbete på alla nivåer. Utskottet förutsätter att

kommittén tar upp barnrelaterade folkhälsoproblem, t.ex. allergier och

barnolycksfall, samt anger mål för barnens hälsa och strategier för hur målen

skall kunna uppnås. Motion So801 (c) yrkande 14 avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att starka skäl föreligger för att slå vakt

om skattefinansieringen av hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker därför

motion So282 (fp) yrkande 11 om barnhälsovårdspeng.

Vård och omsorg av barn skall liksom annan hälso- och sjukvård kännetecknas av

trygghet, kvalitet och delaktighet. Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade

inställning att det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på

rätt vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Bl.a. kvalitets-aspekter,

geografisk närhet och bättre resursutnyttjande kan dock motivera att vissa

verksamheter koncentreras och profileras. Enligt 31 § hälso- och sjukvårdslagen

skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och

säkras. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna So214 och So201 bl.a.

om att det är viktigt för en god barnhälsovård att behovet av vårdplatser inom

barnsjukvården följs upp, att primärvården har tillgång till barnläkarkompetens

samt att behovet av barncentrum och lekterapienheter beaktas. Frågor om vårdens

organisation m.m. ankommer det emellertid enligt utskottet i första hand på

sjukvårdshuvudmännen att besluta om. Skolhälsovården kommer inom kort att

behandlas i en särskild utredning. Såväl Barnkommittén som

Barnpsykiatrikommittén betonar skolhälsovårdens och barnavårdscentralernas

betydelse för barnens hälsa, liksom vikten av barnkompetens inom dessa

verksamheter. Motionerna So214 (kd) yrkandena 1-4, 6, 8 och 9 samt So201 (fp)

får anses delvis tillgodosedda och avstyrks därför.

När det gäller frågan om hälso- och sjukvårdspersonalen skall underrätta

vårdnadshavarna om att deras barn sökt vård med anledning av alkohol- eller

narkotikamissbruk, delar utskottet konstitutionsutskottets tidigare bedömning

att bestämmelsen i 14 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen är väl avvägd.

Utskottet instämmer i att det är av största vikt att personalen tillämpar

bestämmelsen på ett korrekt sätt och inte undanhåller vårdnadshavarna

information i icke avsedda fall och därigenom försvårar deras möjlighet att

fullgöra sitt vårdnadsansvar. Utskottet anser inte att lagen bör ändras och

avstyrker därför motion So252 (s).

Enligt utskottet är amning en viktig förebyggande friskvårdsinsats. Utskottet

ser därför mycket positivt på den ökande amningsfrekvensen i Sverige, vilken

sannolikt är den högsta bland i-länderna. Arbetet med att göra sjukhusen

amningsvänliga och på andra sätt stimulera amning fortsätter. Riksdagen bör

inte ta något initiativ i frågan. Motion So339 (s, m, c, fp, v, mp, kd)

avstyrks.

Utskottet anser att Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd utför ett

angeläget arbete. Verksamheten erhåller stöd från Folkhälsoinstitutet. Enligt

utskottets mening bör bestämmelserna om statligt organisationsstöd inte ändras

på det sätt som begärs i motion So315 (c, s, m, fp, v, mp, kd). Motionen

avstyrks därför.

Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att informera om riskerna med

att använda alkohol och droger under graviditeten. Viktiga insatser görs redan

i dag inom mödrahälsovården och genom Folkhälsoinstitutets försorg.

Socialstyrelsen har vidare i rapporten Hälsovård före, under och efter

graviditet (SoS-rapport 1996:7) visat hur arbetet med att förmå kvinnor att

ändra ett hälsofarligt beteende kan bedrivas. Motion So220 (kd) får anses i

huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför.

Såväl Utredningen om funktionshindrade elever i skolan som Utredningen om

bemötande av personer med funktionshinder kommer att behandla stamning inom

ramen för sina uppdrag. Statens institut för handikappfrågor i skolan bedriver

ett projekt för att öka medvetenheten om stamning ute på landets skolor. Enligt

ett interpellationssvar i riksdagen från socialministern kan vidare en

kartläggning av behovet av hjälp och rehabilitering av personer som lider av

stamning bli aktuell. Enligt ministern är det mycket viktigt att de som har

behov av kvalificerad stamningsterapi får möjlighet att genomgå sådan. Motion

So674 (fp) yrkande 4 får enligt utskottet anses i huvudsak tillgodosedd och

avstyrks därför.

Enligt uppgift pågår en utredning inom Socialstyrelsen kring omskärelse, varvid

diskuteras bl.a. smärtlindring och landstingens befogenheter enligt

kommunallagen. Även inom Statens medicinsk-etiska råd pågår arbete kring

omskärelse. Enligt utskottet bör resultatet av dessa diskussioner avvaktas

innan riksdagen överväger något initiativ på området. Motionerna So247 (c),

So304 (mp) yrkande 13 och So314 (fp) avstyrks.

Föräldrautbildning

Motionerna

I motion Ub204 av Margareta E Nordenvall (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en översyn av föräldrautbildningen i enlighet med vad som

anförts i motionen (yrkande 6). Föräldrar bör enligt motionären erbjudas

kunskap om barnets behov för en harmonisk utveckling. Vid regelbunden kontakt

med mödra- och barnavårdscentral och i föräldrautbildningen kan föräldrar få

information om betydelsen av att kroppslig och själslig utveckling går hand i

hand, anförs det.

I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutveckling av

föräldrautbildning (yrkande 7). Motionärerna anser att det bör finnas olika

former av föräldrautbildning och föräldrastöd som attraherar så många familjer

som möjligt. Den bör starta tidigt och pågå under barnens hela uppväxt. Enligt

motionärerna behöver papparollen stärkas. De särskilda pappagrupperna inom

föräldrautbildningen måste därför fortsätta och utvidgas. Föräldrautbildningen

skall vara frivillig och genomföras så att alla föräldrar får möjlighet att

delta. Utbildningen bör bedrivas inom ramen för barnhälsovården, barnomsorgen

och skolan och kompletteras med insatser från frivilliga organisationer.

Motionärerna anser att föräldrautbildningen måste värnas som en viktig

förebyggande verksamhet där man med förhållandevis små medel kan nå många

föräldrar. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England framgångsrikt

använts vid behandling av föräldrar med problem. Enligt motionärerna bör

regeringen återkomma med förslag till en vidareutvecklad föräldrautbildning.

Liknande synpunkter framförs i motion Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin

Warnerbring (c) (yrkandena 4 och 5).

I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad

i motionen anförts om att erbjuda föräldrautbildning även när barnen är i

tonåren (yrkande 1). Alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg

samt utbildning anpassad till det enskilda barnets behov. Motionärerna anför

att föräldrarnas ansvar för sina barn utgör grunden för att nå detta mål men

att föräldrarna kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift.

Enligt motionärerna bör därför föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar

till de minsta barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren.

I motion So621 av Siri Dannaeus (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett likvärdigt stöd

till föräldrar i hela landet. Motionären anför att tidiga insatser kan minska

kostnader för samhället på längre sikt och att föräldrautbildning därför är en

mycket viktig åtgärd. Den kartläggning av föräldrastödet som gjorts visar på

stora brister och neddragningar i verksamheten. Det krävs enligt motionären

kraftfulla åtgärder och förändringar av föräldrastödet så att det kommer alla i

landet till del.

I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om föräldrautbildning vid mödra- och

barnavårdscentralerna (yrkande 4). Småbarnsföräldrar ställs inför många krav

vilket sätter förhållandet på prov. Många föräldrar separerar också under

småbarnsåren. Enligt motionärerna bör alla blivande föräldrar erbjudas

föräldrautbildning, kompletterad med möjligheter att få annan rådgivning. Par

som skall gifta sig kan erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra

start och hur man undviker att kriserna leder till splittring. Mödra- och

barnavårdscentralerna är en självklar plats för föräldrautbildning och annat

förebyggande arbete, anförs det. Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och familjerådgivningens

förebyggande verksamhet (yrkande 10). Enligt motionärerna måste samarbetet

mellan mödra- och barnavårdscentralerna och familjerådgivningen stimuleras för

att stärka stödet till föräldrarna och fånga upp de behov som finns.

Familjerådgivarna kan t.ex. berika föräldragruppernas arbete med samlevnads-

och relationsfrågor samt ordna kurser. Enligt motionärerna bör

socialtjänstlagen kompletteras med avsnitt om vikten av familjerådgivningens

förebyggande verksamhet i föräldrautbildningen. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande till regeringen om att Socialstyrelsen bör utarbeta ett

handlingsprogram i syfte att nå alla förstabarnsföräldrar med

föräldrautbildning (yrkande 5). I barnhälsovårdens föräldrautbildning deltar

drygt 70 % av förstabarnsföräldrarna. Enligt motionärerna måste insatser göras

för att alla förstabarnsföräldrar skall nås och för att papporna skall känna

det meningsfullt att delta. I motionen yrkas vidare att regeringen ges till

känna vad i motionen anförts om föräldrastödjande arbete (yrkande 6). Andra

viktiga platser för utbildning, rådgivning och nätverksförebyggande verksamhet

kan enligt motionärerna vara vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund,

folkrörelser och ideella organisationer. Allt det viktiga föräldrastödjande

arbete som bedrivs skall uppmuntras och stödjas, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 1996/97:8 behandlade utskottet ett antal motioner om

föräldrautbildning. Utskottet påpekade att regeringen avsåg att tillsätta en

utredning med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder när det gäller

föräldrautbildningen i Sverige samt avstyrkte motionerna i avvaktan på

utredningsarbetet. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet, vartill hänvisas, redogörs för olika slags föräldrastödjande

verksamheter, bl.a. i Folkhälsoinstitutets regi (s. 20-21).

Utredningen om föräldrautbildning föreslår i sitt betänkande Stöd i

föräldraskapet att begreppet föräldrautbildning ersätts med samlingsbegreppet

stöd i föräldraskapet, med vilket utredningen avser den kunskap och det stöd

som samhället förmedlar till föräldrar för att utveckla deras kompetens och

stärka deras trygghet i föräldrarollen, alltifrån det de väntar barn och under

barnets hela uppväxttid. Enligt utredningen bör landstingen ansvara för stöd i

föräldraskapet under graviditeten och fram till dess barnet fyller ett år och

kommunerna för stödet till föräldrar med barn i åldrarna 1-18 år. Alla

föräldrar med barn upp till 18 års ålder skall vid flera tillfällen under

barnets uppväxt erbjudas stöd i föräldraskapet. Frågor om parrelationer anges

vara särskilt angelägna att ta upp i föräldragrupper. Vidare bör pappor genom

aktiva åtgärder uppmuntras att delta i dessa grupper. Enligt utredningen har

mödra- och barnhälsovården ett ansvar för att följa upp varför föräldrar avstår

från att delta i föräldrautbildningen och om möjligt öka deltagandet från

föräldrarnas sida. Regeringen bör vidare överväga att genom särskilda medel

stimulera till försöksverksamheter som syftar till att inom barnomsorgen,

skolan och skolbarnsomsorgen utveckla dels föräldrainflytandet och

föräldrasamarbetet, dels dessa verksamheters roll som mötesplatser för

föräldrar och närsamhälle. Idrottsrörelsen, föreningar och andra

organisationer, kyrkliga samfund m.fl. är enligt utredningen viktiga

samarbetsparter för kommuner och landsting i det föräldrastödjande arbetet.

Familjerådgivningens särskilda kompetens vad gäller samlevnadsfrågor bör tas

till vara för föräldrastöd/föräldrautbildning samt utbildning och fortbildning

av gruppledare för föräldragrupper, anförs det.

Regeringen kommer, som tidigare nämnts, under våren 1998 att lägga fram en

proposition som baseras bl.a. på betänkandet från

Föräldrautbildningsutredningen.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet bör regeringens kommande proposition om bl.a.

föräldrastödjande verksamheter inte föregripas. Utskottet avstyrker därför

motionerna So621 (fp), So629 (kd) yrkandena 4-6 och 10, So674 (fp) yrkande 1,

So801 (c) yrkande 7, Sf262 (c) yrkandena 4 och 5 samt Ub204 (m) yrkande 6.

Familjerådgivning m.m.

Motionerna

I motion A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs om ett tillkännagivande

av vad i motionen anförts om rådgivning och familjesamtal (yrkande 20). Enligt

motionärerna bör föräldrar i kris erbjudas rådgivning och familjesamtal med

både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Motionärerna anser att

mans- och kvinnojourer här ofta kan fylla en viktig funktion som de bör få

samhällets stöd för.

I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en plan för utvidgad verksamhet vid familjerådgivningsbyråer (yrkande 8).

Barnens rätt till båda sina föräldrar borde enligt motionärerna vara en

självklarhet. En bra familjerådgivning kan bidra till att reda ut problem i

samband med skilsmässa eller till att skilsmässa helt kan undvikas.

Motionärerna vill att en plan upprättas för hur en utvidgad avgiftsfri

familjerådgivning skall kunna förverkligas i alla kommuner.

I motion So629 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om separationer ur ett folkhälsoperspektiv (yrkande 1).

Enligt motionärerna är relationsproblem inom familjen och de separationer som

ofta blir följden ett hot mot folkhälsan. Frånskilda män lever i genomsnitt tio

år kortare tid än gifta och sammanboende män. Ensamstående mammor konsumerar

fem gånger så mycket lugnande medel som gifta och sammanboende kvinnor.

Självmordsfrekvensen bland ensamstående mammor är också oroväckande hög. Att

satsa på förebyggande åtgärder när det gäller separationer skulle innebära

stora vinster framför allt för många barn och föräldrar men också för

folkhälsan i det svenska samhället, anförs det. Enligt motionärerna bör därför

Folkhälsoinstitutet ges i uppdrag att belysa separationerna ur ett

folkhälsoperspektiv. Motionärerna yrkar även att regeringen skall ges till

känna vad i motionen anförts om en nationell utvärdering och uppföljning av

familjerådgivningen (yrkande 11). Motionärerna uppger att alltfler föräldrar

söker sig till familjerådgivningen för samtal i samband med skilsmässa och att

efterfrågan på många håll är så stor att hjälpen kommer för sent. Enligt

motionärernas mening måste en nationell utvärdering och uppföljning av

familjerådgivningen göras för att kartlägga vilka behov som föreligger.

I motion So257 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende

rådgivning för infertila. Motionärerna anser att människor som drabbas av

infertilitet skall erbjudas en kvalificerad rådgivning hos sjukhuskuratorerna

eller familjerådgivningen. Genom rådgivningen skall de kunna få hjälp med att

komma fram till det för dem rätta alternativet: genomgå en medicinsk

behandling, ansöka om adoption eller avstå från båda alternativen.

Bakgrund och tidigare behandling

Familjerådgivning är sedan den 1 januari 1995 en lagstadgad verksamhet enligt

12 a § socialtjänstlagen. Kommunerna skall enligt lagrummet sörja för att

familjerådgivning kan erbjudas dem som begär det. Enligt 35 § socialtjänstlagen

får kommunen för denna tjänst ta ut skäliga avgifter enligt grunder som

kommunen bestämmer men ej överstigande självkostnaderna.

I proposition 1993/94:4 lades förslaget om kommunernas skyldighet att erbjuda

familjerådgivning fram. Regeringen anförde att verksamheten måste anpassas så

att väsentliga väntetider normalt inte uppstår. Regeringen ansåg det inte vara

lämpligt med lagstiftning i denna fråga utan förutsatte att länsstyrelserna

inom ramen för sin tillsynsverksamhet skulle följa väntetidernas utveckling. I

propositionen angavs att familjerådgivning torde vara en sådan socialtjänst som

kommunerna har möjlighet att ta ut avgifter för.

I betänkande 1993/94:SoU10 Familjerådgivning behandlade utskottet

propositionen. Utskottet ansåg att kommunerna borde ges möjlighet att ta ut

skäliga avgifter för familjerådgivningen och föreslog att 35 §

socialtjänstlagen skulle ändras så att detta klart framgår. Enligt utskottet

borde avgifterna emellertid inte läggas på en sådan nivå att de avhåller

enskilda från att vända sig till familjerådgivningen.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner med krav på en plan för

utvidgad avgiftsfri verksamhet vid familjerådgivningsbyråer. I betänkande

1996/97:SoU8 uttalade utskottet att det inte var berett att ta ett sådant

initiativ och avstyrkte ifrågavarande motionsyrkande. Riksdagen följde

utskottet.

I Socialstyrelsens årsbok Social service, vård och omsorg i Sverige 1996 anförs

att tillgången till familjerådgivning tycks svara väl mot behoven. År 1995 var

väntetiden för att komma till familjerådgivning mindre än två veckor för ca 75

% av mottagningarna. I kommuner med färre än 20 000 invånare var väntetiden

kortare än två veckor medan den var något längre än två veckor i kommuner med

över 20 000 invånare. Rådgivningen var kostnadsfri i en fjärdedel av kommunerna

medan 45 % av kommunerna tog ut en avgift. Övriga kommuner tog ibland betalt,

ibland inte. Avgiften varierade mellan 50 och 200 kr.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet är det angeläget att så långt som möjligt förebygga

konflikter, kriser och separationer mellan föräldrar, inte minst för barnens

skull. Tidiga insatser i form av t.ex. familjerådgivning bör därför ges hög

prioritet.

Socialstyrelsens undersökning av familjerådgivningen år 1996 utvisade

acceptabla väntetider i de flesta kommuner. Utskottet förutsätter att

utvecklingen noga följs även utan något initiativ från riksdagen. Motion So629

(kd) yrkande 11 avstyrks.

I motion So629 (kd) yrkande 1 anförs att ensamstående och frånskilda kvinnor

och män har sämre hälsa än många andra grupper. Utskottet uttryckte i

betänkandet 1997/98:SoU11 om folkhälsofrågor sin oro över de stora skillnaderna

i hälsa mellan olika sociala grupper i Sverige och betonade att

folkhälsoarbetet med inriktning på de mest utsatta grupperna bör intensifieras.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Mot bakgrund av det arbete som pågår och

planeras när det gäller att minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper av

befolkningen anser utskottet att något initiativ med anledning av motionen inte

är nödvändigt. Motion So629 (kd) yrkande 1 avstyrks därför.

Hur familjerådgivningsverksamheten närmare skall organiseras är en kommunal

fråga. Utskottet avstyrker därför motion A806 (fp) yrkande 20.

Utskottet vidhåller sin inställning rörande en plan för utvidgad avgiftsfri

familjerådgivning och avstyrker därför motion So677 (v) yrkande 8.

Utskottet anser det angeläget att människor som fått beskedet att de är

infertila har möjlighet att få kvalificerad rådgivning för att lättare kunna ta

ställning till de alternativ till barnlöshet som finns. Något tillkännagivande

i enlighet med vad som yrkas i motion So257 (s) behövs dock inte. Utskottet

avstyrker motionen.

Regeringens skrivelse

Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande barn- och familjepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So7

yrkande 2, 1997/98:So8 yrkande 4, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610

yrkande 4,

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (kd)

2. beträffande det minskade barnafödandet

att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 1,

res. 5 (v)

3. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So629 yrkande 13 och 1997/98:So677

yrkande 7,

res. 6 (kd)

4. beträffande barnomsorg för arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1997/98:So10 yrkandena 3 och 5,

5. beträffande FN:s barnkonvention

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So7 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So8

yrkandena 1 och 2, 1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6, 1997/98:So10

yrkandena 1 och 2, 1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624, 1997/98:So631,

1997/98:So640 yrkandena 1-3, 1997/98:So662, 1997/98:So801 yrkandena 2-4

och 1997/98:K343 yrkande 1,

res. 7 (c)

res. 8 (v)

6. beträffande övergrepp mot barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So6 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 4,

1997/98:So214 yrkande 5, 1997/98:So607 yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614,

1997/98:So622, 1997/98:So657, 1997/98:So672 yrkandena 1 och 2,

1997/98:So674 yrkande 8, 1997/98:So678 yrkandena 2, 3, 5 och 6,

1997/98:So801 yrkande 17, 1997/98:Ju28 yrkande

5 och 1997/98:Ju29 yrkande 3,

res. 9 (m)

res. 10 (v)

7. beträffande insatser för barn som far illa

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So8 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 3

och 1997/98:So10 yrkande 6,

res. 11 (kd)

8. beträffande barnpsykiatrisk mottagning för barn som utsatts för

sexuella övergrepp

att riksdagen avslår motion 1997/98:So607 yrkande 1,

9. beträffande barn till missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So305 yrkandena 7 och 8, 1997/98:So644

yrkande 4, 1997/98:So649 yrkande 11, 1997/98:So655 yrkande 14 och

1997/98:So674 yrkande 10,

10. beträffande barn på flyktingförläggningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:So9 yrkande 1,

11. beträffande amnesti för gömda barnfamiljer

att riksdagen avslår motion 1997/98:So10 yrkande 7,

12. beträffande förordnanden av kontaktpersoner

att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 10,

13. beträffande rekrytering av kontaktpersoner m.fl.

att riksdagen avslår motion 1997/98:So653 yrkande 2,

14. beträffande fritidsgårdar

att riksdagen avslår motion 1997/98:So673 yrkande 4,

15. beträffande homosexuella ungdomar

att riksdagen avslår motion 1997/98:So673 yrkande 6,

16. beträffande barn i sekter

att riksdagen avslår motion 1997/98:So211,

17. beträffande rättssäkerhet vid omhändertaganden av barn m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:So613 yrkandena 1, 3-5 och 8,

18. beträffande återinförande av 26 § barnavårdslagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:So610 yrkande 6,

res. 12 (m)

19. beträffande mellantvång enligt LVU

att riksdagen avslår motion 1997/98:So654 yrkande 2,

res. 13 (v)

20. beträffande kvalitetssäkring av ungdomsvården

att riksdagen avslår motionerna So649 yrkande 8 och 1997/98:So654 yrkande 3,

21. beträffande vård av ungdomar med blandproblematik

att riksdagen avslår motion 1997/98:So654 yrkande 4,

22. beträffande långvariga familjehemsplaceringar

att riksdagen avslår motion 1997/98:So642,

res. 14 (m, fp, kd)

23. beträffande familjehem med annan kulturell bakgrund

att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 11,

24. beträffande avgiftssystemet vid Statens institutionsstyrelser

att riksdagen avslår motion 1997/98:So671,

25. beträffande familjerådslag

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So10 yrkande 4, 1997/98: So613 yrkande

2, 1997/98:So625 och 1997/98:Sf306 yrkande 5,

26. beträffande barnperspektiv i forskning och folkhälsoarbete

att riksdagen avslår motion 1997/98:801 yrkandena 13 och 14,

27. beträffande barnhälsovårdspeng

att riksdagen avslår motion 1997/98:So282 yrkande 11,

res. 15 (fp)

28. beträffande hälso- och sjukvård för barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So201 och 1997/98:So214 yrkandena 1-4,

6, 8 och 9,

29. beträffande sekretess inom hälso- och sjukvården gentemot

vårdnadshavare

att riksdagen avslår motion 1997/98:So252,

30. beträffande amning

att riksdagen avslår motion 1997/98:So339,

31. beträffande Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd

att riksdagen avslår motion 1997/98:So315,

32. beträffande fetalt alkoholsyndrom

att riksdagen avslår motion 1997/98:So220,

33. beträffande stamning

att riksdagen avslår motion 1997/98:So674 yrkande 4,

34. beträffande manlig omskärelse

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So247, 1997/98:So304 yrkande 13 och

1997/98:So314,

35. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och

10, 1997/98:So674 yrkande 1, 1997/98:So801 yrkande 7, 1997/98:Sf262

yrkandena 4 och 5 samt 1997/98:Ub204 yrkande 6,

res. 16 (m)

res. 17 (c)

res. 18 (fp)

res. 19 (kd)

36. beträffande en utvärdering av familjerådgivningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:So629 yrkande 11,

res. 20 (kd) - delvis

37. beträffande separationer ur ett folkhälsoperspektiv

att riksdagen avslår motion 1997/98:So629 yrkande 1,

res. 20 (kd) - delvis

38. beträffande familjerådgivare av båda könen

att riksdagen avslår motion 1997/98:A806 yrkande 20,

res. 21 (fp)

39. beträffande avgiftsfri familjerådgivning

att riksdagen avslår motion 1997/98:So677 yrkande 8,

40. beträffande rådgivning för infertila

att riksdagen avslår motion 1997/98:So257,

41. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 26 mars 1998

På socialutskottets vägnar

Ingrid Andersson

I beslutet har deltagit: Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina

Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c),

Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg

(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Chatrine

Pålsson (kd) och Elisebeht Markström (s).

Reservationer

1. Barn- och familjepolitiken (mom. 1)

Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens skrivelse inte på långt när ger en korrekt

bild av vad den dåvarande borgerliga regeringen gjorde och vad den

socialdemokratiska regeringen gjort för barnen i Sverige. Det är anmärkningsvär

att regeringen i en historisk redogörelse för vilka åtgärder som vidtagits unde

1990-talet inte nämner den reform som den borgerliga regeringen genomförde 1994

nämligen rätten för alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som de

offentliga, avdragsrätten för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidraget.

Reformen gav föräldrarna en reell valfrihet baserad på den enskilda familjernas

önskningar och behov. Den nuvarande regeringen har enligt utskottet en alltför

inskränkt syn på vad valfrihet för föräldrarna innebär. Utskottet vill också

rikta kritik mot att regeringen i skrivelsen inte berör sambandet mellan den

förda högskattepolitiken och barnfamiljernas allt mindre marginaler. Genom att

höja skatterna ökar hushållens behov av bidrag vilket i sin tur leder till krav

på ytterligare skattehöjningar för att finansiera den ökande omfattningen av

bidrag. Enligt utskottet går det inte att föra en politik som innebär att

skatterna tar en allt större del av barnfamiljernas inkomster samtidigt som

bidragsberoendet konstant ökar. Barnbidragshöjningen från årsskiftet äts upp av

den höjning av egenavgifterna som trädde i kraft samtidigt. En skattesänkning

för låg- och medelinkomsttagare är enligt utskottet en av de viktigaste sociala

reformerna som skulle kunna genomföras.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So6 (m)

yrkandena 1 och 2 ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande barn- och familjepolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So6 yrkandena 1 och 2 och med

avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkande 4, 1997/98:So7 yrkande 2,

1997/98:So8 yrkande 4, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Barn- och familjepolitiken (mom. 1)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Det nuvarande familjepolitiska stödet ger inte den flexibilitet och valfrihet

som borde vara en självklarhet i ett modernt välfärdssamhälle. Lika väl som det

skall finnas tillgång till barnomsorg så att båda föräldrarna kan förvärvsarbet

skall det också vara möjligt att med samhällets stöd kunna avstå från

förvärvsarbete på hel- eller deltid medan barnen är små. Det vårdnadsbidrag som

infördes under den borgerliga regeringen uppfyllde en del av dessa krav.

Utskottet vill nu gå vidare och införa ett samlat stöd för alla barn mellan 0

och 6 år, motsvarande föräldraförsäkring, barnbidrag och flerbarnstillägg. Dett

skulle ge grundtrygghet, rättvisa och stor valfrihet för föräldrarna. Enligt

utskottet bör regeringen tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet

och därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på

grundtrygghet. Detta bör riksdagen med anledning av motion So7(c) yrkande 2 ge

regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande barn- och familjepolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So7 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So8 yrkande 4,

1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Barn- och familjepolitiken (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Regeringens besparingspolitik har haft socialt oacceptabla konsekvenser.

Sänkningen av barnbidraget som nu återställts var en sådan besparing som slog

hårt mot de barnfamiljer som befann sig på marginalen av sin ekonomi.

Tillsammans med regeringens totala misslyckande med att öka sysselsättningen ha

besparingspolitiken drabbat många barn och föräldrar. Just den rekordstora

arbetslösheten är kanske den största enskilda orsak som försatt många barn i

en svår situation. Barn till föräldrar som är arbetslösa mår ofta sämre än barn

till föräldrar som har ett arbete att gå till.

Den socialdemokratiska nedmonteringen av vård och omsorg har även resulterat

i att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin växer. Funktionshindrade barn har

inte alltid rätt till personlig assistans när de vistas i daglig kommunal

verksamhet osv.

Det är ett obestridligt faktum att den socialdemokratiska regeringens förda

politik har försämrat situationen för barnen i vårt land. Utskottet återkommer

det följande till olika förslag om hur barnpolitiken kan utvecklas. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So11 (fp) yrkande 1 g

regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande barn- och familjepolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So11 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:So6 yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:So7 yrkande 2,

1997/98:So8 yrkande 4 och 1997/98:So610 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Barn- och familjepolitiken (mom. 1)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Regeringens skrivelse ger inte på långt när en korrekt bild av vad den

tidigare borgerliga regeringen gjorde och vad den nuvarande socialdemokratiska

regeringen gjort för barnen i Sverige. Regeringen nämner t.ex. inte den reform

som den borgerliga regeringen genomförde 1994, nämligen att införa rätt för

alternativa barnomsorgsformer att erhålla samma stöd som offentliga, avdragsrät

för barnomsorgskostnader samt vårdnadsbidrag. Reformen gav enligt utskottet

föräldrarna en reell valfrihet baserad på de enskilda familjernas önskningar oc

behov. Den nuvarande regeringen har en alltför inskränkt syn på vad valfrihet

för föräldrarna innebär. Enligt utskottet är det de enskilda familjernas

möjligheter att skapa goda och trygga miljöer, där barnen blir sedda och får ti

och kärlek, som på ett avgörande sätt bestämmer om barnen skall få en god

uppväxt. Utskottet anser att införandet av ett vårdnadsbidrag är ett värdefull

inslag i denna process. Förskollärare, lärare, kuratorer etc. skall vara ett

stöd för föräldrarna i deras föräldraskap, inte ses som en ersättning för

föräldrarna.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So6 (m) yrkande 1 och So8

(kd) yrkande 4 bör riksdagen ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande barn- och familjepolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So6 yrkande 1 och 1997/98:So8

yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So6 yrkandena 2 och 4,

1997/98:So7 yrkande 2, 1997/98:So11 yrkande 1 och 1997/98:So610 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Det minskade barnafödandet (mom. 2)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med ?Enligt

skrivelsen? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Den gigantiska budgetsanering som genomförts har varit mycket kännbar,

särskilt för barnfamiljer. För att klara livets nödtorft tvingas ca 700 000

personer söka socialbidrag. Hushållens försämrade ekonomi, hög arbetslöshet,

genomförda och aviserade besparingar i de offentliga utgifterna har enligt

utskottet lett till att barnafödandet minskar dramatiskt och trenden är

nedåtgående. Så föddes t.ex. under åren 1990 och 1991 nära 124 000 barn, mot

endast 95 000 förra året, en dramatisk nedgång. De som väljer bort att föda bar

är kvinnor med låg inkomst. Om inte något görs kan barn komma att bli en

klassfråga.

Samtidigt konstaterade regeringen i tilläggsbudgeten 1997 att utgifterna för

familjepolitiken minskat med drygt 2 miljarder kronor ?p.g.a. den demografiska

utvecklingen?. Att det svenska födelsetalet är nere i de lägsta siffrorna på

många år tycks inte bekymra regeringen. I stället ses det minskade antalet barn

som något positivt för budgeten. En av anledningarna till det tidigare höga

födelsetalet i Sverige är enligt utskottet den generella välfärden som gjort de

möjligt för kvinnor att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn. För

bara några år sedan födde den svenska kvinnan flest barn i Europa.

Internationellt sett betraktades detta som ett resultat av en familjepolitik

som förenade arbete och familj. Att nativiteten nu sjunker är enligt utskottet

ett svidande underbetyg åt regeringens familjepolitik.

Kortsiktigt har det minskade barnafödandet hjälpt till att sanera

statsfinanserna rejält, men på längre sikt kommer det att bli förödande. Om man

ser frågan krasst ekonomiskt, kan man se det minskade barnafödandet som en

utebliven investering av närmare 30 000 framtida producenter i vårt samhälle nu

och framöver. Om man betänker att varje person under sin livstid tillför

ekonomin ca 400 000 kr i genomsnitt per år under sina produktiva år förstår man

dimensionerna. Visserligen kan samhället kortsiktigt tjäna ett antal miljarder

på ett lågt barnafödande de närmaste tjugo åren, men därefter kommer kostnadern

att bli desto större. Det minskade barnafödandet är en viktig parameter som

saknas i regeringens finansplan. Vänsterpartiet anser att nedgången i

barnafödandet måste tas på allvar, och vi vill därför att regeringen analyserar

anledningarna och kommer med förslag till åtgärder. Vänsterpartiet vill i detta

sammanhang hävda jämställdhetsdirektivet (1994:124).

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1997/98:So677 (v) yrkande 1 bör

riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande det minskade barnafödandet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So677 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Barnvårdarverksamheten (mom. 3)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de flesta ensamstående föräldrar förutom ekonomisk

hjälp har behov av kontakt med andra i samma situation samt av vila och

avlastning. För den som inte har släktingar eller något annat nätverk bör enlig

utskottet samhället kunna erbjuda nätverksstöd i form av en stödperson eller

stödfamilj. Jourhavande dagmamma/barnvakt eller nätverksgrupper i bostadsområde

kan vara en lösning. Utskottet anser att kommunerna bör pröva ett system med

hemvårdare som ger tillfällig hjälp i hemmet när föräldern själv eller barnet ä

sjukt.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So629(kd) yrkande 13 bör

riksdagen ge regeringen till känna. Motion So677 (v) yrkande 7 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande barnvårdarverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 13 och med avslag p

motion 1997/98:So677 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. FN:s barnkonvention (mom. 5)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

kan? och på s. 28 slutar med ?är tillgodosedda? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att barnkonventionen skall genomföras på liknande sätt som

handlingsprogrammet Agenda 21 och härigenom få ett starkare genomslag i

kommunerna, dvs. genom kommunala handlingsplaner och genom en nationell strateg

som innefattar mål och en tidsplan för det kommunala genomförandet. Alla som

arbetar med barn eller fattar beslut om barn måste enligt utskottet få

utbildning om barnkonventionen. Det gäller såväl politiker som lärare,

socialarbetare, stadsplanerare, jurister, poliser, åklagare, domare, psykologer

samt personal inom sjukvården och barnomsorgen etc. Även alla barn och ungdoma

måste få kännedom om barnkonventionen. Till skillnad från vad som gäller på

miljöområdet finns det inte några krav på barnkonsekvensbeskrivningar vid olika

beslut i t .ex. samhällsplaneringen eller på det sociala området. Enligt

utskottet måste barnkonsekvensbeskrivningar göras innan beslut fattas.

Socialstyrelsen, Skolverket och Boverket bör få i uppdrag att tillsammans

utveckla en metod för konsekvensanalyser. Regeringen bör även ta upp

överläggningar med Kommunförbundet i samma fråga, anser utskottet.

Barnkonventionen berör alla departement, och det är därför viktigt att

regeringen har en samlad syn på barn- och ungdomsfrågor. För att

barnkonventionen skall få genomslag måste det framgå av regeringens anvisningar

till myndigheterna att ett barnperspektiv skall beaktas i verksamheterna.

Detta bör riksdagen med anledning av motion So801(c) yrkandena 2-4 ge

regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande FN:s barnkonvention

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So801 yrkandena 2-4 och med avsla

på motionerna 1997/98:So7 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So8 yrkandena 1 och 2,

1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6, 1997/98:So10 yrkandena 1 och 2,

1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624, 1997/98:So631, 1997/98:So640

yrkandena 1-3, 1997/98:So662 och 1997/98:K343 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. FN:s barnkonvention (mom. 5)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Frågor om?

och slutar med ?inte föregripas.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet skulle en inkorporering av FN:s barnkonvention i svensk lag

göra genomförandet effektivare än vid transformering av konventionen. Det finns

bl.a. bestämmelser i konventionen som är tekniskt och rättsligt detaljerade. Om

domstolarna skulle tolka konventionen i inskränkande riktning kan regering och

riksdag utnyttja rätten att införa eller behålla nationella bestämmelser som gå

längre än konventionen när det gäller att förverkliga barnets rättigheter. Det

kommer hela tiden att dyka upp nya diskrepanser mellan den nationella

lagstiftningen och barnkonventionen, och den enda möjligheten att få ett fullt

genomslag i svensk rätt för konventionen är enligt utskottet att inkorporera

den.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna K343 (v) yrkande 1 och So10

(mp) yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande FN:s barnkonvention

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K343 yrkande 1 och

1997/98:So10 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98: So7 yrkandena

1 och 3, 1997/98:So8 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So9 yrkandena 2, 5 och 6,

1997/98:So10 yrkande 2, 1997/98:So11 yrkande 2, 1997/98:So624,

1997/98:So631, 1997/98:So640 yrkandena 1-3, 1997/98:So662 och 1997/98:So801

yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Övergrepp mot barn (mom. 6)

Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 44 börjar med ?Antalet

anmälda? och på s. 45 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att statsmakterna har en skyldighet att garantera barnens

behov av skydd mot sexuella övergrepp. Varken polisen eller det övriga

rättsväsendet ges emellertid de resurser som krävs för att effektivt kunna

förebygga och bekämpa sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn.

Bestämmelserna i socialtjänstlagen om anmälningsskyldighet för misstänkta

övergrepp mot barn fungerar inte på ett tillfredsställande sätt eftersom

personalen inte vågar gör någon anmälan. Regeringen bör därför återkomma till

riksdagen med förslag till en lagändring som kommer till rätta med problemet.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So6 (m) yrkande 3.

Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande övergrepp mot barn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So6 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1997/98:So9 yrkande 4, 1997/98:So214 yrkande 5, 1997/98:So607

yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614, 1997/98:So622, 1997/98:So657,

1997/98:So672 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So674 yrkande 8, 1997/98:So678

yrkandena 2, 3, 5 och 6, 1997/98:So801 yrkande 17, 1997/98:Ju28 yrkande 5

och 1997/98:Ju29 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Övergrepp mot barn (mom. 6)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Mot bakgrund

och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör vidare kommunerna ges i uppdrag att utveckla särskilda

handlingsplaner för hur man skall arbeta bl.a. med barn som utsatts för sexuell

övergrepp och barn till misshandlade kvinnor. Det nu sagda bör riksdagen med

anledning av motion Ju28 (v) yrkande 5 ge regeringen till känna. Övriga motione

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande övergrepp mot barn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1997/98:So6 yrkande 3, 1997/98:So9 yrkande 4, 1997/98:So214

yrkande 5, 1997/98:So607 yrkandena 2 och 3, 1997/98:So614, 1997/98:So622,

1997/98:So657, 1997/98:So672 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So674 yrkande 8,

1997/98:So678 yrkandena 2, 3, 5 och 6, 1997/98:So801 yrkande 17 och

1997/98:Ju29 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Insatser för barn som far illa (mom. 7)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Flera rapporter visar att många barn och ungdomar i dag far illa på olika

sätt. Många upplever att de inte syns eller behövs och saknar vuxna att prata

och umgås med. Utskottet anser att regeringen snarast skall presentera ett

åtgärdsprogram för att hjälpa de barn som mår dåligt.

Detta bör riksdagen med anledning av motion So8 (kd) yrkande 3 ge regeringen

till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande insatser för barn som far illa

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So8 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1997/98:So9 yrkande 3 och 1997/98:So10 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Återinförande av 26 § barnavårdslagen (mom. 18)

Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med ?De åtgärder?

och slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialtjänstlagen skall kompletteras på så sätt att

innehållet i den tidigare barnavårdslagens 26 § återinförs. Åtgärderna enligt

det lagrummet vidtogs stegvis och i samråd med den enskilda familjen och

inleddes med att de sociala myndigheterna i samarbete med familjen planerade

åtgärder som syftade till att stötta familjen. Hjälpte inte detta fanns det

möjlighet att komma med förmaningar och eventuellt varningar till familjen.

Därefter kunde de sociala myndigheterna lämna föreskrifter om barnets

levnadsförhållanden och sedan beordra övervakning av barnet. Först som en sista

åtgärd kunde beslut om omhändertagande bli aktuellt. Genom denna bestämmelse

bevarades och respekterades familjen som en enhet som själv skulle kunna

förbättra sin situation. Nu kommer enligt utskottet socialnämndernas åtgärder

och agerande ofta överraskande och dessutom för sent. Detta bör riksdagen med

anledning av motion So610 (m) yrkande 6 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande återinförande av 26 § barnavårdslagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So610 yrkande 6 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Mellantvång enligt LVU (mom. 19)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med ?Utskottet

har? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör bestämmelser om s.k. mellantvång utgå ur LVU. Ett tvång i

ett inledningsskede, vilket mellantvånget nästan alltid är, skapar undantagslös

motstånd och vanmakt hos den som berörs av åtgärden. Utskottet föreslår att

mellantvånget ersätts med en möjlighet till ett frivilligt kontraktsförfarande

mellan myndighet och föräldrar/den omhändertagne.

Detta bör riksdagen med anledning av motion So654 (v) yrkande 2 ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande mellantvång enligt LVU

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So654 (v) yrkande 2 som sin menin

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Långvariga familjehemsplaceringar (mom. 22)

Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne

(m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med ?Regeringen

har? och slutar med ?därför avslås? bort ha följande lydelse:

I dag lever ca 12 000 barn i familjehem. Många av dessa är långtidsplacerade

och lever i ständig ovisshet om sin framtid. Deras behov och rättigheter skydda

inte tillräckligt av dagens lagstiftning och praxis. Enligt socialtjänstlagen

och lagen om vård av unga skall placeringen övervägas/omprövas varje halvår.

Placeringen kan hela tiden avbrytas och barnet flyttas, med eller mot sin vilja

När det gäller barn som placerats som spädbarn eller som mycket små och som bor

kvar i samma hem under hela sin uppväxttid är detta särskilt anmärkningsvärt.

Även barn som varit äldre när de placerades kan uppleva ovissheten som mycket

svår. Dessa barn lever i en oförutsägbar och oviss värld. Barn har ett stort

behov av att leva i en stabil tillvaro med en permanent familj; detta pekar

också FN:s barnkonvention på. Trots detta görs ingenting för att förbättra dess

barns situation. Sammanfattningsvis anser utskottet att det är viktigt att dess

barn får större inflytande över besluten om var de skall bo. Det är hög tid att

hitta lösningar även för de långtidsplacerade familjehemsbarnen. Därför föreslå

utskottet att en utredning tillsätts som ser över dessa barns situation och som

lämnar förslag till åtgärder för att garantera särskilt de långtidsplacerade

barnens behov av stabilitet, trygghet och bestående relationer. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion So642 (kd, m, c, fp)

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande långvariga familjehemsplaceringar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So642 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Barnhälsovårdspeng (mom. 27)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?om barnhälsovårdspeng? bort ha följande lydelse:

De allra flesta föräldrar vill enligt utskottet ha sin barnhälsovård i sin

geografiska närhet. Barnavårdscentralerna och motsvarande barnmottagningar hos

vissa distriktssköterskor i landstingets regi ger en mycket god barnhälsovård

med hög kvalitet. Även i framtiden kommer huvuddelen av familjerna att söka sig

till denna vårdform.

En del föräldrar vill dock få sin barnhälsovård hos någon annan. Utskottet

anser därför att en form av barnhälsovårdspeng bör införas, så att föräldrarna

själva kan välja barnhälsovårdsmottagning. Samma kvalitetskrav skall gälla för

den privata verksamheten som inom landstingets verksamhet.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So282 (fp) yrkande

11.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande barnhälsovårdspeng

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So282 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Föräldrautbildning (mom. 35)

Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att föräldrar bör erbjudas kunskap om barnets behov för en

harmonisk utveckling. Vid regelbunden kontakt med mödra- och barnavårdscentral

och i föräldrautbildningen kan föräldrar få information om betydelsen av att

kroppslig och själslig utveckling går hand i hand. Detta bör ges regeringen til

känna med anledning av motion Ub204 (m) yrkande 6. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ub204 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So674

yrkande 1, 1997/98:So801 yrkande 7 och 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Föräldrautbildning (mom. 35)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det bör finnas olika former av föräldrautbildning och

föräldrastöd som attraherar så många familjer som möjligt. Den bör starta tidig

och pågå under barnens hela uppväxt. Papparollen behöver stärkas. De särskilda

pappagrupperna inom föräldrautbildningen måste därför fortsätta och utvidgas.

Föräldrautbildningen skall enligt utskottet vara frivillig och genomföras så at

alla föräldrar får möjlighet att delta. Utbildningen bör bedrivas inom ramen fö

barnhälsovården, barnomsorgen och skolan och kompletteras med insatser från

frivilliga organisationer. Utskottet anser att föräldrautbildningen måste värna

som en viktig förebyggande verksamhet där man med förhållandevis små medel kan

nå många föräldrar. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England

framgångsrikt använts vid behandling av föräldrar med problem. Enligt utskottet

bör regeringen återkomma med förslag till en vidareutvecklad föräldrautbildning

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So801 (c)

yrkande 7 och Sf262 (c) yrkandena 4 och 5. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So801 yrkande 7 och

1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So621,

1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So674 yrkande 1 och

1997/98:Ub204 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Föräldrautbildning (mom. 35)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Alla barn skall enligt utskottet ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt

utbildning anpassad till det enskilda barnets behov. Föräldrarnas ansvar för

sina barn utgör grunden för att nå detta mål, men föräldrarna kan behöva råd,

hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Enligt utskottet bör därför

föräldrautbildning erbjudas inte bara föräldrar till de minsta barnen utan ocks

till föräldrar med barn långt upp i tonåren.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So674 (fp) yrkande

1. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So674 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10, 1997/98:So801

yrkande 7, 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Ub204 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Föräldrautbildning (mom. 35)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 69 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Småbarnsföräldrar ställs inför många krav vilket sätter förhållandet på prov.

Många föräldrar separerar också under småbarnsåren. Enligt utskottet bör alla

blivande föräldrar erbjudas föräldrautbildning, kompletterad med möjligheter at

få annan rådgivning. Par som skall gifta sig kan erbjudas utbildning om hur man

ger förhållandet en bra start och hur man undviker att kriserna leder till

splittring. Mödra- och barnavårdscentralerna är en självklar plats för

föräldrautbildning och annat förebyggande arbete. Enligt utskottet måste

samarbetet mellan mödra- och barnavårdscentralerna och familjerådgivningen

stimuleras för att stärka stödet till föräldrarna och fånga upp de behov som

finns. Familjerådgivarna kan t.ex. berika föräldragruppernas arbete med

samlevnads- och relationsfrågor samt ordna kurser. Enligt utskottet bör

socialtjänstlagen kompletteras med avsnitt om vikten av familjerådgivningens

förebyggande verksamhet i föräldrautbildningen. I barnhälsovårdens

föräldrautbildning deltar drygt 70 % av förstabarnsföräldrarna. Enligt utskotte

måste insatser göras för att alla förstabarnsföräldrar skall nås och för att

papporna skall känna det meningsfullt att delta. Andra viktiga platser för

utbildning, rådgivning och nätverksbyggande verksamhet kan enligt utskottet var

vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund, folkrörelser och ideella

organisationer. Allt det viktiga föräldrastödjande arbete som bedrivs bör

uppmuntras och stödjas.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So629 (kd)

yrkandena 4-6 och 10. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkandena 4-6 och 10 och me

avslag på motionerna 1997/98:So621, 1997/98:So674 yrkande 1, 1997/98:So801

yrkande 7, 1997/98:Sf262 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Ub204 yrkande 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. En utvärdering av familjerådgivningen m.m. (mom. 36 och 37)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med

?Socialstyrelsens undersökning? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Allt fler föräldrar söker sig till familjerådgivningen för samtal i samband

med skilsmässa, och efterfrågan är på många håll så stor att hjälpen kommer för

sent. Enligt utskottets mening måste en nationell utvärdering och uppföljning a

familjerådgivningen göras för att kartlägga vilka behov som föreligger.

Enligt utskottet är relationsproblem inom familjen och de separationer som

ofta blir följden ett hot mot folkhälsan. Frånskilda män lever i genomsnitt tio

år kortare tid än gifta och sammanboende män. Ensamstående mammor konsumerar fe

gånger så mycket lugnande medel som gifta och sammanboende kvinnor.

Självmordsfrekvensen bland ensamstående mammor är också oroväckande hög. Att

satsa på förebyggande åtgärder när det gäller separationer skulle enligt

utskottet innebära stora vinster framför allt för många barn och föräldrar men

också för folkhälsan i det svenska samhället. Folkhälsoinstitutet bör därför ge

i uppdrag att belysa separationerna ur ett folkhälsoper-spektiv. Detta bör ges

regeringen till känna med anledning av motion So629 (kd) yrkandena 1 och 11.

dels att utskottets hemställan under 36 och 37 bort ha följande lydelse:

36. beträffande en utvärdering av familjerådgivningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande separationer ur ett folkhälsoperspektiv

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So629 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Familjerådgivare av båda könen (mom. 38)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med ?Hur

familjerådgivningsverksamheten? och slutar med ?yrkande 20? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet bör föräldrar i kris erbjudas rådgivning och familjesamtal

med både manlig och kvinnlig familjerådgivare närvarande. Utskottet anser att

mans- och kvinnojourer här ofta kan fylla en viktig funktion som de bör få

samhällets stöd för.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion A806 (fp) yrkande

20.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande familjerådgivare av båda könen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 20 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Regeringens skrivelse.................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................9

Skrivelsen i huvuddrag 9

Barn- och familjepolitik 10

Utskottets bedömning 18

FN:s konvention om barnets rättigheter 19

Utskottets bedömning 27

Barn med särskilda behov 28

Utskottets bedömning 43

Omhändertagande av barn m.m. 46

Utskottets bedömning 54

Hälsovård för barn och ungdomar 56

Utskottets bedömning 65

Föräldrautbildning 67

Utskottets bedömning 69

Familjerådgivning m.m. 69

Utskottets bedömning 71

Regeringens skrivelse 72

Hemställan 72

Reservationer........................................75