Bet. 1997/98:SoU15

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU15

Läkemedelsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU15

Sammanfattning

I promemorian behandlas ett tjugotal motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1997 om olika läkemedelsfrågor. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden främst med hänsyn till kommande förslag från regeringen och

pågående utrednings- och utvärderingsverksamhet. Till betänkandet har fogats

fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1997/98:So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges

till dietister i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör

utformas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda

möjligheten att erbjuda apotekens kunder en frivillig anslutning till ett

system med läkemedelsprofiler.

1997/98:So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till

samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. di-

striktssköterska och hjälpmedelscentral,

1997/98:So248 av Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten

att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper.

1997/98:So271 av Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av

receptblanketten.

1997/98:So272 av Fanny Rizell (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den utbildning i farmakologi som förutsätts för

förskrivningsrätt görs tillgänglig för skolsköterskor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för ett begränsat antal

läkemedel.

1997/98:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om inrättande av ett medicinskt etiskt centrum i Sverige.

1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om läkemedel,

1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både kvinnor och

män,

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lekmannainflytande i läkemedelskommittéer,

1997/98:So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om

provmedicinering med testdos.

1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kriminalisering av det icke-medicinska bruket av

dopningspreparat,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökat internationellt samarbete för att minska användandet av

dopningspreparat.

1997/98:So630 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemen med läkemedel på

den illegala marknaden.

1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om läkemedelsberoende,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dopningspreparat.

1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i motionen,

1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal

försäljning av beroendeframkallande läkemedel.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminalisering av innehav av dopningspreparat.

1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling.

Utskottet

Utskottet har i betänkande 1997/98:SoU1 Budgetpropositionen för år 1998,

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg behandlat motions-

yrkanden om bl.a. återgång till ett nationellt läkemedelsförmånssystem,

avskaffande av det s.k. receptregistret, återinförande av den fria listan för

vissa läkemedel, Apoteksbolagets försäljningsmonopol samt regeringens

besparingskrav på Apoteksbolaget. Utskottet ställde sig bakom regeringens

förslag till medelsanvisning. Samtliga motionsyrkanden avstyrktes med

hänvisning till bl.a. utskottets tidigare redovisade uppfattningar i dessa

frågor. Vad gäller Apoteksbolagets detaljhandelsmonopol ansåg utskottet att

översynen av den framtida läkemedelsdistributionen skulle avvaktas och

avstyrkte de aktuella motionerna.

Beroendeframkallande läkemedel m.m.

I motion So630 av Krister Örnfjäder (s) begärs tillkännagivande om problemen

med läkemedel på den illegala marknaden. Det förekommer stort läckage av legala

läkemedel till den illegala marknaden via korrekta läkarrecept. En annan kanal

till den svarta marknaden är smuggling. Motionären anser att åtgärder måste

vidtas för att förhindra missbruk av legal narkotika. Det bör undersökas hur

narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel kommer ut på den illegala

marknaden. Kontrollen över dessa läkemedel skulle, enligt motionären, kunna bli

tillräckligt effektiv genom att exempelvis bara läkare med specialistkompetens

får skriva ut dem och att alla sådana recept dataregistreras i ett centralt

receptregister i syfte att upptäcka och åtgärda överutskrivning och -

konsumtion.

I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om läkemedelsberoende

(yrkande 16). Läkemedel som kan ge upphov till läkemedelsberoende förekommer

ofta på förfalskade recept, och motionärerna anser därför att det är angeläget

att rutinmässigt följa vilka preparat som är aktuella i dessa sammanhang men

också att undersöka om den nya receptblankett som införts bidrar till att

antalet receptförfalskningar minskar. Motionärerna anser vidare att det är

viktigt att kartlägga vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och hur

detta vårdbehov kan tillgodoses.

I motion So282 av samma motionärer framställs också ett yrkande om

tillkännagivande om läkemedel (yrkande 9).

I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen begär

förslag till ändring av läkemedelsföretagens ansvar enligt vad som anförts i

motionen (yrkande 5). Motionärerna anser att de läkemedelsföretag som

marknadsför och säljer beroendeframkallande läkemedel bör åläggas att

solidariskt anslå medel till en fond för information om dessa läkemedel samt

för stöd åt personer som drabbats av läkemedelsberoende.

I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om åtgärder för att förhindra läkemedelsmissbruk och illegal

försäljning av beroendeframkallande läkemedel (yrkande 5). Motionärerna anser

att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket och den illegala

handeln med dessa preparat. Enligt motionärernas mening måste samarbetet mellan

apotek och läkare förbättras. I dag hindras detta av rådande lagstiftning om

tystnadsplikt. Tystnadsplikten bör inte, framhåller motionärerna, bakbinda två

yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Lagen bör därför

ändras när det gäller tystnadsplikten. En annan åtgärd för att hindra en

patient från att skaffa sig stora mängder beroendeframkallande medel är enligt

motionärerna införande av s.k. smart card som patienten själv förfogar över men

som måste uppvisas vid köp av dessa läkemedel. På kortet lagras uppgift om

vilka beroendeframkallande läkemedel patienten har och vilken läkare som

förskrivit dessa.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat frågor om förskrivning,

beroende och missbruk av läkemedel (bet.1995/96:SoU10, 1996/97:SoU5,

1997/98:SoU2). I betänkande 1995/96:SoU10 (s. 7-12) lämnas en utförlig

redogörelse för bl.a. tidigare och då pågående utredningsarbete på området.

Här nedan återges endast korta sammanfattningar.

I betänkande 1995/96:SoU10 behandlade utskottet motioner med krav på bl.a.

olika insatser för att förebygga missbruk och för att förbättra behandlingen av

läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser var att tillåta apoteken att

registrera och kontrollera förskrivningen av beroendeframkallande läkemedel

samt att tillåta samkörning av apotekens register. Utskottet kunde konstatera

att olika insatser gjorts eller förbereds för att komma till rätta med

beroendet och missbruket av vissa läkemedel. Utskottet menade att det är mycket

angeläget att detta arbete fortsätter. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

I betänkande 1996/97:SoU5 behandlade utskottet hösten 1996 proposition

1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. I propositionen

föreslogs bl.a. inrättande av receptregister och förskrivarregister.

Receptregistret skall i första användas som underlag för Apoteksbolagets

fakturering av landstingen när det gäller kostnaderna för läkemedelsförmåner.

Uppgifter ur receptregistret skall också få användas av Socialstyrelsen bl.a.

för medicinsk uppföljning, epidemiologiska undersökningar och forskning.

Patientens samtycke krävs i de fall uppgifter kan hänföras till någon enskild

person. Utskottet anförde bl.a. följande vad gäller de föreslagna registren:

Personuppgifter inom hälso- och sjukvården är ofta av känslig karaktär och

kräver ett starkt integritetsskydd. För att kunna förebygga ohälsa och sjukdom

behövs dock kunskap om orsakssambanden mellan ohälsa och olika riskfaktorer. -

- - Såvitt gäller det föreslagna receptregistret delar socialutskottet

regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att det är nödvändigt att

använda personnummer för att läkemedelsförmånerna skall kunna fördelas korrekt.

- - - Vad gäller den ekonomiska och medicinska uppföljningen i övrigt delar

utskottet även här regeringens bedömning. En restriktiv hållning måste intas

till användningen av individdata. Individbunden patient-information, dvs.

registrering av uppgifter på personnummerbasis, skall i dessa fall inte få

göras utan patientens samtycke. - - - Det planerade förskrivarregistret skall

bl.a. användas för att förskrivarinformation skall kunna återföras till

förskrivaren själv. Detta är ett viktigt led i kvalitetssäkringen i detta

sammanhang.

Utskottet tillstyrkte förslaget till lag om receptregister. Utskottet

behandlade i detta sammanhang bl.a. en motion (s) med krav på att utlämnande av

vissa mediciner borde registreras på personnummer i en central databas i syfte

att minimera förekomsten av illegal användning av mediciner, t.ex.

bensodiazepiner. I en annan motion (mp) framfördes krav på ändring av

lagstiftningen om tystnadsplikt för att möjliggöra ett bättre samarbete mellan

läkare och apotek när det gäller patienter som skaffar sig recept på

beroendeframkallande mediciner hos ett flertal olika läkare. Utskottet

avstyrkte motionerna med hänvisning till då pågående beredningsarbete i

departementet av frågan om Socialstyrelsens utnyttjande av information från

receptregistret för tillsynsändamål. Riksdagen följde utskottet (rskr.

1997/98:58).

Motioner om läkemedelsberoende från den allmänna motionstiden 1996 behandlades

i betänkande 1997/98:SoU2. Det gällde bl.a. förskrivning av

beroendeframkallande läkemedel till kvinnor samt forskning och information om

bensodiazepiner. Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning att det är

angeläget att olika åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet av

lugnande medel, däribland bensodiazepiner. Utskottet såg positivt på att

Nätverket för läkemedelsepidemiologi (Nepi) sammanställt en lista över

angelägna studier för att utröna beroenderiskerna. Det påpekades att Nepi

fortfarande planerar att genomföra en kartläggning av omfattningen av

läkemedelsberoendet. Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen följde

utskottet.

Diskussioner pågår enligt uppgift mellan Folkhälsoinstitutet och Nepi angående

den planerade kartläggningen av läkemedelsberoendet. Folkhälsoinstitutet har

för innevarande budgetår budgeterat medel till detta ändamål.

På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen bedrivit försöksverksamhet med

receptregistrering tillsammans med landstinget i Blekinge. Enligt beslutet i

mars 1997 skulle ett försök genomföras för att pröva olika alternativ för

införande av delar av läkemedelsreformen. Försöksverksamheten syftar till att

finna en modell som gör att information om förskrivningsorsak kan anges och

återföras till förskrivare och andra som är behöriga att ta del av uppgiften på

ett sådant sätt att patientens integritet inte hotas. Försöket skall också

belysa hur vården på ett bra sätt skall kunna informera och inhämta patientens

samtycke till att uppgifterna förs över till hälso- och sjukvårdens

läkemedelsregister. Försöket skall inte inte besvara frågor om

läkemedelsförskrivningens art och omfattning. En utvärdering av

försöksverksamheten i Blekinge har påbörjats.

Som ett led i försöken att minska antalet receptförfalskningar infördes den 1

april 1996 en ny receptblankett för särskilda receptbelagda läkemedel.

Blanketten skall användas vid förskrivning av narkotikaklassade läkemedel,

anabola steroider och tillväxthormon samt vissa smärtstillande och

muskelavslappnande medel.

Utskottets bedömning

Konkreta åtgärder behövs på flera områden för att komma till rätta med

läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. Flera åtgärder sker också eller

planeras. En kartläggning planeras nu av Folkhälsoinstitutet och Nepi av

läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.

Den producentobundna informationen om beroendeframkallande läkemedel kan

behöva stärkas och mindre förpackningar tillhandahållas av dessa läkemedel. En

förbättrad grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal bör också

övervägas. Det ingår i uppdraget till den särskilde utredaren för en översyn av

den framtida läkemedelsdistributionen att också analysera formerna för den

framtida läkemedelsinformationen och lämna förslag till riktlinjer för denna.

Utredaren skall beakta gränsdragningen mot och samarbetet med olika aktörer

inom läkemedelsområdet som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. De kliniska

farmakologernas roll inom den producentobundna informationen skall särskilt

belysas. Enligt uppgift är en rapport om läkemedelsinformationen under

utarbetande.

Den 1 januari 1997 inrättades receptregister och förskrivarregister för att

bl.a. förbättra uppföljningen av förskrivningarna i offentlig och privat vård.

Läkemedelskommittéernas ställning har förstärkts genom författningsreglering.

Uppföljning av läkemedelsförskrivningen är en väsentlig del av kommittéernas

verksamhet.

Socialstyrelsen har tillsammans med landstinget i Blekinge bedrivit en

försöksverksamhet med registrering av förskrivningsorsak på recepten i syfte

att åstadkomma förbättrad kvalitet i läkemedelsförskrivningen.

Försöksverksamheten utvärderas för närvarande.

Som ett led i försöken att förhindra receptförfalskningar förskrivs sedan

april 1996 bl.a. narkotiska läkemedel på en särskild receptblankett. Blanketten

tillhandahålls i särskild nummerserie av Apoteket AB eller av annan som har

erhållit Läkemedelsverkets tillstånd. Utlämnade blanketter skall kunna härledas

till namngiven receptutfärdare eller ansvarig person på klinik eller dylikt.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen på detta område

och vid behov återkommer till riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda anser dock utskottet att riksdagen för närvarande

inte behöver ta något initiativ på området. Motionerna So282 (fp) yrkande 9,

So630 (s), So644 (fp) yrkande 16, So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp) yrkande 5

avstyrks.

Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.

I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) yrkas

tillkännagivande om att kliniska läkemedelsprövningar skall inkludera både

kvinnor och män (yrkande 1). Kvinnor i alla åldersgrupper använder läkemedel i

större utsträckning än män. Kvinnors längre livslängd betyder att den totala

användningen ökar. Till viss del kan den också hänga samman med den

reproduktiva funktionen. Man kan inte heller bortse från kvinnors könsspecifika

sjuklighet och högre vårdutnyttjande. I Sverige saknas könsrelaterad

information om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika tillstånd.

I motion A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning

för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling (yrkande 18). Motionärerna anför

att vården mera medvetet måste beakta skillnaderna mellan kvinnor och män.

Dessa skillnader gäller såväl ohälsomönster som medellivslängd. Det har visat

sig att kvinnor, med undantag av yngre, använder läkemedel i högre grad än män.

Motionärerna anser att det behövs mera forskning och kunskap för att ge kvinnor

rätt läkemedelsbehandling.

I motion So325 av Eva Arvidsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelse om

provmedicinering med testdos. Motionärerna framhåller att många läkare skriver

ut stora doser dyrbar medicin utan att vara säkra på att patienten tål den.

Erfarenheten visar att många patienter reagerar negativt på en del mediciner

vilket medför att de måste pröva sig fram med nya preparat vilket medför

lidanden och ökade kostnader för patient och samhälle. Enligt motionärernas

mening bör det vara fullt möjligt att skriva ut ?testdoser? vid ny

medicinering, och en föreskrift därom bör införas i lämpligt regelverk.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om olika

aspekter på kvinnors hälsa, senast i betänkande 1997/98:SoU2. I betänkandet

behandlades motioner om doseringsnormer för läkemedel till kvinnor och

könsspecifik information och analys vad gäller läkemedel. Utskottet

konstaterade att utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och

sjukvården tagit upp frågan om läkemedelsförskrivning till kvinnor och män i

sitt huvudbetänkande Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU

1996:133). Utskottet utgick från att regeringen och Läkemedelsverket överväger

utredningens förslag i denna del. Motionerna avstyrktes med hänvisning till att

betänkandet fortfarande var under beredning i Regeringskansliet (september

1997).

Motioner liknande So325 om möjlighet att skriva ut ?testdoser? vid ny

medicinering behandlades i betänkande 1996/97:SoU10. Utskottet delade

motionärernas inställning om att läkarna bör överväga att i större utsträckning

än för närvarande skriva ut små förpackningar eller provförpackningar av

läkemedel. Det fastslogs att läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det

gäller utfärdande av rekommendationer, riktlinjer och information till

förskrivarna. Utskottet var positivt till att läkemedelskommittéerna får en

förstärkt och mer aktiv roll. Något tillkännagivande från riksdagen ansågs inte

behövas. De då aktuella motionerna avstyrktes.

Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av

läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) är en provförpackning den minsta förpackning som

godkänts för visst läkemedel. Förpackningen får avse högst en månads

förbrukning. Vid ordination av läkemedel kan receptutfärdaren förordna att en

provförpackning skall lämnas ut för sådana läkemedel som ej har klassats som

särskilda läkemedel. Receptblanketten innehåller en ruta där markering för

provförpackning kan göras.

Betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU 1996:133) har

remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Inom Socialdepartementet pågår sedan våren 1997 ett arbete med ett

utvecklingsprogram - Genderprogram för social välfärd. Varje myndighet inom

departementets område har till uppgift att analysera förslag och verksamhet

utifrån båda könens utgångspunkter. Kvinnor och män har, enligt programmet,

rätt att få adekvat bemötande, vård eller behandling utifrån de egna

förutsättningarna och behoven. Programarbetet skall bedrivas etappvis och den

första etappen skall vara avslutad den 30 juni 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att kvinnors

särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Utskottet delar den bedömning som görs i

motionerna So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 om vikten av att

könsspecifika aspekter beaktas vid läkemedelsbehandling. Bemötandeutredningen

behandlade i betänkandet Jämställd vård - olika vård på lika villkor (SOU

1996:133) bl.a. frågan om behovet av könsspecifik information om optimal

läkemedelsbehandling vid olika tillstånd. Betänkandet bereds fortfarande i

Regeringskansliet. Vissa förslag som förts fram av Bemötandeutredningen förs ut

till myndigheterna genom Socialdepartementets genderprogram för social välfärd.

Mot denna bakgrund behövs inte något initiativ från riksdagens sida. Motionerna

So305 (c) yrkande 1 och A805 (kd) yrkande 18 avstyrks.

När det gäller frågan om provmedicinering vidhåller utskottet inställningen att

läkarna när ett nytt läkemedel förskrivs, i större utsträckning än för

närvarande, bör överväga att skriva ut små förpackningar eller

provförpackningar av läkemedlet. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och

läkemedelskommittéerna har en viktig roll när det gäller att utfärda

rekommendationer, riktlinjer och information till förskrivarna. Utskottet

avstyrker därför motion So325 (s).

Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper

I motion So221 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om att förskrivningsrätt ges till dietister i enlighet

med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Vid olika sjukdomstillstånd

och/eller behandlingar av sjukdom kan en persons förmåga att tillgodose sitt

behov av energi och näringsämnen påverkas. Vid användandet av sondnäringar är

det viktigt att en dietist gör en noggrann bedömning och beräkning av

patientens behov. Motionärerna anser därför att förskrivningsrätt bör ges

dietister avseende sondnäringar och näringspreparat. Vidare yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av hur bidragssystemet bör utformas i

enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2). Kostnaderna för

sondnäringar och näringspreparat varierar mycket beroende på var man är bosatt

i landet. För barn upp till 16 år är förskrivningen av sondnäringar och

näringspreparat reglerad i LVFS 1997:13 (Läkemedelsverkets

författningssamling). När det gäller ungdomar över 16 år och vuxna finns inte

motsvarande reglering. Huvudmän inom landsting och kommun beslutar i dessa fall

om eventuellt ekonomiskt bidrag.

I motion So248 av Iréne Vestlund (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att utvidga rätten

att förskriva läkemedel till fler sjuksköterskegrupper. Socialstyrelsen har

gjort en utvärdering av distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning vilket,

heter det i motionen, ger regeringen ett naturligt tillfälle att ta förnyad

ställning till huruvida distriktssköterskornas möjligheter att förskriva

läkemedel kan och bör utökas. Motionären anser att regeringen samtidigt bör

pröva om en begränsad förskrivningsrätt skall omfatta fler

sjuksköterskegrupper, bl.a. sjuksköterskor i den kommunala hälso- och

sjukvården med andra specialistutbildningar än distriktssköterskeutbildning,

exempelvis sjuksköterskor med geriatrisk utbildning eller utbildning inom

hemsjukvård/rehabilitering. Vården och servicen till de äldre med hemsjukvård

eller i särskilda boendeformer skulle enligt motionären därigenom kunna

förbättras betydligt. Effektiviteten och service i vården skulle likaså öka om

vissa sjuksköterskor hade rättighet att förnya (iterera) recept till patienter

med långvariga eller kroniska sjukdomar, framhåller motionären. Rätten skulle

exempelvis kunna gälla diabetessjuksköterskor, hypertonisjuksköterskor. En

annan grupp är barnmorskor.

I motion So272 av Fanny Rizell (kd) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att den utbildning i

farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs tillänglig för

skolsköterskor (yrkande 1). Sjuksköterskor med vidareutbildning till

distriktssköterska fick år 1994 förskrivningsrätt för ett begränsat antal

läkemedel. Denna är knuten dels till en åtta poängs utbildning i farmakologi,

dels till en anställning som distriktssköterska. Denna förskrivningsrätt gäller

inte skolsköterskor. Många skolsköterskor har distriktssköterskeutbildning och

kontakter med primärvården genom sommarvikariat där de har viss

förskrivningsrätt. Eftersom förskrivningsrätten är knuten till funktion, inte

till kompetens, kan inte skolsköterskan dra nytta av sin kompetens, heter det i

motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om förskrivningsrätt till

skolsköterskor för ett begränsat antal läkemedel (yrkande 2). Skolsköterskor

utför ett viktigt förebyggande arbete när det gäller vaccinationer och

rökavvänjning. De har helt eget vaccinationsansvar och kompetens, men får inte

göra vaccinationsbeställningar. De arbetar ofta tillsammans med lärare med

rökavvänjning. Motionären anser att skolsköterskor borde ges förskrivningsrätt

för rökavvänjningsmedel samt läkemedel för barn och ungdomar med medicinska

handikapp som astma och allergi. I det senare fallet avses förnyelse av recept,

heter det vidare i motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Den generella förskrivningsrätten för distriktssköterskor infördes den 1 april

1994. Syftet med att utöka förskrivargruppen till att omfatta andra än läkare

var att hälso- och sjukvården skulle förenklas och effektiveras, särskilt i

glesbygd med låg läkartäthet. Läkemedel som får förskrivas av

distriktssköterskor är upptagna på en särskild lista som ges ut av

Läkemedelsverket. Listan uppdateras minst en gång per år och omfattar endast

läkemedel som används i omvårdnadsarbete. Preparaten måste ha varit i bruk i

minst två år innan de kan förskrivas av distriktssköterskor. Socialstyrelsen

och Läkemedelsverket har meddelat allmänna råd resp. föreskrifter för

förskrivningsrätten. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen följt upp

förskrivningsreformen under senare hälften av 1996. En sammanfattning av

uppföljningsstudien har publicerats i Distriktssköterskornas förskrivningsrätt

(Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 26/97). Studien kartlägger de

utbildningsinsatser som genomförts och förskrivargruppens utnyttjande av

förskrivningsrätten dels i olika delar av landet, dels inom olika

indikationsområden. Den belyser också distriktssköterskornas inställning till

förskrivningsrätten samt vilka för- och nackdelar den fört med sig för

patienten. Socialstyrelsen konstaterar att studien bl.a. visar att

förskrivningsrätten, med därtill hörande utbildning, på olika sätt bidragit

till en enklare och effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Socialstyrelsen anser bl.a. att en översyn bör ske av

indikationer och läkemedel, att läkares recept till vissa patienter kan få

itereras av sköterska och att även vissa andra sköterskor skulle kunna få

förskrivningsrätt. Enligt uppgift från Socialdepartementet avser regeringen att

inom kort uppdra åt Socialstyrelsen att utreda frågan om utvidgad

förskrivningsrätt enligt de förslag som Socialstyrelsen lagt fram i sin

uppföljningsstudie.

När det gäller utvidgad förskrivningsrätt för distriktssköterskor och viss

förskrivningsrätt för andra sjuksköterskegrupper har liknande motioner

behandlats i betänkande 1994/95:SoU15. Utskottet ansåg att det krävs

ytterligare erfarenheter av distriktssköterskornas förskrivningsrätt innan

ställning bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler

grupper, t.ex. skolsköterskor.

I delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122) tog Kommittén om hälso- och

sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) upp frågan om

speciallivsmedel men lämnade inte något förslag angående förmånen med

prisnedsatta livsmedel. Kommittén föreslog att regeringen, efter

remissbehandlingen av de synpunkter kommittén för fram, i någon lämplig form

skulle utreda de närmare förutsättningarna för en reformering av området.

Kommittén ansåg att livsmedel för särskilda näringsändamål skall ingå i den

framtida läkemedelsförmånen, efter det att en översyn gjorts på området. Vidare

att ett slopande av åldersgränsen för sjukdomar för vilka det behövs ett

speciallivsmedel även efter 16 års ålder bör kunna övervägas i vissa fall.

Regeringen tillkallade i december 1997 en särskild utredare med uppgift att

göra en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel och lämna

förslag om hur det bör reformeras (direktiv 1997:140). Som grund för översynen

skall utredaren göra en kartläggning av statens samt landstingens och

kommunernas kostnader för speciallivsmedel. Utredaren skall pröva om det finns

ekonomiska och andra förutsättningar att avskaffa eller ändra åldersgränsen 16

år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Vidare skall utredaren göra en

bedömning av om de sjukdomar som i dag ger rätt till prisnedsatta livsmedel

även fortsättningsvis skall omfattas av läkemedelsförmånen. Uppdraget skall

redovisas hösten 1998. Enligt uppgift från Livsmedelsverket räknas

sondnäringsmedel som speciallivsmedel.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsens uppföljningsstudie av distriktssköterskornas förskrivningsrätt

visar att förskrivningsrätten på olika sätt bidragit till en enklare och

effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Förskrivningsrätten har bl.a. inneburit en kompetenshöjning hos

distriktssköterskorna som medfört ett mervärde för patienten bl.a. genom att

den ökar tillgängligheten till behandlingsalternativet läkemedel. Den

underlättar också för äldre, funktionshindrade och andra som har svårigheter

att ta sig till en vårdcentral eller annan mottagning där läkare finns.

Socialstyrelsen anser därför att en översyn bör ske av indikationsområden och

läkemedel. På grund av de förändringar som skett, särskilt inom hälso- och

sjukvård för äldre, finns enligt Socialstyrelsen anledning att överväga en

utvidgning av förskrivningsrätten till att gälla även andra

sjuksköterskekategorier/befattningar. Sådana grupper skulle enligt styrelsen

kunna vara legitimerade sjuksköterskor med specialistutbildning inom

geriatrik/gerontologi, verksamma inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre,

och distriktssköterskor verksamma inom skolhälsovård. Regeringen har aviserat

att uppdrag inom kort skall ges Socialstyrelsen att i samråd med berörda

myndigheter och organisationer bereda ärendet vidare med den inriktning som

Socialstyrelsen föreslagit. Utskottet anser att ärendets vidare beredning bör

avvaktas innan ställning tas till frågor om förskrivningsrätten. Motionerna

So221 (m) yrkande 1, So248 (s) och So272 (kd) yrkandena 1 och 2 avstyrks

därför.

Vad gäller frågan om en översyn av nuvarande förmånssystem för speciallivsmedel

konstaterar utskottet att regeringen i december 1997 tillsatt en särskild

utredare för att göra en sådan översyn. Utredaren skall bl.a. pröva om det

finns ekonomiska och andra förutsättningar för att avskaffa eller ändra

åldersgränsen 16 år för rätt till prisnedsatta speciallivsmedel. Motion So221

(m) yrkande 2 är tillgodosett och avstyrks.

Apoteksfrågor

I motion So243 av Alf Svensson och Göran Hägglund (kd) hemställs att riksdagen

hos regeringen begär förslag till åtgärder för att utnyttja möjligheterna till

samordning inom apotekens ram med annan verksamhet, t.ex. dis-triktssköterska

och hjälpmedelscentral. Motionärerna anför att det farmakologiska kunnande som

representeras av personalen på apotek, och de möjligheter som mötet mellan

personal och patient innebär, nyttjas i alldeles för ringa mån. Motionärerna

menar att apoteken ytterligare skulle kunna avlasta öppenvården och kunna

förstärka sina insatser inom egenvården. Det borde, enligt motionärerna, te sig

rationellt att exempelvis låta en distriktssköterska ha viss tillgänglighetstid

på apotek och det borde vara en självklarhet att apoteken mer än vad som

vanligtvis hittills varit fallet intresserar sig för hälsorådgivning. Det borde

också vara en självklarhet att apoteken engagerades mer för att aktivt minska

tobaksrökningen. Motionärerna anser vidare att samordning mellan apotek och

hjälpmedelscentral vid införskaffande och komplettering av hjälpmedel skulle

kunna ske. Ett annat område där samordning skulle kunna utnyttjas mer är,

enligt motionärerna, läkemedelsinformation mellan läkare och farmaceut.

I motion So271 av Marina Pettersson (s) begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av

receptblanketten. Motionären anser att om det i receptet ges en möjlighet för

apotekare att med receptutskrivarens tillåtelse kunna ändra till ett

synonympreparat som är mindre kostnadskrävande, skulle det utan men eller risk

för patienten spara stora samhällsresurser. Det finns redan i dag en möjlighet

för läkaren att genom ett tillägg i texten på receptet ge den tillåtelsen.

Detta görs sällan på grund av att receptutställaren inte är medveten om

möjligheten, heter det i motionen.

I motion So236 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att erbjuda

apotekens kunder en frivillig anslutning till ett system med

läkemedelsprofiler. Motionärerna anför att läkemedelsprofiler på apotekets

kunder är en konkret åtgärd som gagnar den enskildes hälsa och livskvalitet

samtidigt som den spar pengar åt samhället. Läkemedelsprofilen innebär att man

på ett s.k. smart card, som apotekskunderna själva förfogar över, lagrar viktig

information om patienten. Förutom personuppgifter bör uppgifter om längd, vikt

handikapp, operationer, allergier, om kunden är rökare, vegetarian, bilförare

osv. registreras. Även uppgift om läkare och vårdgivare bör framgå. Vid

läkemedelsköp är nämnda information viktig eftersom det blir lättare att

upptäcka läkemedelsinteraktioner, över- och undermedicinering, onödiga

biverkningar osv. Risken för läkemedelsförgiftning minskar, heter det i

motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågan om Apoteksbolagets framtida roll har behandlats i ett flertal

utredningar under senare år. I mars 1995 tillsattes en arbetsgrupp inom

Socialdepartementet med uppdrag att sammanställa och analysera uppgifter

rörande Apoteksbolagets hittillsvarande verksamhet samt redovisa förslag

angående Apoteksbolagets framtida roll. Arbetsgruppen avlämnade en rapport,

Apoteksbolagets framtida roll, utgångspunkter och förslag (Ds 1995:82) i

november 1995. Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen tillkallade hösten 1996 en särskild utredare med uppdrag att

förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur

läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för att målet

om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av

säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga kostnad skall kunna

tillgodoses (Översyn av den framtida läkemedelsdistributionen. Dir. 1996:119).

Betänkande har överlämnats den 30 januari.

Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om förordnande och utlämnande av

läkemedel m.m. (LVFS 1997:10) skall receptutfärdare följa anvisningarna på

receptblanketten. Om receptutfärdaren överlåter till farmaceut att välja mellan

synonyma/generiska preparat, utan vidare kontakt för samtycke, skall detta

markeras med orden ?eller motsvarande? såvida inte annan skriftlig

överenskommelse finns.

Beträffande ändrad utformning av receptblanketten uppger Läkemedelsverket att

frågan har diskuterats men att man avvaktar översynen av den framtida

läkemedelsdistributionen.

En motion om frivillig anslutning till ett system med läkemedelsprofiler

behandlades senast av utskottet i betänkande 1996/97:SoU5. Utskottet

konstaterade att frågor om s.k. smart cards behandlats av Hälsodatakommittén

och ansåg att regeringens kommande förslag bör avvaktas. En lagrådsremiss på

grundval av Hälsodatakommitténs betänkande har nyligen beslutats. Proposition

har aviserats till mars i år.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i detta avsnitt behandlas i betänkandet Läkemedel i vård

och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning (SOU

1998:28) som nyligen lagts fram av den särskilde utredaren med uppgift att göra

en översyn av den framtida läkemedelsförsörjningen. Utredaren föreslår bl.a.

att generisk substitution bör införas, innebärande att apoteken får på

patientens begäran, efter information från apoteket, välja ett billigare

generiskt läkemedel, om inte förskrivaren beslutat att sådan substitution inte

skall få ske. Vidare föreslås att alla patienter med förskrivna läkemedel på

apoteket skall erbjudas möjlighet att få läkemedelsexpeditionen registrerad och

lagrad för att denna information senare skall kunna ge bättre underlag för

rådgivning till patienten om rätt läkemedelsanvändning. Frågan om vad en

förändring av Apoteket AB kan komma att innebära när det gäller

apotekspersonalens framtida roll i hälso- och sjukvården diskuteras i

betänkandet. Vad gäller apotekspersonalens läkemedelsinformation till

konsumenter föreslår utredaren bl.a. att personer med särskilt

läkemedelskunnande, särskilt apotekare och kliniska farmakologer, bör delta i

sjukvårdens patient-information som konsulter till övrig sjukvårdspersonal och

i vissa sammanhang som informatörer direkt till patienter.

Betänkandet skall nu remissbehandlas. Utskottet anser att regeringens kommande

förslag i dessa frågor inte bör föregripas. Motionerna So236 (mp), So243 (kd)

och So271 (s) avstyrks.

Läkemedelskommittéer

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

lekmannainflytande i läkemedelskommittéer (yrkande 31).

Bakgrund och tidigare behandling

I proposition 1996/97:27 föreslog regeringen bl.a. en lagreglering av

läkemedelskommittéerna. I varje landsting skall det enligt förslaget till lag

om läkemedelskommittéer finnas en eller flera läkemedelskommittéer. Landstinget

bestämmer vilket organ som skall tillsätta dessa. Både offentligt anställda och

privatpraktiserande förskrivare liksom farmaceuter skall ges möjlighet att

medverka i kommittéernas arbete. Landstinget bestämmer också antalet ledamöter

i varje kommitté och mandattiden. I betänkande 1996/97:SoU5 delade utskottet

regeringens bedömning att läkemedels-kommittéernas organisation, sammansättning

och arbetsuppgifter dock inte bör detaljregleras i föreslagen lag.

En motion (s) liknande motion So308 behandlades i samband med propositionen.

Utskottet konstaterade att en väl fungerande läkemedelsinformation är en viktig

förutsättning för att konsumenterna skall kunna bygga upp sina kunskaper kring

läkemedlen inför läkarbesök eller val av egenvårdsläkemedel. Genom att ställa

relevanta frågor om exempelvis läkemedlens effekter eller kostnader kan

konsumenten bidra både till att förbättra sin egen läkemedelsanvändning och

förskrivarens val av terapi. Patienten/konsumenten bör enligt utskottet

erbjudas sådan information att han ges möjlighet att delta i beslutsfattandet.

Läkemedelskommittéernas uppgift är att lämna förskrivarna rekommendationer om

val av läkemedel och härigenom verka för en tillförlitlig och rationell

läkemedelsanvändning. Utskottet ansåg motionen i huvudsak tillgodosedd och

avstyrkte därför densamma.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning om läkemedelskommittéernas

sammansättning m.m. Motion So308 (mp) yrkande 31 avstyrks.

Medicinsk-etiskt centrum

I motion So278 av Bertil Persson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag om inrättande av ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Modern

farmakologi är starkt beroende av kliniska prövningar i form av stora

multicenterstudier. För att få snabba resultat av utvärderingen förläggs dessa

till många länder samtidigt. Den etiska prövningen sker i de olika EU-länderna

i regionala eller centrala etiska kommittéer. För att man skall få en

utveckling av förhållandevis samstämmiga uppfattningar bland dessa finns det i

EU ett ökande behov av någon form av samordnande organ. Sverige har en lång

tradition på det moralisk-etiska området. Enligt motionären bör Sveriges

regering därför ta initiativ till att ett medicinsk-etiskt centrum upprättas i

Sverige och härvid ställa erforderliga lokaler till kostnadsfritt förfogande.

Utskottets bedömning

Etiska frågor som uppstår i forskningsprocessen skall analyseras av

Forskningsetiska kommittén som tillkallades våren 1997 (dir. 1997:68).

Kommittén skall bl.a. se över nuvarande system för forskningsetisk granskning

och översynen skall bl.a. omfatta de forskningsetiska kommittéernas verksamhet,

arbetssätt och sammansättning. Kommittén skall också analysera hur avvägningar

görs mellan kunskapstvister och risker, liksom behovet av offentlig insyn.

Kommittén skall vidare analysera etiska frågor som kan uppstå när forskning

bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen eller där

andra intressen än förutsättningslöst kunskapsuppbyggande gör sig gällande.

Utskottet anser att den etiska granskningen av kliniska prövningar är en

angelägen fråga. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå inrättande av

ett medicinsk-etiskt centrum i Sverige. Motion So278 (m) avstyrks därmed.

Dopning

I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om en

kriminalisering av av det icke-medicinska bruket av dopningspreparat (yrkande

19). Motionärerna påpekar att det sedan år 1992 är förbjudet att tillverka,

inneha, ge bort eller sälja dopningsmedel. Lagstiftningen har dock inte lyckats

hindra konsumtionen av preparaten, och missbruket är enligt motionärerna så

omfattande att ytterligare åtgärder snarast måste vidtas.

I motionen begärs också ett tillkännagivande om utökat internationellt

samarbete för att minska användandet av dopningspreparat (yrkande 20). Ett

växande problem är smugglingen av dopningspreparat från det forna östblocket,

framför allt Ryssland. I dessa länder säljs dessa preparat fortfarande öppet.

Det är viktigt att svenska myndigheter i ökad omfattning informerar sina

utländska motsvarigheter om hur allvarligt Sverige ser på smugglingen från

Ryssland och transittrafiken genom de baltiska staterna. Vidare bör Sverige i

internationella forum försöka få till stånd internationella bestämmelser om

förbud för icke-medicinsk användning av dopningspreparat.

I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat (yrkande

17). Motionärerna anser att det är viktigt att ansvariga myndigheter samt

idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa och redovisa utvecklingen.

Det är vidare viktigt att regeringen i beredningen av dopningsutredningen

lägger särskild vikt vid nikotinets likheter med dopningspreparat. Nikotin har

effekter på hjärnans alarmcentrum och har en prestationshöjande effekt.

I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas tillkännagivande om

kriminalisering av innehav av dopningspreparat (yrkande 21). Motionärerna anser

att dopningslagen bör ändras så att även konsumtionen av dessa medel

kriminaliseras.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de aktuella i betänkande

1996/97:SoU10. I motionerna framställdes krav på bl.a. kriminalisering av

konsumtionen och det icke-medicinska bruket av dopningspreparat, ökat

internationellt samarbete för att minska användningen av dopningspreparat samt

utredning om huruvida nikotin skall räknas som dopningspreparat. I utskottets

betänkande (s. 24-26) redovisas utförligt Dopningsutredningens överväganden och

förslag framlagda i SOU 1996:126 Doping i folkhälsoperspektiv. Utskottet ansåg

att riksdagen borde avvakta kommande förslag från regeringen i dessa frågor och

avstyrkte därför motionerna. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Enligt uppgift har regeringen för avsikt att lägga fram en proposition om

dopning senare under året. Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande

förslag med anledning av Dopningsutredningens betänkande. Motionerna So610 (m)

yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 avstyrks

därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630,

1997/98:So644 yrkande 16, 1997/98:So649 yrkande 5 samt 1997/98:So675

yrkande 5,

res. 1 ( m, fp, kd)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So305 yrkande 1, 1997/98:So325 samt

1997/98:A805 yrkande 18,

3. beträffande förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper,

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So221, 1997/98:So248 samt

1997/98:So272,

4. beträffande apoteksfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So236, 1997/98:So243 samt

1997/98:So271,

5. beträffande läkemedelskommittéer

att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 31,

6. beträffande medicinsk-etiskt centrum

att riksdagen avslår motion 1997/98:So278,

res. 4 (m, kd)

7. beträffande dopning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20,

1997/98:So644 yrkande 17 samt 1997/98:Ju910 yrkande 21.

res. 5 (m, c, fp, kd)

Stockholm den 17 februari 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin

Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd).

Reservationer

1. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?En

kartläggning? och slutar med ?bakomliggande orsaker? bort ha följande lydelse:

En kartläggning planeras visserligen av Folkhälsoinstitutet och Nepi av

läkemedelsberoendets omfattning, konsekvenser och bakomliggande orsaker.

Utskottet anser emellertid att en kartläggning även bör ske av vårdbehovet för

patienter med läkemedelsberoende och en översyn göras av hur detta vårdbehov

kan tillgodoses,

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?

och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Med anledning av motion So644 (fp) yrkande 16 och med avslag på motionerna

So282 (fp) yrkande 9, So649 (v) yrkande 5, So630 (s) och So675 (mp) bör

riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört om kartläggning av

vårdbehovet för patienter med läkemedelsberoende och en översyn av hur

vårdbehovet kan tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So644 yrkande 16 och med avslag

på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630, 1997/98:So649

yrkande 5 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Utredaren

skall beakta? och slutar med ?under utarbetande? bort ha följande lydelse:

En rapport om läkemedelsinformation utarbetas för närvarande. Utskottet anser

vidare att de läkemedelsföretag som marknadsför och säljer läkemedel med

beroendeskapande verkan bör åläggas att solidariskt anslå medel till en fond

att användas till information om dessa läkemedel samt till stöd åt personer som

drabbats av läkemedelsberoende,

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?

och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vad utskottet nu anfört om en fond för läkemedelsinformation m.m. bör

riksdagen med anledning av motion So249 (v) yrkande 5 ge regeringen till känna.

Motionerna So282 (fp) yrkande 9, So630 (s), So644 (fp) yrkande 16 och So675

(mp) yrkande 5 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So649 yrkande 5 och

med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande 9, 1997/98:So630,

1997/98:So644 yrkande 16 och 1997/98:So675 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Beroendeframkallande läkemedel m.m. (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Konkreta

åtgärder? och slutar med ?eller planeras? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att stoppa läkemedelsmissbruket

och den illegala handeln med beroendeframkallande läkemedel. Samarbetet mellan

apotek och läkare måste förbättras. I dag sätter lagstiftningen om

tystnadsplikt stopp för det viktiga och nödvändiga samarbetet. Tystnadsplikten

bör hindra spridning av känslig information till obehöriga men inte bakbinda

två yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens bästa. Utskottet anser

därför att lagstiftningen bör ändras. För att hindra en patient från att via

recept från flera olika läkare skaffa sig stora mängder beroendeframkallande

läkemedel anser utskottet att s.k. smart card bör införas. Utskottet anser

också att läkemedelsindustrin bör avsätta medel till en särskild fond för

information om dessa läkemedel samt för stöd till läkemedelsberoende personer,

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 6 börjar med ?Mot bakgrund?

och på s. 7 slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vad utskottet nu anfört om åtgärder för att stoppa läkemedelsmissbruket m.m.

bör riksdagen med anledning av motionerna So649 (v) yrkande 5 och So675 (mp)

yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So282 (fp)

yrkande 9, So630 (s) och So644 (fp) yrkande 16 och avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande beroendeframkallande läkemedel m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So649 yrkande 5 och

1997/98:So675 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:So282 yrkande

9, 1997/98:So630 och 1997/98:So644 yrkande 16 och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Medicinsk-etiskt centrum (mom. 6)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Etiska

frågor? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige har en lång tradition på det moralisk-

etiska området. Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till att

ett europeiskt medicinsk-etiskt institut upprättas i Sverige. I de olika EU-

länderna sker den etiska prövningen i regionala eller centrala etiska

kommittéer. För att man skall få en utveckling av förhållandevis samstämmiga

uppfattningar bland dessa finns det i EU ett ökande behov av någon form av

samordnande organ. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So278

(m) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande medicinsk-etiskt centrum

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So278 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Dopning (mom. 7)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Enligt

uppgift? slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Sedan år 1992 är det förbjudet att tillverka, inneha, ge bort eller sälja

dopningspreparat. Det icke-medicinska bruket av dopningsmedel är emellertid

omfattande. Utskottet anser att lagstiftningen nu bör ändras så att även

konsumtionen av dessa preparat kriminaliseras. Sverige bör i internationella

forum verka för att internationella bestämmelser kommer till stånd om förbud

för icke-medicinsk användning av dopningspreparat. Det är också viktigt att

ansvariga myndigheter samt idrottsrörelsen, tull och polis fortsätter att följa

och redovisa utvecklingen. Utskottet utgår från att nikotinets

prestationshöjande effekter beaktas vid regeringens beredning av

Dopningsutredningen. Vad utskottet nu anfört om kriminalisering av konsumtionen

av dopningspreparat m.m. bör riksdagen med anledning av motionerna So610 (m)

yrkandena 19 och 20, So644 (fp) yrkande 17 och Ju910 (c) yrkande 21 ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande dopning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So610 yrkandena 19 och 20,

1997/98:So644 yrkande 17 och 1997/98:Ju910 yrkande 21 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Apoteksfrågor

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anför:

Den farmakologiska kompetensen hos apotekspersonalen borde kunna utnyttjas mer

effektivt. Det gäller bl.a. personalens informationsroll i kontakter med läkare

respektive patient. En större samordning borde också kunna ske mellan läkare

och farmaceut när det gäller läkemedelsinformationen. Hälsorådgivning är ett

annat område där apotekens roll bör kunna utvecklas.

En ökad samverkan mellan öppenvården och apoteken skulle kunna innebära viss

avlastning av sjukvården. Distriktssköterskor skulle exempelvis kunna finnas

tillgängliga på apotek för information och rådgivning samt för att visa

patienten vidare om så krävs. Sådan försöksverksamhet har redan bedrivits med

stor framgång i Värnamo.

Om försäljningsmonopolet för Apoteket AB upphör, i enlighet med det förslag

om den framtida läkemedelsförsörjningen som nyligen lagts fram, kan det

innebära att möjligheterna till samordning och effektivisering mellan apoteken

och öppenvården ytterligare förbättras.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Beroendeframkallande läkemedel m.m. 3

Utskottets bedömning 6

Könsrelaterad läkemedelsbehandling m.m. 7

Utskottets bedömning 8

Förskrivningsrätt för ytterligare personalgrupper 9

Utskottets bedömning 11

Apoteksfrågor 12

Utskottets bedömning 13

Läkemedelskommittéer 14

Utskottets bedömning 14

Medicinsk-etiskt centrum 15

Utskottets bedömning 15

Dopning 15

Utskottets bedömning 16

Hemställan 16

Reservationer........................................17

Särskilt yttrande....................................20