Bet. 1997/98:SoU16

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU16

Handikappfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett sextiotal motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1997 om olika handikappfrågor.

Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete pågår för att förhindra

diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på

likvärdiga villkor som andra. Ett enigt utskott anser dock med anledning av

några motionsyrkanden att regeringen bör utreda formerna för en reglering av

ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn med DAMP.

1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkterna för en politik för de funktionshindrade,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en hjälpmedelsgaranti i

enlighet med vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen hos regeringen begär utredning om effekterna av Americans

With Disabilities Act i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hjälpmedel till funktionshindrade.

1997/98:So296 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett samlat

åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen MBD/DAMP.

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barn och ungdomar

med neuropsykiatriska störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras

vård och behandling i fungerande vårdkedjor,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar

av statsbudgeten,

30. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur en finansiell

samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skall kunna

genomföras.

1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadstillägg till funktionshindrade,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en hjälpmedelsgaranti,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en antidiskrimineringslag för funktionshindrade,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om diskrimineringslag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So408 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en

sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om

avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.

1997/98:So410 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta

fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade.

1997/98:So411 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalutbildning och funktionshinder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen känna vad i motionen anförts

om utbildningssatsningar.

1997/98:So412 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med

utländsk bakgrund.

1997/98:So413 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar

bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade.

1997/98:So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bilstödet.

1997/98:So419 av Torgny Danielsson och Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett förtydligande

om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.

1997/98:So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

hjälpmedelsgaranti samt "enklare" hjälpmedel för funktionshindrade.

1997/98:So422 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ändring av förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.

1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en lag mot diskriminering av personer med funktionshinder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen.

1997/98:So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av

bilstödet med medverkan av sakkunniga från handikapprörelsen.

1997/98:So436 av Lena Sandlin och Anders Ygeman (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och avgiftsfinansiering

av densamma,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag

att granska dels finansieringen av, dels förutsättningarna för en samlad

organisation för hjälpmedelsförsörjning.

1997/98:So438 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader

mellan olika kommuner.

1997/98:So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utformningen av bilstöd till familjer med handikappade barn.

1997/98:So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handikapporganisationernas svåra ekonomiska situation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om problemet med de ändrade utbetalningsperioderna.

1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skärpt antidiskrimineringslag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Handikappombudsmannen processrätt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hjälpmedelsgaranti,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en hälsoekonomisk analys av bilstödet.

1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett medborgarperspektiv på handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen skall fastställas i lag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kommunernas ansvar för

lag om stöd och service till vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i

motionen anförts om de 10 insatserna för funktionshindrade,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot

diskriminering av funktionshindrade,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp tillgängligheten i utemiljön

för personer med funktionshinder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att verksamheter som vänder

sig till allmänheten måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att offentliga telefoner

måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att tidningar, TV-program,

kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgängliga för

funktionshindrade,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att undervisningen och den

sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till

funktionshindrade,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder och

utbildningsinsatser, bl.a. genom kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften

hos funktionshindrade på arbetsmarknaden enligt vad i motionen anförts,

16. att riksdagen hos regeringen begär en utredning enligt vad i motionen

anförts om hemtjänst för funktionshindrade,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler så att den

funktionshindrade själv kan välja service inom hemtjänsten,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en huvudman enligt vad i

motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för hjälpmedel till

funktionshindrade,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om rättigheter när

det gäller handikapphjälpmedel,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett reviderat och förstärkt bilstöd till funktionshindrade,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur personer med bilstöd

kan kompenseras för de stora bensinskattehöjningarna.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppdra åt Skolverket och Socialstyrelsen att ta fram ett

handlingsprogram för att hjälpa barn med ADHD.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt stöd för anpassning av IT-produkter,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av en lagstiftning om antidiskriminering och

tillgänglighet inom IT-området.

1997/98:Bo508 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statliga utredningarnas förslag skall kompletteras med

konsekvensbeskrivningar för människor med funktionshinder.

Utskottet

Utgångspunkter för handikappolitiken

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för en politik

för de funktionshindrade (yrkande 19). På många sätt är Sverige ett bra land

att leva i för funktionshindrade. Genom reformer som framför allt skedde under

de borgerliga åren i början av 1980-talet och under perioden 1991-1994 har de

funktionshindrade tillförsäkrats en god levnadsnivå, anför motionärerna. Men

det finns många brister som bör åtgärdas och som det borde gå att uppnå

politisk enighet om. Motionärerna understryker att det offentligas insatser för

människors välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till

fysiskt och psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till

den funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade

valfrihet och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de

själva får besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom

förutseende planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de

funktionshindrade, anförs det vidare.

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivanden till

regeringen om vad i motionen anförts om ett medborgarperspektiv i

handikappolitiken (yrkande 1) och om att ansvars- och finansieringsprincipen

skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att handikappolitiken

måste ha ett medborgarperspektiv. Detta betyder att människor med

funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och

möjligheter som människor som inte är funktionshindrade. Medborgarperspektivet

innebär att handikappolitiken måste bygga både på generella och

individinriktade åtgärder. Motionärerna hänvisar till Handikapputredningens

formulering (SOU 1992:52):

Funktionshindrade medborgare och deras livsvillkor påverkas av de förändringar

som sker i den generella välfärden. Vi vill i våra förslag stärka enskildas

ställning genom både generella och individinriktade insatser och genom att

fastslå att ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall ligga inom

respektive samhällssektor. Vi menar att detta är en nödvändig färdriktning för

fortsatt utveckling.

Motionärerna anför vidare att ansvars- och finansieringsprincipen, dvs. att

ansvaret för och finansieringen av handikappanpassningen skall ligga hos dem

som erbjuder tjänster, varor och verksamheterna i fråga, måste fastslås i lag.

Utskottet behandlade frågan om mål och strategi inom handikappområdet senast i

betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:120 om

handikappolitiken. Utskottet anförde då följande:

Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på

principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,

självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som

genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det

individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar

regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga

myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att

utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och

verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår

och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom

varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga

samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna

utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och

statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens

hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde

utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell

samordningskommitté i handikappfrågor.

De aktuella motionsyrkandena avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 7).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att handikappolitiken skall bygga

på principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,

självbestämmande och tillgänglighet. De handikappreformer som genomförts under

senare år har varit inriktade på förbättringar av det individuella stödet till

personer med funktionshinder. Arbetet bör nu inriktas mot att ge statliga

myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att

utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och

verksamheter. Principen är att handikappaspekterna skall beaktas inom varje

samhällsområde och att handikapporganisationerna skall ingå som viktiga

samverkanspartner i det pågående arbetet. Utskottet vill också peka på att den

särskilde utredaren av Handikappombudsmannen har att pröva frågan om

inrättandet av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Motionerna

So240 (m) yrkande 19 och So444 (v) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.

Antidiskrimineringslag

I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag för

funktionshindrade (yrkande 7) samt en utredning om diskrimineringslag i

enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 10). Motionärerna anför att deras

politik bygger på alla människors lika värde och att denna inställning

kombinerad med de konstitutionella skydd alla medborgare i vårt land har borde

vara tillräckligt för att garantera att ingen diskrimineras på grund av kön,

ursprung, funktionshinder eller något annat skäl. Men samtidigt måste vi enligt

motionärerna inse att många funktionshindrade fortfarande möts av fördomar.

Även om motionärerna i andra sammanhang har varit avvisande till

speciallagstiftning för olika grupper av människor anser de dock att någon form

av antidiskrimineringslag för funktionshindrade bör övervägas. I dag kan t.ex.

en funktionshindrad nekas att besöka en restaurang, och det helt lagligt. Det

är också helt lagligt att förbigå en funktionshindrad i samband med

anställning. Regeringen måste därför ges i uppdrag att studera hur en

antidiskrimineringslag kan utformas, anförs det.

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om effekterna av Americans With Disabilities Act (ADA)

(yrkande 21). Motionärerna anför att ADA har varit i kraft i sex år i USA.

Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Den ger

funktionshindrade rätt att använda kollektiva färdmedel, vilket innebär att

trafikmedlen måste anpassas. Federala, delstatliga och lokala myndigheter måste

vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Funktionshindrade har också

enligt lagen rätt att på lika villkor få tillgång till utbjudna varor,

tjänster, lokaler och förmåner som erbjuds av privata näringsidkare. Det

omfattar också allmänna utrymmen som restauranger och hotell. Förändringarna

och de nya bestämmelserna har inte kostat de amerikanska skattebetalarna några

större belopp. I stället har kostnaderna spritts bland de andra nyttjarna av en

viss tjänst. Motionärerna anser att regeringen bör låta studera de amerikanska

erfarenheterna och hur dessa kan användas i arbetet för att underlätta de

funktionshindrades situation i Sverige. Samtidigt bör frågor om ansvar och

finansiering ytterligare belysas.

I motion So410 av Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (båda c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram en

lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna

hänvisar till att det pågår ett arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet med att

få fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet

och att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att ändra

bestämmelsen om olaga diskriminering i brottsbalken, så att den också kommer

att omfatta funktionshindrade. Dessa insatser är värdefulla. Motionärerna pekar

på att bl.a. De Synskadades riksförbund föreslagit en lagstiftning om

tillgänglighet som skulle ge den enskilde rätt att gå till domstol och få sin

sak prövad om han eller hon anser sig diskriminerad på grund av

funktionshindret. Det finns också förslag om en lagstiftning där redan

befintliga lagar som t.ex. plan- och bygglagen, förvaltningslagen etc.

förstärks med fler tvingande bestämmelser. Motionärerna anser att dessa båda

alternativ bör utredas.

I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en

skärpt antidiskrimineringslag (yrkande 2) och om att ge Handikappombudsmannen

processrätt (yrkande 4). Motionärerna anser att det behövs en lagstiftning som

förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder. Den bör gälla i

arbetslivet, men också i andra sammanhang, anför de. Det händer t.ex. att

restaurangägare nekar funktionshindrade att äta på restaurangen med hänvisning

till att ?det skulle störa de andra gästerna?. Diskriminering av handikapp

skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk

tillhörighet. Handikappombudsmannen måste också ges möjlighet att väcka talan

om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder i enlighet med

Handikapputredningens förslag, anförs det.

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade

(yrkande 4). Vidare begärs tillkännagivanden om att en diskrimineringslag skall

ta upp dels tillgängligheten i utemiljön för personer med funktionshinder

(yrkande 5), dels att verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara

tillgängliga för personer med funktionshinder (yrkande 6), dels att offentliga

telefoner måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar (yrkande 7),

dels att tidningar, TV-program, kulturutbud och samhällsinformation skall vara

tillgängliga för funktionshindrade (yrkande 8) och dels att undervisningen och

den sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till

funktionshindrade (yrkande 9). Motionärerna hänvisar till den amerikanska

lagstiftningen ADA och anser att Sverige behöver en lagstiftning mot

diskriminering av funktionshindrade. Lagen bör innehålla följande: Utemiljön

måste vara tillgänglig och orienterbar för personer med funktionshinder.

Verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara tillgängliga för

personer med funktionshinder. Offentliga telefoner måste anpassas efter

funktionshindrades förutsättningar. Telefonservice måste finnas, som är

anpassad för döva och hörselskadade. TV-program, tidningar, kulturutbud och

samhällsinformation måste vara tillgängliga för döva/hörsel- och synskadade,

utvecklingsstörda och personer med läs- och skrivsvårigheter. IT-utvecklingen

måste styras så att den inte lämnar funktionshindrade utanför. Skolan måste

utforma sin undervisning och sin sociala miljö så att ingen elev ställs

utanför. Ansvaret och finansieringen skall ligga hos den som erbjuder tjänster,

varor och verksamheterna i fråga, dvs. att den s.k. ansvars- och

finansieringsprincipen skall gälla.

Också i motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot

diskriminering av personer med funktionshinder (yrkande 5). Sverige har ingen

lag som förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Motionärerna

anför att i allt kärvare tider med risk för att olika grupper hamnar i utsatta

lägen är det nödvändigt att införa lagar mot diskriminering av personer med

funktionshinder.

I december 1997 överlämnades utredningen mot diskriminering i arbetslivet av

personer med funktionshinder (FUDA) ett delbetänkande Förbud mot diskriminering

i arbetslivet av personer med funktionshinder, SOU 1997:176. Utredningen

föreslår en lag med förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med

funktionshinder. Förbudet föreslås omfatta såväl direkt som indirekt

diskriminering. Vidare föreslås en uttrycklig regel som ålägger arbetsgivare

att utreda förekomsten av uppgivna trakasserier på grund av funktionshinder på

arbetsplatsen samt en skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att

förhindra fortsatta trakasserier. Utredningen föreslår att

Handikappombudsmannen skall utöva tillsynen av den nya lagens efterlevnad.

Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla arbetsgivare till

överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga arbetsgivare att lämna

uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare och arbetssökande.

Handikappombudsmannen föreslås också få rätt att föra talan i mål enligt den

nya lagen i Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar.

Utredningen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att avlämna en

proposition till riksdagen i maj 1998 med förslag till förbud mot

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.

Frågan om formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud av personer

med funktionshinder bereds för närvarande av Regeringskansliet.

I regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik redovisades att

regeringen avsåg att uppdra åt Boverket att samordna ett program för generellt

ökad tillgänglighet i kommunerna.

Boverket kommer till den 1 februari 1998 att redovisa sin inventering av

vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler

och på allmänna platser. Regeringen kommer därefter att utforma uppdraget till

Boverket om ett treårigt pilotprojekt där kommunerna kommer att inbjudas att

medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med Handikappinstitutet,

handikapporganisationer och andra berörda.

Statens kulturråd har i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att

främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Arbetet sker i nära

samarbete med handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund,

folkhögskolor, folkrörelser och berörda myndigheter. Förslag till

utvecklingsinsatser kommer att överlämnas till Regeringskansliet den 1 mars

1998.

I december 1995 presenterade Socialdepartementet en promemoria Samhälls-

information för alla. Regeringskansliets publikationer och deras tillgänglighet

för personer med funktionsnedsättning, Ds 1995:80. I denna föreslogs att

personer med funktionsnedsättning skall erbjudas motsvarande servicenivå som

andra och till samma kostnad som för andra. Kommittédirektiv, Statens

offentliga utredningar (SOU), Departementsserien (Ds), Statsliggaren och Svensk

författningssamling (SFS) skall därför finnas tillgängliga i anpassade

versioner. I första hand skall dessa framställas med tanke på personer med

synskador, dövblindhet, språkskador och utvecklingsstörning.

Instruktion om detta har gått ut från Regeringskansliets förvaltningskontor

till alla departement. Information har också gått till alla utredningar.

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete pågår för att förhindra

diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på

likvärdiga villkor. Regeringen har aviserat att den i maj 1998 avser att lägga

fram en proposition med förslag till förbud mot diskriminering i arbetslivet av

personer med funktionshinder. I det betänkande som ligger till grund för

propositionen föreslås bl.a. att Handikappombudsmannen skall ges rätt att föra

talan i Arbetsdomstolen i mål enligt den nya lagen.

Statens kulturråd kommer i dagarna att redovisa sitt förslag till

utvecklingsinsatser inom kulturområdet för att främja funktionshindrades

deltagande i kulturlivet. Boverket redovisar också i dagarna sin inventering av

vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler

och på allmänna platser. Redovisningen kommer enligt uppgift att ligga till

grund för ett uppdrag från regeringen till Boverket att samordna ett program

för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna.

Regeringskansliet har vidare vidtagit åtgärder för att öka tillgängligheten

till bl.a. kommittédirektiv, statliga utredningar, departementspromemorior,

Statsligggaren och Svensk författningssamling.

Dessa insatser har stor betydelse för att främja de funktionshindrades

möjligheter till delaktighet och jämlikhet i samhällslivet. Utskottet vill

samtidigt understryka vikten av att också förhindra diskriminering av

funktionshindrade i näringsverksamhet. I dagsläget är det t.ex. möjligt att

utan påföljd neka en funktionshindrad att besöka en restaurang eller ett

hotell. Utskottet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att utreda

formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 21, So403

(m) yrkandena 7 och 10, So410 (c) yrkande 2, So430 (kd) yrkande 5, So443 (fp)

yrkandena 2 och 4 och So444 (v) yrkandena 4-9 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Funktionshindrade på arbetsmarknaden

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till åtgärder och utbildningsinsatser, bl.a. genom

kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften hos funktionshindrade på

arbetsmarknaden (yrkande 11). Trots att funktionshindrade är hårdast drabbade

av arbetslöshet har arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats, anför

motionärerna. De anser att funktionshindrade i första hand skall erbjudas

arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin kunskap och kompetens.

Ibland krävs dock olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Lönebidragen

måste förbättras och Samhall ges förutsättningar att leva upp till de krav som

ställs på företaget, anför motionärerna. De anser att särskilda

utbildningsresurser skall anslås inom ramen för kunskapslyftet för att stärka

funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet har vid behandlingen av budgetpropositionen för 1998

bl.a. anfört följande angående insatser för de arbetshandikappade (1997/98:AU1

s. 114-115):

Det torde vara oomstritt att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig

situation på arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland

befolkningen totalt. De arbetshandikappades utbildningsnivå är betydligt lägre

än andra gruppers. Över hälften saknar gymnasieutbildning. Frekvensen av

inskrivningar längre än två år är enligt AMS dubbelt så hög bland de

arbetshandikappade som bland övriga sökande hos arbetsförmedlingarna. Statliga

insatser är därför nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra passivitet

i form av arbetslöshet eller förtidspensioneringar. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att behovet av såväl subventionerade arbetsplatser

för arbetshandikappade som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen anser att de arbetshandikappade

även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Enligt utskottet är de arbetshandikappades situation väl känd för regeringen

och några tillkännagivanden i enlighet med vad som yrkats av motionärerna är

inte behövliga.

De då aktuella motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 127).

Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) fick den 18 september 1997 tilläggsdirektiv

om att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former

av vuxenutbildning. De hinder som föreligger för funktionshindrade att ta del

av vuxenutbildningen skall kartläggas och analyseras. Kommittén skall analysera

omfattningen av de samlade resurser som anvisas för att möjliggöra för

funktionshindrade att delta i vuxenutbildningen samt analysera vilka åtgärder

som kan ge funktionshindrade möjlighet att studera på villkor som är likvärdiga

med övriga vuxenstuderandes. Om analysen påvisar ett behov av åtgärder bör

kommittén lämna förslag på sådana. Kommittén skall också kartlägga och

analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde

vad gäller utbildning för funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i

anslutning till utbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april

1999.

Utskottets bedömning

Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de arbetshandikappade

har en mycket besvärlig situation på arbetsmarknaden. Det är därför positivt

att regeringen anser att de arbetshandikappade även i fortsättningen skall

prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är vidare mycket positivt

att regeringen nu förbereder en proposition med förslag till förbud mot

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utskottet

konstaterar att Kunskapslyftskommittén fått tilläggsdirektiv om att utreda

situationen för studerande med funktionshinder och ge förslag som behövs för

att ge funktionshindrade möjlighet att studera på likvärdiga villkor med övriga

vuxenstuderandes. Något initiativ med anledning av motion So444 (v) yrkande 11

behövs därmed inte. Motionsyrkandet avstyrks.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till hur kommunernas ansvar för lag om stöd och service till

vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i motionen anförts om de tio

insatserna för funktionshindrade (yrkande 3). Motionärerna anser att

rättighetslagarna LSS och LASS måste befästas och utvecklas. Kommunernas ansvar

för de olika insatserna inom LSS måste skärpas. Rätten till hjälpmedel och

tolk, både till talskadade och döva, måste garanteras i lag, där både

tillgången till hjälpmedel och funktionshindrades rätt till information och

valfrihet garanteras.

I motion So408 av Eva Eriksson (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan

ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i

enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med

insatsen råd och stöd enligt LSS. Motionären anför att Regeringsrätten i två

domar (den 3 juli 1997, målnr 7206/96 och målnr 4799/96) har konstaterat att

rehabiliterande och habiliterande insatser inte kan beviljas som råd och stöd

enligt LSS. Detta innebär, enligt motionären, att insatsen råd och stöd saknar

innehåll och att de som omfattades av den gamla omsorgslagen nu lever under en

sämre situation än innan LSS trädde i kraft. Motionären anför att LSS skall

uppfattas som en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov

av insats inte kan tillgodoses enligt annan lagstiftning. Motionären anser att

det råder ett behov av klargörande om riksdagens avsikt med insatsen råd och

stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten.

Samma yrkande och motivering finns också i motion So419 av Torgny Danielsson

och Sonja Fransson (båda s).

Socialstyrelsen redovisar i rapporten Handikappreformen. Slutrapport 1997 att

handikappfrågorna genom handikappreformen på ett påtagligt sätt har kommit i

fokus i kommuner och landsting, men att mycket återstår innan reformens mål har

förverkligats. Reformen behöver tid för att slå igenom, och de samlade

effekterna blir troligen synliga först efter flera år. Reformens positiva

effekter hittills gäller främst insatsen personlig assistans och

stimulansbidragen för att utveckla habilitering och rehabilitering.

Personkretsen för rättighetslagen LSS är hittills mindre än hälften av den

förväntade. Styrelsen gör bedömningen att det finns brister i huvudmännens

information och uppsökande verksamhet och att det kan vara en förklaring till

att så få personer har ansökt om insatser. Det kan möjligen också vara så att

insatser som grundas på SoL eller HSL har varit tillräckliga för den enskilde i

högre grad än vad man räknade med. En återkommande uppföljning, t.ex. i

Socialstyrelsens sociala rapport, bör göras för att noggrant följa utvecklingen

av personkretsen, anser styrelsen.

Socialstyrelsens utvärdering visar att utbyggnaden av tolktjänstverksamheten

och utvecklingen av dess kvalitet inte har skett i den takt som avsågs i

handikappreformen. Antalet nyutbildade tolkar har varit lågt under senare år.

Ett problem har varit brist på utbildade lärare, såväl teckenspråkslärare som

tolklärare. Enligt Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) kommer läsåren 1997/98

och 1998/99 att innebära ett trendbrott då sammanlagt ett nittiotal tolkar

beräknas bli färdiga med sin tolkutbildning.

Med anledning av Regeringsrättens domar har Socialstyrelsen gett ut ett

meddelandeblad, nr 20/97, om att habiliteringsåtgärder inte är att betrakta som

råd och stöd enligt LSS.

I meddelandet redovisas att Regeringsrätten under sommaren 1997 har avkunnat

fyra domar som rör rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. I samtliga

fall har de enskilda begärt att få mer av en insats som de redan får, men som

de bedömer som otillräcklig. De har således begärt att få utnyttja råd och stöd

enligt LSS som ett kvantitativt komplement. Tre av domarna gäller huruvida

undervisning i teckenspråk för föräldrar kan ingå i råd och stöd enligt LSS. En

dom gäller frågan om logopedbehandling kan ingå i rådgivning och annat

personligt stöd.

Socialstyrelsen anför att det av propositionen (1992/93:159) framgår att

personer som ingår i LSS personkrets och deras anhöriga med insatsen rådgivning

och personligt stöd skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Det rör sig om

kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att

underlätta det dagliga livet. Exempel på yrkesgrupper som kan behövas för att

erbjuda ett fullgott stöd är kurator, psykolog, dietist, talpedagog,

sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut, förskolekonsulent m.fl. yrkeskategorier.

Insatserna kan vara av rådgivande och allmänt stödjande art och vara ett

komplement till habilitering/rehabilitering, socialtjänst och undervisning.

Avsikten med råd och stöd är enligt specialmotiveringen inte att ge

sjukvårdande behandling/rehabilitering eller andra insatser som klart faller

inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och inte heller

att ge den typ av social service som socialtjänsten skall erbjuda eller

pedagogiska insatser som hör till undervisning. Insatserna skall i stället ses

som ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst (s. 59-60

och 173-174 i propositionen).

Regeringsrätten anser att gränsdragningen mellan LSS och hälso- och

sjukvårdslagen är oklar. Vad som står skrivet i förarbetena om gränsdragning

mellan hälso- och sjukvårdslagen och LSS är närmast motstridiga samt att

Regeringsrättens domar från 1989 inte kommenterats, varför ingen klar ledning

ges i frågan om LSS skulle innebära någon ändring. Regeringsrätten hänvisar

också till införandet av 3 a § i HSL som tydliggör sjukvårdshuvudmannens ansvar

för habilitering och rehabilitering.

Regeringsrätten konstaterar att

- den begärda teckenspråksundervisningen får anses ingå i den habilitering som

landstingen har ansvar för

- att logopedinsatserna i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering

- att habiliteringsåtgärder inte ryms inom 9 § i LSS.

Socialstyrelsen konstaterar att Regeringsrätten motiverar sitt

ställningstagande med lagtextens utformning. Dessutom hänvisas till införandet

av 3 a § HSL. Styrelsen hänvisar till att den i slutrapporten om uppföljningen

av handikappreformen i april 1997 föreslog en lagändring så att benämningen av

insatsen råd och stöd ändras till särskilt expertstöd. I rapporten lämnades

ytterligare två förslag. Det första är att landstingen i de fall de överlåtit

ansvar för råd och stöd på kommunerna bör följa upp om och på vilket sätt

enskilda får sina behov av expertstöd tillgodosedda. Det andra att det bör

utredas närmare hur barns, familjers samt vuxnas samlade behov av expertstöd

tillgodoses. Det minskade innehållet i rättigheten råd och stöd och

förtydligandet av ansvar enligt 3 a § HSL har inte gjort förslagen mindre

aktuella, anför styrelsen.

Regeringen har i proposition 1997/98:162 Utbildning i teckenspråk för vissa

föräldrar m.m. föreslagit att statligt stöd skall lämnas till en sammanhållen

utbildning bestående av påbyggbara kurser och omfattande sammanlagt 240 timmar

i teckenspråk för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av

teckenspråk. Utbildningen föreslås börja genomföras successivt fr.o.m. den 1

januari 1998 i takt med att lärartillgången kan lösas. Utbildningen skall

utformas i regional samverkan inom ramen för en ramkursplan som Statens

skolverk skall fastställa. Deltagarna förutsätts ha erhållit

introduktionsutbildning via landstingens habiliteringsverksamhet. Regeringen

understryker i propositionen att det är önskvärt med en jämnare nivå på

landstingens teckenspråksundervisning och att detta bör åstadkommas genom

samverkan mellan landstingen.

Regeringen föreslog vidare att en särskild kartläggning och analys bör

genomföras av behoven av lärare i teckenspråk inom olika utbildningsformer.

Kartläggningen bör också omfatta behovet av teckenspråkstolkar. Uppdraget är

ett svar på det tillkännagivande som riksdagen gjort om behovet av en samlad

översyn av utbildningarna för vuxna inom teckenspråksområdet (bet.

1996/97:KrU9, rskr. 229). Riksdagen ansåg att översynen förutsättningslöst

borde pröva om och på vilket sätt den yrkesförberedande utbildningen i

teckenspråk bör förändras och förbättras och vilka förändringar som behöver

göras när det gäller utbildningen av teckenspråks/dövtolkar, teckenspråkslärare

m.m. Vidare borde prövas i vilken utsträckning teckenspråksutbildningarna inom

folkhögskolan och högskolan borde samordnas.

Utbildningsutskottet tillstyrkte regeringens förslag. Riksdagen följde

utskottet (1997/98:UbU4, rskr. 13).

Regeringen har uppdragit åt Statens institut för handikappfrågor i skolan och

Tolk- och översättarinstitutet att i samråd med berörda myndigheter och

organisationer kartlägga och analysera behoven av lärare och andra kunniga i

teckenspråk inom olika utbildningsformer samt att kartlägga behovet av

teckenspråkstolkar. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 1 mars 1998.

Utskottets bedömning

Regeringsrätten har i tre domar gjort bedömningen att den begärda

teckenspråksutbildningen får anses ingå i den habilitering som landstingen har

ansvar för. I ett fall har Regeringsrätten gjort bedömningen att begärda

logopedinsatser i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering.

Regeringsrätten har vidare gjort bedömningen att habiliteringsåtgärder inte

ryms inom råd och stöd enligt LSS. Socialstyrelsen har bl.a. med anledning av

dessa domar anfört att insatsen råd och stöd i lagen bör benämnas expertstöd.

Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning konstaterat att handikappreformen

behöver ytterligare tid för att slå igenom och bedömer att de samlade

effekterna blir synliga först efter flera år. Styrelsen anser därför att

återkommande uppföljningar bör göras.

Utskottet delar uppfattningen att handikappreformen måste ges ytterligare tid

för att utvecklas. Det är angeläget att utvecklingen noga följs och att

regeringen överväger behovet av förtydliganden av lagstiftningen.

Brist på teckenspråkstolkar och teckenspråkslärare har förelegat under lång

tid. Flera insatser har dock gjorts för att komma till rätta med detta, bl.a.

vid beslutet om handikappreformen. Riksdagen har nyligen beslutat om

ytterligare utbildningsinsatser fr.o.m. januari 1998 för föräldrar med behov av

utbildning i teckenspråk. Samtidigt aviserade regeringen att en särskild

kartläggning och analys skall genomföras av behoven av lärare i teckenspråk

inom olika utbildningsformer. Kartläggningen skall också omfatta behovet av

teckenspråkstolkar. Utskottet anser dessa insatser mycket betydelsefulla för

att kunna erbjuda ett bättre stöd till föräldrar med döva och hörselskadade

barn.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So408 (fp), So419

(s) och So444 (v) yrkande 3.

Hjälpmedel m.m.

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen begär förslag om en

hjälpmedelsgaranti (yrkande 20). Motionärerna anför att köerna till

hjälpmedelscentralerna växer och att landstingens monopol på hjälpmedel gör att

en enskild funktionshindrad som har rätt till ett hjälpmedel kan få vänta länge

innan han eller hon får det. Motionärerna vill därför införa en

hjälpmedelsgaranti. En enskild som inte vill eller kan vänta på sitt hjälpmedel

genom landstinget skall kunna ordna det själv och ersättas via

försäkringskassan. Förslaget minskar trycket på landets hjälpmedelscentraler

samtidigt som marknaden öppnas för konkurrens och en prispress som ger bättre

hjälpmedel. Motionärerna anser att frågan om en gräns för ersättningens storlek

bör utredas.

Även i motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en hjälpmedelsgaranti

(yrkande 5). Motionärerna anför att en öppnad hjälpmedelsmarknad skulle öka

möjligheterna för alla i behov av hjälpmedel att få dessa. Detta kommer att ge

fler, bättre och billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens ger

kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska utvecklingen påskyndas.

I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti (yrkande 8).

Motionärerna anser att vårdgarantin skall utökas till att omfatta tekniska

hjälpmedel, så att den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och

komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader. Motionärerna anser att de

stora problemen med hjälpmedelsförsörjningen till stor del beror på att både

landsting och kommuner är inblandade och har ett gemensamt ansvar för

hjälpmedelsfrågorna. Motionärerna anser att en ökad konkurrens på

hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt att höja kvaliteten och kapa

köerna. Inom t.ex. hörselvården skulle man i högre utsträckning än i dag kunna

upphandla tjänster från privata entreprenörer. Det är då viktigt att upphandla

hela kedjan, dvs. utprovning-hörapparat-uppföljning, anförs det.

I motion So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (båda fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

hjälpmedelsgaranti samt ?enklare? hjälpmedel för funktionshindrade.

Motionärerna anför att LOKAH-utredningen föreslår att ?enklare? hjälpmedel

lyfts bort från sjukvårdshuvudmännen. Den enskilde skall själv köpa sina egna

hjälpmedel där de kan tänkas finnas tillgängliga. Ansvaret för marknadsföringen

av hjälpmedel föreslås läggas på producenterna. Vilka ?enkla? hjälpmedel som

ansvarsmässigt skall lyftas bort skall avgöras i en dialog mellan landsting och

respektive kommun. Motionärerna understryker att de anser att

tillhandahållandet av alla hjälpmedel även i fortsättningen skall vara ett

ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen och att behovsprincipen skall bevaras.

Fortsatt utveckling och forskning även av de ?enkla? hjälpmedlen skall

stimuleras.

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs förslag dels om en huvudman

enligt vad i motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för

hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 18), dels till en lag om rättigheter

när det gäller handikapphjälpmedel (yrkande 19). Det går inte att avgränsa

samhällets ansvar för hjälpmedel till produkter särskilt avsedda för

funktionshindrade. Det måste vara den enskildes behov som avgör vad som skall

betraktas som hjälpmedel, anför motionärerna. De anser att

hjälpmedelsförsörjningen präglas av en alltmer krånglig och svårgenomtränglig

byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstingen, ibland på kommunen och ibland

på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder

medför att många enskilda funktionshindrade faller mellan stolarna. Kommuner,

landsting och andra organ lägger alltför stor kraft på att försöka vältra över

kostnader på varandra. Nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet

förhindras genom detta att snabbt komma ut på marknaden, anser motionärerna. De

vill att Handikappinstitutets framtagna handlingsprogram på IT-området får ett

snabbt genomförande. De kräver att kostnadsansvaret för hjälpmedel läggs på en

huvudman och att rätten till hjälpmedel garanteras genom en rättighetslag.

Även i motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande till

regeringen om hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 11). Motionärerna

anser att personer med funktionshinder skall ha rätt till tekniska hjälpmedel

till samma kostnad oavsett var i landet de bor och att personer med

funktionshinder inte skall ha extra kostnader till följd av sitt

funktionshinder. De anser det viktigt att Handikappinstitutet ges nya resurser

med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området.

I motion So436 av Lena Sandelin och Anders Ygeman (båda s) begärs

tillkännagivande om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och

avgiftsfinansieringen av densamma (yrkande 1). Motionärerna yrkar också att en

utredning tillsätts med uppdrag att granska dels finansieringen av, dels

förutsättningarna för en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjningen

(yrkande 2). Motionärerna anför att Sverige, genom att ratificera FN:s

standardregler rörande delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade,

förbundit sig att tillse att varje medborgare med funktionshinder skall ha rätt

till de hjälpmedel som behövs för att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor jämfört

med övriga medborgare. Motionärerna oroas av de röster som hörs för att enklare

vardagshjälpmedel kan avgiftsbeläggas för att minska den offentliga sektorns

utgifter. Ytterligare avgifter riskerar att leda till minskad

hjälpmedelsanvändning, då många funktionshindrade av privatekonomiska skäl

skulle avstå från hjälpmedlen. På sikt kan detta bli dyrt för samhället genom

att arbetsförmågan sänks och den psykosociala ohälsan ökar hos många.

Motionärerna konstaterar att priserna på hjälpmedel stiger snabbt. Detta gäller

i synnerhet datahjälpmedel eftersom det nästan alltid handlar om spetsteknik

och små tillverkningsserier. Landstingens och kommunernas svåra ekonomiska läge

begränsar möjligheterna att utnyttja den nya teknikens kapacitet till fullo.

Motionärerna anser med anledning av det anförda att en utredning bör tillsättas

för att se över finansiering samt en samlad organisation för

hjälpmedelsförsörjning utifrån den nya tidens krav.

I motion So438 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen

om vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader mellan olika

kommuner. Motionären konstaterar att den nuvarande skolorganisationen med långt

decentraliserat ansvar missgynnar elever med särskilda behov. T.ex. får

synskadade elever hålla till godo med de böcker som finns på punktskrift

oavsett om läraren valt andra böcker i ämnet för den övriga klassen, och

synskadade Pelle fick vänta nio veckor på att hans dator med

specialanpassningar i skolan skulle bli reparerad. Motionären anser att det,

oavsett i vilken kommun en person med funktionshinder bor, måste finnas

resurser som gör det möjligt att möta dessa behov. Det är viktigt att det finns

utjämning av kostnaderna så att även mindre kommuner klarar stora åtaganden.

I två centermotioner tas frågan om IT-hjälpmedel upp. I motion So411 av Roland

Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om förskrivning av IT-hjälpmedel

(yrkande 8) och om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet (yrkande 9).

Informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades

livskvalitet. Samtidigt som många grupper får nya möjligheter med tekniken

riskerar vi dock att andra grupper ställs utanför samhället på grund av

utvecklingen, anför motionärerna. Det är angeläget att se till att tekniken är

tillgänglig för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder och

att tekniken anpassas till de funktionshindrades behov. Motionärerna anser att

en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel,

vilket skulle kunna leda till en förändring av den policy som gäller i dag. De

anser också att det är angeläget att tillsätta den utredning som

Handikappinstitutet föreslagit för att utreda en ny lagstiftning om

antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området liksom för att utreda

upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I en

sådan utredning måste principen gälla att om utrustningen inte fungerar för

funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte den

funktionshindrade personen, anför de. De vill vidare ha en förändring i lagen

om offentlig upphandling så att det ställs krav på handikapptillgänglighet vid

upphandlingen. Slutligen vill motionärerna att riksdagen uppmanar huvudmännen

inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området

handikapp och IT, med syfte att förstärka den och öka användningen av IT.

I motion T815 av Kerstin Warnebring m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om

förskrivning av IT-hjälpmedel (yrkande 15), om särskilt stöd för anpassning av

IT-produkter (yrkande 16) och om en utredning av en lagstiftning om

antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området (yrkande 17). Också dessa

motionärer anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning

av IT-hjälpmedel. Den anpassning av IT-produkterna som kan krävas är ofta

mycket dyr, varför motionärerna anser att det finns skäl att utreda ett

särskilt stöd för anpassning av IT-produkter liknande det stöd som finns för

anpassning av t.ex. bilar. Motionärerna anser att det behövs en utredning om en

ny lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området och

att det bör övervägas om lagen om offentlig upphandling kan kompletteras med

krav på handikapptillgänglighet vid upphandling.

I motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av 3 a

§ hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 12). Motionärerna anför att barns och

vuxnas behov av hjälpmedel för att kunna kompensera ett funktionshinder skiljer

sig åt i flera avseenden. Barn behöver hjälpmedel för lek i syfte att träna

olika funktioner eller lämplig anpassning av leksaker för att de skall kunna

leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller också barn med

funktionshinder. Motionärerna konstaterar att hjälpmedel för utveckling numera

inte beviljas. De vill därför ha en komplettering av 3 a § hälso- och

sjukvårdslagen om att hänsyn skall tas till barns och ungdomars särskilda

behov.

Frågan om en hjälpmedelsgaranti har behandlats utförligt av utskottet i

betänkande 1996/97:SoU1. För en bakgrundsbeskrivning hänvisas till detta.

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett de praktiska, ekonomiska

och organisatoriska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti för

funktionshindrade personer. Styrelsen redovisade i januari 1996 sina synpunkter

till regeringen i rapporten Förutsättningar för en hjälpmedelsgaranti för

funktionshindrade. Styrelsen pekade på att det finns praktiska problem och att

det är svårt att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för en garanti utan

tillgång till bättre statistik om t.ex. totala kostnader för

hjälpmedelsförsörjningen. Styrelsen ansåg att en rad frågor borde studeras

ytterligare innan slutlig ställning togs till en eventuell garanti.

Socialstyrelsen föreslog därför en tvåårig försöksverksamhet i projektform för

att närmare studera praktiska, ekonomiska och organisatoriska konsekvenser av

att generellt eliminera köer och förkorta väntetider till maximalt fyra veckor

för att få en behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel utförd.

Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att Socialstyrelsen fick använda

medel från anslaget för att finansiera ifrågavarande försöksverksamhet.

Socialstyrelsen fastställde projekttiden till den 1 april 1996-30 juni 1998.

En slutrapport skall lämnas senast den 1 juni 1998.

Utskottet tog också upp frågan i betänkande 1997/98:SoU6 och anförde då att den

efter initiativ av Socialstyrelsen pågående projektverksamheten i Skåne borde

fullföljas innan slutlig ställning togs i frågan.

I samma betänkande behandlades också IT-frågor för personer med

funktionshinder. Här redovisas att Handikappinstitutet i april 1997 överlämnade

IT för funktionshindrade och äldre - Förslag till handlingsprogram för åren

1998-2002 till regeringen. Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med

handikapporganisationerna och berörda myndigheter, består av 15 prioriterade

åtgärder som föreslås genomföras under en femårsperiod med start år 1998.

Förslagen innebär att ny kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste

byggas upp genom forskning och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster

måste utvecklas och ställas till förfogande. Allmänna produkter och tjänster

måste utformas så att de passar även funktionshindrade och äldre, detta skall

vara grunden för all IT-användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och

tjänster krävs när de allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga.

Principer för tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och

system för försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med

programmet är att funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället.

Utskottet ansåg att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets

förslag till program borde avvaktas och förutsatte att resultatet på lämpligt

sätt skulle komma att redovisas för riksdagen. De då aktuella motionerna

avstyrktes därmed.

Regeringen föreslog i proposition 1992/93:159 om handikappreformen också ett

tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens

ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade (3

a §). Tillägget innebar ett förtydligande av sjukvårdshuvudmännens ansvar. I

specialmotiveringen anfördes att ansvaret att erbjuda hjälpmedel till

funktionshindrade innebär att landstingen dels skall tillhandahålla och

finansiera hjälpmedel - i första hand för att underlätta den dagliga

livsföringen för funktionshindrade och deras vård och behandling - dels skall

ha en organisation för att informera om, utröna behovet av och prova ut

hjälpmedel. I propositionen anfördes vidare att med hjälpmedel för den dagliga

livsföringen avses bl.a. hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i

fritids- och rekreationsverksamhet. Det hänvisades till att

Hjälpmedelsutredningen (SOU 1989:39) framhållit att hjälpmedel som behövs för

att en person med funktionshinder skall kunna ha en normal fritid kan anses

ingå i huvudmännens nuvarande hjälpmedelsansvar.

Handikappinstitutet stöder en försöksverksamhet med utveckling av

fritidshjälpmedel. Försöksverksamheten pågår 1996-1998 i sju län. Försöket

omfattar uppbyggnad av depåer med hjälpmedel man får prova eller hyra, nya

?prova-på?-aktiviteter, utveckling av nätverk mellan landsting, kommuner,

organisationer, föreningar och fritidsanläggningar, ökad information och

rådgivning samt utveckling av hjälpmedel. Allmänna arvsfonden har givit ett

bidrag på 4,5 miljoner kronor per år varav 1 miljon kronor per år avsatts för

utveckling av hjälpmedel. Målet för projektverksamheten är bra modeller och bra

hjälpmedel för en fritid som är tillgänglig och attraktiv för alla.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning av försöksverksamheten i Skåne bör

fullföljas innan ställning tas i frågan om införande av en s.k.

hjälpmedelsgaranti liksom frågan om finansieringen av en sådan. Utskottet vill

samtidigt understryka att enkla hjälpmedel för personer med funktionshinder

även i fortsättningen måste tillhandahållas. Motionerna So240 (m) yrkande 20,

So285 (v) yrkande 11, So403 (m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s),

So443 (fp) yrkande 8, So444 (v) yrkandena 18 och 19 avstyrks därmed.

Utskottet anser det angeläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter

sina förutsättningar. Den pågående försöksverksamheten via Handikappinstitutet

är därför angelägen för att stimulera utvecklingen av bl.a. hjälpmedel för lek

och fritid. Utskottet anser att utvärderingen av verksamheten bör avvaktas.

Motion So430 (kd) yrkande 12 bör därför inte föranleda något initiativ från

riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks.

Vad gäller frågan om IT-hjälpmedel och tillgängligheten inom IT-området vill

utskottet inte föregripa regeringens beredning av Handikappinstitutets förslag

till program för funktionshindrade och äldre. Motionerna So411 (c) yrkandena 8

och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 avstyrks därmed.

Bilstödet

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett reviderat och förstärkt

bilstöd till funktionshindrade (yrkande 20). Vidare bör riksdagen hos

regeringen begära förslag till hur personer med bilstöd kan kompenseras för de

stora bensinskattehöjningarna (yrkande 21). Motionärerna anför att bilpriserna

stigit i en takt som lett till att grundbidraget kommit att bli kraftigt

urholkat. För många funktionshindrade innebär de höga inköps- och

driftskostnaderna att man inte har råd med bil. I de bidragsberättigade

anpassningskostnaderna ingår inte längre t.ex. servostyrning och automatväxel

eller extrakostnaden för behov av större bil som van eller buss. Motionärerna

vill ha ett reviderat och förstärkt bilstöd. De anser vidare att regeringen bör

utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan kompenseras för den kraftigt höjda

bensinskatten.

I motion So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till

regeringen om en utredning av bilstödet med medverkan av sakkunniga från

handikapprörelsen. Motionärerna anför att regeringen i budgeten signalerar om

stora besparingar på bilstödet för handikappade för åren 1999 och 2000.

Förändringen försvaras med att det skett en successiv minskning av efterfrågan

på bilstödet. Handikapprörelsen tolkar å sin sida minskningen som en följd av

att reglerna utformats så att de handikappade inte har råd att utnyttja stödet.

Regeringen har för avsikt att göra en översyn av anslagskonstruktionen och det

framtida stödbehovet och då även pröva det framtida anslagsbehovet.

Motionärerna anser det olyckligt att regeringen signalerar om nedskärningar av

bilstödet innan den översyn som regeringen planerar har genomförts. De vill ha

en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka med egen

bil och anser det viktigt att representanter från handikapprörelsen får delta i

utredningen som sakkunniga.

I motion So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (båda s) begärs

ttillkännagivande om bilstödet. Motionärerna anför att Riksförsäkringsverket

(RFV) förra året gav ut nya allmänna råd (1996:9). I dessa råd fastställs att

s.k. basanpassningar inte längre skall ersättas. Till stöd för detta anger RFV

ett par domar. Enligt motionärerna har RFV gjort en alltför långtgående

tolkning av domarna. Domarna ger uttryck för att ersättning endast skall utgå

om anpassningen medfört merkostnader. Domarna uttrycker inte att utrustning som

levereras av billeverantören inte skall ersättas genom anpassningsbidraget

anför motionärerna. De nya allmänna råden har inneburit att många

funktionshindrade fått ökade kostnader.

I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk analys av

bilstödet (yrkande 10). Motionärerna anför att tillgången till en anpassad bil

minskar beroendet av samhällsinsatser. De anser det därför rimligt att

åldersgränsen på 50 år avskaffas i enlighet med förslaget i Rätten till ratten,

SOU 1994:55. De kan dock inte bedöma hur mycket det kostar och anser därför att

regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta bort

åldersgränsen och hur mycket kostnaderna för annat samhällsstöd därmed skulle

förändras.

I motion So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (båda c) begärs

tillkännagivande om utformningen av bilstödet till familjer med handikappade

barn. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn kan få stöd med

30 000 kr till inköp av en större bil för att få plats med rullstol och andra

hjälpmedel. Stora bilar kostar mer i inköp och är dyrare i drift. Motionärerna

anser att reglerna är villkorade på ett sådant sätt att det försvårar för många

familjer. Reglerna bör förändras så att familjerna själva kan få ta ansvar för

vilken bil de köper. Motionärerna reagerar på att försäkringskassan kräver

tillbaka bilstödet om barnet avlider innan sju år gått. De anser att

återbetalningsskyldigheten om barnet dör bör tas bort.

I motion So422 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i förordningen

(1988:890) om bilstöd till handikappade. Motionären anför att

familjehemsföräldrar för närvarande inte har rätt att få bilstöd även om barnet

vistas hos dem stadigvarande och bara vid enstaka tillfällen i det egna hemmet.

Denna tolkning av gällande författning minskar drastiskt familjeföräldrarnas

möjlighet att låta barnet ta del av aktiviteter som är självklara för andra

barn, anför de.

I budgetpropositionen 1997/98:1 redovisade regeringen att den avsåg att göra en

översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet. Även framtida

anslagsnivåer skulle prövas.

Enligt vad utskottet har inhämtat avser regeringen att återkomma med förslag

till förändringar i samband med avlämnandet av budgetpropositionen för år 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att regeringens översyn av bilstödet bör avvaktas och avstyrker

därmed motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c), So444 (v)

yrkandena 20 och 21. Även motion So 443 (fp) yrkande 10 avstyrks.

Hemtjänst

I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om hemtjänsten för funktionshindrade (yrkande 16) och

förslag till regler så att den funktionshindrade själv kan välja service inom

hemtjänsten (yrkande 17). Hemtjänsten har utsatts för mycket stora försämringar

i alla kommuner. De avgifter som tas ut av kommunerna för hemtjänsten är både

höga och olika mellan kommunerna, anför motionärerna. De anser att en översyn

bör göras. I en sådan översyn bör finnas förslag och ställningstagande till om

hemtjänsten skall vara en funktionskompenserande insats inom handikappområdet

och vara kostnadsfri för den enskilde.

Av Socialstyrelsens rapport Handikappreformen. Slutrapport 1997 framgår att

andelen personer som är 65 år och yngre och har hemtjänst har halverats de

senaste åren. För dem som har många timmar har insatsen sannolikt ersatts av

personlig assistans, men för dem som hade färre timmar saknas kunskap om i

vilken mån de saknar stöd eller om anhöriga m.fl. har fyllt behoven, anförs

det.

Mellan åren 1989 och 1993 har antalet personer under 65 år med hemtjänst

minskat från nära 26 000 till drygt 22 000 personer (16 %), sannolikt genom att

behovsprövningen blivit mer restriktiv anför styrelsen. Mellan 1993 och 1994,

då LSS trätt i kraft, minskade gruppen med ytterligare drygt 2 000 personer (10

%). Styrelsen anser att denna minskning sannolikt förklaras av att LSS

tillkommit, eftersom en hög andel i denna grupp var beviljad många

hemtjänsttimmar och det därför är rimligt att anta att många har beviljats

personlig assistans. Ca 20 000 personer under 65 år hade hemtjänstinsatser

under 1994, dvs. sedan LSS införts.

Socialstyrelsen har nyligen redovisat rapporten Pensionärshushållens kostnader

för äldreomsorg och sjukvård, Äldreuppdraget 97:8. Av rapporten framgår att

medianavgiften för ensamstående som har hemtjänst är 350 kr och för kost och

omsorg dygnet runt 2 500 kr. Den högsta avgiften har ökat med genomsnittligt

sett ca 80 % mellan 1993 och 1997. Viktigast för majoriteten av hemtjänsttagare

är nivån på den lägsta avgiften (?golvet?). Medianvärdet 1995 för pensionärer

med lägst inkomst var 250 kr per månad, 25 % hade en avgift om 150 kr eller

lägre och 25 % en avgift om 415 kr per månad eller högre.

Frågan om avgifterna inom hemtjänsten utreds för närvarande. Bakgrunden är

riksdagens beslut hösten 1996 att tillkännage behovet av en översyn av

boendebegreppet i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna och

deras effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 4). Regeringen har därefter tillkallat

en särskild utredare (dir. 1997:111). Denna skall vad gäller avgifterna bl.a.

analysera frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller

avslag på begäran om jämkning samt kartlägga och redovisa situationen för olika

individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med

bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Utredaren skall kartlägga

i vad mån nivån på avgifter och förbehållsbelopp innebär att enskilda av

kostnadsskäl avstår från olika slag av insatser. Hon skall kartlägga

kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i det sammanhanget

redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner samt bedöma de ekonomiska

konsekvenserna av eventuella förslag. Utredningsuppdraget skall vara avslutat

senast den 1 december 1998.

Regeringen har aviserat en proposition om nationella mål för äldreomsorgen till

mars 1998. Socialministern har med anledning av detta uttalat att de stora

skillnaderna i kommunernas avgifter för de äldre (och funktionshindrade) måste

minska och att en tänkbar lösning kan vara en riksnorm.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag i frågan om

avgifterna inom hemtjänsten. En utredning arbetar med frågan om boendebegreppet

i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna för sådant boende och

deras effekter. Enligt socialministern måste de stora skillnaderna i

kommunernas avgifter för de äldre och handikappade minska. Regeringen har till

senare i vår aviserat en proposition om nationella mål inom äldreomsorgen.

Motion So444 (v) yrkandena 16 och 17 avstyrks.

Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om

vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar av

statsbudgeten (yrkande 29). Motionärerna anser att statsbudgeten bör utformas

så att det inom samtliga utgiftsområden framgår vad regeringen vill göra för

att stärka funktionshindrades möjligheter till aktivt deltagande i

samhällslivet.

I motion So413 av Juan Fonseca (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar

bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade. Motionären

anför att samtliga partier säger sig vilja stödja en politik för ökad

delaktighet. Den allmänna välviljan kan dock inte rubba den faktiska

verkligheten. Beslut om utbildning, arbetsmarknad, skatter, kultur, fysisk

miljö, socialförsäkringar m.m. klubbas, utan att tillräckligt underlag tagits

fram beträffande konsekvenser för personer med funktionshinder. Möjligen

försöker man i efterhand rätta till vissa orimliga konsekvenser. Motionären

anser att på samma sätt som jämställdhetsaspekter börjar tränga igenom i den

politiska processen, genom ett generellt utredningsdirektiv, borde det vara en

självklarhet att anlägga handikappaspekter på alla politiska frågor.

Samma yrkande finns också i motion Bo508 av Sonja Fransson och Torgny

Danielsson (båda s) (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att statliga

utredningar sedan ett antal år har krav på sig att redovisa vilka konsekvenser

deras förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom handikappaspekter

finns på samhällets alla områden borde det vara givet att krav ställs på analys

av konsekvenser för funktionshindrade av utredningarnas förslag. Behovet av

särlösningar i efterhand skulle därmed kunna undvikas.

Utskottet behandlade motioner med detta tema i betänkande 1997/98:SoU6 och

anförde då bl.a.:

I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår och planerar

bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje

samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga

samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna

utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och

statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens

hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde

utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell

samordningskommitté i handikappfrågor. - - -

Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör

beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella

lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall

redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med funktionshinder

är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke på de många olika

funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Däremot är det

viktigt att handikappaspekterna finns med när olika förslag övervägs. Motionen

avstyrks därmed.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens inställning att handikappaspekterna skall beaktas

inom varje samhällssektor och att handikapporganisationerna skall ingå som

viktiga samverkansparter i ett sådant arbete. Utskottet har tidigare

konstaterat att samarbetet med handikapporganisationerna nu utvecklas genom

bl.a. utökade kontakter mellan organisationerna och statssekreterargruppen för

handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av

handikappfrågorna. Vidare har utredaren av Handikappombudsmannen i uppdrag att

pröva frågan om inrättandet av en nationell samordningskommitté i

handikappfrågor. Något initiativ med anledning av motion So308 (mp) yrkande 29

behövs inte. Motionen avstyrks.

Utskottet vidhåller också sin uppfattning att handikappaspekterna bör beaktas

på ett tidigt stadium i allt utredningsarbete. Därmed blir det naturligt att

söka generella lösningar i stället för individuella. Detta kan leda till både

bättre och billigare lösningar. Utskottet anser dock att kravet att statliga

utredningar alltid skall redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för

människor med funktionshinder är att gå för långt med tanke på de många olika

funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Motionerna

So413 (s) och Bo508 (s) yrkande 3 avstyrks därmed.

Funktionshinder och invandrare

I motion So412 av Juan Fonseca (s) begärs tillkännagivande till regeringen om

vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med utländsk bakgrund.

Motionären konstaterar att samhället och dess institutioner de senaste tre fyra

åren har börjat att uppmärksamma funktionshindrade personer med utländsk

bakgrund. De insatser som görs är bra men otillräckliga, anför motionären. Han

anser att invandrade människor med funktionshinder skulle kunna vara en

prioriterad målgrupp för Allmänna arvsfonden. Kontakter och samarbete mellan

invandrar- och handikapporganisationerna bör uppmuntras. Samverkansmodeller

mellan samhällsorgan och frivilligorganisationer på lokal nivå skulle kunna

utvecklas. Insatser behövs för att öka kulturmedvetenheten bland personal som

arbetar med funktionshindrade med utländsk bakgrund.

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade

framhölls vikten av att kommuner och landsting i planeringen och utformningen

av olika insatser beaktar de särskilda krav som kan ställas av

funktionshindrade med invandrarbakgrund. I propositionen aviserades också att

regeringen avsåg att senare besluta att ur Allmänna arvsfonden anvisa

sammanlagt 10 miljoner kronor under två år till utvecklingsprojekt inom detta

område.

Allmänna arvsfonden har beviljat stöd till utvecklingsverksamhet med syfte

att öka möjligheterna för funktionshindrade personer med invandrarbakgrund att

bli delaktiga i samhälls- och föreningsgemenskap och att på så sätt själva

kunna förbättra sin livssituation. Syftet har också varit att utveckla modeller

för samverkan mellan handikapp- och invandrarorganisationer.

Arvsfondsdelegationen har gett ut skriften Möte mellan två världar där i stort

sett alla projekt som beviljats stöd presenteras. Skriften är avsedd att

fungera som idéspridare och inspirera till ny verksamhet som kan förbättra

situationen för invandrare med funktionshinder.

Inom ramen för Socialstyrelsens invandrarprojekt 1995-2000 finns också en del

om invandrare med funktionshinder. Styrelsen har gjort en delstudie med denna

inriktning och kommer under år 1998 att redovisa denna i form av en rapport

eller engångstidning riktad till handläggare. Också inom psykiatriuppföljningen

kommer det att finnas med avsnitt om invandrare med psykiska störningar och de

särskilda svårigheter dessa möter.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är angeläget att uppmärksamma de särskilda behov som

funktionshindrade med invandrarbakgrund kan ha. Allmänna arvsfondens stöd till

olika utvecklingsverksamheter har fyllt en viktig funktion genom att skapa nya

kontaktytor mellan handikapporganisationer och invandrarorganisationer. Också

Socialstyrelsens invandrarprojekt och arbetet inom ramen för psykiatrireformen

är angeläget för att öka kunskapen om invandrare med funktionshinder. Något

initiativ med anledning av motion So412 (s) behövs inte. Motionen avstyrks.

Socialtjänstens deltagande i kommunens planering

I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande

i kommunens planering (yrkande 2). Motionärerna anser att socialtjänstens

möjlighet att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras.

Socialtjänstlagen bör innehålla tydliga bestämmelser om socialtjänstens roll i

den kommunala planeringen. Socialtjänstens kunskaper och erfarenheter om olika

sociala förhållanden bör tas till vara på ett tidigt stadium i

planeringsprocessen så att adekvata åtgärder kan vidtas för att skapa och

bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för alla. Regeringens total-översyn

av socialtjänstlagen bör innehålla ett uppdrag om att föreslå tydliga regler

som tillfredsställer detta behov, anför motionärerna.

Enligt 5 § socialtjänstlagen (1980:620) hör till socialtjänstens uppgifter att

medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan,

organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. I 7 §

sägs att socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen skall bygga på nämndens

sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya

och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden skall också verka för att

offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir

tillgängliga för alla.

En liknande motion av samma motionär behandlades i betänkande 1997/98:SoU6 med

anledning av regeringens skrivelse om handikappolitiken. Utskottet anförde då

följande:

Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen även

måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser

om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta lyfts också fram

i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med anledning av motion

So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).

Den projektverksamhet som utskottet hänvisade till var det uppdrag regeringen

avsåg att lägga till Boverket att samordna arbetet med att utforma ett program

för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Arbetet med programmet skall

ske i samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra

berörda. Goda exempel på hur det kostnadseffektivt går att förbättra

tillgängligheten bör redovisas. En del av tillgänglighetsprogrammet bör även

inriktas på att hitta former för en integrerad anpassning av trafiksy-stem och

bebyggelse. I detta sammanhang uttalade utskottet att ytterligare insatser

behövs för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med

funktionshinder och att den föreslagna projektverksamheten var värdefull.

Utskottet underströk också att kommunala tillgänglighetsprogram bör upprättas

och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är utöver

lagstiftning den effektivaste metoden att komma vidare för att undanröja många

praktiska och fysiska hinder.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga. Motion So411 (c)

yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.

Kunskaper om funktionshinder

I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning och

funktionshinder (yrkande 3) samt om utbildningssatsningar (yrkande 11).

Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har

ofta kontakter med handikappade. Motionärerna anser det angeläget att dessa

personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder.

Staten bör inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning,

anförs det. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser också att

personalen måste få kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används.

Riksdagen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att se över den

kompetens som finns inom området handikapp och IT, med sikte på att förstärka

den och öka användningen av IT.

I direktiven till den särskilde utredaren av bemötande av personer med

funktionshinder (dir. 1997:24) anförs att han skall se över hur kraven på bl.a.

valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer

respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården,

service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering

samt hjälpmedelsförsörjning. Han skall beskriva funktionshindrade personers

erfarenhet av hur de möts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra

offentliga organ. Utredaren skall vidare beskriva pågående utvecklingsarbete i

kommuner och landsting i frågor som rör kvalitet och bemötande och undersöka

vilka utbildningssatsningar och kompetenshöjande åtgärder huvudmännen vidtar

för att öka medvetenheten hos personalen om frågor som rör inflytande,

självbestämmande m.m. Utredaren skall föreslå åtgärder som kan bidra till att

avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av personer med

funktionshinder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1998.

I betänkande 1997/98:SoU6 behandlade utskottet en motion i samma ärende.

Utskottet redovisade dels direktiven till den särskilde utredaren av bemötande

av personer med funktionshinder, dels Handikappombudsmannens arbete för att öka

insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt

verka för att myndigheter och andra beaktar funktionshindrade personers

rättigheter och intressen. Utskottet delade uppfattningen i den då aktuella

motionen att det är angeläget att personalgrupper som arbetar med personer med

funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder.

Utskottet konstaterade att det i första hand är en fråga för respektive

huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning den behöver

för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Handikappombudsmannen har

också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att öka insikten om gällande

regler och värderingar. Överläggningar som Handikappombudsmannen genomfört har

påverkat personalutbildningen i flera statliga myndigheter. Utskottet fann att

något initiativ inte behövdes med anledning av motionen. Denna avstyrktes

därmed.

Utskottets bedömning

Det är angeläget att alla personalgrupper som arbetar med personer med

funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder.

Det är i första hand en fråga för respektive huvudman att tillse att personalen

ges den utbildning den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt

arbete. Handikappombudsmannen har tagit upp dessa frågor och arbetar också med

att öka insikten om gällande regler och värderingar. Även utredningen om

bemötande av personer med funktionshinder kommer att beröra

utbildningsfrågorna. Något initiativ behövs inte med anledning av motion So411

(c) yrkandena 3 och 11. Motionsyrkandet avstyrks.

Samverkan runt funktionshindrade

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och

lättillgängligheten (yrkande 10). Motionärerna anför att stödet till personer

med funktionshinder skall vara organiserat så att det är lättillgängligt.

Ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner skall vara klar, så att den

enskilde inte bollas mellan olika instanser.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande

insatser för funktionshindrade skall kunna genomföras (yrkande 30).

Motionärerna konstaterar att det kan vara så illa i dag att kommunen skall

ansvara för en rullstol och landstinget för den andra. Även LSS är delad mellan

olika huvudmän. Detta kan leda till att funktionshindrade riskerar att falla

mellan stolarna. Motionärerna anser att en samordning av samtliga insatser

måste prövas och utvärderas. De exemplifierar med hjälpmedel, avgifter,

lönebidrag och andra AMS-åtgärder.

Enligt 10 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall

kommuner och landsting, om den enskilde så önskar, i samband med att insatser

enligt lagen beviljas upprätta en plan i vilken beslutade och planerade

insatser redovisas. I planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra

än kommunen eller landstinget som man känner till. Planen skall fortlöpande och

minst en gång om året omprövas. Berört landsting och berörd kommun skall

underrätta varandra om upprättade planer. Planen är till för att klargöra den

enskildes behov av insatser samt underlätta samordningen mellan de olika organ

som individen får stöd av. Av 14 § framgår att kommunen skall verka för att

insatserna som tas upp i planen samordnas.

I Handikappreformen. Slutrapport 1997 understryker Socialstyrelsen att

huvudmännen är skyldiga att samverka med andra och följaktligen också utveckla

formella former för samverkan. Det gäller både mellan olika enheter och nivåer

inom kommun och landsting och mellan olika huvudmän samt mellan huvudmän och

intresseorganisationer. Socialstyrelsen anser att samverkansfrågorna generellt

måste ges en mer central roll. Planeringen måste utgå från en helhetssyn, där

samlade och långsiktiga lösningar bör eftersträvas i stället för kortsiktiga

punktinsatser. Behovet av samverkan mellan berörda parter har betonats i

lagstiftningen. Socialstyrelsen anser dock att reformen ännu inte tycks ha fått

till effekt att samverkan nämnvärt förbättrats. Den enskildes möjligheter att

få en individuell plan där insatser från olika instanser har samordnats är

också dåligt tillgodosedd. Styrelsen betonar att alla stöd- och

behandlingsinsatser, för att kunna hålla en hög kvalitet, måste koordineras i

en individuell planering. Det gäller både individuell plan enligt LSS och de

behandlings- och habiliteringsplaner som personen skall ha enligt HSL.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen har i sin uppföljning av handikappreformen konstaterat att

reformen behöver tid för att slå igenom. Styrelsen bedömer att de samlade

effekterna blir synliga först efter flera år och anser att återkommande

uppföljningar bör göras. Utskottet kan konstatera att lagstiftningen betonar

behovet av samverkan och att den enskilde enligt LSS har rätt till en

individuell handlingsplan där samtliga stöd- och behandlingsinsatser som görs

av såväl kommun som landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas av

andra organ. Kommunen skall verka för att insatserna samordnas på ett för den

enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen bör aktivt söka kunskap om

andra organs åtgärder för den enskilde så att dessa kan redovisas i planen.

Utskottet utgår från att detta arbete nu kommer att utvecklas i kommunerna.

Något initiativ med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp)

yrkande 30 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Bostadstillägg till funktionshindrade

I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till

funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att många gravt

funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar av

bostaden. De kan ha behov av en större lägenhet än normalt för att kunna

förflytta sig med rullstol eller för att utrymme krävs för att en personlig

assistent skall kunna övernatta i bostaden. Det kan gälla behov av utrymme för

särskilda lyftanordningar och andra anpassningar av bostaden. Motionärerna

anför att det statliga bostadstilläggssystemet inte tar hänsyn till denna

grupps speciella behov och förutsättningar. När staten 1998 fullt ut tar över

bostadstillägget för pensionärer kommer alternativet för många

funktionshindrade att vara att antingen leva på socialbidrag eller att flytta

från en handikappanpassad och ändamålsenlig bostad. Motionärerna anser att

slutsatsen måste bli att bostadstilläggssystemet skall konstrueras så att ingen

funktionshindrad medborgare skall behöva leva med denna oro. Motionärerna har

tagit upp denna fråga i en särskild anslagsmotion.

I betänkande 1997/98:SoU1 behandlades en anslagsmotion med begäran om ett nytt

anslag till bostadsstöd till funktionshindrade.

I betänkandet redovisas att det den 1 januari 1995 infördes ett statligt

bostadstillägg till pensionärer (BTP) vilket ersatte det tidigare kommunala

bostadstillägget och särskilt kommunalt bostadstillägg för pensionärer. BTP

utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr per

månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en

övergångsperiod t.o.m. utgången av år 1998 kan en kommun komplettera BTP med

ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt

bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och

hög hyra.

Utskottet motsatte sig förslaget till ett nytt anslag och konstaterade att

det under en övergångsperiod fanns möjlighet för en kommun som så beslutar att

komplettera det statliga bostadsbidraget.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att ett nytt statligt bostadstillägg till pensionärer

infördes den 1 januari 1995. I de nya reglerna inryms också ett särskilt

bostadstillägg för att kompensera de pensionärer som har särskilt låg inkomst

och hög hyra. Under en övergångsperiod fram till utgången av år 1998 finns

också möjlighet för en kommun att besluta att komplettera det statliga

bostadsbidraget. Utskottet har tidigare motsatt sig förslaget till ett nytt

anslag på statsbudgeten för detta ändamål. Utskottet vidhåller sin uppfattning

och avstyrker därmed motion So403 (m) yrkande 2.

MBD/DAMP m.m.

I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt Skolverket

och Socialstyrelsen att ta fram ett handlingsprogram för att hjälpa barn med

ADHD (yrkande 5). Behovet av tidig diagnos, behandling och habilitering av barn

med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) har under senare tid uppmärksammats

både på grund av de problem beteendestörningen skapar för barnen och de problem

barnen möter som vuxna om de inte får tidig hjälp, anför motionärerna. De anser

att det är viktigt att lärare, förskolepersonal samt personal inom barn- och

skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp. Det är viktigt

att de behandlingsmetoder som finns utvärderas och att handlingsprogram

utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn hjälp. Motionärerna anser

att detta är en uppgift som bör uppdras åt Skolverket och Socialstyrelsen.

I motion So296 av Kerstin Heinemann (fp) begärs tillkännagivande till

regeringen om att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas för

funktionsstörningen MBD/DAMP. Motionären anför att enligt professor Gillberg i

Göteborg lider 5-8 % av alla förstaklassare av funktionsstörningen MBD/DAMP.

Barnen lider av koncentrationsstörningar, impulsivitet, lättretlighet och

aggressivitet. Utan korrekt diagnos blir barnen ofta betraktade som bråkiga och

ouppfostrade. En tidig diagnos är viktig liksom insatser i form av

speciallärare och små klasser med tydlig struktur. Rätt insatta åtgärder kan

förhindra problem senare i livet. Motionären anser att ett samlat nationellt

åtgärdsprogram måste arbetas fram, ett program som behandlar hela problematiken

vad gäller denna delvis okända funktionsstörning.

I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om barn med DAMP (yrkande 10).

Motionärerna anför att DAMP är ett osynligt handikapp och kunskapen är

fortfarande begränsad såväl hos många som arbetar med barn som hos allmänheten.

Barn med DAMP måste mötas på ett adekvat sätt för att minimera skadorna.

Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är angeläget så att inte barnet

förlorar sin självkänsla. Motionärerna anser att snabba åtgärder måste vidtas

och att dessa barn måste få sin diagnos som är en förutsättning för ett adekvat

omhändertagande i den egna familjen och i skolan.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär en utredning av hur barn och ungdom med neuropsykiatriska

störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras vård och behandling i

fungerande vårdkedjor (yrkande 7). Motionärerna anför att barn med

neuropsykiatriska störningar i dag i bästa fall får en diagnos när de börjar

skolan. Resurserna för stöd till deras familjer, dem själva, deras skola och

fritidsliv är mycket ojämnt fördelade och prioriterade över landet.

Motionärerna vill ha en utredning och anser att denna även bör utreda möjliga

alternativa/komplementärmedicinska insatser.

Utskottet behandlade en motion om bl.a. personer med MDB/DAMP i betänkande

1997/98:SoU6. För närmare information om de insatser som görs för denna grupp

hänvisas till betänkandet. Utskottet konstaterade att kunskapen om s.k.

osynliga handikapp som MDB/DAMP m.fl. har ökat under senare år även om mycket

arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött fler projekt med inriktning på

att öka kunskapen och stödet till barn med dessa funktionshinder. Utskottet

pekade också på de extra resurser som tillförts kommunerna för bl.a. skolan.

Vidare framhölls att skolan är skyldig att ge det stöd som elever behöver för

att klara undervisningen och skolgången och att den nya tekniken ger nya

möjligheter för elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och

muntligt. Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket

skall vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som

har behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg det aktuella motionsyrkandet i

huvudsak tillgodosett och avstyrkte det.

Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1998 framgår att Skolverket i sin

tillsyn särskilt skall fokusera på resursfördelningen avseende elever med behov

av särskilt stöd. Under avsnittet om utveckling och forskning sägs att

Skolverket skall prioritera insatser som syftar till att öka andelen elever som

lämnar grundskolan och gymnasieskolan med fullständigt slutbetyg.

Läs- och skrivkommittén avlämnade sitt slutbetänkande i september 1997 Att

lämna skolan med rak rygg - om rätten till skriftspråket och om förskolans och

skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter (SOU

1997:108). Kommittén har främst analyserat på vilket sätt skolans pedagogiska

förhållningssätt ur ett generellt perspektiv kan förändras för att färre elever

skall lämna skolan med läs- och skrivsvårigheter. Utredningen har bl.a. lagt

fram förslag om ändringar i skollagen, läroplaner, grundskoleförordningen,

kursplaner m.m. Betänkandet har remissbehandlats.

Handikappombudsmannen har i sitt remissvar anfört att en generell pedagogisk

insats är otillräcklig för att barn med dyslexi och DAMP skall få en chans att

utvecklas optimalt. Handikappombudsmannen anser att de nationella reglerna bör

skärpas i två avseenden, dels bör elever med dyslexi garanteras tillgång till

hjälpmedel, dels bör rätten till vissa nödvändiga anpassningar slås fast, t.ex.

förlängd tid och rätt till att använda kompensatoriska hjälpmedel på prov.

Utredningen och remissvaren ligger till grund för den proposition som

regeringen avser att avlämna i mars 1998 om kvaliteten i skolan.

Vidare har en parlamentarisk sammansatt kommitté tillkallats för att lämna

förslag till förnyelse av lärarutbildningen (dir. 1997:54). I utredningens

uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen samt

att lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna,

liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om

lärarutbildning för olika pedagogiska profiler samt lärarutbildningarnas

dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna ytterligare

förslag rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens

forskningsanknytning. Behovet av specialpedagogisk kompetens bland lärarna

skall vidare analyseras. Därvid skall utredningen särskilt uppmärksamma

dimensioneringen av den framtida specialpedagogiska utbildningen för förskolan,

skolan, vuxenutbildningen och specialskolan. Utredningen som hade fått tid till

den 2 juni 1998 har nyligen fått förlängd tid.

Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) som har i uppdrag att utreda vården och

stödet till barn och ungdomar med psykiska problem beräknas lämna sitt

slutbetänkande den 15 mars 1998.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare konstaterat att kunskapen om s.k. osynliga handikapp som

MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare år, även om mycket återstår att göra. De

extra resurser som kommunerna tillförts och kommer att tillföras under de

kommande åren är viktiga för att kunna förstärka insatserna i skolan. Det är

angeläget att särskild uppmärksamhet riktas mot barn med särskilda behov.

Skolverkets undersökningar visar att så inte alltid har varit fallet. Utskottet

anser dock att regeringens beredning av frågan nu bör avvaktas. Motionerna

So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande

5 avstyrks därmed.

Handikapporganisationerna

I motion So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om handikapporganisationernas svåra

ekonomiska situation (yrkande 1) och om problemet med de ändrade

utbetalningsperioderna (yrkande 2). Motionären understryker att

Handikapporganisationerna spelar en viktig roll för opinionsbildning och

påverkan av samhället. Statens stöd till organisationerna har i kronor räknat

legat kvar på samma nivå sedan budgetåret 1992/93. Samtidigt har antalet

organisationer som skall dela på stödet ökat från 37 till 44 stycken. Under år

1997 förändrades också utbetalningsperioderna av anslaget från kvartalsvis i

förskott till kvartalsvis i efterskott, vilket medfört ränteförluster för

organisationerna. För att återställa det reella värdet av organisationsstödet

behöver detta öka med närmare 20 miljoner kronor.

I utskottets betänkande 1997/98:SoU1 behandlades frågan om bidrag till

handikapp- och pensionärsorganisationer. I motioner begärdes anslagshöjningar

och omprövning av utbetalningsperioden till organisationerna. Utskottet hade

inget att erinra mot förslaget i propositionen till medelsanvisning och

avvisade därmed de aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 115).

Utskottets bedömning

Handikapporganisationerna har en viktig opinionsbildande roll och fyller en

central funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Organisationerna har därför

också sedan länge erhållit statligt stöd till en inte oväsentlig del av sin

verksamhet. Regeringen har nyligen beslutat om fördelningen av bidragen till

handikapporganisationerna för budgetåret 1998. Bidrag utgår till 44

handikapporganisationer med samma belopp som under budgetåret 1997 och kommer

att utbetalas i mitten av varje kvartal. Utskottet har vidare erfarit att

regeringen har för avsikt att se över bidragen till handikapporganisationerna.

Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av ärendet. Motion So442

(s), som i huvudsak är tillgodosedd, bör därför inte föranleda något uttalande

från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 19 och 1997/98:So444

yrkandena 1 och 2,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

2. beträffande antidiskrimineringslag

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 21,

1997/98:So403 yrkandena 7 och 10, 1997/98:So410 yrkande 2, 1997/98:So430

yrkande 5, 1997/98:So443 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So444 yrkandena

4-9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkande 11,

res. 3 (v)

4. beträffande lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So408, 1997/98:So419 och 1997/98:So444

yrkande 3,

res. 4 (m, fp, mp, kd)

res. 5 (v)

5. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:

So285 yrkande 11, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421, 1997/98:So436,

1997/98:So438, 1997/98:So443 yrkande 8 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och

19,

res. 6 (m, fp)

res. 7 (v)

6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:So430 yrkande 12,

res. 8 (kd)

7. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och

1997/98:T815 yrkandena 15-17,

res. 9 (c)

8. beträffande bilstödet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434,

1997/98:So439, 1997/98:So443 yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20

och 21,

res. 10 (fp)

res. 11 (v)

res. 12 (mp)

9. beträffande hemtjänsten

att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17,

res. 13 (v)

10. beträffande beaktande av handikappaspekter inom varje

samhällssektor

att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 29,

11. beträffande handikappaspekterna i utredningsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So413 och 1997/98:Bo508 yrkande 3,

12. beträffande funktionshinder och invandrare

att riksdagen avslår motion 1997/98:So412,

13. beträffande socialtjänstens deltagande i kommunens planering

att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkande 2,

14. beträffande kunskaper om funktionshinder

att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11,

res. 14 (c)

15. beträffande samverkan runt funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och 1997/98:So308

yrkande 30,

res. 15 (v, mp)

16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 1997/98:So403 yrkande 2,

res. 16 (m)

17. beträffande MBD/DAMP m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 10, 1997/98:

So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5,

res. 17 (m, fp, v, mp, kd)

18. beträffande handikapporganisationerna

att riksdagen avslår motion 1997/98:So442.

Stockholm den 17 februari 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Birgitta

Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid Burman (v).

Reservationer

1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

På många sätt är Sverige ett bra land att leva i för funktionshindrade. Genom

reformer som framför allt skedde under de borgerliga åren i början av 1980-

talet och under perioden 1991-1994 har de funktionshindrade tillförsäkrats en

god levnadsnivå. Det finns dock många brister som bör åtgärdas och som det

borde gå att nå politisk enighet om.

Utskottet vill understryka att det offentligas insatser för människors

välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till fysiskt och

psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till den

funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade valfrihet

och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de själva får

besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom förutseende

planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de funktionshindrade.

Tekniska hjälpmedel och nya mediciner bör utnyttjas effektivt för att skapa nya

förutsättningar för personer med funktionshinder.

Vad utskottet anfört med bifall till motion So240 (m) yrkande 19 och med

avslag på motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkande 19 och med avslag på

motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Handikappolitiken måste ha ett medborgarperspektiv. Människor med

funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och

skyldigheter som människor som inte är funktionshindrade. Enligt utskottets

mening innebär detta att handikappolitiken måste bygga både på generella och

individuella åtgärder. Ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall

ligga inom respektive samhällssektor. Ansvars- och finansieringsprincipen måste

enligt utskottet fastställas. Detta innebär att finansieringen och

handikappanpassningen skall ligga hos dem som erbjuder tjänster, varor eller

verksamhet. Detta bör faststlås i lag. Vad utskottet anfört med bifall till

motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion So240 (m) yrkande

19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 och med

avslag på motion 1997/98:So240 yrkande 19 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 12 slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande

lydelse:

Dagens höga arbetslöshet har tvingat fram många olika arbetsmarknadsåtgärder.

Trots att de funktionshindrade är hårdast drabbade av arbetslöshet har

arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats. Utskottet anser att allas rätt

till arbete måste få reellt genomslag. I första hand skall personer med

funktionshinder erbjudas arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin

kunskap och kompetens. Vidare måste lönebidragen förbättras och Samhall ges

förutsättningar att leva upp till de krav som ställs på företaget. Utskottet

anser också att medel till särskilda utbildningar måste anslås för att stärka

funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden. Detta kan ske inom

ramen för kunskapslyftet. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444

(v) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med

?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna So408 (fp) och So419 (s) att

Regeringsrättens domar om rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS

innebär att dessa insatser saknar innehåll. Utskottet vill understryka att LSS

är en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov av insats

för en funktionshindrad som omfattas av lagen inte kan tillgodoses enligt annan

lagstiftning. Utskottet anser att det behövs ett klargörande av riksdagens

avsikt med insatsen Råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av

lagtexten. Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So408 (fp) och So419

(s) och med anledning av motion So444 (v) yrkande 3 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 och

med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med

?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att rättigheterna enligt LSS och LASS måste befästas och

utvecklas. Kommunernas ansvar för de olika insatserna inom LSS måste skärpas.

Rätten till hjälpmedel och tolk, både till talskadade och döva, måste

garanteras i lag. Även tillgången till hjälpmedel, rätt till information om

hjälpmedel och valfrihet beträffande hjälpmedel måste garanteras. Vad utskottet

anfört med bifall till motion So444 (v) yrkande 3 och med anledning av

motionerna So408 (fp) och So419 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkande 3 och med anledning

av motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp)

och Birgitta Wichne (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör

hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall

erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till

hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som

tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer enligt utskottet att leda

till höjd kvalitet och kortare köer till hjälpmedel.Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403 (m) yrkande 5, So443 (fp)

yrkande 8 och med avslag på motionerna So285 (v) yrkande 11, So421 (fp), So436

(s), So438 (s), So444 (v) yrkandena 18 och 19 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 20,

1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So443 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1997/98:So285 yrkande 11, 1997/98:So421, 1997/98:So436,

1997/98:So438 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Rätten till hjälpmedel skall garanteras utifrån den enskildes behov och

efterfrågan. Utskottet anser därför att det behövs en rättighetslag avseende

hjälpmedel och att hjälpmedelsansvaret skall sammanföras till en huvudman.

Hjälpmedelsförsörjningen präglas i dag av en krånglig och svårgenomtränglig

byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstinget, ibland på kommunen och ibland

på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder gör

att många funktionshindrade faller mellan stolarna. Olika huvudmän ägnar

alltför stor kraft åt att försäka vältra över kostnaderna på varandra. Medan

detta pågår kommer nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet som

förhindras att snabbt komma ut till brukarna.

Utskottet anser det väsentligt att ny teknik snabbt kan tas till vara på ett

effektivt sätt och komma brukarna till del. Personer med funktionshinder skall

också ha rätt till tekniska hjälpmedel till samma kostnad oavsett var i landet

de bor. De skall inte heller ha extra kostnader till följd av sitt

funktionshinder. Slutligen anser motionärerna att Handikappinstitutet bör ges

nya resurser med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området. Vad

utskottet anfört med bifall till motionerna So285 (v) yrkande 11 och So444 (v)

yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403

(m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s), So443 (fp) yrkande 8 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So285 yrkande 11 och

1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna

1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421,

1997/98:So436, 1997/98:So438 och 1997/98:So443 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:

I samband med införandet av handikappreformen beslutade riksdagen om ett

tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens

ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade. I

propositionen anfördes att landstingen skulle tillhandahålla och finansiera

hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Vidare framhölls att med detta avsågs

hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i fritids- och

rekreationsverksamhet.

Utskottet anser det angläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter

sina förutsättningar. Barn med funktionshinder behöver hjälpmedel för lek i

syfte att träna olika funktioner liksom lämplig anpassning av leksaker för att

de skall kunna leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller

också barn med funktionshinder. Utskottet finner det därför oroande om

hjälpmedel för utvecklingen inte längre beviljas. För att ytterligare

förtydliga det beslut som riksdagen tog i samband med handikappreformen om att

sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för hjälpmedel till funktionshindrade bör 3

a § i hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med att hänsyn skall tas till

barns och ungdomars särskilda behov. Detta bör med anledning av motion So430

(kd) yrkande 12 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So430 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. IT-hjälpmedel (mom. 7)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?17 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motionerna So411 och T815 att

informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades

livskvalitet. Det är därför angeläget att se till att tekniken är tillgänglig

för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder. Tekniken måste

anpassas till de funktionshindrades behov. Utskottet anser att en översyn bör

göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även

övervägas om det behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, då

anpassningarna kan bli mycket dyra i enskilda fall. Utskottet anser det

angeläget att utreda en lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och

därvid även utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för

läshandikappade personer. I en sådan utredning måste den principen gälla att om

utrustningen inte fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är

fel på och inte den funktionshindrade personen. Vidare bör övervägas om lagen

om offentlig upphandling kan ändras så att det ställs krav på

handikapptillgänglighet vid upphandling. Slutligen bör regeringen uppmana

huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom

området IT och handikapp. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So411 (c) yrkandena 8 och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande IT-hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och

1997/98:T815 yrkandena 15-17 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Bilstödet (mom. 8)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med funktionsnedsättningar

möjlighet till delaktighet i samhällslivet och en bättre livskvalitet.

Tillgången till en anpassad bil minskar beroendet av samhällsinsatser. Det är

därför rimligt att ta bort 50-årsgränsen för rätt till bilstöd även för den som

inte yrkesarbetar. Kostnaden för detta är dock oklar. Utskottet anser därför

att regeringen bör låta göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta

bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.

Utskottet anser också att möjligheten till bilstöd även bör omfatta

familjehemsföräldrar till ett handikappat barn om barnet vistas hos dem

stadigvarande och endast vid enstaka tillfällen i det egna hemmet. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna So443 (fp) yrkande 10 och So422

(fp) och med avslag på motionerna So 416 (s), So434 (mp), So439 (c) och So444

(v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bilstödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So443 yrkande 10 och

1997/98:So422 och med avslag på motionerna 1997/98:

So416, 1997/98:So434, 1997/98:So439 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och

21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Bilstödet (mom. 8)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att bilstödet måste revideras och förstärkas. Bilpriserna har

stigit kraftigt under senare år samtidigt som grundbidraget legat kvar

oförändrat. Detta har inneburit en kraftig urholkning av stödet. I de

bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte heller längre ersättning

för extra utrustning som t.ex. automatväxel och servostyrning. För många

funktionshindrade innebär de höga inköps- och driftkostnaderna att man inte har

råd med bil. Regeringen bör även utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan

kompenseras för den kraftigt höjda bensinskatten. Vad utskottet anfört med

bifall till motion So444 (v) yrkandena 20 och 21 och med anledning av

motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c) och So443 (fp) yrkande

10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bilstödet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 och med

anledning av motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434,

1997/98:So439 och 1997/98:So443 yrkande 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

12. Bilstödet (mom. 8)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen preliminärberäknas anslaget till bilstöd för budgetåren

1999 och 2000 till en mycket låg nivå. Utskottet finner det mycket olyckligt

att regeringen på detta sätt signalerar om stora besparingar på anslaget innan

den översyn som regeringen planerar har genomförts. Utskottet anser att det

behövs en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka

med egen bil och att det är angeläget att representanter från handikapprörelsen

får delta i utredningen som sakkunniga. Vad utskottet anfört med bifall till

motion So434 (mp) och med anledning av motionerna So416 (s), So422 (fp), So439

(c), So443 (fp) yrkande 10 och So444 (v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bilstödet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So434 och med anledning av

motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So439, 1997/98:So443

yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Hemtjänsten (mom. 9)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet vill

inte? och slutar med ?17 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So444 att det behövs en utredning om

hemtjänsten för funktionshindrade. Hemtjänsten har utsatts för stora

försämringar i alla kommuner. De nedskärningar som skett innebär att

funktionshindrade inte längre kan få hjälp med nödvändiga vardagssysslor som

tvätt, städning och matlagning. De avgifter som tas ut för hemtjänsten är

samtidigt både höga och olika mellan kommunerna. Utskottet anser att det behövs

en översyn av hemtjänsten för funktionshindrade. I en sådan översyn bör det

finns förslag och ställningstagande till om hemtjänsten skall vara en

funktionskompenserande insats inom handikappområdet och vara kostnadsfri för

den enskilde. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444 (v) yrkandena

16 och 17 bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande hemtjänsten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Det är? och

slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har

ofta kontakter med handikappade. Utskottet anser det angeläget att dessa

personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder och

också får kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används. Staten bör

inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Utskottet

anser vidare att regeringen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att

se över den kompetens som finns inom området handikapp och IT med sikte att

förstärka och öka IT-användningen. Vad utskottet anfört med anledning av motion

So 411 (c) yrkandena 3 och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kunskaper om funktionshinder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15)

Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med

?Socialstyrelsen har? och på s. 30 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att stödet till personer med funktionshinder skall vara

lättillgängligt. Ansvaret mellan landsting och kommuner skall vara klart så att

den enskilde inte bollas mellan olika instanser. Utskottet anser därför att det

behövs en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser

för funktionshindrade skulle kunna genomföras. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp) yrkande 30 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande samverkan runt funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och

1997/98:So308 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:

Många funktionshindrade behöver en relativt stor bostadsyta för att få

utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med särskilda

lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta

i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än vad som anses

skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer.

Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga bostadstillägget är

oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och

förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen

funktionshindrad medborgare skall behöva leva med ständig oro och press att

vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra. Med

anledning av motion So403 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So403 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Barbro Westerholm

(fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid

Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP, ADHD m.fl. är fortfarande

otillräcklig. Lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och

skolhälsovården måste därför få en adekvat utbildning om denna dia- gnosgrupp.

Det är angeläget att dessa barn får en tidig diagnos, så att behandling kan

sättas in så tidigt som möjligt. Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är

angeläget så att inte barnet förlorar sin självkänsla. Utskottet anser att

behandlingsmetoder måste utvärderas och handlingsprogram utvecklas. Dessa

frågor bör utredas närmare. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna

So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande

5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande MBD/DAMP m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So214 yrkande 10,

1997/98:So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Antidiskrimineringslag

Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anför:

Många funktionshindrade möter ständigt diskriminering i olika former i

samhällslivet. Detta gäller i arbetslivet, i skolmiljön och på fritiden genom

att olika miljöer inte är tillgängliga för den som har ett funktionshinder. Det

gäller också människors attityder till personer med funktionshinder. Vi tycker

det är bra att ett enigt utskott föreslår att regeringen bör ges i uppdrag att

utreda formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i

näringsverksamhet. Vi förutsätter samtidigt att regeringen återkommer i frågan

om tillgängligheten i utemiljön liksom tillgängligheten till verksamheter som

vänder sig till allmänheten. Vi anser att offentliga telefoner måste anpassas

till funktionshindrades förutsättningar och att tidningar, TV-program,

kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgänglig för

funktionshindrade samt att undervisningen och den sociala miljön i skolan skall

utformas så att de anpassas till funktionshinder.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................5

Utgångspunkter för handikappolitiken 5

Utskottets bedömning 6

Antidiskrimineringslag 7

Utskottets bedömning 10

Funktionshindrade på arbetsmarknaden 10

Utskottets bedömning 11

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 12

Utskottets bedömning 15

Hjälpmedel m.m. 15

Utskottets bedömning 20

Bilstödet 20

Utskottets bedömning 22

Hemtjänst 22

Utskottets bedömning 23

Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m. 23

Utskottets bedömning 24

Funktionshinder och invandrare 25

Utskottets bedömning 26

Socialtjänstens deltagande i kommunens planering 26

Utskottets bedömning 27

Kunskaper om funktionshinder 27

Utskottets bedömning 28

Samverkan runt funktionshindrade 28

Utskottets bedömning 29

Bostadstillägg till funktionshindrade 30

Utskottets bedömning 30

MBD/DAMP m.m. 31

Utskottets bedömning 33

Handikapporganisationerna 33

Utskottets bedömning 33

Hemställan 34

Reservationer........................................36

1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36

2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36

3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3) 37

4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 37

5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 38

6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 38

7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 39

8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6) 40

9. IT-hjälpmedel (mom. 7) 40

10. Bilstödet (mom. 8) 41

11. Bilstödet (mom. 8) 41

12. Bilstödet (mom. 8) 42

13. Hemtjänsten (mom. 9) 42

14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14) 43

15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15) 43

16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16) 44

17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17) 44

Särskilt yttrande....................................45

Antidiskrimineringslag 45