Bet. 1997/98:SoU18

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU18

Narkotikafrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1997/98

SoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas trettio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

1997 om narkotika. Frågor om vård av missbrukare behandlas i betänkandet

1997/98:SoU17.

Ett enigt utskott föreslår med anledning av ett antal motionsyrkanden att

riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sveriges insatser

mot narkotika på internationell nivå. Utskottet ser mycket allvarligt på att

det i flera länder i Europa finns grupper som aktivt förespråkar en

legalisering av användningen av narkotika, i första hand cannabis. Utskottet

anser det ytterst angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa

alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av

narkotikapolitiken, såväl nationellt som internationellt. Sverige måste enligt

utskottet fortsätta att aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor

internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet.

Övriga motionsyrkanden avstyrks, huvudsakligen på den grund att de är

tillgodosedda.

Motionerna

1997/98:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkohol- och narkomanvården.

1997/98:So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikaförebyggande arbete.

1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att insatser mot narkotika och andra droger måste intensifieras och

att universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i detta arbete.

1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för ett effektivare samarbete i syfte

att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt samarbete på alla nivåer i kampen mot narkotikan.

1997/98:So612 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som

omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB.

1997/98:So626 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att öka samhällets insatser för att motverka den ökade

användningen av droger,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att påverka barns attityder till droger redan från tre

fyra års ålder och sedan återkommande under barnets uppväxt.

1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information till föräldrar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans informationsskyldighet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om klassificering av narkotika

i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om heroinprojekt.

1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av information kring narkotikan,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förebyggande insatser mot narkotikan,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s och Europols roll i kampen mot narkotikan.

1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om restriktiv drogpolitik.

1997/98:So652 av Ola Ström (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas.

1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökat stöd till frivilliga organisationer,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av stöd till svenska frivilligorganisationers arbete inom

EU,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikapolitiken.

1997/98:So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kartläggning, forskning och folkrörelsebaserad informationskampanj mot

narkotikamissbruket främst bland nya missbruksgrupper.

1997/98:So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt

arbete mot drogmissbruk.

1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommission med uppdrag att se över alla åtgärder som måste vidtas

för att nå målet ett narkotikafritt samhälle,

3. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring som omedelbart kan stoppa

nya droger.

1997/98:So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i EU driva frågan om att klassa växtdrogen ?kat? som narkotika i

hela Europa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommission med uppgift att leda en nationell samlad aktion mot

narkotikan.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomar och droger,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att drogen kat kriminaliseras i hela EU.

1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets

symptom och verkningar.

Utskottet

Motionerna

I motion So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol- och narkomanvården

(yrkande 5). Enligt motionärerna krävs det snabba och offensiva insatser mot

narkotikan för att hejda missbruket och bromsa smittspridningen av hiv bland

missbrukare och deras sexualpartner. Insatser mot narkotikan är samtidigt

insatser mot spridningen av hiv. Kampen mot narkotikamissbruket måste enligt

motionärerna vara lika intensiv och kraftfull som kampen mot aids.

I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att regeringen skall ges

till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett

effektivare samarbete i syfte att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk

(yrkande 15). Enligt motionärerna måste representanter för de sociala

myndigheterna, polisen, Hem och skola, elever och fritidsföreningar samarbeta i

större utsträckning och kontinuerligt följa den lokala utvecklingen inom

narkotikaområdet. Den mycket stränga sekretesslagstiftningen på det sociala

området får enligt motionärerna inte hindra att myndigheter samarbetar på ett

tidigt stadium. Frågan om en uppluckring av sekretesslagstiftningen är både

komplicerad och känslig men måste vägas mot möjligheten att hjälpa det enskilda

barnet och den enskilda familjen. Motionärerna anser att en utredning bör

tillsättas för att se över förutsättningarna för ett effektivt samarbete mellan

föräldrar, skola och olika myndigheter. En motsvarande organisation bör byggas

upp för att samordna narkotikabekämpningen på länsnivå. Samordningen på såväl

lokal som regional nivå är så viktig att frågan bör prioriteras, anförs det. I

samma motion begärs ett tillkännagivande om internationellt samarbete på alla

nivåer i kampen mot narkotikan (yrkande 18). Motionärerna anför att Sverige

aldrig kan lösa narkotikaproblemen enbart genom att agera på hemmaplan utan att

internationellt samarbete blir allt viktigare. Enligt motionärerna måste

Sverige dels initiera en diskussion inom ramen för det nordiska samarbetet med

syfte att harmonisera de nordiska ländernas narkotikalagar, dels på europeisk

nivå kräva en diskussion om införande av en alleuropeisk

narkotikabekämpningsenhet liknande den amerikanska EPIC-organisationen (El Paso

Intelligence Service). Sverige bör vidare via FN arbeta för att ge ökad

prioritet till sociala och ekonomiska omställningar för människor i sådana

utvecklingsländer som i dag är beroende av narkotikaodling.

I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

information om narkotikabruk till föräldrar (yrkande 1). Motionärerna påpekar

att föräldrar ofta har bristande kunskaper om narkotika och om dess symptom och

verkningar. Detta är allvarligt eftersom möjligheterna att på ett tidigt

stadium upptäcka ett narkotikabruk är störst om föräldrarna har tillräckliga

kunskaper. Motionärerna anser att informationsinsatser riktade till föräldrar

omgående måste sättas in i samverkan med organisationer engagerade i kampen mot

narkotika. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om skolans informationsskyldighet (yrkande 3). Lärare och annan

skolpersonal har enligt motionärerna goda möjligheter att upptäcka

personlighetsförändringar hos barnen, exempelvis likgiltighet och

hyperaktivitet, vilket kan vara tecken på narkotikamissbruk. Enligt

motionärerna bör skolan ha en absolut plikt att informera föräldrarna när

oroande tendenser börjar visa sig hos ett barn. Vidare begärs ett

tillkännagivande om heroinprojekt (yrkande 5). Motionärerna anför att det bland

vissa forskargrupper i dag läggs stor kraft på att plädera för en ändring av

den svenska narkotikapolitiken och att det schweiziska heroinprojektet därvid

framställs som en förebild. Projektet har emellertid fått allvarlig kritik,

bl.a. från FN:s narkotikakontrollorgan INCB. Om propagandan för heroinprojekt

av det schweiziska slaget får stå oemotsagd kommer attityderna i Sverige att på

sikt förändras på samma sätt som skett i Schweiz, anförs det. Motionärerna

anser det väsentligt att Sverige agerar kraftfullt internationellt för att

motverka en sådan attitydförändring, bl.a. genom att föra upp frågan på EU:s

dagordning och genom att agera inom FN:s ram.

Även i motion Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets symptom och

verkningar (yrkande 4).

I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att regeringen skall ges

till känna vad i motionen anförts om ungdomar och droger (yrkande 19). Enligt

motionärerna har många av dem som i dag missbrukar droger en gång börjat med

alkohol. Motionärerna framhåller vikten av att kommunerna satsar på drogfria

aktiviteter för ungdomar. Föräldrar, skola och ansvariga myndigheter bör

samverka för att på ett tidigt stadium kunna sätta in resurser för att minska

ungdomars alkoholintag. Skolan måste tidigt informera om alkoholens skadliga

effekter samt bör meddela socialtjänsten vid varje misstanke om missbruk.

Motionärerna anser det viktigt att det blir en omedelbar reaktion från

samhällets sida när ungdomar ertappas berusade.

I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) hemställs om ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om att insatser mot narkotika och

andra droger måste intensifieras och universitetsstuderande kvinnor

uppmärksammas i detta arbete (yrkande 9). Svensk narkotikapolitik behöver

enligt motionärerna allt stöd i ett internationellt perspektiv där det finns

krav på legalisering av vissa narkotiska preparat. Motionärerna framhåller det

drogförebyggande arbete som utförs av frivilligorganisationerna och

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN.

Enligt motionärerna måste universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i det

förebyggande arbetet eftersom de utgör en riskgrupp med ökad alkoholkonsumtion

under studietiden och en tämligen liberal syn på exempelvis cannabismissbruk.

I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden till

regeringen dels om vikten av information kring narkotika (yrkande 12), dels om

förebyggande insatser mot narkotika (yrkande 13). Enligt motionärerna måste

kampen mot narkotika skärpas. Det krävs ett aktivt opinions- och

informationsarbete på en rad nivåer, såväl professionella som frivilliga.

Motionärerna framhåller vikten av förebyggande droginformation till elever

tidigt i grundskolan, av föräldrainsatser och av samarbete mellan föreningsliv

och myndigheter för att begränsa tillgången på alkohol och droger bland

ungdomar. Polisen och de sociala myndigheterna måste inleda ett mer organiserat

samarbete för att komma åt oseriösa ravearrangörer. Motionärerna anser att

projektet Kommuner mot droger i samarbete mellan Folkhälsoinstitutet och

Kommunförbundet bör fortsätta och utvidgas till fler kommuner. De flesta

narkotikamissbrukare har börjat sin missbrukarkarriär med att först röka och

sedan använda alkohol. Enligt motionärerna är det därför viktigt att förhindra

tobaksdebut hos ungdomar och att erbjuda dem aktiviteter som tillgodoser deras

behov av att uppleva något nytt och av att ta risker. Motionärerna betonar

vidare vikten av att ta till vara förslag från narkomaner och deras anhöriga om

hur vården och rehabiliteringen av narkotikamissbrukare kan göras mer effektiv.

Motionärerna efterlyser en systematisk undersökning av dessa förslag. I

motionen begärs vidare ett tillkännagivande om EU:s och Europols roll i kampen

mot narkotikan (yrkande 15). Enligt motionärerna bör Europol utvecklas till ett

överstatligt samarbete. Gemensamma brottsregister och gemensamma insatsstyrkor

för vissa typer av grövre narkotikabrott skall finnas. Arbetet vid EU-organet

European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction präglas enligt

motionärerna av en rad problem, vilka emellertid borde kunna lösas genom ett

närmare samarbete med WHO:s enhet för rapportering av läkemedelsbiverkningar i

Uppsala.

I motion So652 av Ola Ström (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika (yrkande

1). I länder som t.ex. Schweiz där narkotikaproblemet blivit ohanterligt vinner

förespråkare för ?harm reduction?, dvs. att begränsa de skadliga effekterna av

narkotikan i stället för att bekämpa den, gehör för sina åsikter. Sverige måste

enligt motionären med alla medel se till att inte hamna i en situation där

problemen blir så stora och omfattande att det även påverkar attityderna mot

narkotika. Narkotikasituationen i Sverige ser enligt motionären mörkare ut än

på mycket länge. Om inte någon allmän mobilisering mot knarket kommer till

stånd riskerar vi att tappa greppet om händelseutvecklingen, vilket

obönhörligen resulterar i en alltmer ökande nyrekrytering av unga missbrukare.

I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om

restriktiv drogpolitik (yrkande 1). Motionärerna motsätter sig att otillåtna

droger legaliseras. Det skulle enbart innebära att marknaden utvidgas och att

fler människor riskerar att bli drogberoende. Motionärerna vill slå vakt om en

restriktiv alkohol- och drogpolitik men menar samtidigt att den måste bygga på

en social och solidarisk grund. Kravet på drogfrihet måste balanseras med

insatser för rehabilitering, anförs det.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i

motionen anförts om narkotikapolitiken (yrkande 16). Målsättningen skall enligt

motionärerna vara att skapa ett narkotikafritt samhälle. Motionärerna betonar

vikten av stark samverkan mellan världens länder, myndigheter, frivilliga

organisationer och människor. Det är enligt motionärerna viktigt att FN och WHO

tillåts spela en aktivare roll i samordningen mellan olika länder. Det är också

av största vikt att tendenser till legalisering av narkotika motarbetas samt

att gränsskyddet mot införsel av narkotika inte monteras ned. Det opinions- och

folkbildande arbetet måste förstärkas. Enligt motionärerna måste vidare polisen

och socialtjänsten arbeta intensivt på gatunivå och störa hanteringen av

narkotika. I motionen begärs även tillkännagivanden om behovet av ökat stöd

dels till frivilliga organisationer (yrkande 3), dels till svenska

frivilligorganisationers arbete inom EU (yrkande 15). Motionärerna anser att de

frivilligorganisationer som arbetar för ett alkohol- och drogfritt samhälle

skall få ett ökat moraliskt och ekonomiskt stöd. Regeringen bör vidare erbjuda

ekonomiskt stöd för internationellt arbete till de frivilligorganisationer som

bekämpar en legalisering av narkotika.

I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att en

kommission måste tillsättas med uppdrag att se över alla åtgärder som måste

vidtas för att nå målet ett narkotikafritt samhälle (yrkande 1). Kommissionen

bör enligt motionärerna skapa en helhetsbild av dagens situation, fortlöpande

komma med förslag till förbättringar av de insatser som redan görs samt föreslå

nya lösningar när det gäller skolinformation, myndigheters ingripande, sociala

hjälpinsatser och vård.

I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av

vad i motionen anförts om narkotikaförebyggande arbete (yrkande 8). Enligt

motionärerna får ingen kraft sparas när det gäller att uppnå målet om ett

narkotikafritt samhälle. Bl.a. för barn och ungdomar måste det göras klart att

narkotikamissbruk inte accepteras. Skolans information är av avgörande

betydelse. Även de ideella organisationer som arbetar med narkotikafrågor bör

enligt motionärerna stödjas och utnyttjas mer av samhället. Alla instanser

måste samarbeta och få möjlighet att tillföra sin kunskap. Motionärerna anför

vidare att ett omfattande internationellt samarbete är nödvändigt för att

stoppa det ökade narkotikaflödet och att det är av avgörande betydelse att

polisen och tullen har tillräckliga resurser för att sköta narkotikakontrollen.

I motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) hemställs om ett

tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en kommission med uppgift att

leda en nationell samlad aktion mot narkotikan (yrkande 3). En aktion över hela

landet där alla myndigheter förmås att samverka lokalt under nationell ledning

skulle enligt motionärerna på några års tid minska narkotikamissbruket

väsentligt.

I motion So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) begärs ett

tillkännagivande om kartläggning, forskning och en folkrörelsebaserad

informationskampanj mot narkotikamissbruket främst bland nya missbrukargrupper.

Motionärerna anser att Folkhälsoinstitutets och CAN:s uppdrag att följa

drogutvecklingen är angeläget och bör förbättras samt att det bör tillskapas

resurser för att kartlägga omfattningen av socialt etablerade människors

missbruk. Vidare måste forskningen öka kring orsakerna till att människor

väljer att berusa sig med illegala droger. Forskningsrådsnämnderna måste

uppmanas att prioritera sådan forskning. Motionärerna efterlyser ett samlat

grepp i det förebyggande arbetet. Det finns en stor support bland allmänheten

som i flera fall visat sig kunna göra uppoffringar för att verkningsfullt

motverka narkotikabruket, anförs det.

I motion So626 av Hans Hoff m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av

att öka samhällets insatser för att motverka den ökade användningen av droger

(yrkande 1). Det svenska samhället måste enligt motionärerna på ett samordnat

och resultatinriktat vis påverka attityderna till droger i alla de situationer

som barn och ungdomar vistas i. Vikten av att detta sker samordnat, kraftfullt

och lokalt kan inte nog understrykas, anförs det. Alla delar av samhället måste

inbjudas att delta i en beslutsam kamp med sikte på ett narkotikafritt

samhälle. Motionären hemställer vidare om ett tillkännagivande om behovet av

att påverka barns attityder till droger redan från tre-fyra års ålder och sedan

återkommande under barnets uppväxt (yrkande 2). Enligt motionärerna måste

barnens attityd till droger påverkas från förskola och genom hela skolsystemet.

Även radio- och TV-program, barnböcker, filmer, serietidningar m.m. skulle i

stor utsträckning kunna bidra till att barnen får en bättre förståelse för vad

drogmissbruk kan leda till.

Sju motionsyrkanden handlar om att olika ämnen och naturmaterial, bl.a. s.k.

syntetiska droger, kat och frön till cannabisväxter, bör klassas som narkotika.

I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om klassificering av narkotika i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot att man kan göra en

narkotikaklassad syntetisk drog laglig igen genom att ändra dess kemiska formel

en aning. Enligt motionärerna måste Sverige få en lagstiftning som gör det

möjligt att förbjuda narkotiska preparat inom en viss grupp men med skiftande

ingredienser. Regeringen måste omgående se till att arbetet med att se över de

regler och förordningar som gäller för klassificering av narkotika slutförs och

därefter skyndsamt överlämna förslag till nya effektiva regler på området.

I motion So612 av Eva Goës m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som

omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB. Enligt motionärerna har inte

lagstiftningen hunnit med utvecklingen av syntetiska droger. Efter ett

uppmärksammat dödsfall klassades GHB våren 1997 som läkemedel. Enligt

motionärerna är detta inte tillräckligt utan en särskild lag måste införas som

omfattar de farliga syntetiska drogerna och som gör det straffbart att inneha

dessa droger även för personligt bruk.

I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en lagändring som omedelbart kan stoppa nya droger (yrkande 3).

Lagändringen skall enligt motionärerna gälla i avvaktan på en utredning som

avgör om preparatet i fråga skall klassas som narkotika.

I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att

Sverige bör verka för att drogen kat klassas som narkotika inom hela EU

(yrkande 20). Drogen är enligt motionärerna ännu inte narkotikaklassad i länder

som Storbritannien och Tyskland. Regeringen bör med kraft driva frågan i EU.

Samma synpunkter anförs i motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, mp) (yrkande

2).

I motion So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

vikten av fortsatt arbete mot drogmissbruk. Motionärerna anser att regeringen

snarast bör göra en översyn av de preparat som florerar i samhället samt att

dessa droger skall klassas som narkotika. Motionärerna syftar bl.a. på

muskelavslappnande medel för hästar. Enligt motionärerna måste regeringen

vidare utreda hur man når en effektivare kontroll av narkotikaklassade

läkemedel. Exempelvis skulle förskrivningsrätten kunna begränsas till vissa

läkare eller registrering ske av uttag av läkemedel för att tidigt kunna

upptäcka och åtgärda överkonsumtion.

I motion So652 av Ola Ström (fp) yrkas att regeringen skall ges till känna vad

i motionen anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas

(yrkande 3). Enligt motionären är det nu via Internet fullt möjligt, och

lagligt, att köpa frön till olika sorters cannabisplantor. Odling av cannabis

är i dag förbjudet enligt svensk lag, dock inte köp och innehav av frön till

cannabisplantor.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motionsyrkanden om narkotika senast i betänkandet

1996/97:SoU10 Narkotikafrågor m.m. Ett enigt utskott hemställde med anledning

av motionerna att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet

anfört. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:191). I betänkandet, vartill

hänvisas, ges bl.a. en utförlig bakgrundsbeskrivning av narkotikautvecklingen i

Sverige under senare år. Utskottet gjorde beträffande narkotikautvecklingen

följande bedömning:

Enligt gjorda undersökningar har det under senare tid skett en klar ökning när

det gäller andelen ungdomar som har prövat narkotika. Det är i dag lättare än

tidigare att få tag på narkotika. Åtminstone bedömer eleverna i

skolundersökningen själva att det är så. Det finns enligt undersökningen

alltfler ungdomar i dag som har mindre restriktiva attityder, och det finns en

ökad benägenhet att pröva bland dem som inte redan har gjort det.

Erfarenheterna av cannabispreparat i ungdomsgrupperna är fortfarande betydligt

större än av ecstasy och LSD. Nya inslag i missbruksbilden är grupper av

ungdomar, med ett stort inslag av ungdomar med invandrarbakgrund och omfattande

social problematik, som missbrukar rökheroin och olika tabletter, bl.a.

Rohypnol. Vidare finns det i dag en grupp i övrigt skötsamma ungdomar som

missbrukar olika s.k. partydroger, framför allt ecstasy och LSD. Med missbruk

avser utskottet allt icke medicinskt eller vetenskapligt bruk av narkotika.

Utskottet ser med stort allvar på situationen. De ungdomar som nu prövar

narkotika tar stora risker. En fortsatt ökning riskeras av det tillfälliga

experimentella missbruket bland ungdomar om inget görs. Det finns vidare stor

risk att flera av de ungdomar som i ökande antal prövar droger fastnar i

drogmissbruket och att antalet tunga missbrukare om några år ökar igen. Det är

samtidigt viktigt att inte bidra till att ungdomar tror att de är ?ute? om de

inte prövar narkotika. En stor majoritet av ungdomarna har aldrig prövat

narkotika. En stor majoritet har också fortfarande en restriktiv attityd till

narkotika.

Av Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, Rapport 97 från

Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

(CAN) framgår bl.a. att andelen skolungdomar i årskurs 9 som uppgivit sig någon

gång ha prövat narkotika har ökat något mellan 1995 och 1996: från 6 till 8 %

bland pojkarna och från 4-5 till 7 % bland flickorna. Det s.k. tillfälliga

experimentella missbruket bland mönstrande ökade från 12 % år 1995 till drygt

14 % år 1996. Andelen mönstrande som använt narkotika under den senaste månaden

har under det senaste året ökat från 1,9 % till 2,5 %.

Enligt rapporten är det fyra tendenser som bör nämnas särskilt. För det

första tyder vissa rapporter på att attityderna till framför allt cannabis har

blivit mindre negativa, vilket sannolikt bidragit till den ökning av

narkotikaerfarenhet som skol- och mönstringsundersökningarna visar på. De

flesta ungdomars attityder till narkotika är dock fortfarande generellt sett

mycket negativa. Den andra tendensen gäller den nyrekrytering till mera

regelbundet narkotikamissbruk som tycks ske bland socialt marginaliserade

ungdomsgrupper. Förutom rökheroin förekommer även cannabis och amfetamin i

dessa grupper. Även om nyrekryteringen antalsmässigt fortfarande är liten är

utvecklingen oroande. Den tredje tendensen som framhålls i rapporten är att

amfetamin behåller sin roll som dominerande preparat bland etablerade och

regelbundna narkotikamissbrukare. Slutligen betonas att blandmissbruk har

blivit allt mer utbrett. Missbruksbilden blir alltmer komplex och innehåller

fler medel. Ofta blandas eller ersätter alkohol och olika typer av läkemedel

användningen av narkotiska preparat.

I betänkandet 1996/97:SoU10 ges vidare en bakgrundsredovisning om svensk

narkotikapolitik och om åtgärder mot narkotikamissbruk, till vilken hänvisas.

Utskottet hemställde i denna del att regeringen skulle ges till känna följande:

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att målet för den svenska

narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiken

består av en kombination av förebyggande insatser, ett varierat utbud av vård

och behandling samt fortlöpande kontrollinsatser. Insatser görs på såväl lokal

och regional nivå som nationellt. Tyngdpunkten ligger på den lokala nivån.

Samverkan mellan olika lokala organ och organisationer är mycket väsentlig.

Insatserna måste samordnas väl. Arbetet sker utifrån ett helhetsperspektiv på

narkotikaproblemen, där alla delar av politiken är väsentliga. Varje generation

ungdomar måste förmås att ta avstånd från all användning av narkotika.

Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling framstår det som särskilt

angeläget att kraftfullt motverka ungdomars droganvändning. Det behövs, enligt

utskottet, kraftfulla insatser för att vända trenden mot ökat intresse för

narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Det krävs ett levande och enträget

engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga organisationers

sida.

Socialministern har under senare tid kallat samman representanter för

myndigheter och olika organisationer samt ungdomar och ungdomsorganisationer

för att skaffa sig en så god bild som möjligt av läget och behovet av insatser

på området. Utskottet välkomnar att den nationella ledningsgruppen för det

alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med

socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter

och organisationer. Till ledningsgruppen knyts en referensgrupp med ungdomar i

åldern 16 till 25 år. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett

långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att

konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik

för Sverige. Den nationella ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i

det förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av det förebyggande

arbetet kommer till stånd. Ledningsgruppen skall fortlöpande följa, stämma av

och samordna de olika insatser av nationell karaktär som statliga eller andra

aktörer har att fullgöra. Ledningsgruppen skall stimulera och stödja en lokal

och regional mobilisering för ökade insatser inom det alkohol- och

drogförebyggande arbetet, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den

ideella sektorn. Socialministern ser enligt ett interpellationssvar i riksdagen

nyligen två operativa delmål för ledningsgruppen. Det ena är att motverka en ny

narkotikavänlig trend bland vissa ungdomar och då särskilt användningen av

ecstasy. Det andra delmålet är att stoppa användningen av s.k. svartsprit bland

ungdomar, dvs. sprit som bränts hemma eller smugglats in i landet. Regeringens

samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för

en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet på

nationell och internationell nivå.

I flera motioner framhålls behovet av insatser även på det internationella

planet för att komma till rätta med narkotikaproblemen. Regeringen har ingen

annan uppfattning. I budgetpropositionen för år 1997 framhåller regeringen att

alla former av legalisering av narkotika och liberalisering av

narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet, ett narkotikafritt

samhälle. Regeringen kommer därför att bekämpa alla krav på legalisering av

narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, också på det

internationella planet. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella

samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU diskuteras för närvarande att

införa ett gemensamt informationssystem för att identifiera och analysera nya

syntetiska preparat, ett s.k. Early Warning System. Vidare diskuteras

principerna för en effektivare och snabbare narkotikaklassificering av nya

syntetiska droger. Dessa frågor har också uppmärksammats i FN. Sverige bör

enligt regeringen även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det

internationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande

förändringarna i Central- och Östeuropa. När det särskilt gäller bidrag till

ersättningsverksamhet i utvecklingsländer som är beroende av odling av växter

från vilka narkotika framställs är Sverige sedan många år en av de största

bidragsgivarna till FN:s verksamhet och arbetar aktivt för att andra länder

skall ta ett större ansvar för verksamheten. För år 1997 har beräknats 40

miljoner kronor för narkotikainsatser genom FN-systemet. Det är samma belopp på

årsbasis som anvisades för budgetåret 1995/96. Utskottet kan i allt väsentligt

ställa sig bakom regeringens inställning och anser det ytterst angeläget att

Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor internationellt. Det

är också av största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom

narkotikapolitiken för att få gehör för politiken såväl nationellt som

internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs också att argumenteringen

kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den

förda politiken.

De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett

effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen bl.a. när det gäller

narkotikabrott. Det finns i Danmark en delvis annan syn på narkotikamissbruk än

i de nordiska länderna i övrigt, främst då när det gäller cannabis. Utskottet

anser det angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framför vår syn

i narkotikafrågan.

Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla

samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I den tidigare nämnda

departementspromemorian föreslås nu att Sverige ratificerar

Europolkonventionen. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos

behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att

förebygga och bekämpa bl.a. olaglig narkotikahandel. Europol skall i första

hand ha som uppgift att inhämta, sammanställa och analysera information samt

underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Erfarenheterna från USA,

när det gäller polissamarbetet, studeras dock.

Samarbete i alkohol- och narkotikafrågor finns i de flesta kommuner.

Betydelsen av en väl fungerande samverkan framhålls bl.a. i den nya

socialtjänstpropositionen och har också framförts vid den offentliga

utfrågningen. Under senare år har lokala program eller handlingsplaner för den

alkohol- och drogförebyggande verksamheten antagits i stor utsträckning. Detta

anser utskottet vara mycket positivt. Dessa program och planer anpassas efter

de egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs

ansvarsfördelningen bättre och man kan utnyttja det lokala engagemanget bland

ungdomar, föräldrar, politiker, organisationer och enskilda som arbetar med

barn och ungdomar. Det är enligt utskottet mycket angeläget att göra ungdomarna

mer delaktiga i det förebyggande arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk.

Ungdomar måste i större utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna

fritidsmiljöer utan att dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Samhället bör

stödja olika pilotprojekt på området. Goda exempel bör spridas till andra

kommuner. Kreativiteten hos enskilda människor och frivilliga organisationer

måste uppmuntras och tas till vara. När det gäller kampen mot destruktiva

livsstilar, drogmissbruk och utanförskap är behovet av folklig förankring och

insatser från de frivilliga organisationerna av den största betydelse. I den

nya socialtjänstpropositionen framhålls vikten av att dessa organisationer ges

stöd i sitt arbete.

Folkhälsoinstitutet leder och samordnar ett förstärkt alkohol- och

drogförebyggande arbete. Folkhälsoinstitutet och CAN har också en faktaserie om

olika narkotiska preparat. Institutet ger även ut Haschboken som ges omfattande

spridning och som enligt uppgift också i mycket stor utsträckning läses och

diskuteras av föräldrar och ungdomar. Det är, enligt utskottet, angeläget att

skolorna använder sig av det kommentar- och referensmaterial som Skolverket

eller andra utarbetar och att undervisningen bedrivs kontinuerligt.

Informationen till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och

narkotikamissbrukets symtom och verkningar måste fungera. Föräldrarna liksom

skolan har ett stort ansvar i sammanhanget. Samhället måste på olika sätt verka

för att föräldrarna tar sitt ansvar. Regeringen har i dagarna beslutat direktiv

för en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur stödet till föräldrar i

form av föräldrautbildning och andra verksamheter för föräldrar med barn i

förskole- och skolåldern kan utvecklas och stimuleras. I direktiven sägs bl.a.

att ett särskilt område där föräldrar kan behöva stöd gäller tonårsbarnens

förhållande till alkohol, droger och tobak. Utredaren skall pröva vad som kan

göras inom barnomsorgen, skolan och på annat sätt för att hjälpa föräldrarna i

deras arbete med att ge sina barn en positiv inriktning på sina liv.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla betydelsen av att insatser görs

för att motverka ungdomsarbetslösheten. Allt fler ungdomar blir varken antagna

till högre studier eller får något arbete efter skolan. Den höga

ungdomsarbetslösheten och den minskade framtidstron hos många ungdomar förenad

med en ökande alkoholanvändning i samhället riskerar också att leda till en

ökning av narkotikamissbruket. Socialstyrelsen har tillsammans med

Arbetsmarknadsstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utforma en

arbetsgaranti och arrangera kompetenshöjande åtgärder för att ungdomar skall

komma in i arbetslivet och inte behöva leva på socialbidrag och vara

sysslolösa. I socialtjänstpropositionen föreslås nya bestämmelser i

socialtjänstlagen, bestämmelser som ger kommunen rätt att begära att ungdomar

under 25 år som uppbär försörjningsstöd enligt lagen skall delta i praktik

eller annan kompetenshöjande verksamhet.

Frågan om stöd till seriösa rejvarrangörer för att erbjuda ungdomarna ett

alternativ till drogrelaterade rejvfester tas upp i en motion. Utskottet anser

att rejvarrangörer som är motståndare till droger bör kunna stödjas av

samhället. Kunskaperna om den nya ungdomskulturen måste förbättras hos dem som

arbetar med dessa frågor. Samtidigt som det är viktigt att polis,

socialarbetare och fritidspersonal intresserar sig för verksamheten är det

nödvändigt att också sätta bestämda gränser för denna. Arrangörer som är

positiva till droger måste med kraft motarbetas. Det gäller också att förhindra

att denna drogkultur sprider sig till andra tillställningar där ungdomar

träffas. De nya ungdomsgrupper som missbrukar narkotika kan vara svåra för

vuxenvärlden att komma i kontakt med och påverka. Det ställer nya krav på

förhållningssätt och på metoder för det förebyggande arbetet. Uppgifter finns

om lyckosamma lokala insatser på detta område. Erfarenheten av dessa insatser

bör enligt utskottet spridas.

Åtgärderna mot ungdomarnas missbruk är enligt utskottet en viktig del i det

brottsförebyggande arbetet. Ett nytt nationellt brottsförebyggande program har

tagits fram och kunskapen om det brottsförebyggande arbetet sprids nu,

samtidigt som stöd ges till olika brottsförebyggande projekt. Genom

närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att bekämpa

gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att identifiera och få

kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Det är av

avgörande betydelse att tidigt upptäcka och reagera vid tecken på en negativ

utveckling hos en ung människa. Behovet av ändringar i sekretesslagstiftningen

i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete tas upp i en

motion. Frågan bereds fortfarande i Justitiedepartementet med ledning av

promemorian 1994 E Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott.

Regeringens ställningstagande till promemorian bör enligt utskottet avvaktas.

När det gäller frågan om även cannabisväxtens frö bör narkotikaklassas

konstaterar utskottet att växtens frön undantas från narkotikakontroll enligt

den berörda FN-konventionen (Single Convention on Narcotic Drugs). Sverige är

dock oförhindrat att ha en starkare kontroll än den konventionen föreskriver.

Under utfrågningen har det från Rikspolisstyrelsens sida framhållits att

illegal odling av cannabis visserligen förekommer i Sverige men att den är

försumbar i sammanhanget. Någon anledning att nu ändra definitionen på cannabis

i narkotikalagstiftningen föreligger därför inte enligt utskottet. Regeringen

och Läkemedelsverket bör dock följa utvecklingen.

Utskottet välkomnar att regeringen i dagarna beslutat inrätta en arbetsgrupp

med företrädare för berörda departement och myndigheter med uppdrag att se över

lagstiftningen rörande de nya syntetiska drogerna.

I betänkandet 1997/98:SoU1 Läkemedelsfrågor behandlade utskottet senast

motioner om narkotikaklassade läkemedel, bl.a. om begränsning av

förskrivningsrätt och om receptregistrering. I betänkandet, vartill hänvisas,

ges en utförlig bakgrundsredovisning. Utskottet avstyrkte motionerna med

hänvisning till det arbete som pågår på området. Riksdagen följde utskottet.

Justitieutskottet höll i början av 1998 en utfrågning med företrädare för

Riksåklagaren, Rikspolistyrelsen, Tullverket och Justitiedepartementet om

myndigheternas strategier mot narkotikabrottsligheten och hur dessa strategier

genomförs. I betänkandet 1997/98:JuU12 anfördes följande:

Sammanfattningsvis kan sägas att narkotikaproblemet under senare år förvärrats

till såväl art som omfattning. Tillgången på narkotika i Sverige är

illavarslande. Mängden beslagtagen narkotika, liksom antalet narkotikabeslag,

har ökat det senaste året. Inställningen till narkotika bland framför allt unga

människor har blivit alltmer liberal.

För samtliga berörda myndigheter är bekämpningen av narkotikabrottsligheten

prioriterad. Stora ansträngningar läggs ned såväl på att förhindra inflödet av

narkotika som på att förbättra kunskaperna om och arbetsmetoderna mot

narkotikabrottsligheten. Detta sker inom respektive myndighet, i samarbete med

andra myndigheter och - inte minst - genom det internationella samarbetet.

Enligt utskottet är den nuvarande narkotikasituationen i Sverige oroande.

Särskilt gäller detta ungdomars alltmer liberala inställning till droger. Vid

utfrågningen i utskottet har framkommit att det inom Regeringskansliet förs

diskussioner om att inrätta en narkotikakommission med inriktning på åtgärder

för att begränsa såväl efterfrågan som tillgången på narkotika. Utskottet

ställer sig positivt till att på detta sätt lyfta fram narkotikafrågan. En

sådan kommission skulle enligt utskottet kunna fylla en mycket viktig funktion

i arbetet med attitydpåverkan, främst bland ungdomar.

I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) anges som en prioritering

under utgiftsområde 9 att opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland

ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder och beteenden inom

alkohol- och narkotikaområdet.

Under rubriken Narkotikapolitik anförs bl.a. följande (utgiftsområde 9, s. 63

f):

Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är ett narkotikafritt

samhälle. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även

fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser,

ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna

politik måste förverkligas på såväl lokal som regional nivå. Avsikten är att

motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och

rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk.

Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. Narkotikapolitiska

insatser bör därför samordnas kommunalt och regionalt, med särskild betoning på

insatser riktade till unga människor.

Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för Sveriges internationella

engagemang. Målet är att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta

narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till nedrustning av

narkotikakontrollen. - - -

I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt, där

vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand

cannabis. Det förekommer också förslag om att legalisera användningen av alla

typer av narkotika. Enligt olika opinionsundersökningar saknar dock sådana krav

stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig

för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje

tanke på legalisering lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark

och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall kunna

stärkas. I en del länder i Europa förekommer försök med legal förskrivning av

heroin till heroinmissbrukare.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika

inom FN och den särskilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom

Europarådet, den s.k. Pompidougruppen. - - -

Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång till ett utökat europeiskt

samarbete kring narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för

en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av

narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat

internationellt agerande. En global handlingsplan som omfattar samtliga dessa

delar har antagits liksom ett särskilt narkotikapreventivt program.

I Lissabon finns sedan några år tillbaka EU:s narkotikaobservatorium, med

uppgift att samla och bearbeta information om droger och drogberoende i

medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om

narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet.

Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram

nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot drogmissbruk

samordnas. Universitetet i Stockholm har i uppdrag att svara för den svenska

samordningen. Inom ramen för regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor

(SAMNARK) sker en samordning av regeringens narkotikapolitik.

Regeringen drar följande slutsatser. Trots rapporter om ett ökat

experimenterande med droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder

till narkotika är narkotikamissbrukets omfattning i Sverige relativt begränsat,

både i jämförelse med 1970-talet och i ett internationellt perspektiv. Det

finns dock anledning att ta situationen på stort allvar. Genomgripande

politiska, tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har starkt påverkat

eller förändrat tillvaron för stora grupper människor samtidigt som toleransen

mot narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att ett relativt

oskyldigt och nyfiket experimenterande med droger skall leda till ett mer

permanent bruk som leder till ett beroende kan inte negligeras. Särskild

uppmärksamhet bör i det sammanhanget riktas mot de ungdomskulturer som byggs

upp runt s.k. partydroger, t.ex. ecstacy och LSD, i vissa ungdomsgrupper som

tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som

görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och saluföring på Internet,

betraktas inte som narkotika av ungdomarna, varför de också har svårt att inse

att konsumtionen är att definiera som missbruk.

Narkotikapolitikens huvudinriktning måste enligt regeringens bedömning även

fortsättningsvis vara att motverka en ökad narkotikaanvändning bland ungdomar.

Kommunerna bör därför målmedvetet stärka det förebyggande arbetet riktat till

ungdomar. Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande

insatser har frågan om trender och missbruk bland ungdomar som en av sina

främsta prioriteringar. - - -

Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det

internationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,

inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de

genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.

För närvarande pågår förberedelserna inför ett särskilt narkotikamöte i FN:s

generalförsamling i juni 1998. Syftet med mötet är att enas om strategier för

det globala narkotikaarbetet. Sverige, som är en av huvudbidragsgivarna till

FN:s narkotikakontrollprogram, UNDCP, deltar aktivt i mötesförberedelserna.

Regeringen kommer under våren 1998 att presentera en skrivelse om

narkotikapolitiken.

Under riksdagens frågestund den 12 februari 1998 meddelade socialministern att

regeringen avser att inom kort tillsätta en narkotikakommission (eller

narkotikaberedning). Kommissionen skall föreslå åtgärder för att förstärka och

effektivisera det förebyggande arbetet och rehabiliteringen av missbrukare,

effektivisera rättsväsendets arbetsmetoder, öka kunskapen och analysera

narkotikautvecklingen internationellt och nationellt, se över lagstiftningen

och se om den behöver förstärkas samt utveckla strategier för information och

opinionsbildning.

Riksdagen har den 29 oktober 1997 beslutat att godkänna konventionen om

upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) (rskr. 1997/98:22, bet.

1997/98:JuU2).

Med narkotika avses enligt 8 § narkotikastrafflagen läkemedel eller

hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med

lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper. En ytterligare

förutsättning är att det är fråga om varor som på denna grund antingen är

föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har

biträtt eller av regeringen förklarats skall anses som narkotika.

I den gemensamma åtgärd som antogs av Europeiska unionens råd i december 1996

föreskrivs i artikel 5 att medlemsstaterna skall sträva efter att utarbeta

överensstämmande lagstiftningar i den omfattning detta är nödvändigt för att

kompensera för de eftersläpningar och juridiska luckor som finns när det gäller

syntetiska droger. Vidare stadgas att medlemsstaterna särskilt skall främja

upprättandet av ett snabbt informationssystem som gör det möjligt att

identifiera dessa droger som ämnen som skall förbjudas så snart de dyker upp i

en medlemsstat.

Den 16 juni 1997 beslutade rådet om en gemensam åtgärd beträffande

informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger. Denna

gemensamma åtgärd innebar att ett system för tidig varning inrättades (det s.k.

Early Warning System). Tanken är att information om nya syntetiska droger

snabbt skall kunna utbytas mellan medlemsländerna och att riskerna med drogerna

skall kunna bedömas. Därefter skall de åtgärder för kontroll av narkotika som

är tillämpliga i respektive medlemsstat även kunna användas på de nya drogerna.

Folkhälsoinstitutet kommer under 1998 att påbörja uppbyggnaden av

varningssystemet i Sverige.

I departementspromemorian Kontroll av syntetiska droger m.m. (Ds 1997:70)

föreslår en arbetsgrupp inom Socialdepartementet olika åtgärder med syfte att

möjliggöra ett snabbare utredningsförfarande och en förbättrad rättslig

kontroll när det gäller syntetiska droger. Bl.a. föreslås en viss förändring av

narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen för att denna klart skall

täcka alla de varor som i dag anses som narkotika. Rekvisitet ?starkt

vanebildande egenskaper? ersätts med ?euforiserande effekter eller

beroendeframkallande egenskaper?. En fördel med tillägget ?euforiserande

effekter? är enligt arbetsgruppen att detta går fortare och lättare att

konstatera än eventuella beroendeframkallande eller vanebildande egenskaper.

Utrednings- och beslutsförfarandet i fråga om syntetiska droger bör därför

kunna gå snabbare.

Arbetsgruppen har övervägt vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder som skulle

kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam reaktion från samhällets sida

mot nya droger. Arbetsgruppen fann det olämpligt, bl.a. av straffrättsliga

skäl, att införa generiska eller analoga definitioner av narkotika i svensk

lagstiftning. Genom en generisk definition narkotikaklassas en hel grupp varor

vilka samtliga innehåller en i definitionen närmare beskriven kemiskt aktiv

substans, dock anges inte vilka enskilda varor som omfattas. Analoga

definitioner är än mer vittomfattande obestämd än de generiska och anger inte

heller de enskilda varor som omfattas av definitionen. En vara anses som analog

om den väsentligen liknar en redan narkotikaklassificerad vara vad gäller

struktur eller effekt. Arbetsgruppen föreslår i stället att en ny lag införs om

förbud mot vissa hälsofarliga varor. Den föreslagna lagen skulle gälla varor

som medför eller på grund av sin struktur kan antas medföra allvarlig fara för

människors liv eller hälsa och som används för miss-bruksändamål. Lagen skulle

även gälla varor beträffande vilka missbruk inte har konstaterats men som på

grund av sin struktur bedöms vara särskilt ägnade att leda till missbruk. De

aktuella varorna skulle enligt förslaget utan tillstånd varken få införas,

överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till

försäljning eller innehas. Enligt arbetsgruppen är det meningen att man i

första hand skulle kunna få kontroll över sådana varor vars kemiska

sammansättning liknar de redan narkotikaklassificerade varornas men som man

ännu inte kunnat konstatera har sådana egenskaper att de kan förklaras vara

narkotika. Skulle det senare visa sig att de inte uppfyller kraven för

narkotika kan den lindrigare regleringen behållas för att ändå motverka

missbruk av varorna.

Läkemedelsverket har i dag uppgiften att genomföra den utredning av en varas

egenskaper m.m. som ligger till grund för beslutet om narkotikaklassificering.

I syfte att förkorta utredningstiderna föreslås i departementspromemorian att

denna uppgift skall övertas av Folkhälsoinstitutet när det gäller nya droger

som inte utgör läkemedel. Arbetsgruppen föreslår vidare ett antal

regeländringar för att förbättra rapporteringen från myndigheterna när det

gäller observationer och fynd av nya droger.

Enligt arbetsgruppens mening bör den föreslagna kombinationen av åtgärder

kunna bidra till ett betydligt snabbare och mera slagkraftigt förfarande när

det gäller att ställa nya droger under rättslig kontroll.

Enligt uppgift kommer regeringen att i maj 1998 i en proposition presentera

förslag om kontroll av syntetiska droger.

I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen markerar regeringen

betydelsen av förebyggande verksamhet och tidiga insatser inom socialtjänsten.

En utvecklad samverkan över sektorsgränserna är också en förutsättning för att

socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och uppgifter på ett

tillfredsställande sätt.

I propositionen anges att regeringen delar alkoholpolitiska kommissionens

uppfattning att socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att

förebygga och motverka missbruk framför allt bör inriktas på barn och ungdomar.

Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av

såväl alkohol som andra droger bland unga. Utgångspunkten i det allmänt

förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen

för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Enligt regeringen bör en sådan

handlingsplan tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och

kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga organisationerna och polisen m.fl.

I handlingsplanen bör de olika aktörernas roller och uppgifter klargöras.

Ansvaret för att samordna det förebyggande arbetet bör ligga hos

kommunstyrelsen, anförs det.

Regeringen ser det som mycket angeläget att barn och ungdomar under sin

uppväxt har tillgång till drogfria miljöer och aktiviteter, att användande av

alkohol och andra droger motverkas samt att det på kommunal nivå förs en

ansvarsfull politik när det gäller tillstånd att servera alkoholdrycker. Det

bör dessutom vara en prioriterad uppgift för socialtjänsten att bedriva

uppsökande verksamhet samt tillhandahålla insatser för olika riskgrupper bland

barn, ungdomar och vuxna för att förebygga och motverka missbruk.

Socialministern övertog våren 1997 ordförandeskapet i den nationella

ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser i syfte att

förstärka samverkan och samordningen av insatserna. Ledningsgruppen består av

representanter för 13 myndigheter och har till uppgift att bygga upp ett

långsiktigt förebyggande arbete som kan möta de förändrade förutsättningarna

som internationaliseringen och Sveriges EU-medlemskap medfört för den

traditionella svenska drogpolitiken. Ett prioriterat område för ledningsgruppen

är insatser riktade mot ungdomar.

En referensgrupp med ungdomar i åldern 18-25 år har knutits till den

nationella ledningsgruppen. Konfererenser om ungdomar och droger kommer att

anordnas under våren 1998.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har fått i uppdrag

av regeringen att genomföra en studie om socialt marginaliserade missbrukare. I

uppdraget ingår bl.a. att undersöka omfattningen och utvecklingen av det tunga

missbruket samt hur rekryteringen in i ett tungt missbruk går till, vilken

miljö missbrukaren lever i, vilka nätverk han har och vilken hjälp han eller

hon får.

Regeringen har även tagit initiativ till en studie tillsammans med SIFO-SMG som

syftar till att klargöra ungdomars värderingar och inställning till narkotika.

Socialdepartementet är i färd med att bygga upp ett alkohol- och

narkotikapolitiskt forum på Internet. Där kommer att lämnas fakta om alkohol

och narkotika samt tas upp frågor om livsstil och värderingar. Det kommer att

ges möjlighet till diskussion och frågor, bl.a. genom s.k. chats och

klotterplank. Målgruppen är 14-åringar, dvs. elever i årskurs 8.

I regleringsbrevet för budgetåret 1998 avseende Folkhälsoinstitutet ges

institutet i uppdrag att fördjupa och sprida det arbete med skolan som

hälsofrämjande arena som utvecklats inom ramen för European Network of Health

Promoting Schools. Arbetet skall ske i samarbete med bl.a. Skolverket och

Svenska Kommunförbundet.

I Folkhälsoinstitutets verksamhetsplan för 1998 anges bl.a. att insatser som

syftar till att förstärka en opinion till förmån för negativa attityder till

narkotika i dag är viktigare än någonsin. Institutets informations- och

opinionsbildande verksamhet kommer under 1998 att intensifieras. Bland annat

kommer ett samlat informationsmaterial om narkotika som riktar sig till

föräldrar med elever i årskurs 8 att tas fram samt en kampanj mot narkotika att

genomföras.

Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet har rektor ett särskilt

ansvar för att bl.a. riskerna med tobak, alkohol och narkotika integreras i

undervisningens olika ämnen. ANT-frågor tas också upp som kunskapsområden i

ämnena biologi samt idrott och hälsa.

Skolverket utarbetar olika typer av kommentar- och referensmaterial som

skolorna kan ha som stöd i undervisningen samt samarbetar med olika

organisationer, myndigheter och projekt kring hälsofrågor. Skolverket har

regeringens uppdrag att ta fram ett nytt referensmaterial om ANT-frågor, vilket

beräknas vara klart under våren 1998.

Barnkommittén påpekar i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet

(SOU 1997:116) att staten, enligt artikel 33 i FN:s konvention om barnets

rättigheter, är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande

lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i

upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och

psykotropa ämnen. Kommittén framhåller vikten av att det runt om i skolorna

förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågorna, i syfte att

stärka elevernas motstånd mot alkoholpositiva och drogromantiserande budskap.

Särskild vikt bör läggas vid att förstärka ungdomars motstånd mot narkotika.

Kommittén anför att kommunernas fritidsgårdar och drogfria arrangemang spelar

en utomordentligt viktig roll i det drogförebyggande arbetet samt framhåller

betydelsen av att kommunerna stödjer ungdomars egna initiativ och idéer på

området.

I betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) från Utredningen om

föräldrautbildning anges att många kommuner och landsting bedriver

framgångsrikt ungdomsarbete där föräldrautbildning om alkohol och droger ingår

men att det skulle behövas en överblick på nationell nivå över sådana projekt.

I betänkandet redovisas exempel från olika kommuner på projekt och

arbetsmetoder som syftar till att informera och engagera föräldrar för att

förebygga att ungdomar börjar röka, använda alkohol eller använda andra droger.

Regeringen avser att under våren 1998 överlämna en proposition baserad på

Barnkommitténs och Föräldrautbildningsutredningens betänkanden.

Utskottets bedömning

Av CAN:s rapporter om ungdomars narkotikavanor framgår att andelen ungdomar som

har prövat narkotika har ökat under de senaste åren. Under 1990-talet har t.ex.

andelen elever i årskurs 9 som någon gång har använt narkotika fördubblats.

Ungdomars attityder till framför allt cannabis tycks ha blivit mindre negativa.

Inställningen till narkotika generellt sett är dock fortfarande mycket negativ

hos de flesta ungdomar. Utskottet ser med oro på situationen.

Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna vad utskottet anfört i

betänkandet 1996/97:SoU10. Ett enigt utskott uttalade bl.a. att målet för den

svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle samt att

det är särskilt angeläget att kraftfullt motverka ungdomars

narkotikaanvändning. Det behövs kraftfulla insatser för att vända trenden mot

ökat intresse för narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Utskottet

framhöll bl.a. vikten av samverkan mellan olika lokala organ och

organisationer, av en god samordning av insatserna samt av ett levande och

enträget engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga

organisationers sida. Vidare betonades från utskottets sida vikten av

information till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och

narkotikamissbrukets symtom och verkningar. Utskottet såg positivt bl.a. på

arbetet inom den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och

drogförebyggande arbetet och på att allt fler kommuner antar handlingsplaner på

området. Utskottet vidhåller den inställning om narkotikapolitikens mål och

inriktning och om åtgärder mot narkotikamissbruk som redovisades i nämnda

betänkande och som samtliga partier i riksdagen stod bakom. Utskottet ser

vidare positivt på att en narkotikakommission enligt regeringen skall

tillsättas med uppgift att bl.a. analysera narkotikautvecklingen, se över

lagstiftningen och föreslå åtgärder för att förstärka och effektivisera olika

slags insatser och arbetsmetoder samt utveckla strategier för information och

opinionsbildning. Regeringen har också aviserat en proposition/skrivelse om

narkotikapolitiken till senare i vår. De synpunkter som förs fram i motionerna

So206 (m) yrkande 5, So302 (kd) yrkande 8 delvis, So305 (c) yrkande 9, So610

(m) yrkande 15, So626 (s) yrkandena 1 och 2, So628 (m) yrkandena 1 och 3, So644

(fp) yrkandena 12 och 13, So649 (v) yrkande 1, So652 (fp) yrkande 1, So655 (mp)

yrkandena 3 och 16 delvis, So663 (c, s, m, fp, v, mp, kd), Ju910 (c) yrkande 19

och Ju916 (m) yrkande 4 överensstämmer i stort med utskottets tidigare

uttalande och med de synpunkter som regeringen framfört i budgetpropositionen

1997.

Motionerna So675 (mp) yrkande 1 och So679 (kd, fp) yrkande 3 får enligt

utskottet anses tillgodosedda.

Flera motioner handlar om syntetiska droger m.m. Regeringen har aviserat en

proposition om kontroll av syntetiska droger senare i vår. Även motionerna

So612 (mp), So628 (m) yrkande 4, So667 (s) delvis och So675 (mp) yrkande 3 är

tillgodosedda.

När det gäller kontroll av narkotikaklassade läkemedel konstaterar utskottet

att ett flertal åtgärder vidtagits eller planeras för att komma till rätta med

beroendet och missbruket av dessa läkemedel, bl.a. åtgärder för att förbättra

kontrollen och uppföljningen av förskrivningen. Motion So667 (s) delvis är

tillgodosedd.

Det saknas i dagsläget anledning att som föreslås i motion So652 (fp) yrkande

3 ändra definitionen på cannabis i narkotikalagstiftningen så att även växtens

frön klassas som narkotika. Utvecklingen av den illegala odlingen av cannabis i

landet bör dock följas noga.

Något nytt tillkännagivande till regeringen med anledning av de nu nämnda

motionsyrkandena är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Dessa

motionsyrkanden avstyrks därför.

Flera motioner tar upp behovet av insatser på internationell nivå för att komma

till rätta med narkotikaproblemen.

Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna bl.a. att det är ytterst

angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor

internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs enligt tillkännagivandet

att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska

erfarenheterna av den förda politiken. Det anfördes vidare att det är av

största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom narkotikapolitiken för

att få gehör för politiken såväl nationellt som internationellt. Det ansågs

också angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framförde sin syn på

narkotikafrågor.

Tillgången på narkotika i västvärlden är mycket stor. Produktionen av illegal

narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer

välorganiserad och svårare att bekämpa. Omfattande insatser görs på såväl

global som regional nivå i Europa för att bekämpa den illegala handeln och

missbruket av narkotika. För att stärka samarbetet och besluta om strategier

för det globala narkotikaarbetet ordnar t.ex. FN:s generalförsamling i juni i

år ett särskilt narkotikamöte.

I flera europeiska länder finns dock grupper som aktivt förespråkar en

legalisering av användningen av i första hand cannabis. Förslag förekommer

också om att avkriminalisera bruk av alla typer av narkotika. Sådana krav

saknar av allt att döma stöd bland befolkningen i allmänhet i dessa länder.

Ingen regering har heller anslutit sig till en sådan liberal narkotikapolitik.

Utskottet ser dock mycket allvarligt på situationen.

Sveriges restriktiva narkotikapolitik ligger till grund för det

internationella engagemanget. Sverige deltar sedan länge mycket aktivt i det

internationella samarbetet på detta område. Utskottet anser det ytterst

angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla krav på

legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, såväl

nationellt som på det internationella planet. Sverige måste fortsätta att

aktivt driva sin inställning i narkotika-frågor internationellt, bl.a. inom FN,

Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet. Bl.a. det kommande FN-mötet om

narkotika utgör ett viktigt tillfälle för Sverige att redovisa skälen för en

restriktiv narkotikapolitik. En nödvändig förutsättning för framgång i det

internationella arbetet är att våra insatser nationellt är framgångsrika och

att vi kan visa på en enig restriktiv inställning i frågan.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So302 (kd) yrkande 8

delvis, So610 (m) yrkande 18, So628 (m) yrkande 5, So644 (fp) yrkande 15, So655

(mp) yrkandena 15 och 16 delvis, So679 (kd, mp) yrkande 2 och Ju910 (c) yrkande

20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den nationella narkotikapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So206 yrkande 5, 1997/98:So302 yrkande

8 delvis, 1997/98:So305 yrkande 9, 1997/98:So610 yrkande 15,

1997/98:So612, 1997/98:So626 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So628 yrkandena 1,

3 och 4, 1997/98:So644 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So649 yrkande 1,

1997/98:So652 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So655 yrkandena 3 och 16 delvis,

1997/98:So663, 1997/98:So667, 1997/98:So675 yrkandena 1 och 3,

1997/98:So679 yrkande 3, 1997/98:Ju910 yrkande 19 och 1997/98:Ju916

yrkande 4,

2. beträffande internationellt arbete mot narkotikaproblemen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So302 yrkande 8 delvis,

1997/98:So610 yrkande 18, 1997/98:So628 yrkande 5, 1997/98:So644 yrkande

15, 1997/98:So655 yrkandena 15 och 16 delvis, 1997/98:So679 yrkande 2 och

1997/98:Ju910 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 24 mars 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson

(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Chatrine

Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Annika Jonsell (m).

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Motionerna 3

Bakgrund och tidigare behandling 9

Utskottets bedömning 19

Hemställan 21

Elanders Gotab, Stockholm 1998