Bet. 1997/98:SoU22

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU22

Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område, tolv motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen och 23 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Förslaget innebär, utöver

vissa nyheter i sak, en samordning av fem lagar, nämligen lagen (1960:409) om

förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen

(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., lagen

(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen

(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen

(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården.

Förslaget innebär bl.a. att fyra nya yrkesgrupper föreslås omfattas av

bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier,

arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Förslaget innebär också att audionomer,

biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av

ett system med särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad

yrkestitel knyts inte till legitimationen utan till ett visst examensbevis

eller kompetensbevis.

Utskottet tillstyrker förslaget till en ny sanktion, föreskrift om prövotid,

mot legitimerad personal inom hälso- och sjukvården.

Även förslaget att förlänga den absoluta preskriptionstiden för åläggande av

disciplinpåföljd från fem till tio år ställer sig utskottet bakom.

Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens lagförslag. Lagarna träder

i kraft den 1 januari 1999.

Vissa frågor inom det psykologiska verksamhetsområdet bör enligt utskottet

utredas närmare (s. 18). Det gäller bl.a. frågor om dels en samlad effektiv

tillsynslagstiftning, dels ett vidgat skydd mot kvacksalveri inom psykologisk

och psykoterapeutisk verksamhet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande.

I betänkandet finns nio reservationer.

Propositionen

I proposition 1997/98:109 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar förslagen till

1. lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

2. lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

5. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),

6. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.,

7. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

8. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,

9. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

10. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens

ombudsmän,

11. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn,

12. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att

audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha

journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka gruppen legitimerade yrkesutövare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka gruppen med skyddad yrkestitel.

1997/98:So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och sjukvården

att behandla barn under 15 år,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen

av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att sjukhusingenjörerna kommer

att tillhöra gruppen med legitimation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att de

biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens

individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier,

4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen

av hälso- och sjukvårdspersonal utökas så att de biomedicinska analytikerna

kommer att tillhöra gruppen med legitimation,

5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda

skäl? enligt 5 kap. 8 § andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

6. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om en sådan

ändring av lagförslaget att den legitimerade ges rätt till ersättning för ren

förmögenhetsskada som tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om

återkallelse av legitimationen om legitimationen senare inte återkallas

slutligt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för dem som genomgått

högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med

nu gällande utbildning.

1997/98:So39 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd

mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.

1997/98:So40 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv

tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997

1997/98:So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning

avseende allt psykologarbete - en psykologlag - i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1997/98:So227 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om skydd mot

oseriös yrkesutövning inom psykologområdet.

1997/98:So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal.

1997/98:So249 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag till samlad tillsynslagstiftning avseende psykologyrket med

bibehållen statlig auktorisation inklusive bestämmelser mot psykologiskt

kvacksalveri.

1997/98:So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So291 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med specialistutbildning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad

tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete enligt vad i motionen anförts

om en psykologlag.

1997/98:So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en treårig preskriptionstid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en

felbehandling eller ett misstag upptäcks,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett ökat sekretesskydd för inblandad personal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om värdet av ökad muntlig förhandling.

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av vårdpersonal i frågor om alternativ/komplemen-

tärmedicin,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om registrering av alternativmedicinska utövare,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Socialstyrelsens möjligheter att skapa ett samordningsorgan i

alternativ/komplementärmedicinska frågor,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om komplementära

behandlingsmetoder.

1997/98:So321 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykolog-arbete

- en psykologlag.

1997/98:So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i

disciplinpåföljdslagen.

1997/98:So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om piercing och

tatuering.

1997/98:So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla information

runt alternativmedicinska behandlingsmetoder,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Socialstyrelsen skulle

kunna ges i uppdrag att utveckla ett nationellt informationscenter runt

alternativmedicin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samtliga alternativmedicinska utövare bör registreras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskningsinsatser som knyter samman skolmedicinska och

alternativmedicinska behandlingsinsatser.

1997/98:So341 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om preskriptionstidens längd inom

HSAN:s ansvarsområde.

Ärendets beredning i utskottet

Skrivelser har inkommit i ärendet från Dietisternas Riksförbund, Svenska

Fotzonterapeuters Riksförbund, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation och

Optikerförbundet, SOR.

Utskottet

Bakgrund m.m.

Som underlag för propositionen finns flera utredningsförslag, skrivelser m.m.

Efter initiativ av utskottet (se t.ex. betänkandena 1992/93:SoU1 och

1993/94:SoU4) beslutade regeringen i januari 1994 att tillsätta en

parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av principerna

för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag

bl.a. i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika

yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Kommittén som

antog namnet 1994 års behörighetskommitté, överlämnade i oktober 1996

betänkandet Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU

1996:138). Betänkandet har remissbehandlats.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en jämförelse hur den

nuvarande utbildningen som bedrivs vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i

Stockholm förhåller sig i längd och innehåll till den danska

kiropraktorutbildningen som anordnas vid Odense universitet. Uppdraget är en

uppföljning av tidigare utvärdering.

Efter nytt initiativ av bl.a. utskottet (se betänkande 1993/94:SoU26)

tillkallade regeringen hösten 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda

vissa frågor rörande förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen

m.m. I december 1995 överlämnades betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso-

och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147). Betänkandet har remissbehandlats.

Inom Socialdepartementet har en promemoria utarbetats rörande bestämmelser om

preskription i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och

sjukvårdens område.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Landstingsförbundet och Sveriges

Psykologförbund har i olika skrivelser till Socialdepartementet lagt fram olika

förslag på området.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område. Förslaget innebär, utöver vissa nyheter i sak, att en samordning sker

av lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-

och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso-

och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och

sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården.

I propositionen föreslås att fyra nya yrkesgrupper skall omfattas av

bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier,

arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Som ett komplement till legitimationen

föreslås även att de yrkesgrupper som i dag kan erhålla legitimation också i

samband härmed som huvudregel får ett skydd för yrkestiteln. Regeringen anser

dock att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör

undantas från detta titelskydd. Bland de yrken som enligt regeringens förslag

inte kommer att omfattas av legitimationsbestämmelserna finns yrkesverksamheter

som i och för sig innebär risker från patientsynpunkt och där yrkesutövaren har

en relativt självständig yrkesroll. I propositionen föreslås att vissa av dessa

yrkesgrupper skall omfattas av en reglering i form av särskilt skyddade

yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till

legitimationen utan till ett visst examensbevis eller kompetensbevis.

Yrkesutövare som använder en skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso- och

sjukvården ställs därigenom under samhällets tillsyn. Audionomer, biomedicinska

analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av regleringen om

skyddad yrkestitel. Endast sjuksköterskor som genomgått en reglerad

vidareutbildning för sjuksköterskor föreslås få rätt att använda den titel som

motsvaras av examen, skyddad specialistbeteckning.

I propositionen föreslås också att en treårig prövotid skall kunna

föreskrivas för legitimerad personal. En möjlighet till interimistisk

återkallelse av legitimationen föreslås vid fall av grov oskicklighet eller

uppenbar olämplighet. Vidare föreslås att den absoluta preskriptionstiden för

åläggande av disciplinpåföljd förlängs till tio år och att ordförandens

möjlighet att ensam fatta beslut i ärenden hos Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd (HSAN) skall utvidgas. I propositionen föreslås att HSAN:s beslut

skall kunna överprövas av länsrätt som första instans i stället för som nu

kammarrätt.

Även andra yrkesutövare än läkare med specialistkompetens (chefsöver-läkare)

föreslås kunna utses till verksamhetschef vid enheter där det bedrivs

psykiatrisk tvångsvård. En chefsöverläkare skall även fortsättningsvis utöva

verksamhetschefens uppgifter i den del av vården som regleras i

tvångspsykiatrilagarna.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

I propositionen föreslås även ett antal konsekvensändringar i andra lagar.

Dessa ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med den nya lagen.

Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m.

Propositionen

I 1 kap. förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

ges vissa inledande bestämmelser. I 4 § definieras begreppet hälso- och

sjukvårdspersonal. I första punkten anges att den som har legitimation eller

med stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och

sjukvården räknas dit.

I propositionen föreslås att bl.a. biomedicinska analytiker skall få en sådan

skyddad yrkestitel. Beträffande biomedicinska analytiker anförs bl.a. följande.

Genom den nya tillsynslagen (gäller fr.o.m. januari 1997) omfattas även privata

laboratorier av särskild verksamhetstillsyn. Biomedicinska analytiker som är

anställda vid privata laboratorier kommer därmed i vart fall indirekt under

samhällets kontroll. Vid offentlig anställning räknas de redan i dag som hälso-

och sjukvårdspersonal. Om det i enskild verksamhet saknas en för verksamheten

ansvarig legitimerad yrkesutövare betraktas, med dagens regelsystem,

yrkesgruppen biomedicinska analytiker inte som hälso- och sjukvårdspersonal

vilket enligt regeringen är en brist. Regeringen anser därför att biomedicinska

analytiker skall omfattas av de föreslagna bestämmelserna om skyddad

yrkestitel.

Motion

I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så

att de biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens

individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier.

Utskottets bedömning

Enligt 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område avses med hälso- och sjukvårdspersonal bl.a. den som med

stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och

sjukvården. Den som avlagt biomedicinsk analytikerexamen och utövar yrke som

biomedicinsk analytiker föreslås i 3 kap. 6 § ha skyddad yrkestitel.

Motionärerna är alltså redan tillgodosedda. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till 1 kap. 4 § och avstyrker motionsyrkandet So38 (fp) yrkande 3.

Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper

Propositionen

I propositionen anförs att legitimationen sedan lång tid utgör det mest

framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården.

I flera fall är legitimationen en förutsättning för annan behörighet, såsom

exempelvis ensamrätt att utöva yrket och rätt till yrkestitel. Legitimationen

är ett uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har

godkänts för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Den främsta

betydelsen ligger i samhällets möjlighet att på ett märkbart och tydligt sätt -

genom indragning av legitimationen - reagera när en legitimerad yrkesutövare

allvarligt missköter sig.

Om samhället skulle avstå från att lägga vissa kvalitetskrav på

yrkesverksamheten skulle behörighetsregleringen kunna komma att urholkas och

mera bli en fråga om en registrering av olika hälso- och sjukvårdande

verksamheter eller yrkesgrupper. En sådan reglering kan enligt propositionen

knappast vara motiverad för att upprätthålla en god patientsäkerhet.

Enligt förarbetena till nuvarande behörighetslag (1984:542) är

legitimationens huvudfunktion att vara en garanti för att personalen har en

viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper samt att utgöra en

varudeklaration för personalens kvalifikationer. Rätten till legitimation skall

förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig

yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för

patienternas säkerhet i vården och som i inte oväsentlig utsträckning vänder

sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.

Regeringen anser att patientsäkerheten måste vara överordnad övriga kriterier

när det gäller bedömningen av om ett yrke skall omfattas av bestämmelserna om

legitimation. Övriga kriterier som bör tillmätas stor betydelse kan inordnas

under begreppen yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella

förhållanden. Yrkesrollens innehåll är väsentligt vid överväganden om ett yrke

skall omfattas av legitimationsbestämmelserna. En viss bredd i yrkesrollen bör

krävas, heter det i propositionen. Yrkesrollen måste även innefatta ett visst

mått av självständighet. Det kan vara fråga om att ställa diagnos och

föranstalta om olika typer av behandlingar. Yrkesrollen bör också innefatta ett

direkt patientansvar med ansvar för diagnostiska och terapeutiska förfaranden.

Även om yrkesutövaren inte har någon direkt patientkontakt kan emellertid hans

eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för patientens

säkerhet, t.ex. genom att den som har den direkta patientkontakten inte kan

göra motsvarande bedömning eller endast med svårighet kan göra den. Vidare bör

beaktas hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara för den enskilde

patienten/klienten, dvs. hur stor risknivån vid felbehandling är. Vid

bedömningen bör hänsyn också tas till om yrkesrollen innefattar egen

förskrivnings-, remiss- och intygsrätt.

I propositionen anförs att med de höga krav som ställs för att en yrkesgrupp

skall komma i fråga för legitimation blir med nödvändighet antalet yrkesgrupper

som uppfyller kraven relativt begränsat. Regeringens uppfattning är att kretsen

av legitimerade yrkesutövare inte bör göras alltför vid.

Regeringen föreslår vidare att av de legitimerade yrkesutövarna apotekare,

arbetsterapeuter, barnmorskor, logopeder, läkare, psykologer, psykoterapeuter,

receptarier, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, sjuksköterskor, tandhygienister och

tandläkare skall erhålla ensamrätt till sin yrkestitel vid verksamhet inom

hälso- och sjukvården (skyddad yrkestitel). Regeringen anser dock att

legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör undantas

från sådant titelskydd.

I propositionen föreslås att legitimation skall införas för arbetsterapeuter,

apotekare, receptarier och sjukhusfysiker.

I propositionen föreslås också att ett nytt system med skyddade yrkestitlar

skall införas för vissa yrkeskategorier som inte omfattas av bestämmelserna om

legitimation nämligen audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och

ortopedingenjörer. Yrkesutövare med skyddad yrkestitel föreslås räknas som

hälso- och sjukvårdspersonal när de i sin verksamhet inom hälso- och sjukvården

använder den skyddade yrkestiteln. Därmed står de under samhällets tillsyn och

kan bli föremål för de disciplinära påföljderna erinran och varning.

Yrkesutövare med skyddad yrkestitel kommer vidare att omfattas av regleringen i

patientskadelagen om skyldighet att teckna patientförsäkring. Vidare föreslås

de bli skyldiga att göra s.k. lex Maria-anmälningar.

I propositionen anförs beträffande sjukhusfysiker att dessa är verksamma inom

områden som berör ett stort antal patienter. De har kvalificerade

arbetsuppgifter och deras ställningstaganden kan i många fall vara av avgörande

betydelse för hur en behandling skall lyckas. Misstag kan få mycket allvarliga

konsekvenser. Det finns därför anledning att ställa höga krav på

sjukhusfysikernas utbildning, I propositionen redogörs (s. 95-96) vidare för

vissa nu gällande samt kommande EU-direktiv om strålskydd för patienter.

Regeringen bedömer att det nya direktivet torde förutsätta en reglering av

utbildningen för sjukhusfysiker. En reglering av utbildningen ger emellertid

inte tillräckliga garantier för patientsäkerheten. Sjukhusfysikern är till

stora delar självständig i sin yrkesroll. Regeringen anser därför att en

sjukhusfysiker som är olämplig för yrket måste kunna fråntas sin legitimation

och hindras fortsätta sin verksamhet.

I propositionen förs ingen diskussion om sjukhusingenjörer.

I 3 kap. 2 respektive 6 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område anges vilka examina och i förekommande fall även vilken

praktisk tjänstgöring som krävs för legitimation eller skyddad yrkestitel.

Förslaget om en exklusiv rätt att använda vissa yrkestitlar kräver enligt

propositionen bestämmelser som tillgodoser personer med äldre utbildningar och

yrkesutövare som under lång tid använt den yrkestitel som skyddas. Regeringen

tillkännager i propositionen (s. 91) sin avsikt att i förordning ange vilka

äldre utbildningar som skall ge möjlighet att använda en skyddad yrkestitel. I

3 kap. 13 § föreslås vidare en möjlighet att i enstaka undantagsfall godkänna

även andra utbildningar än som sägs i 2 respektive 6 §§.

Vad gäller sjukhusfysiker föreslås regler i den s.k. införandelagen.

Regeringen föreslås (6 §) få meddela föreskrifter om vilka utbildningar som

före utgången av år 2008 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen.

Även beträffande sjuksköterskor finns en specialbestämmelse i 4 §

införandelagen. Vidare har enligt propositionen (s. 86) Högskoleverket fått i

uppdrag att lämna förslag till utbildning för specialistsjuksköterskor med

olika inriktningar samt målbeskrivning för dessa.

Skyldighet att föra patientjournal åvilar inte all hälso- och sjukvårdspersonal

(9 § patientjournallagen). Sådan skyldighet gäller i dag för yrkesutövare med

legitimation eller särskilt förordnande att utöva visst yrke, den som utan att

ha legitimation utför arbetsuppgifter som annars skall utföras av logoped,

psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården eller

sådana arbetsuppgifter inom den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt

legitimerad yrkesutövare samt den som är verksam som arbetsterapeut, kurator

eller sjukhusfysiker i den allmänna hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår

inte journalföringsplikt för de nya yrkesgrupper som föreslås få skyddad

yrkestitel (utan att vara legitimerade). I propositionen anförs att

journalföringen kan underlätta kontroll av och ingripanden mot oskickliga

yrkesutövare och får därmed stor betydelse för arbetet med att stärka

patientsäkerheten. Detta skulle tala för att journalföringsplikten borde

omfatta även de nya yrkeskategorier som enligt förslaget skall få skyddad

yrkestitel, dvs. audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och

ortopedingenjörer. Bland dessa fyra yrkesgrupper är det enligt propositionen

främst audionomer och dietister som borde komma i fråga för

journalföringsplikt. Däremot framstår en sådan skyldighet som något mindre

relevant för biomedicinska analytiker och ortopedingenjörer. Regeringen anser

emellertid att man i detta avseende inte bör göra någon åtskillnad mellan de

olika yrkeskategorierna och har därför valt att inte föreslå

journalföringsplikt för någon av yrkeskategorierna. Om framtiden skulle utvisa

att någon eller några yrkesgrupper bör åläggas en skyldighet att föra journal

får frågan övervägas på nytt, heter det i propositionen. I propositionen

föreslås ändringar i 9 och 16 §§ patientjournallagen.

Motioner

I motion So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dels utöka gruppen

legitimerade yrkesutövare (yrkande 1), dels utöka gruppen med skyddad

yrkestitel (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringen inte bör ta hänsyn

till antalet yrkesgrupper som kan komma i fråga för legitimation då det inte

finns något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade

yrkesgrupper. Kvalitet och patientsäkerhet måste enligt motionärerna vara

ledstjärnor. Motionärerna ställer sig vidare frågande till varför endast en del

av de legitimerade grupperna skall få sina yrkestitlar skyddade.

I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

att sjukhusingenjörerna bör tillhöra gruppen med legitimation (yrkande 2).

Motionärerna anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för

legitimationsrätten för sjukhusfysiker är lika de kriterier vad avser

utbildning och ansvarsförhållanden som föreligger för sjukhusingenjörer. I

samma motion hemställs också att de biomedicinska analytikerna skall tillhöra

gruppen med legitimation (yrkande 4). Vidare hemställs om ett tillkännagivande

om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för den som genomgått

högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med

nu gällande utbildning (yrkande 7). Motionärerna anser att det gäller i

synnerhet alla de som genomgått sjuksköterskeutbildning före år 1993.

I motion So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att

audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha

journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna

anser det väsentligt att alla yrkesgrupper som är verksamma inom hälso- och

sjukvården och som är legitimerade samt erhåller skyddad yrkestitel skall ha

samma skyldighet att föra journal över patienter. Det är en trygghetsfråga och

en viktig signal till de nya yrkesgrupperna att de har samma ansvar som andra

äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten.

Behörighetskommittén

I Behörighetskommitténs betänkande SOU 1996:138 förs en diskussion om

medicintekniska ingenjörer (s. 350).

Flera av de yrkesutövare kommittén studerat har lång utbildning och

yrkesgrupperna är specialiserade med betydande tekniska inslag. Det gäller

särskilt medicintekniska ingenjörer och perfusionister. Tveklöst har dessa

yrkesutövares verksamhet betydelse för patientsäkerheten. De är dock till

numerären små yrkesgrupper. Ingen av dessa yrkesgrupper finns heller i någon

större utsträckning som enskilda yrkesutövare. Dessutom saknar framför allt de

medicintekniska ingenjörerna i mycket stor utsträckning direkta

patientkontakter.

Ur patienternas och samhällets perspektiv torde det väsentliga vara att dessa

yrkesgruppers grundutbildning och vidareutbildning har hög kvalitet och att den

tekniska utrustning yrkesgrupperna arbetar med är av god kvalitet. Kontrollen

av detta kan emellertid också ske på annat sätt än genom legitimationen. Med

hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på de områden där dessa

yrkesgrupper är verksamma är det viktigt att kontrollen av deras kunnande och

av den tekniska utrustningen sker regelbundet. Detta bör i första hand ske

genom arbetsgivarens försorg. Kommittén har dessutom i avsnitt 9.5.4

konstaterat att det finns möjligheter att kvalitetskontrollera eller

kvalitetsstämpla inte endast den tekniska utrustningen utan även enskilda

personer. Det kan ske genom s.k. certifiering. Även om denna verksamhet ännu är

i sin linda anser kommittén att det inom en snar framtid kommer att finnas

möjligheter att låta externa kontrollorgan som t.ex. SWEDAC utforma och i egen

eller annans regi utföra regelbundna kontroller av dessa yrkesgrupper på

uppdrag av arbetsgivare eller yrkesgruppernas egna yrkesförbund. En sådan

återkommande kontroll torde få betydligt större effekt ur

patientsäkerhetssynpunkt än en legitimation vars rättsverkningar oftast

inträder först när ett missgrepp eller en olyckshändelse redan inträffat.

Utskottets bedömning

Sedan lång tid utgör legitimationen det mest framträdande beviset på en

yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Legitimationen är ett

uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har godkänts

för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Legitimationens

huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskaps-

nivå samt vissa personliga egenskaper och kvalifikationer.

Utskottet delar regeringens bedömning att rätten till legitimation skall

förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig

yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för

patienternas säkerhet i vården samt dessutom i inte oväsentlig utsträckning

vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.

Därmed bedömer utskottet den föreslagna utökningen av legitimerade yrkesgrupper

vara en lämplig avgränsning. Utskottet delar regeringens bedömning att

legitimation skall införas för arbetsterapeuter, apotekare, receptarier och

sjukhusfysiker. Varken Behörighetskommittén eller regeringen har föreslagit att

sjukhusingenjörerna skall bli legitimerade. Utskottet anser inte, på de skäl

kommittén anfört, att riksdagen bör ta något initiativ i frågan. Utskottet

tillstyrker förslaget till 3 kap. 2 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område och avstyrker yrkandena 2 och 4 i motion So38 (fp).

Utskottet avstyrker också motion So37 (mp) yrkande 1.

Utskottet delar också bedömningen att det behövs ett komplement till

legitimationen. Det föreslagna systemet med skyddad yrkestitel för vissa

grupper som inte omfattas av legitimation bör därför införas.

Utskottet delar regeringens bedömning att yrkesgrupperna audionomer,

biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall omfattas av den

särskilda regleringen med skyddade yrkestitlar och tillstyrker därför även

förslaget till 3 kap. 6 §. Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 2.

I motion So38 (fp) yrkande 7 påtalas behovet av flexibla och generösa

övergångsregler när de nya reglerna införs. Utskottet konstaterar att förslaget

till 3 kap. 13 § första stycket innebär att Socialstyrelsen i särskilda fall

kan meddela legitimation eller rätt att använda skyddad yrkestitel om

yrkesutövaren på annat sätt än som sägs i 3 kap. 2 eller 6 §§ förvärvat

motsvarande kompetens. För vissa yrkesgruper finns dessutom bestämmelser i

förslaget till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område (införandelagen). Regeringen har vidare aviserat att genom

förordnings-ändringar reglera vissa utbildningsfrågor. Utskottet anser att

motion So38 (fp) yrkande 7 åtminstone delvis är tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 13 §.

Utskottet delar regeringens bedömning att journalföringsplikt inte nu bör

åläggas yrkesgrupperna med skyddad yrkestitel. Utskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga om det skulle behövas.

Utskottet tillstyrker förslaget till ändringar i patientjournallagen och

avstyrker motion So36 (m).

Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder m.m.

Propositionen

Sammanfattningsvis anser regeringen att de nuvarande begränsningarna i

kvacksalverilagen såvitt avser behandlingsmetoder, vilka sjukdomar och

tillstånd som får behandlas och åldersgräns för behandling av barn skall finnas

kvar i stort sett oförändrade i den nya lagens fjärde kapitel.

Patientsäkerheten är en väsentlig utgångspunkt vid regeringens

ställningstaganden i propositionen. Skyddet för patienten måste emellertid

vägas mot bl.a. närings- och yrkesfriheten. Dessa rättigheter har ett starkt

och numera grundlagsreglerat skydd. Inskränkningar i rättigheterna får dock ske

enligt propositionen om väsentliga allmänna intressen kräver det. Ett sådant

intresse är hälso- och sjukvården.

En annan väsentlig utgångspunkt är den enskildes frihet att välja

behandlingsform. Det är enligt propositionen viktigt att från samhällets sida

visa respekt för människors önskan att själva välja vårdgivare och

behandlingsmetod. Denna frihet måste i sin tur vägas mot intresset av att

upprätthålla ett gott skydd för den enskildes säkerhet i vården.

Attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder har

förändrats under de senaste decennierna. Flera av de yrkesgrupper och

behandlingsmetoder som tidigare räknades som kvacksalveri faller numera inom

behörighetslagens ram. Detta gäller exempelvis logopeder, psykoterapeuter,

kiropraktorer och naprapater men även en sådan verksamhet som akupunktur när

den utövas av hälso- och sjukvårdspersonal.

Även om det skett en förändring när det gäller synen på alternativmedicin och

vissa alternativa behandlingsmetoder gäller detta enligt propositionen

självfallet inte alla förekommande metoder och terapier. Den kompetens- och

kvalitetshöjning som en del yrkesgrupper kunnat peka på omfattar heller inte

alla yrkesutövare. De risker som är förknippade med alternativmedicinsk

verksamhet förefaller vara mera att hänföra till den enskilde yrkesutövarens

bristande kompetens än till metoderna i sig. Vid bedömningen av hur riskfyllda

eller farliga de alternativmedicinska behandlingsmetoderna är, måste man enligt

propositionen emellertid också försöka att väga in den preventiva effekt som

kvacksalverilagen kan ha haft. Även om det är svårt att värdera sådana effekter

kan det finnas skäl att anta att lagens förbud mot vissa behandlingsformer och

behandling av vissa sjukdomar och tillstånd förhindrat spridningen av farliga

metoder eller behandlingar.

Regeringens utgångspunkt är därför att det fortfarande krävs en lagstiftning

som värnar om patienternas säkerhet genom att förbjuda personer som saknar

erforderlig kompetens att utöva viss verksamhet.

Regeringen har inte funnit skäl att definiera vilka åtgärder som är förbjudna

på annat sätt än vad som sker i den gällande kvacksalverilagen. Det förbjudna

området omfattar således undersökning av annans hälsotillstånd, behandling av

annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom vidtagande eller

föreskrivande av åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Något

krav på att den behandlade verkligen lider av den sjukdom som behandlingen

riktas mot uppställs inte. Enligt 4 kap. 2 § är det förbjudet att behandla

smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen är anmälningspliktiga

sjukdomar, cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller

sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning. Vidare är det

förbjudet att undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller lokal

bedövning eller genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos.

Liksom enligt gällande rätt faller exempelvis allmänna hälsoråd som lämnas

utan någon anknytning till sjukdom utanför lagens tillämpningsområde. Med den

angivna definitionen faller även verksamheter såsom exempelvis tatuering

utanför det reglerade området.

Bestämmelserna som inskränker rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande

åtgärder omfattar dem som inte är att betrakta som hälso- och

sjukvårdspersonal.

Den medicinska utvecklingen går ständigt framåt. Äldre metoder omvärderas och

nya metoder utvecklas. Att försöka förutsäga vilka metoder som kommer att

utvecklas i framtiden och som bör vara förbehållna vissa yrkesgrupper är en

omöjlig uppgift enligt propositionen. I stället får lagstiftaren här följa den

medicinska utvecklingen och efter hand göra en bedömning av nya metoder. Det

kan vara värt att notera att den enda förändring av de i kvacksalverilagen

reglerade behandlingsmetoderna som skett sedan lagens tillkomst år 1960, är ett

tillägg angående utprovning eller tillhandahållande av kontaktlinser.

I propositionen anförs vidare att ett förbud för icke hälso- och

sjukvårdspersonal att behandla barn infördes med kvacksalverilagen år 1961.

Regeringen anser nu att omsorgen om patienternas säkerhet måste anses väga

särskilt tungt när det gäller barn. Omsorgen om barnets bästa talar för att den

nuvarande åttaårsgränsen måste bibehållas. Den gränsen valdes enligt

propositionen eftersom barnet då hade börjat skolan och kommit under

regelbunden läkarundersökning och kontroll. Enligt skollagen skall

skolhälsovård anordnas för elever i bl.a. grundskolan.

I propositionen (s. 107) redogörs vidare för att vissa remissinstanser,

Socialstyrelsen och Sveriges Psykologförbund, vill införa ett särskilt skydd

när det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk

verksamhet.

Motioner

I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och

sjukvården att behandla barn under 15 år (yrkande 1). Motionärerna pekar på att

såväl Behörighetsutredningen som flera remissinstanser föreslagit en höjning av

åldersgränsen. De anser också att det finns risk att skolhälsovården inte kan

uppfylla sina åligganden enligt skollagen med tanke på de nedskärningar som

skett.

I motion So39 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd

mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Motionären

anför att Socialstyrelsen som remissinstans har framhållit behovet av en

särskild utredning om utformningen av ett skydd i lagstiftningen mot

hälsofarligt kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.

Vidare tog Behörighetsutredningen upp frågan om att psykologisk och

psykoterapeutisk verksamhet som bedrivs av personer utan erforderlig kompetens

kan innebära risk för patienterna. Frågan krävde emellertid enligt utredningen

ytterligare utredning (propositionen s. 194).

I motion So40 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv

tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet. Motionären anför att i

övriga nordiska länder omfattas psykologers yrkesutövning av ett mer omfattande

skydd i lagstiftningen, bl.a. genom att även psykologisk verksamhet utanför

hälso- och sjukvården omfattas av samhällets tillsyn.

Med hänsyn till den inverkan psykologisk yrkesutövning har på såväl individ-

som grupp- och organisationsnivå är det av stor betydelse för allmänhetens

skydd att skadlig och oetisk användning av psykologisk kunskap motverkas. En

effektivare tillsynsverksamhet skulle ge ett väsentligt större skydd mot

oseriös verksamhet, heter det i motionen.

I flera motioner från den allmänna motionstiden 1997 begärs också en

psykologlag, dvs. en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete,

även det som sker utanför hälso- och sjukvården.

Sådana yrkanden finns i motionerna So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö

(m), So227 av Barbro Westerholm (fp), So249 av Siw Persson (fp), So291 av Stig

Sandström m.fl. (v) (yrkande 3) samt So321 av Torgny Danielsson (s).

Motionärerna anför bl.a. att patienters/klienters skydd mot skadlig och

oetisk användning av psykologisk kunskap på samhällslivets olika områden

fortfarande är mycket bristfälligt. Utanför åliggande- och tillsynslagens

tillämpningsområden uppträder i dag personer med otillräcklig utbildning under

yrkesbeteckningen psykolog. Psykologiska metoder och test används inte sällan

av personer utan psykologutbildning inom ett stort antal områden, enligt

motionärerna. Några exempel på detta är: inom arbetslivet när det gäller

personlighetstest vid urval/rekrytering, personalutveckling m.m., inom

rättsväsendet där icke legitimerade psykologer uppträder som vittnespsykologer,

inom utbildningsväsendet där barn med problem erbjuds ?lekarbete? av

speciallärare utan utredning, behandling eller handledning av leg. psykolog.

I motion So291 (v) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med

specialistutbildning (yrkande 1). Motionärerna anför att Psykologförbundet i

Sverige under de senaste 20 åren drivit frågan om en auktoriserad

specialistutbildning (psykoterapeut) för psykologerna. Motionärerna anser att

en sådan auktorisation är en naturlig utveckling av psykologutbildningen.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om utbildning av vårdpersonal i frågor om

alternativ/komplementärmedicin (yrkande 21). Ett liknande yrkande finns i

motion So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) (yrkande 2). Motionärerna anser att

all utbildning av vårdpersonal bör innehålla adekvat information om och

beskrivning av alternativ/komplementärmedicinska behandlingsmetoder. De anser

att bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagens 2 a §, att patienten skall ges

upplysning om de olika behandlingsmetoder som står till buds, är

otillfredsställande ur patientens synvinkel om inte t.ex. läkare och

distriktsköterskor har god kunskap om alternativmedicinens möjligheter.

Två motioner från den allmänna motionstiden tar upp olika frågor om

alternativ/komplementärmedicin.

I motion So308 begärs ett tillkännagivande om registrering av

alternativmedicinska utövare (yrkande 22). Registreringen bör skötas av

Socialstyrelsen, men inte uppfattas som auktorisation eller legitimering.

Styrelsen borde ges vissa sanktionsmöjligheter mot dem som inte uppfyller

kraven, anser motionärerna. Ett liknande yrkande finns i motion So340 (yrkande

4). I yrkande 23 i motion So308 begärs ett tillkännagivande om Socialstyrelsens

möjligheter att skapa ett samordningsorgan i alternativ/komplementärmedicinska

frågor. Ett liknande yrkande finns i motion So340 yrkande 3. Motionärerna anser

att ett samordningsorgan i Socialstyrelsens regi skulle kunna stå för

information till allmänheten, myndigheter och sjukvårdspersonal. I dag råder

ett informations- och kunskapsunderskott vad gäller utvecklingen inom

alternativmedicinen. Ett sådant forum skulle effektivt förändra

informationsbilden genom sin lättillgänglighet och genom att på sikt utvecklas

till en nationell kunskapsbank på området. I motion So308 yrkande 24 begärs ett

tillkännagivande om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om

komplementära behandlingsmetoder. I motion So340 yrkande 5 finns ett liknande

yrkande. Ny forskning, speciellt med inriktning på hur skolmedicinska

undersöknings- och behandlingsmetoder kan förbättras genom aktiv samverkan med

alternativmedicinska behandlingsmetoder, är enligt motionärerna den länk som

saknas för att de medicinska disciplinernas strävan efter en helhetssyn skall

kunna bli verklighet.

En motion tar upp problem kring piercing och tatuering.

I motion So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om piercing och tatuering. Motionärerna

anser att mycket unga personer inte bör tillåtas tatuera sig med mindre än att

vårdnadshavaren godkänt behandlingen. Vid piercing är det hög risk för

allergiska reaktioner och infektioner varför inte håltagning på minderåriga bör

tillåtas, enligt motionärerna. De anser att Socialstyrelsens allmänna råd

1995:3 inte är tillräckliga. Det saknas uttryckliga regler, heter det i

motionen.

Tidigare behandling

Motionsyrkanden om bl.a. ökade alternativmedicinska forskningsinsatser

behandlades i betänkande 1996/97:SoU1.

Utskottet konstaterade (s. 97) att attityden till många s.k. alternativa

behandlingsformer och metoder hade förändrats under de senaste decennierna.

Flera av de behandlingsmetoder som tidigare räknats som kvacksalveri faller

numera inom behörighetslagens ram, t.ex. kiropraktik och naprapati. Forskningen

om alternativa behandlingsmetoder är mycket begränsad.

Alternativmedicinkommittén förde i sitt huvudbetänkande fram olika förklaringar

härtill, bl.a. bristande vilja och intresse hos såväl de etablerade forskarna

som hos alternativbehandlarna, otillräcklig utbildning hos den sistnämnda

kategorin samt att de gängse forskningsmetoderna inom hälso- och sjukvården

inte alltid går att tillämpa inom alternativmedicinen. Kunskaper inom

alternativmedicin behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter

och vinster och för att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet

förutsatte att ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en

positiv anda. Något initiativ från riksdagen behövdes därför inte i denna

fråga.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 124).

Enligt uppgift från Socialstyrelsen finns inte någon entydig reglering i

Sverige av frågan om piercing och tatuering. Avsikten med ett sådant ingrepp är

närmast estetisk eller kosmetisk. Syftet är inte att vidta någon hälso- och

sjukvårdande åtgärd och ingreppet som sådant faller därför utanför hälso- och

sjukvårdslagen.

Ingrepp av detta slag kan dock falla under hälsoskyddslagen respektive

smittskyddslagen såvitt gäller hygien- och smittskyddsfrågor när ingreppet

utförs. Enligt hälsoskyddslagen skall den kommunala nämnd som svarar för miljö-

och hälsoskydd ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. lokaler där allmänheten

yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling (se vidare Allmänna råd 1995:3).

Socialstyrelsen har i Allmänna råd 1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling

anfört bl.a. följande (s. 18-19):

Generella åtgärder vid behandlingar där hål görs i huden

Då behandlingen medför att man gör hål i det översta hudlagret bör man alltid

iaktta följande:

* Behandla inte minderåriga utan föräldrars medgivande.

- - -

* Tatuering innebär att man med nål applicerar färg i hudens djupare lager.

Därvid uppkommer en blödning i huden. Smittrisken vid tatuering är avsevärt

större än vid t.ex. akupunktur och håltagning på grund av den långa tid som

åtgår för tatuering.

Vid tatuering bör följande åtgärder alltid vidtas förutom de som nämns i

ovanstående uppräkning:

* Använd sterila färglösningar. Detta innebär dels att de lösningar som

används är sterila i sig, dels att sterila spädningsvätskor används.

Blandningarna bereds i sterila koppar och med hjälp av sterila instrument

som kasseras eller steriliseras efter varje kund. En beredd färglösning

används endast till en person.

* Tatuera enbart frisk hud. Skadad hud, t.ex. vid eksem, kan innehålla mycket

stora mängder bakterier. Tatuera därför inte annan hud än den som är helt

frisk. Inte heller bör någon form av eksem föreligga på annan del av huden.

I begreppet ?sjuk hud? ingår också effekten av intravenöst drogmissbruk och

diabetes som insulinbehandlas eftersom detta ofta medför en massiv förekomst

av gula stafylokocker på huden. Personer med sjukdomar som innebär ett

försämrat infektionsförsvar bör inte tatueras.

* Använd skyddshandskar av engångstyp för att både den behandlade och den som

behandlas skyddas mot smitta.

Den som tatuerar bör upplysa sina kunder om att

* det är svårt att i efterhand avlägsna en tatuering samt att

plastikkirurgiska ingrepp för att avlägsna en tatuering i flertalet fall

måste bekostas av individen själv,

* tatuering inte bör ske vid vissa sjukdomstillstånd, t.ex. eksem eller

immunbrist.

Utskottets bedömning

Behörighetskommittén föreslog att åldersgränsen vid undersökning och behandling

av barn som utförs yrkesmässigt av den som inte är hälso- och sjukvårdspersonal

skulle höjas från 8 till 15 år. Under remissbehandlingen framkom olika

synpunkter på var en åldersgräns borde ligga. Förespråkare fanns enligt

propositionen för att gränsen skulle dras vid såväl 8 som 15 och 18 år, liksom

önskemål om ett totalt slopande av åldersgränsen.

Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande åttaårsgränsen skall

bibehållas. Utskottet tillstyrker förslaget till 4 kap. 3 § lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och avstyrker motion So38 (fp)

yrkande 1.

Flera motionärer tar upp olika frågeställningar med anknytning till det

psykologiska verksamhetsområdet. Det gäller yrkanden med begäran dels om en

samlad effektiv tillsynslagstiftning inom psykologins område, dels ett vidgat

skydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.

I Behörighetskommitténs betänkande (SOU 1996:138), vilket legat till grund

för propositionen, behandlas liknande frågor (t.ex. s. 390 f. och s. 420).

Kommittén anförde att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet utövad av

personer som saknar reglerad kompetens kan innebära risk för skador hos den som

behandlas. Kommittén ansåg därför att det kunde finns skäl att förbehålla

hälso- och sjukvårdspersonal rätten att behandla allvarliga psykiska

störningar. En sådan inskränkning i den fria närings- och yrkesfriheten kräver

dock att det i lagform görs preciseringar och avgränsningar inom det

psykologiska behandlingsområdet. Utformningen av en sådan bestämmelse krävde

enligt kommitténs uppfattning ytterligare utredning, bl.a. för att avgränsa

förbudsområdet på ett sätt som gör en sådan reglering möjlig att tillämpa på

ett rimligt sätt. Någon sådan ytterligare utredning hade det inte funnits

utrymme för inom ramen för kommitténs arbete. Kommittén lämnade därför inte

något förslag i den delen.

Några remissinstanser har pläderat för en utvidgning av förbudsområdet när

det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk

verksamhet.

Utskottet instämmer i stort i den bedömning som Behörighetskommittén och

motionärerna har gjort, dvs. att olika frågeställningar inom det beskrivna

området på lämpligt sätt bör belysas ytterligare. Utskottet är däremot inte

berett att ställa sig bakom den exemplifiering av ?psykologiska metoder? som

görs i vissa motioner. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

So39 (m), So40 (m), So210 (m), So227 (fp), So249 (fp), So291 (v) yrkandena 1

och 3 samt So321 (s) ge regeringen till känna.

I motionerna So308 (mp) och So340 (mp) berörs olika frågor om

alternativ/komplementärmedicin. Inledningsvis konstaterar utskottet att

attityden till flera s.k. alternativa behandlingsmetoder, dock inte alla, har

förändrats under de senaste decennierna. Kunskaper inom alternativmedicin

behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter och vinster och för

att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet förutsätter att

ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en positiv anda.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om registrering m.m. av

alternativmedicinska utövare hos Socialstyrelsen. Utskottet befarar att ett

system som bygger på en sådan registrering skulle kräva utökade resurser utan

att ge motsvarande vinst. Utskottet avstyrker motionerna So308 (mp) yrkandena

21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5.

I motion So333 (s) behandlas piercing och tatuering. Utskottet instämmer i att

verksamheten kan skapa problem. Vissa bestämmelser om sådan verksamhet finns

och Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd. Utskottet utgår från att

styrelsen följer utvecklingen och vid behov initierar erforderliga åtgärder.

Motionen avstyrks.

Preskription

Propositionen

I propositionen föreslås att den absoluta preskriptionstiden skall förlängas.

Disciplinpåföljd skall aldrig få åläggas en yrkesutövare senare än tio år efter

den förseelse som anmälts (5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område).

Huvudregeln enligt nu gällande bestämmelser (6 § disciplinpåföljdslagen) är

att disciplinansvar inte får åläggas någon om han eller hon inte inom två år

efter förseelsen underrättas om att en anmälan skett. Vidare finns en

bestämmelse om en yttersta preskriptionstid som uppgår till fem år efter den

förseelse som anmälts (absolut preskription).

I propositionen anför regeringen att ett antal fall har fått skrivas av på

grund av att absolut preskription inträtt under den tid disciplinpåföljdslagen

varit i kraft. Det har visat sig att den nya bestämmelsen om absolut

preskription i enskilda ärenden kan få icke önskvärda effekter och inte bidrar

till att upprätthålla en, för både patienter och personal, godtagbar

rättssäkerhetsnivå. Enligt regeringens uppfattning finns det därför skäl att

överväga hur bestämmelsen om absolut preskription skall vara utformad.

Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är enligt propositionen i

första hand att stärka patientsäkerheten. Bestämmelserna ger även den patient

som drabbats genom förseelsen en möjlighet till upprättelse. Disciplinpåföljden

skall ses som en markering av att den anmälda händelsen medför en icke

acceptabel risk för patientens säkerhet för vilken yrkesutövaren varit helt

eller delvis ansvarig och att en upprepning inte får ske. Det gäller framför

allt den ansvarige yrkesutövaren men markeringen kan även tjäna till vägledning

för övriga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.

För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den ansvarige

yrkesutövaren bör påföljden åläggas honom eller henne snarast efter förseelsen

enligt propositionen. Det är svårt att motivera utifrån ett patientsäker-

hetsperspektiv och det förefaller inte vara meningsfullt att påtala brister i

yrkesutövning om yrkesutövaren under flera år efter förseelsen skött sitt

arbete utan anmärkning. Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att

tiden under vilken disciplinpåföljd kan åläggas begränsas.

För den drabbade patienten är det givetvis av betydelse att saken prövas så

snart som möjligt. Det kan emellertid även efter avsevärd tid vara av stor

betydelse, bl.a. för patientens förtroende för vården, att det konstateras om

ett fel begåtts och om någon kan ställas till ansvar för detta. Det är vidare

viktigt att markera var gränserna går i ett mera allmänpreventivt syfte för att

stärka patientsäkerheten. I det sistnämnda fallet har tidsaspekten mindre

betydelse.

I propositionen anförs vidare att absolut preskription inträder även i andra

ärenden än dem som uttryckligen berörs i förarbetena till den nya lagen och i

situationer som möjligen inte förutsågs i lagstiftningsarbetet. Framför allt

kan enligt propositionen nämnas ärenden av komplicerad och principiell natur,

med behov av särskild utredning av medicinsk, vetenskaplig expertis, ofta i

flera instanser, vilket gör att handläggningen drar ut på tiden. Även det

förhållandet att en anmälan - framför allt då det är fråga om allvarliga

skadefall - ibland görs av den skadade patienten kort före den tvååriga

preskriptionstidens utgång, innebär att absolut preskription kan inträda innan

ärendet blivit färdigutrett och prövat enligt den instansordning som gäller för

dessa ärenden. Ärenden som återförvisas av överinstans för förnyad handläggning

är en annan grupp där det finns en risk att den absoluta preskriptionen kan

komma att inträda innan prövningen slutförs. Att en anmälan först utreds inom

Socialstyrelsen innan anmälan sker till HSAN kan också medföra en

handläggningstid som gör att absolut preskription inträder innan frågan om

disciplinansvar hunnit bli slutligt prövad.

Utgångspunkten för valet av nuvarande preskriptionstid (fem år) synes, enligt

propositionen, ha varit den som gäller inom straffrätten för de lindrigaste

brotten. Av förarbetena till disciplinpåföljdslagen framgår att hänsyn tagits

till att tillförsäkra den utpekade personalen rättssäkerhet. Motsatsen kan dock

inträffa i en situation där anmäld personal inte kan få en anmälan slutligt

prövad i sak i högre instans på grund av bestämmelsen om absolut preskription.

Genom preskriptionsbestämmelserna blir en disciplinpåföljd som en underinstans

beslutat om utan verkan om överinstansen inte hinner pröva ärendet innan fem år

förflutit. Möjligheten att få en prövning av högre instans om grund för

disciplinpåföljd förelegat kommer därför inte alltid att finnas för den anmälda

personen, vilket kan upplevas som en brist i rättssäkerheten.

Förseelser som har ägt rum före den nya bestämmelsens ikraftträdande föreslås

preskriberas enligt äldre bestämmelser.

Motioner

I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp), från den allmänna

motionstiden 1997, begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om en treårig preskriptionstid (yrkande 1), samt att

preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en felbehandling eller ett

misstag upptäcks (yrkande 2).

Motionärerna konstaterar att i HSAN:s arbete alltför ofta konstateras att

nuvarande tidsgräns på två år innebär problem för anmälaren. Mycket ofta

sträcker sig behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid

mycket långa sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig fysiskt

eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid

dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att

bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när

preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden

sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör

därför enligt motionärerna förlängas till tre år. I andra fall kan det vara så

att orsaken till en patients besvär på grund av en felbehandling upptäcks först

efter att preskriptionstiden har gått ut.

I motion So341 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om

preskriptionstidens längd. Motionären anför att patienten många gånger behöver

undersökas av flera läkare innan felet upptäcks. Anmälan fördröjs därigenom. En

förlängning av preskriptionstiden behöver därför göras, enligt motionärerna.

Utskottets bedömning

Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är i första hand att stärka

patientsäkerheten men bestämmelserna ger också patienten en möjlighet till

upprättelse. För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den

ansvarige yrkesutövaren bör dock påföljden åläggas snarast efter förseelsen.

Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att tiden begränsas.

Utskottet kan konstatera att ett antal ärenden (mål) har fått skrivas av på

grund av att absolut preskription inträtt. Enligt utskottet bidrar bestämmelsen

i dess nuvarande skick därmed inte till att upprätthålla en för patienter och

personal godtagbar rättssäkerhetsnivå. Utskottet anser att den absoluta

preskriptionstiden bör förlängas från fem till tio år efter förseelsen.

Utskottet anser inte att det finns tillräckliga skäl att ändra den nuvarande

tvååriga preskriptionstiden för underrättelse om anmälan. Utskottet tillstyrker

förslaget till 5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område. Motion So341 (s) är tillgodosedd och avstyrks. Motion So297 (fp)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att en legitimation skall kunna återkallas för tiden

till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt om det finns sannolika

skäl för misstanke att den legitimerade har visat grov oskicklighet i sin

yrkesutövning eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,

såvida det är påkallat från allmän synpunkt. Ett interimistiskt beslut skall

gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får giltighetstiden för

beslutet förlängas ytterligare med högst sex månader (5 kap. 8 § lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område).

Ärenden om återkallelse av legitimation kräver enligt regeringen normalt

skyndsam handläggning. Dröjsmål med att dra in en behörighet som inte längre

bör gälla kan innebära stora risker för säkerheten i vården. Samtidigt måste

rättssäkerheten för den yrkesutövare som talan riktas emot tillgodoses.

Huvudprincipen måste därför enligt regeringen vara att handläggningen av

ärendet inriktas på att snabbt få fram en sådan utredning som möjliggör

slutligt beslut i återkallelseärendet.

Det kan av olika skäl dra ut på tiden innan ett ärende hos HSAN slutligen

avgörs. Skälet kan exempelvis vara att utgången av en brottmålsprocess

avvaktas. Vidare kan den noggranna utredning som många gånger behövs för att

garantera den legitimerades rättssäkerhet ta lång tid i anspråk. Åtgärder för

att förhala avgörandet i ärendet från den legitimerades sida kan också

förekomma. Under tiden till dess återkallelseärendet avgörs av HSAN kan med

dagens system yrkesutövaren fortsätta att förskriva läkemedel och utföra

behandlingar som inte svarar mot patienternas behov och därigenom undanhålla

patienterna adekvat vård. Andra förfaranden som förekommer är bedrägerier

avseende t.ex. läkarvårdsersättningar, utfärdande av oriktiga intyg för

sjukpenning och liknande. Sådana förfaranden kan enligt regeringen omfatta

betydande belopp. Det finns visserligen möjlighet att redan i dag

interimistiskt dra in eller begränsa behörigheten att ordinera narkotiska eller

alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit. Åtskilliga andra kategorier

läkemedel är dock eftertraktade, exempelvis anabola steroider, och kan

föranleda ordinationer som inte står i överensstämmelse med vetenskap och

beprövad erfarenhet.

Mot bakgrund av vad som redovisats framstår det enligt regeringens

uppfattning som en brist att möjligheten till interimistiskt beslut inte står

till buds över hela linjen i ärenden om återkallelse av legitimation. Denna

brist kan i vissa fall leda till betydande olägenheter. En möjlighet bör därför

öppnas till interimistisk återkallelse av legitimation i sådana fall där det

slutliga avgörandet hotar att dra ut på tiden och olägenheter kan befaras.

Existensen av ett sådant alternativ kan också antas förbättra Socialstyrelsens

och HSAN:s möjligheter att snabbt och effektivt slutföra utredning och

bedömning av återkallelseärenden, enligt propositionen.

Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranleda

att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt. Tvärtom är

det då mycket angeläget med en särskilt skyndsam handläggning. Genom

tidsbegränsning av det interimistiska beslutets giltighet och krav på särskilda

skäl för en förlängning med högst sex månader understryks kravet på skyndsam

handläggning och den enskildes krav på rättssäkerhet.

I författningskommentaren till 5 kap. 8 § (s. 164 f.) anges att även om

huvudprincipen skall vara att handläggningen av ärendet inriktas på att snabbt

få fram en sådan utredning som möjliggör slutligt beslut i återkallelseärendet,

kan handläggningen i vissa fall komma att ta längre tid i anspråk. Det kan bero

på att utredningsarbetet är svårt att genomföra på grund av den legitimerades

agerande. Men det kan även ha andra orsaker, som att åtgärder av en annan

myndighet måste inväntas. Därför har det öppnats en möjlighet att förlänga

giltighetstiden för ett beslut om interimistisk återkallelse med ytterligare

högst sex månader. Frågan om förlängning måste prövas innan giltighetstiden

löper ut, annars upphör beslutet att gälla.

I propositionen gör regeringen vidare bedömningen att någon bestämmelse om

strikt skadeståndsansvar för det allmänna i de fall en interimistisk åtgärd

inte leder till slutlig återkallelse av legitimation inte skall införas.

Regeringen anser att skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser om det allmännas

skadeståndsansvar för fel och försummelse vid myndighetsutövning får anses

tillräckliga i dessa sammanhang. I propositionen erinras vidare om att

huvudregeln vad gäller det allmännas ansvar vid myndighetsutövning är att

skadeståndsansvar förutsätter ett vållande från myndighetens sida. Det strikta

skadeståndsansvaret för staten är begränsat till rena undantagssituationer,

t.ex. ersättning till en person som varit frihetsberövad med anledning av

misstanke om brott och som senare blir frikänd av en domstol. Regeringen delar

enligt propositionen Justitiekanslerns uppfattning att det finns anledning att

vara återhållsam med att utvidga det strikta skadeståndsansvaret till att gälla

områden som inte påtagligt skiljer sig från andra områden med inslag av

myndighetsutövning. Det kan således ifrågasättas om det inom det område som

omfattar tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal är nödvändigt att införa

särskilda skadeståndsbestämmelser.

Motioner

I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs att riksdagen godkänner

vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda skäl? enligt 5 kap. 8 §

andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

(yrkande 5). Motionärerna anser att det är viktigt att slå fast att utdragen

handläggning av den legitimerades motpart eller för den delen av HSAN inte kan

anses utgöra ?särskilda skäl? för att förlänga ett interimistiskt beslut om

återkallelse av legitimation. Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen

till ledning för rättstillämpningen avseende den aktuella bestämmelsen godkänna

denna bedömning. I yrkande 6 begärs att riksdagen ändrar lagförslaget så att

den legitimerade ges rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada som

tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om återkallelse av

legitimationen om legitimationen senare inte återkallas slutligt. Motionärerna

refererar till att Sveriges Advokatsamfund påpekat att det inte är osannolikt

att ett beslut om interimistiskt återkallande i praktiken medför att det blir

svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen

inte återkallas slutligt. Liksom för myndighetsbesluten om frihetsberövande och

betalningssäkring är ett interimistiskt återkallande en så ingripande åtgärd

för den enskilde att det enligt motionärernas uppfattning måste motsvaras av en

strikt skadeståndsskyldighet för det allmänna i de fall det i efterhand visar

sig att beslutet var felaktigt. Ersättningen skall naturligtvis kunna vägras

eller sättas ned om den legitimerade har försvårat sakens utredning eller

eljest medverkat till skadan. Detsamma skall gälla i den mån det annars skulle

vara oskäligt att ersättning lämnas, heter det i motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det mycket angeläget att ärenden om interimistisk återkallelse

av legitimation handläggs skyndsamt. Utskottet är dock inte berett att

tillstyrka motion So38 (fp) yrkande 5. När det gäller frågan om strikt

skadeståndsansvar delar utskottet regeringens bedömning och avstyrker därmed

yrkande 6 i motionen. Utskottet tillstyrker 5 kap. 7-9 §§ i förslaget.

Begränsning av förskrivningsrätt

I motion So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) (från den allmänna

motionstiden 1997) begärs ett tillkännagivande om en ändring i

disciplinpåföljdslagen. Motionärerna förespråkar en ändring i 9 §. De anser att

ordet ?får? skall bytas mot ?skall? i följande text. Om en läkare eller

tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller

alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in

eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren

eller tandläkaren själv begär det. Motionärerna anser att om läkaren missbrukar

och/eller förskriver droger i eget ekonomiskt syfte borde det alltid resultera

i en begränsning av förskrivningsrätten.

Propositionen

Den bestämmelse som motionärerna vill ändra, 9 § disciplinpåföljdslagen,

återfinns numera, med samma lydelse, i den nya lagens 5 kap. 11 §. ?Om en

läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska

eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras

in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren

eller tandläkaren själv begär det.?

Tidigare behandling och bakgrund

Den fråga som tas upp i motion So324 (s) berördes något i proposition

1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.

Propositionen innehöll bl.a. förslag till lagen om disciplinpåföljd m.m. på

hälso-och sjukvårdens område (prop. s 104 f.). I propositionen anförs:

Tillsynsutredningen har i detta sammanhang bl.a. berört den typ av missbruk av

förskrivningsrätten som innebär att den förskrivandes syfte är att förse någon

med narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel för ett missbruk. Att en läkare

skriver ut sådana läkemedel är som utredningen konstaterar i och för sig inget

onormalt eller klandervärt, då dessa läkemedel ingår i den uppsättning

läkemedel som sjukvården har till sitt förfogande för att bota eller lindra

sjukdom. Problem uppstår först när vederbörande läkare förskriver läkemedlet

för att medvetet eller omedvetet tillgodose eget eller annans beroende av

narkotika eller alkohol. Det kan vara fråga om att för egen ekonomisk vinning

utnyttja andras beroende av sådana substanser. Samhället måste ha möjlighet att

vidta åtgärder som riktar sig mot förskrivningsrätten för den som på detta sätt

missbrukar denna rätt. Regeringen delar inte utredningens uppfattning att den

som gör sig skyldig till sådana överförskrivningar inte behöver vara att anse

som olämplig att utöva sitt yrke i övrigt. Presumtionen bör istället vara att

olämplighet är för handen. Vid upprepade förseelser av detta slag kan det

enligt vår uppfattning med fog ifrågasättas om inte den förskrivande ?på annat

sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket? på samma sätt som den som

mera handgripligt visar bristande respekt för annans liv eller hälsa. Prövning

av legitimationen bör i vart fall ske i de fall då det rört sig om ett medvetet

underhåll av annans missbruk.

I författningskommentaren till 9 § disciplinpåföljdslagen anförde regeringen

bl.a. (prop. 1993/94:149 s. 124) att bestämmelsen var till för att förhindra

att förskrivningsrätt används till att underhålla eget eller andras missbruk.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i proposition 1993/94:149 att behörighet att

förskriva narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit får dras in

om förskrivaren missbrukar behörigheten. Någon skyldighet att dra in

behörigheten bör dock inte föreskrivas. Utskottet delar också bedömningen att

presumtionen, vid missbruk av förskrivningsrätten, bör vara att olämplighet hos

yrkesutövaren föreligger och att behörigheten bör återkallas. Utskottet

tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 och 12 §§ och avstyrker motion So324 (s).

HSAN:s verksamhet m.m.

Några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 tar upp olika frågor

med anknytning till HSAN m.m.

I motion So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) begärs att riksdagen hos

regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal. Motionärerna

anser att de utredningar och bedömningar som HSAN gör har likheter med polisens

verksamhet. Men inom polisen utreder man inte bara den anmälde utan när denne

är oskyldig fortsätter utredningen tills man hittar den skyldige. Så sker inte

vid anmälan till HSAN. Om den anmälde inte är skyldig läggs utredningen ned

även om annan vårdpersonal begått uppenbara fel. Denna del av HSAN:s verksamhet

är otillfredsställande för rättsmedvetandet enligt motionärerna. De föreslår

att bestämmelserna skall ändras till att varje anmälan skall formuleras att

gälla ansvarig sjukvårdspersonal.

I motion So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) begärs en utredning om

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som

anförts i motionen. Anmärkningar rörande vissa åtgärder, felaktiga, obefogade

och uteblivna anmälningar vad avser anmälan till socialnämnd, anmälan till

Socialstyrelsen enligt lex Maria och anmälan till polis om hinder för innehav

av skjutvapen kan enligt utslag av Regeringsrätten inte prövas av HSAN eftersom

det inte räknas som vård. Motionärerna anser att gränsen mellan vad som är vård

eller inte vård tenderar att bli alltmer flytande. Av det skälet samt för den

enskildes rättssäkerhet bör HSAN:s prövningsrätt i sådana fall utredas.

I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) begärs ett ökat

sekretesskydd för inblandad personal (yrkande 3) samt ett tillkännagivande om

värdet av ett ökat inslag av muntlig förhandling (yrkande 4). Motionärerna

anser att uppgifter om HSAN:s personals bostadsadress, telefonnummer och

personnummer bör sekretesskyddas i enlighet med bestämmelserna i

sekretessförordningens 1 a §. I samband med deslegitimeringsärenden har det

enligt uppgift förekommit hot mot personalen. Motionärerna konstaterar att

muntlig förhandling är sällsynt vid HSAN:s sammanträden. I svårbedömda fall

skulle muntlig förhandling ge en mycket god tilläggsinformation, heter det i

motionen.

Proposition och bakgrund m.m.

Enligt 7 kap. 8 § i den föreslagna lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område skall anmälan till HSAN bl.a. innehålla uppgift om vem

anmälan avser. Bestämmelsen har oförändrad överförts från

disciplinpåföljdslagen.

Den frågeställning som aktualiseras i motion So237 (m) har berörts i

propositionen (s. 78). I propositionen görs en direkt koppling till motionens

förslag som syftar till att undvika situationer då en yrkesutövare som begått

ett fel inte kan åläggas disciplinpåföljd, därför att han eller hon inte är

anmäld. Regeringen anser att frågan bör bli föremål för ytterligare

överväganden innan ett slutligt ställningstagande kan ske.

I 5 kap. 3 § den föreslagna lagen framgår vilka skyldigheter den har som

tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Om sådana skyldigheter inte fullgörs

får disciplinpåföljd åläggas. Frågor om disciplinpåföljd prövas av HSAN enligt

7 kap. 1 §.

De frågor som tas upp i motion So269 (m) har övervägts inom Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen skrev till Socialdepartementet i september 1997 och påpekade

att vissa ?underlåtenheter? inte faller in under disciplinpåföljdslagens

tillämpningsområde samt att detsamma torde gälla även underlåtenhet att

fullgöra anmälningsskyldigheten enligt andra författningar (ett tiotal räknas

upp i skrivelsen). Styrelsen anför bl.a. följande i skrivelsen:

Att underlåta anmälningar i de fall sådana är påkallade kan i vissa lägen

utgöra ?tjänstefel?. Det förutsätter dock att det är fråga om en i allmän

tjänst anställd yrkesutövare. Under vissa förutsättningar kan även underlåten

anmälningsskyldighet falla in under någon annan brottsrubricering, t.ex.

framkallande av fara för annan (BrB 3 kap. 9 §). Sådana fall torde dock vara

sällsynta.

Ett sätt att lösa frågan hur samhället skall kunna reagera mot underlåtna

anmälningar är att komplettera disciplinpåföljdslagen så att underlåtenhet att

fullgöra anmälningsskyldighet faller in under den lagen. Denna lösning har

t.ex. föreslagits av Barnkommittén i betänkandet SOU 1997:116, s. 420. En sådan

lösning skulle emellertid vad gäller underlåtna anmälningar enligt 71 §

socialtjänstlagen endast komma att omfatta personer som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen. Yrkesutövare inom socialtjänst eller andra verksamheter än

hälso- och sjukvård omfattas nämligen inte av disciplinpåföljdslagen. En

utökning av disciplinpåföljdslagens tillämpningsområde skulle dessutom bryta

mot grundtankarna i den lagen, som de kommit till uttryck i propositionen

1993/94:149 och Socialutskottets betänkande 1993/94:SoU26.

Socialstyrelsen får därför föreslå att i respektive författning införs ett

special- straffstadgande för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet.

Härigenom skulle yrkesutövare inom alla verksamheter, såväl offentliga som

enskilda, kunna åläggas påföljd för underlåten anmälningsplikt utan att man

behöver ändra principerna för när disciplinpåföljdslagen skall tillämpas.

Skrivelsen har remissbehandlats.

Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds frågan i Regeringskansliet.

Frågan om muntlig handläggning regleras i 7 kap. 11 § i den nya lagen.

Bestämmelsen har oförändrad förts över från disciplinpåföljdslagen och innebär

att huvudregeln är att förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock

förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen. Enligt uppgift

från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hålls muntlig förhandling regelmässigt

i legitimationsärenden, om det begärs.

Hot mot personalen, som berörs i So297 (fp), har enligt uppgift förekommit

endast i något enstaka fall.

I proposition 1993/94:165 Några frågor om sekretess föreslogs en

komplettering av 7 kap. 11 § sekretesslagen med innebörd att sekretessen också

skall gälla bostadsadresser, hemtelefonnummer och personnummer i den

personaladministrativa verksamheten hos sådana myndigheter där personalen

särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men om

uppgiften lämnas ut. Det lämnades till regeringen att i förordning föreskriva

hos vilka myndigheter sekretessen skall gälla. Som exempel på myndigheter där

det finns ett mer påtagligt behov av sekretesskydd nämndes polis-, åklagar- och

kronofogdemyndigheter samt myndigheter inom socialtjänsten.

Regeringen framhöll den grundläggande bedömningen att man skall vara

restriktiv vid införande av sekretess på nya områden och anger att

myndigheternas personaladministrativa verksamhet är ett sådant område där det

sedan gammalt gällt en långtgående offentlighet, även om vissa begränsningar

infördes 1987.

Regeringen framhöll i propositionen att det är mindre lämpligt att lagreglera

vilka myndigheter som skall omfattas av det utökade sekretesskyddet, eftersom

kretsen av myndigheter kan komma att förändras över tiden. Endast uppgifter hos

sådana myndigheter där de anställda på grund av arbetets karaktär regelmässigt

utsätts för hot och trakasserier skall kunna skyddas.

Konstitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning än regeringen av behovet

av ytterligare sekretesskydd på det aktuella området. Enligt KU:s mening borde

det kunna överlämnas till regeringen att avgöra vilka myndigheter som är i

behov av ett utökat sekretesskydd för de aktuella uppgifterna (1993/94:KU38 s.

8).

I sekretessförordningen (1980:657) 1 a § anges vilka myndigheter som

omfattas. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd finns inte med.

Enligt uppgift har direktiv om en allmän översyn av sekretesslagen (1980:100)

nyligen beslutats.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i motionerna So237 (m) och So269 (m) bereds för

närvarande i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att beredningen sker

skyndsamt. Utskottet anser att regeringens kommande förslag på området bör

avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i dessa frågor. Motionerna

avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 7 kap. 8 § förslaget till lag om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen att bedöma vilka

myndigheter som är i behov av ett utökat sekretesskydd enligt 1 a §

sekretessförordningen. Regeringen har nyligen beslutat om en översyn av

sekretesslagen. Riksdagen bör därför inte överväga något initiativ i frågan.

Motion So297 (fp) yrkande 3 avstyrks.

Den nuvarande bestämmelsen om muntlig förhandling i HSAN överförs enligt

propositionen med oförändrad lydelse till 7 kap. 11 § i lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet, som anser att

bestämmelsen är välavvägd, tillstyrker lagförslaget och avstyrker motion So297

(fp) yrkande 4.

Lagförslaget i övrigt

Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område.

Utskottet delar således regeringens bedömning att fem lagar,

kvacksalverilagen, behörighetslagen, disciplinpåföljdslagen, åliggandelagen och

tillsynslagen, skall sammanföras i en lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område.

Enligt regeringens mening utgör detta förslag ett första steg i riktning mot

en samlad hälso- och sjukvårdslagstiftning på det sätt HSU 2000 har förespråkat

i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:157). Kommittén konstaterade bl.a.

att dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning bygger på sjukvårdshuvudmännens och

personalens skyldigheter. Vad en patient kan förvänta sig av vården kan endast

indirekt utläsas ur lagtexten. Kommittén anser därför att det finns ett behov

av en översyn av dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning. En utgångspunkt för

en sådan översyn bör enligt kommittén vara att lagstiftningen utgår från

patientens situation, dvs. den rättsliga fokuseringen förskjuts till vad

patienten bör kunna kräva av hälso- och sjukvården.

Lagrådet har vid sin granskning av de remitterade lagförslagen förordat (bl.a.

s. 276-277) en del omarbetningar som bör företas i lämpligt sammanhang.

Utskottet ser positivt på att en översyn görs av dagens hälso- och

sjukvårdslagstiftning med den utgångspunkt som HSU 2000 har skisserat. I ett

sådant sammanhang bör även Lagrådets synpunkter kunna beaktas.

Övriga lagförslag

Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att förutom de tidigare

behandlade förslagen till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område och lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) anta förslagen till

lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i

patientskadelagen (1996:799), lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning

av teknisk sprit m.m., lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), lag om

ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125), lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion

för Riksdagens ombudsmän, lag om ändring i lagen (1975:1339) om

Justitiekanslernas tillsyn och lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).

Utskottet tillstyrker lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkande 3 antar 1 kap. 4 §

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och

1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ,

res. 1 (fp)

res. 2 (mp) - delvis

3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 2 antar 3 kap. 6 §

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

res. 2 (mp) - delvis

4. beträffande flexibla och generösa övergångslösningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:So38 yrkande 7,

5. beträffande 3 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen antar 3 kap. 13 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område,

6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen

(1985:562)

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om

ändring i patientjournallagen (1985:562),

res. 3 (m, fp, kd)

7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion

1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 § förslaget till lag om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

res. 4 (fp)

8. beträffande det psykologiska verksamhetsområdet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So39, 1997/98: So40,

1997/98:So210, 1997/98:So227, 1997/98:So249, 1997/98: So291 yrkandena 1

och 3 samt 1997/98:So321 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. beträffande alternativmedicin m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och 1997/98:So340

yrkandena 2-5,

res. 5 (mp)

10. beträffande piercing och tatuering

att riksdagen avslår motion 1997/98:So333,

11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So297 yrkandena 1 och 2 samt

1997/98:So341 antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område,

res. 6 (fp, mp)

12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkandena 5 och 6 antar 5 kap.

7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område,

res. 7 (m, fp, kd)

13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So324 antar 5 kap. 11 och 12 §§

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

res. 8 (mp)

14. beträffande anmälan till HSAN

att riksdagen avslår motion 1997/98:So237,

15. beträffande vissa underlåtenheter

att riksdagen avslår motion 1997/98:So269,

16. beträffande 7 kap 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen antar 7 kap. 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område,

17. beträffande sekretesskydd för personalen

att riksdagen avslår motion 1997/98:So297 yrkande 3,

res. 9 (fp) - delvis

18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So297 yrkande 4 antar 7 kap. 11 §

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

res. 9 (fp) - delvis

19. beträffande förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt

under momenten 1-3, 5, 7, 11-13, 16 och 18,

20. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, förslag till lag om

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förslag till lag om

ändring i patientskadelagen (1996:799), förslag till lag om ändring i

lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., förslag till lag om

ändring i läkemedelslagen (1992:859), förslag till lag om ändring i lagen

(1992:860) om kontroll av narkotika, förslag till lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125), förslag till lag om ändring i lagen (1986:765)

med instruktion för Riksdagens ombudsmän, förslag till lag om ändring i

lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förslag till lag om

ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).

Stockholm den 7 maj 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta

Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Elisebeht Markström

(s).

Reservationer

1. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område (mom. 2)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och slutar med ?(mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för

legitimationsrätten för sjukhusfysiker vad avser utbildning och

ansvarsförhållanden är desamma som de kriterier som föreligger för

sjukhusingenjörer. Därför bör även sjukhusingenjörer omfattas av

legitimationsrätten. Regeringen bör snarast se över frågor om utbildningskrav

m.m. inför en kommande legitimering.

Vidare anser utskottet att de bedömningar som biomedicinska analytiker har

att göra utgör viktiga grundstenar i det diagnostiska arbetet som underlag för

åtgärd. En missbedömning i deras arbete kan fördröja upptäckten av patientens

sjukdom. Inom klinisk kemi svarar biomedicinska analytiker ofta för

provtagningen i såväl öppen som sluten vård. Inom den kliniska fysiologin

bedrivs arbetet i direkt samverkan med patienterna. Utskottet anser att även

biomedicinska analytiker bör omfattas av legitimationsrätten.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So38 (fp)

yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen när frågor om utbildningskrav m.m. för dessa

grupper setts över.

I avvaktan på att regeringen återkommer tillstyrker utskottet 3 kap. 2 §

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 och med

avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 1

dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område m.m. (mom. 2 och 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och på s. 12 slutar med ?(mp) yrkande 2? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att kvalitet och patientsäkerhet måste vara ledstjärnor när

det gäller att avgöra vilka yrkesgrupper som skall kunna erhålla legitimation.

Det finns flera yrkesgrupper som anser att de uppfyller de krav och kriterier

för att erhålla legitimation som ställs upp i propositionen. Regeringen bör

enligt utskottets mening göra en förnyad bedömning eftersom det inte finns

något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade yrkesgrupper.

Utskottet anser att samma resonemang bör gälla för grupper med skyddad

yrkestitel. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag där

fler yrkesgruppers titlar skyddas.

Utskottet delar också bedömningen i motion So38 (fp) yrkandena 2 och 4 att

såväl sjukhusingenjörer som biomedicinska analytiker bör vara legitimerade

yrkesgrupper. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

So37 (mp) och So38 (fp) yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till

känna.

I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag

tillstyrker utskottet förslaget till 3 kap. 2 och 6 §§ lagen om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdens område.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och

1997/98:So38 yrkandena 2 och 4

dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So37 yrkande 2

dels antar 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) (mom. 6)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?avstyrker motion So36 (m)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion So36 (m) att det inte finns några som

helst skäl att avvakta journalföringsplikt för de fyra yrkesgrupperna med

skyddad yrkestitel. Hälso- och sjukvården har genomgått en stark expansion och

strukturförändring de senaste åren. Arbetet förändras så att gränserna mellan

olika vårdnivåer och huvudmän och mellan olika delar i vårdkedjan blir mer

tydlig. Dessutom kommer mycket hälso- och sjukvård att bedrivas utanför

sjukhusen. Därför anser utskottet det vara väsentligt att alla yrkesgrupper som

är verksamma inom hälso- och sjukvården, och som är legitimerade eller får

skyddad yrkestitel, skall ha samma skyldighet att föra journal över patienter.

Det är en trygghetsfråga och en viktig signal till dessa nya yrkesgrupper att

de har samma ansvar som andra äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten.

Utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del och föreslår att

audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortoped-ingenjörer skall ha

journalföringsplikt. Enligt utskottets mening bör 9 § 3. patientjournallagen

kompletteras i detta syfte. Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 16 §

patientjournallagen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen

(1985:562)

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om

ändring i patientjournallagen (1985:562) med den ändringen i 9 § 3. att

orden ?audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och

ortopedingenjörer? läggs till efter ordet ?kurator?.

4. 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område (mom. 7)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med

?Behörighetskommittén? och på s. 18 slutar med ?So38 (fp) yrkande 1? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att en ny högre åldersgräns för icke hälso- och

sjukvårdspersonal att behandla barn bör införas. Utskottet delar motionärernas

oro för att nedskärningarna inom skolhälsovården innebär en risk att den inte

kan uppfylla de åligganden den har enligt skollagen. Utskottet är inte

övertygat om att skolhälsovården får tillräckligt med resurser för regelbundna

hälsoundersökningar av skolbarnen. Därmed finns det svårigheter att upptäcka om

barn utsatts för kvacksalveri. Utskottet anser att åldersgränsen bör höjas till

15 år. Med bifall till motion So38 (fp) yrkande 1 tillstyrker utskottet

förslaget till 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område med den ändringen att ordet ?åtta? ändras till ?femton?.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 §

förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med

den ändringen att ?åtta? ändras till ?femton?,

5. Alternativmedicin m.m. (mom. 9)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?I motionerna

So308 (mp)? och slutar med ?yrkandena 2-5? bort ha följande lydelse:

Distriktssköterskor och läkare tillhör några av de grupper av

sjukvårdspersonal som i sin dagliga verksamhet är nyckelpersoner vad gäller

information till patienter. I dagsläget är det inte självklart att dessa

informatörer har god kunskap om de möjligheter till olika behandlingsmetoder

som alternativmedicinens företrädare kan erbjuda. Utskottet anser det

otillfredsställande och föreslår därför att all utbildning av sjukvårdspersonal

bör innehålla adekvat information om alternativmedicinska metoder.

Utskottet anser att krav på registrering skall införas för samtliga personer

eller företag som i någon form använder alternativmedicinska behandlings- och

diagnosmetoder. Med tanke på patienternas säkerhet och integritet bör enligt

utskottets mening en statlig myndighet ha kontroll över och insyn i de

alternativmedicinska utövarnas verksamheter. Utskottet anser att en sådan

registrering bör göras hos Socialstyrelsen. En registrering skulle innebära att

den som blir registrerad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra

journalanteckningar, att inneha fullgott försäkringsskydd samt att rapportera

skador eller biverkningar till Socialstyrelsen. Registreringen skulle enligt

utskottets mening vara självfinansierande. Vidare skulle den inte uppfattas som

en legitimering eller auktorisation. Socialstyrelsen skulle även stå för

information till allmänhet, myndigheter och sjukvårdspersonal. Styrelsen bör

också få i uppdrag att skapa ett samordningsorgan för alternativmedicinska

frågor.

Utskottet anser slutligen att Forskningsrådsnämnden bör initiera vederhäftig

forskning rörande alternativmedicinska behandlingsåtgärder.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So308 (mp)

yrkandena 21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande alternativmedicin m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och

1997/98:So340 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område (mom. 11)

Barbro Westerholm (fp) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?Syftet med?

och slutar med ?1 och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) att nuvarande tidsgräns på 2

år ofta innebär problem för anmälaren. Mycket ofta sträcker sig

behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid mycket långa

sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig vare sig fysiskt

eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid

dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att

bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när

preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden

sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör

därför förlängas till tre år.

I andra fall kan det vara så att orsaken till en patients besvär på grund av

en felbehandling upptäcks först efter att preskriptionstiden har gått ut. Ett

exempel på ett sådant fall är en patient som under drygt två år hade svåra

smärtor i buken. Upprepade besök hos läkare gav olika diagnoser och

behandlingar som inte hjälpte. Efter diagnosen blindtarmsinflammation

opererades patienten och då upptäcktes en operationsduk som glömts vid en

tidigare operation. Eftersom två år gått kunde patienten inte göra en anmälan

trots att ett helt uppenbart fel hade begåtts. Det är ur patientsynpunkt helt

nödvändigt att preskriptionstiden ändras så att när orsaken till en patients

problem är ett misstag från sjukvården, skall preskriptionstiden börja löpa

från den dag då misstaget upptäckts. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So297 (fp) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen

till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett nytt förslag i enlighet

med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks föreliggande förslag

till 5 kap. 5 §.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297

yrkandena 1 och 2

dels antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område (mom. 12)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm

(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?7- 9 §§ i förslaget? bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig positivt till förslaget om interimistisk återkallelse

av legitimation för de ytterlighetsfall det är fråga om men vill understryka

att huvudprincipen i ärenden om återkallelse av legitimation måste vara att

handläggningen sker så skyndsamt att någon förlängning av ett eventuellt

interimistiskt beslut inte skall vara aktuell. Emellanåt kan naturligtvis

utredningsarbetet dra ut på tiden - inte minst på grund av den legitimerades

eget agerande, men också på grund av att beslut från annan myndighet

(exempelvis domstol) måste inväntas. Enligt utskottets uppfattning är det dock

viktigt att slå fast att utdragen handläggning av den legitimerades motpart

eller för den delen av HSAN inte kan anses utgöra ?särskilda skäl? för att

förlänga ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimation.

Legitimation föreslås i vissa undantagsfall kunna återkallas för tiden till

dess frågan om återkallelse har prövats slutligt (interimistisk återkallelse).

Någon bestämmelse om s.k. strikt skadeståndsansvar för det allmänna föreslås

inte i de fall en interimistisk åtgärd inte leder till slutlig återkallelse av

legitimationen. Behörighetsutredningens förslag att den legitimerade skulle ha

rätt till ersättning för s.k. ren förmögenhetsskada (dvs. förmögenhetsskada som

uppstår utan samband med person- eller sakskada), som tillfogats denne på grund

av ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimationen som sedan inte

återkallats slutligt, fick positivt bemötande av ett stort antal

remissinstanser. Enligt utskottets uppfattning bör utredningens förslag i denna

del genomföras.

Ett beslut om interimistiskt återkallande medför i praktiken att det blir

svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen

inte återkallas slutligt. Ersättningen skall enligt utskottets bedömning kunna

vägras eller sättas ned om den legitimerade har försvårat utredningen eller

eljest medverkat till skadan eller om det av någon anledning skulle vara

oskäligt att ersättning lämnas. Mot bakgrund av vad som anförts i motion So38

(fp) yrkandena 5 och 6 bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So38 yrkandena

5 och 6

dels antar 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område (mom. 13)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 25 slutar med ?motion So324 (s)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion So324 (s) att om en läkare eller

tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller

alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit skall behörigheten dras in eller

begränsas. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 § med den ändringen

att ordet ?får?, som förekommer två gånger, ersätts med ?skall?. Utskottet

tillstyrker förslaget till 5 kap. 12 §.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So324 antar 5

kap. 11 och 12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område med den ändringen i 11 § att ordet ?får?, som

förekommer två gånger, ersätts med ?skall?,

9. Sekretesskydd för personalen m.m. (mom. 17 och 18)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?(fp) yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) yrkande 3 att HSAN bör ingå i

den uppräkning av myndigheter som omfattas av utökat sekretesskydd i

sekretessförordningens 1 a §, eftersom de anställda på grund av arbetets

karaktär regelmässigt utsätts för hot och trakasserier.

Utskottet delar också bedömningen att muntlig förhandling bör medges i HSAN i

större utsträckning än för närvarande. I svårbedömda fall bör muntlig

förhandling kunna ge en mycket god tilläggsinformation. Vad utskottet nu anfört

bör riksdagen med anledning av motion So297 (fp) yrkandena 3 och 4 som sin

mening ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett

förslag i enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks

föreliggande förslag till 7 kap. 11 §.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande sekretesskydd för personalen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So297 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297 yrkande

4

dels antar 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

2 Förslag till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område

3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

4 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)

5 Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk

sprit m.m.

7 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika

9 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns

tillsyn

12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....3

Ärendets beredning i utskottet......................5

Utskottet.............................................5

Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m..........6

Utskottets bedömning..............................7

Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper.......7

Behörighetskommittén.............................10

Utskottets bedömning.............................11

Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder

m.m. 12

Utskottets bedömning.............................17

Preskription.......................................19

Utskottets bedömning.............................21

Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.....21

Utskottets bedömning.............................23

Begränsning av förskrivningsrätt...................23

Utskottets bedömning.............................24

HSAN:s verksamhet m.m..............................25

Utskottets bedömning.............................27

Lagförslaget i övrigt..............................28

Övriga lagförslag..................................28

Hemställan.........................................28

Reservationer......................................31

I propositionen framlagda lagförslag.............38