Bet. 1997/98:SoU24

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU24

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:113 Nationell

handlingsplan för äldrepolitiken, ett drygt åttiotal motionsyrkanden med

anledning av propositionen och ett hundratal motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1997 samt fyra yrkanden med anledning av regeringens skrivelse

1997/98:155 om den kommunala verksamheten, som överlämnats av finansutskottet

för beredning i utskottet.

I propositionen föreslår regeringen nationella mål för äldrepolitiken. Målen är

att äldre skall

- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende

- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag

- bemötas med respekt

- ha tillgång till god vård och omsorg.

Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken

skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har

olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål. Utskottet förutsätter

att arbetet med kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre i kommuner och

landsting kommer att fortsätta och att även konkreta handlingsplaner för

äldreomsorgen på lokal nivå kommer att utformas utifrån de nationella målen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner målen.

I propositionen redovisas att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen

föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting.

Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen

till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och

kommuner för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala äldreomsorgen.

Utskottet delar regeringens bedömning att den omfattande höjningen av det

generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att

vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen.

Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från olika håll kommer att

leda till att samtliga särskilda äldreboenden kommer att få tillgång till

läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården, vårdplanering och

handledning av vård- och omsorgspersonal. Vad utskottet anfört med anledning av

ett antal motioner föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den i

budgetpropositionen för perioden 1999-2001 avser att föreslå en förstärkning av

resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner

kronor omprövas om tre år.

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet föreslås i den

kommande budgetpropositionen förstärkas med 20 miljoner kronor per år. Nu

föreslås bestämmelser införas i socialtjänstlagen om en generell

anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller

funktionshindrade och om att kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall

utvecklas och säkras. Regeringen anser vidare att det finns behov av

förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett huvudmannaskap.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Utskottet

tillstyrker lagförslagen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att i avvaktan på de förslag som den

särskilde utredaren kan komma att lägga fram bör redan nu vissa förtydliganden

göras i socialtjänstlagen om avgifterna för bl.a. äldre- och handikappomsorgen.

Ökade resurser föreslås i den kommande budgetpropositionen tillföras

äldreforskningen om totalt 60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare

föreslås en satsning på fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är

ansvariga för äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år

2000 och 60 miljoner kronor år 2001. Utskottet välkomnar regeringens förslag om

att förstärka äldreforskningen. Utskottet delar också regeringens bedömning av

behovet av en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling inom

äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningarna för

fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet.

Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna också skall kunna

omfatta förtroendevalda. Utskottet anser det angeläget att regeringen

återkommer med förslag till utbildnings- och kompetenskrav samt

personalförsörjning inom hela äldreomsorgen.

I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda initiativmedel om 90

miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001 bör avsättas i

budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar

till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för

äldre personer. Utskottet anser att medlen bör användas för att utveckla och

stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom

äldres möjligheter till aktiviteter och social gemenskap. Denna verksamhet bör

kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationer som av frivillig- och

anhörigföreningar. Detta bör riksdagen med anledning av en motion som sin

mening ge regeringen till känna.

Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda

utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen i budgetpropositionen.

Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill genomföra i

samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer. Utskottet föreslår

med bifall till en motion att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till

känna att medlen bör fördelas av Socialstyrelsen. Övriga motioner avstyrks.

Utskottet föreslår också med anledning av ett antal motioner ett

tillkännagivande om att det bör övervägas att tydligare lagreglera

anhörigstödet.

Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande verksamhet i

hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete.

Försöksverksamheten föreslås finansieras inom ramen för de särskilda

stimulansmedlen.

I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för

äldrepolitiken under de närmaste åren. Regeringen anser det angeläget med

samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på

pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att

tillsättas, anförs det.

Det finns enligt utskottet anledning för regeringen att i samband med

budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans.

Utskottet anser det olyckligt att stödet inte är likvärdigt över hela landet

och att omfattningen och kontinuiteten i stödet försämras för många när de

fyller 65 år. Regeringen skall i budgetarbetet överväga om rätten till

personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års

ålder får behålla denna även efter 65-årsdagen. Vad utskottet anfört med

anledning av ett antal motioner föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

Utskottet föreslår att riksdagen antar samtliga lagförslag. Lagarna skall

träda i kraft den 1 januari 1999.

Till betänkandet har fogats 37 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

(Socialdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(1980:620),

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

5. godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken (avsnitt 5).

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:So41 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en statlig

äldreombudsmannafunktion.

1997/98:So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till avlösning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So43 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens förslag till nationell handlingsplan för äldrepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en allmän hälsoförsäkring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om taxor och avgifter i äldreomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att primärkommuner skall ge information om beräkning av

självkostnader för olika service/omvårdnadsslag,

6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 §

socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i

enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att ett

förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård,

läkemedel och tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en handlingsplan för äldrevården,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett sjukhemsprogram,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återinförande av vårdgarantin.

1997/98:So44 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik,

forskning och kompetensutveckling.

1997/98:So45 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till avlösning.

1997/98:So46 av Carin Lundberg och Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen.

1997/98:So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges

i uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det

gäller anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade.

1997/98:So48 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lex Sara,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medicinsk kompetens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet "medicinskt färdigbehandlad",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rehabilitering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om patientnämnd,

6. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag om ett nationellt

mål för äldreomsorgen, tillföra ett mål för boendet enligt vad i motionen

anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell norm för

personaltäthet inom särskilt boende för äldre enligt vad i motionen anförts,

8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att

se över åldersgränser och arbetstider i en föränderlig framtid enligt vad i

motionen framförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering på

grund av ålder.

1997/98:So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att begreppet "värdighetsgaranti" skall skrivas in i den nationella

planen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en värdighetsgaranti,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om valfrihet i boende och hemtjänst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt skatt på arbetskraft inom tjänstesektorn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av diskriminerande åldersgränser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett gemensamt försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård

och tandvård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den parlamentariska äldreberedningens uppgift att utvärdera ädel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildning för

förtroendevalda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbehållsbeloppets storlek,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att anställa en anhörig som vårdare,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och

avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst

och färdtjänst,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för stöd till anhörigvården,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldreombudsman och äldreminister,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekrytering av vårdpersonal,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om självständiga förtroendenämnder.

1997/98:So50 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och

social gemenskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning och fortbildning kring bemötande och respekt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om "resursarbete" för personer som varit verksamma inom omsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan för en ny mellanvårdsform,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medverkan i beslutsprocessen i kommuner och landsting,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldrevårdstaxorna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulansbidrag till äldrebostäder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldre handikappade,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtroendenämnder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsning på fortbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreomsorgen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemservicestöd i form av servicecheckar för pensionärer,

1997/98:So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mer resurser till äldreomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldreomsorgens utmaningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en omsorgsgaranti,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en äldrepeng och mer valfrihet för äldre,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fungerande vårdkedja,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemsjukvård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemtjänsten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre stöd till närståendevården,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre demensvård och det goda boendet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fler hembesökande läkare och sjuksköterskor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av kontaktläkare,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för

förbehållsbeloppet för de kommunala avgifterna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i

övrigt har framförts om rättvisare avgifter för de äldre,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att husläkarlagen skall återinföras,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldre funktionshindrade,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Socialstyrelsen skall vara ensam tillsynsmyndighet för

äldreomsorgen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning och statistik.

1997/98:So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett tillägg bör göras till de nationella målen för

äldrepolitiken med lydelsen "att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha

inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja boende

utifrån innehåll i boendets utformning",

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 6 §

socialtjänstlagen som gäller anhörigstöd i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en rättighet för dem

som så önskar,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur äldre invandrares

försörjning skall kunna tryggas genom ett försörjningsstöd hos

försäkringskassan,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur valfriheten för äldre

i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kooperativ och stiftelser bör ges samma ekonomiska

förutsättningar som kommunala boendeformer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontaktmannaskap i såväl kommuner som landsting som ett led i att

skapa välfungerande vårdkedjor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldres rätt till fortsatt bistånd enligt LSS även efter 65 års

ålder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd i form av dagverksamhet och korttidsvård bör införas i

socialtjänstlagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ursprungsspråkets betydelse i vård av dementa.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997

1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anhörigvård,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet,

12. att riksdagen beslutar att i enlighet med motionens förslag avskaffa

begreppet "klinikfärdig",

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vården i livets slutskede,

1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldreomsorgen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för en politik för de äldre.

1997/98:So253 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om läkartillgången på sjukhemmen.

1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bättre äldreomsorg,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättvisare avgifter inom äldreomsorgen,

1997/98:So290 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att minska skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner,

2. att riksdagen hos regeringen begär en ny högkostnadsutredning enligt vad i

motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala avgifter,

sjukresor m.m. bör inordnas,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av tillgänglig behandling

och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd,

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dagboende för demenssjuka,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anhörigstöd,

28. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landstingens insatser

vad gäller rehabilitering av kvarboende äldre,

1997/98:So317 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret när

patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård.

1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador

bland äldre kan förebyggas,

1997/98:So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vården i livets slutskede,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hospice.

1997/98:So401 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet och

inrättandet av en statlig äldreombudsman.

1997/98:So402 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1997/98:So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre.

1997/98:So406 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att tillgodogöra sig de äldres kunskap, kompetens och

utveckling,

2. att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn

tagen till enskilda människors val i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de äldres ekonomiska situation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avgifter för sjukhemsboende,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den ekonomiska situationen för hemmavarande make,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat läkaransvar på sjukhemmen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat kommunalt ansvar för äldrevården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldreboendet,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att

säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemtjänsten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de frivilliga insatserna inom äldreomsorgen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alternativa vårdformer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukhemmen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukhusvården,

15. att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad

som anförts i motionen,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till etableringsrätt för

enskilda vårdgivare i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demens,

18. att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng i enlighet med vad som

anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård i livets slutskede,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalen inom äldreomsorgen.

1997/98:So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 §

socialtjänstlagen skall fastställas till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad

som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att avgifter och förbehållsbelopp för makar, där

make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan sammanläggning

och tudelning av makarnas inkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att förbehållsbeloppet

även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och

tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So409 av Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sparkonto inom äldreomsorgen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig utformning av

sparkonto inom äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om människors rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer och

demenssjukdom,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda

alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är

likvärdiga med den kommunala verksamheten i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd,m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering.

1997/98:So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av ädelreformen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att motverka

diskriminering av äldre i vården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av livserfarenhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en äldreminister och äldreombudsman,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen.

1997/98:So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemtjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hemservicecheck för äldre,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mångfald och valfrihet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anhörigvården.

1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i regelsy-

stemet att uttrycket ?medicinskt färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommunerna skall utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja

anhöriga,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn när det gäller

vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inordna tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet,

9. att riksdagen hos regeringen begär upprättandet av en riksnorm för

pensionärernas förbehållsbelopp,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppfylla löftet om ett eget rum för alla i äldreboendet.

1997/98:So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fungerande vårdkedja,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbyggd hemvård,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrad hemtjänst,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anhörigvård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att korta vårdköerna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ny modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dagverksamhet och gruppboende för dementa,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre utredningar av demenssjuka,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård i livets slutskede.

1997/98:So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg.

1997/98:So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till

valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:So639 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medicinska insatser inom äldreomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning om hemservicestöd för äldre,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsinsatser för anhörigvårdare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivilligverksamheten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mångfald och valfrihet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten att bo tillsammans på vårdinstitutioner,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om överläggning med Kommunförbundet om taxorna och förbehållsbeloppet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demensvården,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård i livets slutskede.

1997/98:Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts i övrigt om förbättrat stöd och förbättrade villkor för

närståendevårdarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoekonomisk värdering av närståendevården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande

av integritetsaspekterna.

1997/98:Sk653 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konkurrensupphandling av hemtjänsten.

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155 Utvecklingen

inom den kommunala sektorn och som av finansutskottet överlämnats till

utskottet för beredning

1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård i livets slutskede (5),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldre människors valmöjligheter till vård (5),

1997/98:Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldreomsorgen och handikappomsorgen,

1997/98:Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter inom

äldreomsorgen.

Ärendets beredning i utskottet

I ärendet har inkommit skrivelser från Demensförbundet, Demensföreningen i

Ronneby, Alzheimerföreningen i Sverige och Riksförbundet för rörelsehindrade

barn och ungdomar. Demensförbundet har den 14 maj 1998 uppvaktat utskottet med

anledning av propositionen.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen fastslår regeringen de tre huvudprinciperna för äldrepolitiken

- att den skall vara demokratiskt styrd genom folkvalda församlingar

- att den skall vara solidariskt finansierad genom skattemedel

- att den skall vara tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft.

Vidare föreslår regeringen mål och inriktning för den framtida

äldrepolitiken. Målen som regeringen föreslår är att äldre skall

- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende

- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag

- bemötas med respekt

- ha tillgång till god vård och omsorg.

De nationella målen för äldrepolitiken omfattar de flesta samhällsområden,

anförs det. För att uppnå dem krävs insatser av staten, landstingen och

kommunerna - men också av arbetsmarknadens parter, av föreningsliv,

trossamfund, andra sammanslutningar och av enskilda människor.

I propositionen redovisas att regeringen för att ge nödvändiga

resursförstärkningar har aviserat och delvis beslutat att höja statsbidragen

till landsting och kommuner med sammanlagt 16 miljarder kronor under perioden

1997-2000. Regeringen har nu i den ekonomiska vårpropositionen (1997/98:150)

föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting.

Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen

till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och

kommuner, bl.a. för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala

äldreomsorgen.

Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den avser att

i budgetpropositionen för perioden 1999-2001 föreslå en förstärkning av

resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner

kronor omprövas om tre år.

Rimligare avgifter: Regeringen föreslår ändringar i socialtjänstlagen som

innebär förtydligande av reglerna för avgifter för äldre- och

handikappomsorgen.

Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring: Socialstyrelsen

och länsstyrelserna föreslås tillföras 20 miljoner kronor för att förstärka

tillsynsarbetet. I socialtjänstlagen föreslås en ny bestämmelse införas om en

generell anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller

funktionshindrade. Regeringen anser vidare att det bör finnas en opartisk

instans, i form av förtroendenämnder, dit enskilda och anhöriga kan vända sig

när det uppstår problem i samband med vård och omsorg. En ny bestämmelse

föreslås föras in i socialtjänstlagen som anger att kvaliteten i verksamheten

fortlöpande skall utvecklas och säkras. Särskilda föreskrifter skall kunna

utfärdas om detta.

Mer forskning, ökad kunskap och kompetens: Socialvetenskapliga

forskningsrådet föreslås få i uppdrag att ta fram ett förslag till ett nytt

forskningsprogram. Ökade resurser föreslås tillföras äldreforskningen om totalt

60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare föreslås en satsning på

fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är ansvariga för

äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60

miljoner kronor år 2001.

För utveckling och förnyelse föreslås särskilda initiativmedel om 90 miljoner

kronor årligen under tre år. Exempel på sådana initiativ är stöd till regionala

äldrecentra och försöksområden, generationsöverbryggande kontaktverksamhet,

satsning på telefonjour samt utveckling av informationstekniken inom

äldreområdet.

Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda

utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen. Samverkan med

frivilliga organisationer är viktiga i sammanhanget, anförs det.

Insatser mot ohälsa. Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande

verksamhet i hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete, heter

det. Regeringens förslag till en förbättrad tandvård för äldre redovisas.

I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för

äldrepolitiken under de närmast åren. Regeringen anser det angeläget med samma

breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på

pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att

tillsättas, anförs det.

Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken

I propositionen föreslås att nationella mål för äldrepolitiken skall läggas

fast. Målen omfattar en rad olika samhällssektorer. De kan brytas ned och

konkretiseras inom olika verksamheter och för förhållanden som berör äldre.

Målen för den nationella äldrepolitiken är, enligt propositionen, att äldre

skall

- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,

- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

- bemötas med respekt, samt

- ha tillgång till god vård och omsorg.

Uppfyllelsen av de nationella målen skall regelbundet följas upp av

regeringen som också i anslutning härtill har att ge förslag till ytterligare

åtgärder.

De nationella målen skall ge en inriktning av den framtida äldrepolitiken.

Att söka uppnå målen är en uppgift inte bara för regering och riksdag utan

också för kommuner, landsting och myndigheter samt - från sina egna

utgångspunkter - organisationer, näringsliv och inte minst för enskilda

människor. Med utgångspunkt i målen kan kommunerna utarbeta lokala

äldrepolitiska handlingsprogram.

I propositionen konkretiseras också målen:

Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande. Detta innebär bl.a.

att äldre skall

- ha inflytande. Den enskilde skall ha inflytande i samhället som boende,

patient, mottagare av hemtjänst eller i andra sammanhang. Äldre bör finnas

representerade bland förtroendevalda i kommuner, landsting och riksdag.

Pensionärsorganisationernas möjlighet att medverka i processen inför beslut i

kommuner och landsting som rör äldres förhållanden skall tas till vara,

- kunna arbeta om de själva vill. Det skall vara möjligt att påverka sin

arbetstid,

- ha möjlighet att förmedla sina erfarenheter till yngre generationer. I

arbetslivet, i familjen, inom organisationer, i skolan, i den högre

utbildningen och i det politiska livet behövs kunskaper om gångna tider, om

kulturarv och andra länders kulturer och om livet självt,

- få möjlighet att lära nytt. Äldres lust och förmåga att få nya kunskaper,

färdigheter och intressen skall tillgodoses. Föreningslivet, men också

utbildningsväsendet, kan bidra. När framtidens informationssamhälle växer

fram skall de äldre finnas med.

Äldre skall känna trygghet och leva ett oberoende liv. Detta innebär bl.a. att

äldre skall

- ha en tryggad ekonomi. Pensionssystemet skall vara pålitligt och följsamt mot

samhällsekonomin,

- välja när de vill pensioneras. Det nya pensionssystemet öppnar för

möjligheten att gå i pension från 61 års ålder,

- kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Även den som blir helt

beroende av exempelvis äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges

möjlighet att påverka sitt liv och sin vardag,

- inte behöva flytta på grund av sjukdom och handikapp. Så långt som möjligt

skall den enskilde få sina vårdbehov tillgodosedda i hemmet. Bostäderna bör

anpassas till människor med funktionshinder,

- kunna röra sig i bostadsområden, i butiker och restauranger, på gator och med

kollektivtrafik. Samhället skall planeras på ett sådant sätt att äldres behov

av tillgänglighet till allmän service tillgodoses,

- känna sig trygga både hemma och ute på gator och torg. Det brottsförebyggande

arbetet har stor betydelse för att skapa trygghet för äldre.

Äldre skall mötas med respekt. Detta innebär bl.a. att äldre skall

- inte diskrimineras på grund av sin ålder,

- ses som individer. Precis som bland yngre människor skiljer sig intressen och

förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell bakgrund. De individuella

önskemålen skall vara avgörande,

- inte utnyttjas eller bli illa behandlade. Genom personalens yrkesansvar, god

arbetsledning och effektiv tillsyn skall brister i vård och omsorg motverkas,

- behandlas med respekt. Äldre har värdefulla livserfarenheter och har bidragit

med viktiga insatser i arbetsliv och familj.

Äldre skall ha tillgång till en god vård och omsorg. Detta innebär bl.a. att

äldre skall

- så långt möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så

länge som de själva önskar,

- kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora,

- ha tillgång till en vård och omsorg som passar alla. Sveriges alltmer

mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med

hänsyn till människor med olika språk och ursprung,

- ha tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som yngre människor,

- kunna lita på att vård och omsorg har god kvalitet. Människovärde,

individuella behov och önskemål, integritet, självbestämmande och värdighet

skall respekteras,

- kunna lita på att personalen kan sina saker. Grundutbildningen hos personalen

skall vara gedigen och anpassad till dagens situation. Fortbildning måste ges

kontinuerligt,

- få avsluta livet med värdighet och i frid. Vården i livets slutskede skall

vara av hög kvalitet. Lindring av smärta och andra obehag, kärleksfull

omvårdnad och en fridfull miljö är viktiga inslag. Hjälpen skall finnas där

man är, ingen skall behöva flytta mellan olika boenden och sjukhus i onödan.

Ingen skall behöva dö ensam.

I propositionen anförs att ett gott samhälle för alla åldrar måste byggas på

solidaritetens grund. Med utgångspunkt i varje människas lika värde blir det

gemensamma ansvarstagandet en sammanhållande kraft i samhället. Generationerna

hålls samman av den övergripande uppgiften att ge varje människa möjligheter

att leva ett gott liv. Det finns därför några självklara grundpelare i

välfärdssamhället, en god start i livet för varje barn, vård och omsorg för

sjuka och funktionshindrade samt en trygg ålderdom.

Den gemensamma finansieringen av vård och omsorg är en naturlig följd av

solidaritetens principer. Den är grunden för ett system där var och en får

hjälp och stöd efter behov - oberoende av personlig ekonomi, social bakgrund,

kön eller ålder. Den demokratiska styrningen är nödvändig för att utvecklingen

av vård och omsorg sker i enlighet med allmänintresset och med hänsyn till

särskilt utsatta och röstsvaga grupper.

Attityder till äldre måste ändras, anförs det. Attityder, förväntningar och

förhållningssätt gentemot äldre avspeglas på olika sätt i samhällslivet, ofta

outtalat eller underförstått. Ett exempel är olika skrivna och oskrivna

åldersregler inom arbetslivet, vården eller politiken. Det berättigade i dessa

regler behöver granskas ingående. Målet måste vara att i alla sammanhang

avlägsna alla obefogade åldersstreck. Det finns ett stort behov av att

åstadkomma en annan balans i värderingarna när det gäller människor i olika

faser av livet och vad de kan bidra med respektive har rätt att förvänta sig.

Ett erkännande av att ?alla behöver behövas? är en god grund för resonemanget,

anför regeringen.

Äldre skall ha möjlighet att arbeta, anförs det vidare. Det finns en trend

att allt fler lämnar arbetsmarknaden i förtid. Denna måste brytas. Många orkar

inte arbeta fram till pensionsåldern. Samtidigt är många som lämnat

arbetsmarknaden av åldersskäl fullt kapabla att fortsätta sitt yrkesarbete, men

har av olika skäl - avgångsregler, brist på lämpligt arbete, förmånliga

avgångserbjudanden - valt eller tvingats att avstå. Det finns, enligt

propositionen, ett stort behov av ett mera flexibelt förhållande till

människors yrkesarbete som äldre. En långsiktig förändring av regler, villkor

och attityder är nödvändig.

I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för

äldrepolitiken under de närmaste åren. Regeringen anser det angeläget med

samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på

pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att

tillsättas, anförs det. Beredningen skall ta till vara vad som framkommer inom

äldreprojektet, under FN:s äldreår och i de olika statliga utredningar som nu

arbetar med dessa frågor. Den parlamentariska äldreberedningens arbete kan

sedan läggas till grund för väl förankrade förslag med inriktning på samhällets

långsiktiga äldrepolitik och förverkligandet av de äldrepolitiska målen.

I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts dels om regeringens förslag till

nationell handlingsplan för äldrepolitiken (yrkande 1), dels om en allmän

hälsoförsäkring (yrkande 2) och dels om en handlingsplan för äldrevården

(yrkande 9). Motionärerna anför att de redan när ädelreformen beslutades hösten

1990 varnade för att den nya gränsdragningen mellan landstingen och kommunernas

ansvarsområden skulle skapa allvarliga problem. Bland annat skulle det bli

svårt att utkräva medicinskt ansvar. Det blev det också. Motionärerna är

kritiska mot regeringens arbetsmetod att formulera långsiktiga mål för

äldrepolitiken och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur dessa mål

skall förverkligas. Regeringens ambition är vittgående men abstrakt och därför

dåligt genomtänkt och preciserad, anför de. De anser att de vårdskandaler som

blivit synligare på senare tid sammanhänger med gränsdragningsproblem mellan de

två kommunala nivåerna. Det är bl.a. mot bakgrund av gränsdragningsproblem inom

äldrevården som Moderaternas förslag till en allmän hälsoförsäkring skall ses.

Förslaget innebär att pengarna för vård och omsorg följer den enskilde

patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall

finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och

sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och

ersätts med avgift. Utöver detta skall kostnaderna för sjukpenningens

rehabiliteringsdel och läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård

ingå som del i försäkringen. Försäkringen, som bör administreras av

försäkringskassan, skall finansieras solidariskt och omfatta alla medborgare.

Genom en hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och

landsting om betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården

följer patienten, anför de. Det moderata handlingsprogrammet för äldrevården

tar sikte på att huvudmannaskaps- och revirgränser inom vård och omsorg måste

raseras. Samarbetet inom hela vårdkedjan måste förbättras så att de äldres

behov och medbestämmande sätts i centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste

stärkas. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten måste

erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Det

bör t.ex. vara möjligt att anställa en granne eller anhörig efter samma avgift

som gäller för dem i övriga hemtjänsten. Äldrevårdens personal är med sin

kompetens en viktig förutsättning för en god äldrevård, anförs det. Den måste

ges den status som följer av bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. De

anhöriga måste få den uppskattning och det stöd de är värda. Frivilliginsatser

som görs via enskilda och föreningar måste uppmärksammas och stödjas. Demens är

ett begrepp som fortsatt måste stå i fokus. Det är viktigt att stödja

forskningen kring demenssjukdomarna. Vården i livets slutskede måste inriktas

mot att upprätthålla patientens livskvalitet.

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om äldreomsorg och handikappomsorg (yrkande 4). Motionärerna

anser att kommunerna bör koncentrera sin verksamhet kring ett begränsat antal

kärnområden varav äldreomsorgen är ett. De hänvisar till sina yrkanden i motion

So43. Kommunerna skall fortsätta att ställa upp för de anhöriga som vårdar

äldre och funktionshindrade genom att garantera avlösning i hemmet. Detta bör

skrivas in i socialtjänstlagens 6 §. Vidare anser de att handikappade med

personlig assistans skall få rätt att behålla sin assistans även efter att de

fyllt 65 år.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts dels om vikten att tillgodogöra

sig de äldres kunskap, kompetens och utveckling (yrkande 1), dels om de äldres

ekonomiska situation (yrkande 3), dels om äldreboendet (yrkande 8) och dels om

alternativa vårdformer (yrkande 12). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att

välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn tagen till enskilda människors val

(yrkande 2) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i

syfte att säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården (yrkande 9) liksom

förslag till etableringsrätt för enskilda vårdgivare (yrkande 16). Motionärerna

anför att den stora resurs som den äldre människan är måste tas till vara. De

vill gå i spetsen för en attitydförändring till åldrandet och till de äldre.

Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och

livserfarenhet de besitter. Motionärerna vill understödja olika slag av

mentorskap där den äldre generationen fungerar som stöd och rådgivare till den

yngre yrkesverksamma generationen inom olika branscher. De anser det också

väsentligt att de äldres erfarenhet och kompetens får utrymme i

samhällsdebatten.

Motionärerna anför att pensionärernas ekonomiska situation sedan slutet på

80-talet varit allvarlig. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom

skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har

inneburit att allt fler av landets pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för

att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tydligt är detta när det gäller

tandvården. Den nya välfärdspolitiken måste bygga på den enskildes val och att

resurserna skall följa det val som den enskilde själv träffar, anförs det. Det

måste säkerställas att även den som av olika skäl inte själv kan föra sin talan

eller fatta meningsfulla beslut garanteras en med andra jämbördiga

förhållanden. Ett ökat inslag av konkurrens kommer att leda till bättre

utnyttjande av resurserna och att de köer och brister som finns i dagens system

kan angripas. Valfriheten i den sociala servicen skall garanteras genom att

enskilda omsorgsgivare kan arbeta på lika villkor som vårdgivare med offentlig

huvudman, anför motionärerna. Finansieringen skall vara gemensam men valet av

vårdgivare den enskildes. Den som så önskar skall så långt möjligt erbjudas

vård i det egna hemmet. De olika boendeformerna bör vidare renodlas för att ge

den enskilde valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform. Med t.ex.

försäkringsbolag som medfinansiärer kan olika former av seniorprojekt

utvecklas. Sådana lösningar kan förbättra äldreomsorgen utan att skattemedel

behöver tillskjutas, anförs det.

I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivanden till

regeringen om äldreomsorgen (yrkande 23) och om utgångspunkter för en politik

för de äldre (yrkande 24). I denna motion hänvisas till motion So406 och anförs

att vården och omsorgen skall utformas på den enskildes villkor. För detta är

rätten att välja fundamental, enligt motionärerna. För att garantera denna

grundläggande princip anser de att rätten till valfrihet inom äldreomsorgen bör

skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Detta

innebär att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga

kvalitetskrav skall ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande

offentligt bedriven verksamhet, anförs det.

I motion So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre

(yrkande 7). Motionärerna vill ge de äldre lagstadgad frihet vad gäller

hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Socialtjänstens

företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning bedöma huruvida den

sökande är berättigad till serviceinsatser. När behovet dokumenterats skall den

enskilde själv ha lagstadgad rätt att välja, heter det.

Också i motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda alternativ

bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med

den kommunala verksamheten (yrkande 3). Kommunerna bör behålla

finansieringsansvaret för äldreomsorgen, anför motionärerna. De anser dock att

kvaliteten och mångfalden kan öka och kostnaderna hållas nere genom ökad

konkurrens. De anser också att de enskilda alternativen är viktiga som

alternativa arbetsgivare för offentliganställda kvinnor och öppnar dörren för

kvinnliga entreprenörer och nya jobb.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om

innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken (yrkande 1) och om

ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och social

gemenskap (yrkande 2). Motionärerna anser att de föreslagna nationella målen

för äldrepolitiken i huvudsak är bra, men det saknas en viktig dimension. En

utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara att människor är

olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde vårdtagaren måste

själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att påverka både var och

hur vården skall utföras. Möjligheten att få välja hemtjänstpersonal,

dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Regeringens förslag att äldre

bl.a. skall ha inflytande i samhället och över sin vardag som boende, patient,

mottagare av hemtjänst är för vagt, anser motionärerna. De anser att äldre

skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket innehåll som

omsorgen skall ges. Detta bör ges regeringen till känna. Vidare anser

motionärerna att de nationella målen bör kompletteras med ett mål om

vårdtagarens rätt till egen identitet och social gemenskap. Även detta bör ges

regeringen till känna.

I samma motion yrkas också att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om äldre handikappade (yrkande 9). Handikappade

som har personlig assistans mister denna när de blir ålderspensionärer. När den

handikappade fyllt 65 år är det kommunen som får överta ansvaret för stödet

till den funktionshindrade. Enligt motionärernas mening måste denna fråga lösas

så att den handikappade kan garanteras kontinuitet i sin omsorg.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet

(yrkande 7). Motionärerna anser att de äldre skall ges lagstadgad rätt till

valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behovet

dokumenterats skall den enskilde själv ha lagstadgad rätt att inom ramen för

tilldelade resurser få välja vårdgivare på samma sätt som sker inom

barnomsorgen.

Detta yrkas också i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt

(båda c) (yrkande 5).

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om

äldreomsorgens utmaningar (yrkande 2), om en omsorgsgaranti (yrkande 3) och om

en äldrepeng och mer valfrihet för äldre (yrkande 4). Motionärerna anför att

även om ädelreformen varit framgångsrik finns i dag en rad omständigheter som

under de senaste åren skapat problem för äldreomsorgen. Äldreomsorgen står

inför stora problem. Köerna till vård och boende är fullständigt oacceptabla.

Vanvården måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en

sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas

en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Den enskildes rätt och

önskemål måste värnas. Närståendevården måste stödjas. Det mångkulturella

samhället ställer krav på större mångfald i äldreomsorgen. Det förebyggande

folkhälsoarbetet kan undanröja framtida lidande. Betydelsen av närvård i form

av hemsjukvård, hemtjänst och annan socialtjänst kommer att öka. Motionärerna

vill mot bakgrund av detta införa en omsorgsgaranti. Kommunerna skall, utifrån

en av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa en omsorgsgaranti. Den skall

ha ett innehåll som garanterar den enskilde äldre en kvalitativ god omsorg. De

kommuner som inte lever upp till de rättigheter som garanteras av

omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av detta en

avgiftsreduktion. Motionärerna pekar på några behovsaspekter som måste vara

tillgodosedda för att omsorgen skall kunna räknas som kvalitativt god. Det

särskilda boendet bör ha en medicinskt ansvarig läkare. Det behövs också fler

sjuksköterskor i omsorgen. Fortbildning för personalen måste innehålla

obligatoriska moment av kunskap om näringsbrist liksom om hur man förebygger

liggsår. Omvårdnadsforskning har visat att det oftast behövs enkla förändringar

i rutiner och hjälpmedel för att häva undernäringen. Med en god kunskap om den

åldrande kroppen går det genom ändrade rutiner m.m. att förebygga liggsår. Även

smärtlindring bör ingå i garantin. Alla fallskador skall utredas. En läkare

skall tillkallas för undersökning så att skadorna inte förblir oupptäckta.

Läkemedelshanteringen måste förbättras. Det behövs fortbildning för såväl

förskrivare som övrig personal. Vidare anser motionärerna att valfriheten skall

ingå i garantin. Detta sker enklast genom en äldrepeng. Pengen följer den äldre

till det boende eller den service som den äldre vill ha.

I samma motion begärs också tillkännagivande om äldre funktionshindrade

(yrkande 16). Motionärerna konstaterar att i dag får personer med

funktionshinder inte behålla sin personliga assistans efter att de fyllt 65 år.

De anser att rätten till personlig assistans skall kvarstå även efter 65-

årsdagen. Motionärerna vill också införa en rätt till korttidsvård och

dagverksamhet i socialtjänstlagen och att rätten till individuella planer förs

in i lagen.

I motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydligare

redovisning av den enskildes valmöjligheter inom äldreomsorgen (yrkande 5).

Motionärerna anför att olika alternativ inte erbjuds utan att den enskilde

hänvisas till det av kommunen beslutade alternativet, oavsett om detta

upphandlas av privat entreprenör eller är i kommunal drift. Av regeringens

skrivelse om den kommunala verksamheten framgår att nära hälften av dem som

avsagt sig hemtjänst gjort det på grund av missnöje med kvalitet eller avgifter

och att de kände att de hade litet inflytande själva. Detta måste, enligt

motionärerna, tas som ett viktigt underlag i den framtida planeringen av

äldreomsorgen och bl.a. leda till att tydligare redovisning av den enskildes

valmöjligheter görs.

I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att

utöver regeringens förslag om ett nationellt mål för äldreomsorgen tillföra ett

mål för boendet (yrkande 6) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till

nationell norm för personaltäthet inom särskilt boende för äldre (yrkande 7).

Motionärerna ställer sig bakom regeringens förslag till mål för äldrepolitiken

men anser att det bör tillföras ytterligare ett mål för de äldres boende. De

äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas

till det. Detta mål tydliggör för kommunerna hur viktigt boendeplaneringen är

för att de övriga målen skall kunna nås. Vidare understryker motionärerna att

det finns ett klart samband mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången

till kvalificerad medicinsk personal. Enligt motionärernas uppfattning är

personaltätheten och personalutbildningen grunden i en god äldreomsorg och

utgör ett kvalitetsbegrepp som går att mäta. Motionärerna föreslår därför att

regeringen får i uppdrag att återkomma med en nationell norm för personaltäthet

inom särskilt boende för äldre.

I samma motion yrkas också att riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i en

föränderlig framtid (yrkande 8) och att riksdagen hos regeringen begär förslag

till lag mot diskriminering på grund av ålder (yrkande 9). Motionärerna anför

att den ökande medellivslängden betyder att antalet vårdbehövande ökar men

också att antalet äldre som gärna fortsätter ett aktivt förvärvsliv ökar.

Åldersgränserna kommer därmed att behöva diskuteras, inte bara inom

arbetslivet, utan även t.ex. hur länge man skall erhålla personlig assistans,

bilstöd osv. Det är en paradox, anför de, att vi blir piggare och lever längre

samtidigt som allt fler bränns ut i förtid. En kortare arbetstid och därmed ett

lugnare tempo skulle bidra till att fler skulle kunna vara kvar längre i

arbetslivet. Försörjningsbördan skulle fördelas jämnare över generationerna

samtidigt som fler skulle finna delaktighet i samhällslivet. En utredning bör

därför tillsättas som får i uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i

en föränderlig värd. Regeringen tar i propositionen upp attitydernas betydelse

och påpekar att attityder inte enkelt låter sig påverkas genom politiska

beslut. Motionärerna delar denna uppfattning men anser att den lagstiftande

församlingen ibland måste gå före för att påverka samhällets attityder. En lag

som förbjuder diskriminering på grund av ålder kan långsiktigt påverka

samhällets attityder, anför de.

I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett tillägg bör göras

till de nationella målen för äldrepolitiken med lydelsen ?att äldre skall kunna

leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha

rätt att kunna välja boende utifrån innehåll i boendets utformning? (yrkande

1). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

valfriheten för äldre i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas

(yrkande 5). Tillkännagivande begärs om att kooperativ och stiftelser bör ges

samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer (yrkande 6).

Motionärerna anser att de nationella mål som föreslås är helt oantastliga med

vill ha ett tillägg om att äldre skall kunna välja sitt boende och innehållet i

boendets utformning. De anser vidare att en av de största bristerna i de

särskilda boendeformerna är de äldres bristande möjligheter att via aktiv

brukarmedverkan kunna påverka utformningen av boendet. Det saknas också

möjlighet att få vara med och påverka vilka man vill leva tillsammans med under

de sista åren av sitt liv. Ett boende med utgångspunkt i var och ens språk,

livsstil eller handikapp borde få vara en mänsklig rättighet, anför de. Ett

steg på vägen är att skapa förutsättningar för kooperativ, stiftelser och andra

att få samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer.

I samma motion begärs också tillkännagivande om äldres rätt till fortsatt

bistånd enligt LSS även efter 65 års ålder (yrkande 8). Motionärerna anser att

den som haft rätt till personlig assistans före 65-årsåldern självklart skall

ha rätt till det även efter pensioneringen. De frågar sig hur det är tänkt att

de nationella målen för äldrepolitiken skall kunna tillförsäkras även denna

grupp.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att

begreppet ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den nationella planen (yrkande

1). Det hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

värdighetsgaranti (yrkande 2). Vidare begärs tillkännagivanden om valfrihet i

boende och hemtjänst (yrkande 3), om avskaffande av diskriminerande

åldersgränser (yrkande 5) och om den parlamentariska äldreberedningens uppgift

att utvärdera ädelreformen (yrkande 7). Motionärerna uppskattar att regeringen

valt FN:s 46:e generalförsamlings resolution med en deklaration med principer

för äldre personer från 1991 att utgöra grund för de nationella mål som

föreslås. Begreppet ?dignity? har översatts med svenskans respekt. Motionärerna

anser att begreppet ?värdighet? passar bättre. Respekten för äldre och deras

behov av en klok äldrepolitik rymmer alla FN-begreppen i sammanhanget:

oberoende, vård, självförverkligande samt värdighet. Det är ett av skälen till

att motionärerna föreslår att en ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den

nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande moment: Det skall

finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje enhet som betecknas

som särskilt boende. Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och

psykiskt friska. Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som så

önskar. Kommunen skall planera äldreboendet så att den enskilde kan bo kvar i

den kommundel han/hon bott tidigare. Det skall klart uttalas att ingen skall

behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas tillräckligt med

personal för att mata och hjälpa till med att dricka. Det skall finnas

tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg omvårdnad, dvs. den

enskilde skall få känna sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad

några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas tillräckligt

med personal så att de som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och

dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella insatser

skall tas till vara. Det skall finnas så god tillgång till personal att ingen

skall behöva dö i ensamhet.

Bland de nationella målen lyfter regeringen fram att de äldre skall ha

tillgång till en god vård och omsorg. Detta exemplifieras med att äldre så

långt möjligt skall ges möjlighet att bo kvar hemma så länge som de själva

önskar. Motionärerna hänvisar till att verkligheten ser helt annorlunda ut. Det

finns långa köer till särskilda boendeformer och att bristen på valfrihet för

de äldre när det gäller boendet är uppenbar. Det måste, anför de, vara den

enskildes efterfrågan av en viss vård eller ett visst boende som skall styra,

inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt.

Regeringen skriver vidare att attityderna till de äldre måste ändras och att

det i dag finns många skrivna och oskrivna regler som stänger ute de äldre från

samhällslivet. Motionärerna instämmer och vill samtidigt påminna om den

åldersdiskriminering som riksdagens majoritet gör sig ansvarig till när den

låter 65-årsåldern utgöra en definitiv gräns för LSS samt för rätten att verka

som privatpraktiserande läkare respektive tandläkare.

Motionärerna, som anser att vård och omsorg tillhör samhällets huvudfrågor,

finner det anmärkningsvärt att Socialdepartementet inte funnit motiv att låta

äldrevården efter ädelreformen utvärderas av en parlamentarisk kommitté. Nu

föreslår regeringen att en parlamentariskt sammansatt äldreberedning skall

tillsättas med uppgift att tillsammans med äldreprojektet initiera, samordna

och följa aktiviteter i samband med Sveriges deltagande i FN:s internationella

år för äldre - 1999. Motionärerna utgår från att beredningen även kommer att få

arbeta med utvärdering av äldrevården efter ädelreformen.

I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs en utvärdering av

ädelreformen (yrkande 2). Socialstyrelsens rapporter om ädelreformen är

viktiga, anför motionärerna. Ansvaret för gamla och sjukas trygghet ligger dock

på politikernas bord. Kristdemokraterna har tidigare krävt att regeringen

skulle tillsätta en parlamentarisk utredning som utvärderar ädelreformen och

som får uppdrag att visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all

äldreomsorg. Detta krav står kvar, anför motionärerna.

I samma motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av

livserfarenhet (yrkande 4). Motionärerna anser att värdet av erfarenhet och

visdom som den äldre generationen har skaffat sig under ett långt liv inte

uppskattas så som det borde. Samhället saknar en grundläggande respekt för

ålderdomen. Motionärerna anser att ett tillvaratagande av den äldre

generationens livserfarenheter vore en allmän kvalitetshöjning som skulle

underlätta livet för många.

I motionen yrkas också att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

strategi för att motverka diskriminering av äldre i vården (yrkande 3).

Motionärerna refererar till en undersökning som bl.a. Inger Gretzer, biträdande

överläkare på Sabbatsbergs medicinklinik, och Lars Halldin, geriatrisk

överläkare, medverkat i och anser att det i det tysta håller på att växa fram

en åldersgräns på 65 år inom sjukvården och hävdar att de äldre inte behandlas

lika bra som de yngre. Motionärerna anser också att åldersgränsen 65 år för

rätt till personlig assistans innebär en diskriminering.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken

skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har

olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål för äldrepolitiken.

Samlade nationella mål som går över sektors- och lagområden gör att det

gemensamma åtagandet blir tydligare. Målen gör det lättare att mobilisera

gemensamma resurser. Effekten av samhällets insatser blir därmed större.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att det blir lättare att jämföra

utvecklingen och att utkräva ansvar av de politiskt folkvalda. Nationella mål

stärker därmed demokratin.

De nationella målen skall ange inriktningen av äldrepolitiken. Att söka uppnå

målen är sedan en uppgift inte bara för regering och riksdag utan också för

kommuner, landsting, myndigheter, organisationer m.fl. Med utgångspunkt i målen

bör kommunerna utarbeta lokala äldrepolitiska handlingsprogram.

Utskottet finner det positivt att utgångspunkten för regeringens förslag till

mål är den resolution som Förenta nationernas 46:e generalförsamling antog och

som innehåller en deklaration med principer för äldre personer. De av

regeringen föreslagna målen är att äldre skall

- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,

- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

- bemötas med respekt, samt

- ha tillgång till god vård och omsorg.

Regeringen ger i propositionen en omfattande redovisning och konkretisering

av vad målen innebär. Utskottet finner målen väl avvägda.

Moderata samlingspartiet avvisar regeringens arbetsmetod att formulera

långsiktiga mål för äldrepolitiken och därefter utveckla metoderna. Partiet

vill i stället införa en allmän hälsoförsäkring. Detta skulle enligt motionen

innebära att gränsdragningsproblemen mellan kommun och landsting upphör.

Utskottet, som anser att nationella mål bör fastställas för äldrepolitiken,

avvisar tanken på en försäkringslösning av äldreomsorgen. Utskottet anser också

att äldreomsorgen skall vara demokratiskt styrd, att den skall vara solidariskt

finansierad och att den skall vara tillgänglig efter behov och inte efter

köpkraft.

I en motion från Centerpartiet begärs ett tillägg till målen om vårdtagares

rätt till identitet och social gemenskap. Utskottet, som delar motionärernas

uppfattning att identitet och social gemenskap är angeläget, anser att målet om

ett bibehållet oberoende för äldre liksom att de skall bemötas med respekt

omfattar den enskildes rätt till egen identitet. Dessa mål tillsammans med

målet att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället

syftar också till att den enskilde skall kunna upprätthålla sina gamla eller

utveckla nya sociala kontakter.

Centerpartiet vill vidare skärpa det första målet så att det klart framgår

att den enskilde skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket

innehåll som omsorgen skall ges. Miljöpartiet begär ett tillägg om att äldre

skall kunna välja boende utifrån innehållet i boendets utformning.

Vänsterpartiet vill ha ett nationellt mål för boendet, innebärande att den

enskilde skall ha rätt till eget rum i särskilt boende men att ingen skall

tvingas till det. I flera motioner diskuteras också den enskildes rätt att

välja omsorgsform och innehåll. Motionärerna begär tillägg i hälso- och

sjukvårdslagen om rätten att välja, de föreslår införande av äldrepeng,

säkerställande av konkurrens m.m.

I propositionen föreslås att ett mål skall vara att äldre skall kunna leva

ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Äldre skall

kunna leva ett oberoende liv. Även de som blir helt beroende av exempelvis

äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges möjlighet att påverka sitt

liv och sin vardag. Målet om god vård och omsorg konkretiseras på så sätt att

äldre skall ha tillgång till vård och omsorg som passar honom eller henne. Här

anförs att Sveriges allt mer mångkulturella karaktär reser nya krav på att

utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors olika språk och ursprung.

Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att den enskilde ges

möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket

omsorgen ges och att äldres kunskap och kompetens skall tas till vara.

Utskottet vidhåller denna uppfattning som väl täcks av de mål regeringen

föreslagit. Utskottet finner inte anledning att i de nationella målen skriva in

en nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet för äldre.

Samtidigt vill utskottet understryka att det är nödvändigt att ha en god

personalbemanning och en välutbildad personal för att kunna erbjuda en god

kvalitet i vården och omsorgen.

Flera kommuner och landsting har under senare år utvecklat olika former av

kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre. Som exempel kan nämnas Örebro läns

landsting som utarbetat en kvalitetsrevision av vårdkedjan för äldre mellan

länssjukvård, primärvård och kommun. Utskottet förutsätter att detta arbete

kommer att fortsätta i kommuner och landsting och att man även kommer att

utforma konkreta handlingsplaner för äldreomsorgen på lokal nivå utifrån de

nationella mål som fastställs. Kommuner och landsting kan samtidigt överväga om

de vill fastställa någon form av garantier för omsorgen som några motionärer

föreslår. Andra motionärer begär en särskild värdighetsgaranti. Följande moment

föreslås ingå: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till

varje särskilt boende; det skall finnas skilda vårdenheter för dementa och för

psykiskt friska och det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som

önskar det. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta är angelägna

moment. Utskottet anser det angläget att det finns en ansvarig läkare för varje

särskilt boende. Utskottet återkommer strax till frågan om läkartillgången i

det särskilda boendet. Vad gäller rätten till eget rum i det särskilda boendet

har utskottet i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år

1998 (1997/98:SoU8y) nyss tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för

bidrag till äldrebostäder m.m. Anslaget påskyndar utvecklingen mot goda

boendemiljöer i det särskilda boendet. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att det bör finnas skilda vårdenheter för dementa och psykiskt

friska äldre. Detta ankommer dock på kommunerna att organisera. Utskottet anser

dock inte att de av regeringen föreslagna målen bör kompletteras. Utskottet

anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen föreslagna målen för

äldrepolitiken och avstyrker med det anförda motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2

och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena

1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m)

yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande

3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp)

yrkande 5.

Utskottet delar regeringens uppfattning liksom uppfattningen i några motioner

att attityderna till äldre måste ändras och att äldres erfarenhet och kompetens

bättre bör tas till vara. Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och

frivilligverksamhet liksom i politiska organisationer. Äldres vilja att aktivt

delta i samhällsutvecklingen bör tas till vara. Målet måste vara att avlägsna

obefogade åldersgränser. Det finns enligt utskottet ett stort behov av ett mera

flexibelt förhållande till äldres yrkesarbete. En långsiktig förändring av

regler, villkor och attityder är nödvändig. Något tillkännagivande till

regeringen behövs dock inte med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 8,

So406 (m) yrkandena 1 och 3 och So423 (kd) yrkande 4. Motionsyrkandena

avstyrks. Utskottet anser att det finns anledning för regeringen att i samband

med budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig

assistans. Vid införandet av rätten till personlig assistans begränsades rätten

till assistans till personer under 65 års ålder. Motiven var statsfinansiella.

I propositionen anfördes att ett viktigt syfte med personlig assistans för

personer med omfattande och livslångt eller långvariga funktionshinder var att

åstadkomma villkor som så långt som möjligt var likvärdiga med andra människors

i motsvarande ålder. För personer över 65 år föreslogs stödet lämnas i form av

andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen. I propositionen förutsattes att

övergången från personlig assistans till annan stödform skulle ske smidigt och

med hänsyn till den enskildes önskemål om hur stödet skulle utformas.

Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen konstaterat att 65-

årsgränsen inneburit att de flesta personer med assistans som fyllt 65 år har

fått andra kommunala insatser med mindre omfattning och/eller försämrad

kontinuitet. Styrelsen har formulerat tre skäl till att hjälpen försämrats: LSS

har högre ambition än socialtjänstlagen. Bedömningen har av ekonomiska skäl

gjorts enligt socialtjänstlagen när den personliga assistansen inte längre

bekostas av statlig assistansersättning. Kommunala regler för anhörig-

anställningar har inneburit att vissa kommuner inte anställer anhöriga som

själva är pensionärer. Reglerna kan också innebära att anhöriga bara anställs

på halvtid eller möjligen trekvartstid. Styrelsen anser att det bör övervägas

om personer som har personlig assistans skall få behålla denna efter 65 år.

Bemötandeutredningen har i sitt betänkande SOU 1997:170 hänvisat till

Socialstyrelsens rapport och konstaterat att personer som har personlig

assistans i vissa kommuner får behålla denna även efter 65-årsdagen medan andra

kommuner försämrar stödet. Utskottet anser att det är olyckligt att stödet

inte är likvärdigt över hela landet och att omfattningen och kontinuiteten i

stödet försämras för många när de fyller 65 år. Regeringen skall i

budgetarbetet överväga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att

den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65-

årsdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 9,

So49 (kd) yrkande 5, So50 (c) yrkande 9, So51 (fp) yrkande 16, So52 (mp)

yrkande 8, So423 (kd) yrkande 3 och Fi67 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

I några motioner tas frågan om en parlamentarisk utvärdering av ädelreformen

upp. Utskottet konstaterar att ädelreformen fortlöpande utvärderas.

Socialstyrelsen fick vid reformens införande ett uppdrag att följa verksamheten

under de fem första åren. Hösten 1996 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att

följa reformen i ytterligare tre år. Uppdraget skall slutligt avrapporteras den

1 maj 2000. Den parlamentariskt sammansatta äldreberedning som regeringen avser

att tillsätta kommer att arbeta med äldrefrågorna långsiktigt och strategiskt

och med ett brett deltagande från de äldre själva, befolkningen som helhet,

organisationer m.m. Beredningen kommer givetvis att ta del av och beakta de

utvärderingar som gjorts och fortlöpande görs av ädelreformen. Något initiativ

med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och So423 (kd) yrkande 2 behövs

inte. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken

Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare

I propositionen anförs att frågan om ekonomisk trygghet för vissa äldre

invandrare bör utredas av den särskilde utredaren som har fått i uppdrag att se

över vissa frågor som gäller socialtjänstlagen (1980:620) och socialtjänstens

uppgifter (dir. 1997:109).

Vissa äldre invandrare är i dag hänvisade till socialtjänsten på grund av att

deras sammanlagda pensionsförmåner inte räcker till en godtagbar försörjning.

Kraven för att få full pension är enligt huvudregeln att man skall ha arbetat i

Sverige i 30 år alternativt varit bosatt här i 40 år. Problem uppstår ofta då

äldre personer invandrat till Sverige utan eller med små pensionsrättigheter

från landet de utvandrat från. Detta har medfört en ökad belastning på

socialbidragssystemet. Regeringen anför att situationen är otillfredsställande

och att det är viktigt att hitta en långsiktig lösning på detta problem, även

om endast ett fåtal berörs.

I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till hur äldre invandrares försörjning skall kunna tryggas genom

ett försörjningsstöd hos försäkringskassan (yrkande 4). Motionärerna anser att

ett försörjningsstöd bör införas där invandrare med otillräckliga inkomster

från socialförsäkringar eller pensioner överförs till försäkringskassan. Där

kan ärendehanteringen förenklas betydligt och minska belastningen på såväl

individer som socialtjänst. Motionärerna vill poängtera att den här gruppen

inte har några särskilda sociala problem utan att det är försörjningen som

fattas dem.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det angeläget att behovet av ekonomisk trygghet för äldre

invandrare får en långsiktig lösning på annat sätt än genom socialbidrag.

Riksdagen har tidigare givit regeringen detta till känna (prop. 1992/93:7,

1992/93:SfU4, rskr. 69). Regeringen aviserar nu att frågan skall utredas av den

nya socialtjänstutredningen. Något ytterligare tillkännagivande i frågan behövs

inte. Motion So52 (mp) yrkande 4 avstyrks därmed.

Bättre samverkan, ledning och organisation

I propositionen anförs att mot bakgrund av resurstillskottet till kommuner och

landsting under åren 1997-2000 så förutsätter regeringen att kommuner och

landsting tar ansvar för att genomföra effektiva åtgärder som förbättrar

samverkan i syfte att åstadkomma en högre kvalitet i vård och omsorg.

Regeringen kommer att noga följa arbetet bl.a. genom Socialstyrelsen och avser

att återkomma med förslag till åtgärder om så bedöms nödvändigt.

De brister i samverkan mellan huvudmännen som fortfarande kvarstår leder till

ojämn kvalitet, försämrad kontinuitet i samhällets insatser och därmed till

otrygghet för berörda personer. Enligt regeringen bör samverkan mellan de olika

huvudmännen stärkas och fördjupas. Regeringen bedömer att resurs- tillskottet i

form av höjningen av statsbidragen ger förutsättningar för kommuner och

landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom

äldreomsorgen.

I Socialstyrelsens årsrapport 1996:9 vad avser äldreuppdraget konstateras att

de sammantagna konsekvenserna av omstruktureringen, resursknappheten och det

ökade vårdbehovet har medfört stora svårigheter för kommunerna att leva upp

till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister vad avser

landstingens insatser och då inte minst när det gäller läkarnas medverkan i

vården av personer i särskilt boende.

I propositionen anförs att en rad åtgärder nu vidtas i kommuner och landsting

för att förbättra och säkra kvaliteten i det medicinska omhändertagandet. Bl.a.

beslutade Landstingsförbundets styrelse i december 1997 att framhäva vikten av

att läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt.

Svenska Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som

arbetar under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god

kvalitet i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande

behov och begränsade resurser.

I många landsting och kommuner pågår arbete med att utveckla olika former av

samverkan. I propositionen ges flera exempel på detta arbete.

Regeringen anser att vissa uppgifter tyder på att kommunernas

betalningsansvar för dem som bedöms medicinskt färdigbehandlade ibland kan

verka alltför starkt som incitament för flyttning från sjukhus. Framför allt

gäller det att gamla inte får tid att vänja sig vid tanken på att återvända

till hemmet och där få vård och stöd, eller till ett särskilt boende. Det har

även förekommit att hemskrivning har skett utan att äldreomsorgen och

primärvården varit informerade, vilket enligt regeringen är helt oacceptabelt.

Det är viktigt att de kommunala funktionerna kring en utskriven patient

samordnas så att denne får en klar och tydlig information och att de olika

aktörernas planerade insatser sker som det är avsett.

Ytterligare områden där förbättringar måste göras och där en ökad samverkan

mellan huvudmännen är grundläggande är läkemedelsanvändningen och

rehabiliteringen av äldre, anförs det.

I propositionen fastslås att läkarmedverkan i äldreomsorgen är landstingets

uppgift. Regeringen välkomnar de initiativ som nu tagits av Landstingsförbundet

för att omprioritera läkarresurerna för insatser inom äldrevården. De

förbättrade läkarinsatser som det nu finns anledning att se fram emot behöver,

enligt propositionen, särskilt omfatta en systematisk uppsökande verksamhet

gentemot de oftast sjuka gamla som finns i den institutionella äldreomsorgen.

Läkarmedverkan kommer också att behöva dimensioneras för de behov som finns i

hemsjukvården. Först sedan hemsjukvården också har tillgång till jourläkare som

ingår i arbetslaget kring den sjuke, kan hemsjukvårdsmodellen anses vara

välfungerande, anför regeringen.

Regeringen understryker i propositionen kommunernas och landstingens ansvar

för att se till att samverkan kommer till stånd så att önskvärda förbättringar

av vården och omsorgen kan ske. Socialstyrelsen kommer att ges i uppdrag att

redovisa de kommuner och landsting som inte vidtagit åtgärder för att förbättra

sin samverkan, anförs det.

Regeringen bedömer att de lagliga förutsättningarna för samverkan mellan

kommun och landsting bör stärkas ytterligare. Regeringen avser därför att

snarast se över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet med

inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall gälla fr.o.m. år

1999.

I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och landstingen om

ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m.

framhålls betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och

sjukvården. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan

utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla. Landstingen kommer därför

att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med

kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem

som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag

behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt

uppmärksammas och stödjas, anförs det. I överenskommelsen antecknas att

parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraftsamling för att

förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att påtagligt minska

väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall överlag finna

väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under år

1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomiska

förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste också

utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda

riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens

resurssituation har avgörande betydelse, enligt parterna.

I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförts om ett sjukhemsprogram (yrkande 10). Socialstyrelsen som fick i uppdrag

att utvärdera följderna av ädelreformen har i samtliga sina årsrapporter pekat

på brister i rehabilitering och medicinsk vård vid sjukhemmen, anför

motionärerna. De anser att det nu behövs ett sjukhemsprogram för att rätta till

de uppenbara bristerna i denna vårdform. Grundprinciperna för

sjukhemsprogrammet är följande: De gamla människor som i dag bor på sjukhem och

är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En

medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas

till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god

vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även

för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter,

inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på

sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas

Socialstyrelsen, fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna

Medicinalstyrelsen är inrättad.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om återinförande av

vårdgarantin (yrkande 11). Den borgerliga regeringen fattade hösten 1991 beslut

om att införa en vårdgaranti gällande ett antal sjukdomar, anför motionärerna.

Vårdgarantin innebar att patienter hade rätt att få erbjudande om

operation/behandling inom tre månader. Garantin i kombination med ett

omfattande förnyelsearbete i de borgerligt styrda landstingen, kopplat till

husläkarsystemet och den fria etableringen för läkare och sjukgymnaster innebar

att vårdköerna snabbt försvann. Regeringen har återigen monopoliserat all

sjukvård. Köerna till operationer och behandlingar växer igen. Motionärerna

anser att vårdgarantin snarast bör återinföras. Förhandlingar bör inledas

mellan staten och Landstingsförbundet med detta som utgångspunkt. Det bör

ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om ett samlat

läkaransvar på sjukhemmen (yrkande 6), om ett samlat kommunalt ansvar för

äldrevården (yrkande 7) samt om sjukhemmen (yrkande 13) och om sjukhusvården

(yrkande 14). Vidare begärs att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för

alla i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 15). Motionärerna

anför att huvudmannaskapet för äldrevården och äldreomsorgen är överfört till

kommunerna men att gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som skall hänföras

till sjukvård respektive äldreomsorg. Många människor far illa medan kommun och

landsting diskuterar vem som har ansvaret för vad, exempelvis rehabiliteringen

av de gamla. Motionärerna anser att huvudmannaskapet bör ses som ett yttersta

ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg, men

verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika villkor. De

anser vidare att den slutna somatiska akutsjukvården är ett av samhällets

viktigaste stöd för att äldre skall kunna fortsätta att bo hemma så länge som

möjligt. Antalet platser får inte minskas om det går ut över de äldres behov av

sjukvård. Ädelutvärderingen visar att utskrivning från akutsjukvård ibland sker

efter så korta vårdtider att patienten måste tas in igen nästan omgående. Detta

är varken humant eller kostnadseffektivt och inte värdigt ett civiliserat

samhälle. Motionärerna vill också återinföra vårdgaranti för att råda bot på de

allt längre köerna inom vård och behandling. De anser att det måste finnas en

ansvarig läkare i det särskilda boendet som också har ansvar för vårdplanering

och utbildning av personalen. Detta hindrar inte att patienterna har egna och

av dem själva valda läkare. Även med en god hemsjukvård och väl fungerande

ålderdomshem så kommer behovet av permanent vård vid sjukhem att finnas kvar,

anser motionärerna. De anser att patienterna måste erbjudas en mer hemlik miljö

i mindre sjukhem med god omvårdnad och behandling och att det måste vara

patientens val om han vill bo i eget rum eller tillsammans med andra. Med allt

fler invandrare kan det också finnas behov av sjukhem där särskilt

invandraraspekten beaktas. Personer med samma språkgrupp bör erbjudas att bo

tillsammans på servicehus, vård- eller sjukhem. Detta skapar trygghet. Vid

sjukhemsboendet dominerar vård och omsorg så kraftigt att det bör likställas

med sjukhusvård varför avgiftsuttaget bör anpassas till detta, anförs det.

Också i motion So253 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om

läkartillgången på sjukhemmen. Motionären konstaterar att en effekt av

ädelreformen blev att den fasta läkartillgången på många sjukhem minskade eller

helt upphörde. Avsaknaden av en för sjukhemmets samtliga patienter ansvarig

läkare med en medicinsk helhetssyn har gjort att kvaliteten i det medicinska

omhändertagandet har försämrats. Det är enligt motionären nu hög tid att

regeringen på lämpligt sätt säkerställer att god och likvärdig medicinsk vård

ges till alla gamla på våra sjukhem genom att tillse att det vid varje sjukhem

finns en läkare med geriatrisk kompetens.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om samverkan

för en ny mellanvårdsform (yrkande 5) och om medverkan i beslutsprocessen i

kommuner och landsting (yrkande 6). Ett stort problem är att vårdtagare som är

medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket

vårdkrävande, anför motionärerna. Tidigare, när vårdtiderna var längre, kunde

patienten få en större del av sin rehabilitering inom sjukvården även om det

inte krävdes ytterligare medicinska insatser. En väg för en mjukare övergång

till den kommunala omsorgen är att inrätta en mellanvårdsform i avvaktan på

kommunal omsorg. Detta bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting,

anförs det. Motionärerna anser också att kommun och landsting bör ha ett

intresse av ett väl utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna.

Pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang bör komma in i ett tidigare

skede av beslutsprocessen. Även vårdtagarna bör vara med i processen och beslut

kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinska insatser inom

äldreomsorgen (yrkande 1). Motionärerna pekar på att husläkarreformen gav de

äldre möjlighet att behålla sin läkare även sedan de flyttat till särskilt

boende. Detta innebär samtidigt att många olika läkare har ansvar på samma

institution. Motionärerna anser att läkarnas åtagande gent-emot de äldre inte

enbart bör innebära en konsultativ uppgift eller en enstaka vårdinsats utan ett

fortlöpande ansvar för den enskildes medicinska vård. I detta ansvar bör också

ingå att delta i vårdplanering samt handledning av annan vård- och

omsorgspersonal. Detta försvåras när varje boende har sin egen läkare.

Socialutskottet har påtalat att de minskade medicinska insatserna och

kompetensen i särskilda boendeformer bör ses över. Motionärerna understryker

att det är angeläget att frågor kring de medicinska insatserna i samarbete med

Landstings- och Kommunförbunden löses skyndsamt.

I motion So317 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs tillkännagivande om

kostnadsansvaret när patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård.

Motionären anför att det råder oklarhet om vem av huvudmännen, landstinget

eller kommunen, som har kostnadsansvar vid sjukhusansluten hemsjukvård.

Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda och komma med förslag till

ändringar som innebär att ansvaret för hemsjukvården tydliggörs.

I motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) tas

frågan om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården upp (yrkande 3).

Motionärerna konstaterar att drygt hälften av landets kommuner har övertagit

ansvaret för hemsjukvården och omsorgen i sin helhet. Motionärerna anser att

ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården är att föredra. Det ger en

bättre kontinuitet när samma personer svarar för vårdinsatserna.

Samverkansstrukturen blir mer välutvecklad vid ett sammanhållet huvudmannaskap.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer resurser till omsorgen

(yrkande 1). I propositionen pekar regeringen ut en rad områden där det behövs

mer insatser för att klara en värdig och kvalitativt högtstående äldreomsorg.

Motionärerna oroas dock av att socialdemokratiska kommunalpolitiker i stället

kommer att placera en del av pengarna i de kommunala bostadsbolagens svarta

hål. Folkpartiet liberalerna är det enda parti som hittills krävt en

öronmärkning av pengarna. På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är

avgörande för hur välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Motionärernas

ekonomiska politik, inriktad på bättre företagsklimat, jobbstimulerande

reformer, sänkning av tillväxthämmande skatter, EMU-medlemskap m.m. skulle

innebära att kommunernas skattebas växer snabbare.

I samma motion begärs också tillkännagivanden om en fungerande vårdkedja

(yrkande 5), om hemsjukvård (yrkande 6), om fler hembesökande läkare och

sjuksköterskor (yrkande 10), om behovet av kontaktläkare (yrkande 11) och om

att husläkarlagen skall återinföras (yrkande 15). Motionärerna anför att

brister i rehabiliteringen ofta består i brister i den s.k. vårdkedjan.

Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för länge innan

nästa led i vårdkejdan tar över: sjukgymnastiken, hjälpmedelscentralen eller

hemtjänsten står inte alltid beredd den stund patienten skrivs ut från

sjukhuset. För att primärvården skall kunna överta patientansvaret efter

utskrivningen från sjukhuset måste medicinska fakta och mål överföras från den

patientansvarige sjukhusläkaren. Motionärerna vill också återinföra

husläkarlagen. Husläkarna skall fungera som en övergripande organisation för

all läkarkontakt inom primärvården för de äldre. Det behövs också större inslag

av rörlig läkarverksamhet. Både lasaretts- och husläkarna måste se över vilka

funktioner som praktiskt går att föra ut från den egna institutionen till

patientens hem, anförs det. Motionärerna vill också införa en form av

kontaktläkare. Genom regelbundna kontakter skall läkare bistå det särskilda

boendets ledning med allmänna medicinska råd. De pensionärer som så önskar

skall kunna få denna läkare som sin husläkare. Kontaktläkaren skall förstärka

både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga kontakter med

sjukhuset. Genom att införa fasta telefontider, på telefonnummer och tider som

inte konkurrerar med övriga patientgrupper, kan många problem lösas för både

distriktssköterskan och kontaktläkaren, anför motionärerna.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om en fungerande

vårdkedja (yrkande 2), dels om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem

(yrkande 3), dels om utbyggd hemvård (yrkande 4) och dels om att korta

vårdköerna (yrkande 7). Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av

hjälp från mer än en klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin

vistelse på sjukhus, anför motionärerna. De anser det därför viktigt att bygga

upp en fungerande kedja av insatser och en fungerande samverkan mellan de

personer som har eller har haft vårdansvaret. Personalen i äldreomsorgen

behöver få snabbare och tydligare information från sjukhusen. Informationen bör

vara skriftlig. Om patienten har omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en

gemensam vårdplanering. Utvecklingen av hemsjukvården bör ske i nära samarbete

mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker, med geriatriken och med

kommunernas hemtjänst och äldreomsorg. Det är vidare angeläget att

hemsjukvården kan erbjuda god smärtlindring. Slutligen vill motionärerna ha en

vårdgaranti som omfattar läkarbesök och behandling. Motionärerna anser att det

till varje ålderdomshem och sjukhem bör knytas en läkare som har ansvar för att

regelbundet besöka ålderdomshemmet eller sjukhemmet och se till att de äldre

som bor där får god medicinsk vård. Det kan vara en husläkare eller en

geriatriker. Ålderdomshemmen och geriatriken bör upprätta nära kontakter med

varandra. Det bör vara möjligt att i många fall få bedömning och vård i det

egna boendet. Vidare kan geriatriskt utbildade sjuksköterskor höja kvaliteten

på vården och omsorgen i det särskilda boendet. Kommunerna bör därför

tillsammans med landstingen utarbeta en strategi för att höja sjuksköterskornas

kompetens.

I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? (yrkande 3) och om

rehabilitering (yrkande 4). Motionärerna anser också att begreppet ?medicinskt

färdigbehandlad? måste utmönstras ur språkbruket inom vården. Människor skall

ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och ibland inte har så lång tid

kvar att leva. Vidare anför de att landstingen och kommunerna måste förstärka

sitt nära samarbete så att rehabiliteringsplatser finns i nära anslutning till

medicinklinikerna. Rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas. Vänsterpartiet har

i tidigare motioner föreslagit att professurer inrättas i rehabilitering.

Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med förslag om detta i

budgetpropositionen.

I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i regelsystemet att uttrycket ?medicinskt

färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen (yrkande 2). Motionärerna anför att

de äldre numera är sjukare när de lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots

att de anses ?medicinskt färdigbehandlade? kan deras behov av kvalificerad vård

vara lika stort som under sjukhustiden. Men kommunerna har varken råd att låta

dem var kvar på sjukhusen eller att ge dem den vård de behöver hemma. På så

sätt drabbas de gamla hårdare än andra av nedskärningarna.

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande om en

bättre äldreomsorg (yrkande 6). Motionärerna anser att äldreomsorgen befinner

sig i kris och att omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Även här hänvisas till

att de äldre är sjukare när de lämnar sjukhusen och att kommunerna inte har råd

att ge en god omvårdnad. Vänsterpartiet avsatte i sitt budgetförslag

ytterligare resurser till kommunerna för att dessa skulle kunna ge de äldre en

god omvårdnad.

I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktmannaskap i såväl

kommuner som landsting som ett led i att skapa välfungerande vårdkedjor

(yrkande 7). Motionärerna anför att den enskilde patienten måste vara

utgångspunkten för att organisera välfungerande vårdkedjor. Ett sätt är att via

kontaktmannaskap såväl i kommun som i landsting organisera ett trepartssystem,

där ansvaret aldrig kan lämnas utan att nästa part tagit vid.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av landstingens insatser vad gäller rehabilitering

av kvarboende äldre (yrkande 28). Landstingen har i uppdrag att ställa

rehabiliteringsinsatser till förfogande för äldre i hemmen, anför motionärerna.

Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt motionärernas

uppfattning inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. En översyn av

landstingens insatser på detta område vore ur kvalitetssynpunkt värdefull.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting (yrkande 8). Att det finns

behov av fördjupad samverkan mellan kommuner och landsting som har ett

gemensamt huvudmannaskap i fråga om äldrevård och äldreomsorg är en uppfattning

som delas av de flesta, anför motionärerna. Gemensamma nämnder mellan kommuner

och landsting kan vara ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete.

Motionärerna vill dock förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna.

Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Tydligt ansvar och

lägre administrativa kostnader gagnar vården.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att geriatriker knyts till

sjukhemsverksamheten (yrkande 11). Motionärerna anser att det är ett

oeftergivligt krav att en geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet och att

äldre därmed får kompetent medicinsk tillsyn.

I samma motion yrkas också att riksdagen beslutar avskaffa begreppet

?klinikfärdig? (yrkande 12). Motionärerna anför att det i gränslandet mellan

sjukvårdens medicinska ansvar och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar

inte får finnas administrativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas

utrymme för flexibla och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten

trygghet.

I motion So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd, m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering. Många äldre har förutom de

normala ålderssymtomen också en kronisk sjukdom, anför motionärerna. De oroas

av att utvecklingen inom äldreomsorgen visar att äldre alltmer betraktas som en

homogen grupp. Detta leder till minskade möjligheter till specialiserad

sjukvård och rehabilitering vad gäller grundsjukdomen. Motionärerna anser att

det är viktigt att frågan om äldres behov av rehabilitering beaktas i det

kommande samarbetet mellan försäkringskassa, kommun och landsting.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att den omfattande höjningen av det

generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att

vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen.

Betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och sjukvården

framhålls också i överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och

landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens

ställning m.m. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan

utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla, anförs det. Landstingen

kommer att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med

kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem

som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag

behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt

uppmärksammas och stödjas, anförs det. I december 1997 fattade

Landstingsförbundets styrelse ett beslut om att framhäva vikten av att

läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt. Svenska

Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som arbetar

under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god kvalitet

i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande behov och

begränsade resurser. Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från

olika håll kommer att leda till att samtliga särskilda boenden kommer att få

tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården,

vårdplaneringen och handledningen av vård- och omsorgspersonal. Många kommuner

och landsting har redan i dag överenskommelser om detta. Formerna för

läkarkontakten kan komma att variera efter lokala förhållanden. Utskottet vill

framhålla att det är önskvärt att läkarna har geriatrisk erfarenhet. Regeringen

bör noggrant följa utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till

riksdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande

11, So218 (kd) yrkande 11, So253 (m), So406 (m) yrkande 6, So433 (fp) yrkande 3

och So639 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion So285 (v) yrkande 6 begärs ytterligare resurser till kommunerna för

att kunna ge de äldre en god omvårdnad. Motionen är tillgodosedd genom

förslaget om resursförstärkningar till kommuner och landsting. Motionen

avstyrks.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är det generella bidraget

till kommuner och landsting som skall höjas och vill inte återinföra riktade

bidrag. Motion So51 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Utskottet anser att de medicinska insatserna vid sjukhemmen bör förstärkas

men anser inte att något särskilt sjukhemsprogram behövs. Motionerna So43 (m)

yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 avstyrks därmed.

Kommunerna har i dag betalningsansvar för de patienter som bedöms som

medicinskt färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det finns uppgifter

som tyder på att betalningsansvaret ibland kan verka alltför starkt som

incitament för flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får tid att

vänja sig vid tanken på att återvända till hemmet eller till det särskilda

boendet för att där få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten kommer

landstingen att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan

med kommunerna. På flera håll i landet utvecklas nu också s.k.

mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på betalningsansvaret för

patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan behöva

omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till eget boende eller till

det särskilda boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna utveckling.

Utskottet vill understryka att samverkan mellan kommuner och landsting i dessa

situationer behöver utvecklas ytterligare och att särskild hänsyn därvid bör

tas till de äldres önskemål. Det är vidare angeläget att de kommunala

funktionerna kring en utskriven patient samordnas så att denne får en klar och

tydlig information om de olika aktörernas planerade insatser. Socialstyrelsens

Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering (SOSFS

1996:32 (M och S)) ger vägledning för den gemensamma planeringen då en patient

bedöms ha behov av insatser från den kommunala socialtjänsten eller annan

vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas särskilt att patienter som

befinner sig i livets slutskede och som samtidigt bedöms som medicinskt

färdigbehandlade skall få stanna kvar på sjukhuset om detta är patienternas

önskemål och det kan ge en ökad livskvalitet för den enskilde. Om patienten

önskar att få vårdas i det egna hemmet eller i det särskilda boendet, bör

hälso- och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.

Det är angeläget att underlätta samverkan mellan kommuner och landsting för

att kunna erbjuda ett gott omhändertagande av de äldre. Det kan därför finnas

skäl att skapa ytterligare förutsättningar för huvudmännen att själva välja den

form av politiskt och administrativt ansvar för de här aktuella verksamheterna

som de finner bäst gagnar samordning och samverkan. Utskottet har inget att

erinra mot att regeringen ser över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom

vårdområdet med inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall

gälla fr.o.m. år 1999. Utskottet anser inte att något initiativ behövs med

anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So50 (c)

yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,

So406 (m) yrkandena 7 och 14, So432 (v) yrkande 2, So433 (fp) yrkande 2.

Motionerna avstyrks.

Frågan om pensionärsorganisationernas inflytande i beslutsprocessen tas upp i

en motion från Centerpartiet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att

pensionärsorganisationerna bör komma in tidigt i beslutsprocessen. Något

initiativ med anledning av motionen behövs dock inte. Motion So50 (c) yrkande 6

avstyrks.

Utskottet har tidigare konstaterat (1997/98:SoU12) att det under de senaste

åren har skett en klar förskjutning mot en ökad andel öppen vård. Satsningar

har skett bl.a. på utbyggnad av hemsjukvården och primärvården. Denna

utveckling måste fortsätta. Utskottet bedömer att läkarmedverkan kommer att

behöva dimensioneras för de behov som finns i hemsjukvården. Först när

hemsjukvården har tillgång till jourläkare som ingår i arbetslaget kring den

sjuke kan hemsjukvårdsmodellen anses välfungerande. En ökad samverkan mellan

huvudmännen är också grundläggande för att kunna erbjuda en god rehabilitering

av äldre. Härvid bör uppmärksammas att äldre personer kan ha behov av

specialiserad sjukvård och rehabilitering för kronisk sjukdom och inte enbart

för åldersrelaterade sjukdomar. I överenskommelsen mellan staten och

landstingen anförs att primärvårdens roll i vården av de äldre sjuka måste

tydliggöras. Samspelet med andra vårdgivare är härvid en nyckelfråga. Ökad

samverkan mellan landstingen och kommunerna skall leda till bättre resultat för

den enskilde, ökat stöd för anhöriga och bättre hushållning med gemensamma

resurser. Även den öppna specialistsjukvården och sjukhusen har ansvar för att

vårdkedjan fungerar i kopplingarna till kommuner och primärvård, anförs det.

Utskottet anser inte att motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6,

10 och 15, So308 (mp) yrkande 28, So 317 (c), So418 (kd, m) och So433 (fp)

yrkande 4 bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Motionerna

avstyrks. Utskottet avstyrker även motion So431 (c) yrkande 3.

I några motionsyrkanden tas frågan om en ändrad vårdgaranti upp. Utskottet

har i sitt yttrande till finansutskottet över utvecklingen inom den kommunala

sektorn (1997/98:SoU9y) åter uttalat uppfattningen att vårdgarantin i sin

ursprungliga form har spelat ut sin roll. Den gamla vårdgarantin fokuserade på

ett litet antal diagnoser. Några av dessa hade låg medicinsk prioritet. Vården

av andra patienter med allvarliga åkommor kunde komma i andra hand när

politikerna krävde att vårdgarantin skulle hållas. HSU 2000 anförde i

betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) att det fanns starka skäl att

avstå från att lägga förslag om att tillgången till vård skall regleras genom

tidsfrister i lag. Utredningen ansåg att man i stället borde bygga vidare på

det system med överenskommelser mellan staten och landstingen som utvecklats

inom ramen för Dagmaröverenskommelserna.

I överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999

antecknas att parterna är överens om att under åren 1998 och 1999 göra en

kraftsamling för att förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att

påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall

överlag finna väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om

att under år 1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och

ekonomiska förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste

enligt parterna också utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av

riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården. Även landstingens resurssituation har avgörande betydelse.

Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15, So433

(fp) yrkande 7.

Rimligare avgifter

I propositionen föreslås att socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter för

bl.a. äldre- och handikappomsorgen förtydligas när det gäller hur mycket pengar

som skall förbehållas den enskilde. Härigenom skapas överensstämmelse mellan

utformningen av själva bestämmelsen, lagstiftarens intentioner vid tillkomsten

av bestämmelsen och den tillämpning som sker på de allra flesta håll i landet.

Vidare föreslås en bestämmelse införas som tydliggör kommunernas skyldighet att

jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs för att den make/maka eller

sambo som bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden inte skall drabbas av en

oskäligt försämrad ekonomisk situation. Motsvarande ändring föreslås när det

gäller förbehållsbeloppet i den bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen som

reglerar avgiftsuttaget.

En följdändring föreslås i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Avgifter för äldre- och handikappomsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen

(SoL). Från och med den 1 mars 1993 gäller för avgifter för hjälp i hemmet,

service och omvårdnad, särskilda boendeformer för äldre, boende med särskild

service för funktionshindrade eller annan liknande socialtjänst att kommunen

får ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna

får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Avgifter för hjälp i hemmet,

service och omvårdnad samt boende får inte heller, tillsammans med vårdavgifter

för hälso- och sjukvård, uppgå till så stora belopp att den enskilde inte

förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.

Vad som kan anses vara en skälig avgift är inte närmare definierat i den

proposition som låg till grund för 1993 års ändring av avgiftsbestämmelserna

(prop. 1992/93:129). I nu gällande lagstiftning finns inte heller någon

precisering av vad som avses med självkostnad utan begreppet anknyter till den

allmänna kommunalrättsliga princip som finns uttryckt i 8 kap. 3 b §

kommunallagen (1991:900), och som anger att kommuner och landsting inte får ta

ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller

nyttigheter som kommuner eller landsting tillhandahåller. Avgiftens storlek

begränsas också av vad som i 35 § SoL anges som förbehållsbelopp för personliga

behov.

Regeringen hänvisar till att i propositionen 1992/93:129 om avgifter inom

äldre- och handikappomsorgen anges att den enskilde måste förbehållas

tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförd städning,

hemhandling, snöskottning, fotvård m.fl. tjänster i det fall sådana tjänster

inte inryms i det kommunala åtagandet. Personliga behov kan också omfatta

kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel och hjälpmedel samt resor och

övriga kostnader som möjliggör ett aktivt deltagande i samhällslivet. Vidare

betonas vikten av att uppmärksamma situationen för make/maka till person som

har dagvård, korttidsboende eller som flyttar till särskilt boende. Enligt den

nämnda propositionen skall det vara möjligt för make/maka att bo kvar i den

tidigare gemensamma bostaden med rimliga privatekonomiska villkor.

Socialstyrelsen har hösten 1996 i sin rapport Äldreomsorgens avgifter

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6) konstaterat att det finns

brister som framför allt rör den enskildes skydd mot höga avgifter. Styrelsen

konstaterar att ungefär var femte kommun har kvar de regler för

förbehållsbeloppet så som dessa var reglerade före den 1 mars 1993. Några

kommuner har fastställt en högre nivå. Lägst påträffade förbehållsbelopp för

ensamstående 65 år och äldre var 896 kr och det högsta 1 856 kr. Cirka hälften

av kommunerna har riktlinjer där det särskilt anges att hänsyn skall tas till

kvarboende make/maka när ena parten bor i särskild boendeform och vad som skall

gälla för en ensamstående som får dubbel bosättning vid flyttning till särskilt

boende. Några kommuner har allmänt angett att jämkning skall kunna ske om

individuella skäl föreligger. I ett par kommuner anges dock att detta skall ske

restriktivt.

I den nu föreliggande propositionen anför regeringen att nivån på

förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en rimlig levnadsnivå. Det är

kommunernas ansvar att se till att den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp

och att en utredning görs om huruvida avgifterna skall jämkas eller ej med

hänsyn till makes/makas behov. Ansvaret att ge kommunen kunskap om behov och

situationer som gör att avgiften vilar på en korrekt grund måste ligga på

omsorgstagaren. Det är dock kommunens ansvar att ge omsorgstagaren sådan

information att denne eller anhörig kan bedöma vilka uppgifter som skall

lämnas, anförs det.

Regeringen beslutade hösten 1997 att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild

boendeform och föreslå förändringar som leder till en bättre samordning mellan

författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda

boendet. Även avgiftsfrågorna inom vård- och omsorgsområdet skall behandlas.

Avgiftsfrågan skall behandlas med förtur. Utredningen skall vara avslutad i

december 1998.

Mot bakgrund av att vissa för den enskilde olyckliga briser i tillämpningen

uppmärksammats anser regeringen i propositionen att det är angeläget att redan

nu genom en ändring i 35 § SoL förtydliga kommunernas ansvar när det gäller att

vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och funktionshindrades normala

behov för sin livsföring. Vidare föreslås en bestämmelse som tydliggör

kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs

med hänsyn till make/maka eller sambo. Med detta vill regeringen också lagfästa

den tillämpning av bestämmelsen som företrädesvis sker på de flesta håll i

landet utifrån lagstiftarens uttalanden i samband med införandet av nu gällande

bestämmelser.

I samband med ändringen i 35 § SoL föreslår regeringen även att uttrycket

hjälp i hemmet, service och omvårdnad (i 10 och 35 §§) ersätts i förtydligande

syfte med ordet hemtjänst, som är ett etablerat begrepp för kommunens insatser

i hemmet för äldre, funktionshindrade och andra som har behov av det. Ändringen

innebär ingen ändring i sak, anförs det i författningskommentaren. Beträffande

den närmare innebörden av begreppet hemtjänst hänvisas till proposition

1996/97:124 (s. 87 f.).

Av direktiven till den särskilde utredaren (dir. 1997:111) framgår att när det

gäller avgifterna skall utredaren särskilt analysera frågan om möjligheter att

överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag på begäran om jämkning.

Utredaren skall också kartlägga och redovisa situationen för olika

individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med

bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Den rättsliga situationen

och de ekonomiska konsekvenserna för makar eller samboende av att den ena

parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent flyttar till särskild

boendeform skall analyseras.

Nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en skälig

levnadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för läkarvård, läkemedel,

resor m.m. måste täckas med socialbidrag. Det är av stor betydelse att

avgifterna för t.ex. läkarvård, läkemedel, korttidsvård, dagvård, hjälpmedel

osv. inte känns så betungande att den enskilde avstår från insatsen av

kostnadsskäl. Utredaren skall kartlägga i vad mån sådana problem har uppstått,

i vilken utsträckning äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för att

uppnå skälig levnadsnivå och i vilken mån kommunerna jämställer

förbehållsbeloppet med nivån för ?försörjningsstöd?. Utredaren skall också

kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i detta

sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner. Eventuella

förslag från utredaren skall bedömas utifrån kommunalekonomiska konsekvenser.

I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts dels om taxor och avgifter i

äldreomsorgen (yrkande 3), dels om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör

införas i kommunallagen (yrkande 4) och dels om att primärkommuner skall ge

information om beräkning av självkostnader för olika service/omvårdnadsslag

(yrkande 5). Vidare begärs att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt

35 § socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för år 1998 (yrkande 6) samt

beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i enlighet med vad som

anförts i motionen (yrkande 7). Slutligen begärs en utredning om att ett

förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård,

läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna anser att propositionens

förslag om förtydligande av 35 § socialtjänstlagen inte är en tillräcklig

förändring av dagens regler. De pekar på att i specialmotiveringen till

kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av

kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet.

Konflikten mellan kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas

och lösas, anför de. Ett minimikrav är att regler införs som mer preciserat

anger vad som menas med skäligt i socialtjänstlagen 35 §. De anser vidare att

inkomstrelaterade avgifter inte bör tillåtas och att regler om detta bör tas in

i kommunallagen. Motiveringen är att olika samverkande progressiva

taxor/avgifter förstör den logik som bör eftersträvas i de statliga skatte- och

bidragssystemen. Motionärerna anser att ett förbehållsbelopp bör i lag

fastställas till 1 400 kr och följa prisbasbeloppet. De anser också att

särskild hänsyn måste tas till hemmavarande makes situation. Ett sätt att

beräkna den differentierade vårdavgiften kan vara att ta som utgångspunkt att

den högsta inkomsten alltid anses ?tillhöra? den make som inte är föremål för

vård utan tillämpning av tudelning av inkomsterna. En annan modell är

pensionärsorganisationernas förslag om att makar genom ?underhållsavtal? skall

kunna komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att

gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll. Motionärerna anser att

förbehållsbeloppet bör gälla dels avgifter gällande särskilt boende, dels för

omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten. Ett förbehållsbelopp bör också kunna

användas för att säkerställa ett minsta belopp till pensionärer som bor hemma

sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för läkemedel, tandvård och

avgifter för primärvårdsbesök. Denna senare fråga bör utredas. För att främja

konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna, enligt

motionärerna, åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina

självkostnader för olika service- och omvårdnadsområden.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter vid sjukhemsboende

(yrkande 4) och om den ekonomiska situationen för hemmavarande make (yrkande

5). Motionärerna anför att sjukhemsboende inte kan likställas med ett vanligt

äldreboende. Avgifterna måste sättas med hänsyn till om den äldre delar rum, om

han eller hon har möjlighet att komma hem efter sjukhemsvistelsen samt om det

finns en kvarvarande make eller maka i bostaden. En sammanvägning måste göras

av vilka effekter de samlade vård-avgifterna får. Motionärerna understryker att

hemmavarande makes ekonomiska situation måste få en lösning som är oberoende av

var vederbörande är bosatt. I vissa kommuner kan ekonomin totalt raseras för

den hemmavarande make som inom äktenskapet har exempelvis en fritidsfastighet

eller ett sparkapital. Vad gäller avgifterna hänvisar motionärerna också till

motion So407 (m).

I motion So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar

dels att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen skall fastställas

till 1 400 kr för 1998 (yrkande 6), dels att avgifter och förbehållsbelopp för

makar, där make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan

sammanläggning och tudelning av makarnas inkomster (yrkande 7). Vidare begärs

en utredning om att förbehållsbeloppet även skall tillämpas när det gäller

avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna

konstaterar att förbehållsbeloppen varierar mycket kraftigt över landet och att

vissa kommuner saknar uppgift om förbehållsbelopp. Motionärerna anser att ett

förbehållsbelopp i lag bör fastställas till 1 400 kr, dvs. det belopp som de

sociala myndigheterna har rekommenderat. Beloppet bör gälla dels avgifter

gällande särskilt boende, dels för omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten.

Detta kan lagregleras redan nu. Förbehållsbeloppet bör också, enligt

motionärerna, kunna utnyttjas för att säkerställa ett minsta belopp till

pensionärer som bor hemma sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för

läkemedel, tandvård och avgifter för primärvårdsbesök. Denna fråga bör enligt

motionärerna utredas. Motionärerna anser vidare att vid vård i särskilt boende

bör sammanläggning och tudelning av makars inkomster användas när make med

högst inkomst får kommunal vård utanför hemmet. I det motsatta fallet måste

kommunen vid beräkning av taxa avstå från sammanläggning och tudelning av

inkomsterna. Enligt motionärerna bör en sådan lagregel snarast fastställas.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrevårdstaxorna (yrkande

7). Motionärerna anser att dagens taxesystem i vissa fall får orimliga

konsekvenser för den enskildes ekonomi. Enhetliga taxor över hela landet skulle

dock förmodligen bli orättvisa då innehållet skiljer mellan kommunerna. De

anser att regeringen bör ta upp överläggningar med Kommunförbundet om en

gemensam policy för äldrevårdstaxorna i kommunerna.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om överläggningar med Kommunförbundet om taxor och

förbehållsbelopp (yrkande 9). Motionärerna anför att äldrevårdstaxorna varierar

i landet och att varje kommun har skapat sin egen modell. En ny kartläggning av

kommunernas taxesättning visar på fortsatt stora skillnader och orättvisor för

den enskilde vårdtagaren. Regeringen bör därför vid sina årliga överläggningar

med kommunernas företrädare åter ta upp frågan om taxesättningen och nivån på

förbehållsbeloppet.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om att

Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för förbehållsbelopp

för de kommunala avgifterna (yrkande 12) och om vad som i motionen i övrigt har

framförts om rättvisare avgifter för de äldre (yrkande 13). Motionärerna anför

att många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att

avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av

kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag.

Regeringens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte tillräckliga,

anför motionärerna. De föreslår fyra förändringar. För det första vill de att

Socialstyrelsen skall få i uppdrag att räkna fram en miniminivå för

förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Denna norm skall vara bindande för

kommunerna när avgifter sätts. För det andra vill de ha ett system som värnar

den maka eller make, som bor kvar i det ursprungliga boendet när livskamraten

flyttat till särskilt boende. För det tredje anser de att det endast skall vara

avkastningen på den äldres förmögenhet som skall räknas som inkomst när

avgifterna sätts. Förmögenheten i sig skall alltså undantas. För det fjärde

anser de att taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den

beräknade kommunala självkostnaden.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en ny

modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna

konstaterar att god äldreomsorg kostar mycket pengar. De anser att det är

viktigare att de boende bidrar ekonomiskt via avgifter till äldreomsorgen, än

att äldreomsorgen tvingas hålla en lägre kvalitet. Oberoende av hur höga

taxorna är måste dock maka/make värnas ekonomiskt. Om den av makarna som har

den lägre inkomsten flyttar till äldreboende bör kommunen beräkna avgiften bara

utifrån den inkomst som den som flyttar har. Finns familj skall särskild

ekonomisk hänsyn tas till hemmavarande barn.

I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare avgifter inom

äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna är motståndare till höjda avgifter inom

äldreomsorgen och anser att kostnaderna skall delas av alla via skattsedeln.

Taxan får inte heller baseras på behovet av hjälptimmar i stället för på

inkomst, då detta missgynnar personer med stort omsorgsbehov. Motionärerna

anser att det behövs en samlad lösning med ett gemensamt högkostnadsskydd för

alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan råka ut för. Den s.k.

Borlängemodellen kan vara en metod att åstadkomma ett enhetligt

högkostnadsskydd.

I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär upprättandet av en riksnorm för pensionärernas

förbehållsbelopp (yrkande 9). Vidare begärs ett tillkännagivande om att inordna

tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet (yrkande 8). Motionärerna

konstaterar att förbehållsbeloppet varierar mellan kommunerna och att alla

kommuner inte upplyser de äldre om förbehållsbeloppets existens. Om det är

möjligt att införa en riksnorm för socialbidragen så borde det enligt

motionärerna också vara möjligt att införa en riksnorm för förbehållsbeloppet.

Vidare bör tandvården för pensionärer inordnas i högkostnadsskyddet.

I motion So290 av Ulla Hoffman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska

skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner (yrkande 1). Vidare

yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels en ny högkostnadsutredning enligt

vad i motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala

avgifter, sjukresor m.m. bör inordnas (yrkande 2), dels en översyn av

tillgänglig behandling och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd

(yrkande 3). Motionärerna konstaterar att det inte finns något totalt

högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen och att avgifterna skiljer

sig mycket starkt åt mellan olika kommuner. Att bli gammal och sjuk eller ha

ett funktionshinder kan i sig innebära stora bekymmer. Att därtill känna

ständig oro för sin ekonomi eller tvingas välja bort behövlig vård av

kostnadsskäl är ovärdigt, anför motionärerna. Därför måste det utarbetas ett

förslag om ett högkostnadsskydd för vård och service som gamla, sjuka och

handikappade behöver för sin livsföring. Högkostnadsskyddet skall tillförsäkra

alla en skälig levnadsstandard. Motionärerna anser att det behövs en

merkostnadsersättning där de olika högkostnadsskyddens summor inräknas i

underlaget och knyts till en viss procentsats av basbeloppet.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om ett gemensamt

försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård och tandvård (yrkande 6),

dels om förbehållsbeloppets storlek (yrkande 10). Regeringen skriver att för

patienterna får inte avgifterna vara ?oskäliga?. En uppfattning som

motionärerna delar. Taget var för sig kan avgifterna för läkarbesök, medicin,

hjälpmedel, tandläkare och hemtjänst se överkomliga ut, men det intressanta är

helhetsbilden. Motionärerna anser att det behövs en utredning i syfte att

samordna tandvårds- och sjukförsäkringarna. Vad gäller kommunernas avgifter för

äldreomsorgen anser motionärerna att de skall utgöras av krontal i ett

taxesystem som tydligt relateras till insatsens storlek. Detta bör framgå av

socialtjänstlagen alternativt som en rekommendation till kommunerna. Kommunerna

bör hålla sig till rimliga jämkningsregler när äldre makar får dubbla

bostadskostnader i samband med att ena maken nödgas flytta till särskilt

boende. I fråga om ?förbehållsbelopp? bör eftersträvas att minst 35-40 % av

folkpension och pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får

behållas. Till det framräknade beloppet bör ett belopp per år läggas till som

svarar mot högkostnadsbeloppet för medicin (f.n. 1 300 kr).

I motion So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om

behovet av översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg. Motionärerna

konstaterar att avgiftssystemen är så komplexa att det kan vara svårt för en

person som är i behov av vård eller dennes anhöriga att sätta sig in i dem.

Endast ett fåtal kommuner använder sig av enhetstaxa. För ett par makar där den

ene blir beroende av särskilt boende kan ekonomiska problem uppstå.

Motionärerna anser därför att avgiftssystemet för vård och omsorg måste ses

över.

Utskottets bedömning

Vid utskottets behandling av regeringens förslag till avgifter inom äldre- och

handikappomsorgen (bet. 1992/93:SoU12) uttalade utskottet att olika

boendestandard i särskilda boendeformer skulle beaktas vid avgiftssättningen.

Kommunerna skulle också beakta makars/sammanboendes ekonomiska situation när

den ene maken flyttar till särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att

kommunerna konstruerade egna högkostnadsskydd och att det borde finnas regler

för jämkning av avgifterna. Utskottet har senare konstaterat att avgifterna

inom de särskilda boendeformerna medför problem för många äldre. Riksdagen har

med anledning av detta givit regeringen till känna att den på lämpligt sätt bör

överväga boendebegreppet i boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras

effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 1996/97:4).

Av direktiven till den särskilde utredaren framgår att hon skall överväga

flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna, såsom jämkning,

hänsyn till make/maka, skälig levnadsnivå och möjligheten att överklaga

avgiftsbeslut. Utredaren skall också kartlägga kommunernas tillämpning av

självkostnadsbegreppet.

I avvaktan på de förslag som den särskilde utredaren kan komma att lägga fram

bör redan nu vissa förtydliganden om avgifterna för äldre- och

handikappomsorgen göras i socialtjänstlagen. Utskottet delar regeringens

uppfattning att nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en

rimlig levnadsnivå. Kommunen skall se till att avgifter för hemtjänst

tillsammans med vårdavgifter inte uppgår till så stora belopp att den enskilde

inte förbehålls tillräckliga medel för personliga behov, boendekostnad och

andra normala levnadskostnader. Utskottet tillstyrker också förslaget att

införa en bestämmelse som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna

för omsorgstagaren med hänsyn till make/maka. Utskottet anser att dessa

ändringar innebär ett fullföljande av riksdagens uttalande år 1992.

Utskottet har inget att erinra mot att begreppet ?hemtjänst? i lagtexten

ersätter den tidigare formuleringen ?hjälp i hemmet, service och omvårdnad?,

men vill understryka att ändringen inte innebär någon ändring i sak. Utskottet

tillstyrker att 10 och 35 §§ i socialtjänstlagen samt tredje stycket 26 § i

hälso- och sjukvårdslagen får den lydelse som föreslås i propositionen. I

förslaget till lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bör såväl

när det gäller den nuvarande som den föreslagna lydelsen av första stycket 26 §

beaktas att paragrafen fick ändrad lydelse genom SFS 1997:1319. Förslaget i

propositionen bör därför ändras på sätt som framgår av bilaga 2. Förslaget

medför en följdändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, vilken

utskottet tillstyrker. Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkandena 3-8,

So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och

13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5,

So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8,

So435 (s), So639 (c) yrkande 9,

Fler platser och högre standard i äldreboendet

I propositionen anförs att ett tillfälligt statligt bidrag om totalt 400

miljoner kronor bör införas för ny- och ombyggnad samt för förbättring av

bostäder i särskilda boendeformer och av sådana lokaler i anslutning till det

särskilda boendet som skall användas som t.ex. samlingslokaler för äldre.

Medlen bör disponeras av Boverket. Förslag om att anvisa ett nytt

reservationsanslag redovisas i den ekonomiska vårpropositionen för 1998 (prop.

1997/98:150).

Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder

och lokaler, avsedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses

genom de omfattande ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i

kommunerna under senare år, till en del finansierat med statliga

stimulansmedel. Under senare år har det även skett en höjning av

bostadsstandarden i de särskilda boendeformerna, men brister kvarstår.

Fortfarande år 1996 saknade 23 % av de boende egen toalett, 33 % saknade egen

dusch/eget bad och 10 % delade bostad med annan än make/maka.

För att bl.a. säkerställa att pågående projekt kan slutföras och att

nödvändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen tidigare detta

år i propositionen (1997/98:119) Bostadspolitik för en hållbar utveckling

aviserat att 400 miljoner kronor bör avsättas för ett tillfälligt statligt

byggstöd för äldrebostäder, m.m. i kommunerna. För att ytterligare påskynda

utvecklingen mot nya och bättre bostäder för äldre anser regeringen att 250

miljoner kronor bör utgå redan under innevarande år och 150 miljoner kronor

under år 1999. Medlen bör kunna användas för utbyggnad och anpassning av de

särskilda boendeformerna, dels i syfte att bereda plats för fler personer, dels

för att öka standarden i redan befintliga bostäder. Dessutom bör medlen kunna

användas för ny- och ombyggnad samt renovering av möteslokaler och andra

gemensamma utrymmen där äldre personer kan träffas och umgås.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

stimulansbidrag till äldrebostäder (yrkande 8). Motionärerna anser att

kommunerna med stöd av de nationella målen klarar att bedöma hur resurserna

skall användas. De anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till

ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till

kommunerna.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om ett

stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet (yrkande 1). Under

förra mandatperioden fick Folkpartiet igenom ett stimulansbidrag för att få i

gång utbyggnaden av egna rum inom äldreboendet. Partiet föreslog ytterligare

resurser i sitt budgetalternativ för år 1998.

I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppfylla löftet av ett

eget rum för alla i äldreboendet (yrkande 10). Motionärerna anser att det är

dags att uppfylla löftet om eget rum i äldreboendet.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om rätten

att bo tillsammans på vårdinstitutioner (yrkande 8). Motionärerna anför att det

är ett problem att gifta och sambor inte alltid bereds möjlighet att dela rum i

äldrevården. Motionärerna anser det inte rimligt att människor som levt stora

delar av livet tillsammans skall tvingas bo i separata rum under sina sista

levnadsår. Äkta makar och sambor skall ha rätt att bo tillsammans även inom

åldringsvården om de så önskar.

Utskottets bedömning

Utskottet har i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år

1998 (1997/98:SoU8y) tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för

bidrag till äldrebostäder m.m. Under senare år har en omfattande ny- och

ombyggnad av äldreboendet ägt rum i kommunerna. Fortfarande finns dock brister.

Utskottet anser att alla som vill det skall ha rätt att få ett eget rum och att

äkta makar skall ges möjlighet att bo ihop inom det särskilda boendet om de så

önskar. Ett stimulansbidrag kan ytterligare påskynda utvecklingen mot goda

boendemiljöer i det särskilda boendet. Motionerna So432 (v) yrkande 10, So433

(fp) yrkande 1 och So639 (c) yrkande 8 är därmed i huvudsak tillgodosedda.

Motionerna avstyrks. Även motion So50 (c) yrkande 8 avstyrks.

Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring

Effektivare tillsyn

I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen och

länsstyrelserna bör få i uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera

tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade. För detta bör

Socialstyrelsen och länsstyrelserna tillföras 20 miljoner kronor i

budgetpropositionen för år 1999. Samordningen mellan tillsynen på

socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens områden måste utvecklas vidare och

förstärkas. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av

vissa frågor som gäller socialtjänstens uppgifter.

Behovet av att se över formerna och organisationen av tillsynen över

socialtjänsten har aktualiserats i olika sammanhang. I proposition 1996/97:124

om ändring i socialtjänstlagen uttalade regeringen att den regionala tillsynen

över socialtjänsten behöver effektiviseras och bli mer slagkraftig. Vidare har

socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1996/97:SoU13,

rskr. 1996/97:185) uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör förbättras.

Enligt utskottet bör övervägas om tillsynen kan läggas på samma statliga

myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom

skapa en slagkraftigare organisation. Regeringen avser nu att gå vidare med

frågan. Socialtjänstutredningen har fått i uppdrag att analysera

förutsättningarna för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten och

hälso- och sjukvården.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen skall

vara ensam tillsynsmyndighet för äldreomsorgen (yrkande 17). Motionärerna anser

att tillsynen över äldreomsorgen är otillräcklig i dag. De bedömer att

tillsynen skulle bli effektivare om Socialstyrelsen ensam fick ansvar för

tillsynen. Detta kräver en ökad regionalisering av Socialstyrelsens resurser så

att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet den skall ha tillsyn

över.

Utskottets bedömning

Utskottet har i betänkande 1996/97:SoU13 uttalat att tillsynen över

äldreomsorgen bör förbättras. Tillsynen måste skärpas och inriktas på frågor om

laglighet och rättssäkerhet. Tillsynen måste också inriktas på att säkra

kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen, så att de äldres rätt till

självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet säkras. Det är angeläget

att skapa en tydligare organisation för tillsynen. Det får inte råda någon

tvekan om vart den enskilde skall vända sig med sina synpunkter och klagomål.

Informationen om möjligheten att klaga måste förbättras. Det bör övervägas om

tillsynen kan läggas på samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten som

hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare organisation.

Utskottet, som vidhåller denna uppfattning, kan konstatera att regeringen

uppdragit åt kommittén för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen

och socialtjänstens uppgifter att analysera förutsättningarna för en bättre

samordning av tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 1999. Utskottet

förutsätter också att regeringen så snart som möjligt återkommer med förslag

till en slagkraftig tillsynsorganisation. Eventuella ändringsförslag kan dock

träda i kraft tidigast år 2000. Utskottet anser det angeläget att förstärka

tillsynsverksamheten. Utskottet delar regeringens bedömning att Socialstyrelsen

och länsstyrelserna i budgetpropositionen för år 1999 bör tillföras 20 miljoner

kronor för ändamålet. Utskottet förutsätter att den av regeringen förordade

samplaneringen mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsen kommer till stånd så

att den resursförstärkningen för myndigheterna kan utnyttjas på ett effektivt

sätt. Motion So51 (fp) yrkande 17 avstyrks därmed.

Anmälan om missförhållanden

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i socialtjänstlagen som

ålägger var och en som är verksam inom omsorger om äldre eller

funktionshindrade att vaka över att de enskilda får god omvårdnad och lever

under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller på annat sätt får

kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgerna om någon enskild skall

vara skyldig att utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden eller till den

som annars är ansvarig för verksamheten. Om missförhållandena inte kan åtgärdas

omedelbart, skall den verksamhetsansvarige anmäla missförhållandena till

tillsynsmyndigheten.

Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte förenats med någon bestämmelse

om sanktion för den som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen till

detta är enligt propositionen att syftet med bestämmelsen i första hand är att

komma till rätta med missförhållanden och att en anmälningsskyldighet skall

vara ett stöd för personal och andra verksamma att göra anmälan utan rädsla för

repressalier.

I propositionen anförs att de brister som uppdagats inom äldreomsorgen har

många orsaker och måste angripas på flera sätt. Olika former av

kvalitetssäkring kan t.ex. förebygga uppkomsten av allvarliga missförhållanden.

En effektiv tillsyn verkar i samma riktning. En tillsynsmyndighet kan dock inte

granska varje enskilt ärende. Regeringen anser att skyddslösheten hos de äldre

som är helt beroende av socialtjänsten motiverar vissa regeländringar i syfte

att förbättra insynen och kontrollen av omsorgerna om dem. Brister i omsorgerna

om äldre och funktionshindrade kan bättre följas upp och förebyggas med en

lagstadgad skyldighet att anmäla sådana.

Socialtjänstens insatser skall bygga på respekt för människornas

självbestämmanderätt och integritet. Samtidigt är det obestridligt, anförs det,

att vissa äldre till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar

eller av rädsla för att stöta sig med personalen eller någon annan inom

socialtjänsten, kan ha mycket svårt att framföra konkreta klagomål på vården.

De kan också ha svårt att få gehör för sina synpunkter, även om dessa är klart

befogade. Regeringen anser att det främst är för dessa fall som det bör finnas

en särskild skyldighet för de i vården verksamma att bevaka att den enskilde

får tillfredsställande omvårdnad och lever under trygga förhållanden.

I propositionen redovisas att Lagrådet har pekat på att den föreslagna

anmälningskyldigheten enbart innebär en skyldighet att anmäla missförhållandet

till den verksamhetsansvarige och att det bör förtydligas att möjligheten

alltid står öppen att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall den

verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen eller

om det finns skäl att tro att så inte skulle vara fallet.

Regeringen gör liksom Lagrådet bedömningen att det inte föreligger något

lagligt hinder för en enskild att göra anmälan till tillsynsmyndigheten om

missförhållanden i verksamheten. Regeringen konstaterar dock att i motsvarande

bestämmelse om anmälningsskyldighet för personal inom hälso- och sjukvården

finns inte någon motsvarande erinran intagen. Att införa en sådan erinran i

socialtjänstlagen skulle därmed kunna leda till missförstånd och till

motsatsvisa slutsatser, anförs det.

Enligt propositionen bör den nya paragrafen införas som 71 a § i

socialtjänstlagen, varvid nuvarande 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b

respektive 71 c §§. Rubriken närmast före nuvarande 71 a § skall sättas före 71

b §. Omnumreringen leder till en följdändring i sekretesslagen.

I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om lex Sara (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att Lagrådet

i sitt yttrande framfört att det bör tas in en erinran i lagen om möjligheten

att göra anmälan till tillsynsmyndigheten. Regeringen tillbakavisar Lagrådets

förslag och menar att rätten att göra anmälan till tillsynsmyndigheten alltid

finns för den anställde. Motionärerna instämmer i regeringens bedömning men

vill understryka att det av riksdagens beslut klart skall framgå att både

offentligt och privat anställda inom vården har rätt att påtala

missförhållanden inte bara till arbetsgivaren utan också till den

verksamhetsansvarige och till tillsynsmyndigheten. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

I motion So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (båda fp) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre.

Motionärerna anför att det numer är belagt av forskare att äldre människor

misshandlas i hemmet av anhöriga eller vårdare. En doktorsavhandling från 1994

visade på att såväl sjukvård som socialtjänst saknade strategier för att möta

misstankar om övergrepp mot äldre. Motionärerna anser att varje landsting borde

utarbeta ett handlingsprogram till stöd för personalens agerande vid misstanke

om övergrepp mot äldre. Det bör även införas en lag om anmälningsplikt för

personal som arbetar med äldre.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i socialtjänstlagen bör införas

en skyldighet att anmäla missförhållanden i omsorgen om äldre eller

funktionshindrade, en s.k. lex Sara. Många äldre som är beroende av stöd från

socialtjänsten kan ha mycket svårt för att själva framföra konkreta klagomål på

vården till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

Beroendeförhållandet kan också göra att de inte vågar framföra sina klagomål.

Bestämmelsen innebär att var och en som är verksam inom omsorger om äldre

människor eller människor med funktionshinder skall vaka över att dessa får god

omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får

kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall

genast anmäla detta till socialnämnden. Den verksamhetsansvarige skall utan

dröjsmål rätta till missförhållandena. Om detta inte kan ske utan dröjsmål

skall den verksamhetsansvarige anmäla bristen till tillsynsmyndigheten.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av

motion So48 (v) yrkande 1. Utskottet vill dock understryka att den anställde

alltid har möjlighet att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten med en

anmälan, vilket också Lagrådet påpekat i sitt yttrande. Utskottet tillstyrker

den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen som innebär att 71 a och 71 b §§

skall betecknas 71 b och 71 c §§, att rubriken före nuvarande 71 a § skall

sättas närmast före 71 b § samt att det i lagen införs en ny paragraf 71 a §

och att en ny rubrik sätts in före denna. Utskottet avstyrker samtidigt motion

So48 (v) yrkande 1. Motion So404 (fp), vilken är tillgodosedd, avstyrks också.

Utskottet tillstyrker också den i propositionen föreslagna följdändringen i

sekretesslagen med den ändringen att ordet ?polislagen? ändras till

?postlagen?. Justitieutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JuU20 behandlat

proposition 1997/98:97 om polisens register och därvid föreslagit en ändring i

16 kap. 1 § sekretesslagen. Riksdagen har ännu inte avgjort ärendet.

Justitieutskottets förslag i betänkandet bör samordnas med regeringens nu

föreslagna ändring i samma paragraf.

Förtroendenämnder m.m.

I propositionen görs bedömningen att det är viktigt att det finns opartiska

instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i

samband med vård och omsorg. Den pågående omstruktureringen av hälso- och

sjukvården medför att de ärenden som når förtroendenämnderna i ökad

utsträckning rör insatser som både landsting och kommuner svarar för. Det finns

behov av förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett

huvudmannaskap, anförs det. Det är regeringens avsikt att återkomma till

riksdagen i denna fråga.

Förtroendenämndsverksamheten regleras genom lagen (1992:563) om

förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Nämnden har inga

disciplinära befogenheter utan arbetar som en rådgivande instans. Nämnderna ger

bl.a. råd, stödsamtal, hänvisningar till rätt vårdgivare samt hjälper till så

att den enskilde får vård i rätt tid och med ett respektfullt och värdigt

bemötande. Nämnderna skall även ge hjälp med skadeanmälningar till

Patientförsäkringen och Läkemedelsförsäkringen samt när så erfordras till

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).

I regel finns det en förtroendenämnd inom varje landsting. Sedan år 1992 är

kommunerna skyldiga att tillhandahålla förtroendenämndsverksamhet för den

hälso- och sjukvård som de ansvarar för efter ädelreformen. Drygt två

tredjedelar av kommunerna har genom avtal överlämnat uppgiften till

landstingens förtroendenämnder. Övriga kommuner har valt att inrätta egna

nämnder.

I propositionen redovisas att kommittén om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation, HSU 2000, har haft regeringens uppdrag att bl.a.

överväga åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.

I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om

patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och

att nämndernas arbetsområde utvidgas till att omfatta all offentligt

finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom

äldreomsorgen.

Vidare redovisas att utredningen om bemötande av äldre i delbetänkandet

Brister i omsorg (SOU 1997:51) redogör för utvecklingstendenser och

erfarenheter hos landets förtroendenämnder. Av redogörelsen framgår att en

anmälan till en förtroendenämnd ofta berör flera aspekter, t.ex. klagomål som

samtidigt avser både behandling och bemötande. Vidare framgår att få

anmälningar avser personer över 65 år.

I propositionen konstateras vidare att trots information om

förtroendenämnderna är deras verksamhet okänd bland många medborgare och även

bland sjukvårdspersonal. Det är väsentligt att en fortsatt och intensifierad

information till allmänheten sker, anförs det. Särskilt viktigt synes detta

vara till enskilda, anhöriga och personal inom den kommunala vården.

Informationen måste lämnas på ett sådant sätt och i sådan form att personer med

annan språklig bakgrund kan tillgodogöra sig den.

I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om

patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämnder inom hälso-

och sjukvården m.m. Genom lagens namn har kommittén velat markera att den anser

att nämnderna bör benämnas Patientnämnd, bl.a. för att lättare nå ut med

information om sin existens till patienter, anhöriga och allmänhet samt för att

tydligare markera vilka nämnderna skall företräda. Kommittén föreslår vidare

att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all offentligt

finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom

äldreomsorgen. Centrala uppgifter är att främja kontakterna mellan patienter

och vårdpersonal, att stödja och hjälpa enskilda patienter samt att återföra

erfarenheter från nämndernas verksamhet så att de kan bidra till hälso- och

sjukvårdens kvalitetsutveckling. Kommittén framhåller att det är angeläget att

landsting och kommuner söker samarbetslösningar som gör det möjligt att arbeta

med problem i hela vårdkedjan genom att inrätta patientnämnder som besitter

erfarenhet både från kommunernas och landstingens hälso- och sjukvård. En

utvidgning av patientnämndernas arbetsuppgifter är motiverad för att dessa

skall kunna stödja och hjälpa personer som är missnöjda med vården och omsorgen

utan att behöva fastna i definitionsfrågor kring vad som är hälso- och sjukvård

respektive hemtjänst. Enligt kommittén är det mycket viktigt att

patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om hälso-

och sjukvården. Kommittén anser mot den bakgrunden att det är direkt olämpligt

att ledamöterna i patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag i

kommunala nämnder med ansvar för hälso- och sjukvård. Slutligen anser kommittén

att regeringen tar initiativ till en utvärdering av patientnämndernas

verksamhet efter det att de nya reglerna varit i kraft några år.

Betänkandet har remissbehandlats.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendenämnder (yrkande

10). Motionärerna anför att förtroendenämnderna är ett mycket betydelsefullt

komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig för att få

upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör utvecklas och förstärkas.

Motionärerna vill ändra namnet till Patientnämnd för att tydligare markera att

den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall var politiskt tillsatta med

stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller

offentlig. Det skall inte råda någon tvekan om att patientnämnderna är

självständiga i förhållande till dem som beslutar om äldreomsorg eller hälso-

och sjukvård.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman (yrkande 14). Många

äldre vet inte vart de skall vända sig för att protestera mot missförhållanden,

anför motionärerna. De anser att det behövs en äldreombudsman som skall vara

fristående från de verksamheter som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om

än anställd av kommunen. Äldreombudsmannen skall vara den instans dit äldre

eller deras anhöriga kan vända sig med frågor och klagomål eller för att få

information. Motionärerna betonar också att samarbetet med

pensionärsorganisationerna bör intensifieras.

I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientnämnden (yrkande 5).

HSU2000 har i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) bl.a. föreslagit

att en lag om patienträtt m.m. skall ersätta nuvarande reglering av

förtroendenämnder. Motionärerna anser att det är viktigt att patientens

ställning stärks och anser att regeringen bör återkomma med förslag till

riksdagen enligt utredningens förslag.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självständiga

förtroendenämnder (yrkande 16). Motionärerna anser att den mycket viktiga roll

som förtroendenämnderna har bör lyftas fram. Det är en brist i dagens

organisation att förtroendenämnderna inte har samma formella ställning som

t.ex. revisorerna. Kommunallagen bör förändras så att förtroendenämndens

oberoende ställning klargörs, anför motionärerna.

I samma motion begärs också tillkännagivande om äldreombudsman och

äldreminister (yrkande 14). Motionärerna anser att det är hög tid att inrätta

en äldreombudsman. Denna skall verka för de äldres situation och ta initiativ

till egna utredningar och föreslå åtgärder för att förbättra för de äldre.

Motionärerna anser också att det behövs en äldreminister.

Ett likartat yrkande finns i motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

yrkande 6.

I motion So41 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om inrättandet av en

statlig äldreombudsmannafunktion. Motionären anser att äldreombudsmannen skall

vara talesman för de alltför gamla i höga åldrar som ofta inte kan göra sig

hörda. Ombudsmannen skall medvetandegöra de ofta dolda missförhållanden som

många gamla lever under och skapa underlag för bättre levnadsvillkor för alla

gamla. Ombudsmannen skall påverka samhällets utveckling och ta initiativ i

övergripande äldrefrågor samt vara opinionsbildare.

Ett likartat yrkandet finns också i motion So401 av My Persson (m).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att det finns

opartiska instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår

problem i samband med vård och omsorg. HSU2000, som haft att överväga frågan om

åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården, har i

betänkandet Patienten har rätt konstaterat att den pågående omstruktureringen

inom hälso- och sjukvården medfört att de ärenden som når förtroendenämnderna i

ökad utsträckning rör insatser som både landsting och kommun svarar för.

Kommittén föreslår därför att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta

nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och att nämndernas arbetsområde

skall utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård

samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.

Utskottet har inhämtat att regeringen planerar en proposition i ärendet.

Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motionerna So48 (v)

yrkande 5, So49 (kd) yrkande 16 och So50 (c) yrkande 10 är därmed i huvudsak

tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.

I ett par motioner begärs tillkännagivanden om inrättande av äldreombudsmän

dels kommunalt, dels statligt liksom av en äldreminister för att tillvarata de

äldres intressen.

Utskottet vill peka på att i överenskommelsen mellan staten och landstingen

om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m.

anför parterna att de är överens om betydelsen av att stärka patientens

inflytande och delaktighet i vården med den huvudsakliga inriktning som anges i

HSU:s betänkande Patienten har rätt. Bl.a. skall patienten erhålla individuellt

anpassad information om sitt hälsotillstånd, patienten skall ges ett ökat

inflytande vid val mellan olika behandlingsalternativ samt ges en rätt att i

vissa situationer få en andra bedömning, s.k. second opinion. I

överenskommelsen avsätts resurser för att underlätta omställningen inom vården

mot ett mer patientorienterat synsätt. Medel avsätts för att bygga ut

Socialstyrelsens faktabas MARS och epidemiologiskt Centrum och för att utveckla

nationella kvalitetsregister och nationella riktlinjer för god medicinsk

praxis.

Inom det sociala området pågår ett omfattande kvalitetssäkringsarbete.

Socialstyrelsen har i rapporten Kvalitetsarbete i praktiken. Exempel från

äldre- och handikappomsorgen, SoS-rapport 1997:21 redovisat några

kvalitetsutvecklingsprojekt inom äldre- och handikappomsorgen som fått

utvecklingsmedel från Socialstyrelsen. Syftet är att visa på framkomliga vägar

och fruktbara arbetssätt för kvalitetsutveckling inom socialtjänsten. Utskottet

har tidigare i betänkandet hänvisat till den kvalitetsrevision av vårdkedjan

för äldre som Örebro läns landsting utvecklat. Liknande verksamheter finns på

många håll.

Socialstyrelsen följer varje år upp ädelreformen och avrapporterar

utvecklingen till Socialdepartementet.

Ett viktigt arbete görs också av pensionärsorganisationer centralt och lokalt

och av intresseföreningar; som t.ex. Demensförbundet.

Utskottet anser att det arbete som pågår för att förstärka tillsynen inom det

sociala området, de nya bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla

missförhållanden och det förslag som bereds angående patientnämnd m.m.

tillsammans med det uppföljnings- och kvalitetsarbete som görs hos

Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommuner och landsting,

pensionärsorganisationer, anhörigföreningar m.fl. tillsammans bör ge

förutsättningar för en effektivare kontroll och kvalitetssäkring av

äldreomsorgen. Något initiativ med anledning av motionerna So41 (m), So49 (kd)

yrkande 14, So51 (fp) yrkande 14, So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 behövs

inte. Motionerna avstyrks.

Mer forskning, ökad kunskap och kompetens

Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning

I propositionen gör regeringen bedömningen att äldreforskningen bör förstärkas

med, jämfört med dagsläget, 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år

2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2001. Medlen bör tillföras

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) varvid en del årligen bör användas

för SFR:s samordningsinsatser och administration av forskningsmedel. Regeringen

avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen för år 1999. SFS bör

vidare ges i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta ett förslag

till forskningsprogram. En samrådsgrupp bör tillsättas för att följa

genomförandet av programmet. SFR bör årligen till regeringen redovisa en

uppföljning av hur förutsättningarna för äldreforskningen utvecklas.

I propositionen gör regeringen också bedömningen att ett särskilt

stimulansbidrag bör avsättas i kommande budgetproposition för år 1999 och två

år framåt med 80 miljoner kronor år ett och 70 miljoner kronor år två samt 60

miljoner kronor år tre, för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser

för i första hand personer som är verksamma i arbetsledande funktioner inom

äldreomsorgen. Även förtroendevalda med ansvar för äldrefrågor skall erbjudas

utbildning.

Regeringen anför att arbetsledarna har en nyckelposition i dagens äldreomsorg

och att det är av största vikt att denna grupp får utbildning som svarar mot de

behov som finns. Eftersom utbildningen till arbetsledare inom äldreomsorgen

blev högskoleutbildning först år 1982 är det många som saknar

högskoleutbildning. Fram till år 1994 omfattade utbildningen 80 poäng och först

år 1994 blev utbildningen treårig.

I propositionen understryks att ökad kompetens hos arbetsledningen ökar

förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för

förändringar i arbetet. De olika förslag som läggs i propositionen och som

gäller samverkan med andra vårdgivare samt med anhöriga och med frivillig-

organisationer, kvalitetsutveckling och förebyggande insatser understryker

behovet av en väl fungerande arbetsledning.

Fortbildningsbehovet rör både frågor om arbetsledning och chefsutveckling och

specifika kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg.

Regeringen bedömer att det finns behov av ökade kunskaper inom flera områden

som t.ex. gerontologi och geriatrik, näringslära och läkemedelskunskap,

demensvård och vård i livets slutskede.

Vidare anförs att fortbildningen bör planeras och genomföras i samarbete med

Svenska Kommunförbundet.

I propositionen aviseras också att regeringen avser att inom kort återkomma

med förslag till åtgärder när det gäller utbildnings- och kompetensbehoven samt

personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Förslagen skall tas fram i samarbete

med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och arbetsmarknadens

parter. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken

utsträckning kommuner och landsting lokalt utvecklar strategier för rekrytering

och kompetensutveckling.

I propositionen konstateras att bland den kommunala vårdpersonalen saknar

stora grupper den grundläggande vårdutbildningen. Bemötandeutredningen har

riktat viss kritik mot utbildningarna när det gäller att förmedla kunskaper och

förutsättningar för att ge vårdtagarna ett värdigt bemötande. Vidare har

Socialstyrelsen i ädelutvärderingen ifrågasatt om de existerande

grundutbildningarna motsvarar de krav som ställs på äldreomsorgen bl.a. när det

gäller att integrera socialt och medicinskt arbete. Samtidigt vill regeringen

framhålla den stora kunskap och erfarenhet som finns hos personalen inom

äldreomsorgen. Regeringen anser dock att ytterligare åtgärder måste vidtas för

att ge förutsättningar för att utveckla och förändra existerande utbildningar

så att de bättre svarar mot de behov som finns inom äldreomsorgen.

I propositionen anförs att i takt med att allt fler personer med utländsk

bakgrund uppnår de åldrar där mer omfattande behov av stöd och hjälp anmäler

sig, uppstår frågan om lämpliga vårdformer för dessa personer. Bland de

åtgärder som kommunerna skulle kunna vidta för äldre invandrare är inrättandet

av dagcentrum och särskilt boende med speciell inriktning på den ifrågavarande

invandrargruppen. Kommunerna bör eftersträva tvåspråkig personal i dessa

verksamheter och personalen bör ges utbildning för att öka förståelsen för de

gamlas kulturella behov och önskemål. Frågan om minoritetsgruppers ställning i

äldreomsorgen har behandlats i Minoritetsspråks-kommitténs slutbetänkande (SOU

1997:192) som för närvarande remissbehandlas.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen inom äldreomsorgen

(yrkande 20). Motionärerna anför att det måste ges möjligheter för de anställda

i hemvården att utvecklas i sitt arbete. Det måste finnas utrymme för egna

initiativ, ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning

och återkommande fortbildning är nödvändigt. De stela lönestrukturerna måste

mjukas upp och anpassas till marknadens krav. För personalen är det viktigt med

flera alternativa arbetsgivare.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning

kring bemötande och respekt (yrkande 3), om ?resursarbete? för personer som

varit verksamma inom omsorgen (yrkande 4) och om satsning på fortbildning

(yrkande 11). I propositionen redovisas att en arbetsgrupp med företrädare för

Regeringskansliet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall se

över kompetensnivån hos personalen. Motionärerna vill lyfta fram att det behövs

en kontinuerlig kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Arbetsgivarna har

härvidlag ett ansvar. Motionärerna ser också en möjlighet att inom ramen för en

lokal och flexibel arbetsmarknadspolitik genomföra dessa insatser. Det är

vidare angeläget att utbildning och fortbildning även behandlar frågor kring

bemötande och respekt för den enskilda människans önskemål. Vidare anförs att

det saknas möjlighet för ordinarie personal att göra insatser utöver de absolut

nödvändiga uppgifterna. Anhöriga och frivilligorganisationer fyller här en

viktig funktion. Motionärerna anser att personer som arbetat inom vården och

omsorgen men som gått i pension bör tas till vara. Många pensionärer vill inte

abrupt avsluta sitt arbete utan kan tänka sig att göra en social insats för de

boende inom äldreomsorgen. Det bör därför prövas ett system med ersättning för

?resursarbete? för pensionärer som tidigare varit verksamma inom vården. Detta

bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser att det särskilda

stimulansbidraget för att utveckla och genomföra fortbildning för personer som

är verksamma i arbetsledande funktioner är mycket betydelsefullt. Utbildning av

förtroendevalda kan dock ske utan sådant särskilt stöd. Stimulansbidraget bör

enbart avse fortbildning för arbetsledare.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen (yrkande 2).

Motionärerna anför att kommunerna efter ädelreformen har nyrekryterat

medicinskt utbildad personal och satsat på kompetenshöjande utbildning för

vårdbiträden så att fler fått undersköterskekompetens. Fortfarande saknar dock

hälften av vårdbiträdena adekvat utbildning och i ledningsfunktionerna är också

bristerna i utbildningen stora. Det finns ett behov av att förändra grund- och

specialistutbildningarna i den del av vårdsektorn som berör äldrevård och

äldresjukvård. Motionärerna anser att initiativ bör tas för att förnya

kursplaner för utbildningarna inom denna del av vårdsektorn. De bedömer vidare

att det behövs en nyrekrytering med omkring 60 % fram till år 2005 samtidigt

som cirka hälften av vårdbiträdena i dag saknar adekvat utbildning.

Personalbristen kan därför bli ett av de största problemen för äldreomsorgen

inom några år. Kunskapslyftet, som Centerpartiet medverkat till, kan lägga

grunden för att motverka en alltför omfattande kompetensbrist. Slutligen anför

motionärerna att fler privata alternativ inom vården och omsorgen ger positiva

impulser till utveckling också av den kommunala sektorn.

I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om medicinsk kompetens (yrkande 2). Motionärerna anför att

inom äldreomsorgen upplever många i dag ett slags negativ rundgång, negativa

attityder i samhället mot äldre, låg status inom yrken i äldrevården, låga

löner, påfrestande arbetsmiljö, hög personalomsättning. Att bryta denna trend

kräver insatser på fler områden. Kompetensutveckling är ett sätt. Utbildning

för all vårdpersonal måste vara ett oeftergivligt krav i takt med utvecklingen

inom den medicinska och geriatriska forskningen, anför motionärerna. Det krävs

ett nära samarbete mellan landsting och kommuner i dessa frågor. Primärvården

bör, enligt dem, ha ansvaret för fortbildningen.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekrytering av vårdpersonal

(yrkande 15) samt avslår regeringens förslag om utbildning för förtroendevalda

(yrkande 9). En förutsättning för god vårdkvalitet är att det finns kompetent

vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässigt god utbildning, anför

motionärerna. På senare tid har det blivit svårare att rekrytera personal till

vårdyrkena. De anser det angeläget att den yrkesgrupp som undersköterskorna

utgör uppvärderas. Yrkesbeteckningen bör ändras och yrkesinnehållet vidgas,

kompetenskraven ses över och karriärvägar erbjudas för att göra ett av vårdens

viktigaste yrken mera statusfyllt. Även rekryteringsmöjligheter för

sjuksköterskor bör ses över. Enligt motionärerna bör Socialdepartementet

initiera samtal i dessa frågor med vårdyrkenas fackliga företrädare och

kommunförbunden. Motionärerna anför att de anser att förslaget om

stimulansbidrag till fortbildning av personer som är verksamma i arbetsledande

funktioner i äldreomsorgen är bra. Det är också angeläget att kommuner och

landsting planerar en kontinuerlig fortbildning och sörjer för

kompetensutveckling av såväl arbetsledare som övriga medarbetare utan att

styras av stimulansbidrag.

I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen (yrkande 7).

Motionärerna framhåller att en förutsättning för god vårdkvalitet är att det

finns kompetent vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässig god

utbildning. Motionärerna vill lyfta fram behovet av fortbildning för

vårdpersonal som leder till reella möjligheter att ge patienterna det bästa.

I motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs det tillkännagivande om

utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor (yrkande 22). Motionärerna

anser att sjukvårdshuvudmännen skall avsätta mer resurser för att ge utbildning

i medicinsk-etiska frågor och att denna utbildning måste få högre status så att

man kan tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskede.

I motion So44 av Silvia Lindgren m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik, forskning och

kompetensutveckling. Motionärerna anför att kommunernas ökade ansvar för

sjukvårdande uppgifter gör det särskilt angeläget att höja den medicinska

kompetensen inom äldreomsorgen. Framtidens vård och omsorg kommer att ställa

krav på nya utbildningar där både medicinsk och social kompetens ingår.

Forskningen inom äldreområdet ter sig därför som ett angeläget

utvecklingsområde. Det måste också finnas ett ständigt utbyte mellan forskning

och verksamhet för att utveckla och förbättra vård och omsorg. Motionärerna

hänvisar till att äldreforskning i dag bedrivs vid Stiftelsen Äldrecentrum.

Denna verksamhet är viktig och bra, men kan i längden knappast konkurrera med

andra mer statusfyllda och resursstarka områden som t.ex. cancerforskningen.

Att skapa en samlad satsning för äldreforskning med nationell räckvidd - ett

rikskompetenscentrum för forskning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen

och äldrevården - är en mer långsiktig lösning. Till ett sådant

rikskompetenscentrum bör man även länka olika liknande landstingskommunala

verksamheter och kommande FOU-enheter runt om i landet. Detta för att

åstadkomma ett nationellt kunskapslyft och en nationell kompetenshöjning inom

ett angeläget, men från forskningssynpunkt eftersatt område.

I motion So46 av Carina Lundberg och Paavo Vallius (båda s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen.

Motionärerna anser att äldre med annat modersmål än svenska skall ha rätt att

inom vård och omsorg få bli bemötta av personal som talar det egna språket.

Detta är ett stöd för minoritetsspråkens bevarande. Det kan också minska

kostnaderna för tolk, anförs det. De understryker att personalen är den

viktigaste resursen inom äldreomsorgen. För att möta behoven av annat språk än

svenska och delvis annan historia, kultur och traditioner än de svenska måste

personalen dock ges möjlighet till både utbildning och fortbildning.

Flerspråkighet skall ses som en merit.

Utskottets bedömning

Andelen äldre i befolkningen växer, därmed växer också betydelsen av forskning

kring åldrandet och de äldres villkor i samhället. Under senare år har flera

initiativ tagits för att öka forskningsinsatserna på äldreområdet. Tre

professurer med inriktning på de äldre har inrättats under 1990-talet.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har getts ett särskilt ansvar för

äldreforskningen och rådet har inrättat flera doktorand- och

forskarassistenttjänster, varav några med inriktning på äldreomsorgen. Den

tillämpade äldreforskningen har fått ökat stöd. Trots de insatser som gjorts

saknas, enligt SFR, en analyserande, förklarande och teoriprövande forskning.

Utskottet välkomnar därför regeringens avisering om förslag i

budgetpropositionen att förstärka äldreforskningen med 10 miljoner kronor år

1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år

2001. SFR bör få ansvar för utarbetandet av ett program som kan ligga till

grund för strategiska ställningstaganden angående inriktningen av forskningen

på området. Utskottet vill i detta sammanhang anföra att användningen av

geografiska försöksområden som grund för en systematisk, långsiktig

forskningsinsats liksom utveckling av nationella kompetenscentrum inom olika

områden kan vara en metod att skapa en vetenskaplig grund för ett

professionellt yrkeskunnande.

Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av en ökad satsning på

utbildning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Att stärka personalens

kompetensutveckling är angeläget för att nå god kvalitet i vården.

Socialstyrelsen har i sin slutrapport om ädelreformen konstaterat att

utbildningsnivån bland de anställda inom äldreomsorgen har ökat under senare

år. Allt fler har grundutbildning från t.ex. vårdinriktad gymnasieskola. Allt

fler arbetsledare har högskoleutbildning. Det finns också ett rikt utbud av

fortbildning och vidareutbildning, bl.a. enstaka kurser inom högskolan. Det

råder ingen tvekan om att den formella kompetensen ökar inom äldreomsorgen.

Frågan om den framtida kompetensförsörjningen är av en annan karaktär; om

inriktningen på dagens utbildningar är relevant för den nya äldreomsorgens mål

och inriktning, om den kan förbereda de studerande för morgondagens uppgifter.

Framför allt påpekas svagheter när det gäller forskningsanknytningen. I

rapporten anförs vidare att framför allt arbetsledarnas kompetensutveckling

kommer att vara avgörande för den framtida äldreomsorgens utformning. Det

behövs kompetenta ledare som själva har integrerat de medicinska och sociala

förhållningssätten och som kan konkretisera ädelreformens mål och visioner.

Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens förslag om stimulansbidrag

för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser för i första hand

arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar

förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för

förändringar i arbetet. Utskottet delar också uppfattningen att utbildningen

bör beröra både frågor om arbetsledning, chefsutveckling och specifika

kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg. Konkret

kan det gälla gerontologi och geriatrik, näringslära, läkemedelskunskap,

demensvård och vård i livets slutskede. Frågan om bemötande liksom etiska

frågor bör ingå. Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna

också skall kunna omfatta förtroendevalda.

Utskottet anser det angeläget att regeringen återkommer med förslag till

insater för att möta utbildnings- och kompetenskrav samt personalförsörjning

inom hela äldreomsorgen. Ädelreformen, psykiatri- och handikappreformerna har

medfört att kommunerna fått ett allt större ansvar för vård och omsorg. Detta

har bland annat inneburit att tyngdpunkten i arbetsinnehållet förskjutits från

övervägande servicebetonade insatser till personlig omvårdnad, tillsyn och

sjukvård. Kraven på kompetens har också ökat i sådana avseenden som har med

personalens attityder och förhållningssätt att göra. Det är av stor vikt att

yrkesgrupper som arbetar inom äldreomsorgen har utbildning som svarar mot de

ökade kraven inom vård- och omsorgsområdet. Grundutbildningarna måste inriktas

mot att integrera socialt och medicinskt arbete. Andra viktiga områden är

etiska förhållningssätt och bemötandet av den enskilde. Utskottet vill också

peka på att det är angeläget att uppmärksamma att allt fler av våra äldre har

annat modersmål än svenska. Flerspråkighet bör därför ses som en merit och

kulturkompetens kunna ingå i utbildning och fortbildning.

Det är angeläget att den översyn av existerande grund- och vidareutbildningar

som aviseras med representanter från Regeringskansliet, Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet samt arbetsmarknadens parter kommer till stånd för att

förändra existerande utbildningar så att dessa bättre svarar mot de behov som

finns inom äldreomsorgen. En förbättrad grundutbildning är av betydelse för att

höja statusen i det betydelsefulla arbetet med vård och omsorg av de äldre.

Samtliga gymnasieutbildningarna är i dag treåriga och även

vårdhögskoleutbildningarna är treåriga. Under senare år har cirka hälften av

vårdhögskoleutbildningarna överflyttats till den statliga högskolan.

Regeringen anför att den har som målsättning att resterande utbildningar skall

överflyttas till den statliga högskolan under år 1998. Härigenom kommer

kontakten med forskningen att förstärkas. Genom utvecklingen av en

forskningsbaserad yrkeskunskap inom vården och omsorgen om äldre ökar också

personalens status och möjligheterna förbättras att rekrytera och behålla

personal med hög kompetens och med god motivation till arbetet.

Fortfarande saknar stora grupper av den kommunala vårdpersonalen

grundläggande vårdutbildning. Samtidigt finns det en stor kunskap och

erfarenhet hos personalen som måste tas till vara. Som arbetsgivare har

kommuner och landsting huvudansvar för kompetensutveckling och rekrytering och

bör därför utveckla lokala strategier för detta arbete. Regeringen aviserar att

den avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken utsträckning

kommuner och landsting utvecklar sådana strategier. Regeringen har i dagarna

också uttalat att det finns anledning för arbetsgivarna att uppmärksamma det

förhållandevis stora antalet timanställda inom äldreomsorgen eftersom detta

riskerar att öka personalomsättningen och leda till bristfällig kontinuitet i

omsorgen. Arbetsgivarna bör se över dessa anställningsförhållanden för att

överväga om de kan omvandlas till fasta anställningar.

Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov under de kommande åren

krävs också att den kan erbjuda en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. På

många håll pågår projekt för att utveckla arbetsorganisationen för att bättre

ta till vara personalens engagemang och erfarenheter. Det erbjuds handledning

och stöd till personalen, vidareutbildning och insatser för att ta till vara

nyvunna kunskaper. Det är angeläget att de utvecklingsinsatser som görs på

många håll i landet får spridning också i en större krets för att visa att det

finns andra bilder av äldreomsorgen än de som kommit till uttryck i medierna

under senare tid.

Motionerna So44 (s), So46 (s), So48 (v) yrkande 2, So49 (kd) yrkande 15, So50

(c) yrkande 3, So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c)

yrkande 2 är i huvudsak tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även motionerna

So49 (kd) yrkande 9, So50 (c) yrkandena 4 och 11 och So406 (m) yrkande 20

avstyrks.

Uppföljning och utvärdering

I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen bör ges i

uppdrag att i samråd med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utforma ett konkret förslag till ett

system för rikstäckande individbaserad statistik inom äldreomsorgen.

I och med övergången till generella statsbidrag har den statliga

uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten blivit ett

viktigt inslag i ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor.

Uppföljning och utvärdering bör i princip avse resultaten av verksamheten och

inte metoderna för att uppnå dessa resultat, anförs det. Det finns klara

fördelar med en individrelaterad statistik. Man erhåller en bättre kvalitet och

flexibilitet i redovisningen och möjligheter till analyser av ett helt annat

slag än som är möjligt med de aggregerade uppgifterna. Genom övergång till en

individbaserad statistik erhålles också en bättre anpassning till statistiken

inom hälso- och sjukvården. Individbaserad statistik ger också ett helt annat

underlag för forskning.

Ett flertal olika lösningar är tänkbara varför några alternativa

ambitionsnivåer bör formuleras och kostnadsberäknas. Särskilt bör dock

framhållas vikten av att kunna följa, analysera och bedöma äldreomsorgen och de

resultat som insatserna utmynnar i. Förutsättningarna för en individbaserad

statistik och en uppbyggnad av ett centralt personregister bör därför

övervägas. En viktig förutsättning för en individbaserad statistik är att den

måste kunna beskrivas med enhetliga definitioner och begrepp. I propositionen

framhålls att samma sekretess- och säkerhetsbestämmelser som i dag gäller för

centrala personregister som används för framställning av annan officiell

statistik också måste kunna tillämpas på ett personregister som byggs upp för

framställning av officiell äldreomsorgsstatistik.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och statistik

(yrkande 18). Motionärerna anför att de delar regeringens uppfattning att det

är viktigt att utvärdera de insatser som görs inom äldreomsorgen samt att

forskning genomförs på området. De finner det dock inte styrkt att dessa mål

endast kan uppnås genom att föra en rikstäckande individbaserad och därmed

mycket integritetskänslig statistik inom äldreomsorgen. De avvisar därför detta

förslag.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att förutsättningarna för en individbaserad statistik och en

uppbyggnad av ett central personregister bör utredas då detta ger underlag för

analyser av ett helt annat slag än som är möjligt med aggregerade uppgifter.

Motion So51 (fp) yrkande 18 avstyrks därmed.

Utveckling och förnyelse - nya initiativ inom äldreområdet

I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda stimulansbidrag om

sammanlagt 90 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 bör avsättas i

budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar

till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för

äldre personer. Medlen bör disponeras av regeringen.

Det är framför allt nya och annorlunda idéer som bör ges möjlighet att

utvecklas och prövas i praktiken, men stimulansmedel bör även kunna utgå till

försöksverksamheter som innebär en vidareutveckling av redan befintlig

verksamhet. Ett avgörande kriterium vid val av objekt för utveckling och

tillämpning är att försöksverksamheten i fråga - om den slår väl ut - ger

förutsättningar för verksamhetsutveckling över hela landet, anförs det. Medlen

bör bl.a. kunna användas för att utveckla och stimulera äldres delaktighet och

inflytande över vård och omsorg. Ett annat område där det finns behov av

insatser gäller äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro, inte

minst över generationsgränserna. Initiativ som tar fasta på att vidmakthålla

hälsa och förebygga ohälsa liksom utveckling inom IT-området bör kunna stödjas.

Vidare bedömer regeringen att en telefonjour riktad till äldre och deras

anhöriga bör inrättas. Verksamhetens syfte är att på ett lättillgängligt sätt

erbjuda möjlighet till information om vård och omsorg för äldre, om den

enskildes rättigheter, om frågor rörande hälsa och sjukdomar samt för att ge

kontakt med pensionärs-, anhörig- och patientorganisationer. Verksamheten

föreslås bedrivas av pensionärsorganisationerna och finansieras inom ramen för

de särskilda stimulansmedlen.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för nya

initiativ inom äldreomsorgen (yrkande 12). Motionärerna anser att dess medel

främst bör användas för projekt som kan utveckla och stimulera de äldres

delaktighet, sociala nätverk och inflytande över vård och omsorg samt att

utveckla samarbetet med frivillig- och anhörigorganisationer. De föreslår att

resurserna fördelas till det lokala arbetet, efter gemensam ansökan från

frivillig- och anhörigorganisationer och äldrevårdsenheter inom vilka dessa

organisationer är verksamma.

Utskottets bedömning

Utskottet ser mycket positivt på att regeringen föreslår att särskilda

stimulansmedel avsätts i budgeten för utveckling och nytänkande inom vård-,

omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. I likhet med regeringen

och motionärerna anser utskottet att medlen bör användas för att utveckla och

stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom

äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro. Utskottet anser det

angeläget att ta vara på den särskilda kunskap som finns inom olika frivillig-

och anhörigföreningar med inriktning på t.ex. olika typer av funktionshinder

och sjukdomar. Inte minst gäller detta vid den av regeringen föreslagna

telefonjourverksamheten. Utskottet anser att denna verksamhet bör kunna

bedrivas såväl av pensionärsorganisationerna som av frivillig- och

anhörigföreningar. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c)

yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre - nytt stöd till anhöriga

I propositionen görs bedömningen att ett särskilt stimulansbidrag bör anvisas i

budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt med 100 miljoner kronor

årligen. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill

genomföra i samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer.

Socialstyrelsen bör följa upp och utvärdera insatserna.

Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till äldre och handikappade är

numera väldokumenterad och erkänd. Den omsorg som utförs av familj och andra

närstående är mycket omfattande och har sannolikt ökat i betydelse under senare

år, anförs det. I syfte att synliggöra de anhörigas situation infördes vid

årsskiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som avser att markera

socialtjänstens ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för

närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med

funktionshinder.

För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet fick

Socialstyrelsen i december 1996 regeringens uppdrag att fördela 7,5 miljoner

kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd

till anhöriga.

De studier som hittills gjorts av det stöd kommunerna ger för att underlätta

för de anhöriga visar att många kommuner erbjuder olika former av hjälp men att

stödet sammantaget är svagt utvecklat i kommunerna och att de anhöriga inte

alltid får den hjälp som de behöver. Mot denna bakgrund anser regeringen att

det finns behov av ytterligare utvecklingsinsatser som kan stimulera kommunerna

till ökad kreativitet när det gäller former för stöd till anhöriga.

Utgångspunkten för stödet är att hjälpa och stödja anhöriga för att förhindra

att dessa drabbas av fysisk eller psykisk ohälsa. Regeringen anser också att

anhörigbegreppet bör kunna ges en vidare tolkning och även omfatta andra

närstående som vänner och grannar.

Vidare framhålls att de frivilliga organisationerna har en viktig roll som

komplement till samhällets insatser när det gäller stödet till anhöriga. De

insatser som kommunen genomför bör därför ske i samverkan både med de anhöriga

och de frivilliga organisationerna, anför regeringen.

Regeringen anser att anhörigstödet bör ha en bred inriktning och omfatta

såväl de anhöriga som vårdar närstående i hemmet som de som har sina närstående

i särskilt boende. Det är angeläget att det finns möjlighet att få både

praktiskt och psykologiskt/psykosocialt stöd. En betydelsefull hjälp för många

anhöriga är att de kan få avlösning i form av korttidsvård och dagverksamhet av

god kvalitet. Utredningen Bemötande av äldre lyfter fram flera exempel på

dagverksamheter som samordnar olika slags anhörigstöd. De utgör centrum för

stöd både för enskilda som bor i sin ordinarie bostad och för anhöriga. Inom

ramen för dessa dagverksamheter kan finnas möjlighet till samverkan mellan

kommuner och landsting och intresseorganisationer respektive

frivilligorganisationer. Verksamheten kan också tjäna som informell mötesplats

t.ex. för anhöriggrupper.

Det är också en viktig uppgift att pröva nya former för uppsökande verksamhet

i syfte att få kontakt med de anhöriga, anförs det. I det uppsökande arbetet

bör särskild hänsyn tas till att vissa grupper kan behöva få information på

annat språk än svenska.

Enligt regeringens uppfattning bör medlen till kommunernas

utvecklingsinsatser fördelas av länsstyrelserna. Som tillsynsmyndighet har

länsstyrelsen god kunskap om kommunernas arbete inom socialtjänsten liksom om

behovet av särskilda utvecklingsinsatser.

Socialstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna närmare precisera mål och

inriktning för stimulansbidragets användning. Styrelsen har också en viktig

uppgift att följa upp, utvärdera och analysera effekterna av stödet.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

utbildningsinsatser för anhöriga (yrkande 5). Socialstyrelsen gör bedömningen

att cirka två tredjedelar av all omvårdnad i dag sköts av anhöriga, anför

motionärerna. De anhörigas insatser är mycket betydelsefulla för samhället som

helhet samtidigt som det kan vara ett mycket krävande arbete för den anhörige.

Socialtjänstlagen har numera kompletterats med krav om att kommunerna bör ge

stöd och avlösning för att underlätta för dem som vårdar anhöriga som är

långvarigt sjuka, äldre eller funktionshindrade. Centerpartiet står också bakom

riksdagens beslut om att lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för utveckling

av stödet till anhöriga. Motionärerna understryker att anhöriga måste tillåtas

bli delaktiga i vården. Upplysning och utbildningsinsatser behövs både för

anhörigföreningar och intresseorganisationer men även direkt till enskilda

anhöriga i större omfattning än i dag. Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna.

Även i motion So431 av Ingrid Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) begärs

tillkännagivande om anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anser det viktigt

att uppmärksamma insatserna och arbetet som anhöriga gör så att de får stöd och

stimulans av kommunen. De anser vidare att en utvecklad avlösarservice måste

finnas som stöd och stimulans åt de anhöriga.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre stöd till

närståendevården (yrkande 8). Motionärerna anser att kommunerna måste öka sitt

stöd till närståendevården. Detta kan ske på flera sätt: genom en fortsatt

utbyggnad av växelvården, genom förbättringar i kommunernas regler för

hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, genom en

utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närstående med ersättning

från försäkringskassan samt en förlängd period för dem som vårdar. En

utvidgning av rätten till närståendepenning bör kopplas till att rätten till

ledighet höjs från 60 till 120 dagar. Motionärerna anser att de 100 miljoner

kronor som regeringen föreslår i propositionen bör användas så att de

uppräknade målsättningarna nås.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anför att om anhöriga skall orka med

att ta det ansvar de valt att göra måste dock kommunerna kunna ställa upp med

en väl fungerande avlösning. Denna kan erbjudas både som avlösning genom

hemtjänst i hemmet och som avlastning genom s.k. växelvård. Motionärerna

understryker att stöd även måste ges i form av mentalt stöd. Inte minst är

detta angeläget för dem som vårdar demenssjuka anhöriga. Information om nya

rön, forskning och utvecklingstendenser måste vara med i det stöd som kommunen

ger anhöriga.

I motion Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels

om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade

förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården (yrkande 3), dels om

förbättrat stöd och förbättrade villkor för närståendevårdarna (yrkande 4),

dels om hälsoekonomisk värdering av närståendevården (yrkande 5) och dels om

uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande av

integritetsaspekterna (yrkande 6). Motionärerna understryker att det är viktigt

att valet att utnyttja närståendevård är frivilligt både för den vårdade och

vårdaren. Ansvaret för vårdaren blir ofta tungt både medicinskt och psykiskt

trots den glädje och tillfredsställelse som det innebär att vara

närståendevårdare. Möjligheten till en väl fungerande avlösning i hemmet eller

genom växelvård är väsentlig. För att möjliggöra för anhöriga att ta ett

omfattande ansvar för daglig omsorg om en sjuk närstående måste anställning som

anhörigvårdare medges från kommunen. Detta skall vara möjligt även för

närstående som uppnått pensionsåldern. Alternativet med hemvårdsbidrag till den

sjuke bör finnas kvar för dem som föredrar detta. Motionärerna anser att ett

bättre samhällsstöd till närståendevårdarna förmodligen skulle innebära

besparingar för samhället. Några säkra belägg för detta finns dock inte varför

motionärerna anser att en hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens

betydelse borde genomföras. Motionärerna vill också ha en kvalitetskontroll av

den närståendevård som ges. Socialstyrelsen bör därför ägna stor uppmärksamhet

åt metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i hemmet

kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.

I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall

utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja anhöriga (yrkande 4) samt hos

regeringen begära förslag till en översyn när det gäller vårdbidraget som

pensionsgrundande inkomst (yrkande 5). Motionärerna ser med tillfredsställelse

att regeringen uppmärksammat anhörigvårdarnas situation och tillskjuter medel

för utveckling av metoder och former för stöd åt anhöriga. Det får dock inte

bli så att anhörigvården blir alternativ till äldreomsorg i offentlig regi.

Motionärerna anser att kommunerna måste uppmuntras till att utnyttja

möjligheten att även ekonomiskt stödja anhörigvårdarna. Vidare måste

vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande.

I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om en ändring i 6 § socialtjänstlagen vad gäller anhörigstöd

(yrkande 2) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en

rättighet för dem som så önskar (yrkande 3) och om att bistånd i form av

dagverksamhet och korttidsvård bör införas i 6 § socialtjänstlagen (yrkande 9).

Motionärerna anför att regeringen skriver mycket välvilligt om anhörigstöd, men

tar inte ställning till om anhörigstöd är en rättighet eller inte. I själva

verket har regeringen tagit två steg bakåt vid utformandet av den

socialtjänstlag som gäller sedan den 1 januari 1998. Där avskaffades

möjligheten att överklaga avslag på ett flertal olika bistånd som alla invånare

tidigare hade. Motionärerna vill utreda hur möjligheten att få avlastning kan

bli en kommande rättighet. Redan i dag kan ett första steg tas genom att byta

ut propositionens ?bör? mot ett ?ska?, anförs det. Rätt till dagverksamhet och

korttidsvård möjliggör för äldre att i större utsträckning bo kvar hemma. Detta

ökar inte kostnaderna för kommuner och landsting genom att dessa i stället

sparar in dyrbar sjukhus- och/eller sjukhemsvård.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden om

möjligheten att anställa en anhörig som vårdare (yrkande 11), om en

komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och avlastning för vård

och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst

(yrkande 12) och om riktlinjer för stöd till anhörigvården (yrkande 13).

Fördelningen av ansvaret för vården mellan det offentliga och familjen är en av

de stora framtidsfrågorna, anför motionärerna. Frågan om de anhöriga enbart

skall få olika typer av stöd eller om det kan bli aktuellt att anhöriga skall

kunna anställas måste lyftas fram. Ett förtydligande och en markering av

kommunernas ansvar för anhörigstöd bör göras i socialtjänstlagens paragraf som

reglerar annat bistånd. Motionärerna vill jämställa stöd och avlastning för

vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst.

Ett exempel på åtgärd är att kommunerna inför en rätt till tio timmars

avlastning per månad för anhörigvårdare. De anser också att Socialstyrelsen bör

få i uppdrag att fastställa specifika riktlinjer för hur stödet till de

anhöriga skall utformas. Det kan handla om uppsökande verksamhet,

vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn till både vårdtagarens och vårdgivarens

psykiska och fysiska hälsa och regelbunden utvärdering så att anhöriguppgiften

kan prövas. Motionärerna anser att det är bra med de resurser som regeringen

anser bör anslås till att utveckla stödet till anhöriga och frivilliga.

Tillkännagivande om anhörigvården begärs också i motion So218 av Alf Svensson

m.fl. (kd) yrkande 8. Motionärerna anser att de närståendes roll i vården måste

uppvärderas. Varken äldreomsorgen eller sjukvården klarar sig utan anhörigas

insatser. Dessa är ofta en förutsättning för vård i hemmet. Närstående som

vårdar sina anhöriga i hemmet skall ha rätt till ekonomiskt stöd. Det skall

även finnas möjlighet till stöd och ledighet för anhörigvårdaren, anförs det.

I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att

anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen (yrkande 5). Motionärerna anser

att fördelningen av ansvaret för vården mellan samhället och familjen är en av

de stora framtidsfrågorna. De anser att anhörigrollen måste uppvärderas och

erkännas. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också information,

kunskaper om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. En komplettering,

ett förtydligande och en markering av kommunens ansvar för anhörigstödet bör

därför göras i socialtjänstlagens paragraf som reglerar annat bistånd.

Kristdemokraterna vill jämställa stöd och avlastning för vård och omsorg av

nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om

anhörigstödet (yrkande 27). Motionärerna anför att samarbetet mellan

huvudmännen måste fungera smidigt. Vårdkedjorna måste bli tydligare i de fall

där det finns skilda huvudmän. Närstående som önskar delta i vården måste ges

stöd och avlastning samt ekonomisk ersättning för sitt arbete. Kommunerna måste

framöver noggrant följa upp hur den enskildes nätverk påverkas när människor

med allt sämre hälsostatus vårdas i hemmet. Insatser för att bryta ensamhet och

isolering bör på sikt inkluderas i kommunernas uppgifter, heter det.

I motion So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (båda m) yrkas att

riksdagen beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till

avlösning. Motionärerna anför att de i samband med proposition 1996/97:124 om

ändringar i socialtjänstlagen väckte en motion som berörde frågan om

kommunernas skyldighet att ordna avlösning för personer som vårdade anhöriga i

hemmet. Motionärerna ser det som angeläget att riksdagen nu ändrar

socialtjänstlagen så att anhöriga garanteras en rätt till avlösning.

I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning (yrkande 1).

Motionärerna anser att närstående gör en viktig samhällsinsats och måste

erbjudas utbildning, stöd och avlastning. Genom att kommunen samarbetar med

anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som bor kvar hemma upprätthållas,

samtidigt som kommunens kostnader faktiskt hålls nere.

I motion So45 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om rätten till

avlösning. Motionären anför att de anhörigas roll och betydelse för vården av

äldre och personer med funktionshinder numera är väldokumenterad och erkänd.

Det är viktigt att de anhörigas kunskaper och erfarenheter tas till vara, men

det är också viktigt att det finns möjlighet till avlösning. Motionären anser

att det är viktigt att kommunernas ansvar i denna del förtydligas. Det bör

också dokumenteras i vilken utsträckning som kommunerna tillhandahåller

avlösning.

I motion So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges i

uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det gäller

anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade. Motionärerna anser

att det föreslagna stimulansbidraget är mycket angeläget. Anhörigas roll och

betydelse som vårdgivare för äldre och funktionshindrade är numera väl

dokumenterad och erkänd. Det är viktigt att visa respekt för de anhörigas

kunskaper och erfarenheter. Det är också viktigt att det finns möjligheter till

avlösning. Informationen från socialtjänsten till anhöriga om planering,

genomförande och utvärdering av olika insatser måste ges hög prioritet, anförs

det. Motionärerna konstaterar att länsstyrelserna har god lokal kännedom,

vilket talar för att de skall fördela stimulansbidragen. Samtidigt är

länsstyrelserna tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten.

Det finns därmed en risk att det kan uppfattas som om Länsstyrelsen har dubbla

roller och att myndighetsrollen blir otydlig. Vidare konstaterar motionärerna

att Socialstyrelsen i dag har i uppdrag att fördela 7,5 miljoner kronor till

projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till

anhöriga. Denna erfarenhet bör tas till vara. Socialstyrelsen föreslås få

fördela också de nya stimulansbidragen.

I två motioner tas frågan om frivilligarbete upp.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om de

frivilliga insatserna inom äldreomsorgen (yrkande 11). Motionärerna anför att

kyrkor, samfund, pensionärsförening och andra ideella organisationer samt

enskilda personer i större utsträckning och med samma stöd från det allmänna

kan engageras i hemvårdsarbetet. Hemtjänstens insatser kan stärkas genom att

pensionärer medverkar mer aktivt. Genom s.k. anhörigcenter kan man samla upp

och organisera de krafter och insatser som behövs. Ett annat alternativ är

?grannskapskollektiv? där de boende i ett område hjälps åt med service och

fritidsaktiviteter. Motionärerna anser också att det bör göras en analys av hur

stödet till de anhöriga kan bli så bra som möjligt.

Också i motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om

frivilligverksamheten (yrkande 6). Motionärerna konstaterar att under senare år

har frivilligorganisationer för att stödja och hjälpa vuxit fram.

Frivilliginsatser inom äldreomsorgen kommer att vara en begränsad men

betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden, anför motionärerna, därför

bör formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor utvecklas.

Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer som verkar inom

området.

Utskottets bedömning

Anhöriga står för en mycket stor del av stöd och omvårdnad till äldre och

handikappade. Det är därför väsentligt att de anhörigas insatser uppmärksammas

och att kommunernas samarbete med de anhöriga utvecklas. Studier tyder på att

många kommuner erbjuder olika former av stöd till de anhöriga men att stödet är

svagt utvecklat. En ny bestämmelse infördes i 5 § socialtjänstlagen fr.o.m. den

1 januari 1998 om att socialnämnden genom stöd och avlastning bör underlätta

för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har

funktionshinder. För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet

fick Socialstyrelsen för budgetåret 1997 7,5 miljoner kronor till projekt som

kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga.

Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att utveckla stödet till

anhöriga. Detta tas också upp i ett antal motioner. Kommunerna bör stimuleras

till ökad kreativitet när det gäller formerna för stöd till anhöriga. Stödet

bör få en bred inriktning och omfatta såväl anhöriga som vårdar närstående i

hemmet som anhöriga som har sina närstående i särskilt boende. Många anhöriga

vill vårda sin närstående i hemmet men behöver hjälp och stöd från kommun och

landsting för att orka med det. Det behövs praktiskt stöd i form av avlösning,

dagverksamheter, växelvårdsplatser m.m., men det behövs också ett

psykologiskt/psykosocialt stöd. Det är viktigt att stödet utformas individuellt

så att den anhörige känner trygghet i den avlösning som erbjuds och kan lämna

ifrån sig ansvaret för den närstående. Dagverksamheter kan också fungera som en

informell mötesplats för anhöriggrupper och erbjuda utbildning för anhöriga.

Möjlighet finns också för kommunerna att stödja anhöriga genom att anställa dem

som vårdare för den omsorgsberoende eller ge ekonomiskt stöd i form av

vårdbidrag.

Kommunerna har inte kunskap om alla som vårdar äldre anhöriga. Det kan därför

vara svårt att nå anhöriga med olika slags stödinsatser. Detta gäller i högre

grad ju tyngre omvårdnadsinsatsen är och ju längre tid den anhöriga gett vård

och omsorg. Det är viktigt att pröva olika former av uppsökande verksamhet i

syfte att få kontakt med de anhöriga. Hänsyn bör tas till att vissa grupper kan

behöva få information på annat språk än svenska.

Utskottet bedömer att det föreslagna stödet skapar förutsättningar för ett

mer aktivt stöd till anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla samverkan

med anhöriga och med frivilligorganisationer. Det bör också övervägas att

tydligare lagreglera anhörigstödet. Frågan bör kunna övervägas av kommittén för

översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens

uppgifter. Med anledning av motionerna So42 (m), So45 (s), So49 (kd) yrkande

12, So51 (fp) yrkande 8, So52 (mp) yrkandena 2, 3 och 9, So218 (kd) yrkande 8,

So308 (mp) yrkande 27, So415 (m) yrkande 1, So423 (kd) yrkande 5, So433 (fp)

yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört.

I propositionen föreslås att medlen till kommunernas utvecklingsinsatser bör

fördelas av länsstyrelserna. Utskottet vill peka på att länsstyrelserna är

tillsynsmyndighet över kommunerna och att det därför kan vara mindre lämpligt

att dessa också fördelar medel till projektverksamheter i kommunerna.

Socialstyrelsen har fördelat de medel som anvisats för år 1997. Dessa

erfarenheter bör tas till vara. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få

ansvar att fördela det särskilda stimulansbidraget efter samråd med

länsstyrelserna.

Vad utskottet anfört med bifall till motion So47 (s) och med avslag på

motionerna So49 (kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6, So432 (v)

yrkandena 4 och 5, So639 (c) yrkande 5 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och 6 bör

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.

Utskottet anser att frivilliga insatser utgör ett värdefullt komplement till

socialtjänstens insatser och bör stödjas. I propositionen presenteras förslag

till stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet varvid särskilt

pensionärsorganisationerna nämns som samverkanspartner. Utskottet anser inte

att motionerna So406 (m) yrkande 11 och So639 (c) yrkande 6 bör föranleda något

initiativ från utskottets sida. Motionerna avstyrks.

Uppsökande verksamhet i hemtjänsten

I propositionen gör regeringen bedömningen att lokala försöksverksamheter med

uppsökande verksamhet i hemtjänsten bör startas. Socialstyrelsen bör ges i

uppdrag att följa upp och utvärdera försöksverksamheterna. Verksamheten bör

finansieras inom ramen för de särskilda stimulansbidrag om sammanlagt 90

miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 som föreslås avsättas i

budgetpropositionen. Resultaten från Socialstyrelsens uppföljning och

utvärdering skall, enligt propositionen, redovisas till regeringen senast den 1

januari 2000.

Under uppbyggnaden av hemtjänsten på 1960- och 1970-talen bestod denna i

huvudsak i praktisk hjälp med hemmets skötsel, inköp och matlagning.

Reduceringen av institutionsvården och de allt kortare vårdtiderna inom den

somatiska akutsjukvården under senare år har inneburit att personlig omvårdnad

och insatser av sjukvårdskaraktär fått en mer framträdande plats än tidigare.

1990-talets hjälptagare är i allmänhet äldre, sjukare och har mer omfattande

funktionshinder. Insatserna ges i dag till ett mindre antal personer, men i

större omfattning till var och en av dem som får hjälp. Fortfarande får dock

fyra av tio hemtjänstmottagare mindre än tio timmars hjälp per månad. Vid

slutet av år 1996 hade 8 % av åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst. Bland

dem i åldersgruppen 65-79 år var andelen endast 4 %.

Regeringen framhåller att det är viktigt att se värdet av hemtjänst också som

en förebyggande verksamhet. Exempelvis kan regelbundna besök av hemtjänsten har

stort socialt värde och ge en ökad trygghet. Det kan också bidra till att

skjuta upp behovet av tyngre insatser eller flyttning till särskilt boende.

Erfarenheter från Danmark, där man infört en lag om förebyggande hälsobesök

bland 75-åringar och äldre, visar att regelbundna hembesök av sjukvårdspersonal

resulterat i ökad livskvalitet för de äldre och minskad intagning på

akutsjukhus. Det bör finnas personal med såväl medicinsk som social kompetens i

den uppsökande verksamheten. Att tidigt upptäcka behov av bostadsanpassning,

hjälpmedel och anhörigstöd är väl så viktigt som att uppmärksamma medicinska

behov. Uppsökande verksamhet bland äldre kan också starkt motiveras som ett

sätt att nå de anhöriga för att därigenom utveckla samarbetet med och stödet

till dessa. I förlängningen kan ett sådant arbete även ha ett

förtroendeskapande värde för den äldre befolkningen, anför regeringen.

Det lagliga stödet för förebyggande insatser finns redan i såväl hälso- och

sjukvårdslagen som i socialtjänstlagen. Å andra sidan bedrivs för närvarande

mycket sällan systematiskt förebyggande insatser i primärvården eller i

äldreomsorgen, anförs det. Skälen till detta är flera, men kanske framför allt

bristen på resurser. Särskilda stimulansbidrag bör därför avsättas i

budgetpropositionen. Försöksverksamheterna i kommuner och landsting bör syfta

till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för

äldre personer.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om hemtjänsten

(yrkande 10) samt att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng (yrkande 18).

Kommunerna måste, enligt motionärerna, medverka till flexibla lösningar av

hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne

eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten.

Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp om vederbörande själv får

bestämma utformningen och tiden för insatserna liksom vem som ger hjälpen. En

privat tjänstesektor är nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom

en ?hemtjänstpeng? och skatteavdrag för anlitande av tjänster i hemmet.

I motion Sk653 av Sten Tolgfors (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensupphandling av

hemtjänsten (yrkande 3). Motionären anför att kommunernas kostnader för

hemtjänsten kan hållas nere genom ökad konkurrens. Privata städföretag skall

inte bar tillåtas utan också uppmuntras att konkurrera om uppdrag.

I motion So409 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om sparkonto inom äldreomsorgen

(yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig

utformning av sparkonto inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionären anser att

det måste vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp den äldre själv

vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och möjligheter. För att

ge den äldre denna valfrihet vill motionären inrätta sparkonton i

äldreomsorgen. Dessa bör byggas upp genom att en del av den obligatoriska

pensionsavgiften specialdestineras till detta sparkonto. Med dessa pengar kan

den äldre sedan vara fri att köpa hjälp efter egen bedömning men också

garanteras hjälp om han eller hon inte själv kan ta ställning till sina behov.

Det kan vara t.ex. inre eller yttre hemtjänst samt möjlighet om man väljer att

klara detta själv att årligen ta ut en viss del från kontot, t.ex. den årliga

avkastningen, vilken beskattas. Motionären anser att kontot skulle stimulera

privata aktörer och entreprenörer att starta verksamhet inom området. Detta

skulle leda till ökad konkurrens och pressade priser.

I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicestöd i form av

servicecheckar för pensionärer (yrkande 13). Motionärerna anför att behoven

inom omsorgsområdet är stora och att den demografiska utvecklingen kommer att

öka kraven på ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns det ett behov av

service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten.

Motionärerna anser att pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle

kunna tillgodoses genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Detta

kan göras genom ett system med hemservice-checkar för alla pensionärshushåll.

Checksystemet bör utformas så att den som önskar hjälp, utöver det som den

kommunala hemtjänsten tillhandahåller, hämtar och betalar en subventionerad

check på posten eller försäkringskassan. Denna används sedan som

betalningsmedel. I den ekonomiska vårpropositionen har Centerpartiet anslagit

700 miljoner kronor för detta ändamål.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om

ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst (yrkande 3) och om utredning om

hemservicestöd för äldre (yrkande 4). Hemtjänsten har mer och mer övergått från

att vara allmän service till de äldre till att ge omvårdnad i hemmet, anför

motionärerna. Biståndsbedömningarna har blivit mycket striktare. Enligt

Ädelutvärderingen 1994:17 får högre utbildade och högre tjänstemän hemtjänst i

större utsträckning än vad lågutbildade och arbetare får. Välfärdsprojektets

redovisning (nr 59) visade att kvinnor får mindre hjälp från hemtjänsten än män

sett i relation till deras levnadssituation. Motionärerna anser därför att

fördelningen av beviljad hemtjänst bör analyseras. De pekar också på att

utredningen Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) presenterat

olika lösningar för att stimulera tjänstesektorn samt gett en principskiss till

ett särskilt servicestöd till pensionärer. Utredningen kunde dock inte av

tidsskäl föreslå de närmare formerna för ett sådant stöd. Motionärerna anser

att en utredning bör få i uppdrag att göra en djupare analys av utredningens

förslag.

Även i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c)

begärs tillkännagivande med samma innebörd (yrkandena 2 och 4).

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

hemtjänsten (yrkande 7). Motionärerna anser att det behövs ett välfärdskontrakt

inom hemtjänsten. När en enskild kontaktar hemtjänsten för att få hjälp bör

ansvarig personal höra av sig inom tre dagar för att bestämma tid för ett möte

kring de problem som den enskilde har och vilket stöd kommunen då kan erbjuda.

En plan skall göras upp i samråd med den enskilde om vad hemtjänsten skall

ombesörja samt vad detta skall leda till och inom vilken tid. Kontinuerlig

kvalitetsuppföljning skall göras. Vidare anser motionärerna att anhöriga skall

ges stöd och avlastning. Personal som inte kommer på avtalad tid skall meddela

detta så snart som möjligt. Uteblir hemtjänstpersonalen skall den enskilde

kompenseras på något sätt. Den enskilde skall ha en kontaktperson inom kommunen

att vända sig till om något inträffar. Den enskilde skall kunna välja vem som

skall ge den service och omsorg som anses behövas. Kommunen skall ha någon form

av jourtjänst under kvällar och helger så att ingen riskerar att skrivas ut

från sjukhus utan att få kontakt med socialtjänsten. Slutligen anser

motionärerna att de som invandrat till Sverige skall garanteras tolk vid samtal

med socialtjänsten.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 finns samma begäran.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre människors

valmöjligheter till vård (yrkande 6). Motionärerna anför att allt färre äldre

får hjälp genom hemtjänsten. Besparingar men också avgiftshöjningar har

bidragit till detta. När allt färre erhåller hjälp i ordinärt boende innebär

det att allt fler blir i behov av kostsamma insatser i särskilt boende. Om

denna tendens håller i sig så innebär det att den enskildes möjlighet att själv

välja på vilket sätt han skall få sina behov tillgodosedda minskas. Därmed

rubbas också den grundläggande principen för äldres möjlighet att själva

bestämma över sina liv.

I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. begärs tillkänagivande om sänkt skatt

på arbetskraft inom tjänstesektorn (yrkande 4). För att skapa större

förutsättningar för de äldre att så långt möjligt bo kvar i sitt eget hem bör

riksdagen besluta att sänka skatten på arbetskraft inom tjänstesektorn. Om

priset på hushållstjänster kommer ner i en mer rimlig nivå kommer detta dels

att vara till stöd för de äldre som behöver viss praktisk hjälp, dels att skapa

?vita? arbetstillfällen.

Utskottets bedömning

I propositionen aviserar regeringen särskilda stimulansbidrag om 90 miljoner

kronor under perioden 1999-2001 för uppsökande verksamhet inom hemtjänsten.

Utskottet gör bedömningen att en uppsökande verksamhet bland äldre är ett

viktigt instrument när det gäller att förebygga ohälsa och vårdbehov. Det är

angeläget att tidigt få kunskap om äldres behov av stöd och hjälp. Insatser i

form av bostadsanpassning, hjälpmedel m.m. bör innebära att äldre får möjlighet

till ett självständigare liv än vad som annars vore möjligt. En uppsökande

verksamhet bör också innebära att äldreomsorgen får kontakt med anhöriga som

vårdar närstående och som kan behöva avlastning för att orka fortsätta med sin

omvårdnadsinsats. Utskottet delar regeringens uppfattning att försöken bör

bedrivas över hela landet på orter med skiftande sociodemografiska och

strukturella förutsättningar. Försöken bör systematiskt följas upp och

utvärderas.

I sitt yttrande till finansutskottet 1997/98:SoU7y över den ekonomiska

vårpropositionen konstaterar utskottet att kommunernas möjligheter att leva upp

till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten nu förbättras när kommunernas

ekonomiska situation stärks.

Utskottet vill än en gång betona att det är angeläget att den enskilde ges

möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket

omsorgen ges. Äldres kunskap och kompetens skall tas till vara. Kommunerna kan

erbjuda hemtjänst i olika former. Det finns inga hinder för

entreprenadupphandlingar inom äldreomsorgen. Utskottet är inte berett att

föreslå införande av hemtjänstpeng, servicecheckar eller särskilda sparkonton

inom äldreomsorgen. Motionerna So50 (c) yrkande 13, So406 (m) yrkandena 10 och

18, So409 (m), So431 (c) yrkandena 2 och 4, So639 (c) yrkande 4 och Sk653 (m)

yrkande 3 avstyrks därmed. Utskottet kan inte heller biträda förslaget om en

skatterabatt på arbete inom tjänstesektorn. Motion So49 (kd) yrkande 4

avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att införa ett s.k. välfärdskontrakt för

handläggningen av hemtjänstärendena. Utskottet utgår från att kommunerna har

verksamhetsplaner för äldreomsorgen. Det är inget som hindrar en kommun att

själv uppställa servicemål på detta område. Motionerna So51 (fp) yrkande 7 och

So433 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.

Utskottet delar uppfattningen i motion So639 (c) yrkande 3 att hemtjänsten är

ojämnt fördelad. Välfärdsprojektets rapport visar detta. Den förstärkning av

kommunernas ekonomi som nu sker liksom förslaget till uppsökande verksamhet

inom hemtjänsten bör kunna leda till bättre hemtjänstinsatser och jämnare

fördelning mellan kvinnor och män sett i relation till deras levnadssituation.

Motionen och motion Fi65 (v) yrkande 6 är delvis tillgodosedda. Motionerna

avstyrks.

Folkhälsoarbete för äldre

I propositionen görs bedömningen att folkhälsoarbetet vad avser äldre bör

förstärkas. Som ett första steg bör kunskaperna öka om de hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatserna och deras effekter.

Kunskaperna om värdet av förebyggande insatser bland äldre är i dag

bristfälliga. En förbättrad kunskap om det friska åldrandet är viktig för att

kunna skilja hälsa och sjukdom åt i de högre åldersgrupperna. Det finns en väl

dokumenterad kunskap om vanliga sjukdomar, besvär och funktionshinder bland

äldre. Däremot saknas i hög grad kunskap om hälsofrämjande insatser och deras

effekter, anförs det.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett

Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram ett underlag som redovisar nationella

och internationella erfarenheter av vilka möjligheter som finns att arbeta

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre och bedöma möjliga effekter

för individ och samhälle. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september

1998. I propositionen görs bedömningen att det utifrån redovisningen av

uppdraget bör finnas goda möjligheter att belysa folkhälsostrategier från ett

äldreperspektiv och formulera nationella mål för folkhälsoarbetet riktat till

äldre.

Inom Svenska Kommunförbundets äldreberedning pågår en kartläggning av

kunskapsläget vad gäller verksamma förebyggande insatser inom hälso- och

sjukvårdens samt socialtjänstens område.

Nationella folkhälsokommittén (S 1995:149) har till uppgift att utarbeta

förslag till nationella folkhälsomål. Kommittén har i delbetänkandet Hur skall

Sverige må bättre? - första steg mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43) valt

att lyfta förebyggande insatser för äldre som ett av flera områden.

I den nyligen avlämnade propositionen (1997/98:112) om reformerat

tandvårdsstöd har regeringen föreslagit att vissa grupper av äldre, sjuka och

funktionshindrade skall ges ett bättre ekonomiskt stöd för tandvårdsinsatser än

det nuvarande.

I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att

Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador bland äldre kan

förebyggas (yrkande 1). Folkhälsoinstitutet har i samarbete med pensionärs-

organisationerna m.fl. gått ut med en tipskatalog om hur äldre skall kunna

undvika att falla och skadas. Motionärerna anser dock att insatserna behöver

utvecklas och intensifieras. Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta

ett program för hur skador kan förebyggas bland äldre. Programmet skall inte

bara rikta sig till de äldre och hälso- och sjukvården utan också till andra

sektorer i samhället vars insatser är av betydelse för säkerheten i bostäder, i

trafiken etc.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att folkhälsoarbetet avseende äldre bör

förstärkas. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att ta fram ett underlag som

omfattar nationella och internationella erfarenheter av att arbeta

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre. De aspekter på

folkhälsoarbetet som tas upp i motion So345 (fp) yrkande 1 är viktiga.

Utskottet utgår dock från att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram i

samarbete med pensionärsorganisationerna också kommer att ingå i det underlag

som Folkhälsoinstitutet redovisar till regeringen. Utskottet förutsätter att

regeringen därefter återkommer i frågan. Motionen är tillgodosedd och avstyrks.

Vård i livets slutskede

I propositionen redovisas att som en följd av ädelreformen bor och vårdas

numera allt fler inom någon form av äldreboende eller i det egna hemmet under

sin sista tid i livet. Detta innebär att det i allt högre grad blir kommunerna

som får ansvar för vården i livets slutskede. Hemsjukvård blir allt vanligare,

ibland kompletterad med dagsjukvård på sjukhus, avlastningsplatser eller vård

på hospis. Det finns ett behov av att utveckla vården för de döende för att

bereda dessa livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig död,

anförs det. I syfte att förbättra kunskapen om hur människors liv gestaltar sig

i slutskedet och få förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring

kan komma dem till del, som har behov av sådan vård och behandling, har

regeringen gett direktiv till en utredning om vården i livets slutskede (dir.

1997:147). Regeringen anför att i avvaktan på denna utredning behandlas inte

frågor kring vården i livets slutskede i denna proposition.

Av komittédirektiven framgår att kommittén skall överväga och lämna förslag

till hur man förbättrar livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende,

deras familjer och närstående. Kommittén skall bl.a.

- kartlägga och analysera hur människors liv gestaltar sig i slutskedet; var de

tillbringar sin sista tid i livet och vilken vård de får,

- överväga och lämna förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring

kan komma dem till del som har behov av sådan vård och behandling,

- beskriva pågående utvecklingsarbete och samarbetsformer i kommuner och

landsting som rör vården i livets slutskede och om möjligt dra generella

slutsatser vad avser den framtida vården.

Vården i livets slutskede har en annan inriktning än hälso- och sjukvården i

övrigt. Här handlar det om att göra det möjligt för människor och leva med så

god livskvalitet som möjligt tills de dör. Omsorgen om den döende måste alltid

ta hänsyn till den döendes integritet och vården måste präglas av respekt för

den enskilda människans värdighet, egenvärde och självbestämmande. Många

människor känner oro och ångest vid livets slut. Det är därför viktigt att

personalen har kunskap och möjligheter att möta psykosociala och existentiella

behov hos patienten. Kommittén skall belysa hur personalens kunskap kan

förbättras. Härvid skall även uppmärksammas behovet av goda insikter i

livsåskådningsfrågor. Kommittén skall även överväga och lämna förslag till hur

den kunskap om t.ex. smärtlindring som i dag finns bäst kan komma dem till del

som har behov av smärtlindring. Målet skall vara att patienter i livets

slutskede skall ha tillgång till adekvat och individuellt anpassad

symptomlindring i hela vårdkedjan oavsett vård- eller boendeform och geografisk

hemvist.

I uppdraget ingår att belysa vilka önskningar människor har om vårdformer och

vårdinsatser vid livets slut. Hit hör också kunskap om hur närstående skulle

vilja att vården var organiserad. Kommittén skall kartlägga hospis- vårdens

omfattning och innehåll samt särskilt se på hospisvård i kombination med

hemsjukvård.

Kommittén skall arbeta för att påskynda utvecklingen. Arbetet skall därför

bedrivas utåtriktat.

Kommittén skall belysa den internationella debatten samt beakta erfarenheter

från andra länder.

Kommittén skall samråda med Delegationen för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården och Rådet för medicinsk-etiska frågor samt med andra berörda

kommittéer, myndigheter och organ.

Kommittén skall överväga hur de erfarenheter och den kunskap som har samlats

hos trossamfunden skall kunna tas till vara i vården i livets slutskede.

Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31 mars år 2000.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vård i livets

slutskede (yrkande 19). Motionärerna anser att ett värdigt avsked till livet

bör vara en rättighet. Den palliativa vården bör inriktas på att ge patienten

livskvalitet och en lugn och värdig död. Det är angeläget att vara lyhörd för

den döendes och de anhörigas önskemål. De medicinska insatserna får inte vara

ett mål i sig utan ett av flera medel för att tillfredsställa den sjukes behov.

Det är angeläget att kunna erbjuda effektiv hjälp för kroppsliga besvär och

ångest. Motionärerna understryker att en begränsning av åtgärderna i livets

slutskede ibland kan vara i de döende patienternas intresse och att problemen

runt undersökningar och behandlingar som görs i livets slutskede därför bör

belysas. Motionärerna välkomnar den utredning som tillsatts om vården i livets

slutskede. De anser att de synpunkter som framförts i motionen bör beaktas i

utredningens fortsatta arbete.

I motion So402 av Bertil Persson m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i

enlighet med vad i motionen anförts. Motionärerna konstaterar att

Socialstyrelsens anvisningar om vård i livets slutskede nu har gällt i ett par

decennier. Under tiden har mycket av ansvaret för de äldre flyttats från

landstingen till kommunerna, antalet äldre har ökat och ekonomin har

försämrats. Det är därför angeläget att göra en förnyad översyn av hur vården i

livets slutskede skall utformas med utrymme för självbestämmande, integritet

och värdighet.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede

(yrkande 11). Motionärerna anför att det är viktigt att skapa goda

förutsättningar för ett tryggt och människovärdigt omhändertagande i livets

slutskede, i en känd miljö, nära anhöriga och vänner. De anser att insatserna

bör ökas för att förbättra kunskaperna om vård i livets slutskede. Vidare måste

bristerna i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting lösas. Vård i

livets slutskede måst bygga på att patientens önskemål står i centrum och de

anhörigas behov beaktas. Hospisvården har denna utgångspunkt. Den ger en god

omvårdnad för att lindra oro och smärta och ger en kvalificerad hjälp i en

hemliknande miljö för att dämpa ångest hos patienten och dennes anhöriga.

Hospiceverksamhetens vårdfilosofi kan ge viktiga influenser till den offentliga

sjukvården, anför motionärerna.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vård i

livets slutskede (yrkande 11). Även dessa motionärer tar upp att den döende

patienten skall kunna få ett värdigt avsked från livet. Sjukvården måste därför

vara lyhörd för den döendes och de anhörigas behov och önskemål. Döende

patienter skall inte mot sin vilja skrivas ut från sjukhus, i synnerhet inte om

garantier saknas för att de anhöriga eller kommunen kan ge en god lindrande

vård. Hospisverksamheten har här mycket att lära den övriga vården.

Motionärerna pekar också på att efter ädelreformen är det en allt större andel

av de äldre som slutar sina dagar i hemmet. Här finns en stor uppgift för

kommunerna att möta. Samarbete med specialistsjukvården och ett kontinuerligt

stöd av distriktsläkare m.m. krävs för att dessa personer skall få dö under så

värdiga och självvalda omständigheter som möjligt.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vård i

livets slutskede (yrkande 5). Motionärerna anför att en grundläggande princip

för äldreomsorgen är enligt 19 § socialtjänstlagen äldre människors rätt att

själva bestämma över sitt liv, att behålla sin integritet och identitet. Äldre

människor skall känna trygghet och ha möjlighet att välja på vilket sätt de

skall få vård och omsorg. Kommunerna har ett ansvar att erbjuda en god vård i

hemmet, i dagverksamhet eller i särskilda boendeformer. Motionärerna

konstaterar att vård i livets slutskede alltmer har kommit att bli kommunernas

ansvar. Inom hemvården och inom det särskilda boendet saknas dock resurser och

kunskap för att på ett tryggt och säkert sätt ge en god vård i livets

slutskede. Detta har också föranlett kritik från Socialstyrelsen.

I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården i livets slutskede

(yrkande 14). Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behövs

en trygghet inför döden, anför motionärerna. En trygghet i att veta att

avskedet kan bli värdigt, att man får smärtstillande och i övrigt väl anpassade

mediciner, att man får mänsklig omvårdnad, att man får möjlighet att ha sina

närmaste omkring sig och att respekt visas även för närstående och deras

önskemål. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är en livskvalitetsfråga för

alla, anför motionärerna. Det är särskilt angeläget att det finns tid, tid för

personlig omsorg med mat, dryck och personlig hygien. Ingen skall heller behöva

dö ensam. Hospisverksamheten som byggts upp under senare år ser till helheten

hos människan. Motionärerna anser att denna verksamhet är angelägen och bör

byggas ut över hela landet.

Samma argumentering finns också i motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) där det begärs tillkännagivande om vården i livets slutskede (yrkande 21)

och om hospis (yrkande 23).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i motionerna att målet för vården skall vara att

ge patienten god livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig

död. Vården bör bedrivas som en aktiv helhetsvård med lindring av smärta och

andra besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och andligt stöd åt

patienten och de närstående.

I Socialstyrelsens Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad

vårdplanering (SOSFS 1996:32 (M och S)) ges vägledning för den gemensamma

planeringen då en patient bedöms ha behov av insatser från den kommunala

socialtjänsten eller annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas

särskilt att en patient som befinner sig i livets slutskede och som samtidigt

bedöms som medicinskt färdigbehandlad bör få stanna kvar på sjukhuset om detta

är hans eller hennes önskan och det kan ge en ökad livs-kvalitet. Om patienten

önskar att få vården i det egna hemmet eller i ett särskilt boende, bör hälso-

och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.

Direktiven till utredningen om vården i livets slutskede omfattar även de

frågor som motionärerna tar upp. Något tillkännagivande med anledning av

motionerna So218 (kd) yrkande 14, So347 (kd) yrkandena 21 och 23, So406 (m)

yrkande 19, So433 (fp) yrkande 11, So639 (c) yrkande 11 och Fi65 (v) yrkande 5

behövs inte. Motionerna avstyrks. Motion So402 (m) med begäran om en utredning

är tillgodosedd och avstyrks.

Demenssjukdom

I propositionen redovisas att demensvården i Sverige de senaste 10-15 åren

genomgått en mycket snabb utveckling. Framför allt har verksamheten med

gruppboende för dementa och dagverksamheterna kommit att innebära en kvalitativ

utveckling av demensvården i hela landet. Inställningen till demenssjukdomen

och de drabbade har också kommit att förändras. Det finns nu en växande insikt

om att de demenssjuka har särskilda behov av vård och omsorg som samhället

måste förstå och möta.

Också inom forskningen pågår en snabb utveckling. Nya läkemedel har

introducerats som kan påverka sjukdomens förlopp. Hittills har man i viss

utsträckning kunnat bromsa sjukdomens förlopp, men förhoppningar finns om att

framstegen kan leda till mer aktiva behandlingsinsatser.

I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om demens

(yrkande 17). Motionärerna konstaterar att det finns ett flertal olika

demenssjukdomar som var och en fordrar sin behandling och forskning. Det finns

också s.k. falsk demens som kan ha många orsaker, men som ofta yttrar sig som

en äkta demens i form av minnesstörning, tillfällig förvirring och kanske också

talsvårigheter. Det är därför viktigt att varje demensfall utreds så att den

enskilde erbjuds adekvat medicinsk behandling och rätt anpassad omvårdnad.

Demens kan inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas

till patientens behov. Det har skett en omfattande utveckling av omvårdnaden av

de demenssjuka bl.a. i form av gruppboende. Motionärerna anser dock att det

behövs ytterligare insatser för att ge de anhöriga bästa möjliga stöd.

Dagvården för demenssjuka bör byggas ut. Avlastnings- och växelvårdsplatser på

geriatriska eller psykogeriatriska vårdavdelningar eller lokala sjukhem är

betydelsefulla. Den institutionsanknutna hemsjukvården gör det möjligt för den

sjuke att vistas i sitt hem samtidigt som personal med en geriatrisk avdelning

ansvarar för vården av den sjuke.

I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om människors

rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer- och demenssjukdom

(yrkande 2). Motionärerna anför att en diagnos är väsentlig för att kunna

erbjuda rätt vård och omsorg och för att därmed lindra och fördröja sjukdomens

utveckling.

I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demensvården (yrkande 10).

Motionärerna konstaterar att sjukdomen inte avstannar utan att den

intellektuella nedsättningen fortsätter livet ut. Målsättningen för arbetet med

demenssjuka måste vara att upprätthålla funktioner genom att hitta trygg miljö,

lämplig stimulans och aktivering, anförs det. Primärvården, biståndsbedömare

och hemtjänsten måste samplanera för att ge den demenssjuke en trygg tillvaro.

I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om bättre

demensvård och det goda boendet (yrkande 9). Motionärerna anför att det i dag

inte finns någon bedömning av hur behovet av särskilt boende för dementa kommer

att se ut i framtiden som en följd av ökningen av antalet dementa. HSU 2000

gjorde uppskattningen att det kommer att behövas omkring 12 000 nya platser

inom det särskilda boendet som en konsekvens av ökningen av antalet dementa.

Det motsvarar ca 9 % av det särskilda boendet fram till år 2010. Motionärerna

anser det viktigt att utbyggnaden av gruppboende för dementa fortsätter.

Dessutom anser de att dagverksamheterna för dementa måste bli fler.

I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagverksamhet och

gruppboende för dementa (yrkande 9) och bättre utredningar av demenssjuka

(yrkande 10). Motionärerna framhåller att gruppboende för dementa, tillsammans

med utbyggnad av ålderdomshem och eget rum på sjukhemmen, har varit en

hjärtefråga för Folkpartiet liberalerna. En omfattande utbyggnad av

gruppboenden har gjorts men det är inte tillräckligt utan utbyggnaden måste

fortsätta. Motionärerna anser också att dagverksamheterna måste bli fler. De

ger stimulans och träning för den sjuke och avlastning för de anhöriga.

Slutligen anser de det viktigt att forskning kring såväl demenssjukdomars

uppkomst som möjligheten att påverka sjukdomsförloppet och utformandet av bra

omvårdnadsalternativ ges hög prioritet. För att skapa trygga vårdsituationer,

där rätt insats ges av kompetent personal, behöver landstingens insatser

förbättras. Utredning av patienten ger underlag så att kommunens äldreomsorg

och sjukvården kan förbättra stödet till den sjuke och till de anhöriga.

I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsspråkets betydelse i

vård av dementa (yrkande 10). Motionärerna anför att en del av våra nya

svenskar vill få möjlighet att åldras tillsammans med andra som delar deras

ursprungsspråk. Det sista en dement människa har kvar är sitt ursprungsspråk.

Ur behandlingssynpunkt har det stora fördelar att få vara tillsammans med

människor som har samma språk.

I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om

dagboende för demenssjuka (yrkande 26). Möjligheten för äldre att bo kvar i sin

invanda miljö påverkar individens hälsostatus i positiv riktning anför

motionärerna. Genom att erbjuda dagvård för dementa ges möjligheten att bo kvar

hemma, vilket gör demenssjuka tryggare och lugnare.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast i betänkande 1996/97:SoU13 omhändertagandet av

personer med demens. Utskottet anförde då följande (s. 27-28):

Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för de demenssjuka.

Det är också angeläget att vården följs noga av de statliga

tillsynsmyndigheterna. Alla som behöver utredas beträffande demens bör utan

dröjsmål ges den möjligheten. Inom Ädel-50 projektens ram pågår

utvecklingsarbete med inriktning mot att utveckla och förbättra demensvården.

Utskottet anser inte att motionsyrkandena So403 (m) yrkande 16 och So423 (fp)

yrkandena 7 och 18 bör föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Motionsyrkandena avstyrks.

Utskottets bedömning

Utskottet vill understryka vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som

behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den möjligheten. De

insatser som nu görs för att de särskilda boendena skall få tillgång till

läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården bör leda till att

fler äldre som lider av demens får en korrekt diagnos liksom att personalen ges

handledning i bemötande och behandling av dementa, anser utskottet. Demens kan

än så länge inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas

till den sjukes behov. Målsättningen för arbetet med personer med

demenssjukdomar måste vara att upprätthålla funktioner genom att skapa en trygg

miljö, stimulans och aktivering.

Utbyggnaden av gruppboenden för dementa och dagverksamheter har inneburit en

kvalitativ utveckling av demensvården i hela landet. Bemötandeutredningen

redovisar en studie där anhöriga till personer med demens som bor i

gruppbostäder intervjuats. Genomgående har de anhöriga en mycket positiv

inställning till personalens bemötande av deras närstående.

Många dementa bor dock i eget boende ibland med mer eller mindre omfattande

stödinsatser från anhöriga. Den uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som

regeringen aviserat kan bli ett viktigt instrument för att finna dessa personer

och deras anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida. Dagvården för

demenssjuka bör byggas ut liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även insatser

från hemsjukvården är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de anhöriga.

I en motion tas särskilt upp de svårigheter som dementa invandrare kan

drabbas av genom att de glömmer det svenska språket och enbart kan samtala på

sitt ursprungsspråk. För dessa personer kan det vara särskilt viktigt att få

leva de sista åren tillsammans med andra som delar deras ursprungsspråk.

Flerspråkighet bör ses som en merit vid rekrytering av personal till

demensvården.

Utskottet vill slutligen understryka vikten av att de statliga

tillsynsmyndigheterna noga följer vården. Något initiativ med anledning av

motionerna So51 (fp) yrkande 9, So52 (mp) yrkande 10, So308 (mp) yrkande 26,

So406 (m) yrkande 17, So415 (m) yrkande 2, So433 (fp) yrkandena 9 och 10 och

So639 (c) yrkande 10 behövs inte. Motionerna är i huvudsak tillgodosedda och

avstyrks därmed.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet tillstyrker att 7 a § i socialtjänstlagen om att socialtjänstlagens

insatser skall vara av god kvalitet kompletteras med en bestämmelse om att

kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och

säkras. Utskottet tillstyrker också förslaget om en bestämmelse i paragrafen

för insatser inom omsorger om äldre eller människor med funktionshinder

varigenom regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges rätt att

meddela föreskrifter som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller

hälsa. Bestämmelsen bör dock, som Lagrådet framhållit, utgöra ett särskilt

fjärde stycke i paragrafen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9,

1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3,

1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52

yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406

yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431

yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och

1997/98:Fi68 yrkande 5 godkänner regeringens förslag till mål för

äldrepolitiken,

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

res. 6 (kd)

2. beträffande äldres kompetens

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 8, 1997/98: So406

yrkandena 1 och 3 och 1997/98:So423 yrkande 4,

res. 7 (m)

3. beträffande rätt till personlig assistans efter 65-årsåldern

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 9, 1997/98:So49

yrkande 5, 1997/98:So50 yrkande 9, 1997/98:So51 yrkande 16,

1997/98:So52 yrkande 8, 1997/98:So423 yrkande 3 och 1997/98:Fi67 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So49 yrkande 7 och 1997/98:So423

yrkande 2,

res. 8 (kd)

5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare

att riksdagen avslår motion 1997/98:So52 yrkande 4,

res. 9 (v, mp)

6. beträffande tillgång till läkare i det särskilda boendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 11,

1997/98:So218 yrkande 11, 1997/98:So253, 1997/98:So406 yrkande 6,

1997/98:So433 yrkande 3 och 1997/98:So639 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande ytterligare resurser till kommunerna

att riksdagen avslår motion 1997/98:So285 yrkande 6,

8. beträffande riktade statsbidrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 1,

res. 10 (fp)

9. beträffande sjukhemsprogram

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So43 yrkande 10 och 1997/98:So406

yrkande 13,

res. 11 (m)

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8,

1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7,

1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14,

1997/98:So432 yrkande 2 och 1997/98:So433 yrkande 2,

res. 12 (m)

res. 13 (c)

res. 14 (fp)

res. 15 (v)

res. 16 (kd)

11. beträffande pensionärsorganisationernas medverkan i besluts-

processen

att riksdagen avslår motion 1997/98:So50 yrkande 6,

12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98: So51

yrkandena 6, 10 och 15, 1997/98:So308 yrkande 28, 1997/98: So317,

1997/98:So418, 1997/98:So431 yrkande 3 och 1997/98: So433 yrkande 4,

res. 17 (fp)

res. 18 (mp)

13. beträffande vårdgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So43 yrkande 11, 1997/98: So406

yrkande 15 och 1997/98:So433 yrkande 7,

res. 19 (m, c, fp, kd)

14. beträffande avgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8,

1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51

yrkandena 12 och 13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena

1-3, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8,

1997/98:So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435

och 1997/98:So639 yrkande 9 antar dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag

till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med den ändringen

att 26 § erhåller i bilaga 2 som utskottets förslag betecknad lydelse samt

dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

res. 20 (m)

res. 21 (fp)

res. 22 (v)

res. 23 (kd)

15. beträffande äldreboendet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So50 yrkande 8, 1997/98: So432

yrkande 10, 1997/98:So433 yrkande 1 och 1997/98:So639 yrkande 8,

res. 24 (c)

16. beträffande effektivare tillsyn

att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 17,

res. 25 (m, fp, kd)

17. beträffande anmälan om missförhållanden

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 1 och

1997/98:So404 antar dels regeringens förslag att 71 a och 71 b §§ i

socialtjänstlagen (1980:620) skall betecknas 71 b och 71 c §§ samt att

rubriken före nuvarande 71 a § skall sättas närmast före 71 b § samt att

det i lagen införs en ny paragraf 71 a § och en ny rubrik före denna,

dels regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

med den ändringen i 16 kap. 1 § 10 att ordet ?polislagen? ändras till

?postlagen?, dock att ändringen i 16 kap. 1 § skall företas i paragrafens

lydelse enligt betänkande 1997/98:JuU20,

18. beträffande förtroendenämnder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So48 yrkande 5, 1997/98:So49 yrkande

16 och 1997/98:So50 yrkande 10,

res. 26 (c)

19. beträffande äldreombudsman m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So49 yrkande 14,

1997/98:So51 yrkande 14, 1997/98:So401 och 1997/98:So423 yrkande 6,

res. 27 (fp)

res. 28 (kd)

20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So44, 1997/98:So46, 1997/98:So48

yrkande 2, 1997/98:So49 yrkandena 9 och 15, 1997/98:So50 yrkandena 3, 4

och 11, 1997/98:So347 yrkande 22, 1997/98:So406 yrkande 20,

1997/98:So423 yrkande 7 och 1997/98: So639 yrkande 2,

res. 29 (m)

21. beträffande individbaserad statistik

att riksdagen avslår motion 1997/98:So51 yrkande 18,

res. 30 (m, fp, mp)

22. beträffande stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande lagreglering av stödet till anhöriga

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So42, 1997/98:So45,

1997/98:So49 yrkande 12, 1997/98:So51 yrkande 8, 1997/98:So52 yrkandena

2, 3 och 9, 1997/98:So218 yrkande 8, 1997/98:So308 yrkande 27,

1997/98:So415 yrkande 1, 1997/98: So423 yrkande 5, 1997/98:So433 yrkande

6 och 1997/98:Sf303 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för

anhörigstödet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So47 samt med avslag på

motionerna 1997/98:So49 yrkandena 11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6,

1997/98:So432 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So639 yrkande 5 och

1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 31 (c, fp, kd)

res. 32 (v)

25. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So406 yrkande 11 och 1997/98:So639

yrkande 6,

res. 33 (m)

26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So406

yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409, 1997/98: So431 yrkandena 2 och 4,

1997/98:So639 yrkande 4 och 1997/98: Sk653 yrkande 3,

res. 34 (m)

res. 35 (c)

27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn

att riksdagen avslår motion 1997/98:So49 yrkande 4,

res. 36 (m, fp, kd)

28. beträffande välfärdskontrakt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So51 yrkande 7 och 1997/98:So433

yrkande 5,

res. 37 (fp)

29. beträffande tillgång till hemtjänst

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So639 yrkande 3 och 1997/98:Fi65

yrkande 6,

30. beträffande folkhälsoarbete för äldre

att riksdagen avslår motion 1997/98:So345 yrkande 1,

31. beträffande vård i livets slutskede

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So218 yrkande 14, 1997/98:So347

yrkandena 21 och 23, 1997/98:So402, 1997/98:So406 yrkande 19,

1997/98:So433 yrkande 11, 1997/98:So639 yrkande 11 och 1997/98:Fi65

yrkande 5,

32. beträffande demenssjukdom

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So51 yrkande 9, 1997/98:So52 yrkande

10, 1997/98:So308 yrkande 26, 1997/98: So406 yrkande 17, 1997/98:So415

yrkande 2, 1997/98:So433 yrkandena 9 och 10 och 1997/98:So639 yrkande

10,

33. beträffande förslaget i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i socialtjänslagen (1980:620)

i den mån det inte behandlats under tidigare moment med den ändringen i 7

a § att sista meningen i det föreslagna nya tredje stycket skall utgöra

ett fjärde stycke.

Stockholm den 26 maj 1998

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),

Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson

(kd), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Ingrid Burman (v).

Reservationer

1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Propositionen har i huvudsak kommit till för att möta den kritik mot

kommunernas äldreomsorg som blivit alltmer intensiv det senaste året. Moderata

samlingspartiet varnade redan vid beslutet om ädelreformen för att den nya

gränsdragningen mellan landstingens och kommunernas ansvarsområden skulle skapa

allvarliga problem. Det skulle bl.a. bli svårt att utkräva medicinskt ansvar.

Så blev det också.

Arbetsmetoden att formulera nationella mål och inriktning för äldrepolitiken

och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall förverkligas

fungerar inte i praktiken. Utskottet anser att regeringens mål är abstrakta och

inte innehåller några prioriteringar mellan olika uppgifter. Problemen löses

inte heller genom att ytterligare resurser tillförs. Företrädare för vården har

anfört att det handlar om hur vården och omsorgen organiseras. Även statliga

utredningar har påtalat att en annan organisation av äldrevården skulle skapa

förutsättningar för en bättre vård och omsorg utan att mer pengar behöver

tillföras.

För att lösa gränsdragningsproblemen mellan de två kommunala nivåerna krävs

radikala grepp. Utskottet anser att det krävs en försäkringslösning. En allmän

hälsoförsäkring bör införas. Pengarna för vård och omsorg skall följa den

enskilde patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall

finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och

sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och

ersätts med en avgift. Kostnaderna för sjukpenningens rehabiliteringsdel och

läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård skall ingå som del i

försäkringen. Försäkringen skall finansieras solidariskt och omfatta alla

medborgare. Den bör administreras av försäkringskassan. Genom en

hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och landsting om

betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården följer

patienten.

Revirgränserna inom vård och omsorg måste raseras. Samarbetet inom hela

vårdkedjan måste förbättras så att de äldres behov och medbestämmande sätts i

centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste stärkas. Detta kräver att de

olika boendeformerna renodlas vad avser såväl det fysiska boendet som vård och

omsorg. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten måste

erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Den

enskilde skall kunna välja hemtjänstpersonal. Det skall vara möjligt att

anställa en granne eller anhörig efter samma avgift som gäller för dem i övrig

hemtjänst. Utskottet anser att konkurrensen måste säkerställas genom en fri

etableringsrätt. Personalen inom äldrevården måste ges den status som följer av

bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. Personalen måste få

medbestämmande i arbetets utformning och ges ett löneläge som anpassas till de

betydande krav som yrket ställer. De anhöriga måste få den uppskattning och det

stöd de är värda. Alla frivilliginsatser som görs via enskilda och föreningar

måste uppmuntras och stödjas. Vidare krävs en ökad fokusering på

demenssjukdomarna liksom en förbättrad palliativ vård.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och

9, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415

(m) yrkande 3 och So615 (m) yrkande 7 och med avslag på förslaget till mål för

äldrepolitiken samt med avslag på motionerna So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49

(kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4,

So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So431 (c) yrkande 5, So639 (c) yrkande 7 och

Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9,

1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och

16, 1997/98:So415 yrkande 3 och 1997/98:So615 yrkande 7 och med avslag på

förslaget till mål för äldrepolitiken samt med avslag på motionerna

1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50

yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1,

5 och 6, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:

Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Utskottet godkänner propositionens förslag till mål. Därutöver vill utskottet

anföra att en utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara

att människor är olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde

vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att

påverka både var och hur vården skall utföras. Möjligheten att själv få välja

hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Utskottet

anser att rätten till valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda

boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes behov dokumenterats skall

den enskilde själv ha rätt att inom ramen för tilldelade resurser få välja

vårdgivare på samma sätt som sker inom barnomsorgen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (c) yrkande 1, So431

(c) yrkande 5, So639 (c) yrkande 7 och förslaget till mål för äldrepolitiken

samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena

6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena

1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och

16, So415 (m) yrkande 3, So615 (m) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So50 (c) yrkande 2 är

tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och

motionerna 1997/98:So50 yrkande 1, 1997/98:So431 yrkande 5 och

1997/98:So639 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1997/98: So43

yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49

yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkande 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4,

1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,

1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3,

1997/98:So615 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Ädelreformen har varit framgångsrik, men trots detta finns det i dag en rad

omständigheter som under de senare åren skapat problem för äldreomsorgen, som

nu står inför nya problem. Köerna till vård och boende är fullständigt

oacceptabla. Vanvård måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en

sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas

en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Närståendevården måste

stödjas. Det mångkulturella samhället ställer krav på större mångfald i

äldreomsorgen. Det förebyggande folkhälsoarbetet kan undanröja framtida

lidande. Betydelsen av närvård i form av hemsjukvård, hemtjänst och annan

socialtjänst kommer att öka.

Mot bakgrund av detta anser utskottet det nödvändigt att införa en

omsorgsgaranti. Socialstyrelsen bör utarbeta en skiss för en sådan garanti.

Varje kommun skall utifrån denna fastställa en omsorgsgaranti med ett innehåll

som garanterar den enskilde äldre en kvalitativt god omsorg. De kommuner som

inte lever upp till garantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av

detta en avgiftsreduktion. Detta ger kommunerna ekonomiska incitament att leva

upp till målsättningarna i garantin.

I garantin bör bl.a. ingå att det särskilda boendet skall ha en medicinskt

ansvarig läkare. Det behövs också fler sjuksköterskor i omsorgen.

Fortbildningen för personalen måste innehålla obligatoriska moment av kunskap

om näringsbrist och om hur liggsår förebyggs. Även smärtlindring bör ingå i

garantin. Alla fallskador bör utredas av läkare så att skador inte blir

oupptäckta och senare leder till problem för den äldre. Läkemedelshanteringen

bör förbättras genom fortbildning av såväl förskrivare som övrig personal.

Utskottet anser också att valfriheten skall vara en självklar del av garantin.

En äldrepeng möjliggör en verklig valfrihet för den enskilde. Den enskilde

avgör själv typ av hemtjänst liksom sjukhem eller äldreboende. Pengen följer

sen den äldre som betalningsmedel från kommunen till det boende eller till den

service som den äldre väljer.

Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken

och motionerna So51 (fp) yrkandena 2-4 och Fi68 (fp) yrkande 5 samt med avslag

på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49

(kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6,

So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415

(m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 7

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och

motionerna 1997/98:So51 yrkandena 2-4 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 samt med

avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48

yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1

och 2, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och

24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3,

1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen

ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Utskottet godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken men anser

att det bör tillföras ytterligare mål dels för de äldres boende, dels en norm

för personaltäthet. Antalet personer över 80 år ökar snabbt under de närmaste

åren. Detta ställer stora krav på kommunernas planering. Utskottet anser att

ett mål för boendet tydliggör för kommunerna hur viktig boendeplaneringen är

för att de övriga målen skall kunna nås. Därför bör målen kompletteras med att

äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas

till det.

Utskottet delar regeringens uppfattning att kvalitetssäkringen i vården är

viktig. I propositionen anges dock inget tillräckligt klart mått för hur

kvaliteten skall mätas. Grunden för en god kvalitet inom äldreomsorgen är en

god bemanning med personal med en god utbildning. Det finns ett klart samband

mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången till kvalificerad medicinsk

personal. Personaltätheten och personalutbildningen går också att mäta.

Utskottet anser därför att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en

nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet.

Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken

och motion So48 (v) yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna So43 (m)

yrkandena 1, 2 och 9, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51

(fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och

24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)

yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion

1997/98:So48 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna 1997/98:So43

yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena

1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6,

1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12

och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5, 1997/98:So615

yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen

ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Utskottet har ingen invändning mot de huvudprinciper för äldrepolitiken som

presenteras i propositionen. Utskottet anser dock att valfriheten för de äldre

är en så viktig princip att det bör göras ett tillägg i de övergripande

målformuleringarna. Till förslagen i propositionen bör föras att äldre skall

kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag

samt ha rätt att kunna välja sitt boende och innehållet i boendets utformning.

En av de största bristerna i de särskilda boendeformerna är att de äldre inte

genom en aktiv brukarmedverkan ges möjlighet att påverka utformningen av

boendet. Det saknas också möjligheter för de äldre att få vara med och påverka

vilka som de vill leva med under de sista åren av livet. Ett boende med

utgångspunkt i vars och ens språk, livsstil eller handikapp borde vara en

rättighet. En del äldre med annat modersmål än svenska kanske vill åldras med

andra äldre med samma modersmål. Inte minst för dementa kan det vara viktigt

att få möjlighet att tala sitt modersmål eftersom de kommer ihåg detta längre

än det senare inlärda svenska språket.

Utskottet anser det vidare angeläget att skapa likvärdiga ekonomiska villkor

för såväl kooperativ, stiftelser och bolag som kommunala boendeformer.

Härigenom ökas möjligheterna för äldre att välja boendeform.

Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken

och motion So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6 samt med avslag på motionerna So43

(m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3,

So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So240 (m) yrkandena 23 och

24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)

yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion

1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6 och med avslag på motionerna

1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7,

1997/98:So49 yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51

yrkandena 2-4, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena

2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5,

1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Utskottet uppskattar att regeringen valt FN:s 46:e generalförsamlings

resolution med en deklaration med principer för äldre personer från 1991 att

utgöra grund för de nationella mål som föreslås. Begreppet ?dignity? har

översatts med svenskans respekt. Utskottet anser att begreppet ?värdighet?

passar bättre. Utskottet anser också att en särskild värdighetsgaranti skall

skrivas in i den nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande

moment: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje

äldreboende. (Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och psykiskt

friska äldre.) Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som önskar

det. Kommunen skall planera äldreboendet så att den äldre så långt möjligt kan

bo kvar i den kommundel han eller hon bott i tidigare. Det skall klart utsägas

att ingen skall behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas

tillräckligt med personal för att kunna mata och hjälpa den äldre att dricka.

Det skall också finnas tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg

omvårdnad, dvs. den äldre skall få känna sig ompysslad, observerad och

tilltalad några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas

tillräckligt med personal så att de äldre kan hjälpas upp ur sina bäddar i

rimlig tid och dessutom få komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella

insatser skall tas till vara. Det skall finns så god tillgång till personal att

ingen skall behöva dö i ensamhet. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna

och samtidigt begära att regeringen utarbetar ett förslag till en

värdighetsgaranti.

I propositionen anförs att den äldre skall erbjudas god vård och omsorg och

ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så länge man själv

önskar. Utskottet oroas av de långa köerna till det särskilda boendet. Detta

visar på bristen på valfrihet för de äldre när det gäller boendet. Också i

hemtjänsten är valfriheten begränsad. Utskottet vill betona att det måste vara

den äldres efterfrågan av viss vård eller ett visst boende som skall styra och

inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt.

Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken

och motion So49 (kd) yrkandena 1-3 samt med avslag på motionerna So43 (m)

yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So50 (c) yrkandena 1 och 2,

So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23

och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)

yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för äldrepolitiken

att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion

1997/98:So49 yrkandena 1-3 och med avslag på motionerna 1997/98:So43

yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So50

yrkandena 1 och 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1,

5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8,

9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3, 1997/98:So431 yrkande 5,

1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Äldres kompetens (mom. 2)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den stora resurs som äldre människor utgör måste tas till

vara. Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och

livserfarenhet de besitter. Olika slag av mentorskap där de äldre fungerar som

stöd och rådgivare till den yngre yrkesverksamma generationen inom olika

branscher bör stödjas. De äldres erfarenhet och kompetens måste också få

utrymme i samhällsdebatten. Samhället måste anpassas till att människor är mer

aktiva och vill delta mer i samhällslivet högre upp i åldrarna än vad som

tidigare kanske varit fallet. Fixerade åldersgränser tillhör, enligt utskottet,

det förgångna. Ett viktigt steg för att skapa en mer flexibel arbetsmarknad som

också omfattar äldre människor är förslaget om en rörlig pensionsålder.

Allt sedan skattereformen i slutet av 80-talet har pensionärernas ekonomiska

situation försämrats. Sedan 1994 har regeringen två gånger höjt egen-avgifterna

i läkemedelsförsäkringen. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom

skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har medfört

att allt fler pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för att få ekonomin att

gå ihop. Särskilt är detta tydligt när det gäller tandvårdskostnader. Våren

1997 försämrades bostadstillägget för pensionärerna. Vidare har

fastighetsskatten höjts och nu sänkts igen. Utskottet beklagar den instabilitet

som regeringens löftes- och återställarpolitik skapar för en redan hårt utsatt

grupp - de sämst ställda pensionärerna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkandena 1 och 3 och

med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 8 och So423 (kd) yrkande 4 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande äldres kompetens

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkandena 1 och 3 och med

avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 8 och 1997/98:So423 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?I några? och

slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsens rapporter om ädelreformens utveckling är viktiga. Ansvaret

för gamla och sjukas trygghet ligger dock hos politikerna. Utskottet anser

därför att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utvärdera

reformen och visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all äldreomsorg.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och So423

(kd) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 7 och

1997/98:So423 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5)

Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ett försörjningsstöd bör införas för invandrare med

otillräckliga inkomster från socialförsäkringar eller pensioner.

Försäkringskassan bör administrera stödet. Utskottet anser inte att dessa

människor skall behöva vända sig till socialtjänsten för att klara sin

försörjning. Vad utskottet anfört med anledning av motion So52 (mp) yrkande 4

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So52 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Riktade statsbidrag (mom. 8)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?1 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs fler insatser för att klara en värdig och

kvalitativt hög äldreomsorg. De ytterligare resurser som nu tillförs kommuner

och landsting borde ha destinerats till vård och omsorg. Det finns risk att ett

generellt statsbidrag inte kommer att komma vården och äldreomsorgen till godo

utan kommer att användas för att placeras i bl.a. de kommunala bostadsbolagens

svarta hål.

På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är avgörande för hur

välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Politiken måste inriktas på bättre

företagsklimat, arbetsstimulerande reformer, sänkning av tillväxthämmande

skatter, EMU-medlemskap m.m. Detta skulle innebära att kommunernas skattebas

växer snabbare. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (fp) yrkande

1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande riktade statsbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Sjukhemsprogram (mom. 9)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?13 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So43 (m) att det behövs ett

sjukhemsprogram för att rätta till bristerna inom sjukhemmen. Grundprincipen

för sjukhemsprogrammet är att de äldre människor som i dag bor på sjukhemmen

och är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En

medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas

till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god

vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även

för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter,

inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på

sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas

Socialstyrelsen fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna

medicinalstyrelsen är inrättad. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So43 (m) yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sjukhemsprogram

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 10 och

1997/98:So406 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt

färdigbehandlade (mom. 10)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna

har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Huvudmannaskapet för äldrevården har överförts till kommunerna men

gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som hänförs till sjukvård respektive

äldreomsorg. Många äldre far illa medan kommuner och landsting diskuterar vem

som har ansvaret för vad. Utskottet anser att huvudmannaskapet skall ses som

ett yttersta ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg,

men verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika

villkor. Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under

avsnittet bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50

yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98:So218

yrkande 12, 1997/98:So406 yrkande 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och

1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt

färdigbehandlade (mom. 10)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna

har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

De korta vårdtiderna gör att vårdtagare som är medicinskt färdigbehandlade

inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket vårdkrävande. Tidigare när

vårdtiderna var längre kunde patienten få en större del av sin rehabilitering

inom sjukvården även om det inte krävades medicinska insatser. På flera håll i

landet utvecklas nu s.k. mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på

betalningsansvaret för patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus

men som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till det

egna boendet ellet det särskilda boendet. Utskottet anser att det bör vara en

gemensam uppgift för kommuner och landsting att inrätta mellanvårdsformer för

att skapa en mjukare övergång från sjukhusvården till vård i eget eller

särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c) yrkande

5 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So51

(fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena

7 och 14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So51

yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98: So218 yrkande 12,

1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98: So432 yrkande 2 och

1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt

färdigbehandlade (mom. 10)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna

har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av hjälp från mer än en

klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin vistelse på sjukhus. Det

är därför viktigt att bygga upp en fungerande vårdkedja av insatser och en

fungerande samverkan mellan de personer som har eller har haft vårdansvaret.

Utskottet anser att brister i rehabiliteringen ofta består i brister i

vårdkedjan. Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för

länge innan nästa led i vårdkejdan tar över. För att primärvården skall kunna

överta patientansvaret efter utskrivningen från sjukhuset måste medicinska

fakta och mål överföras från den patientansvarige sjukhusläkaren till

primärvården. Personalen i äldreomsorgen behöver få snabb och tydlig

information från sjukhusen. Informationen bör vara skriftlig. Om patienten har

omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en gemensam vårdplanering.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 5 och

So433 (fp) yrkande 2 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd)

yrkande 8, So50 (c) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,

So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So432 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 5 och

1997/98:So433 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98: So48 yrkande

3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7,

1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14 och

1997/98:So432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt

färdigbehandlade (mom. 10)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna

har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? skall tas bort ur

lagstiftningen och att språkbruket inom vården måste ändras. Det måste vara

tydligt att människor skall ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och

inte har så lång tid kvar att leva. De äldre är numera ofta sjukare när de

lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots att de anses ?medicinskt

färdigbehandlade? kan deras behov av vård vara lika stort som under

sjukhustiden.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3 och So432

(v) yrkande 2 och med avslag på motionerna So49 (kd) yrkande 8, So50 (c)

yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,

So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 3 och

1997/98:So432 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:So49 yrkande

8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7,

1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98: So406 yrkandena 7 och 14 och

1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt

färdigbehandlade (mom. 10)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna

har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i gränslandet mellan sjukvårdens medicinska ansvar

och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar inte får finnas admini-

strativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas utrymme för flexibla

och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten trygghet. Begreppet

medicinskt färdigbehandlad bör därför utmönstras.

Utskottet anser att gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting kan vara

ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete. Utskottet vill dock

förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna för att skapa fungerande

vårdkedjor. Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Med

tydligt ansvar och lägre administrativa kostnader gagnas vården.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 8 och

So218 (kd) yrkande 12 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So50 (c)

yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So406 (m) yrkandena 7 och

14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid

omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 8 och

1997/98:So218 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1997/98:So48

yrkande 3, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52

yrkande 7, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och

1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att husläkarlagen skall återinföras. Husläkarna skall fungera

som en övergripande organisation för all läkarkontakt inom primärvården för de

äldre. Det behövs också större inslag av rörlig läkarverksamhet. Både sjukhus-

och husläkarna måste se över vilka funktioner som praktiskt går att föra ut

från den egna institutionen till patientens hem. Utvecklingen av hemsjukvården

bör ske i nära samverkan mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker,

geriatriken och med kommunernas hemtjänst och äldreomsorg.

Utskottet vill också införa en form av kontaktläkare. Kontaktläkaren skall

förstärka både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga

kontakter med sjukhuset. Genom att införa särskilda telefonnummer och tider som

inte konkurrerar med övriga patientgruppers kan många problem lösas för både

distriktssköterskan och kontaktläkaren. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15 och So433 (fp) yrkande 4 och med

avslag på motionerna So48 (v) yrkande 4, So308 (mp) yrkande 28, So317 (c),

So418 (m, kd) och So431 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15

och 1997/98:So433 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So48

yrkande 4, 1997/98:So308 yrkande 28, 1997/98:So317, 1997/98:So418 och

1997/98:So431 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Landstingen ansvarar för rehabiliteringsinsatser också för äldre som bor

hemma. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt

utskottets mening inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. Utskottet anser

att rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas och att det från kvalitetssynpunkt

behövs en översyn av landstingens insatser på detta område. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So308 (mp) yrkande 28 och med avslag på

motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15, So317 (c),

So418 (m, kd), So431 (c) yrkande 3 och So433 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 28 och med avslag

på motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15,

1997/98:So317, 1997/98: So418, So431 yrkande 3 och So433 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19.Vårdgaranti (mom. 13)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),

Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?I några

motionsyrkanden? och slutar med ?So433 (fp) yrkande 7? bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas oro för att väntetiderna för vård och

behandling kontinuerligt ökar. Det drabbar i mycket hög utsträckning de äldre.

Utskottet delar också bedömningen att den år 1992 införda vårdgarantin innebar

att vårdköerna snabbt försvann. Landstingen organiserade sitt arbete så att

patienterna snabbt fick den vård de hade behov av. Den formen av vårdgaranti

har enligt utskottet inte spelat ut sin roll men bör vidareutvecklas och

förändras. Utskottet delar reservanternas inställning i reservation 7 i

betänkandet 1997/98:SoU12 samt den avvikande meningen i yttrandet

1997/98:SoU9y, vartill hänvisas. Det är viktigt för patienterna att veta vad de

kan kräva av sjukvården. Besöksgarantin inom primärvården är i praktiken

meningslös. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag på

en vidareutvecklad vårdgaranti. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15 och So433

(fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 11,

1997/98:So406 yrkande 15 och 1997/98:So433 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Avgifter (mom. 14)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid

utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att propositionens förslag om förtydligande av 35 §

socialtjänslagen inte är tillräckligt. I specialmotiveringen till kommunallagen

anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna

inte ger utrymme för någon inkomstomfördelande verksamhet. Konflikten mellan

kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas och lösas. Ett

minimikrav är att regler införs som mer preciserat anger vad som menas med

skäligt i socialtjänstlagen 35 §. Utskottet anser också att ett förbud mot

inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen.

För att främja konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna

åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina självkostnader för

olika service- och omvårdnadsområden.

Utskottet anser vidare att ett förbehållsbelopp om 1 400 kr bör faställas i

lag och följa prisutvecklingen. Avgiften skall jämkas med hänsyn till

hemmavarande make. En modell kan vara att den högsta inkomsten alltid anses

tillhöra den hemmavarande maken, en annan att makar genom ett underhållsavtal

kan komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att

gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll.

Utskottet anser också att ett förbehållsbelopp bör införas för omsorgs- och

servicetaxor i hemtjänsten och för läkarvård, läkemedel och tandvård. Detta bör

utredas.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena 3-8,

So406 (m) yrkandena 4 och 5 och So407 (m) yrkandena 6-8 och med avslag på

motionerna So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp)

yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So432 (v)

yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8,

1997/98:So406 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:So407 yrkandena 6-8 och med

avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor samt dels motionerna 1997/98:So49

yrkandena 6 och 10, 1997/98: So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och

13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So432

yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och

1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Avgifter (mom. 14)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid

utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att

avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av

kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag.

Propositionens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte

tillräckliga. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna

fram en miniminivå för förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Normen skall vara

bindande för kommunerna vid avgiftssättning. Utskottet anser också att det

behövs ett system som värnar den make eller maka som bor kvar i det

ursprungliga boendet när livskamraten flyttar till särskilt boende. Vidare bör

endast avkastningen på den äldres förmögenhet räknas som inkomst när avgiften

sätts. Förmögenheten i sig bör alltså undantas. Slutligen anser utskottet att

taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala

självkostnaden.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkandena 12 och

13 och So433 (fp) yrkande 8 och med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena

3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So285 (v) yrkande 8,

So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8,

So432 (v) yrkandena 8 och 9, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13 och

1997/98:So433 yrkande 8 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens

förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget

till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget

till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, samt dels

motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10,

1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena

1-3, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8,

1997/98:So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Avgifter (mom. 14)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid

utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Det finns inte något totalt högkostnadsskydd inom äldre- och

handikappomsorgen och avgifterna skiljer sig mycket starkt mellan olika

kommuner. Att bli gammal och sjuk eller att ha ett funktionshinder kan i sig

innebära stora bekymmer. Att därtill känna ständig oro för ekonomin och tvingas

välja bort vård och omsorg av kostnadsskäl är ovärdigt. Utskottet anser att

avgifterna för äldreomsorgen måste vara rättvisa. Kostnaderna skall delas av

alla via skattsedeln. Avgifterna får inte baseras på behovet av hjälptimmar i

stället för inkomst, då detta missgynnar dem med stort omsorgsbehov.

Utskottet anser att det behövs en samlad lösning med ett gemensamt

högkostnadsskydd för alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan

råka ut för. Den s.k. Borlängemodellen kan vara en modell för att åstadkomma

ett enhetligt högkostnadsskydd. Om det är möjligt att införa en riksnorm för

socialbidragen så borde det vara möjligt att införa en riksnorm för

förbehållsbeloppet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So285 (v)

yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3 och So432 (v) yrkande 9 och med avslag på

motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c)

yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So406 (m) yrkandena 4 och 5, So407

(m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkande 8, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och

So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 8,

1997/98:So290 yrkandena 1-3 och 1997/98:So432 yrkande 9 och med avslag på

dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43

yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7,

1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5,

1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98:So432 yrkande 8, 1997/98:So433

yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Avgifter (mom. 14)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid

utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs en utredning i syfte att samordna tandvårds-

och sjukförsäkringen.

Utskottet anser att avgifterna för äldreomsorgen skall fastställas i krontal

och tydligt relateras till insatsens storlek. Taxan bör tas in i

socialtjänstlagen alternativt utformas som en rekommendation till kommunerna.

Ett förbehållsbelopp bör fatställas där minst 35-40 % av folkpension och

pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får behållas. Till det

framräknade beloppet bör läggas ett belopp per år som motsvarar

högkostnadsbeloppet för medicin, för närvarande 1 300 kr. Kommunerna måste

vidare ha rimliga jämkningsregler när äldre makar får kostnader för

dubbelboende i samband med att den ene maken flyttar till ett särskilt boende.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So49 (kd) yrkandena 6 och 10 och

med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp)

yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m)

yrkandena 4 och 5, So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433

(fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10 och med

avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43

yrkandena 3-8, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13,

1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So406

yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98: So432 yrkandena 8

och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Äldreboendet (mom. 15)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ?Utskottet har

i? och på s. 48 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att antalet bostäder för det särskilda boendet har ökat

betydligt efter ädelreformen. Statliga stimulansbidrag har enligt utskottets

uppfattning haft en viss betydelse för ombyggnaden. Satsningarna på

ombyggnation har varierat men generellt sett är den fysiska miljön inom

äldreboendet god, även om det finns undantag. Behoven varierar i landet - vissa

kommuner har behov av att satsa på nya lokaler och bättre yttre

förutsättningar, andra kommuner behöver göra insatser för att t.ex. förbättra

den sociala miljön. Utskottets uppfattning är att kommunerna själva, med stöd

av de nationella målen, klarar av att bedöma hur resurserna skall användas.

Utskottet anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till

ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till

kommunerna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So50

(c) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So432 yrkande

10, So433 yrkande 1 och So639 yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande äldreboendet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1997/98:So432 yrkande 10, 1997/98:So433 yrkande 1 och

1997/98:So639 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Effektivare tillsyn (mom. 16)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ?Utskottet har

i? och på s. 49 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tillsynen inom äldreomsorgen är helt otillräcklig.

Tillsynen skulle kunna bli effektivare om Socialstyrelsen ensam hade

tillsynsansvaret i stället för som i dag ansvaret delas mellan länsstyrelser

och Socialstyrelsen. För att uppfylla ett sådant utökat tillsynsansvar krävs

enligt utskottets bedömning en ökad regionalisering av styrelsens resurser så

att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet som är föremål för

tillsyn. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag med en sådan

inriktning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51

(fp) yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande effektivare tillsyn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 17 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de nuvarande förtroendenämnderna är ett mycket

betydelsefullt komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig

för att få upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör dock enligt

utskottet utvecklas och förstärkas. En central uppgift bör därvid vara att

främja kontakterna mellan patienterna och vårdpersonalen, att stödja och hjälpa

enskilda patienter samt att återföra erfarenheter från nämndernas verksamhet så

att de kan bidra till hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling. Utskottet

anser att nämndens namn bör ändras till patientnämnd för att tydligt markera

att den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall vara politiskt tillsatta

med stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller

offentlig. Det skall enligt utskottets uppfattning inte råda någon tvekan om

att patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om

äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion So50 (c) yrkande 10 som sin mening ge

regeringen till känna. Motionerna So48 (v) yrkande 5 och So49 (kd) yrkande 16

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande förtroendenämnder m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 10 och med avslag på

motionerna 1997/98:So48 yrkande 5 och 1997/98:So49 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet

anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Många äldre upplever många gånger att de inte vet vart de skall vända sig för

att protestera mot missförhållanden eller för att få svar på frågor. En

myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i dessa fall, enligt utskottets

bedömning.

Utskottet anser därför att varje kommun bör inrätta en eller flera

äldreombudsmän. En sådan äldreombudsman bör vara fristående från de myndigheter

som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av kommunen.

Ombudsmannen bör fungera som den instans dit äldre eller deras anhöriga kan

vända sig med frågor, klagomål samt för att få information. Samarbetet med

pensionärsorganisationerna bör intensifieras. Dessa har många gånger erfarenhet

m.m. som behövs för att komplettera den kommunala äldreomsorgspolitiken. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51 (fp) yrkande 14

som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m), So49 (kd) yrkande

14, So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande äldreombudsman m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 14 och med avslag på

motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So49 yrkande 14, 1997/98:So401 och

1997/98:So423 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet

anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de äldre bör ha en naturlig företrädare i debatten och i

bevakningen av äldrepolitiken. En äldreombudsman skulle kunna verka för att

förbättra de äldres situation samt även ta initiativ till egna utredningar och

förslag på området. Utskottet anser också att det behövs en äldreminister

eftersom äldrepolitiken på senare tid fått större omfattning. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 14 och So423

(kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m) och

So401 (m) är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. Motion So51 (fp) yrkande 14

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande äldreombudsman m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 14 och

1997/98:So423 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:So41,

1997/98:So401 och 1997/98:So51 yrkande 14 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 61 slutar med ?yrkande 20 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vårdarbete ställer stora krav på personalen. Inom få arbetsområden kommer man

människor så nära. Arbetet sliter på personalen såväl psykiskt som fysiskt.

För att öka ungdomars intresse av att arbeta inom äldrevården bör enligt

utskottet följande eftersträvas: De anställda i hemvården måste ges möjlighet

att utvecklas i sitt arbete. Det måste också finnas utrymme för egna initiativ,

ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning är ett

måste liksom möjligheten till kontinuerlig fortbildning.

Utskottet vill betona vikten av att all personal inom äldresjukvård och

omsorg förutom en tillräcklig grundutbildning också bereds en fortlöpande

kompetensutveckling. Äldrefrågor är ett område som i dag är i fokus och som

därför ständigt tillförs nya rön. Givetvis måste all personal ges möjlighet att

ta del av dessa för att kunna omsätta dem i praktiskt arbete.

Vårdsektorn har med sitt löneläge svårt att konkurrera om arbetskraften. De

stela lönestrukturerna måste enligt utskottet mjukas upp och anpassas till

marknadens krav, annars riskerar vi att inte kunna möta vårdbehoven från en

växande grupp äldre. För personalen är det enligt utskottet viktigt med flera

alternativa arbetsgivare. Det betyder mycket för vårdyrkenas status, vilket

också leder till att hög personalomsättning och sjukfrånvaro kan nedbringas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So406 (m) yrkande

20 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So44 (s), So46 (s), So48

(v) yrkande 2, So49 (kd) yrkandena 9 och 15, So50 (c) yrkandena 3, 4 och 11,

So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 20 och med avslag

på motionerna 1997/98:So44, 1997/98:So46, 1997/98:So48 yrkande 2,

1997/98:So49 yrkandena 9 och 15, 1997/98:So50 yrkandena 3, 4 och 11,

1997/98:So347 yrkande 22, 1997/98:So423 yrkande 7 och 1997/98:So639

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Individbaserad statistik (mom. 21)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att utvärdera de

insatser som görs inom äldreomsorgen samt att forskning bedrivs på området.

Däremot anser utskottet att införandet av ett system med rikstäckande

individbaserad statistik vore alltför integritetskänsligt. Utskottet motsätter

sig förslaget i den delen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion So51 (fp) yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande individbaserad statistik

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 18 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24)

Roland Larsson (c), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad

utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de

båda kommunförbunden i syfte att se över hur ett utökat stöd till dem som

vårdar närstående skall kunna ske. Följande frågor bör enligt utskottet tas upp

vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,

förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för

närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara

närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en ytterligare

förlängd period för dem som vårdar.

Ett bättre samhällsstöd till närståendevårdarna torde enligt utskottet kunna

leda till ekonomiska besparingar genom att färre platser utnyttjas på sjukhusen

och inom äldreboendet. Utskottet anser att en hälsoekonomisk undersökning av

närståendevårdens betydelse bör genomföras.

Det är enligt utskottet viktigt att uppföljning och kvalitetskontroll sker

även av närståendevården. Socialstyrelsen bör utveckla metoder för hur denna

uppföljning kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.

Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att fastställa riktlinjer för hur stödet

till de anhöriga skall utformas, t.ex. genom uppsökande verksamhet.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So47 (s), So49

(kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och

6 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet bör

avslås.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för

anhörigstödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47, 1997/98: So49 yrkandena

11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6 och 1997/98: Sf303 yrkandena 3, 5 och 6

samt med avslag på motionerna 1997/98:So432 yrkandena 4 och 5 och

1997/98:So639 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24)

Ingrid Burman (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad

utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse:

Kommunalt vårdbidrag för vård av äldre är inte pensionsgrundande. Enligt

utskottet måste vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So47 (s) och So432 (v)

yrkande 5 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för

anhörigstödet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47 och 1997/98:So432

yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98: So49 yrkandena 11 och 13,

1997/98:So431 yrkande 6, 1997/98:So432 yrkande 4, 1997/98:So639 yrkande 5

och 1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Frivilliginsatser (mom. 25)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet

anser att frivilliga? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Frivilliginsatser kommer att vara en betydelsefull del av äldreomsorgen även

i framtiden. Enligt utskottet är det angeläget att kyrkor, samfund,

pensionärsföreningar och andra ideella organisationer samt enskilda personer i

större utsträckning och med samma stöd från det allmänna engageras i

hemvårdsarbetet. Matlag, telefonkedjor, larm, s.k. väntjänst och organiserade

besöksrundor kan komplettera och underlätta för hemtjänsten. Ett annat sätt att

förstärka hemtjänstens insatser är att låta pensionärer medverka mer aktivt.

Även bostadsföretag och bostadsrättsföretag kan engageras i äldrevårdsarbetet.

Företag kan inrätta servicehus för sina pensionärer. Föreningar och

organisationer som bildats av boende i ett bostadsområde kan också göra

väsentliga insatser för de äldre. Det ökade antalet äldre med invandrarbakgrund

ställer delvis nya krav på hemtjänstpersonal vad gäller språkkunskaper och

kunskaper om andra kulturer. Invandrarorganisationer som vill starta egen

hemtjänstverksamhet bör enligt utskottet också ges stöd. Anhöriga gör

värdefulla insatser inom äldreomsorgen. Enligt utskottet bör det göras en

analys av hur de anhöriga på bästa sätt kan ges stöd.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 11 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Motion So639 (c) yrkande 6 bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande frivilliginsatser

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 11 och med avslag

på motion 1997/98:So639 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är

inte berett? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks därmed? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet måste kommunerna medverka till flexibla lösningar inom

hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne

eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten.

Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp hemma om denne själv får bestämma

utformningen av och tiden för insatserna liksom vem som skall ge hjälpen. Att

själv kunna bestämma när och hur maten skall lagas och serveras, när promenaden

skall tas eller vid vilken tid man skall gå till sängs måste enligt utskottets

mening vara en självklarhet även för de äldre. En privat tjänstesektor är

nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom att införa en

?hemtjänstpeng? och möjlighet till skatteavdrag för anlitande av tjänster i

hemmet.

Enligt utskottet måste det vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp

den äldre själv vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och

möjligheter. För att nå valfrihet är det väsentligt att även de medel som

betalas in i det obligatoriska pensionssystemet i varje fall till vissa delar

kan disponeras av den enskilde efter eget gottfinnande. Utskottet anser därför

att ett system med sparkonton inom äldreomsorgen bör införas. En viss del av

pensionsavgiften skall från förslagsvis 50 års ålder gå till ett skattefritt

individuellt konto. Om en viss miniminivå för insättningen inte uppnås skall

staten skjuta till medel. Den äldre kan efter uppnådd pensionsålder använda

pengarna till t.ex. inre eller yttre hemtjänst. Den enskilde betalar själv hela

kostnaden för den hemhjälp som utnyttjas. Möjlighet skall även finnas att

årligen ta ut en viss del av sparkontot för andra ändamål, vilket belopp skall

beskattas. På detta sätt blir den äldres valfrihet stor samtidigt som privata

aktörer och entreprenörer stimuleras att starta verksamhet inom området.

Konkurrensen blir uttalad och kostnaderna pressas därmed. Enligt utskottet bör

riksdagen hos regeringen begära en utredning om utformningen av sparkonton inom

äldreomsorgen.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So406 (m) yrkandena

10 och 18, So409 (m) och Sk653 (m) yrkande 3 ges regeringen till känna. Övriga

motioner under avsnittet bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18,

1997/98:So409 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 och med avslag på motionerna

1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So431 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So639

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är

inte berett? och slutar med ?3 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:

Behoven inom det kommunala omsorgsområdet är stora och den demografiska

utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns

det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan tillgodose inom ramen

för hemtjänsten. För att möta behovet av ökad service hos pensionärshushållen

och samtidigt utveckla den privata tjänstesektorn inom området anser utskottet

att ett system med hemservicecheckar för äldre bör införas. Systemet skall

omfatta alla pensionärshushåll och gälla för alla normalt förekommande tjänster

i hemmet. Den som önskar hjälp utöver det som den kommunala hemtjänsten

tillhandahåller skall kunna hämta och betala en av staten subventionerad check

på posten eller försäkringskassan. Hemservicechecken kan därefter användas som

betalningsmedel till den anlitade firman. Systemet förutsätter enligt

utskottets mening en statlig subvention om minst 100 kr per timma. Fördelarna

med att subventionera hemtjänsterna är bl.a. att det har en

sysselsättningsskapande effekt, att det kan frigöra kommunala resurser till

förmån för ökad omsorg samt att det underlättar för anhöriga och bidrar till

ökad trygghet i hemmet.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So50 (c) yrkande 13 ges

regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 13 och med avslag på

motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409, 1997/98:So431

yrkandena 2 och 4, 1997/98:So639 yrkande 4 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet

kan inte? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att skatten på arbetskraft inom

tjänstesektorn sänks. Priset på hushållstjänster kommer därmed ned i en mer

rimlig nivå, vilket dels ger större förutsättningar för de äldre att så långt

möjligt bo kvar i sitt eget hem, dels skapar arbetstillfällen inom den lagliga

sektorn.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So49(kd)

yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är

inte heller? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks därmed? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att de professionella omvårdnadsinsatserna inom hemtjänsten

behöver stärkas, i synnerhet vad gäller uppföljning, behovsplanering och

tillgodoseendet av grundläggande behov för sköra patienter och sjuka äldre.

Enligt utskottet behövs ett välfärdskontrakt, bestående av följande delåtgärder

med syfte att ge den enskilde en bättre fungerande hemtjänst: När en enskild

kontaktar hemtjänsten för att få hjälp måste ansvarig personal höra av sig inom

tre dagar. Vid ett möte med den enskilde och eventuellt dennes anhöriga

diskuteras dennes problem och vilket stöd kommunen kan erbjuda. En plan skall

göras upp i samråd med den enskilde om vad bl.a. hemtjänsten skall ombesörja

samt om vad eventuell rehabilitering skall leda till och inom vilken tid. En

kontinuerlig kvalitetsuppföljning skall göras. Anhöriga som hjälper den

enskilde skall ges stöd genom avlastning. Personal som inte kan komma på

avtalad tid skall meddela detta så snart som möjligt och hjälp erbjudas av

annan personal. Uteblir hemtjänstpersonalen helt skall den enskilde kompenseras

härför, t.ex. genom ett extra besök vid ett senare tillfälle eller genom

sänkning av avgiften för ifrågavarande månad. Det skall finnas en kontaktperson

inom kommunen som den enskilde eller hans anhöriga kan vända sig till om något

inträffar. Den enskilde skall ha rätt att välja vem som skall ge den service

och omsorg som behövs. Kommunen skall ha någon slags jourtjänst under kvällar

och helger så att ingen riskerar att skrivas ut från sjukhus utan att få

kontakt med socialtjänsten. Slutligen skall invandrare ha rätt till tolk vid

samtal med socialtjänsten.

Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 7 och

So433 (fp) yrkande 5 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande välfärdskontrakt m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 7 och

1997/98:So433 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Ytterligare resurser till kommunerna

Ingrid Burman (v) anför:

Ytterligare resurser måste också satsas på vården, omsorgen och skolan. Detta

kan göras genom att resurser förs över från passivt understöd till aktivt

arbete inom vård, omsorg och skola. Vänsterpartiet har avsatt extra medel till

kommunerna i sin budget så att bl.a. de äldre skall få en god omvårdnad.

Äldreomsorgen befinner sig i kris. Omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Det

handlar om ojämn kvalitet i vården, neddragning av läkarvården på sjukhemmen

och lägre nivå på rehabiliteringsinsatserna. De gamla är numera sjukare när de

lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Kommunerna har dock varken råd att låta

de äldre vara kvar på sjukhusen eller att ge den vård de behöver hemma. Det

krävs medvetenhet och beredskap att släppa till de resurser som krävs.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

| 26 §[1] |

-------------------------------------------------------

|Av patienter får | Av patienter får|

|vårdavgifter tas ut enligt |vårdavgifter tas ut enligt|

|grunder som landstinget |grunder som landstinget|

|eller kommunen bestämmer, |eller kommunen bestämmer,|

|i den mån inte annat är |i den mån inte annat är|

|särskilt föreskrivet. |särskilt föreskrivet.|

|Patienter som är bosatta |Patienter som är bosatta|

|inom landstinget |inom landstinget|

|respektive kommunen, |respektive kommunen,|

|liksom patienter som avses |liksom patienter som avses|

|i 3 b §, skall därvid |i 3 b §, skall därvid|

|behandlas lika. |behandlas lika.|

|Landstinget får för sluten |Landstinget får dock för|

|vård fastställa |sluten vård fastställa|

|avgiftsnivåer i olika |avgiftsnivåer i olika|

|inkomstintervall och |inkomstintervall och|

|besluta om vilka regler om |besluta om vilka regler om|

|nedsättning av avgiften |nedsättning av avgiften|

|som skall gälla. Högsta |som skall gälla. Högsta|

|avgiftsbelopp för sluten |avgiftsbelopp för sluten|

|vård är 80 kronor för |vård är 80 kronor för|

|varje vårddag. |varje vårddag. |

--------------------------------------------------------

|Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård|

|som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen|

|(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss|

|hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan|

|psy-kiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig|

|omvårdnadsinriktning för vilken kommunen enligt 9 §|

|samma lag har åtagit sig betalningsansvar. |

-------------------------------------------------------

|Avgifter för vård enligt | |

|18 §, för | Avgifter för vård enligt|

|förbrukningsartiklar |18 §, för|

|enligt 18 b § eller för |förbrukningsartiklar |

|sådan långtidssjukvård som |enligt 18 b § eller för|

|en kommun har |sådan långtidssjukvård som|

|betalningsansvar för |en kommun har|

|enligt 2 eller 9 § lagen |betalningsansvar för|

|(1990:1404) om kommunernas |enligt 2 eller 9 § lagen|

|betalningsansvar för viss |(1990:1404) om kommunernas|

|hälso- och sjukvård får |betalningsansvar för viss|

|inte, tillsammans med |hälso- och sjukvård får|

|avgifter som avses i 35 § |inte, tillsammans med|

|tredje stycket |avgifter som avses i 35 §|

|socialtjänstlagen |andra stycket|

|(1980:620), uppgå till så |socialtjänstlagen |

|stort belopp att den |(1980:620), uppgå till så|

|enskilde inte förbehålls |stort belopp att den|

|tillräckliga medel för |enskilde inte förbehålls|

|sina personliga behov. |tillräckliga medel för|

| |sina personliga behov,|

| |boendekostnad och andra|

| |normala levnadskostnader.|

| |När avgifterna fastställs|

| |skall kommunen försäkra|

| |sig om att vårdtagarens|

| |make eller sambo inte|

| |drabbas av en oskäligt|

| |försämrad ekonomisk|

| |situation. |

--------------------------------------------------------

|------- |

|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |

--------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1997:1319.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................3

Motioner............................................3

Motioner väckta med anledning av propositionen....3

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997..8

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155

Utvecklingen inom den kommunala sektorn och som av finansutskottet

överlämnats till utskottet för beredning

13

Ärendets beredning i utskottet...................14

Utskottet..........................................14

Propositionen i huvuddrag........................14

Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken.15

Utskottets bedömning...........................25

Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken...........29

Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare....29

Utskottets bedömning...........................29

Bättre samverkan, ledning och organisation.......29

Utskottets bedömning...........................36

Rimligare avgifter...............................39

Utskottets bedömning...........................45

Fler platser och högre standard i äldreboendet...46

Utskottets bedömning...........................47

Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring48

Effektivare tillsyn............................48

Utskottets bedömning.........................48

Anmälan om missförhållanden....................49

Utskottets bedömning.........................51

Förtroendenämnder m.m..........................51

Utskottets bedömning.........................54

Mer forskning, ökad kunskap och kompetens........55

Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning55

Utskottets bedömning.........................59

Uppföljning och utvärdering....................61

Utskottets bedömning.........................62

Utveckling och förnyelse nya initiativ inom äldreområdet62

Utskottets bedömning...........................63

Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre nytt stöd till anhöriga64

Utskottets bedömning...........................69

Uppsökande verksamhet i hemtjänsten..............70

Utskottets bedömning...........................74

Folkhälsoarbete för äldre........................74

Utskottets bedömning...........................75

Vård i livets slutskede..........................76

Utskottets bedömning...........................78

Demenssjukdom....................................79

Bakgrund och tidigare behandling...............81

Utskottets bedömning...........................81

Lagförslagen i övrigt............................82

Hemställan.......................................82

Reservationer......................................87

1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............87

2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............88

3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............89

4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............90

5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............91

6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............92

7. Äldres kompetens (mom. 2).....................93

8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4)94

9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5)94

10. Riktade statsbidrag (mom. 8).................95

11. Sjukhemsprogram (mom. 9).....................95

12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av

medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)

96

13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av

medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)

96

14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av

medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)

97

15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av

medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)

98

16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av

medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)

98

17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12).....99

18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)....100

19.Vårdgaranti (mom. 13)........................100

20. Avgifter (mom. 14)..........................101

21. Avgifter (mom. 14)..........................102

22. Avgifter (mom. 14)..........................103

23. Avgifter (mom. 14)..........................103

24. Äldreboendet (mom. 15)......................104

25. Effektivare tillsyn (mom. 16)...............105

26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18)............105

27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............106

28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............107

29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20)107

30. Individbaserad statistik (mom. 21)..........108

31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet

(mom. 24) 108

32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet

(mom. 24) 109

33. Frivilliginsatser (mom. 25).................110

34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)110

35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)111

36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27)112

37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28).............112

Särskilt yttrande.................................113

Ytterligare resurser till kommunerna............113

I propositionen framlagda lagförslag..........114

1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)114

2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen117

(1982:763)......................................117

3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)118

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om119

homosexuella sambor.............................119

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till121

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)121