Bet. 1997/98:SoU4

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU04

Vissa frågor om personlig assistans

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1996/97:146 Vissa frågor om

personlig assistans och 11 motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen.

I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad assi-

stansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär en

ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning. Förslaget påverkar också

anslaget B 7 Kostnader för statlig assistansersättning.

I propositionen föreslås vidare ett förtydligande av 9 § i lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Utskottet tillstyrker propositionen. Motionerna avstyrks.

Tre reservationer har lämnats.

Utskottet kommer i oktober 1997 att anordna en offentlig utfrågning om

frågor rörande assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen

på området under senare tid.

Propositionen

I proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans föreslår

regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade,

2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning,

3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för statlig

assistansersättning.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag i prop. 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1996/97:So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans.

1996/97:So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:146.

1996/97:So59 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering

av assistansreformen.

1996/97:So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kommunerna skall finansiera

beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av

assistansersättning,

3. att riksdagen beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen

skall överföras till staten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So61 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig

assistans,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunalisering av assistansverksamheten,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av schabloniseringen av

assistansersättningen i syfte att anpassa betalningssystemet till

assistansbehovet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett bättre och tydligare

regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag m.m.

I propositionen föreslås att kommunerna fr.o.m. den 1 november 1997 skall

finansiera beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per

vecka för alla som får assistansersättning. Försäkringskassan föreslås, som

hittills, få besluta om rätt till assistansersättning. Därefter skall

kommunerna debiteras för de första 20 assistanstimmarna per vecka. Härigenom

utnyttjas försäkringskassornas erfarenhet och resurser att hantera

assistansersättningen. Försäkringskassorna skall som hittills samråda med

kommunernas socialtjänst vid bedömningen av enskildas assistansbehov, anförs

det. Två nya lagparagrafer med denna innebörd föreslås införas i lagen

(1993:389) om assistansersättning.

En ändring i 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) föreslås för att tydligare klargöra kommunens ansvar

för personlig assistans.

Regeringen hänvisar till att 1989 års handikapputredning i betänkandet

Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) ursprungligen föreslog att

kommunen skulle besluta om och bekosta de första 20 assistanstimmarna per

vecka. Om behovet översteg 20 timmar per vecka skulle den enskilde hos

försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning för att täcka

kostnaderna för assistans fr.o.m. den 21:a timman per vecka. Ett syfte med

denna uppdelning var att kommunen, som alltid har ett basansvar för stöd- och

serviceinsatser, genom förslaget skulle avlastas höga kostnader för

stödinsatser.

Flertalet remissinstanser ansåg dock att endast en huvudman borde vara

ansvarig för beslutet om och administrationen av personlig assistans. När det

gäller finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I

proposition 1992/93:159, Stöd och service till vissa funktionshindrade,

föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet

med regeringens förslag (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321).

Assistansutredningen framhöll i sitt betänkande Kostnader för den statliga

assistansersättningen (SOU 1995:126) att om huvudmannaskapet även i

fortsättningen delas mellan stat och kommun borde kommunerna göras

betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida

oönskade kostnadsförskjutningar. Utredningen remissbehandlades inte.

Regeringen understryker att den delar såväl 1989 års handikapputrednings som

Assistansutredningens uppfattning att kommunerna bör ha det grundläggande

ansvaret för personlig assistans. Finansieringen av assistansersättningen

måste utformas så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av

stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation och behov. Det skall inte

finnas ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra

insatser till personlig assistans.

I propositionen anförs att det är viktigt att framhålla den enskildes

önskemål om och inflytande över det stöd och den service han eller hon är

berättigad till. Det är sannolikt så, anförs det, att det är vanligare att det

är den enskildes önskemål om just stödinsatsen personlig assistans som

resulterar i en sådan än att kommunerna söker omdefiniera behovet och därmed

insatsen. Men attraktiva alternativ bör finnas bl.a. för ökad valfrihet och

integritet. Kommunerna bör därför stimuleras att bygga upp alternativ till

personlig assistans.

De sammanlagda kostnaderna för de 20 första assistanstimmarna per vecka

beräknas uppgå till 1 200 miljoner kronor. Regeringen förslår att anslaget B 7

Kostnader för statlig assistansersättning fr.o.m. budgetåret 1998 reduceras

med 800 miljoner kronor och överförs till det generella statsbidraget till

kommunerna. De resterande beräknade kostnaderna får enligt propositionen anses

täckta av det resurstillskott till kommunerna som regeringen föreslagit i den

ekonomiska vårpropositionen. För innevarande budgetår föreslås 135 miljoner

kronor utbetalas till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för

det generella statsbidraget. Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får

anses täcka övriga beräknade kostnader, 65 miljoner kronor.

I proposition 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, aviserade

regeringen att den avsåg att lämna en proposition med förslag om kommunalt

finansieringsansvar för de 20 första assistanstimmarna per vecka för alla

personer som uppbär assistansersättning. Förslaget innebar, enligt

propositionen, en besparing på 65 miljoner kronor för budgetår 1997.

Socialutskottet anförde i sitt yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet

att det inte hade några invändningar mot principen att finansieringsansvaret

för de 20 första assistanstimmarna per vecka överförs från staten till

kommunerna i likhet med vad som en gång föreslogs av Handikapputredningen och

senare också har föreslagits av Assistansutredningen. Utskottet ansåg att

formerna för detta fick diskuteras när regeringen avlämnade den särskilda

propositionen. Utskottet betonade dock att den funktionshindrades rätt att

själv välja sin assistent inte skall påverkas av förslaget och inte heller den

enskildes möjlighet att använda stödet för att anlita annan, t.ex. ett

kooperativ eller annat fristående organ som arbetsgivare.

Finansutskottet såg ingen anledning att göra någon annan bedömning än

socialutskottet och tillstyrkte den föreslagna besparingen i betänkande

1996/97:FiU20. Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284).

Avslag på propositionen m.m.

I motion So56 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag i proposition 1996/97:146 i enlighet med vad som anförts i

motionen. En av huvudtankarna med lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade och lagen om assistansersättning var att begränsa antalet

huvudmän och därmed minska risken för att den funktionshindrade hamnar i en

karusell av hänvisningar där ingen tar ansvar. Att splittra

assistansersättningen på det sätt som nu föreslås vore djupt olyckligt, anför

motionärerna. Det strider dessutom mot vad som skett och sker vad gäller

huvudmannaskapen för annan vård och omsorg. Vidare anförs att i en liten

kommun, där det råkar bo förhållandevis många som behöver omfattande stöd, kan

bördan bli tung för den kommunala ekonomin. Det finns en risk att de individer

det handlar om känner sig utpekade och känner skuld för att deras stöd kostar

pengar. Då det är få individer som behöver personlig assistans och det är en

slump var de råkar bo är det logiskt att sprida kostnaden över hela landet. En

kommunalisering riskerar också att innebära att den enskildes rätt att påverka

formerna för sin egen assistans i allra högsta grad urgröps. Motionärerna är

oroliga att det kommer att finnas ett tryck på den enskilde att använda de

kommunala assistenterna i stället för den eller de personer som den enskilde

själv tycker vore bäst. När förändringen dessutom är underfinansierad med över

400 miljoner kronor kommer det att ligga i kommunernas intresse att minska

kostnaderna så långt det över huvud taget är möjligt. Regeringens hänvisning

till det extra statsbidraget är bara ett förtäckt sätt att frångå

finansieringsprincipen, vilket i förlängningen kommer att drabba de

funktionshindrade, anförs det.

I motion So58 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:146. Motionärerna anför att den socialdemokratiska

regeringen med Centerpartiets stöd har fattat en rad beslut som urholkat

rätten till personlig assistans. Genom en rad förändringar försvårade

regeringen rätten till att erhålla statlig assistansersättning och inledde

därmed en kommunalisering av handikappolitiken med de nackdelar en sådan

politik medför för den enskilda funktionshindrade och deras närstående. Bland

annat inskränktes rätten för ungdomar att ha personlig assistans när de vistas

i daglig kommunal verksamhet som i skolan och barnomsorgen. Ändringarna i

socialtjänstlagen innebär, enligt motionärerna, uppenbara försämringar för

många funktionshindrade genom att det var dåligt preciserat i lagen vad rätten

till annat bistånd och annat ekonomiskt stöd rymmer. Den nyligen beslutade

schabloniseringen av assistansersättningen strider mot principen att

assistansersättningen är en individuell rättighet. Schabloniseringen kan också

komma att inskränka rätten att välja personlig assistent, som är en omistlig

del av den ursprungliga handikappreformen. Motionärerna anser att det nu

föreliggande förslaget om ökat kommunalt finansieringsansvar för kostnaden för

personlig assistans är ett tydligt steg mot en kommunalisering, vilket är

mycket olyckligt och måste avvisas. Förslaget innebär att valfriheten för den

enskilde funktionshindrade att själv få välja personlig assistans urholkas.

Motionärerna anser att det är ett minimikrav att behålla rätten till personlig

assistans såsom den ursprungligen var utformad.

I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:146 Vissa frågor om personlig assistans (yrkande 1).

Vidare begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

kommunaliseringen av assistansverksamheten (yrkande 2). Motionärerna motsätter

sig en kommunalisering av assistansverksamheten. De anser att regeringens

förslag är ett led i en sådan process. Att kommunerna nu får ansvar för de

första 20 timmarna kommer tillsammans med den redan beslutade

schabloniseringen av verksamheten att leda till utslagning av fristående

alternativ som exempelvis kooperativ, anförs det. Det kommer också att bli

svårare för enskilda funktionshindrade som vill påta sig arbetsgivarrollen.

Även i motion So57 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att propositionen

avslås. Motionärerna framhåller att den personliga assistansen har givit

funktionshindrade människor möjlighet att bestämma över sitt dagliga liv på

ett sätt som andra människor tycker är en självklar rättighet. De understryker

även att assistansersättningen är en kostnadsersättning till den

funktionshindrade själv, den är inte ett bidrag till assistansanordnaren eller

till de personer som anställs som personliga assistenter. Det är den

funktionshindrade personen som i efterhand redovisar till försäkringskassan

hur mycket assistans han eller hon fått och betalar tillbaka för outnyttjade

timmar.

Motionärerna anser att människor med de allra största behoven inte skall

behöva drabbas av stora besparingar. Kristdemokraterna avvisade därför de

förslag till besparingar som regeringen lade fram under förra året. Detsamma

gäller nu. En omfattande reform som denna måste få tid att sätta sig innan

genomgripande förändringar görs. Ständiga förslag om besparingar inom

handikappområdet leder till onödig oro för de människor som är direkt berörda

av reformen. De upplever att deras rättigheter ständigt ifrågasätts och känner

otrygghet inför framtiden. Människor som är hårt drabbade av funktionshinder

skall kunna känna trygghet och tilltro till att systemet är hållfast, anförs

det.

I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) yrkas att riksdagen

dels avslår regeringen förslag att kommunerna skall finansiera beviljad

assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka (yrkande 1),

dels beslutar att huvudmannaskapet för assistansersättningen skall överföras

till staten i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3).

Motionärerna konstaterar att i nuläget skiljer stat och kommun på ansvaret för

dem med stort respektive litet behov av assistans. Kommunen har ansvaret för

dem vars behov av personlig assistans underskrider 20 timmar per vecka. De som

har större behov kan ansöka hos försäkringskassan om statlig ersättning. Om

ansökan beviljas tar staten över hela kostnadsansvaret från kommunen. En

konsekvens av denna form av delat huvudmannaskap är att ekonomiska motiv kan

påverka prövningen av behovet av stödinsats. Motionärerna delar regeringens

uppfattning att nuvarande förhållande med delat ansvar för finansieringen av

assistansersättningen är ohållbart och anser därför att staten helt bör ta

över huvudmannaskapet för all assistansersättning.

I motion So59 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunalisering av

assistansreformen. Motionärerna framhåller att rätten till personlig assistans

inneburit avsevärt förbättrade möjligheter till ett självständigt, tryggare

och rikare liv för många personer med funktionshinder. Reformen har gjort det

möjligt att utforma stödet utifrån den enskildes behov. Motionärerna anser att

en kommunalisering av assistansreformen vore ett grundskott mot dess

viktigaste princip, att den assistansberättigade själv kan avgöra hur

assistansen skall utformas. En kommunalisering kan leda till att villkoren för

de handikappade blir beroende av kommunernas olika storlek och ekonomiska

förutsättningar. Skrivningen i propositionen som gäller att ?kommunerna bör ha

det grundläggande ansvaret för personlig assistans? måste därför, enligt

motionärerna, förtydligas. Den får inte innebära en förändring av

verksamhetsansvaret utan enbart en förändring av kostnadsansvaret för de 20

första timmarna. I enlighet med socialutskottets yttrande 1996/97:SoU7y till

finansutskottet skall inte den funktionshindrades rätt att välja sin assistent

påverkas av förslaget, inte heller den enskildes möjlighet att använda stödet

för att anlita annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ, som

arbetsgivare. Försäkringskassan skall även fortsättningsvis bedöma

vårdbehovet. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet, som delar regeringens uppfattning att kommunerna bör ha

finansieringsansvaret för de tjugo första assistanstimmarna per vecka för alla

som får assistansersättning, avstyrker motionerna So56 (m), So57 (kd), So58

(fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1. Utskottet kommer i oktober

1997 att anordna en offentlig utfrågning om frågor rörande

assistansersättningen för att få en belysning av utvecklingen på området under

senare tid.

Med anledning av propositionen anser utskottet att försäkringskassan liksom

hittills skall få pröva frågan om rätt till assistansersättning. Härigenom tas

försäkringskassornas uppbyggda kompetens tillvara. Utskottet vill dock betona

vikten av att försäkringskassorna även i fortsättningen samråder med kommunens

socialtjänst vid bedömning av enskildas assistansbehov. Samrådet är av än

större betydelse när kommunerna får kostnadsansvaret för de 20 första

assistanstimmarna per vecka.

Kommunerna har det grundläggande ansvaret för bl.a. personlig assistans

enligt lagen om stöd och service. Enligt lagen har kommunerna i uppgift att

fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av

stöd och service är samt verka för att dessa personer får sina behov

tillgodosedda. Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan

assistans är en av rättigheterna enligt lagen. Det grundläggande ansvar som

kommunerna har inskränker inte den enskildes rätt att själv välja vem som

skall ge assistansen och på vilket sätt denna ges samt inte heller vem som

skall vara arbetsgivare för assistenten. Utskottet anser i likhet med

propositionen och motion So59 (c) att den nu föreslagna förändringen av

finansieringsansvaret inte skall påverka den enskildes rättigheter i detta

hänseende. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks. Även motionerna So60

(mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 avstyrks.

Schabloniseringen av assistansersättningen

I propositionen 1996/97:150, 1997 års ekonomiska vårproposition, föreslog

regeringen att assistansersättningen skulle scahbloniseras och fastställas

till ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det

föreligger särskilda skäl skall försäkringskassan kunna medge att schablonen

får överskridas.

Socialutskottet behandlade förslaget i sitt yttrande till finansutskottet,

1996/97:SoU7y och anförde då följande:

Utskottet är väl medvetet om de problem som förelegat med olika beräkningssätt

från arbetsgivarnas sida vad gäller kostnaden för assistansen och den

omfattande administration detta medfört. Utskottet har därför inget att

invända mot en schablonisering av kostnaderna. Den föreslagna möjligheten för

ersättningsberättigade som har särskilda skäl att erhålla en högre ersättning

än schablonen är nödvändig enligt utskottets mening. Det kan t.ex. behövas

personal med speciell kompetens, det kan också krävas någon form av

arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i

arbetet. Många har valt att anordna sin assistans via brukarkooperativ. Det är

angeläget att brukarna själva (eller deras anhöriga) kan besluta om på vilket

sätt de vill anordna assistansen och att schabloniseringen inte leder till att

denna möjlighet inskränks. Utskottet vill samtidigt understryka att prövningen

av den högre ersättningen skall ske individuellt från fall till fall med

beaktande av de särskilda behov den enskilde kan ha och de särskilda kostnader

detta kan medföra. Regeringen har redovisat att den har för avsikt att noga

följa resursutvecklingen på området och vid behov återkomma till riksdagen i

frågan. Utskottet har inget att erinra mot förslaget till lag om ändring i

lagen (1993:389) om assistansersättning.

Finansutskottet ansåg sig inte ha anledning att göra något annat

ställningstagande än socialutskottet och tillstyrkte således, i sitt

betänkande 1996/97:FiU20, propositionens förslag angående schabloniseringen.

Riksdagen följde finansutskottet (rskr. 1996/97:284).

I motion So61 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

dels begär en översyn av schabloniseringen av assistansersättningen i syfte

att anpassa betalningssystemet till assistansbehovet (yrkande 3), dels begär

förslag på ett bättre och tydligare regelverk enligt vad Intressegruppen för

Assistansberättigade föreslagit (yrkande 4). Motionärerna anför att de

fortsatt är emot en schablonisering av assistansersättningen och vill avskaffa

denna. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som ersätter

de faktiska kostnaderna. Personer med omfattande funktionshinder har i

allmänhet kostsammare assistans. Dessa skall inte tvingas motivera kostnaderna

för att tillgodose behov som andra som inte har lika stora funktionshinder får

utan prövning. Detta är diskriminerande då det inte tillförsäkrar svårt

funktionshindrade en levnadsnivå som är jämförbar med den de som inte är

funktionshindrade har, anför motionärerna. Intressegruppen för

Assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att varje assistansberättigad

upprättar en budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som

utgörs av ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina

faktiska kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i

redovisningen intygas av lämplig instans, exempelvis en auktoriserad revisor.

Motionärerna anser att detta förslag för den enskilde innebär en acceptabel

kostnadskontroll och att ytterligare behovsprövningar blir onödiga. Förslaget

ger också legitimitet åt reformen då den motverkar misstankar om

överkompensation. Ifa:s förslag är enligt motionärerna värt att prövas.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag enligt denna modell.

I motion So60 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att redovisa förnyad analys av besparingen genom schablonisering av

assistansersättningen (yrkande 2). Syftet med schabloniseringen var att spara

pengar. Motionärerna anser dock att det saknas analys av vilka konsekvenser

schabloniseringen innebär socialt och kvalitetsmässigt och om dessa

förändringar i sig kan leda till en oönskad kostnadsutveckling. De begär en

förnyad analys av schabloniseringens effekter på assistansreformens

kostnadsutveckling och kvalitet. Regeringen bör, enligt deras uppfattning,

utreda ett rättvisare system i samråd med representanter för olika

brukarorganisationer.

Utskottets bedömning

Vid behandlingen av 1997 års ekonomiska vårproposition beslöt riksdagen att

assistansersättningen fr.o.m. den 1 september 1997 skall schabloniseras och

fastställas till ett visst belopp per timme att fastställas av regeringen för

varje år. Ändringen har just trätt i kraft.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan. Den tidigare hanteringen

skapade problem och ledde till en omfattande administration vid

försäkringskassorna. Schabloniseringen underlättar hanteringen vid

försäkringskassorna och innebär att resurser kan sparas vilka kan komma de

assistansberättigade till del. Funktionshindrade personer med särskilda skäl

kan erhålla en högre timersättning efter beslut av försäkringskassan.

Regeringen aviserade i vårpropositionen sin avsikt att noga följa

resursutvecklingen och återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet kan också

konstatera att regeringen nyligen tillsatt en samrådsgrupp med företrädare för

handikapporganisationerna och Socialdepartementet för fortsatta diskussioner

om personlig assistans.

Den ändring som just trätt i kraft måste nu få tid att få genomslag.

Utvecklingen följs noga av såväl Regeringskansliet som den tillsatta

arbetsgruppen. Regeringen har aviserat att den vid behov återkommer till

riksdagen i frågan. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 behövs därmed

inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Lagförslag m.m.

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändringar i lagen (1993:389) om

assistansersättning med det tillägget att lagen skall träda i kraft den 1

november 1997.

Utskottet har heller inget att erinra mot förslaget till förtydligande av

kommunens ansvar för personlig assistans. Förslaget till lag om ändring i

lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade tillstyrks

därmed.

Utskottet anser också att den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader

för statlig assistansersättning bör godkännas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57, 1996/97:So58,

1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1,

res. 1 (m, fp, v, mp, kd)

2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So59, 1996/97:So60 yrkande 3 och

1996/97:So61 yrkande 2,

res. 2 (v, mp)

3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och 1996/97:So61

yrkandena 3 och 4,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar

a) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning med tillägget att lagen skall träda i kraft den 1

november 1997,

b) dels propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade,

5. beträffande den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader för

statlig assistansersättning

att riksdagen godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B 7 Kostnader för

statlig assistansersättning.

Stockholm den 18 september 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson

(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg

(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas

Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg

(kd).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Stig Sandström (v),

Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve

Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet,

som? och slutar med ?(v) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade har gett tiotusentals

personer en helt ny möjlighet att leva ett normalt liv och få ta del av olika

verksamheter. Införandet av LSS och LASS är den största och viktigaste

handikappreformen i Sverige. Utskottet anser att reformen nu måste få tid att

verka några år innan en utvärdering kan göras. Ständiga förslag till

besparingar inom handikappområdet leder till onödig oro för de människor som

är direkt berörda av reformen. Utskottet anser att människor som är hårt

drabbade av funktionshinder skall kunna känna trygghet och tilltro till att

systemet är hållfast. De förändringar som regeringen nu föreslår i

propositionen är ett steg mot en kommunalisering av handikappolitiken. Detta

innebär ett hot mot den enskildes rätt att påverka formerna för sin egen

assistans. Utskottet anser därför att propositionen bör avslås och motionerna

So56 (m), So57 (kd), So58 (fp), So60 (mp) yrkande 1 och So61 (v) yrkande 1 bör

bifallas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So56, 1996/97:So57,

1996/97:So58, 1996/97:So60 yrkande 1 och 1996/97:So61 yrkande 1 avslår

propositionen.

2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2)

Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Med anledning?

och på s. 7 slutar med ?yrkande 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet, som motsätter sig en kommunalisering av assistansverksamheten,

anser att regeringens förslag är ett led i en sådan process. En

kommunalisering av assistansersättningen tillsammans med den redan beslutade

schabloniseringen av verksamheten skulle medföra en utslagning av fristående

alternativ som exempelvis kooperativ. Det skulle också bli svårare för

enskilda funktionshindrade att påta sig arbetsgivarrollen. Utskottet anser i

stället att staten helt bör ta över ansvaret för samtliga assistanstimmar även

för personer som har behov av personlig assistans mindre än 20 timmar i

veckan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med

anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 3 och So61 (v) yrkande 2 och med

avslag av motion So59 (c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den enskildes rätt att välja assistent m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 3 och

1996/97:So61 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So59 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3)

Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Vid

behandlingen? och på s. 9 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Syftet med att schablonisera assistansersättningen var att spara pengar. Det

saknas dock en analys av vilka konsekvenser schabloniseringen får socialt och

kvalitetsmässigt. Det saknas också en analys av om dessa förändringar i sig

kan leda till en oönskad kostnadsutveckling.

Utskottet anser att schabloniseringen av assistansersättningen bör

avskaffas. Assistansersättningen skall vara en individuell ersättning som

ersätter de faktiska kostnader som den enskilde har för assistansen. Personer

med omfattande funktionshinder skall inte tvingas motivera kostnader för att

tillgodose behov som andra med mindre omfattande funktionshinder får utan

prövning. Intressegruppen för assistansberättigade (Ifa) har föreslagit att

varje assistansberättigad upprättar en budget enligt en av

Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av ersättningsbara

kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska kostnader och över-

eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen intygas av lämplig

instans exempelvis en auktoriserad revisor. Utskottet anser att förslaget för

den enskilde innebär en acceptabel kostnadskontroll samtidigt som ytterligare

behovsprövningar blir onödiga. Riksdagen bör enligt utskottets mening begära

förslag från regeringen enligt denna modell. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So60 (mp) yrkande 2 och So61 (v) yrkandena 3 och 4 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande schabloniseringen av assistansersättningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So60 yrkande 2 och

1996/97:So61 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Propositionen i huvuddrag m.m. 2

Avslag på propositionen m.m. 4

Utskottets bedömning 6

Schabloniseringen av assistansersättningen 7

Utskottets bedömning 8

Lagförslag m.m. 9

Hemställan 9

Reservationer........................................10

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1) 10

2. Den enskildes rätt att välja assistent m.m. (mom. 2) 11

3. Schabloniseringen av assistansersättningen (mom. 3) 11

Bilaga..........................................................................

.................... ...............12