Bet. 1997/98:SoU6

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU06

Handikappolitik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik

och 41 motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet

behandlas också 11 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om

olika handikappfrågor. I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som

vidtagits inom handikappområdet under de senaste två åren, förslag som nyligen

förelagts riksdagen för dess prövning och pågående utredningsarbete.Utskottet

anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Motionsyrkandena avstyrks.

Till betänkandet har fogats 20 reservationer och ett särskilt yttrande.

Skrivelsen

I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som vidtagits inom handikappområdet

under de senaste två åren, förslag som nyligen förelagts riksdagen för dess

prövning och pågående utredningsarbete. Skrivelsen innehåller inte en

fullständig redovisning av insatserna på handikappområdet utan begränsar sig

till några områden där förändringar nu är aktuella eller nyligen har

genomförts. Regeringen konstaterar att det finns ett starkt stöd för de

övergripande målen för och den allmänna inriktningen av handikappolitiken.

Under de närmaste åren kommer frågor om tillgänglighet inom olika

verksamhetsområden att i större utsträckning prioriteras.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de psykiskt funktionshindrade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av handikappolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadstillägg till funktionshindrade,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de funktionshindrade och den nya tekniken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handledning för att kunna använda IT,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en hjälpmedelsgaranti,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regler för anpassningsbidrag av bil,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffande av den förlängda sjuklöneperioden.

1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en antidiskrimineringslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de grupper som har osynliga handikapp.

1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av enkelt

åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens skrivelse om handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön.

1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att med snabba och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt

för alla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka

denna skall vara klara före år 2005,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Handikappinstitutets förslag till IT-program,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om teletjänster,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolan och behovet av ytterligare utredningsuppgifter för

Kunskapslyftskommittén,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslösheten bland funktionshindrade,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett bevarat lönebidragssystem,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Samhall,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om diskriminering i arbetslivet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Världsbanken och Internationella valutafonden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att höja det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till

funktionshindrade i världen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ta till vara handikapporganisationernas kunskap genom samverkan

med SHIA,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en handikappanpassning av EU:s byggnader.

1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återställa handikappreformen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hjälpmedelsgaranti,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om s.k. handikappguider,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpt antidiskrimineringslag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om processrätt för Handikappombudsmannen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996

1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten,

1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rehabilitering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om informationstekniken och de funktionshindrade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de funktionshindrade och den europeiska unionen.

1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt

utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller

funktionshindrade.

1996/97:So419 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om

funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen

anförts om förmynderi och diskriminering.

1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av IT-arbetet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalutbildning om funktionshinder.

1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att

synliggöra handikappaspekter i offentliga material.

1996/97:T74 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av

funktionshindrade i trafiken.

Utskottet

Mål och strategi inom handikappområdet

I skrivelsen redovisas att målen för handikappolitiken är

- att uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet

för personer med funktionshinder,

- att ge förutsättningar för ökad självständighet och självbestämmande för

personer med funktionshinder,

- att ge förutsättningar för funktionshindrade personer att skapa sig ett

värdigt liv i gemenskap med andra,

- att främja internationellt samarbetet på handikappområdet.

De handikappolitiska målen överensstämmer i hög grad med innehållet i FN:s

standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning

delaktighet och jämlikhet och med den resolution (97/C 12/01) av den 20

december 1996 om lika möjligheter för människor med funktionshinder, som

utfärdats av EU:s ministerråd (EGT nr C 12, 13.1.1997, s. 1), anförs det.

I skrivelsen redovisas regeringens samlade strategi där huvudinriktningen är

att ge staten, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att

utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och

verksamheter. Personer med funktionshinder skall så långt möjligt kunna delta

i samhällslivet på motsvarande sätt som de som inte har något funktionshinder.

De åtgärder som regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen

att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde. För att målen

skall kunna uppnås fordras att individuella service- och stödinsatser

kombineras med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhällsmiljön

som helhet. Åtgärderna inom handikappområdet måste, enligt regeringens

mening, nu i större utsträckning inriktas på att åstadkomma bättre

tillgänglighet i verksamheter och miljöer. Det gäller den fysiska

tillgängligheten, dvs. anpassade bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m.,

men också tillgång till tolk, information, service och andra insatser som

krävs för att personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet

på samma villkor som andra.

I skrivelsen framhålls att handikapporganisationernas medverkan i det

handikappolitiska arbetet har haft en avgörande betydelse för dagens

handikappolitik och för de förbättringar som har uppnåtts. Regeringen avser

att fortsätta det samarbete med organisationerna som redan pågår och att

vidareutveckla det, bl.a. genom utökade kontakter mellan

statssekreterargruppen för handikappfrågor och organisationerna.

Regeringen avser också att pröva frågan om ett nationellt samordningsorgan.

I FN:s standardregler sägs bl.a. att staterna är ansvariga för att nationella

samordningskommittéer eller liknande organ inrättas för att säkerställa att

handikappfrågorna samordnas. Handikapporganisationerna föreslås få ett

betydande inflytande i en sådan kommitté. Ett samordningsorgan av denna

karaktär finns inte i Sverige i dag. Statssekreterargruppen kan inte sägas ha

detta uppdrag, och inte heller Handikappombudsmannen passar helt in på

beskrivningen. Regeringen avser därför att uppdra åt den särskilde utredare

som avses tillkallas för att utvärdera Handikappombudsmannen att även överväga

frågan om ett nationellt samordningsorgan.

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapppolitiken

(yrkande 1) och om inriktningen av handikappolitiken (yrkande 3). Motionärerna

avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska regeringen

föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade sedan hösten

1994. De har svårt att förstå varför de personer som har störst behov av den

offentliga sektorn i den socialdemokratiska politiken alltid skall bära den

största bördan. De anser att utrymme för att värna omsorgen om framför allt

äldre och funktionshindrade kan skapas t.ex. genom att bibehålla karensdagar

och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med skattesänkningar

riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare. På sikt är den enda

förutsättningen för en välfärd värd namnet att skapa balans i den svenska

ekonomin, anförs det. Motionärerna anser att människor som har ett

funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av

ekonomisk kris. Stödet till den enskilde skall vara anpassat till den

funktionshindrades särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha

möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal

och omsorgsform. Motionärerna anser att kommunaliseringen av

assistansersättningen är ett sätt att bakvägen minska valfriheten och likforma

stödet. De understryker också att medmänniskors personliga engagemang gör den

funktionshindrades liv rikare och ökar tryggheten. Frivilligt socialt arbete

med handikappade skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen anför de att

alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till de

egna behoven.

I motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om regeringens skrivelse om

handikappolitik (yrkande 1). Motionärernas utgångspunkt är ett samhälle för

alla, där alla medborgare behandlas med samma respekt. Människor med handikapp

skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare, vilket innebär att alla

skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en varierande och rik fritid.

Den totala handikappomsorgen måste utformas så generell som möjligt utan

onödig behovsprövning och detaljstyrning. Om tillgängligheten för de

handikappade kan ökas genom en god samhällsplanering blir detta kostnads-

effektivare jämfört med olika särlösningar. De generella lösningarna skall

enligt motionärerna främst gälla tillgängligheten till bostadsmiljön,

transport/kollektivtrafik och till arbetslivet. I Handikapputredningens

slutbetänkande finns förslag i denna riktning, anförs det. Förslagen berör

åtta stora samhällsområden som samhällsinformation, bostäder och miljö,

kommuner för alla, kultur och medier, resor, tele, näringsverksamhet och

arbetsliv. Motionärerna konstaterar att ansvaret för lagar som rör

handikappområdet ligger på olika departement, och det kan finnas risk för att

de olika frågorna prioriteras olika inom departementen. Därför bör regeringen

ta ett helhetsgrepp och utarbeta en plan för genomförandet av lagförslagen

och övriga förslag i Handikapputredningens slutbetänkande.

I motion 1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om möjligheten att synliggöra

handikappaspekter i offentliga material. Motionärerna anför att alla frågor

har en handikappaspekt och att om denna aspekt beaktas från början blir det

naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. T.ex. byggs

då tillgängliga bostäder för alla i stället för specialbostäder för några,

kollektivtrafiken anpassas i stället för färdtjänsten. Ekonomiskt blir det

sannolikt billigare att genomföra en generell anpassning än att i varje

särskild situation göra speciallösningar, anförs det. För att underlätta att

hitta generella lösningar är det viktigt att människor med

funktionsnedsättningar blir synliga i offentlig statistik, i statliga

utredningar, i propositioner m.m. Enligt motionärernas mening bör regeringen

utfärda direktiv till alla statliga utredningar att alltid beakta vilka

konsekvenser deras förslag kommer att få för människor med

funktionsnedsättningar. En förebild kan vara direktiven om att statliga

utredningar skall belysa jämställdhets- och EU-aspekter, heter det. Regeringen

bör vidare uppdra åt Statistiska centralbyrån och andra statistikproducenter

att ta med funktionsnedsättning som en variabel på samma sätt som ålder, kön,

nationalitet etc.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på

principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,

självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som

genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det

individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar

regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga

myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att

utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och

verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit,

föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall

beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som

viktiga samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med

handikapporganisationerna utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan

dessa och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna

regeringens hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta

den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av

en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Utskottet anser att motion

So53 (c) yrkande 1 därmed är tillgodosedd. Motionen avstyrks därför. Även

motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 avstyrks.

Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör

beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella

lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall

redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med

funktionshinder är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke

på de många olika funktionshinder som finns och de olika aspekter de

aktualiserar. Däremot är det viktigt att handikapperspektivet finns med när

olika förslag övervägs. Motionen avstyrks därmed.

Tillgänglighet i vardagsmiljön

I skrivelsen redovisas att regeringen i proposition 1994/95:230 om kommunal

översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. uttalade att arbetet med

att förbättra tillgängligheten måste ske i hela plan- och byggprocessen - från

den översiktliga planeringen, via detaljplanering till bygglov, samråd och

kontrollplan. Regeringen pekade också på socialtjänstens ansvar i denna

process, från det strukturinriktade översiktliga planeringsarbetet till den

individuella bostadsanpassningen.

Plan- och byggutredningen har låtit utföra en analys av tillgängligheten,

vilken visar att bristande tillgänglighet ofta beror på olämpligt utformade

detaljer i bygget som t.ex. felplacerade toaletter och dörröppnare liksom

förekomst av svårforcerade trösklar. I den yttre miljön kan det röra sig om

trottoarkanter som inte är avfasade, fel färgsättning och belysning eller

otydlig skyltning. Om sådana brister rättades till skulle tillgängligheten för

personer med rörelsehinder och nedsatt orienteringsförmåga bli betydligt

bättre. Utredningen föreslog att det skulle införas krav på att sådana hinder

för tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och

orienteringsförmåga som är enkla att åtgärda skall vara åtgärdade före år 2000

i befintliga publika lokaler och på befintliga allmänna platser. Regeringen

tog dock inte i den nämnda propositionen ställning till Plan- och

byggutredningens förslag i denna del.

Boverket har därefter på regeringens uppdrag närmare analyserat konse-

kvenserna av Plan- och byggutredningens förslag vad gäller insatser för att

förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i befintliga publika

lokaler. Av Boverkets rapport Tillgängligheten i den offentliga miljön

(1996:8) framgår att genomförandet av Plan- och byggutredningens förslag

skulle innebära betydande kostnader framför allt för den kommunala sektorn.

Boverket föreslår bl.a. att det bör göras en inventering av de hinder för

framkomlighet som finns i publika lokaler och på allmänna platser. Därefter

bör en kartläggning av de åtgärder som skulle behövas för att få dessa platser

tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- och

orienteringsförmåga göras.

Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande Bostadspolitik 2000 -

från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156) anfört att kunskapen hos

beslutsfattare, arkitekter, byggherrar m.fl. är otillräcklig när det gäller

tillgänglighetsfrågor. Utredningen föreslår särskilda satsningar för att öka

kunskaperna och informationen om dessa.

I skrivelsen anförs att regeringen har för avsikt att uppdra åt Boverket att

samordna arbetet med att utforma ett program för generellt ökad tillgänglighet

i kommunerna. Arbetet föreslås utformas som ett treårigt pilotprojekt där

kommuner inbjuds att medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med

Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra berörda. Goda exempel

på hur det kostnadseffektivt går att förbättra tillgängligheten bör redovisas.

En del av tillgänglighetsprogrammet bör även inriktas på att hitta former för

en integrerad anpassning av trafiksystem och bebyggelse, anförs det. Syftet

bör var att få till stånd ett fungerande nätverk i kommunerna där varje del av

resandet som en person med funktionshinder gör är anpassad från hemmet över

hållplats och färdmedel fram till och in i den byggnad/det evenemang resan

avser. Detta kräver enligt skrivelsen ett väl utvecklat samarbete mellan olika

myndigheter och berörda.

Vidare understryks i skrivelsen att insatser bör göras för att öka

informationen till handikapporganisationernas medlemmar, kommuner,

byggbransch, arkitekter och andra som arbetar med plan- och byggfrågor om

vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa skall kunna undvikas

och avhjälpas.

Slutligen redovisar regeringen att den planerar att avsätta särskilda medel

ur Allmänna arvsfonden för den del av programmet som avser medverkan av

handikapporganisationerna.

I socialtjänstlagens 5 § fastställs att till socialnämndens uppgifter bl.a.

hör att medverka i samhällsplaneringen och att i samarbete med andra

samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i

kommunen. I regeringens proposition 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen

konstaterades att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform fortfarande

står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas inte motiverade

något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i 1980 års

socialtjänstlag. Det konstaterades samtidigt att svårast att leva upp till

utan tvekan hade varit ambitionen att socialtjänsten i avgörande moment skulle

kunna påverka samhällsplaneringen. I övrigt kunde konstateras att

socialtjänsten under de 15 år som lagstiftningen varit i kraft tydligt har

förändrats i den riktning som varit avsedd.

I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till

lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder (yrkande 2). Motionärerna anser att

både program och information/utbildning som föreslås i skrivelsen är viktiga

åtgärder. Men det behövs också en lagstiftning och en fastställd tidsram

annars riskerar genomförandet att dra ut på tiden på ett oacceptabelt sätt.

Förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder i enlighet med

lagrådsremissen på proposition 1994/95:230 bör föras fram av regeringen, anför

motionärerna.

I motion 1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av

enkelt åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen. Plan- och

byggutredningens förslag om krav på att lätt åtgärdade hinder i publika

lokaler och på befintliga allmänna platser skulle åtgärdas före år 2000 har

tidigare skrinlagts för att alltför stora kostnader för kommunerna befarades,

anför motionärerna. Upp till hälften av alla kommuner saknar i dag särskilda

handikappolitiska program. Regeringen inser behovet av åtgärder men är inte

beredd att gå längre än att få i gång ett utvecklingsarbete, s.k.

pilotprojekt, i några kommuner. I likhet med flera handikapporganisationer

anser motionärerna att det inte finns anledning att dröja längre. Förändringar

sker i långsam takt, bl.a. på grund av att nybyggnationen är låg. Detta gör

att det krävs en lagstiftning som i första hand inriktas på enkelt åtgärdade

hinder och en tidsram. Med den nu ganska omfattande ombyggnadsverksamheten

skulle då anpassningsåtgärderna bli en självklar del i arbetet. Motionärerna

understryker att de ser allergisaneringsåtgärder som en av

anpassningsåtgärderna.

Även i motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön

(yrkande 2). De handikappade och deras organisationer har en god samlad

kunskap om vilka åtgärder som behöver göras för att öka tillgängligheten i

vardagsmiljön. Ytterligare projekt skulle sannolikt inte leda längre än till

tidigare kända kunskaper, anför motionärerna. Pilotprojekt i kommunerna skulle

snarare riskera att försena arbetet. Motionärerna anför att det nu krävs

förändringar i plan- och bygglagstiftningen som gör det möjligt att undanröja

hinder i vardagsmiljön. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens

deltagande i kommunens planering (yrkande 4). Motionärerna anser att

handikappanpassningen i alltför hög grad enbart handlat om tekniska och

ekonomiska frågor. Detta perspektiv måste vidgas. Samhällsplaneringen måste

också omfatta ett socialt perspektiv. Motionärerna anser att socialtjänstens

möjligheter att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras.

Socialtjänstlagen bör innehålla tydligare bestämmelser om socialtjänstens roll

i den kommunala planeringen. Härigenom kan i ett tidigt skede adekvata

åtgärder vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga

för alla.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att med snabba

och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt för alla (yrkande 1), dels

om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka denna

skall vara klara före år 2005 (yrkande 3). Motionärerna anför att frågorna om

tillgängligheten i den byggda miljön är utredd i två omgångar, dels i Plan-

och byggutredningen, dels i den rapport som Boverket levererade i juni 1996 om

insatser för att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i

befintliga publika lokaler. Enligt riksdagsbeslutet skulle regeringen utan

tidsutdräkt återkomma till riksdagen med förslag. De förslag som nu läggs fram

innehåller få konkreta åtgärder. Motionärerna anför att kommunerna nu måste

åläggas att genomföra inventeringar och åtgärdsplaner när det gäller

tillgängligheten i publika lokaler och på allmän plats. Enkla åtgärder bör

vara genomförda till år 2005. Stimulansåtgärder för detta bör tillkomma.

I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre

tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade (yrkande 3). Regeringen vill

tillsätta en utredning som arbetar med att ta fram ett tillgänglighetsprogram.

Motionärerna anser att det inte i första hand är fler utredningar som behövs

utan att det aktiva arbetet med att avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö

nu bör intensifieras. Det finns varierande grad av hinder på platser där

allmänheten vistas. Enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I fall där stora

ombyggnader krävs för en handikappanpassning är det rimligt med en längre

övergångsperiod. Detta bör, enligt motionärerna, läggas in i de långsiktiga

budgetarna och finansieras enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje

ansvarig myndighet, landsting och kommun skall upprätta planer som anger i

vilken takt och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om s.k. handikappguider (yrkande 6). Motionärerna anser att

en informationsbas bör skapas med information om tillgänglighet som kan ge

vägledning i allt från handikappanpassade offentliga institutioner till

tidningar på kassett.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att förbättra

tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktionshinder. Boverkets

rapport visar dock att en lagstiftning med krav på att enklare hinder skall

åtgärdas före år 2005 skulle innebära betydande kostnader för den kommunala

sektorn. Andra vägar måste nu sökas för att påskynda utvecklingen i kommunerna

att öka tillgängligheten. Ett utvecklingsarbete där kommuner inbjuds att delta

och utforma program i samarbete med handikapporganisationerna på orten,

berörda myndigheter och andra intressenter kan ge ny kunskap. Goda exempel

måste spridas om hur man på ett kostnadseffektivt sätt kan förbättra

tillgängligheten i den offentliga miljön och i publika lokaler m.m. Även

insatser för att öka informationen till handikapporganisationernas medlemmar,

kommuner, byggnadsbranschen, arkitekter och andra som arbetar med plan- och

byggfrågor om vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa kan

undvikas och avhjälpas är värdefulla.

Utskottet vill också understryka att kommunala tillgänglighetsprogram bör

upprättas och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är

utöver lagstiftningen den effektivaste metoden att komma vidare för att

undanröja många praktiska och fysiska hinder.

Skulle dessa åtgärder inte visa sig tillräckliga är utskottet inte främmande

för att överväga lagstiftning på området. Utskottet avstyrker med det ovan

sagda motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52 (mp) och So54 (v) yrkandena 1 och

3. Även motionerna So53 (c) yrkande 2 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6

avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen

även måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller

bestämmelser om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta

lyfts också fram i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med

anledning av motion So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.

Tillgång till teletjänster

I skrivelsen redovisas att funktionshindrade personers behov av

telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling,

genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser.

Regeringen har i proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen m.m. som

överlämnades till riksdagen den 12 mars 1997 föreslagit att funktionshindrade

personers behov av goda telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses

genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor och genom fortsatt stöd

till forskningsinsatser. Regeringen framhåller att bakgrunden till

ställningstagandet är att fler skäl har kunnat framföras mot ett införande av

ansvars- och finansieringsprincipen på teleområdet. Ett system där

operatörernas kostnader för tillhandahållna tjänster anpassade för personer

med funktionshinder skall beräknas och kostnaderna sedan skall fördelas mellan

operatörerna och deras abonnenter innebär att en kontrollapparat måste

inrättas. Det kan också bli problem med att avgränsa tjänsterna så att de

personer som verkligen behöver dem också får dem. Problem kan vidare uppstå om

krav på ett allmänt tillhandahållande av tjänster knyts till en viss teknik.

Vidare hänvisas till att Europeiska kommissionen i sitt dokument om

samhällsomfattande tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av

funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer i första hand

bör vara en socialpolitisk fråga för respektive land.

Trafikutskottet har behandlat propositionen i betänkande 1996/97:TU5 lik- som

tre motionsyrkanden med krav på att ansvars- och finansieringsprincipen skall

gälla också inom telekommunikationsområdet. Utskottet delade uppfattningen i

motionerna att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många fördelar

vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Samtidigt erinrade

utskottet om att den nuvarande ordningen hittills i huvudsak fungerat väl för

att tillgodose funktionshindrade personers behov. Utskottet hade därmed ingen

erinran mot att ett upphandlingsförfarande även fortsättningsvis tillämpas för

att tillförsäkra funktionshindrade personer tillgång till effektiva

telekommunikationer. Det förtydligande av de telepolitiska målen som föreslogs

i propositionen om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga

villkor innebär, enligt trafikutskottets mening, att funktionshindrade

personers behov av goda telekommunikationer kommer att beaktas särskilt.

Utskottet framhöll vidare att Post- och telestyrelsen har en viktig uppgift

att noga följa utvecklingen inom området. Trafikutskottet avstyrkte de

aktuella motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (rskr. 201).

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teletjänster

(yrkande 9). Motionärerna anser att teletjänster är ett problem som måste

beaktas. Ansvars- och finansieringsprincipen måste gälla dessa tjänster.

Producenten skall ha ett ansvar för att produktionen är tillgänglig. Principen

kan sedan kompletteras med stödjande insatser från samhällets sida.

Utskottets bedömning

Riksdagen har nyligen beslutat att funktionshindrade personers behov av

telekommunikationer skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom

tillståndsvillkor och fortsatt stöd till forskningsinsatser. Utskottet har

samma inställning. Motion So54 (v) yrkande 9 avstyrks.

IT-program för äldre och personer med funktionshinder

I skrivelsen redovisas att Handikappinstitutet på uppdrag av regeringen har

utarbetat ett förslag till program för att främja funktionshindrades och

äldres användning av informationsteknik (IT). Förslaget bereds nu i

Regeringskansliet.

Handikappinstitutet överlämnade i april 1997 IT för funktionshindrade och

äldre - Förslag till handlingsprogram för åren 1998-2002 till regeringen.

Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med handikapporganisationerna och

berörda myndigheter, består av 15 prioriterade åtgärder som föreslås

genomföras under en femårsperiod med start år 1998. Förslagen innebär att ny

kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste byggas upp genom forskning

och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster måste utvecklas och ställas

till förfogande. Allmänna produkter och tjänster måste utformas så att de

passar även funktionshindrade och äldre, detta skall vara grunden för all IT-

användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och tjänster krävs när de

allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga. Principer för

tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och system för

försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med programmet är att

funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället. Programmets

förverkligande förutsätter att brukarna är delaktiga i dess genomförande. En

stor del av de föreslagna åtgärderna bör enligt förslaget kunna finansieras

inom ramen för ordinarie verksamhet och i enlighet med ansvars- och

finansieringsprincipen. För vissa åtgärder krävs dock särskilda medel.

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om de

funktionshindrade och den nya tekniken (yrkande 5), dels om handledning för

att kunna använda IT (yrkande 6). Motionärerna anser det glädjande att

regeringen tar upp de stora möjligheter som IT innebär för de

funktionshindrade. IT-utvecklingen har gått med nästan ofattbar snabbhet.

Genom de olika mjukvaruprogram som finns på dataområdet har särskilt unga

funktionshindrade getts möjlighet till ett rikare fritidsliv samtidigt som nya

arbetsmöjligheter har öppnat sig. Motionärerna nämner särskilt Internet Relay

Chat och JAVA-baserade program. På Internet blir människor accepterade och

respekterade som just människor och inte som någon med eller utan ett

funktionshinder. Motionärerna anser att detta på sikt kommer att leda till

ändrade attityder, vilket innebär att funktionshinder i mycket stor

utsträckning utgörs av den miljö den funktionshindrade befinner sig i.

Motionärerna anser det centralt att forskningen och utvecklingen på IT-området

intensifieras med bl.a. de funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i

synnerhet som särskilt prioriterad grupp. Det är viktigt att de

funktionshindrade själva också finns med i utvecklingen av nya program och ny

teknik. Motionärerna anser det angeläget att regeringens beredning av

Handikappinstitutets förslag angående funktionshindrades och äldre personers

användning av IT snarast leder till en proposition som riksdagen kan ta

ställning till.

Samma resonemang förs i motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

där det begärs ett tillkännagivande till regeringen om informationstekniken

och de funktionshindrade (yrkande 5).

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikapp-

institutets förslag till IT-program (yrkande 8). Motionärerna anser att det

program som Handikappinstitutet presenterar skall genomföras. Det berör många

områden, skola, arbetsliv, kultur, fritid och boende. Det beskriver de

tekniska baskraven, som text, användandet av bilder, tal och ljud och framför

allt vägarna till en tillgänglighet.

I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av IT-

arbetet (yrkande 9). I IT-propositionen (1995/96:125) aviserade regeringen att

Handikappinstitutet i samråd med berörda myndigheter och organisationer skulle

få i uppdrag att utveckla ett program för funktionshindrades möjligheter att

utnyttja den nya tekniken. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma

till riksdagen med en redovisning av hur detta arbete utvecklas.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets

förslag till program bör avvaktas. Utskottet förutsätter att resultatet på

lämpligt sätt kommer att redovisas för riksdagen. Motionerna So50 (m)

yrkandena 5 och 6, So54 (v) yrkande 8, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c)

yrkande 9 avstyrks.

Vård och omsorg

I skrivelsen hänvisas till att regeringen när det gäller vård och omsorg om

personer med funktionshinder nyligen föreslagit eller avser att föreslå

riksdagen att vidta förändringar som syftar till att stärka funktionshindrades

situation och underlätta för kommunerna att ge den service och det stöd de

behöver. I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen ett resurs-

tillskott till den kommunala sektorn. Regeringen avser att återkomma med

förslag om utjämning av kostnadsskillnader mellan kommunerna för verksamhet

enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Regeringen föreslog vidare ändringar i socialtjänstlagen för att underlätta

för personer med funktionshinder att flytta i de fall de är beroende av

kommunens service och stöd. Frågan om hur personer med funktionshinder bemöts

utreds för närvarande.

I motion 1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt

utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller

funktionshindrade. Handikappreformen innebar att verksamheter överfördes från

landsting till kommuner. Kommunaliseringen har, enligt motionärernas

uppfattning, i vissa fall lett till en snedfördelning av kostnaderna mellan

kommuner inom ett landsting. De kommuner som inom sin kommuns gränser hade det

gamla institutionsboendet har fortfarande en betydligt högre andel

funktionshindrade. För att förhindra denna snedfördelning har kommunerna getts

möjlighet att lämna bidrag till varandra för att utjämna dessa

kostnadsskillnader. Dessa avtal är dock tidsbegränsade. Motionärerna anser att

det behövs ett nationellt utjämningssystem för att inte ekonomiskt tyngda

vårdkommuner drastiskt skall tvingas försämra vården. Detta system skulle

kunna infogas i det existerande nationella statsbidrags- och

kostnadsutjämningssystemet. Regeringen bör därför ge den statliga utredningen

som handhar kostnadsutjämningen i uppdrag att undersöka möjligheterna att

utöka kostnadsutjämningen med faktorer som utjämnar dessa kostnadsskillnader.

I motion So419 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om

funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen

anförts om förmynderi och diskriminering. Motionärerna anför att personer med

funktionshinder allt starkare börjar att ge uttryck för irritation över de

negativa attityder de möter hos företrädare för samhällsmaskineriet. Många

uppfattar att de inte blir tagna på allvar, att andra ?vet bättre? vad de

behöver, kort sagt att de helt enkelt inte uppfattas som vuxna, självständiga

individer. Funktionshindrade blir helt enkelt utsatta för diskriminering i

ovan beskrivna situationer. Bemötandet av människor med funktionshinder bör

därför utredas.

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti (yrkande

7). Moderaterna har under ett flertal år föreslagit att en hjälpmedelsgaranti

införs. Motionärerna konstaterar att landstingen i dag i princip har monopol

på hjälpmedel. Frånvaron av konkurrens är kostnadsdrivande. De oroas också av

kösituation vid många hjälpmedelscentraler, då väntan på hjälpmedel riskerar

att försvåra en invaliditet. Den kan också ge depressioner och arbetsoförmåga.

Motionärerna vill öppna hjälpmedelsmarknaden och införa en hjälpmedelsgaranti.

Rätten till hjälpmedel skall ges av hjälpmedelscentralernas konsulenter,

precis som i dag. Men även läkare skall kunna utfärda intyg för hjälpmedel,

speciellt om det är fråga om funktionshinder som har grund i ålderdom. Den som

inte anser sig kunna vänta i kön vid hjälpmedelscentralen skall kunna vända

sig till andra organisationer som tillhandahåller hjälpmedel. Reformen innebär

ökad konkurrens som ger kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska

utvecklingen påskyndas. Garantin ger också handikapporganisationerna en

starkare ställning såväl ekonomiskt som rent organisationsmässigt, anförs det.

Den praktiska utformningen av garantin bör bli föremål för utredning anser

motionärerna.

Också i motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna anser att avgifter på hjälpmedel

skall undvikas eller hållas på en låg nivå. Ingen skall av ekonomiska skäl

behöva avstå från ett hjälpmedel som han eller hon har behov av. Motionärerna

understryker att det är viktigt med hög kvalitet i hjälpmedelsförskrivningen,

men att ökad kvalitet inte räcker. Många gånger kan väntetiden för den som är

i behov av hjälpmedel vara oacceptabelt lång. Vårdgarantin bör därför utökas

till att omfatta tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är

i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast

inom tre månader.

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs också

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om regler för

anpassningsbidrag av bil (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att personer

med funktionshinder som är beroende av bilanpassning numera inte får

anpassningsbidrag för sådan utrustning som bilen levereras med från

bilfabriken. Trots att det blir ett högre pris på bilen. Exempel på sådan

utrustning kan vara automatisk växellåda, servostyrning, elektriska

fönsterhissar. Motionärerna ser detta som utslag av ren byråkrati och anser

att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta

problem.

I motion 1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade

och lättillgängligheten (yrkande 8). Motionärerna framhåller att alla

människor har lika värde men att vi har olika utgångslägen. Vissa människor

behöver mer för att få lika mycket som andra. Normaliseringen får inte

missbrukas så att personer med funktionshinder i själva verket får en sämre

livssituation än andra. Därför måste stödet till personer med funktionshinder

vara organiserat så att det är lätt tillgängligt. Ansvaret mellan landsting

och kommuner skall vara klart så att den enskilde inte bollas mellan olika

instanser.

I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning

om funktionshinder (yrkande 11). Personal inom vård, socialtjänst,

arbetsförmedling och försäkringskassa har ofta kontakter med handikappade.

Motionärerna anser det viktigt att dessa personalgrupper fortlöpande får

vidareutbildning om olika funktionshinder. Staten bör inom sina

verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Detta bör ges

regeringen till känna.

I direktiven till den särskilda utredaren av bemötande av personer med

funktionshinder (dir. 1997:24) anförs bl.a. att han skall se över hur kraven

på bl.a. valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer

respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården,

service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering

samt hjälpmedelsförsörjningen. Vidare skall han beskriva funktionshindrade

personers erfarenheter av hur de möts och behandlas vid kontakter med

myndigheter och andra offentliga organ. Utredaren skall föreslå åtgärder som

kan bidra till att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av

personer med funktionshinder. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den

30 juni 1998.

Utskottet har tidigare behandlat flera av de frågor motionärerna tar upp

senast i betänkande 1996/97:SoU1. Bl.a. konstaterade utskottet där att

Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att införa en

hjälpmedelsgaranti och föreslagit en tvåårig försöksverksamhet för att få ett

bättre beslutsunderlag innan slutlig ställning tas till om en garanti bör

införas. Försöksverksamheten i Skåne syftar till att eliminera köer och

förkorta väntetider till högst fyra veckor för att få komma till

behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel samt att studera de praktiska,

ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av detta. Styrelsen har fått

regeringens tillstånd att utnyttja medel under anslaget Vissa statsbidrag inom

äldre- och handikappområdet (B 1) för att bedriva försöksverksamheten.

Utskottet ansåg att den föreslagna försöksverksamheten borde avvaktas innan

slutlig ställning togs i frågan. Utskottet diskuterade även bilstödet och

ansåg inte att det för närvarande var aktuellt med någon ändring av reglerna

för stödet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 124).

Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande om utbildning i

handikappfrågor i betänkande 1993/94:SoU27 med anledning av proposition

1993/94:SoU27 om inrättande av Handikappombudsmannen. Av propositionen

framgick att Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om

gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt förmå

myndigheter och andra i samhällslivet att beakta funktionshindrade personers

rättigheter och intressen samt verka för att flytta fram positionerna för

personer med funktionshinder. Ombudsmannen skall även ha en allmänt

informerande och rådgivande roll. Utskottet konstaterade att

Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om gällande regler och

de värderingar dessa bygger på och aktivt verka för att myndigheter och andra

beaktar funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Utskottet

pekade också på den viktiga opinionsbildande roll handikapprörelsen har för

att öka kunskapen i samhället om hur det är att leva med funktionshinder.

Utskottet ansåg att det aktuella motionsyrkandet därmed i viss mån var

tillgodosett och fann ingen anledning till något initiativ med anledning av

yrkandet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 397).

Handikappombudsmannen redovisar i sin rapport till regeringen 1996 att

överläggningar har hållits med 25 myndigheter under år 1996. Överläggningarna

har gällt såväl övergripande frågor som åtgärdande av konkreta hinder mot

delaktighet och jämlikhet. Av rapporten framgår att efter överläggningarna har

flera myndigheter sett över sin personalutbildning. AMS, Folkhälsoinstitutet,

Skolverket och Riksförsäkringsverket kommer att ha med handikappfrågor i

introduktionsutbildningen för nyanställda. Ytterligare några myndigheter har

genomfört utbildningar i handikappkunskap.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motion So411 (s) att det behövs ett

utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner för insatser enligt

lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och vill betona

nödvändigheten av att ett sådant kostnadsutjämningssystem införs i samband med

att avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Frågan bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Motionen är tillgodosedd och avstyrks därmed.

Även motion So419 (v) är tillgodosedd. Motionärerna vill ha till stånd en

granskning av hur funktionshindrade personer bemöts i den offentliga sektorn.

Sedan motionen avlämnats har regeringen tillkallat en särskild utredare att

utreda bemötandet av funktionshindrade (dir. 1997:24). Utredaren skall bl.a.

beskriva funktionshindrade personers erfarenheter av hur de möts och behandlas

vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Motionen avstyrks

därmed.

Vad gäller frågan om en hjälpmedelsgaranti anser utskottet att den nu

pågående projektverksamheten i Skåne bör fullföljas innan slutlig ställning

tas i frågan. Skåneprojektet kommer att avlämna en delrapport till

Socialstyrelsen i november 1997. En slutrapport beräknas till sommaren 1998.

Motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.

Utskottet anser inte att det för närvarande finns skäl att ändra reglerna

för anpassningsbidrag vid bilstöd. Motion So50 (m) yrkande 8 avstyrks därmed.

I motion So294 (v) yrkande 8 hemställs att stödet till de funktionshindrade

skall vara lättillgängligt och att ansvarsfördelningen mellan kommuner och

landsting skall vara klar. Utskottet förutsätter att huvudmännen tar sitt

ansvar och organiserar sin verksamhet så att största möjliga klarhet råder om

vart den enskilde skall vända sig för att få hjälp och stöd. Motionsyrkandet

avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att det är angeläget att

personalgrupper som arbetar med personer med funktionshinder får en grund- och

vidareutbildning om olika funktionshinder. Det är i första hand en fråga för

respektive huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning

den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete.

Handikappombudsmannen har också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att

öka insikten om gällande regler och värderingar. Överläggningar som

Handikappombudsmannen genomfört har påverkat personalutbildningen i flera

statliga myndigheter. Något initiativ med anledning av motionen behövs inte.

Motion So426 (c) yrkande 11 avstyrks.

Elever med funktionshinder

I skrivelsen redovisas att studiesituationen för vuxenstuderande med

funktionshinder skall ses över. De hinder som kan finnas skall kartläggas och

analyseras. Regeringen avser att uppdra åt Kunskapslyftskommittén att utreda

frågan.

Regeringen gav den 4 september 1997 Statens institut för handikappfrågor i

skolan (SHI) i uppdrag att i samråd med Tolk- och översättarinstitutet vid

Stockholms universitet göra en analys av vilken kompetens lärare behöver inom

olika teckenspråksutbildningar för barn och vuxna. Vidare skall en

kartläggning göras av dels behovet av utbildning i teckenspråk för andra

personalkategorier än lärare, dels behovet av tolkar för döva, dövblinda och

vuxendöva. SIH skall samråda med Högskoleverket och med andra berörda

myndigheter och handikapporganisationer vid genomförandet av uppdraget.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars 1998.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och behovet

av ytterligare utredningsuppgifter för Kunskapslyftskommittén (yrkande 10).

Motionärerna konstaterar att regeringen överlämnat frågan om synskadades

läromedel till Kunskapslyftskommittén. Motionärerna vill också lyfta fram de

dövas svårigheter vid studier inom framför allt den kommunala

vuxenutbildningen då det gäller tolkservice. Eftersom inga regler finns som

reglerar kommunens skyldigheter att tillhandahålla tolkservice förekommer det

att en skola vägrar att betala för tolk för en döv studerande. Även denna

fråga bör därför överlämnas till Kunskapslyftskommittén för fortsatt utredning

och handläggning, anför motionärerna.

Utskottets bedömning

Enligt skrivelsen skall studiesituationen för vuxenstuderande med

funktionshinder ses över. Direktiven bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Vidare konstaterar utskottet att regeringen nyss uppdragit

år Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) att utreda dels vilken

kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar, dels kartlägga

behovet av utbildning för andra personalkategorier och dels kartlägga behovet

av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva. Motion So54 (v) yrkande 10 är

därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.

Arbetsmarknad och arbetsliv m.m.

I skrivelsen redovisas att nästan varannan person med funktionshinder i åldern

16-64 år är utan arbete. Regeringen understryker den stora betydelse som de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade har. Regeringen

beslöt därför i juni 1996 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att

se över de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade -

anställning med lönebidrag, offentligt skyddat arbete (OSA) och arbete inom

Samhallkoncernen (dir. 1996:56). Utredningen som antagit namnet LOSAM-

utredningen har i januari 1997 avlämnat ett delbetänkande Aktivt lönebidrag -

Ett effektivare stöd för arbetshandikappade (SOU 1997:5). I april avlämnades

slutbetänkandet Samhall - en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64).

I 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150 gjorde regeringen mot

bakgrund av delbetänkandet om lönebidragen bedömningen att den nuvarande

utformningen av lönebidraget i huvudsak bör bestå. Lönebidraget skall vara

flexibelt och bestämmas med hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och

funktionsnedsättningen. Bidragsnivån får inte överstiga 80 %. Dock skall det,

liksom tidigare, finnas en möjlighet att jämka bidraget uppåt om det är

nödvändigt för att en person som har en mycket begränsad arbetsförmåga till

följd av ett svårt funktionshinder skall kunna beredas lämpligt arbete.

Regeringen föreslog även att en allmännyttig organisation fr.o.m. den 1 juli

1997 vid nyanställning av en arbetshandikappad sökande eller i samband med en

förlängning av ett beslut om lönebidrag efter de första fyra anställningsåren

skall kunna beviljas bidrag med upp till 90 % av den bidragsgrundande

lönekostnaden för den anställde. Vissa villkor avseende rehabilitering och

arbetsmiljön måste vara uppfyllda för att högre bidrag skall utgå. Den

genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än

allmännyttiga organisationer föreslogs få uppgå till högst 60 % av den

bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade propositionens förslag i sitt betänkande

1996/97:AU7y. Utskottet konstaterade, i likhet med regeringen, att

intentionerna vid införandet av det flexibla lönebidraget inte till fullo

kunnat fullföljas. Utskottet gjorde bedömningen att med de förslag som

presenterades i propositionen fanns goda förutsättningar för att regeringens

intentioner bättre skulle kunna uppfyllas och att det flexibla lönebidraget i

sig inrymmer betydande fördelar. De arbetshandikappade har en mycket svår

ställning på arbetsmarknaden med hög arbetslöshet. Lönebidraget är för många i

denna grupp avgörande för att de över huvud taget skall kunna komma i fråga

för ett arbete. Utskottet ställde sig också positivt till förslaget att bidrag

skall kunna beviljas med upp till 90 % för allmännyttiga organisationer och

att det högre bidraget skall förenas med krav på lämpliga arbetsuppgifter och

goda arbetsförhållanden. Utskottet påpekade särskilt att syftet med förslaget

var att få en långsiktig lösning för såväl den enskilde individen som för de

allmännyttiga organisationer som omfattas av dispensen om högre bidrag. Varken

den enskilde eller den allmännyttiga organisationen skulle behöva känna

otrygghet vid omprövningen, anförde utskottet. Om förutsättningarna inte

ändrats borde därför den högre ersättningen regelmässigt gälla även i

fortsättningen.

Med anledning av några motioner om Samhalls verksamhet anförde utskottet att

regeringen under hösten 1997 hade för avsikt att överväga LOSAM-utredningens

förslag i slutbetänkandet angående Samhall. Utskottet ville inte föregripa

regeringens ställningstagande och avstyrkte därmed de aktuella motionerna.

I den nu aktuella skrivelsen redovisas även den försöksverksamhet med särskilt

introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet

(SISUS) och verksamheten Unga Handikappade som Arbetsmarknadsverket bedriver.

SISUS är en försöksverksamhet som innebär att den funktionshindrade under sin

första tid på arbetsplatsen får stöd av en stödperson, en s.k. job coach.

Modellen är ursprungligen amerikansk men har sedan 1993 utvecklats och

anpassats till svenska förhållanden av AMS. Regeringen gör bedömningen att det

krävs ytterligare utveckling av SISUS-verksamheten innan modellen kan upphöra

att vara försöksverksamhet och i stället etableras som en

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Försöksverksamheten förlängs därmed till

utgången av år 1997.

I skrivelsen redovisas vidare att regeringen har tillkallat en särskild

utredare med uppgift att utreda och föreslå hur en lagstiftning som förbjuder

diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder bör vara

utformad. Av direktiven (dir. 1997:8) framgår att den särskilda utredaren

även bör överväga hur förbudsreglerna bör förhålla sig till motsvarande

bestämmelser i jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering och en

eventuell lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på grund av

homosexualitet eller sexuell läggning. Utredaren skall även utreda och lämna

förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos

Handikappombudsmannen samt utreda om det finns behov av en nämnd mot

diskriminering av personer med funktionshinder motsvarande

Jämställdhetsnämnden eller Nämnden mot etnisk diskriminering eller om

eventuella uppgifter för en sådan nämnd kan utföras av redan befintliga

myndigheter eller domstolar. Utredarens arbete skall redovisas senast den 1

oktober 1997.

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1996/97:SfU12

proposition 1996/97:63 med bl.a. ett förslag från regeringen om ett utökat

särskilt högriskskydd i sjuklönesystemet. Socialförsäkringsutskottet

konstaterade att det nuvarande högriskskyddet tillförsäkrar personer med en

medicinskt väldokumenterad sjukdom, som kan antas ge upphov till frekventa

sjukfall, ett skydd. En sådan sjukdom kan t.ex. vara allergiska besvär eller

väl dokumenterade ryggbesvär. Genom förslaget i propositionen om ett utökat

högriskskydd tillskapas ett skydd för personer med sjukdomar, t.ex. reumatism

eller cancer, som enligt den medicinska vetenskapen medför en uppenbar risk

för en eller flera längre sjukperioder. Högriskskyddet innebär att

försäkringskassan efter ansökan skall kunna besluta om ersättning från den

allmänna sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön som utges till den

sökande. En arbetsgivare som har haft kostnader för sjuklön för en

arbetstagare som omfattas av ett högriskskydd kan efter ansökan få ersättning

från försäkringskassan. Socialförsäkringsutskottet ansåg att med den

föreslagna utformningen av högriskskyddet borde en arbetsgivares eventuella

tvekan att anställa en person med en sådan sjukdom påtagligt minska.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 273). Det utökade högriskskyddet träder i

kraft den 1 januari 1998.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts dels om arbetslösheten bland

funktionshindrade (yrkande 11), dels vikten av ett bevarat lönebidragssystem

(yrkande 12), dels om Samhall (yrkande 13) och dels om diskriminering i

arbetslivet (yrkande 14). De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden

har alltid varit svår, än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår,

anför motionärerna. Åtgärder som lönebidrag och anställningar inom Samhall är

därför av mycket stor betydelse. Trots att arbetslösheten mångdubblats under

1990-talet ligger dock åtgärderna för arbetshandikappade i stort sett still.

Motionärerna anser att antalet lönebidragsanställningar måste öka och att

bidragstaket måste slopas. Ett särskilt rekryteringsstöd bör införas under

högst tolv månader med 90 % som högsta bidragsnivå. Under den tiden kan den

anställde introduceras i arbetet och rätt lönebidragsnivå fastställas. Vidare

anser motionärerna att om höga krav på övergångar från Samhall skall ställas

bör också tillgången på lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett särskilt

samhallönebidrag bör införas, så att Samhall kan arbeta långsiktigt och

målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför företaget. Slutligen

välkomnar motionärerna arbetet med en lagstiftning mot diskriminering i

arbetslivet. Lagstiftningen måste dock vara av en sådan kvalitet att den kan

användas vid uppenbar diskriminering.

I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om åtgärder

för att underlätta eget förvärvsarbete (yrkande 7), dels om lag mot

diskriminering i arbetslivet (yrkande 9) och dels om processrätt för

Handikappombudsmannen (yrkande 10). Regeringen konstaterar i skrivelsen att

villkoren för de funktionshindrade på arbetsmarknaden bör belysas bättre och

har därför tillkallat en särskild utredare. Motionärerna anser att detta inte

är tillräckligt. De anser att inkomst genom arbete skall vara den huvudsakliga

utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är, enligt deras

mening, samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i

Samhall om alternativet annars är förtidspension. Samhall skall inriktas mot

att ge arbetsmöjligheter till de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra

till detta är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan

finan-sieras genom arbetsmarknadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front

underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare, ?job

coach?. Motionärerna anser att system med stöd på arbetsplatsen lämpligen bör

kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidrag. Slutligen anser

motionärerna att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet.

Denna lagstiftning skall gälla vid anställningar. Samma regler behövs också

vid startande av småföretag. Banker och andra långivare får inte med

hänvisning till individens funktionsnedsättning försvåra för enskilda att

starta eller driva företag. Motionärerna ställer sig i huvudsak bakom

Handikappombudsmannens förslag till lagstiftning som använt jämställdhetslagen

som modell. Slutligen anförs att Handikappombudsmannen måste ges möjlighet att

väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder.

I motion 1996/97:So401av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering

(yrkande 4). Motionärerna anför att regeringen vid ett par tillfällen de

senaste åren dragit ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen,

något som moderaterna motsatt sig. Uppgifter från bl.a. Riksrevisionsverket

har pekat på att medlen inte utnyttjas så effektivt som borde vara fallet.

Detta borde dock ha lett till åtgärder för att förbättra

rehabiliteringsverksamheten, inte att minska den. En utebliven rehabilitering

kan snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt

lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Motionärerna anför att

det är väsentligt att inte överge arbetslinjen, utan i stället se till att

upphandlingen av rehabiliteringstjänster förbättras och effektiviseras.

I motion 1996/97So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av den

förlängda sjukperioden (yrkande 9). Motionärerna anser att den förlängda

sjukperioden omedelbart bör avskaffas. Argumenten anser de vara kända, men i

detta sammanhang vill de understryka att den förlängda sjukperioden slår

särskilt hårt mot just funktionshindrade. Arbetslösheten bland

funktionshindrade är väsentligt mycket högre än bland andra grupper. Den

förlängda sjukperioden kommer att göra arbetsgivarna än mindre benägna att

anställa funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vid ett flertal

tillfällen gett uttryck för denna oro. Regeringen säger att den tittar över

sjuklöneperioden. Motionärerna anser att den skall avskaffas så snart som

möjligt, dock senast vid årsskiftet 1997/98.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för

arbetshandikappade behövs för att motverka den höga arbetslösheten bland

personer med funktionshinder. Riksdagen beslutade i våras att det flexibla

lönebidraget skall bestå och att bidragsnivån inte bör överstiga 80 %. Det

skall dock finnas möjlighet att i vissa fall jämka bidraget uppåt. Vidare

skall det vara möjligt att under vissa omständigheter bevilja 90-procentiga

bidrag vid anställning i allmännyttiga organisationer. Vad gäller Samhalls

verksamhet konstaterar utskottet att LOSAM-utredningen avlämnat ett betänkande

och att detta för närvarande bereds i Regeringskansliet. Utskottet vill inte

föregripa regeringens överväganden i frågan. Motionerna So54 (v) yrkandena 11

-13 och So55 (fp) yrkande 7 avstyrks därmed.

Rehabiliteringsverksamheten är ett viktigt instrument för att underlätta för

personer med funktionshinder att erhålla ett arbete. Utskottet är dock inte

berett att nu föreslå en ändring av volymen av rehabiliteringsinsatser. Motion

So401 (m) yrkande 4 avstyrks därmed.

Utskottet anser att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i

arbetslivet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att

utreda och föreslå hur en sådan lagstiftning bör vara utformad. Utredaren

skall även lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga

hos Handikappombudsmannen. Motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp)

yrkandena 9 och 10 är därmed tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.

Vad gäller den förlängda sjukperioden har utskottet erfarit att regeringen

avser att återkomma till riksdagen. Motion So50 (m) yrkande 9 är därmed i

huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.

Antidiskrimineringslag

I fyra motionsyrkanden tas frågan om en antidiskrimineringslag upp. I motion

1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag (yrkande 1).

Motionärerna anför att om målet om ett samhälle som har plats för alla

verkligen skall kunna realiseras så måste det i botten finnas en

antidiskrimineringslag som bildar ett ?golv?. Motionärerna framhåller att det

med god vilja går att komma långt och att det ofta kan vara små justeringar

som leder till stora förbättringar, speciellt om det blir flera

småförändringar som samverkar. Samtidigt understryker motionärerna att det

ändå krävs en lagstiftning som tydligt pekar ut färdriktningen och

hastigheten. Sverige kan hämta erfarenheter från länder som t.ex. USA och

Storbritannien.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel (yrkande 2). Motionärerna

anser att när samhällsklimatet i besparingstider blir allt tuffare så måste

det till en lagstiftning till skydd för de funktionshindrade. En

diskrimineringslag skall gälla samfärdsel, ekonomi, arbete, tillgång till

varor och tjänster, till ny teknik och teknikutveckling, till bostäder,

offentliga miljöer och till deltagande i arvoderad verksamhet så som ideella

eller fritidspolitiska uppdrag. Lagstiftningen bör innehålla regler om

sanktioner mot kränkningar av principen om icke diskriminering.

I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt

antidiskrimineringslag (yrkande 8). Motionärerna anser att det behövs en

lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder.

Diskriminering på grund av handikapp skall i lag likställas med diskriminering

på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet, anser motionärerna.

I motion 1996/97:T74 av Lars Bäckström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av funktionshindrade i

trafiken (yrkande 2). Motionärerna anför att lagen om handikappanpassad

kollektivtrafik har funnit sedan 1978. Trots detta har ytterst litet hänt på

detta område. Motionärerna anser att det nu måste införas en mer tvingande

antidiskrimineringslag. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag

till förändringar som skall förhindra diskriminering av funktionshindrade.

Utskottets bedömning

Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande överväger att föreslå

riksdagen att vidga diskrimineringsförbudet i brottsbalken till att omfatta

även funktionshindrade. Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av

frågan. Motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp) yrkande

8 och T74 (v) yrkande 2 avstyrks därmed.

Tillgång till kultur och information

I skrivelsen redovisas att regeringen har gett Statens kulturråd i uppdrag att

kartlägga dagens situation för funktionshindrade på kulturområdet.

Kartläggningen skall så långt möjligt omfatta såväl myndigheter och

institutioner som övriga organisationer med statligt verksamhetsstöd inom

kulturområdet och avse handikappaspekter på utbud, tillgänglighet, möjligheter

till aktivt deltagande och information. Utifrån kartläggningen skall Statens

kulturråd utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades

deltagande i kulturlivet. I handlingsprogrammet skall mål på kortare och

längre sikt presenteras och konkreta åtgärder föreslås. Arbetet, som skall

avrapporteras till regeringen i mars 1998, skall ske i nära samarbete med

handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund, folkhögskolor,

folkrörelser och berörda myndigheter.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen (yrkande 7).

Kultur skall kunna erbjudas alla, anför motionärerna. Kulturinstitutionerna

skall ha ett särskilt ansvar för detta och söka vägar för att nå fram till

alla grupper i samhället och då särskilt till de grupper som i dag inte är

delaktiga i kulturutbudet. Motionärerna anser att ett handlingsprogram för

ökat deltagande i kulturlivet, ett handlingsprogram som främst berör

funktionshindrade, är en ytterst viktig fråga. Det handlar både om fysisk,

innehållsmässig och teknisk tillgänglighet.

Utskottets bedömning

Regeringen har uppdragit åt Statens kulturråd att utarbeta ett

handlingsprogram för attt främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet.

Arbetet skall ske i nära samarbete med handikapporganisationer,

kulturinstitutioner, stu-dieförbund, folkhögskolor, folkrörelser och berörda

myndigheter. Motion So54 (v) yrkande 7 är därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet

avstyrks.

Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv

I skrivelsen anförs att Sverige har verkat aktivt såväl inom FN som genom det

bilaterala utvecklingsarbetet för att förbättra situationen för personer med

funktionshinder. Regeringen anser att detta arbete bör intensifieras och få

fortsatt stöd.

Sverige har nyligen medverkat till att FN:s sociala utvecklingskommission

antagit en resolution med syfte att stärka det politiska stödet för och de

finansiella resurserna till handikappaktiviteter. Resolutionen ger starkt stöd

för det arbete som FN:s särskilde rapportör utför. I resolutionen

rekommenderas FN:s Ekonomiska och sociala råd att förlänga den särskilde

rapportörens mandat för ytterligare tre år (1998-2000). Regeringen avser att

stödja den särskilde rapportörens arbete och aktivt verka för att

handikappfrågornas ställning stärks inom hela FN-systemet, dvs. inom FN-

sekretariatet och i t.ex. UNDP, UNICEF, UNESCO, WHO och ILO.

Sida har under ca 15 år verkat för att i sin biståndsverksamhet integrera

insatser till förmån för funktionshindrade personer. För närvarande gör Sida

en översyn av biståndet inom handikappområdet. Två viktiga utgångspunkter i

detta arbete är integration och koncentration. Syftet är att med begränsade

administrativa och ekonomiska resurser, integrera arbetet inom

handikappområdet i biståndet i stort och begränsa antalet mottagarländer.

I skrivelsen betonas att handikappolitiken också i fortsättningen skall vara

en nationell angelägenhet i vårt land och en del av välfärdspolitiken. Arbetet

med handikappfrågorna inom EU bör därför inriktas på erfarenhets- och

informationsutbyte mellan medlemsländerna och på frågor som rör införlivandet

av handikappaspekter i gemenskapens egna politikområden. Den svenska

Helioskommittén skall i fortsättningen fungera som en samrådsgrupp för

handikappfrågor inom Europasamarbetet, anförs det. Enligt regeringens

bedömning har den svenska Helioskommittén varit ett bra instrument för

erfarenhetsutbyte och information mellan berörda departement, myndigheter,

handikapporganisationer m.fl. En samsyn på handikappfrågornas hantering på

gemenskapsnivå håller på att växa fram. Regeringen har beslutat att förlänga

kommitténs arbete t.o.m. den 30 juni 1998.

Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA) har

för närvarande 14 handikapporganisationer som huvudmän/med-lemsförbund.

Huvudmännen genomför - med stöd av stiftelsens styrelse, kansli och

fältpersonal - biståndsinsatser i u-länder. Styrelsen och kansliet är också

länken mellan huvudmännen och Sida. Ändamålet för stiftelsen är enligt

stadgarna ?att stödja organisationer av handikappade i utvecklingsländerna och

medverka i utvecklingsinsatser för handikappade i dessa länder?. Stöd ges

genom programverksamhet och opinionsbildning.

I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om

Världsbanken och Internationella valutafonden (yrkande 15), dels om att höja

det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen (yrkande 16), dels

om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken (yrkande 17), dels om

Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till funktionshindrade i

världen (yrkande 18), dels om att ta till vara handikapporganisationernas

kunskap genom samverkan med SHIA (yrkande 19) och dels om en

handikappanpassning av EU:s byggnader (yrkande 20). Motionärerna anser att

Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på i första hand Världsbanken och

att det är viktigt att Sverige utnyttjar detta för att verka för de

funktionshindrade i Världsbanken och Internationella valutafonden. Av det

svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de funktionshindrade ännu inte

till 1 % av det totala bilaterala biståndet. Motionärerna anser det självklart

att stödet till de funktionshindrade borde integreras i biståndspolitiken i

dess helhet i stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige

borde även verka för detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av

biståndet till de funktionshindrade utgör organisationsstödet, inte minst

stödet till SHIA. De funktionshindrade behöver stöd för att kunna organisera

sig. Avslutningsvis vill motionärerna peka på att EU:s byggnader i mycket

ringa grad är handikapp-anpassade. Detta är en principiellt viktig fråga då

det handlar om möjligheten för de funktionshindrade att ta del av och kunna

följa demokratiska processer. Ytterst handlar det om de funktionshindrades

demokratiska rättigheter.

I motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande

till regeringen om de funktionshindrade och den europeiska unionen (yrkande

6). Motionärerna anför att Sverige har mycket att lära andra EU-länder om

t.ex. rehabilitering och arbetsmarknad för funktionshindrade. Samtidigt har

Sverige mycket att lära av de andra medlemsländerna, t.ex. om

handikappanpassning och hjälpmedel. Motionärerna anser det centralt att

arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för att ge den fria rörligheten

inom unionen en reell innebörd även för de funktionshindrade. Även projekt

vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in

på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den

svenska regeringen i samarbetet med EU.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Sverige även i fortsättningen bör bedriva ett aktivt

arbete i internationella organ för att förbättra situationen för personer med

funktionshinder. I skrivelsen redovisas det omfattande arbete som pågår inom

olika FN-organ, inom EU och i bilaterala sammanhang. Inom Sida pågår arbete

för att integrera insatser för funktionshindrade som en naturlig del i

biståndsverksamheten. Sida samarbetar också med SHIA. Inom EU inriktas arbetet

bl.a. på att införliva handikappaspekterna i gemenskapens egna politikområden.

Den svenska Helioskommittén har fått förlängd arbetsperiod för att fungera som

en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Europasamarbetet. Något initiativ med

anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6

behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.

Övriga frågor

Återställ handikappreformen

I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa

handikappreformen (yrkande 1). Motionärerna anser att den mest akuta uppgiften

för handikappolitiken är att återställa handikappreformen så som den

ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistent måste

återupprättas. Den personliga assistenten bör snarare användas mer i

arbetslivet och i studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet eller

på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring

hans eller hennes person fungerar så bra att övriga krafter kan användas till

att satsa på skolarbetet eller i den pedagogiska leken.

Riksförsäkringsverket (RFV) fick i december 1996 i uppdrag av regeringen att i

samråd med Socialstyrelsen och i kontakt med Svenska Kommunförbundet utforma

ett system för uppföljning av den statliga assistansersättning som gör det

möjligt att fortlöpande kartlägga och analysera eventuella förskjutningar i

ansvars- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. RFV redovisade

uppdraget till regeringen i maj 1997. Av redovisningen framgår att nybeviljade

assistansersättningar har medfört en insats-ökning med 160 % mätt i

förändringen av antalet kommunala insatstimmar före beviljad statlig

assistansersättning och antalet beviljade timmar i form av

assistansersättning.

Nybeviljade ärenden under år 1996 uppgick till 1 274. En kartläggning av

hälften av ärendena visade att det genomsnittliga antalet beviljade

assistanstimmar i genomsnitt uppgick till 66,5 timmar per vecka. (Eftersom

bortfallet var stort bör tolkningar av resultatet göras med försiktighet.) Det

genomsnittliga antalet timmar per vecka var för samtliga löpande ärenden 68,5

timmar i januari 1996 och 70,9 timmar i december 1996.

Resultatet visar att de kraftigaste minskningarna har skett för insatserna

anhörigvård, avlösarservice, hemsjukvårdsbidrag, hemtjänst och

ledsagarservice. Dessa former av insatser har tydligast kommit att ersättas av

assistansersättningen, anför RFV. Insatserna elevassistans/resursperson och

daglig verksamhet är de som minst synes ha påverkats av beslut att bevilja

assistansersättningen. RFV tolkar svaren så att kommunerna även efter LASS-

beslut bekostar en stor del av dessa insatser, vilket även rimmar med den

lagstiftning som gäller.

Statistik från RFV visar att 7 343 personer hade assistansersättning i juli

1997. Den genomsnittliga tiden per vecka var 73,3 timmar. I januari 1997 hade

7 102 personer assistansersättning för genomsnittligt 71,3 timmar per vecka.

Under första halvåret 1997 har således det genomsnittliga antalet timmar per

vecka fortsatt att öka samtidigt som personkretsen ockå har ökat.

Socialministern har tillkallat en samrådsgrupp med representanter från

handikapprörelsen och Socialdepartementet med uppgift att följa utvecklingen

av den personliga assistansen. Gruppen hade sitt första möte den 31 augusti

1997.

Utskottets bedömning

Utvecklingen på detta område följs noga av såväl regeringen som den av

socialministern tillkallade samrådsgruppen. Utskottet utgår från att

regeringen återkommer till riksdagen om det genom gruppens arbete eller av

andra skäl skulle visa sig nödvändigt. Motion So55 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Psykiskt funktionshindrade

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykiskt

funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att regeringen har

underlåtit att utreda en möjlig utökning av kretsen inom LSS omfattande också

de psykiskt funktionshindrade, vilket riksdagen tidigare har begärt.

Motionärerna anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i detta

ärende.

I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med

psykiska sjukdomar (yrkande 4). Motionärerna anser att personliga

ombud/kontaktpersoner skall erbjudas alla med svåra psykiska sjukdomar. Det

underlättar ett självständigt liv.

I proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor föreslog dåvarande

regeringen en försöksverksamhet med personligt ombud. Regeringen anförde att

det behövs ett utvecklat och personligt stöd till personer med långvarig och

allvarlig psykisk störning. Stödet borde kunna utformas på olika sätt. En

möjlighet är att inrätta funktionen personliga ombud med ett klart definierat

ansvar för att individens behov uppmärksammas och för att insatserna

samordnas. Det personliga stöd som psykiskt störda har behov av är oftast av

professionell karaktär, anförde regeringen. Funktionen borde därför baseras på

expertkunskap för att den enskilde skulle kunna få ett kvalificerat stöd.

Regeringen ansåg att funktionen personligt ombud för långvarigt och allvarligt

psykiskt störda borde prövas i en försöksverksamhet under tre år.

Utskottet behandlade propositionens förslag i betänkande 1993/94:SoU28.

Utskottet instämde i den dåvarande regeringens förslag om en treårig

försöksverksamhet med personliga ombud för personer med långvarig och

allvarlig psykisk störning. Utskottet ansåg att olika modeller borde prövas i

försöksverksamheten, t.ex. att den bedrivs av en kommun, ett landsting eller i

stiftelseform av brukarorganisation.

Utskottet instämde också i den dåvarande regeringens avsikt att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp LSS med avseende på de psykiskt

störda. Uppföljningen avsågs kunna utgöra underlag för bedömningen av om LSS

är ändamålsenlig i stödet till de psykiskt störda.

Socialstyrelsen avlämnade i våras Handikappreformen - Slutrapport 1997

(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:4). Styrelsen konstaterade i

rapporten att personer med psykiska funktionshinder i princip står utanför

LSS. Utvärderingen visar att endast ca 1 300 personer med psykiska

funktionshinder har fått beslut om någon LSS-insats. Socialstyrelsen anser att

många psykiskt funktionshindrade sannolikt skulle kunna beviljas insats enligt

LSS i stället för beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen eller insatser

enligt hälso- och sjukvårdslagen. Styrelsen anser också att det finns brister

i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten, som försämrar

förutsättningarna för adekvata beslut och insatser för psykiskt

funktionshindrade i kommunerna. Kommunernas handläggare behöver bättre

kunskaper om psykiska funktionshinder och deras konsekvenser för att rätt

kunna bedöma behovet av insatser enligt LSS. Vidare anser styrelsen att

gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller

någon form av personligt ombud som företräder deras intressen i kontakter med

myndigheterna.

Socialstyrelsen har även givit ut rapporten Är vi på rätt väg? Årsrapport för

psykiatrireformen 1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6). I

denna rapport redovisas att försöken med personliga ombud visar på en möjlig

väg för bättre samordning av vårdinsatser, starkare företrädarskap och en

social kontakt som kan ha stor betydelse. Även om iakttagelserna ännu är

osäkra finns det enligt Socialstyrelsen skäl att börja överväga en gemensam

form för kontaktskapande, i vilken personligt ombud, personlig assistans

enligt LSS, kontaktperson etc. inkluderas.

Socialstyrelsen konstaterar vidare att endast 65 % av kommunerna har

genomfört en inventering för att beskriva vilka psykiskt funktionshindrade som

finns inom kommunen och för att få kunskap om vilka behov de har och planera

insatser för dem i samverkan med psykiatrin. Styrelsen gör bedömningen att

det finns ett fortsatt stort behov av att utveckla samverkan mellan

socialtjänsten och psykiatrin och att samverkansproblem även finns med

försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och primärvården.

Socialstyrelsen kommer att avlämna en slutrapport under år 1998.

Utskottets bedömning

Psykiatrireformen har inneburit att de psykiskt funktionshindrades behov har

synliggjorts i landsting och kommuner liksom i samhället i övrigt. Reformen

har dock varit i kraft relativt kort tid, varför det ännu är svårt att uttala

sig om resultatet. Socialstyrelsen har i sin bedömning av utvecklingen

konstaterat att ytterligare minst två år kommer att krävas innan en tydlig

bild av reformens effekter kan avläsas. Även handikappreformen har varit i

kraft relativt kort tid, varför även denna reform behöver ges mer tid att

utvecklas. Som tidigare nämnts har socialministern tillsatt en särskild

samverkansgrupp med representanter från handikapprörelsen och

Socialdepartementet för att följa utvecklingen av den personliga assistansen.

Regeringen har även aviserat att den vid behov återkommer till riksdagen med

förslag angående frågan om personlig assistans.

Utskottet anser att Socialstyrelsens slutrapport och regeringens

överväganden med anledning av denna bör avvaktas innan ställning tas till

frågan om de psykiskt funktionshindrades möjligheter till insatser enligt LSS.

Motion So50 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.

Även frågan om personligt ombud eller kontaktperson för personer med

psykiska funktionshinder bör avvakta till Socialstyrelsens slutrapport och

regeringens överväganden föreligger. Motion So55 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Osynliga handikapp

I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de grupper som

har osynliga handikapp (yrkande 4). Motionärerna konstaterar att en grupp som

saknas i regeringens skrivelse är de med osynliga eller dolda handikapp. När

lagen om stöd och service kom till förbisågs t.ex. personer med MBD/DAMP. Att

skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett

samhälle där alla får plats, är en oerhört viktig uppgift. De människor som är

psykiskt funktionshindrade har det ibland värre än de med fysiska

funktionshinder. Ofta kan de inte ens formulera sina behov eller ge uttryck

för att de behöver hjälp. Det är, enligt motionärerna, en prioriterad uppgift

att lyfta fram dessa människors behov.

I skrivelsen redovisas inte insatserna för olika grupper av funktionshindrade

specifikt. Under avsnittet om elever med funktionshinder redovisas dock att

det finns oroande signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte får

den utbildning de har rätt till. Det resurstillskott regeringen föreslagit i

den ekonomiska vårpropositionen bör därför bl.a. leda till att förstärkta

resurser ges till elever med behov av särskilt stöd, anförs det. Vidare

redovisas att Handikappombudsmannen har analyserat samtliga Skolverkets

tillsynsbeslut och i sin rapport till regeringen 1996 konstaterat dels att en

fjärdedel av Skolverkets tillsynsbeslut under perioden 1992-juli 1996 gällde

elever med s.k. dolda funktionsnedsättningar, dels att den vanligaste orsaken

till Skolverkets kritik mot huvudmännen var bristfälliga åtgärdsprogram eller

att skolan inte ens upprättat ett åtgärdsprogram.

I skrivelsen framhålls att Skolverket i regleringsbrevet för år 1997 har

fått i uppdrag att vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder

avseende elever som har behov av särskilt stöd. Särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt utvärderingsinsatser när det gäller elever med synliga eller dolda

funktionshinder eller med studiesvårigheter i vuxenutbildningen.

Av skrivelse 1996/97:125 Redovisning för fördelning av medel från Allmänna

arvsfonden under budgetåret 1995/96 framgår att Allmänna arvsfonden stött ett

flertal projekt med inriktning på barn med osynliga handikapp. Bl.a. har

Göteborgs universitet, barnneuropsykiatriska kliniken erhållit stöd för ett

treårigt projekt med inriktning på barn och ungdomar med DAMP/MBD, autism,

dyslexi och ätstörningar. Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS) har

fått stöd för att utveckla arbetet kring dyslexi och datorer, för en

dyslexikampanj och för utvecklingsverksamhet. Linköpings universitet,

institutionen för pedagogik och psykologi har fått stöd för ett treårigt

projekt med försöksverksamheten inom handikappområdet läs- och

skrivsvårigheter. Östersunds kommun har inrättat ett läspedagogiskt centrum

med stöd från fonden. Länsbiblioteket i Västerbotten har ett dyslexi-projekt

som stöds av fonden. Riksföreningen Autism (RFA) har fått stöd till

föräldrautbildning och till inrättande av ett centrum med vetenskapligt

bibliotek och databas för att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker

och föräldrar. Tvärvetenskapliga Sällskapet i Barnneuropsykologi har fått stöd

för en informationsdag för allmänheten om barn och ungdomar med

neuropsykologiska funktionsstörningar, som MBD/DAMP och autism.

Utskottets bedömning

Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare

år, även om mycket arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött flera

projekt med inriktning på att öka kunskapen och stödet till barn med dessa

funktionshinder. Utskottet vill också peka på att de extra resurser som

tillfördes kommunerna enligt riksdagsbeslutet med anledning av den ekonomiska

vårpropositionen bl.a. är avsedda för ökade insatser för elever med behov av

särskilt stöd. Skolan är skyldig att ge det stöd som eleven behöver för att

klara undervisningen och skolgången. Den nya tekniken ger nya möjligheter för

elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och muntligt. Av

regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket skall vidta

särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som har behov

av särskilt stöd. Utskottet anser att motion So51 (kd) yrkande 4 i huvudsak är

tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.

Bostadstillägg

I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om bostadstillägg till

funktionshindrade (yrkande 4). Motionärerna anför att många fysiskt

funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar i

bostaden. Detta kan krävas för att den funktionshindrade skall kunna förflytta

sig i bostaden med en rullstol, för att få utrymme för särskilda

lyftanordningar eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta i

bostaden. I allmänhet uppstår därmed en högre hyreskostnad än vad som anses

skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer.

Motionärerna anser att det statliga bostadstilläggssystemet är så oflexibelt

att det inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar.

Speciellt svårt blir det år 1998 när staten fullt ut tar över bostadstillägget

för pensionärer. Alltför många funktionshindrade kommer då att bli beroende av

socialbidrag eller tvungna att flytta från en handikappanpassad bostad.

Motionärerna anser att bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen

funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och

pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara av att betala sin

hyra.

Regeringen tillkallade våren 1996 en särskild utredare för att göra en översyn

av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (dir.

1996:52). Utredaren avlämnade i juni 1997 betänkandet Förmån efter inkomst

(SOU 1997:85). I betänkandet föreslås bl.a. en samordning av bostadsbidraget

till barnfamiljer m.fl. och bostadstillägget till pensionärer (BTP). Utredaren

anser det angeläget att samordna systemen med hänsyn till att det finns många

pensionärshushåll, främst bland förtidspensionärerna, som är berättigade till

bostadsstöd från båda systemen. En samordning medför enligt utredaren att

inkomstunderlaget i båda fallen kan baseras på samma tidsperiod, samma

hushållsmedlemmars inkomster och samma inkomster. Bostadsbidragssystemet och

BTP-systemet skiljer sig i dag i dessa tre avseenden. Genom en samordning

underlättas också administrationen, anförs det.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av den särskilde

utredarens förslag rörande bostadsbidragen. Motion So50 (m) yrkande 4 avstyrks

därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handikappolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och

1996/97:So53 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande handikappaspekterna i utredningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:So429,

3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97:

So52, 1996/97:So53 yrkande 2, 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och

1996/97:So55 yrkandena 3 och 6,

res. 2 (m, fp)

res. 3 (v, mp, kd)

4. beträffande samhällsplaneringen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 4,

5. beträffande tillgång till teletjänster

att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 9,

6. beträffande IT-program

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So54

yrkande 8, 1996/97:So401 yrkande 5 och 1996/97:

So426 yrkande 9,

res. 4 (m)

res. 5 (v)

7. beträffande kostnadsutjämning mellan kommuner

att riksdagen avslår motion 1996/97:So411,

8. beträffande bemötandet av personer med funktionshinder

att riksdagen avslår motion 1996/97:So419,

9. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och 1996/97:

So55 yrkande 5,

res. 6 (m, fp, mp)

10. beträffande bilstödet

att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 8,

res. 7 (m, mp)

11. beträffande lättillgängligt stöd

att riksdagen avslår motion 1996/97:So294 yrkande 8,

12. beträffande personalutbildning

att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 11,

13. beträffande elever med funktionshinder

att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 10,

14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och

1996/97:So55 yrkande 7,

res. 8 (fp)

res. 9 (v)

15. beträffande rehabilitering

att riksdagen avslår motion 1996/97:So401 yrkande 4,

res. 10 (m)

16. beträffande diskriminering i arbetslivet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och 1996/97:So55

yrkandena 9 och 10,

res. 11 (fp, v)

17. beträffande den förlängda sjukperioden

att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 9,

res. 12 (m)

18. beträffande antidiskrimineringslag

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97:

So54 yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2,

res. 13 (fp, v, mp, kd)

19. beträffande tillgång till kultur och information

att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 7,

20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och

1996/97:So401 yrkande 6,

res. 14 (m)

res. 15 (v)

21. beträffande handikappreformen

att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 1,

res. 16 (m, fp, mp, kd)

22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS

att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 2,

res. 17 (m, mp)

23. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 4,

res. 18 (fp)

24. beträffande osynliga handikapp

att riksdagen avslår motion 1996/97:So51 yrkande 4,

res. 19 (kd)

25. beträffande bostadstillägg

att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 4,

res. 20 (m, mp)

26. beträffande skrivelsen 1996/97:120

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 18 september 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson

(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg

(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas

Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg

(kd).

Reservationer

1. Handikappolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och slutar med ?yrkandena 1 och 3 avstyrks.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska

regeringen föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade.

Människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd

även i tider av ekonomisk kris. Det går att skapa ett utrymme för att värna

omsorgen om framför allt äldre och funktionshindrade, t.ex. genom att

bibehålla karensdagar och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med

skattesänkningar riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare.

Utskottet anser att stödet till funktionshindrade skall vara anpassat till

den enskildes särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha

möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal

och omsorgsform. En kommunalisering av assistansersättningen är ett sätt att

bakvägen minska valfriheten för den enskilde och likforma stödet. Detta

avvisar utskottet.

Utskottet vill understryka att medmänniskors personliga engagemang gör de

funktionshindrades liv rikare och ökar deras trygghet. Frivilligt socialt

arbete skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen vill utskottet anföra

att alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till

de egna behoven.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 och

med avslag på motion So53 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande handikappolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och med

avslag på motion 1996/97:So53 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 11 slutar med ?3 och 6 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det nu inte behövs fler utredningar utan att arbetet

måste inriktas mot att aktivt avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö. Enkla

ingrepp bör åtgärdas snabbt. I de fall där mer omfattande ombyggnader krävs

för handikappanpassning är det rimligt med en längre övergångsperiod. Dessa

ombyggnader bör läggas in i de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt

ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet, landsting och

kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på vilket sätt

tillgänglighetsproblemen skall lösas.

Vidare anser utskottet att en informationsbas bör skapas med information om

tillgänglighet som kan ge vägledning i allt från handikappanpassade offentliga

institutioner till tidningar på kassett.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So51 (kd)

yrkande 2, So52 (mp), So53 (c) yrkande 2 och So54 (v) yrkandena 1 och 3

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 och med

avslag på motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97:

So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3)

Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 11 slutar med ?yrkandena 3 och 6 avstyrks.? bort ha följande

lydelse:

Det är bra med informations- och utbildningsinsatser om behovet av att öka

tillgängligheten till offentliga miljöer. Utskottet anser dock att detta är

otillräckligt. Det behövs en lagstiftning om att enkelt åtgärdade hinder skall

genomföras inom en fastställd tidsram. Genomförandet får inte dra ut på tiden

på ett oacceptabelt sätt. Med en lagstiftning skulle anpassningsåtgärderna bli

en självklar del i arbetet med den nu ganska omfattande

ombyggnadsverksamheten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till en sådan lagstiftning.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52

(mp), So53 (c) yrkande 2 och med avslag på motionerna So54 (v) yrkandena 1 och

3 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 2,

1996/97:So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och och med avslag på motionerna

1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. IT-program (mom. 6)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

IT utvecklingen har öppnat nya möjligheter för funktionshindrade till ett

rikare fritidsliv samtidigt som nya arbetsmöjligheter har öppnat sig. På

Internet deltar alla på samma villkor. Utskottet anser det centralt att

forskning och utveckling på IT-området intensifieras med bl.a. de

funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i synnerhet som särskilt

prioriterad grupp. Det är viktigt att de funktionshindrade själva finns med i

utvecklingen av nya program och ny teknik. Regeringens beredning av

Handikappinstitutets förslag till IT-program för funktionshindrade och äldre

bör snarast leda till en proposition som riksdagen kan ta ställning till.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (m) yrkandena 5 och 6

och So401 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna So54 (v) yrkande 8 och So426 (c) yrkande 9 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande IT-program

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6 och

1996/97:So401 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So54

yrkande 8 och 1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. IT-program (mom. 6)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det IT-program som Handikappinstitutet presenterat

snarast skall genomföras. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av

motion So54 (v) yrkande 8 och med avslag på motionerna So50 (m) yrkandena 5

och 6, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande IT-program

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So54 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:401 yrkande 5 och

1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?5 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör

hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall

erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till

hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som

tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer att leda till höjd

kvalitet och kortare köer till hjälpmedlen. Vad utskottet anfört med anledning

av motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande hjälpmedelsgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och

1996/97:So55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Bilstödet (mom. 10)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

anser inte? och slutar med ?8 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

I dag får personer med funktionshinder inte anpassningsbidrag för sådan

utrustning som bilen levereras med från bilfabriken, såsom t.ex. automatisk

växellåda, servostyrning och elektriska fönsterhissar. Detta trots att den

funktionshindrade ofta tvingas välja en större och därmed dyrare bilmodell för

att få den nödvändiga utrustningen. Detta är ren byråkrati. Utskottet anser

att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta

problem. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 8 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande bilstödet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att inkomst genom eget arbete skall vara den huvudsakliga

utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är

samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om

alternativet annars är förtidspension. Samhall skall ge arbetsmöjligheter till

dem med svårast funktionshinder. Ett sätt att bidra till detta är att

hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras genom

arbetsmarknadsanslagen. Utskottet anser vidare att s.k. job coach, handledare

för personer med funktionshinder, nu måste införas som en reguljär åtgärd och

utnyttjas på bred front för att underlätta för funktionshindrade att få

arbete. Ett system med denna form av stöd på arbetsplatsen bör kunna utvecklas

genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidragen. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So55 (fp) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till

känna. Motion So54 (v) yrkandena 11-13 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 och med avslag på

motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden har alltid varit svår,

än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår. Åtgärder som lönebidrag

och anställningar inom Samhall är därför av stor betydelse. Utskottet anser

att antalet lönebidragsanställningar måste öka och bidragstaket tas bort. Ett

särskilt lönebidrag med 90 % som högsta bidragsnivå bör införas under högst

tolv månader. Under denna tid kan den nyanställde introduceras i arbetet och

möjlighet ges att fastställa rätt lönebidragsnivå. Utskottet anser vidare att

om höga krav på övergångar från Samhall till arbete på öppna marknaden skall

ställas måste tillgången till lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett

särskilt samhallönebidrag bör införas. Detta skulle ge Samhall möjlighet att

arbeta långsiktigt och målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför

Samhall. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna med bifall till motion So54 (v) yrkandena 11-13 och med anledning av

motion So55 (fp) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och med

anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Rehabilitering (mom. 15)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med

?Rehabiliteringsverksamheten är? och slutar med ?4 avstyrks därmed.? bort ha

följande lydelse:

Det är väsentligt att inte överge arbetslinjen för personer med

funktionshinder. Regeringen har vid ett par tillfällen de senaste åren dragit

ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Den kritik RRV givit

att medlen för yrkesinriktad rehabilitering inte utnyttjats effektivt borde

inte leda till minskade anslag utan till åtgärder för att förbättra

rehabiliteringsverksamheten, anser utskottet. En utebliven rehabilitering kan

snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt

lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So401 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande rehabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16)

Stig Sandström (v) och Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen

måste kunna användas vid uppenbar diskriminering. Utskottet anser också att

Handikappombudsmannen skall ges möjlighet att väcka talan om någon

diskrimineras på grund av sitt funktionshinder. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp) yrkandena 9 och 10

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande diskriminering i arbetslivet

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och

1996/97:So55 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller?

och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det olyckligt att Socialdemokraterna drivit igenom att

arbetsgivarens ansvar för sjukperioden förlängs fr.o.m. den 1 januari 1998.

Beslutet måste ändras. Det slår särskilt hårt mot personer med

funktionshinder. Arbetslösheten bland funktionshindrade är väsentligt mycket

högre än bland andra grupper. Den förlängda sjukperioden kommer att göra

arbetsgivarna än mindre benägna att anställa funktionshindrade. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande den förlängda sjukperioden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Antidiskrimineringslag (mom. 18)

Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve

Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet

har? och slutar med ?2 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering

av personer med funktionshinder. Diskriminering av personer med

funktionshinder skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön,

hudfärg eller etnisk tillhörighet. Lagstiftningen bör innehålla regler om

sanktioner mot kränkning av principen om icke diskriminering. Regeringen bör

skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp)

yrkande 8 och T74 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande antidiskrimineringslag

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97:So54

yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Sverige har mycket att lära andra EU-länder om t.ex. rehabilitering och

arbetsmarknad. Samtidigt har Sverige mycket att lära av andra EU länder om

t.ex. handikappanpassning och hjälpmedel. För att ge den fria rörligheten en

reell innebörd även för funktionshindrade är det, enligt utskottets mening, av

central betydelse att arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för

tillgänglighet liksom för samhällets stödinsatser inom unionen. Även projekt

vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in

på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den

svenska regeringen i samarbetet med EU. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So401 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Motion So54 (v) yrkandena 15-20 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 6 och med avslag

på motion 1996/97:So54 yrkandena 15-20 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på internationella organ till

vilka Sverige är en stor bidragsgivare, i detta sammanhang i första hand

Världsbanken. Utskottet anser det angeläget att Sverige utnyttjar detta

inflytande till att verka för de funktionshindrades intressen i Världsbanken

och i Internationella valutafonden.

När det gäller det svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de

funktionshindrade ännu inte till en procent av det totala bilaterala

biståndet. Utskottet vill understryka att de funktionshindrade har samma krav

och behov som alla andra människor och rimligen skall ha samma rättigheter. De

mänskliga rättigheterna skall i lika hög grad gälla för de funktionshindrade

som för alla andra människor. Av detta följer att stödet till de

funktionshindrade bör finnas med på varje delområde inom den svenska

biståndspolitiken. Stödet bör integreras i biståndspolitiken i dess helhet i

stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige bör även verka för

detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av biståndet till de

funktionshindrade är organisationsstödet, inte minst stödet till SHIA.

Avslutningsvis vill utskottet anföra att EU:s byggnader bör handikappanpassas.

Detta är en principiellt viktig fråga då det handlar om de funktionshindrades

möjlighet att följa den demokratiska processen. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och

1996/97:So401 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Handikappreformen (mom. 21)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utvecklingen

på? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att handikappreformen skall återställas så som den

ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistans bör

återställas. Den personlige assistenten bör användas mer i arbetslivet och i

studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet och inom barnomsorgen

skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans

eller hennes person fungerar så bra att alla krafter kan användas till att

satsa på skolarbetet eller den pedagogiska leken. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So55 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande handikappreformen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med

?Psykiatrireformen har? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande

lydelse:

Socialstyrelsens slutrapport om handikappreformen visar att endast 1 300

personer med psykiska funktionshinder har fått beslut om någon insats enligt

LSS. Utskottet anser att regeringen underlåtit att utreda möjligheten att

utöka kretsen inom LSS så att den också omfattar psykiskt funktionshindrade.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen i detta ärende. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Kontaktperson för Psykiskt funktionshindrade (mom. 22)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Även frågan?

och på s. 30 slutar med ?4 avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen anfört att

gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller

någon form av personligt ombud som kan företräda den enskildes intressen i

kontakter med myndigheterna. En kontaktperson kan också vara ett sätt att få

en bättre samordning av vårdinsatserna.

Utskottet anser att kontaktpersoner/ombud bör erbjudas alla personer med

svåra psykiska sjukdomar. Detta underlättar ett självständigt liv. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Osynliga handikapp (mom. 23)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Kunskapen om?

och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (kd) att det är viktigt att

skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett

samhälle där alla får plats. När lagen om stöd och service kom till förbisågs

människor med osynliga handikapp som t.ex. MBD och DAMP. Ofta kan dessa

personer inte formulera sina behov eller ge uttryck för att de behöver hjälp.

Utskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift att lyfta fram dessa

människors behov. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (kd)

yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande osynliga handikapp

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So51 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Bostadstillägg (mom. 24)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)

och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:

Många fysiskt funktionshindrade behöver ha en relativt stor bostadsyta för

att få utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med

särskilda lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall

kunna övernatta i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än

vad som anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för

pensionärer. Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga

bostadstillägget är oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella

behov och förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen

funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och

pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra.

Med anledning av motion So50 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande bostadstillägg

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Personalutbildning

Roland Larsson (c) anför:

Många funktionshindrade upplever att de, vid kontakter med myndigheter, bemöts

med bristande empati och bristande kunskaper om vad deras funktionshinder

innebär. Detta gäller särskilt vid kontakter med försäkringskassans personal.

I första hand är det en fråga för huvudmannen att tillse att personalen har

den utbildning som den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt

arbete. Jag anser dock att de insatser som vidtagits för att få till stånd en

förändring i förhållningssättet inte varit tillräckliga. Större uppmärksamhet

måste ägnas åt denna fråga. Jag avstår dock från att framställa något yrkande

i avvaktan på förslagen från den särskilda utredaren av frågor om bemötande av

personer med funktionshinder.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motionerna............................................1

Motioner väckta med anledning av propositionen 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 3

Utskottet.............................................4

Mål och strategi inom handikappområdet 4

Utskottets bedömning 7

Tillgänglighet i vardagsmiljön 7

Utskottets bedömning 10

Tillgång till teletjänster 11

Utskottets bedömning 12

IT-program för äldre och personer med funktionshinder 12

Utskottets bedömning 14

Vård och omsorg 14

Utskottets bedömning 17

Elever med funktionshinder 18

Utskottets bedömning 18

Arbetsmarknad och arbetsliv m.m. 19

Utskottets bedömning 22

Antidiskrimineringslag 23

Utskottets bedömning 24

Tillgång till kultur och information 24

Utskottets bedömning 24

Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv 25

Utskottets bedömning 26

Övriga frågor 27

Återställ handikappreformen 27

Utskottets bedömning 28

Psykiskt funktionshindrade 28

Utskottets bedömning 29

Osynliga handikapp 30

Utskottets bedömning 31

Bostadstillägg 31

Utskottets bedömning 32

Hemställan 32

Reservationer........................................34

1. Handikappolitiken (mom. 1) 34

2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35

3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35

4. IT-program (mom. 6) 36

5. IT-program (mom. 6) 36

6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9) 37

7. Bilstödet (mom. 10) 37

8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38

9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38

10. Rehabilitering (mom. 15) 39

11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16) 39

12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17) 40

13. Antidiskrimineringslag (mom. 18) 40

14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41

15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41

16. Handikappreformen (mom. 21) 42

17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22) 42

18. Kontaktperson för psykiskt funktionshindrade (mom. 23) 43

19. Osynliga handikapp (mom. 24) 43

20. Bostadstillägg (mom. 25) 44

Särskilt yttrande....................................44

Personalutbildning 44