Bet. 1997/98:SoU7

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU07

Alkoholfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motionsyrkanden om olika alkoholfrågor

från den allmänna motionstiden 1996. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till

betänkandet har fogats 26 reservationer.

Motionerna

1996/97:So602 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av

alkoholprodukter.

1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess

skadeverkningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans ansvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av alkoholpolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar av alkohollagen.

1996/97:So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

försäljning av folköl.

1996/97:So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot det

ökade ungdomsfylleriet.

1996/97:So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvarsbestämmelserna vad gäller otillåten marknadsföring av

alkohol måste skärpas och att företag som inte följer gällande regelsystem

skall riskera ett kännbart bötesstraff,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Alkoholinspektionens tillsynskontroll på alkoholområdet skall

utvidgas till att även omfatta tillsynen av marknadsföringen av

alkoholdrycker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras

in i alkohollagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bestämmelser skall införas i gällande lagstiftning som

förbjuder indirekt alkoholreklam.

1996/97:So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga, upptäcka och beivra hembränning.

1996/97:So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av reglerna för serveringstillstånd.

1996/97:So630 av Sven-Åke Nygårds och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att jämställa åldersgränsen vid inköp på Systembolaget med myndighetsåldern.

1996/97:So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig

alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från regeringen till

Alkoholsortimentsnämnden.

1996/97:So642 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att skyndsamt utarbeta en strategi för att hävda en

bättre folknykterhet och folkhälsa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att "alkoholfria zoner" upprättas i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara ledande och Sveriges

grundläggande hållning i alkoholfrågor hävdas i förhandlingarna med EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de minskade samhällsutgifter som kan härledas till reducerat

alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till godo.

1996/97:So647 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en sådan ändring av aktuell lag att ett system med ansvarig

alkoholsäljare införs i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:So650 av Dag Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om avgift för tillsynen av

försäljningen av folköl.

1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett heltäckande förslag om insatser för att minska

alkoholkonsumtionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utvärdering av ANT-undervisningen i grundskola och

gymnasium,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ANT-utbildning i yrkesutbildningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utökad information till föräldrar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda insatser för punktnykterhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt

alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om

serveringstillstånd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om marknadsföring av alkoholdrycker.

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en samlad redogörelse från regeringen till riksdagen om

vad som gjorts och behöver göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkohol och kvinnor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om önskvärdheten i att Systembolaget skall ha möjlighet att avvisa

alkoläsken ur sitt sortiment,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Systembolagets möjlighet att kunna överklaga

Alkoholsortimentsnämndens beslut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och

spritförsäljning,

1996/97:So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en lag om varningstext på alkoholförpackningar, som sakligt belyser risken för

skador vid graviditet, under uppväxttiden, i trafiken och på arbetsplatsen.

1996/97:So660 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter för kommunerna att

införa tillsynsavgifter för försäljning av folköl.

1996/97:So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande

av 6 kap. 9 § alkohollagen.

1996/97:So663 av Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgiftsbelägga teknisk

sprit med 2 kr per liter som skall användas till insatser för grava

alkoholmissbrukare och för att skapa alternativa alkoholfria ungdomsmiljöer.

1996/97:So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undanta alkoholdrycker och tobak från den inre marknadens

kommersiella regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma alkohol- och

tobaksfrågorna.

1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoläsken,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett alkoholpolitiskt

program i avsikt att förbättra folkhälsan och för att begränsa medicinska och

sociala problem.

1996/97:So669 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nya metoder för alkoholpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillståndsgivning för folkölsförsäljning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholreklamen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det lokala engagemanget i det preventiva arbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholproducenternas ansvar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ANT-undervisningen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatserna för ungdomar.

1996/97:So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att kraftfullt skapa resurser för att sänka

alkoholkonsumtionen med 25 %.

1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla en plan för att uppfylla WHO:s Europamål

att minska alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2 000,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla en strategi för att nå normalkonsumenter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att befrämja tillkomsten av alkoholfria

nöjesställen för ungdomar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Skolverket bör få i uppdrag att befrämja ANT-undervisning i

skolor samt i den högre utbildningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla samarbetet mellan student- och högskoleledningen för

att minska alkoholbruket bland studenter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om informationsinsatser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om restriktioner i marknadsföring av alkohol,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholreklam,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att erbjuda utbildning till kommunernas

alkoholhandläggare,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de regler som gällde till årsskiftet 1994/95 för försäljning av

öl klass II skall återinföras,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hembränning och smuggling.

1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om droger.

1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer till Systembolaget.

1996/97:N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.

1996/97:N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Vin & Sprits marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige.

Utskottet

Inriktningen av alkoholpolitiken

Allmänt

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad

i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken (yrkande 7).

Motionärerna framhåller att den övervägande delen av Sveriges befolkning är

fullt kapabel att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion, utan restriktioner

och regler. Detta bör vara vägledande för den svenska alkoholpolitiken. Den

svenska alkoholpolitiken har i alltför hög utsträckning koncentrerats till

totalkonsumtionen, vilket inneburit att det verkliga problemet med

överkonsumtion inte tillräckligt uppmärksammats. Det finns inget klart samband

mellan totalkonsumtion och alkoholskador, menar motionärerna. Enligt

motionärerna är det viktigt att de åtgärder som vidtas för att minska

alkoholkonsumtionen inte uppfattas som trakasserier av den del av befolkningen

som inte har problem med sin alkoholkonsumtion.

I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av en samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och behöver

göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol (yrkande 1). Även om mycket

gjorts för att motverka alkoholens skadeverkningar måste ansträngningarna för

att minska den totala alkoholkonsumtionen fortsätta. Målet måste vara att

minska konsumtionen med 25 % i enlighet med WHO:s rekommendation, även om det

inte kan uppnås fram till år 2000. Alkoholpolitiska kommissionens förslag som

följts upp av regeringen har förutsättningar att lyckas om de leder till

konkreta insatser. Folkhälsoinstitutet har en nyckelroll i detta arbetete.

Regeringen bör enligt motionärerna snarast ge riksdagen en samlad redogörelse

av vad som har gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå

målet, dvs. en minskad totalkonsumtion av alkohol.

I motion So642 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara

vägledande för Sveriges grundläggande hållning i alkoholfrågor och hävdas i

föhandlingarna med EU (yrkande 3). Motionären anser det viktigt att slå fast

att alkoholpolitiska frågor är en social fråga och inte en fråga om service

eller näringspolitik. Detta bör Sverige hävda i förhandlingarna med EU. Det

finns också, menar motionären, anledning för Sverige att söka få till stånd en

nordisk samordning av en sådan inriktning av alkoholpolitken.

I motion So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om vad

som anförts om att undanta alkoholdrycker från den inre marknadens

kommersiella regler och om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma

alkoholfrågorna (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anför att en grundprincip i

svensk alkoholpolitik har varit att begränsa det privata vinstintresset genom

statliga monopol. Nu återstår endast Systembolagets detaljhandelsmonopol,

vilket det enligt motionärerna finns anledning att slå vakt om. En

förutsättning för att sänka alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte

betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda

regler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Motionärerna anser det

angeläget att Sverige i det europeiska samarbetet för fram krav på att

särskilda handelsregler skall gälla för bl.a. alkohol och att Sverige verkar

för att problem orsakade av alkohol- och tobaksbruk uppmärksammas på ett

bättre sätt än tidigare.

I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

behovet av nya alkoholpolitiska metoder (yrkande 1). Motionärerna anför att

medlemskapet i EU har förändrat förutsättningar att använda priset som ett

alkoholpolitiskt instrument. En ny alkoholpolitik behövs där övriga

alkoholpolitiska instrument kan utvecklas och förstärkas och nya möjligheter

kan prövas. Motionärerna framhåller att det skett och sker en dramatisk ökning

av starkölskonsumtionen och att det därför är av största vikt att Sverige i

förhandlingarna rörande gränshandeln med alkohol verkar för att behålla

nuvarande regler. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om vad som

anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan (yrkande 5). Enligt

motionärerna är det viktigt att de etiska principer och den handlingsplan som

under 1995 antagits av de europeiska WHO-länderna följs. Bl.a. fastslogs att

alla människor har rätt till ett familjeliv och yrkesliv fritt från olyckor,

våld och andra negativa konsekvenser av alkohol. Barn och ungdomar skall så

långt som möjligt skyddas från marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för

att främja hälsa genom kontroller av tillgången på alkohol och genom

beskattning nämns i handlingsplanen liksom rätten till vård, information och

förebyggande insatser inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet.

I motion So668 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ett alkoholpolitiskt program för att förbättra folkhälsan och för att begränsa

medicinska och sociala probelm (yrkande 3). Motionären anser det beklagligt

att regeringen ännu inte förelagt riksdagen den breda alkoholpolitiska

proposition som under en längre tid utlovats.

I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en

plan för att uppfylla WHO:s Europamål om att minska alkoholkonsumtionen

(yrkande 1). För att motverka alkoholskadorna krävs enligt motionärerna en

allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste

t.ex. tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därtill

behövs varierande insatser för vård och stöd till personer som utvecklat ett

beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande

arbete är var för sig inte tillräckligt. Det är endast lämpliga kombinationer

av olika insatser som kan ge resultat, anser motionärerna.

I motion N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande om

vad som anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik (yrkande 3).

Motionärerna delar regeringens inställning i skrivelsen 1996/97 Sverige och

den inre marknaden om behovet av att även fortsättningsvis eftersträva

införselrestriktioner på alkohol och tobak. Alkoholpolitiken skall även

fortsättningsvis vara restriktiv, anser motionärerna. Skulle EG-domstolen döma

ut Systembolagets försäljningsmonopol är det viktigt att de åtgärder som måste

vidtas till följd därav inte leder till en uppluckring av den restriktiva

alkoholpolitiken.

Bakgrund

Målet för den svenska politiken att begränsa alkoholens skadeverkningar ligger

fast, uttalar regeringen i budgetpropositionen 1996/97:1. Denna målsättning

uppnås främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet.

Alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av

Världshälsoorganisationen (WHO) och som ligger till grund för Europaregionens

aktionsplan för att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till

denna aktionsplan. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig

alkoholpolitik med åtgärder inriktade på såväl hela befolkningen som på

speciella riskgrupper.

Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har dock

ändrats i och med Sveriges anslutning till den Europeiska unionen.

Avskaffandet av monopolen för import, export, tillverkning och partihandel av

och med alkoholdrycker och ändrade regler för införsel av alkohol medför

enligt regeringen krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Eftersom

förutsättningarna för att använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel

troligen kommer att försvagas anser regeringen att de förebyggande insatserna

blir än viktigare. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande

insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad betydelse i

ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Som ett led i detta

arbete fick Folkhälsoinstitutet år 1994 regeringens uppdrag att leda och

samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En nationell

ledningsgrupp tillkallades som har utarbetat en nationell handlingsplan för

alkohol- och drogförebyggande insatser. Utskottet återkommer i det följande

till olika alkoholförebyggande insatser.

WHO:s Europaregion har vid en konferens i Paris i december 1995 antagit en

europeisk alkoholpolitisk stadga (European Charter on Alcohol). Dokumentet

innehåller etiska principer och mål samt övergripande handlings- och

genomförandeprogram för det alkoholförebyggande arbetet. Sverige har tagit

aktiv del i detta arbete, och slutresultatet som godkändes av 46 europeiska

länder stämmer enligt socialministerns uppfattning väl överens med

inriktningen av den svenska alkoholpolitiken.

En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har lämnat förslag till en strategi

för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård.

Förslagen presenteras i departementsskrivelsen Strategi för Sveriges EG-arbete

i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård (Ds 1997:4). Inom det

alkoholpolitiska området föreslår arbetsgruppen att Sverige bör verka för

gemensam kunskapsuppbyggnad och kunskapssammanställning av

alkoholkonsumtionens och alkoholvanornas förändring mellan olika länder och

grupper inom länderna. En gemensam europeisk kunskapsuppbyggnad är önskvärd på

lång sikt som grund för framtida åtgärder inom EU. Motivet till att

arbetsgruppen anser att EU bör agera på området är att frågor som berör varors

fria rörlighet också handlar om fri rörlighet för alkohol. Alkoholfrågan har

också samband med den fria rörligheten för personer som kan leda till ökat

resande mellan medlemsstaterna. Sverige bör också verka för forskning om

alkoholskadornas sociala utveckling i olika länder och om de

samhällsekonomiska effekterna av alkoholmissbruk, anser arbetsgruppen. Enligt

arbetsgruppen är det angeläget att arbetet med en europeisk alkoholpolitik

bygger på den positiva utveckling som inletts i flera länder där man

framgångsrikt minskat sin alkoholkonsumtion. Successivt bör alkoholfrågan få

mindre tonvikt på jordbruks- och skattepolitik och mera på folkhälsopolitik.

På kort sikt anser arbetsgruppen att Sverige inom EU bör verka för åtgärder

mot alkoholens risker för tredje man, t.ex. alkohol och trafiksäkerhet,

alkohol och säkerhet på arbetsplatser, alkohol och barn samt alkohol under

graviditet. Vidare bör Sverige verka för höjda miniminivåer på punktskatter

för öl, vin och spritdrycker.

I syfte att få till stånd en diskussion inom EU har socialministern i brev

till Europeiska kommissionen föreslagit att kommissionen skall ta initiativ

till att göra jämförande undersökningar och analyser av alkoholproblemens

omfattning i samtliga EU-länder. Analysen bör också inkludera en jämförelse av

ländernas nationella politik och åtgärder för att förebygga såväl missbruket i

sig som dess hälsomässiga och sociala konsekvenser. Sådana undersökningar och

analyser kan enligt socialministern dels tjäna som underlag för vidare

diskussion inom EU om olika gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område

sett ur folkhälsosynpunkt, dels som fördjupade argument för en svensk

alkoholpolitik inom EU. Socialministern fick ett positivt svar på sina förslag

från den för bl.a. folhälsofrågor ansvarige kommissionären som innebär att

kommissionen är beredd att finansiera sådana länderjämförande undersökningar

inom alkoholpolitikens område och att också prioritera dessa frågor. Enligt

uppgift från Socialdepartementet har Sverige hos EG-kommissionen ansökt om

medel för att genomföra undersökningarna.

När det gäller privatinförsel av alkohol från annat EU-land uppnådde Sverige

vid medlemskapsförhandlingarna ett undantag från EG-reglerna som möjliggör

begränsningar i den införsel av alkohol som kan ske utan att den resande skall

betala svensk skatt. Vid ministerrådsmötet i slutet av år 1996 beslutades att

Sverige skulle få behålla sina nuvarande strängare regler beträffande

privatpersoners rätt att införa alkohol. Enligt kommissionens uppfattning

skall det svenska undantaget upphöra den 30 juni 2000, då kommissionen skall

ha lagt fram en rapport om den fortsatta tillämpningen. Den svenska

inställningen har varit och är alltjämt att undantaget från EG-reglerna som

Sverige uppnått vid medlemskapsförhandlingarna inte är tidsbegränsat. Danmark

och Finland har accepterat att tillämpa EG:s införselregler fr.o.m. den 31

december 2003.

Utskottets bedömning

Totalkonsumtionens samband med alkoholskadorna har enligt utskottet stöd i

såväl svensk som internationell alkoholforskning. Ökad tillgänglighet medför

ökad konsumtion. Ju mer alkohol det dricks i ett samhälle desto fler

storkonsumenter kommer det att finnas och desto fler kommer att få skador av

sitt drickande.

Att överkonsumtionen av alkohol medför omfattande sociala och medicinska

problem är väl känt liksom att kostnaderna för samhället är höga. Lidandet för

den enskilde och dennes anhöriga är mycket stort. Särskilt utsatta är barn

till missbrukare. Missbruket av alkohol har också en stark koppling till våld

och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt i

många fall orsakar en alltför tidig död.

Av dessa skäl för Sverige sedan en längre tid tillbaka en restriktiv

alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar genom

en minskad totalkonsumtion (främst genom att på olika sätt begränsa

tillgängligheten). Utskottet ställer sig ånyo bakom denna målsättning som

också ligger väl i linje med WHO:s hälsostrategi för Europa. Motion So603 (m)

yrkande 7 avstyrks.

Inriktningen av den svenska alkoholpolitiken stämmer väl överens med de

etiska principer och mål samt övergripande handlings- och genomförandeprogram

för det alkoholförebyggande arbetet som under 1995 antagits av WHO:s

Europaregion. Motion So669 (c) yrkande 5 är tillgodosedd och avstyrks därför.

Den svenska alkoholpolitiken bygger enligt utskottet på en väl avvägd

kombination av höga skatter, restriktioner i form av detaljhandelsmonopol,

tillverknings- och partihandelstillstånd, regler för servering, öppethållande,

åldersgränser för inköp, begränsningar av privatinförsel,

marknadsföringsregler, alkoholförebyggande insatser såsom information,

opinionsbildning m.m. samt behandlingsinsatser. Sveriges anslutning till den

europeiska unionen har emellertid ändrat förutsättningarna för att bedriva en

traditionell svensk alkoholpolitik. En ökad marknadsanpassning och begränsning

av gränskontrollen gentemot övriga EU-länder medför sannolikt att

alkoholpriset inte längre kommer att kunna få samma betydelse när det gäller

att begränsa konsumtionen som hittills. Innehållet i alkoholpolitiken måste i

så fall anpassas härtill. Som framhålls i motion So669 (c) måste övriga

alkoholpolitiska instrument utvecklas och förstärkas samt nya möjligheter

prövas. En samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och framdeles

behöver göras för att minska alkoholkonsumtionen skulle enligt utskottet vara

välkommen. En alkoholpolitisk proposition kan enligt uppgift förväntas under

nästkommande år. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte med

anledning av motion So656 (fp) yrkande 1.

Utskottet anser att information, utbildning, opinionsbildning och andra

alkoholförebyggande insatser framför allt på lokal och regional nivå måste få

ökad betydelse. Denna inställning delas också av regeringen. Utskottet kan

också konstatera att mycket görs när det gäller det alkoholförebyggande

arbetet. I det följande återkommer utskottet till dessa frågor.

Sociala hänsyn måste enligt utskottet fortfarande vara vägledande vid

marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker. Det åligger

Alkoholinspektionen som har ansvar för tillståndsgivning, tillsyn och

sanktioner att kontrollera alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Ur

alkoholpolitisk synpunkt är det enligt utskottet viktigt att behålla

Systembolagets detaljhandelsmonopol liksom nuvarande undantagsregler för

privatpersoners rätt att införa alkohol. Ett avgörande från EG-domstolen om

detaljhandelsmonopolet väntas inom kort.

Utskottet vill också betona vikten av en effektiv samordning av samhällets

olika insatser inom alkoholområdet. Den nationella ledningsgruppen för det

alkohol- och drogförebyggande arbetet har här en viktig uppgift.

Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i EU - inom ramen för

bestämmelserna i Romfördraget - stå fast vid och driva en restriktiv

alkoholpolitik. Att detta också är regeringens inställning har visats inte

minst genom ansträngningarna att slå vakt om detaljhandelsmonopolet och

fortsatta begränsningar i den privata resandeinförseln från andra EU-länder. I

den strategi för Sveriges EG-arbete i frågor rörande folkhälsa och hälso- och

sjukvård som utarbetats inom Socialdepartementet ingår frågor som rör alkohol

och narkotika som väsentliga komponenter. Utskottet ser också mycket positivt

på de initiativ som tagits när det gäller att få till stånd länderjämförande

undersökningar om alkoholproblemens omfattning och alkoholpolitikens

utformning i samtliga EU-länder. Avsikten är att undersökningarna och

analyserna skall tjäna som underlag för vidare diskussion inom EU om olika

gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur ett

folkhälsoperspektiv. Sverige har också tagit initiativ till frågan om

begränsningar i marknadsföringen och försäljningen av s.k. alkoläskprodukter,

vilket utskottet återkommer till i det följande.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna So642 (fp) yrkande 3,

So666 (s) yrkandena 1 och 2, So669 (c) yrkande 1, So668 (fp) yrkande 3, So672

(v) yrkande 1 och N14 (kd) yrkande 3 i allt väsentligt är tillgodosedda genom

den förda politiken och att något tillkännagivande till regeringen därför inte

behövs. Motionerna avstyrks.

Detaljhandelsmonopolet

Systembolagets verksamhet

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att Systembolagets

försäljningsmonopol successivt skall avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med

införandet av ett licensieringsförfarande för försäljning motsvarande det som

finns i Storbritannien med s.k. off licence-butiker (yrkande 8 delvis).

I motion So602 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försäljning av

alkoholprodukter. Motionären anser att svenskar liksom övriga européer själva

bör få avgöra var man vill inhandla alkoholdrycker.

I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om riktlinjer till Systembolaget (yrkande 9). För att

upprätthålla en basservice i utsatta förortscentrum krävs enligt motionären

bl.a. en ändring i riktlinjerna till Systembolaget, så att kravet på en butik

per kommun inte är överordnat kravet på rimlig basservice i olika delar av de

större storstadskommunerna.

Alkoläsk m.m.

I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Systembolaget

skall ha möjlighet att avvisa alkoläsken ur sitt sortiment (yrkande 5) och att

Systembolaget skall kunna överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut (yrkande

6). Motionärerna ser allvarligt på den ökade marknadsföringen och

försäljningen av alkoläsk. En dryck som motionärerna menar främst har ungdomar

som målgrupp. Den stora faran med alkoläsken är att barn och ungdomar kan

lockas till ett beroende av alkohol på ett mycket försåtligt sätt - eftersom

de inte ens känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att

inte sälja alkoläsk godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden, som ansåg att

beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget. Motionärerna anser

att frågan bör prövas av EG-domstolen. Det skulle, enligt motionärerna, vara

olyckligt om Alkoholsortimentsnämndens rättstillämpning leder till en

uppfattning att beslut som grundar sig på den svenska alkohollagstiftningen är

stridande mot EG-rätten utan att EG-domstolen har fått möjlighet att tolka den

svenska lagstiftningens förenlighet med EG-rätten. Systembolaget bör ges

möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut med hänvisning till

att tidigare rättsfall tyder på att den svenska lagstiftningen faller utanför

tillämpningsområdet för artikel 30.

Även i motion So668 av Elver Jonsson (fp) (yrkande 2) anser motionären att det

vore önskvärt att Systembolaget sorterade ut alkoläsken, som blivit en stor

försäljningssuccé, ur sitt sortiment och fick möjlighet att överklaga

Alkoholsortimentsnämndens beslut som innebär att detta förhindras.

I motion So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av tydlig alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från

regeringen till Alkoholsortimentsnämnden. Motionärerna anser att

instruktionerna för Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett

uttalat alkoholpolitiskt mål. Därigenom skulle nämnden kunna förhindra

försäljning av produkter som riskerar att öka den totala alkoholkonsumtionen,

t.ex. vin i stora plastdunkar. Vin på storpack leder enligt motionärerna till

ökad konsumtion, eftersom vinet får mer vardagskaraktär.

Bakgrund och tidigare behandling

Motioner om att avskaffa detaljhandelsmonopolet har behandlats av utskottet

vid flera tidigare tillfällen. I betänkande 1993/94:SoU22 uttalade utskottet

att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla

Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att

begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna.

Utskottet var därför inte berett att föreslå någon ändring beträffande

Systembolaget. Med det sagda avslogs de då aktuella motionerna. Utskottet

vidhöll denna inställning i betänkandena 1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3.

Riksdagen följde utskottet.

Regeringens inställning, som delas av samtliga riksdagspartier med undantag av

Moderata samlingspartiet, är att Systembolagets detaljhandelsmonopol är ett av

de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska alkoholpolitiken.

Frågan om Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med alkoholdrycker

strider mot EG-rätten (Rom fördragets artiklar 30 och 37) kommer att prövas av

EG-domstolen under innevarande höst (mål C-189/95, Allmänna åklagaren mot

Harry Franzén).

Enligt avtalet mellan staten och Systembolaget skall en övergripande

målsättning för bolaget vid förläggning av försäljningsställen vara att i

princip varje kommun som gör framställning om en systembutik skall beviljas

detta. Vidare stadgas att beslut om att etablera eller lägga ned en

systembutik skall grundas på en samlad bedömning utifrån företagsekonomiska,

servicemässiga och alkoholpolitiska överväganden. Förläggningen av

systembutiker skall ske på ett sådant sätt att sociala olägenheter i

möjligaste mån undviks. Bolaget skall också inhämta yttrande från

kommunfullmäktige och polismyndigheten innan beslut fattas om

butiksetablering.

Den s.k. alkoläsken har blivit en stor försäljningssuccé särskilt bland

ungdomar såväl i Sverige som i övriga Europa. Alkoläsken introducerades på den

svenska marknaden (Systembolaget) under hösten 1996. Systembolaget vägrade

till en början att sälja produkten med hänvisning till dess skaderisker

särskilt för barn och ungdomar. Systembolagets vägran överklagades till

Alkoholsortimentsnämnden som med hänvisning till EG-rätten (Rom-fördragets

artikel 30) ålade Systembolaget att sälja alkoläskprodukter. Socialministern

har (i ett pressmeddelande den 30 maj i år) uttalat att kraftfulla insatser

måste vidtas när det gäller alkoläsken. Till en början måste krav ställas på

att producenter och distributörer tar sitt ansvar och bestämmer sig för att

sluta sälja produkten. Vid ministerrådsmötet i Luxemburg den 5 juni 1997 tog

socialministern upp frågan om hur man kan komma till rätta med de problem som

den s.k. alkoläsken skapar framför allt bland barn och ungdomar.

Socialministern föreslog att man inom EU antingen förbjuder eller begränsar

den nuvarande marknadsföringen av produkten eller alternativt undersöker

möjligheten att höja skattesatsen för alkoläsken så att den motsvarar den

skattesats som gäller för spritdrycker. Enligt socialministern väckte frågan

stort intresse och hon fick positiva reaktioner från flera kolleger.

Socialministern kommer inom kort att träffa kommissionär Padraig Flynn från

Europeiska kommissionen för att ytterligare diskutera vad som kan göras i

frågan.

Socialministern och näringsministern har på frågor i riksdagen under

sommaren om näringslivsstöd till bryggerier som producerar alkoläsk svarat att

de inom kort kommer att föreslå regeringen att besluta om ett uppdrag till

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), där NUTEK föreslås lämna förslag

till åtgärder som säkerställer att alkoholpolitiska aspekter kan beaktas i

stödgivningen, t.ex. i fråga om alkoläsk.

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i samband med att

Sverige blev medlem i EU och samtliga monopol med undantag av Systembolagets

deltaljhandelsmonopol avskaffades. Alkoholsortimentsnämnden skall säkerställa

att detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot

leverantörer. Nämndens uppgift är att pröva besvär över Systembolagets beslut

att avvisa eller avföra viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Ärenden i

nämnden kan väckas endast av den leverantör av spritdryck, vin eller starköl

vars produkt avvisats från eller avförts ur bolagets sortiment. Nämnden skall

pröva om bolaget följt vad som sägs i avtalet mellan staten och Systembolaget

om att bolagets produkturval får grundas endast på en bedömning av produktens

kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas

efterfrågan och andra affärsmässiga samt etiska hänsyn samt att någon

favorisering inte skett av inhemska produkter. Nämndens beslut får enligt

förordningen med instruktion för Alkoholsortimentsnämnden (SFS 1994:2048) inte

överklagas.

Enligt statens avtal med Systembolaget AB skall bolaget utöva sin verksamhet

så att samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningar av

alkoholkonsumtion i möjligaste mån förebyggs. Innebörden av avtalets regler om

produkturval skall - när det gäller Systembolagets möjligheter att avvisa

produkter med hänvisning till bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och

produktinformation - klargöras av den utredare som har regeringens uppdrag att

göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.

Utskottets bedömning

Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med sprit, vin och starköl är

enligt utskottet ett av de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska

alkoholpolitiken. Frågan om detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten

kommer dock inom kort att prövas av EG-domstolen. Utskottet avstyrker bifall

till motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m). Även motion Ub247

(fp) yrkande 9 avstyrks.

I likhet med regeringen och motionärerna ser utskottet med oro på den

omfattande försäljningen av den s.k. alkoläsken särskilt bland ungdomar. Olika

åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med försäljningen. Utskottet är

positivt till att socialministern fört upp frågan om begränsningar i

marknadsföring och försäljning av alkoläsk på EU-nivå. Att de svenska

förslagen har mottagits positivt från flera hälsoministrar är

tillfredsställande, och det är ytterst angeläget att frågan drivs vidare med

oförminskad styrka från svenskt håll. Det är också menar utskottet angeläget

att få producenter och distributörer att ta sitt ansvar. I detta sammanhang

kan noteras att frågan om näringslivsstöd till bryggerier som bl.a. tillverkar

alkoläsk är ifrågasatt och diskuteras inom Regeringskansliet. Regeringen har

också nyligen tillsatt en särskild kommitté med uppgift att verka för

samarbete mellan olika företag, branschorganisationer,

försäkringsbolag, berörda myndigheter m.fl. när det gäller alkoholförebyggande

arbete. Systembolagets möjligheter att avvisa produkter med hänvisning till

bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och produktinformation kommer att

tas upp av den utredare som har regeringens uppdrag att göra en översyn av

bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Mot bakgrund av de

åtgärder som vidtagits eller förbereds för att begränsa försäljningen och

marknadsföringen av alkoläskprodukter anser utskottet att något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So656 (fp)

yrkandena 5 och 6 och So668 (fp) yrkande 2 inte behövs.

Utskottet är inte nu berett att förorda någon ändring i instruktionerna för

Alkoholsortimentsnämnden vars huvudsakliga syfte är att säkerställa att

detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot leverantörer.

Motion So640 (mp) avstyrks.

Marknadsföring

I motion So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvarsbestämmelserna

vad gäller otillåten marknadsföring av alkohol måste skärpas och att företag

som inte följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff

(yrkande 1). Alkoholinspektionen måste få en starkare ställning inom

alkoholområdet. Olika slag av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins

många gånger mycket aggressiva försäljningsmetoder. Alkoholinspektionen bör,

enligt motionärerna, överta kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker

från Konsumentverket för att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara

kontrollerande, inspekterande och registrerande (yrkande 2). I samma motion

begärs tillkännagivande om att bestämmelserna om marknadsföring av

alkoholdrycker skall föras in i alkohollagen (yrkande 3). Därmed samlas det

alkoholpolitiska regelsystemet vad gäller marknadsföring och försäljning av

alkoholdrycker i en och samma lag. En tillståndshavare som inte följer

gällande marknadsföringsregler kan då förutom åtgärder enligt

marknadsföringslagen också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Vidare

begärs tillkännagivande om att i alkohollagen införa bestämmelser om förbud

mot indirekt alkoholreklam (yrkande 4). Exempelvis kan reklam för lättöl i TV

och i övriga media av konsumenterna uppfattas som reklam för varumärkets

starkölsprodukt. Motionärerna anser att Sverige bör införa lagregler som

begränsar indirekt alkoholreklam. Ett förbud bör införas för näringsidkare att

i marknadsföring som riktar sig till konsumenter använda varukännetecken som

till någon del är i bruk för en alkoholvara eller är inregistrerade eller

inarbetade för en sådan vara enligt varumärkeslagens bestämmelser.

Även i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av

alkoholdrycker (yrkande 13). Motionärerna anför att alkoholreklamen verkar ha

störst effekt på barn som ännu inte börjat dricka. Reklam för alkoholdrycker

står i strid med de mål samhället sagt sig vilja verka för. Därför måste sådan

reklam i alla former upphöra. Även Systembolaget skall omfattas av

reklamförbudet. Smygreklam för alkohol med hjälp av kläder, prylar m.m. skall

inte tillåtas. Enligt motionärerna bör lagen med vissa bestämmelser om

marknadsföring av alkoholdrycker (SFS 1978:763) ändras så att all reklam för

alkoholdrycker stoppas. Genom satellitsända TV-program kringgås lagen om

reklamförbud för alkohol i vissa länder. Sverige bör därför inom EU agera för

att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar

riktade till den egna befolkningen.

I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om alkoholreklamen (yrkande 4). Alkoholreklamen har enligt

motionärerna funnit nya marknader i och med EU-inträdet. I media görs dagligen

reklam för vissa namngivna vinsorter som marknadsförs med det nummer de har i

Systembolagets försäljningskatalog. För övriga produkter är en sådan

marknadsföring inte möjlig.

I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om restriktioner i marknadsföringen av alkohol och om

alkoholreklam (yrkandena 9 och 10). Motionärerna vill införa en skyldighet för

tillverkare och partihandlare att bedriva reklam och andra

marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte står i strid med

bestämmelserna i 3 kap. 4 § alkohollagen, där det stadgas att försäljning av

drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i

möjligaste mån förhindras. Alkoholintressena har under senare tid på olika

sätt sökt kringgå reklamförbudet. Tidningarnas vin-, öl-, och spritspalter är

ett exempel. Likadana förpackningar av öl oavsett alkoholstyrka är ett annat.

Möjligheterna att kringgå reklamförbudet måste begränsas menar motionärerna

som också kan tänka sig ett förbud mot all ölreklam. Sverige bör dessutom i EU

verka för en internationell begränsning av alkoholreklam i etermedia, i

sportsammanhang m.m.

I motion N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin & Sprits

marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige (yrkande 1). Motionärerna

påpekar att sedan monopolet i leverantörsled avskaffades har statligt helägda

Vin & Sprit AB inlett en aggressiv marknadsföring av sina produkter. Det

gäller framför allt mot branschfolk, eftersom marknadsföringen av drycker

direkt mot konsumenterna är omgärdad av en rad regler. Motionärerna anser att

den aggressiva marknadsföringen av alkohol från ett helstatligt bolag är

oacceptabel och bör upphöra. Vin & Sprit AB bör, som ett helägt statligt

bolag, åläggas att redovisa offentligt vad man gör för att regeringens mål om

alkoholkonsumtion minskad med 25 % till år 2000 skall kunna uppnås.

Bakgrund

Enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) råder förbud mot kommersiell annonsering

av alkoholdrycker i Radio och TV. Lagen förbjuder också kommersiella annonser

för spritdrycker, vin och starköl i periodiska skrifter. Alkoholreklamlagen

avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter.

Förbudet gäller således inte facktidskrifter som vänder sig huvudsakligen till

näringsidkare i deras egenskap av tillverkare eller distributör av

alkoholdrycker. Förbudet gäller inte heller i fråga om skrift som

tillhandahålls endast på försäljningsställe, dvs. i huvudsak på restauranger

och i Systembolagets butiker. En förutsättning är dock att denna reklam och

annan tillåten reklam för alkoholdrycker skall vara särskilt måttfull.

Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av

alkoholreklamlagen (KOVFS 1979:5). Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a.

reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning. Direktreklam och

utomhusreklam får inte användas. Enligt riktlinjerna får inte heller

reklamfilm användas. För öl klass II gäller att reklam får förekomma även i

dagspress m.m., dock med beaktande av reglerna om särskild måttfullhet. Lättöl

som inte är en alkoholdryck i alkohollagens mening får marknadsföras fritt

under förutsättning att det klart framgår att marknadsföringen avser lättöl.

I alkohollagen finns bestämmelser om förbud mot att ge bort eller bjuda på

alkoholdrycker för reklamändamål eller att på ett serveringställe förmå någon

att konsumera alkohol.

Regeringen har genom beslut den 18 april 1996 tillkallat en särskild utredare

för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker

bl.a. utifrån de förändringar som skett på alkoholpolitikens område sedan

Sverige blev medlem i Europeiska unionen. I uppdraget ingår också att utforma

förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga.

För att effektivt kunna begränsa alkoholens skadeverkningar anser regeringen

att samhället även forstättningsvis måste ha en omfattande kontroll över att

kommersiella vinstintressen på alkoholhandelsområdet inte ges fritt spelrum.

Vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker måste socialt motiverade

alkoholpolitiska hänsyn fortfarande vara vägledande. Enligt regeringen finns

det också skäl att överväga om tillsynen över marknadsföringsreglerna skall

föras över från Konsumentverket till Alkoholinspektionen. En utgångspunkt för

översynen skall vara att överväga om bestämmelserna i alkoholreklamlagen bör

föras in i alkohollagen. Om så sker kan en tillståndshavare som inte följer

gällande marknadsföringsregler förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen

också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Utredarens arbete skall vara

slutfört till den 1 oktober 1997.

På EU-nivå finns inte något förbud mot reklam för alkoholdrycker. Det s.k. TV-

direktivet om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av

sändningsverksamhet för television (direktiv 89/522/EEG, 3 oktober 1989)

innehåller dock vissa begränsningar (måttfullhetskriterium) när det gäller

alkoholreklam i TV-sändningar. TV-direktivet har varit föremål för översyn.

Någon ändring när det gäller alkoholreklam är inte aktuell. Sveriges

ståndpunkt var att alkoholreklam skulle förbjudas.

I den tidigare lagen om handel med drycker (LHD) fanns en bestämmelse (16 §)

om att detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och andra

marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på sätt

som uppenbarligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet. Av

7 § första stycket LHD framgick att försäljning av drycker som omfattades av

denna lag skulle skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån

förhindrades. I alkohollagen finns en bestämmelse (3 kap. 4 §) med motsvarande

innebörd som i 7 § första stycket LHD. Någon bestämmelse som motsvarar 16 §

LHD finns däremot inte. Regeringen ansåg att en sådan bestämmelse var

överflödig, eftersom det i alkoholreklamlagen finns regler om att särskild

måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker och att reklam

o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till bruk av alkohol (prop.

1994/95:89). Detta gäller självfallet även detaljhandelsbolaget, sades det i

propositionen. Utskottet, som konstaterade att bestämmelserna i

alkoholreklamlagen gäller alla näringsidkares marknadsföring av

alkoholdrycker, delade regeringens bedömning och avstyrkte motionsyrkanden om

att i lagen införa en bestämmelse om att tillverkare och partihandlare måste

följa vad som sägs i 3 kap. 4 § alkohollagen. Riksdagen följde utskottet (bet.

1994/95:SoU9).

Bolagsordningen för Vin & Sprit AB innehåller bestämmelser om särskild

kontroll, i form av rätt för riksdagens förvaltningsstyrelse alternativt

regeringen att utse revisorer samt riksdagsledamöters rätt att närvara vid

bolagsstämman. Ägandet av bolaget förvaltas av Finansdepartementet medan

företagets ledning handhar den löpande förvaltningen av bolagets

angelägenheter.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att flertalet av de frågeställningar som aktualiseras i

motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för Kommittén för översyn av

bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet anser att

regeringens överväganden med anledning av det pågående utredningsarbetet bör

avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet

avstyrker därför motionerna So618 (mp) yrkandena 1-4, So655 (mp) yrkande 13,

So669 (c) yrkande 4, So672 (v) yrkandena 9 och 10 och N238 (mp) yrkande 1.

Alkoholförebyggande åtgärder

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om

drogmissbruk och dess skadeverkningar (yrkande 1). Motionärerna anser att det

viktigaste instrumentet i kampen mot alkohol- och drogmissbruk är

opinionsbildning och information. Informationen om alkohol och

alkoholrelaterade skador skall vara baserad på fakta och kunskap. Det är

därvid väsentligt att sådan sammanställs och utvärderas för att på ett

effektivt sätt kunna användas i opinionsarbetet. Kampanjer för information om

alkoholens skadeverkningar är ett sätt att få ungdomar att minska sin

alkoholkonsumtion och att t.ex. övergå från starköl till svagare alternativ.

Samtidigt är det viktigt att den information som ges inte uppfattas som

förbudsivrande och förmynderi.

I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om skolans

ansvar (yrkande 4). Motionärerna pekar på att många elever har svårt att

?hänga med? under den känsliga högstadietiden vilket i vissa fall gör att de

försöker hävda sig genom att bruka alkohol och andra droger. Enligt

motionärerna är det av yttersta vikt att undervisning om alkoholens

skadeverkningar återfinns i skolans läroplan.

I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om

åtgärder mot det ökade ungdomsfylleriet (yrkande delvis). Motionärerna anser

att lärare, skolkuratorer och i viss mån även läkare har stora brister när det

gäller kunskap om ANT. Enligt motionärerna finns det numera dock

utomordentligt material och moderna metoder för en kvalitativt god

undervisning om ANT. Det borde därför finnas goda förutsättningar för att en

kvalitativt god utbildning och information kan sättas in med omedelbar verkan.

En annan åtgärd är att ungdomar tillsammans med vuxna ges möjlighet att skapa

platser för nöjen och umgänge utan alkohol.

I motion So642 av Elver Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om behovet av en strategi för bättre folknykterhet och

folkhälsa, om s.k. alkoholfria zoner och om att minskade samhällsutgifter till

följd av minskat alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till

godo (yrkandena 1, 2 och 6). Det ideella och folkliga arbetet för en bättre

folknykterhet måste främjas, anser motionären. som också pekar på att det

råder en allvarlig brist på alkoholfria miljöer för ungdomar. Ett första steg

när framtidens alkoholpolitik skall utformas måste vara att skapa alkoholfria

zoner för barn och ungdomar liksom i arbetslivet, i trafiken, för gruppen

redan alkoholskadade och för blivande mödrar.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om behovet av heltäckande förslag om insatser för att minska

alkoholkonsumtionen, om behovet av att utvärdera ANT-undervisningen i

grundskola och gymnasium, om behovet av ANT-utbildning för olika

yrkeskategorier, om behovet av utökad information till föräldrar samt behovet

av särskilda insatser för punktnykterhet (yrkandena 1, 2 och 4-6).

Motionärerna anser det anmärkningsvärt att regeringen, trots aviserad

proposition, ännu inte lagt fram ett heltäckande förslag om insatser för att

minska alkoholkonsumtionen. En ökad satsning på information och ANT-

undervisning behövs för att motverka glorifieringen av missbruket. All

upplysning och information måste syfta till att påverka människors attityder

och beteenden. En allmänt hållen kunskapsförmedling är därvid inte

tillräcklig, anser motionärerna. Ungdomar måste mötas av samma budskap i

skolan, av polisen, av socialtjänsten, på fritiden och av kommunernas

kulturrepresentanter för att missbruk och riskbeteenden skall kunna minska.

När det gäller ANT-undervisningen bör Skolverket ges i uppdrag att utvärdera

omfattningen och inriktningen av denna form av undervisning i grundskolor och

gymnasier. Det är också enligt motionärerna av största vikt att

grundutbildningen för de grupper som ansvarar för ANT-undervisningen

innehåller grundläggande kunskaper och metoder för detta arbete. I dag är det

endast tre av sexton lärarhögskolor i landet som har obligatorisk ANT-

undervisning i kursplanen. Även i socionomutbildning, läkar- och

sjuksköterskeutbildningen måste alkohol- och narkotikafrågor få större utrymme

än i dag. Vidare anser motionärerna att det är viktigt att föräldrar får

kontinuerlig information om alkohol och dess skadeverkningar och att särskilda

insatser görs för att skapa alkoholfria miljöer.

I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

vad som anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol (yrkande 2).

Motionärerna anför att upplysning och opinionsbildningen om alkohol måste

intensifieras och samordnas med den övriga alkoholpolitiken och

hälsoupplysningen. Detta gäller i synnerhet om alkoholen blir mer

lättillgänglig och prisinstrumentet inte kan användas som tidigare.

Alkoholupplysningen skall inte bara riktas mot missbruket utan måste belysa

effekterna av allt alkoholbruk och verka för en minskad totalkonsumtion.

Opinionsbildning mot langning av alkohol måste pågå oavbrutet, och större

kampanjer bör regelbundet återkomma och genomföras i samverkan mellan stat,

kommuner och ideella föreningar. Vidare anser motionärerna att lärare och

elever skall aktiveras för att öka kunskaperna om alkohol, narkotika och

tobak. ANT-undervisningen har kommit på undantag i en del skolor under senare

år. Skolverket bör stödja denna undervisning med kommentarer och

referensmaterial. Riksdagen bör följa upp att Skolverket tar denna sin uppgift

på allvar. Varje skola bör utveckla handlingsprogram för elevarbete med

hälsofrågor där ANT-frågorna skall ha en framträdande roll. Lärare,

ungdomsledare och andra, som i sitt arbete kommer i kontakt med tonåringar,

måste i sin yrkesutbildning och fortbildning få gedigna kunskaper om alkohol

och övriga beroendeframkallande medel, anser motionärerna. Stat och kommun bör

i samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av

alkoholfria miljöer. Särskilt stöd bör ges till skapandet av alkoholfria

träffpunkter för ungdomar.

I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om

kvinnor och alkohol (yrkande 4). Enligt motionärerna är nuvarande

missbrukarvård inte anpassad till en ökande andel kvinnliga missbrukare. Det

är därför viktigt att förebyggande program och behandlingsprogram för kvinnor

med alkoholproblem utvecklas. Erfarenheterna vid Karolinska institutet bör

därvid tas till vara.

I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande

om behovet av ett lokalt engagemang i det preventiva arbetet (yrkande 6).

Motionärerna anför att Folkhälsoinstitutets roll i det förebyggande arbetet

skall bygga på nära samverkan med folkrörelser och nykterhetsorganisationer.

Det är därför, menar motionärerna, nödvändigt att finna former för hur denna

samverkan skall bli bestående. För att det lokala arbetet ute i kommunerna

skall kunna leda till minskad alkoholkonsumtion bör det enligt motionärerna

finnas en lokal organisation som har initiativkraft och som kan utgöra en

sammanhållande funktion. För att detta arbete skall ge resultat krävs

uthållighet och långsiktighet. Den organisation och de kontaktnät som byggts

upp ute i länen får inte raseras. Då förloras tempo i detta viktiga arbete med

alternativa arrangemang, informationsinsatser och andra förebyggande lokala

insatser. För att behålla dagens relativt låga alkoholkonsumtion är det av

stor vikt att kunskapen och intresset för det alkoholförebyggande arbetet på

det lokala planet inte minskar. Vidare begärs tillkännagivanden om vad som

anförts om skolans ANT-undervisning och om insatserna för ungdomar (yrkandena

9 och 10). Motionärerna framhåller skolans viktiga roll när det gäller ANT-

undervisning. Skolans roll i det drogförebyggande arbetet har dock tonats ner

under de senaste åren vilket motionärerna inte kan accepteras. Enligt

motionärerna måste detta lösas med direktiv som styr denna undervisning

eftersom de frivilliga insatserna inte givit något resultat. Vidare bör

insatser göras för att få ungdomar att helt avstå från alkohol.

I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) yrkas åtgärder

för att sänka alkoholkonsumtionen (yrkande 1 delvis). Bl.a. bör kraftfulla

insatser sättas in för att främja tillgången på alkoholfria miljöer. Ett

särskilt stöd för att upprusta föreningslivets lokaler bör införas.

Skolmyndigheterna åläggs genom statliga direktiv att förbättra skolornas ANT-

undervisning

I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om behovet av att utveckla en plan för att nå

normalkonsumenter av alkohol, om behovet av alkoholfria nöjesställen för

ungdomar, om ANT-undervisningen, om samarbete mellan studenter och

högskoleledningen för att minska alkoholbruket bland studenter samt vad som

anförts om ökade informationsinsatser (yrkandena 2 och 5-8). Enligt

motionärerna är det är dags att utveckla en strategi som riktar sig till den

vuxne normalkonsumenten av alkohol, eftersom det är ur denna grupp som nya

missbrukare främst rekryteras. Målsättningen skall vara att förmå var och en

att sänka sin konsumtion och minska antalet tillfällen där alkohol brukas.

Samhället måste också satsa mer på alkoholfria nöjesställen för ungdomar,

t.ex. musikkaféer, aktivitetshus och liknande, för att möta det sydeuropeiska

dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria tid. Vidare anser

motionärerna att arbetet med opinionsbildning och information förefaller ha

stagnerat. Detta gäller även skolornas ANT-undervisning. Skolverket måste nu

se till att skolornas ANT-verksamhet vidmakthålls. Det borde också vara

självklart att ämnet ANT finns med i lärarhögskolornas kursplaner.

Motionärerna finner det också angeläget att ett samarbete mellan

studentorganisationer och ledningen för respektive högskola snarast kommer

till stånd för att motverka den alkoholpositiva inställningen bland

högskolestudenter. Information om alkohol och dess skadeverkningar samt vård

och behandling bör även ingå som en obligatorisk del i den högre utbildningen

för hälso- och sjukvårdspersonal. Slutligen vill motionärerna prioritera breda

informationsinsatser om alkoholens skadliga effekter i trafiken, i

arbetslivet, under graviditeten och i tonåren.

Ett tillkännagivande om åtgärder mot drogmissbruk bland ungdomar framför

också i motion Ub246 (v) yrkande 4. Motionärerna anser bl.a. att en väl

fungerande och utbyggd fritidsverksamhet är ett viktigt inslag för att

motverka drogmissbruk.

Bakgrund och tidigare behandling

Den svenska alkoholpolitiken bygger på en kombination av höga skatter,

restriktioner (dvs. detaljhandelsmonopol, regler för servering av

alkoholdrycker, öppethållande, åldersgränser för inköp, införselregler,

tillverknings- och partihandelstillstånd samt regler för marknadsföring av

alkoholdrycker) och alkoholförebyggande insatser såsom information,

opinionsbildning och ANT-undervisning i skolorna.

Regeringen anför i budgetpropositionen 1996/97:1 att förutsättningarna för

användning av prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel troligen kommer att

försvagas framöver och att de förebyggande insatserna blir allt viktigare för

att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och

andra förebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad

betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna.

Folkhälsoinstitutet har sedan juni 1994 haft regeringens uppdrag att leda och

samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. Under

Folkhälsoinstitutets ledning sammankallades en nationell ledningsgrupp med

representanter för Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen,

Landstingsförbundet, Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen, Skolverket,

Svenska kommunförbundet, Socialstyrelsen, Systembolaget och Vägverket med CAN

och Undomsstyrelsen som adjungerade med uppgift att utarbeta en långsiktig

handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella

alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla

som hittills. Ledningsgruppen överlämnade i juni 1995 en handlingsplan till

regeringen Nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser,

FHSI 1995:50. Riksdagen har för budgetåren 1994/95 och 1995/96 anslagit 75

respektive 74 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder.

Av dessa medel har sammanlagt 110 miljoner kronor överlämnats till

Folkhälsoinstitutet för att genomföra de i handlingsplanen angivna insatserna.

Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling - i

kommunerna, i bostadsområdena, på arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen - för

att möta riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella

ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet som

bedrivs lokalt. Ledningsgruppen träffas regelbundet för att diskutera och

följa upp arbetet med handlingsplanen.

Av Folkhälsoinstitutets årsredovisning för 1995/96 framgår att institutet

stött och utvecklat utbildningen på högskolenivå om drogundervisning, tobaks-,

alkohol- och drogprevention. Det har vidare skett en mobilisering och

utbildning av det professionella, ideella och lokala nätverket kring ungdomar

genom kurser och konferenser för skolpersonal, fältarbetare och fritidsledare

m.fl. Inom ramen för den särskilda alkohol- och narkotikasatsningen har två

kontaktpersoner i varje län utsetts. Syftet är att på regional nivå bygga upp

ett nätverk som dels skall samordna det alkohol- och drogförebyggande arbetet

i länen, dels fungera som en länk mellan länsnivå och nationell nivå.

Länskontaktpersonerna skall verka för att de förstärkta drogförebyggande

insatserna, som det beslutats om i den nationella handlingsplanen, blir lokalt

förankrade och genomförda. En rad s.k. utvecklingskonferenser har genomförts

för att stärka kompetensen och driva på utvecklingen. Därutöver har stöd

beviljats till utveckling av regionala och lokala drogförebyggande

handlingsprogram, samordningsgrupper, samråd kring beviljande av lokala

projektstöd samt för att genomföra konferenser och utbildning på regional och

lokal nivå.

Folkhälsoinstitutet utlyser och beviljar årligen stöd till lokala

drogförebyggande projekt. Projektstödet för 1995/96 utlystes med utgångspunkt

i den nationella handlingsplanen. Prioriterade områden var: barn och ungdomar

i riskzon, utsatta områden, insatser i arbetslivet, insatser i primärvården

samt insatser när det gäller graviditet och alkohol. En uppföljning av det

lokala projektstödet visar, enligt institutet, att det under verksamhetsåret

har bedrivits drogförebyggande arbete i alla län. Att mäta effekten av ett

lokalt enskilt projekt är dock svårt. Sammantaget har dock institutet fått

ökad kunskap om fungerande metoder när det gäller stöd för barn till

missbrukare, drogförebyggande arbete inom skolans område, insatser och

möjligheter till tidig upptäckt inom primärvården.

Regeringen anser det viktig med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller

det förebyggande arbetet och föreslog i tilläggsbudget för år 1997 att

ytterligare 30 miljoner kronor skulle anvisas för alkoholpolitiska insatser.

Detta blev också riksdagens beslut. Regeringen har även beslutat att ställa 15

miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande

för stöd till olika ideella organisationers arbete med att förebygga missbruk

bland barn och ungdomar.

Enligt regeringsbeslut i april 1997 har ansvaret för den nationella

ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet tagits över av

Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter

för berörda myndigheter och organisationer. Ledningsgruppen skall bygga upp

ett långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att

konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik

för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i det

förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer

till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och

regional mobilisering för ökade insatser inom området, inte bara på

myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Även i budgetpropositionen

anförs att det behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför

myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. I första hand

gäller det de frivilliga organisationerna och inte minst nykterhetsrörelsen.

I såväl budgetpropositionen för 1997 som proposition 1996/97:124 Ny

socialtjänstlag betonas vikten av att kommunerna utvecklar lokala alkohol- och

drogpolitiska handlingsplaner. De kommunala handlingsplanerna bör tas fram i

samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan,

frivilliga organisationer, polisen m.fl.

Regeringen har också inlett diskussioner med bl.a. olika branschföreträdare

för att finna samarbetsformer som kan leda till att dessa parter tar ett ökat

socialt ansvar när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är rimligt,

menar regeringen, att olika branschorganisationer, företag inom

alkoholhanteringen och försäkringsbolag är med och delfinansierar

informationskampanjer m.m. angående alkoholkonsumtionens sociala och

medicinska konsekvenser. En särskild kommitté har tillsatts för att organisera

samarbetet mellan olika branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda

myndigheter (S 97:02). Kommittén skall verka för att samarbete kommer till

stånd och undersöka förutsättningarna för hur man kan organisera samarbetet i

mer permanenta former. Utgångspunkten för arbetet är de prioriteringar som

gjorts i den nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande

insatser. Kommittén bör enligt sina direktiv (dir. 1997:3) driva och samordna

insatser som syftar till

* att sprida kunskap om alkoholens medicinska och sociala verkningar i olika

skeden av livet,

* att främja en alkoholfri uppväxt,

* att motverka langning till ungdomar,

* att eftersträva en måttfull alkoholkonsumtion bland dem som använder

alkohol och särskilt bland dem som riskerar att bli storkonsumenter,

* att verka för att kvinnans graviditetsperioder, arbetsplatserna och

trafiken (till lands och sjöss) blir alkoholfria,

* att genom attitydförädringar motverka konsumtionen av illegalt tillverkad

eller insmugglad alkohol.

Kommittén skall avrapportera sitt arbete senast den 30 augusti 1998.

Det skall i detta sammanhang också nämnas att Sveriges bryggare satsar 10

miljoner kronor det närmaste året på att få ungdomar som fyllt 18 år att

dricka öl på ett måttligt sätt. För att sprida budskapet har

bryggareföreningen anlitat ungdomar från antivåldsgruppen Non Violence.

Utskottet behandlade, senast i betänkande 1995/96:SoU3, (s. 19-32) ett stort

antal motioner om olika alkoholförebyggande insatser. Uttalanden om vikten av

alkoholförebyggande insatser gjordes också i betänkande 1996/97:SoU3. Även i

betänkande 1996/97:SoU10 om narkotikafrågor behandlas motioner om

drogförebyggande arbete. För en redogörelse över utskottets inställning

hänvisas till dessa betänkanden. (Hela utskottet ställde sig bakom de

ställningstaganden som gjordes i dessa betänkanden.)

Utskottets bedömning

Information och upplysning om alkoholens skadeverkningar och andra

alkoholförebyggande åtgärder ingår som en mycket viktig del av den svenska

alkoholpolitiken. Utskottet har också vid upprepade tillfällen understrukit

detta. Utskottet anser det angeläget med en fortsatt hög ambitionsnivå när det

gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Denna inställning delas

också av regeringen som under de tre senaste åren i allt högre utsträckning

prioriterat det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Den nationella

ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet har förts över

till Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med

representanter för berörda myndigheter och organisationer. Utskottet välkomnar

detta initiativ. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett långsiktigt

förebyggande arbete som kan kompensera den försvagning som EU-medlemskapet

inneburit och kan komma att innebära för den traditionella svenska

alkoholpolitiken. Ledningsgrupen skall också stimulera och stödja en lokal och

regional mobilisering för ökade insatser inom området inte enbart på

myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Utskottet anser att det

behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför myndighetssfären när det

gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är därför mycket positivt att

regeringen tagit initiativ till ett samarbete i dessa frågor med bl.a. olika

branschorganisationer och företag inom alkoholhanteringen. En särskild

kommitté har tillsatts för att organisera och utveckla samarbetet mellan

branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda myndigheter på alko-

holområdet.

Som utskottet vid tidigare tillfällen anfört måste det förebyggande arbetet

mot missbruk innefatta ett stort antal åtgärder av olika slag och på olika

nivåer. Insatser riktade till hela befolkningen som syftar till återhållsamma

alkoholvanor måste kompletteras med insatser riktade till riskgrupper, framför

allt till ungdomar, barn till missbrukare och högkonsumenter av alkohol. När

det gäller informations- och opinionsbildande insatser är det viktigt att

budskapet är tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses.

Betydelsen av samarbete i alkohol- och narkotikafrågor framhålls i några av

nu aktuella motioner samt av regeringen i bl.a. propositionen om ny

socialtjänstlag. Utskottet instämmer häri och finner det glädjande att lokala

program eller handlingsplaner för den drogförebyggande verksamheten antagits i

stor utsträckning i kommunerna. Dessa program och planer anpassas efter de

egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs

ansvarsfördelningen bättre, och det lokala engagemanget bland ungdomar,

föräldrar, politiker, organisationer och enskilda kan utnyttjas bättre.

Utskottet anser att motionerna So603 (m) yrkande 1, So655 (mp) yrkande 1,

So656 (fp) yrkande 2 delvis, So642 (fp) yrkande 1, So669 (c) yrkande 6 och

So672 (v) yrkande 2 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom de

åtgärder som vidtagits eller förbereds. Motionerna avstyrks.

När det gäller alkoholfria miljöer vidhåller utskottet sin tidigare

inställning att information och opinionsbildning skall kombineras med andra

insatser, t.ex. för att skapa sysselsättning för ungdomar i alkoholfria

miljöer. Verksamheten vid kommunala fritidsgårdar och ungdomsgårdar samt andra

drogfria arrangemang spelar därvid en viktig roll som bör uppmuntras. Olika

åtgärder som kan främja en alkoholfri uppväxt bör enligt utskottet särskilt

prioriteras. Som framhålls i motion So614 (kd) är det angeläget att göra

ungdomarna mer delaktiga i det förebyggande arbetet. Ungdomar måste i större

utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna fritidsmiljöer utan att

dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Det är som påtalas i vissa motioner

angeläget att verka för att även andra sammanhang hålls fria från alkohol,

särskilt kvinnans graviditetsperioder, på arbetsplatserna och i trafiken.

Denna inställning delas också av regeringen.

Utskottet vill också framhålla skolans ansvar i det alkoholförebyggande

arbetet. I syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap

måste det ute i skolorna föras en levande diskussion om alkohol- och

narkotikafrågor. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och

referensmaterial som Skolverket utarbetar och att undervisning om riskerna med

alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt

återkommande kampanjer samt att Skolverket följer upp hur ANT-undervisningen

bedrivs. I kommunernas alkoholpolitiska handlingsprogram bör skolan särskilt

uppmärksammas. Utskottet utgår också från att berörda högskolor inser vikten

av att blivande lärare har tillräckliga kunskaper om ANT och att

utbildningsplanerna utformas härefter.

Med det anförda får motionerna So603 (m) yrkande 4, So614 (kd) delvis, So642

(fp) yrkande 2, So655 (mp) yrkandena 2, 4-6, So656 (fp) yrkande 2 delvis,

So669 (c) yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis,

So672 (v) yrkandena 5-8 och Ub246 (v) yrkande 4 anses tillgodosedda och

avstyrks. Även So642 (fp) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter följer

utvecklingen av kvinnors missbruk och tar de initiativ som kan behövas för att

anpassa vården och behandlingsinsatserna till de kvinnliga missbrukarnas

särskilda behov. Motion So656 (fp) yrkande 4 avstyrks.

Varningstexter

I motion So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) yrkas att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag om varningstexter

på alkoholförpackningar. Motionärerna anser det angeläget att

alkoholförpackningar förses med varningstext som kortfattat upplyser om

riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i

trafiken och på arbetsplatsen.

I betänkandet 1995/96:SoU3 avslog utskottet ett motionsyrkande om att

alkoholförpackningar skulle förses med varningstexter med följande motivering.

Om ett enskilt medlemsland inom EU uppställer krav på att förpackningar av

alkoholhaltiga varor skall vara försedda med varningstexter för att få säljas

på den inhemska marknaden är detta sannolikt att anse som ett s.k. tekniskt

handelshinder. Tekniska handelshinder, som kan avse krav såväl när det gäller

varornas beskaffenhet i sig som provning, kontroll eller märkning av varor, är

förbjudna mellan medlemsstaterna.

Vidare tillade utskottet att det inte finns något som hindrar företagen att

frivilligt förse alkoholvarorna med varningstexter.

Utskottets bedömning

Utskottet anser det betydelsefullt att information om alkoholens

skadeverkningar ges på flera plan. Utskottet vidhåller dock sin tidigare

inställning beträffande varningstexter på alkoholförpackningar och avstyrker

därmed motion So659 (kd).

Åldersgränser

I motionerna So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 8 delvis och So630 av

Sven-Åke Nygårds och Kurt-Ove Johansson (s) begärs tillkännagivanden om att

åldersgränsen för inköp på Systembolaget skall sänkas till myndighetsåldern.

I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om vad

som anförts om åtgärder mot ökat ungdomsfylleri (yrkande delvis). Motionärerna

pekar på att alltfler länder börjar diskutera och genomför en höjning av

åldersgränsen för inköp av alkohol. Motionärerna anser att det är av yttersta

vikt att ungdomsåren är alkoholfria och föreslår i likhet med Alkoholpolitiska

kommissionen att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker skall höjas

till 20 år.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner om att höja

respektive sänka gränsen för inköp av alkoholdrycker. Utskottet har i

betänkandet 1994/95:SoU9 uttalat att det ansåg att åldersgränserna 20 år för

inköp på Systembolaget och 18 år för servering på restaurang skall behållas. I

betänkandet 1995/96:SoU3 ansåg utskottet att kommande förslag från regeringen

beträffande åldersgränser borde avvaktas.

Alkoholpolitiska kommissionen har föreslagit att åldersgränsen för servering

av alkoholdrycker skall höjas från 18 år till 20 år.

Åldersgränsutredningen (C 1995:02) som har haft regeringens uppdrag att göra

en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör unga människor har

i sin rapport (SOU 1996:11) föreslagit att nuvarande åldersgränser för inköp

och servering av alkoholdrycker bör behållas.

Utskottets bedömning

Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av nuvarande åldersgränser

för inköp på Systembolaget och för servering av alkoholdrycker på restaurang.

Motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis, So614 (kd) delvis och So630 (s)

avstyrks.

Försäljning av folköl

I motion So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om försäljning av folköl.

Motionärerna anser att det är fel att butiksanställda som inte uppnått

myndighetsåldern får sköta försäljningen av folköl. Ett annat problem är

enligt motionärerna att det är svårt att få en ensam person i en butik att

neka försäljning av folköl till hotfulla kunder.

I motion So647 av Carl-Johan Wilson (fp) begärs en lagändring så att ett

system med ansvarig alkoholsäljare införs i enlighet med vad som föreslås i

motionen. Motionären föreslår att varje företag som säljer folköl skall

åläggas att till kontrollmyndigheten anmäla vem som ansvarar för

ölförsäljningen. På så sätt har den som registrerats som ansvarig försäljare

ansvar för eventuell olaglig försäljning oavsett vem som hanterat själva

leveransen över disk.

I motion So650 av Dag Ericson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som

anförts om införandet av en tillsynsavgift för försäljning av folköl. För att

underlätta och förbättra tillsynen över folkölsförsäljningen i butiker anser

motionären att kommunen bör få möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över

detaljhandel med öl.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett tillkännagivande

om vad som anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till

minderåriga (yrkande 11). Enligt motionären har det slopade kravet på

tillstånd för försäljning av folköl resulterat i att drycken blivit mer

lättillgänglig, framför allt för ungdomar. Efterlevnaden av åldergränsen, 18

år, är också dålig. För att motverka försäljningen av folköl till minderåriga

föreslår motionärerna en återgång till de regler som gällde före alkohollagens

ikraftträdande och att kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgifter för

tillståndsgivningen och tillsynen över försäljningen. Vidare anser

motionärerna att en kartläggning över kommunens tillsynsinsatser snarast bör

komma till stånd. Även tydligare ansvarsregler vid försäljningen efterlyses.

Även i motionerna So660 av Berndt Ekholm (s) och So670 av Göran Magnusson

m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1 delvis) begärs tillkännagivanden om att

kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över

detaljhandelsförsäljningen av folköl.

I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande

till regeringen om vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler

för försäljning av folköl (yrkande 3). Berusningsdrycken framför andra när det

gäller yngre tonåringar är folkölet. Tillgängligheten har flerdubblats sedan

tillståndsplikten för försäljningen slopades. Med hänsyn härtill anser

motionärerna att ett system med tillståndsgivning för folkölsförsäljning skall

återinföras.

En återgång till de regler för folkölsförsäljning som gällde före

alkohollagens ikraftträdande framförs också i motion So672 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) (yrkande 12).

Bakgrund och tidigare behandling

Med s.k. folköl avses bl.a. en dryck vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte

3,5 volymprocent (2,25 volymprocent motsvarar 1,8 viktprocent).

Före alkohollagens ikraftträdande fick detaljhandel med och servering av

folköl i princip endast bedrivas av den som hade särskilt tillstånd till detta

och som samtidigt sålde eller serverade mat.

Bestämmelser om att detaljhandel med eller servering av folköl endast får

bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen

behölls och finns numera i alkohollagen. Försäljning av folköl skall ske i en

livsmedelslokal som har godkänts av miljöförvaltningen. Även åldersgränsen, 18

år för inköp, och övriga restriktioner för ölhanteringen behölls i

alkohollagen. I lagen infördes också en bestämmelse som ger möjlighet att

förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl. Den särskilda

tillståndsplikten för detaljhandel, servering och partihandel med öl som fanns

i den tidigare lagen om handel med drycker slopades. I betänkandet

1994/95:SoU9 ställde sig utskottet bakom regeringens förslag. Utskottet ansåg

att det fanns fördelar att vinna om reglerna om tillståndsplikt för

detaljhandel, servering och partihandel med öl slopades. Fördelarna var

tidsbesparing hos de tillståndsprövande myndigheterna som får mer tid att ägna

sig åt prövning av ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin

och starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i enlighet med

intentionerna i alkohollagen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter skulle

dock inte förringas, menade utskottet. Om problem vad gäller nykterhet och

ordning uppstår eller om försäljning respektive servering sker till underåriga

måste sanktioner kunna tillgripas. Utskottet var därför positivt till att

kommunerna gavs möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel och servering av

folköl om olägenheter uppstår. Vidare betonades vikten av att butiker och

serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har uppnått 18 år

och att kommunerna kontrollerar att ölhanteringen inte leder till olägenheter

samt vid behov vidtar åtgärder. Utskottet var också positivt till att det i

alkohollagen infördes en straffbestämmelse som innebär att den som säljer öl

till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta verksamheten, dels kan

dömas för olovlig dryckeshantering.

Utskottet avstyrkte motioner om att bibehålla tillståndsplikten för

försäljning av folköl. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet 1995/96:SoU3 vidhöll utskottet sin tidigare inställning.

Utskottet utgick från att regeringen noga följer utvecklingen av ungdomars

konsumtion av folköl och återkommer till riksdagen om det behövs.

Alkoholinspektionen har under hösten 1996 genomfört en enkätundersökning hos

samtliga länsstyrelser samt ett urval kommuner och polismyndigheter angående

utvecklingen av folkölsförsäljningen sedan alkohollagen trädde i kraft den 1

januari 1995. Av Alkoholinspektionens rapport framgår att konsumtionen av

folköl utgör 22 % av den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige

1995. Folkölskonsumtionen har ökat bland elever i årskurs 9 mellan åren 1989

och 1995. Bland ungdomar i 15-16-årsåldern är folkölet den största enskilda

alkoholdrycken, mätt i ren alkohol. I rapporten hänvisas också till att

undersökningar som genomförts av Ungdomens nykterhetsförbund och Sveriges

Livsmedelshandlares förbund visar att över 50 % av de underåriga som försökt

göra inköp av öl i livsmedelsbutiker lyckats med detta. Antalet detaljhandels-

och serveringsställen har enligt inspektionen ökat relativt kraftigt under

senare år, och försäljningen har spritt sig till nya typer av

försäljningsställen. Alkoholinspektionen anser bl.a. mot bakgrund av vad som

framkommit vid enkätundersökningarna att insatserna mot den illegala

försäljningen av folkölet, bl.a. till underåriga, bör intensifieras.

Information angående försäljningsbestämmelserna bör spridas i större

omfattning och antalet tillsynsbesök bör öka. Vidare efterlyser inspektionen

förbättrat samarbete mellan länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter

liksom samarbete mellan dessa och andra myndigheter och intressenter.

Det skall i detta sammanhang också nämnas att fr.o.m. 1 januari 1997 gäller

ändrade skattesatser för öl som bl.a. inneburit att priset på folköl med en

alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent höjts. Införandet av en

nollskattegräns för öl upp till 2, 8 volymprocent har medfört att produktionen

och försäljningen av ett alkoholsvagare folköl ökat.

Kommunerna får enligt alkohollagen ta ut avgifter för prövningen av

ansökningar om serveringstillstånd. Rätten att ta ut avgift omfattar såväl

själva tillståndsprövningen som kostnaden för löpande tillsyn över dem som

fått serveringstillstånd. Kommunerna har tillsammans med polismyndigheterna

också huvudansvaret för den direkta tillsynen över servering och detaljhandel

med öl. Alkohollagen ger inte kommunerna någon rätt att avgiftsbelägga denna

tillsyn. Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet.

För att få bedriva försäljning av alkoholdrycker krävs att vederbörande

uppnått myndig ålder (3 kap. 7 § alkohollagen). Något motsvarande krav gäller

inte för försäljnings- eller serveringspersonal. Åldersgränsutredningen (C

1995:02), som gjort en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som

berör unga människor, bl.a. åldersgränserna i alkohollagen, har inte

föreslagit någon ändring av alkohollagen i detta avseende.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning beträffande regler för

försäljning och servering av folköl. Mot bakgrund bl.a. av den undersökning

som Alkoholinspektionen genomfört om utvecklingen av folkölsförsäljningen vill

utskottet understryka vikten av att den som serverar eller säljer

alkoholdrycker noga följer alkohollagens bestämmelser och förvissar sig om att

gästen/köparen har uppnått den ålder som anges i lagen. Det är enligt

utskottets mening också angeläget att kontrollen av tillämpningen av

åldersgränserna ökar och effektiviseras. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer utvecklingen och återkommer till riksdagen vid behov. Frågan om

kommunerna som, tillsammans med polismyndigheterna, har huvudansvaret för den

direkta tillsynen över servering och detaljhandel med öl skall ges möjlighet

att ta ut avgift för tillsynen bereds för närvarande i Socialdepartementet.

Motionerna So609 (s), So647 (fp), So650 (s), So655 (mp) yrkande 11, So660 (s),

So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis, So669 (c) yrkande 3 och So672

(v) yrkande 12 avstyrks.

Servering av alkoholdrycker

Serveringstillstånd och tillsyn

I motion So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) hemställs om ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behovet av en

översyn av reglerna för serveringstillstånd. Enligt motionärerna har

kommunerna små möjligheter att driva en aktiv alkoholpolitik med hjälp av

serveringstillstånden. Kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden bör

ges ökad tyngd, och regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom.

Kommuninvånare och länsstyrelsen bör ges rätt att överklaga beslut om

serveringstillstånd. Kommunerna bör också ges rätt att begränsa antalet

permanenta serveringstillstånd inom kommunen samt att tidsbegränsa

tillstånden. Frågan om alkoholpolitiska hänsyn fått företräde framför

näringspolitiska hänsyn bör bli enligt motionärerna blir föremål för en

utvärdering.

Liknande synpunkter framförs i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp).

Motionärerna begär tillkännagivanden om behovet av ökad tyngd för kommunernas

riktlinjer för serveringstillstånd och om en utvärdering av hur kommunerna

uppfyllt sitt alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av

beslutanderätten om serveringstillstånd (yrkandena 9 och 10).

I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) begärs

tillkännagivande om att alkohollagens regler om serveringstillstånd bör ses

över i syfte att begränsa antalet serveringstillstånd (yrkande 1 delvis).

Motionärerna vill särskilt betona vikten av att tillstånd för servering av

alkoholdrycker inte ges till serveringar som ligger i anslutning till eller i

närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor.

I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande

om vad som anförts om behovet av utbildning för kommunernas alkoholhandläggare

(yrkande 11). Motionärerna framhåller att landets kommuner i dag har

tillräckliga problem med alla uppgifter som statsmakterna ålagt dem. Det är

svårt att tro att alkoholpolitiken prioriteras. Den har länge varit eftersatt

och när länsstyrelserna genom alkohollagen frigjorts från huvudansvaret är det

risk att det inte blir någon tillsyn alls. Ett annat problem är, menar

motionärerna, kompetensen hos handläggarna. Erforderlig kompetens finns endast

att tillgå i landets större kommuner. Ökade utbildningsinsatser och erfarenhet

behövs för att alkoholhandläggarna skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Bakgrund

Ansvaret för att utreda och besluta om serveringstillstånd samt rätten att

fatta beslut om återkallelse av tillstånd och andra administrativa ingripanden

åvilar numera kommunerna. Under åren 1996 och 1997 gäller

övergångsbestämmelser som innebär att kommunerna skall inhämta länsstyrelsens

yttrande innan beslut fattas om permanent tillstånd eller återkallelse.

Kommunerna har också tillsammans med polismyndigheten ansvaret för den direkta

tillsynen över serveringsställena. Före alkohollagens ikraftträdande hade

länsstyrelserna ansvaret för dessa uppgifter. Kommunerna har i och med den nya

alkohollagen fått en annan och mer uttalad roll än tidigare när det gäller att

påverka alkoholens tillgänglighet. Kraven har ökat på att kommunerna skall ha

en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl prövningar av

serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i kommunerna.

Enligt regeringens mening bör varje kommun ha alkoholpolitiska program som

innehåller en detaljerad analys av alkoholsituationen i kommunen, tydliga

riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera

alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall

bedrivas. Svenska Kommunförbundet har därför under åren 1995 och 1996 erhållit

sammanlagt 3,3 miljoner kronor för att i kommunerna utveckla sådana lokala

alkoholpolitiska handlingsplaner.

En ansökan om serveringstillstånd skall prövas utifrån de kriterier som

gäller enligt alkohollagen, dvs. prövning av sökandens personliga lämplighet

och serveringsställets ändamålsenlighet. I samband med tillståndsprövningen

skall kommunerna också uppmärksamma riskerna för eventuella alkoholpolitiska

olägenheter. Kommunerna kan förhindra alkoholservering i särskilt känsliga

områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder, idrottplatser

eller i områden med känd missbrukarproblematik. Om antalet restauranger i ett

område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att

alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunerna också kunna vägra

nya serveringstillstånd i området (prop. 1994/95:89, bet. SoU9). En ansökan om

serveringstillstånd, som avser servering året runt eller årligen under viss

tidsperiod, får inte bifallas utan att kommunerna dessförinnan inhämtat

yttrande från polismyndigheten.

Kommunerna kan återkalla beviljade tillstånd om serveringen föranleder

olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller om alkohollagens

bestämmelser inte följs.

Länsstyrelsernas uppgifter på alkoholområdet är sedan alkohollagens

ikraftträdande bl.a. att utöva tillsyn över kommunernas verksamhet samt att på

regional nivå följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet som bedrivs med

stöd av alkohollagen. I Socialdepartementets rapport Länsstyrelsernas nya roll

på alkoholområdet (Ds 1995:50) betonas det angelägna i att länsstyrelserna

genom råd och stöd aktivt medverkar till en kompetens och kunskapsuppbyggnad i

kommunerna, t.ex. genom seminarier, utbildningar eller genom gemensamma

tillsynsbesök på restauranger. I syfte att förstärka samverkan mellan olika

aktörer på regional och lokal nivå förordas i rapporten att länsstyrelserna

tar initiativ till bildande av s.k. regionala råd för alkoholfrågor. I dessa

råd bör förutom länsstyrelsen ingå företrädare för landstinget,

polismyndigheten, skattemyndigheten, tullen, kommunen och Folkhälsoinstitutets

regionala kontaktpersoner. I juni 1995 beslutade regeringen att det i varje

län skall finnas ett regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet

(Förordning 1995:736).

Kommunens beslut får överklagas till förvaltningsdomstol. Vid behandlingen

av förslaget till alkohollag ansåg utskottet i likhet med regeringen att det

inte är lämpligt att införa en särreglering i alkohollagen om närboendes rätt

att överklaga. Utskottet hänvisade till förvaltningslagens bestämmelse att den

som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga detta, om beslutet gått

honom emot. Utskottet ansåg att det får bli en fråga för domstolarna att

klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller annat serveringsställe

skall anses ha rätt att överklaga beslut om tillstånd till alkoholservering.

Utskottet vidhöll denna inställning i betänkandet 1995/96:SoU3. I samma

betänkande vidhöll också utskottet sin tidigare uppfattning om att en

utvärdering av den s.k. kommunaliseringen bör ske inom två år. (Kommunen

övertog tillståndsprövningen först den 1 januari 1996. Alkohollagen trädde i

kraft den 1 januari 1995.)

Mattvång och pausservering

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs om ett tillkännagivande

om vad som anförts om behovet av ändringar i alkohollagen (yrkande 8 delvis).

Motionärerna anser att alkohollagens bestämmelser om mattvång skall slopas

helt och hållet. Matservering skall inte vara ett krav för att få

serveringstillstånd. Det skall vara möjligt att öppna renodlade barer och

pubar. Servering av alkoholdrycker i foajéer till teatrar och konsertlokaler

bör inte begränsas till att äga rum endast vid en paus under pågående

föreställning. Enligt motionärerna är det rimligt att man skall ha möjlighet

att dricka ett glas både före och efter en föreställning. Även bestämmelserna

om servering från minibar bör utgå ur alkohollagen anser motionärerna.

Motioner om matservering som villkor för serveringstillstånd, tillstånd för

servering i foajé till teater eller konsertlokal och villkoren för

bestämmelser om minibarer har behandlats av utskottet i betänkandena

1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3. Utskottets inställning var att matservering

även i fortsättningen skall vara ett krav för att serveringstillstånd skall

kunna beviljas. Utskottet var inte berett att utvidga tillståndet för teatrar

och konsertlokaler till att avse andra tider för serveringens bedrivande än i

paus under pågående föreställning eller till andra alkoholdrycker än vin och

starköl. Även mo-

tionsyrkanden om att bestämmelser om minibar skall utgå ur alkohollagen

avstyrktes av utskottet. Detta blev också riksdagens beslut.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att reglerna om serveringstillstånd varit föremål för

viss översyn under senare tid. Branschgranskningsutredningen, som nyligen

överlämnat sitt huvudbetänkande Branschsanering och andra metoder mot ekobrott

(SOU 1997:111) till regeringen, har bl.a. föreslagit att Alkoholinspektionen

skall ges möjlighet att överklaga kommunernas beslut i ärenden om

serveringstillstånd och att kommunen skall bereda länsstyrelsen möjlighet att

yttra sig i tillståndsärenden. För effektivare handläggning av tillstånds- och

tillsynsärenden har utredningen föreslagit att informationsutbytet mellan

myndigheter skall förbättras, bl.a. genom sambearbetning av register. Vidare

har länsstyrelserna i rapporter som tillställts Alkoholinspektionen i mars

1997 redogjort för bl.a. erfarenheterna under det första året av

kommunaliseringen. Det sammanfattande intrycket är att kommunaliseringen efter

vissa initiala problem fungerat bra. Behovet av ytterligare utbildning för

handläggarna har påpekats. Alkoholinspektionen skall sammanställa och närmare

analysera uppgifterna i rapporten.

Alkoholinspektionen, som utövar central tillsyn över efterlevnaden av

alkohollagen, har meddelat allmänna råd till lagens serveringsbestämmelser

(AIFS 1996:5). Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av

att varje kommun utarbetar alkoholpolitiska program med tydliga riktlinjer för

vad som skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på

vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Det är också

angeläget att kommunerna i samband med tillståndsprövningen noga uppmärksammar

riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Alkohollagen ger

kommunerna möjligheter att förhindra alkoholservering i särskilt känsliga

områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder,

idrottsplatser eller i områden med känd missbrukarproblematik. Det är även

möjligt för kommunerna att vägra serveringstillstånd om antalet restauranger i

ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att

alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga.

Utskottet är inte berett att förorda något tak för antalet

serveringstillstånd i en kommun. Ett avslag på en ansökan skall inte kunna ske

enbart på den grunden att många serveringsställen med tillstånd att servera

alkoholdrycker redan finns i kommunen. Enligt alkohollagen måste en

individuell prövning ske av varje ansökning, och ett avslag måste motiveras

utifrån de kriterier för serveringstillstånd som gäller enligt alkohollagen,

dvs. antingen med hänvisning till sökanden eller serveringsstället eller med

hänsyn till alkoholpolitiska olägenheter.

Beträffande regler för överklagande av beslut om serveringstillstånd

vidhåller utskottet sin tidigare inställning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So627 (s), So655 (mp)

yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v)

yrkande 11.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om att ett tillstånd att servera

spritdrycker, vin och starköl till allmänheten förutsätter att lagad mat kan

tillhandahållas. Utskottet finner inte heller anledning att frångå sitt

tidigare ställningstagande beträffande s.k. pausservering och servering från

minibar på hotell. Motion So603 (m) yrkande 8 om ändring i alkohollagen i

dessa avseenden avstyrks.

Serveringens bedrivande, m.m.

Serveringstider

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad som

anförts om serveringstider (yrkande 8 delvis). Motionärerna anser att

tidsbegränsningen i 6 kap. 4 § alkohollagen knappast fyller någon

socialpolitisk funktion och bör utmönstras ur lagen. Godkända näringsställen

måste få ha öppet vid de tidpunkter det finns en efterfrågan.

Prissättning m.m.

I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att bestämmelserna i

alkohollagen om att priset på alkoholdrycker vid servering inte får understiga

inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för att förmå gäster att köpa

alkoholdrycker (6 kap. 6 och 7 §§) skall upphävas (yrkande 8 delvis).

Motionärerna anser att bestämmelserna är ytterligare exempel på onödiga regler

som bör avskaffas. Vidare yrkas att bestämmelserna om alkoholfria alternativ

och högsta tillåtna alkoholhalt (3 kap. 6 § och 3 kap. 1 §) skall utmönstras

ur lagen.

I motion So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad

som anförts om ett förtydligande av 6 kap. 9 § alkohollagen. Motionärerna

anser att en restaurangägare skall vara strikt ansvarig om alkoholdrycker, i

strid mot förvaringsförbudet, förvaras i restaurangen eller därtill hörande

utrymmen. Motionen tar sikte på fall där anställda, t.ex. en

serveringsansvarig, förvarar sprit (smuggelsprit, hembränt) i restaurangen och

hävdar att det är för eget bruk. (Med strikt ansvar torde motionärerna mena

att serveringstillståndet skall återkallas.)

Tidigare behandling, m.m.

När det gäller alkohollagens bestämmelser om tidpunkter för serveringens

bedrivande uttalade utskottet (bet. 1994/95:SoU9) med anledning av ett

motionsyrkande med samma innehåll som det nu aktuella att reglerna utgör en

inte oväsentlig del av den svenska alkoholpolitiken och sociala hänsyn skall

ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga sådana.

Enligt utskottets mening skulle serveringstiderna även fortsättningsvis vara

lagreglerade. Motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet ansåg vidare att

effekterna av sena utskänkningstillstånd skulle utvärderas. Utredningen bör

omfatta effekterna på alkoholkonsumtion bland ungdom och förekomsten av våld,

ansåg utskottet. Denna inställning vidhölls även i betänkandet 1995/96:SoU3. I

samma betänkande avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att reglerna i 6 kap.

6 och 7 §§ alkohollagen skulle upphävas. Utskottet fann att det var viktigt

att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i samband med

servering. Utskottet ansåg också att priserna skall avvägas så att försäljning

av drycker med högre alkoholhalt inte främjas. En ansvarsfull alkoholservering

kan inte förenas med att gästerna förmås till akoholkonsumtion uttalade

utskottet vidare. Utskottet ställde sig därför positivt till alkohollagens

bestämmelser om att priser på alkoholdrycker vid servering inte får sättas

lägre än inköpspriset med skäligt tillägg för varan och till att åtgärder inte

får vidtas på ett serveringsställe i syfte att förmå någon gäst till inköp av

alkoholdrycker. Riksdagen följde utskottet.

Syftet med bestämmelsen om alkoholfria alternativ är enligt förarbetena till

alkohollagen bl.a. att garantera att en kund eller gäst som önskar ett

alkoholfritt alternativ, lättdryck i alkohollagens mening, också skall kunna

få detta i stället för alkoholdryck. Utskottet hade vid behandlingen av

regeringens förslag till alkohollag inte något att invända mot att en sådan

bestämmelse infördes i alkohollagen.

I alkohollagen finns inte någon bestämmelse om högsta tillåtna alkoholhalt

för försäljning av spritdrycker. Regeringens förslag till alkohollag innehöll

en sådan bestämmelse. Utskottet förordade att förslaget i denna del skulle

avslås av riksdagen, vilket också blev riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU9

s. 16, rskr. 106).

Enligt 6 kap. 9 § alkohollagen är det i princip förbjudet att på ställen med

serveringstillstånd dricka eller tillåta någon att dricka andra alkoholdrycker

än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet. Paragrafen innehåller

också förbud mot att i vissa andra lokaler dricka eller tillåta någon att

dricka alkoholdrycker över huvud taget. I tredje stycket anges att

alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i paragrafen inte

heller får förvaras i en sådan lokal eller tillhörande utrymmen i annat fall

än när det är uppenbart att drycken inte är avsedd att drickas på stället.

Undantaget tar sikte på det fallet att en gäst lämnar in en medhavd

alkoholdryck för förvaring hos garderobiären.

10 kap. 2 § alkohollagen ger möjlighet att straffrättsligt ingripa mot bl.a.

servering av ?smuggelsprit? eller spritdrycker som härrör från hembränning

eller renaturering.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om serveringstider,

prissättning, animeringsförbud och alkoholfria alternativ och avstyrker därmed

förslagen i motion So603 (m) yrkande 8 om ändringar i dessa delar. Yrkandet om

högsta tillåtna alkoholhalt i samma motion är redan tillgodosett och avstyrks

därför. Även motion So662 (s) avstyrks.

Illegal alkoholhantering

I motion So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om ett åtgärdsprogram mot hembränning.

Hembränning utgör ett stort hot mot folkhälsan och situationen är i dag mycket

alarmerande särskilt när det gäller ungdomars konsumtion av hembränt. Ett

kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga och beivra hembränning måste till

anser motionärerna. Regeringen bör uppdra åt Folkhälsoinstitutet att utarbeta

ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta hembränningen.

Polisen måste få ytterligare resurser för bekämpa hembränningen.

I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av insatser mot illegal alkoholhantering (yrkande 12). Motionärerna

anför att olika former av illegal alkoholhantering utgör ett stort hot mot den

svenska alkoholpolitiken och folkhälsan. Motionärerna ser positivt på det

uppdrag som regeringen gett till Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket,

Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att kartlägga omfattningen och

karaktären på den olagliga alkoholhanteringen samt lämna förslag till

åtgärder. Motionärerna hänvisar till ett lyckat projekt mot olaglig

alkoholhantering som bedrivits i Norge och anser att ett liknande projekt bör

genomföras i Sverige.

I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och

spritförsäljning (yrkande 7). För att komma till rätta med hembränning och

spritsmuggling måste ett brett åtgärdsprogram sättas in. Folkrörelser,

myndigheter och kommuner bör mobiliseras anser motionärerna. Vidare bör

Sverige ta lärdom av den kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig

sprithantering som under de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har

gett positiva resultat både vad gäller omfattningen av hembränning och

befolkningens attityder till illegal sprithantering.

Även i motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1

delvis) krävs åtgärder mot illegal sprithantering. Motionärerna anser att

regeringen bör ge folkrörelserna i uppdrag att i samverkan med myndigheterna

genomföra en kampanj som motverkar illegal droghantering.

I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om hembränning och smuggling (yrkande 15).

Enligt motionärerna har den fabriksmässiga hembränningen och smugglingen ökat

sedan Sverige blev medlem i EU. Det är hög tid att utveckla en plan för att

möta de ökande alkoholproblemen. Bl.a. bör Sverige utnyttja sitt medlemskap

till att mer kraftfullt hävda sin rätt till en självständig alkoholpolitik.

Bakgrund

Regeringen gav i november 1995 Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet,

Läkemedelsverket och Alkoholinspektionen i uppdrag att kartlägga omfattningen

av och karaktären på den olovliga sprithanteringen samt att lämna förslag till

lämpliga åtgärder för att minska denna typ av verksamhet. Uppdraget

utsträcktes senare till att omfatta även Generaltullstyrelsen. Uppdraget har

hanterats av en myndighetsgemensam arbetsgrupp som i december 1996 avlämnade

sin rapport Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) till regeringen. I rapporten

föreslår arbetsgruppen en rad åtgärder för att komma åt den storskaliga eller

organiserade hanteringen av olovligt framställd eller införd sprit, s.k.

svartsprit. Kontroller bör intensifieras och Polisen och Tullen bör tillföras

extra resurser. Arbetsgruppen anser att det finns argument för och emot en

kriminalisering av köp och innehav av svartsprit och att frågan inte kan

avfärdas utan ytterligare utredning. Ytterligare förslag är att tydligare

markera allvaret i hanteringen av svartsprit med ungdomar som kundkrets.

Tillverkning eller försäljning av svartsprit som riktar sig till ungdomar bör

betraktas som en försvårande omständighet vid brottets svårighetsgrad.

Alkohollagens kriterier för grovt brott bör därför kompletteras i enlighet

härmed. Även straffskalorna bör ses över med inriktning på en skärpning,

främst vad avser minimipåföljden för grovt brott. Vidare anser utredningen att

möjligheten att lagföra medverkansbrott vid exempelvis försäljning av aktivt

kol och turbojäst bör utredas. Riktlinjer bör utformas för hur olika gärningar

som faller under alkohollagens straffbestämmelser bör betraktas.

Varusmugglingslagens bestämmelser bör ses över med sikte på en skärpning av

straffsatserna. Eftersom insatserna mot hantering av svartsprit sett ur olika

synvinklar torde vara en högprioriterad fråga, anser arbetsgruppen att

respektive departement skall undersöka om nödvändiga resurser finns och om

prioriteringar sker på ett ändamålsenligt sätt. För att bekämpningen av

svartsprithanteringen skall vara effektiv och trovärdig krävs enligt

arbetsgruppen en samsyn på problemet bland politiker och myndigheter.

Informationsinsatser riktade till allmänheten bör därför föregås av en

informations/utbild-ningssatsning som riktar sig till beslutsfattare och

myndigheter. Arbetsgruppen anser att det behövs en kontinuerlig uppföljning av

omfattningen av och karaktären på hanteringen av svartsprit så att åtgärder

och insatser snabbt kan anpassas till nya förutsättningar. Alkoholinspektionen

bör ges i uppdrag att kontinuerligt följa utvecklingen när det gäller

tillverkning och distribution av svartsprit. Att följa utvecklingen i

konsumtionsledet åvilar Folkhälsoinstitutet.

Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats, och ärendet bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Det skall också nämnas att regeringen utbetalat 8 miljoner kronor till

Rikspolisstyrelsen för att bl.a. användas till olika lokala och regionala

samarbetsprojekt mellan närpolisverksamhet, socialtjänst och länsstyrelser för

att försvåra eller förhindra den olovliga sprithanteringen.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer med motionärerna att olovlig tillverkning av sprit och

spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheterna att

ingripa mot den illegala sprithanteringen måste förbättras. Regeringens

ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten Svartsprit och

ungdomar (Ds 1997:8) bör dock avvaktas innan riksdagen överväger något

initiativ i frågan. Motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12, So656 (fp)

yrkande 7, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v) yrkande

15 avstyrks.

Avgifter m.m.

I motion So663 av Per Rosengren (v) hemställs om ett tillkännagivande om

behovet av att avgiftsbelägga teknisk sprit. Motionären anser att priset på

teknisk sprit skall sättas så att det även täcker kostnader för

skadeverkningar till följd av missbruk. Även om produkten inte är avsedd att

drickas kan man enligt motionären inte bortse från att så faktiskt sker.

Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften för tekniska

alkoholprodukter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt motionären

användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till

omvårdnad av grava missbrukare.

I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om

alkoholproducenternas ansvar (yrkande 8). En s.k. ohälsoavgift bör införas på

alkoholdrycker anser motionärerna. Av avgiften bör en del återföras till

sjukvården och socialtjänsten som har stora kostnader till följd av

alkoholkonsumtionen. Producenterna bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar

för de samhällskostnader deras produkter orsakar.

Läkemedelsverket svarar för tillsynen av införsel, försäljning och köp av

teknisk sprit enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit.

Läkemedelsverkets verkställighetsföreskrifter finansieras genom avgifter, för

närvarande 8 öre per kg försåld sprit. För all införsel och försäljning av

teknisk sprit krävs tillstånd från Läkemedelsverket. Verkets tillsyn riktar

sig främst mot säljarna av den tekniska spriten. Ett nytt datasystem för denna

verksamhet är under utveckling för att ge snabbare och bättre information om

köpare och säljare av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I rapporten

Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) anförs att missbruket av teknisk sprit har

ändrat karaktär under de senaste åren. Sedan 1994 förekommer grövre smuggling,

stöld respektive rening i stor skala av teknisk sprit. För att komma till

rätta med dessa problem föreslås i rapporten ökad samverkan mellan

Läkemedelsverket, Alkoholinspektionen, skattemyndigheten, Tullverket och

Polisen.

Socialministern har i svar på fråga i riksdagen under början av året uttalat

sin avsikt att tillkalla en utredare som skall se över gällande lagstiftning

om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I uppdraget

kommer bl.a. att ingå förslag till ytterligare åtgärder för att förhindra

förgiftning med metanol och förorenad alkohol.

Motionsyrkanden om att avgiftsbelägga teknisk sprit har varit föremål för

riksdagens behandling vid ett flertal tillfällen. I betänkandet 1990/91:SoU17

framhöll utskottet att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som

behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och

den övriga kontrollen av tillsynen. Utskottet uttalade också att en

specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde undvikas. Den då

aktuella motionen avstyrktes. I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet

denna uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma innehåll som

den nu aktuella. Även skatteutskottet har uttalat att åtgärder för att

motverka missbruk av teknisk sprit bör lösas på andra vägar än genom

beskattningsåtgärder (bet. 1991/92:SkU25).

Socialutskottet och skatteutskottet har också avstyrkt motioner om att

införa en särskild avgift på tobak i syfte att bekosta insatserna för att

förebygga tobaksdebut och för att ge hjälp åt personer som önskar sluta röka

(bet. 1992/93:SoU26 och 1992/93:SkU25). Vidare har skatteutskottet i

betänkandet 1996/97:SkU17 avstyrkt ett motionsyrkande om att tobak skall

beläggas med en extra skatt som destineras till vissa hälso- och

sjukvårdsverksamheter med motiveringen att ?även den typ av angelägna

verksamhet som motionen avser bör underställas en normal budgetprövning?.

Utskottets bedömning

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare

ställningstagande i fråga om särskild avgift på tekniska alkoholprodukter.

Motion So663 (v) avstyrks därför. Även motion So669 (c) yrkande 8 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97: So642

yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2,

1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So672

yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3,

res. 1 (m) - delvis

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (kd)

2. beträffande Systembolagets verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So602, 1996/97:So603 yrkande 8

delvis och 1996/97:Ub247 yrkande 9,

res. 1 (m) - delvis

3. beträffande alkoläsk

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So640, 1996/97:So656 yrkandena 5

och 6 och 1996/97:So668 yrkande 2,

res. 6 (fp)

res. 7 (mp)

4. beträffande marknadsföring

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande 13,

1996/97:So669 yrkande 4, 1996/97:So672 yrkandena 9 och 10 och

1996/97:N238 yrkande 1,

res. 8 (mp)

5. beträffande information och opinionsbildning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 1, 1996/97:So642

yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis,

1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672 yrkande 2,

res. 9 (m)

res. 10 (fp)

6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 4, 1996/97: So614

delvis, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So655 yrkandena 2, 4-6,

1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkandena 9 och 10,

1996/97:So670 yrkande 1 delvis, 1996/97:So672 yrkandena 5-8 och

1996/97:Ub 246 yrkande 4,

res. 11 ( c, fp, mp, kd)

7. beträffande kvinnliga missbrukare

att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkande 4,

res. 12 (fp)

8. beträffande varningstexter

att riksdagen avslår motion 1996/97:So659,

res. 13 (kd)

9. beträffande åldersgränser

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis,

1996/97:So614 delvis och 1996/97:So630,

res. 14 (m)

res. 15 (kd)

10. beträffande försäljning av folköl

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,

1996/97:So650, 1996/97:So655 yrkande 11, 1996/97:So660, 1996/97: So669

yrkande 3, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97: So672 yrkande 12,

res. 16 (c, v, mp)

res. 17 (kd)

11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655 yrkandena 9

och 10, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 11,

res. 18 (mp, kd)

res. 19 (v)

12. beträffande mattvång och pausservering

att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis,

res. 22 (m)

13. beträffande serveringstider, prissättning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och

1996/97:So662,

res. 23 (m)

14. beträffande illegal alkoholhantering

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12,

1996/97:So656 yrkande 7, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och

1996/97:So672 yrkande 15,

res. 24 (fp)

res. 25 (v)

res. 26 (kd)

15. beträffande teknisk sprit

att riksdagen avslår motion 1996/97:So663,

res. 27 (v)

16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker

att riksdagen avslår motion 1996/97:So669 yrkande 8.

res. 28 (c, mp)

Stockholm den 18 september 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Christina

Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c),

Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v),

Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Catherine

Persson (s), Annika Jonsell (m), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg

(kd).

Reservationer

1. Inriktningen av alkoholpolitiken m.m. (mom. 1 och 2)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 9 börjar med

?Totalkonsumtionens samband? och på s. 11 slutar med ?Motionerna avstyrks?

bort ha följande lydelse:

Vägledande för den svenska alkoholpolitiken måste som anförs i motion 603

(m) vara att den övervägande delen av befolkningen är kapabel att ta ansvar

för sin egen alkoholkonsumtion, utan omfattande restriktioner och regler. Av

detta skäl är det också angeläget att en klar åtskillnad görs mellan bruk och

missbruk av alkohol. Dessa begrepp blandas alltför ofta ihop vilket medfört

att Sverige för en alkoholpolitik som skiljer sig markant från den syn på

frågorna som är förhärskande i vår omvärld. Den svenska alkoholpolitiken har i

alltför hög utsträckning koncentrerats till totalkonsumtionen, vilket lett

till att problemet med den grupp som överkonsumerat alkohol inte tillräckligt

uppmärksammats. Enligt utskottets mening finns det inte något entydigt samband

mellan totalkonsumtionen av alkohol och alkoholskador. Däremot för

överkonsumtionen av alkohol med sig omfattande sociala och medicinska problem.

Kostnaderna för samhället är mycket höga och lidandet för den enskilde och

dennes anhöriga är mycket stort. Barn till missbrukare är särskilt utsatta.

Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott och

ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar i många fall en alltför

tidig död. Det är mot den bakgrunden viktigt att minska alkoholkonsumtionen,

men detta skall ske utan fixering vid totalkonsumtionen en fixering som ofta

har lett till felaktiga prioriteringar och åtgärder. Enligt utskottet får de

åtgärder som vidtas för att minska alkoholkonsumtionen inte uppfattas som

trakasserier av den övervägande del av befolkningen som inte har problem med

sin alkoholkonsumtion. Utskottet kommer därför i det följande att föreslå

ändringar av nuvarande bestämmelser om utskänkningstillstånd, åldersgränser

för inköp av alkoholdrycker, serveringstider m.m. Utskottet anser att

alkoholpolitiken i ökande utsträckning skall inriktas på information,

utbildning, opinionsbildning och andra förebyggande insatser i syfte att

tränga tillbaka missbruket av alkohol, förhindra att fler blir missbrukare och

motverka alkoholskador. Detta är det viktigaste alkoholpolitiska instrumentet.

Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor. Vidare anser utskottet

att Sverige som medlem i Europeiska unionen skall delta i det europeiska

samarbetets alla delar. Vi har accepterat Romfördragets grundläggande

principer om fri rörlighet över gränserna för bl.a. varor och personer. I

kommande förhandlingar med EU bör Sverige inte fortsätta att begära permanenta

undantag för privatpersoners rätt att införa alkoholdrycker. I stället bör

gränserna för privatinförsel successivt höjas fram till den 30 juni år 2000 då

det svenska undantaget helt bör upphöra. Även det återstående monopolet inom

alkoholhanteringen bör avvecklas. Vad utskottet nu anfört om inriktningen av

alkoholpolitiken bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 7 som

sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i dessa delar avstyrks.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med

?Systembolagets ensamrätt? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Systembolagets detaljhandelsmonopol bör enligt utskottet successivt

avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med införandet av ett licensierings-

system för försäljning via dagligvaruhandeln. I ett första skede bör starköl

och vin kunna säljas utanför monopolet. Detta bör med anledning av motionerna

So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m) ges regeringen till känna. Motion

Ub247 (fp) yrkande 9 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 7 och med avslag

på motionerna 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3,

1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5,

1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande Systembolagets verksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So602 och 1996/97:So603

yrkande 8 delvis samt med avslag på motion 1996/97:Ub247 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)

Roland Larsson (c) anser

dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 10

börjar med ?Inriktningen av? och slutar med ?avstyrks därför? samt på s. 11

börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks?

bort utgå och ersättas av följande:

Utskottet vill betona vikten av att Sverige följer de etiska principer och

den handlingsplan som under 1995 antagits av de europeiska länderna inom WHO.

I WHO-dokumentet fastslås alla människors rätt till ett familjeliv och

yrkesliv fritt från olyckor, våld och andra negativa konsekvenser av alkohol.

Barn och ungdomar skall har rätten till en trygg uppväxt utan negativa

konsekvenser av alkohol och så långt det är möjligt skyddas från

marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för att främja hälsa genom

kontroller av tillgången på alkohol och genom beskattning nämns i

handlingsplanen liksom rätten till vård, information och förebyggande insatser

inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet.

Vidare delar utskottet inställningen i motion So666 att en förutsättning för

att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte betraktas som vilken

vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda regler för att en

bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att Sverige i det

europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler skall gälla för

alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och tobaksbruk

uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Utskottet föreslår att

riksdagen med anledning av motionerna So669 (c) yrkande 5 och So666 (s)

yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga

motioner om inriktning av alkoholpolitiken avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:666 yrkandena 1 och 2 och

1996/97:So669 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603

yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3,

1996/97:So669 yrkande 1, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1

och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?En samlad

redogörelse? och slutar med ?So656 (fp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Ansträngningarna för att minska den totala alkoholkonsumtionen måste

fortsätta. Målet att minska konsumtionen med 25 % räknat från 1980 måste

bibehållas även om det inte kan uppnås fram till år 2000. Regeringen bör

enligt utskottet snarast ge riksdagen en samlad redogörelse för vad som har

gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå en minskad

alkoholkonsumtion. En sådan redogörelse bör sedan följas upp med årliga

rapporteringar av uppnådda resultat. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med

anledning av motion So656 (fp) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3,

1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5,

1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande

3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Den svenska

alkoholpolitiken? och slutar med ?anpassas härtill? bort ha följande lydelse:

För att motverka de skador som alkoholen förorsakar krävs enligt utskottet

en allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste

tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därutöver

behövs varierande insatser för vård och stöd till den som fastnat i ett

beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande

insatser är inte tillräckligt utan vad som krävs är en lämplig kombination av

olika åtgärder såsom höga skatter, restriktioner, information, undervisning

samt vård och behandlingsinsatser.

dels att den del av utskottets bedömning som på s. 11 börjar med

?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom vad som anförts i motion So666 om att en

förutsättning för att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte

betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda

regeler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att

Sverige i det europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler

skall gälla för alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och

tobaksbruk uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Vad utskottet nu

anfört bör med anledning av motionerna So672 (v) yrkande 1 och So666 (s)

yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om

inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2 och

1996/97:So672 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603

yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1,

1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:N14

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med

?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens inställning om att slå vakt om Systembolagets

detaljhandelsmonopol och fortsatta införselrestriktioner på alkohol och tobak.

Skulle EG-domstolen finna att detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten är

det viktigt att åtgärder vidtas för att motverka en uppluckring av

alkoholpolitiken. Detta bör med anledning av motion N14 (kd) ges regeringen

till känna. Övriga motioner om inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N14 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1,

1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669

yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Alkoläsk (mom. 3)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med

?Systembolagets möjligheter? och på s. 15 slutar med ?inte behövs? bort ha

följande lydelse:

Den stora faran med alkoläsk är att barn och ungdomar på ett mycket

försåtligt sätt kan lockas till ett beroende av alkohol eftersom de inte ens

känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att inte sälja

alkoläsk med hänvisning till dess skaderisker särskilt för barn och ungdomar

godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden. Alkoholsortimentsnämnden ansåg att

beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget (artikel 30). Enligt

utskottets mening är det angeläget att frågan om Systembolaget har rätt att

avvisa drycken ur sitt sortiment prövas av EG-domstolen. Flera avgöranden från

EG-domstolen under senare år visar att domstolen har blivit alltmer benägen

att acceptera nationella regler, som till sin natur inte begränsar

tillgängligheten till marknaden för utländska produkter i större utsträckning

än nationella. Även om Systembolagets vägran att sälja alkoläsk skulle anses

oförenlig med artikel 30 i Romfördraget skulle den kunna anses motiverad med

hänsyn till skyddet för bl.a. människors hälsa enligt artikel 36 i fördraget.

Systembolaget bör därför ges möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens

beslut. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alkoläsk

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och

1996/97:So668 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So640 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Alkoläsk (mom. 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Utskottet

är? och slutar med ?So640 (mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att förordningen med instruktioner för

Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett uttalat alkoholpolitiskt

mål. Detta bör med anledning av motion So640 (mp) ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alkoläsk

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So640 och med avslag på

motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och 1996/97: So668 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Marknadsföring (mom. 4)

Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?N238 (mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ansvarsbestämmelserna när det gäller otillåten

marknadsföring av alkoholdrycker måste skärpas och att de företag som inte

följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff. Olika slag

av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins i många fall aggressiva

försäljningsmetoder. För att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara

kontrollerande, inspekterande och registrerande bör Alkoholinspektionen överta

kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker. Vidare anser utskottet att

bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras in i

alkohollagen. En tillståndhavare som inte följer gällande

marknadsföringsregler skulle förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen

också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Reklamförbudet bör

utsträckas till att omfatta även facktidskrifter som vänder sig till

näringidkare och skrifter som tillhandhålls i Systembolagets butiker. Det är

också, menar utskottet, hög tid att bestämmelser om förbud mot indirekt

alkoholreklam införs i alkohollagen. Sverige bör också inom EU verka för att

varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar

riktade till den egna befolkningen.

När det gäller statliga Vin & Sprit AB delar utskottet inställningen i

motion N238 (mp) om att bolagets aggressiva marknadsföring av sina produkter

gentemot branschfolk runt om i landet är oacceptabel och måste upphöra.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So618

(mp), So655 (mp) yrkande 13, So672 (v) yrkande 10 och N238 (mp) yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande marknadsföring

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande

13, 1996/97:So672 yrkande 10 och 1996/97:N238 yrkande 1 samt med avslag

på motionerna 1996/97:So669 yrkande 4 och 1996/97:So672 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Information och opinionsbildning (mom. 5)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Information

och upplysning? och på s. 25 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Det viktigaste instrumentet i kampen mot alkoholmissbruk är enligt utskottet

information och opinionsbildning. Effektiva och regelbundet återkommande

informations- och hälsoupplysande kampanjer skapar större förståelse hos

enskilda människor och har större påverkan på deras attityder än restriktioner

och förbud. Ett utmärkt exempel på detta är de antirökkampanjer som bedrevs

främst i slutet på 1970-talet och som ledde till en kraftig minskning av

rökning bland ungdomar. Redan före tobakslagens tillkomst hade också många

miljöer, t.ex. vissa offentliga lokaler, sammanträdesrum och inrikes

transporter, gjorts rökfria. Informationen om alkohol och alkoholrelaterade

skador måste vara baserad på fakta och kunskap. Det är därför väsentligt att

sådan sammanställs och utvärderas för att på ett effektivit sätt kunna

användas i opinionsarbetet. Utskottet vill också betona vikten av att den

information som ges inte är förbudsivrande eller kan uppfattas som förmynderi.

Budskapet måste vara tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som

avses. Det är också viktigt att en klar åtskillnad görs mellan bruk och

missbruk av alkohol. Sverige bör enligt utskottets mening ta lärdom av det

arbete som skett och fortfarande pågår i den kanadensiska delstaten Quebec där

en omfattande liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett omfattande

upplysningsarbete, något som lett till minskad alkoholkonsumtion. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 1

ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande information och opinionsbildning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1996/97:So642 yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1,

1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Information och opinionsbildning (mom. 5)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Att förebygga alkoholmissbruk och skapa respekt för alkoholen som

vanebildande drog är enligt utskottet en av de viktigaste insatserna för att

förbättra folkhälsan. Det är angeläget att informationen och de

opinionsbildande insatserna belyser effekterna av allt bruk av alkohol och

inte enbart missbruket av alkohol. Insatserna måste riktas till såväl ungdomar

som till deras föräldrar och övriga vuxna. Vidare anser utskottet att

opinionsbildning mot langning skall ske kontinuerligt. Större kampanjer bör

regelbundet genomföras i samverkan mellan stat, kommuner och ideella

föreningar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So656 (fp)

yrkande 2 delvis och So642 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande information och opinionsbildning

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So642 yrkande 1,

1996/97:So656 yrkande 2 delvis och med avslag på motionerna 1996/97:So603

yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So669 yrkande 6 och

1996/97:So672 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Utbildning och alkoholfria miljöer (mom. 6)

Roland Larsson (c), Kerstin Heinemann (fp), Thomas Julin (mp) och Tuve

Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?När det

gäller? och på s. 26 slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med oro på att ANT-undervisningen har kommit på undantag i

många skolor under senare år. Saknas det lokala ?eldsjälar? erbjuds inte

eleverna ANT-undervisning i de former som så framgångsrikt utvecklades under

1980-talet. Enligt utskottet bör Skolverket genom statliga direktiv åläggas

att förbättra skolornas ANT-undervisning. Skolan har ett stort ansvar i det

alkohol- och drogförebyggande arbetet. Enligt utskottet bör varje skola

utveckla handlingsprogram för elevarbetet med hälsofrågor där ANT skall ges en

framträdande roll. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och

referensmaterial som Skolverket utarbetat och att undervisning om riskerna med

alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt

återkommande kampanjer. Det finns dessutom utmärkt informationsmaterial och

kvalitativt goda metoder som utvecklats av bl.a. nykterhetsrörelsen och som

bör tas till vara i ANT-undervisningen. Även blivande lärare, ungdomsledare,

socionomer och andra som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar måste i

sina respektive yrkesutbildningar få gedigna kunskaper om alkohol och övriga

beroendeframkallande medel. Information om alkohol och andra drogers

skadeverkningar bör också ingå i den högre utbildningen för hälso- och

sjukvårdspersonalen.

Insatser för ungdomar måste enligt utskottet inriktas på att få dem att helt

avstå från alkohol under uppväxttiden. Det är därför angeläget att också

främja alkoholfria fritidsmiljöer för ungdomar. Stat och kommun bör i

samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av alkoholfria

träffpunkter för ungdomar.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So614 delvis, 1996/97:So655

yrkandena 2 och 4-6, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis och 1996/97:So669

yrkandena 9 och 10 och med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande

4, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis,

1996/97:So672 yrkandena 5-8 och 1996/97:Ub246 yrkande 4 som sin mening

ger regerigen till känna vad utskottet anfört,

12. Kvinnliga missbrukare (mom. 7)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

utgår? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är nuvarande missbrukarvård inte anpassad till en

ökande andel kvinnliga missbrukare. Det är därför viktigt att förebyggande

program och behandlingsprogram för kvinnor med alkoholproblem utvecklas.

Erfarenheterna vid EWA-enheten vid Karolinska institutet bör därvid tas till

vara. Detta bör med anledning av motion So656 (fp) yrkande 4 ges regeringen

till känna

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kvinnliga missbrukare

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Varningstexter (mom. 8)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?motion So659 (kd)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So659 (kd) om att förpackningar med

alkoholdrycker skall förses med varningstext, som kortfattat upplyser om

riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i

trafiken och på arbetsplatserna. Sverige bör inom EU aktivt verka för att

bestämmelser med krav på varningstexter skall införas. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande varningstexter

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So659 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Åldersgränser (mom. 9)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:

I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet att fullgöra

militärtjänst och rätt att ta körkort. Utskottet anser att det är hög tid att

även åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol jämställs med

myndighetsåldern. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag

till lagreglering i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åldersgränser

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och

1996/97:So630 samt med avslag på motion 1996/97:So614 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Åldersgränser (mom. 9)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:

För att skjuta upp alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen bland

ungdomar anser utskottet att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker

skall höjas från nuvarande 18 år till 20 år. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett sådant lagförslag.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åldersgränser

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So614 delvis och med avslag på

motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:So630 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Försäljning av folköl (mom. 10)

Roland Larsson (c), Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med oro på den ökade konsumtionen av folköl bland yngre

tonåringar. En särskild fara ligger i att folkölet i många fall fungerar som

inkörsport till ett mer utvecklat alkoholmissbruk bland ungdomar.

Tillgängligheten är stor genom att antalet försäljnings- och serveringsställen

har flerdubblats sedan reglerna om tillståndsplikt för detaljhandel med och

servering av folköl slopades. Som utskottet tidigare anfört är det är viktigt

att på olika sätt finna vägar att hålla ungdomsåren alkoholfria. En åtgärd är

att begränsa tillgängligheten. Utskottet anser därför att de tidigare reglerna

om tillståndsplikt skall återinföras. Därmed kan också efterlevnaden av

åldersgränserna förbättras genom att tillståndet kan återkallas eller ett

förnyat tillstånd vägras om det förekommit anmärkningar. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet

härmed. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna

So669 (c) yrkande 3 och So672 (v) yrkande 12 och med anledning av motion So655

(mp) yrkande 11 ge regeringen till känna. Övriga motioner i denna del

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande försäljning av folköl

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So669 yrkande 3 och

1996/97:So672 yrkande 12 och med anledning av motion 1996/97:So655

yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,

1996/97:So650, 1996/97:So660 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Försäljning av folköl (mom. 10)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet

utgår? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tillsynen över detaljhandeln med folköl måste förbättras

och effektiviseras. Särskilt angeläget är det att kontrollen av efterlevnaden

av åldersgränserna ökar. För att detta skall vara möjligt krävs enligt

utskottet att kommunerna får ta ut avgifter för denna tillsyn. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Övriga

motionsyrkanden i denna del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande försäljning av folköl

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So650, 1996/97:So660 och

1996/97:So670 yrkande 1 delvis och med anledning av motion 1996/97:So655

yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,

1996/97:So669 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11)

Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med ?Utskottet

är inte? och på s. 34 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden måste

ges ökad tyngd. Bl.a. bör kommunerna i sina riktlinjer ges rätt att begränsa

antalet permanenta serveringstillstånd inom kommunen genom att tidsbegränsa

tillstånden till förslagsvis tre år. Vidare anser utskottet att alkohollagens

regler om serveringstillstånd måste ses över i syfte att begränsa antalet

tillstånd. Ett ytterligare krav för att få serveringstillstånd bör enligt

utskottet vara att serveringsstället inte ligger i anslutning till eller i

närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor.

Enligt förarbetena till alkohollagen skall alkoholpolitiska hänsyn ha

företräde framför näringspolitiska vid beviljandet av serveringstillstånd.

Frågan om kommunerna har uppfyllt dessa intentioner bör enligt utskottet bli

föremål för en utvärdering. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer att göra utvärderingen. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So655 (mp) yrkandena 9 och 10, So627 (s) och So670 (s,

c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655

yrkandena 9 och 10 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på

motion 1996/97:So672 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

19. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Med det

anförda? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:

Det är en svår uppgift för kommunerna att ansvara för tillsynen av

restauranger. Alkoholhandläggarna möter många gånger en mycket hård värld.

Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att klara den

uppgiften. Erforderlig kompetens finns i stort sett att tillgå endast i de

större kommunerna. Enligt utskottet är det därför ytterst angeläget att ökade

utbildnings- och kompetenshöjande insatser kommer till stånd för att även de

mindre kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter inom detta område. Vad

utskottet anfört bör med anledning av motion So672 (v) yrkande 11 ges

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om serveringstillstånd avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 11 och med avslag

på motionerna 1996/97:So627, 1996/95:So655 yrkandena 9 och 10 och

1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

20. Mattvång och pausservering (mom. 12)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?avseenden avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att bestämmelsen om mat som en del av verksamheten för att

få utskänkningstillstånd bör utmönstras ur alkohollagen. Detta krav fungerade

möjligen tidigare då Sverige hade en annan restaurangkultur och det inte var

lika vanligt att människor träffades efter arbetet för att ta sig ett glas öl

eller vin. Verkligheten är i dag annorlunda. Det anses numera som både

trevligt och naturligt för allt fler att avsluta sin dag över ett glas öl

eller vin på en kvarterspub i sällskap med vänner och arbetskamrater. Denna

form av socialt umgänge är positiv och visar att även svenskar kan umgås med

alkohol. Pubar och liknande inrättningar skall därför undantas från kravet på

matsservering.

Även bestämmelserna om servering från minibar på hotell bör utgå ur

alkohollagen.

När det gäller pausservering i foajéer till teatrar och konsertlokaler

föreligger inte något mattvång, vilket utskottet anser positivt. Däremot får

endast vin och starköl serveras. Utskottet anser att serveringstillståndet

även bör kunna omfatta spritdrycker. Vidare bör servering kunna ske såväl i

paus under pågående föreställning som före och efter en föreställning.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande mattvång och pausservering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Serveringstider, prissättning m.m. (mom. 13)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?So662 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fyller tidsbegränsningen för alkoholservering i 6

kap. 4 § alkohollagen knappast någon alkoholpolitisk funktion utan har givit

upphov till att antalet ?svartklubbar? ökat i storstäderna. Ur

alkoholpolitiskt perspektiv måste det vara bättre att ge de näringsställen som

har serveringstillstånd möjlighet att själva bestämma sina öppettider än att

genom reglering av serveringstiderna skapa förutsättningar för en

okontrollerbar verksamhet. Serveringstiderna bör över huvud taget vara en

fråga mellan näringsidkaren och hans kunder.

Ytterligare exempel på regler som enligt utskottet är onödiga och därför bör

utgå ur alkohollagen är bestämmelserna om att priset på alkoholdrycker vid

servering inte får understiga inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för

att förmå gäster att köpa alkoholdrycker. Även bestämmelsen i alkohollagen om

att alkoholfria alternativ måste finnas att tillgå i tillfredsställande urval

och omfattning vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker saknar

enligt utskottet någon alkoholpolitisk funktion. Bestämmelsen bör därför utgå.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motion So662 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande serveringstider, prissättning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och med

avslag på motion 1996/97:So662 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

24. Illegal alkoholhantering (mom. 14)

Kerstin Heinemann (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:

För att komma till rätta med hembränning och spritsmuggling måste ett brett

åtgärdsprogram sättas in. Särskilt angeläget är det att bekämpa den

storskaliga verksamheten. Folkrörelser, myndigheter och kommuner bör enligt

utskottet mobiliseras. Vidare anser utskottet att Sverige bör ta lärdom av den

kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig sprithantering som under

de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har givit positiva resultat

både vad gäller omfattningen av hembränning och befolkningens attityder till

illegal sprithantering. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till So656

(fp) yrkande 7 och med anledning av So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1

delvis ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande illegal alkoholhantering

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So656 yrkande 7 och med anledning

av 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna

1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12 och 1996/97:So672 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Illegal alkoholhantering (mom. 14)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Den storskaliga hembränningen och smugglingen av alkoholdrycker har ökat

sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen. Utskottet anser att det är hög

tid att utveckla en plan för att möta dessa och övriga problem på

alkoholpolitikens område som medlemskapet fört med sig. Bl.a. bör Sverige inom

EU kraftfullt hävda sin rätt till en mer självständig alkoholpolitik. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna. I övrigt anser utskottet att

regeringens ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten

Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) bör avvaktas innan riksdagen överväger

något initiativ med anledning av motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12,

So656 (fp) yrkande 7 och So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande illegal alkoholhantering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 15 och med avslag

på motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656

yrkande 7 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Illegal alkoholhantering (mom. 14)

Tuve Skånberg (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är hembränningen ett stort hot mot folkhälsan. Sverige

riskerar att få en situation liknande den vi hade i slutet av 1800-talet då

husbehovsbränningen var accepterad och ledde till förödande sociala

konsekvenser. Särskilt alarmerande är den ökade konsumtionen av hembränt bland

ungdomar. All alkohol är skadlig under uppväxtåren och det finns en bred

politisk enighet om att främja en alkoholfri uppväxt. Utskottet anser att ett

kraftfullt åtgärdsprogram omedelbart måste sättas in för att förebygga och

beivra hembränningen. Regeringen bör ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att

utarbeta ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta

hembränningen och polisen måste tilldelas ytterligare resurser i kampen mot

denna form av brottslighet. Detta bör riksdagen med anledning av motion So619

(kd) som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande illegal alkoholhantering

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So619 och med avslag på

motionerna 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656 yrkande 7,

1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Teknisk sprit (mom. 15)

Stig Sandström (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion So663 (v) finns det ett klart samband mellan

regelbundet missbruk av s.k. teknisk sprit och social utslagning. Dessa

missbrukare är också betydligt mer utslagna än missbrukare i gemen och har

ofta allvarliga hjärnskador. Utskottet delar därför uppfattningen i motionen

om att tekniska alkoholprodukter skall ha ett pris som även täcker åtgärder

mot dess skadeverkningar. Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften

för dessa produkter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt utskottet

användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till

omvårdnad av grava missbrukare. Regeringen bör återkomma med förslag i

enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning av motion So663 (v) ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande teknisk sprit

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So663 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Ohälsoavgift på alkoholdrycker (mom. 16)

Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Även

motion? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So669 (c) om att samhällets kostnader

för alkoholskador bör jämställas med de skador som uppstår på grund av

miljögifter och att en s.k. ohälsoavgift därför bör införas på alkoholdrycker.

Av avgiften bör en del återföras till sjukvården och socialtjänsten som har

höga kostnader för att vårda och ta hand om missbrukare. Alkoholproducenterna

bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar för de samhällskostnader som deras

produkter orsakar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So669 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................6

Inriktningen av alkoholpolitiken 6

Allmänt 6

Bakgrund 8

Utskottets bedömning 9

Detaljhandelsmonopolet 11

Systembolagets verksamhet 11

Alkoläsk m.m. 12

Bakgrund och tidigare behandling 12

Utskottets bedömning 14

Marknadsföring 15

Bakgrund 16

Utskottets bedömning 18

Alkoholförebyggande åtgärder 18

Bakgrund och tidigare behandling 21

Utskottets bedömning 24

Varningstexter 26

Utskottets bedömning 26

Åldersgränser 26

Utskottets bedömning 27

Försäljning av folköl 27

Bakgrund och tidigare behandling 28

Utskottets bedömning 30

Servering av alkoholdrycker 30

Serveringstillstånd och tillsyn 30

Mattvång och pausservering 32

Utskottets bedömning 33

Serveringens bedrivande, m.m. 34

Serveringstider 34

Prissättning m.m. 34

Utskottets bedömning 36

Illegal alkoholhantering 36

Bakgrund 37

Utskottets bedömning 38

Avgifter m.m. 38

Utskottets bedömning 39

Hemställan 39

Reservationer........................................41