Bet. 1997/98:SoU8

Socialutskottets betänkande

1997/98:SOU08

Läkarnas vidareutbildning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

SoU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:5 Läkarnas

vidareutbildning, sju motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen

och fyra motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763). Ändringarna innebär att det i landstingen skall

finnas möjligheter till anställning dels för läkares allmäntjänstgöring (AT) i

en omfattning som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa

läkare med utländsk utbildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att

erhålla läkarlegitimation, dels för läkares specialiseringstjänstgöring i en

omfattning som tillgodoser det beräknade framtida behovet av

specialistkompetenta läkare i klinisk verksamhet. Även i övrigt tillstyrks

propositionen.

Motionsyrkandena avstyrks.

Två reservationer har fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1997/98:5 Läkarnas vidareutbildning föreslår regeringen (Social-

departementet) att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-

och sjukvården m.m.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördjupad etisk utbildning,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen

från 21 till 18 månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handledning,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmäntjänstgöringens

innehåll.

1997/98:So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållet i sista terminen av läkarnas grundutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredningen av SK-kurserna.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997

1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningsplatser för barnläkare.

1997/98:So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående

reumatologin.

1997/98:So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar.

1997/98:So337 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad spridning av

praktikplatser i anslutning till läkarutbildning.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att det i landstingen skall finnas möjligheter till

anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som medger att

alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning kan

fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation. Vidare

föreslås i propositionen att det i landstingen skall finnas möjligheter till

anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i en omfattning som

tillgodoser det beräknade framtida behovet av specialistkompetenta läkare i

klinisk verksamhet. I propositionen redovisar också regeringen sina planer på

att införa ett nationellt planeringsstöd som skall underlätta den långsiktiga

bedömningen av den framtida läkarförsörjningen och fördelningen av AT-tjänster

över landet.

Nuvarande utbildningssystem

Grundutbildning för läkare bedrivs vid Uppsala, Lunds, Göteborgs, Linköpings oc

Umeå universitet samt vid Karolinska institutet. Den omfattar fem och ett halvt

år och leder fram till läkarexamen, varefter allmäntjänstgöring (AT) under ett

år och nio månader utgör villkor för legitimation. AT fullgörs med

läkarförordnande under handledning inom kirurgi, medicin, allmänmedicin (sex

månader vardera) samt psykiatri (tre månader). Mot slutet av AT-perioden skall

läkaren genomgå godkänt kunskapsprov som anordnas av högskolan och som skall

avse måluppfyllelsen för AT i dess helhet.

För att uppnå specialistkompetens skall läkaren efter legitimation genomgå

vidareutbildning under minst fem år och förvärva de kunskaper, färdigheter och

förhållningssätt som anges i en särskild målbeskrivning för var och en av de

fastställda specialiteterna. Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring

som läkare under handledning och genom deltagande i viss teoretisk utbildning i

form av specialistkompetenskurser (SK-kurser).

Vid sidan av de läkare som varje år avlägger läkarexamen (ca 750) tillkommer

ett hundratal läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som

fått tillstånd att vistas permanent i Sverige.

Under 1990-talet har vidareutbildningsvolymen minskat, såväl i termer av

antal AT-block som antal ST-tjänster, de senare mer påtagligt, enligt

propositionen. Utvecklingen är enligt propositionen bekymmersam och kan på sikt

leda till ökade svårigheter att upprätthålla erforderlig läkarförsörjning.

En förklaring till den vikande tjänsteutvecklingen i fråga om ST-tjänster är

enligt propositionen samhällsekonomin med åtföljande besparingskrav och

omstruktureringar i vården.

I direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria

rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra

behörighetsbevis finns regler för grund- och vidareutbildning. Sverige

uppfyller, med marginal, direktivets föreskrifter.

Landstingens skyldigheter

Propositionen

I propositionen föreslås att nya bestämmelser skall införas i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) som innebär att det i landstingen skall finnas

möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i sådan

omfattning att alla läkare med läkarexamen och vissa läkare med utländsk

utbildning får möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring som grund för

legitimation. Landstingens skyldigheter i fråga om AT låter sig enligt

propositionen definieras relativt entydigt eftersom de måste utgå från den

faktiska examinationen inom högskolan och kompletteras med det beräknade antale

läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som varje år

föreskrivs AT som villkor för legitimation. Landstingens skyldigheter

förutsätter att läkaren bedöms lämplig för yrkesutövning.

Regeringen föreslår också en lagreglering av landstingens skyldigheter att

ge möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i

en omfattning som motsvarar det framtida behovet av specialister i klinisk

verksamhet. När det gäller utrymme för specialiseringstjänstgöring är

problematiken mer komplicerad enligt propositionen. Här måste uppskattas hälso-

och sjukvårdens beräknade behov av specialister i klinisk verksamhet i ett

långsiktigt perspektiv och med inslag av ett nationellt element.

I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1984:542) om behörighet

att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. för att förtydliga landstingens

möjligheter att förlägga delar av AT till andra driftformer än den reguljära

landstingskommunala verksamheten, under förutsättning att grund-läggande krav

på handledning och måluppfyllelse tillgodoses. Här avses möjligheten att lägga

delar av AT-tjänstgöringen till vårdenheter som drivs i enlighet med vårdavtal

eller samverkansavtal mellan landstinget och privat vårdgivare.

Regeringen tillkännager vidare sin avsikt att förkorta AT:s längd med tre

månader till 18 månader. I behörighetsförordningen (1984:545) finns

bestämmelser om AT:s längd, att den skall bedrivas under handledning samt hur

fördelningen av tjänstgöringstiden skall göras.

Regeringen anser att en förkortning av tiden kan genomföras utan förfång för

kvaliteten om handledningen av AT-läkare samtidigt förbättras. Minimitid för de

olika tjänstgöringsavsnitten avser regeringen införa i förordningen.

Fördelningen bör enligt regeringen regleras på följande sätt (minimikrav):

- nio månader fördelade mellan grupperna invärtesmedicinska respektive

opererande specialiteter,

- tre månader inom psykiatri (barn- och ungdomspsykiatri)

- sex månader inom allmänmedicin.

När det gäller handledning under AT finns redan i dag uttryckliga bestämmelser

(behörighetsförordningen) att den skall fullgöras under handledning.

Bestämmelsen innebär en skyldighet för huvudmannen och en rättighet för AT-

läkaren.

I propositionen anförs vidare att målbeskrivningen för AT är i behov av en

översyn samt att en anpassning görs till de förändringar i AT som regeringen

har för avsikt att genomföra med ikraftträdande den 1 juli 1998.

Motionerna

I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om innehållet i sista terminen i läkarnas

grundutbildning (yrkande 1). Motionärerna anser att den borde ges en klinisk oc

en samhällsmedicinsk inriktning. Vidare begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad motionärerna anfört om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring

(yrkande 2). Motionärerna anser att utbildningstiden för AT bör disponeras på

följande sätt. Den bör omfatta en obligatorisk del med tjänstgöring om vardera

minst tre månader inom specialiteterna allmänmedicin, internmedicin, kirurgi oc

psykiatri. Resterande månader bör enligt motionärerna kunna göras inom en valfr

specialitet.

I motion So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen avslår

regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen från 21 till 18 månader

(yrkande 2). Motionärerna anser att den föreslagna minskningen av den praktiska

delen i utbildningen är negativ för kvaliteten. Motionärerna anser vidare att

regeringens förslag om innehållet i AT bör avslås (yrkande 4). Motionärerna

anser att Högskoleverkets utvärdering bör avvaktas innan beslut fattas i frågan

I yrkande 3 begär motionärerna att handledarfrågan lyfts fram tydligare.

Motionärerna anser att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den

tid som behövs för handledaruppdraget. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande

om att den etiska utbildningen bör fördjupas inom vidareutbildningen.

Motionärerna anser att det är angeläget att läkarutbildningen innefattar

utbildning i etik, empati och personligt bemötande och förutsätter att det är e

huvudfråga under grundutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens inom etiska

frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom

vården i livets slutskede. För att skapa en trygg vård och tillmötesgå de stora

behoven i framtiden krävs en fördjupad kompetens. Därför måste de etiska och

ickemateriella perspektiven få en högre status i vidareutbildningen av läkare,

heter det i motionen.

Högskoleverkets utvärdering

Högskoleverket har i rapporten Läkarutbildningen i Sverige - hur bra är den?

(Högskoleverkets rapportserie 1997:29R, september 1997) gjort en utvärdering av

den svenska grundutbildningen av läkare. I rapporten anförs bl.a. att alltför

många studenter inte är tillräckligt förberedda för det lagarbete och den

samverkan med andra yrkesgrupper inom sjukvården som läkaryrket många gånger

innebär. Många har också bristande förmåga till inlevelse och ett etiskt

förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga. I rapporten anförs

också att för den kliniska delen av undervisningen gäller att undervisningens

uppläggning inte i tillräcklig utsträckning har anpassats till förändringarna i

sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom slutenvården.

Handledningen är inte tillräckligt bra, heter det. Under allmäntjänstgöringen

sker en god utveckling av den kliniska kompetensen. De flesta AT-läkare har

efter tjänstgöringens slut ett tillfredsställande kliniskt omdöme. Vissa briste

kvarstår dock, enligt utvärderingen. Målen för allmäntjänstgöringen behöver ses

över och inriktas mot problemlösningsförmåga, och kopplingen till

grundutbildningen bör förstärkas. Handledningen behöver förbättras och

tjänstgöringsblocken göras mer sammanhållna, enligt rapporten. Allmänmedicin är

ett föredöme jämfört med övriga huvudområden vad avser handledningen av AT-

läkare, heter det.

Enligt uppgift från Högskoleverket är inte rapporten föremål för

remissbehandling. Verket har emellertid planer på att ordna konferenser m.m.

samt någon form av uppföljning under våren 1998 i avsikt att ta reda på hur

rapportresultatet har uppfattats samt om rapportens rekommendationer följs.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning av vilka förändringar som bör göras

beträffande AT-tjänstgöringen. Utskottet anser sålunda att en förkortning av AT

med tre månader till 18 månader kan genomföras utan förfång för kvaliteten.

Förkortningen innebär att resurser frigörs vilket underlättar för

sjukvårdshuvudmännen att anpassa AT-volymen till antalet examinerade och antale

läkare med utländsk utbildning som föreskrivits AT. Utskottet delar också

regeringens bedömning vad gäller innehållet i de olika tjänstgöringsavsnitten.

I Högskoleverkets nyligen avslutade utvärdering av läkarutbildningen i

Sverige framhålls att handledningen av AT-läkare måste förbättras. Många av de

blivande läkarna brister enligt utvärderingen i förmåga till inlevelse och ett

etiskt förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga.

Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området och

tar de initiativ som kan behövas. Något initiativ från riksdagens sida behövs

inte. Motionerna So1 (kd) yrkandena 1-4 och So2 (fp) yrkandena 1 och 2

avstyrks.

Utskottet tillstyrker förslagen till ändring i 15 § hälso- och sjukvårdslagen

och i 6 § behörighetslagen.

Vidareutbildning för specialistkompetens

I propositionen anförs att den som erhåller en ST-tjänst kan räkna med handled

och strukturerad utbildning, en mer gynnsam kompetensutveckling och en mer

långsiktig delaktighet i verksamheten. Kvalitetsskillnaden mellan

specialiseringstjänstgöring i egentlig mening och tjänstgöring med tillfälliga

vikariatsförordnanden är från utbildningssynpunkt uppenbar, enligt

propositionen. Ungefär hälften av de läkare som legitimerats lyckas erhålla en

ST-tjänst. Det innebär ett slöseri med mänsklig kunskap och förmåga att inte ta

till vara den resurs dessa legitimerade läkare utgör. Dessa förhållanden kan

komma att försämra kvaliteten i framtidens hälso- och sjukvård, heter det i

propositionen. I syfte att bl.a. sanera vikariatsmarknaden och skapa

förutsättningar för kvalificerad specialiseringstjänstgöring i större omfattnin

har regeringen för avsikt att inrätta ett nationellt planeringsstöd.

Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning

och genom deltagande i teoretisk utbildning, s.k. SK-kurser. Kurserna anordnas

som uppdragsutbildning med de medicinska fakulteterna som dominerande

uppdragstagare, under överinseende av Socialstyrelsen. I propositionen anförs

att regeringen har uppmärksammat de svårigheter att upprätthålla ett önskvärt

kursutbud som Socialstyrelsen ställts inför under senare tid som en följd av

ökade effektivitetskrav på myndigheten. Regeringen kommer att ta initiativ till

en översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och

huvudmannaskap.

I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

utredningen av SK-kurserna (yrkande 3). Motionärerna välkomnar regeringens

initiativ men anser det inte självklart att Socialstyrelsen skall ha ansvaret

för denna utbildning i framtiden. Enligt motionärerna bör utredningen t.ex. se

på hur denna typ av utbildning är organiserad i andra länder.

Utskottets bedömning

Regeringen har i propositionen aviserat sin avsikt att ta initiativ till en

översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och

huvudmannaskap. Motion So2 (fp) yrkande 3 får anses tillgodosedd och avstyrks.

Läkarförsörjning och planeringsstöd

Propositionen

I propositionen redovisas att riksdagen år 1989 begärde att regeringen skulle

återkomma med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och

verksamhetsmässiga fördelningen av läkare. Det framtida utbildningsbehovet

borde också belysas enligt riksdagen. Även om vakanssituationen inte är lika

allvarlig i dag som för tio år sedan anser regeringen att det finns anledning

att noga bevaka utvecklingen och med hjälp av ett centralt planeringsstöd skapa

en tydlig bild av situationen på nationell nivå.

I propositionen anför regeringen att det är ett viktigt nationellt intresse at

vidmakthålla den höga ambitionsnivå som präglat läkarnas kompetensutveckling

under de senaste 25 åren, dvs. att i princip samtliga läkare som skall vara

kliniskt verksamma i självständig ställning inom hälso- och sjukvården bereds

möjlighet att uppnå specialistkompetens i enlighet med de intentioner som

ligger till grund för gällande behörighetsreglering. Enligt propositionen bör

planeringsarbetet på lokal och regional nivå intensifieras. Det har funnits en

konflikt mellan det korta och det långa perspektivet. Det kända behovet av fler

specialister inför de stora pensionsavgångarna en bit in på nästa sekel börjar

enligt propositionen först nu bli en realitet i planeringen. Det är vidare svår

för huvudmännen att få en tydlig och rättvisande bild av ST-volymens faktiska

omfattning. Regeringen anser det otillfredsställande att en förhållandevis stor

andel legitimerade läkare är hänvisade till vikariatsförordnanden utan inslag a

strukturerad utbildning och handledning.

Regeringen kommer att uppdra åt Socialstyrelsen att närmare överväga hur

detta planeringsstöd bör utformas i nära samråd med berörda intressenter,

främst Landstingsförbundet, Högskoleverket och läkarnas organisationer.

Regeringen anser att uppdraget bör redovisas under våren 1998. Siktet är

inställt på att skapa förutsättningar för operativ verksamhet fr.o.m. den

1 januari 1999.

Tidigare behandling

I betänkande 1989/90:SoU9 Specialiseringstjänstgöring för läkare anförde

utskottet sammanfattningsvis följande (s. 1).

När det gäller läkarförsörjningen erinrar utskottet om sina tidigare uttalanden

om att samhället inte kan acceptera den brist på läkare som råder i vissa delar

av landet och inom vissa prioriterade specialiteter. Utskottet har vid flera

tillfällen efterlyst en samlad redovisning från regeringens sida för hur

regeringen ser på problemen med läkarförsörjningen. Även om vissa förhoppningar

nu kan knytas till ett förändrat system för planering och fördelning av

läkarresurserna tillgodoser inte vad som anförs i propositionen kraven på en

sådan samlad redovisning. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma

till riksdagen med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och

verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna. Effekterna av de olika förslag som

lagts fram i utredningar och rapporter men även i motioner till riksdagen

behöver belysas. Regeringen bör göra en förutsättningslös prövning av vilka

åtgärder som lämpligen bör företas för att målsättningen om en rättvis

fördelning av vårdresurserna skall uppnås. Utskottet delar den uppfattning som

kommit till uttryck vid utskottsutfrågningen att det behövs en större

flexibilitet när det gäller fördelningen av utbildningsplatser till

bristområden. Utskottet anser därför att även det framtida utbildningsbehovet

bör belysas i sammanhanget.

Utskottet har flera gånger därefter återkommit till frågan, senast i betänkande

1994/95:SoU24 Primärvård, privata vårdgivare m.m. Utskottsmajoriteten anförde

bl.a. följande (s. 21).

Utskottet konstaterar att det i förhållande till de dimensioneringssträvanden

som huvudmännen angett för verksamheten ännu finns brist på läkare med

specialistkompetens i allmänmedicin (ST). Möjligheterna att rekrytera fler

allmänläkare genom traditionell specialistläkarutbildning är begränsade

eftersom det totala antalet ST-tjänster har reducerats under de senaste åren.

Det är angeläget att detta förhållande ändras, annars finns det risk för att en

fortsatt uppbyggnad av primärvården försvåras. För att primärvården skall kunna

fullgöra sina uppgifter måste den naturligtvis tillföras resurser som står i

relation till de krav som ställs. Detta gäller även tillgången på läkare.

Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer utvecklingen och tar de

initiativ som kan behövas.

Motioner

I motion So337 av Lars U Granberg (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om ökad spridning av praktikplatser i anslutning till

läkarutbildningen. Motionären anser att ökningen med fler platser på

läkarlinjen vid Umeå universitet är mycket viktig för regionens utveckling.

Dock behöver en bättre samordning av läkarutbildningen genomföras för att

förbättra situationen genom en spridning av praktikplatser till regioner där

det i dag kan vara svårt att rekrytera rätt kompetens, heter det i motionen.

I motion So214 från den allmänna motionstiden av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om utbildningsplatser för barnläkare (yrkande 7).

Motionärerna anför att under de senaste 10-15 åren har antalet

utbildningsplatser för blivande barnläkare reducerats kraftigt. Detta innebär

att det kommer att bli ett glapp om 10-15 år när de nu arbetande barnläkarna gå

i pension. Detta måste åtgärdas enligt motionärerna. De föreslår att en plan fö

detta arbetas fram i respektive landsting.

I motion So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (båda s) begärs ett

tillkännagivande angående reumatologin.

I motion So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs ett

tillkännagivande om en nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar.

Argumentationen i de båda sistnämnda motionerna är densamma. Reumatism är en av

de största folksjukdomarna. Det finns förutsättningar för att kunna minska

funktionsnedsättningen hos en reumatiker om diagnosen sätts tidigt samt rätt

behandling och rehabilitering erbjuds. Inom länssjukvården är bristen på

reumatologer stor, och möjligheterna till specialistinsatser inom primärvården

är starkt begränsade. Enligt motionärerna borde ansvariga sjukvårdshuvudmän ha

en gemensam plan för reumatologisk rehabilitering och bättre användning av

försäkringskassans pengar i samband med sjukskrivning och förtidspension.

Enligt en studie av Reumatikerförbundet år 1995 fanns det 141 reumatologer i

tjänst. Enligt förbundet skulle det behövas åtminstone 216 reumatologer, heter

det i motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att samhället inte kan acceptera att

brist på läkare råder i vissa delar av landet och inom vissa specialiteter.

Utskottet gav redan hösten 1989 regeringen till känna att riksdagen önskade en

samlad redovisning och en analys beträffande den geografiska och

verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna.

I propositionen har regeringen utförligt beskrivit de olika

planeringsmodeller m.m. som prövats under åren för att skapa bättre överblick

och verka för en mer långsiktig planering av läkarförsörjningen. I

propositionen beskrivs också det nuvarande läget med bristande överblick och

långsiktighet t.ex. beträffande framtida behov på grund av relativt nära

förestående pensionsavgångar. Mot bakgrund av den utveckling som nu kan

konstateras i fråga om ST-volymen under 1990-talet finns det därför anledning,

enligt propositionen, att återkomma till frågan om nationell planering av

tillgång till olika specialister i framtiden och om hur en rimligt balanserad

fördelning av läkar-arbetskraften i landet kan uppnås. Även fördelningen av AT-

block över landet bör hanteras i det sammanhanget.

Utskottet delar bedömningen att utvecklingen på området noga bör följas i

form av ett centralt planeringsstöd för att på nationell nivå skapa en tydlig

bild av situationen. Det tidigare låga antalet ST-tjänster har skapat ett

allvarligt problem som redan om några år kan förväntas leda till brist inom

vissa specialiteter och regioner. Dessutom kommer stora pensionsavgångar

omkring år 2010.

Regeringen har aviserat ett uppdrag till Socialstyrelsen att i samråd med

olika intressenter närmare överväga hur ett centralt planeringsstöd bör

utformas. Ett sådant planeringsstöd på nationell nivå bör enligt utskottet bli

av stort värde vid sjukvårdshuvudmännens långsiktiga planering av behovet av

specialistkompetenta läkare. Planeringsstödet kan också tjäna som underlag för

bedömningen av dimensioneringen av den grundläggande läkarutbildningen. Med det

sagda är motionerna So214 (kd) yrkande 7, So264 (s), So300 (fp) och So337 (s)

i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Behovet av en samlad redovisning och analys av läkartillgången är också

tillgodosett.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmäntjänstgöringen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So1 och 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (fp)

res. 2 (kd)

2. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom

hälso- och sjukvården m.m.,

3. beträffande SK-kurserna

att riksdagen avslår motion 1997/98:So2 yrkande 3,

4. beträffande läkarförsörjning och planeringsstöd

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 7, 1997/98: So264,

1997/98:So300 och 1997/98:So337.

Stockholm den 6 november 1997

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson

(s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström

(v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine

Pålsson (kd), Catherine Persson (s), Karin Olsson (s) och Karin Israelsson (c).

Reservationer

1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det bra att regeringen äntligen tar itu med de olika

frågor om läkarnas utbildning som presenteras i propositionen. Utskottet

uppskattar särskilt att regeringen visar uppskattning gentemot den privata

vården genom att föreslå att landstingen också skall kunna förlägga delar av

AT till andra driftformer än den reguljära landstingskommunala verksamheten

under förutsättning att grundläggande krav på handledning och måluppfyllelse

tillgodoses.

Utskottet anser att det borde ha gjorts en ingående utvärdering av AT innan

en förkortning av tiden görs. Utskottet accepterar dock den planerade

förkortningen med tre månader av AT-tjänstgöringen mot bakgrund av att det

råder brist på AT-block. Tjänstgöringen bör enligt utskottets mening omfatta en

obligatorisk del med vardera minst tre månader inom specialiteterna

allmänmedicin, internmedicin, kirurgi och psykiatri. Resterande månader bör

kunna göras inom en valfri specialitet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

med anledning av motion So 2 (fp) yrkandena 1-2 ge regeringen till känna.

Motion So 1 (kd) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmäntjänstgöringen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 och med

avslag på motion 1997/98:So1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1)

Chatrine Pålsson (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att läkarutbildningen också innefattar utbildning

i etik, empati och personligt bemötande. Detta gäller enligt utskottets mening

både grund- och vidareutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens i etiska

frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom

vården i livets slutskede.

Utskottet delar inte regeringens bedömning att AT-tjänstgöringen kan förkortas

med tre månader. Grundläggande teoretiska kunskaper är självklart av avgörande

betydelse för att kunna ge patienterna en bra och medicinskt välanpassad vård.

För att helheten ska fungera måste den praktiska erfarenheten också finnas i

tillräcklig grad. Att omsätta kunskaper i praktiken är enligt utskottet en

förutsättning för god vårdkvalitet.

Utskottet anser vidare att handledarfrågan måste lyftas fram tydligare vilket i

klartext innebär att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den

tid som behövs för handledaruppdraget. Högskoleverket har också uttalat kritik

i denna fråga i den nyligen gjorda utvärderingen av den svenska

läkarutbildningen. Utskottet anser slutligen att ställningstaganden

beträffande innehållet i AT-tjänstgöringen bör avvakta utvärderingens resultat.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So1 (kd) ge

regeringen till känna. Motion So2 (fp) yrkandena 1-2 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmäntjänstgöringen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So1 och med avslag på motion

1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:542) om

behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Motioner väckta med anledning av propositionen 1

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 2

Utskottet.............................................2

Propositionen i huvuddrag 2

Landstingens skyldigheter 3

Utskottets bedömning 5

Vidareutbildning för specialistkompetens 6

Utskottets bedömning 7

Läkarförsörjning och planeringsstöd 7

Utskottets bedömning 9

Hemställan 10

Reservationer........................................10

1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 10

2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 11

Bilaga

I propositionen framlagda lagförslag 12