Bet. 1997/98:TU12

Trafikutskottets betänkande

1997/98:TU12

Lag om vilotid för sjömän m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1997/98

TU12

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition

1997/98:128 till lag

om vilotid för sjömän m.m. Genom den nya lagen, som föreslås träda i kraft den 1

oktober 1998, anpassas svensk lagstiftning till internationella konventioner.

Utskottet

tillstyrker också regeringens förslag till lag om ändring i

fartygssäkerhetslagen

(1988:49). Lagändringen innebär bl.a. att samrådsförfarandet i samband med

beslut om

s.k. säkerhetsbesättning avskaffas.

Till betänkandet fogas en reservation (v och mp) vari yrkas avslag på förslaget

till lag

om ändring i fartygssäkerhetslagen.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 128 att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om vilotid för sjömän,

2. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

3. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.

Motionen

1997/98:T46 av Karl-Erik Persson och Hanna Zetterberg (båda v) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1997/98:128 punkt 3.

Bakgrund

ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg

Internationella arbetsorganisationens (ILO) beslutande församling,

Internationella

arbetskonferensen, antog år 1996 konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid och

bemanningen på fartyg. I konventionen (artikel 3) föreskrivs att man inom vissa

närmare

angivna ramar skall fastställa antingen det högsta antal arbetstimmar som inte

får

överskridas under en given tidsperiod eller det minsta antal vilotimmar som

skall

tillhandahållas under en given tidsperiod. Vidare stadgas (artikel 4) att en

medlemsstat

som ratificerar konventionen skall bekräfta att den normala arbetstiden för en

sjöman är

åtta timmar per dag med en vilodag i veckan och med vila på allmänna helgdagar.

I artikel 5:1 regleras arbetstid och vilotid. Vilotid får inte understiga tio

timmar under

vilken tjugofyratimmarsperiod som helst och 77 timmar under vilken

sjudagarsperiod

som helst. Därmed möjliggörs ett kontinuerligt tvåvaktssystem eller

trevaktssystem. Av

artikel 5:2 framgår att vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en

period om

minst sex timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte överstiga 14 timmar. I

enlighet

med artikel 5:6 kan en medlemsstat ha nationella lagar eller andra

bestämmelser, eller

ha ett förfarande för att auktorisera eller registrera kollektivavtal, som

medger undantag

från de i artiklarna 5:1 och 5:2 angivna gränserna. Genom sådana undantag får

man

beakta mer frekventa eller längre ledighetsperioder eller kompensationsledighet

för

vaktgående sjömän eller för sjömän som arbetar ombord på fartyg som går på korta

resor.

Konventionen innehåller också regler om förbud mot nattarbete för sjömän under

18 år,

om rätt att frångå arbetstids- eller vilotidsregler i vissa akuta situationer

samt om

arbetsordning och journalföring m.m.

ILO-konventionen träder i kraft sex månader efter det att fem medlemsstater,

därav tre

med en handelsflotta om minst en miljon bruttoton var, har ratificerat den.

Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) arbetar med att få till stånd

internationella

regler inom områden som rör sjösäkerhet och skydd av havsmiljön.

IMO antog år 1978 en konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering

och

vakthållning, den s.k. STCW-konventionen. Sverige ratificerade konventionen år

1981.

Den trädde i kraft år 1984. År 1995 antogs en reviderad STCW-konvention som

innehåller föreskrifter om minsta tillåtna vilotid för vakthavande befäl och

vaktgående

besättningsman.

Reglerna om vakthållning föreskriver att vakthavande befäl eller vaktgående

besättningsman skall ha en minsta vilotid om tio timmar per

tjugofyratimmarsperiod.

Vilotiden får delas upp i högst två perioder, varav en period om minst sex

timmar.

Vilotiden om tio timmar får dock minskas till sex timmar i följd under högst två

dagar

under förutsättning av en sammanlagd vilotid om minst 70 timmar under en

sjudagarsperiod.

Utskottet

Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m.

Regeringens förslag

Regeringen erinrar om att det ingår i svensk tradition att efterleva gjorda int

åtaganden, t.ex. genom att anpassa de nationella reglerna till dem som överensk

internationellt. Därför bör Sverige nu anpassa sina föreskrifter om sjöarbetsti

konventionernas bestämmelser. Regeringen föreslår sålunda att ILO-konventionen

180) om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg samt den reviderade STCW-

konventionen om sjöfolks utbildning, vakthållning och certifiering genomförs i

Eftersom STCW-konventionen innehåller tvingande regler om vilotid och ILO-

konventionen möjliggör föreskrifter om vilotid som alternativ till regler om ar

finner regeringen att svenska regler bör ges formen av en lag om vilotid för sj

nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1998, då nuvarande sjöarbetstidl

(1970:105) upphör att gälla.

Till grund för regeringens förslag ligger en departementspromemoria. Promemoria

som i allt väsentligt överensstämmer med regeringens förslag, har remissbehandl

propositionen framgår att flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

utan erinran medan två organisationer, Sveriges fartygsbefälsförening och Svens

maskinbefälsförbundet, avstyrker förslaget med hänvisning till att det enbart g

sjöfartspolitiska och ekonomiska hänsynstaganden. Befälsorganisationerna har i

remissyttranden över departementspromemorian närmare utvecklat sina synpunkter.

Rätten till vilotid regleras i 4-7 §§ i lagförslaget. Enligt 4 § får vilotiden

tio timmar under någon tjugofyratimmarsperiod och inte heller 77 timmar under n

sjudagarsperiod. Vilotiden under en tjugofyratimmarsperiod får delas upp i högs

perioder, varav den ena måste vara minst sex timmar. Tiden mellan två viloperio

inte överstiga 14 timmar. Kortare raster räknas inte som vilotid.

I ILO-konventionen stadgas att en medlemsstat som ratificerar konventionen skal

bekräfta att den normala arbetstiden för en sjöman är åtta timmar per dag med e

vilodag i veckan och med vila på allmän helgdag. Den lösning som regeringen val

innebär att normalarbetstiden indirekt angivits i reglerna om ersättning för

överskjutande tid. Om sålunda den ordinarie arbetstiden överstiger 40 timmar pe

skall enligt 7 § ersättning lämnas i form av fritid i hamn eller på annat sätt

avtalats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det ligger i linje med svensk

att efterleva gjorda internationella åtaganden, t.ex. genom att anpassa natione

till dem som överenskommits internationellt. I konse-kvens härmed bör som reger

föreslår den svenska lagstiftning som reglerar sjömäns arbetstid och vilotid an

dels ILO-konventionen

(nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, dels den reviderade IM

konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning,

STCW-konventionen. Med hänsyn till att STCW-konventionen endast anger

minimiregler för vilotid medan ILO-konven-tionen medger att vilotid regleras so

alternativ till arbetstid anser utskottet i likhet med regeringen att anpassnin

lagstiftning bör få formen av en vilotidslag som ersätter nuvarande sjöarbetsti

Utskottet finner att det framlagda förslaget innebär att svensk nationell lagst

rörande sjömäns arbets- och vilotider på ett smidigt sätt anpassas till interna

konventioner. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till l

vilotid för sjömän.

Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen

Regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen innebär att uttrycket

"skeppstjänst" ersätts med "fartygsarbete" samt att nu förekommande hänvisning

sjöarbetstidslagen ersätts med en motsvarande hänvisning till lagen om vilotid

sjömän. Utskottet tillstyrker förslaget.

Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen

Regeringens förslag

I 5 kap. fartygssäkerhetslagen (1988:49) finns regler om fartygs bemanning. För

passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20

transporterar passagerare eller gods skall fastställas det minsta antal besättn

olika befattningar som anses betryggande i den fart fartyget används eller avse

användas. Sådan s.k. minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket. Innan Sjöfa

fattar beslut om minimibesättning skall verket enligt 5 kap. 8 § fartygssäkerhe

samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda. Regeringe

anför att samråd med redarnas och de ombordanställdas organisationer är naturli

vissa fall nödvändigt, dock inte när det gäller varje enskilt fartyg. Avgörande

storlek och sammansättning besättningen skall ha i varje enskilt fartyg är en r

sjösäkerhetsfråga som skall bedömas och beslutas av Sjöfartsverket. Det är enli

regeringen inte rimligt att sådana bedömningar och beslut - som kan vara fallet

skall påverkas av sjöarbetstidslagens dispositiva karaktär.

Regeringen föreslår också att termen "minimibesättning" i olika böjningsformer

bytas ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former.

Motionsförslaget

I motion 1997/98:T46 yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna f

ingen anledning att ändra på den ordning som nu gäller och som innebär att de d

berörda parterna samråder om minsta besättningsnumerär. Motionärerna anser att

säkerhet och trivsel talar för att man samarbetar mer och vill i stället ha ett

samarbete mellan redare, fackliga organisationer och Sjöfartsverket.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att den kritik mot regeringens förslag som framkommer

motion 1997/98:T46 (v) har sin motsvarighet i de fackliga organisationernas

remissyttranden över den bakomliggande departementspromemorian. Organisationern

har bl.a. framhållit att bemanningsfrågor är en av de viktigaste uppgifterna fö

sjöfacklig organisation. Att inskränka sam-rådsmöjligheten sägs innebära en all

begränsning av de ombordanställdas inflytande i en viktig angelägenhet. Sjöfart

borde tvärtom skaffa sig ett ännu bättre beslutsunderlag, t.ex. genom att inhäm

synpunkter från klassningssällskapen och försäkringsbolagen.

Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att Sjöfartsverket i f

relevans för sjösäkerheten samråder med organisationer som företräder redare oc

ombordanställda. En sådan fråga gäller fartygsbesättningars storlek och

sammansättning. Men, som anförs i propositionen, detta gäller bemanningsfrågor

allmänhet. Beslut om bemanning av ett enskilt fartyg måste grundas på rent

sjösäkerhetsmässiga bedömningar. Dessa bedömningar bör göras av den beslutsfatt

myndigheten, Sjöfartsverket. En annan sak är att sådana beslut påverkas av den

allmänna säkerhetsnivå som eftersträvas och som tydliggörs bl.a. genom samråd m

parterna.

Utskottet har ingen erinran mot att termen "minimibesättning" i olika böjningsf

byts ut mot "säkerhetsbesättning" i motsvarande former.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T

antar regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:449

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om vilotid för sjömän

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om vilotid för sjömän,

2. beträffande lag om ändring i arbetstidslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (

3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T46 antar regeringens förslag till l

ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

res. 1 (v, mp)

Stockholm den 12 maj 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg

Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s),

Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wi-strand (m), Monica Green (s), Karl

Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Chr

Axelsson (s) och Torsten Gavelin (fp).

Reservation

Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3)

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet kan"

slutar med "fartygssäkerhetslagen (1988:49)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framkommer i motion 1997/98:T46 (v) och i d

fackliga organisationernas remissyttranden. Samråd i sjösäkerhetsfrågor är ange

och i vissa fall nödvändigt. Sjöfartsverket bör ta till vara den expertis och d

som redarna och de ombordanställda representerar, såväl i mer generella

sjösäkerhetsfrågor som då fråga är om besättningens numerär och sammansättning

enskilt fartyg. Nu gällande samrådsskyldighet bör alltså kvarstå. Men härutöver

regeringen enligt utskottets mening överväga om samrådsskyldigheten kan vidgas

också omfatta t.ex. klassningsföretag och försäkringsbolag. Vad utskottet nu an

vilket innebär att motion 1997/98:T46 (v) tillstyrks - bör riksdagen som sin me

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T46 avslår regeringens förslag til

ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionen 1

Bakgrund 1

ILO-konventionen om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg 1

Internationella sjöfartsorganisationen och den reviderade STCW-konventionen 2

Utskottet 2

Förslag till ny lag om vilotid för sjömän m.m. 2

Regeringens förslag 2

Utskottets ställningstagande 3

Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen 4

Förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen 4

Regeringens förslag 4

Motionsförslaget 4

Utskottets ställningstagande 4

Hemställan 5

Reservation 6

Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (mom. 3) 6

Bilaga

Propositionens lagförslag 7

1. Förslag till lag om vilotid för sjömän 7

2. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 10

3. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49) 11

z