Bet. 1997/98:TU14

Trafikutskottets betänkande

1997/98:TU14

Nummerfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1997/98

TU14

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag i proposition 1997/98:

126 till lag om ändring i telelagen (1993:597). Genom lagändringen införs

skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst och andra

teletjänster i det fasta telenätet att införa funktioner i telenäten som

möjliggör att abonnenterna kan behålla sitt telefonnummer vid byte av

teleoperatör. Skyldigheten omfattar även teleoperatörer som tillhandahåller

digital mobiltelefoni. Vidare innebär lagändringen att tillståndshavare som

tillhandahåller telefoni i ett fast telenät eller digital mobiltelefoni skall

se till att abonnenterna får tillgång till de teletjänster som erbjuds i

telenätet av samtrafikerande teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en

sådan tjänst genom ett stående val (förval). Lagändringen träder i kraft den 1

juli 1999.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 126

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597). Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.

Bakgrund

Det övergripande målet för den svenska telepolitiken är - som stadgas i 2 §

telelagen (1993:597) - att enskilda och myndigheter skall få tillgång till

effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad.

Som ett medel att uppnå detta mål skall, enligt 3 § samma lag, strävan vara att

skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av

telekommunikationsområdet.

I propositionen konstateras att den svenska telemarknaden varit öppen för

konkurrens sedan några år men att det fortfarande finns stora områden där

konkurrensen ännu inte har utvecklats nämnvärt. Ett viktigt skäl till den

begränsade konkurrensen är att nästan alla abonnenter fortfarande är di-

rektanslutna till endast en teleoperatör, Telia AB. De som haft möjlighet att

direktansluta sig till en annan teleoperatör har varit tvungna att byta

telefonnummer. Som en följd av direktanslutningen till Telia AB har de

abonnenter som önskat utnyttja en annan teleoperatör för någon tjänst tvingats

slå ett särskilt prefix, t.ex. 007, för att samtalet skulle komma fram den

avsedda vägen.

Också inom EU i övrigt har nämnda förhållanden ansetts utgöra hinder för en

effektivare konkurrens på teleområdet. I EG:s direktiv 97/33/EG om samtrafik på

teleområdet - det s.k. samtrafikdirektivet - stadgas att nummerportabilitet,

dvs. möjlighet att byta teleoperatör utan att byta telefonnummer, mellan

teleoperatörer som tillhandahåller telefoni i det fasta telenätet skall vara

införd i större befolkningscentrum senast den 1 januari 2003. Den 1 oktober

1997 antog EG-kommissionen ett förslag till direktiv om ändring i

samtrafikdirektivet. Enligt förslaget skall nummerportabilitet vara möjlig i de

fasta telenäten senast den 1 januari 2000. Ministerrådet antog den 12 februari

1998 en gemensam ståndpunkt i fråga om kommissionens förslag. Direktivet

förväntas komma att antas under våren 1998 utan större sakliga förändringar i

förhållande till den gemensamma ståndpunkten.

Vad gäller frågan om förval, dvs. möjlighet för abonnent att utan att slå

särskilt prefix få tillgång till teletjänst som erbjuds i telenätet av

samtrafikerande teleoperatörer, fastslås i ministerrådets resolution om nummer,

antagen i juni 1997, att förval skall vara infört senast den l januari 2000.

EG-kommissionen har i det tidigare nämnda direktivförslaget om ändring av

samtrafikdirektivet föreslagit att teleoperatörer som har ett betydande

inflytande på telemarknaden och som tillhandahåller telefoni i det fasta

telenätet skall se till att abonnenterna har tillgång till tjänster som erbjuds

i nätet av samtrafikerande teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en

sådan tjänst genom ett fast val (förval). Förvalet skall före varje samtal

kunna väljas bort genom att abonnenten slår ett nätprefix. Direktivet lämnar

öppet för medlemsstaterna att låta kravet på förval omfatta fler teleoperatörer

och fler tjänster än vad som följer av direktivet.

Utskottet

1 Regeringens förslag

1.1 Nummerportabilitet

Regeringen föreslår att i telelagen (1993:597) införs en bestämmelse om

skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller telefonitjänst och andra

teletjänster i det fasta telenätet, t.ex. frisamtalstjänster och

betalteletjänster, att införa funktioner som möjliggör att abonnenterna kan

behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör (nummerportabilitet).

Motsvarande skyldighet skall gälla teleoperatörer som tillhandahåller digital

mobiltelefoni. Eftersom det inte är möjligt att införa nummerportabilitet för

samtliga tjänster redan vid lagens ikraftträdande, enligt förslaget den l juli

1999, bör funktionerna införas successivt. Enligt regeringens bedömning bör

sådana områden prioriteras där det finns andra anslutningsmöjligheter eller där

sådan alternativ infrastruktur planeras. Även områden där det visar sig finnas

en stark efterfrågan på nummerportabilitet bör prioriteras. Regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten bör ges möjlighet att

utfärda erforderliga föreskrifter om införandet successivt tjänst för tjänst,

med beaktande av teleoperatörernas överläggningar om tekniska lösningar,

kostnadsfördelning och andra villkor.

Av propositionen framgår att det finns flera tänkbara tekniska lösningar för

nummerportabilitet. Den enklaste formen i det fasta telenätet är att utnyttja

den redan befintliga medflyttningsfunktionen i Telias AXE-stationer. En

abonnent som direktansluter sig till en konkurrerande operatör får enligt denna

lösning ett nytt nummer vid sidan av det ?gamla? numret. Det nya numret hålls

dolt för abonnenten och används endast för dirigeringsändamål. När någon ringer

abonnentens nummer medflyttas samtalet automatiskt till det dolda numret. En

nackdel med en sådan lösning är enligt regeringen att onödigt mycket

överföringskapacitet tas i anspråk i telenäten innan samtalet når rätt

adressat. Dessutom medger lösningen inte s.k. A-nummerpresen-tation. Med andra

ord går det inte att med en nummerpresentatör avläsa vem som söker abonnenten.

Den mest rationella, men också mest avancerade och dyraste lösningen är den

s.k. IN-lösningen (IN = intelligent nät). Den innebär att samtliga

telefonnummer, såväl överlämnade som andra, finns registrerade i separata

operationella databaser. Alla samtal styrs först till en operationell databas

där en avläsning sker för att man skall kunna avgöra i vilket telenät numret

hör hemma. Därefter dirigeras samtalet den närmaste vägen till mottagaren genom

rätt teleoperatörs nät. Härutöver finns olika mellanformer av tekniska

lösningar. Det finns t.ex. modifierade former av medflyttningslösningar som

innebär att databaser skapas endast för de överlämnade telefonnumren.

Enligt regeringen finns det för- och nackdelar med alla tekniska lösningar.

Härtill kommer att kostnaderna varierar. Frågan om val av teknisk lösning

kräver ytterligare överväganden. Regeringen förutsätter att Post- och

telestyrelsen, standardiseringsorgan, teleoperatörer och andra intressenter

etablerar ett långtgående samarbete i denna fråga. Post- och telestyrelsen bör

verka för att överenskommelser kan nås utan myndighetsingripande. Styrelsen har

redan tagit initiativ till bildandet av en arbetsgrupp inom

Informationstekniska standardiseringen (ITS). Regeringen betonar angelägenheten

av att parterna snabbt kommer överens. Om det t.ex. visar sig att mer

avancerade lösningar inte är möjliga att genomföra till den 1 juli 1999 måste

enklare lösningar väljas. Sådana lösningar får dock inte innebära att

införandet av mer avancerade lösningar senare försvåras.

Införandet av nummerportabilitet medför såväl investeringskostnader som

driftkostnader. Enligt regeringens förslag skall varje teleoperatör bära de

investeringskostnader som krävs för att nummerportabilitet skall fungera i det

egna telenätet. Vad gäller driftkostnaderna föreslås att den överlämnande

teleoperatören av den mottagande operatören får ta ut ersättning motsvarande

kostnaden för överlämnandet av telefonnumret. I den ersättningsgrundande

kostnaden får ingå t.ex. administrativa kostnader och de ökade trafikkostnader

som löpande uppstår i den överlämnande teleoperatörens telenät, däremot inte

den del av trafikkostnaderna som är att hänföra till kapitalkostnader.

Utgångspunkten är att teleoperatörerna genom kommersiella avtal skall komma

överens om villkor och ersättningsnivåer. Tillsynsmyndigheten bör ges

befogenhet att ingripa om operatörer inte kan komma överens.

l.2 Förval av teleoperatör

Regeringens förslag innebär att tillståndshavare som tillhandahåller telefoni i

ett fast telenät eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har

tillgång till de teletjänster som erbjuds i telenätet av samtrafikerande

teleoperatörer. Abonnenten skall kunna utnyttja en sådan tjänst genom ett

stående val (förval). Vad gäller frågan om vilka operatörer som skall åläggas

att införa förvalsmöjlighet finner regeringen inte tillräckliga skäl att

utsträcka skyldigheten till samtliga teleoperatörer som tillhandahåller

anmälningspliktiga teletjänster. Å andra sidan anser regeringen att en

begränsning av regleringen till att endast omfatta operatörer med ett betydande

inflytande blir alltför snäv. En lämplig avvägning är därför enligt regeringen

att låta kravet på förval omfatta tillståndshavare.

2 Viss ytterligare information

Utskottet har tagit del av två skrivelser som inkommit till

Kommunikationsdepartementet efter det att propositionen överlämnats till

riksdagen.

I den ena skrivelsen, daterad den 8 maj 1998, uppger Telia AB att

samtrafikdirektivets krav kan vara uppfyllt till fullo först den 1 juli 2000.

Ett skäl härtill är att de s.k. millennieproblemen har visat sig allvarligare

än man tidigare bedömt. Vidare anförs att genomförandet av det internationella

prefixet och lika tillträde med förval pågår samtidigt och tar mycket resurser

i anspråk. Som alternativ förordar Telia AB en interimslösning, baserad på

medflyttningsfunktionen i AXE-nätet. Denna lösning, som kan tillgodose

regeringens krav på start den 1 juli 1999, innebär att vanlig enskild tele-

fonanslutning kan porteras. Detsamma gäller anslutning för företag där en

nummerserie för direktval ingår, dock med den begränsningen att samtal till

enskild anslutning i direktvalsserien kommer att porteras till huvudnumret,

dvs. företagsväxelnumret. Detta innebär att direktvalsfunktionen upphör.

Slutligen lider lösningen av den begränsningen att Telia självt inte kan

portera in nummer från andra operatörer under interimsperioden utan att

tillgripa särskilda, kostsamma tilläggslösningar. Sammanfattningsvis finner

Telia att det inte är möjligt att genomföra en fullvärdig IN-lösning för

nummerportabilitet i Telias nät förrän den 1 juli 2000. Mot den bakgrunden

hemställer Telia att regeringen ansöker om uppskov hos EG-kommissionen. Skulle

ett sådant uppskov inte medges ser Telia ingen annan möjlighet än att den

interimistiska lösningen införs som ett första steg.

Den andra skrivelsen till Kommunikationsdepartementet, daterad den 7

maj 1998, har ingivits av samarbetsgruppen Operatörssamverkan

nummerportabilitet. Bakom skrivelsen står samtliga ingående teleoperatörer utom

Telia AB. I sammanfattning hemställer samarbetsgruppen bl.a. att regeringen

noga skall granska Telias argument för ett uppskov och för en interimslösning

baserad på medflyttningsfunktionen. Vidare anser gruppen att de tidsramar som

anges i det väntade EG-direktivet skall hållas. Om en interimslösning tillgrips

kan Telia komma att kräva ersättning för kostnader som uppkommer till följd av

att kapacitet tas i anspråk. Eftersom alla operatörer, inklusive Telia, enligt

arbetsgruppen varit överens om att nummerportabilitet skall baseras på IN-

lösningen - där inga motsvarande kostnader uppstår - hemställer gruppen att

operatörerna skall hållas skadeslösa. Gruppen finner mot den angivna bakgrunden

det rimligt att regeringen återkallar propositionen och avlämnar en ny

proposition under hösten 1998. I så fall bör regeringen ge Post- och

telestyrelsen de bemyndiganden som krävs för att genomförandet av

nummerportabilitet inte skall försenas.

I en skrivelse till riksdagens trafikutskott, daterad den 30 mars 1998,

hemställer Telenordia AB bl.a. om ett förtydligande av att nummerportabilitet

skall vara fullt införd i telenäten den 1 januari 2000. Vidare önskar

Telenordia en ändring av regeringens lagförslag innebärande att operatörerna

inte ges rätt att debitera ersättning för extra trafikkostnader när en IN-

lösning väljs. Endast administrativa kostnader för själva överlämnandet av

numret skall föranleda ersättning. Slutligen anser Telenordia AB att

skyldigheten att införa förval skall begränsas till att avse den dominerande

operatören tills dess att konkurrens på teleområdet har etablerats.

Kommunikationsdepartementet har informerat utskottet om regeringens syn på de

frågor som aktualiserats i skrivelserna till departementet. Därvid har

framkommit att regeringen avser att remittera skrivelserna till Post- och

telestyrelsen för yttrande. Bl.a. vill regeringen att styrelsen, mot bakgrund

av de argument som operatörerna har redovisat, skall ta ställning till frågan

om det är möjligt att införa nummerportabilitet fullt ut i de fasta telenäten

till den 1 januari 2000.

3 Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Telia AB i skrivelse till Kommunikationsdepartementet

redovisat att företaget inte anser sig kunna uppfylla kravet på att full

nummerportabilitet baserad på en s.k. IN-lösning skall vara genomförd den 1

januari 2000 i enlighet med det förslag till EG-direktiv som förväntas bli

antaget under våren 1998. Vidare konstaterar utskottet att de övriga operatörer

som ingår i samarbetsgruppen Operatörssamverkan nummerportabilitet underkänner

Telias motiv för en senareläggning och anser att den tidsram som anges i det

väntade EG-direktivet skall hållas. Enligt vad utskottet erfarit avser

regeringen att inhämta Post- och telestyrelsens synpunkter på bl.a. tidpunkten

för reformens genomförande. Utskottet, som inte vill föregripa de bedömningar

och slutsatser som Post- och telestyrelsens yttrande kan föranleda, förutsätter

att regeringen i lämpligt sammanhang redovisar sitt ställningstagande för

riksdagen. Samtidigt vill utskottet framhålla att det, inte minst från

konsumentsynpunkt, är angeläget att alla möjligheter att hålla den ursprungliga

tidsplanen tas till vara.

Utskottet finner att riksdagen, utan hinder av en eventuell försening,

kan besluta om de lagändringar som krävs för införande av nummerportabilitet.

Utskottet, som inte heller har någon erinran mot vad regeringen i övrigt anför,

föreslår således att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:126 antar

regeringens förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597).

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande lag om ändring i telelagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i telelagen

(1993:597).

Stockholm den 26 maj 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg

(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder

(s), Sivert Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth

Skårvik (fp), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Elisa

Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s) och Ulla Löfgren (m).

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................1

Bakgrund............................................1

Utskottet...........................................2

1 Regeringens förslag 2

1.1 Nummerportabilitet 2

l.2 Förval av teleoperatör 4

2 Viss ytterligare information 4

3 Utskottets ställningstagande 5

Hemställan 6

Bilaga

Propositionens lagförslag...........................7

Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597) 7