Bet. 1997/98:TU8

Trafikutskottets betänkande

1997/98:TU08

Trafiksäkerhet m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

TU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett drygt 30-tal motionsyrkanden om trafiksäkerhet och

vissa andra frågor med anknytning till vägtrafiken, som väckts under den

allmänna motionstiden hösten 1997. Trafiksäkerhetsfrågor har under detta

riksmöte också behandlats i utskottets betänkande 1997/98:TU4 med anledning av

proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället.

Motionsyrkandena gäller bl.a. nollvisionen, trafiknykterhet, användning av

cykelhjälm, hastighetsbestämmelser, fordonskontroll och kontroll av

lastsäkring, vägskyltar med reklam för småföretag på landsbygden och

parkeringsfrågor. Med anledning av en s-motion med krav på förbättrade

möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring på lastbilar framhåller

utskottet frågans betydelse för transportsäkerheten, men också för

rättssäkerheten. Regeringen bör därför enligt utskottet låta utreda frågan. I

övrigt avstyrks samtliga motionsyrkanden, i många fall med hänvisning till

pågående utredningsarbete m.m.

Till betänkandet är fogat åtta reservationer. Bakom dessa står i fyra fall m-

ledamöterna, i två fall c- och mp-ledamöterna, i ett fall m-, c- och fp-leda-

möterna samt i ett fall m- och fp-ledamöterna.

Till betänkandet är också fogat två särskilda yttranden, det ena av m-

ledamöterna och det andra av c-ledamoten.

Motioner från den allmänna motionstiden 1997

1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrad trafiksäkerhet.

1997/98:T210 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trafiksäkerhet och körkortsutbildningen.

1997/98:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trafiksäkerhet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trafiksäkerheten på vägarna,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det kommunala trafiksäkerhetsarbetet.

1997/98:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen snarast bör förelägga riksdagen Vägverkets förslag

till skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid

övergångsställe,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategiplan för bekämpning av alkohol, narkotika och farliga

mediciner i trafiken,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att AB Svensk

Bilprovnings monopol i fråga om kontrollbesiktningar upphävs,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om s.k. flygande inspektioner.

1997/98:T231 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om parkeringsavgifter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och

katalysatorvärmare.

1997/98:T301 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utmärkning av

landskapsgränserna längs de större vägarna.

1997/98:T349 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att använda kalkkross som halkbekämpning.

1997/98:T401 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla nuvarande

uppkörningsorter för körkort.

1997/98:T402 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att flygande besiktningar på vägarna slopas i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:T403 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

harmonisering av trafikmärken och deras innebörd.

1997/98:T408 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra

vägtrafikkungörelsen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:T409 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ändringar i de föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen

så att småföretagare på landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på

sin verksamhet.

1997/98:T413 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till lag om förbud mot körning med sommardäck på bilar under

vintermånaderna.

1997/98:T414 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter.

1997/98:T415 av Conny Öhman och Berndt Sköldestig (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

regler för uppsättande av vägskyltar utanför tätorter längs allmänna vägar.

1997/98:T416 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av att polisman ges möjlighet att kontrollera låsta eller plomberade

lastbärare i syfte att kontrollera lastsäkringar.

1997/98:T417 av Elver Jonsson och Torsten Gavelin (båda fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av vägskyltningen med en sådan

utformning att hög trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan

förverkligas.

1997/98:T418 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att överklagandereglerna i

vägtrafikkungörelsen och vägmärkesförordningen bör ändras.

1997/98:T419 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

hastighetsbegränsningen på motorväg och motortrafikled generellt bör höjas till

130 km/tim.

1997/98:T421 av Ingrid Skeppstedt och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn och ändring av Vägverkets regler för vägvisning.

1997/98:T422 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om generell hastighetsbegränsning.

1997/98:T423 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reflexsele i fordon.

1997/98:T425 av Martin Nilsson och Tomas Eneroth (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av lagstiftning för att säkerställa bruket av vinterdäck vid halt

väglag vintertid.

1997/98:T427 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vägskyltning.

1997/98:T428 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till hur skallskador vid cykling kan minskas.

1997/98:T429 av Helena Nilsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag om att bära

cykelhjälm.

1997/98:T431 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av

hastighetsbestämmelserna.

1997/98:T915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om parkeringsmarknaden och parkeringsbolagen,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om kontrollavgifter avseende privat

tomtmark och hos regeringen begär förslag till ny lag i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Sk699 av Agne Hansson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och

katalysatorvärmare.

1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att få människor att på frivillig väg använda cykelhjälm i större

utsträckning.

Utskottet

1 Inledning

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:TU4 behandlade utskottet

proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället samt ett

70-tal motionsyrkanden som hade väckts med anledning av propositionen och under

den allmänna motionstiden hösten 1996.

Det nämnda betänkandet inleds med en redogörelse för trafiksäker-hetsarbetets

mål, inriktning och bedrivande. I anslutning därtill redovisas antalet dödade,

svårt skadade och lindrigt skadade i trafiken under vart och ett av åren

1986-1996. I betänkandet behandlades och tillstyrktes därefter förslaget i den

nämnda propositionen att riksdagen skulle godkänna att det långsiktiga målet

för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt

till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att

vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer

härav.

I det nu föreliggande betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden om

trafiksäkerhet och vissa andra vägtrafikfrågor, som väcktes under den all-männa

motionstiden vid innevarande riksmöte, dvs. i september 1997. För

bakgrundsuppgifter hänvisas främst till det nämnda betänkandet 1997/98: TU4.

2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor

I motion T213 (kd) framhålls att den av riksdagen fastställda nollvisionen inte

kan bestridas. Det är i grunden en etisk fråga - betonar motionärerna - att

inte acceptera att människor får sätta livet till eller bli skadade för livet i

trafiken. Vikten av trafikanternas acceptans av nollvisionen måste dock

understrykas. Skall nollvisionen förverkligas, kommer det att krävas beslut och

åtgärder som, åtminstone i förstone, inte kommer att vara populära bland

trafikanterna. Lyckas inte nollvisionens företrädare få trafikanternas

acceptans, riskerar vi - säger motionärerna - att hela nollvisionen går om

intet.

Under rubriken Det kommunala trafiksäkerhetsarbetet framhåller motionärerna

att de oskyddade trafikanternas situation särskilt måste upp-märksammas. Dessa

drabbas särskilt vid besparingar som medför minskad vägbelysning m.m. Både

cyklister och fotgängare är mycket utsatta i trafiken. Detta gäller i synnerhet

i tätorter.

De sålunda motionsledes aktualiserade frågorna behandlades av utskottet i det

inledningsvis nämnda betänkandet 1997/98:TU4. Utskottet ställde sig i

betänkandet bakom den s.k. nollvisionen. I likhet med regeringen fann utskottet

att det från etisk synpunkt inte kan accepteras att människor dödas eller

skadas allvarligt i samband med förflyttningar inom vägtrans-portsystemet.

Utskottet delade också regeringens uppfattning att nollvisionen anger

inriktningen och det långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Det var

enligt regeringen och utskottet inte möjligt att i nuläget uppskatta de

långsiktiga kostnaderna för genomförandet av nollvisionen. Kostnaderna

påverkades nämligen i stor utsträckning av vilka slags åtgärder som skulle

komma att visa sig möjliga att vidta i det framtida arbetet, bl.a. med hänsyn

till vad som kan accepteras av allmänheten och till den tekniska utveck-lingen.

Utskottet har inte frångått sin sålunda redovisade uppfattning.

I fråga om de oskyddade trafikanternas situation hänvisade utskottet till

regeringens i propositionen uttalade avsikt att låta kommunerna få utökade

befogenheter att besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim. Utskottet

vidhåller sin uppfattning att sådana hastighetsbegränsningar synes ägnade att i

betydande utsträckning tillgodose syftet med de krav på förbättringar av de

oskyddade trafikanternas situation som framförs i den nu aktuella kd-motionen.

Syftet även med övriga nu aktuella kd-yrkanden torde också få anses

tillgodosett med hänvisning till vad utskottet anfört. Yrkandena 3, 12 och 13 i

motion T213 (kd) bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

I motion T202 (m) framhålls att den s.k. nollvisionen i grunden är en riktig

strategi. Inte minst innebär den ett delvis nytt synsätt i

trafiksäkerhetsarbetet. Det är dock viktigt - betonar motionärerna - att

formulera visionen så att den kan uppfattas som möjlig att uppnå. Vi är

positiva till strävandet att minska antalet olyckor och eliminera risken för

långvarig ohälsa till följd av trafik-olyckor. En sådan strategi måste dock

omfatta alla delar som påverkar trafiken. Den viktbaserade skatten på

motorfordon missgynnar tyngre, och därmed trafiksäkrare, bilar. Skatten bör

därför ändras och utformas så att säkra och bränslesnåla bilar gynnas.

Den i motion T202 (m) väckta frågan om skatten på motorfordon behandlades

också i utskottets betänkande 1997/98:TU4. Utskottet avstyrkte ett yrkande med

samma innebörd som det nu aktuella med hänvisning till att resultatet av en

utredning borde avvaktas. Utredningen (dir. 1996:37) har till uppgift att göra

en översyn av vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl lätta som tunga

fordon. Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste

avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt samt energi- och

koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på

trafik och miljö. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 30 oktober

1998. Utskottet anser alltjämt att utredningens resultat bör avvaktas. Detsamma

gäller den trafikpolitiska proposition som regeringen aviserat senare under

vårsessionen. Med det sagda avstyrks m-motionen i nu behandlad del.

3 Trafiknykterhet

I motion T214 (fp) framhålls att man bör sträva efter en nollvision även när

det gäller rattfylleri. Det skulle innebära, säger motionärerna, att alla kör

bil med noll promille i kroppen. Narkotika och bilkörning är minst lika

oförenliga med varandra som alkohol och bilkörning, fortsätter motionärerna.

Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en

effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt

enhetligt straffvärde. Motionärerna betonar också vikten av att man

uppmärksammar förekomsten av farliga mediciner i trafiken. Regeringen bör

snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag om vilka åtgärder som bör

vidtas.

I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlades tre motionsyrkanden om

trafiknykterhetsfrågor. Utskottet betonade, i likhet med motionärerna, att

insatser mot trafikonykterhet - på grund av alkohol eller andra droger - är

mycket angelägna. Trafiknykterheten utgör också, erinrade utskottet, ett s.k.

reformområde inom ramen för det nationella trafiksäkerhetsprogram som ligger

till grund för pågående trafiksäkerhetsarbete. Av Vägverkets senaste årliga

trafiksäkerhetsrapport till regeringen framgår att arbetet inom reform- området

under år 1996 bl.a. omfattade kampanjer, information och utbild-ning med

inriktning mot två huvudmålgrupper: ungdomar och alkohol-problematiker.

Utskottet erinrade också om att Brottsförebyggande rådet år 1996 i utredningen

Från 0,5 till 0,2 promille hade utvärderat effekterna av den ändrade

lagstiftning om trafiknykterhetsbrott som genomfördes den 1 juli 1990.

Dödsolyckorna i vägtrafiken hade minskat med 8 % under en treårsperiod. Vidare

fäste utskottet uppmärksamheten på att Drogratt-fylleriutredningen i sitt

betänkande Droger i trafiken (SOU 1996:125) bl.a. hade föreslagit ändrade

bestämmelser för att skapa förutsättningar för en effektivare bekämpning av

rattfylleri och grovt rattfylleri i de fall föraren är påverkad av annat medel

än alkohol. Frågan var under beredning i Regeringskansliet.

Enligt vad utskottet nu erfarit avser regeringen att senare i år förelägga

riksdagen en proposition på grundval av Drograttfylleriutredningens betänkande.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen avser att inom kort, i en

proposition om en ny körkortslag m.m., föreslå införande av en möjlighet att

under en försöksperiod i vissa fall ersätta återkallelse av körkort på grund av

trafiknykterhetsbrott med en körkortsbehörighet för ett fordon utrustat med

alkolås. Nuvarande bestämmelse i körkortslagen om skyldighet för läkare att

rapportera körkortshavare, som av medicinska skäl är olämplig att ha körkort,

avses få en motsvarighet i den nya körkortslagen. I avvaktan på de nämnda

propositionerna och med hänvisning till vad utskottet i övrigt nu anfört torde

syftet med yrkandet i fp-motionen få anses tillgodosett. Yrkandet bör därför

kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

4 Utrustningsfrågor

I motionerna T428 (v) och T429 (c) framhålls att krav på obligatorisk

användning av cykelhjälm bör införas.

I motion So345 (fp) framhålls att en omfattande användning av cykelhjälm bör

eftersträvas. Användningen bör dock vara frivillig. Intensifierade insatser

behövs för att nå alla cyklister med budskap i syfte att öka hjälman-

vändningen.

Frågan om obligatorisk användning av cykelhjälm behandlades i propo-sitionen om

nollvisionen, 1996/97:137, och i utskottets betänkande 1997/98: TU4. Regeringen

framhöll som sin uppfattning att ökad hjälmanvändning tills vidare borde

åstadkommas genom information och som en del i myndigheters och näringslivets

kvalitetssäkring av transporter. En tvingande bestämmelse borde införas först

när det kunde anses att tillräckligt många accepterar lagstiftning på området.

Utskottet betonade för sin del vikten av att cyklister använder hjälm. I likhet

med regeringen fann dock utskottet inte tiden mogen för att införa några

tvingande bestämmelser. Hjälmanvändningen skulle främjas på det sätt som

regeringen hade förordat. Det var emellertid enligt utskottet angeläget att

Vägverket noga följde utvecklingen och att frågan om tvingande bestämmelser

övervägdes på nytt, om hjälmanvändningen inte fick godtagbar omfattning.

Utskottet avstyrkte med hänvisning till de sålunda återgivna övervägandena tre

motionsyrkanden om obligatorisk hjälmanvändning.

Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför de nu aktuella c-

och v-yrkandena om obligatorisk användning av cykelhjälm. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med yrkandet i fp-motionen torde få anses

tillgodosett. Yrkandet kan därför lämnas utan åtgärd och avstyrks med det

sagda.

I motion T423 (s) framhålls att risken att råka ut för en trafiklolycka är tre

gånger större per kilometer i mörker än i dagsljus. Så länge man befinnner sig

i ett fordon, är man skyddad av detta. Fordonet i sin tur uppmärksammas av

medtrafikanter genom sitt eget ljus och sina egna reflexanordningar. När

föraren däremot går ut vid ett ofrivilligt stopp med sitt fordon är han/hon

oskyddad och syns mycket dåligt. För att motverka detta problem bör föraren ha

ett ljusreflekterande material på sig. I varje bil bör finnas tillgång till

minst en reflexsele.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att

skyldighet att medföra reflexsele vid färd med buss eller lastbil gällde

enligt 11 § fordonskungörelsen (1972:595) från den 1 juli 1990 till den 1

september 1993, då bestämmelsen upphävdes (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:

TU29, rskr. 1992/93:426). Utskottet är inte nu berett att förorda att tvingande

bestämmelser om reflexsele återinförs men förutsätter att frågan övervägs i

samband med en inom Kommunikationsdepartementet pågående översyn av

vägtrafikbestämmelser. Som framhölls i det sistnämnda riksdagsbeslutet finns

det inget som hindrar förare att frivilligt medföra och vid behov använda

reflexsele. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

I motion T413 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

förbud mot körning med sommardäck på bilar under vintermånaderna.

I T425 (s) framhålls att det behövs lagstiftning för att säkerställa

användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid.

Vägverket har enligt vad utskottet erfarit föreslagit att bestämmelser av det

slag som motionärerna önskar skall införas. Förslaget bereds för närvarande

inom Regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av beredningen bör

avvaktas och är inte berett att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med

anledning av de nämnda motionerna. Dessa avstyrks följaktligen.

I motionerna T231 (c) och Sk699 (c) framhålls att utsläppen av miljöfarliga

ämnen vid kallstart av en bil är höga, även om bilen är utrustad med en

katalysator. Därför bör åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter

prövas. Krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och kataly-

satorvärmare måste införas, betonar motionärerna.

I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions-

yrkande med samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet framhöll att Vägverket

inom ramen för sitt sektorsansvar hade fastställt ett miljöprogram, omfattande

bl.a. ett projekt med benämningen Färre kallstarter. Man sökte bl.a. påverka

utvecklingen av bilar i sådan riktning att problemet med kallstarter kunde

reduceras. Vägverket hade också tillsammans med Naturvårdsverket och

Konsumentverket undersökt de samhällsekonomiska effekterna av motorvärmare.

Projektet väntades bli slutredovisat under hösten 1997. Katalysatorvärmare

fanns än så länge endast på försökstadiet.

Den sålunda förutskickade slutredovisningen föreligger numera med den i

november 1997 av Konsumentverket framlagda rapporten 1997:29 Användning av

motorvärmare vid kallstart - ett samverkansprojekt mellan Konsumentverket,

Naturvårdsverket, Vägverket, NUTEK, Kommunikations-forskningsberedningen och

Motortestcenter (MTC). Under rubriken Slut-satser och rekommendationer

framhålls ?sammantaget - - - att användning av motorvärmare i tätort ger en

positiv miljöeffekt och kan rekommenderas. Detta grundas på den stora kolväte-

och partikelreduktionen jämfört med en mindre ökning av NoX och ökade utsläpp

från elproduktion. Det kan inte heller sägas vara någon miljönackdel att

använda motorvärmare utanför tätorter om det sker med miljömässigt optimal

inkopplingstid. Dess stora miljöfördelar har dock tidigare överskattats.? Något

krav på att nya bilar skall vara utrustade med motorvärmare och

katalysatorvärmare framförs inte i rapporten.

Utskottet är inte heller för sin del berett att förorda sådana krav. Motions-

yrkandena härom avstyrks följaktligen.

5 Trafikföreskrifter

5.1 Hastighetsgränser

Grundläggande bestämmelser om hastighetsgränser återfinns i 64 och 147 §§

vägtrafikkungörelsen (VTK, 1972:603).

Enligt 64 § första stycket gäller inom tättbebyggt område att fordon inte får

föras med högre hastighet än 50 km/tim. Utom tättbebyggt område får fordon -

enligt 64 § andra stycket - inte föras med högre hastighet än 70 km/tim

(bashastighet). Av 64 § tredje stycket framgår att Vägverket får föreskriva att

högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim.

Enligt 147 § VTK får lokala trafikföreskrifter meddelas med avvikelse från 64

§. Lokala trafikföreskrifter gäller för en viss väg eller vägsträcka eller för

samtliga vägar inom ett visst område. Sådana föreskrifter kan innebära att

högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggt område är lägre eller högre än

50 km/tim. De kan vidare innebära att högsta tillåtna hastighet utom

tättbebyggt område är lägre än 70, 90 eller 110 km/tim. Beslut om avvikelser

från 64 § skall vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten,

framkomligheten eller miljön. De lokala trafikföreskrifterna meddelas av

länsstyrelsen i fråga om vägar avsedda för genomfartstrafik och av kommunen i

fråga om övriga vägar.

I proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället framhöll

regeringen som sin bedömning att inriktningen bör vara att den faktiska

hastigheten inom tättbebyggt område på sikt bör uppgå till 30

km/tim vid tider och platser där gående och cyklister på ett planlagt sätt

blandas med biltrafik. Som ett led i denna inriktning borde kommunerna få

utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30

km/tim inom tättbyggt område. Kommunerna skulle alltså enligt regeringen ges

rätt att besluta om hastighetsbegränsningar för samtliga vägar - även vägar för

genomfartstrafik - inom tättbebyggt område i den egna kommunen. Regeringens

bedömning föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (bet. 1997/98:TU4,

rskr. 1997/98:11). Erforderliga ändringar i VTK bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

I motion T202 (m) framhåller motionärerna att tanken på att ge kommunerna

utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30

km/tim inom särskilt utsatta och trafikanpassade områden i princip är riktig.

Vi är dock kritiska till - säger motionärerna - en generell hastighets-gräns på

30 km/tim i tätort.

Som motionärena själva framhåller är det meningen att hastighets-

begränsningen till 30 km/tim skall gälla ?inom särskilt utsatta och trafik-

anpassade områden?. Det är sålunda inte fråga om att 30 km/tim skulle gälla som

en generell hastighetsgräns i tätorter utan endast ?vid tider och platser där

gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik?. Med det

anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i nu berörd del till-

godosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks i

motsvarande del.

Hastighetsgränser utom tättbebyggt område behandlas i motionerna T422 (m), T419

(m) och T431 (s).

Enligt den förstnämnda motionen har Vägverket föreslagit att hastig-heten

på landets 90-vägar generellt skall sänkas till 70 km/tim. En sådan sänkning

kommer, säger motionären, att öka kostnaderna för enskilda och företag som har

sin verksamhet i glesbygd.

I motion T419 (m) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorväg och

motortrafikled generellt bör höjas till 130 km/tim.

I motion T431 (s) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorvägar som

regel bör vara 140 km/tim. Motionären betonar att riskerna vid framförande av

fordon ökar vid mörker, dålig sikt och dåligt väglag. Med hjälp av ny teknik

skulle väglags- och siktkänsliga hastighetsbestämmelser kunna införas. Genom en

sådan teknik skulle hastighetsgränsen kunna sänkas till exempelvis 120 km/tim

vid mörker och ytterligare vid halka eller andra förhållanden som höjer risken

för olyckor.

Som utskottet framhållit är 70 km/tim bashastighet på vägar utanför tätt-

bebyggt område. Vägverket får dock för sådana vägar föreskriva att högsta

tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Sådan föreskrift, som kan

begränsas till att avse vissa trafikförhållanden, kan verket självfallet ändra

så att 70 km/tim resp. 90 km/tim i stället skall gälla. En översyn av nu

gällande hastighetsbestämmelser pågår för närvarande inom Vägverket.

Med användning av väginformatik ökar möjligheterna att finna en ändamålsenlig

anpassning av hastighetsbestämmelserna till skiftande trafikförhållanden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T419 (m),

T422 (m) och T431 (s).

5.2 Trafikföreskrifter i övrigt

I motion T214 (fp) framhålls att regeringen snarast möjligt bör förelägga

riksdagen ett förslag om skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde

åt gående vid övergångsställe i enlighet med ett förslag av Vägverket.

Enligt vad utskottet erfarit överväger regeringen att införa en bestämmelse

av det begärda slaget. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda tillgodosett.

Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen.

Motion T403 (m) har rubriken EU-harmonisering av trafikregler. Motio-närerna

framhåller att reglerna för körning i rondell (cirkulationsplats) inte är

enhetliga i Europa eller inom EU. I flertalet länder i fråga tillämpar man,

liksom i Sverige, en regel som innebär att fordon inne i rondellen har

företräde framför fordon som är på väg in. Vissa länder, bl.a. Frankrike,

tillämpar dock en motsatt regel. Motionärerna betonar att en harmonisering av

reglerna brådskar med tanke inte minst på de höga hastigheter som kan förekomma

i vissa rondeller.

Internationellt överenskomna regler för landsvägstrafiken i Europa återfinns

i en konvention, den s.k. Wienkonventionen, som ingåtts inom ramen för

samarbetet i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom den ramen sker

också ett fortlöpande harmoniseringsarbete. Sådant arbete bedrivs dock inte för

närvarande inom EU. Utskottet förutsätter att regeringen överväger

möjligheterna att söka tillgodose motionärernas önskemål i samband med Sveriges

deltagande i ECE-arbetet och finner därför inte någon riksdagens åtgärd

erforderlig med anledning av motionen. Denna avstyrks med det sagda.

6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider

I motion T214 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär

att AB Svensk Bilprovnings (ASB) ensamrätt att utföra kontroll-besiktningar

upphävs.

Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att riksdagen

våren 1994 godkände att fristående, ackrediterade besiktningsföretag i

konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995 skulle få utföra den kontrollbesiktning

av fordon som ASB har monopol på (prop. 1993/94:167, bet. 1993/94:TU35, rskr.

1993/94:433).

I december 1994 beslutade riksdagen, med ändring av sitt beslut under våren

samma år, att ASB borde få utföra kontrollbesiktningar med ensamrätt till den 1

januari 1996. Tiden fram till den 1 januari 1996 skulle enligt beslutet

användas för att skapa rådrum för regeringen att försäkra sig om att en

avreglering av kontrollbesiktningen inte ledde till en försämrad

trafiksäkerhet, miljö, service eller ökade kostnader.

I december 1995 godkände riksdagen vad regeringen förordade i budget-

propositionen om att ASB skulle ha fortsatt ensamrätt att utföra

kontrollbesiktningar (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.

1996/97: 115). Från trafiksäkerhetsmässiga samt miljö- och regionalpolitiska

synpunkter kan en sådan lösning - betonades det i riksdagsbeslutet - bäst anses

tillgodose landets och fordonsägarnas behov av en kompetent och en väl

fungerande besiktningsorganisation.

Utskottet är för sin del inte berett att förorda en omprövning av 1995 års

riksdagsbeslut. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Två motionsyrkanden gäller flygande inspektion. Sådan sker enligt 91 §

fordonskungörelsen (1972:595) för kontroll av beskaffenhet och utrustning av

motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller under sådana

omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt.

Kontrollen utförs av polisen.

I motion T214 (fp) yrkande 12 framhålls att det är viktigt för trafiksäkerheten

att flygande inspektioner genomförs i planerad omfattning för kontroll av

fordonens tekniska skick och av förarnas körtider.

I motion T402 (m) framhålls att de flygande inspektionerna bör slopas.

Motionärerna säger att Vägverket varje år vill att ca 100 000 flygande

inspektioner skall utföras på personbilar. Eftersom nya och begagnade bilar med

jämna mellanrum genomgår kontroller hos AB Svensk Bilprovning, är det inte

rimligt att belasta polisen - som har viktigare arbete att utföra - med alla

dessa flygande inspektioner.

Riksdagen ställde sig i juni 1993 bakom uttalanden i proposition 1992/93: 161

(bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) om utglesning av intervallen för

kontrollbesiktning och om en ökning av antalet flygande inspektioner från 60

000 till 120 000 per år. Utglesningen gäller från den 1 januari 1998 och

innebär, i fråga om personbilar och lätta lastbilar, kontrollbesiktning efter

tre år, fem år och därefter varje år. Dessförinnan gällde intervallen två år,

fyra år och därefter varje år.

Av Vägverkets trafiksäkerhetsrapport 1996 framgår att antalet

fordonskontroller genom flygande inspektion år 1996 uppgick till 91 568, vilket

innebar att det fastställda målet - 120 000 - inte nåddes. Kör- och

vilotidskontroller på väg genomfördes emellertid till ett antal av 85 255,

vilket innebär att det uppsatta målet på 80 000 överträffades.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att utglesningen av intervallen för

kontrollbesiktning bör medföra en ökning av antalet flygande besiktningar.

Utskottet delar vidare den i motion T214 (fp) uttalade uppfattningen att

flygande inspektioner bör genomföras i planerad omfattning och förutsätter att

regeringen verkar för att så skall ske. Med det sagda finner utskottet syftet

med yrkande 12 i fp-motionen tillgodosett. Yrkandet bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även motion T402 (m)

avstyrks.

I motion T416 (s) framhålls att bristande säkring av last utgör ett omfattande

säkerhetsproblem för landsvägs- och sjötransporter. Vid en trafikkontroll har

polisen, säger motionärerna, inte rätt att gå in i låst eller plomberat utrymme

utan att först ha erhållit åklagares beslut om husrannsakan, såvida man inte

via fraktsedel eller motsvarande vet att lasten innehåller farligt gods. För

att åklagare skall kunna besluta om husrannsakan förutsätts misstanke om

brott. Att lasten i en lastbärare möjligen kan vara bristfälligt förankrad har

enligt uppgift ej ansetts som tillräcklig grund för husrannsakan. Denna

begränsning av polisens kontrollmöjlighet kan innebära, betonar motionärerna,

att mindre seriösa företag använder låst eller plomberad lastbärare enbart för

att försvåra eller undgå kontroll. Det är därför av stor vikt för

trafiksäkerheten att ifrågavarande hinder för polisens kontroll av lastsäkring

snarast undanröjs.

Sjöfartsverket redovisade i april 1997 ett regeringsuppdrag avseende

lastsäkring. Arbetet hade bedrivits i en arbetsgrupp med företrädare för

Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Järnvägsinspektionen, Vägverket,

Generaltullstyrel-sen, Rikspolisstyrelsen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges

Redareförening, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Sjöassuradörernas förening,

Sveriges Industriförbund och Institutet för transportforskning (TFK). I

arbetsgruppens rapport framhålls under rubriken Tillsyn att den tillsyn som

polisen, Järnvägsinspektionen och Sjöfartsverket kan utöva när det gäller

säkring av last aldrig kan drivas så långt att man kan säkerställa att

lastsäkringen alltid är tillfredsställande. Tillsynen kan i praktiken endast

vara av stickprovskaraktär. Arbetsgruppen övergår härefter till en principiell

fråga som gäller tillsynen av lastsäkring och framhåller att Sjöfartsverket,

Kustbevakningen och Järnvägsinspektionen har rätt till tillträde till fartyg,

lastbärare, fordon, lokaler m.m., som behövs för att tillsynen skall kunna

genomföras. Arbetsgruppen fortsätter:

I det arbete, som föregått denna rapport, har framkommit att vid tillsynen av

vägfordon, som utförs av polisen, anser denna sig inte ha rätt till tillträde

till ett stängt utrymme på en lastbil. Polisen kan inte bereda sig tillträde

dit med mindre än att skäl för husrannsakan föreligger. Eftersom brister i

lastsäkring på en lastbil är ett brott, som straffas med böter, föreligger

aldrig skäl för husrannsakan. Enligt vad som uppgivits vid arbetsgruppens

arbete är detta i praktiken inte ett större problem eftersom en chaufför, som

blir stoppad under färd, mycket sällan motsätter sig att en kontroll sker.

Frågan om reglering av polisens möjligheter att kontrollera lastsäkring på en

lastbil och de begränsningar, som anses ligga i denna, är sannolikt en

rättsstatlig fråga, som inte lämpligen utreds i detta sammanhang.

Frågan om lastsäkring har tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i det av

riksdagen godkända betänkandet 1990/91:TU7 om ett motionsledes fram-ställt krav

på lastsäkringsintyg, som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med

problemet bristande lastsäkring. Utskottet sade sig därvid dela motionärens och

remissinstansernas uppfattning att förekomsten av brist-fällig lastning eller

säkring av gods utgör ett allvarligt problem. Utskottet ställde sig dock inte

bakom kravet på någon riksdagens åtgärd men sade sig förutsätta att man inom

Regeringskansliet följde utvecklingen inom området i fråga och vidtog de

åtgärder som kunde komma att visa sig erforderliga.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att god lastsäkring är mycket viktig

från transportsäkerhetssynpunkt och finner den i motion T416 (s) aktua-liserade

frågan om vidgade möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring

angelägen. Utskottet är emellertid medvetet om att frågan också rymmer

rättssäkerhetsaspekter som måste vägas mot intresset av ökad transport-

säkerhet. Regeringen bör enligt utskottets mening se till att en sådan

avvägning görs och därefter redovisa resultatet för riksdagen. Vad utskottet nu

anfört, och som innebär att syftet med motion T416 (s) torde få anses

tillgodosett, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Vägmärken och vägskyltar

Vägmärken och vägskyltar för reklam o.d. behandlas i fem motioner.

I motion T409 (m) framhålls att för många små företag på landsbygden är

möjligheten att visa potentiella kunder att man finns till en viktig

förutsättning för att man över huvud taget skall kunna överleva. 46 § väglagen

(1971:948) innebär, betonar motionärerna, en allvarlig begränsning av denna

möjlighet. Första och andra styckena av denna paragraf har följande lydelse:

Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens

tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda

eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

I samband med tillstånd får länsstyrelserna meddela de föreskrifter som

behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Motionärerna framhåller att flera länsstyrelser tillämpar bestämmelsen på ett

sätt som inte visar förståelse för de små företagens villkor och över-

levnadsmöjligheter. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i de

föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen så att småföretagare på

landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på sin verksamhet.

I motion T415 (s) framhålls att ett problem för många nya småföretag, som

etablerar sig utanför tätorter och i glesbygd, har visat sig vara svårigheter

med att få Vägverkets tillstånd att sätta upp en vägskylt vid allmän väg som

talar om var verksamheten bedrivs. Sammanfattningsvis kan konstateras, betonar

motionärerna, att de regler som i dag tillämpas när det gäller att sätta upp en

vägskylt, som talar om att en verksamhet finns till, motverkar samhällets

strävan att underlätta för småföretag utanför tätorter.

I motion T417 (fp) framhålls att vad många småföretagare, handlare, innehavare

av hantverksbutiker och andra näringsidkare upplever i lands-bygdsområden är

att regelsystemet för vägskyltning är alltför fyrkantigt och byråkratiskt.

Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en samlad översyn av de

bestämmelser som gäller för vägskyltningen med en sådan inriktning att hög

trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan förverkligas.

I motion T421 (c) framhålls att många småföretag på landsbygden är beroende av

marknadsföring för sin fortsatta existens. Det är därför angeläget för dem att

få sätta upp skyltar med vägvisning till sina företag. Motionärerna erinrar om

att Vägverket är ansvarig myndighet vad gäller vägvisning, som regleras i

vägmärkesförordningen (1978:1001). Vi har i dag en situation, betonas det i

motionen, där bl.a. länsstyrelsen arbetar för utveckling av landsbygden, medan

Vägverket är restriktivt när det gäller skyltar för att marknadsföra

verksamheter. Det behövs därför en översyn och ändring av Vägverkets regler för

vägvisning.

I motion T427 (c) framhålls att alltför många turistföretag för en ojämn kamp

med Vägverket om att få sätta upp skyltar. Vägverkets hållning är ohållbar,

betonar motionärerna. Det måste vara bättre för trafiksäkerheten att bli

informerad i god tid än att bromsa alltför snabbt när man upptäcker något

intressant efter vägen. En diskussion bör därför inledas med Vägverket om

principer för skyltning.

Som framgår av motionerna regleras frågor som gäller vägmärken och vägskyltar

för reklam o.d. i bl.a. vägmärkesförordningen och väglagen. Bestämmelser av

betydelse i sammanhanget återfinns dessutom i bl.a. natur-vårdslagen

(1964:822). Som en allmän princip för trafikanvisningar genom vägmärken enligt

vägmärkesförordningen - t.ex. lokaliseringsmärken för vägvisning - gäller att

vägmärkena skall tjäna trafikanternas intressen. Näringsidkares intressen kan

tillgodoses genom de bestämmelser om skyltar för reklam, propaganda eller

liknande ändamål som återfinns i väglagen och naturvårdslagen. Till grund för

dessa bestämmelser ligger främst hänsynen till trafiksäkerheten och

landskapsbilden. Inom Vägverket pågår en översyn av vägmärkesförordningen som

väntas bli klar senare i vår. I samband därmed berörs även de regler i övrigt

för vägskyltar som aktualiseras genom de motioner som nu är i fråga. Enligt vad

utskottet erfarit överväger Vägverket att tillåta vägskyltar för reklam o.d. i

glesbygd och turistområden i större utsträckning än för närvarande. Utskottet,

som ser positivt på denna inriktning av översynen, anser att resultatet av

denna bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandena.

Motion T301 (fp) gäller utmärkning av landskapsgränser. Motionären erinrar om

att indelningen i landskap är äldre än länsindelningen och framhåller att den

fortfarande har stor kulturell betydelse. För att hålla traditionen vid liv

vore det bra, betonar motionären, om man längs våra större vägar kunde märka ut

landskapsgränserna utöver den nuvarande markeringen av länsgränser och

kommungränser.

Det finns inga bestämmelser som hindrar Vägverket från att vid sidan av

nuvarande utmärkning av kommun- och länsgränser även utmärka t.ex. vattendrag,

minnesmärken och landskapsgränser. Utskottet är dock för sin del inte berett

att förorda någon skyldighet för Vägverket att svara för sådan utmärkning.

Motionen avstyrks därför.

8 Parkeringsfrågor

I motion T231 (c) föreslås olika åtgärder i syfte att stimulera användningen av

miljövänliga fordon. En sådan åtgärd är att se till att kommunerna får

möjlighet att kunna undanta t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig

plats.

Motion T408 (m) gäller parkering nära gathörn och övergångsställen. Motionären

vill att den nu gällande tiometersregeln skall ersättas med en femmetersregel.

I motion T414 (s) begärs åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter.

Motionärerna framhåller att nuvarande system för betalning av obetalda

felparkeringsavgifter bygger på ett strikt ägaransvar. I flera uppmärksammade

fall har det visat sig, säger motionärerna, att barn stått som ägare till

bilen, medan det i själva verket varit föräldrarna som nyttjat den och därvid

ofta felparkerat. Utmätningsbara tillgångar hos barnet saknas. Olika lösningar

bör prövas för att åtgärda missbruket. En sådan lösning skulle kunna vara att

införa körförbud för bilar då ägaren har resterande felparkeringsavgifter

överstigande ett visst belopp.

I motion T915 (m) framhålls att flera parkeringsbolag bedriver sin verksamhet

på ett oseriöst sätt med stora olägenheter för de parkerande bilisterna som

följd. Motionärerna vill att riksdagen upphäver lagen om kontrollavgift vid

olovlig parkering (1984:318), som gäller s.k. tomtmarksparkering, och hos

regeringen begär ett förslag till ny lag som säkerställer att

parkeringsövervakningen på tomtmark sker på ett seriöst sätt.

Vägverket redovisade i december 1997 ett regeringsuppdrag att lämna förslag

till enklare och mer enhetliga parkeringsbestämmelser. Frågan bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att frågan om parkering nära gathörn och

övergångsställen övervägs i samband med den nämnda beredningen. I avvaktan på

resultatet av denna avstyrker utskottet motion T408 (m).

Vad utskottet nu sagt gäller också motion T414 (s) om åtgärder mot obetalda

felparkeringsavgifter.

Även motion T231 (c) yrkande 4 om elbilars undantagande från parkeringsavgift

avstyrks i avvaktan på resultatet av den nämnda beredningen.

De privata parkeringsbolagens verksamhet, som aktualiseras i motion T915 (m),

behandlades utförligt i utskottets av riksdagen godkända betänkande

1995/96:TU3. Utskottet framhöll därvid bl.a. att ett arbete pågick med att

skapa etiska regler som skulle vara normgivande då markägare upphandlar ett

parkeringsbolags tjänster och som skulle gälla för de kommunala och privata

parkeringsbolagen. Sådana regler har numera fastställts, enligt vad utskottet

erfarit. Vägverkets förslag till enklare och mer enhetliga

parkeringsbestämmelser omfattar även lagen om kontrollavgift vid olovlig

parkering och därmed parkeringsbolagens verksamhet. Det nämnda bered-

ningsarbetet i Regeringskansliet omfattar därför även sådana frågor som

behandlas i motion T915 (m). I avvaktan på resultatet av beredningen avstyrks

motionen.

9 Övriga frågor

I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4, som godkändes av riksdagen i oktober

1997, framhöll utskottet att en av Vägverket planerad minskning av antalet

orter, där förarprov får avläggas, inte borde genomföras i avvaktan på en av

regeringen aviserad utredning om ett nytt system för körkorts-utbildningen. Vad

utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

I motionerna T210 (c) och T401 (m), tar motionärerna avstånd från en

minskning av antalet uppkörningsorter. Med hänvisning till riksdagens

tillkännagivande i frågan finner utskottet syftet med motionsyrkandena

tillgodosett. Dessa bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

I motion T202 (m) erinrar motionärerna om att de våren 1997 föreslog att

sjukskrivningar som kan hänföras till trafikolyckor skall bekostas av den

obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Förslaget bör enligt motionärerna ut-

redas för att möjligen tillämpas i Sverige. En sådan förändring kommer att

medföra ökat tryck på såväl konsumenten som producenten av trans-portsystemen.

Om förslaget genomförs skulle det också innebära att för-säkringsbranschen får

intresse av att medfinansiera ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter får även

incitament att erbjuda lösningar där trafik-informatiken, t.ex. vägradar,

utvecklas snabbare.

I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions- yrkande

med samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet erinrade därvid om att

riksdagen i juni 1997 hade avslagit ett yrkande i en m-motion som bl.a. innebar

att socialförsäkringen inte skall omfatta trafikskador (prop. 1996/97:150, bet.

1996/77:FiU20, rskr. 1996/97:284). Utskottet sade sig för sin del inte vara

berett att förorda en omprövning av riksdagsbeslutet och avstyrkte därför det i

betänkandet 1997/98:TU4 aktuella m-yrkandet. Utskottet är inte heller nu berett

att ompröva det nämnda riksdagsbeslutet år 1997 och avstyrker därför motion

T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga.

I motion T349 (c) framhålls att vägsalt, som används vid vinterväglag, påverkar

miljön negativt och ökar rostangreppen på våra bilar. Dessutom blir vägarna

skvättiga och tråkiga att köra på och mycket smutsiga. En vinterväg som inte

saltas är också mycket vackrare att se och trevligare att köra på. Motionärerna

erinrar om att saltning används för att bilolyckor på grund av halka skall

undvikas och betonar det angelägna i att antalet olyckor minskar. Vägverket

har enligt motionärerna med goda resultat provat halkbekämpning på vägar med

kalkstenskross i stället för salt. Det alternativet för halk-bekämpning bör

därför användas i mycket större utsträckning än nu, betonar motionärerna,

eftersom det är bättre för miljön än saltning.

Kalkstenskross för halkbekämpning har, enligt vad utskottet erfarit, i likhet

med grus och sand den nackdelen att effekten är kortvarig, ofta mindre än en

timma, på en livligt trafikerad väg. Därefter måste nytt kalk eller grus eller

ny sand spridas över vägbanan för att halkbekämpningen skall vara fortsatt

effektiv. Salt, däremot, kan ge en effekt som varar veckovis, om inte ny snö

faller. För trafiksäkerhetens och framkomlighetens skull kan salt enligt

Vägverkets bedömning inte undvaras på de mest trafikerade vägarna.

Saltanvändningen har emellertid minskat kraftigt på senare år, särskilt på

mindre trafikerade vägar. År 1994 användes 420 000 ton per år, men nu är siktet

inställt på 200 000 ton år 2001 och 150 000 ton år 2007. Med en sålunda minskad

saltförbrukning bedöms de negativa effekterna på miljön bli försumbara.

Vägverket arbetar kontinuerligt med att prova nya material för halkbekämpning

för att därigenom minska saltförbrukningen med bibehållande av god

trafiksäkerhet och framkomlighet.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motion T349 (c)

tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

I motion T418 (c) begärs ändring av bestämmelser om överklagande i

vägtrafikkungörelsen (VTK) och vägmärkesförordningen (1978:1001,VMF).

Motionären hänvisar till 169 § VTK, vari stadgas att beslut enligt kungörelsen

av polismyndighet eller väghållningsmyndighet inom ett område får överklagas

hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets

beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas. De statliga

väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses

beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana

föreskrifter. Liknande regler om överklagande finns - tillägger motionären - i

89 § VMF.

De sålunda återgivna överklagandereglerna bör, framhåller motionären, bringas

i bättre överensstämmelse med numera tillämpade principer och ändras så att

överklaganden av länsstyrelsens beslut skall ske hos allmän förvaltningsdomstol

i stället för som nu hos Vägverket.

Frågan om domstolsprövning av förvaltningsärenden behandlas i departe-

mentspromemorian Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1997:29), som

ligger till grund för en inom Regeringskansliet pågående beredning av förslag

till riksdagen.

I avvaktan på ifrågavarande proposition är utskottet inte för sin del

berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion T418 (c).

Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergripande trafiksäkerhetsfrågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:T213 yrkandena 3, 12 och 13,

2. beträffande skatten på motorfordon

att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,

res. 1 (m, fp)

3. beträffande trafiknykterhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 10,

4. beträffande användning av cykelhjälm

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T428, 1997/98:T429 och 1

997/98:So345 yrkande 14,

5. beträffande användning av reflexsele

att riksdagen avslår motion 1997/98:T423,

6. beträffande användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T413 och 1997/98:T425,

7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och 1997/98:Sk699

yrkande 2,

res. 2 (c, mp)

8. beträffande hastighetsgräns på 30 km/tim i tätort

att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,

9. beträffande hastighetsgränser utom tättbebyggt område

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T419, 1997/98:T422 och

1997/98:T431,

10. beträffande företräde åt gående vid övergångsställe

att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 9,

11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler

att riksdagen avslår motion 1997/98:T403,

res. 3 (m)

12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra

kontrollbesiktningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 11,

res.4 (m, c, fp)

13. beträffande flygande inspektion

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T214 yrkande 12 och 1997/98:T402,

14. beträffande kontroll av lastsäkring

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T416 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande vägmärken och vägskyltar för reklam o.d.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T409, 1997/98:T415, 1997/98:T417,

1997/98:T421 och 1997/98:T427 yrkande 1,

16. beträffande utmärkning av landskapsgränser

att riksdagen avslår motion 1997/98:T301,

17. beträffande parkering nära gathörn

att riksdagen avslår motion 1997/98:T408,

res. 5 (m)

18. beträffande åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:T414,

19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift

att riksdagen avslår motion 1997/98:T231 yrkande 4,

res. 6 (c, mp)

20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:T915,

res. 7 (m)

21. beträffande minskning av antalet orter där förarprov får

avläggas

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T210 yrkande 4 och 1997/98:T401,

22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor

att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,

res. 8 (m)

23. beträffande kalkstenskross för halkbekämpning

att riksdagen avslår motion 1997/98:T349,

24. beträffande ändring av bestämmelser om överklagande i

vägtrafikkungörelsen

att riksdagen avslår motion 1997/98:T418.

Stockholm den 17 februari 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg

(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder

(s), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Karl-Erik

Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp),

Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s) och Torsten Gavelin (fp).

Reservationer

1. Skatten på motorfordon (mom. 2)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m)

och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Den i? och

slutar med ?behandlad del? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T202 (m) baseras den nuvarande fordonsskatten på

fordonens vikt. Därmed missgynnas de tunga, och trafiksäkra, bilarna. Reglerna

leder till att färre personer kör säkrare bilar, vilket i sin tur leder till

svårare olyckor samt onödiga skador, olycksfall och dödsfall. Såväl sam-

hällsekonomiskt som statsfinansiellt orsakar det nuvarande systemet stora

förluster. Skatten bör därför, som framhålls i motionen, ändras och utformas så

att säkra och bensinsnåla bilar gynnas.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T202 (m) yrkande 7 i nu

berörd del tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skatten på motorfordon

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Användning av motorvärmare och katalysatorvärmare

(mom. 7)

Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Den sålunda?

och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna T231 (c) och Sk699 (c) är utsläppen från

förbränningsmotorer höga vid kallstarter även om katalysator används. Därför

bör även enligt utskottets mening åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a.

kallstarter prövas. Att minska den miljöförstöring som kallstarter innebär

ligger även väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt sig bakom. Krav på

att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare bör nu

införas.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T231 (c) yrkande 6

och Sk699 (c) yrkande 2 tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och

1997/98:Sk699 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. EU-harmonisering av trafikregler (mom. 11)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Inter-

nationellt överenskomna? och slutar med ?det sagda? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T403 (m) uttalade uppfattningen att det i hela

Europa behövs enhetliga vägmärken och trafikregler för körning i rondell

(cirkulationsplats). Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt ta

initiativ på det internationella planet i syfte att åstadkomma en

harmonisering av såväl vägmärken som deras innebörd.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T403 (m) tillstyrks -

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T403 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra kontrollbesikt-ningar (mom. 12)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-strand

(m), Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet är?

och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen nu ompröva sitt beslut att låta AB

Svensk Bilprovning ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar. Som

framhålls i motion T214 (fp) har det visat sig att bilprovningen är alltför

känslig för störningar i samband med semestrar, sjukdom och nya regelverk m.m.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att bilprovningen, med hänsyn

till kundens bästa, snarast möjligt bör konkurrensutsättas. I likhet med

motionärerna anser inte heller utskottet att en avmonopolisering skulle skapa

några problem i glesbygden. Tvärtom synes en konkurrensutsatt fordonsprövning

kunna medföra lokala lösningar som tillfredsställer också människor i

glesbygden. Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag

till avmonopoliseringen.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T214 (fp) yrkande 11

tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra

kontrollbesiktningar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T214 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Parkering nära gathörn (mom. 17)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Utskottet

förutsätter? och slutar med ?motion T408 (m)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T408 (m) uttalade uppfattningen att väg-

trafikkungörelsen bör ändras så att nu gällande tiometersregel, i fråga om

parkering nära gathörn och övergångsställen, ersätts med en femmetersregel. Det

ankommer på regeringen att se till att ändringen genomförs.

Vad utskottet nu anfört, och som torde tillgodose syftet med motion T408 (m),

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande parkering nära gathörn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T408 som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Elbilars undantagande från parkeringsavgift (mom. 19)

Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Även motion?

och slutar med ?nämnda beredningen? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med de motionärer som står bakom motion T231 (c)

att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i

parkeringslagstiftningen som gör det möjligt för kommunerna att kunna undanta

t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig plats.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T231 (c) yrkande 4

tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T231 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. De privata parkeringsbolagens verksamhet (mom. 20)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?De privata?

och på s. 17 slutar med ?avstyrks motionen? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T915 (m) råder vissa missförhållanden i fråga om den

verksamhet som regleras av lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, dvs.

s.k. tomtmarksparkering eller privaträttslig parkering. Exempel på sådana

missförhållanden är förekomsten av s.k. nollavtal. Dessa bygger på att

fastighetsägaren får hela omsättningen från parkeringsverksamheten medan det

parkeringsbolag som han slutit avtal med får intäkterna från kon-

trollavgiften. En sådan ordning medför risk att parkeringsbolaget ser mindre

till det allmänna intresset av att ordna trafiken och mera till det egna

intresset av att maximera antalet inkomstbringande parkeringsanmärkningar.

Ett annat missförhållande, som påtalas i motion T915 (m), är att

parkeringsbolag i växande omfattning tjänar pengar på inkassoverksamhet.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i lagen om

kontrollavgift vid olovlig parkering som gör det möjligt att ändra de privata

parkeringsbolagens verksamhet i enlighet med motionärens och utskottets nu

angivna önskemål.

Vad utskottet sålunda anfört, och som i väsentlig mån torde tillgodose syftet

med motion T915 (m), bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse

20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T915 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Sjukskrivning vid trafikolyckor (mom. 22)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I det? och

slutar med ?i fråga? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T202 (m) uttalade uppfattningen att mycket talar

för att den del av sjukskrivningarna som kan hänföras till trafikolyckor bör

bekostas av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Möjligheten att

genomföra motionärernas förslag bör enligt utskottets mening utredas. En

förändring i enlighet med förslaget torde komma att medföra ett ökat tryck på

såväl konsumenter som producenter av transportsystemen. Den skulle också

sammanfalla med behovet av ett nytt hälsomått. Vidare skulle förändringen

innebära att försäkringsbranschen får intresse av att medfinansiera

ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter skulle också få incitament att erbjuda

lösningar där trafikinformatiken, t.ex. vägradar, utvecklas snabbare.

Vad utskottet nu anfört, och som innebär att utskottet tillstyrker motion

T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga, bör riksdagaen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Parkeringsövervakning

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anför:

I reservation 7 har vi påtalat vi påtalat vissa missförhållanden i fråga om de

privata parkeringsbolagens verksamhet, som regleras av lagen om kontroll-avgift

vid olovlig parkering (s.k. tomtmarksparkering). Vi kräver därför i

reservationen att regeringen förelägger riksdagen förslag till ändringar i

kontrollavgiftslagen i syfte att komma till rätta med missförhållandena.

Vi vill också framhålla vikten av att man undviker missförhållanden av

liknande slag inom den verksamhet som regleras av lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift (s.k. offentligrättslig parkering). Som framgår av lagen

(1957:259) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av

offentlig plats, m.m. får en kommun ta ut parkeringsavgifter ?i den omfattning

som behövs för att ordna trafiken?. Det kan enligt vår mening inte ha varit

lagstiftarens avsikt att kommunerna i första hand skall kunna använda

parkeringsavgifter som en möjlighet att balansera den egna budgeten och

bokslutet. Ett sådant synsätt tycks dock prägla vissa kommuners handläggning av

offentligrättsliga parkeringsfrågor. Ett färskt exempel från Stockholms kom-mun

styrker vår uppfattning att en översyn beträffande effekterna av lagen om

kontrollavgift vid olovlig parkering snarast bör genomföras.

2. Kalkstenskross för halkbekämpning (mom. 23)

Sivert Carlsson (c) anför:

Vintervägsaltningen ger negativa miljöeffekter. De primära miljöeffekterna är:

- förändrade markförhållanden,

- påverkan på vegetationen (uttorkning, näringsbrist etc.),

- förhöjd salthalt i grundvatten och brunnar,

- förhöjd salthalt i sjöar och vattendrag,

- ökad korrosion (fordon, broar, räcken, stolpar m.m.).

En känd åtgärd som minskar försurningens skadeverkningar är kalkning.

Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska

kommunförbundet och flera kommuner har via olika projekt och försök arbetat för

minskad saltanvändning i vinterväghållningen bl.a. genom användning av

kalkstenskross och andra kalkprodukter.

Vid en sammantagen utvärdering konstateras att en övergång till kalkprodukter

ger klart positiva effekter från miljösynpunkt och att en fortsatt utvecklings-

och försöksverksamhet ytterligare kan effektivera och förbättra denna metod vid

halkbekämpning.

Verksamheter som bevisligen bidrar till bättre miljö, minskad försurning och

mindre korrosion och som befinner sig i ett utvecklings- och försöksskede bör

på olika sätt stödjas och stimuleras. Övergången från vägsalt till

kalkprodukter vid halkbekämpning är en sådan verksamhet. Anslag bör riktas till

denna utvecklings- och försöksverksamhet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motioner från den allmänna motionstiden 1997........2

Utskottet...........................................5

1 Inledning 5

2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor 5

3 Trafiknykterhet 6

4 Utrustningsfrågor 7

5 Trafikföreskrifter 9

5.1 Hastighetsgränser 9

5.2 Trafikföreskrifter i övrigt 11

6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider 11

7 Vägmärken och vägskyltar 14

8 Parkeringsfrågor 16

9 Övriga frågor 17

Hemställan 19

Reservationer......................................21

Särskilda yttranden................................25