Bet. 1997/98:TU9

Trafikutskottets betänkande

1997/98:TU09

Ny yrkestrafiklag m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

TU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1997/98:63 En reformerad

yrkestrafiklagstiftning och ett 40-tal motionsyrkanden. Dessa har väckts med

anledning av propositionen samt under de allmänna motionstiderna åren 1996 och

1997.

I propositionen föreslås en ny yrkestrafiklag och en ny lag om biluthyrning

samt vissa följdändringar i andra lagar. Det huvudsakliga syftet med förslagen

är att skapa en sammanhållen författningsstruktur för yrkestrafiken.

Utöver en allmän översyn och modernisering av lagstiftningsområdet innebär

förslagen en ytterligare harmonisering med EG:s regelverk.

De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtydligas.

Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkesmässig trafik

höjs väsentligt.

Propositionen innehåller även särskilda förslag avseende taxi, såsom att

taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i den

särskilda taxiförarlegitimationen. Vidare föreslås bl.a. att den s.k.

brytpunkts-taxan utmönstras i syfte att underlätta jämförelse och kontroll av

priset för en taxiresa.

Vad gäller uthyrning av fordon föreslås vissa skärpningar beträffande kraven

vid uthyrning av tyngre bussar och fordon för taxitrafik.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker, på ett undantag när,

samtliga motionsyrkanden. Undantaget skall ses mot bakgrund av EU-regler om att

innehavare av körkort för tunga lastbilar och bussar från 45 års ålder och

därefter vart tionde år måste visa att de uppfyller de medicinska kraven för

dessa körkortsbehörigheter. Med anledning av en s-motion framhåller utskottet

att regeringen bör överväga lämpligheten av att låta även taxiförare omfattas

av en bestämmelse att från viss ålder kunna visa att de medicinska kraven för

behörigheten fortfarande är uppfyllda.

Utskottet föreslår också en mindre komplettering av en bestämmelse i

regeringens förslag till lag om biluthyrning.

Till betänkandet är fogade 15 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 63 att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. yrkestrafiklag,

2. lag om biluthyrning,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

5. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

6. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning,

7. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),

8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

9. lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom

hälso- och sjukvården,

10. lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt för

kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses

i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

11. lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling,

12. lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden.

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:T5 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Vägverkets roll vid auktorisation av kursanordnare i enlighet med

vad som föreslagits i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja kapitalkraven för åkare,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som leder till att offentliga

huvudmän avvecklar sin näringsverksamhet inom området där det finns en

fungerande marknad,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja åldersgränsen för

taxiförarlegitimation från 19 till 21 år.

1997/98:T6 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för yrkestrafiklagstiftningen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att utöka offentliga subjekts

rätt att driva trafik i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om auktorisation av utbildningsanordnare,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de ekonomiska kraven på åkeriföretagen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge länsstyrelserna rätt att

utfärda regionala föreskrifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar om förändring av 2 kap. 19 § YTL i enlighet med vad

som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om brytpunktstaxan,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om trafik i de nordiska länderna,

11. att riksdagen beslutar om ett förenklat registreringsförfarande för

biluthyrning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:T7 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det klart i yrkestrafiklagen anges att trafikansvariga också

skall finnas när statliga och kommunala organ utövar yrkestrafik,

2. att riksdagen beslutar att andra stycket i 2 kap. 9 § i regeringens

förslag till yrkestrafiklag skall utgå och att de preciserade kapitalkraven

även fortsättningsvis anges i förordning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s miniminivå skall gälla beträffande de ekonomiska

kapitalkraven för att bedriva yrkestrafik,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att föra in centrala definitioner på

kommunikationsområdet i lag och att dela upp vissa kungörelser i lagar och

förordningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tydligt tillämpningsområde för regionala föreskrifter,

7. att riksdagen beslutar att föreslagna lagar skall träda i kraft den 1

januari 1999 i stället för den 1 oktober 1998 såsom regeringen föreslagit.

1997/98:T8 av Sylvia Lindgren och Kristina Nordström (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att krav på hälsokontroll för taxiförare likställs med körkortsbehörighet C,

CE, D eller DE.

1997/98:T9 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de ekonomiska kraven måste kunna underlåtas i särskilda fall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att trafiktillstånden skall vara tidsbegränsade.

1997/98:T10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förhöjt kapitalkrav för

taxiverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om likartade regler vid ansökan om tillstånd som för återkallelse av

trafiktillstånd,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende ålderskrav om 21 år för

erhållande av taxiförarlegitimation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk anslutning till beställningscentral,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om undantag från taxiförarlegitimation för förare av personbil i

linjetrafik.

1997/98:T11 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återkomma till riksdagen med förslag på förbättrade möjligheter

för myndigheterna att kontrollera taxiförares arbetspass,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som ger

länsstyrelserna möjlighet att begära tillfälligt tillståndsstopp hos regeringen

av marknadsskäl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lag som

ger länsstyrelserna möjlighet att ingripa mot missvisande taxor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk information om klagoinstans i taxibilar.

Motioner från den allmänna motionstiden 1996

1996/97:T903 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av

taxibranschen.

1996/97:T905 av Sylvia Lindgren och Sven-Åke Nygårds (båda s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kapital inom åkeribranschen.

1996/97:T907 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att taxiföretag skall tillhöra beställningscentral,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att på prov införa någon form av ?yrkestrafiknämnd?.

1996/97:T914 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för

färdskrivare.

1996/97:T915 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kontrollstation för taxi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge Delegationen för transporttelematik i uppdrag att utreda

införandet av ny teknik inom taxibranschen.

Motioner från den allmänna motionstiden 1997

1997/98:T412 av Marie Granlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att taxiföretag skall tillhöra

beställningscentral.

1997/98:T430 av Lars U Granberg och Ulf Kero (båda s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn

och uppstramning av möjligheten till användning av fasta taxor.

1997/98:T432 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ny

taxekonstruktion för taxi.

1997/98:T922 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna

till en ettårig försöksverksamhet där kvinnor får åka taxi till lokaltrafiktaxa

kvällar och nätter, samt sätta verksamheten i relation till samhällets

kostnader för våldtäkt.

Uppvaktning

Företrädare för Svenska Taxiförbundet har inför utskottet lämnat synpunkter på

vissa taxifrågor som behandlas i propositionen.

Utskottet

1 Inledning

Med yrkesmässig trafik avses enligt den nu gällande yrkestrafiklagen (1988:

263) trafik i vilken personbil, lastbil, buss, terrängmotorfordon eller

traktortåg med förare ställs till allmänhetens förfogande mot betalning för

transport av personer eller gods. Yrkesmässig trafik enligt lagen får drivas

endast av den som har trafiktillstånd och kan avse linjetrafik, taxitrafik,

beställningstrafik med buss eller godstrafik.

Som framhålls i propositionen har verksamheten inom den yrkesmässiga

trafiken, sedd i ett historiskt perspektiv, varit omgärdad av regler. Sedan

länge pågår dock en omfattande avreglering. Till en början, under 1970-talet,

gällde denna endast godstrafiken, men sedan mitten av 1980-talet har även

persontrafiken steg för steg avreglerats. Till grund för den utveckling som

skett ligger uppfattningen att en sund konkurrens mellan olika trafikföretag i

förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar leder till att resurserna

utnyttjas effektivare och till en bättre fördelning av transportarbetet mellan

olika transportgrenar. En viktig förutsättning för avregleringen har också

varit en skärpning av kraven på trafikutövarnas personliga och ekonomiska

lämplighet. En avreglering ligger även i linje med strävandena efter

förenklingar av regelsystemet i stort.

Propositionen är baserad på betänkandet Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU

1996:93) som 1995 års yrkestrafikutredning överlämnade till regeringen i maj

1996. Betänkandet har remissbehandlats.

2 Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny yrkestrafiklag och en ny lag om biluthyrning

samt vissa följdändringar i nu gällande lagar. Det huvudsakliga syftet med

förslagen är att skapa en sammanhållen författningsstruktur för yrkestrafiken.

Utöver en allmän översyn och modernisering av lagstiftningsområdet innebär

förslagen en ytterligare harmonisering med EG:s regelverk.

De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtydligas.

Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkesmässig trafik

höjs väsentligt. Vidare föreslås olika åtgärder för att förbättra tillsynen,

bl.a. ökade möjligheter att få uppgifter ur olika register. Vissa skärpningar

av straffbestämmelserna föreslås också.

Propositionen innehåller även särskilda förslag avseende taxi, såsom att

taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i den

särskilda taxiförarlegitimationen. Vidare föreslås bl.a. att den s.k.

brytpunkts-taxan utmönstras i syfte att underlätta jämförelse och kontroll av

priset för en taxiresa.

Vad gäller uthyrning av fordon föreslås vissa skärpningar beträffande kraven

vid uthyrning av tyngre bussar och fordon för taxitrafik.

Det föreslås vidare att regelverket om transportförmedling upphävs.

De nya lagarna och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober

1998. Näringsidkare som erhållit trafiktillstånd enligt äldre regler får dock

tiden till den 1 januari 2001 att uppfylla de höjda kapitalkraven.

3 Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att den svenska regleringen av yrkestrafiken

måste vara i linje med europeisk lagstiftning. Staten får inte gynna en

särskild näring eller bransch framför någon annan. Reglerna måste också

utformas så att svensk transportnäring inte får konkurrensnackdelar. Vidare

måste reglerna vara enkla och bygga på tydliga och klara principiella

ställningstaganden. Tillsynen och tillståndsgivningen måste vara organiserad så

att byråkrati och krångel undviks. Företagsamheten får inte hindras av

svårtolkade regler eller hämmande principer.

Motionärerna understryker också att regleringen principiellt bör bygga på

att yrkestrafiken bedrivs säkert och professionellt. Staten skall utöva

tillsyn, bl.a. genom att regelmässigt utföra kontroller på fordon och utfärda

tillstånd för dem som skall vara yrkesverksamma som förare. Regelverket skall

vara utformat som ett ramverk, och allmänt bör gälla att offentlig sektor inte

själv skall producera nödvändig utbildning eller själv utföra transporter.

I motion 1997/98:T5 (kd) framhålls att det inte har legat inom

yrkestrafikutredningens direktiv att utreda frågan om den kommunala

näringsverksamhetens berättigande. Det är dock angeläget, betonar motionärerna,

att regeringen återkommer med förslag som leder till att offentliga huvudmän

avvecklar sin näringsverksamhet inom områden där det finns en fungerande

marknad och i stället utvecklar sin beställarkompetens.

Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag synes utskottet i långa stycken

ägnat att tillgodose de önskemål som uttalas i m-motionen. Vad gäller

offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik, som ju också behandlas

i kd-motionen, vill utskottet till en början peka på lagen (1997:734) om ansvar

för viss kollektiv persontrafik. Enligt denna skall det för att främja en

tillfredsställande trafikförsörjning i varje län finnas länstrafikansvariga som

ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter. De

länstrafikansvarigas uppgifter skall handhas av en trafikhuvudman.

Länstrafikansvariga är landstinget och kommunerna i länet gemensamt. I

Stockholms län är det landstinget och på Gotland är det kommunen som har

länstrafikansvaret.

Enligt utskottets mening bör de länstrafikansvariga, med det politiska och

ekonomiska ansvar de har för den lokala och regionala linjetrafiken, själva

bestämma hur de skall fullgöra den uppgift som är lagd på dem. Enligt vad

utskottet erfarit upphandlas numera bortemot 80 % av kollektivtrafiken i länen.

En annan lag av betydelse i sammanhanget är lagen (1996:637) om

försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva

uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att

driva viss linjetrafik. För att ett kommunalt aktiebolag skall få bedriva

uppdragsverksamhet i en annan kommun eller annat landsting uppställs i lagen

ett antal krav i syfte att ge de kommunala och privata aktörerna lika

konkurrensvillkor. Sålunda föreskrivs att uppdragsverksamheten skall drivas på

affärsmässiga grunder. Som underlag för uppdragsersättningen skall en ekonomisk

kalkyl upprättas. Kalkylen skall innehålla samtliga relevanta direkta och

indirekta kostnader samt intäkter (2 §). I aktiebolagets årsredovisning skall

kostnaderna, intäkterna och resultatet av uppdragsverksamheten redovisas

särskilt (3 §). En kommun eller ett landsting får inte stödja

uppdragsverksamheten på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas eller i övrigt

tillämpa annat konkurrensbegränsande förfarande (4 §).

Utskottet delar regeringens uppfattning att regleringen för myndigheter i

yrkestrafiksammanhang bör vara densamma som för andra subjekt inom näringen.

Det innebär - som framgår av olika enskildheter i förslaget till ny

yrkestrafiklag - att offentliga och privata rättssubjekt likställs i fråga om

rätten att utöva yrkesmässig trafik.

Som framhålls i propositionen får de ytterligare problem som kan hänga samman

med de offentliga aktörerna på transportmarknaderna lösas genom regler i

kommunallagen, konkurrenslagen, lagen om offentlig upphandling och annan

lagstiftning, främst näringsrättslig sådan.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte ställa sig bakom kraven enligt

motionerna 1997/98:T5 (kd) yrkande 3 och 1997/98:T6 (m) yrkande 1 på

riksdagsuttalanden mot offentliga organs engagemang i den yrkesmässiga

trafiken. Yrkandena avstyrks följaktligen.

Frågan om offentliga organs roll i utbildningsverksamhet inom

yrkestrafiksektorn återkommer utskottet till i det följande under avsnitt 3.2

Yrkeskunnande.

4 Regler om trafiktillstånd

4.1 Trafikansvariga

Regeringen föreslår att bestämmelserna om trafikansvarig utökas bl.a. så att

det hos alla juridiska personer som bedriver yrkesmässig trafik - inklusive

offentliga organ - skall finnas en eller flera som är trafikansvariga.

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att regeringens förslag att utöka

bestämmelserna om trafikansvariga så att offentliga subjekt skall ha rätt att

bedriva yrkesmässig trafik är mycket olyckligt. Motionärerna yrkar därför

avslag på förslaget till ny yrkestrafiklag i den delen.

I motion 1997/98:T7 (fp) framhålls att det klart bör anges i den nya

yrkestrafiklagen att trafikansvariga också skall finnas när statliga och

kommunala organ utövar yrkestrafik.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att frågan om

trafikansvariga hos juridiska personer regleras i 5 § i den nuvarande

yrkestrafiklagen. Bestämmelsen gäller aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska

eller ideella föreningar. Offentliga organ, som har tillstånd till yrkesmässig

trafik, behöver sålunda inte enligt nu gällande regler utse någon som har

särskilt ansvar för trafikutövningen.

Enligt 2 kap. 3 § i förslaget till ny yrkestrafiklag skall det hos juridiska

personer som har trafiktillstånd finnas en eller flera personer som har

särskilt ansvar för att verksamheten utövas i enlighet med gällande regler och

god branschsed samt på ett trafiksäkert sätt (trafikansvariga). I 2 kap. 4 §

anges i 7 punkter de trafikansvariga i olika former av juridiska personer.

Enligt punkt 5 är trafikansvariga i statliga och kommunala organ den eller de

som organet har utsett.

Regeringens förslag innebär inte att offentliga subjekt får någon annan eller

större rätt att bedriva yrkesmässig trafik än de har nu. Det innebär endast

att statliga och kommunala organ, om de bedriver yrkesmässig trafik, likställs

med privata rättssubjekt i fråga om kravet på trafikansvariga. Med det sagda

avstyrker utskottet m- och fp-motionerna i nu behandlade delar.

4.2 Yrkeskunnande

Enligt 2 kap. 5 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag får

trafiktillstånd endast ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande,

ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva

verksamheten.

I 2 kap. 8 § anges att kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den

som har godkänts vid ett skriftligt prov som anordnats av Vägverket. Vidare

anges i denna bestämmelse bl.a. att provet skall omfatta kunskaper om främst

rättsregler, företagsledning och ekonomisk ledning av företag, tekniska normer

och driftsförhållanden samt trafiksäkerhet.

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att Vägverket bör bemyndigas att införa ett

system med auktorisation av kursanordnare som även ges rätten att examinera.

Vägverket bör enligt motionärerna ha en granskande och kontrollerande roll

gentemot de utbildningsanordnare som innehar auktorisation.

I motion 1997/98:T5 (kd) framhålls att Vägverket bör auktorisera kursanordnare

som står för kurser med visst angivet innehåll. Vägverket bör sedan ta hand om

examinationen som en uppföljning av själva utbildningen.

I propositionen framhålls att de olika branschorganisationerna inom

yrkestrafiksektorn och vissa fristående utbildare driver kurser för blivande

tillståndshavare. Sådan utbildning tillhandahålls av bl.a. Svenska

Åkeriförbundet, Svenska Bussbranschens Riksförbund och Svenska Taxiförbundet.

Fram t.o.m. år 1994 stod de också för examinationen efter genomgången

utbildning. Enligt de nuvarande bestämmelserna i yrkestrafikförordningen (1988:

1503) är det Vägverket som anger kraven för blivande tillståndshavare och som

också examinerar dessa. Vägverkets föreskrifter baseras på EG-regler.

Regeringen framhåller att relativt kort tid har gått sedan dessa regler

infördes i den svenska lagstiftningen. Den ordning som nu gäller bör därför

prövas ytterligare och utvärderas, samtidigt som eventuella ändringar och

förbättringar får ske inom ramen för Vägverkets bemyndigande. Auktorisation av

kursanordnare - eller annan nyordning bör därför inte ske nu.

Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens sålunda angivna

uppfattning. Härav följer att 2 kap. 8 § i regeringens förslag till

yrkestrafiklag tillstyrks medan motionsyrkandena avstyrks.

4.3 De ekonomiska kraven

4.3.1 Bakgrund

Enligt nu gällande yrkestrafiklag får trafiktillstånd ges endast till den som

med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att

fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna samt andra omständigheter av

betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I yrkestrafikförordningen

ges regler för hur prövningen av den sökandes ekonomiska förhållanden skall gå

till. Som ett minsta krav skall därvid gälla att sökanden förfogar över ett

kapital och reserver om minst 30 000 kr per fordon eller 1 500 kr per ton av

högsta tillåtna vikt för fordon som avses användas vid godstrafik respektive 1

500 kr per sittplats i fordon som avses användas vid persontrafik, beroende på

vilket belopp som är lägst.

De sålunda återgivna ekonomiska kraven motsvarar - framhålls det i

propositionen - de minimikrav på ekonomiska resurser som följer av EU-rådets

direktiv 96/26/EG. Grundtanken bakom införandet av de ekonomiska kraven inom EU

har varit att eftersträva en likabehandling av näringsidkare på

transportområdet i de olika länderna. För de enskilda ländernas del tillkommer

syftet att ge tillståndsmyndigheten ett verktyg för att kontrollera att en

sökande har möjligheter att driva en transportverksamhet på ett ekonomiskt

försvarbart sätt. Samtidigt ger det sökanden en möjlighet att redan före

driftstarten få en överblick över sina egna förutsättningar att driva rörelsen

vidare efter ett inledande skede.

4.3.2 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen förordar att kapitalkraven höjs väsentligt och att de tas in i den

nya yrkestrafiklagen. Regeringen framhåller att EU:s krav på ekonomiska

resurser inte omfattar taxiverksamhet. Generellt sett kan kapitalkrav ha

negativa effekter från etableringssynpunkt och därmed för konkurrenstrycket i

branschen. Icke desto mindre bör taxiverksamheten omfattas av ett förhöjt

kapitalkrav, eftersom det är nödvändigt att åtgärda de omfattande problem med

skatteundandraganden som har noterats inom taxi. Valfriheten enligt gällande

regler - att i stället för det fasta beloppet per fordon bestämma beloppskravet

utifrån en viss summa per ton av högsta tillåtna vikt för fordon i godstrafik

respektive visst belopp per sittplats i fordon i persontrafik, beroende på

vilket belopp som är lägst - medför i många fall alltför låga belopps- krav.

Den bestämmelsen bör därför mönstras ut. Detta är även i överensstämmelse med

ett nu föreliggande förslag till ändring av det nämnda direktivet 96/26/EG.

2 kap. 9 och 10 §§ i det genom propositionen framlagda förslaget till ny

yrkestrafiklag har följande lydelser:

9 §. Den som söker trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resurser

för att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid

prövningen härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.

Om inte särskilda skäl föranleder annat skall sökanden anses ha tillräckliga

resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst 100 000 kronor

för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver tillkommande fordon.

10 §. Den som innehar trafiktillstånd skall kunna styrka att han fortlöpande

uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §.

Punkt 5 i lagförslagets ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har följande

lydelse:

I fråga om den som har erhållit trafiktillstånd enligt äldre bestämmelser

tillämpas kapitalkraven i 5 b § yrkestrafikförordningen intill utgången av år

2000.

4.3.3 Motionsförslag

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att en oförutsedd händelse snabbt kan

förändra ett litet företags ekonomiska ställning. Om en droskägare drabbas av

motorhaveri kan kostnaden uppgå till omkring 50 000 kr. En sådan utgift skulle

för många företagare innebära återkallande av trafiktillståndet vid en

bokstavstolkning. Motionärerna betonar att tillfälliga ekonomiska problem inte

bör få medföra en sådan följd. Regeringens förslag till övergångsbestämmelse

innebär att nu verksammma tillståndshavare erbjuds en övergångstid på drygt två

år. I de fall en tillståndshavare inte uppfyller kapitalkraven bör en

vandelsprövning genomföras som undanröjer de eventuella tolkningsproblem som

bestämmelsen kan innebära.

I motion 1997/98:T9 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad motionärerna anfört om att de ekonomiska kraven måste kunna

underlåtas i särskilda fall. De fall som motionärerna åsyftar är i huvudsak av

samma slag som anges i den nämnda m-motionen.

I motion 1997/98:T10 (c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag

avseende förhöjt kapitalkrav för taxiverksamhet. Motionärerna erinrar om att

EU:s krav på trafikutövares ekonomiska resurser inte omfattar taxiverksamhet.

I motion 1997/98:T7 (fp) framhålls (yrkande 3) att de av regeringen föreslagna

kapitalkraven är för höga. De kan skapa problem för de mindre företagen inom

yrkestrafiken och därigenom verka hämmande för en aktiv konkurrens. Sverige

bör, betonar motionärerna, hålla fast vid EU:s minimikrav även i

fortsättningen. Det förutses att minimikraven kan komma att höjas inom en nära

framtid.

Mot den angivna bakgrunden anser motionärerna att det exakta penningbeloppet

även fortsättningsvis bör anges i en förordning så att ändringar i lagen inte

blir nödvändiga varje gång nivån justeras i framtiden. Enligt fp-motionens

yrkande 2 bör därför riksdagen besluta att andra stycket i 2 kap. 9 § i

regeringens förslag till yrkestrafiklag skall utgå.

I motion 1997/98:T5 (kd) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att

höja kapitalkraven för åkare. Motionärerna framhåller att åkeriföretagen är en

småföretagsbransch, där nästan 60 % av tillståndshavarna är enbilsåkare. Det

finns ingen anledning att ytterligare höja tröskeln för nya aktörer, respektive

försvåra för befintliga att kunna fortsätta sin verksamhet.

I motion 1996/97:T905 (s) framhålls att effektiva etableringströsklar bör

införas för att man skall kunna komma till rätta med problemen inom

åkeribranschen. Inom EU har flera stater valt att lägga sina krav långt högre

än EU:s minimikrav. Redan i dag har t.ex. Portugal ett krav på ca 2,5 miljoner

kronor i baskapital, Italien ca 540 000 kr och Nederländerna ca 185 000 kr.

Ytterligare länder har valt att lägga sig högre än EU:s minimikrav.

4.3.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att kapitalkraven i fråga bör höjas.

Vad gäller beloppsgränsen framhålls i propositionen att minimikravet för fordon

som omfattas av direktivet 96/26/EG kan förväntas komma att höjas till 9 000

ecu för det första fordonet och 5 000 ecu för varje tillkommande fordon.

(Köpkurs för 1 ecu var den 11 mars 1998 8 kronor 64 öre). Redan på grund härav

måste således, som regeringen påpekar, de svenska beloppsgränserna för sådana

fordon avsevärt höjas. De beloppsgränser som regeringen föreslår, 100 000 kr

för det första fordonet och 50 000 kr för varje därutöver tillkommande fordon,

synes utskottet väl avvägda.

Utskottet ansluter sig också till de överväganden som enligt regeringen talar

för att taxiverksamheten bör omfattas av det förhöjda kapitalkravet.

Som framhålls i propositionen är de krav som i ekonomiskt hänseende ställs på

den som ansöker om tillstånd till yrkesmässig trafik eller den som redan

innehar ett sådant tillstånd av avgörande betydelse för verderbörandes

möjligheter att driva sin yrkesverksamhet. Utskottet delar därför regeringens

uppfattning att föreskrifterna härom bör tas in i lagen, med bemyndigande för

regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter. Utskottet har inte heller

någon erinran mot att regeringen överlåter den befogenheten åt en

förvaltningsmyndighet.

Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 10 §, att den som innehar

trafiktillstånd skall kunna styrka att han fortlöpande uppfyller kravet på

ekonomiska resurser enligt 2 kap. 9 §, bör inte innebära - vill utskottet

understryka - att kravet måste vara uppfyllt i varje enskilt ögonblick. Vid

tillämpningen är det väsentligt att se till syftet med bestämmelsen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

till ny yrkestrafiklag såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 9 och 10 §§ samt

punkten 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmselserna. Enligt den förstnämnda

bestämmelsen skall den som söker trafiktillstånd bl.a. kunna styrka att han

uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §. Utskottets

ställningstagande innebär att syftet med motionerna 1996/97:T905 (s), 1997/98:

T6 (m) yrkande 6 och 1997/98:T9 (v) yrkande 1 torde få anses tillgodosett. De

behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen. Motionerna 1997/98:T5 (kd) yrkande 2, 1997/98:T7 (fp) yrkandena

2 och 3 och 1997/98:T10 (c) yrkande 1 avstyrks.

4.4 Vandelskravet

Enligt 6 § i den nu gällande yrkestrafiklagen får trafiktillstånd ges endast

till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och

förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt

samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva

verksamheten.

Sedan den 1 januari 1995 gäller vidare enligt 14 a § yrkestrafiklagen att

fordon i taxitrafik får föras endast av den som har särskild förarlegitimation.

Sådan förarlegitimation får ges till den som innehar föreskriven

körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms

vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik.

Förutom dessa bestämmelser om lämplighetsprövning finns i yrkestrafiklagen

också regler om återkallelse av trafiktillstånd och taxiförarlegitimation då

förutsättningar för tillståndet och legitimationen inte längre föreligger. Så

är fallet, framgår det av lagtexten, t.ex. om det har förekommit allvarliga

missförhållanden i den trafikrörelse som tillståndshavaren driver eller om

innehavaren av legitimationen genom brottslig gärning visat sig olämplig att

tjänstgöra som förare i taxitrafik.

Motsvarigheter till de nu angivna reglerna återfinns i regeringens förslag

till ny yrkestrafiklag. I motiveringen till förslaget i den delen framhåller

regeringen:

I fråga om misstanke om ett begånget brott skall utgöra grund för avslag på en

ansökan om tillstånd respektive ingripande mot ett trafiktillstånd eller en

taxiförarlegitimation skiljer sig situationen vid en ansökan ofta från den vid

en ifrågasatt återkallelse av ett befintligt tillstånd eller legitimation. Det

förekommer vidare i praxis vid bedömningen av andra slag av tillstånd att

skillnad görs mellan ansökningsärenden och återkallelseärenden. Prövnings-

myndigheten bör därför, när misstanke finns om att ett brott begåtts, kunna

åberopa detta förhållande som grund för att avslå en ansökan, medan det som

regel bör krävas ett lagakraftvunnet avgörande i skuldfrågan innan en slutlig

återkallelse av ett tillstånd eller en legitimation kan ske.

I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att den sålunda angivna ordningen är

principiellt betänklig. Rättssäkerhetsskäl talar enligt motionärerna för att

det inte skall vara en diskrepans mellan erhållande av tillstånd/legitimation

och återkallelse. I båda fallen bör således ärendet bedömas på samma grunder.

Även vid ansökan om tillstånd/legitimation måste grunden för ett avslag vara

ett lagakraftvunnet avgörande.

Enligt 6 § polisregisterkungörelsen (1969:38) får Rikspolisstyrelsen, om det

är av särskild betydelse för brottsspaning, i polisregister föra in uppgifter

om den som är misstänkt för brott och om någon annans personliga förhållanden.

I 16 a § stadgas att en länsstyrelse får ha terminalåtkomst till polisregister

för upplysning i ärende om körkortstillstånd, trafiktillstånd enligt

yrkestrafiklagen samt tillstånd till uthyrningsrörelse enligt lagen (1979:561)

om biluthyrning. Åtkomsten skall begränsas till att avse uppgift om den som

ansöker om körkortstilstånd, trafiktillstånd eller tillstånd till

uthyrningsrörelse förekommer i registret eller inte. En prövningsmyndighet kan

givetvis inte grunda ett beslut på obestyrkta uppgifter. Lika självklart är att

ett beslut om avslag på en ansökan kan överklagas. Vad utskottet nu anfört

synes utskottet ägnat att i huvudsak tillgodose syftet med motion 1997/98:T10

(c) yrkande 2. Yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks därför.

I sammanhanget bör nämnas att 16 a § polisregisterkungörelsen enligt

propositionen förutom ansökningärenden i fråga om trafikttillstånd och

tillstånd till biluthyrningsverksamhet i fortsättningen bör omfatta tillsyn av

bl.a. också tillståndshavare och trafikansvarig samt ärenden som rör såväl

ansökan som tillsyn beträffande taxiförarlegitimation.

4.5 Tidsbegränsade tillstånd

Regeringen föreslår att 2 kap. 14 § i förslaget till ny yrkestrafiklag får

följande lydelse: Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda

skäl, kan tillståndet begränsas till viss tid eller vissa transporter.

I motion 1997/98:T9 (v) framåller motionärerna att de ställer sig frågande till

regeringens förslag att trafiktillstånden inte skall tidsbegränsas.

Förutsättningar ändras med tiden, säger motionärerna, varför det finns en risk

att trafiktillstånden blir inaktuella efter en tid. En generell tidsbegränsning

innebär inte att man tar onödiga resurser i anspråk, såsom regeringen

framhåller i sin motivering till förslaget. Vad en tidsbegränsning däremot

innebär, är att man försäkrar sig om att oseriösa trafikanter inte skall kunna

slinka genom byråkratin och därigenom behålla sitt tillstånd år efter år.

Trafiktillstånden bör därför tidsbegränsas.

Regeringen framhåller, som motionärerna påpekar, att generellt tidsbegränsade

tillstånd till yrkestrafik skulle ta onödiga resurser i anspråk och tillägger

att utrymmet därigenom minskas för tillsyn av de tillståndshavare som det finns

anledning att kontrollera. En generell tidsbegränsning medför även onödig

byråkrati, betonar regeringen.

Den löpande tillsynen från länsstyrelsens sida bör dessutom - fortsätter

regeringen - vara så omfattande och regelbunden att den redan därigenom fyller

samma funktion som en tidsbegränsning. Till detta kommer möjligheten att - när

tillstånd meddelas eller senare - förena tillståndet med nödvändiga villkor

enligt 2 kap. 12 § i förslaget till yrkestrafiklag. 2 kap. 14 § innebär ju

dessutom att tillstånd kan tidsbegränsas då det föreligger särskilda skäl,

t.ex. då de ekonomiska förhållandena kräver det.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för

att trafiktillstånd som huvudregel skall gälla utan tidsbegränsning.

Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag tillstyrks därför, såvitt avser 2

kap. 14 §. Yrkande 2 i v-motionen avstyrks. Vad utskottet anfört synes dock

ägnat att i inte obetydlig utsträckning tillgodose syftet med motionsyrkandet.

5 Linjetrafik

Enligt 8 § i den nu gällande yrkestrafiklagen får tillstånd till linjetrafik

inte ges om det görs sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle

komma att skada förutsättningarna för att driva järnvägstrafik eller trafik

enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Tillstånd får

alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås.

I 11 § i den nämnda lagen stadgas att tillstånd till linjetrafik skall prövas

på nytt, om statens järnvägar eller en trafikhuvudman begär det, senast tio år

från dagen för tillståndet och därefter vart tionde år.

Regeringen föreslår att bestämmelser med i huvudsak det återgivna innehållet

skall omfattas av 2 kap. 16 och 17 §§ i den nya yrkestrafiklagen.

Mot bakgrund av utredningsförslag om slopande av den s.k. skadlighets-

prövningen framhåller regeringen att den ämnar återkomma till den frågan i den

trafikpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren 1998.

Den sålunda aviserade propositionen, 1997/98:56 Transportpolitik för en

hållbar utveckling, lades på riksdagens bord den 6 mars 1998. Regeringen

förelägger riksdagen bl.a. ett förslag till lag om ändring i förslaget till ny

yrkestrafiklag. Enligt det nya lagförslaget slopas den skadlighetsprövning som

gäller till förmån för järnvägstrafiken. Denna ändring medför, säger

regeringen, att kvarstående skadeprövning endast omfattar den busslinjetrafik

som bedrivs inom länen och som trafikhuvudmännen inte behöver särskilt

tillstånd för. Den föreslagna ändringen bör enligt regeringen träda i kraft

den 1 januari 1999, dvs. tre månader efter det att den nya yrkestrafiklagen

föreslås träda i kraft.

Skadlighetsprövningen behandlas i motionerna 1997/98:T6 (m) yrkandena 3 och 4

samt 1997/98:T7 (fp) yrkande 4. Enligt dessa yrkanden bör skadlighetsprövningen

slopas inte bara för järnvägstrafiken utan också för den nämnda

busslinjetrafiken. Utskottet återkommer senare i vår till dessa yrkanden i

sitt betänkande med anledning av den transportpolitiska propositionen. I

avvaktan härpå tillstyrker utskottet regeringens förslag till ny yrkestrafiklag

i den nu föreliggande propositionen såvitt avser 2 kap. 16 och 17 §§.

6 Taxifrågor

6.1 Inledning

Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle avregleras med verkan

fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop. 1987/88:78, bet.

1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166). Då slopades bl.a. behovsprövningen av

tillstånden, indelningen i trafikområden, kommenderingsplanerna och den

obligatoriska anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten

fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes bestämmelser

om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga

trafiken, skulle skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den

uppföljande kontrollen av lämpligheten.

I 1992 års budgetproposition kritiserades länsstyrelsernas insatser i fråga

om lämplighetsprövningen och den uppföljande kontrollen av denna. I

propositionen framhölls främst behovet av att skärpa efterlevnaden av det

existerande regelverket, inte att skärpa regelverket som sådant. Det

betonades också att beslutet om avreglering skulle stå fast. Riksdagen anförde

ingen annan mening (bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2). Samtidigt uttalade

riksdagen att det krävdes en snabb utredning av möjligheterna att skärpa

reglerna ytterligare i syfte att sanera taxibranschen så att kunderna skulle

kunna åka säkert till en rimlig kostnad.

Regeringen beslutade i december 1992 om krav på godkänt prov i yrkes-kunnande

för taxiförare. Den förare som uppfyllde Vägverkets krav skulle erhålla en

legitimation, som skulle finnas i fordonet, väl synlig för passageraren.

Beslutet trädde dock i kraft först den 1 januari 1995, sedan det förenats med

krav på en vandelsprövning. Ett riksdagsbeslut härom fattades i maj 1994 och

innebar att legitimation för taxiförare bara får ges till den som med hänsyn

till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig (prop. 1993/94:168, bet.

1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310).

6.2 Övergripande strukturfrågor

6.2.1 Motionsförslag

I motion 1997/98:T11 (mp) framhålls att myndigheterna har begränsade

möjligheter att kontrollera att taxiförarna tar raster enligt de regler som

gäller. Ingen vet egentligen, säger motionärerna, hur vanligt det är med

arbetspass som överskrider det högsta tillåtna antalet timmar. Alltför långa

arbetspass kan bero på att arbetsgivaren har för få förare anställda, att en

stor del av lönen är provision eller, i fall då föraren är ägare till fordonet,

för höga avgifter till en beställningscentral. Konkurrensen i taxibranschen får

inte vara så hård att människor på ett uppenbart sätt far illa. Regeringen bör

därför överväga möjligheterna att tillfälligt införa stopp för utfärdande av

nya tillstånd efter begäran av länsstyrelse. Detta innebär, säger motionärerna,

att en länsstyrelse bör kunna vända sig till regeringen och begära att inga nya

tillstånd utfärdas för trafik i ett område under en viss tid, t.ex. sex

månader, för att minska överetableringen och de därmed förenade regelbrotten.

Vidare bör en noggrann översyn göras av nuvarande möjligheter för myndigheterna

att kontrollera taxiförarnas körtider.

I motion 1996/97:T915 (mp) erinras (yrkande 1) om att regeringen, under de år

som gått efter beslutet om avreglering av taxi, vid ett antal tillfällen

återkommit till riksdagen med anledning av problem som är en följd av

avregleringen. Nu är, säger motionärerna, signalerna från många i branschen att

något gått snett så pass starka att en samlad utvärdering måste ske.

Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att Delegationen för

transporttelematik bör få i uppdrag att utreda införandet av ny teknik inom

taxibranschen. Med befintlig teknik skulle man, säger motionärerna, kunna

införa ett system för taxi som bygger på samverkan. Eftersom själva konceptet

taxi till stor del består av ett basutbud, där konkurrensen i dag är som

hårdast, bör man utreda om samverkan i stället för konkurrens är ett bättre

alternativ för kunderna, för miljön, för småföretagarna och för de medelstora

företagarna i branschen. En modell som för närvarande utarbetas bygger just på

principen om samverkan om basutbudet. Enkelt förklarat går modellen ut på att

basutbud beställs på samma telefonnummer. Sedan går beställningen via satellit

till den taxi som är närmast. Denna modell förutsätter någon form av

prisreglering av basutbudet. För övrigt utbud skulle fortsatt fri konkurrens

gälla.

I motion 1996/97:T903 (fp) framhålls att en utredning bör göras av hur

avregleringen påverkat taxibranschen. Det behövs, säger motionären, en samlad

bedömning av hur taxiföretag av olika storlek kan överleva, hur den florerande

kriminella verksamheten kan stävjas och hur den taxiåkande allmänheten kan

skyddas mot skrupelfria taxiförare som debiterar hutlösa priser om kunden

verkar godtrogen eller aningslös.

I motion 1996/97:T907 (s), med rubriken Avreglering av taxi, framhålls att

inrättande av en yrkestrafiknämnd, bestående av ledamöter med stor vana vid

yrkestrafikfrågor och underställd länsstyrelsen, skulle kunna vara en effektiv

åtgärd för att komma till rätta med ekonomisk brottslighet och andra

olagligheter inom taxibranschen.

6.2.2 Utskottets ställningstagande

Statsmakterna har alltsedan taxinäringen avreglerades med verkan från den 1

juli 1990 vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att komma till rätta med vissa

missförhållanden inom näringen. Av Yrkestrafikutredningens betänkande Ny

yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93) framgår att utredningsarbetet har

omfattat en fullständig genomgång av själva författningsmaterian. Parallellt

härmed har förhållandena inom de olika branscherna undersökts. Alternativa

förslag till lösningar har konkretiserats och beskrivits. Den nu föreliggande

propositionen baseras, som utskottet framhållit inledningsvis, på det nämnda

utredningsbetänkandet, som överlämnades till regeringen i maj 1996.

I två motioner, 1996/97:T903 (fp) och 1996/97:T915 (mp) (yrkande 1), som

väcktes under den allmänna motionstiden hösten 1996, finns yrkanden om en

grundlig utredning av taxinäringen för att man skall komma till rätta med

missförhållanden. Utskottet anser att syftet med dessa motionsyrkanden

tillgodoses genom Yrkestrafikutredningens betänkande och är därför inte berett

att nu föreslå någon ytterligare utredning. I sammanhanget bör också nämnas

Branchsaneringsutredningens huvudbetänkande Branchsanering - och andra metoder

mot ekobrott (SOU 1997:111).

Förslaget till ny yrkestrafiklag innebär att länsstyrelsen utövar tillsyn

över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser

och över att innehavare av taxiförarlegitimation uppfyller de krav som gäller

för legitimationen. Önskemålet om en yrkestrafiknämnd i varje län enligt

motion 1996/97:T907 (s) torde kunna tillgodoses genom organisatoriska

åtgärder hos länsstyrelserna. Utskottet förutsätter att sådana åtgärder

övervägs och finner därför inte något riksdagens uttalande erforderligt.

Utskottet kan konstatera att motionerna 1996/97:T915 (mp) yrkande 2 och

1997/98:T11 (mp) yrkande 2 - med krav på statliga åtgärder för att begränsa

utbud och etablering inom taxibranschen - inte är förenliga med 1988 års

riksdagsbeslut om avreglering av taxinäringen. Utskottet anser att det beslutet

skall stå fast.

Vad gäller synpunkterna på taxiförares arbetstider i motion 1997/98:T11 (mp)

vill utskottet framhålla att bestämmelser härom återfinns i förordningen

(1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Tillsyn över

förordningens efterlevnad utövas av Vägverket och polisen. Utskottet finner det

angeläget att tillsynen utövas så att regelöverträdelserna blir så få som

möjligt och förutsätter att tillsynen har en sådan inriktning. Något sådant

riksdagens uttalande som begärs i motionen torde sålunda inte vara

erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97: T903

(fp), 1996/97:T907 (s) yrkande 2, 1996/97:T915 (mp) och 1997/98:T11 (mp)

yrkandena 1 och 2.

6.3 Taxiförarlegitimation

6.3.1 Regeringens överväganden och förslag

Som utskottet framhållit i det föregående föreskrivs i nu gällande

yrkestrafiklag att fordon i taxitrafik får föras endast av den som har särskild

förarlegitimation. I körkortslagen (1977:477) finns dessutom regler om

taxiförarbehörighet. För sådan behörighet krävs att sökanden uppnått 19 års

ålder samt att han med godkänt resultat genomgått såväl ett praktiskt som ett

teoretiskt prov. Redan när den särskilda förarlegitimationen infördes,

uppmärksammades nackdelarna med dubbla behörighetskrav, framhåller regeringen.

Det framstår därför som naturligt att nu försöka samla alla bestämmelser som

rör de särskilda krav som i olika avseenden ställs på en taxiförare inom samma

lagstiftning. Bestämmelsernas nära samband med övrig reglering av yrkestrafiken

leder till att den önskvärda renodlingen bäst tillgodoses inom

yrkestrafiklagstiftningens ram.

Regeringen framhåller att den nuvarande åldersgränsen för taxibehörigheten

framstår som mindre tilltalande mot bakgrund av de strängare regler som EG:s

körkortsdirektiv innebär. Det särskilda ansvar som är förknippat med

yrkesmässig personbefordran talar starkt för att behörighetskraven skärps.

Regeringen föreslår därför att det införs en 21-årsgräns för erhållande av

taxiförarlegitimation. Sådan skall enligt 3 kap. 1 § i regeringens förslag

till ny yrkestrafiklag krävas för behörighet att köra en personbil eller en

lätt lastbil inte bara i taxitrafik utan också i linjetrafik. 21-års-gränsen

kombineras med ett krav på innehav av körkort antingen med behörighet B (bl.a.

personbil och lätt lastbil) under en sammanhängande tid av minst två år eller

med behörighet D ( som gäller buss och med behörighetsåldern 21 år). Härigenom

kan sökanden förväntas ha övat upp sin praktiska körförmåga tillräckligt och

även ha uppnått tillräcklig erfarenhet i övrigt.

6.3.2 Motionsförslag

I motion 1997/98:T10 (c) framhåller motionärerna att de inte har något att

erinra mot kravet på körkort med B-behörighet under en obruten tid av två år

eller på körkort med D-behörighet för taxiförarlegitimation. Det finns dock

inte tillräckligt starka skäl, säger motionärerna, för att därutöver föreslå

en åldersgräns om 21 år. Regeringens förslag i den delen bör därför avslås.

Enligt motion 1997/98:T5 (kd) är den nuvarande åldersgränsen lämplig och bör

inte höjas till 21 år. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag

i den delen och framhåller, som en konsekvens av denna ståndpunkt, att det bör

räcka med att man har innehaft körkort med B-behörighet under ett år.

I motion 1997/98:T8 (s) framhålls att enligt nuvarande regler skall en

körkortshavare med behörighet C (bl.a. tung lastbil), CE, D (buss) eller DE,

som har nått 65 års ålder, vid förnyelse av sitt körkort kunna visa att de

medicinska kraven för innehavet fortfarande är uppfyllda. Ett läkarintyg skall

alltså, säger motionärerna, ges in vid det förnyande av körkortet som skall ske

vart tionde år. Det borde vara självklart att persontransporter är minst lika

viktiga som t.ex. transporter av kartonger och paket. Kravet på den som kör

persontransporter måste därför i hälsohänseende vara minst lika högt som kravet

på den chaufför som ombesörjer godshantering.

I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att det bör finnas en möjlighet till

undantag från kravet på taxiförarlegitimation för förare av personbil i

linjetrafik, om trafiken är ett led i att utveckla nya småskaliga former av

kollektivtrafik i glesbygdsområden. Motionärerna befarar att det utan sådant

undantag kan bli problem med att i glesbygden upprätthålla kollektivtrafik och

utveckla nya småskaliga former av kollektivtrafik.

6.3.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det särskilda ansvar som är

förknippat med yrkesmässig personbefordran starkt talar för att

behörighetskraven för att föra taxi skärps. Det innebär, som nämnts, främst att

behörighetsåldern höjs från 19 år till 21 år. Regeringens förslag till ny

yrkestrafiklag tillstyrks följaktligen såvitt avser 3 kap. 3 §. Motionerna

1997/98:T5 (kd) yrkande 4 och 1997/98:T10 (c) yrkande 3 avstyrks.

I proposition 1997/98:124 om en ny körkortslag, som lades på riksdagens bord

den 12 mars 1998, föreslår regeringen att 3 kap. 12 § skall få följande

lydelse:

Behörigheten C, CE, D eller DE gäller tills det att körkortshavaren fyller 45

år och därefter för perioder om högst 10 år, om körkortshavaren har visat att

de medicinska kraven för att ha sådan behörighet är uppfyllda.

Förslaget skall ses mot bakgrund av EG:s körkortsdirektiv, som i ifrågavarande

avseende endast gäller de nämnda behörigheterna. Mot bakgrund av direktivet och

motion 1997/98:T8 (s) anser utskottet att regeringen bör överväga lämpligheten

av att låta även innehavare av taxilegitimation omfattas av en bestämmelse att

fr.o.m. en viss ålder kunna visa att de medicinska kraven för legitimationen

fortfarande är uppfyllda. Regeringen bör snarast möjligt för riksdagen

redovisa resultatet av sina överväganden.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motion

1997/98:T8 (s) - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt 8 kap. 1 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag får regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från lagen.

Undantag får förenas med villkor. Enligt utskottets mening bör den i motion

1997/98:T10 (c) väckta frågan om undantag från kravet på taxiförarlegitimation

i vissa fall prövas i den ordning som det sålunda föreslagna lagrummet innebär.

Med det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet till väsentlig del

tillgodosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och

avstyrks följaktligen.

6.4 Taxefrågor

6.4.1 Regeringens överväganden och förslag

Långt före genomförandet av avregleringen av taxi har enligt propostionen en

s.k. brytpunkstariff använts. En sådan består av två tariffvärden, dels ett

pris per körd sträcka (kr/km), dels ett pris per använd tidsenhet (kr/tim).

Dessa parametrar jämförs kontinuerligt i taxametern, och en uppräkning av

priset sker enligt den parameter, sträcka eller tid, som momentant genererar

den snabbaste ökningen av beloppet.

Regeringen erinrar om att den av samhället fastställda maximitaxan upphörde

vid avregleringen av taxinäringen år 1990. I stället infördes en skyldighet

för taxiåkaren att låta passageraren före färden få kännedom om den taxa som

tillämpas (14 § i den nu gällande yrkestrafiklagen). Till grund för

bestämmelsen låg uppfattningen att priset är den viktigaste enskilda faktorn

som styr kundens val på en fri marknad. En tydlig redovisning av den taxa som

tillämpas borde för taxinäringens del innebära att den som håller ett högt pris

i förhållande till konkurrenterna blir utan köruppdrag och därmed tvingad att

sänka priset eller att låta sig bli utträngd från marknaden. Så har emellertid

inte skett. Som en följd härav har det blivit svårt att tillämpa priset som en

konkurrensfaktor i de fall då inte fasta priser används för vissa bestämda

körningar. En starkt bidragande orsak till svårigheterna är - betonar

regeringen - brytpunktstariffen. För en transport som debiteras enligt

brytpunktstariff kan nämligen priset inte, även om sträcka och tid är kända

eller uppskattade, bedömas med ledning av angivet pris per km och pris per

timme. Anledningen härtill är att grunderna för taxameterns beräkning

förändras hela tiden beroende på hur fordonet framförs. Inte heller efter

färden kan någon bedömning av priset göras, eftersom det då skulle krävas en

redovisning av hur beräkningsgrunderna har förändrats under uppdraget.

Regeringen säger sig dela Yrkestrafikutredningens slutsats att användandet av

brytpunkstaxan utgör ett allvarligt hinder för en positiv utveckling mot en

taxinäring på lika konkurrensvillkor för samtliga trafikutövare och att den

därför bör utmönstras. Utöver nu gällande bestämmelse om skyldigheten att låta

passagerare före färden få kännedom om den taxa som tillämpas, bör därför

krävas att prisuppgiften skall möjliggöra prisjämförelser mellan olika

alternativ och att ?taxan skall vara uppbyggd så att priset för transporten

dels enkelt kan bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och

nyttjad tid enkelt kan bedömas efter färden?. I 2 kap. 19 § andra stycket i

förslaget till ny yrkestrafiklag anges utöver det sålunda citerade att taxan

inte får vara uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under

färden.

6.4.2 Motionsförslag

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att brytpunktstaxan medger en prissättning

som fungerar bra i de miljöer där trafiksituationen växlar under dygnet och i

geografin. Regeringens ambition att underlätta för kunden att göra

prisjämförelser går inte att genomföra, eftersom det knappast är praktiskt

genomförbart att stoppa en taxibil på gatan, läsa prisinformationen och be

föraren vänta under det att man stoppar ytterligare en bil för att kontrollera

priset och därefter göra sitt val. Det torde inte heller vara enklare för

kunden att göra ett val mellan fyra olika taxibolag, där en använder

sträcktariff, den andre summatariff, den tredje tidstariff och den fjärde fasta

priser. I stället måste man förlita sig på att de flesta kunder genom

erfarenhet kan välja det taxiföretag som anses vara bäst, i fråga om såväl pris

som kvalitet. Det är också uppenbart att kunden kan be föraren att lämna ett

beräknat pris för färden. De problem som förekommer med kunder som är på

tillfälligt besök och därför inte kan göra rimlighetsbedömningar eller välja

ett taxiföretag på grundval av erfarenhet är av annan art och måste lösas inom

ramen för den tillsyn som skall bedrivas. Det ligger självfallet i de seriösa

företagens intresse att branschen inte förknippas med lurendrejeri eller

ekonomisk brottslighet. Taxesättningen måste få bestämmas med utgångspunkt i

det enskilda företagets bedömningar av hur den medverkar till att ge en god

möjlighet att erhålla rimlig ersättning för utfärd tjänst.

Motionärerna yrkar att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till

känna vad de anfört om taxesättning för taxi, dels beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till yrkestrafiklag att i 2 kap. 19 § andra stycket andra

meningen utgår. Den meningen lyder: Taxan får inte vara uppbyggd så att

grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.

I motion 1997/98:T11 (mp) framhålls att ett stort taxiföretag i Stockholm

använder taxebeteckningar som är ägnade att vilseleda kunden i fråga om priset

på en resa. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med

förslag på hur länsstyrelserna skall kunna tvinga taxiföretagen att ha

tydligare taxor. Detta bör utformas som en generell föreskrift, eftersom det är

svårt att i förväg förutsäga vilken form av mindre lämpliga taxor som kan

uppkomma.

I motion 1997/98:T432 (s) framhålls att det med den taxekonstruktion som bryt-

punktstaxan utgör är närmast omöjligt för en kund att, med stöd av

informationen som ges på taxibilens ruta, sluta sig till vad en taxiresa kan

komma att kosta. För att kunderna skall kunna avgöra skillnaderna mellan olika

taxiföretag krävs jämförpriser, betonar motionärerna. Det förutsätter att

priserna enbart är baserade på körsträckan eller på tid.

I motion 1997/98:T430 (s) framhålls att det är allmänt känt att allt fler

förare inom taxinäringen efterfrågar möjligheten att kunna köra svart. Den

möjligheten ges enligt motionärerna nästan uteslutande i samband med att bilen

man kör har så många ?fastprismöjligheter? som möjligt och att inte allt

behöver rapporteras in. Vissa fasta taxor, som gäller för t.ex. flygtaxi och

färdtjänst, är svåra att ersätta med taxameterkörningar. Men den fråga vi

ställer oss, säger motionärerna, är om det måste finnas andra fasta taxor än

just för flygtaxi och färdtjänst. Motionärerna vill ha en översyn och

uppstramning av möjligheten att använda fasta taxor.

I motion 1997/98:T922 (mp) med rubriken Kvinnotaxi framhålls att lokaltrafiken

är byggd så att kvinnor får gå av i mörkret om kvällen eller på natten, ofta på

en busshållplats långt från bostaden eller vid en ensligt belägen

tunnelbanestation. På privat initiativ erbjuder några taxibolag s.k. tjejtaxa

efter en viss tid på kvällen, fortsätter motionären. Men även om det blir

billigare än normalt, så har tyvärr inte alla råd med taxiresan. Lokala

lösningar i England och i Tyskland med att låta kvinnor åka taxi hem på

kvällen till en låg fast kostnad har minskat antalet våldtäkter. Motionären

vill att regeringen skall låta utreda möjligheterna till en ettårig

försöksverksamhet i Stockholm och Göteborg inom vars ram kvinnor får åka taxi

till lokaltrafiktaxa kvällar och nätter. Kostnaden för verksamheten bör därvid

sättas i relation till samhällets kostnader för våldtäkt.

6.4.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för att

brytpunktstaxan utmönstras och för att taxebestämmelsen i den nya

yrkestrafiklagen skall utformas i enlighet med regeringens förslag.

Möjligheten för en resenär att enkelt kunna bedöma priset för en transport

innebär enligt utskottets mening en fördel i förhållande till den ordning som

användningen av brytpunktstaxa innebär. Priset får därmed den betydelse som

konkurrensfaktor som förutsattes då riksdagen beslutade om avregleringen.

Av det sålunda redovisade ställningstagandet följer att utskottet inte kan

ställa sig bakom yrkandena 8 och 9 i motion 1997/98:T6 (m), som båda syftar

till brytpunkstaxans bevarande.

Den av regeringen föreslagna ordningen synes utskottet ägnad att tillgodose

syftet med kravet på tydligare taxor enligt motion 1997/98:T11 (mp) yrkande 3.

Enligt utskottets mening bör priset för en taxiresa kunna baseras både på

körsträcka och på tid, så länge som grunderna för prisets bestämmande inte

förändras under färden. Utskottet delar därför inte den i motion 1997/98: T432

(s) uttalade uppfattningen att priset måste baseras antingen på körsträcka

eller på tid.

Som framhålls i propositionen utgör fasta priser en konkurrensfaktor av

betydelse. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kravet i motion

1997/98:T430 (s) på att begränsa användningen av fasta priser. Möjligheterna

till fusk är inte begränsade till körningar med fasta priser.

Utskottet är inte berett att förorda sådan försöksverksamhet i fråga om

taxiresor för kvinnor som föreslås i motion 1997/98:T922 (mp).

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna 1997/98:T6 (m) yrkandena 8

och 9, 1997/98:T11 (mp) yrkande 3, 1997/98:T430 (s), 1997/98: T432 (s) och

1997/98:T922 (mp). Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag tillstyrks,

såvitt avser 2 kap. 19 §.

6.5 Regionala föreskrifter

6.5.1 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen framhåller att betingelserna för taxitrafiken naturligt nog inte är

likartade i alla delar av landet. Så har t.ex. en taxiåkare i glesbygd ofta en

större andel samhällsbetalda resor än storstadsåkaren. I gengäld har den senare

en större andel körningar till och från flygplatser, järnvägsstationer, större

sjukhus m.m. Landsbygdens omfattande behov av transporter finansierade av det

allmänna medför även stora skillnader gentemot storstadstrafiken vad gäller

kontantdelen av transporterna, beställningssätt och anonymitet gentemot

kunderna. Det är just förekomsten av en stor andel kontanttransaktioner och

anonymitet mellan trafikutövare och kunder som anses vara en bidragande orsak

till de stora problem inom taxibranschen som framför allt påvisats i

storstadsområden.

Länsstyrelserna med sin lokala förankring och goda lokalkännedom bör enligt

regeringen bemyndigas att för storsstadslänen meddela sådana ytterligare

föreskrifter för branschen som kan motiveras av särskilda förhållanden. Vid

avgränsningen av tillämpningsområdet talar främst konkurrensskäl för att sådana

föreskrifter skall gälla för trafiken i länet och inte enbart för de tillstånd

som beviljats av länsstyrelsen i aktuellt län. Föreskrifterna skall således

knytas till verksamhetsområdet och gälla för den tillståndshavare eller förare

som är verksam inom länet.

Under rubrikerna Prisinformation, Utmärkning och identifikation av taxifordon

och Lokalkännedom ger regeringen tre exempel på vad regionala föreskrifter kan

innehålla.

Lokala föreskrifter - t.ex. tillämpade priser mellan en flygplats och stadens

centrum - skall ses som ett komplement till bestämmelserna i yrkestrafiklagen

och Vägverkets verkställighetsföreskrifter.

Det är angeläget, framhåller regeringen, att ett fordon kan härledas till ett

bestämt företag eller en bestämd beställningscentral. Syftet härmed är att

kunderna inte skall förväxla olika företag/centraler. Vidare är en klar

identifikation betydelsefull från konkurrenssynpunkt. Föreskrifter om en sådan

utmärkning bör därför kunna falla in under tillämpningsområdet för

länsstyrelsernas föreskriftsrätt.

Under rubriken Lokalkännedom framhåller regeringen att länsstyrelserna i

förekommande fall bör få meddela de grundläggande föreskrifterna om vilka krav

på lokalkännedom som kan anses behövliga.

8 kap. 2 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag har i nu aktuell del

följande lydelse:

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare

föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag samt meddela föreskrifter om

1. taxitrafik såvitt gäller prisinformation, utmärkning av fordon och den

lokalkännedom som taxiförare bör ha.

6.5.2 Motionsförslag

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att de regionala föreskrifter som

länsstyrelserna föreslås få utfärda kommer att leda till problem för

taxiföretag som är verksamma i flera län. Ett företag, som t.ex. Askim Särö

Taxi, som har sin naturliga hemmamarknad i två län kan få svårigheter om

bestämmelserna utformas på olika sätt i de två länen. Det är mot denna bakgrund

rimligt att Vägverket utfärdar generella föreskrifter som gäller hela riket.

Dessa bestämmelser måste dock utformas på ett sätt som inte i onödan höjer

kostnaden för den enskilda företagaren.

I motion 1997/98:T7 (fp) framhåller motionärerna att de stöder tanken på att

länsstyrelserna skall få utfärda regionala föreskrifter för taxitrafiken. Av

rättssäkerhetsskäl är det emellertid viktigt, betonar motionärerna, att

lagstiftningen är tydlig vad gäller tillämpningsområdet. Det räcker då inte som

precisering att de regionala föreskrifterna skall gälla för trafiken i länet,

såsom regeringen föreslår. Det får inte vara så att nya regler skall bli

tillämpliga så fort en taxibil passerar en länsgräns vid en enstaka körning.

Det måste vara helt klart när de olika länsstyrelsernas föreskrifter skall vara

tillämpliga. En möjlighet är då att låta länsföreskrifterna vara tillämpliga på

sådan taxitrafik som ligger under den föreskrivande länsstyrelsens

tillsynsansvar.

6.5.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att regionala föreskrifter i vissa fall

kan behövas i storstadslänen som komplement till yrkestrafiklagens

bestämmelser. Som framhålls i propositionen är det i och för sig möjligt att

utvidga Vägverkets bemyndigande att meddela föreskrifter för verkställigheten

av yrkestrafikförordningens bestämmelser till att omfatta en rätt för verket

att för storstadslänen meddela sådana ytterligare föreskrifter som kan

motiveras av särskilda förhållanden. Det är emellertid, som regeringen anför,

länsstyrelserna som har den lokala förankringen och därmed den bästa kännedomen

om de lokala förhållandena. Utskottet anser därför att de särregler det är

fråga om bör meddelas på länsnivå.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att tillämpningsområdet för de

regionala föreskrifterna bör avgränsas så att det gäller trafiken i länet och

inte enbart de tillstånd som beviljats av länsstyrelsen i aktuellt län.

De regionala föreskrifternas inriktning på prisinformation, utmärkning av

fordon och den lokalkännedom som taxiförare bör ha synes utskottet väl avvägd.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna 1997/98:T6 (m)

yrkande 7 och 1997/98:T7 (fp) yrkande 6. Regeringens förslag till ny

yrkestrafiklag tillstyrks såvitt avser 8 kap. 2 § punkt 1.

6.6 Beställningscentraler m.m.

Regeringen säger sig hysa förhoppningen att de åtgärder som föreslås i

propositionen på ett verksamt sätt skall förbättra situationen inom

yrkestrafiken i allmänhet och taxitrafiken i synnerhet. Regeringen delar dock

den oro över missförhållandena inom taxibranschen - främst i storstadsområdena

- som framförts från många håll. Därvid har hävdats att en obligatorisk

anslutning till en beställningscentral som en förutsättning för att få

tillstånd till taxitrafik skulle undanröja många av de negativa effekter som

uppstått inom näringen. Bland annat skulle taxiresenären ges ökade möjligheter

att vid behov komma i kontakt med taxiföretaget eller den enskilde föraren

efter färden. Även samhällets möjligheter att utöva tillsyn och effektiv

kontroll skulle underlättas.

Regeringen framhåller mot bakgrund av det anförda att en särskild utredare

kommer att tillkallas för att undersöka förutsättningarna för och effekterna av

att införa krav på obligatorisk anslutning till en beställningscentral eller

annat gemensamt organ.

I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att riksdagen redan nu bör uttala sin

principiella inställning om att obligatorisk anslutning till

beställningscentral inte kan komma i fråga.

I motionerna 1996/97:T907 (s) och 1997/98:T412 (s) framhålls att taxiföretagen

i de större städerna bör inordnas i beställningscentraler.

Utskottet väljer att i detta sammanhang också behandla motion 1997/98:T11 (mp)

yrkande 4 enligt vilket regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till lagtext om att det i taxibilar måste finnas skriftlig information om vart

en kund kan vända sig med eventuella klagomål.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för en

utredning av frågan om beställningscentraler. Utskottet förutsätter att även

den i mp-motionen aktualiserade frågan övervägs i samband med utredningen. Med

det anförda torde syftet med motionerna 1996/97:T907 (s) yrkande 1,

1997/98:T412 (s) och 1997/98:T11 (mp) yrkande 4 få anses tillgodosett.

Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks

följaktligen. Av utskottets ställningstagande följer vidare att motion

1997/98:T10 (c) yrkande 4 avstyrks.

6.7 Internordisk taxitrafik

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att ett svenskt taxiföretag med dagens regler

kan köra en värmlänning till Oslo, men inte ta upp någon passagerare i bilen

för resan tillbaka till Sverige. Detta problem kommer att understrykas i år då

en ny stor internationell flygplats öppnas i Norge. På samma sätt kommer en

åkare i Malmö att kunna transportera en kund till Kastrup när Öresundsbron står

klar, men inte få ta kunder tillbaka. En samordning av denna trafik skulle leda

till lägre kostnader, effektivare energianvändning och minskade påfrestningar

på miljön. Motionärerna vill att regeringen vidtar åtgärder som skapar

möjligheter att åstadkomma en sådan samordning.

Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete i Regeringskansliet - i

samverkan med motsvarande organ i Danmark och Norge - som syftar till att

utröna möjligheterna till en sådan samordning som motionärerna önskar. Frågan

har också uppmärksammats i Nordiska rådet. Utskottet anser att resultatet av

det pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandet.

7 Biluthyrning

7.1 Bakgrund

Regeringen framhåller att biluthyrningssektorn inte har kommit att diskuteras i

så hög grad som den egentliga yrkestrafiksektorn. Anledningen till detta får

antas vara att branschen, på ett fåtal undantag när, fungerar

tillfredsställande. Regler om biluthyrning finns för närvarande i lagen

(1979:561) om biluthyrning. Författningsregleringen av biluthyrningen har stora

likheter med den som finns i yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen.

Således finns det också i biluthyrningslagen bestämmelser om tillståndskrav och

villkor för tillstånd, prövning av sökandens lämplighet och möjlighet att vid

missförhållanden varna tillståndshavaren eller återkalla tillståndet.

Skillnaderna i regelverkens uppbyggnad ligger främst i att

biluthyrningsinstitutet är långt mindre detaljreglerat.

Av propositionen framgår att Lagrådet i sitt yttrande över det till rådet

remitterade förslaget till ny biluthyrningslag föreslagit en ytterligare

minskning av lagens detaljföreskrifter. Det gäller prövningen av andra än dem

som driver biluthyrningsrörelse eller som har särskilt ansvar för verksamheten.

Lagrådet anser att det inte föreligger någon anledning att ställa andra krav på

dessa personer än som gäller för näringsverksamhet i allmänhet och att

kostnaderna för det allmänna och för enskilda skulle minska om någon prövning

inte skedde beträffande dem.

7.2 Regeringens överväganden och förslag

Regeringen föreslår att riksdagen antar en ny lag om biluthyrning, som skall

träda i kraft den 1 oktober 1998, då den nu gällande lagen skall upphöra att

gälla. I lagförslaget ställs krav på att den som förhyr en buss avsedd för

fler än 17 personer inklusive föraren skall ha ett yrkesförarkompetensbevis.

En annan nyhet, i förhållande till den nu gällande lagen, är en bestämmelse om

att taxifordon endast får hyras ut till den som har tillstånd att bedriva

taxitrafik.

I den fråga som Lagrådet tar upp i sitt yttrande framhåller regeringen att

nuvarande regler om lämplighetsprövning, som gäller för såväl yrkestrafiken i

stort som för biluthyrningsbranschen, infördes med verkan från den 1 januari

1989. Avsikten med att utöka den personkrets som skulle prövas var bl.a. att

komma till rätta med bulvanförhållanden. Det finns ingen utvärdering av om det

är den utökade prövningen som bidragit till att problemen inom

biluthyrningsbranschen är få, eller om prövningen saknar betydelse för detta

förhållande. Utan en sådan analys finns inte tillräckligt underlag - betonar

regeringen - för att nu ändra den gällande ordningen. Regeringen hänvisar

också till sitt förslag om en väsentlig höjning av de ekonomiska kraven för att

få bedriva yrkesmässig trafik och framhåller att det mot den bakgrunden kan

finnas särskild anledning att behålla ett starkt skydd mot bulvanförhållanden

även för biluthyrningsbranschen. Några förslag i avreglerande riktning har inte

heller framförts från branschen eller från prövningsmyndigheterna.

7.3 Motionsförslag

I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att Småföretagardelegationen i sitt

betänkande Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) anför att den omfattande

specialreglering som omgärdar biluthyrning kan reformeras, eftersom

förhållandena i branschen är stabila och problemen är få. Enligt

utredningsbetänkandet föreslår Vägverket att nuvarande krav på tillstånd slopas

för att ersättas av ett krav på registrering av verksamheten. Detta skulle

underlätta för den som vill etablera sig i näringen och ändå möjliggöra

övervakning från myndigheternas sida. Småföretagardelegationen, vars betänkande

framlades i december 1997, föreslår att förslaget till förenklat

registreringsförfarande för biluthyrning inarbetas i det kommande lagförslaget.

Motionärerna framhåller att Moderata samlingspartiet delar den uppfattningen.

7.4 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det behövs ett starkt skydd mot

bulvanförhållanden i biluthyrningsbranschen och att gällande ordning för

lämplighetsprövning därför inte bör ändras nu. Av detta ställningstagande

följer att utskottet avstyrker motion 1997/98:T6 (m) yrkande 11.

Av propositionen framgår att lagrådsremissens förslag till en bestämmelse om

bemyndiganden i 25 § i förslaget till ny biluthyrningslag hade följande

lydelse:

Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.

Undantag får förenas med villkor. Regeringen får också meddela ytterligare

föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Detsamma gäller i fråga om

registrering av tillståndsinnehav.

Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndighet.

I sitt yttrande över lagförslaget i denna del framhåller Lagrådet (s. 208-209 i

propositionen):

Efter mönster av förslaget till yrkestrafiklag föreslås här, att regeringen -

eller myndighet vartill regeringen överlåter befogenheten - får föreskriva

eller i enskilda fall medge undantag från lagen samt i så fall förena

undantaget med villkor. Medan en sådan möjlighet torde behövas enligt

yrkestrafiklagen, har något praktiskt behov av motsvarande möjlighet enligt

lagen om biluthyrning inte påvisats. Av konstitutionella skäl bör man vara

försiktig med att ge regeringen möjlighet att dispensera från lag. Bestämmelsen

bör därför utgå. Första och andra styckena kan då dras samman och paragrafen

ges följande lydelse: ?Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag samt

meddela föreskrifter i fråga om registrering av tillståndsinnehav.?

Regeringen följde rådet, varför 25 § i det förslag till ny biluthyrningslag som

regeringen förelägger riksdagen har den av Lagrådet föreslagna lydelsen. Nu har

det visat sig att det praktiska behov, som Lagrådet talar om, föreligger.

Enligt 6 § militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) gäller inte 1979 års

biluthyrningslag, och inte heller en förordning om biluthyrning, i fråga om

uthyrning av bil eller traktortåg till Försvarsmakten eller i fråga om

tillhandahållande av bil och förare mot ersättning vid militära övningar.

Enligt 4 § vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning

och höjd beredskap gäller biluthyrningslagstiftningen inte heller i fråga om

uthyrning av bilar eller terrängmotorfordon till Statens räddningsverk,

länsstyrelsen eller kommunen vid utbildning av räddningskåren. De nämnda

bestämmelserna har meddelats med stöd av 5 kap. 1 § i 1979 års

biluthyrningslag, som enligt regeringens förslag skall upphöra att gälla den 1

oktober 1998, om riksdagen antar förslaget till ny biluthyrningslag.

Utskottet har i fråga om det sakliga innehållet i förslaget till ny

biluthyrningslag ingen annan erinran än den som framgår av vad utskottet nu

anfört. Utskottet återkommer i det följande till frågan vid vilken tidpunkt

den nya biluthyrningslagen, och andra av regeringen föreslagna lagar, bör

träda i kraft. I avvaktan härpå föreslår utskottet att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om biluthyrning, utom ikraftträdandebestämmelsen

och med den ändring som framgår av bilaga 2 till detta betänkande. Ändringen

innebär att 25 § får den lydelse som föreslogs i lagrådsremissen.

8 Förslaget till ny yrkestrafiklag i övrigt utom ikraftträdandebestämmelsen

Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag har - i de delar som inte

behandlats i det föregående - inte givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet återkommer dock i det följande till frågan vid vilken tidpunkt den

nya yrkestrafiklagen bör träda i kraft. I avvaktan härpå tillstyrker utskottet

att riksdagen antar regeringens förslag till yrkestrafiklag i de delar som inte

behandlats ovan, med undantag för ikraftträdandebestämmelsen.

9 Regeringens förslag till ändringar i nu gällande lagar

Utskottet har överlämnat de i propositionen föreslagna ändringarna i 7 och 19

§§ skatteregisterlagen (1980:343), som omfattas av mom. 4 i regeringens

hemställan, till skatteutskottet för samordning med förslag om andra ändringar

i samma paragrafer som riksdagen skall behandla senare i vår.

De lagförslag, som omfattas av mom. 3 och 5-10 i regeringens hemställan och

som alla avser ändring i nu gällande lagar har inte givit utskottet anledning

till erinran. Även för dessa gäller dock att utskottet återkommer till frågan

om vid vilken tidpunkt lagändringarna bör träda i kraft. I avvaktan härpå

tillstyrker utskottet att riksdagen antar lagförslagen utom den

ikraftträdandebestämmelse som återfinns i vart och ett av dem.

10 Motionsförslag om tidpunkt för ikraftträdande av regeringens lagförslag m.m.

I motion 1997/98:T7 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att föreslagna lagar

skall träda i kraft den 1 januari 1999 i stället för den 1 oktober 1998 som

regeringen föreslagit. Motionärerna framhåller att branschen behöver

ytterligare tre månader före ikraftträdandet för information och anpassning.

Eftersom nästan ett halvår kan beräknas förflyta mellan dagen för riksdagens

beslut och dagen för ikraftträdandet, har utskottet för sin del ingen erinran

mot regeringens förslag till ikraftträdandebestämmelser i de lagförslag som

omfattas av mom. 1-3 och 5-10 i regeringens hemställan. Utskottet tillstyrker

följaktligen dessa förslag. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag

till lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling och till lag

om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden. De båda

lagarna bör enligt förslagen upphöra att gälla vid utgången av september 1998.

Motion 1997/98:T7 (fp) yrkande 7 avstyrks.

11 Övriga frågor

I motion 1997/98:T7 (fp) tar motionärerna upp ett påpekande av Lagrådet om

hänvisningar i lag till föreskrifter som meddelas av regeringen. ?Detta är en

teknik som i princip inte bör komma till användning?, säger Lagrådet, ?eftersom

riksdagen blir bunden av regeringens föreskrifter och lagändringar behövs om

regeringsförfattningen ersätts av en ny sådan.? Vi delar Lagrådets

uppfattning, säger motionärerna, att de centrala definitionerna inom

kommunikationsområdet bör tas in i lag. Den nuvarande fordonskungörelsen bör

delas upp i en fordonslag och en fordonsförordning.

I direktiven för Trafikregisterutredningen (dir. 1996:117) framhålls att en

samlad översyn bör göras av bestämmelserna på trafikregisterområdet.

Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.

Översynen skall även bringa regelsystemet i samklang med regeringsformens

regler om normgivningsmakten och med Sveriges internationella åtaganden och

EG:s regelverk. Vidare framhålls att förhållandevis omfattande definitioner

ingår i ett flertal av trafikförfattningarna. Det kan finnas anledning överväga

- framhålls det - om inte en ökad klarhet och översiktlighet kan vinnas genom

att sammanföra definitionerna till en särskild författning. Ut-skottet

förutsätter att utredningens överväganden även omfattar frågan huruvida en

sådan författning bör ha lagform. Utredningsarbetet skall redovisas senast den

1 oktober 1998.

Utskottet anser att resultatet av utredningen bör avvaktas och är därför inte

berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.

Detta avstyrks följaktligen.

I motion 1996/97:T914 (m, c, fp, kd), med rubriken Krav på färdskrivare,

framhålls att i och med Sveriges inträde i EU blev vissa EG-förordningar

gällande svensk rätt, bl. a. de om harmonisering av viss social lagstiftning

(3820/85) och om färdskrivare (3821/85). Reglerna innebär bl.a. att i fordon

som används för vägtransporter av passagerare eller gods skall installeras en

färdskrivare, dock inte om fordonet väger mindre än 3,5 ton. Även om vikten

överstiger den gränsen kan undantag medges om transporten sker inom en radie av

fem mil från det ställe där fordonet normalt är stationerat.

Reglerna medför - framhåller motionärerna - att hantverkare som transporterar

anställda och material till arbetsställen ofta måste installera en färd-

skrivare i företagsbilen. Begränsningen till fem mil för att undantag skall

kunna göras från reglerna framstår som mindre väl anpassad till svenska

förhållanden. Inte minst i de norra delarna av vårt land är långa transporter

vanliga.

Motionärerna vill att regeringen skall verka för att reglerna ändras i första

hand så att de inte täcker fall där det är arbetet på annan ort - och inte

transporten i sig - som är huvudsaken med färden. I andra hand bör

avståndsbegränsningen justeras så att den bättre passar nordiska förhållanden.

Enligt vad utskottet erfarit har man från fransk sida tagit upp frågan om en

översyn av reglerna i fråga. Utskottet förutsätter att regeringen därvid söker

åstadkomma en för svenska förhållanden så ändamålsenlig ordning som möjligt.

Med det sagda finner utskottet syftet med motionen i huvudsak tillgodosett. Den

bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig

trafik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T5 yrkande 3 och 1997/98:T6 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande trafikansvariga

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkande 2 och 1997/98:T7

yrkande 1 antar regeringens förslag till yrkestrafiklag såvitt avser 2

kap. 3 och 4 §§,

3. beträffande yrkeskunnande

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T5 yrkande 1 och 1997/98:T6

yrkande 5 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 8

§,

res. 2 (m, fp)

4. beträffande de ekonomiska kraven

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2,

1997/98:T6 yrkande 6, 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3, 1997/98:T9 yrkande

1 och 1997/98:T10 yrkande 1 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget

såvitt avser 2 kap. 5 § andra stycket, 9 och 10 §§ samt ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,

res. 3 (m)

res. 4 (c)

res. 5 (fp)

5. beträffande vandelskravet

att riksdagen avslår motion 1997/98:T10 yrkande 2,

6. beträffande tidsbegränsade tillstånd

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T9 yrkande 2 antar det under mom. 2

nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 14 §,

res. 6 (v)

7. beträffande linjetrafik

att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 16

och 17 §§,

8. beträffande övergripande strukturfrågor inom taxinäringen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T903, 1996/97:T907 yrkande 2,

1996/97:T915 samt 1997/98:T11 yrkandena 1 och 2 ,

res. 7 (mp)

9. beträffande taxiförarlegitimation

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T5 yrkande 4 och

1997/98:T10 yrkande 3 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt

avser 3 kap. 3 §,

res. 8 (c)

10. beträffande medicinska krav

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T8 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande undantag från kravet på taxiförarlegitimation

att riksdagen avslår motion 1997/98:T10 yrkande 5,

12. beträffande taxefrågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9,

1997/98:T11 yrkande 3, 1997/98:T430, 1997/98:T432 och 1997/98: T922 antar

det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19 §,

res. 9 (m)

res. 10 (mp)

13. beträffande regionala föreskrifter

att regeringen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkande 7 och 1997/98:T7

yrkande 6 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 kap. 2

§ punkt 1,

14. beträffande beställningscentraler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98: T10 yrkande 4,

1997/98:T11 yrkande 4 och 1997/98:T412,

res. 11 (m, c, fp)

res. 12 (mp)

15. beträffande internordisk taxitrafik

att riksdagen avslår motion 1997/98:T6 yrkande 10,

res. 13 (m, c, fp)

16. beträffande biluthyrning

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T6 yrkande 11 antar regeringens

förslag till lag om biluthyrning, utom ikraftträdandebestämmelsen, med den

ändringen att 25 § får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade

lydelse,

res. 14 (m)

17. beträffande förslaget till yrkestrafiklag i övrigt

att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget i de delar det inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan med undantag för

ikraftträdandebestämmelsen,

18. beträffande regeringens förslag till ändring i nu gällande

lagar

att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) utom

ikraftträdandebestämmelsen,

b) lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) utom

ikraftträdandebestämmelsen,

c) lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning utom

ikraftträdandebestämmelsen,

d) lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) utom

ikraftträdandebestämmelsen,

e) lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) utom

ikraftträdandebestämmelsen,

f) lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom

hälso- och sjukvården utom ikraftträdandebestämmelsen,

g)) lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt för

kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som

avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik utom

ikraftträdandebestämmelsen,

19. beträffande tidpunkt för ikraftträdande m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T7 yrkande 7

dels antar ikraftträdandebestämmelsen i vart och ett av de under mom. 2,

16 och 18 nämnda lagförslagen,

dels antar de genom propositionen framlagda förslagen till

a) lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling,

b) lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och

taxivärderingsnämnden,

res. 15 (m, c, fp)

20. beträffande hänvisningar i lag till föreskrifter som meddelas av

regeringen

att utskottet avslår motion 1997/98:T7 yrkande 5,

21. beträffande krav på färdskrivare

att riksdagen avslår motion 1996/97:T914.

Stockholm den 17 mars 1998

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg

(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson

(c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green

(s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal

Reyes (mp), Christina Axelsson (s) och Claes-Göran Brandin (s).

Reservationer

1. Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik (mom. 1)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp)

och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Regeringens

förslag? och slutar med ?avsnitt 3.2 Yrkeskunnande? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1997/98:T6 (m) måste ett antal olika krav ställas på

det svenska arbetet med reglering av yrkestrafiken. Våra regler måste för det

första vara i linje med europeisk lagstiftning. Staten får inte gynna en

särskild näring eller bransch framför någon annan. För det andra måste reglerna

utformas så att den svenska yrkestrafiken inte får konkurrensnackdelar. För det

tredje måste reglerna vara enkla och bygga på tydliga och klara principiella

ställningstaganden. För det fjärde måste tillsynen och tillståndsgivningen vara

organiserad så att byråkrati och krångel undviks. Företagsamheten får inte

hindras av svårtolkade regler eller hämmande principer.

Principiellt skall - som motionärerna framhåller - regleringen bygga på att

yrkestrafiken bedrivs säkert och professionellt. Staten skall utöva tillsyn

bl.a. genom att utfärda tillstånd för dem som skall vara yrkesverksamma som

förare. Regelverket skall vara utformat som ett ramverk, och allmänt bör gälla

att offentlig sektor inte själv skall producera nödvändig utbildning eller

själv utföra transporter.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion1997/98:T6 (m) yrkande 1

tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion 1997/98:T5 (kd)

yrkande 3 torde få anses tillgodosett. I den motionen framhålls att det inte

är acceptabelt att kommunala förvaltningar eller bolag skall tillåtas bedriva

yrkesmässig trafik där det finns en fungerande marknad.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 1 och med anledning av

motion 1997/98:T5 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Yrkeskunnande (mom. 3)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp)

och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

ansluter? och slutar med ?motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig för sin del till den i m-motionen uttalade

uppfattningen att Vägverket bör bemyndigas att införa ett system med

auktorisation av kursanordnare som även ges rätten att examinera. Vägverkets

roll blir då att ha en granskande och kontrollerande funktion gentemot de

utbildningsanordnare som har auktorisation.

2 kap. 8 § i regeringens förslag till yrkestrafiklag bör med anledning av

motion 1997/98:T6 (m) yrkande 5 utformas i enlighet med vad som framgår av

bilaga 3 till detta betänkande.

Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion 1997/98:T5 (kd)

yrkande 1 i huvudsak torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande yrkeskunnande

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:T5 yrkande 1 och 1997/98:T6

yrkande 5

dels antar 2 kap. 8 § i det genom propositionen framlagda förslaget till

yrkestrafiklag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom

Reservanternas förslag betecknade lydelse,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. De ekonomiska kraven (mom. 4)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med hänvisning

? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1997/98:T6 (m) måste frågan om återkallelse av ett

trafiktillstånd, på grund av att kravet på ekonomiska resurser inte är

uppfyllt, bedömas med beaktande av den vandel som tillståndshavaren ådagalagt

under hela den tid som tillståndet omfattar. Prövningsmyndigheten bör sålunda

göra en helhetsbedömning av vandeln och inte återkalla ett trafiktillstånd

endast på grund av att tillståndshavaren har tillfälliga ekonomiska problem.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T6 (m) yrkande 6

tillstyrks och att syftet med motion 1997/98:T9 (v) yrkande 1 torde få anses

tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Regeringens förslag till yrkestrafiklag tillstyrks såvitt avser 2 kap. 5 §

andra stycket, 9 och 10 §§ samt punkten 5 i ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de ekonomiska kraven

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 6, med anledning av

motion 1997/98:T9 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:T905,

1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:T10

yrkande 1

dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt gäller 2 kap. 5 §

andra stycket, 9 och 10 §§ samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. De ekonomiska kraven (mom. 4)

Sivert Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

ansluter? och på s. 12 slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Utskottet ansluter sig vidare till de överväganden som enligt c-motionen

talar för att innehavare av taxilegitimation inte bör omfattas av det förhöjda

kapitalkravet. Detta bör framgå av förslaget till ny yrkestrafiklag. I

förslaget bör också anges att regeringen får meddela föreskrifter om

kapitalkrav för innehavare av taxiförarlegitimation.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

till ny yrkestrafiklag såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 2 kap. 9 § med

den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom Reservantens förslag

betecknade lydelse, 2 kap. 10 § samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de ekonomiska kraven

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T10 yrkande 1 samt med avslag på

motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T6 yrkande 6,

1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:T9 yrkande 1 antar det under

mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 9 §

med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom Reservantens

förslag betecknade lydelse och 10 § samt ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,

5. De ekonomiska kraven (mom. 4)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 12 slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1997/98:T7 (fp) uttalade uppfattningen att de av

regeringen föreslagna ekonomiska kraven är alltför höga och att de riskerar att

skapa problem för de mindre företagen inom yrkestrafiken. Kraven kan därigenom

verka hämmande för en aktiv konkurrens. Sverige bör som motionärerna framhåller

hålla fast vid EU:s minimikrav på detta område även i fortsättningen. Eftersom

minimikravet inom EU väntas bli höjt inom en nära framtid, anser utskottet att

det exakta beloppet inte bör anges i lagen, såsom regeringen föreslår, utan

även fortsättningsvis i en förordning så att ändringar i lagen inte blir

nödvändiga varje gång nivån justeras i framtiden.

Med hänvisning till det anförda bör 2 kap. 9 § i regeringens förslag till ny

yrkestrafiklag ändras så att andra stycket utgår.

Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motion

1997/98:T7 (fp) yrkandena 2 och 3 - bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande de ekonomiska kraven

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 samt med

avslag på motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T6

yrkande 6, 1997/98:T9 yrkande 1 och 1997/98:T10 yrkande 1

dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 5 §

andra stycket, 9 § med den ändringen att andra stycket utgår, 10 § och

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen punk- ten 5,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 6)

Karl-Erik Persson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

ansluter? och slutar med ?med motionsyrkandet? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1997/98:T9 (v) uttalade uppfattningen att

trafiktillstånd generellt bör begränsas till viss tid. Som framhålls i motionen

ändras förutsättningar med tiden så att trafiktillstånd efter en tid kan bli

inaktuella. En regelbundet återkommande omprövning av trafiktillstånden synes

utskottet vara ett effektivt sätt att försäkra sig mot att oseriösa

trafikutövare får behålla sina tillstånd år efter år.

Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma till riksdagen med förslag

till bestämmelser om giltighetstid för trafiktillstånd. I avvaktan på sådant

förslag bör riksdagen anta regeringens förslag till ny yrkestrafiklag såvitt

avser 2 kap. 14 §.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motion 1997/98: T9

(v) yrkande 2 torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande tidsbegränsade tillstånd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T9 yrkande 2

dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 14 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Övergripande strukturfrågor inom taxinäringen (mom. 8)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I två? och

slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1997/98:T11 (mp) har myndigheterna för närvarande

begränsade möjligheter att kontrollera att yrkesförarna tar de raster som de

bör ta och att de inte kör för länge. Många förare kör alltför långa pass.

Detta kan bero på att åkeriföretaget inte håller sig till reglerna och ställer

krav på föraren att även han skall bortse från dem. Det kan också bero på att

arbetsgivaren och arbetstagaren sinsemellan avtalat att lönen till stor del

skall utgå i form av provision. Ju längre föraren kör, desto större blir lönen.

Alltför långa pass kan också bero på att föraren är ansluten till en

beställningscentral och att kostnaderna för att tillhöra centralen blir för

höga. Alltför långa pass drabbar den enskilde föraren i form av ökad risk för

arbetsskador och samhället i form av högre risker med utslitna och trötta

förare med efterföljande konsekvenser.

Utskottet delar mot bakgrund av det anförda motionärernas uppfattning att

det måste finnas möjlighet för fler att verka inom taxinäringen. Konkurrensen

får inte vara så hård att människor på ett uppenbart sätt far illa. Regeringen

bör därför överväga möjligheterna att tillfälligt införa stopp för utfärdande

av nya trafiktillstånd för taxi, efter begäran från en länsstyrelse. En

länsstyrelse bör sålunda kunna vända sig till regeringen med begäran om att

inga nya tillstånd utfärdas för trafik i ett område under en viss tid, t.ex.

sex månader, för att minska överetablering.

Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att en noggrann översyn bör

göras av berörda myndigheters möjligheter att kontrollera yrkesförarnas

körtider. Regeringen bör även överväga möjligheten att införa regler som

innebär att ansvar inte bara läggs på den enskilde föraren utan också på dennes

arbetsgivare, om det kan påvisas att den sistnämnde systematiskt

överexploaterar sina förare.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp)

yrkandena 1 och 2 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

De övriga motionsyrkanden som nu är i fråga väcktes under den allmänna

motionstiden år 1996 och har mot bakgrund av 1995 års yrkestrafikutredning och

den nu föreliggande propositionen förlorat något av sin aktualitet. Yrkandena

avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande övergripande strukturfrågor inom taxinäringen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på motionerna 1996/97:T903, 1996/97:T907 yrkande 2 och 1996/97:T915

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Taxiförarlegitimation (mom. 9)

Sivert Carlsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vad gäller viss ålder och körvana som krav för taxiförarlegitimation delar

utskottet den i c-motionen uttalade uppfattningen, dvs. att det skall räcka med

två års innehav av B-behörighet eller innehav av D-behörighet. Det innebär

lägst 20 respektive 21 års ålder.

Som en följd av detta ställningstagande bör 3 kap. 3 § i regeringens förslag

till ny yrkestrafiklag utformas på sätt som framgår av bilaga 3 till detta

betänkande.

Motion 1997/98:T5 (kd) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande taxiförarlegitimation

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T10 yrkande 3 och med avslag på

motion 1997/98:T5 yrkande 4 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget

såvitt gäller 3 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen får i bilaga 3

som Reservantens förslag betecknade lydelse,

9. Taxefrågor (mom. 12)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet

ansluter? och på s. 22 slutar med ?2 kap. 19 §? bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att enbart brytpunktstariff användes under den tid som

taxinäringen var reglerad och taxorna fastställdes av myndigheterna. Eftersom

tariffen vid färd under en viss hastighet (den s.k. brytpunkten) beräknar

priset per tidsenhet och över samma hastighet beräknar priset per körd sträcka

gör den att kunden vid trafikköer betalar för tidsåtgången och vid faktisk färd

för sträckan. Efter avregleringen år 1990 har i stort sett hela branschen

fortsatt att använda en sådan taxekonstruktion. Anledningen är delvis historisk

men den främsta förklaringen är att taxan medger en prissättning som fungerar

bra i de miljöer där trafiksituationen växlar under dygnet och i geografin. Av

samma orsak används brytpunktstariff i många länder såväl inom som utom Europa.

En brytpunktstaxa kan kanske uppfattas som tekniskt svår. Men vad regeringen

säger om att kunden bör kunna göra jämförelser framstår å andra sidan som

praktiskt taget omöjligt. Det är nämligen, enligt utskottets mening, knappast

praktiskt genomförbart att stoppa en taxibil på gatan, läsa prisinformationen

och be föraren att vänta medan man stoppar ytterligare en bil för att

kontrollera priset och därefter göra sitt val. Det torde inte heller vara

enklare för kunden att göra ett val mellan fyra olika taxibolag av vilka ett

använder sträcktariff, ett annat summatariff, ett tredje tidstariff och det

fjärde fasta priser. I stället måste man förlita sig på att de flesta kunder

genom erfarenhet kan välja det taxiföretag som anses vara bäst i fråga om såväl

pris som kvalitet. Det är också uppenbart att kunden kan be föraren att lämna

ett beräknat pris för färden. De problem som förekommer med kunder som är på

tillfälligt besök och därför inte kan göra rimlighetsbedömningar eller välja

ett företag på grundval av erfarenhet är av annan art och måste lösas inom

ramen för den tillsyn som skall bedrivas. Det ligger självfallet i de seriösa

företagens intresse att inte branschen förknippas med lurendrejeri eller

ekonomisk brottslighet. Taxesättningen måste få bestämmas med utgångspunkt i

det enskilda företagets bedömningar av hur den medverkar till att ge en god

möjlighet att erhålla rimlig ersättning för utförd tjänst.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening 2 kap. 19 § andra

stycket ändras så att andra meningen utgår. Den lyder: Taxan får inte vara

uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.

Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu

anfört om brytpunktstaxan.

Utskottets ställningstagande innebär att motion 1997/98:T6 (m) yrkandena 8

och 9 tillstyrks.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande taxefrågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9 samt med

avslag på motionerna 1997/98:T11 yrkande 3, 1997/98: T430, 1997/98:T432

och 1997/98:T922

dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19 §

med den ändringen att andra meningen i andra stycket utgår,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Taxefrågor (mom. 12)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet

ansluter? och på s. 22 slutar med ?2 kap. 19 §? bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar regeringens förslag om avskaffande av brytpunktstaxan,

eftersom denna i stor utsträckning gör det krångligt för kunden att bedöma

priset på en resa. Utskottet vill dock förorda ytterligare en åtgärd enligt

följande.

I Stockholm tillämpar t.ex. ett av de största taxiföretagen en s.k. nattaxa,

som börjar kl. 16.00 och avslutas kl. 09.00. Detta innebär att större delen av

rusningstrafiken debiteras enligt nattaxa. Med namnet på taxan låter företaget

påskina att den högre taxan endast debiteras på natten, fastän den i själva

verket gäller t.ex. halvnio på morgonen eller kvart över fyra på eftermiddag-

en. Taxornas beteckningar får enligt utskottets mening inte tillåtas vilseleda

kunderna. Därför bör länsstyrelserna ges möjlighet att ingripa mot sådana

taxebeteckningar.

Utskottet tillstyrker nu regeringens förslag till taxebestämmelse i 2 kap.

19 §, men anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur

länsstyrelserna skall kunna få laglig möjlighet att tvinga taxiföretagen att ha

tydligare taxor. Bestämmelsen bör få en generell utformning, eftersom det är

svårt att i förväg veta vilka former av olämpliga taxor som kan uppkomma.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp) yrkande

3 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande taxefrågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9, 1997/98:T430, 1997/98:T432 och

1997/98:T922

dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19

§,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Beställningscentraler m.m. (mom. 14)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi- strand

(m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet

ansluter? och på s. 25 slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion 1997/98:T10 (c) framförda meningen

att riksdagen nu bör uttala sin principiella uppfattning att obligatorisk

anslutning till en beställningscentral inte kan komma i fråga.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att yrkande 4 i motionen tillstyrks

- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga nu aktuella yrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande beställningscentraler m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T10 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98:T11 yrkande 4 och 1997/98:T412

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Beställningscentraler m.m. (mom. 14)

Elisa Abascal Reyes (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet

ansluter? och på s. 25 slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande ly-

delse:

Utskottet delar den i motion 1997/98:T11 (mp) uttalade uppfattningen att det

i varje taxibil bör finnas skriftlig information, vid sidan av

prisinformationen, om vart kunden kan vända sig med eventuella klagomål.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagtext som

tillgodoser utskottets sålunda uttalade önskemål.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp) yrkande

4 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande beställningscentraler m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98:T10 yrkande 4 och 1997/98:T412

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Internordisk taxitrafik (mom. 15)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-

strand (m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Enligt vad?

och slutar med ?därför motionsyrkandet? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen snarast möjligt bör

vidta åtgärder för att få till stånd en sådan samordning av taxitrafiken till

och från våra grannländer, enkannerligen Danmark och Norge, som aktualiseras i

motionen.

Vad motionärerna anfört i frågan bör enligt utskottets uppfattning riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1997/98:T6 (m) yrkande 10 tillstyrks med det sagda.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande internordisk taxitrafik

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Biluthyrning (mom. 16)

Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet

anser? och på s. 27 slutar med ?i lagrådsremissen? bort ha följande lydelse:

Enligt Lagrådet kan regleringen av biluthyrningsverksamhet förenklas och

bringas till större likhet med den som gäller för annan näringsverksamhet.

Utskottet delar till fullo Lagrådets uppfattning.

Regeringen framhåller själv att branschen fungerar tillfredsställande.

Mot den angivna bakgrunden noterar utskottet med förvåning att regeringen

vill behålla regleringen i oförminskad omfattning i stället för att lägga fram

ett förslag som skulle underlätta för nyföretagande och därmed minska

arbetslösheten. Detta sker, märkligt nog, med hänvisning till att någon

utvärdering inte har skett av frågan om det är just de krångliga reglerna som

gör att branschen fungerar väl.

Utskottet anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen

med ett nytt förslag till lag om biluthyrning som innebär en avreglering av

branschen.

Tills vidare godtar utskottet dock regeringens förslag med den ändring av 25

§ som framgår av bilaga 2 till detta betänkande.

Utskottet återkommer dock i det följande till frågan vid vilken tidpunkt den

nya biluthyrningslagen och övriga av regeringen föreslagna lagar bör träda i

kraft.

Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motion 1997/98: T6

(m) yrkande 11 torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande biluthyrning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T6 yrkande 11

dels antar regeringens förslag till lag om biluthyrning, utom

ikraftträdandebestämmelsen, med den ändringen att 25 § får i bilaga 2 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels som in mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Tidpunkt för ikraftträdande m.m. (mom. 19)

Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-

strand (m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Eftersom

nästan? och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1997/98:T7 (fp) uttalade uppfattningen att de

som arbetar med yrkestrafik och biluthyrningsverksamhet behöver längre tid

än vad regeringen vill medge för att förbereda sig inför de nya lagarnas

ikraftträdande.

Den i motionen föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet, den 1 januari 1999,

synes väl avvägd. Den tidpunkten för ikraftträdandet bör därför gälla för alla

de lagförslag som omfattas av mom. 1-3 och 5-10 i regeringens hemställan.

Vidare förordar utskottet att riksdagen antar regeringens förslag dels till

lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling med den ändringen

att tidpunkten då lagen skall upphöra att gälla bestäms till utgången av år

1998, dels till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och

taxivärderingsnämnden med samma ändring.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1997/98:T7 (fp) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande tidpunkt för ikraftträdande m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T7 yrkande 7

dels antar ikraftträdandebestämmelsen i vart och ett av de under mom. 2,

16 och 18 nämnda lagförslagen med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1999,

dels antar de genom propositionen framlagda förslagen till

a) lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling med den

ändringen att tidpunkten då lagen skall upphöra att gälla bestäms till

utgången av år 1998,

b) lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och

taxivärderingsnämnden med den ändringen att tidpunkten då lagen skall

upphöra att gälla bestäms till utgången av år 1998,

Särskilt yttrande

De ekonomiska kraven (mom. 4)

Elisa Abascal Reyes (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna finner det angeläget att ge tillståndsmyndigheten ett

verktyg för att kontrollera att de som söker och innehar trafiktillstånd kan

driva transportverksamheten på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Jag har därför

ingen invändning mot regeringens förslag att väsentligt höja kraven på

ekonomiska resurser hos dem som vill ha tillstånd till yrkesmässig trafik.

Jag förusätter att frågan om återkallelse av ett trafiktillstånd, på grund av

att kravet på ekonomiska resurser inte är uppfyllt, bedöms med beaktande av den

vandel som tillståndshavaren ådagalagt under hela den tid som tillståndet

omfattar. Prövningsmyndigheten bör sålunda göra en helhetsbedömning av vandeln

och inte återkalla ett trafiktillstånd endast på grund av tillfällliga

ekonomiska problem som en tillståndshavare kan ha. Avsikten med det höjda

kravet på ekonomiska resurser är inte att försvåra veksamheten för de

tillståndshavare som sköter sig.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till yrkestrafiklag

2. Förslag till lag om biluthyrning

3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

4. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

5. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning

7. Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)

8. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal

inom hälso- och sjukvården

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med

rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik

som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik

11. Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling

12. Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och

taxivärderingsnämnden

Av utskottet föreslagen ändring av 25 § i regeringens förslag till lag om

biluthyrning

25 §

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

|25 § Regeringen eller den |25 § Regeringen får|

|myndighet som regeringen |föreskriva eller i|

|bestämmer får meddela |enskilda fall medge|

|ytterligare föreskrifter i |undantag från denna lag.|

|de avseenden som anges i |Undantag får förenas med|

|denna lag samt meddela |villkor. Regeringen får|

|föreskrifter i fråga om |också meddela ytterligare|

|registrering av |föreskrifter i de|

|tillståndsinnehav. |avseenden som anges i|

| |denna lag. Detsamma gäller|

| |i fråga om registrering av|

| |tillståndsinnehav. |

| | Regeringen får överlåta|

| |de nämnda befogenheterna|

| |åt förvaltnings-myndighet.|

| | |

-------------------------------------------------------

Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens förslag till yrkestrafiklag

Lagförslag till reservation 2

2 kap. 8 §

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

|8 § Kravet på |8 § Kravet på|

|yrkeskunnande skall anses |yrkeskunnande skall anses|

|uppfyllt av den som har |uppfyllt av den som har|

|godkänts vid ett |godkänts vid ett|

|skriftligt prov som an- |skriftligt prov som|

|ordnats av Vägverket. |anordnats av en av|

| |Vägverket auktoriserad|

| |utbildningsanordnare. |

-------------------------------------------------------

Provet skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga om främst

1. rättsregler,

2. företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag,

3. tekniska normer och driftsförhållanden, och

4. trafiksäkerhet.

Kravet på yrkeskunnande skall även anses uppfyllt av den som kan visa ett

sådant bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med rådets direktiv

96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och

godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens-

och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa

transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella

transporter.

Lagförslag till reservation 4

2 kap. 9 §

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

9 § Den som söker trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resurser för

att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid prövningen

härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.

Om inte särskilda skäl föranleder annat skall sökanden anses ha tillräckliga

resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst 100 000 kronor

för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver tillkommande fordon.

-------------------------------------------------------

| | Andra stycket gäller|

| |inte för innehavare av|

| |taxilegitimation. |

| |Regeringen meddelar de|

| |föreskrifter om ekonomiska|

| |resurser som i stället|

| |skall gälla för innehavare|

| |av taxilegitimation. |

-------------------------------------------------------

Lagförslag till reservation 8

3 kap. 3 §

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservantens förslag |

|3 § Taxiförarlegitimation |3 § Taxiförarlegitimation|

|får ges till den som |får ges till den som |

| 1. har fyllt 21 år, | 1. sedan minst två år|

| 2. sedan minst två år |har körkort med|

|har körkort med |behörigheten B eller har|

|behörigheten B eller har |körkort med behörigheten|

|körkort med behörigheten |D, |

|D, | 2. uppfyller de|

| 3. uppfyller de |medicinska krav som är|

|medicinska krav som är |nödvändiga med hänsyn till|

|nödvändiga med hänsyn till |säkerheten för passagerare|

|säkerheten för passagerare |och andra trafikanter, och|

|och andra trafikanter, och | 3. i fråga om|

| 4. i fråga om |yrkeskunnande och|

|yrkeskunnande och |laglydnad bedöms vara|

|laglydnad bedöms vara |lämplig att tjänstgöra som|

|lämplig att tjänstgöra som |förare i taxitrafik. |

|förare i taxitrafik. | Det som sägs i första|

| Det som sägs i första |stycket 1 om krav på|

|stycket 2 om krav på |innehav av körkort med be-|

|innehav av körkort med be- |hörigheten B sedan minst|

|hörigheten B sedan minst |två år gäl-ler inte den|

|två år gäl-ler inte den |som under de tre senaste|

|som under de tre senaste |åren har haft|

|åren har haft |taxiförarlegitimation och|

|taxiförarlegitimation och |som vid ansökan om ny|

|som vid ansökan om ny |sådan har körkort med|

|sådan har körkort med |behörigheten B. |

|behörigheten B. | |

-------------------------------------------------------

En taxiförarlegitimation gäller endast tillsammans med ett giltigt körkort.

Legitimationen får förenas med villkor som är motiverade av medicinska eller

andra skäl. Villkor får meddelas såväl i samband med att legitimationen

beslutas som senare under giltighetstiden.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................2

Motionerna..........................................2

Motioner med anledning av propositionen...........2

Motioner från den allmänna motionstiden 1996......4

Motioner från den allmänna motionstiden 1997......5

Uppvaktning.........................................5

Utskottet...........................................5

1 Inledning.......................................5

2 Propositionens huvudsakliga innehåll............6

3 Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik6

4 Regler om trafiktillstånd.......................8

4.1 Trafikansvariga.............................8

4.2 Yrkeskunnande...............................8

4.3 De ekonomiska kraven........................9

4.3.1 Bakgrund................................9

4.3.2 Regeringens överväganden och förslag...10

4.3.3 Motionsförslag.........................10

4.3.4 Utskottets ställningstagande...........11

4.4 Vandelskravet..............................12

4.5 Tidsbegränsade tillstånd...................13

5 Linjetrafik....................................14

6 Taxifrågor.....................................15

6.1 Inledning..................................15

6.2 Övergripande strukturfrågor...............15

6.2.1 Motionsförslag.........................15

6.2.2 Utskottets ställningstagande...........16

6.3 Taxiförarlegitimation......................17

6.3.1 Regeringens överväganden och förslag...17

6.3.2 Motionsförslag.........................18

6.3.3 Utskottets ställningstagande...........18

6.4 Taxefrågor.................................19

6.4.1 Regeringens överväganden och förslag...19

6.4.2 Motionsförslag.........................20

6.4.3 Utskottets ställningstagande...........21

6.5 Regionala föreskrifter.....................22

6.5.1 Regeringens överväganden och förslag..22

6.5.2 Motionsförslag.........................23

6.5.3 Utskottets ställningstagande...........23

6.6 Beställningscentraler m.m..................24

6.7 Internordisk taxitrafik....................25

7 Biluthyrning...................................25

7.1 Bakgrund...................................25

7.2 Regeringens överväganden och förslag.......26

7.3 Motionsförslag.............................26

7.4 Utskottets ställningstagande...............26

8 Förslaget till ny yrkestrafiklag i övrigt utom

ikraftträdandebestämmelsen 27

9 Regeringens förslag till ändringar i nu gällande lagar28

10 Motionsförslag om tidpunkt för ikraftträdande av regeringens

lagförslag m.m. 28

11 Övriga frågor.................................28

Hemställan.......................................30

Reservationer......................................33

1. Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik (m, fp)33

2. Yrkeskunnande (m, fp).........................33

3. De ekonomiska kraven (m)......................34

4. De ekonomiska kraven (c)......................35

5. De ekonomiska kraven (fp).....................35

6. Tidsbegränsade tillstånd (v)..................36

7. Övergripande strukturfrågor inom taxinäringen (mp)37

8. Taxiförarlegitimation (c).....................38

9. Taxefrågor (m)................................38

10. Taxefrågor (mp)..............................39

11. Beställningscentraler m.m. (m, c, fp)........40

12. Beställningscentraler m.m. (mp)..............40

13. Internordisk taxitrafik (m, c, fp)...........41

14. Biluthyrning (m).............................41

15. Tidpunkt för ikraftträdande m.m. (m, c, fp)..42

Särskilt yttrande..................................44

De ekonomiska kraven (mom. 4)....................44

Bilaga 1

Propositionens lagförslag..........................45

1. Förslag till yrkestrafiklag...................45

2. Förslag till lag om biluthyrning..............60

3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)65

4. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)68

5. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)72

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal

parkeringsövervakning 73

7. Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)74

8. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)75

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för

personal inom hälso- och sjukvården

76

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet

med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom

sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss

linjetrafik

77

11. Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:560) om

transportförmedling 78

12. Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och

taxivärderingsnämnden

78

Bilaga 2

Av utskottet föreslagen ändring av 25 § i regeringens förslag till lag om

biluthyrning 79

Bilaga 3

Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens förslag till

yrkestrafiklag 80

Lagförslag till reservation 2....................80

Lagförslag till reservation 4....................81

Lagförslag till reservation 8....................82