Bet. 1997/98:UbU3

Utbildningsutskottets betänkande

1997/98:UBU03

Högskolans ledning, lärare och organisation

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

UbU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och

organisation (prop. 1996/97:141) samt ett drygt 50-tal motionsyrkanden med

anknytning till propositionen.

Samtliga förslag i propositionen tillstyrks. Med anledning av ett antal

motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att

det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan,

i ett vidare perspektiv än enbart den formella representationen i högskolornas

beslutsorgan. Studenternas representation i högskolestyrelserna bör enligt

utskottet utökas från nuvarande minst två platser till minst tre.

De viktigaste förändringar i fråga om ledningen av högskolorna som utskottet

tillstyrker är följande. Högskolestyrelsernas ansvar för de långsiktiga

frågorna och för den interna resursfördelningen förtydligas. Rektor skall inte

längre vara ordförande i högskolestyrelsen, utan till ordförande bör

regeringen utse någon som inte är anställd vid högskolan. Kriterier för vilka

personer som regeringen bör utse till ledamöter i högskolestyrelserna skall

inte längre anges i högskolelagen. Även styrelsen för Sveriges

lantbruksuniversitet skall kunna ha högst 15 ledamöter (mot i dag högst 14).

Rektor skall liksom hittills utses av regeringen efter förslag av

högskolestyrelsen. Innan styrelsen avger sådant förslag skall den höra

lärarna, de anställda och studenterna vid lärosätet, men detta behöver inte

nödvändigtvis ske genom en valförsamling.

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om att högskolornas ställning som

myndigheter skall utredas.

De viktigaste förändringarna av tjänsteorganisationen för lärarna är

följande. En tillsvidareanställd lektor som har professorskompetens skall

anställas som professor. Hans eller hennes kompetens skall prövas på samma

sätt som när en anställning som professor har utlysts, dvs. av fakultetsnämnd

som därvid skall anlita minst två sakkunniga. De mindre och medelstora

högskolorna skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att få

anställa professorer. Möjligheten för regeringen att inrätta professurer vid

universitet och högskolor försvinner. I en professors arbetsuppgifter skall

det normalt ingå både undervisning och forskning. Kravet att lektor skall ha

pedagogisk skicklighet förs in i högskolelagen (det har hittills stått i

högskoleförordningen). Som alternativ till vetenskaplig eller konstnärlig

skicklighet införs ?annan skicklighet? som behörighetsgrund för anställning

som lektor. Tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen

för lektorer och adjunkter, men en första anställning som lektor eller adjunkt

skall kunna tidsbegränsas till ett år. Nuvarande regler att första anställning

som lektor kan tidsbegränsas till tre år försvinner. Tjänst som

forskarassistent kan innehas i högst fyra år i stället för som i dag sex år.

Lärarkategorierna nordisk lektor och utländsk lektor avskaffas, men

arbetsuppgifterna kan i stället utföras inom ramen för anställning som lektor

eller adjunkt. Alla lärosäten skall av regeringen tilldelas rekryteringsmål

avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall

bestämmas med utgångspunkt i rekryteringsunderlaget. Lärarna vid universitet

och högskolor blir skyldiga att till arbetsgivaren anmäla alla bisysslor -

inte bara dem som gäller forskning och utvecklingsarbete eller har viss

omfattning och varaktighet - inom tjänstens ämnesområde.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om nya principer för

fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning vid universiteten.

Resurserna skall i fortsättningen fördelas till fyra större vetenskapsområden

- humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt respektive

tekniskt - i stället för som hittills till ett flertal fakulteter. Mindre och

medelstora högskolor skall efter en kvalitativ prövning och beslut av

Högskoleverket kunna få sig tilldelat ett eller flera vetenskapsområden. Dessa

högskolor får då rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda

doktorsexamen inom området i fråga samt kan få ett eget anslag för forskning

och forskarutbildning. Varje universitet, liksom varje högskola som har rätt

att anordna forskarutbildning, skall inrätta minst en fakultetsnämnd. I övrigt

får lärosätena själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om

deras ansvarsområden.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1999, utom beträffande

högskolestyrelsens sammansättning, där ändringen träder i kraft den 1 januari

1998.

Samtliga partier utom Socialdemokraterna har reserverat sig på en eller

flera punkter.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:141 Högskolans ledning, lärare och

organisation föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434),

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.,

3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en

tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall

anställas som professor (avsnitt 7.1.1),

4. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en högskola inte

längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer och

om att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid

universitet och högskolor skall tas bort (avsnitt 7.1.1),

5. att riksdagen godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål

för professorer (avsnitt 7.2.1),

6. att riksdagen godkänner vad regeringen anför om indelning i veten-

skapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och

forskarutbildning (avsnitt 8).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1996/97:Ub30 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av den föreslagna förändringen av högskolans ledning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om studentrepresentation i styrelser och andra beslutande organ inom

högskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för att öka rörligheten i anställning av

forskare och lärare vid universitet och högskolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män vid

anställning som lärare och forskare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att underlätta tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen

inom olika vetenskapsområden.

1996/97:Ub31 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en tillsvidareanställd

lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som

professor i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en högskola inte längre

skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om principerna för uppställande

av rekryteringsmål för professorer i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att

en hög kvalitet kan garanteras,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tjänster som professor, biträdande professor, lektor,

forskarassistent och adjunkt i första hand bör vara tidsbegränsade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett ökat studentinflytande inom högskolan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fördjupad analys av frågan om en särskild myndighetsform för

högskola och universitet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av professurer och tillsättning av nya

professorstjänster,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det statliga resursfördelningssystemet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högskolestyrelsernas uppgifter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rektor skall utses av styrelsen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens tillsättning av ordföranden i universitetens och

högskolornas styrelser,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om varierade styrsystem vid olika lärosäten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tidsbegränsade professorstjänster under en första period av sex år,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprövning av gällande bestämmelser för professorernas

undervisningsskyldighet.

1996/97:Ub32 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om studentrepresentationen i högskolestyrelserna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pedagogisk utbildning för lärare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behörighetsgrunden "annan yrkesskicklighet",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om representationen av kvinnor och män i styrelser och nämnder samt

genusforskning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredningsuppdrag till Högskoleverket.

1996/97:Ub33 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av

att stärka och säkra nordiska lektorstjänster i Norden.

1996/97:Ub34 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av poänggivande uppdragsutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att studenter skall vara representerade med minst en tredjedel av

ledamöterna i alla beslutande organ i högskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om val av rektor,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ökad rörlighet kan

uppnås enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatoriska kursutvärderingar i samarbete mellan lärare och

studenter,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering av

högskolelärares engagemang i uppdragsutbildning,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk pedagogisk

utbildning för universitetslärare,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en uppföljning av villkoren för små fakulteter och

forskningsområden.

1996/97:Ub35 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återkomma till riksdagen med en strategi för hur man på sikt

säkerställer behovet av kompetenta högskollärare,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny fakultetsorganisation

och de förändringar av högskolelagen som det innebär,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ny fakultetsorganisation och tilläggsdirektiv till utredningen om

den svenska forskningspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antalet ledamöter i högskolornas styrelser,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att slopa den precisering i

högskolelagen som anger att regeringen bör välja personer med bakgrund i sådan

verksamhet som har betydelse för högskolans utbildnings- eller

forskningsuppdrag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete i nätverk mellan högskolor och universitet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antalet sakkunniga och deras kompetenser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bedömning av professorer vid de mindre och medelstora högskolor som

saknar fakultet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk valförsamling vid utseende av rektorskandidater,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att "kalla" till professorstjänst och konfidentiell

behandling under ärendets beredning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om pedagogisk utbildning av högskollärare,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att största restriktivitet skall gälla för andra behörighetskrav än

vetenskaplig och pedagogisk skicklighet för anställning som lektor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rekryteringsmål för alla lärarkategorier,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att postdoktorala stipendier skall kunna användas även vid en annan

institution inom Sverige,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att inneha forskarassistenttjänst på deltid och i

gengäld under en längre tid,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nuvarande biträdande professorer automatiskt sakkunnigbedöms

för anställning som professor.

1996/97:Ub36 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högskolans ledning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högskolans lärare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhet.

Motioner från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Ub445 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en vårdvetenskaplig fakultet.

1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utveckling av fakultetsorganisationen.

Utskottet

Inledning

Styrningen av de statliga universiteten och högskolorna förändrades kraftigt

den 1 juli 1993 sedan riksdagen antagit den dåvarande borgerliga regeringens

förslag till ny högskolelag (1992:1434). För att följa upp reformen i olika

avseenden tillsatte regeringen i december 1993 en särskild utredare, som antog

namnet Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform

(RUT -93). Utredningens slutbetänkande Reform och förändring; organisation och

verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och

högskolereform överlämnades i februari 1996 (SOU 1996:21).

Tjänsteorganisationen för lärarna förändrades inte på något genomgripande

sätt år 1993, även om lagregleringen förändrades och alla professorer

garanterades samma starka anställningsskydd som tidigare hade tillkommit de

professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt. År 1995 ansåg den

nuvarande socialdemokratiska regeringen att det fanns behov av en översyn av

lärartjänsterna, varför en särskild utredare tillkallades. Denne antog namnet

Högskollärarutredningen och avlämnade i december 1996 betänkandet Lärare för

högskola i utveckling (SOU 1996:166).

Regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och organisation (prop.

1996/97:141) bygger i huvudsak på förslagen från dessa två utredningar.

Därutöver tas i propositionen upp ett förslag från Kvinnovåldskommissionen om

ett tillägg i högskolelagens 1 kap. 5 §, ett förslag som också framförts av

Arbetsgruppen för jämställdhet mellan kvinnor och män inom högre utbildning

och forskning (JÄST-gruppen) och av Utredningen om insatser för kvinno- och

jämställdhetsforskning. Regeringen lägger vidare fram förslag om principer för

uppställande av rekryteringsmål för nyrekryterade professorer. Till grund för

detta ligger en utredning från Högskoleverket. Även Förvaltningspolitiska

kommissionen har aktualiserat en fråga som också tagits upp av RUT -93,

nämligen högskolornas ställning som myndigheter. Regeringen redovisar i

propositionen sin syn på den frågan.

Utöver de förslag som regeringen vill få riksdagens ställningstagande till

redovisas i propositionen regeringens bedömningar i ett antal frågor som rör

högskolans ledning, lärare och organisation. Många av bedömningarna har inte

föranlett några motionsyrkanden och tas därför inte upp av utskottet i det

följande.

1 Högskolornas ställning som myndigheter

De statliga universiteten och högskolorna är formellt sett myndigheter. Både

RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen har i sina betänkanden fört

fram tanken på en egen offentligrättslig ställning för dessa lärosäten (SOU

1996:21 resp. 1997:57). Båda utredningarna påpekar att lärosätenas verksamhet

bara till en liten del innebär myndighetsutövning i vedertagen mening. RUT -93

anser att universitetens och högskolornas särart och traditionella

självförvaltning måste kunna hävdas utan att deras ställning som statliga

ifrågasätts. Enligt Förvaltningspolitiska kommissionen borde myndighetsformens

flexibilitet kunna tillgodose universitetens och högskolornas behov av

särskilda lösningar när det gäller anslagsfrågor och ekonomisk styrning samt

ett större handlingsutrymme i ekonomiska frågor (SOU 1997:38 resp. 1997:57).

Likväl förordar kommissionen att frågorna om universitetens och högskolornas

särskilda behov av autonomi och rörelsefrihet för samverkan med andra

klarläggs.

I propositionen redogör regeringen för sin bedömning av denna fråga.

Regeringen anser inte att man bör överväga att införa någon särskild

offentligrättslig form för de statliga högskolorna. Genom att staten

garanterar forskningens och undervisningens frihet och god kvalitet i

verksamheten samt upprätthåller rättssäkerhet och främjar inflytande och insyn

har lärosätena möjlighet att i sin verksamhet vara oberoende av externa

intressenter. Verksamheten inom universitet och högskolor varierar

visserligen, men består huvudsakligen av forskning och utbildning finansierad

av statsmedel. En grundläggande utgångspunkt är att den offentligt

finansierade högskolan tjänar ett allmänt samhälleligt intresse och att en

verksamhet som i så stor utsträckning är beroende av offentliga medel måste

styras och kontrolleras av det allmänna. Myndighetsformen rymmer numera stor

flexibilitet, och mål- och resultatstyrningen ger myndigheterna stor

handlingsfrihet. Genom en särskild högskolelag och en särskild

högskoleförordning har statsmakterna markerat särarten i universitetens och

högskolornas verksamhet, jämfört med vanliga myndigheter.

Mot regeringens bedömning framförs invändningar i motion 1996/97:Ub31 (m)

yrkande 9. Motionärerna anser att styrning och kontroll av högskolorna från

det allmännas sida är sämre än ett utökat självbestämmande för lärosätena. Det

krävs en fördjupad analys av denna komplicerade fråga. Att förändra

högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring, menar

motionärerna.

U t s k o t t e t delar regeringens uppfattning och föreslår att riksdagen

avslår motionärernas yrkande. Det är självklart att det allmänna måste utöva

styrning över en så omfattande offentligt finansierad verksamhet som denna,

som dessutom har så stor betydelse för hela samhället. Det regelverk som finns

i form av högskolelag, högskoleförordning och regeringsföreskrifter av olika

slag återspeglar en avvägning mellan central styrning och lokal autonomi.

Större och mindre förändringar i den avvägningen har skett många gånger under

åren, och kommer sannolikt även i fortsättningen att behöva ske. Den stora

flexibilitet som nu finns inom ramen för myndighetsformen ger - som regeringen

påpekar - tillräckligt utrymme för särarten i universitetens och högskolornas

verksamhet. Remissbehandlingen av Förvaltningspolitiska kommissionens

betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) pågår. Om den skulle ge

regeringen anledning till en annan bedömning av denna fråga, utgår utskottet

från att regeringen återkommer till riksdagen.

2 Högskolans ledning

2.1 Högskolestyrelse

Bakgrund

Vid 1977 års högskolereform fick varje statlig högskoleenhet en styrelse i

vilken det ingick dels företrädare för allmänna intressen, dels företrädare

för verksamheten, vilka skulle vara lärare, dels företrädare för de anställda

och för studenterna vid högskolan. Riksdagens beslut om detta var enhälligt

(prop. 1975:9, bet. UbU17, rskr. 179). I högskolelagen (1977:218) angavs att

det i högskolestyrelsen skulle ingå företrädare för allmänna intressen och

företrädare för verksamheten samt att de anställda och studenterna hade rätt

att ingå (prop. 1976/77:59, bet. UbU20, rskr. 246). Närmare regler om

styrelsens sammansättning gavs i högskoleförordningen (1977:263). Styrelsen

för en högskoleenhet skulle ha antingen 18 eller 15 ledamöter. Det högre

antalet gällde för högskoleenheter med förvaltningschef, det lägre för övriga.

I båda fallen var en tredjedel av ledamöterna (sex resp. fem) företrädare för

allmänna intressen, medan fyra resp. tre var företrädare för verksamheten

(lärare). Anställda och studenter hade tre företrädare vardera i båda typerna

av styrelse. Därtill kom rektor och i förekommande fall förvaltningschef.

Riket indelades i sex högskoleregioner med var sin regionstyrelse. Två

tredjedelar av antalet ledamöter i regionstyrelserna var företrädare för

allmänna intressen.

Förvaltningscheferna försvann ur högskolestyrelserna efter riksdagsbeslut

våren 1984 (prop. 1983/84:52, bet. UbU10, rskr. 114) och ersattes med

ytterligare en företrädare för verksamheten. Sättet att utse företrädarna för

allmänna intressen ändrades också. Dessa hade tidigare utsetts av kommun och

landsting där lärosätet var beläget, men skulle nu i stället utses av

regeringen. Genom denna förändring markerades enligt föredragande statsrådet

varje högskoleenhets ställning som nationell institution. Hon anförde också

att det var naturligt att företrädarna för allmänna intressen hämtades även

utanför de politiska partierna, t.ex. från arbetsmarknadsorganisationerna,

näringslivet och kulturområdet.

I anslutning till förslaget år 1987 att avskaffa regionstyrelserna föreslog

regeringen att högskolestyrelserna skulle få en majoritet av företrädare för

allmänna intressen. I övrigt skulle i styrelserna ingå rektor samt tre

företrädare för de anställda och en företrädare för studenterna. Sammanlagt

skulle styrelserna normalt ha 11 ledamöter (prop. 1986/87:127).

Utbildningsutskottet tillstyrkte att allmänföreträdarna fick majoritet men

ansåg att företrädare för verksamheten fortfarande skulle ingå i styrelserna

och att studenterna skulle ha två företrädare (bet. UbU 1987/88:1). Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet lade i skilda reservationer

fram andra förslag om sammansättningen. Utskottet ansåg också att företrädare

för de anställda inte skulle vara ledamöter i styrelserna men ha närvaro- och

yttranderätt. Styrelserna borde enligt utskottet kunna ha 11, 13 eller 15

ledamöter. Lärosätena borde få nominera företrädare för allmänna intressen i

styrelsen, och en dialog borde ske mellan Regeringskansliet och berört

lärosäte, innan allmänföreträdare utsågs av regeringen. Riksdagens beslut

följde utskottets förslag (rskr. 1987/88:1).

Hösten 1992 antog riksdagen en ny högskolelag (1992:1434) som trädde i kraft

den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103). I den nya lagen

förekommer inte begreppen företrädare för allmänna intressen och företrädare

för verksamheten. Regeringen utser rektor och flertalet av styrelsens övriga

ledamöter, och vidare har lärare och studenter vid högskolan rätt att vara

representerade med ledamöter. Företrädare för de anställda har närvaro- och

yttranderätt. I högskoleförordningen (1993:100) gavs närmare föreskrifter om

sammansättningen. Till att börja med skulle styrelserna ha högst 13 ledamöter.

Antalet ökades till högst 15 sedan den nya (socialdemokratiska) regeringen i

budgetpropositionen 1995 anmält att den avsåg att komplettera styrelserna med

politiska företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen (prop.

1994/95:100 bil. 9 s. 81, bet. UbU15, rskr. 353). Vidare infördes i

högskoleförordningen en bestämmelse om att studenterna har rätt till minst två

representanter.

I den nya högskolelagen fördes in en bestämmelse om kriterier för

regeringens val av ledamöter i högskolestyrelserna. Enligt 2 kap. 4 §

högskolelagen bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan verksamhet

som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag.

En högskolestyrelses uppgifter finns reglerade i 2 kap. 2 § högskolelagen.

Där sägs att styrelsen skall ha inseende över högskolans alla angelägenheter

och svara för att dess uppgifter fullgörs. För ledningen närmast under

styrelsen skall varje högskola ha en rektor. I högskoleförordningen har

regeringen närmare föreskrivit vilka ärenden som styrelsen själv skall fatta

beslut i. Där anges också att det är rektor som skall besluta i vissa ärenden,

bl.a. tillsättning av lärare. Beslutandet i sådana ärenden kan styrelsen inte

ta över. För övrigt bestämmer styrelsen själv i vilka ärenden den skall fatta

beslut.

Frågan om vem som skall vara ordförande i högskolestyrelsen har hittills

inte varit reglerad i högskolelagen. För universitet och högskolor under

Utbildningsdepartementet har det ansetts som det normala att rektor är

styrelsens ordförande, men det har förekommit att regeringen utsett någon

annan än rektor till ordförande i högskolestyrelse. Sedan den 1 juli 1993 sägs

det i högskoleförordningen att rektor är styrelsens ordförande (2 kap. 1 §). I

förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) sägs att

regeringen bestämmer vem som skall vara ordförande i styrelsen (2 kap. 1 §).

Ordföranden har ända sedan SLU inrättades varit en annan person än rektor.

RUT -93 föreslår i sitt slutbetänkande Reform och förändring (SOU 1996:21)

att rektor inte skall vara ordförande i högskolestyrelsen.

Regeringens förslag och bedömningar

Regeringen anser att högskolestyrelsens ansvar behöver förtydligas. Styrelsen

skall enligt regeringens uppfattning ansvara för de långsiktiga frågorna,

vilket ställer krav på styrelseledamöternas kompetens och engagemang. Den bör

också ha ett övergripande ansvar för den interna resursfördelningen.

Regeringen avser att komplettera 2 kap. 2 § högskoleförordningen i enlighet

med detta. I propositionen påpekas också att det är angeläget att

högskolestyrelserna har god insyn i lärosätenas uppdragsverksamhet och i

förekommande fall deras finansförvaltning. Regeringen avser att medverka till

att styrelserna stärks i sin roll som ansvariga för verksamheten och kommer

att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas.

Regeringen föreslår att det skrivs in i högskolelagen att ordföranden i

högskolestyrelse skall utses av regeringen, som därvid bör utse någon som inte

är anställd vid den högskola som uppdraget avser. En kvalificerad och erfaren

extern ordförande skulle kunna tillföra arbetet i högskolestyrelsen mycket i

form av kunskaper, erfarenheter och kontakter, anser regeringen. Om

ordföranden hämtas utifrån markeras också tydligare skillnaden mellan å ena

sidan styrelsens uppdrag att ansvara för de mer långsiktiga, strategiska

frågorna och å andra sidan rektors uppdrag som högskolans chef och ansvarig

för den direkta verksamheten och driften av högskolan. Det är enligt

regeringen rimligt att styrelsens dagordning bestäms av en person som har sin

huvudsakliga verksamhet utanför högskolan.

Bestämmelsen att regeringen till ledamöter i högskolestyrelserna bör utse

personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans

forsknings- och utbildningsuppdrag föreslås utgå ur högskolelagen. Enligt

regeringen ligger det i sakens natur att personer med sådan bakgrund utses.

Till skillnad från vad riksdagen tidigare tillkännagivit som sin mening

(bet. UbU 1987/88:1, rskr.1) anser regeringen inte att högskolorna bör ha

något inflytande över nomineringen av de ledamöter som regeringen utser. RUT-

93 ansåg det viktigt att Regeringskansliet inför förordnande av nya ledamöter

diskuterar med de berörda lärosätena vilka erfarenheter och vilken kompetens

som i första hand bör finnas hos de ledamöter som skall ingå i styrelsen.

Som nämnts är antalet ledamöter i högskolestyrelserna enligt

högskoleförordningen (1993:100) numera maximerat till högst 15 inklusive

ordföranden. För Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gäller dock att antalet

ledamöter inklusive ordföranden skall vara högst 14. Regeringen avser att

ändra i förordningen för SLU (1993:221) så att antalet styrelseledamöter även

där får uppgå till högst 15.

Motionerna och utskottets bedömning

Fem motioner tar upp behovet av ökat studentinflytande i högskolan. Enligt

motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 7 behövs ett ökat studentinflytande framför

allt i planerings- och genomförandefasen inom både grund- och

forskarutbildningen. Studenterna skall enligt motionärerna utvärdera

undervisningens kvalitet och sina egna prestationer som ett inslag i den

kontinuerliga uppföljningen och utvärderingen av universiteten och

högskolorna. Formerna för utvärdering och omdömen ur ett studentperspektiv kan

enligt motionärerna variera. Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 1 bör

studentrepresentationen i högskolestyrelsen öka och på sikt utgöra en

tredjedel av styrelsens ledamöter. Vänsterpartiet hänvisar i motion

1996/97:Ub34 till riksdagens beslut om försöksverksamheter med föräldra-

respektive elevmajoritet i lokala styrelser på skolområdet och föreslår att

studenterna blir representerade med minst en tredjedel av ledamöterna i alla

beslutande organ inom högskolan (yrkande 2). Vidare anser motionärerna att

varje kurs på högskolan skall utvärderas och att utvärderingarna skall ske i

samarbete mellan studenter och lärare (yrkande 5). Motionärerna lägger stor

vikt vid kursutvärdering som pedagogisk merit för lärare. Också i motion

1996/97:Ub30 (mp) yrkande 2 sägs att studentinflytandet bör stärkas i

styrelser och andra organ. Styrelsen skall tillsättas på det sätt som

regeringen föreslagit men bestå av en tredjedel allmänföreträdare, en

tredjedel lärare och en tredjedel studenter. Rektor skall enligt motionen

räknas in i lärargruppen. I den femte motionen 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1

(delvis) sägs att ingen av grupperna lärare och rektor, studenter eller

samhällsföreträdare bör få egen majoritet i styrelsen. Det är angeläget att

studenternas inflytande ökar.

U t s k o t t e t anser att det är viktigt att stärka studenternas

inflytande och delaktighet i hela verksamheten inom universitet och högskolor.

I dag är studenterna garanterade två platser i högskolestyrelse,

fakultetsnämnd och beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor samt en plats

i tjänsteförslagsnämnd. Lärosätena har stor frihet att inrätta beredande

organ, och det finns ingen nationell reglering av studenternas inflytande i

sådana organ. De farhågor som har uttryckts av företrädare för doktoranderna

inom högskolan, att studentinflytandet över lärartillsättningar skulle minska

om tjänsteförslagsnämnderna avskaffas och besluten tas över av

fakultetsnämnder, återspeglar sannolikt just detta.

Enligt utskottets mening bör studenternas representation i

högskolestyrelserna utökas till minst tre. Det formella inflytandet genom

beslutsorganen är dock inte det viktigaste. Studenternas intresse och

kompetens bör tas till vara i högskolans vardagsarbete, inte minst när det

gäller kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen. Utskottet anser att

det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan,

i detta vidare perspektiv.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97: Ub30

yrkande 2, 1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34

yrkandena 2 och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet här har anfört.

Bestämmelsen i högskolelagen om kriterier för regeringens utseende av

ledamöter i högskolestyrelserna bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 5

kvarstå.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag och

avslå motionsyrkandet. När förslaget till ny högskolelag behandlades i

riksdagen påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val

av styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den

dåvarande regeringen:

Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som

först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans

utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt

har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde.

Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande

högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen

fördes in i lagen. Utskottet instämmer med regeringen att bestämmelsen inte

behövs i lagen. Riksdagen bör enligt utskottets mening anta regeringens

förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2 kap. 4

§.

Ett antal övriga förslag om högskolestyrelserna förs fram i motionerna.

Vikten av att styrelsernas ansvar förtydligas understryks i motion

1996/97:Ub31 (m) yrkande 12. Styrelsernas huvuduppgift bör enligt motionärerna

vara att ansvara för de långsiktiga frågorna och att medverka till att

kreativa forsknings- och utbildningsmiljöer skapas. Däremot skall styrelsen

inte ha huvudansvaret för den dagliga verksamheten, vilket i stället är

rektors uppgift, säger motionärerna.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet, eftersom

det i allt väsentligt överensstämmer med regeringens bedömning, så som den

redovisas i propositionen. Ett tillkännagivande av riksdagen behövs därför

inte. Regeringens förslag innebär att styrelsens roll stärks, vilket utskottet

anser mycket viktigt. När det gäller strategiska och långsiktiga frågor om

lärosätets utveckling blir det styrelsen som har ansvaret. Självfallet kan

styrelsen ge rektor i uppdrag att utforma förslag i sådana frågor, men

ansvaret kan inte överlåtas.

Samma motion, 1996/97:Ub31 (m), för i yrkande 15 fram tanken att man kan ha

varierade styrsystem vid universitet respektive mindre och medelstora

högskolor.

U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. I principiella frågor som t.ex.

högskolestyrelsens ansvar och rektors ansvar och principerna för styrelsens

sammansättning bör enligt utskottets mening samma regler gälla för alla

statliga lärosäten. Högskoleförordningen ger enligt utskottets mening

tillräckligt utrymme för varje högskolestyrelse att besluta om den inre

organisationen vid lärosätet, som också faktiskt varierar med hänsyn bl.a.

till lärosätets storlek och inriktning. Med de ändringar som regeringen

föreslår i propositionen när det gäller fakultetsindelningen ökar detta

utrymme ytterligare.

Enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 4 finns det ingen anledning att

maximera antalet ledamöter i högskolestyrelserna till 15. Behovet av ledamöter

kan variera utifrån den omfattning på verksamheten som de olika högskolorna

har.

U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet. Bestämmelsen i

högskoleförordningen - och den planerade ändrade bestämmelsen i förordningen

om Sveriges lantbruksuniversitet - tvingar inte regeringen att utse samma

antal ledamöter i styrelserna för lärosäten av helt olika storlek. Utskottet

har erfarit att regeringen för många högskolor inte heller har utnyttjat det

maximala antalet ledamöter.

I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 14 tillstyrks regeringens förslag om att

högskolestyrelsens ordförande bör vara en person som inte är anställd vid

lärosätet. Motionärerna anser dock att regeringen därvid inte bör kunna utse

en aktiv politiker eller politiskt tillsatt tjänsteman till ordförande. Också

i motion 1996/97:Ub36 (kd) tillstyrks att ordföranden skall hämtas utifrån,

men motionärerna vill att högskolan själv skall utse denna person (yrkande 1

delvis).

U t s k o t t e t instämmer i det som regeringen anfört om ordförande och

föreslår att riksdagen avslår de två motionsyrkandena. Utskottet anser inte

att det finns någon anledning att en person, av det skälet att han eller hon

är aktiv politiker, inte skulle kunna utses till ordförande.

Om man värnar om det kollegiala inflytandet borde högskolorna åtminstone få

nominera de ledamöter som regeringen utser i högskolestyrelserna, heter det i

motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 (delvis). Samma åsikt framförs - dock utan

yrkande - i motion 1996/97:Ub31 (m).

U t s k o t t e t avstyrker motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 i denna del.

Utskottet noterar att regeringen inte delar den uppfattning som kom till

uttryck i utbildningsutskottets betänkande UbU 1987/88:1, där utskottet

anförde följande:

Högskoleenhet bör få nominera personer att ingå i dess styrelse som

företrädare för allmänna intressen. Självfallet bör även andra än

högskoleenhet kunna nominera. Beträffande den fortsatta handläggningen av

frågan om allmänföreträdare i styrelsen förutsätter utskottet att en dialog

kommer till stånd mellan regeringskansliet och berörd högskoleenhet innan

allmänföreträdare utses av regeringen. Det är viktigt att de som är verksamma

inom en högskoleenhet har ett starkt förtroende för allmänföreträdarna i

högskolestyrelsen.

Utskottet har erfarit att regeringen under åren därefter och fram till 1993

hanterade utseendet av företrädare för allmänna intressen i

högskolestyrelserna i dialog med respektive högskolas rektor. Namnförslag

inhämtades dock även från annat håll. När ledamöter skulle utses i samtliga

högskolestyrelser efter den nya lagens tillkomst tillämpades enligt uppgift

inte något formellt nomineringsförfarande eller någon systematisk dialog med

högskolorna. År 1995, då högskolestyrelserna utökades med politiska

företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen, gav regeringen

däremot riksdagspartierna tillfälle att nominera sådana. Enligt utskottets

mening finns det ingen anledning att riksdagen gör något tillkännagivande till

regeringen i denna fråga.

Uppdragsutbildningen nämns i propositionen som ett område för styrelsen,

vilket enligt motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 1 är en viktig markering.

Motionärerna anser att den poänggivande uppdragsutbildningen är en gråzon -

bl.a. förekommer det att lärosäten felaktigt räknar in uppdragsutbildning i

underlaget för ersättningen från staten och därmed får dubbel betalning - och

de vill att den ses över.

U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt vad utskottet erfarit bereder

Utbildningsdepartementet för närvarande frågor om uppdragsutbildningens

ställning, vilket gör det tillkännagivande som begärs i motionen obehövligt.

2.2 Rektor

RUT -93 föreslog att rektor skulle utses av högskolestyrelsen i stället för

som nu av regeringen. Samråd med lärarna, övriga anställda och studenterna

borde enligt RUT -93 vara ett obligatoriskt inslag i proceduren, men det borde

vara högskolestyrelsens sak att välja form för samrådet. Ordningen med en

valförsamling - som i dag är obligatorisk - skulle kunna bibehållas av de

lärosäten som så önskar.

Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av förslagen. Den innebär

att rektor liksom hittills skall utses av regeringen efter förslag av

högskolestyrelsen. Högskolestyrelsen skall vara skyldig att samråda med

lärare, övriga anställda och studenter, men användande av en valförsamling

skall inte längre vara obligatoriskt.

Förslaget från RUT -93 att rektor skall utses av högskolestyrelsen förordas

i motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 13. Att låta styrelsen utse rektor skulle

enligt motionärerna renodla rektorns förhållande till styrelsen.

I både motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 9 och motion 1996/97:Ub34 (v)

yrkande 3 föreslås att det skall förbli obligatoriskt att anlita valförsamling

innan högskolestyrelsen inger sitt förslag om rektor till regeringen.

U t s k o t t e t avstyrker dessa tre yrkanden med hänvisning till

följande.

Från den 1 juli 1977 har inom hela det statliga högskoleväsendet gällt att

rektor tillsätts av regeringen efter förslag från lärosätet. Dessförinnan

gällde vid universiteten och vissa fackhögskolor att rektor utsågs genom val

inom lärosätet, medan det för andra fackhögskolor, t.ex. Farmaceutiska

institutet och Jordbrukets högskolor, var regeringen som utsåg rektor. En

överväldigande majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över RUT -93:s

förslag har anfört att rektor även framdeles bör utses av regeringen. Eftersom

varje högskola är en myndighet med ett nationellt uppdrag inom utbildning och

forskning och rektor är denna myndighets främste företrädare anser utskottet

liksom regeringen att det är naturligt att rektor utses av regeringen.

Det nuvarande obligatoriet att använda valförsamling inför förslag om rektor

infördes den 1 juli 1988 efter att regeringen i budgetpropositionen samma år

informerat riksdagen om sin avsikt att ändra högskoleförordningen på denna

punkt (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 206; SFS 1988:811). Samtidigt trädde den

tidigare beslutade ändringen i kraft att företrädarna för allmänna intressen

skulle ha majoritet i högskolestyrelserna. Några skäl anfördes inte i

propositionen, och utbildningsutskottet berörde inte saken i något betänkande.

När det gäller valförsamlingens sammansättning noterar utskottet att de regler

som gällt sedan den 1 juli 1993 inte garanterar att andra anställda än lärare

får något inflytande på nomineringen av rektor. Så var däremot fallet åren

1977-1993. Utskottet har erfarit att de valförsamlingar som verkat de senaste

åren vanligen har bestått även av företrädare för andra anställda än lärarna,

men att undantag finns. Det framgår av propositionen att regeringen, liksom

motionärerna, anser att såväl studenter och lärare som övriga anställda bör

konsulteras innan högskolestyrelsen avger sitt förslag om rektor. Enligt

propositionen skall högskolestyrelsen fastställa en ordning för hur lärare,

övriga anställda och studenter skall höras inför styrelsens beslut om att

föreslå rektor. Enligt utskottets mening kan en sådan ordning även innefatta

valförsamling eller något annat representativt organ. Däremot skall

förfarandet inte regleras centralt lika utförligt som hittills. Utskottet

delar regeringens uppfattning och anser således att riksdagen inte bör göra

något uttalande om att detta obligatoriskt skall ske genom en valförsamling.

2.3 Utvärdering av förändringen

Förslaget till förändring av ledningsorganisationen är enligt motion

1996/97:Ub30 (mp) väl värt att pröva. Högskoleverket bör få i uppdrag att

följa upp och utvärdera förändringen samt avge rapport tre år efter den nya

organisationens genomförande (yrkande 1).

U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt propositionen kommer regeringen

att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas. Det finns inte anledning för

riksdagen att närmare uttala sig om på vilket sätt detta skall ske.

3 Lärarna i högskolan

3.1 Inledning

Tjänsteorganisationen för lärare vid universitet och högskolor har under de

senaste 20 åren genomgått flera väsentliga förändringar. Vid 1977 års

högskolereform sammanfördes en rad läroanstalter och utbildningar i den nya

högskolan. Man tog inte då något samlat grepp om lärartjänsteorganisationen,

utan högskoleförordningens bestämmelser om lärare återspeglade de äldre

läroanstalternas och utbildningarnas tjänstekategorier. Således fanns det 27

olika lärartjänster vid universitet och högskolor inklusive Sveriges

lantbruksuniversitet. För de olika lärarkategorierna gällde olika bestämmelser

bl.a. om tjänstgöringsskyldighet, undervisningens förläggning under året och

åligganden utöver undervisningsskyldighet. Bestämmelserna var

svåröverskådliga.

En enklare och enhetligare tjänstestruktur infördes den 1 juli 1986 (prop.

1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Flertalet av de tidigare

lärartjänstekategorierna ersattes med fyra tjänster: professor, lektor,

adjunkt och forskarassistent. En enhetlig och mer generell reglering av

lärartjänsternas innehåll infördes, så att varje lärares tjänstgöring skulle

kunna inrymma forskning. Lärosätena fick större frihet i fråga om fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan olika lärare. Det fanns enligt föredragande

statsrådet principiella skäl för detta, men förändringen motiverades också av

att det var viktigt att kunna möta kraven på effektivt utnyttjande av

begränsade resurser. Tanken på särskilda befordringstitlar, avsedda som

stimulans för lektorer och adjunkter att förkovra sig i sin yrkesverksamhet,

diskuterades i propositionen men avfärdades med hänvisning till att parterna

hade träffat avtal om ett system med lönefält. Statsrådet räknade med att det

inom ramen för de lokala löneförhandlingarna skulle bli möjligt att ta hänsyn

till särskilt värdefulla pedagogiska eller vetenskapliga insatser. På denna

punkt hade utbildningsutskottet en annan uppfattning. Utskottet ansåg att det

borde införas någon form av befordran och stimulans utöver det som ligger i

systemet med lönefält och de reguljära eller extra tjänsterna som professor.

Ett antal frågor i detta sammanhang borde enligt utskottet övervägas

ytterligare av regeringen. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna

det utskottet anfört i denna fråga.

Våren 1991 godkände riksdagen ett förslag från regeringen att alla tjänster

som professor fr.o.m. den 1 juli 1993 skulle inrättas och tillsättas av

respektive högskola (prop. 1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389).

Regeringen skulle alltså från den angivna tidpunkten inte längre vare sig

inrätta eller tillsätta professurer.

Den 1 juli 1993 trädde en ny högskolelag (1992:1434) och en ny

högskoleförordning (1993:100) i kraft. Lärartjänsteorganisationen var

ditintills reglerad i högskoleförordningen. Nu fördes vissa bestämmelser om

lärare in i högskolelagen (3 kap.). Där anges i 1 § vad som får ingå i

tjänsten som lärare vid högskolorna (att handha utbildning, forskning eller

konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter). I övrigt

regleras i lagen endast tjänsterna som professor och lektor. Ditintills hade

de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt haft ett särskilt

starkt anställningsskydd. Nu utvidgades detta till att gälla alla innehavare

av tjänst som professor. Om lektor sägs i den nya lagen att en lektor skall

vara vetenskapligt kompetent, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig

verksamhet. I den nya högskoleförordningen infördes en bestämmelse om att en

lektor som har visat särskild skicklighet skall kunna ges ställning - inom

ramen för sin lektorstjänst - som biträdande professor. Inga avgörande

förändringar i fråga om tjänsteorganisationen skedde i övrigt år 1993.

Tio år efter lärartjänstereformen 1986 ansåg regeringen att det fanns skäl

att, utifrån de erfarenheter som gjorts, göra en översyn. Vissa brister hade

påtalats, exempelvis alltför låg värdering av grundutbildningsuppgifter och

otillräcklig mångfald i forskningen. Det saknades, ansåg regeringen,

tillräckliga incitament för lärare att prioritera utveckling och förnyelse av

utbildningens innehåll och metoder. Vid tillsättning av lektorstjänster vägde

den vetenskapliga meriteringen i de flesta fall tyngst. För adjunkter som inte

avlägger doktorsexamen fanns ingen befordringsmöjlighet. Andra problem var

bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och låg lärarrörlighet mellan

högskolorna. Reglerna för tjänstetillsättningar hade också kritiserats för att

vara alltför detaljerade. I januari 1996 tillsatte regeringen

Högskollärarutredningen (dir. 1996:3), som i december samma år redovisade sina

förslag i betänkandet Lärare för högskola i utveckling (SOU 1996:166).

Förslagen i den nu aktuella propositionen är när det gäller lärartjänsterna

grundade på Högskollärarutredningens betänkande och remissbehandlingen av

detta.

3.2 Lärarkategorier m.m.

Som skäl för en reform av lärartjänsteorganisationen pekar regeringen i

propositionen på tre saker. För det första har utländska bedömare som

utvärderat svensk forskning påpekat de negativa effekterna av att det svenska

systemet i realiteten har två karriärvägar, en forskningsinriktad med

professur som slutmål och en undervisningsinriktad med mycket begränsade

möjligheter till forskning. För det andra hämmas forskningen av att så liten

andel som 14 % av de tillsvidareanställda lärarna är professorer. För det

tredje måste pedagogisk skicklighet ges en större vikt än för närvarande, både

vid meritvärdering i samband med anställning och vid arbetets bedrivande.

Regeringen vill därför att en enda karriärväg skapas, där arbetsuppgifterna

på alla nivåer innehåller både forskning och utbildning och där det sker

successiva prövningar av lärarens/forskarens kompetens. Till skillnad från

Högskollärarutredningen föreslår regeringen inte att några nya

lärarkategorier skall införas.

När det gäller professorer är regeringens förslag följande.

En tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor

skall anställas som professor. Om riksdagen godkänner detta avser regeringen

att införa bestämmelser därom i högskoleförordningen.

Anställning som professor under en tid av högst tre år, s.k. gästprofessor,

skall kunna ges till en person som är behörig att anställas som professor och

som skall anställas som gästlärare, dvs. inte är anställd vid lärosätet. Detta

förslag medför ändring av 3 kap. 3 § i högskolelagen.

En högskola skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att

anställa professorer. Detta medför ändring i högskoleförordningen.

Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet

och högskolor skall tas bort. Detta medför också ändring i

högskoleförordningen.

Regeringen meddelar också sin avsikt att ändra högskoleförordningen så att den

pedagogiska skickligheten skall vägas in i lika hög grad som den vetenskapliga

vid prövning av behörighet för anställning som professor. Befordringstiteln

biträdande professor bör inte kunna delas ut i fortsättningen, anser

regeringen.

Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 avslag på

regeringens förslag om befordran av professorskompetenta lektorer till

professorer. Lärarbristen får enligt motionärerna inte åtgärdas genom att man

gör om lektorerna till professorer med en alltför stor

undervisningsskyldighet. Motionärerna påpekar också att regeringen glömt att

finansiera den fördubbling av antalet professorer som regeringen själv

förväntar sig som en följd av förslagen i propositionen. Motion 1996/97:Ub35

(fp) för fram förslaget att biträdande professorer automatiskt skall

sakkunnigbedömas för anställning som professor (yrkande 17).

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och

godkänna vad regeringen förordat om befordran av tillsvidareanställda lektorer

som är professorskompetenta. Det mycket begränsade antalet professorer vid

svenska universitet och högskolor har i flera internationella utvärderingar av

svensk forskning påtalats som ett hinder för mångfald, rörlighet och

förnyelse. Den nuvarande ordningen medför att många mycket skickliga forskare

och lärare under lång tid är utan möjlighet att söka en högre tjänst, därför

att ingen sådan kan väntas bli ledig. Detta är knappast stimulerande till goda

insatser inom utbildning och forskning. Utskottet vill framhålla att

regeringens förslag inte rör någon automatisk befordran. Den

tillsvidareanställda lektor som vill bli professor måste själv ansöka om att

få sin kompetens som professor prövad. Prövningen skall ske på samma sätt och

med samma kriterier som vid ett vanligt anställningsförfarande för professur,

vilket bl.a. innebär att minst två sakkunniga, normalt hämtade utanför den

berörda högskolan, skall bedöma ansökan. Frågan om de nuvarande biträdande

professorerna skall bli prövade utan att behöva ansöka är enligt utskottets

mening inte av det slag som riksdagen bör avgöra.

Avslag yrkas i motion 1996/97:Ub31 (m) också på regeringens förslag att mindre

och medelstora högskolor skall kunna anställa professorer utan att behöva

Högskoleverkets tillstånd (yrkande 3). Motionärerna anser att en

kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya professorstjänster.

Högskoleverket bör få uppdraget att granska och bedöma den berörda högskolans

kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet innan tillstånd

beviljas (yrkande 10). Enligt motionärerna är det ologiskt att de mindre och

medelstora högskolorna skall kunna anställa professorer utan sådan prövning,

men däremot inte tilldelas vetenskapsområde och därmed rätt att anordna

forskarutbildning innan Högskoleverket beviljat tillstånd. Även i motion

1996/97:Ub36 (kd) sägs att kvalitetskontrollen försvinner när mindre och

medelstora högskolor skall få anställa professorer utan tillstånd från

Högskoleverket (yrkande 2 delvis).

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och

godkänna vad regeringen förordar om att en högskola inte längre skall behöva

Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer. Utskottet behandlar

längre fram i detta betänkande regeringens förslag att en prövning av den

vetenskapliga miljön vid en högskola skall göras innan högskolan tilldelas

vetenskapsområde och rätt att anordna forskarutbildning.

Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet

och högskolor togs bort den 1 juli 1993 (prop. 1990/91:150 bil. II, bet.

UbU21, rskr. 389). Den återinfördes den 1 juli 1995 efter förslag i

budgetpropositionen för att göra det möjligt att prioritera vissa nationellt

angelägna forskningsområden samt garantera tillgången på vetenskapligt

kompetenta forskare, t.ex. inom vissa områden där forskning inte finns

tillfredsställande representerad (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. UbU12, rskr.

354). Regeringens möjlighet skulle utnyttjas restriktivt. Utskottet anser att

riksdagen bör godkänna regeringens förslag att denna möjlighet nu åter tas

bort.

De senaste åren har kraven för behörighet att anställas som lektor varit

reglerade dels i högskolelagen (1992:1434), dels i högskoleförordningen

(1993:100). Regeringen föreslår i propositionen förändringar av dessa krav på

fyra punkter.

Kravet att en lektor skall ha pedagogisk skicklighet har hittills stått i

högskoleförordningen. Motsvarande krav när det gäller professor står däremot i

högskolelagen. Regeringen föreslår nu att detta krav även beträffande lektor

förs in i högskolelagen (3 kap. 5 §).

I den nämnda paragrafen i högskolelagen sägs också att en lektor skall ha

vetenskaplig kompetens, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig

verksamhet. Nu föreslår regeringen att det skall införas ett alternativt

behörighetskrav, nämligen ?annan yrkesskicklighet?. Därmed menas skicklighet

förvärvad genom yrkesverksamhet utanför högskolan och som har anknytning till

det ämne inom vilket läraren skall arbeta vid högskolan.

Regeringen vill få rätt att föreskriva om undantag från kraven på

vetenskaplig kompetens eller annan yrkesskicklighet i nyss angivna bemärkelse.

Detta föreslås också föras in i 3 kap. 5 § högskolelagen. Denna rätt avser

regeringen att utnyttja till att ge regler om att en adjunkt, som visat

särskild pedagogisk skicklighet eller skicklighet avseende ledning, utveckling

och samverkan, skall kunna anställas som lektor även om han eller hon inte

uppfyller de nämnda behörighetskraven.

I högskoleförordningen sägs f.n. att man för behörighet att anställas som

lektor skall ha avlagt doktorsexamen. Regeringen avser att förtydliga

förordningen så att det framgår att vetenskaplig kompetens för lektor skall

innebära avlagd doktorsexamen eller motsvarande vetenskapliga kompetens.

Utländsk forskarutbildning, licentiatexamen enligt äldre bestämmelser och

övrig vetenskaplig meritering utan avlagd doktorsexamen, t.ex. efter

industriforskning, bör enligt regeringen också, efter prövning, kunna ge

vetenskaplig behörighet som lektor.

I motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 3 tillstyrks regeringens förslag om

behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? i princip, men motionärerna anser

att viss akademisk meritering bör krävas även för lektorer som rekryteras på

den grunden. Största restriktivitet bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp)

yrkande 12 gälla för andra behörighetskrav än vetenskaplig och pedagogisk

skicklighet för anställning som lektor.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

behörighetsvillkor för lektor inom högskolan och avslå motionsyrkandena. När

det gäller behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? vill utskottet anföra

följande.

Grundutbildningar inom högskolan skall enligt högskolelagen bygga på

vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet. I de fall då

utbildningen bygger på konstnärlig grund är det sedan länge accepterat att

lektorer inte behöver ha vetenskaplig kompetens. I stället ställs där krav på

konstnärlig skicklighet. Flera andra utbildningar - t. ex. inom teknik-, vård-

, undervisnings- och medieområdena - bygger till betydande del på beprövad

erfarenhet. Där behövs lärare med erfarenhet från yrkesområdet i fråga. Under

perioden 1977-1993 har det inom högskoleväsendet funnits lektorer som varit

behöriga i kraft av ?kompetens av annat slag?.

Vid reformeringen av lärartjänsteorganisationen år 1985 anförde

utbildningsutskottet att en väsentlig förutsättning för att genomgången

forskarutbildning skall kunna krävas av den som söker en högre lärartjänst är

att det förekommer en för tjänstens verksamhetsområde relevant forskning och

forskarutbildning (prop. 1984/85:57, bet. UbU9 s. 9, rskr. 115). Utskottet

utgår nu liksom då från att universiteten och högskolorna kommer att ta sitt

ansvar för att utbildningen bedrivs med hög kvalitet både när det gäller

vetenskaplig grund och yrkesmässiga kvalifikationer. Det framgår av

propositionen att regeringen anser att lärosätet, innan en anställning lyses

ut, bör besluta om en anställningsprofil. Av denna bör framgå ämnesområdet

samt vilka behörighets- och bedömningsgrunder som skall gälla. Utskottet

förutsätter att ?annan yrkesskicklighet? kommer att gälla som behörighetsgrund

bara när det gäller en lektor som skall undervisa i en utbildning där beprövad

erfarenhet är väsentlig. Det är alltså inte fråga om att denna

behörighetsgrund skall utnyttjas för att komma förbi brist på vetenskapligt

kompetenta sökande.

Vikten av pedagogisk utbildning av högskolans lärare tas upp i flera motioner.

Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 2 bör man överväga att göra pedagogisk

utbildning till ett obligatorium för högskolans lärare, eftersom den

frivilliga utbildningen inte fått det genomslag som den borde. Motionärerna

tänker sig en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan genomföras i

omgångar under de två första åren som läraren har fast anställning. I

motionerna 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 11 och 1996/97:Ub34 (v) yrkande 8 sägs

att det i framtiden måste ställas krav på pedagogisk utbildning för

högskollärarna. Motionärerna hänvisar till förslaget från Högskoleutredningen

(?Grundbulten?, SOU 1992:1). Enligt folkpartimotionen skulle en obligatorisk

sådan utbildning handla bl.a. om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik,

kunskap om jämställdhet t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig,

seminarieledning, handledarskap och examinering. I vänstermotionen begärs

förslag från regeringen om en obligatorisk pedagogisk utbildning om 20 poäng

under de två första anställningsåren, med ett innehåll liknande det som anges

i folkpartimotionen. I motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 2 (delvis) framförs

att det vore rimligt att högskolelärare vidareutbildas i pedagogik även efter

att de trätt i tjänst. Även i motion 1996/97: Ub30 (mp) påtalas behovet av en

ordnad högskollärarutbildning, så att även studenter i högskolan kan få

handledning och undervisning av professionella, väl utbildade lärare. I

motionen finns dock inget yrkande om detta. Vid förra riksmötet har yrkanden

från Miljöpartiet om högskollärarutbildning avslagits av riksdagen (bet.

1996/97:UbU3, rskr. 99).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionerna.

Liksom motionärerna och regeringen anser utskottet att utvecklingen av

högskollärarnas pedagogiska skicklighet är en angelägenhet av största vikt.

Det program som föreslogs av Högskoleutredningen innebar en obligatorisk

utbildning om sex veckor under första tjänstgöringsåret och därefter två

veckor per år under fem år, alltså totalt 16 veckor. Medel för att förverkliga

detta program anslogs av riksdagen, på förslag av den dåvarande regeringen,

fr.o.m. budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:42, bet. UbU5, rskr. 159). Den

särskilda medelsanvisningen upphörde den 30 juni 1996. I den senaste

ekonomiska vårpropositionen har regeringen aviserat vissa förslag för att

garantera kvaliteten i den pågående utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser

att tillgodose dels lärares kompetensutveckling, dels högskolans och det

omgivande samhällets behov av forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 113). Det

kan alltså förväntas att den budgetproposition som framläggs i dagarna kommer

att innehålla sådana förslag. Utskottet har erfarit att förslag om att göra

deltagande i pedagogisk utbildning till ett tjänsteåliggande för lärarna

hittills inte har tagits upp i de centrala kollektivavtalsförhandlingarna på

högskoleområdet. - Lärosätena har i regleringsbrevet för budgetåret 1997

ålagts att intensifiera det pedagogiska utvecklingsarbetet och aktivt arbeta

med undervisningens förnyelse inom såväl grundutbildning som

forskarutbildning. Lärarna skall erbjudas utbildning och fortbildning i

pedagogik och inom jämställdhetsområdet. Av varje lärosätes årsredovisning

skall framgå omfattning och inriktning av det pedagogiska utvecklingsarbetet

och antalet lärare som deltagit i kurser inom de nämnda områdena. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer Högskoleverket inom kort att få ett uppdrag av

regeringen att utvärdera bl.a. lärarnas fortbildning och vidareutbildning i

pedagogik och i jämställdhetsfrågor. Mot denna bakgrund anser utskottet inte

att riksdagen nu bör göra något tillkännagivande i enlighet med

motionsyrkandena. Utskottet utgår från att regeringen utifrån högskolornas

årsredovisningar och Högskoleverkets utvärdering kommer att överväga om det

behövs centrala initiativ av något slag för att tillgodose det behov av

pedagogisk utveckling som enligt utskottets bedömning uppenbarligen finns på

många håll inom högskolan.

Regeringen anser att de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden när

det gäller tidsbegränsning av anställning i princip bör kunna tillämpas även

på lärare inom högskolan. Högskoleförordningen innehåller ett stort antal

specialregler om att lärare kan förordnas med tidsbegränsning. Vissa av dessa

särskilda regler bör enligt regeringens uppfattning avskaffas. Högskolorna bör

sträva efter att öka antalet lärare med tillsvidareförordnande. Dessa lärare

är normalt mer delaktiga i högskolans hela verksamhet än vad tillfälligt

anställda lärare är, enligt regeringen.

Tidsbegränsad första anställning bör dock kunna tillämpas, anser regeringen.

Enligt lagen om anställningsskydd (1982:80) får parterna på arbetsmarknaden

träffa avtal om provanställning i högst sex månader. I dag får en första

anställning som lektor tidsbegränsas till högst tre år, medan en anställning

som adjunkt inte kan tidsbegränsas. Med tanke på högskolans speciella

arbetsformer anser regeringen att det kan finnas behov av en längre prövotid

än sex månader, men den bör inte vara längre än ett år. En första anställning

som lektor respektive adjunkt bör enligt regeringens bedömning få

tidsbegränsas till högst ett år.

De ändringar i högskoleförordningen som regeringen har för avsikt att göra

kräver inget beslut av riksdagen.

Moderata samlingspartiet framför i motion 1996/97:Ub31 åsikten att

tjänsterna vid universitet och högskolor i första hand bör vara tidsbegränsade

(yrkande 6). Professorsförordnandet bör vara tidsbegränsat till en första

period om sex år. Detta ser motionärerna som en kvalitetssäkring, eftersom

alla duktiga docentkompetenta forskare inte blir fullgoda professorer. När den

första perioden om sex år fullföljts bör professorn kunna ansöka om ett

livstidsförordnande, varvid en ny bedömning av vederbörandes kvalifikationer

måste göras (yrkande 16). Med hänvisning till behovet av rörlighet säger

Miljöpartiet i motion 1996/97:Ub30 att tidsbegränsat förordnande, t.ex. på

högst sex år med möjlighet till nytt förordnande i treårsperioder därefter,

bör bli möjligt eller rekommenderas för fler anställningar (yrkande 3).

U t s k o t t e t, som delar regeringens uppfattning när det gäller

tidsbegränsning, föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Anställningen som forskarassistent har sedan lång tid haft till syfte att ge

nyexaminerade doktorer möjlighet att meritera sig vetenskapligt. De har alltid

varit tidsbegränsade. Fram till lärartjänstereformen 1986 var förordnandetiden

högst sex (tre plus tre) år. Den minskades då till högst fyra (två plus två)

år, för att vid 1993 års högskolereform återgå till högst sex år.

Tidsbegränsningen till högst fyra år sammanlagt ansågs nämligen på ett

olyckligt sätt begränsa möjligheterna att behålla kvalificerade personer

(prop. 1992/93:1 s. 54).

I den nu aktuella propositionen gör regeringen bedömningen att anställningen

som forskarassistent bör tidsbegränsas till högst fyra år. Liksom hittills

skall det finnas möjlighet till förlängning om särskilda skäl föreligger,

såsom sjukdom eller föräldraledighet.

I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 16 anför motionärerna att det måste ges

större utrymme att inneha denna tjänst på deltid och i gengäld under en längre

tid. Detta kan gälla dem som har svårt att förena heltidsarbete med ansvar

för omsorgen om växande barn.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet.

Föräldraledighetslagen (1995:584) ger den som har vårdnaden om ett barn som

inte fyllt åtta år rätt till delledighet. Föräldraledighet anges i

högskoleförordningen som ett sådant särskilt skäl som kan motivera förlängning

av förordnande som forskarassistent utöver f.n. sex år. Som nyss nämnts avser

regeringen att bibehålla en sådan möjlighet även när förordnandetiden

begränsas till fyra år.

Regeringen anser att lärarkategorierna nordisk respektive utländsk lektor bör

avskaffas och att arbetsuppgifterna i stället kan utföras inom ramen för

anställning som lektor eller adjunkt.

De nordiska lektorernas viktiga roll som förmedlare av kunskaper om språk,

kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna framhålls i motion

1996/97:Ub33 (fp). De nordiska språklektorerna har en central ställning i

arbetet för en nordisk språkförståelse, ett av fundamenten i den nordiska

samhörigheten, säger motionärerna. Det är därför viktigt att stärka och säkra

tjänster som nordisk lektor.

U t s k o t t e t avstyrker motionen. Både lektorstjänster och tjänster som

nordisk lektor inrättas enligt nuvarande bestämmelser genom lokala beslut. Ett

bibehållande av centrala bestämmelser om nordisk lektor som en särskild

lärarkategori garanterar således inte att sådana tjänster finns i tillräcklig

omfattning eller ens över huvud taget. Utskottet anser att riksdagen bör kunna

utgå från att lärosätena känner ansvar för att utbildning anordnas i de

nordiska språken och att undervisningen i dessa språk meddelas av lärare med

adekvata kvalifikationer.

Den största skillnaden mellan tjänsten som nordisk lektor och den vanliga

tjänsten som lektor är att tjänst som nordisk lektor varit tidsbegränsad till

sammanlagt högst sex år. För behörighet har krävts att sökanden till tjänst

som nordisk lektor haft det språk i vilket han eller hon skall undervisa som

sitt modersmål och under åren närmast före förordnandet huvudsakligen har

vistats i det land där språket talas. Vidare har krävts pedagogisk skicklighet

och viss forskarutbildning.

Motiven för nuvarande tidsbegränsning av anställningen som nordisk lektor

har enligt regeringen försvagats med dagens kommunikationsmöjligheter.

Utskottet instämmer i detta. Med regeringens förslag kommer en första

anställning som lektor eller adjunkt i nordiska språk - liksom i alla andra

ämnen - att kunna tidsbegränsas till ett år.

Utskottet utgår från att ett lärosäte i anställningsprofilen för rekrytering

av en lektor eller adjunkt i ett annat nordiskt språk kan ta upp krav på att

den sökande har detta språk som modersmål och på senare tid har vistats i det

land där det talas.

Regeringen förslår två förändringar av högskolelagens bestämmelser om lärares

arbetsuppgifter. Enligt 3 kap. 1 § högskolelagen skall en lärare följa

utvecklingen inom det egna ämnesområdet. Regeringen föreslår att det förs in

att läraren också skall följa den samhällsutveckling i övrigt som har

betydelse för lärarens arbete vid högskolan. I en professors arbetsuppgifter

skall det, utom inom det konstnärliga området, normalt ingå både utbildning

och forskning. Detta föreslås bli infört som ett andra stycke i 3 kap. 2 §

högskolelagen.

I sammanhanget redovisar regeringen också sina bedömningar i några andra

frågor, där det inte krävs något beslut av riksdagen. Regeringen framhåller

att det ankommer på varje högskola att fördela uppgifter inom utbildning,

forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter

m.m. mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv. Det skall härvidlag inte

finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och arbetsuppgifter. När

antalet professorer ökar till följd av förslagen om befordran av

professorskompetenta lektorer till professorer blir det möjligt att fördela

arbetsuppgifter på ett mer flexibelt sätt. En sådan flexibilitet och en

jämnare fördelning av arbetsuppgifter mellan olika lärarkatergorier främjar en

god kvalitet i verksamheten. Regeringen konstaterar att det kommer att finnas

anledning att ompröva nu gällande kollektivavtal, som föreskriver en mycket

låg undervisningsskyldighet för professorer.

Enligt motion 1996/97:Ub31 (m) får en sådan omprövning inte syfta till att

professorerna skall tvingas ha en undervisningsbörda liknande lektorernas

(yrkande 17 delvis). Studenterna behöver redan tidigt i sin grundutbildning

möta välrenommerade professorer, men precis som alltid är kvalitet viktigare

än kvantitet, heter det i motionen.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § och 2 § andra

stycket, samt att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 om

tillkännagivande i denna del.

Sedan lång tid tillbaka har professorer varit garanterade att med viss

regelbundenhet få utrymme för längre, sammanhängande perioder för forskning

(numera även för konstnärligt utvecklingsarbete) - s.k. sabbatsterminer.

Eftersom det inte skall finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och

arbetsuppgifter anser regeringen att dessa bestämmelser skall utgå ur

högskoleförordningen.

Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion 1996/97:Ub31 med bestämdhet

regeringens förslag på denna punkt (yrkande 17 delvis). I motion 1996/97:Ub36

(kd) sägs att förslaget är kontraproduktivt eftersom det begränsar professorns

utrymme för egen forskning (yrkande 2 delvis).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.

Högskollärarutredningen skriver (SOU 1996:166 s. 71 f.) att det måste vara den

enskilda högskolans sak att, inom ramen för sina samlade resurser och sin

verksamhetsplanering, ta ställning också till utrymmet för längre

sammanhängande perioder för olika ändamål. Vad gäller utrymme för

kompetensutveckling kan det vara naturligt att träffa lokala avtal med de

fackliga organisationerna. Utskottet delar regeringens och utredningens

uppfattning i denna fråga.

3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur

I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet

anmälde regeringen sin avsikt att för varje lärosäte sätta upp mål för

könsfördelningen bland nyrekryterade professorer (prop. 1994/95:164, bet.

UbU18, rskr. 405). Regeringen lägger nu för riksdagens godkännande fram

förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer.

Samtliga universitet och vissa statliga och enskilda högskolor skall ges mål

avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall gälla

treårsperioder med början under perioden 1997-1999. Vart och ett av dessa

lärosäten skall ges ett enda samlat mål, som beräknas med utgångspunkt från

rekryteringsunderlaget. Rekryteringsunderlaget uppskattas utifrån dels andelen

kvinnor respektive män bland det totala antalet docentkompetenta lektorer vid

fakulteterna i landet, dels den nuvarande fördelningen av lärosätets

professurer över fakulteterna. De lärosäten som regeringen avser att sätta upp

rekryteringsmål för är dels samtliga statliga lärosäten som får eget anslag

till forskning och forskarutbildning, dels den stiftelseägda Chalmers tekniska

högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping, som får statligt anslag för

forskning och forskarutbildning, dels också högskolorna i Karlstad, Växjö och

Örebro samt Mitthögskolan, som enligt regeringen inom några år kan förväntas

ansöka om universitetsstatus.

Vid sin behandling av den nyss nämnda jämställdhetspropositionen uttalade

utskottet, med anledning av motionsyrkanden från Folkpartiet och

Kristdemokraterna, att mål för rekrytering borde formuleras också för andra

tjänster som lärare och forskare inom högskolan än professorer, i syfte att nå

en jämnare könsfördelning på fler nivåer (bet. 1994/95:UbU18 s. 41). Riksdagen

ställde sig bakom utskottets uppfattning (rskr. 1994/95:405). Enligt den

proposition som utskottet nu behandlar avser regeringen att ge varje lärosäte,

utom de konstnärliga vilka har en alltför liten rekrytering, i uppdrag att

sätta upp egna mål i fråga om könsfördelningen bland nyrekryterade inom övriga

lärarkategorier.

Om något lärosäte inte uppfyller de av regeringen uppställda

rekryteringsmålen beträffande professorer kan regeringen komma att föreslå att

medel inom lärosätets anslag för forskning och forskarutbildning hålls inne

såsom reservation. Dessa medel bör då endast få användas till kostnader för

ytterligare nyanställda professorer av underrepresenterat kön.

Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 avslag på regeringens

förslag om principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer

(yrkande 4). De anser att kvotering och bestraffningar i form av frysta anslag

är oacceptabla redskap för att främja jämställdhet, som motionärerna betraktar

som ett mycket viktigt mål (yrkande 8). Folkpartiet anser enligt motion

1996/97:Ub35 att lärosätena bör formulera och tillämpa rekryteringsmål på alla

lärarkategorier (yrkande 13). Motionärerna anför också att frågan om

eventuella sanktioner får resas senare, om det visar sig att andelen kvinnliga

professorer inte ökar tillräckligt. Miljöpartiet avvisar i motion 1996/97:Ub30

användning av sanktioner mot lärosäten som inte uppnår rekryteringsmålen

(yrkande 4). Motionärerna anser att jämställdheten motverkas av bestämmelsen

att företräde till anställning som forskarassistent skall ges åt den som

avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång.

Meritvärderingen vid anställning bör generellt sett ses över med hänsyn till

skillnader i meriteringsförutsättningar mellan män och kvinnor. Även

Kristdemokraterna, som stöder regeringens förslag om att uppställa

rekryteringsmål, anser att regeringen bör avstå från att blockera en del av

medlen för de lärosäten som inte lyckas uppnå målen (motion 1996/97:Ub36

yrkande 3).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner de principer för

uppställande av rekryteringsmål för professorer som redovisas i propositionen.

Motionsyrkandena avstyrks. Att rekryteringsmål skall uppställas har riksdagen

tagit ställning till genom det nyss nämnda uttalandet våren 1995. Yrkande 13 i

motion 1996/97:Ub35 är enligt utskottets uppfattning tillgodosett med vad

regeringen anfört i propositionen. Såväl Högskollärarutredningen som JÄST-

gruppen har ställt sig bakom tanken att lärosätenas förmåga att uppfylla

rekryteringsmålen tillmäts betydelse vid statsmakternas resursfördelning.

Centerpartiet framhåller i motion 1996/97:Ub32 att de senaste årens satsningar

på genusforskning bör utvecklas, som ett led i ett långsiktigt arbete på att

förbättra jämställdheten. Könsfördelningen i styrelser och nämnder som utser

kandidater till forskarutbildning och lärartjänster bör samtidigt ses över

(yrkande 4).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandet. Samtliga statliga

lärosäten har i regleringsbrev för budgetåret 1997 ålagts att erbjuda lärarna

utbildning och fortbildning inom jämställdhetsområdet. Regeringen redovisar i

propositionen sin uppfattning att sakkunniga vid anställning av professorer

och lektorer skall utses så att båda könen är företrädda, om inte synnerliga

skäl föreligger. I statsbudgeten för 1997 för utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning har det gjorts en omfattande satsning på genusforskning,

bl.a. genom upprättande av ett sekretariat för genusforskning vid Göteborgs

universitet, genom inrättande av ett tema Genus vid Linköpings universitet och

genom att de centrum/forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning som

finns vid nio lärosäten fått utökade medel (prop. 1996/97:1 utg.omr. 16).

Omfattningen och inriktningen av denna verksamhet skall framgå av lärosätenas

årsredovisningar. Innan några erfarenheter har vunnits av dessa satsningar och

innan regeringen har lagt fram sitt budgetförslag bör riksdagen enligt

utskottets mening inte ta någon ställning till ytterligare satsningar på

genusforskning.

När det gäller anställningsförfarandet redovisar regeringen i propositionen

bedömningen att ansvaret för att utarbeta och avge förslag i ärenden om

anställning av professor och lektor bör åvila fakultetsnämnderna eller

motsvarande organ. Föreskrifterna om särskilda tjänsteförslagsnämnder bör tas

bort. Vid anställning av professor eller lektor skall alltid minst två

sakkunniga anlitas. Normalt skall dessa hämtas utanför den berörda högskolan,

och om inte synnerliga skäl föreligger skall båda könen vara företrädda. De

sakkunniga skall - liksom i dag - avge skriftliga utlåtanden om de sökandes

skicklighet när det gäller de bedömningsgrunder som har beslutats skall gälla

för det aktuella anställningsärendet. Fakultetsnämnden skall kunna inbjuda en

person som inte sökt en ledig professur att göra detta (?kalla?). Den inbjudna

personen behandlas då på samma sätt som andra sökande.

I motion 1996/97:Ub35 (fp) framförs tre förslag angående förfarandet vid

anställning av professor. Vid varje bedömning skall det finnas tre sakkunniga.

En av dessa skall bedöma de sökandes pedagogiska skicklighet och två skall

vara ämnessakkunniga, anser motionärerna. Alla ansträngningar skall göras för

att få sakkunniga av båda könen (yrkande 7). När professorer skall anställas

vid mindre och medelstora högskolor bör bedömningen tills vidare ske inom

ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet, anser motionärerna

(yrkande 8). Vidare vill de att det även i fortsättningen skall vara möjligt

att ?kalla? en professor på ett sådant sätt att den inbjudna personen

behandlas konfidentiellt (yrkande 10).

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandena. Det är enligt

utskottets mening viktigt att såväl den pedagogiska som den vetenskapliga

skickligheten hos varje sökande bedöms vid anställning av professor eller

lektor. Utskottet anser det inte klarlagt att det skulle vara lämpligt att

lägga ansvaret för bedömning av den pedagogiska skickligheten på endast en av

de sakkunniga. När det gäller att båda könen skall vara företrädda

sammanfaller motionärernas uppfattning med regeringens. Det framgår av

propositionen

(s. 44) att varje lärosäte skall ha en anställningsordning, fastställd av dess

styrelse. De mindre och medelstora högskolor som vill anställa professorer

kommer liksom lärosäten som har fakultet att vara skyldiga att anlita minst

två sakkunniga i varje sådant ärende. Det ligger i dessa högskolors intresse

att slå vakt om att de professorer de anställer har legitimitet i

vetenskapssamhället. Högskolorna har sedan lång tid haft kontakter med

fakulteterna vid något av universiteten. Utskottet utgår från att

högskolestyrelserna kommer att utforma sina anställningsordningar på ett sätt

som tillgodoser behovet av kompetens vid bedömning av sökande till professur.

Högskollärarutredningen anför i sitt betänkande att det från vissa fakulteter,

främst inom teknik- och vårdområdena, hävdas att högskolorna måste kunna

rekrytera också forskare i näringslivet som befinner sig i en sådan position i

förhållande till sin arbetsgivare och sin arbetsmiljö, att de inte kan

förväntas offentligt anmäla sitt intresse för en ledig professur. Utredningen

har efter viss tvekan föreslagit att en fakultetsnämnd (motsvarande) som vill

rekrytera en person av det nyss nämnda slaget till en professur, skall kunna

på grundval av underhandskontakter föreslå rektor att anställa vederbörande

(SOU 1996:166

s. 95). Regeringen har inte anslutit sig till utredningens förslag, utan gjort

bedömningen att den som blir inbjuden att söka en anställning som professor

skall behandlas på samma sätt som andra sökande. Det är vad som också gäller i

dag. Utskottet har samma uppfattning som regeringen i denna fråga.

3.4 Bisysslor

Lärare vid de statliga universiteten och högskolorna har sedan år 1986 haft en

rätt att inneha bisysslor som går utöver vad som gäller generellt för statligt

anställda enligt lagen om offentlig anställning (1994:260). Denna utvidgade

rätt regleras i 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434). Läraren får vid sidan av

sin tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser

forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde, om läraren inte

därigenom skadar allmänhetens förtroende för högskolan. Sådan bisyssla skall

hållas klart åtskild från lärarens tjänsteutövning.

I högskoleförordningen (1993:100) har regeringen föreskrivit att en lärare i

vars tjänst kan ingå forskning är skyldig att underrätta högskolan om sina

bisysslor av nämnvärd omfattning och varaktighet inom tjänstens ämnesområde (4

kap. 24 §). Läraren har rätt att på begäran få besked av arbetsgivaren om en

bisyssla anses förenlig med bestämmelsen i högskolelagen (4 kap.

23 §).

Bestämmelser om s.k. arbetshindrande bisyssla finns i kollektivavtal. Sådana

bisysslor är inte tillåtna. Vid myndighet som bedriver affärs- eller

uppdragsverksamhet får de anställda, enligt samma kollektivavtal, inte heller

som bisyssla utöva verksamhet som faller inom eller berör myndighetens område.

Sådant kallas konkurrensbisyssla.

Riksrevisionsverket (RRV) har i åtskilliga rapporter under senare år tagit

upp frågan om högskolelärarnas bisysslor. RRV har bl.a. hävdat att gällande

bestämmelser är dåligt kända inom högskolan och att de inte efterlevs särskilt

väl. Enligt slutrapporten Bisysslor inom universitet och högskolor ger

regelverket inte heller högskolan tillräckligt utrymme för att effektivt

förebygga och beivra otillåtna bisysslor (RRV 1995:45 s. 12). Högskollärar-

utredningen har därför haft i uppdrag att överväga frågan huruvida högskolans

lärare generellt bör åläggas att rapportera sina bisysslor till arbetsgivaren.

Regeringen ansluter sig till utredningens slutsats att de nuvarande reglerna

i högskoleförordningen bör ändras. Läraren bör bli skyldig att till

arbetsgivaren anmäla alla bisysslor - inte bara sådana som avser forskning

eller utvecklingsarbete - inom tjänstens ämnesområde, och oavsett deras

varaktighet och omfattning.

Vänsterpartiet, som välkomnar detta, föreslår i sin motion 1996/97:Ub34

yrkande 7 att riksdagen skall begära ett förslag om hur en reglering av

lärares engagemang i poänggivande utbildning i privat regi, s.k.

uppdragsutbildning, kan utformas.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet mot bakgrund av

följande. Frågor om hur såväl utbildning i privat regi på högskolenivå - där

alltså högskolan inte är anordnare - som uppdragsutbildning skall behandlas i

examenshänseende är f.n. under beredning inom Utbildningsdepartementet.

Motionsyrkandet handlar dock inte om det, utan om lärares engagemang i

verksamhet i privat regi. Sådan verksamhet skiljer sig i princip från

uppdragsutbildning. I det förra fallet handlar det om bisyssla för den

enskilda läraren. Medverkan i uppdragsutbildning, som lärosätet åtagit sig att

anordna åt en uppdragsgivare, utgör arbete i lärarens tjänst vid lärosätet och

kan inte anses som bisyssla.

En bisyssla är otillåten om den är förtroendeskadlig, arbetshindrande eller

konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Den skyldighet som regeringen avser

att införa för lärarna vid högskolan att anmäla alla ämnesanknutna bisysslor

till arbetsgivaren kommer att ge möjligheter för varje lärosäte att påtala om

undervisning i kurser i privat regi på högskolenivå skadar förtroendet för

lärosätet. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta

initiativ till en central reglering av detta. Konkurrensbisyssla - som det

skulle kunna vara fråga om ifall lärosätet anordnar uppdragsutbildning inom

samma område - är bara tillåten efter beslut av regeringen i det enskilda

fallet.

Utskottet anser det självklart att de statliga universiteten och högskolorna

alltid skall prioritera den verksamhet som de har statens uppdrag att bedriva.

I ett läge där det råder brist på kvalificerade lärare inom ett ämnesområde

bör de tillgängliga lärarkrafterna tas i anspråk för lärosätets reguljära

utbildning. Uppdragsutbildning får inte tillåtas dra bort de bästa lärarna

från den undervisning som de i normala former antagna studenterna har rätt

till.

3.5 Övrigt

Folkpartiet efterlyser i motion 1996/97:Ub35 en strategi för att på sikt

säkerställa behovet av kompetenta högskollärare mot bakgrund av den stora

utökningen av antalet högskolestuderande. I motionen välkomnas att antalet

professorer fördubblas och att andelen kvinnliga professorer skall tredubblas

inom de närmaste tio åren, men regeringens förslag i propositionen löser inte

högskolans rekryteringsproblem (yrkande 1). En förutsättning för att

högskolorna skall klara sin lärarförsörjning är att det finns ett tillräckligt

antal disputerade forskare som vill söka sig till högskolan som lärare.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet. Regeringen har i

den ekonomiska vårpropositionen aviserat förslag i budgetpropositionen för

budgetåret 1998 som avser att tillgodose bl.a. högskolans och det omgivande

samhällets behov av fler forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 112). Samtliga

lärosäten med forskarutbildning har i regleringsbrev för år 1997 ålagts att

sträva efter att, med beaktande av förutsättningarna inom varje

fakultetsområde eller motsvarande, öka antalet doktorsexamina.

Rekryteringsproblemen är således väl kända, både i regeringen och på

lärosätena. Utskottet förutsätter därför att såväl regeringen som de olika

lärosätena vidtar eller föreslår de åtgärder som de bedömer behövliga och

effektiva för att säkerställa högskolans tillgång på kvalificerade lärare inom

olika områden.

Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen behöver

kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet. Fler internationella

bedömare har påtalat att forskares rörlighet i Sverige är lägre än i många

andra länder (motion 1996/97:Ub34 yrkande 4). I motion 1996/97:Ub35 (fp)

yrkande 15 föreslås, som en åtgärd som bidrar till ökad rörlighet, att de

postdoktorala stipendierna skall kunna användas även vid en annan institution

inom Sverige, alltså inte bara vid utländskt universitet.

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå båda yrkandena. När det

gäller de postdoktorala stipendierna avslog riksdagen ett likadant yrkande

våren 1995 (bet. 1994/95:UbU18 s. 32). Motionärerna syftar på de postdoktorala

stipendierna för kvinnor som infördes efter förslag i den nyss nämnda

jämställdhetspropositionen, och som fördelats på de fyra forskningsråden under

Utbildningsdepartementet. Utskottet hänvisar även nu till att avsikten med

dessa stipendier är att de skall underlätta för kvinnor i forskarkarriären att

skaffa sig internationella meriter. I propositionen (s. 35) redovisar

regeringen sin avsikt att, i enlighet med Högskollärarutredningens förslag,

underlätta för högskolorna att för en begränsad tid anställa lärare från andra

högskolor. Ett lärosäte skall kunna besluta om tidsbegränsad anställning i

högst tre år som lektor eller adjunkt för en lärare som är tillsvidareanställd

vid en annan högskola. Lärares rörlighet mellan högskolor angavs i direktiven

till Högskollärarutredningen som ett övergripande mål för förändringsarbetet

(SOU 1996:166 s. 117). De förändringar av lärartjänsterna som regeringen på

grundval av utredningen har föreslagit, och som utskottet i det föregående har

tagit ställning till, kan komma att påverka rörligheten, men det går enligt

utskottets uppfattning inte att på förhand säga på vilket sätt eller hur

mycket. Utskottet är därför inte berett att förorda att riksdagen gör ett

tillkännagivande i enlighet med motion 1996/97:Ub34 yrkande 4.

4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till forskning

och forskarutbildning

Inledning

Enligt gällande regler beslutar riksdagen om vid vilka lärosäten det skall

finnas fakulteter och om fakultetsindelningen vid vart och ett av dessa. För

närvarande har tio statliga lärosäten någon fakultet. Samtliga är numera

universitet, sedan regeringen beslutat att också Karolinska institutet, Kungl.

Tekniska högskolan och Luleå tekniska universitet fr.o.m. den 1 januari 1997

skall ha rätt att ha denna benämning.

För varje lärosäte med fakultet inom Utbildningsdepartementets ansvars-

område beslutar riksdagen om ett samlat anslag för forskning och

forskarutbildning. Anslaget är uppdelat i en anslagspost för varje fakultet

och en post för lokalkostnader. Det finns i dag elva olika slag av fakulteter.

Antalet fakulteter vid ett lärosäte varierar från åtta vid Lunds universitet

till endast en fakultet vid Kungl. Tekniska högskolan.

Ansvaret för forskning, forskarutbildning och, i allmänhet, grundutbildning

inom fakultet åvilar fakultetsnämnden. Högskolelagen föreskriver att flertalet

ledamöter i en fakultetsnämnd skall utses genom val bland vetenskapligt

kompetenta lärare inom fakulteten. Formellt avser begreppet fakultet således i

dag dels en enhet för statsmakternas resurstilldelning, dels en valförsamling

för val till fakultetsnämnd.

Regeringens förslag

I propositionen läggs fram förslag till nya principer för fördelning av medel

för forskning och forskarutbildning. Regeringen anser att det är angeläget att

underlätta för universitet och högskolor att göra egna prioriteringar och att

ge dem bättre förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Detta skulle

vara möjligt om resurser till forskning och forskarutbildning fördelades till

några få, stora och sammanhållna vetenskapsområden, i stället för till ett

flertal fakulteter av varierande storlek.

Sålunda föreslår regeringen att samma indelning i vetenskapsområden som

tillämpas för forskningsråden under Utbildningsdepartementet skall användas

vid beslut om resurser till forskning och forskarutbildning vid universitet

och högskolor. Det är också lämpligt att använda samma benämningar på

vetenskapsområdena, anser regeringen. Enligt förslaget skall riksdagen alltså

framöver besluta om resurser till forskning och forskarutbildning vid

lärosätena med fördelning på fyra större vetenskapsområden, nämligen

humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt

vetenskapsområde.

Med en sådan vidare indelning i forskningsområden kommer anslagsposten till

humanistisk-samhällsvetenskapligt område att svara mot nuvarande poster till

teologisk, juridisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig och filosofisk

fakultet. Anslagsposten till medicinskt område kommer att motsvara nuvarande

poster till medicinsk, odontologisk och farmaceutisk fakultet. Anslagsposterna

till naturvetenskapligt och till tekniskt område, slutligen, kommer att svara

mot nuvarande poster till respektive fakulteter.

Regeringen anser att medel för lokalkostnader m.m. vid universiteten, liksom

i dag, bör anvisas i en särskild anslagspost. Likaså bör resurser för

konstnärligt utvecklingsarbete även i fortsättningen anvisas i en särskild

anslagspost för varje lärosäte där detta bedrivs. - Inte heller för Sveriges

lantbruksuniversitet som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde

föreslås någon ändring i nuvarande ordning. Lantbruksuniversitetet får

resurser för forskning, forskarutbildning och grundutbildning i ett samlat

anslag.

När det gäller mindre och medelstora högskolor erinrar regeringen om att

dessa - som en följd av förslag i budgetpropositionen för år 1997 - tilldelats

permanenta och ökade resurser för forskning i ett samlat anslag med en

anslagspost för varje högskola. Regeringen föreslår nu att en högskola som

inte är ett universitet efter ansökan till och beslut av Högskoleverket skall

kunna få ett eller flera av respektive humanistisk-samhällsvetenskapligt,

medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Högskolan i

fråga får därmed rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda

doktorsexamen inom tilldelade vetenskapsområden. Denna rättighet bör enligt

regeringen kunna ges till en högskola som har uppnått tillräcklig bredd och

specialisering på sin grundutbildning och forskning i ett antal näraliggande

ämnen inom något av de fyra vetenskapsområdena. Regeringen framhåller att

forskningen vid högskolan inte behöver och naturligtvis ofta inte kan spänna

över hela vetenskapsområdet.

Efter det att en högskola tilldelats ett eller flera vetenskapsområden, kan

regeringen föreslå riksdagen att högskolan skall ges ett eget anslag för

forskning och forskarutbildning med anslagsposter för dessa vetenskapsområden

samt i förekommande fall en post för övrig forskning vid högskolan.

I propositionen anför regeringen beträffande fakultetsnämnder att de skall

ha en särskild uppgift att ansvara för att kvaliteten inom forskning och

utbildning upprätthålls. De skall vidare ha ett särskilt ansvar för

forskarutbildningens kvalitet och effektivitet. Varje universitet, liksom

varje högskola som har rätt att anordna forskarutbildning, skall därför

inrätta minst en fakultetsnämnd. Det är emellertid av vikt, betonar

regeringen, att varje lärosäte kan anpassa sin organisation efter de lokala

förutsättningarna och efter de nya krav som ställs inom forskning,

forskarutbildning och grundutbildning. Lärosätena bör därför själva få besluta

om vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om deras ansvarområden, dvs.

vilka ämnesområden inom lärosätet som var och en av nämnderna skall ansvara

för.

Regeringen påpekar att alla mindre och medelstora högskolor numera har

permanenta resurser för forskning. En högskola skall därför ha särskilda organ

för den grundutbildning och forskning som inte hör till ansvarsområdet för

någon fakultetsnämnd vid högskolan.

Den möjlighet som finns i dag enligt högskoleförordningen att utse andra

personer än lärare vid den egna högskolan till ledamöter i fakultetsnämnden

bör enligt regeringens uppfattning utnyttjas oftare. För att understryka detta

föreslår regeringen att en regel införs i högskolelagen med innebörden att

flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd skall vara vetenskapligt kompetenta

personer, men att de inte nödvändigtvis behöver vara lärare inom nämndens

ansvarsområde. Forskning och utbildning kan genom externa representanter

knytas närmare olika delar av samhällslivet, och meriterade forskare från

andra lärosäten kan tillföra den vetenskapliga verksamheten värdefulla

kunskaper.

Regeringen vill att riksdagen godkänner vad som anförts om indelning i

vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning

och forskarutbildning. Förslagen medför ändringar i högskolelagen (1992:1434)

såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5, 5 a och 6 §§, vilka avses

träda i kraft den 1 januari 1999. Riksdagen föreslås anta lagändringarna.

Motionerna och utskottets bedömning

Enligt motionerna 1996/97:Ub31 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 2

bör riksdagen avslå regeringens förslag till ändringar i högskolelagen i nu

berörd del. I den senare motionen framhåller motionärerna att de sedan länge

har pläderat för att systemet med fakulteter skall förnyas. Regeringens nu

framlagda förslag om ny organisation med indelning i vetenskaps-områden, m.m.

är emellertid inte färdigt, anser de. Förslaget bör därför inte genomföras.

Motionärerna befarar att mindre forskningsområden eller ämnen får svårare att

hävda sig i den nya organisationen. De föreslår att den nyligen tillsatta

utredningen om den svenska forskningspolitiken genom tilläggsdirektiv ges i

uppdrag att fortsatt analysera frågan om ny indelning i forskningsområden

(yrkande 3).

En modell för utveckling av fakultetsorganisationen utifrån lokala önskemål

skisseras i motion 1996/97:Ub451 (c) yrkande 8 som väcktes under den allmänna

motionstiden 1996. Motionärerna vill att en högskola, efter kvalitativ

prövning, skall få inrätta en fakultetsorganisation, där olika ämnesområden

kan ingå och samverka utan hinder av traditionella fakultetsgränser.

Finansiella resurser måste kopplas till detta.

U t s k o t t e t kan helt ställa sig bakom vad regeringen föreslagit om

indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till

forskning och forskarutbildning. Sålunda instämmer utskottet i regeringens

bedömning att statsmakternas avvägningar angående resurstilldelningar mellan

forskningsområden bör kunna ske i vidare termer än för närvarande. Genom en

koncentration av resurstilldelningen till fyra vetenskapsområden underlättas

lärosätenas möjligheter att göra egna prioriteringar i fråga om forskning och

forskarutbildning samt att bedriva fakultets- och ämnesövergripande forskning.

Utskottet ser positivt på den frihet som lärosätena får genom regeringens

förslag att själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas, utöver

den enda författningsreglerade, och vilka ansvars-områden dessa nämnder skall

ha. Det är också enligt utskottets mening tillfredsställande att forskningen

vid de mindre och medelstora högskolorna nu ges förutsättningar att utvecklas

till att omfatta egna vetenskapsområden med åtföljande rätt att anordna

forskarutbildning och att utfärda doktorsexamen.

Direktiven till utredningen om den svenska forskningspolitiken (dir.

1997:67) är vittomfattande. Inom ramen för kommittéuppdraget ryms frågor om

såväl utformning av den statliga forskningsorganisationen som statens anslag

till forskning. Enligt utskottets uppfattning finns det inget som hindrar att

utredningen - som antagit benämningen Forskning 2000 - tar upp här aktuella

frågor till övervägande om utredningen finner att detta är befogat. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.

Utskottet bedömer att syftet med yrkandet i motion 1996/97:Ub451 om en

utveckling av fakultetsorganisationen är tillgodosett med det nu föreliggande

förslaget. Något uttalande från riksdagen med anledning av motionsyrkandet

behövs inte.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med avslag på nu behandlade

motionsyrkanden bör godkänna vad regeringen förordat om indelning i

vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning

och forskarutbildning. Riksdagen bör därmed också anta förslaget till ändring

av högskolelagen i nu berörda delar.

Behovet av en vårdvetenskaplig fakultet framhålls i motion 1996/97:Ub445 (m)

som väcktes under den allmänna motionstiden 1996. Enligt motionärerna bör en

vårdvetenskaplig miljö organiseras i en ny fakultet med möjlighet att inrätta

professurer inom ämnena arbetsterapi, medicinsk laboratoriemetodik, omvårdnad,

sjukgymnastik och social omsorg.

U t s k o t t e t avstyrker motionen. Utskottet vill påminna om att

landstingen i sin högskoleutbildning inte får anställa lärare som professorer

(12 kap. 5 § högskoleförordningen, 1993:100). Emellertid har regeringen, i

enlighet med ett riksdagsbeslut från våren 1994, godkänt avtal med sju

landsting om överföring av ansvaret för att anordna vårdhögskoleutbildningar

till statlig högskola. Ytterligare tre sådana avtal har slutits och avvaktar

regeringens godkännande. Vidare har Högskoleverket i rapporten

Högskoleutbildningar inom vård och omsorg (1997:2 R) rekommenderat regeringen

att förhandla med samtliga de landsting som önskar en överföring av

vårdhögskoleutbildningen till den statliga högskolan. Ärendet bereds nu i

Regeringskansliet. Under förutsättning att sådana avtal ingåtts och

vårdhögskolan således knutits till en statlig högskola kommer motionärernas

önskemål att kunna tillgodoses genom de nu aktuella regeringsförslagen.

Utskottet avser då främst de regler som ger varje statligt lärosäte rätt att

anställa professorer samt att besluta om antingen sina fakultetsnämnder eller

om de särskilda organ som skall finnas för sådan grundutbildning och forskning

som inte hör till ansvarsområdet för någon fakultetsnämnd vid högskolan.

Riksdagsuttalanden om kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning begärs

i två motioner. I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 5 betonas att

forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att en hög kvalitet

kan garanteras. Motionärerna anser att det är fel tänkt av regeringen att

forskarutbildning skall påbörjas vid de mindre högskolorna i syfte att dessa

skall producera sina egna lärare. Enligt yrkande 11 i samma motion bör vid

tilldelning av ekonomiska och personella resurser fokus ligga på kvaliteten

och inte på kvantiteten. Det statliga resursfördelningssystemet skall vara

resultatkrävande. I motionen betonas att höga kvalitetskrav innebär att

forskning vid mindre högskolor måste koncentreras till ett eller flera

begränsade forskningsfält. Att utveckla dessa högskolors speciella profil är

en huvuduppgift för både det enskilda lärosätet och det statliga

resursfördelningssystemet. - I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 6 framhålls

att utbyggnaden av forskarutbildning och examensrätt vid de mindre och

medelstora högskolorna bör ske i en takt som säkerställer att kvalitetskraven

uppfylls. Motionärerna, som vill utreda fakultetsorganisationen ytterligare,

anser att samarbetet i nätverk mellan högskolor och universitet måste

fortsätta att utvecklas.

U t s k o t t e t har samma uppfattning som motionärerna att det är viktigt

att kvalitetskraven upprätthålls inom högre utbildning och forskning. Om detta

råder inga delade meningar. Utskottet vill peka på den garanti som ligger i

att Högskoleverket enligt regeringens förslag skall kvalitativt pröva huruvida

en högskola har den bredd och det djup i sin grundutbildning och forskning

inom näraliggande ämnen att ett vetenskapsområde får inrättas. Högskoleverket

har med andra ord att bedöma om det finns förutsättningar för

forskarutbildning på en hög vetenskaplig nivå inom ett eller flera

vetenskapsområden vid en högskola som inte är universitet. Utskottet vill

därutöver instämma i vad regeringen anfört i propositionen (s. 14) om att

lärosätena själva har ett stort ansvar för att utveckla och bibehålla lokala

inriktningar och profiler som förstärker mångfalden och bidrar till en

gemensam satsning på högre utbildning och forskning. Det är också, som

regeringen påpekar, angeläget att statsmakternas övergripande regler för

högskolornas organisation och resursfördelningssystemet är så utformade att de

främjar denna mångfald. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

En uppföljning av villkoren för små fakulteter och forskningsområden begärs i

motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 9. Motionärerna ställer sig bakom regeringens

förslag om indelning i vetenskapsområden m.m., men är oroade över hur reformen

kan tänkas slå mot mindre forskningsområden. Risken är att deras villkor

försämras i den nya organisationen, menar de.

U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till att

regeringen i propositionen angett sin avsikt att för vissa lärosäten föreslå

särskilda uppdrag för forskning. De särskilda uppdragen skall bl.a. vid behov

säkerställa att forskning bedrivs vid något eller några lärosäten inom

ämnesområden som är av nationellt intresse. Uppdragen skall kunna avse både

större områden, såsom juridik och teologi, och enskilda mindre ämnen.

I motion 1996/97:Ub30 (mp) yrkande 5 efterfrågas åtgärder för att underlätta

tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen inom olika vetenskapsområden. En

åtgärd kan enligt motionärerna vara att ge högskolans ledning möjlighet att

reservera t.ex. viss procent av det totala anslaget till forskning och

forskarutbildning för stöd till sådan samverkan.

U t s k o t t e t anser att en samverkan inom högskolan mellan olika

vetenskapsområden underlättas med det nya systemet som utskottet i det

föregående tillstyrkt. Det enda krav som uppställs i förslaget till reglering

är att universiteten eller en högskola med ett eller flera vetenskapsområden

skall inrätta minst en fakultetsnämnd för forskning och forskarutbildning inom

dessa vetenskapsområden. Förslaget bygger på att universiteten och de aktuella

högskolorna skall ha full frihet att själva bestämma om de vill ha fler än en

fakultetsnämnd och vilket ansvarsområde varje nämnd i så fall skall ha. Enligt

författningskommentaren (prop. s. 60) behöver ett ansvarsområde inte

sammanfalla med ett vetenskapsområde. Det betyder att en fakultetsnämnds

ansvarsområde kan sträcka sig över flera vetenskapsområden, men att det också

t.ex. är möjligt att dela in vetenskapsområdena i flera ansvars-områden allt

efter vad universitetet eller högskolan finner ändamålsenligt. Någon

ytterligare reglering är utskottet inte berett att förorda. Riksdagen bör

således avslå motionsyrkandet.

Högskoleverket bör enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 5 ges i uppdrag att

utreda ett system med s.k. kvalificeringstrappa som skapar förutsättningar för

högskolan att successivt utveckla bredd och djup. Motionärerna anser bl.a. att

erhållna examensrättigheter i fråga om magisterexamen med automatik bör

åtföljas av resurser för forskning och forskarutbildning.

Enligt u t s k o t t e t s mening kommer möjligheter till en successiv

utbyggnad av forskning och forskarutbildning att finnas med det föreslagna nya

systemet. Utskottet vill också erinra om det uppdrag om den svenska

forskningspolitiken som givits åt utredningen Forskning 2000. Såsom utskottet

i det föregående nämnt ryms inom uppdraget en mängd olika frågor rörande

forskning och forskningspolitik. Utskottet anser att utredningens resultat bör

avvaktas och föreslår att motionsyrkandet avslås av riksdagen.

5 Lagförslagen i övrigt

I propositionen föreslås ett antal ändringar i högskolelagen (1992:1434) som

inte har behandlats i det föregående.

Regeringen föreslår ett tillägg i 1 kap. 5 § högskolelagen att jämställdhet

mellan kvinnor och män alltid skall iakttas och främjas i högskolornas

verksamhet. Såväl Kvinnovåldskommissionen som JÄST-gruppen och Utredningen om

insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning har framfört detta förslag.

U t s k o t t e t tillstyrker förslaget.

Det nuvarande andra stycket i 3 kap. 2 §, att professorstjänster skall finnas

inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall

kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden,

föreslås utgå.

U t s k o t t e t har ingen invändning.

Ett flertal ändringsförslag föranleds av att begreppet tjänst inte längre

skall användas, utan ersätts av begreppet anställning. Vidare föreslås ordet

befordringsgrund ersättas med bedömningsgrund. Ytterligare ett antal ändringar

är av uteslutande stilistisk natur.

Ändringarna i högskolelagen föreslås träda i kraft i fråga om 2 kap. 4 § den 1

januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1999.

U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i högskolelagen (1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad

utskottet i det föregående har föreslagit.

Ändringar föreslås i propositionen också i lagen (1982:764) om vissa

läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. Ändringsförslagen innebär en språklig

bearbetning så att begreppet tjänst tas bort.

U t s k o t t e t tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande högskolorna som myndigheter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 9,

res. 1 (m) - delvis

2. beträffande studentinflytandet i högskolan

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 2,

1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34 yrkandena 2

och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i

högskolestyrelserna

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 antar regeringens

förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2

kap. 4 §,

res. 2 (m, fp, kd)

4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15,

1996/97:Ub35 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del),

res. 1 (m) - delvis

res. 3 (fp) - delvis

res. 4 (kd) - delvis

5. beträffande poänggivande uppdragsutbildning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 1,

6. beträffande formerna för att utse rektor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 13, 1996/97: Ub34

yrkande 3 och 1996/97:Ub35 yrkande 9,

res. 1 (m) - delvis

res. 3 (fp) - delvis

7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 1,

res. 5 (mp) - delvis

8. beträffande befordran av lektor till professor

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 2 och

1996/97:Ub35 yrkande 17 godkänner vad regeringen förordat om att en

tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor

skall anställas som professor,

res. 1 (m) - delvis

res. 3 (fp) - delvis

9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna

m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt

1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) godkänner vad regeringen förordat om

att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för

att anställa professorer och om att möjligheten för regeringen att

inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor tas bort,

res. 6 (m, kd) - delvis

10. beträffande behörighetsgrunder för anställning som lektor

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 3 och

1996/97:Ub35 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 5 §,

11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34

yrkande 8, 1996/97:Ub35 yrkande 11 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna

del),

res. 3 (fp) - delvis

res. 7 (c, kd)

12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 samt 1996/97:Ub31

yrkandena 6 och 16,

res. 8 (m, mp)

13. beträffande forskarassistenter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 16,

res. 3 (fp) - delvis

14. beträffande nordisk resp. utländsk lektor

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub33,

res. 3 (fp) - delvis

15. beträffande lärares arbetsuppgifter

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del antar

regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket,

res. 1 (m) - delvis

16. beträffande s.k. sabbatsterminer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och 1996/97:Ub36

yrkande 2, båda i denna del,

res. 6 (m, kd) - delvis

17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland

lärarna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4, 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8,

1996/97:Ub35 yrkande 13 och 1996/97:Ub36 yrkande 3 godkänner principerna

för uppställande av rekryteringsmål för professorer,

res. 1 (m) - delvis

res. 9 (c, fp)

res. 5 (mp) - delvis

res. 4 (kd) - delvis

18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt

genusforskning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 4,

res. 10 (c) - delvis

19. beträffande förfarandet vid anställning av professor

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10,

res. 3 (fp) - delvis

20. beträffande bisysslor

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 7,

res. 11 (v) - delvis

21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av

kompetenta högskolllärare

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 1,

res. 3 (fp) - delvis

22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 4 och 1996/97:Ub35

yrkande 15,

res. 3 (fp) - delvis

res. 11 (v) - delvis

23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1, 1996/97:Ub35

yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub451 yrkande 8 dels godkänner vad

regeringen förordat om indelning i vetenskapsområden och om principer för

fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning, dels antar

regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5,

5 a och 6 §§,

res. 12 (m, fp)

24. beträffande behovet av en vårdvetenskaplig fakultet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub445,

25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 samt

1996/97:Ub35 yrkande 6,

res. 1 (m) - delvis

res. 3 (fp) - delvis

26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 9,

res. 11 (v) - delvis

27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 5,

res. 5 (mp) - delvis

28. beträffande "kvalificeringstrappa" för högskolan

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 5,

res. 10 (c) - delvis

29. beträffande högskolelagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen

(1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående

har hemställt,

30. beträffande lagen om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter,

m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)

om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.

Stockholm den 18 september 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt

Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m),

Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Margitta

Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund

Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson

(kd) och Margareta E Nordenvall (m).

Reservationer

1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25)

Beatrice Ask, Rune Rydén, Hans Hjortzberg-Nordlund och Margareta E Nordenvall

(alla m) anför:

Vi anser i likhet med RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen att

frågan om högskolorna som myndigheter är så pass komplicerad att den kräver en

fördjupad analys. Det finns starka skäl som talar för en egen

offentligrättslig form för de statliga universiteten och högskolorna. Att

förändra högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring.

Som framgår av reservation 2 anser vi att kriterier för regeringens utseende

av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det

gäller högskolestyrelserna i övrigt anser vi att det inte finns något hinder

för att universitet respektive mindre och medelstora högskolor har olika

styrsy-stem. En högskolestyrelses huvuduppgifter bör vara att ansvara för de

långsiktiga frågorna, medverka till att kreativa forsknings- och

utbildningsmiljöer skapas och aktivt driva på det viktiga tvärvetenskapliga

samarbetet. Huvudansvaret för den dagliga verksamheten är däremot rektors

uppgift. En prioriterad uppgift för styrelsen tillsammans med rektor bör vara

att arbeta aktivt med att knyta samman lärosätets verksamhet med det omgivande

samhället. Det vore förödande för verksamheten om det viktiga uppdraget som

ordförande i högskolestyrelse blev partipolitiserat. Regeringen bör till

ordförande inte kunna utse en aktiv politiker eller politiskt tillsatt

tjänsteman. Styrelsen och ordföranden skall enligt vår mening utses efter

samråd med den berörda högskolan eller universitetet.

Rektor för ett universitet eller en högskola bör enligt vår mening vara

självskriven ledamot av styrelsen och föredragande. Rektor bör utses av

styrelsen efter det att lärarnas, studenternas och övriga anställdas

synpunkter inhämtats. På det sättet renodlas rektors förhållande till

styrelsen. Stor frihet bör råda för hur de olika lärosätena tar fram sina

kandidater till befattningen som rektor - genom valförsamling eller på annat

sätt.

Vi avvisar förslaget att tillsvidareanställd lektor skall kunna befordras till

professor. Professorsuppgifter medför en förskjutning åt mer

forskningsverksamhet och mindre undervisning än att verka som lektor. En

professor skall kunna bedriva långsiktig forskning. Fler professorstjänster är

ett bra förslag, men de måste finansieras fullt ut. Det har regeringen inte

gjort.

När det gäller lärarnas arbetsuppgifter har vi inget emot regeringens förslag

till ändring i högskolelagens tredje kapitel. Vi anser dock att riksdagen bör

påtala att lärarbristen vid universitet och högskolor inte får åtgärdas genom

att man gör om lektorer till professorer och ger dem en undervisningsbörda

liknande den som lektorer har i dag, vilket är vad som antyds i propositionen.

Jämställdhet skall främjas - inte kvoteras eller tvingas fram. Vi avvisar

regeringens förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål

avseende könsfördelningen bland lärarna. Det bör inte uppställas

rekryteringsmål vare sig för professorer eller för andra lärartjänster. Vår

utgångspunkt är att kompetensen skall avgöra vem som får en professorstjänst.

Kvotering är fel metod, och hot om indragna anslag är upprörande. Kvotering

leder till en nedvärdering av professorsyrket och det gynnar ingen. I stället

är det viktigaste att debatten om hur kompetens bedöms och värderas fortsätter

bland forskare och ansvariga. Kompetensen och detaljkunskaperna om personer

att anställa, lämpliga forskningsområden och resursfördelning finns i

forskarvärlden, inte i Regeringskansliet.

Vi anser att resurser till forskarutbildning bör koncentreras till ett antal

universitet och högskolor i syfte att en hög kvalitet skall kunna

upprätthållas. Forskarutbildning bör inte anordnas vid fler lärosäten än att

detta kan garanteras. Fokus vid tilldelning av ekonomiska och personella

resurser skall alltså ligga på kvaliteten, inte på kvantiteten. Det statliga

resursfördelningssystemet skall vara resultatkrävande. Ökad fokusering på

kvalitet innebär inte att mindre och medelstora högskolor sätts åt sidan. Men

forskning och forskarutbildning vid mindre enheter måste begränsas till ett

eller flera forskningsfält. Det är enligt vår mening helt fel att anordna

forskarutbildning vid de mindre högskolorna för att dessa skall producera sina

egna lärare. Vad vi här anfört om kvalitetskraven vid utbyggnad av

forskarutbildning bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena

5 och 11 som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 4, 6, 8,

15, 17 och 25 bort hemställa:

1. beträffande högskolorna som myndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15, med

anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och med avslag på

motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

6. beträffande formerna för att utse rektor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 13 och med avslag på

motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 3 och 1996/97: Ub35 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. beträffande befordran av lektor till professor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 och med avslag på

regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

15. beträffande lärares arbetsuppgifter

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket,

dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 och med

anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 3

avslår regeringens förslag till principer för uppställande av

rekryteringsmål för professorer samt avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande

13,

25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 och med

anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna (mom.

3)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-

Nordlund (m), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m) anser dels

att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet anser

att riksdagen? och slutar med ?2 kap. 4 §.? bort ha följande lydelse:

U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla motionsyrkandet och avslå

regeringens förslag. När förslaget till ny högskolelag behandlades i riksdagen

påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val av

styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den

dåvarande regeringen:

Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som

först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans

utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt

har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde.

Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande

högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen

efter beslut med stor majoritet i riksdagen fördes in i lagen. Utskottet anser

inte att det finns anledning att ta bort bestämmelsen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om hur den skall bibehållas i 2 kap. 4 §

högskolelagen.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i

högskolestyrelserna

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 dels antar

regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

såvitt avser 2 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19, 21, 22

och 25)

Margitta Edgren (fp) anför:

Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende

av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det

gäller högskolestyrelserna i övrigt vill jag påpeka att det inte finns någon

anledning att maximera antalet ledamöter i dessa till 15. Behoven kan variera

utifrån verksamhetens omfattning vid olika lärosäten.

Bestämmelserna om formerna för att utse rektor bör inte ändras på det sätt

regeringen tänker sig. För att säkerställa demokrati inom högskolorna och

autonomi för dessa bör det förbli obligatoriskt med en valförsamling som utser

rektorskandidater.

Folkpartiet liberalerna tycker att det är ett bra förslag att öka antalet

anställda professorer genom befordran av lektorer till professorer. Vi anser

att de personer som i dag har ställning som biträdande professor inte skall

behöva ansöka om att bli sakkunnigbedömda för anställning som professor, utan

sådan bedömning bör göras automatiskt.

Den pedagogiska skickligheten i högskolans lärarkår måste höjas. I dag är

pedagogisk utbildning av högskolans lärare frivillig, men i framtiden måste

det ställas krav på sådan. Jag ansluter mig till förslaget i

Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU 1992:1) om en utbildning som bl.a.

handlar om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik, kunskap om

jämställdhet, t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig,

seminarieledning, handledarskap och examinering.

Jag anser att det måste ges större utrymme för att inneha anställning som

forskarassistent på deltid, och då under längre tid än fyra år. Detta kan

gälla dem som har barn i åldrar som gör det svårt att förena heltidsarbete med

ansvar för omsorgen om växande barn. Det viktiga är då att den överenskomna

tidsplanen för forskarutbildningen hålls.

De nordiska lektorerna spelar en viktig roll som förmedlare av kunskaper om

språk, kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna. En nordisk

språkförståelse är ett av fundamenten i den nordiska samhörigheten. Det är

därför djupt otillfredsställande att lektoraten vid våra universitet

nedprioriteras eller läggs ned.

När det gäller förfarandet vid anställning av professorer anser jag att det

vid varje anställning bör anlitas minst tre sakkunniga, av vilka en skall

bedöma den pedagogiska skickligheten och två skall vara ämnessakkunniga. Alla

ansträngningar skall göras för att få sakkunniga av båda könen. Bedömning för

anställning av professorer vid de mindre och medelstora högskolorna bör tills

vidare ske inom ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet. Detta är

följdriktigt då vi avstyrker förändringen av fakultetsorganisationen nu. Det

är vidare viktigt att förfarandet, när man inbjuder en person att söka en

professur (?kallar?), kan ske så att den inbjudna personen behandlas

konfidentiellt.

Folkpartiet liberalerna anser att det nu är hög tid att regeringen återkommer

till riksdagen med en strategi för att tillgodose behovet av kompetenta

högskollärare. Det största frågetecknet kring den pågående utökningen av

antalet studenter gäller om det kommer att finnas kompetenta lärare, och

förslagen i den nu aktuella propositionen löser inte rekryteringsproblemen.

En åtgärd som skulle kunna stimulera rörlighet i lärarkåren är att vidga

möjligheterna att använda de postdoktorala stipendierna för kvinnliga

doktorer. I dag kan stipendierna endast användas för vistelse vid utländskt

lärosäte. Syftet att vidga forskarens meriter och ge erfarenheter av andra

institutioner än den ?egna? borde kunna tillgodoses även inom Sverige.

Grundregeln vid en utbyggnad av forskarutbildningen vid de mindre och

medelstora högskolorna bör enligt vår mening vara att denna sker i en takt som

säkerställer att kvalitetskraven uppfylls. Samma kvalitetskrav skall gälla vid

alla högskolor och universitet. I linje med att vi avstyrker en förändring av

fakultetsorganisationen nu, vill vi att nätverkssamarbetet mellan högskolor

och universitet skall fortsätta att utvecklas. Riksdagen bör bifalla motion

1996/97:Ub35 yrkande 6.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att momenten 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19,

21, 22 och 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 och med

avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 och

1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

6. beträffande formerna för att utse rektor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 9, med anledning av

motion 1996/97:Ub34 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. beträffande befordran av lektor till professor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35

yrkande 17 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 dels godkänner

vad regeringen förordat om att en tillsvidareanställd lektor som är

behörig att anställas som professor skall anställas som professor, dels

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 11 och med anledning

av motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34 yrkande 8 och

1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) som sin mening ger regeringen till

känna vad som ovan anförts,

13. beträffande forskarassistenter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

14. beträffande nordisk respektive utländsk lektor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub33 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

19. beträffande förfarandet vid anställning av professor

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10 som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av kompetenta

högskollärare

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 och med anledning

av motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 och med anledning

av motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende könsfördelningen

bland lärarna (mom. 4 och 17)

Inger Davidson (kd) anför:

Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende

av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det

gäller högskolestyrelserna i övrigt anser jag att företrädare för högskolan,

forskare, lärare och studenter, skall ha ett avgörande inflytande och ansvar.

Det betyder bl.a. att de bör få nominera de ledamöter i styrelsen som utses av

regeringen. Med förslaget att regeringen även i fortsättningen skall utse både

styrelseordförande och rektor finns det en uppenbar risk att den politiska

styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar, vilket leder till

att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i Sverige

äventyras. Vi kristdemokrater anser att högskolestyrelsens ordförande bör vara

en person som inte tidigare har anställning inom högskolan, men det bör vara

högskolan själv som skall utse denna person.

En bättre könsfördelning bland högskolans lärarkår är angelägen, och jag

stöder regeringens förslag om rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland

lärarna. Jag anser dock att regeringen bör avstå från att blockera en del av

medlen för forskning och forskarutbildning för de lärosäten som inte lyckas

uppnå målen. I ett första steg är det tillräckligt med tydlig uppföljning och

utvärdering av resultat. De informella hinder som begränsar kvinnors

möjligheter måste undanröjas. Exempelvis bör man ta hänsyn till kandidater med

föräldraansvar och ge dispens för tid som ägnats åt föräldraledighet och vård

av barn.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 4 och 17

bort hemställa:

4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och

med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 samt

1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 3, med anledning av

regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och

1996/97:Ub31 yrkande 8 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4

och 1996/97:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad

som ovan anförts,

5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7, 17 och

27)

Gunnar Goude (mp) anför:

Den uppföljning och utvärdering av förändringarna av högskolans ledning som

även utskottsmajoriteten vill ha bör utföras av ett organ som är fristående

från Regeringskansliet. Jag anser att Högskoleverket bör få i uppdrag att

genomföra uppföljningen och utvärderingen och avge rapport tre år efter den

nya organisationens genomförande. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringens förslag om att ställa upp rekryteringsmål avseende

könsfördelningen bland professorer är värt att prövas, men jag ställer mig

avvisande till att i detta sammanhang skramla med sanktionsvapnet. Jag vill

också påpeka att för att metoden skall väcka respekt och trovärdighet måste

uppskattade förväntningsvärden beräknas korrekt, med beaktande av vanliga

överväganden vid sampling från olika stora grupper och liknande aspekter.

Regleringar får lätt oönskade konsekvenser som motverkar det man är ivrig att

åstadkomma. Regeln att företräde till anställning som forskarassistent skall

ges den som avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång

gynnar möjligheten för unga forskare att komma in i systemet, men utgör

samtidigt ett kraftigt hinder för unga kvinnliga forskare, som väntat med att

skaffa barn tills forskarutbildningen avslutats. Generellt bör

meritvärderingarna vid anställning som lärare i högskolan ses över med hänsyn

till skillnader i meriteringsförutsättningar för män och kvinnor. Med ett

meriteringssystem som inte missgynnar kvinnor minskar också behovet av

särbehandling. Jag anser att riksdagen, samtidigt som den godkänner

regeringens förslag om principer för rekryteringsmål för professorer, som sin

mening bör ge regeringen till känna vad jag här har anfört, vilket innebär

bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4.

Jag ställer mig bakom förslaget att medel till forskning och forskarutbildning

skall ges till fyra vetenskapsområden. Förslaget gynnar tvärvetenskapligt

arbete inom respektive område. Däremot kvarstår enligt min mening besvärande

hinder för tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen från olika

vetenskapsområden. Jag föreslår att riksdagen bifaller förslaget i motion

1996/97:Ub30 yrkande 5 att högskolans ledning skall få möjlighet att reservera

viss del av det totala anslaget till forskning och forskarutbildning för stöd

till projekt som sker i samverkan mellan olika vetenskapsområden.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 7, 17 och

27 bort hemställa

7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4, med anledning av

regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 8 och

1996/97:Ub36 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4

och 1996/97:Ub35 yrkande 13 dels godkänner principerna för uppställande

av rekryteringsmål för professorer, dels som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k.

sabbatsterminer (mom. 9 och 16)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger Davidson

(kd) och Margareta E Nordenvall (m) anför:

Vi anser att en kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya

professorstjänster. Det är inkonsekvent och ologiskt att mindre och medelstora

högskolor skall få anställa professorer utan någon prövning av den berörda

högskolans kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet,

samtidigt som en sådan prövning förutsätts innan högskolan tilldelas

vetenskapsområde och därmed rätt att anordna forskarutbildning. Enligt vår

mening bör Högskoleverket göra en sådan prövning innan en mindre eller

medelstor högskola får anställa professorer. Riksdagen bör med bifall till

motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i

denna del) som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts.

Regeringens förslag att reglerna om professorernas s.k. sabbatsterminer -

utrymme för återkommande, längre sammanhängande perioder för forskning -

skall utgå ur högskoleförordningen motsätter vi oss bestämt. Högskolan behöver

mer av flexibilitet och långsiktigt forskningsarbete, inte mindre. Vad vi här

har anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17

och 1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ge regeringen

till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 9 och 16

bort hemställa

9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna m.m.

att riksdagen dels godkänner vad regeringen förordat om att möjligheten för

regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor

tas bort, dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 och

med anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del avslår

regeringens förslag att en högskola inte längre skall behöva

Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer,

16. beträffande s.k. sabbatsterminer

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och

1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11)

Andreas Carlgren (c) och Inger Davidson (kd) anför:

Högskolelärares skicklighet kan inte mätas enbart i deras sakkunskap. Deras

förmåga att skapa en bra studentkontakt är minst lika viktig. Vi anser att man

bör överväga att göra pedagogiska studier till ett obligatorium för lärarna i

högskolan. En möjlighet är en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan

genomföras i omgångar under de två första tjänstgöringsåren då läraren är fast

anställd. Utbildningen bör innefatta studier kring alternativa

inlärningsmetoder och examinationsformer, samtalsmetodik och ämnesdidaktik.

Det är naturligt att pedagogiska studier för högskolans lärare införs med

övergångsformer som tar hänsyn till lärares yrkeserfarenhet och

tjänstgöringstid. Vad vi nu anfört bör riksdagen med bifall till motionerna

1996/97: Ub32 yrkande 2 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med

anledning av motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som

sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 11 bort

hemställa

11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2 och

1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med anledning av motionerna

1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude

(mp) och Margareta E Nordenvall (m) anför:

Vi anser att lärartjänsterna vid svenska universitet och högskolor i första

hand skall vara tidsbegränsade. Organisationen skall präglas av flexibilitet

och rörlighet. Tidsbegränsningen av anställning som lärare bör ses som en

kvalitetssäkring. Att ge ett förordnande på livstid utan kvalitetsuppföljning

av hur individen i fråga fungerar på den berörda tjänsten är otidsenligt.

Efter den första förordnandeperioden bör en ny bedömning av vederbörandes

kvalifikationer göras. Vad vi nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och 1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin

mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 12 bort

hemställa

12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och

1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17)

Andreas Carlgren (c) och Margitta Edgren (fp) anför:

I dag är endast 8 % av landets professorer och bara 25 % av dess lektorer

kvinnor. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att införa

rekryteringsmål för alla kategorier av nyrekryterade lärare. Vi förutsätter

att de mål som regeringen nu avser att sätta upp när det gäller nyrekryterade

professorer innebär att de kvinnor som har de meriter som krävs kommer att bli

professorer. Målen måste fastställas i dialog med varje högskola och följas

upp under de närmaste åren. Skulle det visa sig att andelen professorer inte

ökar tillräckligt får frågan om sanktioner resas på nytt.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att moment 17 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97: Ub35

yrkande 13 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4,

1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 samt 1996/97:Ub36 yrkande 3 dels godkänner

principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer, dels som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt ?kvalificeringstrappa? för

högskolan (mom. 18 och 28)

Andreas Carlgren (c) anför:

Arbetet med att förbättra jämställdheten i högskolan måste ske långsiktigt. De

senaste årens satsningar på genusforskning bör utvecklas. Samtidigt måste

styrelser och nämnder som utser kandidater till forskarutbildning och

lärartjänster vid högskolorna ses över så att det blir en jämn könsfördelning.

Riksdagen bör därför bifalla motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 om ett

tillkännagivande av denna innebörd.

Jag anser att ett system med s.k. kvalificeringstrappa bör införas, så att

fördelningen av forskningsanslag får ett allt starkare samband med den

akademiska kvalificeringsgrad som respektive högskola uppnått.

Resurstilldelningssystemet bör kompletteras med kriterier som ger fasta

forskningsresurser. Exempelvis bör godkända magister- eller professorsprogram

och erhållna examensrättigheter även leda till resurser för forskning och

forskarutbildning. Som föreslås i motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 bör riksdagen

hos regeringen begära ett förslag om hur resurstilldelningssystemet på detta

sätt skall kunna kompletteras.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 18 och 28

bort hemställa

18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt

genusforskning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

28. beträffande ?kvalificeringstrappa? för högskolan

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26)

Britt-Marie Danestig (v) anför:

Jag välkomnar regeringens förslag att alla ämnesanknutna biysslor skall

rapporteras. Det behövs dock enligt min mening en reglering av högskollärarnas

engagemang såväl i poänggivande utbildning i privat regi som i

uppdragsutbildning, verksamheter som i båda fallen påverkar tillgången på

lärare för högskolans reguljära utbildning och riskerar att urholka kvaliteten

i denna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan

reglering kan utformas. Detta bör riksdagen med anledning av motion

1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.

Flera internationella bedömare har påpekat som ett problem att forskares

rörlighet är lägre i Sverige än i många andra länder. Regeringens förslag till

ändringar i befattningsstrukturen för högskolans lärare - som Vänsterpartiet

stöder - behöver kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet.

Riksdagen bör med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 göra ett

tillkännagivande om detta.

Det finns enligt min mening en risk för att villkoren för små fakulteter och

forskningsområden kommer att försämras i den nya organisationen med indelning

i större vetenskapsområden, till vilka resurser för forskning och

forskarutbildning fördelas. Jag anser det därför angeläget att en särskild

uppföljning genomförs av hur reformen slår mot dessa mindre forskningsområden,

vilket begärs i motion 1996/97:Ub34 yrkande 9. Riksdagen bör göra ett

uttalande i enlighet med vad jag här anfört.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 20, 22 och

26 bort hemställa

20. beträffande bisysslor

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 och med avslag på

motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad som ovan anförts,

12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23)

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-

Nordlund (m) och Margareta E Nordenvall (m) anför:

Förslaget om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av

resurser till forskning och forskarutbildning bör enligt vår mening inte

godkännas av riksdagen. Det är ännu inte tillräckligt utrett vilka konse-

kvenser förslaget kommer att få. Mindre forskningsområden kan få svårare att

hävda sig i den föreslagna organisationen. Vi är inte heller säkra på att

forskningsrådens organisation, som tjänat som förebild, är optimal. Det är

viktigt, anser vi, att utbyggnaden av forskarutbildning vid högskolor som inte

är universitet sker med högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet. Eftersom

regeringen nyligen tillsatt en utredning om den svenska forskningspolitiken

föreslår vi att det klart anges i tilläggsdirektiv att kommittén fortsatt

skall analysera och utreda dessa frågor. Riksdagen bör med bifall till våra

yrkanden i motionerna 1996/97:Ub31 och 1996/97:Ub35 avslå regeringens förslag

till ändringar i högskolelagen i berörda delar och som sin mening ge

regeringen till känna vad vi här har anfört.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 23 bort

hemställa

23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m.

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1 och

1996/97:Ub35 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97: Ub451 yrkande 8

avslår regeringens förslag om indelning i veten-skapsområden och

principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning

samt lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap. 11

och 12 §§ och 2 kap. 5, 5 a och

6 §§, dels med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad som ovan anförts,

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid

upplåtna enheter, m.m.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................3

Utskottet.............................................6

Inledning...........................................6

1 Högskolornas ställning som myndigheter............7

2 Högskolans ledning................................8

2.1 Högskolestyrelse..............................8

Bakgrund........................................8

Regeringens förslag och bedömningar............10

Motionerna och utskottets bedömning............11

2.2 Rektor.......................................14

2.3 Utvärdering av förändringen..................15

3 Lärarna i högskolan..............................15

3.1 Inledning....................................15

3.2 Lärarkategorier m.m..........................17

3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur.....24

3.4 Bisysslor....................................27

3.5 Övrigt.......................................28

4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till

forskning och forskarutbildning

29

Inledning......................................29

Regeringens förslag............................30

Motionerna och utskottets bedömning............32

5 Lagförslagen i övrigt............................35

Hemställan.........................................35

Reservationer........................................39

1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25)39

2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i

högskolestyrelserna (mom. 3)

41

3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19,

21, 22 och 25)

42

4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende

könsfördelningen bland lärarna (mom. 4 och 17)

44

5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7,

17 och 27)

45

6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k.

sabbatsterminer (mom. 9 och 16)

46

7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11)47

8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12)48

9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17)48

10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt kvalificeringstrappa för

högskolan (mom. 18 och 28)

49

11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26)...........49

12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23)..50

Regeringens lagförslag...............................52

Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)52

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster

vid upplåtna enheter, m.m.

58