Bet. 1997/98:UbU6

Utbildningsutskottets betänkande

1997/98:UBU06

Anställningsskyddet för professorer

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1997/98

UbU6

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att bestämmelsen i högskolelagen om

det särskilda anställningsskyddet för professorer vid statliga universitet och

högskolor skall upphävas den 1 januari 1999. I och med detta anpassas

anställningsskyddet för dessa professorer till allmänt tillämpade regler på

arbetsmarknaden.

Ett motionsyrkande (m) om avslag på regeringsförslaget följs upp i en

reservation till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för år 1998,

utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, bl.a. föreslagit

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionen

1997/98:Ub811 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Bakgrund

Professorer vid statliga universitet och högskolor som anställts utan

tidsbegränsning har ett särskilt långtgående anställningsskydd. I 3 kap. 4 §

högskolelagen (1992:1434) föreskrivs nämligen att en professor får skiljas från

sådan tjänst endast om professorn

1. genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåligganden

har visat sig uppenbart olämplig att inneha tjänsten eller

2. har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att

avgå med pension.

Bestämmelsen infördes i högskolelagen den 1 juli 1993. Den bör ses mot bakgrund

av de regler om inrättande och tillsättande av tjänster som professor som

gällde innan dess.

Före nämnda datum tillsattes flertalet tjänster som professor vid de statliga

högskoleenheterna av regeringen med fullmakt. Högskolor med

fakultetsorganisation kunde också inrätta professurer, som då tillsattes av

rektorsämbetet med förordnande tills vidare. En fullmaktsanställd professor

fick inte sägas upp från sin tjänst - till skillnad från en professor med

tillsvidareanställning - utan fick endast skiljas från tjänsten genom avsked på

vissa grunder. Arbetsbrist eller omorganisation kunde således aldrig leda till

att en fullmaktshavare förlorade sin befattning.

Den 1 juli 1993 överfördes rätten att inrätta och tillsätta professurer vid

statliga universitet och högskolor från regeringen till sådana lärosäten som

har fakultetsorganisation eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs

(4 kap. 2 och 3 §§ högskoleförordningen, 1993:100). I och med att professorerna

därefter anställdes av lärosätena och inte av regeringen kom systemet med

fullmaktsanställning av professorer ur bruk.

Som ovan framgått hade de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt

ett särskilt starkt anställningsskydd. I syfte att uppnå en motsvarande

ställning också för de professorer som tillsattes av lärosätena efter den 30

juni 1993 infördes i högskolelagen den nu aktuella lagparagrafen. Bestämmelsen

angavs ha sin grund i önskemålet att ge dem som anställdes som professor vid

universitet och högskolor den anställningstrygghet som ansågs vara väsentlig

för integriteten i forskning och undervisning.

En rätt för regeringen att inrätta professurer av nationellt intresse vid

universitet och högskolor återinfördes den 1 juli 1995. Samtidigt fick även

högskolor utan fakultet möjlighet att inrätta professurer efter tillstånd av

Högskoleverket.

Tidigare under detta riksmöte har riksdagen med anledning av propositionen om

högskolans ledning, lärare och organisation beslutat om nya regler, bl.a. för

befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).

De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall

anställas som professorer. Det beslutades vidare att en högskola inte längre

skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer.

Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och

högskolor skall åter tas bort. De nya reglerna förutsätter ändringar i

högskoleförordningen, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999.

Regeringens förslag

I den nämnda propositionen om högskolans ledning, lärare och organisation

förutskickade regeringen att särreglerna i högskolelagen (3 kap. 4 §) om

anställningsskydd för professorer som fått en tjänst utan tidsbegränsning

skulle komma att upphävas. Något förslag om slopande av bestämmelsen lades dock

inte fram i propositionen, eftersom regeringen först skulle inhämta lagrådets

yttrande i lagstiftningsärendet. Lagrådet har sedermera förklarat sig inte ha

något att erinra mot den avsedda lagändringen.

Regeringen skriver nu i budgetpropositionen (s. 109-113) att det finns flera

skäl att ompröva frågan om professorer skall ha ett så starkt anställningsskydd

som det nu gällande. Ett skäl är att regeringen i propositionen om högskolans

ledning, lärare och organisation lagt fram förslag om rätt till befordran till

en anställning som professor, och detta utan att det sker någon uppdelning i

flera kategorier av professorer. Ett genomförande av förslaget kommer att leda

till att det anställs många fler professorer än i dag. Det vore enligt

regeringens mening orimligt att en så stor del av lärarkåren skulle åtnjuta ett

anställningsskydd som avviker från allmänt tillämpliga regler på

arbetsmarknaden. Ytterligare ett skäl är att inte bara professorer utan även

andra lärare skall ta del i och ha ansvar för att en hög kvalitet nås i såväl

forskning som undervisning.

Enligt regeringen är det självfallet angeläget att de högskoleanställda som

arbetar med forskning och utbildning är skyddade mot godtyckliga åtgärder som

direkt eller indirekt kan beskära den vetenskapliga friheten eller lärarens

integritet vid undervisningen. Här påminner regeringen om att principen om

forskningens frihet har kommit till uttryck i 1 kap. 6 § högskolelagen. Det

sägs där att forskningsproblem får väljas fritt, att forskningsmetoder får

utvecklas fritt och att forskningens resultat får publiceras fritt.

I praktiken skulle de högskoleanställda lärarnas integritet kunna begränsas,

om arbetsgivaren hade rättsliga möjligheter att vidta uppsägningar i syfte att

på ett otillbörligt sätt påverka dem i deras arbete med forskning och

utbildning. Uppsägningar av den naturen måste emellertid anses oförenliga med

den allmänt tillämpliga lagen (1982:80) om anställningsskydd, framhåller

regeringen. En tillsvidareanställning kan sägas upp av arbetsgivaren bara om

det finns saklig grund för åtgärden (7 §), och ett avskedande förutsätter att

arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren (18 §). Det

påpekas att lagen om anställningsskydd också innehåller garantier för en

objektiv prövning av en uppsägning eller ett avskedande. I propositionen gör

regeringen en utförlig genomgång - med hänvisning till rättspraxis - av det

skydd mot godtyckliga uppsägningar och avskedanden som den svenska arbetsrätten

erbjuder.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att högskolelagens särregler om

anställningsskydd för professorer med tillsvidareanställning skall upphävas.

Ändringen i högskolelagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. Äldre

bestämmelser skall dock gälla för den som har fått en tjänst som professor utan

tidsbegränsning före nämnda tidpunkt.

Motionen

I motion 1997/98:Ub811 (m) yrkande 1 avvisas regeringens förslag om slopande av

det särskilda anställningsskyddet för professorer mot bakgrund av den vikt

motionärerna lägger vid professorers professionella integritet. Oavsett om det

handlar om tillsvidareanställning eller tidsbegränsade förordnanden som

professor anser motionärerna det befogat med särskilt tydliga regler som

garanterar integriteten.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att riksdagen med avslag på motionsyrkandet bör anta den

föreslagna ändringen av högskolelagen som innebär att den särskilda

bestämmelsen om anställningsskydd för professorer upphävs. Härigenom kommer

anställningsskyddet för professorer att anpassas till allmänt tillämpliga

regler på arbetsmarknaden. Regeringen har enligt utskottets mening anfört

vägande skäl för en sådan förändring. Bland annat måste lagändringen ses som en

naturlig konsekvens av det beslut om befordran av professorskompetenta lektorer

till professorer som riksdagen fattade i början av innevarande riksmöte. Det är

som regeringen anmärker inte rimligt att en stor del av lärarkåren vid

universitet och högskolor har ett från arbetsmarknaden i övrigt avvikande

anställningsskydd. Av betydelse är vilket skydd de nyanställda professorerna

kommer att få mot ogrundade uppsägningar eller andra åtgärder som kan inskränka

forskningens frihet eller lärarens integritet. Utskottet delar regeringens

uppfattning att de allmänt tillämpliga arbetsrättsliga reglerna, främst

reglerna i lagen om anställningsskydd, måste anses utgöra en fullt tillräcklig

garanti för att uppsägningar och avskedanden liksom andra åtgärder inte kan

genomföras på ett sätt som hotar integriteten i forskning eller utbildning.

Lagändringen bör, som regeringen föreslagit, träda i kraft den 1 januari

1999, dvs. samtidigt som andra ändringar i högskolelagen, vilka riksdagen

beslutat med anledning av propositionen om högskolans ledning, lärare och

organisation.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande anställningsskyddet för professorer

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).

res. (m)

Stockholm den 25 november 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt

Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m),

Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Ulf Melin

(m), Margitta Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne

Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger

Davidson (kd).

Reservation

Anställningsskyddet för professorer

Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m) och Hans Hjortzberg-Nordlund

(m) anför:

Enligt vår mening är det viktigt att behålla särreglerna om anställningsskydd

för professorer. Vi anser det befogat med särskilt tydliga regler i detta

avseende, som garanterar professorerna den anställningstrygghet som är

väsentlig för integriteten i forskning och utbildning. I sammanhanget vill vi

påminna om att vi i en reservation till utskottets betänkande om högskolans

ledning, lärare och organisation framfört åsikten att lärartjänsterna vid

universitet och högskolor till att börja med skall vara tidsbegränsade. Vi

anser således att professorsförordnandet som en kvalitetssäkring bör vara

tidsbegränsat till en första period om sex år. Därefter bör professorn, efter

en ny bedömning av hans eller hennes kvalifikationer, kunna få ett

livstidsförordnande.

Vi föreslår att riksdagen med bifall till vår motion avslår regeringens

förslag till lagändring.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet bort hemställa

beträffande anställningsskyddet för professorer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ub811 yrkande 1 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § högskolelagen (1992:1434) skall upphöra

att gälla den 1 januari 1999.

__________

Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om den som före den 1 januari

1999 har fått en tjänst som professor utan tidsbegränsning.