Bet. 1997/98:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU10

Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EG och PLO

Innehåll

1 Sammanfattning

3 Motionerna

4 Utskottet

5 Hemställan

Innehållsförteckning

1997/98

UU10

1 Sammanfattning

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för ett Europa-

Medelhavsinterimsavtal om associering samt om handel och samarbete

mellan Europeiska gemenskapen (EG) och Palestinska befrielse-

organisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i

Gaza. Avtalet är grundat på EG:s gemenskapskompetens varför

medlemsstaternas godkännande inte erfordras. Avtalet innehåller bl.a.

bestämmelser om liberalisering av handeln och ekonomiskt och socialt

samarbete.

Utskottet tar, mot bakgrund av skrivelsen, ställning till en rad

motionsyrkanden rörande sambandet mellan interimsavtalet och Israels

Medelhavsavtal, frågor rörande ursprungsmärkning av produkter från olika

områden, förslag avseende ökade kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen,

rättsläget under ockupationsförhållanden, MR-situationen inom palestinska

områden samt korruption inom den palestinska förvaltningen. Samtliga

motionsyrkanden besvaras.

Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande.

2 Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:74 att riksdagen tar del av skrivelsens

redogörelse för ett Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska

gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den

palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza.

3 Motionerna

1997/98:U22 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ursprungsbeteckningar för produkter som kommer från Israel, de

palestinska områdena och de av Israel ockuperade områdena,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivilligorganisationernas möjligheter att arbeta i de palestinska

områderna.

1997/98:U23 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtliga aktörers

gemensamma ansvar för den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i

Gaza.

1997/98:U24 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Medelhavsavtal för både Israel och Palestina så att man kommer

åt israelisk politik på ockuperat område som hämmar handel och den

ekonomiska utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka EU:s kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att export från Israel bara sker med israeliska produkter och att

efterlevnaden av detta måste skärpas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att agera för att ockupationsmakter inte skall kunna exploatera

vare sig arbetskraft eller naturresurser från ockuperat område och att man bör

agera i enlighet med detta i detta och andra handelsavtal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ställa krav på den palestinska myndigheten.

4 Utskottet

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

4.1.1 Ärendet

I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den 1 oktober 1996 inledde

Europeiska kommissionen förhandlingar om ett interimsavtal mellan å ena

sidan Europeiska gemenskapen (EG) och å andra sidan Palestinska

befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på

Västbanken och i Gaza. Förhandlingarna fördes av kommissionen i samråd

med medlemsstaterna. Sverige deltog aktivt i arbetet. Detta ledde till ett avta

som trädde i kraft den 1 juli 1997.

Avtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska myndigheten på

Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund av att de

israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för

fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO.

Medlemsstaterna i EU är inte parter i avtalet.

4.1.2 Bakgrund

4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund

EG:s handelspolitik mot länderna kring Medelhavet har länge baserats på en

kombination av associerings- och frihandelsavtal samt samarbetsavtal med

ensidiga handelspreferenser. Riktlinjerna för Medelhavspolitiken har

återkommande sedan början av 1970-talet presenterats i särskilda program.

Avtalen har innehållit tre viktiga moment, nämligen upprättandet av

bilaterala råd för samarbetet, handelsförmåner och särskilda protokoll för

tekniskt och ekonomiskt samarbete, vilka återkommande har förnyats. Inom

ramen för dessa protokoll har ramkrediter och biståndsmedel angivits.

Krediterna härrör från Europeiska investeringsbanken och biståndsmedlen

från EG:s budget. De palestinska områdena var före interimsavtalets

ikraftträdande inte inkluderade i EU:s Medelhavspolitik utan behandlades

separat i enlighet med en förordning från 1986.

I oktober 1994 presenterade kommissionen riktlinjer för en ny fördjupad

Medelhavsstrategi, vilka godkändes vid Europeiska rådets möte i Essen i

december 1994. Strategin antogs av Europeiska unionens råd i april 1995.

Medelhavsstrategin har fått sin slutliga utformning i Barcelonadeklarationen,

vilken antogs i Barcelona den 27-28 november 1995 av de femton EU-

staterna, elva Medelhavsstater utanför unionen samt av den palestinska

myndigheten.

Målsättningen är att ett frihandelsområde skall vara utbyggt till år 2010

och baseras på bilaterala avtal slutna mellan EG och följande

Medelhavsländer/områden: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien,

Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och de palestinska

territorierna, samt mellan dessa inbördes. Förutom frihandel rymmer de nya

associeringsavtalen frågor om EG-bistånd för modernisering av

Medelhavsländernas ekonomier, bekämpande av terrorism, organiserad

brottslighet, narkotikasmuggling m.m.

4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza

I enlighet med Israels och PLO:s inbördes avtal infördes med början 1994 ett

begränsat självstyre för vissa områden på Västbanken och i Gaza under den

palestinska myndighetens ledning. Utvecklingen av en fungerande palestinsk

ekonomi har försvårats genom omfattande och kontinuerliga israeliska

åtgärder. Utvecklingen i de palestinska områdena har lett till ökat

biståndsberoende i stället för minskat behov av daglig hjälp. Biståndets

inriktning har i viss utsträckning justerats från långsiktiga investeringar til

täckande av driftsbudget och punktinsatser av olika slag. Den ekonomiska

utvecklingen visar en negativ tillväxt per capita på 5 % år 1995 och 20 % år

1996. Denna utveckling fortsatte under år 1997.

Utgångsläget för den palestinska ekonomin är problematiskt med hög

befolkningstillväxt i kombination med ökad vattenbrist. Situationen för det

privata palestinska näringslivet är kritisk. De palestinska företagen möter

otaliga praktiska hinder uppsatta av Israel. I motsats till förhållandena i and

samhällen har de palestinska företagen inte självklart tillträde till sin

hemmamarknad, dvs. Västbanken och Gaza. Israeliska produkter liksom

produkter importerade av israeliska företag har däremot fritt

marknadstillträde och fri rörlighet i de palestinska områdena.

4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena

EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga

ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och

Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975,

anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av

förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels

gränser (dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967). I strid med

avtalet har dock merparten av de palestinska produkter/insatsvaror som

införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som produkter av israeliskt

ursprung.

De registrerade direkta handelsflödena mellan EU och Västbanken/Gaza är

små även om tullfrihet medgivits i stor utsträckning. I interimsavtalet har den

palestinska parten erhållit mindre förmånsvolymer för vissa

jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterades från Västbanken och

Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Sverige har

uppmärksammat detta och ställt sig bakom en förklaring fogad till

interimsavtalet i vilken poängteras betydelsen av en mer generös behandling

från EU:s sida av viktiga palestinska jordbruksexportprodukter.

4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer

Den palestinska ekonomin är i hög grad beroende av den israeliska. Cirka

90 % av den palestinska industriproduktionen utgörs av underleveranser till

den israeliska industrin. I stort sett all export av palestinska jordbruks-

produkter går genom israeliska företag och registreras som israelisk export.

I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto

tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i

interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid

utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa-

Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt

sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO. I förklaringen

uppmärksammas problemet med den bristande överensstämmelsen mellan

Israels och PLO:s inbördes avtal (Parisprotokollet) och EG:s avtal med PLO.

Vidare föreslås åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av

ursprungsreglerna i interimsavtalet.

4.1.3 Innehållet i avtalet

Genom Europa-Medelhavsinterimsavtalet om handel och samarbete

upprättas en associering mellan gemenskapen och Palestinska

befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och i

Gaza. Avtalet omfattar 75 artiklar indelade i sex avdelningar med följande

rubriker: Fri rörlighet för varor, Grundläggande principer (I), Betalningar,

kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och offentlig upphandling (II),

Ekonomiskt samarbete och social utveckling (III), Samarbete om

audiovisuella och kulturella frågor, information och kommunikation (IV),

Ekonomiskt samarbete (V) samt Institutionella och allmänna bestämmelser

samt slutbestämmelser (VI). Avtalet omfattar även tre bilagor och tre

protokoll. Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en integrerad del av

avtalet. I slutakten återfinns parternas gemensamma förklaringar.

4.1.3.1 Inledningen

I avtalets inledning hänvisas bl.a. till de befintliga banden mellan parterna,

önskan att stärka desamma och upprätta bestående förbindelser grundade på

partnerskap och ömsesidighet. Den vikt som parterna lägger vid Förenta

nationernas stadga och respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska

principer samt politisk och ekonomisk frihet framhålls. Vidare önskar

parterna stärka sina bilaterala förbindelser samt den regionala ekonomiska

integrationen i Mellanöstern. Skillnaderna mellan parterna beaktas avseende

ekonomisk och social utveckling liksom behovet av intensifierade

ansträngningar för att förbättra villkoren på Västbanken och i Gaza. En

önskan uttalas om att inleda samarbete, med stöd av en regelbunden dialog,

om ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och utbildningsrelaterade frågor i

syfte att öka ömsesidig kunskap och förståelse. Vidare beaktas

frihandelsåtagandena samt parternas övertygelse om nödvändigheten att

skapa ett mer investeringsvänligt klimat. För normaliseringen av

förbindelserna understryks betydelsen av den palestinska myndighetens fulla

deltagande i det Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid

Barcelonakonferensen. Parterna är medvetna om betydelsen av det

palestinska valet den 20 januari 1996 för den process som skall leda fram till

en permanent lösning grundad på Förenta nationernas säkerhetsråds

resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). Slutligen erkänner parterna att

interimsavtalet skall ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal om associering

så snart förhållandena så tillåter.

4.1.3.2 Syftet

Genom avtalet upprättas en interimistisk associering mellan gemenskapen

och den palestinska myndigheten. Dess syfte är att tillhandahålla en lämplig

ram för en allomfattande dialog, som gör det möjligt att utveckla nära

förbindelser mellan parterna, att fastställa villkoren för en gradvis

liberalisering av handeln, att genom dialog och samarbete förbättra

utvecklingen av väl avvägda ekonomiska och sociala förbindelser och

därigenom bidraga till Västbankens och Gazas sociala och ekonomiska

utveckling, att uppmuntra regionalt samarbete i syfte att befästa fredlig

samexistens och ekonomisk och politisk stabilitet samt att främja samarbetet

på andra områden av ömsesidigt intresse.

4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m.

Förutom att demokrati och mänskliga rättigheter nämns i ingressen fastslås

det också i artikel 2 att förbindelserna mellan parterna och samtliga

bestämmelser i avtalet skall grundas på respekten för de demokratiska

principer och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställs i den

universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken är

vägledande för deras inrikes- och utrikespolitik och utgör ett väsentligt insla

i detta avtal.

4.1.3.4 Fri rörlighet för varor

Ett frihandelsavtal skall gradvis upprättas under en övergångsperiod som

högst får sträcka sig fram till den 31 december 2001, vari bestämmelserna i

det allmänna tull- och handelsavtalet GATT skall följas. Handelsutbytet med

jordbruks- och fiskeriprodukter skall gradvis liberaliseras. Enligt de

gemensamma bestämmelserna i avtalet får inga nya kvantitativa restriktioner

införas och redan existerande skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande.

4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och

offentlig upphandling

Parterna åtar sig i avtalet att inte införa några begränsningar på löpande

betalningar för löpande transaktioner.

Enligt avtalet är konkurrensbegränsande avtal, missbruk av en

dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga stödåtgärder

inte förenliga med avtalet, om handeln mellan gemenskapen och den

palestinska myndigheten påverkas. Den gemensamma kommittén (se nedan

under 2.3.7) skall före den 31 december 2001 anta nödvändiga regler för

ovan nämnda konkurrensaspekter.

4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling

Det ekonomiska samarbetet skall stödja Västbankens och Gazas ekonomiska

och sociala utveckling och bl.a. gynna områden som påverkas av

liberaliseringen av de palestinska områdenas ekonomi och handel med

gemenskapen. Som ett väsentligt inslag i samarbetet skall dessutom skydd av

miljön och den ekologiska jämvikten ingå.

4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor, information och

kommunikation

Inom ramen för avtalet skall samarbete inom den audiovisuella sektorn

liksom kulturellt samarbete främjas. Parterna åtar sig att undersöka hur

väsentliga förbättringar kan göras på området för utbildning och

yrkesutbildning. I det avseendet skall särskild uppmärksamhet ägnas

kvinnors tillträde till utbildning.

4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser

En gemensam kommitté för handel och samarbete mellan parterna inrättas.

Dess befogenheter är att fatta beslut i de frågor som anges i avtalet. Besluten

skall vara bindande och kommittén får formulera resolutioner,

rekommendationer eller yttranden. Den fastställer själv sin arbetsordning.

Den gemensamma kommittén skall bestå av företrädare för gemenskapen

och den palestinska myndigheten.

Avtalet skall träda i kraft den första dagen i månaden efter den dag då

parterna godkänt detsamma. Förhandlingar som syftar till att sluta ett

Europa-Medelhavsavtal om associering skall inledas senast den 4 maj 1999.

Detta datum är valt eftersom det av Israels och PLO:s gemensamma

principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att parterna senast den

4 maj 1999 (fem år efter interimsperiodens början genom Gaza/Jerikoavtalet

av den 4 maj 1994) skall ha nått fram till en slutlig överenskommelse om en

rad angivna frågor, bl.a. slutlig status för Västbanken och Gaza.

4.2 Sammanfattning av motionerna

Problem beträffande bl.a. ursprungsklassificering av produkter berörs i

vänsterns kommittémotion U22 (v). Mot bakgrund av de oklarheter som

motionärerna anser råda begär de i yrkande 1 att regeringen i olika EU-

sammanhang tar upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska

produkter, så att importörer och konsumenter får klart för sig huruvida de

varor de köper kommer från Israel eller från ockuperat område.

Motionärerna pekar också på att avtalet grundas på respekten för de

demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställts i FN:s

allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Vid flera tillfällen har det

dock, påpekar de, visat sig svårt för olika frivilligorganisationer, inte minst

för sådana som arbetar med MR-frågor, att verka i de palestinska områdena.

Avtalets genomförande underlättas om frivilligorganisationernas möjlighet

att arbeta i de palestinska områdena inskärps med stöd av avtalet (yrkande

2).

I Kristdemokraternas kommittémotion U23 (kd) sägs att orsaken till att den

negativa ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza förutom av

israeliska åtgärder även beror på bl.a. korruption inom den palestinska

förvaltningen. Motionärerna yrkar att regeringen i diskussioner inom EU och

med PLO samt i andra sammanhang för fram denna aspekt.

I den enskilda motionen U24 (mp) efterlyses ett samband mellan det nu

aktuella avtalet och det tidigare existerande Medelhavsavtalet med Israel för

att på så sätt "komma åt" sådan israelisk politik på ockuperat område som

hämmar handel och den ekonomiska utvecklingen (yrkande 1).

I motionen krävs en ökning av kvoterna inom jordbruks- och

fiskerinäringen (yrkande 2) samt att efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal

skärps så att felaktig ursprungsmärkning motverkas (yrkande 3). I dag döljer

sig bakom israelisk ursprungsmärkning även produkter tillverkade i Gaza

och på Västbanken.

Motionären begär även att regeringen, såväl i det här aktuella fallet som i

andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter exploaterar

arbetskraft och naturtillgångar på ockuperat område (yrkande 4).

Det sägs i motionen att den palestinska myndigheten i olika avseenden

bryter mot de mänskliga rättigheterna. På samma sätt som man skall ställa

krav på Israels politik på ockuperat område i samband med handelsavtal bör

man, enligt yrkande 5, också ställa krav på den palestinska myndigheten.

4.3 Utskottets överväganden

Sverige medverkar aktivt till att EU visar öppenhet mot omvärlden och ett

starkt globalt engagemang. Ett uttryck för EU:s ambitioner i detta avseende

är den Medelhavsstrategi som beslöts av rådet i april 1995 och som fick sin

slutliga utformning i den s.k. Barcelonadeklarationen, vilken antogs vid ett

möte den 27-28 november samma år av de 15 EU-staterna, de 11

Medelhavsstaterna utanför unionen samt av den palestinska myndigheten.

Inom ramen för strategin pågår uppbyggandet av ett frihandelsområde,

omfattande flertalet stater kring Medelhavet, vilket skall vara fullbordat till

år 2010. Regelverket för detta frihandelsområde kommer att utformas i

bilaterala avtal mellan EU och de berörda staterna samt mellan dessa senare

inbördes. Gemenskapens Medelhavsstrategi syftar till att ge relationerna med

de icke-europeiska Medelhavsländerna en ny dimension och till att

understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa

länder.

Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med Tunisien, Israel, Marocko

och Jordanien samt därutöver ett interimsavtal mellan EG och PLO. Av

dessa avtal har de med Tunisien och PLO trätt i kraft. Ratifikationsprocessen

för avtalen med Israel och Marocko är ännu ej slutförd. Till dess avtalet med

Israel trätt i kraft föreligger övergångsbestämmelser i form av ett

interimistiskt avtal med detta land.

I Europa-Medelhavsavtalen, som är s.k. associeringsavtal, är det

Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt

medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Av artikel 113 i

Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen och av EG-

domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens

inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Europa-

Medelhavsavtalen reglerar emellertid också förhållanden som ligger utanför

gemenskapernas kompetens och därmed inom ramen för medlemsstaternas

kompetens (t.ex. politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt

brottsbekämpning). Av detta följer att Europa-Medelhavsavtal för att träda i

kraft bl.a. måste ratificeras av medlemsstaterna. Det här aktuella

interimsavtalet faller emellertid helt inom gemenskapens kompetens, varför

något riksdagens eller annat nationellt parlaments godkännande ej är

behövligt. Interimsavtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska

myndigheten på Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund

av att de israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för

fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO.

I avtalet understryks den palestinska myndighetens fulla deltagande i det

Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid Barcelonakonferensen.

Interimsavtalet skall enligt ingressen ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal

om associering så snart förhållandena så tillåter. Förhandlingar om ett

associeringsavtal skall inledas senast den 4 maj 1999 (artikel 75 punkt 2).

Detta datum är valt med hänsyn tagen till att det av Israels och PLO:s

gemensamma principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att

parterna senast den 4 maj 1999 skall ha nått en slutlig överenskommelse bl.a.

om definitiv status för Västbanken och Gaza.

Redan nu finns således genom Barcelonaprocessen ett samband mellan det

här aktuella interimsavtalet och Medelhavsavtalet mellan EU och Israel.

Beaktande den strategi som ligger till grund för Barcelonaprocessen och de

förutsättningar som ställts upp för det associeringsavtal varom förhandlingar

skall inledas 1999 förutsätter utskottet att de problem därutöver som tas upp i

motion U24 (mp) yrkande 1 kommer att finna sin lösning.

Med det anförda anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 1 besvarad.

EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga

ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och

Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975,

anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av

förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels

gränser, dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967. Värdet av

insatsvaror från ockuperade områden får inte inkluderas vid beräkningen av

israeliskt ursprung för produkter, som erhåller preferensbehandling på EU-

marknaden. I strid med avtalet har dock merparten av de palestinska

produkter/insatsvaror som införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som

produkter av israeliskt ursprung.

Inom ramen för fredsprocessen har flera avtal ingåtts mellan Israel och

PLO. Ekonomiska och handelspolitiska frågor regleras i det avtal som

undertecknades i Paris den 29 april 1994, det s.k. Parisprotokollet.

Parisprotokollet reviderades sedermera och ingår som bilaga fem i

interimsöverenskommelsen mellan Israel och PLO, undertecknad i

Washington den 28 september 1995.

I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto

tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i

interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid

utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa-

Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt

sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO.

I motion U22 (v) yrkande 1 begärs att regeringen i olika sammanhang tar

upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska produkter, så att

importörer och konsumenter får klart för sig om de varor de köper kommer

från Israel eller från ockuperat område. Såsom motionen får förstås är det i

sistnämnda fall också önskvärt att det av ursprungsbeteckningen skall framgå

huruvida varorna är av palestinskt ursprung eller om de emanerar från

israeliska bosättningar. I motion U24 (mp) yrkande 3 begärs att

efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal skärps så att felaktig

ursprungsmärkning motverkas. Kravet syftar främst till att det förhindras att

produkter tillverkade i Gaza och på Västbanken exporteras med israelisk

ursprungsmärkning.

För att förverkliga den frihandelszon i Medelhavsområdet som EU och

partnerskapsländerna, däribland Israel och den palestinska myndigheten,

ställt sig bakom genom undertecknandet av Barcelonadeklarationen, bör

enligt utskottets uppfattning bestämmelserna avseende ursprungsreglerna

harmoniseras och kumulation tillåtas. Denna uppfattning ligger i linje med

den förklaring om kumulation av ursprung som EG avgivit. En utveckling i

denna riktning medför att vissa av de problem motionärerna pekar på

kommer att bortfalla på sikt.

Emellertid är, vilket får anses framgå av vad utskottet ovan anfört,

problemet med ursprungsbeteckningar relevant vad avser nu gällande avtal

med Israel respektive PLO.

Om ursprungsreglerna i EG:s interimsavtal med PLO respektive EU:s avtal

med Israel efterlevs konsekvent framgår det vid införsel till EU av

ursprungscertifikatet om en produkt är av israeliskt eller palestinskt ursprung

eller om produkten härrör från en israelisk bosättning på ockuperat område. I

det första fallet klassificeras produkten som israelisk och omfattas av

tullpreferenser, i det andra fallet som palestinsk (från Västbanken och Gaza)

och omfattas av tullpreferenser, samt i det tredje fallet som en produkt från

ett område utanför Israel, vilket ej omfattas av tullpreferenser.

Israeliska företag exporterar emellertid också produkter av palestinskt

ursprung som om de vore av israeliskt ursprung. Orsakerna härtill är flera

som t.ex. transportmöjligheter, volymer, prisvillkor, marknadsförings-

kapacitet och praktiska hinder som palestinska företag möter i kontakten med

israeliska myndigheter. Vidare exporterar Israel produkter som har blandat

israelisk-palestinskt innehåll som om de vore produkter av enbart israeliskt

ursprung.

Parisprotokollet tillåter formellt fri cirkulation av varor inom hela området

Israel-Västbanken-Gaza. Utifrån denna överenskommelse mellan Israel och

PLO blir frågan om israeliskt respektive palestinskt ursprung irrelevant.

Enligt Parisprotokollet existerar, som tidigare nämnts, en de facto tullunion

mellan Israel och de palestinska områdena. Inom ramen för denna

uppmuntras industriellt samarbete. Ett problem är att produkter med blandat

israelisk-palestinskt ursprung formellt sett inte kan erhålla tullfrihet på EU-

marknaden, givet ursprungsbestämmelserna i EG:s interimsavtal med PLO

respektive EU:s avtal med Israel. Detsamma gäller för palestinska

jordbruksprodukter och snittblommor som marknadsförs av israeliska

företag.

Om interimsavtalet med PLO justeras så att s.k. full ursprungskumulation

tillåts i enlighet med Parisprotokollets intentioner ges det palestinska

näringslivet bättre möjligheter att exportera till EU.

Som också framgått av det tidigare sagda har problemkomplexet

uppmärksammats och, i en förklaring som fogats till avtalet mellan EG och

PLO, påtalats från bl.a. svensk sida. I förklaringen, som tekniskt sett enbart

avser avtalet mellan EG och PLO men som enligt utskottets uppfattning

måste anses ha en vidare syftning, framhålls den bristande överens-

stämmelsen mellan å ena sidan Israels och PLO:s inbördes avtal

(Parisprotokollet) och å den andra EG:s avtal med PLO. Vidare föreslås

åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av ursprungsreglerna i

interimsavtalet med PLO. Utskottet utgår från att regeringen även i framtiden

följer frågans utveckling och agerar i enlighet med den avgivna förklaringen.

Genom interimsavtalets regler om varucertifikat m.m. torde det, under

förutsättning att någon oegentlighet ej förekommit, inte bereda importören

någon större svårighet att fastställa varans ursprung. Ur den enskilde

konsumentens synvinkel synes emellertid saken ställa sig annorlunda.

Avtalet avser enbart en reglering av internationell handel och innehåller inga

bestämmelser rörande ursprungsmärkning i samband med marknadsföring

och detaljhandel inom EG, vilket regleras i annan ordning.

Därmed får motionerna U22 (v) yrkande 1 och U24 (mp) yrkande 3 anses

besvarade.

En ökning av kvoterna inom jordbruks- och fiskerinäringen begärs i motion

U24 (mp) yrkande 2.

I interimsavtalet har den palestinska parten erhållit mindre

förmånsvolymer för vissa jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterats

från Västbanken och Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Som

framgår av skrivelsen har Sverige uppmärksammat detta och ställt sig bakom

en förklaring fogad till interimsavtalet, i vilken poängteras betydelsen av en

mer generös behandling från EU:s sida av viktiga palestinska

jordbruksexportprodukter.

Som framgår av artiklarna 11-14 i avtalet skall handelsutbytet med

jordbruks- och fiskeprodukter gradvis liberaliseras. Bestämmelserna för

dessa produkter återfinns i protokollen 1-2. Parterna skall fr.o.m. den 1

januari 1999 undersöka situationen för att fastställa ytterligare

liberaliseringar som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Den gemensamma

kommittén skall dessutom undersöka möjligheten att bevilja ytterligare

koncessioner.

Med hänsyn till att en liberalisering inom avtalets ram är förutsedd och

beaktande den tämligen knapphändiga motiveringen i motionen finner

utskottet att yrkandet 2 i motion U24 (mp) inte bör föranleda någon

riksdagens åtgärd utan att det kan besvaras med vad som ovan anförts.

I motion U24 (mp) yrkande 4 begärs att regeringen, såväl i det här aktuella

fallet som i andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter

exploaterar arbetskraft och naturresurser på ockuperat område.

Generellt kan sägas att Sverige i sin utrikespolitik månar om att folkrätten

följs, och en strävan är att med sammanhangsanpassade åtgärder verka för att

så blir fallet. Sverige påtalar sålunda exempelvis att den israeliska

bosättningspolitiken står i strid med folkrätten. Vad gäller de av motionären

berörda frågeställningarna är förutsättningarna följande.

Enligt vad utskottet inhämtat torde det vara en rimlig tolkning av den

fjärde Genèvekonventionen (GK IV) att påstå att en ockupationsmakt inte får

tvinga den inhemska befolkningen att arbeta för andra ändamål än de som

gäller ordning, hälsa etc. för den ockuperade befolkningen (art. 51.2, GK

IV). Ockupanten får inte heller skapa arbetslöshet eller liknande

omständigheter som de facto tvingar den ockuperade befolkningen att arbeta

för ockupationsmakten (art. 52.2, GK IV). Eftersom bosättningarna, enligt

officiell israelisk politik, har den israeliska statens säkerhet som syfte kan

hävdas att eventuellt arbete på bosättningarna är arbete för

ockupationsmakten. I övrigt synes ingen folkrättslig reglering av

arbetskraftsutnyttjande föreligga.

Om ockupationspolitiken syftar till att utnyttja ändliga resurser, dvs. går

längre än t.ex. vanligt icke-utarmande jordbruk, strider den med stor

sannolikhet mot folkrätten och principen om folkens permanenta suveränitet

över naturtillgångar (art 1.2 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och

politiska rättigheter), en suveränitet som världssamfundet vill reservera för

palestinierna. Detta har fastslagits av FN:s generalförsamling i en rad

resolutioner beträffande de ockuperade områdena.

Några andra hinder eller legala kopplingar i folkrätten, utöver dem som

just angivits och som knyter an till ockupationsmaktens rättigheter att för

export bruka råvaror och idka industriproduktion på ockuperad mark, torde

inte föreligga.

Med det anförda betraktar utskottet motion U24 (mp) yrkande 4 som

besvarad.

Möjligheten att med interimsavtalet som grund ställa krav i MR-frågor på

den palestinska myndigheten tas upp i motionerna U22 (v) och U24 (mp).

Som framgår av sammanfattningen av avtalet tidigare i detta betänkande

(avsnitt 4.1.3.3) skall respekten för de mänskliga rättigheterna ligga till gru

för avtalet. Det sägs också att respekten för de mänskliga rättigheterna är

vägledande för parternas inrikes- och utrikespolitik samt att de utgör ett

väsentligt inslag i avtalet.

Redan härigenom kan avtalet vara av betydelse vid diskussioner i MR-

relaterade frågor mellan EU och PLO och indirekt mellan EU:s

medlemsstater och PLO. Utskottet utgår från att det MR-relaterade avsnittet

kommer att utvecklas ytterligare i det förväntade associeringsavtal som - när

det efter fredsprocessens fullbordan framförhandlats - kommer att ersätta

nuvarande avtal, och att detta avsnitt därvid kommer att få en utformning

som motsvarar det som finns i redan slutna Europa-Medelhavsavtal.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på att frågor av här

aktuellt slag återkommande tas upp från svensk sida vid diskussioner med

palestinierna. Senast skedde detta vid ett möte i januari 1998 med det

palestinska rådets politiska kommitté i Ramallah på Västbanken, då

biståndsministern bl.a. underströk rådets viktiga roll i arbetet med att bygga

en rättsstat genomsyrad av demokratiska värderingar och respekt för de

mänskliga rättigheterna. Eftersom man från svensk sida fäster särskilt stor

vikt vid frivilligorganisationernas arbete har under 1997 ca 15 miljoner

kronor gått till lokala organisationers arbete för mänskliga rättigheter inom

de palestinska områdena. Sverige lämnar också som ett led i MR-arbetet stöd

till utbildning av den palestinska polisen. En aspekt i sammanhanget som

enligt utskottets uppfattning måste tillmätas stor vikt är att

frivilligorganisationernas verksamhet inte inskränks från palestinsk sida

genom försvårande lagstiftning eller otillbörliga administrativa åtgärder.

Med det anförda anser utskottet att motionerna U22 (v) yrkande 2 och U24

(mp) yrkande 5 är besvarade.

I motion U23 (kd) begärs att regeringen inom EU och i samtal med PLO

lyfter fram den svenska synen på korruption inom den palestinska

förvaltningen.

Utskottet kan med anledning härav konstatera att det motionärerna begär

redan sker i olika sammanhang inom EU och med PLO samt på olika nivåer.

Så kan exempelvis noteras att biståndsministern ägnade en betydande del av

sitt tal i januari 1998 inför det palestinska rådets politiska kommitté åt

problemen med korruption inom den palestinska förvaltningen.

Biståndsministerns synpunkter framfördes mot bakgrund bl.a. av en under

sommaren 1997 framlagd palestinsk revisionsrapport, som behandlade den

palestinska myndighetens förvaltning av budgetmedel och som senare följdes

upp av kommissioner tillsatta av såväl president Arafat som det folkvalda

palestinska rådet.

I ett interpellationssvar den 3 mars 1998 (ip 1997/98:157) understryker

biståndsministern att - på ett undantag när - utgår det svenska biståndet till

palestinierna genom Världsbanken, olika FN-organ och enskilda

organisationer; detta i syfte att tillförsäkra så god kontroll som möjligt över

hanteringen av det svenska biståndet. Det nämnda undantaget, som avser ett

projekt för palestinska barns välfärd, omfattas i stället av svensk revision.

Det framgår också av interpellationssvaret att vårdslöshet med egna

budgetmedel kan vara ett väl så stort problem.

Därmed anser utskottet motion U23 (kd) besvarad.

Som framgått ovan anser utskottet att det finns goda förutsättningar för att

Europa-Medelhavsinterimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten

på Västbanken och i Gaza skall kunna bidra till att främja utvecklingen i

regionen och att det förhoppningsvis också på ett positivt sätt skall kunna

lämna bidrag till fredsprocessen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse

1997/98:74 till handlingarna.

5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sambandet med Israels Medelhavsavtal

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 1 besvarad med

vad utskottet anfört,

2. beträffande ursprungsmärkning

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 1 och

1997/98:U24 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande jordbruks- och fiskekvoter

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 2 besvarad med

vad utskottet anfört,

4. beträffande förhållanden under ockupation

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 4 besvarad med

vad utskottet anfört,

5. beträffande MR-frågor

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 2 och

1997/98:U24 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande korruption inom den palestinska

förvaltningen

att utskottet förklarar motion 1997/98:U23 besvarad med vad utskottet

anfört,

7. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:74

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:74 Europa-

Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska

myndigheten på Västbanken och i Gaza till handlingarna.

Stockholm den 28 april 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Berndt

Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina

Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s),

Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Eva Thede (mp),

Magnus Johansson (s), Sonia Karlsson (s) och Tuve Skånberg (kd).

6 Särskilt yttrande

Eva Zetterberg (v) och Eva Thede (mp) anför:

I utskottsbetänkandet förklaras att "ockupanten inte får skapa arbetslöshet

eller liknande omständigheter som de facto tvingar den ockuperade

befolkningen att arbeta för ockupanten". Det torde var väl känt att

försörjningssituationen för stora delar av den palestinska befolkningen är

mycket svår, att just arbetslösheten är hög på grund av den israeliska

ockupationen. Israelerna genomför när det passar dem avstängningar av de

palestinska områdena så att de palestinier som arbetar i Israel berövas sina

försörjningsmöjligheter. För att undvika den situationen blir ett arbete vid

bosättningarna ett alternativ jämfört med ett arbete i Israel. Raserande av

palestinska bostäder, affärslokaler m.m. i de ockuperade områdena medför

också försämrade försörjningsmöjligheter så att palestinierna tvingas att

arbeta vid de israeliska bosättningarna. Dessa åtgärder torde vara uppenbara

folkrättsbrott.

Utskottsmajoriteten skriver: "Avtalet avser enbart en reglering av

internationell handel och innehåller inga bestämmelser rörande

ursprungsmärkning i samband med marknadsföring och detaljhandel inom

EG, vilket regleras i annan ordning."

Att en fråga tas upp i ett sammanhang torde inte hindra att den också tas

upp i ett annat sammanhang. Vi anser att de brott mot folkrätten som Israel

begår genom att etablera bosättningar i de ockuperade områdena också bör

påverka de internationella handelsavtal som tecknas mellan Israel och

omvärlden.

Det är därför i högsta grad önskvärt att man kan urskilja vilka produkter

som kommer från Israel och vilka som kommer från israeliska bosättningar i

av Israel ockuperade områden.

I samband med ett nyupprättat associeringsavtal ser vi det som extra viktigt

att konfliktförebyggande åtgärder vidtas för att bryta det underläge som

Palestina har t.ex. vad gäller handel med fiske- och jordbruksprodukter.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Skrivelsen 1

3 Motionerna 1

4 Utskottet 2

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 2

4.1.1 Ärendet 2

4.1.2 Bakgrund 3

4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund 3

4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i

Gaza 3

4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena 4

4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer 4

4.1.3 Innehållet i avtalet 4

4.1.3.1 Inledningen 5

4.1.3.2 Syftet 5

4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m. 6

4.1.3.4 Fri rörlighet för varor 6

4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell

äganderätt och offentlig upphandling 6

4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling 6

4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor,

information och kommunikation 6

4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt

slutbestämmelser 7

4.2 Sammanfattning av motionerna 7

4.3 Utskottets överväganden 8

5 Hemställan 13

6 Särskilt yttrande 14