Bet. 1997/98:UU11

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU11

Sverige i Förenta nationerna

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

UU11

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige

i Förenta nationerna samt motioner väckta med anledning av skrivelsen och ett

antal andra motionsyrkanden. Motionerna rör bl.a. inriktningen på FN:s arbete

och reformprocessen, utvidgningen av säkerhetsrådet, det fredsfrämjande arbetet

samt folklig insyn och delaktighet i FN-arbetet. Utskottet besvarar eller

avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Utskottet välkomnar den möjlighet som regeringen genom FN-skrivelsen ger

riksdagen att följa och debattera förutsättningarna för FN-arbetet. I

betänkandet konstateras att det råder stor samstämmighet mellan regering och

riksdag vad gäller vikten av att hålla en hög svensk FN-profil. Liksom

regeringen anser utskottet att organisationens styrka ligger i dess

universalitet och att den bygger på en bred syn på säkerhet som beaktar såväl

politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer. Utskottet

välkomnar det svenska finansieringsprojektet och anser att såväl nya som gamla

förslag till finansieringskällor för FN förutsättningslöst bör studeras. I

kommande skrivelser skulle utskottet också gärna se en redogörelse för

samarbetet med folkrörelserna i FN-arbetet.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:69

Sverige i Förenta nationerna till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 8 reservationer och ett särskilt yttrande.

Skrivelsen

Regeringen lämnar i skrivelse 1997/98:69 en redogörelse för Förenta nationernas

verksamhet och olika aspekter på svensk FN-politik efter FN:s 50-årsjubileum.

Dessutom redovisas ett antal frågor som regeringen anser vara av särskild

betydelse i det fortsatta svenska FN-arbetet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69

1997/98:U27 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s huvuduppgifter.

1997/98:U28 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s reformarbete för att säkerställa fred och säkerhet även när det

gäller inomstatliga konflikter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall arbeta för att ett femte mål för FN:s verksamhet

införs som fokuserar valfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i FN skall arbeta för att en samordnande funktion för

FN:s arbete i valfrågor införs,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av FN-konferenserna.

1997/98:U29 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella transaktionsskatter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den demokratiska insynen i Världsbankens verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkrörelsernas delaktighet i FN:s verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ungdomens medverkan i FN-arbetet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ungdomsrepresentant i den svenska FN-delegationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att u-länderna bör garanteras en starkare ställning i ett utvidgat

säkerhetsråd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vetorätten i FN:s säkerhetsråd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tjänstetillsättningssystemet när det gäller att tillgodose såväl

behovet av ökad kompetens som förbättrad kvinnorepresentation inom FN,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om representation av parlamentariker i svenska delegationer i olika FN-

sammanhang,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett ekonomiskt säkerhetsråd bör förberedas via svenska initiativ

inom FN-arbetet.

1997/98:U30 av Bodil Francke Ohlsson och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra FN miljövänligt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en multinationell snabbinsatsstyrka,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att FN bör agera även när interna angelägenheter påverkar

internationell säkerhet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98

1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljöarbetet inom FN bör ha en egen exekutivkommitté i den nya

organisation som aviseras och om ett FN:s råd för hållbar utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nyligen inrättade snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG och om att

Sveriges bidrag till denna styrka bör kunna öka på sikt.

1997/98:U221 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige

verkar för att vattenfrågan inlemmas i säkerhetsrådets arbetsområde som ett

?icke militärt hot mot fred och säkerhet?.

1997/98:U303 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om formerna för utseende av generalsekreterare i FN,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om representation i samband med olika FN-konferenser, exempelvis MR-

kommissionens konferens i Genève.

1997/98:U408 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen tillsammans med andra länder vid

generalförsamlingens session hösten 1997 verkar för en speciell

nedrustningssession i generalförsamlingen hösten 1998.

1997/98:U412 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ta initiativ internationellt för en reform av IAEA-

Atomenergikommissionen och verka för inrättandet av en solenergikommission inom

FN.

1997/98:U637 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om permanent ungdomsrepresentation

i den svenska FN-delegationen.

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd i FN.

1997/98:A203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om permanent ungdomsrepresentation i den svenska FN-delegationen.

Övrig motion

1997/98:U56 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i FN:s säkerhetsråd än intensivare försöker finna

möjligheter för FN att förhindra massakrer av den typ som äger rum i Algeriet,

Colombia etc.,

Utskottet

Sammanfattning av skrivelsen

Inledning

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för Förenta nationernas

verksamhet och olika aspekter på svensk FN-politik. Det betonas att FN:s styrka

ligger i att organisationen bygger på en bred syn på säkerhet, som beaktar

såväl politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer. Sverige ser

således FN som ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument, inte minst för att

förebygga konflikter mellan och inom stater.

FN:s betydelse understryks också av att de stora hoten mot människors

säkerhet och framtid är globala och måste hanteras gemensamt. De nordiska

ländernas samsyn i dessa frågor har lagt grunden för ett nära samarbete bland

annat om behovet och utformningen av reformer i FN. EU:s ställning i FN har

blivit alltmer central, som politisk aktör, finansiär och förhandlingspartner

till u-landsgrupperna och Förenta staterna. Sveriges medlemskap i EU medför

därför ett fördjupat ansvar och större möjligheter att påverka arbetet inom FN-

systemet. I många frågor finns också ett nära samband mellan det svenska

engagemanget i FN och i det europeiska säkerhetspolitiska samarbetet.

Reformer

Behovet av att stärka och effektivisera FN stod i centrum för medlemsstaternas

diskussioner vid organisationens femtioårsjubileum 1995. Sveriges statsminister

tog initiativ till att bilda en grupp av 16 stats- och regeringschefer för att

följa upp förslag från kommissionen för globalt samarbete och för att främja

FN-reformer.

Reformarbetet fortsatte efter jubileet huvudsakligen i fem arbetsgrupper

under generalförsamlingen. Tre av dessa grupper har sedermera avslutat sitt

arbete. Grupperna behandlade stärkande av FN-systemet, den fredsfrämjande

verksamheten och utvecklingssamarbetet. Resultaten har dock blivit begränsade.

Sedan Kofi Annan tillträtt som generalsekreterare den 1 januari 1997 tog

reformprocessen ny fart och fick en ny inriktning. Generalsekreteraren

presenterade under året två rapporter om hur FN skall kunna reformeras.

Verksamheten skall fokuseras kring fyra kärnområden: fred och säkerhet,

humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt utvecklingsarbete.

Mänskliga rättigheter skall behandlas som en integrerad del i all verksamhet.

Denna funktionella uppdelning skall genomsyra FN:s organisation i dess helhet.

Vid den allmänna debatten i generalförsamlingen 1997 uttalades överlag stöd

för de förändringar som generalsekreteraren föreslagit. Genom två resolutioner

antog generalförsamlingen senare under året huvuddelen av generalsekreterarens

reformprogram.

Bland de förslag som antogs kan följande nämnas. Inrättandet av en tjänst som

ställföreträdande generalsekreterare med särskilt ansvar för utveckling och

utvecklingsfinansiering samt för FN:s insatser för återuppbyggnad av

konflikthärjade länder. FN:s humanitära samordnares roll befästes och dennes

kontor (OCHA) får en mer fokuserad uppgift när det gäller humanitära

policyfrågor. Ett särskilt segment inom det ekonomiska och sociala rådet

(Ecosoc) inrättas för att bättre styra denna verksamhet. De humanitära

fältinsatserna övertas av andra FN-organ.

På utvecklingsområdet skall FN-organen gemensamt ta fram ramar för insatser i

mottagarländer och verka under en FN-chef i ett gemensamt FN-hus.

Medlemsstaterna bekräftade också sin skyldighet enligt FN-stadgan att betala

sina bidrag i tid och utan villkor.

Bland frågor som kommer att behandlas under våren 1998 finns införandet av

ett nytt finansieringssystem för FN:s utvecklingsverksamhet, övergången till

mål- och resultatstyrning, inriktningen på församlingssessionen år 2000

(Millenium Assembly) och en översyn av FN:s och fackorganens stadgor.

Reformarbetet fortsätter även under hösten 1998 då bl.a. beslut skall fattas om

en ny personalpolitik och hur miljöfrågorna och hållbar utveckling skall

hanteras i FN:s verksamhet.

Generalförsamlingens president lade i mars 1997 fram ett förslag om att

utvidga säkerhetsrådet med fem nya ständiga medlemmar utan vetorätt. Av dessa

platser skulle två gå till industrialiserade länder och tre till

utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. De fem nya medlemmarna

skulle utses i ett val. Fyra icke-ständiga platser skulle tillkomma för Afrika,

Asien, Latinamerika och Östeuropa. Rådet skulle därmed utökas från dagens 15

till 24 medlemmar. I skrivelsen tar regeringen inte ställning till förslaget

men anger att det är angeläget att stärka säkerhetsrådet genom en utvidgning

som gör det mer representativt för FN:s hela medlemskrets.

Regeringen arbetar för att generalförsamlingsmötet år 2000 skall konkretisera

de åtaganden som gjorts vid 1990-talets stora FN-konferenser. Mötet kommer att

bli ett viktigt tillfälle att lägga fast inriktningen på FN:s framtida arbete.

Fred och säkerhet

Fredsfrämjande verksamhet

FN:s första uppgift enligt stadgan är att förhindra krig. Den fredsfrämjande

verksamheten omfattar alla faser av en konflikt: förebyggande åtgärder,

fredsskapande insatser för att begränsa eller lösa en pågående konflikt,

fredsbevarande operationer, fredsframtvingande insatser och fredsbyggande efter

en konflikt.

Regeringen har betonat att FN i större utsträckning bör inrikta verksamheten

på tidiga insatser och konfliktförebyggande.

För att möjliggöra en snabbare insats i konfliktsituationer samarbetar

Sverige för närvarande med fem andra länder för att bygga upp en multinationell

snabbinsatsstyrka till FN:s förfogande (SHIRBRIG). Brigaden eller delar av den

skall kunna ställas till FN:s förfogande inom 15-30 dagar efter nationellt

beslut, för tjänstgöring under högst sex månader, exempelvis i en förebyggande

insats. Det finns också inom FN långt framskridna planer på att etablera ett

rörligt högkvarter som med kort varsel skall kunna grupperas och leda nya

operationer i fält.

Sverige anser att civilpoliser kommer att spela en allt viktigare roll i

framtida operationer, inte minst för att förebygga konflikter. Sverige har,

såväl i FN:s säkerhetsråd som nationellt, tagit initiativ för att utveckla

denna kapacitet.

Regeringen ser det också som angeläget att utveckla FN:s och regionala

organisationers instrument för att förebygga konflikter. En särskild studie,

Konfliktförebyggande verksamhet (Ds 1997:18), har nyligen kartlagt dessa frågor

och presenterat förslag till åtgärder. En handlingsplan är under utarbetande.

Det är 50 år sedan den första fredsbevarande FN-operationen inleddes. Över

70 000 svenskar har hittills deltagit i sådana insatser. I dag pågår 17 olika

FN-missioner runt om i världen. Sverige deltar i elva av dessa.

Den nya generationens fredsfrämjande insatser äger oftast rum i andra typer

av konflikter än de traditionella, mellanstatliga. Detta ställer nya och större

krav på FN. Civila och militära ansträngningar måste samordnas bättre, såväl i

fält som vad gäller analys och planering i New York. Det är också angeläget att

FN:s fredsfrämjande samarbete med regionala och subregionala organisationer

ytterligare förbättras.

Utbildning av personal för internationella fredsfrämjande insatser är ett

annat prioriterat område för Sverige. Det nordiska militära samarbetet inom FN

kommer att utvecklas ytterligare. I år inrättas en samarbetsstruktur (NORDCAPS)

för gemensam övning och utbildning, materielsamarbete och samtränade styrkor

för internationella insatser.

Nedrustning

FN:s arbete för nedrustning, rustningsbegränsning och rustningskontroll är nära

förbundet med organisationens huvuduppgift att upprätthålla internationell fred

och säkerhet. I skrivelsen ges en beskrivning av vad som skett på

nedrustningsområdet de senaste åren och vilka frågor som särskilt engagerar

Sverige.

Frågor om massförstörelsevapen, framför allt kärnvapen, är fortsatt centrala.

Det är ett för Sverige prioriterat mål att alla massförstörelsevapen

fullständigt avskaffas. De senaste åren har viktiga framsteg skett på detta

område.

Icke-spridningsfördraget (NPT) förlängdes 1995 på obestämd tid och har

erhållit i det närmaste universell anslutning. Förenta staterna och Ryssland

har markerat att de är beredda att skära ned sina strategiska

kärnvapenarsenaler ytterligare genom ett START III-avtal. Vidare öppnades 1996

för undertecknande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

Hittills har det undertecknats av närmare 150 stater, däribland de fem

kärnvapenmakterna och Sverige. Viktiga fortsatta delmål är ett förbud mot

framställning av uran och plutonium för kärnvapen och ett avtal om negativa

säkerhetsgarantier.

I FN:s nedrustningskommission (UNDC) har ett arbete inletts för att utarbeta

principer om kärnvapenfria zoner. Sverige har tillsammans med övriga EU-länder

framlagt förslag till sådana principer.

1997 trädde konventionen om förbud mot kemiska vapen i kraft. Också Förenta

staterna och Ryssland, som är de största innehavarna av kemiska vapen, har nu

anslutit sig till konventionen. Förhandlingarna om kontroll av konventionen om

förbud mot biologiska vapen har också intensifierats under 1997.

Nedrustningsarbetet i FN har kommit att inriktas alltmer även på

konventionella vapen. UNDC har under 1997 påbörjat ett arbete om riktlinjer för

rustningsbegränsning och nedrustning vad gäller konventionella vapen.

Inom den s.k. Ottawaprocessen utarbetades i Oslo en konvention om totalförbud

mot antipersonella minor (truppminor). Den undertecknades i Ottawa i december

1997 av 122 stater, däribland Sverige. Varje år i FN:s generalförsamling lägger

Sverige fram en resolution om konventionen om särskilt inhumana vapen.

Resolutionen uppmanar till anslutning till konventionens reviderade protokoll

II om landminor, som förhandlades fram under svenskt ordförandeskap. Sistnämnda

protokoll syftar inte till totalförbud av landminor (dvs. både antipersonella

minor och exempelvis stridsvagnsminor) utan reglerar användningen av dessa.

Sverige i säkerhetsrådet

I oktober 1996 invaldes Sverige - med 153 av 181 avgivna röster - som medlem i

FN:s säkerhetsråd för perioden 1997-1998. Det är tredje gången som Sverige tar

plats i rådet.

I säkerhetsrådet har Sverige vägletts av ett program som utrikesministern

redovisade för riksdagen den 24 oktober 1996. Viktiga uppgifter har varit att

verka för tidiga, helst förebyggande, och väl samordnade och balanserade FN-

insatser i konfliktsituationer och att få till stånd ett öppnare säkerhetsråd

som på ett bättre sätt konsulterar och informerar icke-rådsmedlemmar.

Folkrätten, mänskliga rättigheter och humanitära frågor ges särskild vikt. Det

överordnade målet är att FN och säkerhetsrådet så effektivt som möjligt skall

utföra sin huvuduppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Ett fyrtiotal konflikter världen över behandlades under det första året av

mandatperioden.

I Europa pågår fredsbevarande FN-operationer för närvarande i Cypern,

Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien och Georgien.

På grundval av en rapport från generalsekreteraren kommer såväl

säkerhetsrådet som generalförsamlingen att inleda en brett upplagd diskussion

om samlade åtgärder för att främja afrikansk säkerhet och utveckling.

Säkerhetsrådet har även särskilt uppmärksammat utvecklingen i Stora

sjöregionen. I detta arbete verkar Sverige för politisk försoning och betonar

särskilt humanitära frågor och mänskliga rättigheter. Sverige har lett

säkerhetsrådets arbete med åtgärder för att stärka den internationella

krigsförbrytardomstolen för Rwanda.

Säkerhetsrådet har konstaterat att förutsättningar inte funnits för att häva

de sanktioner som tidigare införts mot Irak och Libyen. Sverige anser det

angeläget att verka för att det fastställs tydliga förutsättningar för när

sanktioner skall kunna hävas. En viktig prioritet är att uppnå lösningar som

begränsar sanktionernas humanitära sidoeffekter. Sverige verkar samtidigt för

ett fast och enigt uppträdande från säkerhetsrådets sida för att säkerställa

att Irak efterlever rådets resolutioner.

Rådet ägnar kriget i Afghanistan fortlöpande uppmärksamhet, men parternas

ovilja att beakta FN:s uppmaningar har tvingat fram en omprövning av hur

fredsarbetet bör läggas upp.

Israels bosättningspolitik har diskuterats vid två tillfällen i

säkerhetsrådet, men förslagen till beslut har fallit på stormaktsveton. Frågan

har därefter förts vidare till ett brådskande extra möte i generalförsamlingen.

På svenskt initiativ antog säkerhetsrådet under Sveriges första

ordförandemånad i juli 1997 ett ordförandeuttalande om åtgärder för att fler

och kvalificerade civilpoliser skall kunna ställas till FN:s förfogande.

Det har stått klart att politiska förutsättningar saknats för att ta upp

vissa frågor i säkerhetsrådet. Ett exempel har varit händelseutvecklingen i

Algeriet.

Humanitära frågor

I skrivelsen betonas att många av de humanitära katastrofer som ägt rum på

senare tid omgärdas av svårlösta politiska problem och brutala övergrepp mot

civilbefolkningen. Detta gör FN:s roll särskilt viktig och innebär att

humanitära frågor i ökande grad diskuteras i säkerhetsrådet. Även humanitära

problem till följd av naturkatastrofer har ökat.

Det pågående reformarbetet har givit FN-sekretariatet en mer fokuserad

humanitär roll. Sverige kommer att fortsätta sitt arbete för reformer av den

humanitära verksamheten bland annat vad gäller skydd och säkerhet för humanitär

personal vid humanitära katastrofer, ökat skyddsansvar för FN vad gäller

internflyktingar och humanitära insatsers förhållande till konfliktlösning och

effektivitet i det humanitära arbetet.

I ett stort antal konflikthärjade länder är antipersonella minor ett

allvarligt humanitärt hinder för fredlig återuppbyggnad. Sverige tillhör de

länder som ger mest betydande bidrag på detta område.

Ekonomiska och sociala frågor

För närvarande pågår genomförande och uppföljning av de stora FN-konferenserna

som hållits under 1990-talet. Inför millennieskiftet kan framväxten av i viss

mån nya frågekomplex skönjas. Dit hör globaliseringens konsekvenser och den

framtida finansieringen av utvecklingsinsatser.

Generalsekreterarens reformsträvanden på det ekonomiska och sociala området

inom FN ligger nära den svenska linjen. Inom FN-sekretariatet har tre

avdelningar slagits samman till det nya DESA (Department for Economic and

Social Affairs) i syfte att förstärka FN-sekretariatets normativa och

analytiska funktion. Den mer operationella verksamheten skall överföras till

fonder och program.

Generalsekreteraren har tagit initiativ för att stärka FN:s ekonomiska och

sociala råd (Ecosoc) i dess roll som policyskapare. Sverige stöder dessa

förslag, liksom tankarna på att slå samman eller lägga ner några av Ecosocs

underorgan.

Utvecklingssamarbete

Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete och till de internationella

finansieringsinstitutionerna är mycket omfattande. Av den totala svenska

biståndsbudgeten går drygt en tredjedel till utvecklingssamarbete genom

multilaterala organisationer. Runt 3 miljarder kronor utbetalas som

basbudgetstöd via UD och 1,5 miljarder kronor som s.k. multibistöd till program

och projekt via Sida. Av de medel som utbetalas via UD utgör hälften stöd till

FN-organ. Merparten av återstoden går till utvecklingsbanker, främst

Världsbanken.

Samordning av FN:s utvecklingssamarbete, inledningsvis UNDP/UNFPA, Unicef och

WFP, har påbörjats genom tillskapandet av UNDG (UN Development Group). Fokus i

verksamheten skall ligga på landnivå. För varje land skall ett s.k. UNDAF (UN

Development Assistance Framework) utarbetas, med riktlinjer för samtliga FN-

aktiviteter, inklusive fackorganens.

Regeringen poängterar i skrivelsen att ett litet antal länder, däribland

Sverige och andra nordiska länder, i dag svarar för en oproportionerligt stor

andel av bidragen till FN:s utvecklingssamarbete. Att söka korrigera detta

missförhållande är högt prioriterat i svensk FN-politik. Skevheten förstärks av

Sveriges låga andel av FN:s upphandling och av att rekryteringen av svenskar

till FN i många fall är otillräcklig.

Generalsekreteraren kommer under 1998 att utveckla sitt förslag om ett nytt

finansieringssystem för utvecklingsverksamheten. Även inom FN:s fonder och

program, och i Ecosoc, pågår en diskussion om detta. Avsikten är att dagens

frivilliga bidrag skall kompletteras med exempelvis fleråriga förhandlade

bidrag.

Mänskliga rättigheter

Redan i organisationens stadga slås fast att en av dess viktigaste uppgifter är

att verka för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna.

I flertalet av de situationer som behandlas i FN:s säkerhetsråd förekommer

omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Sverige fäster i rådet särskild

vikt vid frågor som rör dessa rättigheter, inte minst på grund av deras

betydelse i arbetet för att förebygga konflikter.

Femtioårsminnet i år av antagandet av den allmänna förklaringen om de

mänskliga rättigheterna kommer att högtidlighållas världen över. I Sverige sker

detta i första hand genom praktiska och framåtblickande åtgärder. Exempel på

sådana åtgärder är de två regeringsskrivelserna Mänskliga rättigheter i svensk

utrikespolitik respektive Demokrati och mänskliga rättigheter inom svenskt

utvecklingsbistånd ( Skr. 1997/98:89 och Skr. 1997/98:76).

Sverige har aktivt stött FN:s generalsekreterares avsikt att genom sitt

reformprogram ge de mänskliga rättigheterna en ännu mer framträdande roll i

alla berörda delar av FN:s verksamhet. Sverige försöker på olika sätt bevaka

att dessa förslag också genomförs, bl.a. när FN under 1998 särskilt följer upp

slutdokumentet från 1993 års världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien.

Sverige värnar om kommissionen för mänskliga rättigheters särskilda

mekanismer för övervakning och rådgivning. Mekanismerna omfattar oberoende

rapportörer, särskilda representanter och arbetsgrupper samt fältoperationer.

De avser antingen situationen för de mänskliga rättigheterna i enskilda länder

eller angelägna tematiska ämnen.

En central uppgift fullgörs av de kommittéer som inrättats för att övervaka

och granska att stater som anslutit sig till konventioner om de mänskliga

rättigheterna också omsätter sina internationella åtaganden i nationell

lagstiftning och praxis. Sverige verkar för att dessa kommittéer skall ges

ökade resurser och för att det material som produceras genom FN:s arbete för de

mänskliga rättigheterna skall följas upp på ett bättre sätt.

Folkrätt

De senaste åren har arbetet på det folkrättsliga området fokuserats på att

inrätta en permanent internationell brottmålsdomstol. Idén om en sådan domstol

fick ökat stöd i samband med att grymheterna i kriget i det f.d. Jugoslavien

och folkmordet i Rwanda ledde till att säkerhetsrådet inrättade internationella

krigsförbrytardomstolar för dessa länder. Sedan 1994 har en särskild kommitté

diskuterat ett förslag till domstolsstadga som utarbetats av FN:s

folkrättskommission. Beslut har fattats om att sommaren 1998 hålla en konferens

i Rom för att slutförhandla och anta domstolens stadga. Sverige har varit

pådrivande i arbetet och leder förhandlingarna om ett av kapitlen i stadgan.

Bland andra folkrättsliga ärenden som nämns i skrivelsen är en av

generalförsamlingen 1997 antagen konvention om icke-sjöfartsanvändning av

internationella vattenvägar, liksom en konvention mot terroristbombningar.

Arbete på en konvention mot nukleär terrorism inleds 1998.

Finanser och administration

FN finansieras med obligatoriska medlemsavgifter dels för den reguljära

verksamheten, dels för de fredsbevarande operationerna. Sverige skall 1998

bidra med 133 respektive 253 miljoner kronor. Framför allt FN:s humanitära

insatser och utvecklingssamarbetet finansieras därutöver med frivilliga bidrag.

Den 31 december 1997 var medlemsstater skyldiga FN 473 miljoner US-dollar för

den reguljära verksamheten och 1 600 miljoner US-dollar för den fredsbevarande

verksamheten. FN är i sin tur skyldigt länder som bidragit med trupp till

fredsbevarande operationer omkring 750 miljoner US-dollar, däribland Sverige,

vars fordran uppgår till ca 250 miljoner kronor.

Förenta staterna intar en särställning, då innehållandet av bidrag förenas

med krav på nedskärningar och förändringar av verksamheten. Amerikanska

kongressen beslutade ensidigt 1995 att sänka landets bidragsdel till

fredsbevarande operationer från 31 % till 25 %. Hösten 1997 ställde USA krav på

negativ tillväxt av FN-systemets samtliga budgetar för att reglera skulden. Om

ingen betalning görs under första halvåret 1998 riskerar Förenta staterna att

under hösten förlora sin rösträtt i generalförsamlingen enligt FN-stadgans

artikel 19 (två års obetalda bidrag).

Sveriges andel sänks årligen, från 1,23 % (1997) till 1,079 % (2000). Denna

sänkning beror på den svenska ekonomins ställning i början av 1990-talet och

den höga dollarkursen.

Sverige eftersträvar en helhetslösning av FN:s finansiella problem. EU har

presenterat ett förslag i reformarbetsgruppen för FN:s finanser som bygger på

fyra grundprinciper: full och ovillkorlig skuldbetalning, reviderade

bidragsskalor, skärpt tillämpning av stadgans regel om förlorad rösträtt på

grund av obetalda bidrag samt införandet av incitament för att betala i tid och

påföljder (ränta) vid sen inbetalning.

Parallellt med att beslut fattades om bidragsskalan förhandlade

medlemsstaterna om FN:s programbudget för perioden 1998-1999. Budgeten

fastställdes till 2 532 miljoner US-dollar. Av nuvarande ca 10 000 tjänster

inom FN-sekretariatet avskaffas en tiondel.

Sammanfattning av motionerna

I motion U27 (m) begärs ett tillkännagivande om FN:s huvuduppgifter. Dessa bör

enligt motionärerna vara följande:

1. Den första och viktigaste uppgiften är säkerhetsrådets arbete med att

upprätthålla internationell fred och säkerhet. En central uppgift för FN

härvidlag är att på ett kompetent sätt leda humanitära fredsbevarande

operationer. För detta behövs en kraftfullt förbättrad ledningsförmåga.

2. Att säkra den internationella rätten så att grundläggande mänskliga

rättigheter efterlevs. Att inrätta en permanent internationell domstol för

brottmål är nu det mest angelägna.

3. Hela FN:s verksamhet i de olika underorganen måste ses över inför det

pågående reformarbetet. Den internationella byråkratin måste minskas och

effektiviteten stärkas till gagn för framför allt u-länderna. Organisationer

som UNHCR, Unicef och vissa andra organ måste samordna och effektivisera sin

verksamhet i de internationella insatserna i samband med katastrofer och krig.

Den samordning som skall ske på landnivå med ett gemensamt ?FN-hus? bör enligt

motionärerna även genomföras i New York, vad gäller de organ som arbetar inom

samma områden.

4. FN har en viktig uppgift för att främja den snabba tillväxt som är den

nödvändiga förutsättningen för att inom rimlig tid utrota fattigdomen i u-

länderna. Här har gjorts många fel i det förflutna och det finns viktiga

uppgifter som främst eller enbart måste hanteras inom FN-systemets ram.

Världsbanken och IMF har nyckelroller för att utrota fattigdom respektive säkra

det internationella betalningssystemet. Det viktigaste bidraget till u-

ländernas utveckling är den globala frihandeln. Världshandelsorganisationen WTO

spelar här en avgörande roll. FN måste givetvis vara med, dock utan att vara

huvudfinansiär och/eller organisatör.

Motionärerna bakom U28 (fp) vill i yrkande 1 ha ett tillkännagivande om att

FN:s reformarbete för att säkerställa fred och säkerhet även skall inriktas på

agerande vid inomstatliga konflikter. Under senare tid har FN och andra

internationella aktörer stått handlingsförlamade inför de upprepade massakrerna

i Bosnien, Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Algeriet. FN-

stadgan bör ändras och det är, enligt motionärerna, en utmaning att försöka

finna en formulering som ger säkerhetsrådet möjlighet att agera även vid

inomstatliga konflikter utan att inkräkta alltför mycket på staters

suveränitet.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att FN:s fyra mål skall kom-

pletteras med ett femte mål för FN:s verksamhet som fokuserar på valfrågor. Ett

resultat av de rapporter som FN:s generalsekreterare presenterat om FN:s

reformarbete är att verksamheten skall fokuseras på fyra kärnområden: fred och

säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt

utvecklingsarbete. Enligt motionärerna bör dessa mål kompletteras med ett femte

kärnområde som är inriktat på valfrågor.

I yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att en samordnande funktion

för valfrågor inrättas.

Vikten av att följa upp de FN-konferenser som hållits runt om i världen under

1990-talet betonas i motionen. Det sociala toppmötet i Köpenhamn,

kvinnokonferensen i Peking, befolkningskonferensen i Kairo, habitatkonferensen

i Istanbul och klimatkonferensen i Kyoto har alla resulterat i en rad

resolutioner och handlingsprogram som väntar på att bli genomförda.

Motionärerna anser att det i FN:s framtida verksamhet inte bör vara prioriterat

att arrangera flera konferenser. Bristande resurser och svag handlingskraft vad

gäller uppföljningen bör i stället åtgärdas. Det är angeläget att Sverige

verkar för att FN-konferensernas mål och handlingsprogram verkligen uppfylls

(yrkande 4).

I motion U29 (v) yrkande 1 begär motionärerna att regeringen skall redovisa den

analys som motionärerna förutsätter har gjorts av Carlsson-Ramphal-rapportens

förslag om internationella transaktionsskatter för att ge FN nya inkomstkällor.

Förslaget gällde framför allt skatt på valutatransaktioner, 10 öres skatt på

flygbiljetter och avgifter för att använda globala resurser, t.ex. på

båttransporter.

Motionärerna vill i yrkande 2 ha en förbättrad demokratisk insyn i

Världsbanken. Insynen för närvarande inskränker sig till den som förmedlas via

de olika ländernas och ländergruppernas representanter. Motionärerna hänvisar

till utskottets behandling av tidigare motioner i ämnet, varvid bl.a. uttalats

att utskottet förutsätter att samråd med riksdagen kommer att ske och att

regelbunden information lämnas i världsbanksfrågor. Detta har emellertid inte

skett och motionärerna begär nu ett tillkännagivande om den demokratiska

insynen i Världsbankens verksamhet.

Motionärerna vill i yrkande 4 att folkrörelseaspekten i FN-arbetet förstärks

och att regeringen i kommande skrivelser delger riksdagen hur arbetet i den

riktningen fortgår. Det går, anser Vänsterpartiet, inte att bedriva ett bra FN-

arbete utan att göra det svenska folket delaktigt. I skrivelsen saknas en

diskussion om folkrörelsernas roll i FN:s arbete. Det finns därför anledning

att ställa frågan hur regeringen skall förmå det svenska folket att bli

delaktigt i och påverka FN-arbetet.

En annan fråga som lyfts fram i motionen är ungdomens medverkan i FN-arbetet.

Ungdomsperspektivet saknades i tidigare FN-skrivelser från regeringen och finns

inte heller med i årets skrivelse, trots att riksdagen begärt detta. Det finns

många organisationer som PeaceQuest, Ungdomens Röda Kors och politiska

ungdomsförbund som har mycket att bidra med när det gäller att utforma dagens

och framtidens svenska FN-politik. I yrkande 5 begärs att FN-arbetet bland

ungdomen redovisas och rapporteras i regeringens skrivelse om FN.

Vänsterpartiet anser också att det bör ingå en ungdomsrepresentant i den

svenska FN-delegationen (yrkande 6).

I yrkande 7 vill motionärerna ha ett tillkännagivande om att u-länderna bör

ges en starkare ställning i säkerhetsrådet. I dag handlar världspolitiken inte

om öst och väst utan snarare om förhållandet mellan nord och syd. Det handlar

om skuldkrisen, demokratiutveckling, konfliktförebyggande, konfliktdämpande och

konfliktlösande åtgärder. Den överväldigande delen av dessa problem berör u-

länderna. Därför måste självfallet fler u-länder finnas representerade i FN:s

säkerhetsråd.

Vad gäller vetorätten i säkerhetsrådet borde den utifrån principiella

utgångspunkter avskaffas (yrkande 8). Frågan om vetorätten är känslig och

svårlöst. Vänsterpartiet anser att utgångspunkten för en diskussion måste vara

att vissa länders regeringar inte skall ha några särskilda privilegier framför

andra i FN när det gäller beslut om ingripande i internationella konflikter.

I yrkande 9 efterlyser motionärerna en beskrivning av kvinnorepresentationen

i FN-organen i regeringens skrivelse. Kvinnorepresentationen i FN är fortsatt

dålig och innebär att mycket kunskap och erfarenhet som kvinnor besitter inte

kommer FN till del. I skrivelsen förklaras i allmänna ordalag att man försöker

införa ett kvinnoperspektiv i FN-arbetet, men det finns inte något konkret

angivet om hur detta bör gå till.

Motionärerna begär i yrkande 10 att representationen av parlamentariker i FN-

sammanhang ökar. Ett exempel på dålig representation är att många NGO-

representanter deltar vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter varje år.

Däremot deltar inte några riksdagsledamöter som representanter för Sveriges

riksdag. Detta är otillfredsställande. Sverige bör, enligt motionärerna, föregå

med gott exempel och i FN-sammanhang representeras av parlamentariker och då

med en könsfördelning som motsvarar den svenska riksdagens könssammansättning.

Även i motion U303 (v) yrkande 7 begär Vänsterpartiet ökat deltagande av

parlamentariker vid betydelsefulla FN-konferenser. Motionärerna lyfter fram

samma exempel som ovan, nämligen att parlamentariker saknas i den svenska

representationen under MR-kommissionens årliga konferens.

Ett annat ämne som Vänsterpartiet saknar i regeringens skrivelse är

kommentarer till frågan om ett ekonomiskt säkerhetsråd. Det kalla krigets

avspänning mellan tungt rustade stormakter har följts av andra motsättningar

som uppstått eller fördjupats. Till formen har motsättningarna varit av etnisk

eller religiös karaktär. Diskriminering har emellertid inte bara haft etnisk,

religiös grund utan har också bestått i ekonomisk exploatering av människor,

orättvis fördelning av resurser m.m. Hoten mot freden består inte enbart i

militära spänningar. Att värna om freden innebär att man också värnar om

världens resurser, om miljön och om att åstadkomma en ekonomiskt rättvis

fördelning. I motion U29 (v) yrkande 11 begär motionärerna att Sverige tar

initiativ inom FN till att ett ekonomiskt säkerhetsråd förbereds. Samma yrkande

framställer Vänsterpartiet i motion Fi209 (v) yrkande 21. Motionärerna hänvisar

i den motionen till rapporten A Call to Action, där det föreslås att ett

ekonomiskt säkerhetsråd skall inrättas, som är mer representativt och effektivt

än nuvarande G-7-gruppen och Bretton Woods-institutionerna. Rådet bör utveckla

en långsiktig strategisk politik för att stödja en stabil och balanserad

utveckling i världen och för att säkra stabiliteten mellan de stora

internationella organisationernas olika målsättningar.

I motion U30 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att göra FN mer

miljövänligt. Den som besöker FN i New York kan inte undgå att märka de stora

mängder engångsmaterial som används. FN som internationell arbetsplats måste

föregå med gott exempel i miljöavseende.

Irakkrisen ställde FN:s konfliktförebyggande insatser och fredsinsatser på

sin spets. Miljöpartiet menar att krig och våld inte får användas av FN som ett

sätt att lösa konflikter. Motionärerna begär i yrkande 2 beträffande FN:s

multinationella snabbinsatsstyrka, SHIRBRIG, att alla insatser måste planeras

och utföras i FN:s regi. Varje insats skall betraktas som unik och fordra nya

överväganden och beslut i Sveriges riksdag.

Motionärerna begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att FN bör agera även

när interna konflikter påverkar internationell säkerhet. Det är viktigt att FN

kan ingripa i interna konflikter trots att länderna ofta åberopar respekt för

landets integritet. Lokala konflikter kan få föröda ett land och dess

civilbefolkning i åratal därför att FN-stadgans ord om att ?förebygga och

undanröja hot mot freden? och att ?undertrycka angreppshandlingar och andra

fredsbrott?, inte gäller interna konflikter.

I partimotionen U56 (v) behandlas FN:s hantering av interna konflikter i

yrkande 4. Motionärerna begär att Sverige i FN:s säkerhetsråd än intensivare

försöker finna möjligheter för FN att förhindra massakrer av den typ som äger

rum i Algeriet, Colombia etc. Vad som fattas är politisk vilja. FN har de

verktyg som behövs och Sverige och FN måste lyssna till de rapporter och

varningssignaler som kommer om konflikter.

I partimotionen U210 (c) yrkande 1 begär motionärerna ett tillkännagivande om

att miljöarbetet inom FN bör få en egen exekutivkommitté i den nya organisation

som aviseras. På sikt bör dagens säkerhetsråd kompletteras med ett FN:s råd för

hållbar utveckling.

I yrkande 3 anförs att Sverige bör arbeta för att den nyligen inrättade

snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG successivt byggs ut och för att fler länder

uppmuntras delta. Centerpartiet anser också att Sveriges bidrag till denna

styrka bör kunna öka på sikt.

I motion U221 (mp) begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall verka för

att vattenfrågan inlemmas i säkerhetsrådets arbetsområde som ett ?icke-

militärt hot mot fred och säkerhet?. Motionärerna menar att klyftan mellan

tillgång och efterfrågan på tillgängligt vatten konstant ökar i många delar av

världen. De största spänningarna och striderna om vattenresurser har hittills

uppstått inom länder, men risken för konflikter och fientligheter mellan länder

ökar. Motionärerna menar att allt arbete inom FN kan beskrivas som ett arbete i

fredens tjänst. Sverige bör därför verka för att FN och säkerhetsrådet ännu

starkare kopplar samman vattenförsörjningsfrågor med hot mot fred och säkerhet

och risk för konflikter. FN och säkerhetsrådet har all anledning att behandla

vattenfrågor särskilt i sitt arbete. Det enklaste skulle vara om de globala

vattenproblemen togs upp som en permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning.

I motion U303 (v) yrkande 3 framhåller motionärerna att formerna för att utse

FN:s generalsekreterare måste ändras.

Motionärerna bakom flerpartimotionen U408 (v, c, fp, mp, kd) vill i yrkande 3

att den svenska regeringen tillsammans med andra länder under

generalförsamlingens session 1997 verkar för en speciell nedrustningssession

hösten 1998. Vid en sådan skulle alla frågor beträffande nedrustning tas upp,

såsom kärnvapenkontroll, ny start på förhandlingarna om konventionella styrkor

i Europa, bättre kontroll av vapenhandeln, omställning av vapenproduktionen

till civil verksamhet samt en ny säkerhetsordning under FN:s ledning. Det

sistnämnda i enlighet med förslag framfört i generalsekreterarens

reformprogram, vilket presenterades den 14 juli 1997.

I motion U412 (mp) vill motionärerna i yrkande 5 att Sverige tar initiativ till

en reform av IAEA (Atomenergikommissionen) och verkar för inrättande av en

solenergikommission inom FN. IAEA agerar aktivt för att sprida kärnkraften i

världen. Motionärerna anser att det är fel och ologiskt av Sverige att

okritiskt delta i IAEA:s verksamhet. Sverige bör ta initiativ till en

förändring av artikel 1 i IAEA:s fördrag.

I partimotion A203 (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen

skall inrätta en permanent ungdomsrepresentation i den svenska FN-delegationen.

Den svenska regeringen har ställt sig bakom resolutioner som förordat ökad

ungdomsrepresentation, men har ännu inte inrättat en permanent sådan i den egna

delegationen. Flera andra länder, bl.a. Norge, Danmark och Holland, har

ungdomsdelegater i sina respektive FN-delegationer.

Även i den enskilda motionen U637 (c) begär motionären att det skall finnas en

permanent ungdomsrepresentation i den svenska delegationen i FN. Under 1997 års

generalförsamling fanns inte någon ungdomsrepresentant i delegationen, vilket

är förvånande, då ungdomsfrågor fanns på dagordningen.

Utskottets överväganden

Övergripande och institutionella frågor

FN:s verksamhet

I regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige i Förenta nationerna ges en

kortfattad men innehållsrik beskrivning av svensk FN-politik. Regeringen

redovisar också de frågor som anses vara av särskild betydelse i det fortsatta

FN-arbetet.

Utskottet vill inledningsvis betona det stora värdet av att riksdagen

regelbundet får information om, och tillfälle att ge synpunkter på, det svenska

agerandet inom FN:s mångskiftande verksamhet. Det råder en stor samstämmighet

mellan regering och riksdag vad gäller vikten av att hålla en hög svensk profil

i FN-arbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning att FN:s styrka ligger i

organisationens universalitet och att den bygger på en bred syn på säkerhet som

beaktar såväl politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer.

FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, har sedan sitt tillträde i januari 1997

presenterat två rapporter om hur FN skall kunna reformeras. Grundtanken är att

stärka FN:s arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred och

säkerhet; humanitära frågor; ekonomiska och sociala frågor samt

utvecklingssamarbete. Mänskliga rättigheter är relevanta för samtliga

arbetsområden och föreslås därför behandlas tvärsektoriellt. Reformförslagen

innebär organisatoriska förändringar för att effektivisera FN:s samarbete på

dessa kärnområden.

Utskottet har i betänkandena 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete och 1997/98:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

uttalat sitt stöd för generalsekreterarens reformförslag. Många av dessa bygger

på förslag från de två nordiska FN-projekten.

Moderata samlingspartiet har i motion U27 (m) begärt ett tillkännagivande

rörande FN:s fyra huvuduppgifter: Upprätthållandet av fred och säkerhet är den

viktigaste uppgiften och i detta sammanhang är det, enligt motionärerna, en

central uppgift för FN att förbättra förmågan att leda humanitära

fredsbevarande operationer. En annan viktig uppgift att säkra den

internationella rätten genom inrättande av en permanent internationell domstol

för brottmål. Vidare bör verksamheten i FN:s underorgan ses över och samverkan

ske både på lokal och central nivå. Slutligen bör FN främja en snabb tillväxt i

u-länderna för att inom rimlig tid utrota fattigdomen. I detta sammanhang

spelar enligt motionärerna också Världsbanken, IMF och WTO viktiga roller.

Utskottet konstaterar att regeringen fäster stor vikt vid att den humanitära

hjälpen når sina mottagare på ett snabbt och effektivt sätt. En god

koordinering mellan berörda humanitära organisationer är en förutsättning för

att så skall kunna ske. Som ett resultat av reformeringen av FN-sekretariatet

har en ökad fokusering och renodling skett av FN:s humanitära koordinators

funktion. Sverige har stött detta arbete. Koordinatorn har nu möjlighet att

koncentrera sig på att utarbeta riktlinjer för den humanitära verksamheten och

samordning av denna. Den samordningskommitté som finns för de större

organisationerna på det humanitära området, främst FN-organisationer, har också

fått en tydligare styrande roll i den nya FN-organisationen. I denna ingår nu

även FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter liksom FN:s samordnare för

internflyktingfrågor. Dessa organisationer ser nu över sin verksamhet i syfte

att bli effektivare.

Utskottet ser med gillande att Sverige har en aktiv roll i arbetet för

förstärkt effektivitet och samordning på det humanitära området och noterar att

Utrikesdepartementet i samarbete med FN-sekretariatet anordnade ett seminarium

i början av april i år i Saltsjöbaden i syfte att dra lärdom av den humanitära

samordningen vid större humanitära katastrofer.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige är aktivt i arbetet med att upprätta

en internationell brottmålsdomstol. Utskottet har vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 1996/97:UU12, uttalat sitt stöd för detta arbete. Om allt

går som planerat kommer beslut om att inrätta domstolen att kunna fattas

sommaren 1998 i Rom.

Beträffande kraven på att Sverige skall verka för att det sker en bättre

samordning av FN:s underorgan på landnivå och centralt vill utskottet hänvisa

till sina tidigare ställningstaganden. Senast i betänkande 1997/98:UU2 uttalade

utskottet sitt stöd för generalsekreterarens reformprogram. I detta ingår bl.a.

den lokala och centrala koordineringen av FN:s underorgan som en viktig

komponent. Arbetet med att samordna FN-organen i programländerna har inletts

liksom ansträngningarna för att förbättra samrådet centralt.

Vikten av ekonomisk utveckling i u-länderna och FN och andra internationella

aktörers betydelse för att främja en sådan beskrivs mer utförligt nedan i

kapitlet Ekonomisk utveckling i u-länder. I den moderata kommittémotionen

poängteras i detta sammanhang vikten av en snabb ekonomisk tillväxt för att

utrota fattigdomen i u-länderna. I betänkande 1997/98:UU9 Fattigdomsbekämpning

i Sveriges utvecklingssamarbete förklarade sig utskottet dela regeringens

uppfattning såvitt avser den ekonomiska tillväxtens betydelse:

Regeringen framhåller också i skrivelsen att det är interaktionen mellan

ekonomisk utveckling och en socialt acceptabel fördelning som skapar de bästa

förutsättningarna för fattigdomsbekämpning. Det som eftersträvas är inte bara

tillväxt i allmänhet utan vad som skulle kunna kallas en rättvis och jämlik

tillväxt, där tillväxtens innehåll är av avgörande betydelse.

Utskottet delar inte motionärernas förenklade synsätt om den snabba tillväxtens

betydelse. Till skillnad från dem, anser utskottet inte att det avgörande är

hur snabb tillväxten är utan dennas reella innebörd och fördelning. Avgörande

för ett framgångsrikt bekämpande av fattigdom är också huruvida ett lands

beslutsfattare har den politiska viljan och förmågan att bedriva en politik som

gynnar folkflertalet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att många av de synpunkter som framförs i

motion U27 (m) i stora delar utgör väl känd svensk FN-politik. Något krav på

att just de i motionen nämnda områdena bör utgöra FN:s huvuduppgifter kan

utskottet emellertid inte ställa sig bakom. FN:s huvudsakliga uppgifter finns

nedlagda i stadgan och utskottet ser inte skäl att förespråka ändringar i

denna.

Motion U27 (m) avstyrks därmed.

I en motion, U28 (fp) yrkandena 2 och 3, begärs att Sverige skall verka för att

ett mål för FN införs som fokuserar på valfrågor samt föreslås att en

samordnande funktion i FN för dessa frågor inrättas.

Renodlade valfrågor behandlas redan operativt och normativt inom FN. Stöd

har via FN givits till genomförande av cirka 70 val. FN är ofta engagerat i

valgenomförandet. Det gäller i synnerhet i de fall när valen utgör en del i en

fredsprocess och FN deltar i en fredsbevarande operation. Exempel på sådana är

Kambodja och Västsahara. Därtill arbetar UNDP i många fall med att ge stöd till

uppbyggnaden av demokratiska institutioner som valmyndigheter, parlament m.m.

Ett betydelsefullt arbete för att skapa goda förutsättningar för val utförs

också av de organ som särskilt arbetar med att främja de mänskliga

rättigheterna såsom yttrandefrihet, mötesfrihet m.m.

Inom FN:s sekretariat finns en enhet för valstöd som har en viss

koordinerande roll när FN engageras i genomförande av val. Enheten arbetar

också med generella metodfrågor. Detta arbete är viktigt för att skapa

tydlighet och internationell enhetlighet kring valgenomförande. För närvarande

pågår ett arbete för att utveckla en heltäckande handbok för valgenomförande

mellan enheten för valstöd och bl.a. International IDEA.

En tendens finns också mot att regionala organisationer tar ett allt större

ansvar för genomförande av val. Exempel på sådana är OSSE i Europa och OAS i

Latinamerika. I detta sammanhang finns också anledning att erinra om det

viktiga arbete som utförs av ovan nämnda International IDEA och andra enskilda

institut vilka arbetar med främjandet av demokrati och rättvisa val.

Utskottet anser att valfrågor blir väl tillgodosedda inom FN och andra

organisationer och finner därför varken skäl att förorda något nytt femte mål

för FN:s verksamhet eller att en särskild ny samordnande funktion för dessa

frågor tillskapas inom FN. Förhållandena i varje enskilt land måste avgöra om

FN, någon regional organisation eller annan valstödjande organisation

lämpligast skall engageras.

Därmed avstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkandena 2 och 3.

Säkerhetsrådet, generalsekreteraren

Utskottet noterar som positivt att Sverige nu, med vunna erfarenheter från

medlemskapet i säkerhetsrådet, med större insikt kan verka för att stärka FN:s

handlingskraft i centrala frågor om fred och säkerhet. I detta sammanhang är

rådets arbetsformer och dess representativitet naturligtvis centrala frågor.

I motion U29 (v) yrkandena 7 och 8 begärs att u-länderna skall ges en starkare

ställning i säkerhetsrådet samt att Sverige skall verka för att vetorätten

avskaffas.

I den arbetsgrupp under generalförsamlingen som behandlar utvidgningen och

sammansättningen av säkerhetsrådet diskuteras nu bl.a. det totala antalet

medlemmar i ett utvidgat råd.

I ett gemensamt nordiskt anförande om säkerhetsrådets sammansättning och

andra därtill relaterade frågor, hösten 1997 i generalförsamlingen, framhölls

vikten av att globala och regionala perspektiv inkluderas i beslutsfattandet.

Vidare betonades vikten av att de valda, icke ständiga medlemmarna även

fortsättningsvis utgör majoritet i rådet. De säkerställer rådets

representativitet - inte enbart geografiskt - utan även mellan olika

erfarenheter och synsätt, mellan länder av skilda storlekar och med större

eller mindre inflytande. Norden önskar även se en utvidgning av antalet

ständiga medlemmar. I anförandet noterades att det synes föreligga starkt stöd

för att Tyskland och Japan blir nya ständiga medlemmar tillsammans med

representanter från Afrika, Asien och Latinamerika.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att en balanserad utvidgning bör

komma till stånd med både ständiga och icke-ständiga medlemmar. Samtidigt bör

vederbörlig hänsyn tas till utvidgningens effekter på rådets arbetsformer och

effektivitet.

Av relevans för effektiviteten och beslutsförmågan är också frågan om

vetorätten. Sverige har understrukit vikten av att säkerhetsrådet behåller sin

effektivitet, varför regeringen anser att vetorätten i sin nuvarande form inte

bör utvidgas till ett antal nya stater.

Utskottet ställer sig bakom regeringens ställningstaganden i dessa frågor.

Därmed anser utskottet motion U29 (v) yrkandena 7 och 8 besvarad.

I motion U303 (v) yrkande 3 hävdas att formerna för att utse FN:s

generalsekreterare måste ändras.

Utskottet har tidigare uttalat sig i denna fråga. I betänkande 1996/97:UU12

anförde utskottet att det stöder en ökad öppenhet kring formerna för valet av

generalsekreterare och även ser positivt på en förlängd mandatperiod för denne.

Utskottets uppfattning i denna fråga kvarstår oförändrad.

Motion U303 (v) yrkande 3 anses därmed besvarad.

Finansiella frågor

FN finansieras med obligatoriska medlemsavgifter, dels för den reguljära

verksamheten, dels för de fredsbevarande operationerna. Framför allt FN:s

humanitära insatser och utvecklingssamarbete finansieras därutöver med

frivilliga bidrag.

Utskottet noterar att litet antal länder, däribland Sverige och andra

nordiska länder, svarar för en oproportionerligt stor andel av de frivilliga

bidragen till FN:s utvecklingssamarbete. Skevheten förstärks av Sveriges låga

andel av FN:s upphandling och att rekryteringen av svenskar till FN i många

fall är otillräcklig. I skrivelsen framhålls vidare att generalsekreteraren

under 1998 kommer att utveckla sitt förslag om ett nytt finansieringssystem för

utvecklingsverksamheten. Den nya ställföreträdande generalsekreteraren Louise

Fréchette har ett särskilt ansvar för att följa upp reformfrågor. Hon har bl.a.

fått i uppdrag att studera och lägga fram förslag om nya finansieringskällor

för FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett förslag är att dagens

frivilliga bidrag skall kompletteras med fleråriga förhandlade bidrag. En

diskussion pågår också om alternativa finansieringskällor och FN:s samarbete

med den privata sektorn.

Utskottet konstaterar att FN:s svåra finansiella kris fortsätter.

Huvudorsaken är att medlemsstaterna inte uppfyller sitt stadgeenliga

betalningsansvar. USA är en av de största gäldenärerna men det finns också ett

antal andra stora och små länder som inte betalar i tid eller fullt ut. Enligt

uppgift i skrivelsen uppgick medlemsstaternas skuld till FN vid årsskiftet

1997/98 till 473 miljoner US-dollar för den reguljära verksamheten och 1 600

miljoner US-dollar för den fredsfrämjande verksamheten.

Förslag om att närmare studera internationella transaktionsskatter har

framförts i motion U29 (v) yrkande 1.

Utskottet delar regeringens uppfattning att man måste eftersträva en

helhetslösning på FN:s finansiella problem. Utskottet finner EU:s förslag,

vilket presenteras i skrivelsen, intressant. Det bygger på fyra grundprinciper:

full och ovillkorlig skuldbetalning, reviderade bidragsskalor, skärpt

tillämpning av stadgans regel om förlorad rösträtt vid obetalda bidrag samt

införande av incitament för att betala i tid och påföljder (ränta) vid för sen

betalning. Därtill måste, vilket utskottet framförde i betänkande 1995/96:UU1

FN inför framtiden, kompletterande finansieringskällor övervägas. De förslag

som framlagts av bl.a. Kommissionen för globalt samarbete, t.ex. om skatt på

internationella valutatransaktioner och avgifter på internationella

flygbiljetter, var enligt utskottets uppfattning väl värda att studera.

Utskottet har inhämtat att regeringen har initierat ett projekt i syfte att

i nära samarbete med givar- och mottagarländerna samt företrädare för det

multilaterala systemet, diskutera förslag till bl.a. FN:s och

utvecklingsbankernas finansiering. Arbetet skall bygga vidare på de nordiska

FN-projekten. Finansieringsprojektet presenterades nyligen vid FN i New York.

Utskottet har tidigare, senast i betänkande 1997/98:UU2 Internationellt

utvecklingssamarbete, framfört att det är viktigt med en jämnare

bördefördelning mellan givare. I samma betänkande betonades vikten av

rationalisering och effektivitet samt upprepade utskottet sitt stöd för

försöken att finna alternativa finansieringskällor. Utskottet ser i detta

sammanhang positivt på det nya initiativ som tagits av regeringen att närmare

studera förslag till FN-finansiering. De förslag t.ex. om samfinansiering

mellan privata näringslivet och FN, internationella transaktionsskatter och

avgifter på internationella flygbiljetter som framlagts bör därvid

förutsättningslöst studeras så att klarhet kan nås om för- och nackdelar med

olika alternativ.

Med detta anser utskottet motion U29 (v) yrkande 1 besvarad.

Fredsfrämjande verksamhet

FN:s första uppgift enligt stadgan är att upprätthålla fred. Den fredsfrämjande

verksamheten omfattar alla faser av en konflikt. Förebyggande åtgärder,

fredsskapande insatser för att begränsa eller lösa en pågående konflikt,

fredsbevarande operationer, fredsframtvingande insatser och fredsbyggande efter

en konflikt. Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning att FN i

större utsträckning bör inrikta verksamheten på tidiga insatser och

konfliktförebyggande åtgärder. Utskottet delar också regeringens uppfattning

att det är angeläget att utveckla FN:s och regionala organisationers instrument

för att förebygga konflikter.

Ett led i arbetet för att möjliggöra en snabbare insats i konfliktsituationer

och förhindra att de förvärras utgör arbetet med att sätta upp en

multinationell snabbinsatsstyrka SHIRBRIG (The Multinational UN Standby Forces

High Readiness Brigade) som skall kunna ställas till FN:s förfogande inom 15-30

dagar för insatser under högst sex månader. Brigaden är sammansatt av

nationella enheter inom ramen för FN:s beredskapssystem UNSAS (UN Standby

Arrangement System). En annan viktig komponent i det fredsbevarande arbetet är

användandet av civilpoliser. Utskottet stöder Sveriges deltagande i SHIRBRIG

liksom det svenska rådsinitiativ som tagits för att utveckla kapaciteten att

kunna använda civilpoliser i en högre utsträckning i framtida fredsfrämjande

operationer.

I tre motioner tas frågan om FN:s möjligheter att agera i interna konflikter

upp. I motion U28 (fp) yrkande 1 begärs att Sverige skall verka för att FN-

stadgan ändras för att möjliggöra ingripande i inomstatliga konflikter.

Motionärerna bakom U30 (mp) yrkande 4 begär att säkerhetsrådets möjligheter att

agera i konflikter inom ett lands gränser förbättras vid omfattade kränkningar

av mänskliga rättigheter. Som exempel på ett land där FN borde kunna agera

nämns Algeriet. I motion U56 (v) yrkande 4 anförs att Sverige i FN:s

säkerhetsråd än intensivare bör försöka finna möjligheter för FN att förhindra

massakrer av den typ som äger rum i Algeriet, Colombia etc.

Utskottet har i en offentlig utfrågning den 19 mars 1998 på temat Mänskliga

rättigheter i interna konflikter - det civila samhällets roll, med en

expertpanel bl.a. penetrerat frågan om vilka möjligheter som ges med nuvarande

FN-stadga för säkerhetsrådet att agera i interna konflikter. Utgångspunkten i

FN-stadgans artikel 2:7 är att FN inte skall ingripa i staters inre

angelägenheter. Det viktiga undantaget från denna regel är att säkerhetsrådet

kan ingripa om situationen är så allvarlig att den utgör ett hot mot

internationell fred och säkerhet. Rådet har med visst stöd i stadgan genom

praxis i utökad utsträckning utnyttjat möjligheten att intervenera i interna

konflikter. Det finns en tendens att betrakta humanitära katastrofer och

omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som internationella

angelägenheter.

Gränsen mellan renodlad inomstatlig konflikt och mellanstatlig konflikt är

inte knivskarp. Ofta finns en inblandning på ett eller annat sätt i form av

handelsintressen, strategiska intressen, militär- och exportintressen etc. från

närliggande stater. Denna inblandning kan medföra risker för den regionala och

internationella säkerheten.

Utskottet noterar att Sverige i arbetet inom säkerhetsrådet fäster stor vikt

vid frågor som rör mänskliga rättigheter. Därmed verkar Sverige för att

kränkningar av mänskliga rättigheter även i inomstatliga konflikter skall

uppmärksammas. Rådet har redan ingripit i ett antal interna konflikter. Vad

gäller Algeriet konstaterar regeringen i skrivelsen att de politiska

förutsättningarna för ett ingripande inte förelegat.

I folkpartimotionen begärs att Sverige skall verka för att FN-stadgan ändras

så att det blir enklare för rådet att ingripa i interna konflikter. Utskottet

anser inte att detta är en framkomlig väg. Det politiska stöd som nu i vissa

fall saknas för ett rådsingripande skulle också saknas för en stadgeändring.

Svårigheter att identifiera de parter i interna konflikter som gör sig skyldiga

till MR-brott och deras relativa okänslighet för internationella påtryckningar

är också ett problem. Det är enligt utskottets uppfattning därför viktigt att

arbeta för att skapa politiska förutsättningar för rådsingripande i särskilt

allvarliga fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i interna

konflikter. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla vikten av att

använda preventiv diplomati och medling och andra icke-militära insatser för

att lösa konflikter. I det konfliktförebyggande arbetet inom ett land spelar

vidare det civila samhället en viktig roll.

Med detta avstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkande 1 samt anser motionerna

U30 (mp) yrkande 4 och U56 (v) yrkande 4 besvarade.

Två motioner behandlar den nyligen upprättade snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG. I

motion U30 (mp) yrkande 2 krävs att alla insatser av denna styrka måste

planeras och utföras i FN:s regi samt beslutas av Sveriges riksdag. I motion

U210 (c) yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att SHIRBRIG successivt

byggs ut.

Enligt statuterna skall styrkan endast kunna tas i anspråk för insatser efter

beslut av FN:s säkerhetsråd och förutsatt att insatsen sker enligt FN-stadgans

kapitel VI om fredlig lösning av konflikter. I detta kapitel, artikel 36, ges

säkerhetsrådet befogenhet att ingripa om det kan antagas att internationell

fred och säkerhet är i fara. De nationella truppenheterna kan endast ställas

till förfogande efter nationellt beslut i varje enskilt land. För Sveriges del

innebär detta beträffade fredsframtvingande insatser, enligt FN-stadgans

kapitel VII, att sådana enligt regeringsformen 10 kap. 9 § kräver riksdagens

beslut. Vad gäller fredsbevarande insatser kan regeringen enligt lagen

(1992:1153) om väpnad styrka utomlands efter framställning av FN eller OSSE

besluta om sådan. SHIRBRIG avser insatser enligt kapitel VI, dvs. traditionell

?peacekeeping?, varför sistnämnda lag torde vara tillämplig.

För närvarande deltar sju länder förutom Sverige i SHIRBRIG. Dessa är

Argentina, Danmark, Kanada, Nederländerna, Norge, Polen och Österrike.

Styrkommittéen för SHIRBRIG, vilken består av representanter för de

deltagande länderna, har bedömt det vara angeläget att diskutera en utvidgning

av antalet deltagare. Efter ett svensk initiativ har redan under hösten 1997 en

förfrågan gått ut till ytterligare 14 av FN:s medlemsländer om eventuellt

intresse att delta i samarbetet. Hittills har fyra av dessa förklarat sig vara

intresserade.

Den svenska enheten till SHIRBRIG är avsedd att rekryteras ur den svenska

snabbinsatsstyrka som enligt tidigare beslut skall upprättas inom Försvars-

makten och som omfattar två kompanier. Den skall vara etablerad till 1 juli

1998. I januari i år uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att under våren

redovisa förslag till hur dess internationella engagemang kan ökas. Häri ingår

även ett uppdrag att se på möjligheten att utöka snabbinsatsstyrkan till en hel

bataljon.

Av det ovanstående framgår att riksdagens beslut inte torde komma att

erfordras, när svenskt deltagande i SHIRBRIG aktualiseras.

Därmed avstyrker utskottet motion U30 (mp) yrkande 2 och anser motion U210 (c)

yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört.

Nedrustning

I motion U408 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för

en speciell nedrustningssession i FN:s generalförsamling hösten 1998.

Utskottet konstaterar att Sverige tillsammans med övriga EU-länder aktivt har

agerat för att skapa förutsättningar för sammankallande av en sådan konferens,

Special Session on Disarmament (SSOD IV). Detta arbete bedrivs främst inom FN:s

nedrustningskonferens (UNDC). Enligt den tågordning som generalförsamlingen i

två resolutioner hösten 1996 och 1997 beslutade skulle UNDC komma överens om

målsättningen och agendan för en sådan konferens. Därefter skulle

generalförsamlingen besluta om tidpunkt för konferensen. UNDC behandlade frågan

vid sina substansmöten 1996 och 1997 men någon enighet kunde inte nås. Inte

heller vid årets nyligen avslutade substansmöte lyckades man enas om agenda för

mötet. Efter tre år avförs frågor normalt från dagordningen om enighet ej

uppnåtts. Det beslutades därför vid årets möte att frågan om SSOD IV skall

återföras till generalförsamlingen för beslut om dess vidare hantering.

Utskottet ställer sig bakom de svenska ansträngningarna att försöka nå

samstämmighet avseende utformandet av SSOD IV:s målsättning och agenda och

förutsätter att regeringen kommer att fortsatt verka för att en särskild

nedrustningssession kommer till stånd.

Med detta anser utskottet motion U408 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 3 besvarad.

Ekonomisk utveckling i u-länder

I motionerna U29 (v) yrkande 11 och Fi209 (v) yrkande 21 begärs att Sverige

skall ta initiativ till att ett ekonomiskt säkerhetsråd inrättas. Förslaget

härrör från Kommissionen för globalt samarbete.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen betonat vikten av att u-ländernas

ekonomiska intressen omhändertas på ett bättre sätt än tidigare av det

internationella samfundet.

I betänkande 1995/96:UU1 FN inför framtiden, anförde utskottet:

En av FN-systemets viktigaste uppgifter är att främja den ekonomiska

utvecklingen i u-länderna. I detta sammanhang spelar särskilt Världsbanken och

den internationella valutafonden IMF, centrala roller. På handelsområdet har

världshandelsorganisationen WTO en nyckeluppgift i arbetet att främja u-

ländernas tillträde till i-ländernas marknader. Dessa organisationer har en

självklar plats även i det framtida globala samarbetet.

Utmaningen i dag består emellertid i att skapa ett forum med tillräcklig

tyngd för att kunna utforma en långsiktig och konsekvent internationell politik

för en ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling för att trygga en global

välfärd.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och ställer sig också bakom regeringens

uttalande i utrikesdeklarationen 1996 att det är viktigt att det inom FN-

systemet utvecklas en möjlighet att demokratiskt hantera den internationella

ekonomin. Utskottet noterar vidare som positivt att det numera finns ett större

samråd mellan FN och Bretton Woods-institutionerna, bl.a. hölls för första

gången ett gemensamt möte mellan ECOSOC och dessa institutioner i april i år.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U29 (v) yrkande 11 och

Fi209 (v) yrkande 21 besvarade.

Miljöfrågor

Många miljöproblem är gränsöverskridande till sin natur och måste därför lösas

i internationell samverkan. I ett antal motioner aktualiseras FN:s roll i det

miljöfrämjande arbetet. Motionerna U30 (mp) yrkande 1, U210 (c) yrkande 1 och

U221 (mp) behandlar bl.a. krav på att FN skall bli mer miljövänligt, att dagens

säkerhetsråd på sikt skall kompletteras med ett FN:s råd för hållbar utveckling

och att FN och säkerhetsrådet starkare skall koppla samman

vattenförsörjningsfrågor med hot mot fred och säkerhet. Det bästa vore enligt

motionärerna att säkerhetsrådet hade en permanent dagordningspunkt om de

globala vattenproblemen.

Miljö och hållbar utveckling spelar en central roll i FN:s arbete. Ett

uttryck för detta var bl.a. det uppföljningsmöte som hölls sommaren 1997 till

UNCED (Riokonferensen om miljö och utveckling 1992). Miljöfrågorna är en del av

den ekonomiska och sociala utvecklingen vilken sammanfattas i begreppet hållbar

utveckling. Det normativa arbetet med miljö och hållbar utveckling är samtidigt

en separat fråga som behandlas i FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD)

och i FN:s särskilda miljöprogram (UNEP).

FN:s generalsekreterare aviserade i sitt reformförslag i juli 1997 att han

avser återkomma med förslag på området miljö och hållbar utveckling, inklusive

frågor som rör bebyggelse och bosättning. En särskild arbetsgrupp arbetar med

dessa frågor och förslag skall vara klara i juni i år för presentation vid

höstens generalförsamling.

Utskottet kommer med intresse att följa detta arbete och vill inte föregripa

de resultat som arbetsgruppen kan komma att framlägga rörande FN:s framtida

organisation för behandling av miljöfrågor.

Beträffande FN:s interna agerande vad gäller miljöfrågor har utskottet

inhämtat att det 1996 påbörjades ett återvinningsprogram inom organisationen.

Med detta anser utskottet motion U30 (mp) yrkande 1 och U210 (c) yrkande 1

besvarade.

Utskottet konstaterar att det bredare säkerhetsbegrepp som ligger till grund

för FN:s agerande också innefattar hänsynstagande till miljöfrågor. Rådet kan

därför när det behandlar enskilda länders situationer vad avser internationell

fred och säkerhet också komma att beakta aspekter som miljöhot. Säkerhetsrådet

har dock inte mandat att behandla generella miljöfrågor. Utskottet finner det

varken lämpligt eller möjligt att förespråka att de globala vattenproblemen tas

upp som en permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning. Samma uppfattning

framfördes av utskottet i betänkande 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete, med anledning av ett liknande yrkande.

Långsiktiga vattenförsörjningsfrågor behandlas således inom FN-systemet i

andra fora än säkerhetsrådet. Utskottet noterar som positivt att Sverige sedan

länge varit pådrivande för att föra upp frågor om vattenförsörjning i olika FN-

forum, men även i andra sammanhang som t.ex. i utvecklingsbankernas verksamhet.

Sverige bidrog t.ex. aktivt till att FN:s generalförsamling i sitt beslut vid

extramötet i juni 1997 om uppföljning av UNCED, fastställde att

sötvattensfrågorna skulle vara den prioriterade sektorsfrågan i

arbetsprogrammet för Kommissionen för hållbar utveckling (CSD) under 1998.

Sverige är dessutom pådrivande i såväl det multilaterala som det bilaterala

utvecklingssamarbetet på detta område. Det globala nätverket The Global Water

Partnership som har sitt sekretariat förlagt till Sida, tillkom bl.a. på

svenskt initiativ.

Utskottet stöder regeringens aktiva agerande för att främja

vattenförsörjningsfrågor bilateralt, inom FN-systemet och i andra fora.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U221 (mp).

I motion U412 (mp) begär motionärerna i yrkande 5 att Sverige skall ta

initiativ till inrättande av en solenergikommission inom FN och till en reform

av IAEA för att organisationen skall upphöra med att aktivt sprida kärnkraften

i världen.

Tyngdpunkten i IAEA:s verksamhet gäller kontroll av att kärnämnen inte

används för icke-fredliga ändamål. Detta sker inom ramen för de s.k. safe-

guardsavtal som det åligger de kärnvapenfria staterna att ingå med IAEA enligt

Icke-spridningsfördraget (NPT). Fördraget har numera erhållit i det närmaste

universell anslutning. IAEA:s kontrollverksamhet i enlighet med NPT är av

avgörande betydelse för att förhindra kärnvapenspridning genom den möjlighet

som organisationen ges att inspektera ländernas kärntekniska verksamhet. Arbete

har för övrigt nyligen slutförts på IAEA:s s.k. modellprotokoll. Detta

modellprotokoll skall läggas till grund för tilläggsprotokoll till staters

safeguardsavtal med IAEA. Genom bestämmelserna i modellprotokollet utvidgas

IAEA:s kontrollmöjligheter avsevärt. Modellprotokollet utgör ett viktigt bidrag

till stärkandet av den internationella icke-spridningsregimen. Sverige har

deltagit mycket aktivt i utarbetandet av protokollet.

Inom ramen för IAEA:s verksamhet har under senare år också ett betydande

normskapande arbete skett på området för kärnsäkerhet. Bl.a. öppnades 1994 den

internationella kärnsäkerhetskonventionen för undertecknande. Denna trädde i

kraft 1996. Under innevarande år har vidare arbetet på konventionen om säker

hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall slutförts. Konventionen

har nyligen öppnats för undertecknande. Sverige har aktivt deltagit i

förhandlingarna om båda dessa konventioner. Sverige är part i

kärnsäkerhetskonventionen och har som tredje stat undertecknat konventionen om

säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

I IAEA:s stadga, artikel 2, sägs visserligen uttryckligen att ett mål för

organisationen är att verka för en ökad användning av kärnkraft.

Safeguardsverksamheten och kärnsäkerhetsfrågorna har dock alltmer kommit att

dominera IAEA:s verksamhet. Regeringen är inriktad på att aktivt verka för att

IAEA:s kapacitet och roll i dessa avseenden stärks. Denna politik har

utskottets stöd.

FN:s generalsekreterare har beslutat att under år 1998 undersöka

möjligheterna till reformer inom miljöområdet. Utskottet kan notera att

solenergin ännu inte har blivit kommersiellt gångbar, beroende på bristande

konkurrenskraft gentemot fossila bränslen och otillräckliga tekniska framsteg.

Det behövs mer forskning och utveckling av solenergin innan den kan bli ett

realistiskt alternativ till andra energikällor.

Utskottet följer med intresse utvecklingen på energiområdet och de

internationella initiativ som tas för att främja miljön men vill för närvarande

inte ställa sig bakom förslaget att ta initiativ till inrättande av en

solenergikommission inom FN.

Därmed avstyrks motion U412 (mp) yrkande 5.

Uppföljning av FN-konferensernas handlingsprogram

Motionärerna bakom U28 (fp) begär i yrkande 4 att Sverige verkar för att FN-

konferensernas mål och handlingsprogram genomförs.

Denna fråga har redan på olika sätt uppmärksammats av utskottet. För ett

halvår sedan lade utskottet ut ett forskningsuppdrag till forskare vid Umeå och

Lunds universitet för att bl.a. studera hur resultaten från de stora FN-

konferenserna genomförts i svensk inrikes- och utrikespolitik. Resultaten

kommer att redovisas under våren 1998.

Utskottet noterar att Sveriges ambition är att bl.a. inom ramen för EU-

samarbetet, men också nationellt, verka - både normativt och inom

utvecklingssamarbetet - för att i praktisk handling omsätta handlingsprogrammen

från de stora FN-konferenserna under 1990-talet (om miljö och hållbar

utveckling, befolkning och utveckling, mänskliga rättigheter, sociala frågor,

kvinnor samt boende- och bebyggelsefrågor). Exempel härpå är att Agenda 21 från

Riokonferensen nu tillämpas såväl internationellt som nationellt och lokalt.

Handlingsplanen från Pekingkonferensen ligger till grund för en integrering av

jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet, vilket behandlas av

utskottet mer utförligt i betänkande 1997/98:UU15 Demokrati och mänskliga

rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete.

Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden härvidlag och anser att

det är mycket viktigt att omsätta resultaten från de stora FN-konferenserna i

praktiken. Det behövs dock, enligt utskottets uppfattning, en mer genomgripande

analys av huruvida handlingsplanerna från dessa konferenser avspeglar sig i den

svenska nationella och internationella politiken. Förhoppningsvis kan den

studie som utskottet begärt bidra härtill.

Därmed anser utskottet motion U28 (fp) yrkande 4 besvarad med vad utskottet

anfört.

Insyn och delaktighet i FN:s arbete

Ett antal motionsyrkanden behandlar frågor om inflytande och insyn i FN:s

verksamhet. I motion U29 (v) yrkande 4 begärs ett ökat inflytande inom FN för

folkrörelserna. I yrkandena 5 och 6 begärs att regeringen i kommande skrivelser

skall beskriva ungdomens medverkan i FN-arbetet samt begärs att en

ungdomsrepresentant ingår i FN-delegationen. Detta krav framförs också i

partimotionen A203 (c) yrkande 2 och enskilda motionen U637 (c).

I motionerna U29 (v) yrkande 10 och U303 (v) yrkande 7 begär Vänsterpartiet

ett ökat deltagande av parlamentariker vid betydelsefulla FN-konferenser och

vid MR-kommissionens årliga möte.

Representanter för folkrörelser och parlamentariker ingår sedan många år i den

svenska delegationen till FN:s generalförsamling. De kan då t.ex. delta i

generalförsamlingens tredje utskott, där de frågor som MR-kommissionen har

berett på teknisk nivå behandlas ur ett politiskt perspektiv och i första

utskottets arbete med nedrustningsfrågor. Parlamentariker och

organisationsföreträdare har även ingått i de svenska delegationerna till ett

antal FN-konferenser. Sådana exempel är världstoppmötet om social utveckling

och NPT:s gransknings- och förlängningskonferens, vilka båda hölls 1995.

Utskottet har inhämtat att det inom riksdagen pågår ett arbete med att

undersöka möjligheterna av ett ökat deltagande av parlamentariker i olika FN-

sammanhang.

I slutet av 1980- och under 1990-talet började det bli mer vanligt med

deltagande av enskilda organisationer i FN-sammanhang. Ett sådant inslag är de

parallella NGO-möten som hållits samtidigt som de stora FN-konferenserna

genomförts. Ofta har enskilda organisationer kunnat driva en mer aktiv och

självständig politik vid dessa parallella möten än om de varit medlemmar i den

officiella svenska delegationen. Utskottet noterar också att Sverige stöder att

svenska organisationer ges konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd

ECOSOC. För närvarande har ca 1 200 organisationer sådan status. De bereds

därmed möjlighet att delta i MR-kommissionens arbete, där de kan presentera

både muntliga och skriftliga inlägg. Folkrörelsernas aktiva deltagande i MR-

kommissionen brukar användas som förebild för hur ett utökat deltagande av

enskilda organisationer skulle kunna ske också i andra FN-sammanhang. Sverige

driver frågan om att överlag öka deltagandet av enskilda organisationer i FN:s

arbete. I generalsekreterarens reformförslag föreslås att det nuvarande

förvaltarskapsrådet omvandlas till ett forum där FN:s medlemsstater och

företrädare för det civila samhället skall kunna diskutera globala problem som

t.ex. miljöfrågor.

Deltagande av folkrörelserepresentanter i svenska delegationer till

generalförsamlingen har, som ovan nämnts, en lång tradition. Regeringen har

valt att låta Svenska FN-förbundet, som är en paraplyorganisation för alla i

detta sammanhang relevanta organisationer, föreslå lämplig organisation och

person att ingå i delegationen. Ungdomsrörelserna är alltså, liksom andra

enskilda organisationer, välkomna att söka den plats som står till förbundets

förfogande. Ibland kan därutöver föreligga särskilda skäl att inbjuda någon

speciell organisation, om en fråga av intresse för just den organisationen

behandlas av generalförsamlingen, exempelvis ungdomsfrågor. Till den 49:e

generalförsamlingen, hösten 1995, inbjöds sålunda en representant för

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer - LSU - att delta eftersom

tioårsfirandet av det internationella ungdomsåret sammanföll med FN:s eget

femtioårsjubileum.

Sedan hösten 1997 praktiserar två högskolestuderande vid den svenska

representationen i New York under en termin och får därmed god insyn och

inblick i FN:s verksamhet. Utskottet anser att det är viktigt att ungdomar på

detta sätt kan få erfarenhet av FN-arbetet, det kan också ske t.ex. genom att

ungdomar ges möjlighet att delta i delegationen till generalförsamlingen.

Det finns vidare, vilket motionsvis påpekas av Vänsterpartiet, ett antal

organisationer som utför ett viktigt opinionsarbete för att främja intresset

bland ungdomar för FN-frågor. Utskottets ledamöter deltar regelbundet bl.a. i

utfrågningar och andra aktiviteter som arrangeras av sådana organisationer.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av ett brett deltagande av

parlamentariker, folkrörelser - inklusive ungdomsorganisationer - i FN-arbetet.

I betänkande 1995/96:UU1 FN inför framtiden, betonade utskottet att FN utan en

fast folklig förankring inte kan bli den organisation för främjande av fred,

frihet, säkerhet och ekonomisk rättvisa som vi alla vill att den skall vara.

Utskottet konstaterar även att det förekommer ett kontinuerligt och fruktbart

utbyte mellan regeringen, parlamentariker och företrädare för enskilda

organisationer om det svenska FN-arbetet. Utskottet utgår från att detta

samarbete kommer att vidareutvecklas och att regeringen, i samband härmed,

överväger att låta parlamentariker ingå i den svenska delegationen till MR-

kommissionen. Utskottet ser också gärna att regeringen i kommande skrivelser

redovisar samarbetet med folkrörelserna i FN-arbetet.

Med detta anser utskottet motionerna U29 (v) yrkandena 4-6 och 10, U303 (v)

yrkande 7, A203 (v) yrkande 2 och U637 (c) bevarade.

Med anledning av ett yrkande om kvinnorepresentationen inom FN - U29 (v)

yrkande 9 - vill utskottet anföra följande: Utskottet har i tidigare

betänkanden, senast i 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m., som positivt

noterat den tjänst som tillsatts inom FN:s sekretariat med ansvar för

jämställdhetsfrågor, både i FN:s personalpolitik och i organisationens

verksamhet. Detta var ett initiativ som Sverige drev vid Pekingkonferensen.

Utskottet kan konstatera att andelen kvinnor på handläggande nivå inom FN är

fortsatt låg. Det senaste året har en marginell ökning av antalet kvinnor inom

denna kategori skett från 35,5 % i december 1997 till 36,8 % i januari 1998. På

högre nivåer (D1 och däröver) har dock en ökning under motsvarande tidsperiod

skett från 18,5 % till 22,6 %. Här kan noteras att andelen kvinnor på högre

nivå 1993 var 12,3%. Det har således nästan skett en fördubbling på 5 år.

Utskottet noterar med tillfredsställelse denna ökning och konstaterar att ett

antal av FN-systemets högsta tjänster, under den senaste tiden, tillsatts med

kvinnor. Sådana exempel är Louise Fréchette, som nyligen utsågs till Kofi

Annans ställföreträdare, den nya högkommissarien för de mänskliga

rättigheterna, Mary Robinson, Elisabeth Rehn som är generalsekreterarens

särskilda sändebud i Bosnien och Gro Harlem Brundtland, som sommaren 1998

tillträder som generaldirektör för Världshälsoorganisationen (WHO). Utskottet

behandlar i betänkande 1997/98:UU15 Demokrati och mänskliga rättigheter i

Sveriges utvecklingssamarbete, frågan om en integrering av ett

jämställdhetsperspektiv mellan män och kvinnor i FN:s verksamhet. Det

konstateras där att Sverige och EU-kretsen aktivt arbetar för att

jämställdhetsfrågor skall beaktas i all verksamhet inom FN.

Sverige ses i jämställdhetsfrågor ofta som ett föregångsland. Det är viktigt

att Sverige på grundval av detta goda anseende fortsätter att aktivt driva

jämställdhetsfrågor inom FN, liksom i andra internationella fora. Utskottet

utgår från att riksdagen i lämplig form kommer att hållas informerad om hur

arbetet fortskrider.

Därmed anser utskottet motion U29 (v) yrkande 9 besvarad.

I motion U29 (v) yrkande 2 krävs en förbättrad demokratisk insyn i

Världsbankens arbete.

Utskottet konstaterar att Världsbankens verksamhet förändrats under senare år.

Banken har nu deklarerat sin vilja att lämna den slutna kulturen bakom sig och

öppna sig mer mot omvärlden. Denna policy har emellertid ännu inte fått

genomslag fullt ut i det konkreta arbetet. Redan nu kan dock noteras att

låntagarländerna liksom det civila samhällets företrädare involveras på ett

aktivare sätt än tidigare, t.ex. i landstrategiprocesser. Ett annat initiativ

som ligger i linje med dessa strävanden är det triangelsamarbete mellan

Världsbanken, ett antal regeringar och det civila samhället i dessa länder.

Avsikten är bl.a. att öka berörda gruppers insyn och inflytande i ekonomiska

reformprocesser. Utskottet noterar också som positivt att Världsbankens

kontakter med den svenska riksdagen ökat. Bl.a. har dess president besökt

Stockholm och svenska parlamentariker har också nyligen besökt Världsbanken.

Riksdagen har under en rad år efterfrågat mer information om Världsbanken för

att förbättra beslutsunderlaget vid behandlingen av budgetpropositionen, senast

skedde detta i betänkande 1996/97:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Utskottet har inhämtat att regeringen nu avser inkludera mer information om

utvecklingsbankerna i årsboken om det svenska internationella

utvecklingssamarbetet. Utskottet utgår från att detta löfte kommer att infrias.

Med detta anses motion U29 (v) yrkande 2 besvarad.

Avslutning

Sveriges starka engagemang i Förenta nationerna förblir en grundpelare i

utrikespolitiken. Genom FN är vi med och bygger den internationella

rättsordning som tryggar också vår egen säkerhet. FN är ett oundgängligt

redskap i kampen mot de långsiktiga hoten mot mänsklig överlevnad. Mot bakgrund

av den snabba politiska, ekonomiska och tekniska utvecklingen, vilken kan

sammanfattas som en ökande globalisering, ser dessa hot i dag annorlunda ut.

Utskottet vill därför understryka vikten av att rikta fokus på FN:s framtida

uppgifter. Det planerade millenniemötet i generalförsamlingen bör i detta

sammanhang kunna bli ett viktigt forum för dessa diskussioner.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen tillmäter

framtidsfrågorna stor vikt. Både i skrivelsen och i utrikesdeklarationen i år

betonar regeringen dessa.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om sina tidigare ställningstaganden

härvidlag. I betänkande 1995/96:UU1 FN anförde utskottet bl.a. följande:

Byggandet av fred och utveckling i en värld som präglas av ömsesidiga

beroendeförhållanden måste självfallet ha en mycket bred ansats. Många

konflikter bottnar djupast sett i fattigdom och social misär, kränkningar av de

mänskliga rättigheterna samt etniska och religiösa motsättningar som kan

förvärras ytterligare av katastrofer och miljöförstöring.

Utskottets inställning avspeglas väl i regeringens redogörelse för bredden och

djupet i det svenska FN-engagemanget.

När den svenska perioden i säkerhetsrådet nu närmar sig sitt slut kan

regeringen med än större kraft - och med vunna erfarenheter från rådsarbetet -

ägna sig åt mer långsiktiga och principiella frågor. En viktig sådan fråga är

hur FN:s möjligheter att agera i interna konflikter skall kunna förbättras. Den

folkliga förankringen och därmed FN:s legitimitet är en annan viktig fråga

liksom den nationella och internationella uppföljningen av beslut som fattas

inom FN. Enligt utskottets uppfattning lämpar sig dessa frågor väl för närmare

studier, som ett led i arbetet för att stärka och effektivisera organisationen.

Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom de bedömningar och

prioriteringar som redovisas i regeringens skrivelse. Utskottet föreslår att

skrivelsen läggs till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande FN:s övergripande uppgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:U27

res.1 (m)

2. beträffande valfrågor inom FN

att riksdagen avslår motion 1997/98:U28 yrkandena 2 och 3,

res. 2 (fp)

3. beträffande säkerhetsrådet och vetorätten

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkandena 7 och 8 besvarade med vad

utskottet anfört,

4. beträffande utseende av generalsekreterare

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U303 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

5. beträffande internationella transaktionsskatter

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 1 besvarad med vad utskottet

anfört,

res. 3 (m)

6. beträffande FN:s agerande i interna konflikter

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U28 yrkande 1 förklarar motionerna

1997/98:U30 yrkande 4 och 1997/98:U56 yrkande 4 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 4 (fp)

7. beträffande snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U30 yrkande 2 förklarar motion

1997/98:U210 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 5 (v, mp)

8. beträffande nedrustningssessionen SSOD IV

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U408 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

9. beträffande ekonomiskt säkerhetsråd

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkande 11 och 1997/98:Fi209

yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande FN och miljöfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U30 yrkande 1 och 1997/98:U210

yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:U221

res. 6 (mp)

12. beträffande reform av IAEA och inrättande av

solenergikommission

att riksdagen avslår motion 1997/98:U412 yrkande 5,

res.7 (mp)

13. beträffande uppföljning av FN-konferenser

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U28 yrkande 4 besvarad med vad utskottet

anfört,

14. beträffande insyn och delaktighet i FN:s arbete

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkandena 4-6 och 10,

1997/98:U303 yrkande 7, 1997/98:A203 yrkande 2 och 1997/98:U637 besvarade

med vad utskottet anfört,

res. 8 (c, v, mp)

15. beträffande kvinnorepresentation inom FN

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 9 besvarad med vad utskottet

anfört,

16. beträffande insyn i Världsbanken

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

17. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:69

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige i Förenta

nationerna till handlingarna.

Stockholm den 12 maj 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban

Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),

Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m),

Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Magnus Johansson (s).

Reservationer

1. FN:s övergripande uppgifter (mom. 1)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I betänkande

1997/98:UU9? och på s. 18 slutar med ?U27 (m) avstyrks därmed? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är en viktig uppgift att främja

en snabb ekonomisk tillväxt, som är den nödvändiga förutsättningen för att

snabbt utrota fattigdomen i u-länderna. Endast genom att frigöra de

välståndsskapande krafterna i u-länderna kan dessa tack vare växande resurser

utrota fattigdomen. Utan tillväxt förblir människorna i fattigdom.

Det finns viktiga uppgifter som främst eller enbart måste hanteras inom FN-

systemets ram, men utskottet noterar med tillfredsställelse skrivelsens

positiva inställning till Världsbankens arbete med dess fattigdomsinriktning

och att banken övertagit många uppgifter som tidigare utförts av FN-organ. Även

IMF har en nyckelroll i uppgiften att säkra det internationella

betalningssystemet. I-ländernas viktigaste stöd till u-ländernas utveckling är

ändå den globala frihandeln, som ger u-länderna tillträde till i-ländernas

marknader. Inget annat bidrag har visat sig mera verksamt för en snabb

tillväxt.

Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion U27 (m) och föreslår att

riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s

huvuduppgifter.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande FN:s övergripande uppgifter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U27 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Valfrågor inom FN (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

anser att? och på s. 18 slutar med ?yrkandena 2 och 3? bort ha följande

lydelse:

Förenta nationerna har stora behov av reformer, och utskottet välkomnar det

förändringsarbete som nu pågår och som syftar till att säkra och effektivisera

FN. En starkt bidragande faktor till reformarbetets ingångsättande är

generalsekreterare Kofi Annans beslutsamma agerande.

Under 1997 har generalsekreteraren presenterat två rapporter angående FN:s

reformarbete. Ett resultat av dessa rapporter är bl.a. att verksamheten skall

fokuseras på fyra kärnområden: fred och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska

och sociala frågor samt utvecklingsarbete. Utskottet menar att Sverige bör

arbeta för att ett femte kärnområde införs som fokuserar på valfrågor. Enligt

utskottets mening bör därför en samordnande funktion för valfrågor inrättas.

Utskottet tillstyrker därmed motion U28 (fp) yrkandena 2 och 3.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande valfrågor inom FN

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U28 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Internationella transaktionsskatter (mom. 5)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med ?Därtill

måste, vilket? och på s. 21 slutar med ?yrkande 1 besvarad? bort ha följande

lydelse:

FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från

medlemsländerna. Det är principiellt fel att införa beskattningsrätt för FN. En

sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet självt att

finna de bästa formerna för medlemsavgifternas finansiering. Det är inte en

uppgift för FN.

Förslagen om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner eller

avgifter på internationella flygbiljetter är direkt olämpliga. Internationella

valutatransaktioner är viktiga, inte minst för att överföra sparande från i-

länder till u-länder. En sådan skatt, ofta kallad Tobinskatt efter förslagets

upphovsman, skulle bli kostsam för de u-länder som har högt tillflöde av

utländskt kapital; t.ex. skulle en sådan skatt för Vietnam kosta lika mycket

som det hittillsvarande årliga biståndet från Sverige.

En särskild avgift på internationella flygbiljetter är heller inte särskilt

välbetänkt. Strävan måste vara att bringa ner kontaktkostnaderna i stället för

att driva upp dem. Utbyte mellan folk och länder är ett viktigt inslag i

strävan att genom internationell samverkan främja demokrati, mänskliga

rättigheter och fred.

En skatt på valutatransaktioner eller en avgift på flygbiljetter är inte

lösningen på FN:s finansiella kris. Utskottet avstyrker därför motion U29

yrkande 1.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande internationella transaktionsskatter

att riksdagen avslår motion 1997/98:U29 yrkande 1,

4. FN:s agerande i interna konflikter (mom. 6)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?I

folkpartimotionen begärs? och på s 22 slutar med ?yrkande 4 besvarade? bort ha

följande lydelse:

Utvecklingen går mot allt färre väpnade konflikter mellan nationer till ett

ökande antal inomstatliga konflikter. Detta ställer nya krav på FN och skapar

förändrade förutsättningar för FN:s insatser. På flera håll, bl.a. i forna

Jugoslavien, Kosovo, Rwanda, Burundi, Algeriet m.fl. länder, har FN misslyckats

med den mycket angelägna uppgiften att göra insatser när det gäller

inomstatliga konflikter. Förklaringen till, eller ursäkten för, omvärldens

passiva hållning i dessa konflikthärdar har varit att FN inte skall lägga sig i

länders inre angelägenheter.

För att FN skall kunna bemöta den förändrade konfliktsituationen på olika

håll i världen är det angeläget att denna inställning ändras. Utskottet menar

därför att Sverige bör verka för att FN-stadgan ändras i linje med de förslag

som framförs i Carlsson/Ramphalrapporten Vårt globala grannskap så att det blir

möjligt för FN att vidta åtgärder även när det gäller inomstatliga konflikter.

Nationsgränser får inte utnyttjas som argument för att passivt se på när

människors säkerhet är allvarligt hotad. Utskottet menar att beslut om aktioner

som syftar till att säkra freden vid inomstatliga massakrer, krig och

allvarliga oroligheter skall kunna fattas av säkerhetsrådet utan att FN-stadgan

förhindrar detta. Åtgärder får endast vidtas när människors säkerhet är

allvarligt hotad och/eller ett internationellt agerande på humanitära grunder

anses vara nödvändigt.

Genom att Sverige tagit plats i säkerhetsrådet har vi en reell möjlighet att

påverka, framföra konstruktiva förslag och skapa ett gott samarbetsklimat.

Utskottet menar att Sverige bör arbeta för att FN:s handlingskraft, när det

gäller ingripande i inomstatliga konflikter, ökar.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkande 1 samt anser

motionerna U30 (mp) yrkande 4 och U56 (v) yrkande 4 i allt väsentligt

tillgodosedda.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande FN:s agerande i interna konflikter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U28 yrkande 1 och med anledning av

motionerna 1997/98:U30 yrkande 4 och 1997/98:U56 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG (mom. 7)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?De

nationella truppenheterna? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört? bort

ha följande lydelse:

I FN:s multinationella insatsstyrka SHIRBRIG finns för närvarande 7 länder,

men fler har visat intresse av att delta. Sverige har redan planer på att utöka

snabbinsatsstyrkan till en hel bataljon. Samma planer kan finnas hos övriga

deltagande länder, vilket betyder att FN får en slagkraftig insatsstyrka av

betydelse. De nationella truppenheterna kan endast ställas till förfogande

efter nationellt beslut i varje enskilt land. För Sveriges del innebär detta

beträffande fredsframtvingande insatser, enligt FN-stadgans kapitel VII, att

sådana enligt 10 kap. 9 § regeringsformen kräver riksdagens beslut. Ur

demokratisk synpunkt och med tanke på den betydelse de fredsbevarande

insatserna har såväl nationellt som internationellt, bör riksdagen besluta även

om dessa insatser, efter framställning av FN eller OSSE.

Därmed tillstyrker utskottet motion U30 (mp) yrkande 2 samt anser motion U210

(c) yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.

dels att moment 7 i utskottet hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U30 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1997/98:U210 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,

6. Säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor (mom. 11)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med

?Säkerhetsrådet har dock? och på s. 25 slutar med motion ?U221 (mp)? bort ha

följande lydelse:

När säkerhetsrådet bedömer en situation eller en viss handling som ?hot mot

freden eller fredsbrott eller angreppshandlingar? blir det möjligt att vidta de

åtgärder som sägs i kapitel VII i stadgan; noninterventionsprincipen sätts ur

spel.

När det gäller tolkningen av vad som är ett hot mot freden har säkerhetsrådet

ett betydande tolkningsutrymme. Rådet fastslog redan 1992 att ?icke militära

källor till instabilitet inom de ekonomiska, sociala och ekologiska områdena

har blivit ett hot mot fred och säkerhet?.

Tillgången på vatten, vårt viktigaste livsmedel, är en sådan källa. Sverige

har nu en kort tid kvar som medlem i säkerhetsrådet. Viktiga konflikter, som

säkerhetsrådet ingripit i under åren, har en nära koppling till ländernas

vattensituation. En av Sveriges prioriterade frågor i säkerhetsrådet har varit

konfliktförebyggande insatser, och arbete för att tackla

vattenförsörjningsproblemen i världen, är konfliktförebyggande.

Sverige bör utnyttja möjligheterna att påverka FN och säkerhetsrådet, så att

man ännu starkare kopplar samman vattenförsörjningsfrågorna med hot mot fred

och säkerhet och risk för konflikter, och att vattenfrågan inlemmas i

säkerhetsrådets arbetsområden som ett ?icke militärt hot mot fred och

säkerhet?.

Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U221 (mp).

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U221 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Reform av IAEA och inrättande av solenergikommission (mom. 12)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?I IAEA:s

stadga? och på s. 26 slutar med ?U412 (mp) yrkande 5? bort ha följande lydelse:

IAEA:s safe-guard-verksamhet och arbete för kärnsäkerhet utesluter inte en

förändring av organisationens målsättning. Att verka för ökad användning av

kärnkraft, samtidigt som delar av världen har problem med hanteringen av använt

kärnbränsle och radioaktivt avfall, visar på bristande ansvar för kommande

generationers miljö. En ännu till största delen outnyttjad energikälla är

solen, vår tids största energikälla, som dessutom är förnybar och miljövänlig.

Att solenergin ännu inte blivit kommersiellt gångbar beror bl.a. på att

fossila bränslen är billiga och att energiavgifter ofta subventioneras. Det

beror också på att forskning och utveckling av solenergi inte fått tillräckligt

stöd. Vad som behövs är ett aktivt internationellt arbete för att föra fram

solenergin som ett realistiskt alternativ till andra energikällor.

Solenergin finns i så stort överflöd att den utan tvekan i framtiden skulle

kunna utgöra grunden för världens energiförsörjning. Att inrätta en

solenergikommission inom FN är ett första steg till att underlätta och

tillfredsställa världens alltmer ökande energibehov.

Utskottet ställer sig bakom förslaget att ta initiativ till inrättande av en

sol-energikommission inom FN och tillstyrker därmed motion U412 (mp) yrkande 5.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande reform av IAEA och inrättande av solenergikommission

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U412 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Insyn och delaktighet i FN:s arbete (mom. 14)

Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Utskottet

anser att? och på s. 28 slutar med ?delegationen till generalförsamlingen.?

bort ha följande lydelse:

Utskottet framhåller att regeringen varje år bör reservera plats för en

representant för ungdomsorganisationer i den svenska FN-delegationen.

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Med detta

anser? och på s. 28 slutar med ?U637 (c) besvarade? bort ha följande lydelse:

Med detta tillstyrker utskottet motionerna A203 (c) yrkande 2, U29 (v) yrkande

6 och U637 (c) samt anser motionerna U29 (v) yrkandena 4 och 5 samt U303 (v)

yrkande 7 bevarade med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande insyn och delaktighet i FN:s arbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A203 yrkande 2, 1997/98:U29

yrkande 6 och 1997/98:U637 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkandena 4, 5 och

10 samt 1997/98:U303 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

1. FN:s agerande i interna konflikter (mom. 6)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser:

Frågan om FN:s möjligheter att ingripa i s.k. interna konflikter är föremål för

mycket diskussion. Självklart är det svårt att se hur FN inte kunnat agera

kraftfullt vad gäller att stävja våldet t.ex. i Algeriet, Kosovo eller

Colombia. Att ändra FN-stadgan löser knappast frågan, om den politiska viljan

saknas. Vad gäller Algeriet vet vi att regeringen gjort försök att väcka frågan

i säkerhetsrådet, men hittills inte haft framgång. Däremot efterlyser

Vänsterpartiet initiativ från den svenska regeringen för att i säkerhetsrådet

få till stånd en diskussion om insatser för att agera för att stoppa våldet i

Colombia.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Skrivelsen..........................................1

Motionerna..........................................2

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98 3

Övrigt 4

Utskottet...........................................4

Sammanfattning av skrivelsen 4

Inledning 4

Reformer 4

Fred och säkerhet 6

Fredsfrämjande verksamhet 6

Nedrustning 6

Sverige i säkerhetsrådet 7

Humanitära frågor 8

Ekonomiska och sociala frågor 9

Utvecklingssamarbete 9

Mänskliga rättigheter 10

Folkrätt 10

Finanser och administration 11

Sammanfattning av motionerna 11

Utskottets överväganden 16

Övergripande och institutionella frågor 16

FN:s verksamhet 16

Säkerhetsrådet, generalsekreteraren 18

Finansiella frågor 19

Fredsfrämjande verksamhet 21

Nedrustning 23

Ekonomisk utveckling i u-länder 23

Miljöfrågor 24

Uppföljning av FN-konferensernas handlingsprogram 26

Hemställan 30

Reservationer......................................32

Särskilt yttrande..................................37