Bet. 1997/98:UU12

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU12

Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

UU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1997/98:70 Att utveckla

ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och

Östeuropa år 1999-2001.

Regeringen föreslår att målen för utvecklingssamarbetet fortsatt skall vara:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Allt samarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.

Som prioriterade samarbetsländer föreslås Estland, Lettland, Litauen, Polen,

Ryssland och Ukraina.

Den huvudsakliga inriktningen av utvecklingssamarbetet föreslås vara åtgärder

som leder till gott grannskap, en ekonomiskt dynamisk Östersjöregion,

medlemskap i Europeiska unionen för Estland, Lettland, Litauen och Polen, en

vidare integration av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer

samt åtgärder för att förbättra den sociala situationen i samarbetsländerna.

Utskottet ställer sig i betänkandet bakom vad regeringen anfört om samarbetet

med Central- och Östeuropa.

Utskottet tar i betänkandet också ställning till 28 motionsyrkanden. Samtliga

yrkanden besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är fogat 7 reservationer och

2 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa för perioden 1999-2001 (avsnitt tre),

2. fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet (avsnitt fyra),

3. fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja

medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare inte-

grera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer (avsnitt fem).

Motionerna

1997/98:U40 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett nytt treårsprogram för samarbetet med

Central- och Östeuropa i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja

medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare

integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör främja Estlands, Lettlands och Litauens medlemskap i

Nato,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att främja en demokratisk utveckling i Vitryssland,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa.

1997/98:U41 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av östsamarbetet från

svensk sysselsättningssynpunkt,

2. att riksdagen beslutar att jämställdhetsperspektivet skall vara ett av

målen för utvecklingssamarbetet med Östeuropa,

4. att riksdagen beslutar att ytterligare svenskt stöd till sociala insatser

i Östeuropa skall finansieras genom utökat statligt anslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkt folkbildning,

6. att riksdagen beslutar att Vitryssland skall bli ett prioriterat land i

det svenska Östeuropasamarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte stödja militär upprustning.

1997/98:U42 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvecklingssamarbete på lokal och regional nivå med Central- och Östeuropa.

1997/98:U43 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktingen på ett säkerhetspolitiskt samarbete,

2. att riksdagen fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för

att främja den demokratiska processen kring kandidatländernas EU-

medlemskapsansökan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att olika hjälpinsatser etc. frikopplas från själva EU-

medlemskapsansökan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att östländernas närmande till väst både ger möjlighet att lösa

vissa miljöproblem och hotar att skapa nya miljöproblem,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige i medlemskapsförhandlingarna bevakar

östländernas intressen.

1997/98:U44 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kyrkors och enskilda organisationers insatser i Central- och

Östeuropa måste uppmuntras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att insatser på det sociala området ytterligare måste intensifieras

och i likhet med miljövårdsinsatser konkretiseras i landstrategierna för

samarbetsländerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillgänglighet av information från Sida till kommuner och

organisationer angående problem och behov i samarbetsländerna,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av målen för Sveriges

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa att ett nytt huvudmål för

främjande av social trygghet införs.

1997/98:U45 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör stödja de tre baltiska staternas egen önskan om EU-

och NATO-medlemskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt bör stödja utvecklingen på rättsområdet i Öst-

och Centraleuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i det fortsatta

utvecklingssamarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ha en beredskap för mer samarbete med Vitryssland,

om utvecklingen vänder åt rätt håll,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för ökad kärnsäkerhet i Öst- och

Centraleuropa.

1997/98:U46 av Berit Andnor och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det inom ramen

för det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa år 1999-2001

bör finnas utrymme för den typ av projekt som Kodukat utgör.

1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen genom sitt ordförandeskap agerar kraftfullt i

Barentsrådet för yttrandefrihet och för att få insyn i de missförhållanden på

miljöområdet som råder på Kolahalvön och i dess omgivning,

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Bakgrund

Regeringen initierade hösten 1989 det första svenska samarbetsprogrammet med

Central- och Östeuropa. Sammanlagt har regeringen från 1989 till och med 1998

avsatt cirka 6,5 miljarder kronor till bilateralt utvecklingssamarbete med

Central- och Östeuropa. Det tredje samarbetsprogrammet löper ut den 31 december

1998.

Propositionen utgör regeringens förslag till inriktning av det fjärde

samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 1999-2001.

Målen för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa fastställdes

av riksdagen i maj 1995 (proposition 1994/95:160) till:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

I juni 1996 beslutade riksdagen att hela utvecklingssamarbetet dessutom skall

präglas av ett jämställdhetsperspektiv.

Utvecklingen under de senaste åren har gått in i ett nytt skede, präglat av tre

betydelsefulla förändringar:

- Målet att en betydande del av utvecklingssamarbetet med de central- och

östeuropeiska staterna skall kunna övergå i ett reguljärt samarbete håller på

att uppnås. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete redan

dominerar.

- Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna

rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap kommer att inledas under år 1998.

I förlängningen av det ökade reguljära samarbetet ligger alltså en alltmer

fullständig europeisk gemenskap.

- Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu

ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan. EU:s

relationer med Ryssland har fått en fast grund med ikraftträdandet av ett

omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal.

Utvecklingssamarbetet i denna nya fas måste mot bakgrund av ovanstående

inriktas på:

- att underlätta den förestående EU-utvidgningen och särskilt bidra till att

Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU,

- att integrera Ryssland och Ukraina närmare i europeiska samarbetsstrukturer,

- att i ökad utsträckning integrera de sociala frågorna i samhällsomvandlingen.

Samarbetets huvudsakliga områden

Regeringen anser att det finns starka skäl att behålla de nu gällande fyra

målen, kompletterade med jämställdhetsmålet. Val av sektorer bör styras av fyra

faktorer:

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana områden som underlättar

Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt vidare

integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. För samtliga

fyra kandidatländer i Östersjöområdet behövs vidare omfattande åtgärder för

att kunna uppfylla EU:s regelverk. När det gäller samarbetet med Ryssland och

Ukraina i första hand och övriga stater i f.d. Sovjetunionen i andra hand,

skall insatser utformas så att de befrämjar Europaintegrationen.

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer inom vilka Sverige

har komparativa fördelar, dvs. där den svenska resursbasen har särskild

efterfrågad kompetens.

- Stödet skall koordineras med EU och andra finansiärer. Vissa områden är

eftersatta när det gäller utländskt stöd. Det gäller insatser för att främja

jämställdhet mellan män och kvinnor samt demokratiinsatser och

decentraliserat stöd.

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av särskild

betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och Barentsområdena.

Regeringens ambitioner beträffande målen för samarbetet kan sammanfattas på

följande sätt.

Att främja en säkerhetsgemenskap

Det säkerhetsfrämjande samarbetet är en hörnsten i svensk Östersjöpolitik.

Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och

Litauen men omfattar även vissa projekt i övriga delar av Central- och

Östeuropa. En utveckling av samarbetet med Ryssland, inklusive

Kaliningradområdet, och med Polen är en självklar del i det säkerhetsfrämjande

arbetet.

Säkerhetspolitisk kompetens

Uppbyggnaden av säkerhetspolitisk kompetens i de baltiska staterna var

inledningsvis inriktad på att utveckla ländernas förmåga att agera på den

internationella diplomatiska arenan. Efter hand har verksamheten alltmer

inriktats på nationell säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, t.ex. stöd till

etablering av ett utrikespolitiskt institut i Riga.

Sverige bör även fortsättningsvis stödja den säkerhetspolitiska kompetens-

uppbyggnaden i Estland, Lettland och Litauen. Det bör ske dels genom stöd till

forskning och utbildning på akademisk nivå, dels genom att i en bred dialog och

genom konkreta åtgärder verka för en djupare förståelse av det vidgade

säkerhetsbegreppet.

Demokratiskt totalförsvar

Militär personal i de baltiska länderna har sin bakgrund i ett auktoritärt,

icke-demokratiskt tänkande. Utvecklingen av ett nationellt totalförsvar under

demokratisk styrning är därför en viktig angelägenhet, till vilken Sverige kan

lämna ett betydande bidrag. Med utgångspunkt i den svenska

totalförsvarsmodellen kommer Sverige fortsatt att stödja insatser inom

totalförsvarets område som bidrar till utvecklingen av demokratiskt

kontrollerade försvars-organisationer och en fördjupad säkerhetsgemenskap.

Regeringen förutser att biståndsfinansierade insatser på detta område

successivt kan avvecklas efter den inledande uppbyggnaden. Insatser inom detta

område skall även i övrigt ske inom ramen för svensk säkerhetspolitik och i

enlighet med vedertagen biståndspraxis.

Fredsfrämjande insatser

Som ett särskilt bidrag till att bygga upp demokratiskt styrda försvarsmakter

med kapacitet att medverka i fredsfrämjande insatser under FN:s eller OSSE:s

mandat har svenskt stöd utgått till uppbyggandet av en baltisk bataljon för

fredsbevarande insatser, BALTBAT. Detta har skett inom ramen för ett

multilateralt samarbete med stöd från Sverige, Finland, Norge, Danmark och

Storbritannien. Sedermera har USA, Tyskland, Frankrike och Nederländerna

tillkommit som finansiärer. Med BALTBAT som förebild har även en marin

fredsbevarande baltisk styrka, BALTRON, upprättats.

Förutom stödet till BALTBAT, som också har lämnats i utbildningssyfte för att

främja framtida baltiskt deltagande i PFF-samarbete, har Sverige även direkt

stött de baltiska ländernas medverkan i militära fredsfrämjande övningar med

anknytning till detta samarbete. Ett fortsatt politiskt och finansiellt stöd

från svensk sida till dessa verksamheter är väsentligt under överskådlig tid.

Det säkerhetsfrämjande stödet i form av överföring av utrustning bör dock under

kommande samarbetsprogram successivt kunna minskas.

Gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll

Att bygga upp en fungerande gränsbevakningskapacitet har blivit en angelägenhet

för att säkerställa främst de baltiska ländernas suveränitet. Det är också av

betydelse att denna kapacitet bidrar till öppenhet och jämbördigt samarbete

över gränserna.

Inte minst det faktum att de baltiska länderna vid EU-medlemskap kommer att

ansvara för gränskontrollen av en stor del av EU:s yttre gräns har medfört att

externt stöd är väsentligt. Genom öppenhet och förtroendeskapande samarbete

bilateralt och i olika multilaterala organisationer på detta område kan Sverige

medverka till att utveckla den europeiska integrationsprocessen.

Kampen mot internationell och organiserad brottslighet

Det svenska säkerhetsfrämjande samarbetet skall fortsätta att bidra till kampen

mot den organiserade brottsligheten i Central- och Östeuropa, i synnerhet kring

Östersjön. Detta stöd bör liksom hittills kanaliseras via de svenska

myndigheterna men med en större koordinering av de olika aktiviteterna som äger

rum inom detta område.

Asyl- och migrationspolitisk kompetens

Inom det migrationspolitiska området har det säkerhetsfrämjande samarbetet

främst bedrivits med de baltiska staterna. Genom samarbetet har Sverige ställt

experthjälp till förfogande för utarbetande av flyktinglagstiftning, förbättrad

asylhantering och förbättring av flyktingmottagning. Insatserna har genomförts

genom nordisk samverkan och ansvarsfördelning.

Stödåtgärder inom detta område kan lämpligen, förutom rådgivning i

lagstiftningsfrågor, även fortsättningsvis omfatta åtgärder för en förbättrad

praktisk asylhantering och flyktingmottagning.

Beredskap mot olyckor och katastrofer

Inom det säkerhetsfrämjande samarbetet har stöd lämnats till att upprätta

fungerande räddningstjänster i Estland, Lettland och Litauen. Fortsatta

utbildningsinsatser inom specifika områden, bl.a. brandsäkerhet vid

kärnkraftverk, oljeskadeskydd och transporter av farligt gods planeras. Sverige

har för avsikt att ingå räddningsavtal med länderna på andra sidan Östersjön.

Samarbetet mellan staterna i Östersjöregionen inom detta verksamhetsområde är i

sig självt en förtroendeskapande åtgärd av stor säkerhetspolitisk betydelse.

Att fördjupa demokratins kultur

Demokrati beaktas alltmer i det internationella utvecklingssamarbetet. I det

bilaterala utvecklingssamarbetet har de flesta givare sedan länge angivit

demokratisk samhällsutveckling som ett mål. Europeiska återuppbyggnads- och

utvecklingsbanken (EBRD) har, som enda internationella finansiella institution,

även ett politiskt mandat och skall enligt sin stadga verka i de central- och

östeuropeiska länder som bekänner sig till och tillämpar principerna för

demokrati med flerpartisystem. Organisationer som Europarådet, Världsbanken och

UNDP betonar vikten av bland annat oberoende rättskipning, revision, offentlig

insyn i myndigheters arbete och omutlighet i fråga om statsförvaltningen. Ett

viktigt arbete utförs inom Östersjöstaternas råd. Kommissarien för demokratiska

institutioner och mänskliga rättigheter bedriver ett omfattande arbete syftande

till att stödja och konsolidera en demokratisk utveckling och skyddet av

mänskliga rättigheter.

Under 1990-talet har demokrati alltmer kommit att framstå som en viktig

beståndsdel i en politik som syftar till att värna om freden inom och mellan

stater. Krig mellan demokratier är sällsynt. Internationellt framstår därför

förekomsten av fler demokratier som en fredsbevarande faktor.

Regeringen betonar i propositionen att ett fortsatt samarbete för att fördjupa

demokratins kultur genom uppbyggnad av det civila samhället är angeläget. Det

decentraliserade samarbetet på kommun-, läns- och landstingsnivå, insatser som

genomförs av enskilda organisationer och folkrörelser och det kulturella och

akademiska samarbetet är centrala i det sammanhanget. Det lokala och regionala

samarbetet förutses öka som ett naturligt led i övergången till normalt

grannlandssamarbete.

De viktigaste samarbetsområdena inom demokratistödet till Central- och

Östeuropa är rättsområdet, vänortssamarbetet, samarbete genom enskilda

organisationer samt språk- och integrationsstödet till ryskspråkiga i Estland

och Lettland.

Rättsområdet

Stöd till rättsväsende och förvaltning kan ha avgörande betydelse för den

demokratiska utvecklingen och för ett EU-medlemskap för ansökarländerna. Den

kompetens och de rättsstatliga traditioner som finns hos svenska myndigheter

kan här tas till vara. Svenskt stöd bör avse såväl rutiner och arbetssätt som

attityder och förhållningssätt. Exempel på angelägna insatser är fortsatt stöd

till utveckling av domstolsväsendet och åklagarfunktionen i Estland, Lettland

och Litauen. Kriminalvården och polisens verksamhet är andra områden där

behoven av stöd är stora och där Sverige har en omfattande erfarenhet att dela

med sig av. Kontakter mellan svenska organisationer som advokatsamfund och

liknande sammanslutningar i samarbetsländerna bör också uppmuntras.

Vänortssamarbetet

Ett mycket viktigt komplement till utvecklingssamarbetet på central nivå är

samarbetet på lokal och regional nivå. Det har stor betydelse, dels mot

bakgrund av vikten av en fungerande lokal demokrati, dels eftersom betydande

stödinsatser riktas till den lokala och regionala nivån. Svenska insatser via

kommuner, län och landsting röner stor uppskattning, framför allt då de leder

till konkreta förbättringar för medborgarna i deras vardagsliv på respektive

vänort eller i vänregion.

Regeringen satsar via Sida på ett fördjupat vänorts- och regionsamarbete.

Dessutom har Sydsam, Baltic Network/East Sweden och Mälardalsrådet samarbete

med parter på andra sidan Östersjön, inte minst genom att underlätta deras

medverkan i interregionala EU-projekt med inriktning på erfarenhetsutbyte och

kompetenshöjning.

Östersjöinstitutet i Karlskrona arbetar med regionalt och lokalt samarbete,

och har byggt upp ett speciellt kontaktnät som även stärker den sydsvenska

identiteten.

En intressant form av regionalt samarbete utgörs av Barentsrådets regionråd.

Detta består av representanter för Nordland, Troms och Finnmark i Norge,

Norrbotten och Västerbotten i Sverige, Lappland och Uleåborg i Finland samt

Murmansk, Archangelsk och Karelen i Ryssland.

Kommunförbundet har med statlig finansiering genomfört en rad projekt främst

inom ramen för vänortsutbyten med Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Polen

och Ukraina.

Ett omfattande länsstyrelsesamarbete mellan svenska län och motsvarigheter i

de baltiska staterna förekommer. Cirka 5 miljoner kronor årligen har anvisats

av Sida. Under åren 1990-97 har Sida satsat närmare 90 miljoner kronor på det

regionala och kommunala samarbetet med Central- och Östeuropa. Kostnaden för

aktuella projekt under 1998 beräknas uppgå till 32 miljoner kronor.

Regeringen anser att vänortssamarbetet, inklusive samarbetet på

länsstyrelsenivå, bör fördjupas och utökas. Sverige bör också agera för att

Phare- och Tacisprogrammen, som spelar en viktig roll för svenska aktörers

insatser, ökar. Särskilt viktigt är det att stödja lokal och regional

administration - ett område som av kommissionen utpekats som svagt hos vissa

kandidatländer. De fortsatta prioriteringarna bör gälla kommunal och regional

institutionsutveckling och infrastruktur samt miljön och den sociala sektorn.

Samarbete genom enskilda organisationer

Enskilda organisationers insatser spelar en stor roll i utvecklingen av

demokratiska samhällen. Svenska enskilda organisationer har i många fall bättre

förutsättningar än regeringen och dess myndigheter att stödja framväxten av det

civila samhället.

En betydande del av det svenska stödet till enskilda organisationer inriktas

på att främja kvinnors och ungdomars aktiva deltagande i samhällsbyggandet.

Kontakterna mellan enskilda organisationer är synnerligen viktiga för att

sprida kunskap om och förtrogenhet med det demokratiska samhället. Enskilda

organisationer kan även spela en pådrivande roll inom miljöarbetet.

Sida har inom samarbetet med Central- och Östeuropa slutit avtal med elva

ramorganisationer genom vilka Sida stöder svenska enskilda organisationers

arbete i Central- och Östeuropa. Dessa organisationer är Forum Syd, Rädda

Barnen, Olof Palmes Internationella Centrum, PMU-Interlife, Röda korset, SHIA

(Handikapporganisationernas biståndsstiftelse), Svenska Missionsrådet,

Stiftelsen Sveriges Bönder Hjälper, Svenska Naturskyddsföreningen, LO/TCO:s

Biståndsnämnd samt Lutherhjälpen/Svenska kyrkan. Via ramorganisationerna kan

huvuddelen av de enskilda organisationerna i Sverige söka medel för medverkan

till uppbyggnad av systerorganisationer i samarbetsländerna.

Regeringen beslutade 1995 att inrätta en försöksverksamhet med stöd genom

svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i länder i Central- och

Östeuropa och i utvecklingsländerna. Samarbetsparterna är i första hand

politiska partier eller närstående organisationer. I en översyn av

verksamhetsformerna 1997 konstateras att insatserna har fokuserats till

länderna i Central- och Östeuropa, dit 75 % av stödet har gått. Regeringen

anser att stödet genom partianknutna organ är ett viktigt instrument för att

befästa och fördjupa demokratins kultur. Enligt nya riktlinjer för stödet från

den 1 januari 1998 förlängs försöksverksamheten med ytterligare en treårsperiod

till den 31 december 2000. Verksamhetsmålet är att bistå utvecklingen av ett

väl fungerande pluralistiskt partisystem och därmed också samhällets

demokratisering.

Språk- och integrationsstödet

Svenska institutet har sedan 1993 administrerat en mängd insatser för inte-

grering av de rysktalande ickemedborgarna i Estland. Insatserna har bl.a.

bidragit till utökad undervisning i estniska och tillgången till

Estlandsorienterad nyhetsrapportering för de ryskspråkiga. Sverige har även

stött Estonian Language Strategy Centre och Institute of Human Rights.

I Lettland har Sverige, via UNDP och det nationella lettiska språkprogrammet,

bidragit till integrationsfrämjande åtgärder för de rysktalande

ickemedborgarna. Dessa har bland annat omfattat stöd till språkutbildning i

lettiska. I december 1996 undertecknade den lettiska regeringen ett projekt-

avtal med UNDP. Svenska institutet har givit stöd till språk- och

integrationsprocessen även i Lettland. Syftet är att ge bidrag till projekt som

har betydelse för integrationsprocessen, men som inte ryms inom UNDP:s program.

Regeringen anser att svenska insatser på detta område skall fortsätta.

Sverige bör stödja projekt som har utformats och initierats med deltagande av

ickemedborgare. Utvecklingssamarbetet bör omfatta en större beredskap att, i

olika former, understödja enskilda organisationer och projekt avsedda att

främja det medborgerliga medvetandet hos invånare oavsett etnisk tillhörighet

eller medborgarskap.

Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling

Stöd till den ekonomiska omvandlingen

Svenskt stöd till den ekonomiska omvandlingen kompletterar det omfattande och

viktiga stöd som internationella finansiella institutioner och andra

finansiärer ger.

Sida driver två näringslivsfrämjande program, StartÖst och Advantage East.

StartÖst främjar handel och industri genom att erbjuda svenska små och

medelstora företag lån för utbildning. StartÖst startade i mars 1994 och

handläggs av ALMI Företagspartner AB. Från och med 1998 riktar sig StartÖst-

programmet till företag som vill etablera sig i Lettland, Litauen, Ryssland och

Ukraina. StartÖst-samarbetet med Estland avvecklades i början av 1998 då de

rent kommersiella förbindelserna växt sig så pass starka att statligt stöd inte

längre ansågs nödvändigt.

Advantage East (fram till 1996 Advantage Balticum) är ett utbildnings- och

affärsförmedlingsprojekt för baltiska och numera också makedonska och ukrainska

företag som vill öka sin export till Sverige. Projektet bedrivs tillsammans med

lokala näringslivsorganisationer och har påtagligt bidragit till att öka

exporten till Sverige. Inom ramen för det baltiska investeringspro-grammet,

till vilket Sverige bidragit med cirka 250 miljoner, finansierar Nordiska

projektexportfonden (NOPEF) bland annat förinvesteringsstudier för att främja

nordiska investeringar i Estland, Lettland och Litauen.

Stöd till institutionsuppbyggnad ges genom ett stort antal projekt. Det

svenska Finansdepartementet bedriver sedan 1992 ett samarbetsprojekt där svensk

expertis ställs till de ryska finans- och ekonomiministeriernas förfogande för

frågor rörande främst skatte-, revisions- och budgetsystem samt statsskuld.

Projektet har hittills omfattat cirka 38 miljoner kronor.

En betydelsefull verksamhet bedrivs genom Handelshögskolan i Riga, vars

utbildning främjar kunskap om effektiv företagsledning. De svenska

utfästelserna uppgår till 122 miljoner kronor under en tioårsperiod, varav

drygt 47 miljoner avser perioden 1997-1999. Skolan, som har ett gott rykte, har

hittills utexaminerat 143 studenter och målet är att cirka 100 studenter per år

skall utexamineras.

Också genom Sida finansieras en rad program som lämnar stöd till uppbyggnad

av fungerande institutioner. Viktiga insatser har gjorts av bland annat

Statistiska centralbyrån och Riksrevisionsverket. Lantmäteriverket har i en rad

länder framgångsrikt bidragit till att jord- och fastighetsregistreringen har

utvecklats. I flera fall har den svenska hjälpen underlättat utländska

direktinvesteringar.

Sverige kommer även fortsättningsvis att stödja den ekonomiska omvandlingen,

dels genom direkt stöd till näringslivet, dels genom stöd till

institutionsuppbyggnad, men med samma syfte: att främja den ekonomiska

omvandlingen och därigenom hjälpa till att höja levnadsstandarden för

befolkningen i våra östra grannländer.

Regeringen avser att fortsätta främja samarbetsländernas ekonomiska

utveckling genom att bidra till ett förbättrat företagsklimat. Flera redan

pågående projekt förväntas fortsätta. Den största delen av det svenska

utvecklingssamarbetet kommer att fokuseras på att bygga upp de institutioner

som en fungerande marknadsekonomi kräver och kommer i kandidatländerna främst

att inriktas på det kommande EU-medlemskapet.

Den sociala dimensionen

Brister i den sociala omsorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekonomiska och

politiska utvecklingen. Samarbetsländerna står nu inför utmaningen att anpassa

socialpolitiken och samtidigt ta hänsyn till ansträngda statsfinanser. Runt en

tredjedel av invånarna i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina anses

fattiga av UNDP, medan andelen fattiga i Polen är betydligt lägre.

Pensionssystemen i samarbetsländerna har hög prioritet i reformarbetet på det

sociala området. Pensionsfonderna är belastade och har blivit svåra att

finansiera. Nya pensionssystem måste därför introduceras. Samarbetsländerna

arbetar redan med detta, med målsättningen att systemen skall motsvara

marknadsekonomins krav och bli ekonomiskt hållbara.

Att reformera hälso- och sjukvården är en viktig uppgift. Samarbetsländerna

befinner sig i olika utsträckning i en omfattande hälsokris som började redan

under sjuttiotalet då den allmänna folkhälsan försämrades. Medellivslängden har

sjunkit markant och spädbarnsdödligheten har ökat under den senaste

tioårsperioden. Sjukvården har inte prioriterats lika högt som i Västeuropa och

inriktningen på vården behöver ändras från kurativ till preventiv. Primärvård

saknas ofta. Alkoholmissbruket utgör ett stort problem och alkoholrelaterade

sjukdomar har ökat kraftigt, framför allt bland ryska män i åldrarna 30-50 år.

Ett tidskrävande arbete med att ändra konsumtionsmönstret har påbörjats.

Regeringen framhåller i propositionen särskilt den svåra situationen för

barnen. Barnens situation i samarbetsländerna har försämrats under senare år.

Det allmänna hälsotillståndet är dåligt. Bland särskilt utsatta är barn på

institutioner, barn med funktionshinder och flyktingbarn. Vissa uppgifter tyder

på att upp till en miljon barn bor på olika typer av institutioner i Ryssland.

Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett växande problem i regionen.

Orsaker är bl.a. ökad fattigdom och försämrade sociala skyddsnät. Vid mötet

mellan Östersjöstaternas regeringschefer i Riga i januari 1998 beslutades att

fortsätta den regionala uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell

sexuell exploatering av barn, som hölls i Stockholm 1996. Sverige åtog sig att

hålla i ett av de projekt som föreslagits rörande seminarier för politiska

beslutsfattare och centrala myndigheter. Bland ungdomar förekommer prostitution

i ökande omfattning. Den höga andelen aborter och en ökad mödradödlighet kräver

insatser i form av information och utbildning avseende ungdomars sexuella och

reproduktiva hälsa. Droganvändning har ökat dramatiskt bland unga människor,

vilket även är en anledning till den snabba spridningen av hiv/aids bland

ungdomar. Kriminaliteten bland ungdomar ökar och fängelsestraff och andra

former av institutionalisering förekommer för unga kriminella och gatubarn.

Regeringen avser att intensifiera samarbetet på det sociala området, bland

annat genom insatser som stöder ländernas egna strävanden till reformering av

hälso- och sjukvård och social omsorg. Stödet skall bedrivas främst genom

institutionsuppbyggnad. De åtaganden som följer av ett EU-medlemskap kommer att

stå i centrum för de svenska insatserna i kandidatländerna. EU-medlemskapet

kommer på det sociala området att innebära omfattande åtaganden för

kandidatländerna. Det gäller inte minst inom områdena arbetsmiljö, arbetsrätt

och jämställdhet där EU:s lagstiftning är relativt omfattande. Betydande

förbättringar kommer här att krävas i de flesta fall.

Samarbetet har hittills bedrivits på regional och nationell nivå. I

propositionen lämnas exempel på genomförda och pågående projekt.

Arbetet för förbättrad hälso- och sjukvård bedrivs bland annat genom Hälso-

och sjukvårdens Östeuropakommitté, som under 1998 prioriterar insatser rörande

bland annat psykiatri, mödra- och barnhälsovård, handikappomsorg och

infektionssjukdomar. Insatserna kommer i ökad utsträckning att riktas till

nordvästra Ryssland.

Regeringen har givit ett bidrag om 10 miljoner kronor till

Smittskyddsinstitutet för utveckling och stärkande av smittskyddet i de

baltiska länderna, S:t Petersburg och Kaliningrad.

Ett pågående projekt genom Folkhälsoinstitutet förmedlar aspekter av den

svenska alkoholpolitiken till forskare och tjänstemän i Ryssland.

I början av 1998 startade ett projekt i Kaliningrad för att hjälpa staden med

åtgärder mot en snabb ökning av antalet hivsmittade.

I Murmansk har länsstyrelsen i Norrbotten, genom utbildning av personalen och

genom rådgivning, hjälpt länsadministrationen att öppna två kriscentrum för

kvinnor.

Socialförvaltningen i Luleå bedriver samarbete med Murmansk avseende

utveckling av åldringsvård och vård av barn med funktionshinder.

Insatser som avser barn och ungdom återfinns både som en del i insatser

inriktade på utveckling av socialtjänst och utbildning i socialt arbete och som

direkta insatser. Stöd bör i första hand inriktas på övergripande system- och

organisationsutveckling.

Det ligger i Sveriges intresse att alla länder i Europa får

migrationspolitiska system som respekterar mänskliga rättigheter och värnar

asylrätten. Den långsiktiga målsättningen i vår migrationspolitik gentemot

samarbetsländerna är att föra dessa länders migrationspolitik närmare europeisk

nivå.

Stöd till en miljömässigt hållbar utveckling

Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara och

förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Utgångspunkten för insatserna

är det s.k. Åtgärdsprogrammet för Östersjön inom vilket de 132 största

föroreningskällorna identifierats. Sveriges insatser, med syfte även att gynna

gränsöverskridande samarbete, består dels av institutionellt stöd till centrala

och regionala miljöförvaltningar, dels av investeringar.

Åtgärdsprogrammet har under det senaste året genomgått en uppdatering vars

resultat presenteras och väntas antas av Helsingforskommissionens (HELCOM)

miljöministrar vid deras möte i Helsingfors i mars 1998. I stort sett ligger

det ursprungliga programmets mål och åtgärder fast. Trots de svårigheter som

förelegat har åtgärder kunnat påbörjas vid en majoritet av de 132 ?hot spots?

som identifierades i det ursprungliga programmet 1992.

Kärnsäkerhet och strålskydd

Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att uppenbara

säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av energibalansskäl inte

omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna.

Inom kärnavfalls- och strålskyddsområdet har de svenska insatserna alltmer

kommit att prioriteras mot kärnavfallsområdet efter hand som kartläggningen av

dessa problem visat på de stora behov som finns. Detta gäller i synnerhet

situationen i den ryska delen av Barentsområdet. Det svenska samarbetet med

Ryssland på kärnavfallsområdet bör ges ökad prioritet. På strålskyddsområdet

bör främst olycksberedskap samt strålskyddet vid kärntekniska anläggningar

prioriteras.

Under år 1997 etablerades genom G7-ländernas initiativ den s.k.

Tjernobylfonden med vars hjälp den s. k. sarkofagen över den havererade

reaktorn Tjernobyl 4 skall försättas i ett säkert tillstånd. Fonden

administreras av EBRD. Den totala kostnaden för projektet är beräknad till ca

750 miljoner US-dollar. Av dessa har G7 och EU tillsammans med ett ytterligare

antal länder hittills bidragit med ca 390 miljoner US-dollar. Sverige har

utfäst sig att utbetala 2,5 miljoner ecu under år 1998. Det är angeläget att

Sverige kan bidra till projektets fullföljande. Detta ingår som en del i en

överenskommelse att stänga hela kärnkraftverket i Tjernobyl år 2000.

Jämställdhet

Riksdagen beslutade i juni 1996 att ett jämställdhetsperspektiv skall prägla

hela utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Samma år utfördes en

studie över hur jämställdheten kunde främjas i samarbetet med Central- och

Östeuropa (Ds 1996:72). Studien konstaterade att det fanns goda förutsättningar

att integrera jämställdhetsaspekter inom samtliga samarbetsområden som Sverige

engagerat sig i.

Sverige bör i sitt samarbete med Central- och Östeuropa ha som mål att

åstadkomma ett effektivare utvecklingssamarbete genom att identifiera både

kvinnor och män som samarbetsparter och aktörer. Regeringen betonar att

jämställdhet inte är en kvinnofråga, utan en demokratifråga. Samtidigt är det

också en ekonomisk fråga, eftersom oförmåga att ta till vara både mäns och

kvinnors kompetens och kunskap innebär ett ineffektivt utnyttjande av landets

resurser.

Vid prioritering mellan olika sektorer och mellan olika projekt inom en

sektor skall projekt med tydligt jämställdhetsperspektiv äga företräde. I

kontakter med samarbetsländerna på alla nivåer och med internationella

organisationer verksamma i länderna skall klargöras att jämställdhet ingår som

ett viktigt kriterium vid utformning och bedömning av landstrategier,

samarbets-program och projekt.

Samarbetsländerna

Regeringen föreslår att prioriterade samarbetsländer skall vara Estland,

Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Utvecklingssamarbetet skall

inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i

Europeiska unionen och på en fortsatt integration av Ryssland och Ukraina i

europeiska samarbetsstrukturer.

Under det närmaste året skall nya landstrategier fastställas för de sex

länderna vari inriktningen av samarbetet skall preciseras. Samarbetet med

Ukraina har utvecklats snabbt och förutses under den kommande treårsperioden få

en betydande omfattning.

Estland

Estland har uppnått en hög grad av ekonomisk integration med EU. I dag går över

50 % av Estlands export till EU-medlemsstater och mer än 60 % av importen

kommer därifrån. Privatiseringen har i Estland gått snabbt och har på en del

områden varit mer omfattande än i vissa medlemsländer. Etableringsfriheten och

företagsklimatet har skapat en dynamisk ny privat sektor.

Omkring 35 % av Estlands befolkning utgörs av icke-ester, varav de

rysktalande dominerar. Av dessa 35 % saknar närmare en fjärdedel estniskt

medborgarskap. Frågan om dessa personers ställning har bäring på Estlands

förhållande till Ryssland, som, ofta med hänvisning till detta problem, ännu

inte skrivit under något gränsavtal med Estland. Estlands nuvarande relationer

med EU regleras av det Europaavtal som trädde i kraft den 1 februari 1998 samt

det partnerskapsavtal som skall leda fram till medlemskap.

Sveriges stöd till Estland har t.o.m. 1997 uppgått till ca 610 miljoner

kronor. Betoningen har legat på kunskapsöverföring och institutionsutveckling.

På miljöområdet har stöd främst givits inom Östersjöprogrammet vilket syftar

till att minska utsläppen i Östersjön. Det säkerhetsfrämjande samarbetet har

varit betydande.

Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Estlands

EU-integration. Tonvikten bör läggas vid att hjälpa Estland att uppfylla EU:s

gemensamma regelverks förpliktelser. Svenskt stöd skall i större utsträckning

inrikta sig på det sociala området där insatser behövs bl. a. beträffande

kvinnorelaterade hälso- och sjukvårdsfrågor, de handikappades ställning och

barnens rättigheter.

Mycket av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå till

Estland bör kunna fasas ut under kommande treårsperiod. Andra insatser måste

emellertid fortsätta i ett längre tidsperspektiv. Det gäller

kunskapsöverföringen på EU-området, där det svenska stödet skall fortsätta till

dess Estland uppnått medlemskap i EU. Det gäller också investeringarna på

miljö- och energiområdet, där såväl regionala skäl som uppfyllandet av EU:s

villkor talar för ett längre perspektiv på utvecklingssamarbetet. Stödet bör

också ha ett längre tidsperspektiv när det gäller insatser som syftar till ett

ökat grannlandssamarbete och till ett gränsöverskridande samarbete.

Lettland

Den politiska situationen i Lettland sedan landet 1991 återfick

självständigheten har kännetecknats av turbulens och bräckliga

koalitionsregeringar i inrikespolitiken parallellt med en större kontinuitet i

utrikespolitiska och ekonomiska frågor. En säkerhetspolitiskt betingad

konsensus råder i stort kring landets västorientering med EU- och NATO-

medlemskap som främsta mål.

Den sociala sektorn har inte utvecklats i takt med den ekonomiska

omställningen, en trend som först nu börjat vända. Det lettiska rättsväsendet

ter sig i många avseenden svagt och i ett uppbyggnadsskede.

Omkring 43 % av Lettlands befolkning utgörs av icke-letter, varav de

rysktalande dominerar. Av dessa utgörs 28 % av personer som saknar lettiskt

medborgarskap. Många av dessa personer saknar medborgarskap över huvud taget.

Frågan om dessa personers ställning har bäring på Lettlands förhållande till

Ryssland.

Lettlands nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som trädde i

kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som skall leda fram till

medlemskap i unionen.

Sveriges stöd till Lettland har fram t.o.m. 1997 uppgått till ca 760 miljoner

kronor och varit inriktat på områden av betydelse för den ekonomiska och

politiska reformprocessen.

Betydande insatser har genomförts på det säkerhetsfrämjande området.

Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Lettlands

EU-integration, och det svenska utvecklingssamarbetet är ett viktigt medel för

att bidra till uppfyllandet av det målet. Svenskt stöd skall i större

utsträckning inriktas på det sociala området samt på näringslivsfrämjande

insatser för främst småföretag och landsbygdsutveckling.

Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå

till Lettland bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU-

integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Lettland blivit medlem i

EU.

Litauen

Sedan Litauen 1991 återfick självständigheten råder en grundläggande konsensus

om den övergripande färdriktningen i ekonomiska och utrikespolitiska frågor.

Ett politiskt scenskifte ägde rum efter parlamentsvalen 1996 då LDDP, med

rötter i kommunistpartiet, som tidigare dominerat politiken, fick träda

tillbaka för en koalition mellan det konservativa och det kristdemokratiska

partiet.

Litauens nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som trädde i

kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som skall leda fram till

medlemskap i unionen.

Det svenska stödet till Litauen har totalt uppgått till 820 miljoner kronor

sedan starten 1990 och domineras av insatser för att förbättra säkerheten vid

Ignalina (drygt 230 miljoner kronor), institutionsstärkande insatser till stöd

för den ekonomiska och politiska reformprocessen samt det säkerhetsfrämjande

stödet.

Regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Litauens EU-

integrering, och det svenska utvecklingssamarbetet är ett viktigt medel för att

bidra till uppfyllandet av det målet. Tyngdpunkten i samarbetet skall ligga på

att hjälpa Litauen uppfylla EU:s gemensamma regelverks förpliktelser.

Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå

till Litauen bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU-

integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Litauen uppnått

medlemskap i EU.

Polen

Polen anses i dag vara en fungerande marknadsekonomi och kommer att inleda

medlemskapsförhandlingar med EU under 1998. Landet förväntas även bli medlem i

Nato år 1999.

Europaavtalet med Polen trädde i kraft i februari 1994, och förberedelserna

för EU-medlemskapet innebär en stor kraftansträngning för Polen, bl.a. i form

av anpassning av lagar och institutioner, modernisering av jordbruket och

utveckling av landsbygden, anpassning på miljöområdet, utbyggnad av

transportinfrastrukturen, privatisering och omstrukturering av den tunga

industrin. Regeringen understryker vikten av att bygga upp EU-kunskaperna hos

tjänstemän i den regionala förvaltningen.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen inleddes 1989 och har totalt

uppgått till 610 miljoner kronor. En betydande del av detta stöd har avsett

miljöinsatser. Polens behov av utländskt ?kunskapsbistånd? har minskat.

Huvuddelen av stödet vad gäller system- och institutionsuppbyggnad skall

gradvis fasas ut under kommande treårsprogram. Regeringen avser att successivt

trappa ned det stöd som inte har starka drag av grannlandssamarbete.

Ryssland

Den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet under senare år kan

karaktäriseras som förhållandevis stabil. Den kanske tydligaste

reformframgången på det ekonomiska området manifesteras i den alltmer påtagliga

makroekonomiska stabilisering som uppnåtts under framför allt 1997.

Ett ekonomiskt och på sikt politiskt problem är de ökande sociala klyftorna

som uppstått i Ryssland.

Relationerna mellan EU och Ryssland har nyligen gått in i en ny fas i och med

att avtalet om partnerskap och samarbete (PSA) trädde i kraft den 1 december

1997. EU är Rysslands viktigaste handelspartner och står för en ansenlig del av

de utländska direktinvesteringarna i den ryska ekonomin. Ryssland har i

enlighet med regeringens beslut givits ökad prioritet i det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Sedan samarbetet inleddes 1990 har insatserna uppgått

till närmare 700 miljoner kronor. Rysslands andel av det totala samarbetet med

Central- och Östeuropa har under den senaste treårsperioden varit ungefär 20 %.

Under 1997 har stödet till Ryssland uppgått till drygt 160 miljoner kronor.

Det är regeringens uppfattning att en ytterligare expansion av den ryska

andelen i utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är motiverad.

Regeringen anser att de nordvästra delarna av Ryssland - städerna S:t

Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och Murmansk med

kringliggande län samt Karelen - fortsatt skall vara prioriterade i samarbetet.

Samarbetsområden som förtjänar särskild uppmärksamhet från svensk sida under de

kommande åren är den sociala sektorn, gränsöverskridande samarbete, stärkande

av rättssystemet, utbildning och erfarenhetsutbyte för företagsledare och

statstjänstemän, stöd till lokal självförvaltning, det civila samhället och

massmedierna samt miljö- och energiåtgärder inklusive kärnsäkerhet och

strålskydd.

Det säkerhetsfrämjande samarbetet med Ryssland skall utvecklas. Det bör

utformas så att det främjar Rysslands integration i euro-atlantiska strukturer

och bidrar till förbättrade baltisk-ryska förbindelser.

Ukraina

Bristen på genomgripande strukturella reformer gör att Ukraina är ett av de få

länder i Östeuropa där den ekonomiska tillväxten har uteblivit.

Underskottet i statsbudgeten har hittills kunnat finansieras med hjälp av

lån, vilket hjälpt till att hålla inflationstakten nere, men på sikt måste

underskottet minska. Företagen hämmas av omfattande byråkrati, bristfällig

skattelagstiftning och korruption. De utländska investeringarna har ökat i

omfattning men är fortfarande blygsamma.

Den 14 juni 1994 undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA)

mellan EG och dess medlemsstater och Ukraina, i vilket parterna tillerkänner

varandra mest-gynnad-nationsbehandling. Ett interimsavtal om handel och

handelsrelaterade frågor tillämpades inledningsvis, ett avtal som reglerade

frågor inom gemenskapens kompetens, främst inom områdena varuhandel,

betalningar och konkurrens. Interimsavtalet trädde i kraft den 1 februari 1996

och PSA den 1 mars 1998.

Sveriges utvecklingssamarbete med Ukraina initierades senare än för övriga

samarbetsländer men har ökat successivt. Fram t.o.m. 1997 uppgick stödet till

ca 90 miljoner kronor, varav 2,9 miljoner US-dollar (ca 24 miljoner kronor) har

avsatts till en EBRD-fond för inkapsling av den havererade reaktorn vid

Tjernobyl. Stommen i det bilaterala samarbetet vilar på fastighetsregi-

strering/lantmäteri, utbildning av socialarbetare och kommunalt självstyre.

Utvecklingssamarbetet med Ukraina bör ses i ett perspektiv om närmare tio år

och förväntas fortsätta öka inom kommande programperiod. Insatserna skall

inriktas på områden som underlättar den ekonomiska och demokratiska

utvecklingen. Ett fördjupat samarbete förutses inom den sociala sektorn, där

svenska insatser bör medverka till att bygga upp nya system och institutioner

samt till att förbättra folkhälsan. Regeringen vill ägna barnens situation

särskild uppmärksamhet.

Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv

En bärande tanke i propositionen är att de svenska insatserna skall utformas så

att de harmonierar med övriga bi- och multilaterala insatser. Regeringen

redogör därför översiktligt för några av de viktigare aktörerna.

Europeiska unionens samarbete med Öst- och Centraleuropa

Europeiska unionen inledde sitt utvecklingssamarbete med de central-och

östeuropeiska staterna åren 1989 och 1990. De första insatserna riktades till

Polen och Ungern, ett faktum som lever kvar i programmets namn, Phare (Pologne

et Hongrie: Aide à la Reconstruction Economique). Detta program har sedermera

utvidgats till att gälla alla de centraleuropeiska och baltiska länderna samt

staterna inom före detta Jugoslavien (Kroatien är dock för nuvarande

suspenderat, hjälp ges tills vidare heller inte till FRJ) samt Albanien. Ett

andra program, Tacis (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent

States), gäller för alla länderna inom Oberoende Staters Samvälde samt

Mongoliet.

Phare syftar till att förbereda kandidatländerna för medlemskap i EU. Vid

Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen 1994 formulerades en

förmedlemskapsstrategi, i vilken Phare fick en central roll. I och med att

regelrätta förhandlingar med kandidatländerna nu förbereds, har

förmedlemskapsstrategin förstärkts och blivit det övergripande målet för hela

Phareprogrammet. Pharemedel kommer i stigande utsträckning att kunna användas

även för projekt som länkar samman kandidatländernas och EU:s infrastruktur.

Både Phare och Tacis bekostas av medel från den ordinarie EG-budgeten. För

Phareprogrammet avsätts årligen ett belopp i storleksordningen 1,5 miljarder

ecu, för Tacisprogrammet är motsvarande siffra drygt 500 miljoner ecu. Båda

programmen drivs i kommissionens regi, och medlemsstaternas inflytande utövas i

särskilda förvaltningskommittéer.

Stöd till den ekonomiska omstruktureringen och förvaltningsbistånd har varit

dominerande i både Phare och Tacis, men andra områden, exempelvis

utbildningsinsatser, miljöprojekt och initiativ inom den sociala sektorn, har

fått ökade andelar under de senaste åren.

För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Ungefär 30 % av insatserna

förutses gå till institutionsuppbyggnad och 70 % till investeringsstöd, men den

faktiska fördelningen kommer att variera både från land till land och över

tiden. Dessutom skall man, så långt möjligt, kombinera utveckling av

infrastrukturen med förstärkning av institutionerna. För åren 1998 och 1999

gäller de fleråriga indikativa program som godkänts för alla Phareländerna. Hur

resurserna skall fördelas därefter är inte helt klart.

Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansinstitut för långsiktiga

investeringar som främjar integration, utveckling och tillväxt i både

medlemsländerna och i flertalet av de länder med vilka EU har samarbetsavtal.

Cirka 10 % av den totala utlåningen går till länder utanför EU. EIB:s

verksamhet i Central- och Östeuropa inskränker sig till Phareländerna. Den

samlade utlåningen mellan 1990 och 1996 uppgår till 5,8 miljarder ecu. För

tidsperioden 1997-2000 uppgår EIB:s utlåningsmandat till ca 3,5 miljarder ecu.

Därutöver har en särskild lånefacilitet om ytterligare 3,5 miljarder ecu

upprättats för ansökarländerna. Den största delen av EIB:s utlåning finansierar

infrastrukturella projekt, såsom transport, telekommunikation och energi, och i

synnerhet de som har anknytning till de transeuropeiska näten, TEN.

Som en av de största och viktigaste finansiärerna av projekt i området har

EIB uppnått omfattande sektoriell och landspecifik kompetens. Tillsammans med

Sida har EIB varit med att finansiera modernisering och renovering av

vattenreningssystemet i Riga. Regeringen anser att ett närmare samarbete bör

eftersträvas, för att skapa fler möjligheter till samfinansiering, framför allt

inom miljösektorn.

Regionalt samarbete

De regionala samarbetsstrukturerna i Östersjöområdet och Barentsregionen är

betydelsefulla instrument för att fördjupa samarbetet inom regionen. De

samarbetsstrukturer som finns för att leda denna regionala samverkan är

Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet, Östersjöstaternas råd och Barents-

rådet.

Under år 1998 har Sverige ordförandeskapet för det formaliserade nordiska

regeringssamarbetet. Ett fundamentalt element i Sveriges ordförandeprogram är

att bidra till säkerhet, demokratisk kultur och gynnsam ekonomisk och social

utveckling i Nordens närområden. En stor del av de samnordiska insatserna

riktas till de baltiska länderna. Ambition finns även att utöka samarbetet med

nordvästra Ryssland.

Nordiska ministerrådets första program för samarbete med närområdena tillkom år

1990 och var helt inriktat på de baltiska länderna. Arbetet omfattar i dag även

nordvästra Ryssland. Som ett led i närområdessamarbetet har informationskontor

etablerats i de baltiska huvudstäderna och i S:t Petersburg. Det nu gällande

arbetsprogrammet är indelat i fyra temaområden: demokratiutveckling,

kulturförmedling, bärkraftigt resursutnyttjande och utvecklande av en

fungerande marknadsekonomi. Närområdesprogrammet finansieras inom Nordiska

ministerrådets budget och uppgår för 1998 till 52 miljoner danska kronor, varav

den svenska andelen är ca 35 %.

Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS) utgör ett forum

för att främja och fördjupa Östersjösamarbetet. Det bildades på danskt och

tyskt initiativ år 1992 för koordinering och erfarenhetsutbyte av bl.a.

mellanfolkligt samarbete, demokratiuppbyggnad, ekonomisk utveckling och miljö.

Rådet utgör en naturlig punkt för att driva gemensamma frågor inom

Östersjöregionen. Genom ländernas samverkan kan regionala lösningar vad gäller

t.ex. infrastruktur, miljö och energi utvecklas. CBSS har en unik

sammansättning genom att dess medlemskrets omfattar fyra EU-medlemmar (Sverige,

Finland, Danmark och Tyskland), två EES-medlemmar (Norge och Island), fyra

länder som söker medlemskap i EU (Polen, Estland, Lettland och Litauen), ett

land med partnerskapsavtal med EU (Ryssland) samt Europeiska kommissionen.

Rådet, som möts i en årlig session, är utrikesministrarnas samarbetsorgan.

Mellan sessionerna sköts arbetet av en ämbetsmannakommitté och tre

arbetsgrupper inom områdena ekonomiskt samarbete, demokrati och kärnsäkerhet.

Östersjöstaternas råd beslutade år 1994 att inrätta en kommissarie för

demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, inklusive minori-

tetsrättigheter. Kommissarien granskar demokratiutvecklingen och de mänskliga

rättigheterna i regionen, kan ta emot enskilda klagomål samt bidra med

kunskaper och råd i MR-frågor till stater och enskilda organisationer.

För att bättre tillvarata samarbetsmöjligheterna och öppna Barentsregionen

mot Europa initierades Barentsrådet (Barents Euro-Arktiska Råd, BEAC) i januari

1993 i Kirkenes. Rådet består av utrikesministrarna i de fem nordiska länderna

och Ryska Federationen samt en representant för Europeiska kommissionen.

Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Polen, Storbritannien,

Tyskland och USA är observatörer.

Sverige var från slutet av 1996 och under 1997 ordförande i Barentsrådet.

Ordförandeskapet överlämnades till Norge vid ett utrikesministermöte i Luleå

den 19-20 januari 1998. Under ordförandeskapsåret prioriterades från svensk

sida bl.a. att stärka banden med EU och den Europeiska kommissionen, att

initiera vissa prioriterade infrastrukturprojekt, att minska handelshinder, att

utarbeta en handlingsplan för energieffektivisering, att öka insatserna för

miljön, särskilt beträffande nukleärt avfall och kärnsäkerhet, samt att främja

de mellanfolkliga kontakterna.

Under 1997 stärktes banden mellan EU och Barentsrådet, bl.a. genom ett

särskilt möte mellan EU-kommissionen och Barentsrådets ämbetsmannakommitté.

Barentssamarbetet är långsiktigt. Framstegen har hittills synts genom mindre

projekt på olika områden. Samarbetet har nu kommit in i en mer dynamisk fas.

Regeringen avser att öka sina insatser för Barentsregionen särskilt beträffande

energi-, miljö- och kärnsäkerhetsfrågor samt för ökade mänskliga kontakter i

regionen.

Sammanfattning av motionerna

I Moderaternas kommittémotion U40 (m) konstaterar motionärerna att det är en

historisk uppgift för vår generation européer att ena hela Europa. I motionens

yrkanden 1 och 5 vill motionärerna att riksdagen ställer sig bakom den

inriktning av samarbetet med Central- och Östeuropa som beskrivs i motionen.

Denna kan sammanfattas på detta sätt.

Stödet till Central- och Östeuropa har gått in i ett nytt skede. Genom EU:s

förmedlemskapsstrategier erhåller ansökarländerna i regionen ett kraftfullt

stöd vad avser övergången till marknadsekonomi, utvecklingen av rättsstatens

institutioner och anpassning till medlemskapet. Det svenska stödet bör därför i

ökad utsträckning ses som ett komplement och främst inriktas mot områden som

inte i samma utsträckning omfattas av EU:s eller annat internationellt stöd

eller där Sverige kan bidra med särskild kompetens.

Det parlamentariska samarbetet och utbytet mellan partier har också givit ett

värdefullt bidrag till stärkandet av den demokratiska kulturen och överföra

kompetens vad avser praktiskt politiskt arbete i en demokrati. Dessa

samarbetsformer bör fortsätta att utnyttjas.

Byråkrati och korruption framhålls som särskilda problem. Sverige bör i sitt

stöd beakta hur dessa företeelser kan stävjas och bekämpas.

Motionärerna välkomnar att regeringen i propositionen förespråkar stöd till

övergången till en social marknadsekonomi i samarbetsländerna. Stöd från den

offentliga sektorn i samarbetsländerna bör främst inriktas på att stärka den

behövande individen eller familjen och de civila nätverken kring dessa.

Beträffande miljöfrågorna konstaterar motionärerna att det behövs

stödinsatser för lång tid framöver för att hjälpa länderna att rensa bort sitt

miljöarv. Sverige bör fortsätta att bidra, bl.a. med kompetens vad avser

vattenrening.

Energiproduktionen i Central- och Östeuropa är förenad med ett antal

miljöproblem. Kärnkraftverk med en otillfredsställande säkerhetsstandard utgör

en potentiellt mycket stor fara för miljön och kol- och gasdrivna kraftverk ger

upphov till luftföroreningar och ökad mängd växthusgaser i atmo-sfären.

Baltikums energiförsörjning bör beaktas inom ramen för

medlemskapsförhandlingarna med EU. Det är angeläget att inom ramen för dessa

utarbeta en plan för en utfasning av kärnkraftverket Ignalina i Litauen då det

har en konstruktion som i grunden är osäker. Under tiden fram till stängningen

är det ett svenskt intresse att bidra till att Ignalina drivs på ett så säkert

sätt som omständigheterna tillåter.

Motionens yrkande 2 betonar vikten av en fortsatt europeisk integration. De

nya demokratierna i Central- och Östeuropa strävar efter att integreras i

Europa, dvs. de tidigare västeuropeiska samarbetsorganisationerna som nu blir

alleuropeiska. Genom Europaavtalen och förmedlemskapsstrategierna är tio av

länderna associerade till EU med perspektiv av ingå framtida medlemskap. Stödet

till Estland, Lettland Litauen och Polen bör inriktas på insatser för att

möjliggöra ett EU-medlemskap. För Sverige är det en central uppgift att inom EU

verka för att utvidgningen ges högsta prioritet så att alla länder i Central-

och Östeuropa har möjlighet att bli medlemmar så snart de uppfyller

medlemsvillkoren. Ryssland och Ukraina bör så långt möjligt integreras i

europeiska samarbetsstrukturer. Ett effektivt sätt att stödja Rysslands

reformprocess är att främja landets nära samverkan med de europeiska och

atlantiska samarbetsstrukturerna. För att hållas på en hanterbar och

överblickbar nivå bör de svenska stödinsatserna i huvudsak koncentreras till de

sju oblast i nordvästra Ryssland som ligger i Sveriges närområde.

I yrkande 3 behandlas Natos betydelse för stabilitet och säkerhet. Den

största tryggheten uppnås för Baltikums del genom ett medlemskap i en

alleuropeisk säkerhetsordning som kan garantera säkerheten också för små

länder, som har svårt att försvara sig av egen kraft. En sådan kraftfull

säkerhetsordning kan endast uppnås genom ett medlemskap i Nato. Ett baltiskt

medlemskap i Nato blir därför en viktig del i arbetet att dels utveckla goda

relationer mellan Baltikum och Ryssland, dels djupare integrera Ryssland i ett

samarbete med västvärlden. Sverige bör därför främja Estlands, Lettlands och

Litauens ambitioner att bli medlemmar i Nato.

Vitryssland behandlas i yrkande 4. I detta land är det nu särskilt viktigt

med insatser för att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Landets

president har i strid med parlamentet och konstitutionen tillskansat sig en

närmast diktatorisk makt. Det är angeläget att Sverige gör insatser för att

främja mänskliga rättigheter och demokrati och stödja de krafter som kämpar i

den riktningen.

I Folkpartiets kommittémotion U45 (fp) yrkande 1 vill motionärerna att

riksdagen ställer sig bakom vad som i motionen sägs om svenskt stöd till de

baltiska länderna beträffande medlemskap i både EU och Nato. Det kommer att

krävas stora ansträngningar för att inom ramen för det politiska

förhandlingsspelet i EU se till att alla de tre baltiska staterna blir

medlemmar av EU. Häri ligger Sveriges allra viktigaste säkerhetspolitiska

uppgift de närmaste åren - inte minst därför att vi själva är ett medlemsland

med betydande möjligheter att påverka utvecklingen. Även ett Natomedlemskap

skulle öka stabilitet och förutsägbarhet för de tre baltiska staterna, då detta

skulle bidra till att minska riskerna för externa felbedömningar av dessas

säkerhetspolitiska förutsättningar. Det är ingen inblandning i inre

angelägenheter att stödja de tre baltiska staternas egen önskan om

Natomedlemskap - det är ett svenskt egenintresse, som vi också bör hävda och

verka för.

I yrkande 2 framhålls vikten av att Sverige gör insatser på rättsområdet. Det

är väsentligt såväl för invånarna i våra nya demokratiska grannstater som för

den ekonomiska utvecklingen. Ett fungerande rättssystem är en viktig

förutsättning för att företag och investeringar skall ges stabila och

förutsägbara villkor.

Barnens situation bör ges särskild uppmärksamhet, heter det i yrkande 3. På

det sociala området är utvecklingen värre än befarat. Kvinnorna och barnen har

det särskilt svårt. Inte minst i Ryssland är den sociala misären stor. Nästan

hälften av alla barn i Ryssland lever i familjer med mindre än 500 kr i

månadsinkomst. Den dramatiskt sjunkande medellivslängden för män understryker

allvaret i den sociala utvecklingen. Regeringen anser i propositionen att

frågorna om social trygghet täcks av målet att stödja en socialt hållbar

ekonomisk utveckling. Folkpartiet ställer sig bakom detta synsätt, under

förutsättning att frågan om barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i

det fortsatta samarbetet.

Sverige bör ha en beredskap för ett utvidgat samarbete med Vitryssland, heter

det i yrkande 4. Detta förutsätter dock att utvecklingen i landet vänder åt

rätt håll. Situationen i landet är i dag mycket oroväckande och svårbedömbar. I

den mån vi kan stödja utvecklingen mot mer demokrati, pluralism och

rättstrygghet är detta angeläget.

Kärnsäkerhetsfrågorna behandlas i yrkande 5. Risken för en olycka vid

kärnkraftverken i forna Sovjetunionen eller Östeuropa är betydligt större än

vid något av de svenska kärnkraftverken. Sverige bör därför kraftigt öka sina

insatser för säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske såväl direkt

som tillsammans med andra EU-länder. Sverige bör ta initiativ till en europeisk

konferens om ekologiskt hållbara energisystem och kärnkraftssäkerhet.

I kommittémotion U41 (v) argumenterar motionärerna inledningsvis kring

sysselsättningsfrågorna. I yrkande 1 vill man att östsamarbetet utvärderas ur

svensk sysselsättningssynpunkt. Östeuropastödet har utvärderats i olika

avseenden. Den samlade bedömningen är positiv. En aspekt som underligt nog inte

analyserats är effekten på den svenska sysselsättningen. Vänsterpartiet ser

stödet till Östeuropa som en kombination av åtgärder för att förbättra miljön,

öka människors välstånd och expandera handel i regionen. Men det är också

investeringar för att öka den svenska sysselsättningen. Det är då intressant

att se vilka investeringar som är effektivast ur sysselsättningssynpunkt.

Riksdagen bör uttala att en sådan utvärdering bör göras.

Jämställdhetsperspektivet skall vara ett av delmålen för

utvecklingssamarbetet med Östeuropa, heter det i motionens yrkande 2. Det är

sedan länge känt att satsningar på kvinnor är effektivt om man vill främja

demokrati, bättre social miljö och ekonomisk utveckling. Motionärerna har svårt

att förstå regeringens ovilja att göra jämställdheten till ett explicit mål,

när det visar sig att dagens formuleringar och status för jämställdhetsfrågan

inte är tillräckliga. Jämställdheten bör finnas med som ett mål i det

internationella samarbetet, även beträffande östsamarbetet.

I yrkande 4 behandlas Sveriges stöd på det sociala området. Motionärerna

delar regeringens bedömning att utvecklingen i det stora hela är relativt

positiv. Det kvarstår dock stora problem. Sverige kan göra betydande insatser

på det sociala området. Vänsterpartiet stöder därför regeringens förslag om att

en större del av det svenska stödet bör gå till sociala insatser. Det är dock

viktigt att detta inte innebär att åtgärder på andra områden skärs ner, utan

att ökade insatser på det sociala området med en huvudinriktning på barn och

ungdom finansieras med ytterligare medel.

Insatser till stöd för folkbildningen berörs i yrkande 5. Folkbildning i öst

kan vara frågan om rent elementära saker: hur fungerar demokratiska

organisationer, hur fungerar en bank, IT-kunskap, engelska, konsumentfrågor,

rättsfrågor m.m. Även på detta område har Sverige stor potential. Regeringen

bör se över möjligheten att öka de svenska utbildnings- och kunskapsöverförande

insatserna på alla plan i våra relationer med öst.

Vitryssland bör (yrkande 6) bli ett prioriterat land i Sveriges samarbete med

Östeuropa. Utvecklingen i landet är negativ, och de demokratiska krafterna

vädjar om stöd. Vitryssland är också hårt drabbat av Tjernobylolyckan; man har

omfattande problem med alkoholism och en galopperande hiv-spridning. Vården och

handikappomsorgen står på låg u-landsnivå.

Motionärerna anser att dessa förhållanden gör att särskilda svenska

satsningar bör genomföras. Riksdagen bör besluta att Vitryssland skall bli ett

prioriterat land i det svenska grannlandssamarbetet. Vitryssland är det land i

Sveriges närhet som har de största behoven.

I motionen behandlas också frågorna om militär upprustning. Motionärerna

ställer sig (yrkande 7) tveksamma till det rimliga i att bidra till stärkandet

av det militära försvaret i de baltiska länderna. Militär verksamhet i de

former som regeringen vill stödja är föråldrad. Ett folkförsvar av den svenska

modellen som socialdemokratin talar väl om tillhör en svunnen tid. Eventuella

framtida krigs- eller krissituationer löses med andra metoder.

Miljöpartiet ställer sig i kommittémotion U43 (mp) i huvudsak positivt till den

inriktning av samarbetet som regeringen förespråkar i propositionen. I två

avseenden skiljer man sig dock markant från regeringens linje: dels i frågan

vad ett främjande av en säkerhetsgemenskap bör innebära, dels i synen på

Sveriges roll i hanteringen av östländernas EU-medlemskaps-ansökan.

Inriktningen av det säkerhetspolitiska samarbetet behandlas i yrkande 1.

Miljöpartiet är mycket kritiskt till att Sverige driver en militär profil på

säkerhetssamarbetet. De medel som avsätts för säkerhetssamarbetet borde i

första hand inriktas på att bl.a. sanera efter miljöskador och upprätta

fungerande räddningstjänster för att stärka kompetensen att kunna hantera

olyckor vid kärnkraftverk, oljeutsläpp och transporter av farligt gods etc.

Miljöpartiets modell för ett säkerhetssamarbete är att gå före och avveckla

militär verksamhet, med målsättningen att Östersjöregionen skall bli en

militär- och vapenfri zon. Motionärerna vill ha riksdagens stöd för denna

politik.

Regeringens förslag att ensidigt verka för att länderna snabbt kommer med i

EU är mycket olyckligt, heter det i yrkande 2. En aspekt som inte kan betonas

nog är att det måste vara människorna i de berörda länderna som i en väl

förankrad demokratisk process fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i

EU. Att pressa in ett folk mot dess vilja vore lika olyckligt som att

hårdnackat arbeta mot dess möjlighet att bli medlemmar av unionen. Kännedomen

om vad ett EU-medlemskap kommer att innebära är i flera av ansökarländerna

fortfarande mycket dålig. Miljöpartiet vill därför att ett övergripande mål för

Sverige skall vara att främja den demokratiska processen kring ansökarländernas

eventuella anslutning till EU.

Att de forna kommunistländernas regeringar sökt medlemskap i EU innebär inte

nödvändigtvis att detta är demokratiskt förankrat hos folken. För att inte

styra opinionen i länderna är det viktigt att olika hjälpinsatser frikopplas

från själva EU-medlemskapsansökan, dvs. att ett EU-medlemskap inte ses som en

förutsättning för stöd (yrkande 3).

I motionens yrkande 4 behandlas regionens miljöproblem. Ett argument som ofta

hörs är att ett medlemskap i EU är en förutsättning för att östländerna skall

kunna ta itu med sina miljöproblem. Miljöpartiet anser detta vara mycket

trångsynt - naturligtvis måste vi hjälpa östländerna att ta itu med sina

miljöproblem oavsett om länderna väljer att gå med i EU eller inte. Denna hjälp

bör bestå av ekonomiskt och tekniskt stöd för att utveckla reningsutrustning

etc. men också av juridisk sakkunskap för att förbättra miljölagstiftningen och

av pedagogisk hjälp för att öka medvetenheten kring ländernas miljöproblem.

Miljöpartiet vill att riksdagen ger regeringen detta till känna.

I yrkande 6 vill Miljöpartiet att Sverige i medlemskapsförhandlingarna

bevakar östländernas intressen, snarare än EU:s, så att inget lands regering,

kanske i iver att snabbt kunna ansluta sig till unionen, förhandlar bort

folkviljan eller landets egenart och utvecklingsmöjlighet.

Kristdemokraterna vill i kommittémotion U44 (kd) yrkande 1 att kyrkors och

enskilda organisationers insatser i Central- och Östeuropa skall uppmuntras. På

det sociala området måste åtgärder mer direkt inriktade på att hjälpa barn och

vuxna i ett utsatt läge tillgripas för att få fart på utvecklingen.

Kristdemokraterna vill lyfta fram det arbete som redan utförs av föreningar och

kyrkor, kommuner och vänorter. Detta arbete måste breddas och många fler bli

aktiva för att samarbeta med olika partner i samarbetsländerna.

Den önskvärda utvecklingen på det sociala området måste konkretiseras i

landstrategierna för samarbetsländerna, på samma sätt som sker beträffande

miljövårdsinsatserna (yrkande 2). Olika problem måste identifieras och

preciseras i utifrån förutsättningarna i varje enskilt land. Ett åtgärdsprogram

bör sedan utarbetas av båda parter, så att resultatet kan utvärderas.

Information om hjälpbehoven tror motionärerna skulle ha stor betydelse för

allmänhetens vilja att hjälpa. Information från Sida om de problem som

identifierats bör göras tillgänglig för kommuner och organisationer (yrkande

3).

Ett nytt huvudmål för Sveriges utvecklingssamarbete bör införas - ?främjande

av social trygghet? (yrkande 4). Kristdemokraterna anser att det finns fog för

det nya femte huvudmål för främjande av social trygghet som föreslagits i

utvärderingen av Sveriges samarbete med Öst- och Centraleuropa (Ds 1997:75). På

ett sätt liknande vad som skett på miljöområdet bör en identifiering av ?hot

spots? ske på det mänskliga området. Ett brett åtgärdsprogram måste upprättas

och prioriteringar tas fram.

I den socialdemokratiska enskilda motionen U46 (s) uppehåller sig motionärerna

vid nödvändigheten av att stärka det civila samhället. Insatser av folkrörelser

och föreningsliv samt vänkontakter mellan kommuner och län är mycket viktiga

delar av en sådan strategi. Breda kontakter är angelägna mellan län, kommuner,

byar och föreningar. Ett projekt med sådan inriktning är det Sidafinansierade

landsbygdsprogrammet Kodukant i Estland.

Projektet inriktas på tre huvudområden: att utveckla den lokala demokratin,

att stimulera småföretagandet och entreprenörskapet och att uppmuntra samverkan

i lokala föreningar, kooperativ, byalag etc. Motionärerna vill att riksdagen

ger regeringen till känna att det inom ramen för Sveriges samarbete med

Central- och Östeuropa bör finnas utrymme för denna typ av projekt.

Också i den enskilda motionen U42 (c) uppehåller sig motionärerna vid

utvecklingssamarbete på lokal och regional nivå. Förankringen och

stabiliseringen av demokratin måste ha sin utgångspunkt hos individerna och

befästas genom uppbyggnad av lokal demokrati. Därför bör en större andel av det

svenska stödet till Öst- och Centraleuropa kanaliseras mellan myndigheter på

regional och lokal nivå. Regeringen bör prioritera insatser som stöder

uppbyggnaden av lokalt och regionalt självstyre.

I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 2 vill motionärerna få riksdagens

stöd för sin uppfattning att regeringen genom sitt ordförandeskap i

Barentsrådet bör agera kraftfullt för yttrandefrihet och för att få insyn i de

missförhållanden på miljöområdet som råder på Kolahalvön och i dess omgivning.

Utskottets överväganden

Den allmänna inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa

Regeringen föreslår i propositionen (yrkande 1) att riksdagen godkänner ett

nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för

perioden 1999-2001. I motion U40 (m) yrkande 1 redogör Moderaterna för hur de

önskar att det nya treårsprogrammet skall utformas. I samma motions yrkande 2

understryks vikten av en fortsatt europeisk integration. I Folkpartiets

kommittémotion U45 (fp) yrkande 1 (delvis) yrkas att Sverige bör stödja de tre

baltiska staternas önskan om EU-medlemskap.

Regeringen initierade hösten 1989 det första svenska samarbetsprogrammet med

Central- och Östeuropa. Tyngdpunkten lades på kunskapsutveckling, vilket

bedömdes ha den största strategiska betydelsen i förhållande till de anslagna

medlens storlek. År 1991 och 1995 antogs nya samarbetsprogram, som förutsatte

avsättningar i budgeten på cirka en miljard kronor per år. Sammanlagt har

avsatts ca 6,5 miljarder kronor till bilateralt utvecklingssamarbete med

Central- och Östeuropa mellan åren 1989 och 1998. Inräknas det svenska bidraget

till EU:s samarbetsprogram med Central- och Östeuropa, Phare och Tacis, uppgår

det totala svenska stödet till närmare 7,7 miljarder kronor. Det tredje

samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 1998. Det bärande elementet är i

dag strävan att bidra till ett integrerat Europa, präglat av gemensam säkerhet,

en demokratisk kultur och en bärkraftig utveckling.

Föreliggande proposition utgör regeringens förslag på inriktningen av det

fjärde samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden

1999-2001.

I februari 1995 lade regeringen fram en proposition (prop. 1994/95:160) om

Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för perioden juli 1995 - december

1998. Denna behandlades av utskottet i betänkande 1994/95:UU16.

Målen för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa

fastställdes av riksdagen i maj 1995 till:

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

I juni 1996 beslutade riksdagen att hela utvecklingssamarbetet dessutom

skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv (bet. 1995/96:UU18).

Regeringen anser i den nu aktuella propositionen att dessa fyra mål fortsatt är

relevanta som grund för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och

Östeuropa.

Utskottet delar denna bedömning.

Det är alltjämt viktigt att de central- och östeuropeiska staterna får

internationellt stöd för att fullfölja övergången till demokrati och

marknadsekonomi. De insatser som aktualiseras efter innevarande programperiod

måste dock utgå ifrån delvis andra förutsättningar. Efter den första fasen av

stöd till i synnerhet de baltiska staternas frigörelse och den andra fasen av

stöd till uppbyggnad av de demokratiska och marknadsekonomiska

samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa, vidtar nu en ny fas - EU-

utvidgningen och den bredare Europaintegrationen.

Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen i propositionen

argumenterar utifrån detta faktum. Enligt regeringens bedömning har

utvecklingen under de senaste åren gått in i ett nytt skede, präglat av tre

betydelsefulla förändringar:

- Målet att en betydande del av utvecklingssamarbetet med de central- och

östeuropeiska staterna skall kunna övergå i ett reguljärt samarbete håller på

att uppnås. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete redan

dominerar.

- Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna

rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap har redan inletts.

- Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu

ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan.

Denna utveckling är mycket glädjande. Utskottet vill i sammanhanget särskilt

peka på vikten av att en stark och stabil nordeuropeisk region, karakteriserad

av ett fördjupat regionalt samarbete, kan utvecklas i en fruktbar samverkan med

andra delar av Europa och världen. Det regionala samarbetet bör ses i ett

större, europeiskt, perspektiv. En sådan samverkan kan få mycket stor

betydelse, både för Sverige som enskild nation och för det regionala och

europeiska samarbetet i stort.

Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet, har varit och förblir en

av de viktigaste uppgifterna för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt

utskottets uppfattning är den nu inledda utvidgningen av EU en mycket

betydelsefull komponent i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk

säkerhetsordning.

Europeiska rådet fattade i Luxemburg 1997 ett historiskt beslut om den

förestående anslutningsprocessen.

Utskottet vill understryka vikten av att de länder som inte nu är aktuella

för EU-medlemskap så långt möjligt engageras i ett omfattande och nära

samarbete med EU och unionens medlemsländer. Vid utformningen av Sveriges stöd

till Öst- och Centraleuropa är det särskilt viktigt att de nya

samarbetsformerna med Ryssland och Ukraina och övriga länder i f.d.

Sovjetunionen utformas med detta i åtanke. Därigenom minskas risken för att nya

skiljelinjer skapas i Europa. Den fortgående sociala, ekonomiska och politiska

integrationen har enligt utskottets mening en unik och avgörande betydelse för

europeisk säkerhet, i Sveriges närområde såväl som i Europa överlag.

Utskottet välkomnar sålunda regeringens i propositionen redovisade ambition

att underlätta den förestående EU-utvidgningen, och att särskilt bidra till att

Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU och till att Ryssland

och Ukraina integreras närmare i europeiska samarbetsstrukturer.

Som regeringen påpekar i propositionen, finns det emellertid betydande problem

som måste lösas, såsom vidgade inkomstklyftor, växande sociala problem och ökad

obalans mellan olika landsdelar. För att motverka de sociala orättvisorna vill

regeringen ge de sociala frågorna en än högre prioritet. Regeringen avser också

att fortsatt verka för att kontakter knyts över Östersjön, för ökad handel och

för åtgärder som främjar kunskap om språk, historia och kultur.

Utskottet instämmer i dessa prioriteringar.

Förhandlingar om medlemskap i EU får avgörande betydelse för ett lands framtida

utveckling. Vägen dit är emellertid inte enkel. Kraven för medlemskap är höga.

Medlemskap förutsätter att kandidatlandet har uppnått en institutionell

stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, respekt för mänskliga

rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. Länderna skall ha en

fungerande marknadsekonomi som kan möta konkurrens och marknadskrafter inom EU.

Det förutsätts också att landet kan påta sig de skyldigheter som följer med ett

medlemskap.

Det bör enligt utskottets uppfattning vara en prioriterad uppgift för det

svenska biståndet till Öst- och Centraleuropa att underlätta

anpassningsprocessen i kandidatländerna och dela med sig av sina färska

erfarenheter av medlemskapsförhandlingar. Den framtida utmaningen innebär att i

ännu högre grad fokusera på det som är direkt relevant i ett EU-perspektiv.

Stödet bör också utformas så att Ryssland och Ukraina integreras närmare i

europeiska samarbetsstrukturer.

EU-utvidgningen är nära förknippad med den omvandling som nu pågår i

samarbetsländerna. Stödet till omvandlingsprocessen är viktigt för att

Europaintegrationen och EU-utvidgningen skall bli framgångsrika och för att

möta människors förväntningar om en gemensam säkerhet och ökad välfärd, såväl i

medlemsländerna som i andra länder. Samarbetsländernas utveckling mot en social

marknadsekonomi är en förutsättning för anpassning till EU och ett framtida

medlemskap samt ett närmande till europeiska samarbetsstrukturer. Utskottet

instämmer sålunda i vad regeringen anfört om vikten av att ge de sociala

frågorna högre prioritet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens yrkande 1, rörande

inriktningen av ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central-

och Östeuropa för perioden 1999-2001. Vad utskottet anfört ovan synes ligga väl

i linje med motionärernas önskemål. Utskottet anser därför motionerna U40 (m)

yrkandena 1 och 2 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis) besvarade med vad ovan

anförts.

I motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) motsätter sig motionärerna att även ett

särskilt anslag (?Östersjömiljarden?) har inrättats för att via

Statsrådsberedningen användas för insatser i närområdet. Samtliga stödinsatser

bör på sedvanligt sätt ingå i det normala budgetarbetet och bli föremål för de

avvägningar som riksdagen gör, heter det i yrkandet.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Riksdagen har anslagit

1 miljard kronor för att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för tillväxt

och sysselsättning i Sverige. Östersjömiljarden kompletterar det reguljära

samarbetet, framför allt genom att ge större möjlighet till investeringar.

Ansvaret för dessa medel överfördes i december 1997 från Statsrådsberedningen

till Närings- och handelsdepartementet. Utskottet konstaterar att

Östersjömiljarden därmed är föremål för den normala budgetbehandling som

motionärerna efterlyser.

Inriktningen av Östersjömiljarden är annorlunda än för det ordinarie

utvecklingssamarbetet, men i praktiken finns vissa gemensamma arbetsfält.

Utskottet vill därför, i anslutning till vad regeringen anför i propositionen,

betona vikten av samråd inom sådana områden.

Utskottet avstyrker därmed motion U40 (m) yrkande 5 (delvis).

I Miljöpartiets kommittémotion U43 (mp) behandlas Sveriges stöd till den

fortsatta europeiska integrationen. I motionens yrkande 2 finner man Sveriges

stöd för kandidatländernas EU-medlemskap mycket olyckligt, då det kan leda till

att ett folk pressas in i EU mot dess vilja. I yrkande 3 vill man att stödet

skall frikopplas från ländernas medlemskapsansökan. I yrkande 6 förespråkas att

Sverige skall bevaka östländernas intressen, snarare än EU:s, i dessa

förhandlingar.

Av vad utskottet ovan anfört om vikten av en fortsatt europeisk integration,

politisk såväl som ekonomisk och social, följer att utskottet inte delar

motionärernas åsikt. Stödet till de öst- och centraleuropeiska staternas

strävanden mot ett fullvärdigt deltagande i europeiska samarbetsstrukturer är

och skall vara ett centralt moment i Sveriges samarbete med dessa länder. De

länder som nu har sökt medlemskap i Europeiska unionen har gjort det på

grundval av demokratiskt fattade beslut. Det vore utskottet främmande att

ifrågasätta eller underminera legitimiteten i dessa ställningstaganden.

Sveriges stödåtgärder bör inte frikopplas från det faktum att dessa länder

ansökt om medlemskap i unionen. De öst- och centraleuropeiska ländernas

önskemål att bli medlemmar i EU är en hörnsten i byggandet av nya europeiska

samarbetsstrukturer. De länder som redan har ansökt om medlemskap bör enligt

utskottets uppfattning ges aktivt svenskt stöd i den processen. De som inte

gjort det bör på annat sätt uppmuntras att delta i det europeiska samarbetet.

Utskottet noterar vidare att regeringen vid ett flertal tillfällen aviserat

sin ambition att hjälpa kandidatländerna med att underlätta

anpassningsprocessen och dela med sig av sina färska erfarenheter av

medlemskapsförhandlingar. Också i propositionen görs sådana utfästelser.

Utskottet välkomnar detta.

Utskottet avstyrker motion U43 (mp) yrkandena 2, 3 och 6.

Samarbetets huvudområden

Enligt propositionens yrkande 2 vill regeringen att riksdagen fastställer målen

för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till

- att främja en säkerhetsgemenskap,

- att fördjupa demokratins kultur,

- att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,

- att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.

Vidare vill man att ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet.

Utskottet tar i detta avsnitt endast ställning till den övergripande frågan om

målen för samarbetet. Specifika frågeställningar behandlas på annan plats,

under avsnitten om respektive delmål.

Utskottet konstaterar inledningsvis att de fyra mål för utvecklingssamarbetet

som fastställdes av riksdagen i maj 1995 har haft hög relevans under

innevarande samarbetsperiod. Detta är en av de viktigaste slutsatserna av den

utredning som lämnade sitt betänkande till regeringen i november 1997 (Ds

1997:75).

Att bidra till en framgångsrik utvidgning av EU och att aktivt främja

medlemskap för de ansökande Östersjöländerna samt att ytterligare integrera

Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer har under de senaste åren

satt sin prägel på hela utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet konstaterar att de fyra hittills gällande målen för samarbetet i

stor utsträckning överensstämmer med de krav som EU har uppställt för

medlemskap, de s.k. Köpenhamnskriterierna. Den europeiska integrationens stora

betydelse återspeglas alltså mycket tydligt i de av riksdagen fastlagda målen

för samarbetet. Av vad utskottet på annan plats i detta betänkande anfört om

vikten av en fortsatt integration följer att det, såsom regeringen i

propositionen förespråkar, finns starka skäl att behålla de nu gällande fyra

målen.

Utskottet vill understryka vikten av att Sveriges utvecklingssamarbete

utformas på ett flexibelt sätt, så att det fortlöpande kan anpassas till de

snabba förändringarna i Central- och Östeuropa. De övergripande målen för

samarbetet bör dock, för vinnande av konsekvens och tydlighet, vara

långsiktiga. Samtidigt som de fyra målen är riktgivande för verksamheten utgör

de också huvudområden inom vilka samarbetet bedrivs. Flexibiliteten bör finnas

i val av samarbetsländer, sektorer, instrument och kanaler. För att uppnå den

önskvärda kombinationen av långsiktighet och flexibilitet, måste

målsättningarna enligt utskottets uppfattning sålunda kompletteras av noggranna

preciseringar beträffande valet av insatser. Detta betonas också i

utvärderingen, Ds 1997:75.

Det är därför glädjande att regeringen i propositionen utförligt diskuterar

dessa frågor.

Valet av insatser bör enligt regeringen styras av fyra faktorer:

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana områden som underlättar

Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt vidare integrera

Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Att inom varje

huvudområde fokusera utvecklingssamarbetet med kandidatländerna på insatser som

underlättar integrationsprocessen i EU skall ses som en högsta prioritet. För

de baltiska länderna framstår åtgärder för att underlätta uppfyllandet av de

ekonomiska kriterierna som angelägna, liksom samarbete inom det rättsliga och

inrikes området, det s.k. tredjepelarområdet. Den kartläggning av det nordiska

stödet på tredjepelarområdet till de baltiska länderna som Sverige tog

initiativ till under 1997 och som nu har genomförts är ett viktigt hjälpmedel

för samordning av fortsatta insatser. För samtliga fyra kandidatländer i

Östersjöområdet behövs vidare omfattande åtgärder på miljöområdet för att kunna

uppfylla EU:s regelverk. När det gäller samarbetet med Ryssland och Ukraina i

första hand och övriga stater i f.d. Sovjetunionen i andra hand, skall insatser

utformas så att de befrämjar Europaintegrationen.

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer där Sverige har en

komparativ fördel, dvs. där den svenska resursbasen är särskild efterfrågad.

Detta är fallet beträffande lantmäteri/fastighetsregistrering, system- och

institutionsuppbyggnad inom den sociala sektorn, lokalt och regionalt

självstyre, skatte- och statistikområdet, miljöområdet särskilt avseende vatten

och avloppsrening, energiområdet samt beträffande kärnsäkerhet och strålskydd.

- Stödet skall koordineras med EU och andra finansiärer. Koordineringen och

samordningen med andra aktörer är avgörande för ett effektivt och

resultatorienterat samarbete. Detta gäller särskilt stödet till

kandidatländernas EU-integration, där det finns en uppenbar risk för att flera

aktörer dras till samma samarbetssektorer utifrån kommissionens identifikation

av prioriterade sektorer.

- Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av särskild

betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och Barentsområdena.

Frågan om jämställdhet i östsamarbetet har fått ökad uppmärksamhet de två

senaste åren. I enlighet med riksdagsbeslut i juni 1996 skall allt samarbete

med Central- och Östeuropa utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är en

fråga som måste få genomslag i alla verksamhetsområden.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att målen för Sveriges samarbete

med Öst- och Centraleuropa bör kvarstå oförändrade. Den nära kopplingen till de

kriterier som är styrande för EU:s utvidgning är enligt utskottets mening en

viktig faktor, som säkerställer långsiktig relevans. De fyra kriterier som

regeringen vill lägga till grund för valet av enskilda insatser bildar enligt

utskottets uppfattning en god utgångspunkt i strävan efter nödvändig

flexibilitet. Utskottet vill i sammanhanget särskilt framhålla vad regeringen

anfört om vikten av att prioritera insatser som bidrar till att öka säkerheten

i Östersjö- och Barentsområdet och till att skapa en ekonomiskt dynamisk region

i norra Europa.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens yrkande 2, rörande målen för

utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Skapandet av en säkerhetsgemenskap

I Vänsterpartiets kommittémotion U41 (v) yrkande 7 ifrågasätts det rimliga i

att bidra till stärkandet av det militära försvaret i de baltiska länderna.

Miljöpartiet är också - kommittémotion U43 (mp) yrkande 1 - kritiskt till att

säkerhetssamarbetet har en militär profil. I två motionsyrkanden förespråkas

att Sverige skall främja de baltiska staternas ambitioner att bli medlemmar i

Nato (U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis)).

Det säkerhetsfrämjande samarbetet är en hörnsten i svensk Östersjöpolitik. I

propositionen ges också en tämligen utförlig beskrivning av detta.

Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och

Litauen men omfattar även vissa projekt i övriga delar av Central- och

Östeuropa. Regeringen understryker att en utveckling av samarbetet med

Ryssland, inklusive Kaliningradområdet, och med Polen är en självklar del i det

säkerhetsfrämjande arbetet.

Det säkerhetsfrämjande stödet är i hög grad inriktat på att bygga upp

relationer mellan institutioner i Sverige och samarbetsländerna. Vidare syftar

samarbetet till att stärka den regionala samhörigheten, överbrygga politiska,

kulturella och sociala klyftor samt stärka förtroendet mellan länderna.

Sveriges säkerhetsfrämjande stöd till Central- och Östeuropa utvecklas i en

miljö där många länders bilaterala samarbete flyter in i och samverkar med

multilaterala verksamheter som Sverige oftast deltar i, främst inom

förberedelsearbetet för berörda länders framtida inträde i eller närmare

samarbete med Europeiska unionen men även inom Partnerskap för fred (PFF) och

Nato. Samarbete sker även med Interpol och med FN:s flyktingkommissariat

(UNHCR), Internationella migrationsorganisationen (IOM) och FN:s

utvecklingsprogram (UNDP) samt med regionala multilaterala program med

anknytning till Östersjöstaternas råd och Barentsrådet.

Militär personal i de baltiska länderna har sin bakgrund i ett auktoritärt,

icke-demokratiskt tänkande. Det saknas traditioner av ett folkligt förankrat

totalförsvar, inklusive ett modernt civilförsvar. Utvecklingen av ett

nationellt totalförsvar med demokratisk styrning är därför en viktig

angelägenhet, till vilken Sverige kan lämna betydande bidrag. Sverige bistår de

baltiska staterna och Polen i upprättandet av en långsiktig planering av

respektive totalförsvar med utgångspunkt i principer om demokratisk kontroll

och folklig förankring. Svensk officersutbildning återspeglar vår syn på

försvarets roll i ett öppet samhälle och, när det gäller ledarskapsutbildning,

individens rättigheter och ansvar i en demokrati. Som en naturlig del av denna

utbildning ingår undervisning i det folkrättsliga regelverket. Sverige stöder

utbildning av baltiska officerare vid svenska militärhögskolor. Sverige leder

även en styrgrupp för upprättande av en baltisk försvarshögskola i Tartu,

Estland.

Med utgångspunkt i den svenska totalförsvarsmodellen avser regeringen att

fortsatt stödja sådana insatser inom totalförsvarets område som bidrar till

utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvarsorganisationer och en

fördjupad säkerhetsgemenskap.

Riksdagen har tidigare haft anledning att ta ställning till principerna för

detta samarbete. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad det

sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anfört i betänkande 1996/97:UFöU1:

Sverige bör fortsatt lämna stöd till de baltiska ländernas uppbyggnad av för en

självständig stat normala säkerhetsfunktioner. Detta bör ske i nära samarbete

med övriga bidragande länder. Vi bör hjälpa till att stärka civila

säkerhetsfunktioner som rättsväsen, civilförsvar, gräns- och kustbevakning,

räddningstjänst, miljöskydd och därvid också uppröjning efter tidigare

sovjetisk militär verksamhet, t.ex. minröjning. Inom det militära området bör

samarbetet bidra till bättre demokratisk kontroll av försvaret och kunna

omfatta ett brett spektrum av åtgärder såsom utbildningsinsatser, rådgivning,

samövningar och samverkan inom PFF-ramen samt krigsmaterielexport.

Krigsmaterielexport till de baltiska länderna skall dock, liksom till alla

andra stater, prövas i särskild ordning från fall till fall. Det måste

emellertid stå helt klart att Sverige inte militärt kan garantera de baltiska

ländernas säkerhet.

I samma betänkande utpekade det sammansatta utskottet uppbyggandet av baltiska

försvarsmakter under demokratisk kontroll som ett särskilt viktigt

samarbetsområde.

Utskottet gör ingen annan bedömning beträffande det säkerhetsfrämjande stödet

till de baltiska staterna. Utskottet instämmer i vad regeringen i propositionen

anför om vikten av att främja en säkerhetsgemenskap i Östersjöregionen.

Stärkandet av de baltiska staternas territoriella integritet är ett svenskt

säkerhetspolitiskt intresse.

Utskottet delar regeringens bedömning - Sverige bör fortsatt stödja insatser

inom totalförsvarets område som bidrar till utvecklingen av demokratiskt

kontrollerade försvarsorganisationer och en fördjupad säkerhetsgemenskap.

Utskottet avstyrker därmed motionerna U41 (v) yrkande 7 och U43 (mp) yrkande 1.

De baltiska staternas säkerhet kan enligt utskottets uppfattning främst

tillgodoses genom en fortsatt integration i Europa, i första hand genom ett EU-

medlemskap. Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om vad

Sverige som medlem av EU kan och bör göra för att främja de baltiska staternas

intressen därvidlag.

Natos egen utvidgningsstudie från 1994 stipulerar att utvidgningen skall ta

hänsyn till den politiska och säkerhetspolitiska utvecklingen i hela Europa,

vara del av en bredare europeisk säkerhetsarkitektur grundad på verkligt

samarbete i hela Europa, tjäna syftet att bevara ett odelat Europa och undvika

nya skiljelinjer samt kompletteras av en parallell utveckling av förhållandet

till Ryssland. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har konstaterat,

senast i betänkande 1996/97:UFöU1, att en utvidgning som äger rum under dessa

förutsättningar, och därmed integrerar ett antal demokratier i Central- och

Östeuropa, kommer att kunna bidra till att öka den politiska stabiliteten i

Europa. Utskottet delar denna bedömning.

Enskilda ansökarländers medlemskap i Nato är en fråga för organisationens

medlemsstater och ansökarlandet i fråga. Utskottet vill i sammanhanget betona

varje lands rätt att själv besluta om utformningen av sin säkerhetspolitik.

Utskottet avstyrker motionerna U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1

(delvis).

Att fördjupa demokratins kultur

I ett flertal motionsyrkanden betonas vikten av lokalt och regionalt samarbete

som ett viktigt inslag i ansträngningarna att fördjupa demokratins kultur. I

motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) betonas vikten av parlamentariskt samarbete

och utbyte mellan partier. I den enskilda motionen U46 (s) uppehåller sig

motionärerna vid kontakterna mellan län, kommuner, byar och föreningar. Inom

samarbetet bör finnas utrymme för projekt med denna inriktning, heter det.

Också i kommittémotion U44 (kd) yrkandena 1 och 3 betonas det arbete som utförs

av föreningar och kyrkor, kommuner och vänorter. Information om hjälpbehoven

framhålls som ett viktigt moment. I motion U42 (c) förespråkas att en större

andel av det svenska stödet till Öst- och Centraleuropa kanaliseras mellan

myndigheter på regional och lokal nivå.

I propositionen understryker regeringen betydelsen av samarbete på lokal och

regional nivå. Detta framhålls som ett mycket viktigt komplement till

utvecklingssamarbetet på central nivå. Det har stor betydelse dels för att det

sätter strålkastarljuset på vikten av en fungerande lokal demokrati och lokal

förvaltning, dels för att betydande stödinsatser riktas till den lokala och

regionala nivån. Till detta kommer att en omfattande nivåhöjning till följd av

EU-medlemskapet måste ske inom flera av de områden som de lokala myndigheterna

ansvarar för. Svenska insatser via kommuner, län och landsting röner stor

uppskattning, framför allt då de leder till konkreta förbättringar för

medborgarna i deras vardagsliv på respektive vänort eller vänregion. Ett

omfattande länsstyrelsesamarbete mellan svenska län och motsvarigheter i de

baltiska staterna förekommer. Det samarbetet gäller huvudsakligen

kunskapsöverföring på områden som näringsliv, miljö, lantbruk, bebyggelse,

förvaltning, turism och civil beredskap.

Under åren 1990-1997 har Sida satsat närmare 90 miljoner kronor på det

regionala och kommunala samarbetet med Central- och Östeuropa. Kostnaden för

aktuella projekt för 1998 beräknas uppgå till 32 miljoner kronor. Verksamheten

har i olika utvärderingar visat sig höra till de bästa stödformerna genom att

vara väl fokuserad, ge upphov till breda kontaktytor för ömsesidig utveckling

samt innebära låga kostnader med hänsyn till utvecklingseffekterna.

Regeringen anser det betydelsefullt att Sverige fortsatt utnyttjar den

kunskap som finns avseende kommunal och regional självstyrelse till att

utveckla samarbetet på regional och lokal nivå med våra östliga grannar.

Regeringen anser vidare att vänorts- och vänregionssamarbetet, inklusive

samarbetet på länsstyrelsnivå, bör fördjupas och utökas. Sverige bör också,

sägs det i propositionen, agera för att den del av Phare- och Tacisprogrammen

som kanaliseras till den decentraliserade nivån, och som spelar en viktig roll

för svenska aktörers insatser, ökar.

Utskottet delar regeringens allmänna syn på det lokala och regionala

samarbetet. Förankringen och stabiliseringen av demokratin måste ta sin

utgångspunkt på lokalplanet, hos de enskilda människorna. Sveriges bistånd på

detta område bör, som regeringen föreslår i propositionen, ge hjälp till

utvecklingen av kompetenta och demokratiskt legitima kommunala och regionala

förvaltningar i samarbetsländerna.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat betydelsen av

frivilligorganisationernas arbete. Enligt utskottets mening kompletterar

biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer det bilaterala

utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget och framgångsrikt

sätt.

Regeringen framhåller också de insatser som görs av folkrörelser, kyrkliga

organisationer och företagarföreningar på lokal och regional nivå. Intresset i

Sverige för att på olika sätt stödja länderna i Central- och Östeuropa, framför

allt i de baltiska länderna, har varit stort under det senaste decenniet.

Enskilda organisationers insatser spelar en stor roll i utvecklingen av

demokratiska samhällen. Det svenska samarbetet på detta område syftar till att

stärka organisationerna så att de på allvar kan hävda sig i dialogen med

myndigheter och beslutsfattare i landet. Svenska enskilda organisationer har i

många fall bättre förutsättningar än regeringen och dess myndigheter att stödja

framväxten av det civila samhället. Det är därför värdefullt att stärka

sambanden mellan erfarenheter på lokal nivå och nationella kontakter. Samtidigt

bör också uppmärksammas myndigheternas förmåga att föra en dialog med landets

intressegrupperingar.

Regeringen beslutade 1995 att inrätta en försöksverksamhet med stöd genom

svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i länder i Central- och

Östeuropa och i utvecklingsländerna. Samarbetsparterna är i första hand

politiska partier eller närstående organisationer. Regeringen anser att stödet

genom partianknutna organ är ett viktigt instrument för att befästa och

fördjupa demokratins kultur. Enligt nya riktlinjer för stödet från den

1 januari 1998 förlängs försöksverksamheten med ytterligare en treårsperiod

till den 31 december 2000. Verksamhetsmålet är att bistå utvecklingen av ett

väl fungerande pluralistiskt partisystem och därmed också samhällets

demokratisering.

Utskottet instämmer i regeringens syn på betydelsen av lokalt och regionalt

samarbete, liksom värdet av mellanfolkliga kontakter via enskilda

organisationer. Utbytet mellan enskilda organisationer är synnerligen viktigt

för att sprida kunskap om och förtrogenhet med det demokratiska samhället.

Utskottet ställer sig också bakom vad regeringen anfört om samarbete mellan

partier och partianknutna organ. I den fortsatta demokratiseringen av

samhällena i Öst- och Centraleuropa är det av fundamental betydelse att skapa

förståelse för hur ett pluralistiskt partisystem fungerar. I detta arbete har

både politiska partier och nationella parlament viktiga roller att spela.

Vad gäller informationsbehovet i biståndet har de enskilda organisationerna

en särskilt viktig uppgift. Genom närheten till människorna i

samarbetsländerna, kan de ofta bättre än andra fånga upp och artikulera de

behov, förväntningar och möjligheter som finns i samhället. Utskottet vill

därför framhålla de enskilda organisationernas roll som informatörer inom

biståndet.

Med det anförda anser utskottet motionerna U40 (m) yrkande 5 (delvis), U46 (s),

U44 (kd) yrkandena 1 och 3 och U42 (c) besvarade.

Rättsområdet

I motion U45 (fp) yrkande 2 vill motionärerna att Sverige aktivt bör stödja

utvecklingen på rättsområdet.

Regeringen ger i propositionen en ganska utförlig redovisning av ambitionerna

på detta område, och föreslår att ett fördjupat samarbete på rättsområdet skall

prioriteras i det svenska samarbetet. Området är av vikt såväl för den enskilde

individen som för den ekonomiska utvecklingen och förmågan att attrahera

utländska investeringar, heter det i propositionen.

För de tio länder som har inlett anslutningsprocessen till EU är rättsområdet

centralt i övertagandet av det gemensamma regelverket inom EU. Därför anser

regeringen att det är särskilt viktigt att utöka rättssamarbetet med Estland,

Lettland, Litauen och Polen. Kommittén för utvecklingssamarbete på rättsområdet

(KUR) skall till regeringen avlämna ett betänkande i mars 1999, med förslag

till en långsiktig lösning vad avser utbyte av information, samråd,

erfarenhetsåtervinning och kompetensutveckling inom rättssamarbetet.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av en satsning på

rättsområdet, och finner att denna inställning synes överensstämma med vad

motionärerna förespråkar.

Med det anförda anser utskottet motion U45 (fp) yrkande 2 besvarad.

Barentsrådet

I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 2 anförs att regeringen i

Barentsrådet bör verka för yttrandefriheten i regionen, och för att få insyn i

de missförhållanden som råder på Kolahalvön.

Sverige var från slutet av 1996 och under 1997 ordförandeland i Barentsrådet.

Under ordförandeskapsåret prioriterades från svensk sida bl.a. att stärka

banden med EU och den europeiska kommissionen, att initiera vissa prioriterade

infrastrukturprojekt, att minska handelshinder, att utarbeta en handlingsplan

för energieffektivisering, att öka insatserna för miljön, särskilt beträffande

nukleärt avfall och kärnsäkerhet samt att främja de mellanfolkliga kontakterna.

Under 1997 fick SKI, Statens kärnkraftinspektion, ökade resurser. 1 miljon

kronor avsattes för insatser för kärnsäkerhet i Ryssland. En del av denna summa

avsåg insatser vid Kolareaktorerna. I propositionen redogör regeringen för sin

avsikt att prioritera frågorna rörande energi, miljö och kärnsäkerhet. Dessutom

vill regeringen verka för ökade mänskliga kontakter i regionen. Under våren

1999 kommer ett miljöministermöte att äga rum i Sverige, varvid

ordförandeskapet för miljögruppen kommer att övergå till Sverige.

Utskottet vill understryka att en grundläggande tanke med Barentssamarbetet

är att stimulera kontakter på lokal nivå. Därigenom kan på sikt skapas bättre

förutsättningar att gemensamt lösa de problem som finns i området. Utskottet

ser positivt på regeringens ambitioner beträffande miljöarbetet i Barents, och

finner att dessa ligger väl i linje med vad motionärerna efterlyser.

Med det anförda anser utskottet motion U618 (mp) yrkande 2 besvarad.

Folkbildning

I motion U41 (v) yrkande 5 efterlyses satsningar på folkbildning, som ett led i

det demokratifrämjande arbetet på lokal och regional nivå.

Regeringen framhåller i propositionen att akademiskt samarbete med länderna i

Central- och Östeuropa är av stor betydelse i demokratiseringsprocessen, och

förespråkar utökat samarbete på det akademiska området. 1997 fick Svenska

institutet regeringens uppdrag att administrera två omfattande nya

stipendieprogram, Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna. Båda programmen är

avsedda för akademiskt samarbete med länder i Sveriges närområde.

Intresset för det svenska språket har ökat i hela Central- och Östeuropa.

Språkkunskaper är ett viktigt led i framväxten av demokratisk samverkan mellan

människor. Sverige har, genom Svenska institutet, genomfört särskilda

satsningar på svenskundervisning. 34 lektorat i svenska på 28 olika orter i

bl.a. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland har

inrättats för att möta den ökande efterfrågan på svenskundervisning. Svenska

institutet finansierar också en professur i svenska i Tartu i Estland.

Utskottet vill i anledning av här aktuellt motionsyrkande särskilt framhålla

det samarbete som sker genom Svenska institutet och mellan enskilda

organisationer och folkrörelser som ABF och Medborgarskolan. Också därigenom

sker ett betydande erfarenhetsutbyte inom det demokratifrämjande området.

Med det anförda anser utskottet motion U41 (v) yrkande 5 besvarad.

Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling

Flera motioner behandlar samarbetet inom det sociala området. I motion U40 (m)

yrkande 5 (delvis) välkomnar motionärerna att regeringen i propositionen

förespråkar stöd till övergången till en social marknadsekonomi i

samarbetsländerna. Stöd från det offentliga bör främst inriktas mot den

behövande individen, familjen och nätverken kring dessa. I motion U41 (v)

yrkande 4 förespråkas en höjning av anslagen till det sociala området. I

Kristdemokraternas kommittémotion U44 (kd) yrkandena 2 och 4, vill motionärerna

att ett nytt mål för främjande av social trygghet införs, och att insatserna på

det sociala området konkretiseras i landstrategierna. Barnens situation bör

uppmärksammas särskilt, heter det i Folkpartiets kommittémotion U45 (fp)

yrkande 3.

Regeringen fäster i propositionen stor vikt vid det sociala området, och

betonar genomgående de sociala förhållandenas betydelse för möjligheterna att

åstadkomma ökad tillväxt och ekonomisk utveckling. En förutsättning för att den

ekonomiska reformprocessen skall bli framgångsrik, skriver regeringen, är att

sociala reformer är integrerade i den övergripande ekonomiska politiken.

Brister i den sociala omsorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekonomiska och

politiska utvecklingen. Samarbetsländerna står nu inför utmaningen att anpassa

socialpolitiken och samtidigt ta hänsyn till ansträngda statsfinanser.

Reformerna av hälso- och sjukvården innebär en särskild utmaning. Hälsokrisen

är påtaglig i Ryssland där medellivslängden för män föll med 6 år under första

halvan av 1990-talet, ett förhållande som saknar motstycke i modern tid. År

1995 var medellivslängden hos ryska män blott 58 år, lägre än i t.ex. Indien.

Barnens situation behandlas utförligt i propositionen. Särskilt utsatta är

barn på institutioner, barn med funktionshinder, flyktingbarn och

minoritetsbarn, särskilt de statslösa barnen. Andra utsatta och ofta mer

synliga grupper är det stora antalet gatubarn och prostituerade barn. På

institutionerna hamnar föräldralösa barn och barn med funktionshinder, barn med

sjuka eller alkoholiserade föräldrar eller föräldrar som sitter i fängelse.

Vissa uppgifter tyder på att upp till en miljon barn bor på olika typer av

institutioner i Ryssland.

Vid mötet mellan Östersjöstaternas regeringschefer i Riga i januari 1998

beslutades att man skall fortsätta den regionala uppföljningen av

Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996.

Sverige har där åtagit sig att hålla i ett av de projekt som föreslagits

rörande seminarier för politiska beslutsfattare och centrala myndigheter.

Regeringen avser att intensifiera samarbetet på det sociala området, bl.a.

genom insatser som stödjer ländernas egna strävanden till reformering av hälso-

och sjukvård och social omsorg. Stödet skall bedrivas främst genom

institutionsuppbyggnad. De åtaganden som följer av ett EU-medlemskap kommer att

stå i centrum för de svenska insatserna i kandidatländerna.

Insatser som avser barn och ungdom återfinns både som en del i insatser

inriktade på utveckling av socialtjänst och utbildning i socialt arbete och som

direkta insatser. Sverige kommer i juni 1998 att stå värd för en första

Östersjökonferens för ungdomsministrar under vilken riktlinjer kommer att

läggas fast för den framtida utvecklingen av ungdomssamarbete inom

Östersjöregionen.

Utskottet delar regeringens principiella syn på den sociala och ekonomiska

utvecklingen. De ekonomiska och sociala omvandlingarna är intimt förknippade.

En stark ekonomisk utveckling med en rättvis fördelningspolitik möjliggör en

förbättrad ekonomisk och social situation för invånarna och för med sig

minskade sociala klyftor. Den sociala dimensionen finns i dag inte-grerad i det

tredje målet, det vill säga stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling.

Detta förefaller utskottet rimligt. Därigenom betonas att sociala reformer och

sociala insatser är en viktig och integrerad del av den ekonomiska

reformprocessen. Så tydliggörs också det principiella synsätt som ligger till

grund för stödet till social utveckling - det bör utformas på ett sådant sätt

att det möjliggör och förstärker den ekonomiska utvecklingen. Utskottet

välkomnar att regeringen i propositionen ger den sociala dimensionen ökad

prioritet inom ramen för existerande mål, men kan inte se några vägande skäl

att bryta ut den sociala dimensionen till ett självständigt mål.

Utskottet avstyrker sålunda motion U44 (kd) yrkande 4.

Svenska bilaterala insatser för att främja den sociala situationen i

samarbetsländerna har ökat under de senaste åren och förutsätts öka även i

framtiden. Utskottet vill understryka att en fördubbling av Sidas insatser

skedde mellan 1995 och 1997. Insatserna är främst av institutionsuppbyggande

art, med ett starkt inslag av utbildning och erfarenhetsutbyte. I propositionen

aviserar regeringen sin ambition att utöka insatserna på det sociala området.

Det totala belopp som avsätts till utvecklingssamarbetet med Central- och

Östeuropa har konkretiserats genom regeringens förslag i vårpropositionen. Inom

denna ram, som sedermera kommer att fastställas av riksdagen, avser regeringen

utöka insatserna på det sociala området. Regeringens prioritering förefaller

utskottet rimlig - att inom ramen för det bilaterala samarbetet ge de sociala

frågorna ökad vikt.

Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 4.

Det svenska utvecklingssamarbetet bedrivs främst genom utbildningsinsatser och

genom stöd till institutionsuppbyggnad. Utskottet har erfarit att insatserna på

detta område i ökande utsträckning definieras i landstrategierna för respektive

samarbetsland. Den nu föreliggande propositionen skapar också ett gott underlag

för fortsatta preciseringar.

Genom Sida-ÖST administreras en rad insatser i våra samarbetsländer.

Socialhögskolan i Stockholm bedriver ett omfattande arbete i S:t Petersburg för

att hjälpa till med bl.a. lagstiftning och utbildning. Hälso- och sjukvårdens

Östeuropakommitté, ÖEK, kommer under 1998 att prioritera insatser inom

psykiatri, mödra- och barnhälsovård, handikappomsorg, infektionsvård,

omvårdnad, tandhälsovård och medicinsk katastrofplanering. Insatserna kommer i

växande utsträckning att riktas mot nordvästra Ryssland och omfattar 14,6

miljoner kronor totalt. Regeringen har också i samarbete med Sida uppmärksammat

det stora problemet med en överkonsumtion av starksprit som förekommer i bl.a.

Ryssland och har i en rad seminarier och studiebesök av ryska politiker,

tjänstemän och journalister sökt förmedla svenska erfarenheter av liknande

problem. I Lettland har experter från svenska Riksförsäkringsverket hjälpt till

med att utarbeta ett nytt pensionssystem.

Enligt utskottets uppfattning visar dessa exempel vilken grad av konkretion som

i dag präglar samarbetet med enskilda länder. Utskottet delar motionärernas

uppfattning rörande värdet av en sådan konkretisering, men ser ingen anledning

att påfordra något ytterligare agerande från regeringens sida. Utskottet

förutsätter att landstrategierna på det sociala området framgent konkretiseras

ytterligare.

Utskottet anser därmed motion U44 (kd) yrkande 2 besvarad.

Utskottet välkomnar att regeringen särskilt uppmärksammar barnens situation.

Regeringen överlämnade tidigare i år även en skrivelse till riksdagen om

demokrati och mänskliga rättigheter i det svenska utvecklingssamarbetet, inom

vilket en viktig uppgift är att främja barnets rättigheter. Regeringen förutser

där ett ökat barnperspektiv inom områden som utbildning och hälsa. Inom

Utrikesdepartementet pågår, på grundval av önskemål från riksdagen, en översyn

av barnfrågor i syfte att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i

utvecklingssamarbetet. Inom översynen prioriteras frågor rörande barn med

funktionshinder, barnarbete, barn på institutioner och sexuell exploatering.

Utskottet har inhämtat att regeringen räknar med att kunna göra en första

avstämning av översynen under senhösten 1998.

Inom Sida sker också ett arbete i syfte att utröna hur svenska aktörer kan

bidra till att förbättra situationen för barn och ungdom i Central- och

Östeuropa.

Enligt propositionen strävar regeringen genomgående efter att svenska

insatser ska koordineras med vad andra aktörer gör i regionen. I detta

sammanhang hänvisar propositionen till det arbete mot kommersiell sexuell

exploatering av barn som äger rum inom ramen för Östersjöstaternas råd.

Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete som inletts av Nordiska

rådets närområdesutskott. Våren 1997 tillsattes en parlamentarisk arbetsgrupp

med uppdraget att belysa barnens situation i närområdet och att komma med

förslag till nordiska insatser. Bland de förslag som gruppen lagt fram, kan

nämnas skapandet av ett Barnens Östersjömöte (Baltic Call for Children).

Avsikten har varit att där låta politiker, organisationer, myndigheter och

forskare runt Östersjön mötas, för att sätta barnens situation på den politiska

dagordningen.

Utskottet finner att regeringens prioriteringar på detta område i allt

väsentligt synes sammanfalla med vad motionärerna efterlyser i motion U45 (fp)

yrkande 3. Utskottet anser motionen med det anförda besvarad.

I propositionen understryks vikten av att skapa förutsättningar för ekonomisk

tillväxt och för invånarna att själva påverka sina liv. En aktiv

fördelningspolitik och en framsynt socialpolitik bidrar till detta, skriver

regeringen i propositionen. Regeringens ambitioner på det sociala området

förefaller utskottet sammanfattningsvis syfta till att möjliggöra en övergång

till marknadsekonomins sociala trygghetssystem, vilket är vad motionärerna

förespråkar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis). Därmed finner utskottet att

motionärernas önskemål i huvudsak är tillgodosedda.

Med det anförda anser utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) besvarat.

Sysselsättningsfrågor

I motion U41 (v) yrkande 1 efterlyses en utvärdering av samarbetet med Öst- och

Centraleuropa, vad gäller de sysselsättningsskapande effekterna.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört om vikten av att noga utvärdera

effekterna av det svenska biståndet. I utskottets betänkande 1997/98:UU9

framhölls utvärderingar och uppföljningar som ett viktigt medel i den

fortlöpande effektiviseringen av svenskt bistånd. Utskottet uttalade vid det

tillfället sitt stöd för de förbättringar som skett på området. Sidas

utvärderingsenhet (som lyder direkt under Sidas styrelse) har stärkts, och

Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) har tillsatts. Denna grupp är

sammansatt av svensk och internationell expertis samt representanter från

Utrikesdepartementet och Sida.

Utskottet vill i sammanhanget också framhålla fördelarna med den fördjupade

landstrategiprocessen, som lägger större vikt vid en fortlöpande omprövning,

grundad på analys av de vunna erfarenheterna från utvecklingssamarbetet.

Den del av det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa som

omfattas av den nu föreliggande propositionen från regeringen är avsedd att

bidra till ekonomisk och demokratisk utveckling i samarbetsländerna. En stor

del av insatserna resulterar naturligtvis även i ökad svensk sysselsättning

genom att skapa arbetstillfällen för svenska konsulter, företag, organisationer

m.m. Detta är dock inte det primära syftet med åtgärderna.

En utvärdering av detta samarbete har nyligen genomförts av en oberoende

utvärderare (Ds 1997:75). Utredarens övergripande slutsats är att det

hittillsvarande samarbetet har uppfyllt målsättningarna mycket väl. Då syftet

med utvecklingssamarbetet inte är att främja sysselsättning, fästes i

utvärderingen ingen vikt vid sysselsättningsaspekten.

Den s.k. Östersjömiljarden, för vilken Närings- och handelsdepartementet

svarar, har dock som uttryckligt syfte att skapa sysselsättning och tillväxt i

Sverige. Utskottet har på annan plats i detta betänkande berört detta program.

De åtgärder som vidtagits inom ramen för det programmet har ännu inte varit

föremål för någon utvärdering. Utskottet ser inte anledning att nu förespråka

en sådan, men förutsätter att sysselsättningsaspekterna beaktas när en

utvärdering sker.

Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 1.

Miljömässigt hållbar utveckling

Allmänna miljöfrågor

Moderaterna konstaterar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) att det kommer att

behövas stödinsatser på miljöområdet under lång tid framöver, och att Sverige

bör bidra bl.a. med kompetens vad gäller vattenrening. Miljöpartiet betonar i

motion U43 (mp) yrkande 4 att Sverige bör hjälpa östländerna med sina

miljöproblem oavsett om de går med i EU eller inte. De öst- och

centraleuropeiska ländernas närmande till väst ger möjlighet att lösa vissa

miljöproblem, men kan också skapa nya, heter det vidare i motionen.

Regeringen vill behålla det hittillsvarande målet att stödja en miljömässigt

hållbar utveckling. Utskottet delar denna inställning och har inledningsvis i

detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag i denna del.

Det övergripande målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är

att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Svenska

investeringar skall göras inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön och

avspegla de prioriteringar som utvecklandet av en Agenda 21 för Östersjöområdet

kan resultera i. För kandidatländerna bör det svenska tekniska stödet och

investeringarna inriktas på de krav som ställs inför det kommande EU-

medlemskapet.

Inom energiområdet skall svenska insatser inriktas på att öka effektiviteten

i produktion, distribution och användning av såväl värme som el. En

effektivisering på detta område bidrar till en minskad miljöpåverkan.

Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att

uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av

energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende

säkerhetsmyndigheterna.

Inom ramen för det hittillsvarande samarbetet har vattenfrågorna intagit en

framträdande plats. Sverige har hittills tecknat avtal om delfinansiering av

sju större vatten- och avloppsprojekt i Baltikum och bereder ytterligare sådana

projekt i de baltiska länderna, Polen, Ukraina och Ryssland. I Ryssland

planeras de största insatserna i S:t Petersburg och Kaliningrad. Sverige har

även finansierat studier avseende avfallsprojekt i Lettland och Polen samt

mottagningsanordningar för olja i hamnar i Polen och Ryssland.

Utskottet delar regeringens bedömning rörande vikten av ett fortsatt

målmedvetet miljöarbete. Att, som regeringen föreslagit, behålla miljömålet

oförändrat, skall ses dels som ett uttryck för att mycket arbete fortfarande

återstår, dels som ett uttryck för långsiktigheten i Sveriges politik.

Vattenfrågorna bör även fortsättningsvis ägnas stor uppmärksamhet. I

sammanhanget kan nämnas att utskottet vid ett besök i Kaunas i mars i år kunnat

konstatera vilket viktigt arbete som där utförs vid det kommunala

reningsverket, inom ramen för det svenska bilaterala biståndet.

Med det anförda anser utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) besvarad.

Under det senaste decenniet har miljösituationen till viss del förbättrats i

Östeuropa, till följd av att en stor mängd tung industri har lagts ned.

Samtidigt kan t.ex. den ökande privatbilismen som följer i takt med den

ekonomiska utvecklingen skapa nya problem. Ett annat problem är det växande

sopberget som bl.a. är en följd av ökad konsumtion.

Många miljöproblem i Europa är av gränsöverskridande karaktär och måste lösas

genom internationellt samarbete, t. ex. inom EU. Sveriges miljöpolitik inriktas

bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för att

minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar

utveckling i regionen. Länderna runt Östersjön har mycket gemensamt och arbetet

med en Agenda 21 för regionen har en central betydelse för en ekologiskt

hållbar utveckling i Sveriges närområde. Utvecklingssamarbetet med

kandidatländerna till EU i Östersjöregionen är på miljöområdet inriktat på att

stödja ländernas anpassning till EU:s regelverk på miljöområdet.

Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet för Sveriges

utvecklingssamarbete. Det kan dock inte uteslutas att en önskad

välståndsutveckling och förändrade konsumtionsmönster kan leda till en ökad

miljöbelastning på vissa områden. Miljöfrågorna bör också av detta skäl ges en

framträdande plats i det bilaterala samarbetet. Sverige bör, på samma sätt som

vi stöder de fortgående sociala, politiska och ekonomiska reformerna, bidra

till att skapa en god livsmiljö i samarbetsländerna, också genom förebyggande

insatser. Detta arbete bedrivs, som regeringen också betonar i propositionen,

bäst i internationellt samarbete.

Med det anförda anser utskottet motion U43 (mp) yrkande 4 besvarad.

Kärnsäkerhet m.m.

I två motionsyrkanden behandlas frågor rörande kärnsäkerhet. Moderaterna

betonar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) att energiproduktionen i Central-

och Östeuropa är förenad med ett antal miljöproblem. Kärnkraftverk med en

otillfredsställande säkerhetsstandard utgör en potentiellt mycket stor fara för

miljön och kol- och gasdrivna kraftverk ger upphov till luftföroreningar och

ökad mängd växthusgaser i atmosfären. Baltikums energiförsörjning bör beaktas

inom ramen för medlemskapsförhandlingarna med EU. Det är angeläget att utarbeta

en plan för en utfasning av kärnkraftverket Ignalina i Litauen. I motion U45

(fp) yrkande 5 framförs ett liknande yrkande. Sverige bör öka sina insatser för

säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske såväl direkt som

tillsammans med andra EU-länder, anförs det i motionen.

Regeringen redogör i propositionen för huvuddragen i det hittillsvarande stödet

på detta område.

Sida har sedan 1993 genomfört insatser på energiområdet i Central- och

Östeuropa. Sidas totala engagemang på energiområdet uppgår till ca 100 miljoner

kronor i bidrag och ca 200 miljoner kronor i krediter varav 70 miljoner kronor

hittills är beslutade. Sidas energisamarbete betonar de institutionella

aspekterna och ställer krav på förändringar i mottagarländerna. Stödet

begränsas i huvudsak till åtgärder som avser befintliga energisystem för att

där minska förlusterna och öka effektiviteten. Stöd ges huvudsakligen till

effektivisering av nuvarande system. Stöd till satsning på nya

produktionsanläggningar motiveras enbart vid övergång till inhemska bränslen

för att förbättra miljön och uppnå en rimlig självförsörjningsgrad. Stödet

inriktas på områden där speciell svensk kompetens finns och s.k.

twinningsamarbete ingår.

Riksdagen beslutade den 10 juni 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I beslutet framhålls vikten

av ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Riksdagen har sedan år 1993 anvisat ca 300 miljoner kronor för ett program för

utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och övriga Östeuropa. Programmet

är en strategisk del i den svenska klimatpolitiken och administrerades

ursprungligen av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Sedan den 1

januari 1998 administreras programmet av Statens energimyndighet.

Sida har i sin energiutredning föreslagit att utvecklingssamarbetet på

energiområdet skall bidra till en omställning av energisystemen i

mottagarländerna med syfte att nå ett effektivt utnyttjande av befintliga

resurser med beaktande av EU:s miljökrav, en långsiktig inriktning på

miljömässigt uthålliga energislag, en väl fungerande energisektor baserad på

marknadsekonomiska principer och internalisering av miljökostnader samt en

rimlig grad av leveranssäkerhet. Sida har vidare pekat på behovet av en

tydligare ansvarsfördelning mellan utvecklingssamarbetet och det

klimatpolitiska samarbetet.

Regeringen anför i propositionen att det statliga svenska stödet inom

energiområdet till Central- och Östeuropa kommer att bli föremål för

utvärdering inför budgetåret 1999. Regeringen avser att återkomma till

riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen för år 1999.

Sverige avsätter årligen ca 55 miljoner kronor för insatser på kärnsäkerhets-

och strålskyddsområdet i närområdet. Under hösten 1997 fattades dessutom beslut

om att avsätta ytterligare 21 miljoner kronor för insatser på dessa områden,

öronmärkta för Ryssland. De konkreta insatserna handläggs av Statens

kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI).

De svenska insatserna för att förbättra kärnsäkerheten och strålskyddet har

pågått sedan år 1992 och har koncentrerats till säkerhetsförbättringar vid

kärnkraftverket Ignalina i Litauen samt till stöd till den litauiska

säkerhetsmyndigheten VATESI. Erfarenheterna från samarbetet med Litauen har med

tiden lett till visst samarbete också med de ryska kärnkraftverken i Leningrads

och Kola län. Insatser görs också inom strålskydds- och kärnavfallsområdet

främst i Estland och Lettland samt i nordvästra Ryssland.

Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att

uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av

energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende

säkerhetsmyndigheterna.

De svenska insatserna på kärnsäkerhetsområdet har koordinerats med annat

internationellt samarbete bl.a. inom ramen för G-24 vilket har varit av stor

betydelse för att insatserna skall ge bästa möjliga effekt. Internationella

atomenergiorganet (IAEA) har etablerat en Contact Expert Group (CEG) som

samordnar det internationella samarbetet rörande omhändertagande av radioaktivt

avfall i Ryssland, framför allt i Barentsregionen.

Utskottet finner att det hittillsvarande svenska stödet i allt väsentligt

motsvarar de önskemål som framförs i motionerna. Enligt utskottets mening är

det viktigt att även samarbetet på detta område passar in i de övergripande

prioriteringarna för samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet delar

alltså regeringens bedömning att omställning av energisystemen i

mottagarländerna bör ske på ett sådant sätt att EU:s miljökrav uppfylls, med en

inriktning på miljömässigt uthålliga energislag. Det är också viktigt att

energisektorn, som ett led i de övergripande ekonomiska reformerna, baseras på

marknadsekonomiska principer. Detta synsätt förefaller utskottet motsvara

motionärernas inställning.

Med det anförda anser utskottet anser motionerna U40 (m) yrkande 5 (delvis) och

U45 (fp) yrkande 5 besvarade.

Jämställdhet

Motionärerna bakom motion U41 (v) yrkande 2 vill att jämställdhetsper-spektivet

skall vara ett av målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet har tidigare haft anledning att ta ställning till yrkanden av denna

innebörd. I betänkande 1994/95:UU16 framhöll utskottet vikten av att alla delar

av samarbetet med Central- och Östeuropa präglas av en medvetenhet om hur

kvinnors och mäns ekonomiska och sociala liv påverkas av den pågående

omvandlingsprocessen. Utskottet konstaterade också att detta synsätt låg till

grund för den då aktuella propositionen om samarbetet med Central- och

Östeuropa - proposition 1994/95:160. Där hade regeringen betonat att ett

könsrelaterat perspektiv borde anläggas på hela östsamarbetet i syfte att nå

bättre resultat.

I maj 1996 (bet. 1995/96:UU18) antog riksdagen ett nytt biståndspolitiskt mål

om främjande av jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Detta skall tillämpas

också i samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet ser inte skäl att göra jämställdhet till ett femte delmål för

samarbetet med Öst- och Centraleuropa. De fyra målen som riksdagen har

uppställt för samarbetet med Central- och Östeuropa avgränsar också de

verksamhetsfält inom vilka samarbetet bedrivs. Jämställdhet aktualiseras därför

inom samtliga fyra målområden, varför samarbetet inom alla fyra målområden,

liksom hittills, bör präglas av jämställdhetsperspektivet.

Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 2.

Samarbetsländerna

I propositionens yrkande 3 föreslår regeringen att samarbetet med Central- och

Östeuropa skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för

Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare integrera Ryssland och

Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer.

I tre motionsyrkanden förespråkas att Vitryssland prioriteras högre i

biståndet. Förslag av denna innebörd presenteras i motionerna U40 (m) yrkande

4, U41 (v) yrkande 6 och U45 (fp) yrkande 4. Motionärerna bakom Vänsterpartiets

kommittémotion vill att Vitryssland skall bli ett prioriterat land i samarbetet

med Central- och Östeuropa.

Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa har hittills

koncentrerats till Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Detta,

skriver regeringen i propositionen, är en konsekvens av Sveriges geopolitiska

läge och strävan att bidra till ökad säkerhet och ökat välstånd i

Östersjöregionen. Sverige har tillsammans med grannländerna runt Östersjön

många gemensamma intressen och kulturella och historiska band.

Utvecklingssamarbetet med dessa länder är ett naturligt led i övergången till

ett normalt grannlandssamarbete. Samarbetet med Ukraina har utvecklats snabbt

och förutses under den kommande treårsperioden få en betydande omfattning. För

kommande samarbetsperiod finns anledning att fortsatt prioritera dessa sex

länder. Under det närmaste året skall nya landstrategier fastställas för de sex

länderna vari inriktningen av samarbetet skall preciseras.

Med framför allt Polen och Estland utvecklas samarbetet alltmer till normala

grannlandsrelationer. Regeringen antar därför att utvecklingssamarbetet med

dessa länder kan komma att minska under kommande treårsperiod. Det finns dock

fortfarande många områden inom vilka utvecklingssamarbetet även framgent kommer

att spela en betydande roll. Det gäller särskilt kunskapsstöd för att

underlätta EU-medlemskapet och investeringar på miljö- och energiområdet, vilka

också är nödvändiga ur ett medlemskapsperspektiv.

Samarbetet med Lettland och Litauen kommer också att fokuseras på åtgärder

som underlättar anpassningen till EU. Det är viktigt att Sverige söker

förhindra att nya skiljelinjer skapas mellan de länder i Östersjöregionen som

börjar förhandla om medlemskap och de som eventuellt kan komma att få vänta med

realförhandlingar. Åtgärder för att påskynda Lettlands och Litauens närmande

till EU framhålls därför som särskilt angelägna.

Samarbetet med Ryssland har fördjupats och utökats under de senaste åren.

Regeringen antar att denna utveckling fortsätter. Såväl säkerhetspolitiska som

ekonomiska skäl, tillsammans med stora samarbetsmöjligheter, talar för en

fortsatt ökning av utvecklingssamarbetet med Ryssland. Generellt anser

regeringen att samma typer av insatser som är motiverade i kandidatländerna

också är välgrundade i Ryssland, eftersom de knyter Ryssland närmare europeiska

och internationella samarbetsstrukturer.

Under senare år har också utvecklingssamarbetet med Ukraina inletts och vuxit

i bredd och omfattning. Ukrainas storlek och dess geopolitiska läge i Europa

gör att landets utveckling är av säkerhetspolitiskt och ekonomiskt intresse för

Sverige. Regeringen anser därför att det finns goda skäl att inkludera Ukraina

i den prioriterade länderkretsen. Den successiva ökning av

utvecklingssamarbetet som skett under innevarande samarbetsperiod bör fortsätta

under kommande treårsperiod.

Regeringen menar vidare att en beredskap bör finnas för utökat samarbete med

Vitryssland, när de politiska och ekonomiska förutsättningarna finns för att

bedriva utvecklingssamarbete med landet. Fram till dess är det av vikt att

landet inte isoleras helt och stöd till enskilda organisationer, fackföreningar

och människorättsorganisationer kan härvid utgöra ett väsentligt svenskt

bidrag.

Utskottet har på annan plats i detta betänkande tagit ställning till den

övergripande inriktningen av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa,

liksom delmålen för detta samarbete. Härvid har utskottet tillstyrkt

regeringens yrkanden.

Efter den första fasen av stöd till i synnerhet de baltiska staternas

frigörelse och den andra fasen av stöd till uppbyggnad av de demokratiska och

marknadsekonomiska samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa, vidtar nu

en ny fas - EU-utvidgningen och den bredare Europaintegrationen. Tre

utvecklingstendenser är enligt utskottets mening styrande också för valet av

samarbetsländer:

- Utvecklingssamarbetet med flera av de central- och östeuropeiska staterna är

på väg att övergå i reguljärt grannlandssamarbete. För vissa av länderna

gäller att sådant samarbete redan dominerar.

- Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna

rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap har redan inletts.

- Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu

ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan.

Den fortgående sociala, ekonomiska och politiska integrationen har enligt

utskottets mening en unik och avgörande betydelse för europeisk säkerhet, i

Sveriges närområde såväl som i Europa överlag. Utskottet välkomnar sålunda

regeringens i propositionen redovisade ambition att underlätta den förestående

EU-utvidgningen, och att särskilt bidra till att Estland, Lettland, Litauen och

Polen blir medlemmar i EU och att Ryssland och Ukraina integreras närmare i

europeiska samarbetsstrukturer. För valet av dessa samarbetsländer talar flera

faktorer. Sveriges geopolitiska läge i Östersjöregionen är härvid av

grundläggande betydelse, både för vårt legitima intresse av utveckling i

närområdet och vår förmåga att bidra konstruktivt till denna.

Utskottet tillstyrker därmed propositionens yrkande 3.

Vid sidan av de faktorer som nämnts ovan, är valet av samarbetsländer beroende

av ytterligare en faktor, hänförlig till länderna själva - det måste i

samarbetsländerna finnas ett genuint intresse för ett samarbete utifrån dessa

förutsättningar, och en förmåga hos landets regering att vidta och bidra till

de förändringar som är nödvändiga som ett led i en fortsatt europeisk

integration. Utskottet har förstått att det är brister i dessa hänseenden som

lett regeringen till slutsatsen att Vitryssland ännu inte bör prioriteras inom

ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet har inhämtat att det

vid inledningen av utvecklingssamarbetet med Ukraina för några år sedan var

regeringens avsikt att parallellt intensifiera samarbetet med Vitryssland. På

grund av den politiska situationen i Vitryssland visade sig dock detta inte

vara möjligt. Utvecklingssamarbete med de vitryska statliga strukturerna har av

den vitryska regeringen utnyttjats som ett politiskt stöd till regimen, och

svenska kunskapsöverföringsprojekt i Vitryssland skulle därmed ha riskerat att

bidra till att befästa regimens ställning.

De politiska och ekonomiska reformerna i Vitryssland har i huvudsak avstannat

och utvecklingen har på många områden inneburit en återgång till förhållanden

rådande under sovjettiden. Den politiska makten är starkt koncentrerad till

presidenten. Mänskliga rättigheter såsom yttrande- och pressfrihet är mycket

begränsade. Bristen på ekonomiska reformer och återgången till ett

sovjetliknande ekonomiskt system har bland annat medfört att inflationen ökat

de senare åren. Vitryssland har en lång väg att gå mot fungerande demokrati,

marknadsekonomi och ett hållbart socialt system. På grund av den alltmer

auktoritära politiken, brott mot de mänskliga rättigheterna samt ovilja att ta

intryck av omvärldens kritik har det varit svårt att samarbeta med landet.

Utskottet delar motionärernas oro för den politiska och demokratiska

utvecklingen i Vitryssland. Utvecklingen i landet är beklaglig. Utskottet vill

dock understryka vikten av att den auktoritära regimen och bristerna i

demokrati inte får leda till slutsatsen att något samarbete inte är möjligt.

Avsaknaden av politisk vilja hos landets politiska ledning innebär dock att

stödet till de demokratiska krafterna måste finna andra former. I detta

sammanhang vill utskottet åter framhålla värdet av frivilligorganisationernas

arbete. Förankringen och stabiliseringen av demokratin måste ta sin

utgångspunkt på det lokala planet. I Vitryssland blir detta särskilt tydligt.

Regeringen argumenterar i propositionen på ett liknande sätt. Regeringen

anser att Sveriges stöd bör fokuseras på åtgärder för att bygga upp ett

demokratiskt samhälle genom stöd till organisationer inriktade på mänskliga

rättigheter och samhällelig utveckling. Kontakter och utbyte på regional och

lokal nivå bör uppmuntras, gärna i samverkan med organisationer i Vitrysslands

grannländer. Även den sociala sektorn bör prioriteras inom ramen för samarbetet

mellan enskilda organisationer. Student- och forskarutbyte bör intensifieras,

liksom seminarier och utbildningsinsatser. En beredskap bör finnas för ett

utvecklat samarbete när politiska och ekonomiska förutsättningar föreligger.

Vad regeringen skriver i propositionen synes ligga väl i linje med övriga EU-

länders inställning. Den vitryska regeringens ovilja att samarbeta med de

europeiska samarbetsstrukturerna vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter

var huvudanledningen till att EU:s ministerråd den 15 september 1997 antog

slutsatser om Vitryssland, i vilka det sägs att det tekniska biståndet till

Vitryssland endast skall bestå av humanitära och regionala projekt, samt sådana

åtgärder som direkt stöder demokratiseringsprocessen i landet. Sverige hade

redan före antagandet av dessa slutsatser börjat kanalisera sina insatser genom

organisationer inriktade på mänskliga rättigheter och samhällelig utveckling,

föreningar såsom miljöorganisationer och oberoende fackföreningar, samt andra

enskilda organisationer. Inom EU:s program för tekniskt samarbete med OSS-

länderna - TACIS-programmet - har Sverige vidare aktivt stött ett nyligen

beslutat projekt på 5 miljoner ecu som inriktar sig på stöd till det civila

samhället i Vitryssland.

Utskottet delar regeringens slutsatser beträffande samarbetet med Vitryssland.

Det vore enligt utskottets mening inte ändamålsenligt att nu göra Vitryssland

till ett prioriterat land i Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och

Östeuropa. Detta skulle förutsätta ett nära samarbete med de vitryska

myndigheterna, vilket utskottet anser olämpligt. Utskottet välkomnar dock

regeringens i propositionen redovisade ambition att ha en beredskap för ett

utvecklat samarbete med Vitryssland när politiska och ekonomiska

förutsättningar föreligger.

Med det anförda anser utskottet motionerna U40 (m) yrkande 4 och U45 (fp)

yrkande 4 besvarade. Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den allmänna inriktningen av stödet till Central- och

Östeuropa

att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 förklarar motionerna

1997/98:U40 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:U45 yrkande 1 (delvis)

besvarade med vad utskottet anfört,

2. beträffande samarbetets organisation

att riksdagen avslår motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis),

res. 1 (m)

3. beträffande en fortsatt europeisk integration

att riksdagen avslår motion 1997/98:U43 yrkandena 2, 3 och 6,

res. 2 (v, mp)

4. beträffande samarbetets huvudområden

att riksdagen bifaller propositionens yrkande 2,

5. beträffande skapandet av en säkerhetsgemenskap

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U41 yrkande 7 och 1997/98:U43 yrkande

1,

res. 3 (v, mp)

6. beträffande Natos utvidgning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U40 yrkande 3 och 1997/98:U45 yrkande 1

(delvis),

res. 4 (m, fp)

7. beträffande det demokratifrämjande samarbetet

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis), 1997/98:U42,

1997/98:U44 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:U46 besvarade med vad utskottet

anfört,

8. beträffande samarbete inom rättsområdet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U45 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

9. beträffande Barentsrådet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U618 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

10. beträffande folkbildning

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U41 yrkande 5 besvarad med vad utskottet

anfört,

11. beträffande ett nytt delmål för samarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U44 yrkande 4,

res. 5 (mp, kd)

12. beträffande utökade insatser på det sociala området

att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 4,

13. beträffande landstrategiernas utformning

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U44 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

14. beträffande barnens situation

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U45 yrkande 3 besvarad med vad utskottet

anfört,

15. beträffande sociala trygghetssystem

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) besvarad med vad

utskottet anfört,

16. beträffande sysselsättningsfrågorna

att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 1,

res. 6 (v, mp)

17. beträffande stödinsatser på miljöområdet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) besvarad med vad

utskottet anfört,

18. beträffande riskerna för nya miljöhot

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U43 yrkande 4 besvarad med vad utskottet

anfört,

19. beträffande kärnsäkerhet m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) och

1997/98:U45 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

20. beträffande jämställdhetfrågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 2,

res. 7 (v)

21. beträffande valet av samarbetsländer

att riksdagen bifaller propositionens yrkande 3,

22. beträffande samarbete med Vitryssland

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U41 yrkande 6 förklarar motionerna

1997/98:U40 yrkande 4 och 1997/98:U45 yrkande 4 besvarade med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 7 maj 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T

Svensson (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Carina Hägg (s), Bertil Persson

(m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta

Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd),

Magnus Johansson (s), Ronny Olander (s) och Anders Svärd (c).

Reservationer

1. Samarbetets organisation (mom. 2)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet

delar inte ? och som på s. 0 slutar med ?yrkande 5 (delvis)? bort ha följande

lydelse:

Utskottet välkomnar att regeringen i enlighet med tidigare framförda moderata

önskemål tillsett att medlen i den s.k. Östersjömiljarden blir föremål för

riksdagens ordinarie budgetbehandling i stället för att som tidigare stå till

Statsrådsberedningens förfogande utanför riksdagens kontroll. Medlen har dock

tillförts Näringsdepartementet, vilket föranleder utskottet att erinra om

tidigare förslag från Moderaterna att stödet till Central- och Östeuropa skall

ges en samlad koordinering och ledning av Utrikesdepartementet. Det är

olyckligt att stödet till Central- och Östeuropa fortfarande är splittrat.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis).

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande samarbetets organisation

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. En fortsatt europeisk integration (mom. 3)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Av vad

utskottet ? och som på s. 0 slutar med ?yrkandena 2, 3 och 6? bort ha följande

lydelse:

En aspekt som inte kan betonas nog är att det måste vara människorna i de

berörda länderna som i en väl förankrad demokratisk process fäller avgörandet

om ett eventuellt medlemskap i EU. Kännedomen om vad ett EU-medlemskap kommer

att innebära är i flera av ansökarländerna fortfarande mycket dålig. Utskottet

påpekar därför att ett övergripande mål för Sverige måste vara att främja den

demokratiska processen kring ansökarländernas eventuella anslutning till EU.

För att inte styra opinionen i länderna är det också viktigt att olika

hjälpinsatser frikopplas från själva EU-medlemskapsansökan, dvs. att ett

medlemskap inte ses som en förutsättning för stöd.

Utskottet anser att Sveriges roll, när förhandlingarna nu inleds med

ansökarländerna, är att bevaka östländernas intressen, så att inget lands

regering, kanske i iver att snabbt kunna ansluta sig till unionen, förhandlar

bort folkviljan eller landets egenart och utvecklingsmöjlighet. Utskottets

erfarenhet från Sveriges EU-anslutning är att risken för en sådan

förhandlingssituation är tämligen stor!

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U43 (mp) yrkandena 2, 3 och 6.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande en fortsatt europeisk integration

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U43 yrkandena 2, 3 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Skapandet av en säkerhetsgemenskap (mom. 5)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet

gör? och på som s. 0 slutar med ?U43 (mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de medel som avsätts för säkerhetssamarbetet i första

hand skall inriktas på att bl. a. sanera efter miljöskador och upprätta

fungerande räddningstjänster för att stärka kompetensen att kunna hantera

olyckor vid kärnkraftverk, oljeutsläpp och transporter av farligt gods etc.

Vidare menar utskottet att varje lands försök att öka den egna säkerheten genom

militära investeringar följs av motsvarande satsningar i omvärlden, med en ökad

hotbild som resultat. Utskottets bedömning är därför att Sverige skall gå före

och avveckla militär verksamhet, med målsättningen att Östersjöregionen ska bli

en militär- och vapenfri zon.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna U41 (v) yrkande 7 och U43 (mp)

yrkande 1.

dels att moment 5 i utskottet hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande skapandet av en säkerhetsgemenskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U41 yrkande 7 och 1997/98:U43

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Natos utvidgning (mom. 6)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén (alla m) och Karl-

Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?De baltiska

staternas säkerhet? och som på s. 0 slutar med ?avstyrker motionerna U40 (m)

yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis)? bort ha följande lydelse:

Varaktig fred och välstånd kan inte uppnås i vår region om inte Ryssland

integreras med Europa och västvärlden. En förutsättning för att detta skall

lyckas är att det kan utvecklas avspända och ömsesidigt gynnsamma

grannrelationer mellan Ryssland och de baltiska länderna. Sådana relationer

måste bygga på en ömsesidig respekt och tillit och det ankommer i första hand

på Ryssland att demonstrera sin goda vilja.

Med tanke på sin historia är det fullt förståeligt att de baltiska länderna

strävar efter att säkra sin självständighet och sitt oberoende. Otrygghet i

detta avseende kommer att vara ett hinder i utvecklingen av förtroendefulla

relationer till en mångdubbelt större granne. Den största tryggheten uppnås för

Baltikums del genom ett medlemskap i en alleuropeisk säkerhetsordning som kan

garantera säkerheten också för små länder, som har svårt att försvara sig av

egen kraft. En sådan kraftfull säkerhetsordning kan uppnås genom ett medlemskap

i Nato. Ett baltiskt medlemskap i Nato blir därför en viktig del i arbetet att

dels utveckla goda relationer mellan Baltikum och Ryssland, dels djupare

integrera Ryssland i ett samarbete med västvärlden. Sverige bör därför främja

Estlands, Lettlands och Litauens ambition att bli medlemmar i Nato. Detta bör

med anledning av motionerna U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis)

ges regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande Natos utvidgning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U40 yrkande 3 och 1997/98:U45

yrkande 1 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

5. Ett nytt delmål för samarbetet (mom. 11)

Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Detta

förefaller utskottet? och som på s. 0 slutar med ?U44 (kd) yrkande 4? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det finns fog för ett nytt huvudmål för Sveriges

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Redan i maj 1995 fastställdes

som ett av målen för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa att stödja

en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Trots detta har samarbetet och stödet

på det sociala området varit i högsta grad otillräckligt med tanke på den

mycket svåra situationen i Central- och Östeuropa. Detta gäller stöd till vuxna

människor men inte minst till de stora grupper av utsatta barn som far mycket

illa. Utskottet menar att om den värsta sociala misären inte snarast avhjälps,

kan den ekonomiska utvecklingen mycket väl stoppas upp. En fortsatt positiv

ekonomisk utveckling bör å andra sidan möjliggöra en större medverkan från våra

samverkansländer, när det gäller att avhjälpa de sociala bristerna.

Utskottet är övertygat om att brett upplagda, välplanerade och snabba

insatser på det sociala området, i synnerhet när det gäller barnen, är

nödvändiga, om inte själva den demokratiska utvecklingen skall äventyras. Om

utsatta barn inte får en ordnad skolgång och en tryggad omvårdnad nu, kommer

det att få menliga effekter på hela samhällets utveckling. Detta måste enligt

utskottets mening prioriteras och en sådan prioritering klart uttryckas i ett

nytt huvudmål för främjande av social trygghet. Det får inte råda något tvivel

om att utskottet inser allvaret i den sociala situationen i vårt närområde och

drar konsekvenserna av denna insikt. På liknande sätt som skett på

miljöområdet, bör en identifiering av ?hot spots? ske på det mänskliga området.

Ett brett åtgärdsprogram måste sedan upprättas och prioriteringar tas fram i

nära samarbete med varje berört land.

Enligt utskottets mening måste Sida ta ansvar för att information görs

tillgänglig för vänorter, kommuner, enskilda organisationer och allmänhet för

att allt fler skall få möjlighet att engagera sig i samarbetet med länderna i

vårt närområde.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U44 (kd) yrkande 4.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande ett nytt delmål för samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U44 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Sysselsättningsfrågorna (mom. 16)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Den del av?

och som på s. 0 slutar med ?motion U41 (v) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa avser att bidra till

ekonomisk och social utveckling i samarbetsländerna. Där spelar

sysselsättningsfrågorna en central roll. Ovedersägligt kan

sysselsättningsskapande effekter i Sverige uppstå, även om detta inte är det

primära syftet med de svenska insatserna. Utskottet anser därför att en

utvärdering av hur de svenska insatserna har påverkat sysselsättningen i

Sverige är motiverad. En sådan skulle kunna bidra till att klargöra hur dessa

insatser även fortsatt kan stimulera ökad sysselsättning, både i Central- och

Östeuropa och i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U41 (v) yrkande 1.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande sysselsättningsfrågorna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U41 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Jämställdhetsfrågor (mom. 20)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet ser

inte skäl? och som på s. 0 slutar med ?Utskottet avstyrker motion U41 (v)

yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Jämställdheten är ett övergripande mål för alla fyra delmålen inom samarbetet

med Central- och Östeuropa. Det är således riktigt att jämställdheten

aktualiseras inom samtliga områden. Men eftersom problemen beträffande

bristande jämställdhet inom regionen är uppenbara, behövs det, enligt

utskottets mening, särskilda program och särskild uppmärksamhet beträffande

dessa frågor. Risken är annars uppenbar att allas ansvar blir ingens ansvar.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U41 (v) yrkande 2.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande jämställdhetsfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U41 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Riskerna för nya miljöhot (mom. 18)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Sverige har en viktig uppgift, i EU och bilateralt, i att tillgodose hjälpbehov

i länderna i Central- och Östeuropa, både genom ekonomiskt och tekniskt stöd

för att utveckla reningsutrustning etc. men också genom juridisk hjälp för att

förbättra miljölagstiftningen och pedagogisk hjälp för att öka medvetenheten

kring ländernas miljöproblem. Den kanske viktigaste miljöfrågan att lösa för

östländerna nu är att ställa om energisystemet till ett system baserat på

förnybar energi. Arbetet med att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i

befintliga reaktorer får naturligtvis inte äventyras, men målsättningen måste

vara att kunna fasa ut ländernas kärnkraftverk.

När utskottet anser Miljöpartiets motion besvarad tar man inte upp frågan om

vikten av att informera om och aktivt arbeta förebyggande mot att nya

miljöproblem uppstår. Miljöpartiet vill framhålla vikten av sådana åtgärder.

Det finns annars en risk för att våra konsumtionsmönster överförs, och att nya

föroreningsproblem därigenom skapas, i form av ökade transporter, ökad

energianvändning och ökad avfallsvolym m.m. Det största hotet från väst är

kemikaliesamhället. Dessutom betonar utskottet att miljöproblem löses bäst i

internationellt samarbete. Internationellt samarbete kring miljöfrågor är en

grundförutsättning för bl. a. åtgärdandet av gränsöverskridande föroreningar,

men Miljöpartiet ser inga hinder för att också lösa miljöproblem bilateralt -

tvärtom. Bilaterala insatser kan oftast komma i gång betydligt snabbare än

internationella.

2. Samarbete med Vitryssland (mom. 22)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén (alla m), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid

Näslund (kd) anför:

Utöver det stöd som ges till enskilda organisationer för att främja en

demokratisk utveckling i Vitryssland bör den svenska diplomatiska närvaron, för

att följa utvecklingen, förstärkas genom inrättande av en ambassad i Minsk.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................0

Propositionen.......................................0

Motionerna..........................................0

Utskottet...........................................0

Sammanfattning av propositionen 0

Bakgrund 0

Samarbetets huvudsakliga områden 0

Att främja en säkerhetsgemenskap 0

Att fördjupa demokratins kultur 0

Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling 0

Stöd till en miljömässigt hållbar utveckling 0

Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv 0

Europeiska unionens samarbete med Öst- och Centraleuropa 0

Regionalt samarbete 0

Sammanfattning av motionerna 0

Utskottets överväganden 0

Den allmänna inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa 0

Samarbetets huvudområden 0

Skapandet av en säkerhetsgemenskap 0

Att fördjupa demokratins kultur 0

Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling 0

Miljömässigt hållbar utveckling 0

Jämställdhet 0

Samarbetsländerna 0

Hemställan 0

Reservationer.......................................0

Särskilda yttranden.................................0