Bet. 1997/98:UU2

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU02

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

UU2

Sammanfattning

I detta betänkade behandlas regeringens budgetförslag avseende utgiftsområde 7

Internationellt bistånd samt motioner väckta under den allmänna motionstiden

1997/98, vilka hänför sig till biståndets nivå i förhållande till BNI,

fördelningen av anslag samt biståndets inriktning.

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för

biståndsramen i relation till BNI för 1998. Utskottet uttalar också sitt stöd

för regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet så snart de

statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Ett antal

motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet och

planer för att åter uppnå detta avstyrks med motiveringen att utskottet inte

finner anledning att lägga fast precisa belopp för biståndsramen för de

närmaste åren och att bestämda planer för en återgång till enprocentnivån inte

förefaller ändamålsenliga.

Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7

Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks

propositionens förslag till utfästelser och åtaganden inom det multi- och

bilaterala utvecklingssamarbetet.

I betänkandet tillstyrker utskottet vidare att regeringen bemyndigas att

ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av

högst 12 miljarder kronor för garantigivning inom det internationella

utvecklingssamarbetet, att inrättandet av en säkerhetsreserv för

garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning godkänns samt att det

godkänns att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget

A 1 Biståndsverksamhet och att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske

på det sätt regeringen förordat i propositionen.

Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten betalningsansvar i

form av statsgarantier inom ramen för samarbetet med stater i Central- och

Östeuropa tillstyrks liksom ett yrkande om bifall till utfästelser som innebär

förpliktelse efter budgetåret 1998.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga

motionsyrkanden har besvarats eller avstyrkts. Till betänkandet är fogat 23

reservationer och 20 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 att riksdagen

1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till

0,70 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas

under verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete, avsnittet

Utfästelser och åtaganden,

3. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga

garantier till ett belopp av högst 12 000 000 000 kronor för garantigivning

inom det internationella utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som förordas

under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och

garantier,

4. godkänner inrättande av en säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är

kopplad till kreditgivning i enlighet med vad som förordas under avsnittet

Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier,

5. godkänner att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta

anslaget A 1 Biståndsverksamhet i enlighet med vad som förordas under avsnittet

Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier,

6. godkänner att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske i enlighet med

vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under

avsnittet Krediter och garantier,

7. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga

garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett

belopp om högst 150 000 000 kr,

8. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 åta sig ekonomiska

förpliktelser för insatser i Central- och Östeuropa innebärande åtaganden om

högst 810 000 000 kr, som medför utgifter efter år 1998,

9. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd enligt följande uppställning:

-------------------------------------------------------

|Anslag | Anslagstyp |Anslags-|

| | | belopp|

| | |(tusental|

| | | kr)|

-------------------------------------------------------

|A 1. Biståndsverksamhet |reservationsanslag|10 214|

| | | 267|

-------------------------------------------------------

|A 2. Biståndsförvaltning |ramanslag |409 333|

-------------------------------------------------------

|B 1. Samarbete med Central- |reservationsanslag|789 800|

|och Östeuropa | | |

-------------------------------------------------------

| B 2. Avsättning för |reservationsanslag|21 000|

| förlustrisker vad avser | | |

| garantier för finansiellt | | |

| stöd och | | |

| exportkreditgarantier | | |

-------------------------------------------------------

|Summa | | 11 434|

| | | 400|

-------------------------------------------------------

Motionerna

1997/98:U201 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges insatser mot diskriminering av epileptiker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt bistånd och tillgång till läkemedel för epileptiker.

1997/98:U202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att biståndet skall främja en uthållig snabb

tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter,

demokrati och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med

biståndsländerna i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN

och Bretton Woods-institutionerna samt UNHCR,

5. att riksdagen beslutar att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll

i biståndet i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och

korruption främjas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet bör dras ned i länder med stort kapitalinflöde genom

direktinvesteringar och andra privata satsningar för att inte överanstränga

absorptionsförmågan eller tränga undan produktiva satsningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte bör överskrida

10 % av landets BNP, vilket väl täcker kostnaden för grundläggande utbildning

och hälsovård för alla,

9. att riksdagen beslutar att triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige,

ett afrikanskt land och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat fattigdomen

på kort tid i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att systemet med landramar avskaffas till förmån

för avtal, där strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och

demokratiutveckling uppställs i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret för

utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och

internationella organisationer och erhålla resurser härför,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.

1997/98:U203 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsmedel till

försöksprojekt som innebär att under en begränsad tid, till exempel tre år, ge

ekonomiskt stöd/lån till ett antal individer/familjer i deras återvändande.

1997/98:U204 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att inom ramen för EU:s biståndsarbete påverka policy och

beslut i motsvarande riktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att FN-organ, som t.ex. UNFPA, Unicef, UNDP, UN-aids,

Unesco etc., inkluderar preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina

projekt och program,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige verkar för att det inom FN och EU görs en genomgång av

inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning.

1997/98:U205 av Tomas Eneroth och Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av

homosexuellas mänskliga rättigheter.

1997/98:U206 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur avräkningen från

biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur dessa överensstämmer med

DAC:s regelverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den i budgeten prognostiserade avräkningen i efterhand justeras

mot det verkliga utfallet.

1997/98:U207 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av det svenska biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en problemorienterad anslagsstruktur, om ökad flexibilitet i svenskt

biståndssamarbete samt om ökat stöd till gränsregionalt och regionalt

samarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om multilateralt samarbete inom ramen för FN,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s framtida biståndssamarbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om UNCTAD och Världsbanken,

6. att riksdagen till anslaget A 1.2.8 Enskilda organisationer för budgetåret

1998 anvisar 20 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 850

000 000 kr och att inbetalningarna till internationella

finansieringsinstitutioner, exempelvis till Världsbanksgruppen, minskas med 20

miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för hur en återgång

till en biståndsram på 1 % av BNI bör genomföras och att regeringen bör

återkomma till riksdagen med en sådan redovisning i samband med 1998 års

vårproposition.

1997/98:U208 av Margareta Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ökade och förbättrade aktiviteter inom området sexuell och reproduktiv hälsa i

biståndsarbetet.

1997/98:U209 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det svenska biståndet villkoras med krav på förändringar mot en

rättvisare fördelning i mottagarländerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uppnå enprocentsmålet på en femårsperiod med början 1998,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förekomsten av omskärelse, gatubarn och prostitution ytterligare

måste uppmärksammas inom ramen för det svenska biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de unga kvinnornas situation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till

kvinnor respektive män.

1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att FN:s kapacitet som koordinator för länder och organisationer bör

vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om institutionella reformer, administrationen och finansieringen av FN,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt miljöbistånd i Barentsregionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projektfinansiering i Barentsregionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande till EU på

tredjepelarområdet och om den långsiktiga målsättningen att uppnå fri rörlighet

för varor, tjänster, kapital och personer i hela Östersjöregionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en större andel av stödet till de baltiska länderna bör

kanaliseras via myndigheter på regional och lokal nivå,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stöd för praktik- och utbildningsverksamhet i de baltiska

länderna och samma möjlighet att ta emot baltiska studenter vid dessa

utbildningar i Sverige bör ges till svenska tandläkar- och läkarhögskolor samt

landsting,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mellanfolkliga kontakter, enskilda organisationers och partiers

arbete i Östersjöregionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ta initiativ till en samlad svensk

Rysslandspolitik,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bilateralt samarbete mellan Sverige och Ryssland.

1997/98:U211 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges engagemang i Världsbanken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt engagemang för att Världsbanken skall stängas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inkorporera och utveckla Världsbankens policyprogram inom FN i

syfte att finna internationella kontrollinstrument för miljö och sociala

hänsyn,

1997/98:U212 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sida undersöker möjligheterna till ett livsmedelsprojekt i

Vitryssland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att humanitärt stöd ges till byn Malye Avtuki med ?frisk? mat och

speciella kosttillskott under en bestämd tidsperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en medicinsk och social utvärdering görs av detta projekt, som

om den är positiv resulterar i ett alternativt jordbruksprojekt plus

energiodlingsprojekt.

1997/98:U213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör anta en treårsplan för att stegvis öka biståndet

till 0,8 % av BNI 1998, 0,9 % av BNI 1999 och 1 % av BNI år 2000,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att för budgetåret 1998 anslå 1 miljard kronor mer än regeringen

till internationellt utvecklingssamarbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 80 miljoner kronor

till särskilt utsatta fattiga barn, varav 20 miljoner kronor anslås för

funktionshindrade barn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 40 miljoner kronor

till särskilda jämställdhetsinsatser, varav 20 miljoner kronor anslås för

funktionshindrade kvinnor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 150 miljoner kronor

till miljöinsatser,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 100 miljoner kronor

till konfliktförebyggande insatser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå 360 miljoner kronor till UNHCR,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå 350 miljoner kronor till Unicef,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå 220 miljoner kronor till WFP,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå 165 miljoner kronor till UNWRA,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå 485 miljoner kronor till internationellt

utvecklingssamarbete i Latinamerika, varav 100 miljoner kronor avser samarbete

med Centralamerika,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 1 100 miljoner

kronor till särskilda utvecklingsprogram,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 900 miljoner kronor

till enskilda organisationer,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 830 miljoner kronor

till humanitärt bistånd,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 510 miljoner kronor

till ekonomiska reformer,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Guinea-Bissau,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dammbyggen, storskaliga och småskaliga projekt,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa och i

Barentsregionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall verka för en inriktning av EU:s bistånd som

kommer de fattigaste länderna till del,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snabbt utreda utformningen av ett firande av tusenårsskiftet som

ger uttryck för internationell solidaritet och samhörighet,

22. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt

uppställning:

--------------------------------------------------------

|Anslag | |Regeringens|Anslagsförändring|

| | |förslag | |

--------------------------------------------------------

|A 1 Biståndsverksamheten |(res)| 10 214 | +800 000|

| | | 267 | |

--------------------------------------------------------

|B 1 Samarbete med |(res)|789 800 | +200 000|

|Central- och Östeuropa | | | |

--------------------------------------------------------

|Summa för utgiftsområdet | | 11 434 | +1 000 000|

| | | 400 | |

--------------------------------------------------------

1997/98:U214 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om flickebarnets roll i biståndet.

1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om iordningställande av mottagningsanläggningar för oljespill och annat

avfall,

1997/98:U216 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda förutsättningarna för en svensk biståndslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för att avtalet angående kraftverksbygget i

Chile offentliggörs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att denna bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur

detta projekt utvecklats,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör undersöka möjligheterna att dra sig ur det

ingångna avtalet.

1997/98:U217 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av reformer inom Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna och en inordning av dessa institutioner i FN-systemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör ställa sig bakom kampanjen Jubelår 2000,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nationellt råd bör bildas med uppgift att förbereda svenska

ställningstaganden i Världsbanken och andra finansiella institutioner och

sprida information om skuldfrågorna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det nationella råd som omnämns i hemställanspunkt 3 bör bestå av

både representanter för de politiska partierna och folkrörelser engagerade i

internationella frågor.

1997/98:U218 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användningen av Sidas informationsanslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet inför kommande budgetår av en kartläggning av den sociala

situationen i Öst- och Centraleuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av omedelbara hjälpinsatser i det svenska närområdet.

1997/98:U219 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förnyad prövning av en utredning av de biståndspolitiska målen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra demokratimålet överordnat i det svenska biståndet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett särskilt åtgärdsprogram för demokratibiståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd skall bedrivas i diktaturer av enskilda organisationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att undvika stora biståndsengagemang i länder vars regimer inte

strävar efter demokratisering,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det s.k. oberoendemålet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas starkare,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättsstatens betydelse för utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö och bistånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att satsningar på familjeplanering bör föras in i de bilaterala

förhandlingarna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett genderperspektiv och kvinnans roll i biståndet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport för läget i

våra mottagarländer beträffande mänskliga rättigheter och demokrati,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformning av strategier för hur handikappfrågor skall införlivas i

bilaterala och multilaterala utvecklingsinsatser,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoproblemen i u-länderna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kvalitetsprogram för det svenska biståndet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU och u-länderna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider mottagarländernas

ekonomier,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioriteringar av kunskapsöverföring och investeringar i det

?mänskliga kapitalet?,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsberoende,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoproblem i u-länderna,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Kuba,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet måste bidra till att krympa och effektivisera staten i

många afrikanska mottagarländer,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omorientering av stödet till Ryssland,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om motverkan av "biståndsbombardemang",

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återgång till enprocentsmålet,

28. att riksdagen med avslag på regeringens förslag fastställer biståndsramen

för budgetåret 1998 för utgiftsområde 7 A Internationellt utvecklingssamarbete

till 12 124 miljoner kronor, dvs. 1 500 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit,

29. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till riksdagsbeslut i

motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordas i motionen beträffande multi- och bilateralt utvecklingssamarbete,

särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och andra enskilda organisationer,

betalningsbalansstöd och skuldlättnader.

1997/98:U220 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en plan för återgång till enprocentsnivån i biståndet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av reservationsanslagen vad gäller det multilaterala

respektive det bilaterala utvecklingssamarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reservationsanslaget till Central- och Östeuropa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om etikcertifiering,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöfrågorna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och mänskliga rättigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om näringslivsstöd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krediter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skuldlättnadsfrågor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning och utvärdering,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enskilda organisationers arbete,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skapandet av ett oberoende sekretariat med uppgift att granska och

utvärdera det svenska biståndet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd kanaliserat via svenska politiska partier,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om valinstitutet IDEA,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopandet av femåriga samarbetsavtal,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information om uppkomna reservationer,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återuppta utgivningen av årsredovisningen kallad Svenskt

bistånd,

21. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 7:

-------------------------------------------------------

| |

|Anslag A Internationellt utvecklingssamarbete |

-------------------------------------------------------

| | 1998 | 1999 | 2000|

-------------------------------------------------------

|regeringen | 10 624 | 11 218 | 12 231|

-------------------------------------------------------

|kd | 12 424 | 13 618 | 15 231|

-------------------------------------------------------

|Anslagsförändring| +1 800 | +2 400 | +3 000|

-------------------------------------------------------

| |

|Anslag B Samarbete Central- och Östeuropa |

-------------------------------------------------------

|regeringen | 811 | 810 | 810|

-------------------------------------------------------

|kd | 811 | 810 | 810|

-------------------------------------------------------

|Anslagsförändring| 0 | 0 | 0|

-------------------------------------------------------

| |

|Totalt anslag utgiftsområde 7 |

-------------------------------------------------------

| | 1998 | 1999 | 2000|

-------------------------------------------------------

|regeringen | 11 434 | 12 028 | 13 041|

-------------------------------------------------------

|kd | 13 234 | 14 428 | 16 041|

-------------------------------------------------------

|Anslagsförändring|+ 1 800 | +2 400 | +3 000|

-------------------------------------------------------

1997/98:U222 av Berit Oscarsson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

handikappbistånd.

1997/98:U223 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet framhåller och arbetar med

hänsyn till sambandet mellan en ekologiskt hållbar utveckling,

naturresursanvändningen och miljöskulden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör lägga en plan för höjning av biståndet till 1 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet stöder kvinnor i kampen mot

diskriminering och för jämställdhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall lägga speciell vikt vid demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter, vilket också tydligt skall synas i texten till avtal och

överenskommelser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet har en egen plan för varje

enskilt land över hur man på ett effektivt sätt bekämpar korruption, som är ett

hinder i fattigdomsbekämpningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndsprojekt med vatten, i länder som har problem med sin

vattenförsörjning prioriteras i utvecklingssamarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fond för särskilda miljöinsatser,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens Östersjömiljard,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör arbeta för att EU:s kapacitet och arbete med

miljöfrågor och praktiska miljöproblem förstärks och förbättras,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svältande barn i Nordkorea, Tjernobyls offer i Vitryssland och

handikappade barn, speciellt minoffren, får medel från det humanitära anslaget

och från det nya anslaget Utsatta barn i fattiga länder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flyktingars brist på stöd och undervisning i flyktingläger som

ligger i närheten av det egna hemlandet speciellt beaktas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att IDEA:s arbete med valmetoder och valövervakning får speciellt

stöd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av medel till FN,

14. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt Miljöpartiets förslag i tabell,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd för åren 1999 och 2000 enligt tabell.

1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med landramar i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Biståndsverksamhet anslå

8 871 267 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa anslagen Ekonomiska reformer och

Information, Programutveckling och Rekrytering samt Utbildning av fältpersonal

och multilaterala experter i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och

Östeuropa anslå 1 289 800 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen (delvis),

1997/98:U303 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnorepresentationen i FN-organ,

1997/98:U606 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt initiativ för att

stärka demokratin och informationsfriheten i Vitryssland.

1997/98:U607 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitärt bistånd till flyktingarna i Algeriet.

1997/98:U609 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en

struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och

demokrati i södra Afrika,

3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av läget och

utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna

för svenskt bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och

systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna,

1997/98:U613 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, fp, v, kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeingen till känna vad i motionen

anförts om behovet av bistånd till flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien.

1997/98:U616 av Lars Hjertén och Marianne Andersson (m, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

svenska insatser vid en framtida uppbyggnad av demokratin bland kurderna i

Irak.

1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att såväl bilaterala som multilaterala insatser bör bidra till en

ekologisk omställning av energisystemen i Östeuropa,

1997/98:U620 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökat bistånd till Östtimor,

1997/98:U622 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen utvecklar och stärker stödet till de

frivilligorganisationer (NGO:er) som i de palestinska områdena arbetar för att

där bygga upp ett civilt samhälle med demokratiska strukturer och

institutioner.

1997/98:U624 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts angående stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar

för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och

stödja våldets offer,

1997/98:U633 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, v, mp, kd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en fortsatt utbyggnad av URI-kraftbygget under förutsättning att

lika omfattande miljöhänsyn tas i fortsättningen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en del av biståndet till Indien bör omfördelas så att det kommer

det kashmirska folket till del.

1997/98:U634 av Eva Goës och Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sveriges bistånd till Kenya bör utökas till organisationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inte bör fortsätta neddragningen av personal på

biståndskontoret i Nairobi.

1997/98:U636 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

verka för att underlätta för krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för företag

som vill handla med Kuba,

4. att riksdagen begär att regeringen aktivt agerar för att underlätta och

utöka kontakterna mellan olika delar av det kubanska samhällslivet och

Sverige.

1997/98:U801 av Olle Lindström (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strukturinvesteringar i Barentsregionen.

1997/98:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de insatser som

hittills gjorts i Östersjöområdet i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den s.k. Östersjömiljardens brister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige verkar för att stödja de baltiska ländernas

förberedelser för EU-medlemskap,

1997/98:U803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder från den svenska regeringen för att förhindra miljöskador

och konflikter vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för en stor internationell insats för att lösa

problem med kärnkraftssäkerhet och strålskydd på Kolahalvön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en plan och prioriteringsordning för

infrastruktursatsningar i Barentsregionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om visumproblem, tullprocedurer och andra administrativa problem för

rörlighet av varor och personer över gränsen till Ryssland,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkande av kvinnors ställning i Barentsregionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål för den i motionen föreslagna fonden för Barentssamarbetet.

1997/98:U804 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att de internationellt samlade

kärnkraftsbolagen tar på sig ansvaret för restaureringen av Vitryssland,

Ukraina och Bryansk efter Tjernobyl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verka för att bistånd i form av ekonomiskt stöd, men även rena

livsmedel och mediciner, går direkt till organisationer som Mama 86 och

liknande seriösa föreningar i de berörda länderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det ekonomiska stödet till de svenska ideella organisationer som

arbetar för Tjernobyls offer skall utökas både ekonomiskt och i omfattning, så

att kriterierna för stöd inte motarbetar dem som arbetar seriöst antingen de är

utformade som enskilt bolag, förening eller stiftelse.

1997/98:U806 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att inom ramen för de resurser som redan avsatts för ett vidgat

Östersjösamarbete tillföra Östersjöns Författar- och Översättarcentrum

ytterligare resurser för finansiering av basverksamheten.

1997/98:U807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Vitryssland skall bli föremål för svenska biståndsinsatser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om informations- och utbildningskampanj om Ryssland,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka insatserna för att bygga upp rättsstater i Östeuropa,

7. att riksdagen begär förslag hos regeringen för att förbättra det kommunala

vänortssamarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att projekt som är inriktade på att förbättra hälsan och den sociala

situationen för utsatta barn måste komma till stånd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den infrastruktur som byggs i Östeuropa skall vara den mest

kretsloppsanpassade tekniken som är praktiskt tillämpbar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att S:t Petersburgsområdet skall prioriteras när det gäller

miljöinvesteringar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även grundskolor och gymnasieskolor skall vara aktiva i projekt

med Östeuropaanknytning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jämställdhetsperspektivet måste få genomslag i de EU-projekt som

berör Östeuropa,

13. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en samlad nationell

strategi för att främja kultur-, idrott- och turismkontakterna med Östeuropa.

1997/98:U808 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av en policy för utvecklingen av Östersjöområdet,

1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödinsatser utformas i perspektivet av integrationen av

Central- och Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om administrationen av samarbetet med Central- och Östeuropa,

1997/98:U810 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för en bättre miljö i Östersjön.

1997/98:U811 av Mikael Odenberg och Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om S:t Katarina

kyrka i S:t Petersburg.

1997/98:U812 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för

Barentssamarbetets utveckling.

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-biståndet i högre grad skall koncentreras till de fattigaste

länderna,

1997/98:So241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt arbete och biståndsverksamhet.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT och bistånd,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur IT kan användas för att förstärka svenskt bistånd.

1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stärka det internationella samarbetet kring

miljöfrågorna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöinriktning av Östersjösamarbete,

1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors centrala funktion

i familj och samhälle.

1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att Sverige skall sträva mot att bli en av de tio

största bidragsgivarna till Unifem enligt vad i motionen anförts.

Ärendets beredning

Under ärendets beredning har statssekreterare Mats Karlsson (Utrikes-

departementet) respektive generaldirektör Bo Göransson och avdelningschef

Staffan Herrström (båda Sida) inför utskottet lämnat upplysningar och svarat på

frågor. Utskottet har också fått en redogörelse av biståndsminister Pierre

Schori om EU:s framtida samarbete med AVS-länderna inför utvecklingsrådets möte

i november. Vidare har Michael Walton, ansvarig för frågor rörande

fattigdomsbekämpning i Världsbanken, besökt utskottet. Slutligen har

internationella samfundets höge representant för Bosnien-Hercegovina, Carlos

Westendorp, också vid ett besök redogjort för vissa frågor med anknytning till

ärendet.

Utskottet

Detta betänkande har disponerats i sex huvudavsnitt: Internationellt

utvecklingssamarbete, Multilateralt utvecklingssamarbete, EU:s gemensamma

utvecklingssamarbete, Bilateralt utvecklingssamarbete, Biståndsförvaltning samt

Samarbete med Central- och Östeuropa.

Internationellt utvecklingssamarbete

Verksamhet under utgiftsområdet

Propositionen (avsnitten 2 och 3 A)

Under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd finansieras verksamhetsområdena A

Internationellt utvecklingssamarbete respektive B Samarbete med Central- och

Östeuropa. Den totala biståndsramen, motsvarande 0,70 % av prognostiserad BNI

år 1998 beräknas till 12 418 miljoner kronor.

Inledningsvis erinras i propositionen om det överordnade målet för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete att höja de fattiga folkens levnadsnivå.

De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att bidra till

resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social

utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män -

samverkar för att bidra till det övergripande målet.

För samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen fastslagit att de

överordnade målen är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins

kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en

miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har riksdagen beslutat att allt

samarbete skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

Regeringen konstaterar att biståndet är ett oumbärligt instrument för att

främja säkerhet och solidaritet. Det är såväl genom sin storlek som genom sin

kvalitet ett utomordentligt användbart instrument för Sveriges internationella

ansvarstagande på många områden. Efter betydande nedskärningar sedan 1992,

kommer biståndet nu efter budgetsaneringen att öka, för 1998 med 472 miljoner

till 12 418 miljoner kronor, motsvarande 0,70 % av BNI. År 2000 kommer

biståndet att öka även i nivå, till 0,72 %. Detta kontrasterar mot den

internationella utveckling som sänkt det samlade biståndet under samma period

från 0,33 % till 0,25 % av BNI, den historiskt lägsta nivån någonsin. En

betydande policy- och metodutveckling har ägt rum under senare år, särskilt

sedan det nya Sida bildades 1995. Inom kort förestår riksdagsbehandling av en

modern policy för fattigdomsbekämpning. Före april 1998 avser regeringen också

förelägga riksdagen förslag rörande demokrati, mänskliga rättigheter och en

samlad Afrikapolitik. Dessutom pågår ett arbete om Sveriges Asienpolitik. En ny

humanitär policy bereds ävenledes. På flera områden har också biståndets

möjligheter att verka konfliktförebyggande och fredsfrämjande förstärkts med

nya former av insatser. Under 1998 kommer en förstärkning av insatser för

särskilt utsatta barn att genomföras.

Det integrerade Utrikesdepartementet, det nya Sida, landstrategiarbetet

(regeringen har antagit 26 land- och regionstrategier), reformer av

fältorganisationen samt vår starka ställning i samarbetet med FN,

utvecklingsbankerna och EU har bidragit till att Sverige i dag har ett bistånd

som kan styras och koordineras väl. Sida har, utöver ett omfattande

policyarbete, i det s.k. 2015- arbetet belyst utvecklingssamarbetets

förutsättningar på 20 års sikt. Efter biståndets första år, u-hjälpens, då

fokus låg på enskilda biståndsprojekt, och den senaste 15-årsperioden, då fokus

legat på strukturanpassning och god samhällsstyrning, förestår nu sannolikt en

period då utvecklingssamarbetet måste ses i ljuset av den kraftfulla

globaliseringen.

Globaliseringen ställer länder inför utmaningar och ödesfrågor som måste

angripas gemensamt. Utvecklingssamarbetet är, enligt regeringens uppfattning,

härvid ett oundgängligt instrument. Utmaningarna är dock stora och mer

pessimistiska förutsägelser finns. Även i ekonomier med god tillväxt ökar ofta

klyftorna mellan fattiga och rika. Belastningen på miljön överstiger globalt

vad som är långsiktigt hållbart. De politiska reaktionerna på

förändringstrycket kan leda till en nytändning för internationellt samarbete

och till impulser för lokalt engagemang, men också till populistiska rörelser

som bygger på människors rädsla.

Bland de åtgärder som annonseras i budgetpropositionen återfinns följande 10

punkter:

1 Regeringen föreslår att biståndsramen för 1998 höjs med 472 miljoner kronor,

motsvarande 0,7 % av BNI. År 2000 skall biståndsnivån höjas till 0,72 % av

BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de

statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger.

2 Regeringen fullföljer under 1997-1998 arbetet med att förnya

utvecklingssamarbetet utifrån de centrala policyperspektiven demokrati,

mänskliga rättigheter, utveckling och biståndets roll, fattigdomsbekämpning,

jämställdhet och hållbar utveckling.

3 Arbetet med att stärka biståndets fredsfrämjande roll fortsätter genom ökad

tonvikt på konfliktlösning och konfliktförebyggande liksom samspelet med

långsiktiga utvecklingsinsatser. Regeringen prioriterar särskilt åtgärder

mot landminor och barn i krig. En humanitärpolitisk strategi utvecklas i

syfte att stärka det svenska agerandet.

4 Regeringen kommer att söka ett nytt partnerskap med samarbetsländerna, där

mottagarens ledande och biståndets stödjande roll tydliggörs i en mer

jämbördig relation.

5 Kunskap ger makt. - Regeringen kommer under kommande år att prioritera

insatser för ett kompetenslyft, främst i Afrika, bl.a. genom

forskningssamarbete och kunskapsutveckling. Regeringen kommer vidare att

analysera utvecklingssamarbetets uppgift i kunskapssamhället, inklusive IT-

revolutionens möjligheter.

6 Regeringen avser utveckla en strategi för att stärka stödet till barns

rättigheter och förbättrade levnadsvillkor. Inom ramen för det multilaterala

utvecklingssamarbetet anslås för 1998 särskilda medel för insatser till stöd

för utsatta barn i fattiga länder för att bidra till att stärka arbetet med

barnfrågor internationellt.

7 En översyn över de svenska förbindelserna med såväl Afrika, Asien som

Latinamerika äger rum. Utredningen ?Partner med Afrika? kommer att ligga

till grund för en särskild riksdagsskrivelse om en ny svensk Afrikapolitik.

Regionstrategier för Sveriges utvecklingssamarbete med Centralamerika och

Sydamerika har tagits fram.

8 Regeringen kommer att driva på arbetet för att skapa hållbara

finansieringssystem för FN-systemet och utvecklingsbankerna, baserade på

långsiktighet, förutsägbarhet och rättvis bördefördelning. Hög prioritet ges

åt att konkretisera de förslag till FN-reformer som lagts fram.

9 Med utgångspunkt i den EU-strategi regeringen presenterade hösten 1996

kommer regeringen att verka för att den s.k. post-Lomédiskussionen inför de

förhandlingar som inleds 1998 om det framtida samarbetet med AVS-länderna

skall utgöra ett led i att effektivisera och höja kvaliteten i EU:s

utvecklingsarbete. Koherensfrågorna, dvs. ökad samstämmighet mellan olika

politikområden, måste få ökat genomslag.

10 Regeringen vill pröva hur biståndet ytterligare kan stödja breda samhälls-

kontakter och stimulera samarbete av ömsesidigt intresse t.ex. inom

forskning, institutions- och näringslivssamarbete. Regeringen fäster stor

vikt vid Sidas ambitioner att se över sin informationsverksamhet.

Motionerna

I partimotion U202 (m) yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att det

övergripande målet för biståndet skall vara att främja en uthållig snabb

tillväxt med en snabb utrotning av fattigdomen. Frihandel och fri

företagsamhet, särskilt familjejordbruk är absoluta förutsättningar för

fattigdomsutrotningen. Den lilla människans skaparkraft måste frigöras. I

motionen hävdas att det utan frihet och äganderätt inte blir någon utveckling.

Motionärerna framhåller samtidigt att statsmakten skall vara begränsad och

effektiv. Rättsstaten, stöd till utbildning och hälsovård samt till sådan

infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, främst vägar, vatten och

avlopp, är dess huvuduppgifter.

I yrkande 2 krävs beslut om att rättsstaten, respekten för de mänskliga

rättigheterna, demokrati och marknadsekonomi skall vara centrala målsättningar

i samarbetet med biståndsländerna.

I yrkande 12 hävdas att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö. Det

föreslås att en särskild enhet med inriktning på fattigdomsavveckling,

mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs till södra Afrika, där

huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna sker.

I kommittémotionen U207 (c) yrkande 1 (delvis) önskas ett tillkännagivande om

inriktningen av biståndet. Det är enligt motionärernas uppfattning viktigt att

se det samlade svenska biståndet, det multilaterala utvecklingsbiståndet,

främst via FN, EU:s bistånd och Sveriges bilaterala insatser i ett

helhetsperspektiv. Olika utvecklingsländer har olika behov för sin utveckling

och inriktningen kan variera mellan olika former av bistånd. För de fattigaste

länderna är bistånd nödvändigt för att säkerställa mänskliga basbehov och för

att lägga grunden för en ekonomisk utveckling. För de länder som nått en viss

industrialisering är frågor som rör handelsvillkor, kapitalrörelser och

tekniköverföringar, med miljöanpassad teknik, det viktigaste.

Folkpartiet liberalerna föreslår i sin partimotion U219 (fp) yrkande 1 att en

förnyad prövning görs i en utredning av de biståndspolitiska målen. Målen har

blivit ett alltmer trubbigt instrument allteftersom deras antal ökat. Att ange

att fattigdomsbekämpningen är ett överordnat mål framstår som missvisande då

exempelvis miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse. Minskad

fattigdom blir då en grundläggande faktor bland andra för att åstadkomma

utveckling. En utredning bör tillsättas för att pröva de biståndspolitiska

målen. En sådan bör överväga vilken styrande verkan biståndsmålen bör - och kan

- ha.

I yrkande 2 anförs att demokratimålet bör göras överordnat i det svenska

biståndet.

Motionärerna anser vidare i yrkande 6 att man vid en förnyad prövning av de

biståndspolitiska målen bör överväga att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs.

målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. Detta mål kan enligt enligt

motionärernas uppfattning inte nås genom bistånd utan genom att världssamfundet

accepterar att folkrättsliga regler upprätthålls.

Vidare hävdas att handelns betydelse som utvecklingsmotor för biståndet måste

betonas starkare (yrkande 7). Motionärerna hävdar att ett huvudmål för en

liberal u-landspolitik är att de fattigaste länderna skall integreras i en

världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar är centrala krafter för

utveckling. Protektionism i alla dess former skall bekämpas.

Samspelet mellan biståndspolitiken och flyktingpolitiken lyfts fram i yrkande

17. Det framhålls att det finns tre avseenden där en nära sammankoppling bör

göras. För att förebygga flyktingbehov är en ökad satsning på

demokratifrämjande åtgärder mest angelägen. I akuta massflyktssituationer krävs

omfattande hjälpinsatser i närområdet. Även vid repatriering och återuppbyggnad

är bistånd av stor betydelse.

I partimotionen Jo785 (fp) yrkande 1 framhålls behovet av att stärka det

internationella samarbetet kring miljöfrågorna. Överföring av kunskap,

forskning, teknik mellan länder och bindande globala överenskommelser är

viktiga miljöpolitiska medel. På biståndssidan bör mat och vattenförsörjningen

prioriteras samt även kapacitetsutveckling.

I partimotionen U220 (kd) yrkande 5 anförs att miljöproblemen i världen växer

och är globala och gränsöverskridande. Att bekämpa dem kräver internationellt

samarbete där varje land måste bidra utifrån sin egen ekonomiska bärkraft. Vid

FN:s uppföljningsmöte UNGASS i New York i juni 1997 framstod det, enligt

motionärerna, klart hur besvikna de fattigaste länderna var på att de rika

länderna svikit löften och åtaganden från Riokonferensen 1992. Samtidigt

kvarstår de rika ländernas krav på de fattigaste länderna att själva sätta in

resurser för att komma till rätta med sina miljöproblem. Motionärerna hävdar

dock att ansvaret för de växande miljöproblemen inte kan lämpas över på de

resurssvaga fattiga länderna utan i större utsträckning måste utkrävas av de

rika länderna.

I motion U203 (s) begärs avsättande av visst biståndsmedel till ett projekt för

att främja att individer eller familjer kan återvända till sitt hemland, även

om detta land inte erhåller svenskt bistånd.

I den enskilda motionen U216 (mp) yrkande 1 kräver motionären att

förutsättningarna för att stifta en biståndslag undersöks. Lagen i fråga skulle

vara en svensk ?naturresurslag? för biståndsprojekt och syftet vara att reglera

inblandningen av svenska pengar i biståndsprojekt, eftersom dessa agerar i

projekt som Sverige varken kan påverka eller styra, även om genomförandet av

dem orsakar skador på miljön. Den skulle omfatta krav på absolut objektiva och

självständiga miljökonsekvensbeskrivningar med lokalt remissförfarande, rimliga

tidsramar för befolkningen att yttra sig, ekonomiskt stöd till

lokalbefolkningen för att de skall kunna få oberoende information om projektet

osv.

Utskottets överväganden

I ett antal yrkanden krävs att de biståndspolitiska målen skall ändras,

kompletteras eller utredas. Bl.a. begärs att ett övergripande mål skall vara

att främja en uthållig snabb tillväxt med en snabb utrotning av fattigdomen;

att demokratimålet skall vara överordnat andra mål; att rättsstaten, respekten

för mänskliga rättigheter, demokrati, marknadsekonomi, frihandel, god miljö

skall vara centrala målsättningar i biståndet. Dessutom begärs att man i

samband med en bredare översyn av de biståndspolitiska målen bör överväga att

stryka målet ekonomisk och politisk självständighet, det s.k. oberoendemålet.

Utskottet har tidigare, senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete, tagit ställning till liknande yrkanden med krav på att de

biståndspolitiska målen omformuleras eller ånyo utreds. Då konstaterades att

det sker en kontinuerlig process av omprövning och precisering av de

biståndspolitiska målen. Exempel härpå är regeringens nyligen för riksdagen

förelagda fattigdomsskrivelse, i vilken fattigdomsmålet grundligt penetreras.

Marknadsekonomins betydelse för en hållbar ekonomisk utveckling genomsyrar

skrivelsen. Utskottet har också vid ett flertal tillfällen, senast i ovan

nämnda betänkande, konstaterat att det är ett grundläggande svenskt intresse

att värna om frihandeln. Regeringen kommer under våren 1998 att presentera

skrivelser om demokrati, mänskliga rättigheter och biståndets roll respektive

svensk Afrikapolitik. De nya tankegångar som som bl.a redovisats i utredningen

?Partner med Afrika?, vilken kommer att ligga till grund för sistnämnda

skrivelse om den svenska Afrikapolitiken, innebär bl.a. nya infallsvinklar med

bäring på det s.k. oberoendemålet. Utredningen analyserar olika vägar att skapa

en mer jämlik samarbetsrelation. Utskottet har i ovan nämnda betänkande,

1996/97:UU15, också tagit ställning till ett yrkande om att stryka det s.k.

oberoendemålet varvid bl.a. anfördes att detta mål på intet sätt spelat ut sin

roll.

Utskottet vidhåller tidigare framförda uppfattning att det inte är berett att

tillmötesgå krav på en förnyad prövning av en utredning av de biståndspolitiska

målen.

Därmed avstyrks motion U219 (fp) yrkande 1.

Utskottet vidhåller även tidigare framförda ståndpunkter såvitt avser

förändringar av övergripande biståndspolitiska mål eller övriga mål och är inte

berett att förespråka några förändringar härvidlag. Utskottet delar samtidigt

många av de synpunkter som genomsyrar motionerna, t.ex. vikten av att främja

demokrati, rättsstaten, marknadsekonomi, frihandel och fri företagsamhet samt

vikten av att säkerställa mänskliga basbehov för de fattigaste länderna m.m.,

men menar att dessa aspekter väl avspeglas i gällande riktlinjer och dessutom

kommer att ytterligare utvecklas i kommande skrivelser som förestår från

regeringen om biståndets demokratifrämjande roll respektive den nya

Afrikapolitiken. Utskottet instämmer också i uppfattningen att det är viktigt

att främja god miljö genom internationellt samarbete. Härvidlag har de rikare

länderna en betydande moralisk skyldighet. Vidare vill utskottet i likhet med

motionärerna framhålla värdet av tekniköverföring med miljöanpassad teknik.

Utskottet konstaterar att en stor samsyn råder vad gäller utvecklingsanalysen

och biståndets roll både i Sverige och internationellt.

Med avstyrkande av motionerna U202 (m) yrkande 1, U219 (fp) yrkandena 2 och 6

anses därmed motionerna U202 (m) yrkande 2, U207 (c) yrkande 1 i berörd del,

U219 (fp) yrkande 7, U220 (kd) yrkande 5 och Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med

vad utskottet anfört.

I motion U216 (mp) yrkande 1 begärs att förutsättningarna för att stifta en

svensk naturresurslag för biståndsprojekt undersöks. Syftet skulle vara att

reglera inblandningen av svenska pengar i biståndsprojekt.

Utskottet konstaterar att det enligt Sidas handlingsprogram för miljö och

hållbar utveckling skall göras miljökonsekvensanalyser av alla svenska

biståndsprojekt. I dessa bedömningar ingår som en given del en analys av

effekter såväl på naturen som på berörda människor. Biståndet ges i skilda

miljöer och under olika förutsättningar. Det synes därför utskottet varken

lämpligt eller möjligt att i en lag slå fast vad som skall gälla i de olika

enskilda fallen.

Motion U216 (mp) yrkande 1 avstyrks därmed.

I motion U219 (fp) yrkande 17 lyfter motionärerna fram samspelet mellan

biståndspolitiken och flyktingpolitiken. Utskottet noterar att motionärerna

beskriver vad som sedan länge är känd svensk politik. Det är viktigt att t.ex.

med preventivt demokratistöd förhindra att en flyktingsituation uppstår. När

akuta krissituationer har uppstått är det också av vikt att det internationella

samfundet med kraft kan agera på alla plan för att lindra mänskligt lidande.

Dessutom krävs i många fall, som t.ex. i det forna Jugoslavien, stora insatser

för att återuppbygga ett krigshärjat land. I motion U203 (s) begärs att medel

skall avsättas för att främja att flyktingar i Sverige skall kunna återvända

till sina hemländer, även om dessa länder inte uppbär svenskt bistånd.

Utskottet har inhämtat att Sida ger visst stöd till sådana projekt via

svenska enskilda organisationer bl.a. för att genom yrkesutbildning, följt av

projekt i hemländerna, underlätta för somaliska och bosniska flyktingar att

återvända hem.

Motionerna U219 (fp) yrkande 17 och U203 (s) anses därmed besvarade.

I motion U202 (m) yrkande 12 begärs att en särskild enhet med inriktning på

fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs

till södra Afrika. Utskottet har nyligen, i betänkandet 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete, tagit ställning till ett sådant yrkande

varvid bl.a. konstaterades att utskottet erfarit att det förekommer en

försöksverksamhet inom Sida genom vilken biståndsambassaderna tillfälligt kan

förstärkas vid beredning av mer omfattande insatser. Utskottet fann emellertid

inte skäl att förespråka någon utlokalisering av en enhet från Sida till södra

Afrika. Utskottet har under budgetberedningen vid en fördragning av Sidas

generaldirektör också erfarit att Sida ställer sig positivt till att i ökad

utsträckning med sakanslag förstärka myndigheter i fält med tjänster, t.ex.

inriktade på demokratibistånd.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker därmed

motion U202 (m) yrkande 12.

Biståndsramen samt avräkningarna från denna

Propositionen (avsnitt 3 A)

Biståndsramen

Regeringen föreslår att biståndsramen för 1998 höjs med 472 miljoner kronor

till 12 418 miljoner kronor, motsvarande 0,70 % av BNI. År 2000 skall

biståndsnivån höjas till 0,72 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall

uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta

föreligger. Utbetalningsnivån förutses under de närmaste åren kunna hållas på

en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer.

I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen fastställs till

0,7 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998.

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (1996/97:150) föreslagit att

biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av beräknad BNI för åren 1998 och 1999

medan biståndsramen år 2000 höjs till 0,72 % av BNI. För 1998 motsvarar ramen

12 418 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 472 miljoner kronor

jämfört med 1997.

Vid fördelningen av medel har regeringen för budgetåret 1998 beaktat såväl

gjorda utfästelser som reservationsläget. Bidragen till multilaterala

utvecklingsbanker ökar på grund av tidigare gjorda utfästelser. Bidragen till

FN-systemet förblir i stort sett oförändrade. Inom ramen för dessa görs en

målinriktad satsning på utsatta barn i fattiga länder och på jämställdhet.

Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar med hänsyn till de

stora reservationerna långsammare än biståndsbudgeten som helhet. Posterna för

Afrika, Asien, enskilda organisationer, krediter, forskning och ekonomiska

reformer ökar. Minskningar inom särskilda utvecklingsprogram är motiverade av

betydande reservationer och innebär inte att verksamheten behöver skäras ned.

Från denna delpost överförs vidare medel för landinriktade insatser till stöd

för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter till regionposterna för

Afrika och Asien. En ny Europapost inrättas för stöd till främst f.d.

Jugoslavien och vissa utvecklingsländer i Kaukasus och Central-

asien genom omfördelning av medel från delposten för humanitärt bistånd.

Avräkningar från biståndsramen

Verksamhetsområdet A Internationellt utvecklingssamarbete ökar med 432 miljoner

kronor, eftersom avräkningarna från biståndsramen räknas upp med 40 miljoner

kronor, jämfört med föregående budgetår. Avräkningarna från biståndsramen för

kostnader för asylsökande från u-länder räknas upp till 778 miljoner kronor år

1998 beroende på indexuppräkning med 13 miljoner kronor. För åren 1999 och 2000

skall asylavräkningarna beräknas på vid respektive budgeteringstillfälle

tillgängligt prognosunderlag. Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för

det svenska bidraget till den del av EU:s gemensamma bistånd som finansieras

över Europeiska kommissionens reguljära budget. För år 1998 uppgår bidraget

till 707 miljoner kronor. Avräkningar för administrativa kostnader och andra

utgifter ökar enligt riksdagens tidigare beslut med 20 miljoner kronor år 1998

och uppgår efter uppräkning för inflation till 309 miljoner kronor. Totalt

uppgår avräkningarna från biståndsramen till 1 794 miljoner kronor år 1998.

Motionerna

I kommittémotion U207 (c) yrkande 7 begär Centerpartiet att regeringen skall ge

Sida i uppdrag att planera för hur en återgång till en biståndsram på 1 % av

BNI bör genomföras och att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

sådan redovisning i samband med 1998 års vårproposition.

I partimotion U219 (fp) yrkande 27 krävs ett tillkännagivande om en återgång

till enprocentsmålet. Enprocentsmålet är ett moraliskt grundat åtagande mot de

fattigaste länderna som åter bör uppfyllas snarast möjligt.

I partimotion U213 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om hur

enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås. Sverige bör genom att återgå

till enprocentsmålet visa sin goda vilja till global utjämning av resurser. I

yrkande 2 föreslås att regeringen utarbetar en plan för att stegvis under en

treårsperiod år 2000 återigen vara uppe i 1 % av BNI. Planen skulle innebära

att biståndet ökade till 0,8 % av BNI 1998, 0,9 % av BNI 1999 och 1 % av BNI år

2000. Det enda rimliga är, enligt motionärerna, att upprätta en plan för hur

enprocentsmålet skall uppnås. Att sätta biståndet i relation till det

statsfinansiella läget eller till Sveriges ekonomiska utveckling torde göra det

svårt att uppnå målet och ännu svårare att hålla fast vid det.

I partimotion U223 (mp) yrkande 2 anför Miljöpartiet att regeringen bör lägga

fram en plan för höjning av biståndet till 1 %. Målsättningen måste vara en

trestegsplan med höjning av biståndet varje år. För de närmaste åren föreslås

cirka 0,78 % av BNI 1998, cirka 0,81 % för 1999 och cirka 0,84 % för år 2000.

Miljöpartiet föreslår anslagsvisa ökningar under åren 1998-2000 enligt tabell i

motionen, innebärande totalt 11 434 miljoner kronor för 1998, 12 028 miljoner

kronor för 1999 och 13 041 miljoner kronor för år 2000 (yrkande 15).

I partimotion U220 (kd) yrkande 1 uppmanas regeringen anta en plan för att

återgå till enprocentsnivån. Enprocentsmålet har alltsedan riksdagen fattade

beslut om detta 1968 varit grundstenen i biståndet. Avsaknaden av en plan i

biståndsbudgeten om hur enprocentsmålet åter skall nås tolkas i motionen så att

denna målsättning övergivits.

I motion U206 (s) begär motionärerna i yrkande 1 att regeringen skall redovisa

hur avräkningen från biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur dessa

överensstämmer med DAC:s regelverk. Motionärerna pekar på att regeringen i den

ekonomiska vårpropositionen 1996/97:150 beträffande utgiftsområde 8 Invandrare

och flyktingar skrev att antalet asylsökande i Sverige har minskat sedan

förhållandena i det forna Jugoslavien stabiliserats. I föreliggande

budgetproposition föreslås avräkningen öka till 778 miljoner kronor trots att

regeringen konstaterat att ?sedan antalet asylsökande minskat har kostnaderna

gått ned?. I budgetpropositionen, beträffande utgiftsområde 8, hävdar

regeringen att antalet asylsökande är förhållandevis lågt och ligger på samma

nivå som i början på 1980-talet. Under år 1997 beräknas drygt 8 000 personer

komma att söka asyl i Sverige. Dock sägs även att snabba förändringar kan

inträffa, varför man begär medel för mottagande av 13 350 asylsökande för 1998.

Avräkningsmedlen återförs inte till biståndsverksamheten om asylmottagandet

visar sig bli så lågt som det hittills varit och således inte når upp till

planeringstalet. Det betyder att den biståndsram som DAC räknar med inte når

upp till de 0,7 % av BNI som förutsatts i budgeten. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att den i budgeten prognostiserade avräkningen i efterhand

justeras mot det verkliga utfallet.

I motion U209 (c) hemställs i yrkande 2 att regeringen skall få i uppdrag att

redovisa en plan för hur det svenska biståndet - med början 1998 - under en

femårsperiod åter skall utgöra 1 % procent av BNI.

Utskottets överväganden

I propositionen, yrkande 1, begär regeringen att biståndsramen för

internationellt utvecklingssamarbete fastställs tilll 0,7 % av vid

budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998. Regeringen föreslog i den

ekonomiska vårpropositionen att biståndsramen skulle uppgå till 0,7 % även 1999

för att sedan höjas till 0,72 % av BNI år 2000. Ambitionen är att Sverige åter

skall uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta

föreligger.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag för budgetåret 1998 att fastställa

biståndsramen till 0,7 % av beräknad BNI (yrkande 1).

I ett antal motionsyrkanden hävdas vikten av att enprocentsmålet upprätthålls,

att en snabbare återgång till enprocentsnivån - i vissa fall beloppsvis

preciserade eller med angivna procentsatser av BNI för de närmaste åren - skall

ske samt begärs planer för hur enprocentsmålet skall uppnås. Utskottet har vid

ett flertal tillfällen tidigare, senast i yttrande 1996/97:UU4y med anledning

av 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150, framhållit att kunskapen om

och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna

opinionen. Samtidigt är återgången till enprocentsnivån också en viktig

symbolfråga varför utskottet, även av det skälet, ansett att det bör

prioriteras. Utskottet välkomnade vidare, i ovan nämnda yttrande, att en

återgång nu inletts samt framhöll med bestämdhet att en återgång till

enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget tillåter. Det finns

däremot, enligt utskottets mening, ingen anledning att lägga fast precisa

beloppsgränser beträffande biståndsramen för de närmaste åren.

Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller mindre

detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås. Utskottet har

därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till enprocentsnivån inte

förefaller ändamålsenliga. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U207 (c) yrkande 7,

U209 (c) yrkande 2, U213 (v) yrkandena 1 och 2, U220 (kd) yrkande 1 och U223

(mp) yrkandena 2 och 15 samt anser motion U219 (fp) yrkande 27 besvarad med vad

utskottet anfört.

I motion U206 (s) yrkande 1 begärs en redovisning hur avräkningen från

biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur de överensstämmer med DAC:s

regler. I yrkande 2 begärs att den budgeterade prognostiserade avräkningen i

efterhand justeras mot det verkliga utfallet.

Vad avser begäran om att den budgeterade prognostiserade avräkningen i

efterhand justeras mot det verkliga utfallet har utskottet erfarit att detta

svårligen låter sig göras. Utskottet förutsätter emellertid att det

volymmässiga mål för biståndet som beslutats av riksdagen uppfylls.

Utskottet avstyrker därför motion U206 (s) yrkande 2 och anser yrkande 1

besvarat med vad utskottet anfört.

Fördelningen inom utgiftsområdet

Propositionen (avsnitt 1)

För budgetåret 1998 föreslår regeringen, i budgetpropositionen (yrkande 9), att

anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt följande

uppställning:

------------------------------------------------------

|Anslag |Anslagstyp |Anslagsbelopp|

------------------------------------------------------

| A 1. |reservationsanslag|10 214 267|

| Biståndsverksamhet | | |

------------------------------------------------------

| A 2. |ramanslag | 409 333|

| Biståndsförvaltning | | |

------------------------------------------------------

| B 1. Samarbete med |reservationsanslag| 789 800|

| Central- och | | |

| Östeuropa | | |

------------------------------------------------------

| B 2. Avsättning för |reservationsanslag| 21 000|

| förlustrisker vad | | |

| avser garantier för | | |

| finansiellt stöd och | | |

| exportkreditgarantier | | |

------------------------------------------------------

| Summa | | 11 434 400|

------------------------------------------------------

|Beloppen anges i | | |

|tusental kronor. | | |

------------------------------------------------------

Motionerna

I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag inom totalramen till följd av

begärda minskningar eller höjningar av utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

I bilagda tabell 1 (Anslag för budgetåret 1998) framgår partiernas förslag till

ändrade anslag.

I kommittémotion U224 (m) begärs i yrkande 2 (delvis) att riksdagen skall

besluta att anslå 8 871 267 000 kronor under anslaget A 1 Biståndsverksamhet.

Moderata samlingspartiet utgår från den anslagsnivå som regeringen föreslaget

för anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa

(789 800 000 kronor), men föreslår att det tidigare inrättade anslaget

Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avvecklas och integreras i det

reguljära samarbetet med Central- och Östeuropa, yrkande 4 (delvis). Därmed

frigörs, enligt motionärerna, uppskattningsvis 500 miljoner kronor som kan

användas inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa.

I partimotion U219 (fp) yrkande 28 begärs att ytterligare 1 500 miljoner kronor

läggs till anslaget A 1 Biståndsverksamhet.

Vänsterpartiet föreslår i partimotion U213 (v) en ökning av anslaget A 1

Biståndsverksamhet med 800 miljoner kronor respektive 200 miljoner kronor på

anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, således sammanlagt en ökning

på utgiftsområdet med 1 000 miljoner kronor, yrkandena 3 och 22.

I kommittémotion U803 (v) yrkande 7 begärs att en fond om 100 miljoner kronor

för Barentssamarbetet inrättas. Fonden skulle under tre år stå öppen för

ansökningar ingående i de program som regionrådet presenterar.

I partimotion U223 (mp) yrkande 14 (delvis) begärs en ökning av anslaget A 1

Biståndsverksamhet med 1 600 miljoner kronor och en ökning av anslaget för

samarbete med Central- och Östeuropa med 130 miljoner kronor, vilket uppnås

genom att tillföra medel från den s.k. östersjömiljarden yrkande 8.

I partimotion U220 (kd) begär Kristdemokraterna i yrkandena 2 (delvis) och 21

att anslaget A 1 Biståndsverksamhet tillförs 1,8 miljarder kronor. I yrkande 3

begärs beträffande anslagen till Öst- och Centraleuropa samt kostnaderna för

garantier att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag. I yrkande

19 begärs att regeringen i kommande budgetpropositioner för att underlätta

överblicken och bedömningen av biståndsanslagens relevans anger

reservationernas storlek för de olika budgetposterna såväl vad avser det

multilaterala som det bilaterala biståndet.

Utskottets överväganden

Utskottet har i yttrande 1997/98:UU1y tillstyrkt regeringens förslag till

utgiftsram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagen har sedermera

fattat beslut i enlighet med utskottets förslag och fastställt utgiftsramen

(bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35).

Utskottet finner att den av regeringen föreslagna fördelningen mellan

anslagen inom utgiftsområde 7 synes vara väl avvägd, varför regeringens yrkande

9 tillstyrks. I motion U220 (kd) yrkande 3 synes Kristdemokraterna tillstyrka

regeringens förslag till anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa,

varför yrkandet redan är tillgodosett.

Ett antal motioner rör höjda anslag inom ramen för en höjd utgiftsram för

utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1998 en

utgiftsram för utgiftsområde 7. Riksdagen har sedermera fattat beslut med samma

innebörd (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Utskottet har i yttrande

1997/98:UU1y tillstyrkt regeringens förslag därom.

Därmed avstyrks motionerna U213 (v) yrkandena 3 och 22, U803 (v) yrkande 7,

U219 (fp) yrkande 28 samt U220 (kd) yrkandena 2 i berörd del och 21 och U223

(mp) yrkandena 8 och 14 i berörd del.

I motion U224 (m) yrkandena 2 och 4 (båda delvis) begärs en minskning av

anslaget A 1 Biståndsverksamhet samt föreslås att anslaget B 1 Samarbete med

Central- och Östeuropa påförs det tidigare inrättade anslaget Samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen, vilket således avvecklas.

I konsekvens med utskottets tillstyrkan av fördelningen mellan anslagen

avstyrker utskottet motion U224 (m) yrkandena 2 och 4 båda i berörda delar.

Beträffande Kristdemokraternas motion U220 (kd) yrkande 19, om att

reservationernas storlek för de olika budgetposterna både bilateralt och

multilateralt bör redovisas i kommande budgetpropositioner för att en bedömning

skall kunna göras av anslagens relevans, får utskottet anföra följande.

Det kan konstateras att de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen kan

utnyttjas för att beräkna reservationens storlek på anslagsnivå, men att det på

biståndsområdet även kan finnas anledning att studera reservationerna på

anslagspost-, delpost- och budgetpostnivå. Utskottet har upplysts om att

information om reservationernas storlek på enskilda poster på begäran kan

tillställas riksdagen samt har vid denna budgetberedning fått en redovisning om

sådana reservationer i en särskild promemoria. Utskottet förutsätter dock att

information om reservationernas storlek även framdeles kommer att tillställas

riksdagen, lämpligen i samband med regeringens ekonomiska vårproposition eller

budgetproposition.

Med detta anses motion U220 (kd) yrkande 19 besvarad.

Multilateralt utvecklingssamarbete

Anslagsposterna, prioriteringar m.m.

Propositionen (avsnitt 4.1)

Inledning

Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet, Internationella finansieringsinstitutioner respektive Övrigt

multilateralt samarbete. Regeringen beräknar för anslagsposten A 1.1

Multilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1998 3 011 miljoner kronor.

Detta innebär en ökning om 291 miljoner kronor (10 %) om hänsyn tas till att

överföringar (totalt 90 miljoner kronor) har gjorts till anslagsposten

A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete. Hela ökningen avser de internationella

finansieringsinstitutionerna, främst Världsbanken, och beror på dragningar

under budgetåret på redan gjorda åtaganden i s.k. påfyllnadsprocesser. De

totala årsbidragen till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet är i huvudsak

oförändrade.

------------------------------------------------------------

| |

|Utfall budgetåret 1995/96, prognos 1997 samt förslag för|

|1998 |

-------------------------------------------------------

|Anslagspost A |Utgift |Därav |Anvisat|Utgifts-|Förslag|

|1.1 |1995/96| 1996 | 1997 |prognos| 1998|

| | | | | 1997 | |

-------------------------------------------------------

|1. FN:s |2 892 |1 397 |1 630 |1 667 |1 570|

|ekonomiska | 000 | 000 | 500 | 800 | 000|

|och sociala | | | | | |

|verksamhet | | | | | |

-------------------------------------------------------

|2. |1 861 |1 323 | 811 |1 581 |1 102|

|Internationella| 000 | 000 | 000 | 000 | 000|

|finansieringsinstitutioner|| | | | |

-------------------------------------------------------

|3. Övrigt | 378 | 323 | 368 | 250 | 339|

|multilateralt | 000 | 000 | 500 | 000 | 200|

|samarbete | | | | | |

-------------------------------------------------------

|Summa |5 131 |3 043 |2 810 |3 498 |3 011|

| | 000 | 000 | 000 | 800 | 200|

-------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella

familjeplaneringsfederationen (IPPF) och Inter-nationella sjöfartsuniversitetet

(WMU) till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete.

Regeringens prioriteringar

I propositionen framhåller regeringen att det multilaterala

utvecklingssamarbetets bidrag till konfliktlösning och konfliktförebyggande har

en central betydelse. Behovet att i internationellt partnerskap lösa

ekonomiska, sociala och miljömässiga problem har under 1990-talet givit upphov

till en rad stora FN- konferenser och de handlingsplaner som antagits vid

konferenserna har stimulerat en internationell debatt som speglat nya globala

villkor och relationer. De globala mötena har också drivit fram starka

regionala, nationella och inte minst lokala processer. Uppföljningsmöten äger

löpande rum för att utvärdera genomförandet av världskonferenserna. Det extra

mötet i juni 1997 med FN:s generalförsamling fem år efter Riokonferensen

(UNCED) om miljö och utveckling visade på det starka genomslag konferensen haft

men också på svårigheterna att enas om nya åtaganden. Mötet visade, enligt

propositionen, att det krävs fortsatt arbete för att integrera miljöaspekter i

allt utvecklingssamarbete.

Regeringen pekar vidare på vikten av att det multilaterala

utvecklingssamarbetet, i linje med regeringens fattigdomsskrivelse, präglas av

en klar fattigdomsinriktning och syftar till att förbättra levnadsvillkoren för

fattiga grupper av människor. Allt detta innebär att FN-systemet bör betraktas

ur ett delvis nytt perspektiv, med avseende på i vad mån FN:s program och

fonder arbetar med de temaområden som Sverige prioriterar:

fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter för alla. I

propositionen anförs vidare att utvecklandet av FN som ett instrument för

internationell samverkan på det ekonomiska och sociala området fortsätter att

vara en fortsatt huvudfråga. Det gäller såväl utvecklingsinsatsernas

effektivitet, inklusive finansiering, som formerna för det mellanstatliga

samarbetet.

Regeringen ger i propositionen exempel på ett flertal svagheter med det

nuvarande finansieringssystemet.

Givarbilden är skev och Sverige är i de flesta organisationer en av de

största givarna. Organisationerna är beroende av ett fåtal givare, vilket

försvagar den multilaterala karaktären och gör organisationerna sårbara.

Basbudgetstödet har minskat i omfattning reellt och relativt i förhållande

till bidrag öronmärkta för specifika insatser. Detta innebär, trots inrättandet

av de exekutiva styrelserna, att medlemsstaternas möjlighet till styrning är

begränsad. Utan ett fungerande styrsystem hämmas verksamheten.

Organisationernas ansträngningar att mobilisera resurser har i allt högre

grad kommit att inriktas på extrabudgetära resurser, vilket innebär att

verksamheten styrs mot de områden som kan generera resurser. Basbudgetstöd blir

då mindre attraktivt för givare eftersom basbudgeten används för att täcka

grundläggande administrativa kostnader och mobilisera extra bidrag.

Den procentuella nivån för basbudgetstödet till varje organisation bör enligt

propositionen fastställas från fall till fall, men ha som utgångspunkt en

rättvis bördefördelning mellan givarländer. I dagsläget ligger den svenska

andelen vanligen mellan 7 och 11 %. Målet bör vara att den svenska procentuella

nivån skall vara lägre än vad som är fallet i dagsläget genom att andra länder

ökar sina bidrag. För budgetåret 1998 införs denna modell på försök för UNDP

och formaliseras för UNDCP för att se om modellen får önskad effekt.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet bör i enlighet med förslagen i Nordiska

FN-projektet intensifieras och inriktas på en ökad grad av effektivisering,

större effekt på landnivå, ett finansieringssystem som ger långsiktighet och

förutsägbarhet och en rättvis bördefördelning mellan givare. Fackorganen bör,

enligt regeringen, spela en mer framträdande roll i reformarbetet. Det är

angeläget att FN:s arbete ges en tydligare ämnesinriktad fokusering genom att

de globala konferenserna och andra globala överenskommelser ses som riktmärken

för verksamheten. De styrande organens förmåga att ange riktlinjer för

organisationens verksamhet är därmed avgörande. Vad avser svenska bidrag prövas

metoder att till basbudgetstödet koppla krav på genomförande av beslut fattade

av organisationernas styrande organ. Regeringens insatser för att öka den

svenska synligheten inom det multilaterala

systemet, främst genom ökad upphandling från svenska företag och ökad

rekrytering av svenskar till tjänster inom organisationen, kommer att

fortsätta. Självfallet måste denna policy drivas utifrån höga krav på

upphandlingens och rekryteringens behov av kvalitet, relevans och kompetens.

Tabellen nedan visar årsbidragen i form av basbudgetstöd till vissa FN-

organisationer för 1998. I propositionen påpekas dock att den pågående

reformeringen av FN:s organisation kan komma att påverka fördelningen av

basbudgetstöd redan under 1998.

-------------------------------------------------------------

|Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet |

|1994-1997 samt budgetförslag budgetåret 1997 |

-----------------------------------------------------

| |Årsbidrag|Årsbidrag|Årsbidrag|Årsbidrag|Förslag|

| |1994 |1995 |1996 |1997 |1998|

-----------------------------------------------------

|FN:s | 460 | 460 | 460 | 460 | 470|

|utvecklingsprogram,|000 | 000 | 000 | 000 | 000|

|UNDP | | | | | |

-----------------------------------------------------

|FN:s | 40 | 32 | 32 | 40 | 42|

|kapitalutvecklingsfond,|000|000 | 000 | 000 | 000|

|UNCDF | | | | | |

-----------------------------------------------------

|FN:s barnfond, | 350 | 283 | 283 | 283 | 250|

|Unicef | 000 | 000 | 000 | 000 | 000|

-----------------------------------------------------

|FN:s | 140 | 116 | 116 | 116 | 125|

|befolkningsfond, | 000 | 000 | 000 | 000 | 000|

|UNFPA | | | | | |

-----------------------------------------------------

|FN:s | 135 | 189 | 245 | 200 | 180|

|världslivsmedelsprogram,|000|000| 000 | 000 | 000|

|WFP1 | | | | | |

-----------------------------------------------------

|FN:s | 275 | 248 | 248 | 248 | 260|

|flyktingkommissarie,|000 | 500 | 500 | 500 | 000|

|UNHCR | | | | | |

-----------------------------------------------------

|FN:s | 146 | 140 | 135 | 135 | 145|

|hjälporganisation | 000 | 000 | 000 | 000 | 000|

|för | | | | | |

|palestinaflyktingar,| | | | | |

|UNRWA | | | | | |

-----------------------------------------------------

|Multilateral | 15 |3 500 |4 500 |5 000 |8 000|

|handelsrelaterad | 000 | | | | |

|biståndsverksamhet| | | | | |

|(UNCTAD, WTO, | | | | | |

|ITC) | | | | | |

-----------------------------------------------------

|Narkotikainsatser | 49 | 32 | 40 | 40 | 45|

|genom FN-systemet | 000 | 000 | 000 | 000 | 000|

|(UNDCP, WHO/PSA, | | | | | |

|förberedelser | | | | | |

|till UNGASS 98) | | | | | |

-----------------------------------------------------

|UNAIDS2 | - | 10 | 10 | 35 | 37|

| | | 000 | 000 | 000 | 000|

-----------------------------------------------------

|FN:s | | | |8 000 |8 000|

|industriutvecklings-| | | | | |

|organisation | | | | | |

|(UNIDO)3 | | | | | |

-----------------------------------------------------

|Summa |1 610 |1 514 |1 574 |1 570 |1 570|

| | 000 | 000 | 000 | 500 | 000|

-----------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

1 Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag

till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR).

2 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via Övrigt

multilateralt samarbete.

3 1994-1997 finansierades bidragen till UNIDO över anslaget B9.

Multilaterala utvecklingsbanker

I propositionen framhåller regeringen utvecklingsbankernas viktiga roll i

utvecklingsarbetet. Världsbanken och de regionala bankerna i Latinamerika,

Asien och Afrika lånar årligen ut drygt 40 miljarder amerikanska dollar. På

senare år har bankerna stärkt sin övergripande inriktning på

fattigdomsbekämpning genom nya strategier och utökad analyskapacitet. Bland de

fattigdomsorienterade inslagen ingår ökat stöd åt s.k. mikrokrediter, ett

instrument som också är intressant ur jämställdhetssynpunkt, eftersom det ofta

avser utlåning till kvinnliga småföretagare.

Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ för att lätta skuldbördan för de

fattigaste och mest skuldtyngda länderna (HIPC) är ett centralt inslag i

arbetet med att frigöra resurser till ländernas egna ansträngningar att minska

sin fattigdom. De första besluten om skuldlättnader har fattats inom ramen för

initiativet. Internationella valutafonden deltar i skuldinitiativet. Även

Interamerikanska utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken,

Internationella jordbruksutvecklingsfonden och Nordiska utvecklingsfonden har

fattat beslut om att delta i initiativet. Den förstärkta fattigdomsfokuseringen

har lett till insikten att förankring och deltagande är nödvändigt för att

insatserna effektivt skall nå uppsatta mål. Partnerskapstanken är ett resultat

av vidareutveckling av det traditionella givar/mottagar-förhållandet. Likaså

betonas vikten av en demokratisk samhällsutveckling byggd på god

samhällsstyrning och effektiv statsförvaltning.

I enlighet med svenska prioriteringar ger bankerna hög prioritet åt att

stödja låntagarländernas arbete med att effektivisera statens roll för

samhällsutvecklingen. I dag är inte hotet mot finansieringen av

utvecklingsbankernas utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna lika

akut som tidigare. Det visas av utfallet av 1996 års överenskommelser om

påfyllnad av IDA och Afrikanska utvecklingsfonden liksom 1997 års

överenskommelser om påfyllnad av Asiatiska utvecklingsfonden och av

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Samtidigt framstår

förhoppningar om en återgång till tidigare påfyllnadsnivåer som orealistisk.

Den ökade konkurrensen om biståndsresurser höjer kraven på kvalitet och

effektivitet. Bankerna har därför lagt ytterligare kraft på att utveckla

metoder och indikatorer för att mäta resultatet av sina insatser. På sikt

ställs en rad frågor om utvecklingsbankernas roll och finansiering, bl.a.

därför att en ökande andel av bankernas och fondernas utlåning kan finansieras

med deras egna inkomster och återflöden. Regeringen kommer i högre grad att

ägna sig åt dessa perspektiv.

Genom Sveriges medlemskap i utvecklingsbankerna har svenska företag rätt att

delta i konkurrensen om de mycket betydande leveranser som finansieras av

bankerna. Regeringen arbetar aktivt för att öka Sveriges andel av denna

upphandling.

Tabellen nedan visar budgetbehoven för budgetåret 1998, dvs. förväntade

dragningar i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt som jämförelse

budgetåren 1995/96 samt 1997.

Internationella finansieringsinstitutioner

-------------------------------------------------------

| | Budget | Budget | Förslag|

| | bå 95/96 | bå 1997 | 1998|

| | (12 Mån) | | |

-------------------------------------------------------

|Världsbanksgruppen | 636 000 | 696 000 | 920 000|

-------------------------------------------------------

|Regionala | 134 000 | 30 000 | 52 000|

|utvecklingsbanker | | | |

-------------------------------------------------------

|Övriga | 131 000 | 85 000 | 130 000|

|utvecklingsbanker | | | |

|och fonder | | | |

-------------------------------------------------------

|Summa | 901 000 | 811 000 |1 102 000|

-------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

Övrigt multilateralt samarbete

Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala

miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Särskilda multilaterala insatser

och Övriga mindre insatser.

Beträffande multilaterala miljöinsatser lades regeringens prioriteringar fast

i skrivelsen Sveriges utvecklingssamarbete för hållbar utveckling (skr.

1996/97:2, bet. 1996/97:JoU6, rskr. 1996/97:146 och bet. 1996/97:UU15).

Avgörande för att åstadkomma varaktiga förändringar för ett hållbart samhälle

är att miljöaspekter integreras i all verksamhet. Därutöver behöver vissa medel

avsättas för särskilt angelägna insatser i det multilaterala samarbetet.

Uppföljningen av FN:s generalförsamlings extra möte för utvärdering av Agenda

21 som hölls i juni 1997 är angelägen och bör inrymma insatser av katalytisk

och tillfällig karaktär i de multilaterala organisationerna.

Till sådana direkta insatser hör även stödet till den globala miljöfonden

(GEF). Under 1997 inleddes förhandlingar om den andra påfyllnaden av GEF:s

resurser. Regeringen anser att GEF:s verksamhet fyller ett stort behov.

Vad avser multilaterala konfliktförebyggande insatser har det multilaterala

systemet en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att

förebygga uppkomsten av väpnade konflikter, bidra till lösningar och skapa

förutsättningar för varaktig fred. Erfarenheterna från de senaste årens

humanitära katastrofer och väpnade konflikter visar på svårigheten med entydiga

tillvägagångssätt. I de allra flesta fall ställs krav på en kombination av

insatser där politiska, civila, humanitära och tidvis också militära inslag

kompletterar varandra.

Regeringen avser även fortsättningsvis aktivt delta i den internationella

policy- och metodutvecklingen när det gäller konflikthantering för att

förebygga humanitära katastrofer och bidra till effektiva insatser för

konfliktlösning. Regeringen avser verka för att FN-systemet, de internationella

utvecklingsbankerna och andra internationella, regionala och enskilda

organisationer utvecklar synsätt och institutionell kapacitet i syfte att bidra

till en varaktig lösning på de vitt skilda bakomliggande faktorer som är

utlösande när det gäller dagens humanitära katastrofer.

I propositionen framhåller regeringen vikten av att kunna ge bidrag till

vissa ämnesområden utan att vara bunden till en viss organisation eller kanal.

Genom införande av budgetposten Särskilda multilaterala insatser tas ett steg i

denna riktning. Denna strävan kommer att relateras till den reformprocess som

pågår inom FN-systemet. Syftet med budgetposten är bl.a. att stärka FN-organens

arbete och att främja genomförandet av den dagordning som antagits vid de

globala FN-konferenserna. En utgångspunkt för de områden som skulle kunna vara

aktuella 1998 är FN:s världskonferenser, vars slutsatser och rekommendationer

kommit att bli normgivande vad gäller t.ex. miljö och hållbar utveckling eller

jämställdhet. Särskilda miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder utgår

från såväl svenska prioriteringar som globalt fastställda mål. Områden som är

särskilt angelägna för Sverige, men som saknar särskilda medel, är t.ex.

jämställdhet och utsatta barn i fattiga länder. Dessa områden föreslås införas

under 1998. Det är viktigt att se särskilda multilaterala insatser som ett

komplement till basbudgetstöd.

Från budgetposten Övriga insatser finansieras bidrag till organisationer,

såväl inom som utanför FN-systemet, samt analyser, seminarier och andra

internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och

utveckling. Även om insatserna ofta kan förutses kan de inte alltid

beloppsbestämmas i förväg. En viss mindre reserv är därmed påkallad.

International IDEA är en organisation som kan få stöd från denna budgetpost.

Nedanstående tabell visar övrigt multilateralt samarbete. Budgetposten

särskilda multilaterala insatser är ny. Genom denna möjliggörs stöd till

verksamheter på de områden som lagts fast t.ex. i globala överenskommelser.

-----------------------------------------------------

|Övrigt multilateralt samarbete |

--------------------------------------------------------

| | Budget | Budget | Förslag|

| |bå 95/96 | bå 1997 | 1998|

| |(12 mån) | | |

--------------------------------------------------------

|Miljöinsatser | 145 000 | 130 000 | 120 000|

--------------------------------------------------------

|Konfliktförebyggande | 100 000 | 80 000 | 70 000|

|insatser | | | |

--------------------------------------------------------

|Särsk. multilaterala | | | |

|insatser: | 0 | 0 | 60 000|

|- Utsatta barn i | 0 | 0 | 20 000|

|fattiga länder | | | |

|- Särsk. | | | |

|jämställdhetsinsatser | | | |

--------------------------------------------------------

|IDEA1 | | | |

--------------------------------------------------------

|Övriga insatser2 | 145 000 | 159 000 | 69 000|

--------------------------------------------------------

|Summa | 390 000 | 369 000 | 339 000|

--------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

1 Medel finns reserverade under Övriga insatser.

2 Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella familje-

planeringsfederationen (IPPF) och Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)

till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete.

Regeringen föreslår i propositionen - vad gäller det multilaterala

utvecklingssamarbetet - att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de

utfästelser och åtaganden som förordas under verksamhetsområde A

Internationellt utvecklingssamarbete, kapitel 3 A i budgetpropositionen under

avsnittet Utfästelser och åtaganden (yrkande 2, delvis).

Motionerna

I partimotion U202 (m) yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om att

det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN och Bretton

Woods-institutionerna. FN och dess specialorgan har viktiga uppgifter för att

främja internationellt koordinerade insatser på utvecklingsområdet. Mathjälp

vid svältkatastrofer, omhändertagande av flyktingar, samordnat utrotande av

sjukdomar och gemensam normsättning är exempel på detta.

I partimotion U224 (m) yrkande 2 (delvis) återfinns Moderata samlingspartiets

förslag till fördelning under anslaget A 1 Biståndsverksamhet (bilagda

tabellerna 2-4).

I partimotion U210 (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om vikten av att

stärka FN:s kapacitet att fungera som koordinator för länder och

organisationer. Detta bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det

multilaterala biståndet. I yrkande 4 krävs ett tillkännagivande om vikten av

institutionella reformer, administrationen och finansieringen av FN.

Centerpartiet menar att FN-stadgan bör förändras så att vetorätten i

säkerhetsrådet avskaffas. Säkerhetsrådets sammansättning speglar förhållanden

som inte gäller i dag. Målsättningen bör vara att stärka representativiteten

bland de ständiga medlemmarna. En aktiv insats bör vidare, enligt motionen,

göras för att tillse att de FN-anställda bättre återspeglar befolkningens

sammansättning. På samma sätt som hänsyn tas till sociala, geografiska och

etniska förhållanden och till kön, bör även hänsyn tas till den sökandes ålder.

Beträffande kön motsvaras dessutom inte målsättningen av verkligheten. Endast

20 % av de högre posterna innehas av kvinnor, och andelen kvinnor bland

personalen i sin helhet är 36 %. Beträffande FN:s finansiering bör, enligt

Centerpartiet, initiativ tas för att finna alternativa finansieringsformer,

såsom skatt på internationella valutatransaktioner miljöförstörande utsläpp,

flygresor m.m.

I kommittémotion U207 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det

multilaterala biståndet inom FN. Det är angeläget att FN förmår göra

kraftsamlingar och kan agera problemorienterat. Multilaterala

biståndsansträngningar är utomordentligt viktiga, exempelvis för att bemästra

gemensamma miljö- och resursproblem. FN-biståndet spelar också en viktig roll

för fattigdomsbekämpningen. Centerpartiet ser positivt på det reformprogram som

FN:s generalsekreterare presenterat. Reformeringen bör bl.a. syfta till bättre

styrformer inom organisationen och förbättra FN-systemets bistånd genom ökad

samordning. FN:s kapacitet att fungera som koordinatör för länder och

organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala

biståndet. Det är angeläget att UNDP och UNDG:s exekutiva kommitté ges denna

uppgift, i framtiden direkt underställd ett råd för välfärdsutveckling.

I yrkande 5 hävdas att UNCTAD bör få nödvändiga resurser för att fullgöra det

viktiga handelsstödjande tekniska biståndsarbete som görs i de minst utvecklade

länderna samt uppges att Världsbanken tagit till sig en del av den kritik som

framförts och inlett en utveckling, vilken Sverige bör stödja, mot mer av

socialt och ekologiskt hänsynstagande.

I yrkande 6 (delvis) begärs att budgetposten till Världsbanksgruppen minskas

med 20 miljoner kronor, vilka medel överförs till enskilda organisationer

(tabell 3 Internationella finansieringsinstitutioner, som fogats till detta

betänkande som bilaga).

I partimotion U219 (fp) yrkande 29 (delvis) yrkas ett antal höjningar av

delposter beträffande det multilaterala biståndet. Anslagen till UNDP, WHO,

Unicef, UNHCR, UNRWA, HABITAT och Unifem föreslås höjas. Därtill föreslås även

posterna Miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Särskilda multilaterala

insatser samt Övriga insatser höjas. Partiets yrkanden framgår av de bilagda

tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret

1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete). Befolkningsfrågor är viktiga

särskilt för att kvinnor skall få makt och kontroll över sina liv. WHO, Unicef

och UNFPA har under våren 1997 vädjat till alla länder för ytterligare

ansträngningar för att eliminera kvinnlig omskärelse. Sverige måste aktivt

bidra till detta arbete. Folkpartiet liberalerna föreslår ytterligare bidrag

till dessa tre organisationer. I yrkande 14 uppmärksammas bl.a. det

multilaterala arbetet för handikappade. Yrkandet behandlas i sin helhet under

avsnittet Sociala sektorer.

I kommittémotion U217 (v) begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande

om behovet av reformer inom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna

samt en inordning av dessa institutioner i FN-systemet. Trots att bankerna på

senare år alltmer inriktat sig på att bekämpa fattigdomen finns vissa

grundläggande strukturella problem kvar, framför allt när det gäller

Världsbanken och IMF. I yrkande 3 begärs vidare att ett nationellt råd bildas

med uppgift att förbereda svenska ställningstaganden i Världsbanken och andra

finansiella institutioner samt att sprida information om skuldfrågorna. I

yrkande 4 anförs att rådet bör bestå av både representanter för de politiska

partierna och folkrörelser engagerade i internationella frågor.

I partimotion U213 (v) yrkandena 4-11 begärs ändringar i regeringens förslag

till fördelningen av medel till multilateralt samarbete. Vänsterpartiet förslår

höjningar av anslagen till UNHCR, Unicef, WFP och UNRWA. Beträffande posten

Övrigt multilateralt samarbete föreslås höjningar om 20 miljoner kronor dels

till funktionshindrade barn, dels till särskilda jämställdhetsinsatser till

funktionshindrade kvinnor. Höjningar föreslås även beträffande miljöinsatser

och konfliktförebyggande insatser. Vänsterpartiets önskemål framgår av de

bilagda tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete).

I partimotion A807 (v) begärs i yrkande 11 att Sverige bör sträva mot att bli

en av de största bidragsgivarna till Unifem med tanke på den vikt som regering,

riksdag och svenska folket lägger vid jämställdhetspolitiken.

I partimotion U303 (v) yrkande 4 anför Vänsterpartiet att Sverige bör verka

för att kvinnorepresentationen ökar inom FN-organen.

Miljöpartiet välkomnar i partimotion U223 (mp) yrkande 10 det nya anslaget

Utsatta barn i fattiga länder. Motionärerna önskar härvid särskilt fästa

uppmärksamhet vid behoven hos Tjernobylolyckans barn, de svältande barnen i

Nordkorea och handikappade barn.

I yrkande 12 begärs att IDEA skall få ytterligare stöd. I yrkande 13 begärs

ett antal höjningar av anslagen till olika FN-organ. Således yrkas att anslagen

höjs till UNDCP, UNDP/DPG, UNFPA, UNHCR, Unicef och WFP. Därtill begärs

ytterligare medel till OSSE och Övrigt multilateralt samarbete (miljöinsatser)

samt för stödet till särskilt utsatta barn. Miljöpartiets önskemål beträffande

fördelningen framgår av de bilagda tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska

och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete).

I partimotion U220 (kd) yrkande 2 (delvis) föreslås höjda anslag till till FN-

organen UNDP, UNCDF, Unicef, UNFPA, WFP, UNRWA, UNCTAD, WTO, ITC, UNDCP,

WHO/PSA och UNAIDS. Det är enligt Kristdemokraterna anmärkningsvärt att

regeringen föreslår en sänkning av anslaget till Unicef. Detta rimmar illa med

de målsättningar som anges i propositionen. Förutom höjningen av Unicefs budget

prioriteras de mest fattigdomsinriktade FN-organen. Beträffande Övrigt

multilateralt samarbete yrkas höjningar på posterna Miljöinsatser,

Konfliktförebyggande insatser, Utsatta barn i fattiga länder,

Jämställdhetsinsatser och Övriga insatser (yrkande 13).

Kristdemokraterna pekar vidare i yrkande 16 på betydelsen av den verksamhet

som bedrivs av demokrati- och valassistansorganisationen IDEA. Organisationens

mål och verksamhet passar mycket bra in på den definition som Kristdemokraterna

anser måste prägla det svenska biståndet. Det är viktigt att Sverige informerar

om IDEA:s verksamhet och målsättning för att bidra till att institutet får fler

medlemsländer och på så sätt en bredare internationell förankring.

Kristdemokraternas förslag till fördelning framgår av tabellerna 2 (Basbudget

till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt

multilateralt samarbete) som fogats som bilaga till detta betänkande.

Den enskilda motionen U204 (s) behandlar sexualupplysning i biståndet. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av att FN-organ, såsom UNFPA,

Unicef, UNDP, UNAIDS och Unesco, inkluderar preventivmedelsrådgivning och

sexualupplysning i sina projekt. Sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter

lyftes fram både på befolkningskonferensen i Kairo och kvinnokonferensen i

Beijing. Det hävdas i motionen att trots att frågor om ungdomar och ungdomars

behov av sexualupplysning tagits upp på flera konferenser och trots att många

organisationer glädjande nog säger sig vilja prioritera detta område är det

försvinnande få projekt som blir av. I yrkande 3 (delvis) begärs att Sverige

skall verka för att det inom FN görs en genomgång av inriktning och projekt som

rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning. Även motionerna U208 (c)

(delvis) och U214 (fp) (delvis) behandlar likalydande förslag om att verka inom

FN för projekt om sexualupplysning.

I motion U211 (mp) begärs i yrkandena 1 och 2 att Sverige omedelbart avslutar

sitt engagemang i Världsbanken och verkar för att Världsbanken skall stängas.

Motionärerna pekar vidare på att de policyprogram angående miljö och sociala

hänsyn som Världsbanken tagit fram och antagit för större inve-steringsprojekt

har inneburit att man knutit en betydande kompetens till sig. Denna kompetens

bör tas till vara inom något annat av FN:s organ. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att inkorporera och utveckla Världsbankens policyprogram

inom FN i syfte att finna internationella kontrollinstrument för miljö och

sociala hänsyn.

Utskottets överväganden

Allmänt

Regeringen har i yrkande 2 (delvis) begärt bemyndigande att i förhandlingar

göra utfästelser och åtaganden under anslaget A 1 Biståndsverksamhet vad gäller

det multilaterala utvecklingssamarbetet: dels beträffande FN:s

frivilligfinansierade verksamhet på det ekonomiska och sociala området upp till

tre gånger 1998 års medelstilldelning, dels beträffande kapitalökningar i

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och i Världsbankens garantiorgan (MIGA),

kapitalpåfyllnader i NOR-SAD, i African Capacity Building Foundation (ACBF) och

Globala miljöfonden (GEF) samt kapitalinsats vid ett eventuellt medlemskap i

Karibiska utvecklingsbanken (med utgångspunkt i att den svenska andelen skall

avspegla en rimlig internationell bördefördelning mellan bidragsgivarna).

Utskottet finner regeringens föreslagna åtaganden beträffande FN:s

frivilligfinansierade verksamhet och kapitalpåfyllnader i angivna

finansieringsinstitutioner lämpliga, varför yrkande 2 i berörd del tillstyrks.

Utskottet välkomnar att anslagen till den multilaterala verksamheten i sin

helhet bibehålls oförändrade, med undantag för en ökning, vilken dock avser att

täcka dragningar på redan gjorda åtaganden till finansieringsbanker, främst

Världsbanken. Ett förhållandevis starkt stöd till multilateral verksamhet är en

lång svensk tradition som utskottet ser positivt på.

Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det

multilaterala biståndet har presenterats i tabellform i budgetpropositionen och

framgår av bilaga till betänkandet (tabellerna 2-4).

Utskottet har inte något att invända mot den av regeringen föreslagna

fördelningen. I konsekvens härmed och till följd av tidigare ställningstaganden

rörande utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag inom utgiftsområdet avstyrks

de förslag till ändrad fördelning som framförs i motionerna U224 (m) yrkande 2

i berörd del, U207 (c) yrkande 6 i berörd del, U219 (fp) yrkande 29 i berörd

del, U213 (v) yrkandena 4-11, U223 (mp) yrkandena 12 och 13 samt U220 (kd)

yrkandena 2 i berörd del och 13.

I motion U202 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det

multilaterala biståndet främst bör kanaliseras genom FN och Bretton Woods-

institutionerna.

Utskottet konstaterar att praktiskt taget hela det svenska multilaterala

stödet (cirka 85 %) kanaliseras genom FN:s organ för ekonomisk och social

utveckling, inklusive Bretton Woods-institutionerna. Härtill kommer stöd till

de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika,

Internationella jordbruksfonden, IFAD, och Nordiska utvecklingsfonden, NDF.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att bibehålla

ett starkt stöd till FN-systemet, inklusive Bretton Woods-institutionerna, och

till de multilaterala utvecklingsbankerna.

Motion U202 (m) yrkande 4 anses därmed besvarad.

FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

I motionerna U210 (c) yrkandena 2 och 4 samt U207 (c) yrkande 3 ges synpunkter

på vikten av att i olika avseenden reformera FN både vad gäller

representativitet i säkerhetsrådet, bland tjänstemän i FN:s olika organ

särskilt vad gäller kvinnorepresentation, behovet av samordning m.m. Även i

motion U303 (v) yrkande 4 krävs fler kvinnliga befattningshavare inom FN.

FN:s generalsekreterare presenterade sommaren 1997 ett genomgripande och

heltäckande program för att reformera FN. Programmet syftar till att stärka

FN:s arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred och säkerhet;

humanitära frågor; ekonomiska och sociala frågor och utvecklingssamarbete.

Mänskliga rättigheter anses hänföra sig till samtliga arbetsområden och

föreslås därför behandlas tvärsektoriellt. Generalsekreteraren önskar också

skapa en enhetlig ledning för hela FN-familjen och öka samverkan genom att

samla alla FN-organ i ett s.k. FN-hus under en gemensam chef i

mottagarländerna.

Utskottet välkomnar generalsekreterarens initiativ och stöder, liksom

regeringen, reformprogrammet.

Utskottet konstaterar att reformprogrammet synes ligga i linje med tidigare

nordiska reformförslag, vilka utskottet ställt sig bakom. Utskottet har vid

flera tillfällen behandlat yrkanden om FN:s reformering. Detta skedde senast i

MR- och biståndsbetänkandena (1996/97:UU12 och 1996/97:UU15) och även mera

utförligt i det separata FN-betänkandet 1995/96:UU1. Utskottet delar de flesta

synpunkter som framförs i ovan nämnda motioner och har understrukit vikten av

en effektivisering av organisationen. Vad gäller FN:s finansiering har

utskottet i nämnda betänkande, 1996/97:UU15, uttalat sitt stöd för försöken att

finna alternativa finansieringskällor. Utskottet instämmer också i vad

motionärerna anfört om att FN kan bli bättre vad gäller ökad

kvinnorepresentation, särskilt på höga poster. Utskottet kommer senare under

detta riksmöte att i annat sammanhang mera utförligt ta ställning till det

fortsatta reformarbetet.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U210 (c) yrkandena 2 och 4,

U207 (c) yrkande 3 samt U303 (v) yrkande 4 besvarade.

I ett antal motioner framförs synpunkter på specifika FN-organ eller på den

verksamhet som bör bedrivas av dessa.

I motion U207 (c) yrkande 5 (delvis) framhålls vikten av stöd till UNCTAD.

Utskottet konstaterar att stöd till multilaterala åtgärder för handelsstödjande

tekniskt bistånd ges till de tre organisationerna UNCTAD, ITC och WTO. Under

1997 uppgick stödet till sammanlagt 5 miljoner kronor. Inför 1998 har en ökning

till 8 miljoner kronor budgeterats.

Frågan om fattiga länders integrering i världsekonomin får ökad uppmärksamhet

bl.a. inom WTO, som tillsammans med UNCTAD och ITC hållit ett möte i Genève om

de minst utvecklade länderna i slutet av oktober i år. Frågor som diskuterades

var bl.a. hur de minst utvecklade ländernas marginalisering kan brytas genom

att öppna nya marknader för dem, ett integrerat förhållningssätt från olika

internationella aktörer vad gäller kapacitetsbyggande samt genom användande av

ny informationsteknik för att öppna för möjligheter till fritt flöde av idéer,

information och kunskap mellan nord och syd. Utskottet delar uppfattningen att

alla dessa frågor är viktiga för att främja ekonomisk utveckling i

utvecklingsländerna.

Därmed anses motion U207 (c) yrkande 5 i berörd del besvarad.

I motion U219 (fp) yrkande 29 (delvis) framhålls att Sverige bör stödja WHO:s,

Unicefs och UNFPA:s ansträngningar att avskaffa bruket av kvinnlig omskärelse.

I motion U220 (kd) yrkande 2 (delvis) framförs att det är anmärkningsvärt att

Sverige sänkt bidragen till Unicef och i motion A807 (v) yrkande 11 anges att

Sverige bör sträva efter att bli den största bidragsgivaren till Unifem. I

motion U204 (s) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av att FN-

organ, såsom UNFPA, Unicef, UNDP, UNAIDS och Unesco, inkluderar

preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina projekt. I yrkande 3

(delvis) begärs att Sverige skall verka för att det inom FN görs en genomgång

av inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till

sexualupplysning. Även motionerna U208 (c) (delvis) och U214 (fp) (delvis)

behandlar behovet av att inom FN-systemet främja projekt om sexualupplysning.

Utskottet instämmer i uppfattningen att det är av stor vikt att aktivt stödja

de organisationer som arbetar med att bekämpa förekomsten av kvinnlig

omskärelse. Utskottet har vid flera tillfällen, senast i betänkandet

1994/95:UU24 Mänskliga rättigheter m.m. kraftfullt fördömt denna sed.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning om vikten av att det bedrivs

ett multilateralt arbete med sexualupplysning för ungdomar och konstaterar med

tillfredsställelse att Sverige, bl.a. inom ramen för arbetet i UNFPA:s styrelse

under 1996 och 1997, drivit dessa frågor. Vid ett studiebesök vid FN i New York

i juni 1997 erhöll utskottet en redogörelse för den verksamhet som UNFPA

bedriver vad gäller reproduktiv hälsa, innefattande både bekämpande av kvinnlig

omskärelse och sexualupplysning för ungdomar.

Utskottet anser därmed motionerna U204 (s) yrkandena 2 och 3 i berörd del, U208

(c) i berörd del, U214 (fp) i berörd del samt U219 (fp) yrkande 29 i berörd del

besvarade.

Beträffande nedskärning av bidraget till Unicef respektive önskemål om att

Sverige bör bli den största bidragsgivaren till Unifem vill utskottet anföra

följande. I budgetpropositionen anges att regeringen anser att Unicef utför

sitt arbete på ett bra sätt men konstateras samtidigt vissa brister samt

påpekas att Sverige fortfarande är den näst största bidragsgivaren till

organisationen. Regeringen anser att det svenska bidraget är oproportionerligt

högt. Utskottet har också vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i betänkande

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, framhållit att det är

önskvärt med en jämnare fördelning mellan givarna. Utskottet stödjer därför den

måttliga neddragningen i basstödet till Unicef. I konsekvens härmed finner

utskottet inte heller anledning att förorda att just Sverige skall vara bland

de största bidragsgivarna till Unifem. Beträffande Unicefs arbetsområde, barn,

konstaterar utskottet med tillfredsställelse att det i budgetpropositionen

anges att Sverige arbetar för att ett mer systematiskt barnperspektiv

tydliggörs i det samlade internationella utvecklingssamarbetet. Utskottet

noterar vidare att det i budgetpropositionen avsätts 60 miljoner kronor i en

särskild budgetpost, Utsatta barn i fattiga länder, varför det samlade stödet

till barn ökar. I budgetpropositionen anges vidare att Unicef är den viktigaste

multilaterala kanalen för stöd genom denna nya post samtidigt som det framhålls

att, utöver Unicef, ett stort antal andra FN-organ, liksom internationella och

nationella organisationer, bedriver ett omfattande och viktigt arbete för att

främja utsatta barn.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna U220 (kd) yrkande 2 i berörd del

och A807 (v) yrkande 11.

Multilaterala utvecklingsbanker

I motion U217 (v) yrkande 1 framhålls behovet av reformer inom Världsbanken och

de regionala utvecklingsbankerna samt att en inordning av dessa skall ske i FN-

systemet. I yrkandena 3 och 4 begärs samtidigt att ett nationellt råd bildas

dels för att förbereda svenska ställningstaganden i Världsbanken och andra

finansiella institutioner, dels för att sprida information om skuldfrågorna. I

rådet föreslås representanter för politiska partier och folkrörelser ingå. I

motion U211 (mp) yrkande 1-3 begärs att Sverige omedelbart avslutar sitt

engagemang i Världsbanken, verkar för att banken avslutar sin verksamhet och

att den samlade kompetensen i stället inkorporeras inom FN. Centerpartiet

framhåller i motion U207 yrkande 5 (delvis) att Sverige bör stödja

Världsbankens utveckling mot socialt och ekologiskt hänsynstagande.

Utskottet tar inledningsvis helt avstånd från uppfattningen att Världsbanken

bör avvecklas. Att inordna de regionala utvecklingsbankerna i FN-systemet synes

inte heller vara en framkomlig väg för att reformera dem och Världsbanken och

IMF ingår redan i FN-familjen som fackorgan med egna styrelser och mandat.

Värlsbanken har, enligt utskottets uppfattning, under presidenten James D.

Wolfensohns ledning inlett ett ambitiöst reformarbete och har utvecklats

positivt under senare år både vad gäller fattigdomsinriktning, och beträffande

hänsyn till sociala och ekologiska faktorer. Även vad gäller utvärderingar har

framsteg gjorts. Vid Världsbankens årsmöte i september 1997 i Hongkong var

president Wolfensohns tal ?The Challenge of Inclusion? en tydlig manifestation

av bankens engagemang i en global kamp mot fattigdom, korruption och social

orättvisa.

Utskottet uttalade senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete sitt stöd för bankens reformansträngningar som i stort

synes överensstämma med svenska prioriteringar. Även de regionala

utvecklingsbankerna har numera en övergripande inriktning på

fattigdomsbekämpning. Utskottet har i ovan nämnda betänkande uttalat sitt stöd

även för dessas reformansträngningar. Regeringen har aktivt förespråkat ett

närmare samarbete utvecklingsbankerna sinsemellan och mellan bankerna och FN.

Utskottet ställer sig bakom dessa strävanden.

Utskottets positiva bedömningar om utvecklingsbankernas reformvilja och

ändrade inriktning gäller alltjämt.

Därmed avstyrker utskottet motionerna U217 (v) yrkande 1 och U211 (mp)

yrkandena 1-3 samt anser motion U207 (c) yrkande 5 i berörd del besvarad med

vad utskottet anfört.

Utskottet anser att det är värdefullt att på olika sätt öka enskilda

organisationers och politiska partiers kunskaper och intresse för Världsbanken

och skuldfrågor men vill däremot inte förorda någon speciell lösning i form av

inrättande av ett nationellt råd för dessa frågor. Ett samråd torde kunna

realiseras inom existerande institutioner.

Motion U217 (v) yrkandena 3 och 4 avstyrks därmed.

Övrigt multilateralt samarbete

I motion U223 (mp) yrkande 10 begärs att anslaget till utsatta barn i fattiga

länder särskilt bör gå till Tjernobylolyckans barn, svältande barn i Nordkorea

och handikappade barn.

Utskottet konstaterar att det i budgetpropositionen beträffande prioriterade

insatser inom den nya budgetposten, Stödet till utsatta barn i fattiga länder,

anges att stöd till handikappade barn är en ny svensk profilfråga. Det ankommer

dock inte på utskottet att i detalj föreskriva vilka projekt som bör få stöd

från denna nya post.

Motion U223 (mp) yrkande 10 anses därmed besvarad.

I motion U220 (kd) yrkande 16 framhålls bl.a. vikten av att informera om den

viktiga verksamhet som bedrivs av IDEA. Regeringen fäster stor vikt vid det

arbete som utförs av IDEA och tar de tillfällen som erbjuds att informera om

IDEA, bl.a. genom att vid officiella besök av olika slag, inte sällan lägga in

en visit vid institutet i programmet. Även utskottet har nära kontakter med

IDEA och framhåller ofta vikten av organisationens arbete vid kontakter med

representanter för länder och organisationer.

Med detta anser utskottet motion U220 (kd) yrkande 16 besvarad.

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

Propositionen (avsnitt 4.2)

Allmänt

I propositionen ges en beskrivning av EU:s gemensamma utvecklingssamarbete.

Europeiska unionens (EU) medlemsstater svarar tillsammans för cirka

60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete. En allt större andel - 16

% år 1996 - av medlemsstaternas samlade bistånd kanaliseras genom Europeiska

gemenskapens (EG) olika biståndsprogram, vilket främst administreras av

kommissionen. Sannolikt kommer denna andel att öka ytterligare under de

närmaste åren. Samarbetet med utvecklingsländer finansieras dels från EG:s

reguljära budget, dels genom bidrag till den Europeiska utvecklingsfonden

(EUF). Biståndet ges i huvudsak i form av gåva. År 1996 uppgick utbetalningarna

till drygt 5 miljarder ecu, vilket gjorde EG till världens, efter IDA, största

multilaterala biståndsorganisation och den femte största givaren inom OECD:s

biståndskommitté (DAC). Förutom att svara för genomförandet av det gemensamma

biståndet har kommissionen i uppdrag att verka för bättre koordinering mellan

detta och medlemsländernas nationella bistånd. Kommissionens betydelse inom det

internationella utvecklingssamarbetet stärks därmed ytterligare. Medlemskapet i

EU har således inneburit att Sverige fått tillgång till en ny och viktig

samarbetsform i utvecklingssamarbetet.

De övergripande målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med

svenska målsättningar. Bristande effektivitet i genomförandet gör dock att

målen inte alltid nås. Dessutom är verksamheten inte alltid kost-nadseffektiv.

Över den reguljära budgeten finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp,

stöd genom enskilda organisationer, samarbete med Asien och Latinamerika (ALA),

Sydafrika, f.d. Jugoslavien samt icke-medlemsländer i Medelhavs-

området (MEDA). År 1996 uppgick utbetalningarna till 3,5 miljarder ecu.

Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas från biståndsramen

uppgår till 707 miljoner kronor år 1998.

Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EU med sjuttioen länder i

Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (de s.k. AVS-länderna). Samarbetet

finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag från EU:s

medlemsstater till den Europeiska utvecklingsfonden (EUF). AVS-länderna

erhåller också bistånd över EG:s budget, t.ex. humanitärt bistånd. Under

perioden 1986-1995 erhöll AVS-staterna ungefär hälften av EG-biståndet.

Svenska prioriteringar

Regeringen vill se den s.k. post-Lomédiskussionen som en del av en diskussion

om hela EU:s utvecklingssamarbete, inklusive dess organisation. Sverige önskar

bl.a. ta tillfället i akt att på sikt åstadkomma en regionalisering (Afrika,

Asien, Latinamerika osv.) av EU:s utvecklingssamarbete. Möjligheter till detta

föreligger genom att post-Lomédiskussionen, den samlade utvärderingen av EU:s

utvecklingssamarbete och diskussionen om de framtida finansiella perspektiven

sammanfaller i tiden. Den framtida inriktningen och utformningen av EU:s

utvecklingssamarbete är en fråga av hög prioritet. Regeringen anser att

inriktningen på fattigdomsbekämpning skall stärkas. I detta sammanhang är

formerna för och omfattningen av samarbetet med AVS-länderna fr.o.m. år 2000

avgörande. EU:s främsta fördel jämfört med andra multilaterala organisationer

är att unionen i ett sammanhang kan hantera bistånds-, handels-, utrikes- och

säkerhetspolitik, migration m.m. Därmed har unionen förutsättningar att i

förhållande till ett enskilt land eller region föra en politik som är koherent,

dvs. vars olika delar samverkar på ett för landet eller regionen gynnsamt sätt.

Denna komparativa fördel utnyttjas, enligt regeringens mening, inte

tillräckligt i dag.

Det svenska agerandet i EU vägleds av den strategi som fastställdes hösten

1996 med prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling,

demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild

vikt vid frågor som rör humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom

enskilda organisationer. Även inom dessa sektorer och ämnesområden läggs

särskild vikt vid kvalitets- och effektivitetsaspekter. Sverige arbetar också

aktivt för att följa upp EU:s resolution om jämställdhet, t.ex. genom att

understryka vikten av att kommissionen tar fram riktlinjer för hur

jämställdhetsperspektivet skall tillgodoses i praktiken. EU bildar en viktig

plattform för att stärka det multilaterala utvecklingssamarbetet genom FN. EU

kan därmed vara pådrivande för de förslag till reformer av FN-systemet som

lagts fram.

Motionerna

I kommittémotion U207 (c) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om EU:s

framtida biståndsarbete. Centerpartiet delar i allt väsentligt regeringens syn

på EU:s gemensamma utvecklingssamarbete. Det är av central betydelse att ha en

helhetssyn på EU:s samarbete såväl inom ramen för Lomékonventionen som övrigt

bistånd som finansieras över den gemensamma budgeten. Motionärerna framhåller

vikten av koherens mellan biståndspolitiken och övriga politikområden. Det

finns t.ex. allvarliga brister i EU:s handelspolitik gentemot tredje världen.

Centerpartiet anser vidare att än större vikt måste läggas vid att biståndet

inriktas på miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella

livsmedelsförsörjningen. Livsmedelsbistånd försvårar denna strävan, varför

partiet anser att livsmedelsbistånd från EU endast bör utgå som en del av

katastrofbistånd eller som humanitärt bistånd i svältsituationer. Motionärerna

eftersträvar också ett ökat regionalt ansvarstagande. Regionala

samarbetsorganisationer, i första hand EU, ASEAN och Mercosur, bör ta ett ökat

ansvar för sina närområden. Även SADC i södra Afrika bör stödjas för att

uppmuntra fördjupat regionalt samarbete. I konse-

kvens härmed bör EU i högre grad kanalisera det gemensamma biståndet till f.d.

Jugoslavien, länderna i Kaukasusregionen, Centralasien, Mellanöstern samt

länderna runt Medelhavet.

Folkpartiet liberalerna begär i partimotionen U219 (fp) yrkande 18 ett

tillkännagivande om EU och u-länderna. Sverige bör verka för att EU driver på

så att världens tekokvoter försvinner. EU:s snedvridande jordbruksstöd är

särskilt allvarligt för utvecklingsländerna. Sverige bör gå i täten för kampen

för att EU:s tullar och kvoter på jordbruksområdet försvinner. Även EU:s regler

om ursprungsland bör ses över. Sverige bör verka för att EU:s bistånd i ökad

utsträckning sker i form av programstöd i stället för projektstöd. Sverige bör

verka för en ökad fattigdomsinriktning i EU-biståndet. Att en ökad balans

mellan AVS-staterna samt de nya demokratierna i Europa upprätthålls i EU:s

biståndgivning och att medlemsländerna i sina nationella budgetar fullföljer

FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas i bistånd är

andra frågor som Sverige bör verka för.

Motionärerna anser också att Sverige bör driva frågan om ett s.k.

genderperspektiv i biståndet inom ramen för EU, yrkande 11 (delvis).

I partimotion U213 (v) begär Vänsterpartiet i yrkande 20 ett tillkännagivande

om att regeringen skall verka för att EU:s bistånd kommer de fattigaste till

del. I motionen anförs att EU främst satsar på länderna kring Medelhavet,

särskilt länderna i Nordafrika, vilket motiveras av rädslan för kraftig

invandring till Sydeuropa.

I partimotion U807 (v) yrkande 12 begär Vänsterpartiet att regeringen skall

verka för att jämställdhetsperspektivet får genomslag i de EU-projekt som berör

Östeuropa. Enligt motionärerna var kvinnans ställning i Östeuropa under

kommunismen inte påtagligt bättre än kvinnans ställning i Västeuropa. Den

officiella jämställdheten överensstämde inte med verkligheten. Nu har det skett

en försämring i vissa regioner.

I motion U223 (mp) begärs i yrkande 9 att Sverige skall arbeta för att EU:s

kapacitet och arbete med miljöfrågor förstärks.

I Kristdemokraternas partimotion K715 (kd) anförs i yrkande 14 att Sverige bör

verka för att EU:s verksamhet på biståndsområdet i AVS-länderna i högre grad

koncentreras till de de allra fattigaste länderna.

I den enskilda motionen U204 (s) yrkandena 1 och 3 (delvis) begärs att Sverige

inom EU:s bistånd skall verka för sexualupplysningsprojekt samt att det görs en

kartläggning inom EU av projekt som rör ungdomar och deras rätt till

sexualupplysning. I motionerna U208 (c) (delvis) och U214 (fp) (delvis) begärs

att Sverige verkar för att sexualupplysning inkluderas i EU:s biståndsarbete.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare (i bet. 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete) framhållit det positiva värde som ligger i att Sverige

genom medlemskapet i EU nu fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i

biståndet. Utskottet ställde sig i betänkandet även bakom den strategi som

presenterades i november 1996 för riksdagen av biståndsminister Pierre Schori.

I strategin anges vilka prioriteringar som skall vägleda det svenska arbetet

för att påverka inriktningen av EU:s bistånd. Dessa områden är

fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga

rättigheter samt jämställdhet. Dessutom skall vikt läggas vid humanitärt

bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd till enskilda organisationer. Även i den

av regeringen till riksdagen, i maj i år, framlagda fattigdomsskrivelsen

framförs vikten av fattigdomsprioritering i EU:s bistånd. I Lomésammanhang

anser regeringen att fattigdomsinriktningen bör vara avgörande vad gäller den

geografiska fördelningen av EU-biståndet. Med detta avses inte endast de

fattigaste länderna utan även de fattigaste och mest utsatta grupperna i

utvecklingsländerna.

Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning om vikten av en

fattigdomsinriktning, både vad gäller länderval och insatser i enskilda länder.

Utskottet delar också de motionsvis framförda uppfattningarna att Sverige bör

främja en integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s bistånd. Utskottet

har erfarit att Sverige med utgångspunkt i den resolution om jämställdhet som

antogs av EU:s ministerråd i december 1995, verkat aktivt för att kommissionen

skall integrera ett jämställdhetsperspektiv i allt bistånd, bl.a. i

landstrategiarbetet.

Kommissionen har nyligen lagt ett förslag (KOM 97/265) till rådsförordning om

integrering av ett jämställdhetsperspektiv och könsrollsfrågor i

utvecklingssamarbetet. Regeringen har välkomnat förslaget. Utskottet ställer

sig bakom detta och stöder regeringens strävanden att på olika sätt främja en

integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s bistånd.

Ett antal motioner kräver att ungdomars rätt till sexualupplysning integreras

i EU:s biståndsarbete. Utskottet har inhämtat att EU:s ministerråd under 1997

har antagit en förordning om stöd till befolkningspolitik och

befolkningsprogram i utvecklingsländer (97/1484/EG, 22 juli 1997), vilken anger

ramarna för alla EU-program på befolkningsområdet. Sverige bidrog aktivt till

att förordningstexten fick ett bredare angreppssätt och att särskilt ungdomars

situation uppmärksammades.

Utskottet ställer sig bakom regeringens engagemang i denna fråga.

Vad gäller livsmedelsbistånd från EU instämmer utskottet i uppfattningen att

sådant bör användas i begränsad omfattning med hänsyn till de negativa effekter

som kan uppstå för den inhemska produktionen. Utskottet har erfarit att

regeringen, bl.a. i EU:s livsmedelsbiståndskommitté vid framförhandlandet av

rådets förordning om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt

om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen (96/1292 EG, 27 juni

1996), drivit frågan om lokal och regional upphandling för att stärka inhemsk

produktion i mottagarlandet. Regeringen verkar vidare aktivt för att EG:s

gemensamma jordbrukspolitik förändras så att subventioneringen av

jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten av överskott reduceras.

Utskottet stöder regeringens strävanden härvidlag.

Utskottet har i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete

ställt sig bakom regeringens ambitioner att verka för en starkare miljöprofil

inom EU:s bistånd och noterar med tillfredsställelse att i betänkandet nämnda

förordning om integrering av miljöhänsyn i EU:s verksamhet nu antagits. I våras

antog EU en förordning om åtgärder i utvecklingsländerna på miljöområdet inom

ramen för en hållbar utveckling (97/722/EG, 22 april 1997), i vilken bl.a.

föreskrivs att EU skall bistå utvecklingsländer med teknisk expertis för att

möjliggöra en integrering av miljöhänsyn och uthållig utveckling i det

vardagliga livet samt att miljöhänsyn skall integreras i unionens övriga

program. Utskottet konstaterade i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete också att Sverige inom EU verkar för att medlemsländerna

skall följa FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till

bistånd. Utskottet välkomnade även den vikt regeringen fäste vid att försöka nå

en större samstämmighet i EU:s relationer till utvecklingsländerna.

I motion U219 (fp) yrkande 18 föreslås att Sverige verkar för att EU skall

driva på så att världens tekokvoter försvinner samt även att EU:s tullar och

kvoter på jordbruksområdet skall elimineras. Därtill föreslås att EU:s regler

om ursprungsland skall ses över.

Utskottet har erfarit att Sverige inom EU arbetar aktivt för att EU:s

tekopolitik skall liberaliseras. EU tillämpar för närvarande tullfrihet

gentemot AVS-länderna (det sjuttiotal länder i Afrika, Västindien och

Stillahavsområdet som deltar i Lomésamarbetet) och har i princip också åtagit

sig att inte tillämpa kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande

verkan mot dessa. Vad gäller jordbrukspolitiken framgår av regeringens

skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet att en

reform av EU:s jordbrukspolitik anses angelägen av flera orsaker varav en är

att u-ländernas möjlighet att exportera jordbruksprodukter till EU bör

förbättras.

Utskottet har i betänkande 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete

refererat utskottets yttrande 1996/97:UU5y till näringsutskottet med anledning

av ovan nämnda regeringsskrivelse, varvid anfördes:

... att Sverige aktivt bör verka för att tillträdet till tredjelandsmarknader

förbättras, att EU:s handelspolitik förblir öppen och att EU förändrar sin

politik inom de områden där man hittills varit mindre öppen mot omvärlden.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och delar således regeringens uppfattning

om vikten av att liberalisera världshandeln för att underlätta för

utvecklingsländerna att finna avsättning för sina produkter. Förenklade

ursprungsregler kan vara ett sätt att förbättra dessa länders handelsvillkor.

Utskottet har också i nämnda betänkande uttalat att Sverige har mycket att

bidra med vad gäller erfarenhet och kunnande i förändringsprocessen av EU:s

bistånd och förordar nu en fortsatt hög profil i diskussionerna, särskilt i den

s.k. post-Loméprocessen men även i andra sammanhang där EU:s bistånd utformas.

Det svenska agerandet allmänt vad avser EU:s bistånd vägleds av den tidigare

nämnda strategin som fastställdes hösten 1996 med prioritering av

fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga

rättigheter samt jämställdhet. I regeringens positionspapper Preliminära

svenska ståndpunkter om de framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna,

daterat 26 september 1997, redovisas svenska ståndpunkter vad gäller:

partnerskap; fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling; geografi och

differentiering; landprogrammering; instrument och samordning; institutions-

och kapacitetsuppbyggnad; det civila samhället och den privata sektorn; handel

samt kapacitet och organisation. Beträffande hållbar utveckling framhölls i

dokumentet att länken mellan fattigdom och miljö är tydlig och bör

uppmärksammas: verksamhet som syftar till att undanröja fattigdomens orsaker

gagnar i många fall en miljömässigt hållbar utveckling. Omvänt främjas

ekonomisk och social utveckling ofta av direkta insatser för en hållbar miljö.

Kommissionen har i slutet av oktober 1997 presenterat förslag till riktlinjer

för samarbetet mellan EU och AVS-länderna (KOM 97/537). Detta dokument har

inledningsvis diskuterats i allmänna rådet den 10 november 1997 och skall

ytterligare penetreras i utvecklingsrådet den 28 november i år. Utskottet har

vid en föredragning med biståndsministern inför sistnämnda möte i

utvecklingsrådet erfarit att den svenska inställningen är att kommissionens

förslag relativt väl representerar svenska synpunkter. Bl.a. välkomnas det sätt

på vilket vikten av jämställdhet genomsyrar kommissionens text. Vid

föredragningen uppgav ministern att regeringen anser följande sex områden

särskilt angelägna att vidareutveckla i det fortsatta AVS-samarbetet:

partnerskap och politisk dialog, partnerskap med det civila samhället och den

privata sektorn, fattigdomsbekämpning, barnen, handeln och effektivt samarbete.

Utskottet ställer sig bakom regeringens redovisade strävanden vad avser de

framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna och ser med särskild

tillfredsställelse att frågor om barnens rättigheter också kommer att lyftas

fram.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de synpunkter som framförts i samtliga

motioner angående inriktningen av EU:s bistånd ligger väl i linje med

regeringens politik, vilken har utskottets stöd.

Med vad som ovan anförts anses därför motionerna U207 (c) yrkande 4, U219 (fp)

yrkandena 11 i berörd del och 18, U213 (v) yrkande 20, K715 (kd) yrkande 14,

U223 (mp) yrkande 9, U204 (s) yrkandena 1 och 3 i berörd del, U208 (c) i berörd

del, U214 (fp) i berörd del och U807 (v) yrkande 12 besvarade.

Bilateralt utvecklingssamarbete

Allmänt, medelstilldelning och anslagsstruktur

Propositionen (avsnitt 4.3)

Regeringen påpekar i budgetpropositionen att utvecklingssamarbetet genom Sida

omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet och äger rum inom

flertalet samhällssektorer i över hundra länder och genom ett stort antal

kanaler. Mångfalden ger enligt regeringens uppfattning uttryck både för

utvecklingsfrågornas komplexitet och för Sveriges önskan och intresse av att

samarbeta med många länder. Insatserna är främst koncentrerade till de fattiga

länderna och till Afrika.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på en helhetssyn på utveckling. Att

biståndet bör ges en starkare fattigdomsprofil har regeringen givit uttryck för

i en skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:169). Utvecklingen av mål och

policy sker i internationellt samarbete. Regeringen anför också att

utvecklingen av begreppet partnerskap är av särskild betydelse för det framtida

bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett allt bredare perspektiv krävs på

utvecklingsproblematiken.

Anpassning till varje samarbetslands unika förutsättningar är avgörande för

ett framgångsrikt utvecklingssamarbete. Det viktigaste instrumentet för detta

inom det bilaterala biståndet är landstrategierna. Särskild vikt bör läggas vid

att öka samarbetslandets engagemang i processen. Strategier har fastlagts eller

är under beredning för ett trettiotal programländer, vissa andra viktiga

samarbetsländer och regioner. Uppnådda resultat skall vägleda landval,

inriktning, utformning och omfattning av framtida utvecklingssamarbete.

Samtidigt måste uppmärksammas att utvecklingssamarbetet och då särskilt

programlandssamarbetet har ett långsiktigt perspektiv.

I propositionen föreslår regeringen att anslagsposten för det bilaterala

biståndet ökar med 235 miljoner kronor till 7 160 miljoner kronor för

budgetåret 1998. Av ökningen beror 90 miljoner kronor på överföring från

anslagsposten för multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringen anger att en

fortsatt ökning under kommande år kan förutses. Samtidigt kommer förutsedda

ökade medelsbehov för utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklingsfonden till

följd av tidigare åtaganden att innebära en relativt sett långsammare tillväxt

för det bilaterala utvecklingssamarbetet än för utvecklingssamarbetet som

helhet. Regeringen anför att en noggrann prövning av samtliga bilaterala

verksamheter blir nödvändig på grundval av såväl regeringens prioriteringar som

uppnådda resultat. Regeringen menar att också reservationer måste vä-

gas in i denna prövning.

Trots minskningen av anslagen för utvecklingssamarbetet har reservationerna

fortsatt öka. Regeringen redovisar att Sida - på regeringens uppdrag - har

genomfört en analys av reservationernas utveckling och orsaker samt lämnat

förslag på åtgärder. Förslagen handlar bl.a. om att planera för en högre

aktivitetsnivå, utveckla former och metoder som medger detta, och stärka

fältorganisationens ställning.

Regeringen uppger att den i sina överväganden om fördelningen mellan olika

delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 har

beaktat reservationerna med undantag för ingångna samarbetsavtal. Sänkning av

landramar med anledning av stora reservationer bör normalt aktualiseras då

samarbetsavtal löper ut. Nedskärningar i medelstilldelningen skall inte medföra

minskad verksamhet.

Anslagsstrukturen är i stort sett oförändrad jämfört med innevarande budgetår.

En särskild post för Europa tillkommer. Regeringens förslag till fördelning på

respektive delpost framgår av den följande redogörelsen, samt av nedanstående

tabell.

-------------------------------------------------------

|Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet|

--------------------------------------------------------

| | | |

| | 1997 | 1998|

--------------------------------------------------------

|1. Afrika 1 | 1 540 | 1 600|

| | 000 | 000|

--------------------------------------------------------

|2. Asien 1 |885 000 | 1 000|

| | | 000|

--------------------------------------------------------

|3. Latinamerika |430 000 |385 000|

--------------------------------------------------------

|4. Europa 2 | - |280 000|

--------------------------------------------------------

|5. Särskilda utvecklingsprogram 3 | 1 175 | 1 020|

| | 000 | 000|

--------------------------------------------------------

|6. Krediter för utveckling |390 000 |400 000|

--------------------------------------------------------

|7. Forskningssamarbete |400 000 |410 000|

--------------------------------------------------------

|8. Enskilda organisationer |820 000 |830 000|

--------------------------------------------------------

|9. Humanitärt bistånd | 1 052 |780 000|

| | 000 | |

--------------------------------------------------------

|10. Ekonomiska reformer |200 000 |410 000|

--------------------------------------------------------

|11. Information |33 200 |45 000|

--------------------------------------------------------

|Summa | 6 925 | 7 160|

| | 200 | 000|

--------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

1. 60 000 000 kronor överförs från delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram för

stöd till demokrati och mänskliga rättigheter.

2. 280 000 000 kronor överförs från delposten 9 Humanitärt bistånd.

3. 80 000 000 kronor överförs till delposten för år 1997 från anslagsposten A

1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete.

Inom delposterna för Afrika och Asien överförs år 1998 till regionalt/övrigt

medel för insatser för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter som inte

kan finansieras från landramarna. Dessa insatser finansierades förut under

delposten Särskilda program. För delposten Afrika innebär detta, i kombination

med den gradvisa avvecklingen av landramen för samarbetet med Botswana och en

viss ökning av landramarna för Etiopien och Tanzania, att delposten beräknas

öka med 60 miljoner kronor till 1 600 miljoner kronor. Delposten avseende Asien

ökar till följd av det ovanstående och till följd av ökning av landramen för

Vietnam. Delposten beräknas öka med 115 miljoner kronor till 1 000 miljoner

kronor. Vad gäller delposten för Latinamerika anför regeringen att den beräknas

kunna minska med 45 miljoner kronor till 385 miljoner kronor. Genom

omläggningen av samarbetet till ett mer processinriktat stöd främst för

demokrati och mänskliga rättigheter har medelsbehovet minskat under en

övergångsperiod och reservationerna ökat till en alltför hög nivå. I

propositionen uppges att delposten beräknas kunna höjas när reservationen

minskat. I nedanstående tabell anges gällande och planerade landramar för 1997

och 1998.

------------------------------------------------------

|Fördelning under delposten särskilda|

|utvecklingsprogram |

------------------------------------------------------

| | | |

| | 1997 | 1998|

------------------------------------------------------

|Näringslivsutveckling |80 000 |70 000|

------------------------------------------------------

|Demokrati och mänskliga rättigheter |235 000 |120 000|

|1 | | |

------------------------------------------------------

|Kontraktsfinansierat tekniskt |210 000 |160 000|

|bistånd | | |

------------------------------------------------------

|Internationella kurser |130 000 |150 000|

------------------------------------------------------

|Särskilda miljöprogram |205 000 |200 000|

------------------------------------------------------

|Programutveckling 2 |210 000 |220 000|

------------------------------------------------------

|Rekrytering och utbildning av |105 000 |100 000|

|fältpersonal och | | |

|multilaterala experter | | |

------------------------------------------------------

|Summa | 1 175 | 1 020|

| | 000 | 000|

------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

1. 120 000 överförs till delposterna 1. Afrika och 2. Asien för år 1997.

2. 80 000 överförs från multilateralt samarbete för 1998.

Delposten Europa är ny och regeringen anför att den övervägande andelen av

delposten under 1998 förväntas gå till insatser i f.d. Jugoslavien. Sådana

insatser har tidigare främst finansierats från delposten för humanitärt

bistånd. På några års sikt är avsikten att bygga upp viss verksamhet i länder i

bl.a. Kaukasien och Centralasien. För delposten beräknas 280 miljoner kronor.

Flertalet verksamheter omfattas av delposten Särskilda utvecklingsprogram. Den

fördelning som regeringen föreslår under denna delpost framgår av tabell 5 (se

bilaga). Betydande nedskärningar har gjorts på flera verksamheter motiverade av

de omfattande reservationerna. Medlen för demokrati och mänskliga rättigheter

minskar på grund av överföringen av landinriktade insatser till regionposterna

för Afrika, Asien och Europa på samma sätt som tidigare skett för Latinamerika.

Till medlen för programutveckling förs stödet till Internationella

familjeplaneringsfederationen (IPPF) och World Maritime University i Malmö,

vilka tidigare finansierats från anslagsposten för multilateralt

utvecklingssamarbete. Sammanlagt beräknas delposten minska med 155 miljoner

kronor till 1 020 miljoner kronor.

-------------------------------------------------------

|Landramar, gällande 1997 samt planerade 1998 |

--------------------------------------------------------

| | 1997 | 1998|

--------------------------------------------------------

|Afrika | | |

--------------------------------------------------------

|Angola | 140 000 | 140 000|

--------------------------------------------------------

|Botswana | 20 000 | 5 000|

--------------------------------------------------------

|Eritrea | 20 000 | 20 000|

--------------------------------------------------------

|Etiopien | 90 000 | 100 000|

--------------------------------------------------------

|Guinea-Bissau | 35 000 | 35 000|

--------------------------------------------------------

|Kenya | 65 000 | 65 000|

--------------------------------------------------------

|Moçambique | 245 000 | 245 000|

--------------------------------------------------------

|Namibia | 75 000 | 75 000|

--------------------------------------------------------

|Sydafrika | 230 000 | 230 000|

--------------------------------------------------------

|Tanzania | 180 000 | 200 000|

--------------------------------------------------------

|Uganda | 95 000 | 95 000|

--------------------------------------------------------

|Zambia | 110 000 | 100 000|

--------------------------------------------------------

|Zimbabwe | 110 000 | 110 000|

--------------------------------------------------------

|Regionalt/Övrigt | 125 000 | 180 000|

--------------------------------------------------------

|Summa | 1 540 000 | 1 600 000|

--------------------------------------------------------

|Asien | | |

--------------------------------------------------------

|Bangladesh | 120 000 | 120 000|

--------------------------------------------------------

|Indien | 300 000 | 300 000|

--------------------------------------------------------

|Kambodja | 80 000 | 80 000|

--------------------------------------------------------

|Laos | 90 000 | 90 000|

--------------------------------------------------------

|Sri Lanka | 40 000 | 40 000|

--------------------------------------------------------

|Vietnam | 70 000 | 130 000|

--------------------------------------------------------

|Västbanken/Gaza | 120 000 | 120 000|

--------------------------------------------------------

|Regionalt/Övrigt | 65 000 | 120 000|

--------------------------------------------------------

|Summa | 885 000 | 1 000 000|

--------------------------------------------------------

|Latinamerika | | |

--------------------------------------------------------

|Nicaragua | 80 000 | 80 000|

--------------------------------------------------------

|Centralamerika | 240 000 | 190 000|

--------------------------------------------------------

|Sydamerika | 110 000 | 115 000|

--------------------------------------------------------

|Summa | 430 000 | 385 000|

--------------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

Delposten Krediter för utveckling beräknas öka med 10 miljoner kronor till 400

miljoner kronor. För budgetåret 1998 beräknar regeringen att delposten

Forskningssamarbete erhåller 410 miljoner kronor. Regeringen framhåller att

verksamheten är högt prioriterad och beräknas kunna erhålla fortsatt ökad

medelstilldelning när den nuvarande reservationen minskat. Delposten för

enskilda organisationer beräknas öka med 10 miljoner kronor till 830 miljoner

kronor. Regeringen beräknar vidare att delposten Humanitärt bistånd minskar

till 780 miljoner kronor genom överföringen av medel till den särskilda

delposten för Europa. Delposten Ekonomiska reformer minskades kraftigt år 1997

med anledning av de mycket stora reservationerna. Regeringen uppger i

budgetpropositionen att reservationerna kommer att minska betydligt under

innevarande budgetår på grund av att fler skuldtyngda länder nu genomför en

ekonomisk reformpolitik, som uppfyller kriterierna för betalningsbalansstöd

eller bidrag till skuldlättnader i olika former. För år 1998 beräknas därför en

ökning med 210 miljoner kronor till 410 miljoner kronor. En ökning med 11,8

miljoner kronor till 45 miljoner kronor av delposten Information beräknas i

syfte att stödja Sidas ambitioner om en ökad satsning på information om

Sveriges samlade utvecklingssamarbete och om biståndets uppgift att bidra till

lösningar på globala problem.

Regeringen föreslår i propositionen - vad gäller det bilaterala

utvecklingssamarbetet - att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de

utfästelser och åtaganden som förordas under verksamhetsområde A

Internationellt utvecklingssamarbete, kapitel 3 A i budgetpropositionen

avsnittet Utfästelser och åtaganden (yrkande 2, delvis). Inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet föreslås att regeringen får ikläda staten förpliktelser

som tillsammans med tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem

gånger landramen på årsbasis för det landramsfinansierade samarbetet med

programländer för vilka regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande.

I fall då landramen förändras, t.ex. vid successiv avveckling av samarbetet

eller vid uppbyggnad av ett nytt programlandssamarbete, föreslås att regeringen

i varje särskilt fall får fastställa maximal utfästelseram i syfte att undvika

att redan gjorda åtaganden överskrids. För övriga landprogram och andra

verksamheter föreslås att utfästelseramen får uppgå till högst tre gånger 1998

års medelstilldelning.

Verksamheternas olika inriktning och långsiktighet gör att avtal med längre

giltighetstid främst avser det landramsfinansierade samarbetet, krediter och

forskning. Överskådlighet och enkelhet motiverar att reglerna för

åtagandemöjligheter är generella. Av de totala åtagandena motsvaras, enligt

budgetpropositionen, cirka 1 600 miljoner kronor av reservationer. De totala

utestående utfästelserna för det bilaterala utvecklingssamarbetet uppgår till

cirka 6,3 miljarder kronor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i partimotion U202 (m) att biståndet till ett u-

lands statsmakt normalt inte bör överskrida 10 % av landets BNP, vilket väl

täcker kostnaderna för grundläggande utbildning och hälsovård för alla (yrkande

8). Enligt motionen ligger erfarenhetsmässigt den samlade offentliga

konsumtionen i ett fattigt u-land under stark tillväxt just kring 10 %. De egna

genererade skattemedlen kan därutöver satsas i kapitaluppbyggnaden för vägar,

vatten och avlopp. Bistånd till statsmakten måste inriktas på de mest

prioriterade sektorerna samt kunskapsöverföring på strategiskt viktiga områden,

såsom mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och arbete mot

diskriminering, uppbyggnad av marknadsekonomins regler och institutioner liksom

kunskap om naturvård och miljöhänsyn.

Partiet anser vidare att ett triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige, ett

afrikanskt land och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på

kort tid (yrkande 9). Enligt motionärernas uppfattning bör kunskapsutbytet

kunna ske också med andra länder än enbart Sverige. För många u-länder finns

det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika u-länder som

t.ex. Taiwan och Sydkorea.

Systemet med landramar bör enligt Moderata samlingspartiet avskaffas till

förmån för avtal där strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och

demokratiutveckling uppställs (yrkande 10, delvis).

Enligt motionärerna bör Utrikesdepartementet ha det centrala ansvaret för

utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och

internationella organisationer samt erhålla resurser härför (yrkande 11).

Moderata samlingspartiet återkommer i sin kommittémotion U609 (m) till det

tidigare framförda förslaget om att regeringen årligen skall redovisa läget och

utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna

för svenskt bistånd (yrkande 3). Enligt motionärernas uppfattning skulle en

sådan rapport - som avlämnas i god tid före eller senast i samband med

budgetförslaget - kunna utgöra ett underlag för en utförlig debatt inför beslut

om framtida svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen

noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och

demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.

Moderata samlingspartiet framför också i kommittémotion U224 (m) att systemet

med landramar bör avskaffas (yrkande 1, delvis).

Partiets förslag till medelsfördelning inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998). Tabellerna återfinns

i bilaga till detta betänkande.

Av tabell 5 framgår att Moderata samlingspartiet under anslaget A 1

Biståndsverksamhet föreslår att 6 030 miljoner kronor fördelas på anslagsposten

för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 130 miljoner kronor

mindre än vad regeringen har föreslagit (yrkande 2, delvis). Motionärerna

föreslår ett antal förändringar av delposterna under anslagsposten för det

bilaterala biståndet (yrkandena 1 i berörd del och 3). Delposterna Ekonomiska

reformer och information avskaffas. Informationsinsatser skall ses som en

integrerad del i respektive anslag och delpost. Delposten Ekonomiska reformer

ersätts i huvudsak med den nya delposten Skuldavskrivningar för högt skuldsatta

låginkomstländer. Därtill upprättas delposten Snabb fattigdomsavveckling i

Afrika, med inriktning på basal utbildning, hälsovård och stöd till

rättssamhället, samt delposten Demokratiutveckling i södra Afrika. I

förhållande till regeringens förslag vill motionärerna anslå ett högre belopp

på delposten Enskilda organisationer. Partiet anser vidare att posterna

Programutveckling och Rekrytering och utbildning av fältpersonal och

multilaterala experter under delposten Särskilda utvecklingsprogram kan

avskaffas.

Centerpartiets kommittémotion U207 (c) återger partiets prioriteringar inom det

svenska bilaterala biståndet (yrkande 1, delvis). Enligt Centerpartiets

uppfattning bör detta bistånd i högre grad än hittills koncentreras på att ge

människor på den lokala nivån bättre möjlighet att i första hand tillgodose

sina grundläggande behov. Det innebär en generell inriktning till förmån för

småskalighet i biståndet med tyngdpunkt på landsbygdsutveckling, hållbar

utveckling och miljö, anpassad teknik och hjälp till självhjälp. Det innebär

också fortsatt stöd till utbildning och hälso- och sjukvård. Motionärerna anser

att bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör prioriteras. Tydligare än

vad som sker i dag bör det markeras att demokrati och respekten för mänskliga

rättigheter är en förutsättning för en långsiktigt hållbar

fattigdomsbekämpning.

I motionen begärs också ett tillkännagivande om en problemorienterad

anslagsstruktur, om ökad flexibilitet i svenskt biståndssamarbete samt om ökat

stöd till gränsregionalt och regionalt samarbete (yrkande 2). Centerpartiet har

under en längre tid kritiserat den dominerande roll landprogrammen haft för

Sveriges bilaterala bistånd. Enligt Centerpartiets uppfattning bör betoningen i

biståndsprioriteringarna ligga vid de problem som bör lösas. Landvalet eller

regionvalet blir då beroende av var problemen uppträder. Enligt motionärerna

bör de av regeringen utpekade centrala områdena (miljö, jämställdhet,

fattigdomsbekämpning och demokrati) - med vissa förtydliganden - kunna utgöra

huvudposter under anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete. Partiet anser

att en ökad andel av det svenska biståndet bör gå till regionalt och

gränsregionalt samarbete. Miljöproblem, klimatfrågor, ökenspridning och

livsmedelsförsörjning är problemområden i stort behov av samlade grepp och

regionala, gränsöverskridande samarbetsformer. Motionärerna anser också att det

svenska biståndet måste bli mer flexibelt. Nya angelägna projekt måste kunna

startas och samtidigt måste andra projekt eller landsamarbeten kunna minska i

omfattning eller helt avvecklas.

Centerpartiet föreslår att 7 180 miljoner kronor, dvs. 20 miljoner kronor mer

än regeringen, fördelas på anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet, men ställer sig i

övrigt bakom de av regeringen presenterade beräkningarna för det bilaterala

biståndet (yrkande 6, delvis). Centerpartiets sammantagna förslag till

medelsfördelning vad gäller det bilaterala biståndet framgår av tabellerna 5

(Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar,

planerade 1998) som fogats som bilaga till detta betänkande.

I sin partimotion U219 (fp) krävs att riksdagen, med avslag på regeringens

förslag till riksdagsbeslut i motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra

de utfästelser och åtaganden som förordas i motionen vad gäller bilateralt

utvecklingssamarbete, särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och andra

enskilda organisationer, betalningsbalansstöd och skuldlättnader (yrkande 29,

delvis).

Folkpartiet liberalerna menar att det i en situation med enorma behov av

katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för ekonomiska

reformprocesser inte är svårt att se angelägna ändamål för det svenska

utvecklingssamarbetet. Partiet anser att de enskilda organisationerna - såsom

kyrkor och samfund av olika slag, fackföreningar, idrottsföreningar, politiska

partier etc. - bör ha en betydelsefull roll i detta arbete. Internationellt

solidaritetsarbete genom enskilda organisationer har visat sig vara effektivt

och vilar på stor erfarenhet. Korta beslutsvägar och ett obyråkratiskt sätt att

arbeta gör att hjälpen genom frivilligorganisationer är kostnadseffektiv och

når fram. Biståndsviljan bland de som arbetar inom enskilda organisationer

måste tas till vara och på olika sätt stödjas och uppmuntras. Motionärerna

förespråkar mer flexibla landramar för programländerna.

Motionärerna föreslår också att regeringen årligen i en särskild rapport -

eller på annat lämpligt sätt - för riksdagen borde redovisa läget i våra

mottagarländer med avseende på demokrati och mänskliga rättigheter (yrkande

13).

Folkpartiet liberalernas förslag till medelsfördelning inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka återfinns i

bilaga till detta betänkande.

Av tabell 5 framgår att Folkpartiet liberalerna under anslaget A 1

Biståndsverksamhet föreslår att 8 210 miljoner kronor fördelas på anslagsposten

för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 050 miljoner kronor mer

än vad regeringen har föreslagit. Partiet vill för delposterna Afrika,

Latinamerika, Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer samt

Ekonomiska reformer anslå högre belopp än regeringen.

I yrkande 16 krävs ett tillkännagivande om att ett program bör framtas för

att främja högre kvalitet på biståndet. I motionen redovisas bl.a. följande

riktlinjer för ett sådant program. Biståndet måste bidra till att krympa och

effektivisera staten. Det är en viktig uppgift att hjälpa staten att skapa

institutionella ramar för att marknaden skall kunna bygga landets ekonomi.

Programstödet måste kombineras med kunskapsöverföring för att stärka

utvecklingen av marknadsekonomiska institutioner liksom av lagstiftning och en

ansvarsfull statsförvaltning. Mottagarlandet bör öppet redovisa biståndet i sin

statsbudget. Det bidrar till att synliggöra politiska prioriteringar för bl.a.

parlamentsledamöter och opinionsbildare.

I yrkande 21 lyfter motionärerna fram frågan om biståndsberoende. Det kan

bl.a. bekämpas genom insatser som bidrar till inhemsk resursmobilisering.

Motionärerna kräver vidare i yrkande 26 ett tillkännagivande om det s.k.

biståndsbombardemanget. Detta bör motverkas främst genom att stöd i större grad

ges till hela program och i mindre utsträckning till enstaka projekt, i

kombination med tydliga krav på politikens innehåll.

Vänsterpartiet betonar i partimotion U213 (v) betydelsen av utvecklingsarbetets

inriktning på de fattigaste länderna, områdena och befolkningsgrupperna.

Motionärerna ställer sig bakom regeringens uppfattning att man måste komma bort

från de paternalistiska föreställningar som ibland varit förbundna med

biståndet och i stället tala om partnerskap och internationell samverkan.

Vänsterpartiet vill dock gå längre när det gäller partnerskapet och hänvisar

till hur samarbetet mellan Holland och Costa Rica har utvecklats. Motionärerna

framhåller betydelsen av att korruption i alla dess former bekämpas. Också de

enskilda organisationernas betydelse för det svenska utvecklingssamarbetet

framhålls i motionen.

Den medelsfördelning som Vänsterpartiet föreslår när det gäller det

bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det

bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka

återfinns i bilaga till detta betänkande.

Av tabell 5 framgår att partiet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet

föreslår att 7 560 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet, vilket är 400 miljoner kronor mer än vad regeringen har

föreslagit. Vänsterpartiet vill i förhållande till regeringens förslag anslå

högre belopp för delposterna Latinamerika, Särskilda utvecklingsprogram,

Enskilda organisationer, Humanitärt bistånd och Ekonomiska reformer (yrkandena

12-16).

Miljöpartiet betonar i partimotion U223 (mp) det svenska utvecklingssamarbetets

betydelse för att bl.a. bekämpa fattigdom, miljöförstöring och korruption i

utvecklingsländerna. Partiet framhåller vikten av att ett utvecklingsland inte

drabbas av biståndsberoende så att det inte själv kan ta itu med nödvändiga

samhällssektorer som utbildning, omsorg, miljö. Motionen tar också upp värdet

av att utvecklingssamarbetet inriktas mot att bekämpa drogproblem,

alkoholmissbruk och bristen på jämställdhet samt diskriminering av kvinnan.

Betoningen på partnerskap i det svenska utvecklingssamarbetet omtalas med

gillande av motionärerna. Partnerskapet innebär en jämlik relation med ett

ömsesidigt givande och tagande under full insyn och öppenhet.

Miljöpartiet har i sitt budgetalternativ inte föreslagit några ändringar i

landramarna utan valt att prioritera speciella verksamheter och sektorer,

vilket, enligt partiets mening, gynnar hela registret av biståndsaktiviteter i

de olika programländerna. Det förslag till medelsfördelning för det bilaterala

utvecklingssamarbetet som Miljöpartiet de gröna föreslår i den nu aktuella

biståndsmotionen framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998). De två tabellerna

återfinns som bilaga till detta betänkande.

Av tabell 5 framgår att Miljöpartiet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet

föreslår att 8 280 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet, vilket är 1 120 miljoner kronor mer än vad regeringen

har föreslagit (yrkande 14, delvis). I Miljöpartiets medelsfördelning under

denna anslagspost anslås - i förhållande till regeringens förslag - mer till

delposterna Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer och

Humanitärt bistånd.

Kristdemokraterna framhåller i partimotionen U220 (kd) att det är nödvändigt

med koncentration och fokusering på i första hand de allra fattigaste länderna

för att biståndets kvalitet skall kunna bibehållas. För att kunna hantera

mångfalden i det svenska biståndet på ett effektivt sätt krävs att

målsättningen med och resultatstyrningen av biståndet är väl genomtänkta innan

biståndsverksamheten vidgas. Antalet misslyckade projekt till följd av ett för

klent beredningsarbete och till följd av försök att ?bygga? bort misslyckanden

genom att tillföra mer resurser i form av personal och pengar är alltför många.

Kristdemokraterna ogillar att flerårsavtal med mottagarländerna upprättas

(yrkande 18). Risken är stor att kapital binds på upp till fem år utan att

avtalen villkoras till prestationer och resultat. Motionärerna tror inte att

det är bra att kravlöst binda upp fleråriga beloppsramar. Det kan leda till

passivitet hos mottagarländerna och inverka menligt på ländernas utveckling.

I motionen krävs att behovet av uppföljning och utvärdering i biståndsarbetet

betonas (yrkande 11). Partiet menar att regeringens betoning på partnerskap när

det gäller det bilaterala biståndssamarbetet innebär en risk för att man ger

avkall på kravet om ett fungerande system för uppföljning och kontroll.

Kristdemokraterna poängterar också det beklagliga i att det oberoende

sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet

(SAU) har lagts ner. Kristdemokraterna föreslår därför att ett oberoende

sekretariat med uppgift att granska och utvärdera det svenska biståndet skapas

(yrkande 14).

Motionärerna begär vidare att regeringen återupptar utgivningen av den

tidigare utgivna årsredovisningen, kallad ?Svenskt bistånd?, över det svenska

internationella utvecklingssamarbetet. I den beskrevs det svenska biståndets

innehåll med bl.a. heltäckande statistiska uppgifter samt en genomgång av

mottagarländernas efterlevnad av de kriterier Sverige åsatt samarbetet (yrkande

20).

Kristdemokraternas förslag till medelsfördelning inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka återfinns i

bilaga till detta betänkande.

Av tabell 5 framgår att Kristdemokraterna under anslaget A 1

Biståndsverksamhet föreslår att 8 564 miljoner kronor fördelas på anslagsposten

för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 404 miljoner kronor mer

än vad regeringen har föreslaget (yrkande 2, delvis). Motionärerna vill för

samtliga delposter under anslagsposten för det bilaterala biståndet, med

undantag av delposten Information, anslå högre belopp än regeringen.

Utskottets överväganden

I propositionens yrkande 2 (delvis) föreslås - vad gäller det bilaterala

utvecklingssamarbetet - bemyndigande för regeringen att göra vissa utfästelser

och åtaganden. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga regeringen att göra

de utfästelser och åtaganden som förordas i propositionens yrkande 2 i den del

som avser det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Därmed tillstyrks propositionens yrkande 2 i berörd del.

I flertalet motioner föreslås, vilket även framgår av tabell 5 i bilagan till

detta betänkande, från budgetpropositionen avvikande medelsfördelning vad avser

anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sådana förslag framförs

i motionerna U224 (m) yrkande 2 (delvis), U207 (c) yrkande 6 (delvis), U219

(fp) yrkande 29 (delvis), U213 (v) yrkandena 12-16, U223 (mp) yrkande 14

(delvis) och U220 (kd) yrkande 2 (delvis). I ett stort antal fall förekommer

också alternativa förslag på nivåer under anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet. Beträffande landramarna framgår dessa alternativförslag

av tabell 6, som fogats till betänkandet som bilaga. Alternativen till

regeringens förslag till fördelning inom ramen för Särskilda utvecklingsprogram

framgår av tabell 5 i samma bilaga.

I motion U224 (m) yrkande 3 framläggs förslag om att avskaffa posterna

Ekonomiska reformer och Information under anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet, samt posterna Programutveckling respektive Rekrytering

och utbildning av fältpersonal och multilaterala experter under delposten

Särskilda utvecklingsprogram. Delposten Ekonomiska reformer ersätts i huvudsak

av den nya delposten Skuldavskrivningar för högt skuldsatta låginkomstländer. I

samma motion, U224 (m) yrkande 1 (delvis), föreslås tre nya delposter under

anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet: Allmänt anslag för

Afrika, Snabb fattigdomsavveckling i Afrika respektive Demokratiutveckling i

södra Afrika.

Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter

inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och

väl avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen, inom

anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig. I

konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare

ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom utgiftsområdet

avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och anslagsstruktur inom det

bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i motionerna U224 (m) yrkandena

1-2 i berörda delar samt 3, U207 (c) yrkande 6 i berörd del, U219 (fp) yrkande

29 i berörd del, U213 (v) yrkandena 12-16, U223 (mp) yrkande 14 i berörd del

och U220 (kd) yrkande 2 i berörd del.

I motion U207 (c) yrkande 1 (delvis) framförs en rad förslag till

prioriteringar inom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet, t.ex. vad

gäller en ökad tyngdpunkt på landsbygdsutveckling och markering av demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter som en förutsättning för

fattigdomsbekämpningen.

Vad i motionen omtalas som önskvärda prioriteringar i det svenska bilaterala

utvecklingssamarbetet ligger, enligt utskottets bedömning, väl i linje med den

svenska biståndspolitiken. Fattigdomsbekämpningen är det övergripande målet för

svenskt utvecklingssamarbete. Det kan också konstateras att regeringen i

budgetpropositionen klart har angivit att långsiktigt bilateralt

utvecklingssamarbete främst bör koncentreras till länder som har vilja och

förmåga att bedriva en framgångsrik politik mot fattigdom. Utskottet instämmer

i bedömningen att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är viktiga

förutsättningar för en långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning. Det är därför

positivt att demokratifrågorna står i fokus för den syn som präglar det svenska

arbetet kring fattigdomsproblematiken. Enligt utskottets uppfattning bidrar den

svenska biståndspolitiken på ett värdefullt sätt till att skapa förutsättningar

för de fattiga ländernas folk att själva lösa sina problem.

Fattigdomsorienteringen behöver däremot inte innebära att samtliga insatser

vänder sig till fattiga grupper.

En övervägande del av världens fattiga finns fortfarande på landsbygden.

Biståndet har därför en viktig uppgift att fylla vad gäller

landsbygdsutveckling. En förutsättning för en framgångsrik landsbygdsutveckling

är bl.a. en god makroekonomi, stabila spelregler avseende t.ex. äganderätt, god

utbildning, fungerande infrastruktur, samt insatser för att höja jordbrukets

produktivitet. Livsmedelssäkerhet och ett uthålligt jordbruk är frågor som har

fått ökad aktualitet i utvecklingssamarbetet. Utskottet kan också konstatera

att livsmedelssäkerhet och vatten utgör prioriterade frågor i Sidas

handlingsprogram för hållbar utveckling.

Därmed kan motion U207 (c) yrkande 1 i berörd del anses besvarad.

Med motion U202 (m) yrkande 8 följer ett förslag om att bistånd till ett u-

lands statsmakt normalt inte bör överskrida 10 % av landets BNP.

Utskottet har tidigare haft att ta ställningen till kravet att biståndet

endast får uppgå till en viss procent av mottagarlandets BNP (bet. 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet framhöll i detta sammanhang

att uppgifter om BNP är mycket osäkra i många av de fattigaste länderna och att

den föreslagna principen om en bestämd procent av landets BNP inte ansågs vara

ändamålsenlig. Utskottet anser sig inte heller nu kunna ställa sig bakom

förslaget om att biståndet endast får uppgå till en viss procent av BNP i de

länder som mottar svenskt stöd.

Motion U202 (m) yrkande 8 avstyrks med detta.

Flera motioner, U202 (m) yrkandena 9, 10 (delvis) och 11, U224 (m) yrkande 1

(delvis), U207 (c) yrkande 2 och U220 (kd) yrkande 18, gäller specifika förslag

till förändringar av hur det svenska biståndet struktureras och organiseras.

Bland förslagen återfinns t.ex. krav om att systemet med landramar avskaffas,

att fleråriga samarbetsavtal slopas, att ett s.k. triangelsamarbete prövas, att

Utrikesdepartementet ges det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och

relationerna med samarbetsländer och internationella organisationer, samt att

en mer problemorienterad anslagsstruktur införs.

Beträffande förslagen om att avskaffa systemet med landramar respektive

fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkandet 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete bl.a. anfört att det numera i

samarbetsavtalen alltid finns klausuler med krav på uppföljning, redovisning

och korruptionshämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och stora krav bör

ställas på att länderna uppfyller de villkor som ställs. Bistånd kan alltid

avbrytas om förutsättningarna för ett bra bistånd radikalt försämras. Samtidigt

finns det ett värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för

mottagarländerna. De landstrategier som avses fastställas för samtliga

programländer, andra viktiga samarbetsländer samt för vissa regioner, har

normalt ett femårsperspektiv med revidering efter tre år om inte regeringen

bedömer att arbetet med en ny landstrategi kan skjutas framåt i tiden.

Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall tvååriga,

samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det årliga utfästa beloppet i

samarbetsavtalet. Systemet är, enligt utskottets uppfattning, lämpligt och

funktionellt för att garantera effektiviteten och flexibiliteten i det svenska

utvecklingssamarbetet. Utskottet finner därför inte anledning att förorda någon

avveckling av systemet med landramar eller av systemet med fleråriga

samarbetsavtal.

Utskottet avstyrker i konsekvens med detta motionerna U202 (m) yrkande 10 i

berörd del, U224 (m) yrkande 1 i berörd del och U220 (kd) yrkande 18.

Utskottet har tidigare haft att ta ställning till kravet om att ge

Utrikesdepartementet det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och

relationerna med samarbetsländer och internationella organisationer. I

betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete besvarade

utskottet detta krav med följande:

Ansvaret för biståndet är fördelat på samma sätt som för andra delar av den

statliga verksamheten i Sverige. Riksdagen och regeringen fastställer mål och

medel medan ansvarigt ämbetsverk, i detta fall Sida, ansvarar för

genomförandet. Utskottet noterar att Utrikesdepartementets styrning under

senare år stärkts. Från att ha varit inriktat på formellt fastställande av

redan färdigberedda insatser inriktas styrningen numera på policy, t.ex. i form

av handlingsprogram, vilka tas fram av Sida på regeringens uppdrag, och på

landstrategier i vilka mål, inriktning och omfattning av samarbetet med

programländer och andra viktigare samarbetsländer fastställs efter samråd

mellan UD och Sida. De integrerade biståndsambassaderna i programländerna, men

även utlandsmyndigheter i andra u-länder, har fått en stärkt roll i dialogen

med mottagarlandet och i styrningen och genomförandet av det svenska biståndet.

Utskottet finner inte anledning att ändra sitt ställningstagande. Som en

konsekvens härav avstyrks motion U202 (m) yrkande 11.

Motion U207 (c) yrkande 2 innehåller ett förslag om en mer problemorienterad

anslagsstruktur för biståndspolitiken.

Utskottet har senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete behandlat önskemål om en mer problemorienterad

anslagsstruktur. Utskottet gör mot denna bakgrund följande bedömning.

Enligt utskottets mening måste det svenska utvecklingssamarbetet anpassas

till förutsättningarna i varje enskilt samarbetsland. Utgångspunkten är

därvidlag såväl samarbetslandets önskemål och behov som svenska önskemål och

resurser. Även andra givares verksamhet måste beaktas. Utskottet anförde i

nämnda betänkande också följande om bl.a. landstrategiprocessen:

Utskottet konstaterar vidare att den genomförda landstrategiprocessen syftar

till att koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett mer

effektivt bistånd. Landstrategier och de andra policydokument som i ökande

utsträckning tas fram möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade

ämnesområden. I landstrategierna skall både uppnådda resultat och behoven

beaktas. Effektivitetsfrågor får ett större genomslag genom

landstrategiprocessen, då en genomgripande resultat- och landanalys ingår i

denna. När landstrategin är antagen bör inriktningen ligga fast under den

period som samarbetsavtalen löper.

Utskottet konstaterar att samarbetets resultat, mål, inriktning och omfattning

normalt prövas var tredje år genom landstrategiprocesserna. Numera finns det i

samarbetsavtalen alltid klausuler med krav på uppföljning, redovisning och

korruptionshämmande kontroll. Bistånd kan således alltid avbrytas, eller

modifieras till sina former, om förutsättningarna för ett ändamålsenligt

bistånd försämras. Enligt utskottets förmenande är inte de biståndspolitiska

målen om fattigdomsbekämpning, demokrati och jämställdhet varandra uteslutande,

utan skall genomsyra hela det svenska utvecklingssamarbetet i ett

helhetsperspektiv. Det är inte ändamålsenligt att låta dessa ligga till grund

för anslagsfördelningen. Flexibiliteten i det svenska biståndsarbetet har,

enligt utskottets mening, ökat med det nya budgetsystemet, där landramarna inte

längre är egna anslag. Utskottet noterar avslutningsvis att stödet för det

regionala och gränsregionala arbetet på olika sätt uppmärksammas i

budgetpropositionen.

Med det ovan anförda avstyrks motion U207 (c) yrkande 2.

Frågor om nya modeller för utvecklingssamarbetet, t.ex. genom ett s.k.

triangelsamarbete, har av utskottet behandlats senast i betänkandet

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete.

Enligt utskottets mening bör erfarenheter i länder som själva nyligen lämnat

fattigdomen bakom sig kunna utnyttjas. Sverige har t.ex. med Chile en

överenskommelse om att finna former för ett sådant samarbete med ett tredje

land i Central- eller Sydamerika. Utskottet stöder de ansträngningar som görs

på området, men är medvetet om att ett sådant formellt trepartssamarbete ibland

kan vara en svårframkomlig väg. Utskottet gjorde redan i ovan nämnda betänkande

bedömningen att det är viktigt att samarbete mellan u-länder stimuleras, liksom

att de nyligen industrialiserade länderna tar sitt ansvar som biståndsgivare

både bilateralt och multilateralt. Utskottet har också förstått att Sverige

bl.a. drivit den senare frågan vid den senaste påfyllnaden av den asiatiska

utvecklingsfonden. Lika viktigt är att nyligen industrialiserade länders

erfarenheter sprids till länder som ännu är fattiga. Sverige har länge stött

regionalt samarbete i södra Afrika och Sydostasien i detta syfte.

Med detta besvaras motion U202 (m) yrkande 9.

Frågor om det svenska biståndets kvalitet, biståndsberoendet och det s.k.

biståndsbombardemanget behandlas i Folkpartiet liberalernas motion U219 (fp)

(yrkandena 16, 21 och 26).

Utskottet har tidigare under mandatperioden behandlat yrkanden med ett

likartat innehåll (bet. 1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete och

bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete).

Utskottet vill upprepa att frågor om kvaliteten i biståndet har hög prioritet

och ständigt bevakas inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet.

Vad motionsledes framförs som förslag till riktlinjer för ett kvalitetsprogram

ligger i huvudsak i linje med svensk biståndspolitik. Det svenska

förvaltningsbiståndet har till syfte att bygga upp, förstärka, reformera och

effektivisera den centrala statsförvaltningen i samarbetsländerna, vilket leder

till att demokratin, den samhälleliga kontrollen och offentligheten förstärks.

Utskottet kan se det önskvärda i en mer öppen redovisning, även i

mottagarländerna, av biståndets omfattning, men anser inte att det ankommer på

riksdagen att uttala sig om hur andra länder bör utforma sin statsbudget. I

huvudsak inriktas förvaltningsbiståndet på kunskapsöverföring, kunskaps-

uppbyggnad och på institutionell utveckling i mottagarländerna. Denna

inriktning ger, utifrån vad utskottet kan bedöma, mottagarländerna förmåga att

styra utvecklingsprocessen och därigenom minska biståndsberoendet.

Utskottet har tidigare framhållit att givarsamordningen i

utvecklingssamarbetet förbättras och att sådan samordning tillmäts en växande

betydelse, dels därför att biståndsresurserna minskar, vilket ökar kraven på

effektivitet, dels därför att mängden av givare med olika regler för

genomförande och redovisning bidrar till ineffektivitet och biståndsberoende

(bet. 1996/97:

UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Det enda långsiktiga sättet att

samordna biståndet i ett land, framhöll utskottet, är att mottagarlandet

ansvarar för koordineringen, vilket kräver en viss kapacitetsuppbyggnad. Innan

alla fattiga länder kan axla denna roll krävs att givarna samordnas, t.ex. i

sektorprogramstöd. Sådant arbete pågår i de flesta utvecklingsländer.

Utskottet avvisade inte i nämnda betänkande (bet. 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete) uppfattningen att givarsamordning och

övergång från projekt till programstöd kan vara del i lösningen av problemen

med det s.k. biståndsbombardemanget, men framhöll att den viktigaste vägen till

framgång torde ligga i att ge mottagarlandet den ledande rollen. Utskottet

noterar att denna fråga uppmärksammas i utredningen ?Partner med Afrika? och

förutsätter därför att regeringen återkommer till densamma i samband med den

särskilda skrivelse till riksdagen, om en samlad Afrikapolitik, som aviserats

av regeringen.

Med detta anses motion U219 (fp) yrkandena 16, 21 och 26 besvarad.

I de tre motionerna U609 (m) yrkande 3, U219 (fp) yrkande 13 och U220 (kd)

yrkande 20, framförs krav på en årlig redogörelse för tillståndet och

utvecklingen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i de länder som

mottar svenskt bistånd.

Förslaget om att i anslutning till budgetpropositionen lämna en samlad bild

avseende MR- och demokratiutvecklingen i samarbetsländerna har utskottet

tidigare behandlat i flera betänkanden (1994/95:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete, 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. och 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet har vid dessa tillfällen

uttalat sig positivt om det önskvärda att få information i dessa angelägna

frågor. Utskottet har också tydligt framhållit att det förutsatt att det skulle

komma att ges en samlad bild av läget beträffande respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokrati i mottagarländerna, lämpligen på motsvarande sätt

som tidigare skett.

Utskottet konstaterar att en sådan information inte lämnades i

budgetpropositionen för år 1998. Utskottet har emellertid erfarit att

regeringen utfäst sig att fortsättningsvis lämna den efterfrågade redogörelsen

i samband med budgetpropositionen.

Med detta anses motionerna U219 (fp) yrkande 13, U220 (kd) yrkande 20 och U609

(m) yrkande 3 besvarade.

Motionen U220 (kd) yrkandena 11 och 14 behandlar ökad betoning på utvärdering

och uppföljning av svenska biståndsinsatser samt tillskapandet av ett

fristående utvärderingsinstitut.

Utskottet ställer sig positivt till ökade ambitioner vad gäller utvärdering

och uppföljning, också inom biståndsområdet. Utskottet har tidigare, i

betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, behandlat frågor

om utvärdering och uppföljning av insatser inom det svenska

utvecklingssamarbetet. Utskottet uttalade i detta betänkande sitt stöd för den

lösning som tidigare har valts och som innebär dels att Sidas utvärderingsenhet

(som lyder direkt under Sidas styrelse) har stärkts, dels att Expertgruppen för

utvecklingsfrågor (EGDI) har tillsatts. Gruppen är sammansatt av svensk och

internationell expertis samt representanter från Utrikesdepartementet och Sida.

Expertgruppen beslutar om ämnesval och författarna ansvarar själva för

studiernas innehåll.

En redogörelse för hur Sida arbetar med utvärdering och uppföljning av

svenska biståndsinsatser har också lämnats inför utskottet av myndighetens

generaldirektör. Utskottet vill även erinra om att resultatuppföljningen har

stärkts genom den fördjupade landstrategiprocessen, som lägger större vikt vid

omprövning, grundad på analys av de vunna erfarenheterna från

utvecklingssamarbetet.

Enligt utskottets bedömning, i nämnda betänkande, präglades den valda

lösningen av en god avvägning mellan å ena sidan behoven av självständiga

analyser och utvärderingar och å andra sidan behoven av en god återkoppling

till verksamheten. Utskottet vidhåller dessa bedömningar beträffande

utvärdering och uppföljning av svenska biståndsinsatser och beträffande

tillskapandet av ett fristående utvärderingsinstitut.

Motion U220 (kd) yrkande 14 avstyrks därmed. Motion U220 (kd) yrkande 11 anses

besvarad.

Afrika

Propositionen (avsnitt 4.3.1)

Regeringen påpekar att cirka 10 % av världens befolkning bor i Afrika, men att

Afrika endast står för 1,5 % av tillväxten i världen och mindre än 1 % av

världens samlade export. Samtidigt som alltfler människor i världen tar sig ur

fattigdomsfällan ökar antalet fattiga i länder med stark befolkningsökning och

otillräcklig ekonomisk tillväxt, främst i Afrika. Skuldbördan är betungande.

Ekonomiska reformer är i flera länder inne i en kännbar och därmed politiskt

påfrestande fas. Korruption hindrar utveckling och skadar förtroendet för

politiken och politiker, såväl internt som i förhållandet till biståndsgivare.

På senare tid har emellertid en försiktigt uppåtgående ekonomisk trend kunnat

registreras för Afrika som helhet. Samtidigt har den demokratiska utvecklingen

i Afrika tagit fart och alltfler afrikanska länder har hållit flerpartival.

Flera bakslag har dock visat att val i sig inte är en garanti för en hållbar

demokratisk utveckling. Det regionala samarbetet i Afrika ökar. Tecken finns på

en ny tilltro till den egna förmågan hos en framväxande ung afrikansk

ledargeneration, inte minst bland kvinnor.

Regeringen framhåller att biståndet inte ensamt kan lösa de afrikanska

utvecklingsländernas problem. Investeringar, marknadstillträde för afrikanska

produkter samt ramverk och allmänna förutsättningar för näringslivsutveckling

är faktorer som kommer att kräva ökad uppmärksamhet.

Resultatet av det hittillsvarande utvecklingssamarbetet med länder i Afrika

har varit blandat. Vissa länder i Afrika har redan nått - eller förväntas inom

överskådlig framtid nå - en utvecklingsnivå som möjliggör en minskning av det

traditionella biståndssamarbetet kopplat till stöd till ett bredare samarbete.

Under år 1998 avvecklas sålunda landprogrammet i Botswana. På sikt bör detta

kunna ske även för länder som Namibia och Sydafrika där andra samarbetsformer

kan utvecklas.

Motionerna

I kommittémotionen U609 (m) framhålls i yrkande 2 att Sverige i den bilaterala

dialogen och inom EU verkar för en struktur för att främja och kontrollera

respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika. Enligt

motionärernas uppfattning skulle Europarådets konventioner och mekanismer kunna

tjäna som förebilder.

I partimotion U219 (fp) slår Folkpartiet liberalerna fast att biståndet måste

bidra till att krympa och effektivisera staten i många afrikanska

mottagarländer (yrkande 24). Partiet anser att programstödet måste kombineras

med kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av marknadsekonomiska

institutioner som lagstiftning och en ansvarsfull statsförvaltning. I

respektive mottagarland bör biståndet öppet redovisas i statsbudgeten. Det

skulle bidra till att synliggöra politiska prioriteringar för bl.a.

parlamentsledamöter och opinionsbildare. Motionärerna framhåller att

utvecklingen mot en statsapparat som präglas av genomskinlighet och

ansvarkänsla bör stärkas.

Vänsterpartiet anser i sin partimotion U213 (v) att ett avbrytande av

samarbetet med Guinea-Bissau skulle vara destruktivt och strida mot regeringens

egna proklamationer om att satsa på de fattigaste. I motionen påpekas att

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder och att landet hittills haft

en viss - om än ganska liten - ekonomisk tillväxt. Sverige har haft ett

långvarigt samarbete med Guinea-Bissau och är en väl sedd partner i landet

(yrkande 17).

Motionärerna bakom motion U634 (mp) vill ha ett tillkännagivande om att

Sveriges bistånd till Kenya i ökad utsträckning bör gå till miljö- och

kvinnorörelser, kyrkor och missionsförbund m.fl. under förutsättning att de har

egen personal på platsen som kan följa upp insatserna (yrkande 2). Motionärerna

anser också att regeringen inte bör fortsätta neddragningen av personal på

biståndskontoret i Nairobi (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Allmänt

Motion U219 (fp) yrkande 24 handlar om insatser för att krympa och

effektivisera staten i afrikanska mottagarländer.

De synpunkter som framförs om behovet av reformering av staten i en del

afrikanska mottagarländer ligger i många avseenden väl i linje med svensk

biståndspolitik. Svenskt stöd inom verksamhetsområdet Offentlig förvaltning,

kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad, det s.k. förvaltningsbiståndet, har till

syfte att främja framväxten av en effektiv samhällsstyrning i

samarbetsländerna. Insatser görs bl.a. för att stödja en reformering av den

statliga och kommunala förvaltningens struktur, organisation och storlek.

Förvaltningsbiståndet bidrar till att bygga upp, förstärka, reformera och

effektivisera viktiga och centrala delar av förvaltningssystemet i

mottagarländerna. Det behöver dock inte innebära att staten totalt krymper i

dessa länder. Insatserna har också till syfte att medföra en ökad medborgerlig

insyn i den statliga och kommunala verksamheten. Stödet bidrar således till

statsapparatens och den kommunala förvaltningens effektivitet, legitimitet och

tillgänglighet i mottagarländerna. Genom detta stöd främjas införandet av

demokratiska arbetsformer inom förvaltningen på olika nivåer. En stor del av

förvaltningsbiståndet riktas till just afrikanska mottagarländer.

Med detta anser utskottet motion U219 (fp) yrkande 24 besvarad.

Motion U609 (m) yrkande 2 framför behovet av att verka för en struktur som

främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i

södra Afrika.

Vad som framförs om att Europarådets konventioner och mekanismer skulle kunna

tjäna som förebilder för stater i södra Afrika har i allt väsentligt utskottets

stöd. Europarådets huvuduppgift är att främja respekten för demokrati,

mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Sverige fäster stor vikt vid

det viktiga arbete som utförs inom Europarådet och mot bakgrund av Europarådets

konventioner. De fundamentala principer som samarbetet inom Europarådet vilar

på har traditionellt åtnjutit ett mycket starkt stöd från svensk sida. Den

europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (Europakonventionen) har utvecklats till att bli ett

av de mest effektiva och värdefulla instrumenten till skydd för mänskliga

rättigheter i världen och har varit förebild för andra regionala konventioner.

Utskottet menar att det också för länder i södra Afrika skulle kunna finnas ett

värde i att, på lämpligt sätt, låta sig inspireras av det framgångsrika arbete

som skett inom Europarådet vad gäller frågor om demokrati och mänskliga

rättigheter.

Därmed anses motion U609 (m) yrkande 2 besvarad.

Guinea-Bissau

Biståndet till Guinea-Bissau behandlas i motion U213 (v) yrkande 17.

Utskottet anser inte att regeringen i budgetpropositionen ger uttryck för

några ambitioner att avbryta det svenska utvecklingssamarbetet med Guinea-

Bissau. Vad som omtalas är att beslut om det fortsatta utvecklingssamarbetet

med landet efter 1998 bereds. Landramen för Guinea-Bissau föreslås vara

oförändrad för 1998 och uppgår till 35 miljoner kronor.

Utskottet förutsätter att svenska biståndsinsatser regelbundet omprövas och

utvärderas i syfte att upprätthålla ett effektivt och framgångsrikt

utvecklingssamarbete. Enligt utskottets mening är det därför naturligt om

formerna för och innehållet i det fortsatta och framtida utvecklingssamarbetet

prövas av regeringen mot bakgrund av den utredning Sida gjort om samarbetet med

landet.

Med det anförda får motion U213 (v) yrkande 17 anses besvarad.

Kenya

I motion U634 (mp) yrkandena 2 och 4 framförs förslag beträffande biståndet

till Kenya. Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Det svenska biståndet till Kenya har kraftigt reducerats sedan början av

1990-talet, bl.a. till följd av utbredd korruption och den politiska

situationen i landet. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Kenya är

otillfredsställande, vilket också regeringen har påpekat i budgetpropositionen.

Mot bakgrund av det allvarliga politiska läget i Kenya har statssekreteraren

för internationellt utvecklingssamarbete (Utrikesdepartementet) och Sidas

generaldirektör nyligen gjort ett arbetsbesök i Kenya.

Det svenska stödet för främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i

Kenya har ökat. Målsättningen för det svenska biståndet till landet är att

stödja den demokratiska processen, förbättra levnadsvillkoren för landsbygdens

fattiga samt bidra till att naturresurser och miljö utnyttjas på ett hållbart

sätt. Målen framgår av en landstrategi som fastställts för åren 1995-1998 och

insatserna har, enligt regeringens bedömning, hittills givit ett på det hela

taget gott resultat.

Utskottet kan konstatera att en ökande andel av det svenska stödet sedan

början av 1990-talet kanaliserats via enskilda organisationer och att bl.a.

kvinnoorganisationer, medborgarrättsorganisationer och alternativ press utgör

exempel på delar av den demokratiska rörelse i Kenya som har fått sådant

svenskt stöd.

Riksdagen fattade 1993 beslut om en integrerad fältadministration för

biståndsverksamheten, genom en samordning av ambassader och biståndskontor

(prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Integrationen är nu

genomförd och biståndskontoren är avvecklade. Sidas fältadministration utgör

till följd av beslutet en integrerad del av utrikesrepresentationen, där Sida

fortsatt ansvarar för dimensionering och bemanning av större delen av

personalen som arbetar med utvecklingssamarbete vid ambassaderna. Som ett

resultat av integrationen samverkar numera Utrikesdepartementet och Sida nära

och fortlöpande om organisatoriska och administrativa frågor rörande

utlandsmyndigheter med utvecklingssamarbete. Utskottet förutsätter att närvaron

av personal i samarbetsländerna alltid prövas dels utifrån de behov och krav

som verksamheten ställer, dels utifrån de resursramar som finns. Det är

naturligt att kraven växlar, eftersom insatserna anpassas till bl.a.

utvecklingen i respektive land och till svenska biståndspolitiska ambitioner.

Sidas bemanning av projektkontor i Rwanda och Burundi, samt ett kansli i

Uganda, innebär med den nya fältorganisationen, en förstärkning av den

regionala bevakningen vid ambassaden i Nairobi. Utskottet konstaterar att några

besparingsåtgärder vad gäller de medel som finansierar representation och

närvaro i samarbetsländerna inte har aviserats i budgetpropositionen för år

1998.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts anses motion U634 (mp) yrkandena 2 och 4

besvarad.

Asien

Propositionen (avsnitt 4.3.2)

Av budgetpropositionen framgår att över hälften av världens befolkning och

världens fattiga lever i Asien. Stora grupper har dock upplevt påtagliga

ekonomiska förbättringar under de senaste decennierna. I de mest framgångsrika

länderna har tillväxten varit hög samtidigt som inkomstfördelningen blivit

jämnare. För hundratals miljoner människor har utvecklingen betytt slutet på

akut fattigdom. På något decenniums sikt förväntas bara ett mindre antal länder

i Asien att vara u-länder i traditionell mening. Även demokratin har gjort

framsteg i regionen under senare år. I Asien finns dock också det till synes

mest övertygade motståndet mot demokratisering. Till bilden av Asien hör också

utdragna interna konflikter med såväl politiska, religiösa som etniska inslag.

Att stödja de demokratiska krafterna är därför ett viktigt mål för biståndet

till Asien.

Utvecklingssamarbete kommer enligt regeringens bedömning att vara en viktig

del i Sveriges relationer med Asien också i framtiden. Volymmässigt domineras

Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Asien av programländerna i

Sydasien. Tonvikten i samarbetet med dessa länder ligger på

fattigdomsbekämpning och jämställdhet. Biståndet inriktas alltmer på

innovationer och nya institutionella lösningar för att nå de fattiga, särskilt

kvinnor. Samtidigt ökar, t.ex. i Indien, inslagen av ömsesidigt erfarenhets-

och kunskapsutbyte mellan Sverige och en växande modern sektor. Miljö är ett

sådant samarbetsområde. Sverige är också en stor givare av humanitärt bistånd

till Asien. För samarbetsländerna i Asien skall stöd till demokrati och skydd

av de mänskliga rättigheterna ges en framträdande roll. Barns rättigheter skall

uppmärksammas.

Motionerna

I motion U633 (c, v, mp, kd) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt

utbyggnad av Uri-projektet (Uri Hydro Power Project) under förutsättning att

lika omfattande miljöhänsyn tas i fortsättningen (yrkande 8). Motionärerna

menar att projektet har kunnat genomföras med hänsyn tagen till miljön och att

både befolkningen och indiska myndigheter önskar en fortsättning på projektet.

Motionärerna anför vidare att en del av biståndet till Indien bör omfördelas

så att det kommer det kashmiriska folket till del (yrkande 9). Enligt

motionärerna har, förutom Uri-projektet, knappast något av det svenska

biståndet nått Kashmir.

Motionärerna bakom motion U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5 anser att det

svenska biståndet till Östtimor bör utökas, både med avseende på MR- och

utvecklingsbistånd. I motionen anförs att det är viktigt att stöd ges till det

arbetet för de mänskliga rättigheterna i Östtimor. Främjandet av den

indonesiska demokratiseringsprocessen betonas också av motionärerna.

Utskottets överväganden

Kashmir

Uri-vattenkraftverket i Kashmir och ökat stöd till det kashmiriska folket tas

upp i motion U633 (c, v, mp, kd) yrkandena 8 och 9.

Byggandet av Uri-kraftverket inleddes i slutet av 1989. Arbetet har nu

avslutats och anläggningen har tagits i drift. Totalkostnaden för projektet

uppgår till cirka 5 miljarder kronor. Drygt 40 % av totalkostnaden har

finansierats genom svenskt bistånd, bl.a. med u-krediter och gåvomedel. I

projektet arbetade som mest cirka 4 000 lokalanställda och 200, främst svenska,

ingenjörer.

Utskottet delar den uppfattning som framförs motionsledes om att projektet

har omgärdats av omfattande miljöhänsyn. Kraftverket är ett s.k. run-of-river

scheme, vilket innebär att vattnet inte däms upp utan rinner direkt genom

kraftverket. Konstruktionssättet medför att miljöpåverkan blir mindre än med en

damm.

Den rådande oron i Kashmir har medfört att arbetet med projektet har legat

nere vid tre tillfällen. Säkerhetssituationen är för närvarande svårbedömd.

Projektet har emellertid uppfattats positivt dels på grund av de

arbetstillfällen som skapats, dels på grund av den påtagliga förbättring av

elförsörjningen som projektet medför i Kashmirdalen.

Enligt utskottets bedömning ankommer det inte på riksdagen att uttala sig om

enskilda projekt på det sätt som begärs i motionen. Utskottet har även inhämtat

att delstaten Jammu-Kashmir för närvarande genomför en förstudie i syfte att

klargöra vilka förutsättningar som finns för en utbyggnad av projektet (Uri 2).

Vad gäller frågan om ökat stöd till den kashmiriska befolkningen vill utskottet

framhålla följande. Sverige har givit utvecklingsbistånd till Indien sedan

1953. Det svenska utvecklingssamarbetet med Indien styrs av en landstrategi och

av ett treårigt samarbetsavtal för åren 1997-1999. Landramen beräknas för

budgetåret 1998 till 300 miljoner kronor. Samarbetet är främst inriktat på

hälsovård, primärundervisning, miljö och en effektivare produktion och

användning av energi. Särskild uppmärksamhet riktas mot kvinnornas situation.

Nya metoder för kunskapsutbyte och insatser av ömsesidigt intresse utgör ett

betydande och ökande element i samarbetet och ger uttryck för de alltmer

intensiva och bredare svensk-indiska förbindelserna.

I likhet med många andra biståndsgivare har Sverige valt att koncentrera sitt

bistånd i Indien till ett fåtal delstater. Det svenska biståndet är för

närvarande i huvudsak koncentrerat till delstaterna Rajasthan i norr, Orissa i

öster och Tamil Nadu i söder. Därutöver kan enstaka insatser förekomma i andra

delstater. Biståndsministern har nyligen gjort ett arbetsbesök i Indien, varvid

fältbesök också ingått vid svenskstödda biståndsprojekt i delstaten Tamil Nadu.

Enligt utskottets bedömning medför en koncentration till några delstater att

utvecklingssamarbetet kan präglas av större genomslagskraft, ökad effektivitet

och högre kvalitet än annars.

Motion U633 (c, v, mp, kd) yrkandena 8 och 9 anses besvarad med vad som ovan

anförts.

Östtimor

I motionen U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5 lyfts behovet av ökat biståndsstöd

till Östtimor fram.

Utskottet har inhämtat att Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom

stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet för

bl.a. fängslade östtimoreser och deras familjer samt till ett projekt som

syftar till att bygga en grundskola för flickor och en yrkesskola för ungdomar.

Vidare avser Sida att stödja Unicefs insatser på Östtimor för att bl.a. minska

mödradödligheten. Utskottet har också inhämtat att Sverige, tillsammans med

övriga EU-länder, stöder en ökad FN-närvaro på Östtimor genom att FN:s Center

för mänskliga rättigheter skulle få förstärka UNDP:s kontor i Jakarta med en

tjänsteman, som också skulle ha till uppgift att bevaka de mänskliga

rättigheterna på Östtimor. Utskottet instämmer i vad biståndsministern i ett

svar på riksdagsfråga 1996/97:256 tidigare uttalat om det angelägna i att bistå

befolkningen i Östtimor (prot. 1996/97:68). Utskottet delar även uppfattningen

att det MR-relaterade bistånd som ges till Indonesien också har en effekt på

Östtimor.

Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att

regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt.

Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion

U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5.

Latinamerika

Propositionen (avsnitt 4.3.3)

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att alla länder i Latinamerika,

med undantag av Kuba, i dag styrs av demokratiskt valda regeringar och står

inför utmaningen att fördjupa och konsolidera demokratin. Ett antal länder har

inlett moderniserings- och decentraliseringsprocesser som syftar till att ge

staten en klarare roll och föra över resurser och beslut till regional och

lokal nivå. Att bygga upp en effektiv statlig förvaltning, inklusive ett väl

fungerande rättssystem, samt säkerställa respekten för de mänskliga

rättigheterna är andra utmaningar som syftar till att stärka demokratin. I de

flesta länder har den ekonomiska utvecklingen varit positiv de senaste åren.

Trots detta är det inhemska sparandet och tillväxten i en del länder

fortfarande otillräckliga och den ojämna fördelningen av resurser består.

Fattigdomen är fortfarande utbredd, särskilt på landsbygden och bland

ursprungsbefolkningarna. Det ökade regionala samarbetet är viktigt för den

ekonomiska utvecklingen, och även för att stärka demokratin.

Motionerna

Folkpartiet liberalerna avvisar i partimotion U219 (fp) alla former av

bilateralt samarbete med Kuba (yrkande 23). Bistånd till de demokratiskt

sinnade krafterna på Kuba bör förmedlas och regeringen bör göra vad den kan för

att uppmuntra detta. Partiet förutsätter dock att eventuellt arbete för att

stärka de demokratiska krafterna på Kuba sker genom enskilda organisationer.

I kommittémotionen U636 (v) framförs krav på ett mer aktivt agerande från

regeringens sida för att underlätta och utöka kontakterna mellan olika delar av

det kubanska samhällslivet och Sverige (yrkande 4).

Motionärerna bakom U624 (v, s, m, c, fp, mp, kd) begär ett tillkännagivande om

stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar för att

återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och stödja

våldets offer (yrkande 3).

Den enskilda motionen U216 (mp) handlar om biståndskrediter till ett dammbygge

i Bío-Bío-floden i södra Chile. Motionären har, mot bakgrund av situationen för

den lokala ursprungsbefolkningen och de miljömässiga konsekvenserna av

projektet, invändningar mot avtalet. Därför begärs i motionen att regeringen

omedelbart skall verka för att avtalet om biståndskrediten offentliggörs

(yrkande 2). Regeringen bör vidare lämna en redogörelse för hur den har agerat

i frågan, vilka miljöhänsyn som har tagits samt vad den avser att göra i

framtiden (yrkande 3). Motionären anser också att regeringen bör uppdra åt Sida

att dra sig ur projektet (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Kuba

I två motioner, U219 (fp) yrkande 23 och U636 (v) yrkande 4, berörs biståndet

till Kuba.

Utskottet har i tidigare betänkanden haft att ta ställning till frågor om

svenskt bistånd till Kuba. Senast skedde detta i utskottets betänkande

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet ställde sig i

detta betänkande bakom kurs- och stipendiatverksamhet som ett inslag i

strävandena att verka för en större öppenhet i Kuba, respekt för de mänskliga

rättigheterna och förståelse för demokratiska värderingar. Utskottet ansåg

också att de kontakter som skapas genom forskningssamarbetet kan bidra till att

bryta Kubas isolering och utskottet uttalade därför stöd för denna

dialogfrämjande verksamhet. Utskottet vill i detta sammanhang också lyfta fram

den betydelse som ett ökat svenskt resande till Kuba har för utvecklandet av

samhällskontakter mellan de båda länderna. Ett antal svenska reseföretag

anordnar sedan några år resor till landet.

Utskottet vill också hänvisa till den redogörelse för det svenska

utvecklingssamarbetet som biståndsministern lämnat i ett skriftligt svar på

riksdagsfråga 1996/97:518. Enligt ett regeringsbeslut från oktober 1995 bör det

finnas möjligheter för Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för

ekonomisk och politisk systemöppning som främjar demokratiska reformer och

mänskliga rättigheter i Kuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av

ovanstående regeringsbeslut har också humanitärt bistånd, via FN, lämnats till

Kuba. Sverige bidrar också via EU:s humanitära organ ECHO till ett omfattande

humanitärt program på Kuba. Svenska enskilda organisationer kan vidare söka och

få bidrag till projekt inom olika områden. FN-organen UNDP och Unicef, som får

generösa bidrag från Sverige, stöder utvecklingsprogram på Kuba inom sina

respektive verksamhetsområden. Utskottet kan således konstatera att det svenska

biståndet till Kuba uteslutande kanaliseras genom internationella och svenska

institutioner och organisationer, forskningsinstitut och EU- respektive FN-

organ.

Med det ovan anförda avstyrks motion U219 (fp) yrkande 23. Motion U636 (v)

yrkande 4 anses besvarad.

Bío-Bío-floden (Chile)

I motion U216 (mp) yrkandena 2-4 behandlas ett specifikt dammbyggnadsprojekt i

Bío-Bío-floden i södra Chile.

Utskottet har inhämtat att det avtal om biståndskrediter för ett

vattenkraftprojekt i Bío-Bío-floden (Chile), som begärs offentliggjort, hos

Sida finns som en allmän och offentlig handling. Avtalet innehåller en referens

(s.k. cross-default) till ett av IFC (International Finance Corporation)

upprättat avtal, som enligt IFC:s hållning inte kan offentliggöras. Utskottet

förutsätter att såväl Sida som regeringen, i enlighet med svenska traditioner

på området, verkar för största möjliga offentlighet vad gäller samtliga svenska

biståndsinsatser. Investeringen i det aktuella projektet är fullbordad under

1997. Någon utvärdering är för närvarande inte planerad, men enligt uppgift

från Sida kommer en sådan att göras avseende de svenska insatserna i projektet.

Den svenska partens åtaganden i projektet har fullföljts och någon formell

möjlighet att, på juridiska grunder, dra tillbaka finansieringen föreligger

inte. Utskottet anser det för övrigt inte ankomma på riksdagen att i

enskildheter göra bedömningar kring projekt av detta slag för att avgöra om

t.ex. ett löpande finansieringsavtal skall avbrytas eller inte.

Med vad utskottet ovan anfört anses motion U216 (mp) yrkandena 2-4 besvarad.

Colombia

Stödet till frivilliga organisationer i Colombia tas upp i motion U624 (v, s,

m, c, fp, mp, kd) yrkande 3.

Det svenska stödet till enskilda organisationer som arbetar för mänskliga

rättigheter och demokrati i Colombia uppgår för budgetåret 1997 till omkring 22

miljoner kronor. Utskottet behandlade frågan om ökat stöd till

frivilligorganisationer som arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna

i Colombia i sitt betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. Utskottet

hänvisade i detta sammanhang bl.a. till att Sverige under en rad år har givit

stöd till enskilda organisationer som arbetar i Colombia för att återupprätta

respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna samt med det förebyggande

arbetet för konfliktlösning och stärkande av demokratin. Utskottet framhöll

också vikten av att svenska insatser till stöd för demokrati och mänskliga

rättigheter utformas så att de får maximal effekt. Vidare framförde utskottet

att sådana insatser med fördel kan kanaliseras via enskilda organisationer

eller - om så bedöms vara lämpligt - i direkt samarbete med landets regering

och myndigheter.

Utskottet finner inte anledning att frångå detta tidigare ställningstagande.

Med vad utskottet har anfört i det ovanstående får motion U624 (v, s, m, c, fp,

mp, kd) yrkande 3 anses besvarad.

Europa

Propositionen (avsnitt 4.3.4)

Regeringen anför att medlen under Europaposten skall användas i länder som av

DAC klassificerats som utvecklingsländer, dvs. Albanien samt vissa länder som

uppstått ur det forna Jugoslavien och Sovjetunionen. Biståndsinsatserna i

Europa har expanderat kraftigt under 1990-talet, främst på grund av krigen i

det forna Jugoslavien och Sovjetunionens upplösning.

Hittills har insatserna främst finansierats inom det humanitära biståndet.

Regeringen anför att det nu finns möjligheter att successivt övergå till ett

mer långsiktigt och återuppbyggnadsinriktat samarbete, vilket motiverar

införandet av en särskild delpost för utvecklingssamarbete med Europa. Den helt

övervägande delen av insatserna kommer under budgetåret 1998 att ske i Bosnien-

Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och Makedonien samt

Albanien. På sikt bedömer regeringen att samarbetet med Moldava samt vissa

länder i Kaukasus och Centralasien kommer att öka. Målet för Sveriges insatser

under delposten är att bidra till en stabil fred och till skapandet av

demokratiska och ekonomiska strukturer som motverkar nya konflikter.

Inga motioner har väckts i denna del.

Utskottets överväganden

Vid ett besök i Stockholm i oktober 1997 har internationella samfundets höge

representant för Bosnien-Hercegovina, Carlos Westendorp, lämnat en redogörelse

för situationen i Bosnien. Bosniensamordnaren betonade i denna redogörelse att

situationen i regionen är fortsatt orolig med interna spänningar och ekonomisk

instabilitet. Demokratin i regionen är fortfarande outvecklad och det finns

brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter.

Sveriges bistånd till det forna Jugoslavien uppgick till 1,3 miljarder kronor

för perioden 1991-1996. För budgetåret 1997 har regeringen fattat beslut om en

ram på sammanlagt 310 miljoner kronor. Den övervägande delen av insatserna har

hittills finansierats inom ramen för det humanitära biståndet. Av den

humanitära hjälpen och återuppbyggnadsstödet har den övervägande delen gått

till Bosnien-Hercegovina. Stöd för främjande av demokrati och mänskliga

rättigheter har i de flesta fall gått till organisationer och enskilda personer

i Kroatien och det som nu är Förbundsrepubliken Jugoslavien. För budgetåret

1998 har regeringen beräknat 280 miljoner kronor för delposten Europa.

Utskottet delar regeringens bedömning om behovet av att nu införa en ny

delpost, Europa, under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet,

vilket även framgått på annat håll i detta betänkande.

Demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

I propositionen betonar regeringen att stödet till demokratisering och respekt

för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom

svenskt utvecklingssamarbete. Demokrati och mänskliga rättigheter integreras

mer och mer i olika delar av utvecklingssamarbetet. I dag finns t.ex. samarbete

med flera av de svenska programländernas statsförvaltningar på området som

finansieras inom landramarna. Ytterligare ett led i integreringen är att

verksamhet i Afrika, Asien och Europa som tidigare finansierades på

demokratianslaget flyttas över till de regionala anslagen på samma sätt som

tidigare gjorts för Latinamerika. Demokratianslaget inom delposten Särskilda

utvecklingsprogram skall främst finansiera verksamhet som inte direkt rör en

specifik region eller ett land. Sammantaget ökar resurserna på verksamhet som

stöder demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter.

Regeringen uppger att försöksverksamheten med stöd genom svenska

partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i u-länder och i länder i

Central- och Östeuropa för närvarande ses över, men att regeringens preliminära

bedömning är att verksamheten har utvecklats positivt och att det därför kan

finnas anledning att utöka den.

Motionerna

Svenskt bistånd bör, enligt Moderata samlingspartiets kommittémotion U609 (m),

inte ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga

rättigheterna och utövar förtryck mot sina medborgare (yrkande 4). Motionärerna

anser att Sveriges agerande hittills har varit för svagt vad gäller ansvaret

för att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och för att

etablerade regler och principer efterlevs i de länder som mottar ett betydande

svenskt bistånd.

I Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) behandlas demokratibiståndet.

I motionen hävdas att det är en skillnad mellan demokratibistånd, vars primära

mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess primära aktörer (partier och

aktiva opinionsbildande organisationer), och vad som skulle kunna kallas

bistånd för demokrati, vars sekundära syfte är människors deltagande i olika

organisationer etc. Svenskt bistånd är i dag koncentrerat till den senare

inriktningen enligt motionärerna. Folkpartiet liberalerna anser att denna

tyngdpunkt bör förskjutas till ett mer jämnt stöd till de olika delarna av en

fungerande demokrati. Regeringen bör få i uppdrag att presentera ett särskilt

åtgärdsprogram för hur så kan ske (yrkande 3).

Partiet anser vidare att då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer bör

detta endast kunna ske av enskilda organisationer (yrkande 4).

Motionärerna anser att det måste stå klart för mottagarländerna att

biståndets omfattning och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan

hanteras. Inslaget av villkor i biståndsgivningen skall öka. Folkpartiet

liberalerna anser att Sverige bör undvika stora biståndsengagemang i länder

vars regimer inte strävar efter demokratisering (yrkande 5).

Motionärerna betonar den betydelse rättsstaten har för utvecklingen genom att

i motionen bl.a. lyfta fram yttrande- och organisationsfriheten samt kampen mot

tortyr och dödsstraff som en basal del av biståndspolitiken. Motståndet mot

enpartisystem skall vara entydigt och bistånd som främjar fria massmedier, inte

minst tidningar och radiostationer, bör utvecklas. Insatser för uppbyggnad av

ett oberoende rättsväsende och stöd till organisationer på detta område är av

strategisk betydelse. Vidare måste effektiva och rättssäkra förvaltningar

utvecklas. I motionen hävdas att utveckling av ekonomisk revision, offentlighet

och andra opartiska kontrollrutiner är områden där biståndspolitiken bör kunna

göra nytta (yrkande 8).

I partimotion U223 (mp) begärs att Sverige skall lägga speciell vikt vid

demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och att detta tydligt skall

framgå av texten till avtal och överenskommelser (yrkande 4). Förutom vikten av

att man från svensk sida markerar demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter, skulle det också vara ett stöd för de invånare i mottagarlandet

som arbetar för detta.

Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion U220 (kd) en etikcertifiering

(yrkande 4). Sverige har genom barnkonventionen förbundit sig att verka för

barnens rätt till en dräglig tillvaro, oavsett nationell tillhörighet.

Kristdemokraterna föreslår att företagen också uppmanas att införa en

?etikcertifiering? med barnkonventionen som grund. En certifiering skulle

innebära att produkter från företag som respekterar barnkonventionen gavs en

speciell märkning.

Enligt partiets uppfattning är det en absolut nödvändighet att en del av

biståndet ges som ett riktat demokratistöd i syfte att utveckla och stärka

demokratin. Prioriterade biståndsområden bör vara bl.a. rättsväsendet,

utbildningssektorn och de offentliga institutionerna. Korruption, maktmissbruk,

valfusk och andra former av brister i demokratin begränsar biståndets

möjligheter att nå sina mål och måste därför bekämpas (yrkande 6).

Kristdemokraterna anser vidare att den tvååriga försöksverksamheten där de

svenska riksdagspartierna haft möjlighet att kanalisera biståndsmedel till

systerpartier i de fattiga länderna i avsikt att främja och stärka demokratin

bör permanentas (yrkande 15).

I en enskild motion U205 (s) begärs ett tillkännagivande om bevakning av

homosexuellas mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att det är ett problem

att de rättigheter som Sverige har åtagit sig att följa inte alltid införlivas

i politiken. Motionärerna betonar särskilt biståndspolitiken.

Motionärerna bakom motion U616 (m, c) föreslår svenska insatser vid en framtida

uppbyggnad av demokratin bland kurderna i Irak. Motionärerna menar att det

kurdiska folket i norra Irak kommer att behöva hjälp med att bygga upp ett

civilt rättssamhälle med demokratiska institutioner. När den hjälpen behövs

bör, enligt motionärernas uppfattning, Sverige vara berett att bidra med

liknande insatser som gjorts i andra länder vilka byggt upp demokratiska

institutioner.

Utskottets överväganden

Allmänt

Ett flertal motioner, U219 (fp) yrkandena 3, 5 och 8, U223 (mp) yrkande 4 och

U220 (kd) yrkande 6, behandlar olika förslag om hur biståndet för främjandet av

demokrati och mänskliga rättigheter bör vara utformat. I motionerna förespråkas

t.ex. att stora biståndsinsatser skall undvikas i länder som inte eftersträvar

demokrati, att rättsstatens betydelse skall betonas, att demokratiaspekterna

skall betonas i svenska biståndsavtal, att regeringen skall ges i uppdrag att

presentera ett åtgärdsprogram kring demokratibiståndet och att alla former av

icke-demokratiska tendenser i mottagarländerna skall bekämpas.

Utskottet anser det vara positivt att stödet till demokratisering och respekt

för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom

Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Utskottet välkomnar också att

regeringen, som ett uttryck för denna prioritering, har aviserat att den under

1998 i form av en skrivelse till riksdagen kommer att presentera sin politik

för hur Sverige genom utvecklingssamarbetet avser att stödja demokratisering

och respekt för mänskliga rättigheter. Utskottet konstaterar också att Sida i

maj 1997 antagit en sammanhållen policy på området i form av ett

handlingsprogram för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Sidas

handlingsprogram och regeringens aviserade skrivelse kan därför anses

tillmötesgå framförda krav på ett åtgärdsprogram för demokratibiståndet.

Som framgår även på andra håll i detta betänkande görs inom ramen för det

svenska utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet av

demokrati. Här kan t.ex. nämnas främjandet av de demokratibärande strukturerna

i samarbetsländerna, stödet för att bekämpa korruption samt det omfattande

svenska stödet genom enskilda organisationer, som är väl känt och en

grundpelare i vårt stöd till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

De i motion U220 (kd) yrkande 6 framförda synpunkterna i dessa avseenden torde

därför vara väl tillvaratagna.

Vad som framförs motionsledes om en ökad betoning på den betydelse som

rättsstaten har för utveckling ligger, enligt utskottets mening, i allt

väsentligt i linje med svensk politik på området. En ökad uppmärksamhet riktas

i det svenska utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet och andra

demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt civilt samhälle. Också det

s.k. förvaltningsbiståndet avser bl.a. att främja det civila samhället och

demokratin samt att förstärka den samhälleliga kontrollen och offentligheten.

Motionskraven om rättsväsendets betydelse kan därför anses vara tillgodosedda

genom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Utvecklingssamarbetet mellan Sverige och samarbetsländerna fastställs, som

framgått också på annat håll i detta betänkande, genom särskilda

samarbetsavtal. Utskottet vill erinra om att frågor om demokrati och mänskliga

rättigheter berörs i de flesta avtalen och utgör en allt viktigare fråga också

i den dialog som föregår ett avtals undertecknande. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer regeringen, i den skrivelse till riksdagen om demokrati och

mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet som aviserats, att ytterligare

utveckla hur dessa aspekter bör kunna lyftas fram på ett ännu tydligare sätt än

i dag. Vad i motionerna U219 (fp) yrkande 5 och U223 (mp) yrkande 4 har

framförts kan i allt väsentligt anses vara tillgodosett härigenom.

Med vad utskottet ovan anfört anses motionerna U219 (fp) yrkandena 3, 5 och 8,

U223 (mp) yrkande 4 samt U220 (kd) yrkande 6 besvarade.

Motionerna U609 (m) yrkande 4 och U219 (fp) yrkande 4 begär dels att bistånd

inte skall få ges till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga

rättigheterna, dels att bistånd till diktaturer endast skall få ges genom

enskilda organisationer.

Enligt utskottets bedömning, vilken också framfördes i betänkandet

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, kan biståndet användas för

att i länder, där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna, på

ett positivt och konstruktivt sätt påverka och förbättra situationen och

utvecklingen. Som utskottet påpekade i detta betänkande går demokratistöd

dessutom i praktiken vanligen via enskilda organisationer men är riktat både

till enskilda organisationer och myndigheter i mottagarlandet. Det sistnämnda

är t.ex. fallet med de kurser om de mänskliga rättigheterna som Raoul

Wallenberginstitutet arrangerar för olika kategorier av statliga tjänstemän.

Utskottet kan inte ställa sig bakom krav på att bistånd inte skall få ges

till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna eller att

bistånd till diktaturer endast skall få kanaliseras genom enskilda

organisationer.

Motionerna U609 (m) yrkande 4 och U219 (fp) yrkande 4 avstyrks mot denna

bakgrund.

Etikcertifiering

I motionen U220 (kd) yrkande 4 föreslås en etikcertifiering för företag som

respekterar FN:s barnkonvention.

Utskottet konstaterar att det i dag finns olika system för märkning av varor,

varav t.ex. en s.k. rättvisemärkning förekommer för bl.a. kaffe, te och kakao.

Bakom märkningen står Föreningen för Rättvisemärkning, som uppger sig arbeta

för att framtida förändringar och justeringar i rättvisemärkningens inriktning

skall utgå från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention

om barnets rättigheter samt från grundläggande ILO-konventioner. Bakom

rättvisemärkningen i Sverige står bl.a. Caritas, Diakonia, Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen (LO), Lutherhjälpen, Rädda

Barnen, Svenska kyrkan/Global ekonomi, Svenska kyrkans mission och Sveriges

kristna råd. Föreningen för rättvisemärkning stöds av Sida.

Utskottet menar att märkningar av det slag som t.ex. den existerande

rättvisemärkningen eller den föreslagna etikcertifieringen innebär, bör byggas

upp på frivillighetens grund. En märkning av detta slag torde varken kunna

basera sig på eller stå under kontroll av en enskild stat eftersom ett sådant

system med stor sannolikhet skulle kunna uppfattas som handelsstörande av andra

länder. Det finns anledning att närmare följa utvecklingen på området och

utskottet förutsätter att regeringen gör det.

Detta medför att motion U220 (kd) yrkande 4 anses besvarad.

Homosexuellas rättigheter

Att homosexuellas rättigheter skall integreras i biståndspolitiken påtalas i

motionen U205 (s).

Utskottet stöder den ökande uppmärksamhet som inom utvecklingssamarbetet

riktas mot främjandet av respekten för demokrati och mänskliga rättigheter.

Detta arbete omfattar naturligtvis, förutom t.ex. kvinnor, barn och

funktionshindrade, även homosexuella. Sverige agerar på olika plan när det

gäller respekten för mänskliga rättigheter. Ett viktigt inslag i det bilaterala

utvecklingssamarbetet är dialogen med samarbetsländerna om bl.a. tillämpningen

av internationella konventioner på området. Också genom stöd till bl.a. det

civila samhället och rättsväsendet förbättras förutsättningarna för respekt för

mänskliga rättigheter.

Med detta besvaras motion U205 (s).

Kurdiska folket

Ett förslag om svenska insatser för det kurdiska folket framförs i motion U616

(m, c).

Den utsatta situationen för kurderna i norra Irak uppmärksammas från svenskt

håll. Frivilligorganisationer kan genom Sida få stöd för humanitär verksamhet i

norra Irak. Turkiska myndigheter har av såväl EU som Sverige vid upprepade

tillfällen uppmanats att underlätta för frivilligorganisationers tillträde till

norra Irak via Turkiet. Sverige är också medfinansiär av FN:s vaktstyrka i

norra Irak (UNGCI), en vaktstyrka som bl.a. har till uppgift att skydda

personal som arbetar för hjälporganisationer i norra Irak.

Med detta anses motion U616 (m, c) besvarad.

Demokratistöd via partier

Försöksverksamheten med stöd genom svenska partianknutna organ till demokratins

uppbyggnad i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa föreslås i motion

U220 (kd) yrkande 15 bli permanentat.

Utskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen har angivit att

försöksverksamheten är föremål för en översyn. Utskottet delar den preliminära

bedömning som regeringen gör om att verksamheten har utvecklats positivt och

att det därför kan finnas anledning att utöka, om än inte nödvändigtvis

permanenta, den.

Med detta får motionen U220 (kd) yrkande 15 betraktas som besvarad.

Jämställdhet

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

I propositionen redovisas hur det nya biståndspolitiska målet om att

utvecklingssamarbetet skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män aktivt

har följts upp.

Med anledning av en utredning om kompetens i jämställdhetsfrågor inom

biståndsförvaltningen görs enligt propositionen en betydande satsning inom

Utrikesdepartementet i form av utbildning, nätverksbyggande samt utarbetande av

exempel som visar hur kvinnors och mäns olika behov och villkor kan

uppmärksammas mer i bl.a. landstrategier, stöd till respekt för mänskliga

rättigheter och humanitärt arbete.

Motionerna

Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) betonar i yrkande 11 (delvis)

genderperspektivet och kvinnans roll i biståndet. Enligt motionärerna måste

kvinnors rätt till makt och kontroll över sina liv respekteras. Folkpartiet

liberalerna anser att det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i

biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkta insatser riktade mot

kvinnor i programländerna samt genom ökat kvinnligt deltagande i planering,

genomförande och utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Genom

biståndssamarbetet har Sverige möjlighet att föra en dialog med

mottagarländerna om kvinnors rättigheter. Enligt motionen måste dessa

tillfällen utnyttjas. Biståndets ambition bör vara att varje insats föregås av

en konsekvensanalys vad gäller kvinnors levnads- och försörjningsvillkor.

I partimotion U223 (mp) av Miljöpartiet de gröna begärs ett tillkännagivande om

att Sverige i utvecklingssamarbetet skall stödja kvinnor i kampen mot

diskriminering och för jämställdhet. Brist på jämställdhet och diskriminering

av kvinnan kan vara ett stort utvecklingshinder (yrkande 3).

Kristdemokraterna framhåller i yrkande 21 i sin kommittémotion A805 (kd) att

det svenska biståndet bör utgå från mottagarländernas kultur och behov samt

från bl.a. kvinnors centrala funktion i familj och samhälle. I motionen

behandlas kvinnans situation vad gäller bl.a. diskriminering, familjeplanering,

aborter, miljöförstöring och jordbruksskötsel. Enligt motionärerna måste det

finnas en balans mellan mäns och kvinnors rättigheter oavsett ett lands

sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden.

Motionärerna bakom den enskilda motionen U209 (c) yrkande 6 föreslår att

Sverige på försök under en tvåårsperiod avdelar en begränsad summa

biståndsmedel som fördelas lika mellan projekt som drivs av kvinnor och går

till kvinnor respektive som drivs av män och går till män.

Utskottets överväganden

I tre motioner, U219 (fp) yrkande 11 (delvis), U223 (mp) yrkande 3 och A805

(kd) yrkande 21, framförs olika förslag kring biståndets roll för kvinnor i u-

länder.

Genom riksdagens beslut våren 1996 antogs ett nytt biståndspolitiskt mål om

att utvecklingssamarbetet skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män

(prop. 1995/96:153, bet. 1995/96:UU18, rskr. 1995/96:272). Ett intensivt arbete

har sedan riksdagens beslut pågått för att integrera jämställdhet mellan

kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. Som regeringen redovisar i

budgetpropositionen har Sida utvecklat former och arbetsmetoder för ett

förstärkt jämställdhetsarbete i utvecklingssamarbetet, bl.a. genom utarbetandet

av ett handlingsprogram för jämställdhet. Vidare görs inom Utrikesdepartementet

en betydande satsning för att stärka kompetensen i jämställdhetsfrågor.

En viktig utgångspunkt för Sidas handlingsprogram för jämställdhet har varit

den internationella strategi - Platform for Action - för främjandet av

jämställdhet mellan kvinnor och män som arbetades fram i samband med FN:s

fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995.

Förnekandet av kvinnors mänskliga rättigheter och diskriminering av kvinnor

utgör, som påtalas motionsledes, ett stort hinder mot utveckling i många

länder, oavsett de sociala, ekonomiska och kulturella förhållandena i

respektive land. Sida arbetar för att främja hänsynen till kvinnors mänskliga

rättigheter inom landprogrammen och genom stöd till organisationer som arbetar

på internationell, regional och nationell nivå. Ett viktigt instrument för

främjande av kvinnors mänskliga rättigheter är konventionen om avskaffande av

alla former av diskriminering av kvinnor (Convention to Eliminate All Forms of

Discrimination Against Women, CEDAW).

Frågor om jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter tas upp som viktiga

inslag i den dialog som förs med samarbetsländerna. Utskottet förutsätter att

jämställdhetsaspekter också berörs i andra dialoger och sammanhang, t.ex. med

enskilda organisationer som erhåller stöd från Sida.

Betydelsen av att låta jämställdhet mellan kvinnor och män genomsyra frågor

om makt och inflytande har på senare år vunnit erkänsla. Arbetet för att stödja

kvinnors deltagande och inflytande i ekonomiskt och politiskt beslutsfattande

framhävs inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete. Av stor vikt är också

främjandet av kvinnors ekonomiska oberoende och möjligheter att utöva kontroll

över sina liv. Det är bl.a. av dessa skäl angeläget att främja en uthållig

sysselsättning och minskad fattigdom i utvecklingsländerna. Ansträngningar

måste i svenska biståndsinsatser göras för att säkerställa att kvinnor får ökad

kontroll över sina egna liv och ökad och rättvis tillgång till, och kontroll

över, resurser. Som påtalats på annat håll i detta betänkande är arbetet inom

området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter särskilt uppmärksammat

inom utvecklingssamarbetet. Stor betoning läggs på mänskliga rättigheter och

jämställdhet, samt kvinnors rätt att utöva kontroll över sina liv. Det svenska

arbetet på detta område omfattar också frågor som abort och familjeplanering.

Utskottet vill också betona landstrategiprocessens centrala roll i det

svenska utvecklingssamarbetet. Det är naturligt att i landstrategiprocessens

samtliga stadier - såsom planering, genomförande och utvärdering - uppmärksamma

jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet konstaterar också att Sida i

sitt handlingsprogram framhåller att jämställdhet mellan kvinnor och män är

något som bör genomsyra hela landstrategiprocessen och utvecklingen av en

landstrategi.

Med det ovan anförda anses motionerna U219 (fp) yrkande 11 i berörd del, U223

(mp) yrkande 3 och A805 (kd) yrkande 21 besvarade.

Motion U209 (c) yrkande 6 föreslår en försöksverksamhet där hälften av

biståndsmedlen riktas direkt till kvinnor respektive till män.

Utskottet fann, när ett likartat förslag behandlades i betänkandet 1996/97:

UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, inte skäl att förorda en sådan

försöksverksamhet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning, varför motion U209 (c) yrkande 6

avstyrks.

Miljö och hållbar utveckling

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen har tidigare i en skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:2) förordat

att den inriktning för det bilaterala utvecklingssamarbetet som föreslagits av

Sida i handlingsprogrammet för bistånd till hållbar utveckling ytterligare bör

förstärkas och fördjupas. Arbetet för en hållbar utveckling skall genomsyra

hela utvecklingssamarbetet, vilket bl.a. bör avspeglas i dialogen med

samarbetsländerna liksom i landstrategierna.

Regeringen uppger att fortsatt utveckling av riktlinjer och metoder för

hållbart nyttjande av sötvatten skall ges hög prioritet i samarbetet med

mottagarländerna. Bland prioriterade områden märks t.ex. ett initiativ för att

främja en hållbar utveckling i marina och kustnära områden och en satsning för

att skapa livsmedelssäkerhet i Afrika. Medel för särskilda miljöinsatser inom

delposten Särskilda utvecklingsprogram skall användas för att söka kunskap om

metoder och utveckla dessa, stödja samarbete med multilaterala organ samt att

främja och skapa samarbete kring konventionerna om biologisk mångfald,

klimatförändringar och ökenutbredning.

Motionerna

I partimotion U219 (fp) yrkande 9 uppmärksammas miljö och bistånd. Folkpartiet

liberalerna betonar insatser för en ekologiskt hållbar utveckling som en mycket

angelägen del i biståndet. Ett effektivt miljöbistånd måste vara långsiktigt,

vilket innebär att den inhemska befolkningen måste vara starkt delaktig i

demokratiska beslutsprocesser och att fattigdomen måste bekämpas. Partiet

lyfter fram två verksamhetsområden som bör prioriteras inom miljöbiståndet. Det

ena området är mat- och vattenförsörjningen, vilket innebär åtgärder inom

jordbruk, skogsbruk, marin miljö, färskvattenförsörjning, avfall/avlopp samt

transporter, energiförsörjning och befolkningsfrågor. Det andra området är

kapacitetsutveckling, vilket innebär forskning och utbildning samt utveckling

av rättssystem och institutioner. Förstärkt kompetens inom ämnet miljöekonomi

ses som särskilt viktigt. U-ländernas urbaniseringsproblem har hittills ägnats

för liten uppmärksamhet och u-länderna kan i längden inte hantera miljö- och

utvecklingsproblematiken med hjälp av utländska experter. Folkpartiet

liberalerna understryker därför behovet av stöd till utvecklande av

miljölagstiftning, till etablerande av institutioner för policyutveckling,

övervakning och kontroll etc.

Miljöpartiet de gröna betonar i sin partimotion U223 (mp) att Sverige i

utvecklingssamarbetet måste framhålla och arbeta med hänsyn till sambandet

mellan ekologiskt hållbar utveckling, naturresursanvändningen och miljöskulden

(yrkande 1). Motionärerna anser att det är av avgörande betydelse att

Sveriges samarbetsländer i utvecklingssamarbetet får klart för sig att ett

lands miljöskuld är en realitet och att den växer i takt med nonchalerandet av

densamma.

Vidare anser Miljöpartiet att vattenförsörjningen i världen är den viktigaste

frågan på den gemensamma internationella agendan i dag. Många länder har en

akut vattenbrist och många är medvetna om en accelererande vattenbrist.

Samtidigt är många stater omedvetna om det dolda hotet om en kommande

vattenbrist. Motionärerna anser att biståndsprojekt kring vattenfrågor i länder

som har problem med sin vattenförsörjning bör prioriteras i

utvecklingssamarbetet (yrkande 6).

Miljöpartiet de gröna lägger också fram ett förslag om en fond för särskilda

miljöinsatser (yrkande 7). Genom att miljöfrågorna numera finns med i de flesta

av samhällets verksamheter och aktiviteter får pengar som anvisas till

miljöåtgärder av olika slag en insatsverkan i hela samhället enligt

motionärerna.

Utskottets överväganden

Motionerna U219 (fp) yrkande 9 och U223 (mp) yrkandena 1 och 6 behandlar olika

frågor om bistånd och miljö, t.ex. mat- och vattenförsörjningen,

kapacitetsutvecklingen och miljökonsekvensbedömningar.

Genom riksdagens beslut 1988 antogs som ett särskilt biståndsmål att

utvecklingssamarbetet skall bidra till en framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet.

1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226).

Regeringen har nyligen, genom en skrivelse till riksdagen, redovisat

inriktningen av det svenska internationella utvecklingssamarbetet för en

hållbar utveckling (skr. 1996/97:2, bet. 1996/97:JoU6, rskr. 1996/97:146 och

bet. 1996/97:UU15). Utskottet konstaterar att de områden -

färskvattenhantering, jord- och skogsbruk/markvård, marin miljö, urban miljö

och energiförsörjning - som, enligt motion U219 (fp) yrkande 9, bör prioriteras

i biståndsarbetet också i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling

återfinns som prioriterade områden. Utskottet har i ett tidigare betänkande

ställt sig bakom denna prioritering (bet. 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete).

Utskottet anser att det finns ett värde i en ökad integrering av

miljöaspekterna inom biståndsverksamhetens alla delar. Centrala ambitioner i

utvecklingsarbetet inom miljöområdet är att höja ländernas kapacitet att själva

hantera dessa frågor, genom bl.a. institutionsuppbyggnad, utbildningsinsatser

och stöd till grundläggande forskning. Sida ger t.ex., genom ett program för

miljöekonomi, stöd för att utveckla den miljöekonomiska kompetensen i

mottagarländerna och att integrera miljöekonomisk analys i handläggningen av

svenskt bistånd.

Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i de båda motionerna U219 (fp)

yrkande 9 och U223 (mp) yrkande 6, att det finns anledning att särskilt lyfta

fram frågor som rör världens vattenförsörjning. Dessa frågor har också av det

internationella samfundet, t.ex. vid det extra mötet med FN:s generalförsamling

(UNGASS), erkänts som angelägna för vår överlevnad, bl.a. genom beslutet om att

låta nästa års möte med Kommissionen för hållbar utveckling behandla sötvatten

som den viktigaste sektorsfrågan.

Utskottet lyfte vidare, i ovan nämnda betänkande, fram energiomsättningen,

urbaniseringsproblematiken, miljökonsekvensbedömningar, det folkliga

deltagandet samt fattigdomsproblematiken som angelägna områden och frågor för

en hållbar utveckling (bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete).

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och anser med det ovan

anförda motionerna U219 (fp) yrkande 9 och motion U223 (mp) yrkandena 1 och 6

besvarade.

Miljöpartiets förslag om en miljöfond, U223 (mp) yrkande 7, innebär i

förhållande till regeringens förslag en ökning av budgetposten för särskilda

miljöprogram.

Utskottet har på annan plats i betänkandet bedömt att regeringens förslag

till fördelning på anslagsnivå och under anslagsnivå präglas av väl gjorda

avvägningar och prioriteringar. Det gäller också budgetposten Särskilda

miljöprogram under delposten Särskilda utvecklingsprogram (anslagsposten för

det bilaterala utvecklingssamarbetet), där regeringen har föreslagit 200

miljoner kronor för budgetåret 1998.

Motion U223 (mp) yrkande 7 avstyrks därför.

Offentlig förvaltning, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Enligt regeringens uppfattning gäller ett av de allvarligaste och snabbast

ökande gapen mellan fattiga och rika kunskap och kapacitet, inte minst förmågan

att hantera informationsteknikens explosionsartade utveckling.

Förvaltningsbistånd liksom kontraktsfinansierat tekniskt samarbete,

internationella kurser och forskningssamarbete har en särskilt central

betydelse för Sveriges stöd till uppbyggnad av kompetens och kunskap i u-

länderna. Att stärka samarbetsländernas kapacitet är också avgörande för att

åstadkomma ett mer jämlikt förhållande i biståndsrelationen.

Regeringen anser vidare att korruptionen är ett av utvecklingsländernas

största problem eftersom den alltid innebär ökad ojämlikhet och försvårar

kampen för social rättvisa. Att stärka samarbetsländernas förmåga att bekämpa

korruption är en viktig del av förvaltningsbiståndet.

Motionerna

Moderata samlingspartiet har i sin partimotion U202 (m) yrkat på att systemet

med landramar avskaffas till förmån för avtal där strikta villkor vad gäller

korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs (yrkande 10,

delvis). Motionärerna menar att det inte får inträffa att bistånd i praktiken

gynnar korruption och hävdar att det från vissa håll kommer alarmerande

rapporter om just detta.

Miljöpartiet begär i partimotion U223 (mp) ett tillkännagivande om att Sverige

i utvecklingssamarbetet skall ha en plan för varje mottagarland om hur man på

ett effektivt sätt skall bekämpa korruption (yrkande 5). Korruption utgör

enligt partiets mening ett svårt hinder mot utveckling och försvagar alltid ett

lands regering och institutioner samt ökar klyftan mellan rik och fattig.

I den enskilda motionen U209 (c) kräver motionärerna att det svenska biståndet

villkoras mot ett krav på rättvisare fördelning mellan män och kvinnor, fattiga

och rika i mottagarländerna (yrkande 1).

Utskottets överväganden

Förslag kring hur förekomsten av korruption i mottagarländer för svenskt

bistånd kan bekämpas framförs i motionerna U202 (m) yrkande 10 (delvis) och

U223 (mp) yrkande 5.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att korruptionen utgör en fara

och ett allvarligt problem i många utvecklingsländer. Utskottet instämmer också

i framförda synpunkter om att det främst är de fattiga människorna som drabbas

av korruption och att biståndet på intet sätt får bidra till eller gynna

korruption.

Korruptionsproblematiken är nära kopplad till statens och samhällets funktion

och situation. Där den demokratiska kulturen inte är rotad och där makthavare

och tjänstemän utsätts för en begränsad - om någon - kontroll tenderar

korruptionen att vara starkare än i demokratiska samhällssystem med väl

utvecklade kontrollerande funktioner. Det är därför positivt att en stor del av

förvaltningsbiståndet avser att främja det civila samhället, demokratin samt

förstärkandet av den samhälleliga kontrollen. En utveckling mot ökad demokrati

motverkar den typ av missförhållanden som korruption innebär. Det är därför,

enligt utskottets förmenande, värdefullt att Sverige fäster allt större vikt

vid stödet till demokratins utveckling i samarbetsländerna.

Utskottet kan vidare konstatera att Sverige genom direkta insatser inom ramen

för utvecklingssamarbetet motverkar korruption. Inom svenska biståndsinsatser

har arbetet mot korruption och missbruk skärpts på senare år och frågor om

detta tas upp i avtalen och dialogen med samarbetsländerna. I fall då

korruption kan bevisas påverkar detta omfattningen och inriktningen av

samarbetet med landet. Det finns exempel under senare år då utbetalningar

avbrutits till dess att åtgärder för att förhindra fortsatt missbruk bevisligen

genomförts.

Utskottet vill också hänvisa till att Sida genomfört en översyn och så sent

som i januari 1997 presenterat riktlinjer för arbetet med korruption i

utvecklingssamarbetet. Också internationellt arbetar Sverige aktivt för att

motverka korruption. Sverige har t.ex. varit pådrivande för Världsbankens

arbete med att ta fram ett liknande policydokument som Sidas, ett dokument som

skall ligga till grund för bankens samarbete med utvecklingsländerna. Sverige

arbetar också med frågan inom övriga utvecklingsbanker.

I ett skriftligt svar på riksdagsfråga 1996/97:681 har biståndsministern

framhållit att regeringen tar korruptionsproblematiken på stort allvar. Enligt

statsrådets uppfattning bör dock huvudansvaret för att bekämpa korruption i

biståndet ligga hos mottagaren. Utskottet delar denna uppfattning och

förutsätter, i likhet med regeringen, att mottagare av svenskt

utvecklingsbistånd bekämpar korruption och vidtar effektiva åtgärder när brott

kan bevisas.

Med det ovan anförda anses motion U223 (mp) yrkande 5 besvarad.

Utskottet har på annan plats i detta betänkande tagit ställning till förslaget

om att avskaffa systemet med landramar och där framhållit att det nuvarande

systemet anses vara lämpligt och funktionellt för att garantera effektivitet

och flexibilitet i utvecklingssamarbetet.

Med anledning av detta ställningstagande och med vad som ovan anförts om

svenska insatser för att bekämpa korruption avstyrker utskottet motion U202 (m)

yrkande 10 i berörd del.

I motion U209 (c) yrkande 1 framförs krav på att det svenska biståndet i högre

grad skall villkoras med krav på en rättvisare fördelning mellan fattiga och

rika, och mellan kvinnor och män i mottagarländerna.

Enligt utskottets uppfattning måste varje land ha ansvar för den egna

utvecklingen och i demokratiska former avgöra dessa frågor på egen hand.

Biståndet är ofta litet i förhållande till de inhemska resurser som satsas på

utveckling, särskilt i stora länder. Utskottet menar att den s.k. inhemska

resursmobiliseringen, både offentligt och privat, kan vara en del i dialogen

med samarbetsländerna. Enligt vad utskottet kunnat inhämta stöder Sverige många

samarbetsländers förmåga att mobilisera resurser på ett effektivt och rättvist

sätt, t.ex. genom reformering av skatteväsenden. Variationen mellan länder

avseende såväl investeringarnas som den offentliga sektorns omfattning,

inriktning och finansiering är mycket stor. Utskottet noterar också att

regeringen, i budgetpropositionen, anfört att skattesystemen fungerar dåligt i

vissa av de minst utvecklade länderna, samtidigt som de omfördelande

mekanismerna är ineffektiva.

Med detta anses motion U209 (c) yrkande 1 besvarad.

Sociala sektorer

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen menar att utbildning för alla är centralt för att göra kunskap

tillgänglig också för de marginaliserade, men också för att främja framväxten

av en demokratisk kultur och underlätta de fattigas deltagande i den ekonomiska

utvecklingen. Utbildning av kvinnor har stort genomslag på både deras egen,

familjens och barnens levnadsstandard. Att förbättra barnens möjligheter,

framför allt genom fullbordad skolgång, utgör den viktigaste investeringen i en

nations framtid. Ohälsa är enligt propositionen en viktig orsak till fattigdom

och hämmar tillväxt och social utveckling. En fungerande hälsovård, som är

tillgänglig också för de fattiga, är därför viktig för att stärka människors

förmåga. Trots att både hälsovården och utbildningen har uppvisat betydande

förbättringar under de tre senaste årtiondena är utmaningarna avsevärda.

Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja reformprocesser för att ge

grundläggande utbildning för alla, inklusive handikappade, att höja

utbildningens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper, såsom fattiga

flickor.

Regeringen anser att svenskt hälsobistånd även i fortsättningen bör inriktas

på att stödja reformprocesser i syfte att åstadkomma hälso- och sjukvård av god

kvalitet för alla. Hälsobiståndet bör också inriktas på att förbättra

folkhälsan för utsatta grupper. Prioriterade områden är reformer som syftar

till effektivisering och decentralisering, sexuell och reproduktiv hälsa och

rättigheter inklusive hiv/aidsbekämpning samt barn och ungdomars hälsa.

Motionerna

Centerpartiet tar i sin partimotion So241 (c) upp vissa hälsofrågor inom

biståndspolitiken (yrkande 12). Partiet anser att insatserna för att minska

mödradödligheten är centrala. Utbildningen av barnmorskor har genomförts med

gott resultat i Angola och motionärerna anser att barnmorskeutbildning i likhet

med den som skett i Angola därför bör ske i fler programländer.

Vidare påpekas i motionen att det växande missbruket av alkohol, tobak och

andra droger utgör ett ökande problem mot människors hälsa i

utvecklingsländerna. Motionärerna menar att stöd till narkotikabekämpning,

lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att minska efterfrågan är

nödvändigt.

Centerpartiet framhåller också att befolkningsutvecklingen under senare år

har visat tecken på att avmattas men att ökningen fortfarande är alltför stor.

Motionärerna anser att en ökande världsbefolkning i kombination med sämre

möjligheter till livsmedelsförsörjning är ett av de största hoten mot

fattigdomsbekämpningen. Befolkningsutvecklingen utgör också ett direkt hot mot

miljön och mot världsfreden. Genom en högre utbildningsnivå och ökade

försörjningsmöjligheter, främst för kvinnor, kan befolkningsutvecklingen

hejdas.

I Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) behandlas hälsoproblemen i u-

länderna (yrkandena 15 och 22). Barnen är bland de mest utsatta för lidanden

och måste ges en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken. Motionärerna anser

att en av biståndets huvuduppgifter är att förebygga ohälsa och bekämpa

sjukdomar. Vidare utgör hiv/aids ett särskilt problem för u-länderna. Även ett

ökande tobaksbruk, alkoholkonsumtion och annat drogmissbruk utgör stora

hälsoproblem för u-landsbefolkningar. Kvinnornas hälsoproblem i u-länderna

uppmärksammas också i motionen.

Vidare anförs i motionen att det bilaterala arbetet avseende

befolkningsfrågan kan förbättras. Satsningar inom familjeplanering bör medvetet

föras in i de bilaterala förhandlingarna så att konkreta projekt kan sättas i

gång i programländerna (yrkande 10).

Folkpartiet liberalerna föreslår att strategier och metoder för hur

handikappfrågor skall kunna införlivas i bilaterala och multilaterala

utvecklings- och katastrofinsatser bör framtas (yrkande 14).

I motionen påpekas att de samlade erfarenheterna av de gångna årens

internationella biståndsverksamhet tyder på att investeringar i ?det mänskliga

kapitalet? såsom undervisning och hälsa givit bättre resultat än insatser på

andra områden såsom industri och jordbruk. Motionärerna önskar mot denna

bakgrund ett tillkännagivande om prioriteringar av kunskapsöverföring och

investeringar i det ?mänskliga kapitalet? (yrkande 20).

Motion U222 (s) behandlar funktionshindrade människors situation i världen.

Deras ställning kan enligt motionärernas uppfattning stärkas genom att

handikappaspekten beaktas i samtliga riktlinjer och strategier för svenskt

utvecklingssamarbete och genom att strategier och metoder utvecklas för hur

handikappfrågor kan införlivas i bilaterala och multilaterala utvecklings- och

katastrofinsatser.

Ökade och förbättrade aktiviteter inom området sexuell och reproduktiv hälsa i

biståndsarbetet begärs i den enskilda motionen U208 (c) (delvis). Motionärerna

betonar särskilt insatser direkt riktade mot ungdomar i och utanför skolan.

Sida bör även när det gäller frågor om utbildning och demokrati - och inte bara

i hälsopolicyn - fokusera på problemen med sexuell och reproduktiv hälsa.

Starkare profilering och material lämpligt att använda i upplysnings- och

rådgivningsverksamhet bör tas fram. Stödet till NGO:er och andra organisationer

som bedriver verksamhet på detta område bör ökas.

I den enskilda motionen U209 (c) anförs att förekomsten av omskärelse,

gatubarn och prostitution ytterligare måste uppmärksammas inom ramen för det

svenska biståndet (yrkande 3). Motionärerna lyfter i yrkande 4 fram vikten av

att i biståndet satsa på försörjningsmöjligheterna för unga kvinnor och flickor

i de snabbt växande storstadsgettona, så att inte alltfler riskerar att dras in

i brottslig verksamhet och prostitution. I yrkande 5 pekas på vikten av

demokratiutbildning och kvinnors utbildning. En kvinna som fått utbildning kan

bestämma över sin egen situation och försörja sig, hon föder inte fler barn än

hon kan ta hand om.

Den enskilda motionen U214 (fp) (delvis) handlar om biståndets betydelse för

flickors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Motionären anser att Sida,

inom områden som t.ex. demokrati, utbildning och hälsa, borde få i uppdrag att

verka för projekt fokuserade på unga människors, särskilt flickors, behov av

preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning. Sådana projekt borde också

syfta till att påverka attityder och värderingar i frågor som rör sexualitet

och reproduktion, men även beakta frågor som könsstympning av kvinnor,

könsselekterade aborter och prostitution.

Den enskilda motionen U201 (fp) behandlar biståndets betydelse för

epileptiker. Attityderna till epilepsi varierar från land till land. Enligt

motionären uppskattar WHO att ett avsevärt antal av världens epileptiker skulle

kunna befrias från krampanfall till en liten kostnad. Sverige bör inom ramen

för sitt internationella biståndsarbete verka för att den diskriminering som

epileptiker utsätts för elimineras (yrkande 1) och att människor med epilepsi

får sitt behov av läkemedel tillgodosett (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Motionerna So241 (c) yrkande 12, U219 (fp) yrkandena 10, 15, 20 och 22, U208

(c) (delvis), U209 (c) yrkandena 3-5 och U214 (fp) (delvis), lyfter på olika

sätt fram befolkningsfrågan, sexuell och reproduktiv hälsa samt andra

hälsofrågor med anknytning till biståndspolitiken.

Utbildning och hälsovård har under lång tid utgjort viktiga områden i det

svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen anger i budgetpropositionen att den

anser att undervisningsbiståndet bör inriktas på att stödja reformprocesser för

att ge grundläggande utbildning för alla, inklusive handikappade, att höja

utbildningens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper såsom fattiga

flickor. Inom hälsobiståndet anges att inriktningen bör vara fortsatt stöd till

reformprocesser i syfte att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet för

alla samt att förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Som prioriterade

områden anges reformer som syftar till effektivisering och decentralisering,

sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive hiv/aidsbekämpning samt

barns och ungdomars hälsa. Utskottet ställer sig bakom dessa prioriteringar.

Om vikten av mödra- och barnavård samt barnmorskeutbildning har utskottet

tidigare uttalat följande i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete:

Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I

denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Inom denna verksamhet har

också, naturligen, utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor,

en given plats.

Detta utskottets ställningstagande äger fortsatt giltighet.

Utskottet kan konstatera att Sverige i det bilaterala utvecklingssamarbetet

aktivt arbetar med området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Sida

har t.ex. nyligen antagit en strategi för svenskt bistånd på detta specifika

område. Biståndet kommer att inriktas på mänskliga rättigheter och

jämställdhet, mödrahälsovård och hälsovård för nyfödda barn, ungdomars hälsa,

preventivmedelsservice, aborter, kvinnlig omskärelse, bekämpning av hiv/aids

liksom andra sexuellt överförbara sjukdomar, samt på diskriminering och våld

mot kvinnor. Sida arbetar för att främja aktiviteter mot kvinnlig omskärelse i

Afrika. Aktiviteter och en dialog för att motverka kvinnlig omskärelse

förekommer också i det bilaterala samarbetet när så är möjligt. Även genom

Unicef pågår projekt mot kvinnlig omskärelse, t.ex. i Eritrea där 1 miljon

kronor har fördelats på två år. Utskottet har också förstått att organisationen

UMATI, med svenskt bistånd och som en modell har drivit en skola i Tanzania där

gravida skolflickor och unga ensamstående mammor kunnat fullfölja sin

utbildning. Organisationen utbildar också ungdomar som kan ge råd till sina

jämnåriga inom sex- och samlevnad. Projektet - vars svenska stöd nu har

trappats ner - har varit framgångsrikt och har ökat medvetenheten om rätten

till utbildning också för gravida skolflickor och unga ensamstående mammor.

Enligt utskottets bedömning är de svenska insatserna på området sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter mycket angelägna och ligger väl i linje med

resultaten från FN-konferenserna i bl.a. Kairo och Beijing. På annat håll i

detta betänkande anges att Sverige också multilateralt - i EU och FN - driver

dessa frågor.

Vad utskottet inhämtat visar att Sida i utvecklingssamarbetet har börjat

lyfta fram frågor om användning och missbruk av tobak och narkotika i syfte att

uppnå en förbättrad hälsa och en minskad belastning på hälsovården i

utvecklingsländerna. Sida stöder också enskilda organisationer såsom IOGT-NTO

och NBV.

Enligt utskottets mening har befolkningsfrågor samband med t.ex. utbildning,

hälsovård och kvinnors roll, områden som är centrala i det svenska

biståndsarbetet. Den betydelse kvinnors utbildning har på deras egen, familjens

och barnens levnadsstandard är något som tydligt uppmärksammas i

budgetpropositionen. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är

angeläget att det svenska utvecklingssamarbetet syftar till att skapa

förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling. Utvecklingssamarbete

på detta område måste, enligt utskottets mening, basera sig på individens behov

och inte på makroekonomiskt eller statistiskt uppställda mål för

befolkningstillväxten. Huvudprincipen måste vara att individer och familjer

fritt - och utifrån ett fullgott informationsunderlag - skall kunna fatta

beslut om den egna familjesituationen vad gäller såväl antalet barn som tiden

mellan födslarna. Utvecklingssamarbetet har en viktig uppgift i att bidra till

att de sociokulturella och ekonomiska förutsättningar som krävs för individer

att fatta sådana beslut skapas.

Vad gäller frågor om barnens rättigheter och situation vill utskottet

framhålla följande. Inom ramen för det övergripande biståndspolitiska målet,

fattigdomsbekämpningen, prioriteras bl.a. åtgärder för att motverka

exploatering av barn, t.ex. barnarbete, och sexuellt utnyttjande av barn och

ungdomar, t.ex. barnprostitution. Ett arbete har också inletts för att mer

systematiskt integrera barnperspektivet i det svenska utvecklingssamarbetet,

s.k. mainstreaming.

Utskottet har inhämtat att Sverige ger stöd till ett treårigt projekt mot

kommersiell sexuell exploatering av barn i Asien. Projektet är ett led i

uppföljningen av 1996 års Världskongress mot kommersiell sexuell exploatering

av barn och äger rum i samarbete mellan Sida och ESCAP (United Nations Economic

and Social Commission for Asia and the Pacific). Syftet är dels att uppnå en

långsiktigt ökad kunskap och medvetenhet bland myndigheter och enskilda

organisationer, dels att höja den allmänna kunskapsnivån i samhället om

kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar.

Sverige driver aktivt frågor om barnets rättigheter i det internationella

samarbetet, bl.a. inom FN, EU och Europarådet, vad gäller såväl normativa som

operativa insatser.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna So241 (c) yrkande 12,

U219 (fp) yrkandena 10, 15, 20 och 22, U208 (c) i berörd del, U209 (c)

yrkandena 3-5 och U214 (fp) i berörd del är besvarade.

De handikappades situation framhålls i motionerna U219 (fp) yrkande 14 och U222

(s).

De överväganden som görs i motionerna om hur handikappfrågor bör integreras i

utvecklingssamarbetet ligger i huvudsak i linje med svensk politik på området.

Utskottet stöder denna politik. En redogörelse för svenska initiativ på området

lämnades av regeringen i en skrivelse till riksdagen om handikappolitiken (skr.

1996/97:120, bet. 1997/98:SoU6, rskr. 1997/98:12). Utskottet noterar att det av

denna skrivelse framgår att Sida under lång tid, bl.a. med hänvisning till FN:s

världsaktionsprogram på området, har verkat för att integrera insatser till

förmån för funktionshindrade personer i biståndsverksamheten. Sidas insatser

omfattar bl.a. människor som skadats till följd av väpnade konflikter och

människor med psyko-sociala skador. Sida har vidare gjort en översyn av sitt

bistånd på handikappområdet. Integration och koncentration har varit viktiga

utgångspunkter i detta arbete. Syftet är att tydligare integrera arbetet inom

handikappområdet i biståndet i stort.

Av regeringens redogörelse framgår vidare att Sverige under lång tid har

varit aktivt och pådrivande inom FN i handikappfrågor och under många år

medverkat till att stärka FN:s handikappaktiviteter. Som ett resultat av

handikappårtiondet antogs t.ex. FN:s standardregler för att tillförsäkra

människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet av medlemsländerna år

1993. Arbetet med att implementera dessa standardregler övervakas av en sär-

skild rapportör, Bengt Lindqvist, som utsetts av FN. Sverige har, tillsammans

med bl.a. övriga nordiska länder, aktivt stött den särskilde rapportörens

verksamhet. Utskottet delar också regeringens bedömning att det är angeläget

att den besvärliga ekonomiska situation som FN nu befinner sig i inte får

försvåra eller försena arbetet för personer med funktionshinder och

förverkligandet av FN:s standardregler. Utskottet anser det vidare vara

glädjande att regeringen stöder den särskilde rapportörens arbete och aktivt

verkar för att handikappfrågornas ställning stärks inom hela FN-systemet.

Med vad utskottet anfört anses motionerna U219 (fp) yrkande 14 och U222 (s)

besvarade.

Motion U201 (fp) yrkandena 1 och 2 behandlar epileptikernas situation i

världen.

Utskottet vill framhålla att Sverige inom utvecklingssamarbetet allmänt

arbetar för en ökad uppmärksamhet kring respekten för de mänskliga

rättigheterna, också för handikappades och sjukas rättigheter. Att verka för

att den allmänna, grundläggande hälsovården omfattar alla människor är också

ett viktigt mål inom svenskt hälsobistånd. Utskottet förutsätter att sjukdomen

epilepsi behandlas på samma sätt som andra allvarliga, och i vissa fall

stigmatiserande, sjukdomar och handikapp.

Utskottet har vidare inhämtat att WHO, enligt World Health Report 1997,

uppskattar att antalet människor i världen som lider av olika former av

epilepsi uppgår till omkring 40 miljoner. Av den information som utskottet

tagit del av framgår vidare att WHO har stor kunskap om och aktivt arbetar för

att motverka den oro, bristande förståelse, sociala stigmatisering och t.o.m.

diskriminering som omgärdar sjukdomen.

WHO har tillsammans med två frivilligorganisationer - dels en organisation

för läkare och forskare (International League Against Epilepsy, ILAE) - dels

en för patienter och deras anhöriga (International Bureau for Epilepsy, IBE),

under 1997 tagit initiativ till en världsomspännande kampanj kring sjukdomen

epilepsi, Out of the Shadows - A Global Campaign Against Epilepsy. Syftet med

kampanjen är att förbättra hälsovården, behandlingen och den samhälleliga

acceptansen av epilepsi.

Med detta anses motion U201 yrkandena 1 och 2 besvarad.

Ekonomiska reformer

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen anser att ekonomiska reformer är en förutsättning för långsiktig

ekonomisk och social utveckling och en effektiv fattigdomsbekämpning. Flertalet

länder som erhållit svenskt stöd har en tung skuldbörda som försvårar

reformprocesser och som måste angripas för att nå en stabil ekonomisk

utveckling. En stor andel av statsintäkterna går till skuldtjänst, vilket

minskar utrymmet för sociala utgifter och för investeringar i långsiktig

kapacitetsuppbyggnad.

Sverige uppges under en lång tid ha prioriterat och internationellt verkat

för en långsiktig lösning på skuldfrågan för de fattigaste, mest skuldsatta

länderna. Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) har utformat och

börjat genomföra ett initiativ för att uppnå en hållbar skuldsituation för de

tyngst skuldsatta fattiga länderna (det s.k. HIPC-initiativet).

Enligt regeringen koncentreras stödet till ekonomiska reformer till fattiga

länder med en svår skuldsituation, vilka genomför ekonomiska reformprogram med

tydlig inriktning på fattigdomsbekämpning. Svenskt stöd ges främst till länder

med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och i samordning

med IMF, Världsbanken och andra givare. Regeringen anför också att formen för

stödet anpassas efter situationen i varje enskilt land. Huvudformerna är

skuldlättnader och budgetstöd.

Motionerna

I partimotion U202 (m) önskar Moderata samlingspartiet ett tillkännagivande om

att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och korruption

främjas (yrkande 6). Enligt partiet utgör skuldavskrivningar den mest

problematiska formen av bistånd både praktiskt och moraliskt. Svårt skuldsatta

länder har ofta lånat upp stora summor utomlands i tider när man haft gott

inflöde av oljeinkomster eller biståndspengar och därmed intecknat framtiden.

Sällan har de upplånade pengarna använts på ett sätt som kommit befolkningen

till godo. Det moraliska dilemmat består, enligt motionen, i det orättfärdiga i

att belöna ett ansvarslöst och ofta korrupt beteende. Det praktiska problemet

består däremot i att en skuldavskrivning skapar utrymme för ny upplåning och

fortsatt ansvarslös politik. Moderata samlingspartiet anser att

skuldavskrivningar bör reserveras för de fall när en ny demokratisk regim

efterträder en äldre korrupt och skuldsatt sådan.

Av motionen framgår också att Moderata samlingspartiet anser det angeläget

att dra ner biståndsflödena för länder som har ett stort kapitalinflöde via

direktinvesteringar och andra privata satsningar. Partiet menar att

absorbtionsförmågan i sådana för investeringar attraktiva länder ofta är

ansträngd, vilket gör att biståndstillförseln kan anstränga redan knappa

resurser och tränga ut mer angelägna satsningar (yrkande 7).

Folkpartiet liberalerna framhåller i sin partimotion U219 (fp) att biståndet så

långt som möjligt bör ges i former som inte leder till snedvridningar i

mottagarländernas ekonomier (yrkande 19).

Vänsterpartiet anför i partimotion U213 (v) yrkande 21 att kampanjen Jubilee

2000 (Jubelår 2000) bör ges allt tänkbart stöd av regeringen. Kampanjen, som

har initierats av de brittiska kyrkorna, har som utgångspunkt att fira inträdet

i det nya årtusendet genom en engångsavskrivning av de eftersläpande obetalda

och obetalbara skulderna för de fattigaste länderna. De som står bakom

kampanjen är enligt motionärerna missnöjda med den takt som Världsbanken

planerar för skuldavskrivningar. Även i kommittémotion U217 (v) begärs i

yrkande 2 att regeringen ställer sig bakom kampanjen Jubilee 2000.

I partimotion U220 (kd) för Kristdemokraterna fram ett förslag om att Sverige

bör förespråka en generösare avskrivningspolicy jämfört med Världsbanken som nu

efter många år av tvekan har börjat acceptera vissa skuldavskrivningar (yrkande

9). För många u-länder utgör skuldbördan ett enormt problem som kraftigt

begränsar och ibland omöjliggör dessa länders möjlighet att utvecklas.

Kristdemokraterna anser att skuldlättnader är nödvändiga för att dessa länder

skall ha en möjlighet till ekonomisk tillväxt.

Utskottets överväganden

Motionerna U202 (m) yrkande 6, U213 (v) yrkande 21, U217 (v) yrkande 2 och U220

(kd) yrkande 9 tar upp skuldavskrivningar.

Utskottet delar i hög grad de synpunkter som motionsledes framförs om att

skuldbördan utgör ett avgörande utvecklingshinder i många av de fattigaste

länderna. Det får därför anses vara positivt att Sverige under lång tid har

varit ett av de länder som mest aktivt agerat för internationella

skuldlättnadsprogram för dessa länder. Sverige har även givit omfattande

bilateralt stöd till skuldtyngda länder, genom nedskrivning, total avskrivning

av svenska fordringar samt genom stöd till ländernas skuldtjänstbetalningar

till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom denna politik.

Utskottet konstaterar också att det av Världsbanken och IMF igångsatta s.k.

HIPC-initiativet (Highly Indebted Poor Countries) är det hittills mest

långtgående internationella programmet för skuldlättnad. Utskottet stöder detta

initiativ och anser, i likhet med regeringen, att HIPC-initiativet måste utgöra

ramen också för svenska skuldlättnadsåtgärder, antingen genom direkt stöd till

programmet eller genom kompletterande åtgärder syftande till att uppnå en

hållbar lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem. En minst lika viktig

förutsättning som skuldlättnader för detta är att säkra en sund och hållbar

ekonomisk politik i dessa länder. I villkoren för den långtgående

skuldnedskrivning som HIPC-initiativet innebär ingår, vilket regeringen har

redogjort för i budgetpropositionen, genomförandet av fleråriga reformprogram.

Utskottet kan konstatera att initiativet således inte handlar om att öppna

möjligheter för ny skuldsättning, såsom befarats i motion U202 (m) yrkande 6,

utan om att frigöra de fattigaste länderna från en omöjlig börda, som hindrar

både tillväxt och utveckling.

Utskottet finner i övrigt att de överväganden som framförs i motion U202 (m)

yrkande 6, om vikten av att skuldavskrivningar inte sker till priset av att

misshushållning och korruption främjas, i allt väsentligt ligger i linje med

svensk politik på detta område. Den politiken har utskottets stöd.

Utskottet anser det värdefullt att också enskilda organisationer och kyrkor

är intresserade av och engagerade i skuldfrågorna, inte minst för den ökade

uppmärksamhet dessa frågor på detta sätt kan få hos allmänheten. Ett stort

intresse och engagemang, hos enskilda organisationer, kyrkor och allmänhet, i

dessa viktiga frågor välkomnas.

Utskottet besvarar med vad som ovan anförts motionerna U202 (m) yrkande 6, U213

(v) yrkande 21, U217 (v) yrkande 2 och U220 (kd) yrkande 9.

Med motion U219 (fp) yrkande 19 följer krav om att biståndet så långt som

möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas ekonomier.

Utskottet kan, i likhet med tidigare ställningstagande i betänkandet

1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, konstatera att det i allt

väsentligt är svensk politik att förhindra att svenska biståndsinsatser får

snedvridande konsekvenser på mottagarländernas ekonomier.

Motion U219 (fp) yrkande 19 anses mot denna bakgrund besvarad.

I motion U202 (m) yrkande 7 framhålls att biståndet vid stora privata

kapitalinflöden bör skäras ner.

Utskottet har haft att ta ställning till frågan om att minska biståndet till

länder med stora kapitalinflöden i sitt betänkande 1996/97:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete. Utskottet framhöll då följande:

Utskottet konstaterar att den svenska fattigdomsinriktningen i biståndet medför

att fattiga länder som inte kan dra åt sig kapital i någon större utsträckning

prioriteras. Men även beträffande de länder som förmår göra detta kan

konstateras att biståndspolitiken står på två ben. Viss hänsyn tas å ena sidan

till privat kapitalinflöde i ett land men biståndet kan å andra sidan också ha

en roll att spela i expansiva länder, exempelvis genom kunskapsöverföring.

Utskottets bedömning kvarstår, varför motion U202 (m) yrkande 7 anses besvarad.

Infrastruktur, näringslivssamarbete och forskningssamarbete

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Av propositionen framgår att målet är att bidra till uppbyggnad av miljömässigt

och ekonomiskt bärkraftig infrastruktur. Stödet omfattar främst energi,

telekommunikationer, vägar, vatten och urban infrastruktur och inriktas på

investeringar, drift och underhåll, kapacitets- och kompetensutveckling samt på

strukturfrågor. Stödet finansieras i programländerna främst från landramarna. I

andra länder och vissa programländer finansieras investeringar genom krediter

för utveckling och kunskapsöverföring främst genom kontraktsfinansierat

tekniskt samarbete. Miljöaspekterna har fått ökad betydelse, likaså olika

vattenfrågor.

Stöd till näringslivsutveckling omfattar enligt regeringens redogörelse stöd

till makroekonomiska och institutionella reformer, utbildning av arbetskraft

samt direkta insatser i företag, branscher och institutioner. Regeringen gör

bedömningen att näringslivsstödet i växande omfattning bör inriktas på

uppbyggnad av en fungerande ram för näringslivet och kapacitets- och

kompetensuppbyggnad. Behov finns av nytänkande och nya metoder för att mer

direkt utnyttja svenska erfarenheter.

Regeringen uppger att målet för forskningssamarbetet är att stärka

utvecklingsländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad

forskning genom stöd till forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer,

till internationell forskning med inriktning på utvecklingsländer och u-

landsrelaterade problem samt till u-landsforskning i Sverige.

Motionerna

Centerpartiets kommittémotion T815 (c) tar upp frågor om IT och bistånd.

Motionärerna välkomnar bl.a. det svenska deltagandet i att utveckla

telekommunikationer i Ryssland och Östeuropa men menar att satsningen bör kunna

förstärkas och förlängas till att gälla också länder i tredje världen (yrkande

24).

Vidare framförs i motionen att Sida bör ha som uppdrag att belysa hur

informationsteknik kan användas för att förstärka effekterna i biståndet och

hur svenskt bistånd i informationsteknik kan användas för att minska klyftorna

mellan världens fattiga och rika (yrkande 25).

I partimotion U213 (v) tar Vänsterpartiet upp kritiken mot storskaliga

dammbyggnationer (yrkande 18). Gamla fungerande kulturer har till följd av

sådana dammbyggnationer förstörts, människor har förflyttats till områden där

de inte känner sig hemma och kampen om vattenanvändning och vattenförsörjning

har blivit en källa till konflikter och stridigheter. I spåren av en damm-

utbyggnad har ofta följt förtryck av ursprungsbefolkningen. Vänsterpartiet

anser att Sverige i internationella sammanhang bör motsätta sig sådana till

synes pampiga men dåligt underbyggda och ineffektiva projekt.

Kristdemokraterna framhåller i partimotion U220 (kd) det svenska näringslivets

roll i biståndsarbetet (yrkande 7). Kristdemokraterna anser att det svenska

näringslivet genom sin kompetens och erfarenhet kan spela en större roll än

hittills när det gäller exempelvis småföretagsverksamhet och breddat näringsliv

i de fattiga länderna. Motionärerna framhåller vidare näringslivets roll i

utformandet av landstrategierna som ett sätt att ta till vara viktig och

tillgänglig kompetens.

Utskottets överväganden

Informationsteknik

Motion T815 (c) yrkandena 24 och 25 behandlar IT och bistånd.

Utskottet har i ett yttrande till trafikutskottet tidigare behandlat frågor

om informationsteknik (1995/96:UU6y Åtgärder för att bredda och utveckla

användningen av informationsteknik). Utskottet påpekade i det sammanhanget den

roll som modern informationsteknik haft för utvecklingen mot demokrati i vår

omvärld, t.ex. i Baltikum och i Central- och Östeuropa. Mot den bakgrunden fann

utskottet det angeläget för Sverige, med ett traditionellt starkt engagemang

till stöd för de mänskliga rättigheterna, att i olika internationella fora söka

främja utvecklingen av kommunikation och informationsutbyte baserad på ny

teknik. Utskottet erinrade också om IT-arbetets betydelse vad avser främjandet

av tillväxt och utveckling. Enligt utskottets mening var det också naturligt

att IT-frågorna beaktas inom ramen för det utvecklingsbistånd Sverige lämnar.

Synpunkterna som framförts i det nu refererade yttrandet äger, enligt

utskottets bedömning, fortfarande giltighet.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att riksdagen, främst genom sitt

förvaltningskontor, gjort insatser i både Estland och Vietnam på det

datatekniska området. Med Estland inledde riksdagen 1991 ett samarbete,

tillsammans med ett amerikanskt kongressorgan, kring kunskaps- och

tekniköverföring rörande dokumenthantering och uppbyggnad av ett datanät inom

Estlands parlament. Med riksdagens stöd kunde Estlands parlament i ett tidigt

skede förfoga över ett datanät med utrustning av modernaste snitt. I Vietnam

har riksdagen, i samarbete med Sida och Interparlamentariska unionen (IPU),

givit aktivt stöd för ett IT-projekt i landets nationalförsamling.

Regeringen redovisar, i budgetpropositionen, att den under 1998 avser att

analysera kunskaps- och IT-frågorna i utvecklingssamarbetet närmare. Enligt

regeringens bedömning kan detta arbete utmynna i en strategi avseende

utvecklingssamarbetets uppgift i kunskapssamhället. Utskottet välkomnar detta

initiativ. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

kunskapsrevolutionen innebär såväl möjligheter som risker. Å ena sidan kan

stora avstånd mellan utvecklingsländer och i-länder undanröjas, å andra sidan

kan gapet ökas mellan de länder som deltar i den nya kunskapsrevolutionen och

de länder som t.ex. på grund av bristande resurser stängs ute. Utskottet

förutsätter att regeringen i det analysarbete som aviserats beaktar såväl de

möjligheter som de risker som är förknippade med kunskaps- och IT-frågorna i

ett biståndssammanhang.

Av det ovanstående följer att motion T815 (c) yrkandena 24 och 25 anses

besvarad.

Storskaliga dammbyggnationer

I motion U213 (v) yrkande 18 framförs att Sverige internationellt bör motsätta

sig storskaliga dammbyggnationer.

Utskottet har förstått att Världsbanken i dag har en omfattande och krävande

policy som avsevärt begränsar antalet dammprojekt som kvalificerar sig för

bankfinansiering och som innebär att starka hänsyn måste tas till miljö,

ersättning vid tvångsförflyttning, alternativprövning, fattigdomsinriktning,

påverkan av lokal kultur, m.m. Enligt Världsbankens policy måste också

omfattande studier genomföras av olika alternativ, även vad gäller själva valet

av energikälla, innan man kommer överens med mottagarlandet om

projektutformningen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige,

tillsammans med övriga nordiska länder, har varit särskilt aktivt i

utformningen av denna policy, bl.a. vad gäller frågor om tvångsförflyttning,

miljöhänsyn och lokalt medbestämmande. Under 1994 inrättades, också då med

starkt nordiskt stöd, en inspektionspanel med syfte att granska den

operationella verksamheten och se till att banken följer den egna policyn.

Ytterst ansvarar dock mottagarlandet för att projektet genomförs i enlighet med

de policyvillkor som man kommit överens om i projektutformningen.

Utskottet konstaterar att Sida i april 1996 antog en policy för miljöanpassat

energibistånd och att kraven från Sida om miljöhänsyn därmed har förstärkts.

Samtidigt avser Sida att fördjupa och bredda sina kontakter med internationella

och svenska organisationer som har intresse för miljöanpassat energibistånd.

Sida prioriterar också stöd, främst genom kompetensförstärkning, till

utvecklingen av organisationer, bl.a. energiföretag, miljömyndigheter och

miljöorganisationer. Även utvecklingen av institutioner som beställer, deltar i

och granskar miljökonsekvensbedömningar, stöds av Sida. Detsamma gäller

forskningssamarbete inom energisektorn.

Ett återkommande problem i samband med storskaliga vattenkraftsprojekt är

tillgången till tillförlitlig information. Utskottet har inhämtat att Sverige,

vid svensk inblandning genom t.ex. samfinansiering eller liknande, har

ambitionen att särskilt uppmärksamma eventuell kritik som framförs i debatten

kring sådana projekt. Vidare inriktas arbetet på försök att bistå

energiansvariga myndigheter, inte minst i utvecklingsländer, i utformandet av

en hållbar energipolitik i linje med den som i dag gäller i vissa i-länder och

för Världsbankens insatser. Utskottet stöder dessa ambitioner.

Därmed anses motion U213 (v) yrkande 18 besvarad.

Näringslivets roll

Det svenska näringslivets roll i det internationella utvecklingssamarbetet

betonas i motion U220 (kd) yrkande 7.

De synpunkter om näringslivets roll i biståndet som framförs ligger i allt

väsentligt i linje med den svenska biståndspolitiken. Enligt utskottets

uppfattning innebär det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete,

fattigdomsbekämpningen, att näringslivet har en mycket viktig roll i

utvecklingsländerna. Långvarig och hög tillväxt är nämligen en nödvändig

förutsättning för att minska fattigdomen. Utskottet stöder därför den ökade

uppmärksamhet som i det svenska utvecklingssamarbetet ägnas åt att stödja

näringslivet i samarbetsländerna. Svenska insatser görs dels indirekt, genom

stöd till utvecklingen av t.ex. rättsväsende, handelsregler, kapitalmarknader

m.m., dels direkt genom att kunskaper och kapacitet inom samarbetsländernas

näringsliv främjas.

Utskottet delar vidare regeringens bedömning, som den redovisas i

budgetpropositionen, om behovet av att direkt utnyttja svenska erfarenheter.

Utskottet har inhämtat att näringslivet är delaktigt i de samråd som äger rum

under landstrategiprocessen. Enligt utskottets uppfattning utgör det svenska

näringslivet en stark och viktig resursbas i det sammanhanget. Det är också

utskottets uppfattning att Sveriges utvecklingssamarbete i flertalet fall har

öppnat viktiga möjligheter för svenskt näringsliv att verka i enskilda länder

och områden.

Med vad utskottet ovan anfört anses motion U220 (kd) yrkande 7 besvarad.

Krediter och garantier

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen redogör för Sidas uppdrag att analysera krediters roll för

utvecklingsländerna och dra konsekvenser härav för det svenska biståndets del.

Uppdraget har Sida presenterat i utredningen Bistånd på kredit. Vissa

myndigheter, intresseorganisationer m.fl. har beretts möjlighet att lämna

synpunkter på utredningen.

Regeringen erinrar i budgetpropositionen om att krediter, främst via de

multilaterala utvecklingsbankerna, spelar en viktig roll inom det

internationella biståndet. Det svenska biståndet är huvudsakligen

gåvofinansierat, men krediter utgör ett betydelsefullt komplement.

Det finns enligt regeringens uppfattning goda skäl att se krediter som en

naturlig finansieringsform i biståndet. Regeringen bedömer det som angeläget

att i framtiden riva ner de skarpa gränser som ofta finns mellan olika former

av biståndsfinansiering. Syftet bör vara att så långt som möjligt anpassa

finansieringsformen efter situationen i landet och projektets karaktär.

Regeringen ställer sig därför bakom Sidas förslag om ökad flexibilitet i

utnyttjandet av olika kreditinstrument och former.

Vidare anser regeringen att u-kreditsystemet har visat sig vara ett väl

fungerande system och av den anledningen bör behållas i sina huvuddrag.

Samtidigt bör utökade möjligheter att använda obundna u-krediter införas inom

ramen för internationellt överenskomna regler om lägsta tillåtna

subventionsgrad. Detta kan öka möjligheterna för Sverige att utfästa krediter i

samfinansiering med Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.

Biståndskrediter bör även fortsättningsvis i normalfallet vara obundna.

Kontraktsfinansiering bör även fortsättningsvis vara huvudprincipen för u-

krediter. Regeringen delar Sidas bedömning om att ett ökat utrymme bör finnas

för projektfinansiering via krediter.

Kreditfinansierade insatser skall, enligt regeringens uppfattning, utsättas

för samma bedömning som gåvofinansierade med hänsynstagande till samtliga

biståndspolitiska mål. Regeringen ser därför positivt på förslaget till en

fristående biståndsmotiverad garantigivning, som inte är kopplad till u-

kreditsystemet. Regeringen aviserar att den avser att ge ett uppdrag till Sida

att - i samråd med EKN - utarbeta förslag till riktlinjer, principer för

garantipremier, förvaltning m.m. som grund för att inleda en försöksverksamhet

med fristående garantigivning. Regeringen anser vidare att medel som

ackumulerats genom avsättningar för subventioner, inklusive löftesprovisioner

och räntor, inom u-kreditsystemet, och där den faktiska kostnaden understiger

ursprungligen beräknad, bör kunna avsättas som en separat säkerhetsreserv för

fristående garantigivning. Framtida löftesprovisioner skall föras till

säkerhetsreserven för u-krediter som förvaltas av EKN för Sidas räkning.

Med hänsyn till Sidas roll i u-kreditsystemet och den utvidgning av

garantigivning inom biståndet som förordas, föreslår regeringen att även Sida

skall vara en garantiansvarig myndighet. Regeringen föreslår även att en ram

för Sidas garantigivning införs, som skall omfatta samtliga garantiformer inom

utvecklingssamarbetet, varav huvuddelen utgörs av garantiarrangemang för u-

krediter, som vid det senaste årsskiftet uppgick till cirka 8,8 miljarder

kronor inklusive utfästelser. Regeringen gör i budgetpropositionen bedömningen

att totalramen för Sidas garantiverksamhet bör kunna fastställas till 12

miljarder kronor. Inom denna ram kan regeringen fastställa tak för

biståndsgarantier för u-krediter, garantier inom näringslivsstödet och den

planerade försöksverksamheten med fristående garantigivning.

Regeringen uppger att de av regering och riksdag fastställda principerna om

riskavspeglande premier och säkerhetsreserv även skall tillämpas vad gäller

Sidas garantigivning. Enligt regeringens förmenande är det dock inte lämpligt

att fullt ut använda EKN:s premiesättning vid biståndsgarantier för u-krediter.

Sidaförslaget innebär därför att riskavspeglande premier uttas till en viss

nivå, förslagsvis 6 %, och att biståndsanslaget belastas vid högre

premienivåer. Regeringen ställer sig i budgetpropositionen bakom denna

bedömning och avser, under förutsättning av riksdagens godkännande, att uppdra

åt Sida att under en treårig försöksperiod införa ett system med

subventionerade premier över en viss nivå, som efter samråd med Sida och EKN

kommer att fastställas av regeringen.

Vidare begär regeringen att riksdagen, med beaktande av 10 § budgetlagen,

godkänner att Sida liksom hittills får avsätta och anslagsavräkna erforderliga

medel för gåvoelementet i u-krediter i anslutning till att krediterna lämnas.

Medlen förs till räntebärande konto i Riksgäldskontoret och skall, inklusive

ränta som genereras på kontot, täcka kostnaden för räntesubventioner under

krediternas löptid.

Kreditriskbedömningar görs nu av EKN för alla aktuella länder, med

rekommendation till Sida. Denna ordning bör, enligt regeringens mening,

bibehållas. Förutsättningar och lämpliga sektorer för kreditbistånd bör

behandlas i de landstrategier som fastställs för program- och andra

samarbetsländer.

Mot ovanstående bakgrund föreslår regeringen att riksdagen, i enlighet med vad

regeringen anfört, dels bemyndigar regeringen att ikläda staten

betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst

12 000 000 000 kronor för garantigivning inom det internationella

utvecklingssamarbetet (yrkande 3), dels godkänner inrättandet av en

säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning

(yrkande 4), dels godkänner att subventioner av premier för biståndsgarantier

får belasta anslaget A 1 Biståndsverksamhet (yrkande 5), dels godkänner att

avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske i enlighet med vad som förordas

under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete (Krediter och garantier) i

propositionen (yrkande 6).

Motionerna

I kommittémotion U636 (v) lägger motionärerna fram ett förslag om att

regeringen bör verka för att underlätta krediter via Exportkreditnämnden (EKN)

för företag som vill handla med Kuba (yrkande 3).

Kristdemokraternas partimotion U220 (kd) föreslår i yrkande 8 att ett system

med förmånliga krediter införs i syfte att stimulera privata investeringar i de

fattigaste länderna. Kristdemokraterna menar att biståndskrediter tillsammans

med införandet av en garantigivning inom biståndet är till nytta för

mottagarländerna och kan komma att spela en viktig roll för uppbyggnaden av

bl.a. ett fungerande näringsliv.

Utskottets överväganden

I propositionen (yrkandena 3-6) begärs att regeringen bemyndigas att ikläda

staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst

12 miljarder kronor för garantigivning inom det internationella

utvecklingssamarbetet, att inrättandet av en säkerhetsreserv för

garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning godkänns samt att det

godkänns att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget

A 1 Biståndsverksamhet och att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske

på det sätt regeringen förordat i propositionen.

Ett system med förmånliga krediter föreslås i motion U220 (kd) yrkande 8.

Utskottet konstaterar att krediter under många år har varit ett viktigt

instrument i det svenska biståndet. Det svenska biståndet är i huvudsak

gåvofinansierat men krediter utgör ett betydelsefullt komplement. I

budgetpropositionen har regeringen, mot bakgrund av Sidas utredning Bistånd på

kredit, föreslagit en ökad flexibilitet i formerna för kreditgivningen och att

biståndskrediterna permanentas. Regeringen ställer sig också positiv till en

försöksverksamhet avseende garantier som ytterligare ett biståndsinstrument.

Utskottet ställer sig bakom de förslag till förändringar avseende krediter och

garantigivning som biståndsinstrument, vilka regeringen har presenterat i

budgetpropositionen. Utskottet vill också klargöra att bistånd bör kunna

användas för att kompensera för höga risker, men normalt inte bör subventionera

sådan verksamhet som bör vara självbärande.

Med detta tillstyrker utskottet propositionens förslag (yrkandena 3-6). Motion

U220 (kd) yrkande 8 anses samtidigt besvarad.

I motion U636 (v) yrkande 3 föreslås att krediter via Exportkreditnämnden för

företag som vill handla med Kuba bör underlättas.

Utskottet önskar mot bakgrund av det som framförs om företag som vill handla

med Kuba anföra följande.

Europeiska unionen antog vid ett ministerrådsmöte i december 1996, och i

enlighet med Fördraget om Europeiska unionen (artikel J.2), en gemensam

ståndpunkt vad gäller Kuba (beslut nr 96/697/GUSP, EGT L 322). Denna förutser

en resultatinriktad och konstruktiv dialog med landet syftande bl.a. till att

uppmuntra en pluralistisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna samt en ekonomisk politik som är avsedd att leda till

en hållbar återhämtning och förbättring av det kubanska folkets

levnadsstandard. Vid allmänna rådets möte den 26 juni 1997 antogs rådets

slutsatser rörande uppföljning och fortsatt genomförande av EU:s gemensamma

ståndpunkt. Sverige och EU har vidare på olika sätt motsatt sig delar av den

amerikanska sanktionslagstiftningen (Helms-Burton) mot landet, eftersom den

genom sitt oacceptabla extraterritoriella element också påverkar länder som

upprätthåller handelsutbyte med Kuba.

Som bilaga till detta betänkande har fogats uppgifter om svensk handel med

Kuba mellan åren 1992 och första halvåret (1 januari-31 juli) 1997 (diagram 1).

Av dessa uppgifter framgår att den svenska exporten till Kuba under första

halvåret 1997 uppgick till 94,3 miljoner kronor. Motsvarande period uppgick den

svenska importen från landet till 14,7 miljoner kronor (Källa: SCB Uh 22 SM

1992-1997).

Sedan 1986 är Exportkreditnämnden, enligt vad utskottet kunnat utröna, stängd

för all garantigivning på Kuba, till följd av oreglerade fordringar som nämnden

har från mitten av 1980-talet. Utskottet förutsätter att regeringen och

Exportkreditnämnden följer utvecklingen på Kuba och att den svenska hållningen

rörande eventuella skuldeftergifter eller ny garantigivning utformas i enlighet

med denna utveckling.

Med detta anses motion U636 (v) yrkande 3 besvarad.

Humanitärt bistånd

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Av propositionen framgår att huvuddelen av det svenska humanitära biståndet

avser insatser i samband med ett tiotal inbördeskrig i Afghanistan, Irak,

Nordkorea, Bosnien, Angola, Somalia, Sudan, Stora sjöregionen, Liberia samt

Sierra Leone m.fl. länder. Offer för väpnade konflikter utgör således den

största målgruppen för det humanitära biståndet. Afrika är den kontinent som

drabbats hårdast av humanitära katastrofer även om många framsteg gjorts under

senare år när det gäller fred och utveckling. Även om det humanitära biståndet

skall verka fritt från andra bevekelsegrunder än de rent humanitära växer

insikten om sambanden mellan politisk konfliktlösning och humanitär krislösning

Regeringen betonar att det humanitära biståndet även i fortsättningen kommer

att ligga på en hög nivå, även efter det att en stor del av stödet till det

forna Jugoslavien har överförts till en särskild Europapost. Härtill kommer

reguljära bidrag till de humanitära organisationerna inom FN-systemet och till

ICRC från anslagsposten för det multilaterala utvecklingssamarbetet samt

utrymme för humanitära insatser inom vissa landramar.

Motionerna

I Miljöpartiet de grönas partimotion U223 (mp) framhålls behovet av utbildning

i demokratiska värderingar och jämställdhet i de flyktingläger som ligger i

närheten av det egna hemlandet (yrkande 11).

I motion U607 (v, c, fp, mp, kd) begärs i yrkande 4 ett ökat stöd till

västsahariska flyktingar i Algeriet. Enligt motionärerna lever flyktingarna

under mycket svåra klimatmässiga omständigheter och i bristfälliga bostäder.

Därtill kommer att de västsahariska flyktingarna i Algeriet under de senaste

åren har lidit brist på baslivsmedel. Stödet från den algeriska regeringen har

samtidigt minskat. Motionärerna anser att ett ökat stöd till dessa flyktingar

borde vara en konsekvent åtgärd i linje med ökat politiskt stöd för Västsaharas

nationella självbestämmanderätt.

Motionärerna bakom U613 (mp, m, c, fp, v, kd) lyfter i yrkande 8 fram behovet

av bistånd till flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien, där antalet

flyktingar från Tibet, enligt uppgifter i motionen, ökar för varje år.

Utskottets överväganden

Utbildning i flyktingläger

I partimotion U223 (mp) yrkande 11 framläggs ett förslag om demokrati- och

jämställdhetsutbildning i vissa flyktingläger.

Utskottet noterar att regeringen uppger att en humanitärpolitisk strategi

nyligen har utarbetats, vilken avser att ge en helhetssyn på de många aspekter

som finns i dagens humanitära bistånd och krishantering. Ett syfte med denna

strategi har varit att stärka det svenska agerandet på det humanitära området,

främst genom en ökad samverkan i det humanitära arbetet mellan olika

ansvarsområden. Sådan samverkan kan t.ex. avse global och regional säkerhet,

migrationspolitik, folkrättskunskap, mänskliga rättigheter och

demokratifrämjande.

Sverige ger inom flyktingområdet stora bidrag, bl.a. till FN:s

flyktingkommissarie, UNHCR. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att

utbildning är ett angeläget stöd till flyktingar, som genom sådan får bättre

förutsättningar för ett återvändande. Det kan också noteras att Sverige i UNHCR

driver jämställdhetsfrågor. UNHCR har vidare inrättat en särskild

koordinatorfunktion för flyktingkvinnor med ansvar för att jämställdhet ingår

som en naturlig del i programmen. Vid undervisning av flyktingbarn prioriteras

t.ex. särskilt frågan om att ge flickor samma möjligheter till utbildning som

pojkar.

För att, på en rimlig nivå, kunna bedriva t.ex. undervisning för flyktingbarn

krävs förhållanden som inte alltid kan tillgodoses. Enligt utskottets

uppfattning är det fortsatt angeläget, främst i akuta situationer såsom i

flyktingsituationer, att de humanitära aspekterna får vara avgörande för hur

insatserna skall styras. När sådana humanitära aspekter har tillgodosetts, och

särskilt i varaktiga flyktingsituationer, bör olika former av utbildning, såsom

i demokrati- och jämställdhetsfrågor, stimuleras.

Med detta anses motion U223 (mp) yrkande 11 besvarad.

Västsahariska flyktingar

Stödet till de västsahariska flyktingarna i Algeriet bör öka enligt motion U607

(v, c, fp, mp, kd) yrkande 4.

Utskottet delar motionärernas syn på behovet av humanitärt stöd till de

västsahariska flyktingar som i läger i Algeriet lever under uppenbart svåra

förhållanden. Frågan om behovet av ökat stöd till de västsahariska flyktingarna

i Algeriet har tidigare behandlats av utskottet i betänkandet 1996/97:

UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Som utskottet då redovisade ger

Sverige sedan 1975 humanitärt stöd till de västsahariska flyktingarna. Stödet

har gått genom såväl svenska som internationella organisationer. Stora bidrag

går genom Caritas och Praktisk solidaritet. Också FN:s flyktingkommissarie

(UNCHR), som erhåller generösa bidrag från Sverige, bidrar med hjälp-insatser

för de västsahariska flyktingarna. Sverige bidrar även genom den europeiska

kommissionen. Det europeiska bidraget för år 1997 uppgick till cirka 7 miljoner

ecu. Regeringen har nyligen beslutat om svenskt deltagande i FN:s mission för

folkomröstningen i Västsahara (Minurso), vilket innebär att Sverige från slutet

av december 1997 bidrar med upp till tio civilpoliser.

Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att

regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt.

Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion

U607 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 4.

Dharmsala (Indien)

Biståndsbehovet för flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien framhålls i

motion U613 (mp, m, c, fp, v, kd) yrkande 8.

Vad gäller biståndsbehovet för flyktingbosättningen i indiska Dharmsala har

utskottet tidigare gjort följande bedömning i betänkandet 1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete:

Utskottet har inhämtat att Sida ger ett mindre stöd till Orient Foundation, som

är ett dokumentationscentrum i anknytning till Dharmsala. Utskottet förutsätter

att andra ansökningar om stöd till flyktingbosättningarna prövas i vederbörlig

ordning.

Denna utskottets bedömning kvarstår.

Därmed anses motion U613 (mp, m, c, fp, v, kd) yrkande 8 besvarad.

Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen framhåller den betydelse biståndet genom enskilda organisationer har

för det svenska utvecklingssamarbetet. Folkrörelseförankringen och den svenska

folkbildningstraditionen används för att stödja utvecklingen av enskilda

organisationer i samarbetsländerna och för att stärka det civila samhällets

institutioner. Regeringen menar att organisationerna - som i samarbete med sina

partners har utvecklat kontakter och nätverk som ger speciell kunskap - har en

unik roll i bekämpandet av fattigdomen. Merparten av bidragen för

utvecklingsinsatser genom folkrörelser och enskilda organisationer lämnas till

13 större organisationer med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i partimotion U202 (m) att

frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet (yrkande 5). I

motionen framhålls att de fria och frivilliga organisationernas bistånd är

bärare av engagemang och kunskapsöverföring och har stor betydelse trots att

biståndet volymmässigt uppgår till små belopp. Partiet framhåller att detta

bistånd har en betydligt större betydelse än den formella ekonomiska volymen.

Via dessa organisationer nås de behövande befolkningarna direkt och utan

omvägar över statsapparaten. Enskilda organisationer har också ofta det

folkliga stöd här hemma som är viktigt för biståndsviljan. En större del av

insatserna bör därför slussas denna väg.

Enligt kommittémotion U207 (c) yrkande 6 (delvis) är det, mot bakgrund av den

viktiga roll som enskilda organisationer spelar, angeläget att anslaget till de

enskilda organisationerna ökas med 20 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag. Medel för detta bör skapas genom att inbetalningarna till

internationella finansieringsinstitutioner, t.ex. Världsbanksgruppen, minskas

med ett lika stort belopp, vilket framgår av tabellerna 3 (Internationella

finansieringsinstitutioner) och 5 (Anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet) som fogats som bilaga till detta betänkande.

Vänsterpartiet föreslår i kommittémotion U622 (v) yrkande 3 ett utvecklat och

stärkt stöd till de frivilligorganisationer som i de palestinska områdena

arbetar för att där bygga upp ett civilt samhälle med demokratiska strukturer

och institutioner. Stödet till dessa motiveras dels av att dessa

frivilligorganisationer utgör en effektiv hjälpförmedlare, dels av att dessa

organisationer alltmer medverkat till att bygga upp en samhällsstruktur och ett

unikt civilt samhälle för en framtida livaktig och stark demokrati i Palestina.

I partimotion U220 (kd) framhålls de enskilda organisationernas arbete i

biståndspolitiken (yrkande 12). De enskilda organisationerna utgör enligt

Kristdemokraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet.

Kunskaper, erfarenheter och kompetens hos enskilda organisationer kan med

fördel användas i planeringen och genomförandet av såväl nationella som

internationella biståndsinsatser. Biståndsinsatser på lokal nivå kan också ofta

vara betydligt effektivare än de som görs på nationell nivå. Enligt

motionärerna bör samråd med de enskilda organisationerna ske kontinuerligt i

biståndsplaneringen, framför allt i samband med landstrategiarbetet.

Ytterligare ett skäl som anförs till varför mer av biståndet bör kanaliseras

via enskilda organisationer är deras folkliga förankring och tilliten till

organisationernas effektivitet.

Utskottets överväganden

Av tabell 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), som

fogats som bilaga till detta betänkande, framgår att flera partier förespråkar

en ökning beträffande delposten Enskilda organisationer. Något gemensamt

förslag om storleken på denna ökning, eller om dess finansiering, föreligger

inte. I några motioner, U202 (m) yrkande 5, U207 (c) yrkande 6 (delvis) och

U220 (kd) yrkande 12, yrkas särskilt om behovet av att framhålla den

betydelsefulla roll frivilliga organisationer bör ha i biståndet.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att regeringen vid de

prioriteringar som gjorts inom ramen för det internationella

utvecklingssamarbetet har föreslagit en ökning om 10 miljoner kronor för 1998

på delposten Enskilda organisationer under anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet.

Det bör, enligt utskottets uppfattning, framhållas att det i ett

internationellt perspektiv är en mycket stor andel av det svenska biståndet som

går genom folkrörelser och enskilda organisationer. Förutom den särskilda

delposten, vilken för budgetåret 1998 uppgår till 830 miljoner kronor, fördelas

medel från det humanitära biståndet (f.d. katastrofbiståndet) samt från stödet

till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Ett effektivt och värdefullt biståndsarbete måste både på kort och lång sikt

bidra till samarbetslandets utveckling. I det bilaterala utvecklingssamarbetet

kopplas normalt landstrategier med ett femårigt perspektiv för programlandet

till treåriga samarbetsavtal. Utvecklingsinsatserna genom folkrörelser och

enskilda organisationer sker huvudsakligen genom bidrag till 13 större

organisationer, med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete baserat på i

allmänhet tvååriga ramavtal. Organisationer har också möjlighet att söka

årsbidrag för informationsinsatser i Sverige. Enligt utskottets mening

kompletterar härvidlag biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer

det bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget och

framgångsrikt sätt.

Utskottet delar i allt väsentligt vad som i motionerna framförs om de

enskilda organisationernas stora betydelse inom biståndet. Utskottet anser att

dessa organisationer, med sin folkrörelseförankring och folkbildningstradition,

har en angelägen uppgift att fylla i arbetet för att stödja utvecklingen av

enskilda organisationer i samarbetsländerna och stärka det civila samhällets

institutioner. Utskottet har på annan plats i betänkandet bedömt att

regeringens förslag till fördelning på anslagsnivå och under anslagsnivå är väl

avvägt. Att i detta sammanhang avvika från den prioritering som regeringen

gjort för hela det svenska utvecklingssamarbetet finner utskottet därför varken

lämpligt eller möjligt.

Utskottet avstyrker därför motionerna U202 (m) yrkande 5, U207 (c) yrkande 6 i

berörd del och U220 (kd) yrkande 12.

I motion U622 (v) yrkande 3 begärs förstärkningar av stödet till de frivillig-

organisationer som arbetar i palestinska områden.

Representanter för samtliga partier har vid en resa i maj 1997 till Israel

och Palestina kunnat inhämta information om situationen beträffande de

frivillig-organistationer som i Palestina arbetar för uppbyggnaden av

strukturer till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter.

Utskottet kan konstatera att enskilda organisationer under en lång tid har

haft en betydelsefull roll i arbetet för att bygga upp ett civilt samhälle

grundat på demokratiska principer och institutioner i Palestina. Under den

israeliska ockupationen och fram till dess att den palestinska myndigheten

etablerades sommaren 1994 var det t.ex. främst enskilda organisationer som

ansvarade för sociala insatser, och det internationella biståndet kanaliserades

genom sådana organisationer. Biståndet har sedan den palestinska myndigheten

etablerades omprioriterats.

Utskottet vill vidare hänvisa till att biståndsministern i ett svar på

interpellation 1996/97:367 bl.a. har framfört att Sverige i överläggningar med

den palestinska myndigheten betonar vikten av stöd till det civila samhället

och respekten för de särskilda organisationerna. Biståndsministern anförde

också att det övergripande målet för det svenska biståndet är att främja en

fredlig utveckling och stödja ett demokratiskt Palestina (prot. 1996/97:111).

Också utrikesministern har i en interpellationsdebatt (interpellationerna

1996/97:

303, 318, 336, 347, 357 och 365) i riksdagen lyft fram att Sverige lägger vikt

vid enskilda organisationer i biståndsstödet till Palestina (prot.

1996/97:108). Utrikesministern påtalade särskilt den betydelse det svenska

biståndet genom sådana organisationer har för främjandet av mänskliga

rättigheter och för barnens situation på palestinska områden.

Under budgetåret 1997 uppgick det svenska stödet till lokala organisationer

som arbetar för främjandet av demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheter i Palestina till omkring 15 miljoner kronor. Huvuddelen av detta

stöd kanaliseras genom Internationella juristkommissionens svenska avdelning,

som i sin tur fungerar som paraplyorganisation för ett flertal lokala

organisationer. Stöd ges också genom Diakonia och en palestinsk

människorättsorganisation (Palestinian Independent Commission for Citizens

Right). För 1998 beräknar regeringen det svenska bilaterala biståndet för

Västbanken/Gaza till 120 miljoner kronor. Därtill bidrar Sverige med 135

miljoner kronor - genom det multilaterala biståndet - till FN-organet för

palestinaflyktingar, UNRWA.

Utskottet har inhämtat att Sida och regeringen under hösten 1997 arbetat med

och avser att fastställa riktlinjer för utvecklingssamarbetet med

Västbanken/Gaza åren 1998-2000. Stödet till enskilda organisationer har i detta

sammanhang varit särskilt uppmärksammat.

Utskottet anser att stödet till uppbyggandet av en palestinsk förvaltning -

och därmed av andra samhällssektorer - utgör en angelägen del av

ansträngningarna i fredsprocessen i Mellanöstern. Enligt utskottets bedömning

har enskilda organisationer en viktig uppgift i arbetet för att skapa ett

civilt samhälle och för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Att

biståndet till och genom de palestinska enskilda organisationerna utgör en

mycket viktig del av stödet till fredsprocessen i Mellanöstern har tidigare

påtalats av utskottet i betänkandena 1994/95:UU15 Internationellt

utvecklingssamarbete, 1994/95:UU22 Fredsprocessen i Mellanöstern och

1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m.

Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att

regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala

utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt.

Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion

U622 (v) yrkande 3.

Sidas informationsverksamhet

Propositionen (avsnitt 4.3.5)

Regeringen anger att målet för Sidas informationsverksamhet är att öka det

svenska folkets intresse för och kunskaper om utvecklingsfrågor och

utvecklingssamarbete. Information om andra länder och kulturer är också viktigt

för att motverka främlingsfientlighet. Sida har ansvar för att informera om

utvecklingsfrågor, om det egna biståndet, inklusive samarbetet med länder i

Central- och Östeuropa, om EU:s gemensamma utvecklingssamarbete samt om

multilateralt utvecklingssamarbete. Informationsverksamheten riktar sig till

hela samhället, även om ungdomar i och utanför skolan kanske är den viktigaste

målgruppen.

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i kommittémotionen U218 (kd) att medel från Sidas

informationsanslag skall användas i syfte att medvetandegöra de svåra

förhållanden som råder i vårt närområde särskilt vad avser barnens situation

(yrkande 1). Främst skall dessa medel användas till att stimulera svenska

kommuner att starta vänortsprojekt och till enskilda organisationer för att öka

dessa organisationers sociala insatser med fokusering på barn och ungdom.

Utskottets överväganden

Motion U218 (kd) yrkande 1 behandlar informationen om barnens svåra situation i

vårt närområde.

Utskottet delar den oro som motionärerna ger uttryck för vad gäller barnens

situation i vårt närområde. Utskottet förutsätter att Sida inom ramen för sin

informationsverksamhet ger en helhetsbild av situationen och de insatser som

görs i olika samarbetsländer, regioner och områden, vari inberäknas t.ex.

kvinnors, barns och andra utsatta gruppers situation. Utskottet har på annat

håll i detta betänkande redogjort för den rapport om barnens utsatta situation

i de baltiska staterna och i nordvästra Ryssland som Nordiska rådets

närområdesutskott nyligen har presenterat. Utskottet välkomnar de insatser som

görs för att på olika sätt belysa barnens situation i vårt närområde.

Utskottets behandling av frågor gällande det omfattande vänortssamarbete som

finns mellan svenska regioner och kommuner och deras motparter i central- och

östeuropeiska länder, respektive det bistånd som kanaliseras genom folkrörelser

och enskilda organisationer, återfinns på annan plats i detta betänkande.

Därmed anses motion U218 (kd) yrkande 1 besvarad.

Biståndsförvaltning

Sida och Nordiska Afrikainstitutet

Propositionen (avsnitt 5 A 2)

Regeringen anger att Sida inom ramen för det övergripande målet för Sveriges

utvecklingssamarbete - att höja de fattiga folkens levnadsnivå - skall bedriva

utvecklingssamarbete i enlighet med de av riksdagen fastställda

biståndspolitiska målen samt de landstrategier och andra policydokument som

regeringen fastställer. För Sida beräknas för budgetåret 1998 ett ramanslag om

401 444 000 kronor.

Regeringen diskuterar även de iakttagelser som RRV har lämnat i en

revisionsberättelse om Sidas årsredovisning. Enligt regeringens bedömning är

RRV:s kritik på flera punkter konstruktiv. Sidas verksamhet är dock mycket

komplex med insatser i ett stort antal länder och inom flertalet

samhällssektorer. Utvecklingssamarbete är därtill en långsiktig verksamhet. För

analys av effekterna, dvs. det slutgiltiga resultatet, av Sidas verksamhet

finns dels Sidas stärkta utvärderingsverksamhet, dels landstrategiprocessen,

dels mer eller mindre regelbundet återkommande, djupgående granskningar av

olika delar av Sidas verksamhet. Årsredovisningen bör därför inriktas på

myndighetsnära information särskilt avseende kostnadseffektivitet. RRV:s kritik

visar dock att Sida måste prioritera såväl ekonomistyrning i vid mening som

resultatredovisning enligt regeringens uppfattning.

Regeringen redovisar att Nordiska Afrikainstitutet (NAI) har som mål att främja

och driva vetenskaplig forskning om Afrika, främja samarbete och kontakter

mellan nordiska och afrikanska forskare, utgöra ett dokumentationscentrum för

forskning och studier om Afrika samt informera om Afrikaforskning och aktuella

afrikanska förhållanden. För NAI beräknas för budgetåret 1998 ett ramanslag om

7 889 000 kronor.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att riksdagen på anslaget A 2

Biståndsförvaltning under utgiftsområde 7 och för budgetåret 1998 anvisar

409 333 000 kronor (yrkande 9, delvis).

Inga motioner har väckts i denna del.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den bedömning och de prioriteringar som regeringen gjort och

tillstyrker av denna anledning budgetpropositionens yrkande 9 i berörd del.

Samarbete med Central- och Östeuropa

Samarbetets inriktning, anslag, samarbetsländer m.m.

Propositionen (avsnitt 6 B)

Samarbetets inriktning

Budgetpropositionens avsnitt om samarbetet med Öst- och Centraleuropa inleds

med att regeringen presenterar ett antal åtgärder som planeras vidtas under

budgetåret 1998. Dessa är:

11 att intensifiera insatserna för att bistå de länder som skall förhandla om

medlemskap i EU, särskilt Estland, Lettland, Litauen och Polen,

12 att främja regional utveckling i norra Europa inom ramen för

Östersjösamarbetet och Barentssamarbetet, bl.a. genom att aktivt verka för

undanröjande av handelshinder och andra problem som står i vägen för

ekonomisk samverkan och ökat utbyte av varor och tjänster,

13 att utnyttja den ökade reformviljan i Ryssland till att genomföra planerade

insatser inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvården, främst då det

gäller äldreomsorg och vård av handikappade barn, samt identifiera nya

områden för samarbete inom dessa sektorer,

14 att stödja en på svenskt initiativ upprättad juristhögskola i Riga, som

skall ge studenter i de tre baltiska staterna möjlighet att bedriva högre

juridikstudier i enlighet med de krav som rättsstaten och marknadsekonomin

ställer,

15 Att med stöd av utvärderingen av det hittillsvarande samarbetet med Central-

och Östeuropa lägga fram en särskild proposition i mars 1998 om det

fortsatta samarbetet under perioden 1999-2001.

Budgetåret 1998 är det sista inom ramen för det flerårsprogram för samarbete

med Central- och Östeuropa som antogs våren 1995. Programmet baseras på

regeringens särproposition 1994/95:160, enligt vilken 4 010 miljoner kronor

under tre och ett halvt år skulle anslås till fortsatt bilateralt och

multilateralt samarbete med de central- och östeuropeiska länderna, med tonvikt

på Sveriges geografiska närområde. Fyra övergripande mål ställdes upp, nämligen

att främja en säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins kultur, att stödja

en socialt hållbar ekonomisk omvandling och att stödja en miljömässigt hållbar

utveckling. Riksdagen har senare beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall

genomsyra hela samarbetet. Samhällsomvandlingen har fått en ny dimension genom

de associerade centraleuropeiska och baltiska ländernas önskan att bli

fullvärdiga medlemmar av Europeiska unionen. Strävan att knyta Ryssland,

Ukraina och andra länder i det forna Sovjetunionen närmare det europeiska

samarbetet på olika områden, blir betydelsefullt det närmaste året. Det ligger

i Sveriges intresse att medverka till utvidgningen och utvecklingen av

relationerna med de central- och östeuropeiska länderna. Detta betonades också

i 1995 års särproposition.

Sveriges eget samarbete med Central- och Östeuropa under år 1998 skall i

första hand ses som ett fullföljande av den verksamhet som hittills bedrivits

inom ramen för det gällande programmet. De mål som där uppställdes är

fortfarande giltiga. De erfarenheter Sverige vunnit av sin egen EU-anpassning

och sina egna medlemskapsförhandlingar blir en väsentlig del av det stöd som

erbjuds de central- och östeuropeiska länderna som ansökt om medlemskap i EU.

De landstrategier som har utarbetats för de prioriterade samarbetsländerna

har identifierat olika angelägna insatsområden, av vilka många är av stor

betydelse för integrationsprocessen. En annan faktor som vidgar och fördjupar

perspektivet på utvecklingen i Central- och Östeuropa är strävan att genom

såväl egna som multilaterala insatser stärka det regionala samarbetet. Målet är

att främja ett dynamiskt och demokratiskt norra Europa som en del av samarbetet

i hela Europa.

I budgetpropositionen för år 1998 föreslår regeringen i yrkande 9 (delvis)

att medel om 810 800 000 kronor anvisas för samarbetet med Central- och

Östeuropa. Yrkande 9 behandlas i sin helhet under avsnittet Fördelningen inom

utgiftsområdet. Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att ikläda staten

betalningsansvar i form av statliga garantier för finansiellt stöd till länder

i Central- och Östeuropa om högst 150 000 000 kronor (yrkande 7). Detta yrkande

behandlas under nästföljande avsnitt (Fördelningen av anslaget B 1 Samarbete

med Central- och Östeuropa). Budgetåret 1998 är det sista året i det treåriga

programmet för Central- och Östeuropa. I 1997 års ekonomiska vårproposition

angavs att regeringen har beräknat ett fortsatt samarbetsprogram med Central-

och Östeuropa på 810 000 000 kronor per år för 1999 och 2000, under

förutsättning att en oberoende utvärdering av samarbetet genomförs. Vidare

angavs att regeringen under år 1998 kommer att lämna förslag till omfattningen

och inriktningen av samarbetet efter år 1998. För att verksamheten med

samarbetet med Central- och Östeuropa inte avsevärt skall påverkas negativt

under år 1998 föreslås att regeringen får bemyndigande att under budgetåret

1998 åta sig ekonomiska förpliktelser för insatser i Central- och Östeuropa

innebärande åtaganden om högst 810 miljoner kronor som medför utgifter efter år

1998 (yrkande 8) under förutsättning att den oberoende utvärderingen har

presenterats.

Samarbetsländerna

Under 1996 fastställde regeringen landstrategier för utvecklingssamarbetet med

Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Riktlinjer för

utvecklingssamarbetet med Ukraina antogs också. Landstrategierna gäller för

perioden fram t.o.m. år 1998 och styr inriktningen av de svenska insatserna.

Gemensamt för Sveriges samarbete med Estland, Lettland, Litauen och Polen är

att stödja dessa länders medlemskap i EU. Huvuddelen av det svenska stödet är

inriktat på kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad som underlättar

anpassningen till EU. Särskilda insatser görs härutöver i form av seminarier

för politiker och tjänstemän i statsförvaltningarna i samtliga ansökarländer

beträffande exemplevis inre marknadsfrågor, lagharmonisering och

förhandlingsstrategi.

Det är också viktigt att från svensk sida stödja de baltiska ländernas

strävan att bli medlemmar i olika internationella organisationer. Samarbetet

med framför allt Ryssland, men även med Ukraina och övriga länder i forna

Sovjetunionen, syftar till att knyta dessa länder närmare de europeiska

samarbetsstrukturerna. Inte minst Barentssamarbetet är ett led i denna strävan.

Regionalt samarbete

De nya initiativ till samverkan i Östersjöregionen som togs år 1996 i samband

med regeringschefsmötet i Visby och mötet med Östersjöstaternas råd i Kalmar

har vidareutvecklats och har sedan lett till konkreta resultat, bl.a. då det

gäller miljösamarbete och bekämpande av organiserad brottslighet. Det är

särskilt viktigt att de baltiska staterna, Polen och Ryssland själva uppmuntras

att spela en än mer aktiv roll i Östersjösamarbetet. Sverige önskar också

medverka till att de möjligheter som finns till samordning av bilaterala

insatser och olika EU-program i Östersjöregionen utnyttjas optimalt.

Näringslivets medverkan är av avgörande betydelse. Folkrörelser och enskilda

organisationer samt regionala och lokala organ, som bidrar till att ge

Östersjösamarbetet bred förankring, skall få fortsatt stöd. Utvecklingen av det

euro-arktiska samarbetet har stor betydelse för förbindelserna med nordvästra

Ryssland.

För att utveckla samverkan mellan de nordliga regionerna beslöts vid ett

utrikesministermöte år 1993 att bilda Barents Euro-Arktiska råd. Sverige

innehar efter Ryssland ordförandeskapet för Barentsrådet under år 1997. Under

ordförandeåret söker Sverige särskilt bidra till att stärka banden mellan

Barentsregionen och EU, förbättra villkoren för handel och investeringar, öka

insatserna på kärnsäkerhetens område, uppmärksamma miljö- och energifrågor.

Sverige innehar även ordförandeskapet för Barentsrådets ekonomiska arbetsgrupp.

Nästa ministermöte planeras äga rum i Luleå i januari 1998. Regeringen kommer

även fortsättningsvis att ge Barentssamarbetet hög prioritet då det gäller den

regionala utvecklingen i Sveriges närområde.

Motionerna

I kommittémotionen U809 (m) behandlar Moderata samlingspartiet stöd till

integrationen av Central- och Östeuropa. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om att stödinsatserna i Central- och Östeuropa skall utformas

i per-

spektivet av integrationen av Central- och Östeuropa. Något direkt stöd för att

förhindra att landet kollapsar är inte längre aktuellt för de flesta av

länderna. Nu handlar det om hjälp med anpassningen inför EU-medlemskapet.

Kunskapsöverföring, främst rörande marknadsekonomins institutioner, spelar en

central roll samt pilotprojekt avseende miljöförbättrande åtgärder.

Stödinsatserna måste dock, framhåller motionärerna, utformas med största

försiktighet för att inte framväxande strukturer skall hämmas och gamla

strukturer främjas.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om inriktningen av stödet. Det behövs

enligt motionärerna fortsatta insatser i de baltiska länderna för uppbyggandet

av de nationella institutionerna och befästandet av den territoriella

integriteten. Utbyte inom utbildning, kulturliv och politik är också av vikt

för att främja ett öppet och pluralistiskt samhälle. Det hävdas vidare att en

central uppgift för de västliga stödinsatserna är att bidra till att skapa en

rättsstat samt även att hjälpa länderna att rensa bort sitt miljöarv.

Centerpartiet begär i partimotionen U210 (c) yrkande 12 ett tillkännagivande om

att det krävs ett ökat engagemang för miljöförbättringar i den ryska delen av

Barentsregionen. I området finns en av världens största koncentration av

radioaktivt avfall. På försök bör därför möjligheterna prövas att svenskt

miljöbistånd kan ges såväl i form av teoretisk och praktisk kunskapsöverföring

som i investeringar i mindre demonstrationsanläggningar baserade på svensk

miljöteknik.

Vidare begärs i yrkande 13 ett tillkännagivande om att länsstyrelsen i

Norrbotten för projektfinansiering inom Barentsregionen erhåller 20 miljoner

kronor ur anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa för budgetåret

1998. Utöver detta skall projekt även fortsättningsvis kunna finansieras under

utgiftsområde 7 med medel ur den s.k. Östersjöfonden samt i ökad utsträckning

med medel från EU:s TACIS- och Interreg-program.

Sverige bör vidare erbjuda fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande

till EU på tredjepelarområdet. Den långsiktiga målsättningen måste vara

(yrkande 14) att uppnå fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer

i hela Östersjöregionen.

I yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att en större del av stödet till

de baltiska länderna kanaliseras via myndigheter på regional och lokal nivå.

Vänortsprogrammet innebär ett mycket livskraftigt alternativ till en mer

traditionell exportorienterad modell, genom att engagerade personer på båda

sidor, med små belopp i varje projekt och den s.k. bottom up-modellen,

gemensamt beslutar om projekten.

Centerpartiet anser i yrkande 16 att svenska tandläkar- och läkarhögskolor

bör ges stöd för utbildningsverksamhet i de baltiska länderna och samma

möjligheter att ta emot baltiska studenter vid dessa utbildningar i Sverige.

Centerpartiet vill också särskilt betona vikten av enskilda organisationers

utbyte med Central- och Östeuropa. Detta stöd bör också innefatta möjlighet

till fraktstöd. Även Svenska kyrkans församlingars utbyte med de forna

kommunistdiktaturerna runt Östersjön och den del av stödet till

demokratiutveckling, som i dag utbetalas till de svenska riksdagspartierna för

stöd till partisystemen i Öst- och Centraleuropa, fyller en viktig uppgift.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 18).

Regeringen bör, hävdar Centerpartiet i yrkande 20, i likhet med det arbete

som redan pågår inom UD avseende en samlad Afrika- respektive Asienpolitik, ta

initiativ till en samlad svensk Rysslandspolitik. Denna bör redovisas för

riksdagen.

Centerpartiet anser vidare (yrkande 21) att regeringen bör ta initiativ till

att utreda förutsättningarna för ett utvecklat bilateralt samarbete med

Ryssland på totalförsvarsområdet. Lämpliga och avgränsade områden skulle kunna

vara teknikområdet, forskning och materiel samt utbildning. Sverige skulle som

militärt alliansfritt land ha mycket att vinna på en fördjupad dialog på det

militära området med Ryssland.

Folkpartiet liberalerna begär i sin partimotion U219 (fp) yrkande 25 att

samarbetet med Ryssland bör koncentreras till reformregioner. Erfarenheterna av

Rysslands mycket ojämna och delvis uteblivna systemskifte talar mycket starkt

för att samarbetet skall koncentreras till regioner i landet där demokratiska

reformpolitiker på allvar påverkat utvecklingen, även om dessa skulle ligga

långt från Östersjön. Exempel på sådana är Nizjnij Novogorod och Jekaterinburg.

I partimotionen Jo785 (fp) begär Folkpartiet liberalerna i yrkande 4 ett

tillkännagivande om miljöinriktningen av Östersjösamarbetet. Innanhavet

Östersjön fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage till havet från

samtliga länder. Detsamma gäller vårt gemensamma luftrum som tillförs de

utsläpp som försurar våra skogar och marker. På lång sikt är, enligt

Folkpartiet liberalerna, EU-medlemskap för våra grannländer i regionen det

bästa som kan ske. På kort sikt krävs punktinsatser, bl.a ökade resurser för

att minska oljeutsläppen i Östersjön. Sekretariatet för Östersjörådet skall

koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21-kraven om en

hållbar utveckling inom regionen. För att intensifiera arbetet kring Östersjön

bör också det lokala samarbetet mellan vänorterna stärkas.

I partimotionen U213 (v) begärs i yrkande 19 ett tillkännagivande om

utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa och i Barentsregionen. I

motionen hänvisas därvid till partiets separata motioner om Östeuropa

respektive Barentsregionen.

I partimotionen U807 (v) yrkande 2 hävdas att Vitryssland bör bli föremål för

svenska biståndsinsatser. Sverige kan inte avvakta sådana, med motiveringen att

det saknas en positiv utveckling ur social, demokratisk och ekonomisk

synvinkel. I yrkande 3 begärs att Sverige bör genomföra en informations- och

upplysningskampanj om Ryssland riktad till hushållen och mindre företag. Denna

skulle innehålla grundläggande fakta om landet, hur man handlar med Ryssland

etc. och förhoppningsvis bota den svenska rysskräcken. I yrkande 4 begärs en

ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa. I grunden beror utvecklingen i

länderna på länderna själva men den rika världen måste bidra då behoven är

oändliga.

I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om vikten av att bygga upp

rättsstater i Östeuropa. För att klara återuppbyggnaden krävs regelverk och

lagstiftning som respekteras, sanktionsmöjligheter och utbildning av såväl

rättsapparatens anställda som av allmänheten. En ny kultur som lyfter fram

personligt ansvar behöver lyftas fram. Det görs en hel del från svensk sida för

att bidra till uppbyggnaden av en rättsapparat men det behövs enligt

motionärerna också en samordning och systematisering av de svenska insatserna.

Det kommunala vänortssamarbetet bedöms enligt motionärernas mening vara

kostnadseffektivt. I yrkande 7 efterlyser Vänsterpartiet en förstärkning och

ökad samordning av dessa insatser, dock utan att kväva enskilda initiativ, för

att flera svenska kommuner skall engagera sig i vänortssamarbete.

I yrkande 8 kräver Vänsterpartiet fler insatser som är inriktade på att

förbättra hälsan och den sociala situationen för utsatta barn. I Ryssland kan

exempelvis endast 10 % av barnen betecknas som friska.

I yrkande 9 krävs att den infrastruktur som byggs i Östeuropa skall vara den

mest kretsloppsanpassade tekniken som är praktisk tillämpbar. De skall slippa

våra politiska misstag med ekologiska återvändsgränder såsom Dennispaketet,

Vedabron och Öresundsbron. Vänsterpartiet begär i yrkande 10 att S:t

Petersburgsområdet prioriteras vad gäller miljöinsatser. I regionen lever

mellan 5 och 9 miljoner människor. Utsläppen och avfallsmängderna från denna

region går till stor del helt orenade ut i naturen, främst i Finska viken.

Det finns redan samarbete mellan högskolor i Sverige och i Östeuropa. I

yrkande 11 begärs att även grundskolor och gymnasieskolor skall vara aktiva i

projekt med östanknytning. Vänsterpartiet förutsätter att regeringen kommer med

förslag om hur östprojekt skall främjas inom både forskning och utbildning och

att inte minst flickor gynnas i dessa ansträngningar. Vidare bör alla folkliga

kontakter uppmuntras med Östeuropa. Regeringen bör föreslå en samlad nationell

strategi för att främja kultur-, idrotts- och turismkontakterna med Östeuropa

(yrkande 13).

I kommittémotionen U803 (v) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att

svenska regeringen skall vidta åtgärder för att förhindra miljöskador och

konflikter vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Regionen betraktas

som ett av Europas resursrikaste områden. Det finns risk för att hård

exploatering av regionens resurser leder till såväl fortsatt som förvärrad

miljöförstöring utan att några större värden stannar i regionen. Den svenska

regeringen bör göra klart för svenska företag som är aktiva i regionen att den

förväntar sig samma hänsynstagande till människor och miljö som om företaget

vore verksamt i Sverige. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

bör verka för en stor internationell insats för att lösa problemen med

kärnkraftssäkerhet och strålskydd på Kolahalvön. Sverige måste i

internationella forum och internationella organisationer som Internationella

atomenergiorganet (IAEA) och G24-gruppen, EU och FN med kraft verka för en

lösning på dessa problem.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det behövs en plan och

prioritetsordningar för att bygga ekologiskt uthålligt kommunikationssystem i

Barentsregionen. Planen, som bör bygga på de studier av behoven av förbättrade

kommunikationer som tidigare gjorts och den analys som nu görs av Regionrådet

för Barents, bör utarbetas gemensamt av kommunikationsministrarna i de ingående

länderna. Motionärerna begär i yrkande 5 ett tillkännagivande om att regeringen

bör verka för att åtgärder vidtas för att förenkla visumhantering,

tullprocedurer och undanröjande av andra administrativa problem för främjande

av rörlighet av varor och personer över gränsen till Ryssland.

Regeringen bör vidare (yrkande 6) främja projekt som stärker kvinnors

ställning i regionen. Det pågår redan flera sådana projekt och det är av stor

vikt att de fortsätter.

I kommittémotionen U215 (kd) begär motionärerna i yrkande 1 att resurser bör

anslås ur de två miljarder som regeringen avsatt för Östersjösamarbetet

respektive investeringsbidrag för omställning till hållbar utveckling för att

påbörja iordningställande av mottagningsanläggningar för oljespill och annat

avfall. Så länge man inte finansierar uppbyggnaden av mottagningsanläggningar

runt Östersjön kommer utsläppen av olja att fortsätta.

I kommittémotionen U218 (kd) begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om

behovet av att inför kommande budgetår kartlägga och analysera den sociala

situationen i Öst- och Centraleuropa. Under flera år har vi nåtts av

information om att barn far illa i de baltiska staterna, i Ryssland och de

stater som hörde till Sovjetunionen. Övergångsperioden från kommunistiskt

system till marknadsekonomisk modell har varit socialt påfrestande. Unicef har

i rapporter rörande Öst- och Centraleuropa redogjort för de allvarliga sociala

missförhållanden som råder. Kurvan för dödlighet har stigit brant i flera av

länderna. Miljöförstöringen för med sig allvarliga konsekvenser för hälsan.

Undernäring och ökning av smittsamma sjukdomar är andra problem liksom att

barn- och ungdomsbrottslighet skjutit i höjden. I yrkande 3 begärs att

omedelbara hjälpinsatser - för främst de baltiska staterna och Ryssland, med

beaktande av de svåra sociala förhållanden som råder i vårt närområde -

finansieras med hjälp av de reservationer som uppstått i anslaget till Öst- och

Centraleuropa.

I en enskild motion, U806 (s), begärs att regeringen, inom ramen för de

resurser som avsatts för ett vidgat Östersjösamarbete, tillför Östersjöns

Författar- och Översättarcentrum ytterligare resurser för finansiering av dess

basverksamhet. Centrumet har på bara några år vuxit ut till en viktig

internationell institution där varje ny gäst - författare, översättare eller

annan kulturperson - blir en viktig del av den bro som nu byggs allt starkare

mellan Östersjöländerna.

I den enskilda motionen U810 (s) begärs åtgärder för att förbättra miljön i

Östersjön. Problemen härrör bl.a. från utsläpp, från jordbruk och transporter.

Sverige bidrar med förhållandevis stora diffusa utsläpp, och här handlar det om

att förändra varje människas motivation och beteende. HELCOM arbetar med analys

av miljökonsekvenser i Östersjön av de stora översvämningarna i Tyskland och

Polen i somras. HELCOM arbetar också med frågan om hur oljeutsläppen skall

minskas i Östersjön. Sverige bör inom HELCOM med kraft driva frågan om

uppbyggnad av mottagningsstationer för oljespill.

Den enskilda motionen U812 (s) begär ett tillkännagivande om de insatser som

behövs för Barentssamarbetets utveckling. Väg- och järnvägsförbindelser måste

bli möjliga mellan Norge och Ryssland. Sverige bör vara pådrivande för att

förbättra kommunikationerna till Kolahalvön. Goda livsbetingelser i

Barentsområdet stärker enligt motionärerna freden och utvecklingen i norra

Europa. Arbetet med att förbättra miljön på Kolahalvön måste fortsätta. Dock

räcker insatser från de nordiska länderna inte till, varför Sverige måste

anstränga sig mer för att engagera EU-kommissionen och övriga världen. Från

Norrbotten sker samarbetet med de olika länderna genom många för-

eningar och organisationer. Det är härvid önskvärt med en större samordning för

att öka utvecklingen i området. Det är också viktigt att de lokala

förhållandena beaktas och att befolkningen får ett ökat inflytande över

utvecklingen.

I den enskilda motionen U801 (m) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

vikten av att främja strukturinvesteringar i Barentsregionen.

Järnvägsförbindelserna Haparanda-Karlsborg och förbindelserna

Finland-nordvästra Ryssland är förutsättningar för att sammanlänka

kommunikationerna. Norrbottens framtid är beroende av en positiv utveckling i

den arktiska regionen.

I den enskilda motionen U802 (m) begärs i yrkande 1 att regeringen redovisar

de insatser som hittills gjorts i Östersjöområdet samt gör en utvärdering av

dessas effekter. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om Östersjömiljardens

brister. Enligt motionären leder det fel att ge stöd till projekt i andra

länder för att öka det egna landets sysselsättning. Ett högre ordinarie anslag

för Östersjösamarbete hade varit en betydligt effektivare åtgärd för att stödja

utvecklingen runt Östersjön. I yrkande 4 framhåller motionären vikten av att

Sverige verkar för att stödja de baltiska ländernas förberedelser för EU-

medlemskap.

I en enskild motion, U811 (m), begärs att regeringen tar initiativ till att i

samråd och samarbete med Svenska kyrkans centralstyrelse undersöka formerna och

förutsättningarna för en återupptagen verksamhet i församlingens kyrkobyggnad i

S:t Petersburg. Staten kan, enligt motionärerna, inte frånsäga sig allt vidare

ansvar för S:t Katarina kyrkas framtid. Det är en skam att kyrkobyggnaden

tillåts förfalla ytterligare mitt framför ögonen på varje besökare till det nya

Sverigehuset, vårt lands ansikte utåt i S:t Petersburg.

Motionärerna bakom den enskilda motionen U606 (m) begär att Sverige

omedelbart tar initiativ till åtgärder för att stärka demokratin och

informationsfriheten i Vitryssland. I ett Europa som är på väg att enas kring

principer om demokrati och fri informationsspridning kan vi inte acceptera en

destabiliserande relikt efter sovjetmodell som mer eller mindre diktatoriskt

isolat i vår omedelbara närhet.

I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 4 begär motionärerna att Sverige

såväl i bilaterala som i multilaterala insatser bistår med insatser för att

bidra till en ekologisk omställning av energisystemen i Östeuropa. Säkerheten

vid de nuvarande reaktorerna på Kolahalvön är så dålig att de bör stängas och

ersättas med energieffektivisering och förnybara bränslen.

I motion U212 (mp) tar motionärerna upp hälsoproblem efter Tjernobyl-

olyckan. Fattiga människor vilka bor i drabbade områden odlar fortfarande sin

mat och låter sin boskap beta på radioaktiva åkrar. Provtagningar på barn från

drabbade områden som under några månader vistats i ett obesmittat område, där

de ätit ?frisk? mat, visade att radioaktiviteten i barnens kroppar sjunkit med

70 %. I yrkande 1 begär motionärerna ett tillkännagivande om att Sida

undersöker möjligheterna till ett livsmedelsprojekt i Vitryssland. I yrkande 2

begärs att humanitärt stöd ges till byn Malaye Avtuki med ?frisk? mat och

speciella kosttillskott under en bestämd tidsperiod. Sedan kunde man med

regelbunden provtagning mäta hur radioaktiviteten i barnen förändrades.

Motionärerna begär slutligen i yrkande 3 att en utvärdering görs av detta

projekt som, om den är positiv, resulterar i ett alternativt jordbruksprojekt

plus energiodlingsprojekt. Sverige skulle stödja projekt i drabbade områden

t.ex. med odling av energiskog för användning inom det drabbade området med

omhändertagande av askan eller odling av oljeväxter vars olja kunde säljas som

bränsle. På lämpliga obesmittade platser skulle dessutom stöd ges till

alternativa jordbruk som producerar livsmedel.

I motion U804 (mp) yrkande 1 begär motionärerna att Sverige skall verka för

att de internationellt samlade kärnkraftsbolagen tar på sig ansvaret för att

restaurera Vitryssland, Ukraina och Bryansk efter skadorna från Tjernobyl.

Insatser för att stoppa hotet från Tjernobyl måste intensifieras. De människor

som lever och drabbats av katastrofen måste få internationell hjälp. I yrkande

2 begärs att organisationen Mama 86 och andra seriösa föreningar som arbetar

ideellt med att stödja offren från Tjernobyl får bistånd både i form av

ekonomiskt stöd och även rena livsmedel och mediciner. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att det ekonomiska stödet till de svenska ideella

föreningar som arbetar för Tjernobyls offer skall utökas både ekonomiskt och i

omfattning, så att kriterierna för stöd inte motarbetar dem som arbetar

seriöst, antingen de är utformade som enskilt bolag, förening eller stiftelse.

Den enskilda motionen U808 (kd) behandlar i yrkande 1 vikten av en sammanhållen

policy för utvecklingen av Östersjöområdet. För den östsvenska regionens

näringsliv, med en utrikeshandel överstigande riksgenomsnittet, är tillgången

till effektiva transportsystem i luften, på marken och till sjöss samt

anpassade informationssystem av allra största betydelse. Motionären önskar en

sammanhållen strategi för att på bästa sätt tillvarata regionens resurser i

form av näringsliv, forskningsresurser och infrastruktur. Det är också

nödvändigt att säkerställa fortsatta investeringar i regionens infrastruktur

inom angivna områden och transportstråk.

Utskottets överväganden

Allmänt

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i betänkandet 1996/97:UU16 Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa, framhållit att samarbetet med Central-

och Östeuropa intar en central plats i svensk utrikespolitik och att det är av

grundläggande svenskt intresse att verka för de fyra övergripande mål som

uppställts för det svenska samarbetet. Dessa är att främja en

säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins kultur, att stödja en socialt

hållbar ekonomisk utveckling och att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

(antagna av riksdagen våren 1995; bet. 1994/95:UU16, rskr. 1994/95:308).

Dessutom skall samarbetet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv (prop.

1995/96:

153, bet. 1995/96:UU18, rskr. 1995/96:272).

I budgetpropositionen upprepar regeringen att ovan nämnda mål utgör samarbetets

huvudområden samt anges att regeringen under 1998 bl.a. avser intensifiera

insatserna för att bistå de länder som förhandlar om medlemskap i EU, särskilt

de baltiska länderna och Polen. Vidare kommer en regional utveckling att

främjas, bl.a. genom Östersjöstaternas Råd och Barents Euro-Arktiska råd, där

Sverige under 1997 innehar ordförandeskapet. Målet är att skapa ett

demokratiskt och ekonomiskt dynamiskt norra Europa som del av samarbetet i hela

Europa. Regeringen önskar också utnyttja reformviljan i Ryssland för att

genomföra planerade insatser inom den sociala sektorn och hälso- och

sjukvården, främst beträffande äldreomsorg och vård av handikappade barn men

avser även identifiera nya områden för samarbete inom dessa sektorer. Vidare

skall fortsatt stöd ges till en juristhögskola i Riga avsedd för studenter från

de baltiska länderna. Regeringen skall också, efter en utvärdering av det

hittillsvarande samarbetet, lägga fram en särskild proposition i mars 1998 om

det fortsatta samarbetet under perioden 1999-2001.

I motion U213 (v) yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om

utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa, varvid hänvisning görs till

partiets separata motioner.

Utskottet konstaterar att dessa motioner behandlas på olika ställen i

betänkandet. Något tillkännagivande med yrkandets innebörd är därför ej

befogat.

Därmed avstyrker utskottet motion U213 (v) yrkande 19.

I motion U802 (m) yrkande 1 krävs en redovisning av Östersjösamarbetet

respektive ett tillkännagivande om Östersjömiljardens brister (yrkande 3).

Motion U808 (kd) yrkande 1 (delvis) betonar vikten av en sammanhållen policy

för Östersjöområdet.

Utskottet ställer sig bakom regeringens prioriteringar och konstaterar att en

utvärdering av det totala svenska samarbetet med Central- och Östeuropa nu

görs, vilken som ovan nämnts kommer att ligga till grund för regeringens

särproposition för perioden 1999-2001 vad gäller samarbetet med Central- och

Östeuropa. Utvärderingen omfattar det reguljära östsamarbetet men kommer också

att beröra samspelet med andra Östersjöinitiativ, bl.a. den s.k.

Östersjömiljarden. Riktlinjer för samarbetet med Central- och Östeuropa finns

redan och dessa kommer desutom att gås igenom i samband med arbetet på att

lägga fram riktlinjerna för en ny treårsperiod. Motionärernas önske-mål torde

därmed vara tillgodosedda.

Motionerna U802 (m) yrkandena 1 och 3 samt U808 (kd) yrkande 1 i berörd del

anses därmed besvarade.

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till

anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa (yrkande 9, delvis) om 810 800

000 kronor för 1998. I yrkande 8 begär regeringen bemyndigande att under

budgetåret 1998 göra utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill

ett belopp om högst 810 000 000 kronor utöver anvisade medel för 1998.

Utskottet anser det vara lämpligt att samarbetet med Central- och Östeuropa

även efter 1998 fortsätter i ungefär samma omfattning som för närvarande varför

regeringens yrkande 8 tillstyrks.

I motion U807 (v) yrkande 4 begärs en ekonomisk kraftsamling för att stödja

Östeuropa.

Utskottet konstaterar att det internationella samfundet och även Sverige gör

mycket för att främja en positiv utveckling i Central- och Östeuropa. Det

svenska årliga bidraget för samarbetet med Central- och Östeuropa uppgår till

810 miljoner kronor. Därtill kommer Sveriges andel om cirka 335 miljoner kronor

av EU:s bistånd till Central- och Östeuropa. Den s.k. Östersjömiljarden är en

ytterligare stimulans för omvandlingsprocessen i Östersjöregionen.

Multilateralt bidrar Sverige också till regionens utveckling genom FN-systemet

och via Världsbankens institutioner. Bristen på kapital i Östeuropa är ett känt

faktum, och Sverige har genom två stora program i Baltikum försökt stärka det

baltiska bankväsendet dels genom det samnordiska baltiska

investeringsprogrammet, där Sveriges andel uppgår till 200 miljoner kronor,

dels genom arbetet genom Swedfund Financial Markets AB, vilket erhållit 240

miljoner kronor för att stärka baltiska privatbanker.

Motion U807 (v) yrkande 4 anses därmed besvarad.

Stöd till EU-anpassning, avskaffande av handelshinder m.m.

I motionerna U809 (m) yrkandena 1 och 2 samt U802 (m) yrkande 4 begärs att

Sverige på olika sätt skall bistå de länder som söker medlemskap i EU. I

budgetpropositionen anger regeringen att detta är ett prioriterat område för

det svenska samarbetet med Estland, Lettland, Litauen och Polen. Huvuddelen av

det svenska stödet är inriktad på kunskapsöverföring och institutions-

uppbyggnad. Detta stöd sammanfaller i allt väsentligt med

Köpenhamnskriterierna, som anger vilka krav som ställs på kandidatländerna.

Utskottet har inhämtat att särskilda medel har avsatts för insatser som

specifikt avser rådgivning i samband med kandidatländernas laganpassning och

förestående förhandlingar. Det finns också numera inom UD:s Central- och

Östeuropaenhet tre tjänstemän som har som huvudsaklig arbetsuppgift att planera

och i samråd med andra departement och myndigheter organisera besök, seminarier

etc. med syftet att främja kandidatländernas EU-anpassning.

Utskottet ställer sig bakom regeringens ansträngningar för att stödja

kandidatländerna och vill i detta sammanhang också framhålla att riksdagen,

bl.a. via EU-nämnden, bidrar till kunskapsöverföring genom ett besöksutbyte med

baltiska parlament.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U802 (m) yrkande 4 och U809

(m) yrkandena 1 och 2 besvarade.

I motion U210 (c) yrkande 14 framhåller motionärerna vikten av att Sverige

erbjuder fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande till EU på

tredjepelar-området för att uppnå fri rörlighet för varor, kapital och

tjänster. Även motion U808 (kd) yrkande 1 (delvis) behandlar värdet av fri

rörlighet i Östersjöregionen. Motionärerna bakom U807 (v) trycker i yrkande 6

särskilt på behovet av stöd till rättsstaten. I motion U803 (v) yrkande 5 krävs

åtgärder för förenklande av visumhantering, tullprocedurer m.m. beträffande

gränsen mellan Finland och Ryssland.

Utskottet konstaterar att yrkandena ligger i linje med den svenska politiken,

vilken utskottet ställt sig bakom (senast i bet. 1996/97:UU16 Sveriges

samarbete med Central- och Östeuropa). Ett EU-medlemskap för de baltiska

länderna och Polen skulle innebära att målsättningen om fri rörlighet uppnås.

Utskottet noterar att flera åtgärder vidtagits från svensk sida för att främja

handel och investeringar i hela Östersjöregionen.

Utskottet önskar också lyfta fram det arbete som bedrivs inom Barentsrådet.

En kartläggning har nyligen gjorts av handelshindren i regionen, vilken kommer

att ligga till grund för fortsatta diskussioner i Barentsrådets ekonomiska

arbetsgrupp. Sverige stöder också de baltiska staternas och Rysslands

strävanden att bli medlemmar i WTO samt ansträngningarna att intensifiera

samarbetet med OECD (Polen är för övrigt redan medlem i båda organisationerna).

Utskottet vill även i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det viktiga

arbete som bedrivs inom ramen för Östersjöstaternas råd för att främja

samarbete i frågor rörande ekonomi, demokrati, miljö m.m. Utskottet noterar

vidare som positivt att regeringen i oktober i år har tillsatt en kommitté för

handel och investeringar i Östersjöområdet vars uppdrag det är att identifiera

hinder och föreslå åtgärder för att underlätta handel och investeringar i

området (kommittédirektiv 1997:114). Kommittén skall avlägga sin rapport den 15

mars 1998.

Utskottet konstaterar att Sverige har gjort betydande insatser på

tredjepelarområdet, bl.a genom att stödja flyktingmottagning, polis, tull,

gränsbevakning och rättsväsende med både utbildning och utrustning. Det svenska

stödet är fokuserat på institutionellt samarbete. Vad gäller behoven av

juridiskt utbildade personer i de baltiska länderna erinras om det ovan nämnda

svenska initiativet att inrätta en ettårig, högre juristutbildning i Riga för

jurister från de baltiska länderna. Inriktningen skall bl.a. vara handels- och

EG-rätt samt mänskliga rättigheter. Utskottet har också erfarit att regeringen

tagit initiativ till två stora stipendieprogram som handläggs av Svenska

Institutet. Vidare har via Domstolsverket, Riksåklagaren och

Kriminalvårdsstyrelsen stöd från Sida utgått till de baltiska staterna.

Kriminalvårdsstyrelsen har också förmedlat kontakter mellan anstalter i Sverige

och i de baltiska staterna för kunskapsutbyte.

I budgetpropositionen beskriver regeringen ett viktigt initiativ som nyligen

togs vid det nordisk-baltiska utrikesministermötet i september 1997 till en

samordnad nordisk aktion på tredjepelarområdet, i syfte att stärka de baltiska

ländernas medlemskapsansökningar. Initiativet går ut på att redan inför EU-

toppmötet i Luxemburg, med en snabb kartläggning av vad som görs och bör göras

för att förbereda länderna för EU-medlemskapets strikta krav, försöka uppnå en

koordinering av insatserna.

Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U210 (c) yrkande 14, U803

(v) yrkande 5, U807 (v) yrkande 6 och U808 (kd) yrkande 1 i berörd del

besvarade.

Vänortssamarbete m.m.

Två motioner, U210 (c) yrkandena 15, 16 och 18 och U807 (v) yrkandena 7, 11 och

13 behandlar i positiva ordalag värdet med s.k. vänortssamarbete, samarbete

mellan skolor och universitet, enskilda organisationer och även kontakter via

turism, kulturutbyte, idrott m.m. Östersjöns författarcentrum bör enligt motion

U806 (s) få ytterligare medel till sin verksamhet. I motion U803 (v) yrkande 6

anförs att kvinnornas ställning i Barentsregionen bör stärkas.

Utskottet noterar att det redan finns ett omfattande vänortssamarbete. Cirka

185 regioner och kommuner har vänortsrelationer med motparter i Baltikum, Polen

och Ryssland. I regeringens landstrategier för samarbetet med Lettland och

Litauen uttrycks en ambition att bredda verksamheten till fler regioner och

kommuner. Utskottet har inhämtat att det decentraliserade samarbetet bedömts

utomordentligt positivt i de partiella utvärderingar som gjorts. Regeringen har

också uppmärksammat det växande samarbetets behov av samspel med

utrikesförvaltningen och har sedan våren 1997 en särskild befattningshavare

inom UD vars uppgift det är att i samverkan med de olika aktörerna och

sektorsorganisationerna följa, stödja och analysera verksamheten.

Regeringen föreslår att 60 miljoner kronor används under 1998 för stöd till

Folkrörelser och enskilda organisationer som bidrar till att ge

Östersjösamarbetet bred förankring. Detta innebär en liten ökning. Enskilda

organisationer kan även utveckla sitt samarbete med länderna runt Östersjön

inom ramen för EU:s olika biståndsprogram.

På utbildningssidan finns en satsning med stipendier som förmedlas via

Svenska Institutet. Dessutom förekommer ett brett forskningssamarbete mellan

universitet i Sverige och Central- och Östeuropa med medel som ställs till

förfogande under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Beträffande behovet av att stärka kvinnors ställning i Barentsregionen

konstaterar utskottet att det sammanfaller med ett av målen för samarbetet med

Central- och Östeuropa - att fördjupa demokratins kultur. Riksdagen har också

beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela samarbetet.

Jämställdhetsfrågorna utgör del av aktiviteterna i samtliga de arbetsgrupper

som Barents Regionråd tillsatt. Dessutom finns en särskild grupp som arbetar

med kvinnorfrågor. Prioriterade aktiviteter är uppbyggnad av kvinnonätverk,

kvinnlig ledarutveckling, etablerande av kvinnocentrum m.m. Sida har

finansierat ett antal projekt i Barentsregionen med särskild inriktning på

kvinnor, bl.a. ledarskapsutbildning och etablerande av kriscentrum.

Utskottet har vidare erfarit att Sverige via Europarådet stöder kontakter med

länder i Central- och Östeuropa på idrottsområdet.

Utskottet ser mycket positivt på det breda decentraliserade samarbete som

vuxit fram mellan regioner, kommuner, skolor, universitet och organisationer

och utgår från att regeringen tar till vara de synpunkter på samarbetet som

framförs i motionerna. Utskottet stöder regeringens målsättning att fördjupa

demokratins kultur bl.a. genom att främja frivilligorganisationer och stärka

kvinnornas ställning.

Därmed anses motionerna U210 (c) yrkandena 15, 16 och 18, U803 (v) yrkande 6

samt U807 (v) yrkandena 7, 11 och 13 besvarade med vad utskottet anfört.

Vad gäller kulturellt samarbete utför Östersjöns författar- och

översättarcentrum i Kalmar ett viktigt arbete. Verksamheten prioriteras av

regeringen och får genom Statens kulturråd ett årligt bidrag för sin

verksamhet. Utskottet finner dock inte anledning att riksdagen skall ha någon

synpunkt vad avser eventuella ytterligare bidrag till verksamheten.

Motion U806 (s) avstyrks därmed.

Barns hälsa

I motion U807 (v) yrkande 8 krävs fler insatser inriktade på att förbättra

hälsan och den sociala situationen för utsatta barn. Även i motion U218 (kd)

yrkande 2, lyfter motionärerna fram de svåra påfrestningar som

omvandlingsprocessen i Östeuropa utsatt befolkningen för och hur särskilt barn

drabbats negativt av utvecklingen. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

att den sociala situationen i Central- och Östeuropa kartläggs och analyseras.

I yrkande 3 begärs att ingående reservationer särskilt i de baltiska staterna

och Ryssland används för akuta insatser på hälsoområdet.

Utskottet delar Vänsterpartiets och Kristdemokraternas oro vad gäller den

sociala situationen i Östeuropa och vill i likhet med motionärerna särskilt

framhålla vikten av att barnens behov uppmärksammas. Utskottet konstaterar att

främjande av en socialt hållbar ekonomisk utveckling är ett av regeringens fyra

uttalade mål med samarbetet med Central- och Östeuropa. Sverige bidrar med stöd

till uppbyggnad av socialförsäkringssystem och hälsovårdssystem i flera av

samarbetsländerna i Östeuropa, vilket även noterades av utskottet i betänkande

1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Stöd har också

givits till projekt för handikappade barn genom att utveckla alternativ till

institutionsvård i Litauen och Ryssland. Utskottet har vid en föredragning av

statssekreteraren för internationellt utvecklingssamarbete och chefen för Sida-

Öst erfarit att den sociala situationen i Central- och Östeuropa - och särskilt

barnens situation i Ryssland - kommer att ägnas större uppmärksamhet vid

regeringens arbete med den särproposition för samarbetet med Central- och

Östeuropa som kommer att presenteras för riksdagen under våren 1998.

Beträffande behovet av kartläggning av den sociala situationen i regionens

länder anser utskottet emellertid att det inte kan ankomma på Sverige att

genomföra någon sådan kartläggning. Däremot är det enligt utskottets

uppfattning viktigt att det svenska stödet bidrar till att stärka ländernas

egen förmåga att ta fram och sammanställa tillgängliga data på det sociala

området. Utskottet noterar också att viss forskning bedrivs och att studier har

framtagits, t.ex. av Unicef, vilket även framgår av motionen. Sådant material

skall naturligtvis analyseras och användas inför beredning av möjliga svenska

projekt. Utskottet har i detta sammanhang erfarit att UD i dagarna har lagt ut

uppdrag till ett antal forskare att sammanställa tillgängliga fakta rörande

förhållandena avseende bostäder, pensioner och hälsotillståndet (även

beträffande hiv/aids) i ett antal samarbetsländer i Öst- och Centraleuropa.

Avsikten är att skaffa diskussionsunderlag inför arbetet med regeringens

särproposition om det kommande östsamarbetet. Att barnens situation i Central-

och Östeuropa är ett prioriterat område framgår även av Sida-Östs nyligen

fastställda riktlinjer för stöd med inriktning på barns rätt.

Utskottet har vidare erfarit att Nordiska rådets närområdesutskott tillsatt

en arbetsgrupp som tagit fram en rapport om barnens utsatta situation i de

baltiska staterna och nordvästra Ryssland. Rapporten som i dagarna presenterats

vid Nordiska rådets möte i Helsingfors mottogs väl och föreslagna

rekommendationer antogs. Dessa är att ett Barnens råd skall etableras för att

fungera fram till sekelskiftet. Rådet skall ha förankring i parlament,

organisationsliv och andra samhällsområden som berör barn. Målet är att skapa

ett forum där frågor i anslutning till barnens situation i Norden och

närområdet kan diskuteras och drivas regionalt. Dessutom beslutades att

Nordiska rådet skall undersöka möjligheterna att tillsammans med Unicef

arrangera ett Barnens Östersjömöte (Baltic Call for Children) på hög politisk

nivå i december 1998. Avsikten är att låta politiker, organisationer,

myndigheter och forskare i Norden och närområdet mötas med syftet att sätta

barnens levnadsvillkor på den politiska agendan. Slutligen beslöts att

barnrättsfrågor skall beaktas i programmen för parlamentarikerstipendiater.

Utskottet hälsar också det initativ som Sverige tagit till regionalt

samarbete i fråga om barnets rättigheter som en uppföljning till

Världskongressen mot sexuell exploatering av barn, som ägde rum i Stockholm

hösten 1996. Östersjörådets demokratiarbetsgrupp skall under en svensk

moderator utarbeta en rapport med förslag till åtgärder till toppmötet i Riga i

januari 1998.

Utskottet ser positivt på den vikt som regeringen lägger vid att barnper-

spektivet nu lyfts fram i det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. En

sådan fokusering bör emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte endast

innebära att stöd skall ges specifikt till barn. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om vad som på annat ställe i betänkandet framförts om att

barnperspektivet, i likhet med jämställdhetsperspektivet, bör genomsyra allt

samarbete, s.k. mainstreaming.

Med vad ovan anförts anser utskottet motionerna U807 (v) yrkande 8 samt U218

(kd) yrkande 2 besvarade.

Beträffande förslaget att finansiera omedelbara hjälpinsatser med reservationer

vill utskottet erinra om att det ställer sig bakom de prioriteringar som

regeringen framför i budgetpropositionen beträffande samarbetet med Central-

och Östeuropa. Utskottet utgår från att alla projekt i konkurrens prövas på

sina egna meriter och förutsätter att goda, väl beredda förslag, kan finna

finansiering.

Motion U218 (kd) yrkande 3 avstyrks därmed.

Infrastruktur

Vikten av en utvecklad och väl fungerande infrastruktur i Östersjöområdet och i

Barentsregionen lyfts fram i ett antal motioner. I U807 (v) yrkande 9 betonar

motionärerna vikten av kretsloppsanpassad infrastruktursatsning i Östeuropa.

Motion U803 (v) yrkande 4 kräver tillkännagivande om att en plan behövs för att

bygga ett ekologiskt uthålligt kommunikationssystem i Barentsregionen. Även

motionerna U812 (s) och U801 (m) yrkande 2 lyfter fram vikten av utveckling av

väg- och järnvägsförbindelser i Barnentsregionen. Sverige bör vara pådrivande

för att förbättra kommunikationerna till Kolahalvön.

Utskottet konstaterar att en viktig del av Barentsrådets mandat är att främja

den ekonomiska utvecklingen i regionen. Omfattande listor med projektförslag

har arbetats fram och många innebär stora infrastrukturprojekt såsom utbyggnad

av hamnar i Murmansk och Archangelsk och färdigställande av järnväg i Karelen

mot Finland. Dessa studeras mer eller mindre aktivt av EU-kommissionen och

finansieringsinstitutioner som Världsbanken och EBRD. Utskottet har erfarit att

Barentsrådets arbetsgrupp för ekonomiskt samarbete nyligen har sammanträtt med

EBRD för att informera sig om bankens möjligheter att bidra till finansieringen

av projekt i nordvästra Ryssland. Vad avser kretsloppsanpassad infrastruktur

förutsätter utskottet att alla större infrastrukturprojekt analyseras såvitt

gäller miljökonsekvenser.

Motionerna U807 (v) yrkande 9, U803 (v) yrkande 4, U812 (s) och U801 (m)

yrkande 2 anses därmed besvarade med vad utskottet anfört.

I motion U210 (c) yrkande 13 begärs bl.a. att Länsstyrelsen i Norrbottens län

skall få 20 miljoner kronor ur anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa.

Utskottet har inhämtat att beslut har fattats om att ge medel till

länsstyrelsen för att förbättra dess förmåga att värdera och bereda projekt.

Det ankommer inte på utskottet att ta ställning till enskilda projekt.

Utskottet förutsätter att goda projekt kan finna finansiering.

Med detta avstyrker utskottet motion U210 (c) yrkande 13.

Miljöfrågor, kärnsäkerhet m.m.

Ett stort antal motioner behandlar miljöproblem särskilt i Östersjöområdet, på

Kolahalvön, i Vitryssland och Ukraina. Utskottet delar motionärernas syn på

vikten av att stödja länder med miljöproblem och konstaterar med

tillfredsställelse att främjande av en miljömässigt hållbar utveckling är ett

av de mål som skall styra det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet anförde senast i betänkandet 1996/97:UU16 (Sveriges samarbete med

Central- och Östeuropa) att det delar regeringens uppfattning att det är

viktigt att miljöfrågor bibehåller en framskjuten plats i samarbetet med

Central- och Östeuropa och i Östersjösamarbetet, i synnerhet vad beträffar

förbättringar av vattenmiljön i Östersjön. Utgångspunkten för de svenska

insatserna därvidlag är åtgärdsprogrammet för Östersjön, vilket

statsministrarna beslutade att upprätta vid Östersjökonferensen i Ronneby 1990.

Utskottet såg också positivt på att insatser för att förbättra kärnsäkerheten,

är ett prioriterat område. Utskottet upprepade även sitt stöd för det svenska

förslaget att utveckla en Agenda 21 för Östersjöområdet. I regeringskonferensen

om Östersjösamarbetet som ägde rum i Visby 1996 fastlades också att en hållbar

utveckling skulle vara grunden för samarbetet i regionen. Samma år i Kalmar

antog Östersjörådet tre omfattande handlingsprogram, varav ett rörde miljön.

I motion U803 (v) yrkande 1 krävs åtgärder för att förhindra miljöskador från

industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Motionen U618 (mp) yrkande 4

kräver att Sverige bistår med insatser för att bidra till en ekologisk

omställning av energisystemen i Östeuropa.

Utskottet konstaterar att svensk miljöpolitik är inriktad på internationellt

samarbete för att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en

långsiktigt hållbar utveckling i regionen. Utsläpp från energiproduktionen är

en stor källa till luftföroreningar. För det mellanstatliga Barentssamarbetet

finns bl.a. en arbetsgrupp för miljöområdet samt en särskild expertgrupp som

arbetar med att föreslå en handlingsplan på energiområdet under 1997. Utskottet

stöder detta viktiga arbete. Utskottet utgår också från att de svenska företag

som är verksamma i Central- och Östeuropa följer de lagar och påbud som gäller

lokalt för att verksamheten inte skall skada människor och miljö.

Motionerna U803 (v) yrkande 1 och U618 (mp) yrkande 4 i berörd del anses därmed

besvarade.

I motion Jo785 (fp) yrkande 4 krävs ett tillkännagivande om miljöinriktningen

av Östersjösamarbetet, både vad avser utsläpp i Östersjön och nedsmutsning av

luftrummet. Även motion U810 (s) (delvis) behandlar utsläpp från jordbruk och

transporter i Östersjön. Motion U807 (v) yrkande 10 tar upp miljöproblemen i

S:t Petersburgsområdet.

Utskottet har erfarit att de största föroreningskällorna vad avser Östersjön

är avloppsvatten från hushåll och industrier samt jordbrukets läckage av

näringsämnen. Som ovan nämnts bedrivs också arbete för att förhindra

luftföroreningar från energiproduktion. Miljöinsatser inom jordbruket

prioriteras av regeringen, och utskottet har inhämtat att stöd till

demonstrationsprojekt i Estland och Litauen förbereds. Vad gäller avloppsrening

är utgångspunkten för det svenska stödet åtgärdsprogrammet för Östersjön. Medel

har också avsatts från den s.k. Östersjömiljarden till avlopps- och

energiprojekt, vilka administreras via Sida. Utskottet har fått uppgift om att

Sverige hittills tecknat avtal om delfinansiering av sju större vatten- och

avloppsprojekt i Baltikum och även deltar i förberedelser om ytterligare

vatten- och avloppsprojekt i Baltikum, Polen, Ukraina och Ryssland, där de

största insatserna planeras i S:t Petersburg och Kaliningrad.

Utskottet ser positivt på det stöd som regeringen ger till projekt med syfte

att minska föroreningarna i Östersjön och vill även i detta sammanhang

framhålla det viktiga miljöarbete som sker i HELCOM (den s.k.

Helsingforskommissionen, The Baltic Marine Environment Protection Commission).

HELCOM:s arbete med åtgärdprogrammet för Östersjön är en viktig del av

Östersjösamarbetet. HELCOM kommer, när medlemsländernas miljöministrar möts

under 1998, att presentera en uppdatering och förstärkning av det programmet.

Med detta anser utskottet motionerna Jo785 (fp) yrkande 4, U807 (v) yrkande 10

och U810 (s) i berörd del besvarade.

I motionerna U810 (s) (delvis) och U215 (kd) yrkande 1 framförs krav på

iordningställande av mottagaranläggningar för oljespill. Utskottet noterar att

Sverige inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa har finansierat

förstudier för uppbyggnad av mottagningsanordningar för olja i hamnar i Polen

och Ryssland. Medel har även anslagits ur den s.k. Östersjömiljarden för

utbildning i Baltikum om spilloljeuppsamling. Utskottet har också erfarit att

frågan om ytterligare stöd till uppbyggnad av oljeuppsamlingsanläggningar runt

Östersjön, är under övervägande i regeringen.

Med detta avstyrker utskottet motion U215 (kd) yrkande 1 samt anser motion U810

(s) i berörd del besvarad.

Ett antal motioner framför krav på ökade svenska insatser för att förbättra

kärnsäkerhet och strålskydd. Utskottet konstaterar att sedan Sovjetunionen

upplöstes har ett intensivt internationellt samarbete bedrivits för att

förbättra kärnsäkerhet och strålskydd i Central- och Östeuropa inklusive i de

nya oberoende staterna. Det svenska stödet, vilket främst kanaliseras genom

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI), rör

frågor som reaktorsäkerhet, strålskyddsåtgärder, hantering och omhändertagande

av radioaktivt avfall samt förbättrad beredskap. Insatserna har hittills

fokuserats på kärnkraftverket i Ignalina i Litauen men utskottet har inhämtat

att möjligheterna övervägs till åtgärder i andra kärnkraftverk, i nordvästra

Ryssland. Ett samarbete avseende en säkerhetsanalys av Leningradverket (i

Sosnovy Bor) och brandskyddet vid Kolakraftverken har redan inletts. Stödet

avses nu i större utsträckning inriktas på att stärka mottagarländernas

säkerhetsmyndigheter och åtgärder för att förbättra säkerhetskulturen.

Utskottet har vidare erfarit att regeringen i juni i år avsatt extra medel till

SSI för fem akuta projekt rörande hantering av radioaktivt avfall, vilka syftar

till en mer långsiktig lösning av lagringsproblematiken. Prioritering mellan

projekt på strålskyddsområdet sker i den expertgrupp, CEG, vilken etablerats

inom Barentssamarbetet på nordiskt initiativ och som i dag har elva

medlemsländer.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare uttalat sitt stöd för regeringens

politik att prioritera kärnsäkerhet och strålskydd på Kolahalvön.

Motionerna U803 (v) yrkande 2, U210 (c) yrkande 12 och U618 (mp) yrkande 4 i

berörd del anses därmed besvarade.

Beträffande den havererade reaktorn i Tjernobyl, i Ukraina, har utskottet

inhämtat att en ny inkapsling av reaktorn planeras och att syftet är att stänga

hela kärnkraftverket senast år 2000. Den 20 november hölls en givarkonferens i

New York. Sverige deltog i konferensen och beslutade att skjuta till 24

miljoner kronor till den internationella fond som har inrättats för att

finansiera reaktorns inkapsling. Genom EU bidrar Sverige med ytterligare 24

miljoner kronor till projektet. Den totala kostnaden beräknas till cirka 5,8

miljarder kronor. I motion U212 (mp) behandlas i yrkandena 1-3 hälsoproblem i

samband med Tjernobylolyckan med yrkande om stöd till bl.a. alternativa

jordbruks- och energiskogsprojekt. Även motion U804 (mp) yrkandena 1-3

behandlar stöd till offer för Tjernobylolyckan.

Utskottet ser mycket positivt på regeringens ökade engagemang i

kärnsäkerhetsfrågor och delar motionsställarnas oro över de konsekvenser som

Tjernobylolyckan haft och fortsätter att ha på befolkningen i Vitryssland,

Ukraina och Ryssland. Det svenska stödet ges i dag främst till Vitryssland

framför allt genom Statens strålskyddsinstituts projekt: Strålskydd Öst. Detta

syftar till att bygga upp kunskap hos centrala och lokala myndigheter om hur

problemen med kvarvarande radioaktivitet skall hanteras. Utskottet har inhämtat

att regeringen tillsammans med vitryska myndigheter gjort bedömningen att

utbildningsinsatser av detta slag, syftande till en tydlig regelskriving och en

sund myndighetsutövning men också till praktisk inriktad kunskapsöverföring,

ger större genomslagkraft och bättre spridningseffekter än enskilda humanitära

insatser. Utbildningsinsatser vad avser kontaminerad gröda inom projektet

Strålskydd Öst har ännu inte genomförts men kan komma att övervägas. Som även

framförs i motion U212 (mp) finns numera en medvetenhet hos myndigheterna om

detta problem och kontroll av radioaktivitetsnivå har genomförts. Utskottet har

också inhämtat att det inom EU:s TACIS-program sedan 1996 bedrivs ett program,

ägnat åt sanering och sekundära medicinska effekter i Vitryssland, Ukraina och

Ryssland, av Tjernobylkatastrofen.

En komplicerande faktor i samarbetet med Vitryssland är den försämrade

utvecklingen på demokratiområdet. Situationen har nyligen varit föremål för en

ingående debatt inom EU, vilket resulterade i slutsatser som antogs av

ministerrådet den 15 september i år. Grundtanken är att EU inte vill isolera

Vitryssland och att EU är berett att stödja en verklig demokratiprocess i

Vitryssland. Samtidigt markerades att en förutsättning för en utveckling av

förbindelserna är att Vitryssland visar respekt för mänskliga rättigheter och

de grundläggande friheterna. I slutsatserna anges vidare att gemenskapens och

medlemsländernas program för tekniskt bistånd skall inriktas på humanitära och

regionala projekt samt sådana projekt som direkt stödjer demokratiprocessen.

Utskottet har erfarit att de svenska insatserna nu ses över i ljuset av

ministerrådsslutsatserna. Huvuddelen av det pågående samarbetet torde kunna

hänföras till humanitärt bistånd vilket inte påverkas av slutsatserna. Det är

dock under rådande omständigheter osäkert om nya projekt, t.ex. inom

energiodlingsområdet, skulle hamna i samma kategori.

Utskottet stödjer regeringens prioriteringar vad gäller samarbetet i

Vitryssland och konstaterar att en hel del redan görs via SSI för att främja

Vitrysslands förmåga att hantera de medicinska effekterna av Tjernobylolyckan.

Det ankommer dock inte på utskottet att ta ställning till förslag om specifika

projekt.

Därmed anses motionerna U212 (mp) yrkandena 1-3 och U804 (mp) yrkandena 1-3

besvarade.

Vitryssland

I motion U807 (v) yrkande 2 hävdas att Vitryssland bör bli föremål för

biståndsinsatser. Motion U606 (m) begär omedelbara insatser för att att stärka

demokratin i Vitryssland.

Utskottet noterar att redan innan EU:s ovan nämnda slutsatser antogs hade det

svenska samarbetet med Vitryssland kommit att koncentreras till projekt som

stöder demokrati och det civila samhället. I kärnsäkerhets- och

kontamineringsfrågor har samarbetet med Vitryssland, som också tidigare

angivits, av naturliga skäl skett med vitryska myndigheter. Vad gäller andra

projekt har utskottet erfarit att där samverkan med vitryska myndigheter varit

en praktisk förutsättning, detta skett på en låg operativ nivå

(utbildningsinstitut, skogsvårdsinstitut). På svensk sida har både enskilda

organisationer och statliga myndigheter (t.ex. Socialhögskolan i Stockholm och

Institutet för fortbildning av journalister vid högskolan i Kalmar, fackliga

organisationer m.m.) engagerat sig.

Utskottet ser positivt på att ett särskilt program nu planeras inom EU:s

TACIS-program för att främja demokratiseringsprocessen i Vitryssland. Detta

program innebär bl.a. stöd till massmediernas frihet och till enskilda

organisationer.

Utskottet har vidare erfarit att ett seminiarium kommer att hållas i

samarbete med Östersjöinstitutet i Karlskrona under hösten om det civila

samhällets betydelse för den demokratiska utvecklingen. Deltagare kommer att

bjudas in från Sverige, Vitryssland, Polen och Litauen. Huvudsyftet är att få i

gång en dialog med representanter för vitryska enskilda organisationer om

dessas roll vad gäller främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna,

att stärka den lokala demokratin, utveckla fria medier m.m.

Utskottet ser positivt på sådana initiativ som kan främja en ökad kontakt med

enskilda organisationer i Vitryssland och som kan bidra till en demokratisk

utveckling i landet.

Därmed anses motionerna U807 (v) yrkande 2 och U606 (m) besvarade med vad

utskottet anfört.

Ryssland

Sveriges samarbete med Ryssland behandlas i ett antal motioner. I motion U210

(c) hävdar Centerpartiet i yrkande 20 att en särskild Rysslandspolitik bör

utarbetas. I motionens yrkande 21 begärs att förutsättningarna för bilateralt

samarbete på totalförsvarsområdet utreds. Folkpartiet liberalerna anser i

motion U219 (fp) yrkande 25 att samarbetet med Ryssland bör koncentreras på de

regioner i landet där demokratiska reformer verkligen påverkat utvecklingen.

Motionärerna bakom motion U807 (v) yrkande 3 anser att Sverige bör genomföra en

upplysningskampanj om Ryssland för att bota den svenska ?rysskräcken?.

Utskottet finner att det svenska samarbetet med Ryssland kan sägas utspelas

på tre plan. Inom EU, på regional nivå och på bilateral nivå. Relationerna till

Ryssland intar en central roll i EU-samarbetet, och i juni 1995 ingicks ett

partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA) mellan gemenskaperna, deras

medlemsstater och Ryssland. Avtalet syftar till att skapa en bas för politisk

dialog, främja handel och investeringar samt stärka de politiska och ekonomiska

friheterna. Riksdagen har nyligen på grundval av betänkande 1997/98:UU5 godkänt

avtalet. I anslutning till PSA har EU (Allmänna rådet) 1995 även antagit en

Rysslandsstrategi. Vid EU:s senaste utrikesministermöte i november 1997

framhölls från svenskt håll vikten av att EU tar fasta på den senaste tidens

positiva utveckling i Ryssland och särskilt utformar en samlad strategi för hur

landet kan inlemmas i det europeiska samarbetet. I det svenska anförandet

betonades att samarbetet mellan EU och Ryssland är nödvändigt för stabiliteten

i Europa. För att undvika att nya skiljelinjer byggs upp i Europa är det av

största vikt att knyta Ryssland till ett för alla parter gynnsamt och varaktigt

nätverk av samarbete, framhölls det också.

På regional nivå samarbetar Sverige med Ryssland bl.a. inom Östersjöstaternas

råd, Barentsrådet, OSSE, Europarådet och inom ramen för Natos PFF-program.

Riksdagen har nyligen (bet. 1997/98:UU8 Vissa säkerhetspolitiska frågor samt

Sveriges deltagande i EAPR och det fördjupade PFF-samarbetet) ställt sig bakom

Sveriges deltagande i det fördjupade PFF-samarbetet och i EAPR (Euro-atlantiska

partnerskapsrådet). Utskottet framhöll därvid att deltagandet i EAPR och det

fördjupade PFF-samarbetet kan bidra till att sätta in det militära

säkerhetssamarbetet i Östersjön i ett brett alleuropeiskt perspektiv, med

engagemang både från Nato och Ryssland.

På bilateral nivå har en landstrategi för samarbetet antagits 1996.

Utvecklingssamarbetet med Ryssland har hittills huvudsakligen inriktats på

nordvästra Ryssland. Utskottet noterar dock att det i årets budgetproposition

anges att den ?geografiska inriktningen på regionerna i Ryssland och

Kaliningrad kvarstår, men att möjligheterna skall finnas att genomföra insatser

även i andra områden i Ryssland?. Det anges även i propositionen att hög

prioritet ges till Ryssland, förutsatt att reformprocessen medger fortsatt

effektiva insatser.

Den svenska exporten till Ryssland har utvecklats snabbt, men från en mycket

låg nivå (se bilagda diagram 2 till betänkandet). På det försvarsrelaterade

området sker samarbetet främst genom besöksutbyte mellan de svenska och ryska

försvarsmakterna. Den svenske försvarsministern har också nyligen, i september

1997, besökt Ryssland. Vid besöket diskuterades bl.a. lämpliga områden för

framtida samarbete. Sådana skulle kunna vara utbyte av erfarenheter från

fredsfrämjande verksamhet och samverkan inom fredsbevarande operationer samt

utbildning och omskolning av militär och civil personal.

Utskottet ser positivt på den utveckling av förbindelserna med Ryssland som

skett och förutsätter att samarbetet kommer att utvidgas både geografiskt - om

så är lämpligt - och innehållsmässigt. Utskottet instämmer i uppfattningen att

ett vittomfattande nätverk av kontakter med Ryssland på alla nivåer och inom

samhällets alla områden, bidrar till att undvika att nya skiljelinjer byggs upp

i Europa.

Det förefaller utskottet som om regeringen redan i stort beaktar de synpunkter

på samarbetet som framförts i motionerna U210 (c) yrkandena 20 och 21 och U219

(fp) yrkande 25. Dessa anses därmed besvarade.

Kravet på att genomföra en informationskampanj med information om Ryssland,

riktad mot hushållen, kan utskottet emellertid inte ställa sig bakom.

Motion U807 (v) yrkande 3 avstyrks därmed.

I motion U811 (m) framförs en begäran om att Sverige skall verka för att

Svenska kyrkan i S:t Petersburg restaureras, bl.a. för att Sverigehuset skall

kunna utnyttja lokalerna. Utskottet har inhämtat att det s.k. Sverigehuset ägs

av ett aktiebolag - A/O Dom Shevetsii - där svenska staten endast äger 36 % av

aktierna och således inte är majoritetsägare. Övriga aktier ägs av Skanska AB

(49 %) och S:t Petersburgs stad (15 %).

Utskottet har i betänkande 1996/97:16 påpekat att det inte kan ankomma på

riksdagen att ta ställning till eventuella insatser eller initiativ för att

renovera kyrkobyggnaden. Utskottets uppfattning var att ställningstagande i

frågan får tas i samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Denna utskottets bedömning kvarstår oförändrad.

Motion U811 (m) avstyrks därmed.

Fördelningen av anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa

Propositionen (avsnitten 6 B och 7 B 1)

Anslagsöversikt (anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa)

I nedanstående tabell, hämtad från budgetpropositionen, redovisar regeringen

hur anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa planeras fördelas.

-----------------------------------------------------

| | 1997 |Förslag|

| | | 1998|

------------------------------------------------------

|B 1 | Samarbete med Central- och | | |

| |Östeuropa | | |

------------------------------------------------------

|B | Samarbete med Central- och | 500 |513 000|

|1.1 |Östeuropa genom | 000 | |

| | Sida | | |

------------------------------------------------------

|B | Samarbete med Central- och |54 000 |54 000|

|1.2 |Östeuropa genom | | |

| | Svenska Institutet | | |

------------------------------------------------------

|B | Bidrag till | 0 | 4 600|

|1.3 | Östekonomiska institutet1 | | |

------------------------------------------------------

|B | Övriga bidrag till | | |

|1.4 |samarbetet med Central- | | |

| | och Östeuropa: | | |

------------------------------------------------------

| |1. Säkerhetsfrämjande insatser |73 000 |85 000|

------------------------------------------------------

| |2. Multilateralt stöd |90 000 |55 000|

------------------------------------------------------

| |3. Till regeringens disposition |78 800 |78 200|

-----------------------------------------------------

|Summa anslag B 1 | 795 |789 800|

| | 800 | |

------------------------------------------------------

|B 2 | Avsättning för |15 000 |21 000|

| |förlustrisker vad avser | | |

| |garantier | | |

| | för finansiellt stöd och | | |

| |exportkreditgarantier | | |

-----------------------------------------------------

|Summa anslag B | 810 |810 800|

| | 800 | |

-----------------------------------------------------

|Bidrag till EU:s budget | 335 |335 000|

| | 000 | |

-----------------------------------------------------

|Totalt |1 145 | 1 145|

| | 800 | 800|

-----------------------------------------------------

Beloppen anges i tusental kronor.

1 Tidigare utgiftsområde 5.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är central

förvaltningsmyndighet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med

utvecklingsländer och för stödet till länder i Central- och Östeuropa. Inom

Sida handläggs samarbetsinsatserna i Central- och Östeuropa på en särskild öst-

avdelning (Sida-Öst). Regeringen anser att Sida-Öst effektivt och

ändamålsenligt handhar en stor del av samarbetet med Central- och Östeuropa.

Efter Östersjöstaternas regeringschefskonferens i Visby 1996 har 1 miljard

kronor avsatts utöver det reguljära samarbetet för att stärka samarbetet och

utvecklingen i Östersjöregionen. Sida har givits ett särskilt uppdrag att

bereda ett antal större energi- och avloppsprojekt som delfinansieras av den

extra miljarden.

Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska Institutet

Svenska Institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella

kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning samt genom kultur- och

erfarenhetsutbyte. Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet avser att i

samarbete med Svenska Institutet under hösten 1997 initiera ett internationellt

samarbete som skall ge upphov till ett förstärkt kultursamarbete med länderna i

Central- och Östeuropa.

Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

Östekonomiska Institutet (ÖEI) bildades 1989 och har som uppgift att främja

kunskapen i Sverige om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeu-ropa

samt OSS-området. Institutet riktar sig till både stat och näringsliv och

förmedlar forskningsrön bland annat genom seminarier och rapporter.

Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa

Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och Östeuropa är att

främja en gemensam säkerhet i regionen (säkerhetsfrämjande insatser).

Prioriterade länder är Estland, Lettland, Litauen, Polen och de nordvästra

delarna av Ryssland inklusive Kaliningrad. Insatser kan också göras i andra

delar av Central- och Östeuropa. Regionala projekt över gränserna eftersträvas.

Insatserna avser stöd till stärkande av demokratins och rättsstatens

institutioner, bekämpande av icke-militära säkerhetshot som t.ex. organiserad

brottslighet och flyktingsmuggling, olaga hantering med vapen och kärnämnen.

Inom försvarsområdet prioriteras utbildnings- och rådgivningsinsatser liksom

fortsatt stöd till den baltiska bataljonen (BALTBAT). Stöd kommer också att

utgå till BALTBAT:s motsvarighet på den marina sidan BALTRON.

Regeringen finner det angeläget att stödja (multilateralt stöd) det samarbete

som bedrivs inom ramen för internationella organisationer i Central- och

Östeuropa och har för avsikt att aktivt delta i utformningen av det

internationella samarbetet.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa är

det nödvändigt med en anslagspost för medel till regeringens disposition.

Hittills under året har medel bl.a. annat anslagits till insatser för hantering

av radioaktivt avfall i Barentsregionen och medel till det

översvämningsdrabbade Polen. Ur denna anslagspost finansieras även den

särskilda EU-relaterade stödinsatsen för associationsländerna i Central- och

Östeuropa som administreras av Utrikesdepartementet.

Avsättning för förlustrisker

Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att

påskynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse betalningsbalansstöd kopplat

till utlåning från internationella finansiella institutioner. Finansiellt stöd

lämnas även i form av exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och

Östeuropa.

Regeringen föreslår i yrkande 7 ett bemyndigande att under budgetåret 1998

ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd

till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 miljoner

kronor. Medlen avsätts för att täcka eventuella skadeförluster vid

exportkreditgarantigivning med 15 miljoner kronor och för finansiellt stöd med

6 miljoner kronor.

Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa

Utöver de anslagsposter som redovisas under utgiftsområde 7 avsätts, liksom

under år 1997, särskilda medel för att täcka den svenska andelen av Europeiska

unionens anslag för samarbete med Central- och Östeuropa. Detta belopp, som

tagits upp under annat utgiftsområde, uppgår till 335 miljoner kronor.

Multilateralt samarbete

Multilaterala organ spelar en viktig roll i omvandlingsprocessen i Central- och

Östeuropa. I huvudsak finansieras denna verksamhet av organisationernas

ordinarie resurser. Regeringen finner det angeläget att därutöver kanalisera

bilaterala medel via multilaterala organ eller i samfinansiering med t.ex.

Världsbanken eller EBRD. Detta sker bl.a. genom att bilaterala medel ställs

till förfogande i tekniska konsultfonder. Sverige medverkar aktivt i

utformningen av de finansiella institutionernas program i syfte att påverka

deras verksamhet utifrån egna prioriteringar och erfarenheter.

OECD har sedan 1990 ett särskilt sekretariat för stöd till den ekonomiska och

politiska reformprocessen i Central- och Östeuropa, Centre for Cooperation with

European Economies in Transition, (CCET) som är inriktat på stöd i form av

politisk-ekonomisk rådgivning. Ett särskilt program för reformering av

statsförvaltningarna, SIGMA, finansieras till största delen av medel från

EU/PHARE, men även genom bilaterala bidrag.

UNDP:s (United Nations Development Program) verksamhet i regionen syftar

bland annat till att stärka demokratiska traditioner och demokratiska

värderingar. Förutom Sveriges generella bidrag till UNDP har extra medel

avsatts för särskilda projekt och program i Central- och Östeuropa.

Även Europarådet är aktivt i Central- och Östeuropa, inom områden som bland

annat berör mänskliga rättigheter, lagstiftning, författning och uppbyggnad av

domstols-, åklagar- och polisväsendet. Regeringen ser positivt på det arbete

Europarådet bedriver med småskaliga medel för att stärka demokratins kultur i

Central- och Östeuropa och förutser fortsatt stöd nästkommande budgetår.

Motionen

I kommittémotionen U809 (m), yrkande 3, hävdas att östsamarbetet bör integreras

i UD och att en särskild enhet bör byggas upp för att administrera detta. Det

är enligt motionärerna fel att inordna stödet till Central- och Östeuropa i

Sida med dess koncentration på biståndssamarbete i tredje världen.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning av medel under anslaget

B 1 Samarbetet med Central- och Östeuropa synes lämpligt. Utskottet finner det

vara viktigt att EKN kan lämna exportkreditgarantier till vissa länder i

Central- och Östuropa samt även att det är värdefullt att visst finansiellt

stöd kan ges till länder som söker internationell finansiering av projekt.

Regeringens yrkande 7 tillstyrks därmed.

Östsamarbetets integrering i UD behandlas i motion U809 (m) yrkande 3.

Utskottet konstaterar att samordningsansvaret för östsamarbetet, vad gäller

de allmän-, handels- och biståndspolitiska frågorna ligger hos UD:s enhet för

Central- och Östeuropa. Enheten fördelar bl.a. säkerhetsfrämjande stöd och

multilateralt stöd. En stor del av stödet kanaliseras via EU. Svenska

Institutet fördelar en mindre del, cirka 5 %. Sidas Östenhet administrerar

cirka 40 % av det samlade stödet. Utskottet ser inte någon anledning att

förorda någon förändring varigenom en särskild enhet skulle byggas upp på UD

för att administrera allt stöd till Central- och Östeuropa. Sida Öst är en

nybildad avdelning som på ett flexibelt och bra sätt administrerar en stor del

av det svenska stödet.

Motion U809 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

Verksamheten

1. beträffande en biståndspolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1997/98:U219 yrkande 1,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:U202 yrkande 1 samt 1997/98:U219

yrkandena 2 och 6 förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 2,

1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del och 1997/98:U219 yrkande 7 besvarade

med vad utskottet anfört,

res. 2 (m)

res. 3 (fp)

3. beträffande internationellt samarbete i miljöfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U220 yrkande 5 och 1997/98:Jo785

yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande en svensk naturresurslag

att riksdagen avslår motion 1997/98:U216 yrkande 1,

res. 4 (mp)

5. beträffande samspel med flyktingpolitiken

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U203 och 1997/98:U219 yrkande 17

besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande Sida-enhet i södra Afrika

att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 12,

res. 5 (m)

Biståndsramen och enprocentsmålet m.m.

7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1997/98:U207 yrkande 7,

1997/98:U209 yrkande 2, 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2,

1997/98:U220 yrkande 1 samt 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 förklarar

motion 1997/98:U219 yrkande 27 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 6 (fp, v, mp, kd)

res. 7 (c)

8. beträffande avräkningar för asylkostnader

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U206 yrkande 2 förklarar motion

1997/98:U206 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,

Anslagen och utfästelser

9. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

för budgetåret 1998

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 9

och med anledning av motion 1997/98:U220 yrkande 3 samt med avslag på

motionerna 1997/98:U202 yrkande 5, 1997/98:U207 yrkande 6, 1997/98:U210

yrkande 13, 1997/98:U213 yrkandena 3-16 och 22, 1997/98:U219 yrkandena 28

och 29 i berörd del, 1997/98:U220 yrkandena 2 i berörd del, 12, 13 och 21,

1997/98:U223 yrkandena 7, 8 och 12-14, 1997/98:U224 yrkandena 1 i berörd

del, 2, 3 och 4 i berörd del, 1997/98:U607 yrkande 4, 1997/98:U620 yrkande

5, 1997/98:U622 yrkande 3, 1997/98:U803 yrkande 7 samt 1997/98:U806 för

budgetåret 1998 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anvisar

anslag enligt propositionens förslag i tabell 1, vilken bilagts

betänkandet,

10. beträffande redovisning av reservationerna

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 19 besvarad med vad

utskottet anfört,

11. beträffande utfästelser och åtaganden avseende multi- och

bilateralt utvecklingssamarbete

att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 2,

Multilateralt utvecklingssamarbete

12. beträffande stöd via FN och Bretton Woods-institutionerna

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

13. beträffande FN:s reformering

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U207 yrkande 3, 1997/98:U210

yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:U303 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört,

14. beträffande UNCTAD

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 5 i berörd del besvarad med

vad utskottet anfört,

15. beträffande reproduktiv hälsa

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U204 yrkandena 2 och 3 i berörd del,

1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U214 i berörd del samt 1997/98:U219

yrkande 29 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,

16. beträffande bidrag till Unicef och Unifem

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U220 yrkande 2 i berörd del och

1997/98:A807 yrkande 11,

17. beträffande Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:U217 yrkande 1 och 1997/98:U211

yrkandena 1-3 förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 5 i berörd del

besvarad med vad utskottet anfört,

18. beträffande ett nationellt råd för Världsbanksfrågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:U217 yrkandena 3 och 4,

res. 8 (fp, v, mp)

19. beträffande utsatta barn i fattiga länder

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 10 besvarad med vad

utskottet anfört,

20. beträffande stöd till IDEA

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 16 besvarad med vad

utskottet anfört,

EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

21. beträffande inriktningen av EU:s bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U204 yrkandena 1 och 3 i berörd del,

1997/98:U207 yrkande 4, 1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U213 yrkande

20, 1997/98:U214 i berörd del, 1997/98:U219 yrkandena 11 i berörd del och

18, 1997/98:U223 yrkande 9, 1997/98:U807 yrkande 12 samt 1997/98:K715

yrkande 14 besvarade med vad utskottet anfört,

Bilateralt utvecklingssamarbete

22. beträffande prioriteringar inom det bilaterala biståndet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarad med

vad utskottet anfört,

23. beträffande biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP

att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 8,

res. 9 (m)

24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del,

1997/98:U220 yrkande 18 samt 1997/98:U224 yrkande 1 i berörd del,

res. 10 (m)

res. 11 (kd)

25. beträffande Utrikesdepartementets ansvar för biståndet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 11,

res. 12 (m)

26. beträffande en problemorienterad anslagsstruktur

att riksdagen avslår motion 1997/98:U207 yrkande 2,

res. 13 (m, c)

27. beträffande triangelsamarbete

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

28. beträffande biståndskvalitet, biståndsberoende m.m.

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkandena 16, 21 och 26 besvarad

med vad utskottet anfört,

29. beträffande en redogörelse för mänskliga rättigheter i

mottagarländerna

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 13, 1997/98:U220

yrkande 20 och 1997/98:U609 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 14 (m, fp, v, mp, kd)

30. beträffande utvärdering och uppföljning

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 11 besvarad med vad

utskottet anfört,

31. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen avslår motion 1997/98:U220 yrkande 14,

res. 15 (m, mp, kd)

32. beträffande effektivisering av staten i afrikanska

mottagarländer

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkande 24 besvarad med vad

utskottet anfört,

33. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U609 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

34. beträffande bistånd till Guinea-Bissau

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U213 yrkande 17 besvarad med vad

utskottet anfört,

35. beträffande bistånd till Kenya

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U634 yrkandena 2 och 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

36. beträffande stöd till det kashmiriska folket

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U633 yrkandena 8 och 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

37. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen avslår motion 1997/98:U219 yrkande 23,

res. 16 (m, fp)

38. beträffande samhällskontakter mellan Kuba och Sverige

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U636 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

39. beträffande dammbyggnadspojekt i Bío-Bío-floden

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U216 yrkandena 2-4 besvarad med vad

utskottet anfört,

40. beträffande stödet till frivilligorganisationer i Colombia

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U624 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

41. beträffande bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkandena 3, 5 och 8,

1997/98:U220 yrkande 6 samt 1997/98:U223 yrkande 4 besvarade med vad

utskottet anfört,

42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter

och till diktaturer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U609 yrkande 4 och 1997/98:U219 yrkande

4,

res. 17 (m)

res. 18 (fp)

43. beträffande etikcertifiering

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

44. beträffande homosexuellas mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U205 besvarad med vad utskottet anfört,

45. beträffande insatser för det kurdiska folket

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U616 besvarad med vad utskottet anfört,

46. beträffande demokratistöd genom svenska partianknutna organ

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 15 besvarad med vad

utskottet anfört,

47. beträffande biståndets roll för kvinnor i u-länder

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 11 i berörd del,

1997/98:U223 yrkande 3 samt 1997/98:A805 yrkande 21 besvarade med vad

utskottet anfört,

48. beträffande försöksverksamhet med uppdelat bistånd

att riksdagen avslår motion 1997/98:U209 yrkande 6,

49. beträffande bistånd och miljö

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 9 och 1997/98:U223

yrkandena 1 och 6 besvarade med vad utskottet anfört,

50. beträffande bekämpning av korruption

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del

förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 19 (m) - villk. 10

51. beträffande biståndsvillkor om rättvis fördelning

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U209 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

52. beträffande hälsofrågor i biståndet m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U209

yrkandena 3-5, 1997/98:U214 i berörd del, 1997/98:U219 yrkandena 10, 15,

20 och 22, samt 1997/98:So241 yrkande 12 besvarade med vad utskottet

anfört,

53. beträffande de handikappades situation

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 14 och 1997/98:U222

besvarade med vad utskottet anfört,

54. beträffande epileptikernas situation i världen

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U201 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

55. beträffande skuldavskrivningar

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 6, 1997/98:U213 yrkande

21, 1997/98:U217 yrkande 2 och 1997/98:

U220 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 20 (m)

56. beträffande snedvridande effekter på mottagarländernas

ekonomier

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkande 19 besvarad med vad

utskottet anfört,

57. beträffande bistånd vid stora privata kapitalinflöden

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

58. beträffande bistånd och informationsteknik

att riksdagen förklarar motion 1997/98:T815 yrkandena 24 och 25 besvarad med

vad utskottet anfört,

59. beträffande storskaliga dammbyggnationer

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U213 yrkande 18 besvarad med vad

utskottet anfört,

60. beträffande näringslivets roll i biståndet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

61. beträffande krediter och garantier

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkandena

3-6 förklarar motionerna 1997/98:U220 yrkande 8 samt 1997/98:U636 yrkande

3 besvarade med vad utskottet anfört,

62. beträffande demokrati- och jämställdhetsutbildning i vissa

flyktingläger

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 11 besvarad med vad

utskottet anfört,

63. beträffande tibetanska flyktingbosättningar

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U613 yrkande 8 besvarad med vad

utskottet anfört,

64. beträffande Sidas informationsverksamhet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U218 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

Samarbete med Central- och Östeuropa

65. beträffande redovisning av Östersjösamarbetet

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U213 yrkande 19 förklarar motion

1997/98:U802 yrkandena 1 och 3 besvarad med vad utskottet anfört,

66. beträffande policy för Östersjöområdet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U808 yrkande 1 i berörd del besvarad med

vad utskottet anfört,

67. beträffande utfästelser under budgetåret 1998

att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 8,

68. beträffande ekonomisk kraftsamling för Östeuropa

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U807 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

69. beträffande stöd till EU-anpassning m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkande 14, 1997/98:U802

yrkande 4, 1997/98:U803 yrkande 5, 1997/98:U807 yrkande 6, 1997/98:U808

yrkande 1 i berörd del samt 1997/98:U809 yrkandena 1 och 2 besvarade med

vad utskottet anfört,

70. beträffande vänortssamarbete m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkandena 15, 16 och 18,

1997/98:U803 yrkande 6 samt 1997/98:U807 yrkandena 7, 11 och 13 besvarade

med vad utskottet anfört,

71. beträffande barns hälsa

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U218 yrkande 2 och 1997/98:U807

yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,

72. beträffande omedelbara insatser för barn

att riksdagen avslår motion 1997/98:U218 yrkande 3,

res. 21 (fp, v, mp, kd)

73. beträffande infrastruktursatsningar

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U801 yrkande 2, 1997/98:U803 yrkande

4, 1997/98:U807 yrkande 9 och 1997/98:U812 besvarade med vad utskottet

anfört,

74. beträffande miljöinsatser

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U618 yrkande 4 i berörd del,

1997/98:U803 yrkande 1, 1997/98:U807 yrkande 10, 1997/98:

U810 i berörd del samt 1997/98:Jo785 yrkande 4 besvarade med vad utskottet

anfört,

75. beträffande mottagaranläggningar för oljespill

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U215 yrkande 1 förklarar motion

1997/98:U810 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört,

res. 22 (kd)

76. beträffande kärnsäkerhet och strålskydd

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkande 12, 1997/98:U803

yrkande 2 och 1997/98:U618 yrkande 4 i berörd del besvarade med vad

utskottet anfört,

77. beträffande Tjernobylolyckan

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U212 yrkandena 1-3 och 1997/98:U804

yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört,

78. beträffande insatser i Vitryssland

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U606 och 1997/98:U807 yrkande 2

besvarade med vad utskottet anfört,

79. beträffande samarbete med Ryssland

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkandena 20 och 21 och

1997/98:U219 yrkande 25 besvarade med vad utskottet anfört,

80. beträffande informationskampanj om Ryssland

att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 3,

81. beträffande svenska kyrkan i S:t Petersburg

att riksdagen avslår motion 1997/98:U811,

82. beträffande statliga garantier för finansiellt stöd

att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 7,

83. beträffande östsamarbetets integrering i UD

att riksdagen avslår motion 1997/98:U809 yrkande 3.

res. 23 (m)

Stockholm den 25 november 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T

Svensson (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s),

Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus

Johansson (s), Sonia Karlsson (s), Christina Axelsson (s) och Anders Ygeman

(s).

Reservationer

1. En biståndspolitisk utredning (mom. 1)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp) och Lars Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

vidhåller tidigare? och på s. 22 slutar med ?U219 (fp) yrkande 1.? bort ha

följande lydelse:

Ett generöst internationellt bistånd behövs för att bekämpa fattigdom,

undanröja krig och lidande, förebygga flykt, förhindra miljökatastrofer, sprida

demokrati m.m.; allt i syfte att lindra människors lidande samt öka deras

livschanser.

Inom Sida bedrivs inom olika biståndsområden ett värdefullt analysarbete av

biståndets roll, uppgifter och resultat. Det är hög tid att denna typ av

utredningsarbete också hanteras på politisk nivå. Utskottet vill därför förorda

att en bred u-landspolitisk utredning tillsätts i enlighet med det förslag som

framförs i motion U219 (fp).

Utredningen bör få en bred inriktning och behandla Sveriges samlade

relationer med u-länderna samt prioritera innehåll och kvalitet i det

biståndspolitiska förändringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk

och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk

samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Risken

är stor att denna enighet uppnåtts på tydlighetens bekostnad. En studie från

utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet

varnar för att en stark strävan efter konsensus har bidragit till att göra

biståndet sämre än det annars kunde ha blivit.

Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu har av över 30 års

offentligt utvecklingsarbete bör den utredning utskottet föreslår på nytt pröva

de biståndspolitiska målen. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att

nu överväga vilken styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha. Detta bör ges

regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en biståndspolitisk utredning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

vidhåller även ? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha

följande lydelse:

I motion U202 (m) yrkandena 1 och 2 anförs dels att det övergripande målet

för biståndet skall vara att främja en uthållig tillväxt som leder till en

snabb utrotning av fattigdomen, dels att bl.a. demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter skall vara centrala målsättningar i samarbetet med

biståndsländer. Utskottet instämmer i uppfattningen att tillväxt är en

grundförutsättning för fattigdomsavvecklingen i tredje världen. Ett sådant mål

låter sig inte mätas genom att studera hur stor andel av Sveriges BNP som

avsätts till bistånd utan mäts bäst genom att studera hur många människor i

Sveriges samarbetsländer som uppnår en dräglig levnadsnivå.

Erfarenheter från länder som relativt nyligen utrotat fattigdomen visar att

en sådan utveckling är möjlig att genomföra inom en generation och med initialt

ytterst begränsade medel. Förutsättningen är givetvis att en snabb ekonomisk

tillväxt gör det möjligt för befolkningen att försörja sig på ett effektivare

och mindre resursslösande sätt. Hög ekonomisk tillväxt är ett säkert tecken på

att naturresurser tas till vara på ett allt effektivare och resurssnålare sätt.

Med tillväxten lönar sig också investeringar i humankapital i allt större

utsträckning.

Utskottet vill vidare framhålla följande. Förutsättningar för ekonomisk

tillväxt är förekomsten av ekonomisk frihet, vilket inkluderar individuell

frihet, äganderätt, fri företagsamhet, en rättsstat, grundläggande utbildning

och hälsovård samt viss fysisk infrastruktur. Det svenska biståndet bör därför

inriktas på de faktorer som krävs för en snabb ekonomisk tillväxt och därur

följande utrotande av fattigdomen. Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter

och jämställdhet är andra nödvändiga förutsättningar för utvecklingen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet instämmer också i uppfattningen att det är viktigt att främja god

miljö genom internationellt samarbete. Härvidlag har de rikare länderna en

betydande moralisk skyldighet. Vidare vill utskottet i likhet med motionärerna

framhålla värdet av tekniköverföring med miljöanpassad teknik.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U202 (m) yrkandena 1

och 2 samt anser motionerna U219 (fp) yrkandena 6 och 7, U207 (c) yrkande 1 i

berörd del, U220 (kd) yrkande 5 samt Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört. Motion U219 (fp) yrkande 2 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och med avslag på

motion 1997/98:U219 yrkande 2 förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkandena

6 och 7 samt 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad

utskottet anfört,

3. De biståndspolitiska målen (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

vidhåller även ? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser dock att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga

instrument eftersom deras antal ökat. Att säga att biståndets överordnade mål

är fattigdomsbekämpning kan framstå som missvisande då exempelvis miljöåtgärder

och konflikthantering fått ökad betydelse och gör anspråk på större resurser.

Biståndet är i dag snarare ett sätt att åstadkomma utveckling. Att minska

människors lidande genom att minska deras fattigdom blir då en grundläggande

faktor bland andra för att åstadkomma utveckling.

Utskottet anser också att man nu skulle kunna överväga att stryka det s.k.

oberoendemålet, dvs. målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. I

formell mening är det självklart att u-länder liksom andra länder skall vara

ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd

utan genom att av världssamfundet accepterade folkrättsliga regler

upprätthålls.

De u-länder som har fört en utåtvänd politik har klarat sig klart bättre än

de som fört en inåtvänd politik. 1983-1989 hade starkt utåtvända länder en BNP-

tillväxt på 7,7 % mot 2,2 % för starkt inåtvända.

Utskottet anser vidare att huvudmål för utvecklingssamarbetet är att de

fattiga länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och

företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i

alla dess former skall bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste

betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt.

Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och

jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att liberalisera världshandeln bör

tas snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än

hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets gamla

oberoendemål inte längre är en tillgång utan riskerar att snarare vara ett

hinder för fortsatt utveckling. Långt efter att de nya staterna vunnit

självständighet i formell mening betonades relationerna mellan u-länderna och

de gamla kolonialmakterna, särskilt inom den s.k. beroendeskolan. Strävandena

efter en brytning med västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de

länder där denna inriktning prövades blev resultatet inte oberoende utan

snarare biståndsberoende. Oberoendemålet riskerar i dag att skapa oklarhet

kring synen på u-länderna och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser

utskottet att oberoendemålet bör granskas. Det bör då övervägas om detta mål

helt kan strykas.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet vill också framhålla följande. Länge utgjorde biståndets

demokratimål en dekoration snarare än ett mål med substans. Demokratimålets

långsiktiga karaktär betonades till den grad att några krav på praktiska

resultat i form av ökad pluralism knappast ställdes. Enpartisystem ursäktades.

Det antyddes att politisk frihet inte hade någon vidare relevans för fattiga

länders utveckling. Regleringar och centralstyrning ansågs näst intill

nödvändiga för den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras

armod.

Världen står inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot

demokrati. Då är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta

inte skall ske genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg

länderna väljer utan genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter

och en demokrati. Demokrati är den enda styresform som garanterar att de flesta

medborgares intressen tas till vara och att politiska ledare kan avsättas genom

öppna och fria val. Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska

biståndet mot fattigdom, ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående

effekter krävs det att det sker i en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör

demokratimålet bli överordnat inom biståndspolitiken.

Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkandena 2, 6 och 7 samt anser

motionerna U202 (m) yrkande 2, U207 (c) yrkande 1 i berörd del, U220 (kd)

yrkande 5 samt Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört. Motion

U202 (m) yrkande 1 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkandena 2, 6 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt med avslag på

motion 1997/98:U202 yrkande 1 förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 2

och 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet

anfört,

4. En svensk naturresurslag (mom. 4)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet

konstaterar att? och på s. 23 slutar med ?1 avstyrks därmed.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att i många av de länder där svenska biståndsinsatser

görs saknas nationell lagstiftning och praxis att ta hänsyn till naturresurser

och miljö, t.ex. vid infrastruktur- och energiprojekt.

Eftersom storskaliga insatser ofta görs i samverkan med andra investerare,

kan svenska pengar komma att gynna projekt som, om man ser på de miljömässiga

och sociala konsekvenser de medför, aldrig skulle ha tillåtits i Sverige.

Utskottet anser därför att man bör utreda och undersöka möjligheterna att

införa en lag som vid svenskt medfinansierande av biståndsprojekt reglerar och

skyddar de svenska ekonomiska insatserna, dvs. indirekt de svenska

skattebetalarnas medel. De kan annars bidra till de negationer som drabbar en

lokalbefolkning, när t.ex. en flods vatten regleras, så att fiskarbefolkningens

inkomstmöjligheter försvinner, eller när vid folkomflyttningar människor

berövas sin hembygd, sina hem och arbetsmöjligheter.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U216 (mp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en svensk naturresurslag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U216 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Sida-enhet i södra Afrika (mom. 6)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet

har nyligen? och på s. 24 slutar med ?U202 (m) yrkande 12.? bort ha följande

lydelse:

För all framgångsrik verksamhet inom bistånd krävs, enligt utskottets mening,

en förtrogenhet med de villkor under vilka verksamheten sker. Att i en i-

landsmiljö administrera och bestämma inriktningen på biståndsprojekt är

erfarenhetsmässigt svårt. Afrika söder om Sahara är en del av världen där

fattigdomen fortfarande ökar, och det är därför där huvuddelen av de svenska

biståndsinsatserna görs. Därför bör en särskild enhet med ansvar för

fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggas

till södra Afrika, så att verksamheten kan utformas i den afrikanska miljön.

Det programinriktade biståndet bör samtidigt successivt koncentreras på Afrika,

medan bistånd till andra delar av världen främst bör ges via det multilaterala

systemet och via EU. Detta bör i enlighet med motion U202 (m) yrkande 12 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande Sida-enhet i södra Afrika

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?I

propositionen, yrkande? och på s. 27 slutar med ?besvarad vad utskottet

anfört.? bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen föreslår regeringen att biståndsramen skall ligga kvar

på den för Sveriges del biståndshistoriskt låga nivån 0,7 % av BNI för år 1998.

I vårpropositionen föreslog regeringen att biståndsramen skall uppgå till 0,7 %

även för 1999 för att år 2000 höjas till 0,72 % av BNI. Det är enligt

utskottets åsikt svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad

ambition att åter nå upp till enprocentsmålet. Om samma takt hålls

fortsättningsvis kommer det att dröja länge innan Sverige åter uppnår

enprocentsmålet.

Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata

samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndsnivån från

fyrpartiregeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på 0,7 %. Denna kraftiga

nedskärning av biståndsnivån har regeringen föreslagit i en tid då den

internationella solidariteten är satt under hård press. Detta finner utskottet

oacceptabelt.

Regeringen har fjärmat sig från det moraliskt bindande enprocentsmålet, som

en enig riksdag en gång ställt sig bakom. I en situation med enorma behov av

katastrofhjälp och omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för

spridande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomiska

reformprocesser är det fel att låta världens fattiga vara med att betala

saneringen av Sveriges ekonomi.

Utskottet anser principiellt att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % bort

avvisas och att höjningen av biståndsnivån redan tidigare bort påbörjas.

Biståndsnivån måste framöver höjas i en helt annan takt än den regeringen

antyder. Det finns utrymme för stegvisa höjningar under åren 1999 och 2000.

Vägen som leder mot enprocentsmålet måste genast anträdas, om Sverige skall

behålla sin trovärdighet vad gäller internationell solidaritet. Utskottet anser

därför att en plan för hur återgången till enprocentsnivån skall ske bör

upprättas. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande 1. Motionerna U207 (c)

yrkande 7, U209 (c) yrkande 2, U213 yrkandena 1 och 2, U219 (fp) yrkande 27,

U220 (kd) yrkande 1 samt U223 (mp) yrkandena 2 och 15 anses i huvudsak

tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1

samt med anledning av motionerna 1997/98:U207 yrkande 7, 1997/98:U209

yrkande 2, 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:U219 yrkande 27,

1997/98:U220 yrkande 1 och 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7)

Helena Nilsson (c) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Det finns

däremot? och på s. 27 slutar med ?besvarad vad utskottet anfört.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att återgången till enprocentsnivån bör ske

successivt och på ett planerat sätt. Regeringen bör ge Sida i uppdrag att

planera för hur en återgång till en biståndsram på en procent av BNI bör

genomföras så att en sådan utökning av biståndsramen kan ske med bibehållen

kvalitet. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

sådan redovisning i samband med 1998 års vårproposition.

Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande 1 samt motionerna U207

(c) yrkande 7, U209 (c) yrkande 2 samt anser motionerna U213 yrkandena 1 och

2, U219 (fp) yrkande 27, U220 (kd) yrkande 1 samt U223 (mp) yrkandena 2 och 15

i huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1

samt motionerna 1997/98:U207 yrkande 7 och 1997/98:U209 yrkande 2 samt med

anledning av motionerna 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:U219

yrkande 27, 1997/98:U220 yrkande 1 och 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Ett nationellt råd för Världsbanksfrågor (mom. 18)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

anser att? och på s. 42 slutar med ?4 avstyrks därmed.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att Världsbanken och andra Bretton Woods-institutioner spelar

en central roll i det internationella utvecklingssamarbetet. De utgör en del av

FN-systemet. För att det svenska agerandet i FN skall ha ett så brett stöd och

en så bred förankring som möjligt deltar under några veckor varje höst

representanter för riksdagspartier och folkrörelser i FN-delegationen i

generalförsamlingen i New York. Till stora FN-konferenser inbjuds på samma sätt

partier och folkrörelser till samråd och deltagande. Detta bidrar till att

Sverige tar upp frågor som har stort folkligt stöd.

För samarbetet med Bretton Woods-institutionerna äger ett visst informellt

samråd, framför allt i fråga om skuldfrågorna, rum med vissa enskilda

organisationer. Däremot saknas helt parlamentariskt inflytande.

Utskottet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta ett speciellt råd

med deltagande från de politiska partierna och enskilda organisationer för

samråd angående det svenska agerandet vad gäller frågor som rör Världsbanken

och de övriga Bretton Woods-institutionerna.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U217 (v) yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande ett nationellt råd för Världsbanksfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U217 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP (mom. 23)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Utskottet

har tidigare? och på s. 60 slutar med ?avstyrks med detta.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att biståndet till statsmakten bör behandlas

med särskild varsamhet. De samlade biståndsflödena till ett u-lands statsmakt

bör knappast överstiga 10 % av BNP. Satsningar på en grundutbildning och en

grundläggande hälsovård för alla ryms, enligt utskottets mening, gott och väl

inom denna ram. Den samlade offentliga konsumtionen i ett fattigt u-land under

stark tillväxt ligger erfarenhetsmässigt just kring 10 %. De egna genererade

skattemedlen kan därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnaden för vägar,

vatten och avlopp. Energiproduktion, telesystem och liknande bör finansieras

kommersiellt. Enligt utskottets uppfattning måste biståndet till statsmakten

inriktas på de mest prioriterade sektorerna samt på kunskapsöverföring inom

strategiskt viktiga områden. Mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och

arbete mot diskriminering, uppbyggnad av mark-nadsekonomins regler och

institutioner samt kunskap om naturvård och miljöhänsyn är exempel på det

senare. Detta bör ges regeringen till känna.

Motion U202 (m) yrkande 8 tillstyrks därmed av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Beträffande

förslagen om? och på s. 60 slutar med ?U220 (kd) yrkande 18.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas till

förmån för ett avtalsbundet samarbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna U224 (m) yrkande 1 i berörd del och

motion U202 (m) yrkande 10 i berörd del. Samtidigt anses motion U220 (kd)

yrkande 18 besvarad.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del

och 1997/98:U224 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört och förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 18

besvarad med vad utskottet anfört,

11. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24)

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Beträffande

förslagen om? och på s. 60 slutar med ?U220 (kd) yrkande 18.? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör flexibiliteten i biståndet öka. De stora

reservationerna på minst 3,5 miljarder kronor som uppkommit de senaste åren är

inte ett tecken på minskande behov, utan snarare ett bevis på att vårt bistånd

inte är tillräckligt flexibelt. Under fyrpartiregeringen vidtogs åtgärder för

att komma bort från tidigare låsningar i form av automatiska landramshöjningar

och alltför långa avtalsperioder på ända upp till fem år.

Utskottet anser det olyckligt att dessa långa avtalsperioder återinförts med

mottagarländerna. Utskottet förordar i stället större flexibilitet och en ökad

möjlighet att överföra delar av landramarna från länder, där

mottagningskapaciteten visar sig vara begränsad till andra behövande länder och

regioner. På så sätt kan de medel som anslagits på ett effektivt sätt komma

till nytta inom andra biståndsområden.

Vad utskottet anfört om fleråriga samarbetsavtal m.m. bör ges regeringen till

känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U220 (kd) yrkande 18. Motionerna U202 (m)

yrkande 10 i berörd del och U224 yrkande 1 i berörd del avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U220 yrkande 18 samt med avslag på

motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del och 1997/98:U224 yrkande 1

i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

12. Utrikesdepartementets ansvar för biståndet (mom. 25)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Utskottet

har tidigare? och på s. 61 slutar med ?motion U202 (m) yrkande 11.? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste Sveriges utrikespolitik alltmer präglas av en

helhetssyn. Utrikesdepartementet bör ha den centrala funktionen för

utvecklingssamarbetet och det sammanhållande ansvaret för relationerna till

samarbetsländerna och till internationella organisationer. Ambassaderna har en

viktig roll i utvärdering och kontroll. Därför bör regeringen ges till känna

vad som anförts i motion U202 (m) yrkande 11 om att Utrikesdepartementet bör ha

det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna till

samarbetsländerna och internationella organisationer och erhålla resurser

härför.

Utskottet tillstyrker därmed motion U202 (m) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande Utrikesdepartementets ansvar för biståndet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. En problemorienterad anslagsstruktur (mom. 26)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m)

och Lars Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 61 börjar med ?Utskottet

har senast? och på s. 62 slutar med ?U207 (c) yrkande 2.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill framhålla att det svenska biståndet måste bli mer flexibelt.

Nya angelägna projekt måste kunna startas och samtidigt måste andra projekt

eller landsamarbeten kunna minska i omfattning eller helt avvecklas. Enligt

utskottets uppfattning bör tonvikten i biståndsprioriteringarna ligga vid de

problem som bör lösas. Landvalet eller regionvalet blir då beroende av var

problemen uppträder.

Utskottet anser att anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet

bör ges en mer problemorienterad anslagsstruktur. Detta bör ges regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker motion U207 (c) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande en problemorienterad anslagsstruktur

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U207 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. En redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländerna (mom. 29)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med ?Med detta

anses motionerna U219? och på s. 63 slutar med ?yrkande 3 besvarade.? bort ha

följande lydelse:

Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar

utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig

signal till mottagarländerna. Därför bör regeringen ges till känna vad som

motionsledes anförts om vikten av en årlig rapport i samband med

budgetförslaget om situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga

rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd.

Därmed tillstyrks motionerna U609 (m) yrkande 3, U219 (fp) yrkande 13 och

U220 (kd) yrkande 20.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande en redogörelse för mänskliga rättigheter i

mottagarländerna

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U219 yrkande 13, 1997/98:U220

yrkande 20 samt 1997/98:U609 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

15. Ett fristående utvärderingsinstitut (mom. 31)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m),

Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med ?Utskottet

har tidigare? och på s. 64 slutar med ?yrkande 14 avstyrks därmed.? bort ha

följande lydelse:

Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för

utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening inte

ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut liknande

Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet

(SAU). Utskottet anser det beklagligt att det oberoende sekretariatet för

analys och utvärdering av det svenska biståndet, som inrättades under

fyrpartiregeringen, lagts ner. Detta innebär att Sida åter utvärderar denna del

av sin egen verksamhet.

Utskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV), som reviderar Sidas

förvaltning, har riktat anmärkningar mot Sidas årsredovisning. RRV har bl.a.

pekat på brister avseende kopplingen mellan mål och resultat, redovisningen av

prestationer och kostnader samt kvalitetssäkring av underlaget för

redovisningen. Nyligen kritiserades Sida av RRV i samband med en granskning av

Östeuropastödet för att inte tillräckligt följa upp hur biståndsmedel används.

Enligt RRV saknades en dokumenterad uppföljning av de finansiella insatserna i

nästan samtliga de akter som ingått i RRV:s granskning. RRV ansåg att bristerna

gör att Sida snarast bör se över sina rutiner för att förbättra kontrollen.

Utskottet anser att de anmärkningar som RRV riktat mot Sidas redovisning

pekar på det orimliga i att en myndighet på ett objektivt sätt förväntas

utvärdera den egna verksamheten. När det gäller den ekonomiska redovisningen

och resultatredovisningen finns i och för sig RRV:s revision, men utskottet

menar att ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut, liknande SAU,

fristående från Sida och UD, bör skapas i syfte att granska, utvärdera och

följa upp det svenska biståndet. En sådan granskning bör gälla såväl små

enskilda projekt som större insatser.

Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av det

svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel att

biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för att

försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt ställda

kvalitetskrav.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Motion U220 (kd) yrkande 14 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U220 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Bistånd till Kuba (mom. 37)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark

(fp) och Lars Hjertén (m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med ?Utskottet

har i tidigare? och på s. 72 slutar med ?U219 (fp) yrkande 23.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla följande. Även om små steg kan skönjas vad gäller

vissa mycket begränsade ekonomiska reformer i Kuba så finns inga motsvarande

tecken på framsteg på det politiska planet eller inom mänskliga

rättighetsområdet. Trots detta säger sig regeringen vilja bedriva bistånd i

landet.

En förutsättning för att bistånd till Kuba över huvud taget skall komma i

fråga är att sådant bistånd inte förmedlas via statliga organ utan endast genom

enskilda organisationer, och då till krafter som arbetar för ett demokratiskt

Kuba samt för mänskliga rättigheter i landet. Det bör ges regeringen till

känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 23.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkande 23 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer

(mom. 42)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 77 börjar med ?Enligt

utskottets bedömning? och på s. 77 slutar med ?mot denna bakgrund.? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och

systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar förtryck mot sina

medborgare. Enligt utskottets uppfattning har det svenska agerandet hittills

varit för svagt vad gäller ansvaret för att respekten för mänskliga rättigheter

och demokrati stärks och för att etablerade regler och principer efterlevs i de

länder som mottar ett betydande svenskt bistånd.

Att från svensk sida ge bistånd till statsmakten i sådana länder, även när

det gäller demokrati- eller MR-bistånd, bör endast tillåtas ske i mycket

speciella undantagsfall, när andra möjligheter uttömts.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U609 (m) yrkande 4. Motion U219 (fp)

yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och

till diktaturer

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U219 yrkande 4 samt med bifall till

motion 1997/98:U609 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer

(mom. 42)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 77 börjar med ?Som

utskottet påpekade? och på s. 77 slutar med ?mot denna bakgrund.? bort ha

följande lydelse:

Då demokratibistånd och bistånd för spridande av mänskliga rättigheter skall

bedrivas i diktaturstater skall detta endast kunna ske via enskilda

organisationer och till sådana grupper som är i opposition till rådande

diktaturregim och som arbetar för mänskliga rättigheter och för demokratins

genomförande.

Något absolut krav om att bistånd inte bör ges till länder som grovt och

systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar förtryck mot sina

medborgare kan utskottet dock inte ställa sig bakom.

Det ovan anförda bör ges regeringen tillkänna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 4. Motion U609 (m)

yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och

till diktaturer

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U609 yrkande 4 samt med bifall till

motion 1997/98:U219 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Bekämpning av korruption (mom. 50)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 84 börjar med ?Utskottet

instämmer också? och på s. 85 slutar med ?10 i berörd del.? bort ha följande

lydelse:

Det får inte inträffa att bistånd i praktiken gynnar korruption genom

släpphänt hanterande. Från vissa håll kommer alarmerande rapporter om just

detta, inte minst vad gäller det s.k. importstödet.

Utskottet har på annan plats i detta betänkande gjort bedömningen att det

nuvarande systemet med landramar bör avskaffas till förmån för ett avtalsbundet

samarbete. Utskottet anser att det i avtalen bör införas strikta villkor vad

gäller korruption, redovisning och effektivitet.

Detta bör ges regeringen till känna.

I enlighet med detta ställningstagande tillstyrker utskottet motion U202 (m)

yrkande 10 i berörd del och anser mot bakgrund av det anförda att motion U223

(mp) yrkande 5 bör avstyrkas.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande bekämpning av korruption

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U223 yrkande 5 samt med bifall till

motion 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

20. Skuldavskrivningar (mom. 55)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?Utskottet

delar i? och på s. 93 slutar med ?U220 (kd) yrkande 9.? bort ha följande

lydelse:

Skuldavskrivningar får inte ske så att misshushållning och korruption

främjas. Enligt utskottets bedömning utgör skuldavskrivningar den mest

problematiska formen av bistånd såväl praktiskt som moraliskt. Svårt skuldsatta

länder har ofta lånat upp stora summor utomlands i tider när man haft gott

inflöde av oljeinkomster eller biståndspengar. Därmed har framtiden intecknats.

Sällan har de upplånade pengarna använts på ett sätt som kommit befolkningen

till godo. Utskottet anser att det är moraliskt problematiskt och orättfärdigt

att belöna ett ansvarslöst och ofta korrupt beteende genom skuld-avskrivningar.

Det praktiska problemet består i att en skuldavskrivning kan skapa utrymme för

ny upplåning och fortsatt ansvarslös politik. Utskottet anser därför att

skuldavskrivningar bör reserveras för fall då en ny demokratisk regim

efterträder en äldre korrupt och skuldsatt sådan. I denna situation kan ofta

skuldavskrivning vara den avgörande insatsen för att skapa en snabb positiv

utveckling.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

Utskottet anser det värdefullt att också enskilda organisationer och kyrkor

är intresserade av och engagerade i skuldfrågorna, inte minst för den ökade

uppmärksamhet dessa frågor på detta sätt kan få hos allmänheten. Ett stort

intresse och engagemang, hos enskilda organisationer, kyrkor och allmänhet, i

dessa viktiga frågor välkomnas.

Utskottet tillstyrker därför motion U202 (m) yrkande 6. Motion U220 (kd)

yrkande 9 avstyrks. Samtidigt anses motionerna U213 (v) yrkande 21 och U217 (v)

yrkande 2 besvarade.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande skuldavskrivningar

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U220 yrkande 9 och med bifall till

motion 1997/98:U202 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört samt förklarar motionerna 1997/98:U213 yrkande 21 och

1997/98:U217 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

21. Omedelbara insatser för barn (mom. 72)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 122 börjar med ?Beträffande

förslaget att? och på s. 122 slutar med ?3 avstyrks därmed.? bort ha följande

lydelse:

Med tanke på de grava missförhållanden som sedan flera år råder när det

gäller många barn i vårt närområde anser utskottet att omedelbara insatser

måste göras för att åstadkomma en förändring.

Sociala missförhållanden, försämrat hälsotillstånd bland såväl barn som

vuxna, minskad tillgång till hälso- och sjukvård, minskad tillgång till

vaccinationer, dramatisk uppgång av antalet barn på institutioner är några av

problemen. Mellan 5 och 10 % av barnen går inte i skolan i vissa av länderna.

Vad detta kan betyda för framtiden för många av dessa barn är inte svårt att

föreställa sig. Gatubarnens antal har stigit till förfärande proportioner med

tanke på att sexuellt utnyttjande av barnen och kriminalitet lätt kan bli

följden.

Sverige har ett omfattande bistånd inriktat på vårt närområde. Det gäller i

synnerhet förvaltningsbistånd och kunskapsuppbyggande. Ett av målen är att

utveckla demokratin. Det finns stor risk att själva demokratin och respekten

för människovärdet undergrävs, om inte stora insatser omedelbart görs för att

komma dessa barn som far så illa, till hjälp. De försummade barnen kan lätt bli

förlorade barn, barn som får mycket svårt att bidra till en positiv

samhällsutveckling.

Vissa insatser görs redan, inte minst av ideella organisationer och av en del

kyrkor, men än så länge är det en droppe i havet. Regeringen kommer enligt

uppgift att ägna större uppmärksamhet åt barnens utsatta situation i vårt

närområde i sin aviserade proposition om östsamarbetet. Närområdesutskottet i

Nordiska rådet har lyft fram barnens situation i närområdet i en rapport och

kommer att göra olika insatser för att föra denna kunskap vidare.

Utskottet anser dock att kunskapsspridningen via Sida till kommunerna bör

intensifieras för att vänortssamarbetet skall kunna utvidgas i syfte att på

olika sätt komma barnen till hjälp. Här kan kyrkor och ideella organisationer

spela en ännu större roll än hittills.

Enligt utskottets mening är situationen i närområdet så alarmerande, när det

gäller barnen, att vi inte har råd att vänta. Utskottet anser därför att medel

skall omfördelas ur de reservationer i tidigare anslag, som av olika

anledningar inte utnyttjats, för projekt som kan förbättra dessa barns

förhållanden.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U218 (kd) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. beträffande omedelbara insatser för barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U218 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Mottagaranläggningar för oljespill (mom. 75)

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 125 börjar med ?Utskottet

har också? och på s. 125 slutar med ?i berörd del besvarad.? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening bör inte det svenska engagemanget avstanna i och med

anslag till utbildning om spilloljeuppsamling. Det är viktigt att vidare