Bet. 1997/98:UU20

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU20

Verksamheten i Europeiska unionen under 1997

Innehåll

1 Sammanfattning

3 Motionerna

5 Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

UU20

1 Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:60

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 samt motioner väckta

med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 1997/98. Motionerna tar bl.a. upp frågor kring

utvidgningen, reformer av vissa gemensamma politikområden, frågor kring EMU,

unionens budget, miljö- och energifrågor samt olika aspekter av unionens

relationer med omvärlden.

Som underlag för utskottets överväganden har yttranden inhämtats från andra

utskott.

Utskottet konstaterar i betänkandet att under 1997 fattades många avgörande

beslut för unionens framtida utveckling. En viktig milstolpe var beslutet att

fördjupa utvidgningsprocessen genom att inleda genomgången av unionens

regelverk med samtliga kandidatländer. Likaså var slutförandet av

fördragsöversynen i regeringskonferensen och utrikesministrarnas undertecknande

av Amsterdamfördraget ett viktigt steg mot en utvidgad och fördjupad union. Vid

ett extraordinärt möte om sysselsättningen manifesterade unionens stats- och

regeringschefer sitt engagemang i sysselsättningsfrågorna, något som också

återspeglas i förändringar i Amsterdamfördraget vad gäller dessa frågor.

Slutligen kan konstateras att under 1997 togs även viktiga steg mot

förverkligandet av valutaunionen och införandet av en gemensam valuta.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av

EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i

Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess

medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad

politisk och ekonomisk stabilitet och är, enligt utskottets uppfattning, ett

viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och

säkerhetsordning i Europa. Utskottet finner att de frågor som väckts med

anledning av utvidgningen har fått en utförlig genomlysning av de utredningar

som regeringen tillsatte och vilkas resultat presenterades hösten 1997.

Utskottet betonar också vikten av att utvidgningsprocessen inte stannar upp och

att de länder som inte inleder medlemskapsförhandlingar i en första omgång

snarast får tillfälle att göra detta, i synnerhet gäller detta Lettland och

Litauen. Utskottet betonar i betänkandet behovet av reformer när det gäller den

gemensamma jordbrukspolitiken och även vad avser den gemensamma struktur- och

regionalpolitiken. Dessutom lyfter utskottet fram behovet av fortsatta

ansträngningar för att uppnå en gradvis integrering och ett bredare

samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Därvid spelar det partnerskaps- och

samarbetsavtal som trädde i kraft under 1997 en grundläggande roll.

Utskottet konstaterar i betänkandet att regeringen i skrivelsen, förutom att

lämna en utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör

för sitt agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i

synnerhet vad avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör,

enligt utskottets mening, en innehållsrik och värdefull redovisning av fakta,

och utskottet vill framhålla att den spelar en viktig roll i informations- och

samrådsprocessen kring EU-frågorna mellan riksdagen och regeringen.

Samtliga motioner som behandlas i föreliggande betänkande avstyrks eller

anses besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att

riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 1997 till handlingarna.

Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet

lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.

2 Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelse 1997/98:60 för verksamheten i Europeiska unionen

under 1997 i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen. Skrivelsen behandlar

den övergripande utvecklingen inom unionen, det ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, inkluderande den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,

unionens institutioner, svenska språkets ställning samt rekrytering av svenska

medborgare till unionens institutioner.

Regeringen yrkar i skrivelsen att riksdagen tar del av Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen under 1997.

3 Motionerna

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69

1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för att allt material av väsentlig

betydelse som ligger till grund för ställningstaganden i samarbetet i såväl

första som andra och tredje pelaren skall följa sexveckorsregeln,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lobbyverksamhetens olika sidor inom EU skall kartläggas och

registreras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens försök att slutföra det multilaterala

investeringsavtalet (MAI) utan dialog och utan diskussion om landspecifika

reservationer för Sveriges del med riksdagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen, inför nästa omgång förhandlingar om

fördragsändringar, som svenskt mål sätter upp att det blir möjligt för enskilda

stater att införa och upprätthålla högre miljöstandard när det gäller varor

inom EU:s inre marknad,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU måste försvara sin rätt att utforma en egen

regionalpolitik.

1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör återkomma med en skrivelse kring vilka faktiska

förändringar som EU-medlemskapet haft för medborgarna, hur de demokratiska

möjligheterna påverkats och vilka konsekvenser EU haft såväl på den offentliga

som den privata ekonomin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att EU i högre grad inriktar sig på frågor

som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och arbeta för

att tona ned samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller

regional nivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på

minskad miljöskuld,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att

ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje

upphandling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s bidragssystem,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara

energikällor prioriteras,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige verkar för att miljöfrågornas roll inom EU stärks och

får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU

ges högsta prioritet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att inte tillåta någon inskränkning i svenska språkets

ställning inom EU.

Övriga motioner

1997/98:U41 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en oberoende utvärdering av EU:s östutvidgning.

1997/98:U43 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att snabbt lösa EU:s institutionella frågor.

1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om verksamheten inom Europeiska unionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för

vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv

gemensam regionalpolitik inom EU,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU bör utveckla ett särskilt partnerskap med Ryssland.

1997/98:U501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall ge högsta prioritet åt unionens utvidgning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för

EU:s struktur- och regionalpolitik.

1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om östutvidgningens prioritet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om subsidiaritetsprincipen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbeta för att få något EU-organ placerat i Sverige.

1997/98:U609 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inom ramen för EU:s Medelhavspolitik betonar kravet

på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna.

1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s

PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i

ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk.

1997/98:U636 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen i EU skall agera för att upprätta ett

handelsavtal mellan EU och Kuba.

1997/98:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att

Sverige verkar för att lyfta fram Östersjöperspektivet inom EU:s olika program

och samarbetsområden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige agerar för att den förestående utvidgningen av

EU realiseras och följs av nya utvidgningsomgångar.

1997/98:U803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten

med förbindelse mot Murmansk och Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt.

1997/98:U805 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt stöd till

Nordsjösamarbetet.

1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete mellan de nordiska länderna för att mobilisera ekonomiskt

stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet.

1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska Europapolitiken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gränsregionalt samarbete.

4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets disposition

Den nu föreliggande skrivelsen behandlas av utrikesutskottet. Utrikesutskottet

har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de

motioner som behandlas i anslutning till denna i de delar som har samband med

respektive utskotts beredningsområde. Utrikesutskottet har erhållit yttranden

över skrivelsen jämte motionerna från finansutskottet, näringsutskottet och

arbetsmarknadsutskottet. I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets

primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden

refererats eller citerats relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin

helhet i bilaga 1 till betänkandet.

Även bedömningar i de övergripande frågor som faller inom respektive utskotts

beredningsområde och som utskotten har presenterat i sina yttranden redovisas i

betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i vissa fall refererat eller

citerat egna betänkanden eller betänkanden från andra utskott i de delar som

berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande.

I betänkandets avsnitt 5 tas inledningsvis upp frågor av övergripande

karaktär och frågor kring utvidgningen med länderna i Öst- och Centraleuropa

och Cypern samt några frågor inom Agenda 2000. Därefter tas vissa frågor inom

EG-samarbetet upp till behandling: sysselsättning, EMU, vissa budgetfrågor,

transporter, energi- och miljöfrågor samt reformer av struktur- och

regionalpolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken. I nästföljande avsnitt

behandlas unionens externa relationer inkluderande den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. I ett avslutande avsnitt behandlas språkfrågan och frågan

om lokalisering av EU-organ.

Regeringens skrivelse är omfattande och täcker alla delar av

unionssamarbetet. I sammanfattningarna av skrivelsen i detta betänkande

fokuseras dels på vissa övergripande frågor, dels på vad som framgår av

skrivelsen i de delar som behandlas i föreliggande betänkande.

Skrivelsen innehåller således avsevärt mer och bredare information än vad som

framgår av sammanfattningarna i detta betänkande. För den läsare som söker

information på andra områden än de som behandlas i detta betänkande hänvisas

således till regeringens skrivelse.

5 Utskottet

5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor

Skrivelsen

I skrivelsen framhåller regeringen att under Sveriges tredje år som medlem i

Europeiska unionen präglades verksamheten i EU av arbetet med att förbättra och

fördjupa samarbetet samt att förbereda unionen på att ta emot nya medlemmar.

Regeringen framhåller att fred är Europeiska unionens yttersta syfte.

Erfarenheterna från återkommande europeiska storkrig och två världskrig ligger

bakom uppbyggandet av det som i dag är EU. Den grundläggande tanken är att

genom integration och samarbete knyta Europas länder och folk så nära varandra

att krig inte skall kunna uppkomma. I skrivelsen konstateras att EU-samarbetet

har varit framgångsrikt. Historiska fiender har försonats. I dag är det

omöjligt att tänka sig ett krig mellan EU:s medlemsländer.

Regeringen anför vidare att den historiska uppgiften nu är att överbrygga den

politiska och ekonomiska klyftan mellan väst och öst och att skapa ett Europa

präglat av fred och välfärd, utan murar mellan länder och folk. Under 1997

fattade EU vid sitt toppmöte i Luxemburg i december det avgörande beslutet att

inleda förhandlingsprocessen med de tio länder i Central- och Östeuropa samt

Cypern vilka ansökt om medlemskap. Det viktigaste motivet för denna förestående

utvidgning är detsamma som en gång banade väg för den europeiska integrationen,

att genom ekonomiskt och politiskt samarbete minska risken för krig och

konflikter. Detta är en politik som också ger Sverige ökad trygghet och

säkerhet.

Samtidigt med arbetet att utvidga unionen fördjupas och effektiviseras

samarbetet, framhåller regeringen vidare. EU strävar efter att tydligare

inrikta sig på de områden som upplevs som mest relevanta av medborgarna. Dit

hör exempelvis frågor om fred, sysselsättning, arbetet för en god miljö,

jämställdhet och kamp mot brottslighet. Det är en utveckling av samarbetet som

Sverige starkt stöder.

Vidare anför regeringen att under 1997 fattades viktiga beslut för att bättre

samordna kampen mot arbetslösheten. Vid det extra toppmötet i Luxemburg i

november antogs omfattande riktlinjer för sysselsättningspolitiken som i allt

väsentligt överensstämmer med svenska ambitioner på området.

Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) övergår den 1 januari 1999 till den

tredje etappen. En gemensam centralbank upprättas och en gemensam valuta

införs. Det är i svenskt intresse, menar regeringen, att valutaunionen blir

framgångsrik.

EU fortsätter att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

(GUSP). Regeringen menar att genom denna samverkan kan medlemsländerna

tillsammans få ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på den

världspolitiska scenen än om länderna hade agerat vart och ett för sig. Det

gäller särskilt ett mindre medlemsland som Sverige. Genom att påverka den

gemensamma politiken har Sverige kunnat få större inflytande också i andra

internationella organisationer. EU är världens största biståndsgivare och

verkar aktivt för att förebygga och bilägga konflikter i världen. EU tar ett

särskilt stort ansvar i återuppbyggnadsarbetet i forna Jugoslavien, för

Albanien samt spelar en aktiv roll i exempelvis Mellanöstern och vid de stora

sjöarna i Afrika (Rwanda och Burundi).

En grundläggande princip för samarbetet är att beslut skall fattas så nära

medborgarna som möjligt. Regeringen menar att ett fördjupat europeiskt

samarbete är nödvändigt och rationellt på vissa områden medan andra frågor

hanteras bäst i medlemsländerna och värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU-

arbetet. Detta innebär t.ex. att EU-budgeten endast skall finansiera åtgärder

när EU-nivån innebär ett mervärde jämfört med nationella åtgärder och nationell

finansiering. Regeringen framhåller i skrivelsen att en god avvägning mellan

den europeiska och den nationella kompetensen är i allas intresse och stärker

medborgarnas förtroende för samarbetet inom EU.

Regeringen konstaterar vidare att under 1997 har Sverige på ett framgångsrikt

sätt kunnat föra fram sina synpunkter inom en mängd områden, inte minst i

samband med förhandlingarna om Amsterdamfördraget och beslutet om att inleda

utvidgningsprocessen. Sveriges inflytande står väl i nivå med det som

jämförbara medlemsländer har, framhåller regeringen i skrivelsen.

Under första halvåret 1997 prioriterades det reformarbete som fördes inom

regeringskonferensens ram och som resulterade i Amsterdamfördraget. Under andra

halvåret prioriterades arbetet inför det extra toppmötet om sysselsättningen,

som hölls i november, samt förberedelserna för beslutet om att inleda

utvidgningsprocessen, vilket fattades i december. Vidare prioriterades följande

områden under 1997:

- arbetet med försurningsstrategin,

- inom kemikalieområdet har betydande ansträngningar gjorts vad gäller de s.k.

övergångslösningarna,

- ökad öppenhet och insyn i EU:s institutioner,

- kampen mot den organiserade brottsligheten, bl.a. narkotikabekämpning,

- på konsumentområdet har bl.a. aktiva insatser gjorts beträffande hälsa och

livsmedelssäkerhet,

- förberedelserna av den tredje etappen av EMU, bl.a. i förhandlingarna om

stabilitets- och tillväxtpakten samt

- unionens arbete för att främja fred och utveckling i världen.

EU:s stats- och regeringschefer samlades som brukligt till två möten inom

Europeiska rådet under året. Vidare genomfördes ett extraordinärt toppmöte om

sysselsättningen i Luxemburg i november.

Vid Europeiska rådets ordinarie möte i Amsterdam i mitten av juni 1997 enades

stats- och regeringscheferna om ett nytt fördrag. Det nya fördraget kom att

kallas Amsterdamfördraget och innebär nya villkor för samarbetet på en rad

områden. Det gäller till exempel de av Sverige prioriterade frågorna om

sysselsättningen, miljön, öppenheten, jämställdheten, konsumentpolitiken och

utrikes- och säkerhetspolitiken framhåller regeringen. Viktiga reformer

beslutades också när det gäller hur EU skall skapa fri rörlighet för personer

inom EU och effektivare bekämpa internationell brottslighet.

Regeringen bedömer att Amsterdamfördraget innebär väsentliga förbättringar av

samarbetet inom EU på en rad områden. Framför allt gäller det sysselsättningen,

som får en betydligt mer framskjuten plats i fördraget. De svenska kraven har i

stor utsträckning tillgodosetts även inom de andra områden Sverige prioriterat

menar regeringen.

Syftet med det extra toppmötet om sysselsättningen var att i enlighet med den

nya sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma

riktlinjer för ökad sysselsättning.

De antagna riktlinjerna ligger väl i linje med svensk politik menar

regeringen. Det gäller särskilt åtgärder för att, framför allt genom

utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden och prioriteringen

av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor.

Ett centralt element i den nya avdelningen är en aktiv övervakning av

medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

Sysselsättningsriktlinjerna följs upp av nationella handlingsplaner, och en

första avstämning av dessa sker vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni

1998.

Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12-13 december 1997 var historiskt

menar regeringen. Vid mötet gav EU beskedet att de tio kandidatländerna från

Öst- och Centraleuropa samt Cypern är välkomna att bli medlemmar så snart de

uppfyllt villkoren för medlemskap. Sverige och Danmark bedrev ett intensivt

arbete under hösten 1997 för att alla ansökarländer skulle inkluderas i

utvidgningsprocessen från dess start. Enligt det föreliggande förslaget från

kommissionen skulle förhandlingar endast inledas med sex av kandidatländerna.

Den kompromiss som antogs vid mötet innebär att utvidgningsprocessen inleds

gemensamt med alla länder. Alla länder deltar i genomgången av EU:s regelverk.

Sex länder - Estland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Cypern - får

starta de konkreta förhandlingarna först, med möjlighet för de övriga att

ansluta sig. Regeringen framhåller i skrivelsen att resultatet innebär att

väsentliga element i det gemensamma förslaget från Sverige och Danmark fått

gehör.

Vidare fortsatte förberedelserna för EMU. En resolution antogs om samordning

av ekonomisk politik, externa aspekter av EMU och rådets dialog med Europeiska

centralbanken (ECB).

Sverige, Danmark och Finland undertecknade i december 1996 ett

anslutningsavtal till Schengensamarbetet samtidigt som Norge och Island

undertecknade samarbetsavtal. Schengensamarbetet löper parallellt med och har

en nära koppling till EU, vars regler inom samma områden automatiskt ersätter

motsvarande Schengenregler. I linje härmed beslutades vid Europeiska rådet i

Amsterdam i juni 1997 att Schengensamarbetet skall införlivas i EU. Därför är

till Amsterdamfördraget fogat ett särskilt protokoll som reglerar

Schengensamarbetets införlivande i EU.

För den nordiska anslutningen till det operativa samarbetet inom

Schengensamarbetet var det under 1997 viktigt att snabbt lösa frågan om hur

Schengens informationssystem (SIS) skall uppgraderas inför utvidgningen till de

nordiska länderna, framhåller regeringen. Tidtabellen för utvecklingen av det

nya informationssystemet, SIS II, drog ut på tiden, men i oktober 1997

beslutades att det nuvarande informationssystemet skall uppgraderas för att

rymma de nordiska länderna år 2000.

Genom Norges och Islands samarbetsavtal med Schengenländerna från december

1996 säkerställdes den nordiska passunionens fortbestånd menar regeringen.

Avtalsförhandlingarna kännetecknades av stor förståelse för Norges och Islands

önskemål om deltagande understryker regeringen i skrivelsen. Enligt

Amsterdamfördragets protokoll om införlivandet av Schengensamarbetet i EU skall

Norge och Island associeras till genomförandet av Schengenregelverket genom

särskilda avtal, baserade på samarbetsavtalen från 1996. I en gemensam

förklaring till Amsterdamfördragets Schengenprotokoll anges att parterna skall

vidta alla nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft

samtidigt med Amsterdamfördraget. Europeiska rådet uttalade i sina slutsatser

från toppmötet i Amsterdam att de lösningar som uppnåtts i regeringskonferensen

gör det möjligt att bibehålla den nordiska passunionen inom ramen för ett

bredare europeiskt samarbete om fri rörlighet för personer. Målsättningen att

avtalen med Norge och Island skall kunna träda i kraft samtidigt med

Amsterdamfördraget upprepades vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december

1997.

Motionerna

I partimotion U25 (v) yrkande 1 konstaterar motionärerna att det särskilda

protokollet om de nationella parlamenten i Amsterdamfördraget innebär att de

skall erhålla handlingar från kommissionen minst sex veckor före beslut i

ministerrådet. Enligt protokollet berör nyordningen endast förslag från

kommissionen angående rättsakter och gemensamma ståndpunkter, påpekar

motionärerna. Motionärerna anför att detta är otillräckligt och menar att alla

dokument av väsentlig betydelse som ligger till grund för ställningstaganden

inom samarbetet i både första och tredje pelaren bör följa sexveckorsregeln.

I partimotion U25 (v) yrkande 6 anför motionärerna att de transnationella

företagen och deras organisationer har många personer verksamma för

lobbyverksamhet. Dessa har upparbetade kanaler till kommissionens tjänstemän

och företrädare för de nationella regeringarna och kan lätt komma i kontakt med

beslutsfattare och förslagsställare, menar motionärerna. Däremot har

miljörörelse, fackföreningar, konsumentrörelse och andra organisationer i långt

mindre utsträckning denna möjlighet, framhålls det i motionen. Motionärerna

menar att detta ger en obalans på den politiska arenan i EU-systemet och att

lobbyverksamhetens inflytande på besluten inom EU därför bör kartläggas

grundligt.

I motionen framförs därför förslag om att regeringen bör ge Utredningen om

folkstyret i Sverige inför 2000-talet tilläggsdirektiv med innebörden att

kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU. Utredningen bör även

presentera förslag på hur obalanserna i tillgång till beslutsfattare kan

åtgärdas.

I motion U26 (mp) yrkande 1 konstateras att regeringens skrivelse om

verksamheten inom Europeiska unionen 1997 ger en översiktlig bild av

utvecklingen inom EU under året. Motionärerna saknar emellertid en mer

djupgående analys av vilka effekter EU-medlemskapet har haft och har på det

svenska samhället och de enskilda medborgarna. De vill därför att regeringen

återkommer med en skrivelse om vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för

medborgarna, hur möjligheter till demokratiskt inflytande har påverkats och

vilka konsekvenser medlemskapet haft på såväl den offentliga som den privata

ekonomin.

I motion U26 (mp) yrkande 2 hävdar motionärerna att Sverige bör verka för att

unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell

nivå, i första hand miljöfrågor, och tona ned samarbetet inom områden som

passar bättre på nationell eller regional nivå.

Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 3 menar att EU endast skall ägna

sig åt frågor där de lokala, regionala och nationella nivåerna inte räcker

till. De slår fast att EU måste vara effektivt, vilket innebär att unionen

skall ägna sig åt rätt frågor. På dessa områden behöver unionen större

befogenheter. Exempel på sådana områden är enligt motionärerna ekonomiska

styrmedel för en bättre miljö, bl.a. miljöskatter, befogenheter när det gäller

bekämpandet av den gränsöverskridande brottsligheten samt inom den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken. Områden som är exempel på motsatsen är beslut

som rör den enskilde och hans familj, jordbrukspolitiken samt alkoholpolitiken.

Subsidiaritetspincipen skall gälla, menar motionärerna, och föreslår

inrättandet av en kompetenskatalog.

Utskottets överväganden

I den aktuella skrivelsen lämnar regeringen en utförlig redovisning av

verksamheten inom EU under 1997. Utskottet kan, liksom regeringen, konstatera

att under 1997 fattades många avgörande beslut för unionens framtida

utveckling.

Efter omfattande förhandlingar kunde EU:s stats- och regeringschefer vid sitt

möte i Amsterdam i juni 1997 enas om ändringar i grundfördragen. Dessa

ändringar, formulerade i Amsterdamfördraget, har, enligt utskottets mening,

stor betydelse för att göra samarbetet mer relevant för medborgarna, för att

förstärka och effektivisera samarbetet samt för att lägga grunden för en

fortsatt utvidgningsprocess. Regeringen har i proposition 1997/98:58 förelagt

Amsterdamfördraget för riksdagens godkännande. Utskottet har behandlat

propositionen i betänkande 1997/98:UU13 och riksdagen beslutade att godkänna

fördraget den 29 april 1998 (rskr. 1997/98:197). I betänkandet framhåller

utskottet bl.a. följande:

Regeringen har i den nu aktuella propositionen lämnat en redogörelse för

resultatet i regeringskonferensen samt för vissa konstitutionella

förutsättningar för Sveriges tillträde till fördraget. I propositionen

framhåller regeringen att när det gällde utvecklingen av de delar inom EU-

samarbetet som är relevanta för medborgarna, som sysselsättning, miljö,

öppenhet, jämställdhet mellan kvinnor och män samt konsumentskydd, kommer

unionen att få en klarare inriktning. Vidare framhåller regeringen att framsteg

har skett när det gäller möjligheterna till krishantering.

Utskottet kan för sin del konstatera att framsteg har skett på de områden som

riksdagen i sin behandling av regeringens skrivelser, 1995/96:30 EU:s

regeringskonferens 1996 och 1996/97:80 Berättelse om verksamheten inom

Europeiska unionen 1996, angav som angelägna att ta upp i regeringskonferensen

(bet. 1995/96:UU13 och bet. 1996/97:UU13). Utskottet vill framhålla att

Sveriges agerande i regeringskonferensen starkt har bidragit till fokuseringen

på sakfrågor som är viktiga för medborgarna. Detta gäller även unionens

förstärkta möjligheter till humanitära insatser och krishantering där

Amsterdamfördraget, enligt utskottets uppfattning, lägger grunden för ett

förstärkt samarbete på området. Eftersom framsteg har skett på många av de

områden där det finns svenska intressen måste förhandlingsresultatet i sin

helhet betraktas som gott samtidigt som det innebär viktiga steg framåt för det

europeiska samarbetet.

Många av de frågor som ryms inom ramen för EU-samarbetet är angelägna ur ett

svenskt perspektiv. I en så omfattande förhandling som en regeringskonferens -

med ett stort antal deltagande stater - är det, enligt utskottets uppfattning,

emellertid centralt att det sker en prioritering för att goda resultat skall

kunna uppnås. Utskottet menar att den prioritering som under förhandlingarna, i

samråd med riksdagen, gjordes till vissa områden (sysselsättning, miljö,

öppenhet, jämställdhet, konsumentfrågor, krishantering) betydde mycket för

slutresultatet. Konkreta svenska förslag presenterades på dessa områden utom

beträffande konsumentfrågor, där Sverige i stället gav stöd till ett finskt

förslag.

Enligt utskottets uppfattning har den aktiva svenska förhandlingslinjen och

den starka prioritering som skett varit betydelsefulla faktorer som lagt

grunden för de svenska framgångarna i förhandlingarna.

Ett viktigt skäl för Sverige att bli medlem i Europeiska unionen var att

endast genom medlemskapet har Sverige möjlighet att påverka utvecklingen i

centrala frågor i en alltmer internationaliserad värld. Som EU-medlem har

Sverige säte och stämma i unionens beslutande organ och därmed möjlighet att

direkt påverka beslut. Utskottet menar att utfallet av regeringskonferensen

visar att Sverige har kunnat ge avgörande bidrag i förhandlingarna och påverka

dessa i en riktning som svarar både mot svenska intressen och mot behovet av

att bygga ett effektivare och för medborgarna mer relevant europeiskt

samarbete.

Sverige medverkar som EU-medlem även i den för freden och avspänningen i

Europa mycket betydelsefulla utvidgningen av EU till de öst- och

centraleuropeiska kandidatländerna samt Cypern. Efter regeringskonferensens

avslutande har unionen fattat ett antal betydelsefulla beslut för att ta

ytterligare steg i denna riktning.

Det historiska beslutet att inleda medlemskapsprocessen med de tio

kandidatländerna från Öst- och Centraleuropa samt Cypern fattades vid

Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997. Därmed fortsätter

integrationsprocessen mellan Öst- och Västeuropa, en process som, enligt

utskottets uppfattning, lägger grunden för en bestående freds- och

säkerhetsordning i Europa.

Utskottet vill även framhålla att kommissionen under 1997 presenterade en

omfattande rapport om utvidgningen, Agenda 2000. Den innehåller en

framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden med avseende på av

utvidgningen förväntade effekter samt förslag på hur förmedlemskapsstrategin

skall förstärkas. Enligt utskottets uppfattning utgör kommissionens rapport och

förslag en god grund för den vidare analysen och de fortsatta diskussionerna i

medlemskretsen om vilka reformer av unionens politik som kan behövas inför den

kommande utvidgningen. Behov av reformer föreligger främst vad avser den

gemensamma jordbrukspolitiken och vad avser den gemensamma regional- och

strukturpolitiken. Utöver den allmänna rapporten noterar utskottet att

kommissionen under 1997 även presenterade rapporter om de olika

kandidatländerna ur ett medlemskapsperspektiv.

Utskottet noterar vidare att stats- och regeringscheferna i november 1997

under Luxemburgs ordförandeskap genomförde ett extraordinärt möte om

sysselsättningen. Ett syfte var att i enlighet med den nya

sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma riktlinjer

för ökad sysselsättning. Utskottet kan konstatera att de antagna riktlinjerna

ligger väl i linje med svensk politik. Det gäller särskilt åtgärder för att,

framför allt genom utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden

och prioriteringen av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor.

Under 1997 togs viktiga steg mot förverkligandet av valutaunionen och

införandet av en gemensam valuta. Stabilitets- och tillväxtpakten antogs vid

Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 och genom en rådsförordning

införs en förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt en

övervakning och samordning av den ekonomiska politiken. En annan förordning

behandlar förfarandet vid alltför stora budgetunderskott. Sammantaget skapar

dessa gemensamma beslut grunden för valutaunionen och för införandet av en

gemensam valuta. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är i svenskt

intresse att valutaunionen blir framgångsrik samtidigt som det är utskottets

och riksdagens uppfattning att Sverige inte bör delta från starten 1999 (bet.

1997/98:FiU9).

Utskottet noterar avslutningsvis i denna del att arbetet med en svensk och

gemensam nordisk anslutning till Schengensamarbetet fortsatte under 1997.

Utskottet framhåller att Amsterdamfördraget medför att Schengensamarbetet på

sikt överförs till EU. En förutsättning för svenskt deltagande i

Schengensamarbetet är att den fria rörligheten i Norden kan bevaras.

Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen, förutom att lämna en

utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör för sitt

agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i synnerhet vad

avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör en innehållsrik och

värdefull redovisning av fakta och utskottet vill framhålla att den spelar en

viktig roll i informations- och samrådsprocessen mellan riksdagen och

regeringen i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 1 § riksdagsordningen.

Två av de utskott som har avlämnat yttranden över regeringens skrivelse till

utrikesutskottet har utöver ställningstaganden till motionsyrkanden även

redovisat vissa synpunkter på utvecklingen vad gäller respektive utskotts

beredningsområde under 1997.

Finansutskottet framhåller sålunda i sitt yttrande 1997/98:FiU3y:

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt

yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens

skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion.

Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande

och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i

årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen

även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i

skrivelsen.

Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i

skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens

som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den

statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr

prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av

verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års

skrivelser.

Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning att en utförligare

redovisning av statistikområdet är påkallad i kommande års skrivelser.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:NU4y:

För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet

tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem sex ledamöter från partierna samt en

sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats:

energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera

avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas)

beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska

handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den

gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa

avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från

näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i

detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa

några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens

skrivelse.

De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed

uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s

insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den

fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de

pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and

Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning

inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken.

I partimotion U25 (v) yrkande 1 åberopas det protokoll i Amsterdamfördraget som

medför att de nationella parlamenten skall erhålla handlingar från kommissionen

minst sex veckor före beslut i ministerrådet. Motionärerna yrkar att denna

regel skall gälla även beträffande den tredje pelaren.

Utskottet behandlade denna fråga i betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget

på grundval av vad konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1997/98:KU9y.

I yttrandet framhöll konstitutionsutskottet att sexveckorsfristen enligt

protokollet om de nationella parlamentets roll gäller även förslag inom den

tredje pelaren, i den mån kommissionen lagt fram förslaget. Utrikesutskottet

delade konstitutionsutskottets uppfattning att någon åtgärd med anledning av

yrkandet inte var påkallad.

Utrikesutskottet vidhåller sin uppfattning och anser att motion U25 (v) yrkande

1 är besvarad.

I samma motion yrkande 6 begärs att lobbyverksamheten inom EU skall kartläggas.

Utskottet noterar att lobbyverksamheten inom EU har varit förmål för

uppmärksamhet under senare år. Enligt vad utskottet erfarit förekommer sådan

verksamhet både från intresseorganisationer som är representerade på Europanivå

och från större företag och branschorganisationer.

När det gäller parlamentet har utskottet inhämtat att ett arbete har

genomförts internt för att skärpa regelsystemet kring lobbyverksamheten. Detta

utmynnade under 1997 i ett betänkande (Betänkande om ordningsregler för

lobbyister, A4-0107/97) från Europaparlamentets utskott för arbetsordningen,

valprövning och ledamöters immunitet. I betänkandet presenterades ett förslag

om upprättande av en uppförandekod när det gäller lobbyverksamheten. Förslaget

antogs och de nya reglerna har införts i parlamentets arbetsordning.

De nya bestämmelserna gäller för ambassader, konsulat, representationer för

stater och regioner, affärsdrivande organisationer och utövare av offentliga

angelägenheter som kommer i kontakt med personal och ledamöter i

Europaparlamentet. Bestämmelserna innehåller krav på att sådana representanter

som nämndes ovan skall låta registrera sig och de skall uppge vems eller vilkas

intressen de företräder. Vidare skall lobbyisternas uppträdande präglas av

ärlighet, rättvisa och öppenhet och de skall inte i vinstsyfte sprida dokument

som erhållits från parlamentet till tredje part.

Utskottet ser positivt på dessa förändringar och att lobbyverksamheten omges

av vissa regler samt att det sker under en större öppenhet.

Motionärerna efterlyser en kartläggning och anför i sammanhanget att

Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet bör ges tilläggsdirektiv

med innebörden att kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU.

Utskottet noterar att enligt direktiven (kommittédirektiv 1997:101) för den

nämnda utredningen skall den belysa de nya förutsättningar, problem och

möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Därvid skall

utredningen bl.a. särskilt studera Sverige i Europeiska unionen och överväga på

vilket sätt Sverige - inom ramen för unionens nuvarande beslutsformer - kan

förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbetet

inom EU. I kommitténs uppgift ingår även att belysa på vilket sätt erfarenheter

från kommunal och regional verksamhet kan tillföras EU-arbetet.

I direktiven konstateras vidare att beslutsfattare utsätts för påverkan av

olika slag och att detta inte är något nytt. Flera företag och organisationer

använder numera professionell expertis för att påverka. Enligt direktiven skall

kommittén söka klargöra begreppen och definiera vad som menas med lobbying. I

uppdraget ingår också att kartlägga och sammanfatta erfarenheter från andra

länder samt eventuellt lämna förslag till åtgärder på området.

Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén för avsikt att i rapportform även

problematisera och belysa lobbyverksamheten inom EU med tonvikt på regionala

och kommunala verksamheter.

Utskottet menar att därmed torde motionärernas syfte med yrkande 6 vara

uppfyllt och menar att något riksdagens tillkännagivande i denna fråga ej är

erforderligt.

Med det anförda betraktar utskottet motion U25 (v) yrkande 6 som besvarad.

I motion U26 (mp) yrkande 1 begärs en skrivelse från regeringen om vilka

förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter till

demokratiskt inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet haft

på såväl den offentliga som den privata ekonomin.

Utskottet konstaterar inledningsvis att i föreliggande skrivelse redogör

regeringen för verksamheten inom EU under 1997 och av denna kan utläsas

effekter som medlemskapet har på många samhällsområden. Utskottet noterar även

att denna skrivelse är den tredje i ordningen och att motsvarande redogörelser

har avlämnats till riksdagen för åren 1995 och 1996, dvs. sedan Sverige blev

medlemsland i Europeiska unionen.

Vidare vill utskottet framhålla att regeringen i skrivelsen redovisar

Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Regeringen

framhåller emellertid i skrivelsen att redovisningen av EU-budgeten inte är

upplagd på ett sådant sätt att återflödet är lätt avläsbart.

Utskottet vill understryka att återflödet är ett mått, dock inte ett

uttömmande sådant, på de fördelar som tillkommer Sverige till följd av

medlemskapet i EU. Betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas

framtid är central men inte en i kvantitativa termer mätbar storhet. Likaså är

tillgången till den inre marknaden av betydelse för den ekonomiska

utvecklingen.

Utskottet vill även påminna om att inför medlemskapet genomfördes ett flertal

utredningar inom olika områden för att utröna vilka effekter medlemskapet

skulle få för Sveriges vidkommande. De har publicerats i SOU-serien. Vidare

vill utskottet framhålla att inför regeringskonferensen om en fördragsöversyn

tillsattes en parlamentarisk utredning, EU96-kommittén, vilken bl.a. hade som

uppgift att genomföra studier av de frågor som skulle komma att behandlas i

konferensen och vilka effekter de skulle få för Sverige. Även dessa rapporter

har publicerats i SOU-serien (se bet. 1996/97:UU13, s. 19 f.).

Utskottet konstaterar vidare att regeringen genomfört ett antal studier kring

effekterna av den utvidgning av medlemskretsen som man förväntar skall inledas

i början av nästa årtionde. Dessa studier omfattar konsekvenserna för den

gemensamma jordbrukspolitiken av WTO-åtagandena och en östutvidgning (SOU

1996:71), EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling (SOU 1997:74),

alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (SOU

1997:50), svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden (SOU 1997:102),

konsekvenser inom regional- och strukturpolitik av utvidgningen (SOU 1997:160),

miljön i ett utvidgat EU (SOU 1997:149), jordbrukspolitiken och östutvidgningen

(SOU 1997:150), säkerhetspolitiska konsekvenser av utvidgningen (SOU 1997:43),

konsekvenser inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (SOU 1997:159),

konsekvenserna för personers fria rörlighet (SOU 1997:153) och

samhällsekonomiska konsekvenser (SOU 1997:156).

Vidare vill utskottet peka på att en parlamentarisk kommitté har tillkallats

för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska

folkstyret möter inför 2000-talet. Kommittén, vilken tagit sig namnet

Demokratiutredningen, skall när det gäller Sverige i EU bl.a. överväga på

vilket sätt Sverige - inom ramen för EU:s nuvarande beslutsformer - kan

förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbete

inom EU.

Utskottet konstaterar att de centrala frågor som Sverige och unionen har haft

att hantera under senare år har blivit ordentligt genomlysta ur olika aspekter

genom de studier och utredningar som har genomförts eller är under

genomförande.

Utskottet anser att motion U26 (mp) yrkande 1 är besvarad med vad som ovan

anförts.

I motion U26 (mp) yrkande 2 yrkar motionärerna att Sverige bör verka för att

unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell

nivå, i första hand miljöfrågor. I motion U505 (fp) yrkande 3 framhåller

motionärerna att på vissa områden behöver unionen större befogenheter och på

andra områden kan frågorna i högre grad avgöras på nationell nivå. Motionärerna

föreslår även inrättandet av en kompetenskatalog.

Utskottet behandlade liknande yrkanden i sitt betänkande 1996/97:UU13 med

anledning av regeringens skrivelse om verksamheten inom EU under 1996.

Utskottet framhöll i betänkandet följande:

Subsidiaritets- eller närhetsprincipen regleras i Romfördragets art. 3b.

Principen innebär att på områden där gemenskapen inte ensam är behörig - dvs.

på områden där kompetensen är delad mellan medlemsländerna och kommissionen -

skall gemenskapen vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden

bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.

Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen

beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar

därför inte på den gällande kompetensfördelningen mellan EG och

medlemsstaterna. Principen reglerar i stället utövandet av dessa befogenheter

när kompetensen är delad. Regleringen av vilka kompetensområden som skall

hanteras på EU-nivå ligger i fördragen under de olika substanskapitlen och kan

därvid i princip endast ändras vid en regeringskonferens, dvs. alla

medlemsländer måste vara överens.

Utskottet anförde vidare:

Som utskottet tidigare har konstaterat är det viktigt att det, inom de områden

där gemenskapskompetens råder, finns ett regelsystem som är enhetligt, som

tillämpas och där sanktionsmöjligheter finns. Detta är fallet med direktiv och

förordningar som har rättslig verkan i medlemsländerna och där EG-domstolen

utgör högsta rättsvårdande instans. Inte minst för små och medelstora länder är

det ett grundläggande intresse att EG:s karaktär av rättsgemenskap upprätthålls

med ett starkt regelverk och starka institutioner. Det är viktigt inte minst ur

konsumentsynpunkt men även allmänt för att upprätthålla önskvärda miniminivåer

vad gäller hälsa, miljö och säkerhet.

När det gäller den andra frågan, vilken nivå som skall ha kompetens på olika

områden, noterar utskottet att i den omnämnda motion U505 (fp) yrkande 3 hävdas

att EU behöver större befogenheter beträffande bl.a. miljöskatter, bekämpning

av gränsöverskridande brottslighet samt inom den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Däremot vill man minska denna när det gäller t.ex.

jordbrukspolitiken och således återföra detta kompetensområde till nationell

nivå.

Utskottet ser här anledning att upprepa vad som anfördes i betänkande

1996/97:UU13 med anledning av ett liknande yrkande:

Till gemenskapsnivån har medlemsländerna i samförstånd beslutat att föra frågor

som är av gränsöverskridande karaktär och som bäst löses på denna nivå. Det

gäller bl.a. delar av handelspolitiken. På andra områden är kompetensen delad,

t.ex. beträffande miljöfrågor, frågor kring den inre marknaden samt

arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena. Utskottet finner att gemensamma

regelsystem är nödvändiga på dessa områden.

Utskottet anförde vidare:

När det gäller vilken nivå som skall hantera olika kompetensområden, är det

enligt utskottets uppfattning en fråga där det finns anledning att allmänt sett

ha beredskap att göra omprövningar. I vissa fall kan det i framtiden komma att

finnas anledning att stärka den överstatliga kompetensen inom gemenskapen och i

andra fall att återföra kompetenser till den nationella nivån. Olika delar av

samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning mot mer eller mindre

överstatlighet beroende på hur den europeiska verkligheten samt

medlemsländernas behov och gemensamma ambitioner utvecklar sig.

Vidare menar motionärerna att en kompetenskatalog bär upprättas.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1995/96:KU5y med anledning av

regeringens skrivelse om regeringskonferensen att det knappast är möjligt att i

fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens

kompetens, även om denna i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en

fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, menade

konstitutionsutskottet och ville därför inte förespråka en sådan åtgärd.

Konstitutionsutskottet påpekade dock att det finns sammanställningar över de

områden där EG har beslutsbefogenheter.

Utrikesutskottet delade konstitutionsutskottets bedömning och upprepade vad

som hade framhållits tidigare i betänkande 1996/97:UU13, att regleringen av

vilka kompetensområden som skall hanteras på EU-nivå är uttryckt i Romfördraget

under de olika substanskapitlen.

Utrikesutskottet ser inte skäl att ändra sin bedömning på denna punkt.

Utskottet noterar att även när det gäller bekämpning av gränsöverskridande

brottslighet liksom vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

kommer Amsterdamfördraget att medföra ett förstärkt samarbete, helt i linje med

de önskemål som framförs i motion U505 (fp) yrkande 3. Utrikesutskottet har i

betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget utförligt redogjort för dessa

förändringar i grundfördragen och välkomnar fördragets bidrag till ett

förstärkt EU-samarbete.

Vad gäller miljöfrågornas hantering inom EU vill utskottet erinra om att

genom Amsterdamfördraget slås den grundläggande principen om hållbar utveckling

fast i fördragets målartiklar. I enlighet med principens övergripande betydelse

görs det klart att miljöhänsynen skall integreras i politiken på alla områden.

Vidare noterar utskottet att miljögarantin stärks och kommer att omfatta viss

möjlighet till nya nationella bestämmelser även efter det att harmoniserad

lagstiftning har införts i EU. Utskottet vill understryka att Sverige under

regeringskonferensen var pådrivande i arbetet med att ge miljöfrågorna en mer

framskjuten plats i fördraget.

Med vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 3 och

anser att motion U26 (mp) yrkande 2 är besvarad.

5.2 Agenda 2000 och utvidgningen

Skrivelsen

I skrivelsen från regeringen framhålls att kommissionen den 16 juli 1997

presenterade sitt meddelande Agenda 2000. Kommissionen föreslår i Agenda 2000

att förhandlingar om EU-medlemskap skall inledas med Estland, Polen, Slovenien,

Tjeckien och Ungern. Enligt tidigare beslut skall förhandlingar också inledas

med Cypern. En årlig genomgång av framstegen i de länder som inte ingick i den

första gruppen - Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Slovakien - får

enligt kommissionens förslag avgöra när man kan inleda förhandlingar med dessa

länder.

Kommissionens bedömning baseras på de kriterier som antogs av Europeiska

rådet i Köpenhamn 1993: de politiska kraven (dvs. institutioner som garanterar

demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter), en

fungerande marknadsekonomi och förmåga att klara konkurrensen på den gemensamma

marknaden samt möjlighet att påta sig medlemskapets förpliktelser. Inget

kandidatland uppfyller i dag helt dessa krav framhåller regeringen och menar

att det finns uppenbara problem i alla kandidatländer t.ex. då det gäller

kvaliteten på deras förvaltningar och rättssystem. Enligt kommissionens

bedömning borde emellertid de länder som den föreslår förhandlingar med, på

vissa villkor, kunna uppfylla kraven för medlemskap på medellång sikt, dvs. fem

till sex år.

Vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 gavs utrikesministrarna i

uppdrag att under hösten förbereda en rapport till Europeiska rådets möte i

Luxemburg i december om kommissionens yttranden och Agenda 2000.

Hur beslutet i Luxemburg skulle utformas påverkar förhållandet mellan Europas

länder för en lång tid framöver konstaterar regeringen i skrivelsen. Sverige

har därför förordat en gemensam förhandlingsstart för alla kandidatländer som

uppfyller Köpenhamnskriterierna för en demokratisk stat, dvs. i dagsläget alla

utom Slovakien. Sverige delar i många avseenden kommissionens bedömningar av de

enskilda länderna, men det går inte att bortse från att bedömningarna i många

avseenden är statiska. Utvecklingen i många kandidatländer går snabbt framåt

menar regeringen, och på kort tid kan den inbördes rangordningen mellan

länderna förändras. Genom att låta samtliga kandidatländer inleda förhandlingar

samtidigt och låta dessa fortsätta efter varje lands individuella

förutsättningar, beaktar man det dynamiska elementet framhåller regeringen.

Processen blir heltäckande och lämnar ingen utanför. En motsatt inriktning

skulle däremot kunna ge en mycket negativ reaktion i kandidatländerna och

medverka till att reformprocessen bromsas. Det skulle även kunna ge direkta

effekter på utländska investeringar etc.

En samtidig start innebär däremot inte att länderna samtidigt inträder som

medlemmar. Inträdeskraven skall, framhåller regeringen, vara rigoröst uppfyllda

innan medlemskap blir aktuellt. Förhandlingstakten bör avpassas efter ländernas

förutsättningar, och varje kandidatland måste behandlas individuellt och

granskas utifrån objektiva kriterier.

Under hösten har en ökad förståelse för den svenska synen vuxit fram bland

medlemsländerna anför regeringen.

Europeiska rådet fattade i Luxemburg beslutet om den förestående anslutnings-

och förhandlingsprocessen. Resultatet stämmer i stora delar överens med det

förslag som Sverige och Danmark gemensamt presenterade före toppmötet menar

regeringen. Det innebär att anslutnings- och förhandlingsprocessen i enlighet

med fördragets stadganden (artikel O) inleds samtidigt med samtliga elva

kandidatländer den 30 mars 1998. För hela förhandlingsprocessen finns en

gemensam ram som innefattar de elva kandidatländerna. Under 1998 får samtliga

kandidatländer en av kommissionen ledd genomgång av unionens regelverk. För de

sex länder som kommissionen sommaren 1997 rekommenderade för förhandlingar

upprättas individuella mellanstatliga konferenser. För övriga fem

kandidatländer äger genomgången rum inom ramen för den s.k.

förmedlemskapsstrategin, som syftar till att stödja samtliga kandidatländers

anpassning till de krav EU-medlemskapet ställer. Ett extra stöd om 100 miljoner

ecu utfästes för de fem kandidatländer som inte får inleda mellanstatliga

konferenser direkt.

Kommissionen kan genom regelbundna rapporter, som görs för samtliga elva

kandidatländer, med början redan år 1998 rekommendera att mellanstatliga

konferenser öppnas med ett eller flera av de fem återstående kandidatländerna.

Beslut om en sådan övergång tas av medlemsstaterna i allmänna rådet. Endast de

länder som uppfyller de politiska kriterierna får inleda mellanstatliga

konferenser.

I en särskild uppmaning riktad till Cypern ombeds dess regering att i

handling visa sin vilja att inkludera representanter för den turkcypriotiska

befolkningen i sin förhandlingsdelegation.

Europeiska rådet bekräftade att Turkiet har ett medlemskapsperspektiv på lång

sikt. Mot den bakgrunden kom medlemsländerna överens om att ange en strategi

för att föra Turkiet närmare unionen på alla områden. Förslaget ligger i linje

med de svenska idéer om en särskild Turkietstrategi som lades fram under hösten

framhåller regeringen.

I samband med sina yttranden över de centraleuropeiska och baltiska

kandidatländerna presenterade kommissionen även ett förslag till förstärkt

förmedlemskapsstrategi. Denna bygger i första hand vidare på den strategi som

utformades efter Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen 1994 och

som syftade till att underlätta och påskynda de central- och östeuropeiska

kandidatländernas EU-anpassning.

Kommissionens förslag till ny strategi består av tre delar, varav

Europaavtalen alltjämt utgör en, och utvidgat deltagande i gemenskapsprogrammen

en annan. Den tredje delen består av en ram för samverkan med varje

kandidatland, kallad partnerskap för anslutning (accession partnership). Ett

sådant skall upprättas för samtliga berörda länder, oberoende av om de anses

mogna för förhandlingar eller ej.

Två centrala aspekter på medlemskapsförberedelserna står i centrum för den

förstärkta strategin framhåller regeringen: stärkandet av den institutionella

och administrativa kapaciteten i kandidatländerna samt utvecklandet av

infrastrukturen i vid mening.

För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Enligt den föreslagna

fördelningen skall ca 30 % av insatserna förutses gå till institutions-

uppbyggnad och resterande till investeringsstöd. Den faktiska fördelningen

kommer emellertid att variera både från land till land och över tiden. Dessutom

skall man, så långt möjligt, kombinera utveckling av infrastrukturen med

förstärkning av institutionerna.

Jordbrukets konkurrenskraft skall, enligt kommissionens förslag, öka genom en

ökad marknadsorientering med sänkta priser, vilket skall gynna konsumenterna

men även underlätta utvidgningen och nästa runda med

världshandelsorganisationen WTO. Prissänkningarna kompenseras i huvudsak genom

direktstöd till jordbrukarna. Budgetmässigt innebär förslagen för EU

besparingar på 3,7 miljarder ecu genom ett minskat prisstöd och utgifts-

ökningar på 12,5 miljarder ecu för direktstöd och kompletterande åtgärder. Med

en ökad konkurrenskraft avser kommissionen också säkra livsmedel av hög

kvalitet och en miljöanpassad produktion i vilken hänsyn tas till djurens

välfärd. En skälig levnadsstandard för jordbrukarna är fortfarande en viktig

utgångspunkt. Det föreslås också att miljömål integreras i den gemensamma

jordbrukspolitiken.

Regeringen menar att förslagen är ett steg i rätt riktning, då man inriktar

sig på prissänkningar och inte på ytterligare produktionsbegränsningar. De är

dock i flera delar inte så långtgående som är önskvärt. En genomgripande reform

av CAP, innebärande en marknadsanpassning, bör i stället förespråkas menar

regeringen. Det är också angeläget att reformer påbörjas innan nya

medlemsstater ansluts, så att dessa ges möjligheter att delta i

jordbrukspolitiken och konkurrera på lika villkor. Målet är ett jordbruk som

verkar på marknadsmässiga villkor och som samtidigt fyller högt ställda

miljökrav.

Kommissionen föreslår ett tak för hur mycket direktstöd ett jordbruksföretag

totalt får ta emot per år. Dessutom är avsikten att medlemsstaterna skall få

möjlighet att differentiera direktstöden efter företagsstorlek på nationell

nivå (s.k. modulering) enligt vissa gemensamma regler.

Från svensk sida finns en tveksamhet till förslagen framhåller regeringen.

Skälet är att de, om de genomförs, riskerar att hindra utvecklingen av ett

konkurrenskraftigt jordbruk, eftersom strukturrationaliseringen kan motverkas

och konkurrensen snedvridas. Förslagen kan även innebära betydande kontroll-

problem.

Kommissionen föreslår en förstärkning och utökning av de miljöåtgärder som

infördes 1992. Denna inriktning är positiv menar regeringen, som anser att de

miljötjänster som jordbrukarna utför behövs och att ersättning för dessa bör

vara en allt viktigare del av politiken. Stöden bör utformas som en ersättning

för de specifika miljötjänster som jordbrukarna utför åt samhället i övrigt.

Miljöersättning och andra miljöåtgärder bör vara frikopplade från

marknadsordningarna, därför att riktade miljöåtaganden inom miljöprogrammen är

mer ändamålsenliga.

Nuvarande programperiod för EU:s regional- och strukturpolitiska insatser

löper ut år 1999 och en ny programperiod avses påbörjas år 2000. Förslag till

inriktning på nästa programperiod och förändringar av nuvarande politik

presenterades av Europeiska kommissionen Agenda 2000.

Förslagen i Agenda 2000 inriktas på att koncentrera, effektivisera och

förenkla de regional- och strukturpolitiska insatserna. En geografisk

koncentration av insatser eftersträvas liksom en reducering av antalet mål och

gemenskapsinitiativ. De ekonomiskt minst utvecklade länderna och regionerna

samt perifert belägna och glest befolkade regioner ges högst prioritet.

Förslagen syftar också till ett ökat ansvar för medlemsländerna i enlighet med

närhetsprincipen samt effektivare kontroll och uppföljning.

Regeringen ställer sig positiv till förslagen om koncentration och

effektivare kontroll och uppföljning. Budgeten för regional- och

strukturpolitiska insatser bör reduceras menar regeringen, vilket kan uppnås

bl.a. genom att koncentrera, effektivisera och förenkla insatserna. Regeringen

anser att man så långt möjligt skall decentralisera ansvar för programarbete

och genomförande, vilket ligger i linje med närhetsprincipen.

Kommissionen föreslår vidare i Agenda 2000 att taket för de egna medlen bör

uppgå till 1,27 % av BNI för perioden 2000-2006. Detta är samma relation till

BNI som 1999, det sista året då nuvarande beslut gäller. Enligt kommissionens

bedömningar skall utnyttjandet dock bli 1,22 % för den senare delen av

perioden. Jordbruksriktlinjen, som innebär att taket för jordbruksutgifterna

tillåts öka med 74 % av EU:s samlade BNI-tillväxt, föreslås bibehållas

oförändrad. Strukturutgifterna föreslås bibehållas på nuvarande nivå, 0,46 % av

EU:s samlade BNI. Dessutom föreslås utgiftsnivån för strukturfonderna, liksom

nu, vara ett mål i sig.

Regeringen menar att förslaget ej i tillräcklig utsträckning beaktar en

kommande utvidgning. Regeringens ståndpunkt är att taket för gemenskapens

budget, även efter en fullständig utvidgning, bör vara 1,27 % av gemenskapens

samlade BNI. Utgifterna för jordbrukspolitiken och för strukturpolitiken bör

minska, och dessa politikområden bör reformeras mer långtgående än vad

kommissionen föreslår. Vidare bör budgetnivåerna inte kopplas till BNI utan

fastställas i nominella termer. Därtill bör utgiftsmålet för strukturutgifterna

avskaffas framhåller regeringen i skrivelsen.

Regeringen menar att även finansieringen av budgeten bör ses över. En

korrigeringsmekanism bör införas för att undvika att enskilda medlemsstater får

stå för en orimlig finansieringsbörda.

Regeringen beslutade i början av 1997 om sju utredningar inför EU:s kommande

utvidgning för att analysera utvidgningens konsekvenser inom områdena

säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö,

personers fria rörlighet samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.

Utredningarna lades fram under november och december 1997.

Motionerna

Centerpartiet anför i sin motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna

motionstiden att utvidgningen av EU till länderna i Öst- och Centraleuropa,

inklusive Baltikum, innebär en historisk möjlighet för EU att medverka till

ökad stabilitet och säkerhet på den europeiska kontinenten. Därvid får inte

geopolitisk diskriminering eller stormaktshänsyn tillåtas styra utvidgningen.

Unionen skall följa tydliga och objektiva villkor som kvalifikationsgrund för

kandidatländerna. Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet stödjer

ansträngningarna att intensifiera unionens stöd till kandidatländerna inför

anslutningen.

Motionärerna menar även att parallellt med utvidgningen skall unionen söka

fördjupa samarbetet med övriga partnerländer i unionens närhet. Ryssland,

Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och

därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika former av avtal med EU.

I samma motion yrkande 19 anförs att för att även de länder som i dag inte

tillhör EU skall ha en chans att utveckla sin inhemska produktion måste

nuvarande handelshinder tas bort. En viktig åtgärd i det sammanhanget är att

EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland snarast ratificeras av EU-

länderna. Vidare framhålls i motionen att Sverige bör intensifiera

ansträngningarna att knyta ett demokratiskt Ryssland närmare till övriga

Europa. Den potential som finns i samarbetet med Ryssland måste tas tillvara,

menar motionärerna som också anser att EU har ett betydande ansvar för att

Ryssland kan få del av den inre marknaden och för ett närmare politiskt

samarbete. Motionärerna menar att den övergripande målsättningen måste vara att

parallellt med unionens historiska utvidgningsprocess till länderna i Central-

och Östeuropa bör EU - i likhet med Nato - ägna stor möda åt att utveckla ett

särskilt partnerskap med Ryssland och att detta bör ges regeringen till känna.

I partimotion U501 (m) yrkande 1 från allmänna motionstiden anförs att EU skall

ha en strategi för snar utvidgning så att de nya demokratier som uppfyller

kraven snarast kan bli medlemmar. Det har stor betydelse för länderna själva

men även för hela Europas frihet, säkerhet och stabilitet, menar motionärerna.

Vidare framhålls i motionen att framtida medlemsländer måste uppfylla höga

krav vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.

Förhandlingsprocessen för utvidgningen måste vägledas av principen att varje

kandidatland skall bedömas på egna meriter. Motionärerna framhåller som

särskilt viktigt att ett baltiskt land, Estland, skall påbörja

medlemskapsförhandlingarna tidigt. Genom att snarast möjligt inleda

förhandlingar med ett baltiskt land understryker EU att medlemskapsprocessen

avser samtliga kandidatländer, oavsett deras geopolitiska situation.

Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige i EU skall ge

unionens utvidgning högsta prioritet.

I samma motion yrkande 2 framhålls att kommissionens förslag till

förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inte är särskilt

genomgripande. Motionärerna anför att EU behöver en långsiktig strategi för den

gemensamma jordbrukspolitiken som en del av den inre marknaden och att reform-

arbetet bör koordineras med WTO. Därigenom skulle en sund världsmarknad för

jordbruksprodukter kunna etableras. I stället för att höja subventionsnivåerna

för nya medlemmar bör de nuvarande sänka subventionerna så att de kan

konvergera till en gemensam enhetlig nivå genom en successiv anpassning.

Producenterna måste ges rimlig till att anpassa sig till den nya politiken

samtidigt som full marknadsanpassning bör kunna uppnås på längre sikt, menar

motionärerna.

Motionärerna finner inte heller kommissionens förslag till förändringar av

struktur- och regionalpolitiken särskilt genomgripande. Struktur- och

regionalstöd borde betraktas som övergångslösningar och inte som permanenta

subsidier.

När det gäller ekonomierna i Öst- och Centraleuropa får inte införandet av

struktur- och regionalstöd innebära en ny form av centralplanering, anför

motionärerna. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och eftersatta

regioner. Det bör i första hand bestå av ekonomiskt stöd för att bygga upp och

stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk

infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård.

Vidare menar motionärerna att stöden inte får vara annat än en

övergångslösning.

Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för

unionens struktur- och regionalpolitik.

I motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att det är en stor framgång att ett

baltiskt land är med i första omgången av länder som inleder

medlemskapsförhandlingar med EU. Motionärerna menar att EU:s huvuduppgift är

att möjliggöra utvidgningen och anför att det krävs en koncentration på denna

uppgift och en vilja att driva på de förändringar som krävs för att

utvidgningen skall vara möjlig. Exempel på sådana förändringar som krävs är

enligt motionärerna en inskränkning av vetorätten, förstärkning av

Europaparlamentet på ministerrådets bekostnad och reformer av den gemensamma

jordbrukspolitiken samt av regional- och strukturpolitiken.

Motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5 finner det glädjande att Estland

finns med i den första grupp av länder som förhandlar om medlemskap i EU.

Sverige får dock inte ge upp ambitionen att alla baltiska stater skall kunna

bli medlemmar i EU, menar motionären. Därvid bör särskilt svenskt stöd riktas

till Lettland och Litauen. Motionären anför också att det för Sveriges del är

viktigt att agera så att den första utvidgningsomgången verkligen realiseras

samt att den följs av ytterligare utvidgningsomgångar.

I motion U805 (fp) anförs att Regionernas Europa har blivit ett begrepp;

exempel på sådana är Östersjöregionen och Nordsjöregionen. Motionären

konstaterar att Östersjösamarbetet utvecklas i snabb takt och tillförs resurser

i finansiella och administrativa termer. Däremot, menar motionären, märks inte

det svenska engagemanget på samma sätt inom Nordsjösamarbetet. I motionen yrkas

att regeringen skall visa ett större engagemang i Nordsjösamarbetet och att

detta måste komma till uttryck såväl i nationella budgetsammanhang som i det

europeiska samarbetet.

I partimotion Fi218 (c) yrkande 5 framhåller Centerpartiet att det är av vikt

att de nordiska länderna samarbetar för att mobilisera ekonomiskt stöd från EU

för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet.

I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara

ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras

framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att

Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc.

omhändertas på ett tillförlitligt sätt. I motionen anförs att Sverige aktivt

bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att

dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och

inte stödjer nya kärnkraftverk.

I motion U41 (v) yrkande 3 med anledning av proposition 1997/98:70 Att utveckla

ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och

Östeuropa 1999-2001 - anförs att det finns både för- och nackdelar med ett

medlemskap i EU och att Sverige borde dela med sig av sina nyvunna erfarenheter

från medlemskapsförhandlingar och ett färskt medlemskap. Sverige bör då

redovisa alla aspekter i allsidiga analyser för de länder som eftersträvar

medlemskap, menar motionärerna. De begär ett riksdagens tillkännagivande att en

oberoende utredning av unionens utvidgning bör genomföras.

I motion U43 (mp) yrkande 5 - tillika med anledning av regeringens proposition

om östsamarbetet - anför motionärerna att i regeringskonferensen som ledde till

Amsterdamfördraget misslyckades medlemsstaterna med att lösa de institutionella

frågorna. Motionärerna menar att det är av vikt att unionens medlemsländer

snabbt löser de institutionella frågorna, innan anslutningsförhandlingarna

avancerat för långt.

Utskottets överväganden

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av

EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i

Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess

medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad

politisk och ekonomisk stabilitet och är enligt utskottets uppfattning ett

viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och

säkerhetsordning i Europa. I sitt betänkande 1996/97:UU13 anförde utskott:

Utskottet vill framhålla att sammanlänkningen av länderna och människorna i

östra och västra Europa, för att på så sätt bana väg för ett ökat välstånd och

en allomfattande freds- och säkerhetsordning på den europeiska kontinenten, är

den historiska uppgift som åligger EU och unionens medlemsländer. Målet måste

vara att göra krig i Europa otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra

kontinentens miljö och att forma ett europeiskt samarbete för dess medborgare.

Utskottet vill även anföra att utvidgningen är ett historiskt tillfälle för

unionen och dess medlemsländer att bidra till inre stabilitet och välstånd i de

länder som står i begrepp att bli medlemmar i EU. På samma sätt som

medlemskapet i det dåvarande EG bidrog till att befästa demokratin i de före

detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal under sjuttio- och

åttiotalen bidrar själva integrationsprocessen och möjligheten till medlemskap

i EU till inre politisk stabilitet, till demokratins befästande och till att de

nödvändiga ekonomiska reformerna fortskrider. Möjligheten till medlemskap har

... både en stabiliserande och en pådrivande inverkan på de enskilda ländernas

inre politiska liv. Det är lätt att föreställa sig att signaler till något

eller några av dessa länder om att medlemskap ej är möjligt eller uppskjuts på

en osäker framtid skulle kunna riskera att bl.a. leda till att reformarbetet

bromsas eller helt stannar upp och att inre politisk oro uppstår. Det är därför

enligt utskottets uppfattning av särskild vikt att det kontinuerligt görs

framsteg i utvidgningsprocessen.

Det är med stor tillfredsställelse som utskottet nu kan konstatera, vilket även

regeringen gör i skrivelsen, att utvidgningsprocessen har tagit ytterligare och

avgörande steg framåt. Det har skett dels genom beslutet att starta genomgång

av regelverket för samtliga kandidatländer, dels att vissa länder har inlett

förhandlingar inom ramen för individuella mellanstatliga konferenser och dels

att länderna, i synnerhet de som ej inleder mellanstatliga konferenser i den

första omgången, blir föremål för ett särskilt riktat ekonomiskt stöd för att

underlätta deras anpassning till och inträde i EU.

En särskild fråga i sammanhanget är Cypern. Förhandlingar om ett cypriotiskt

medlemskap inleddes 30-31 mars 1998. Detta var i överensstämmelse med den

utfästelse som Europeiska rådet hade gjort 6 mars 1995.

Cyperns medlemskapsförhandlingar kompliceras av den alltjämt olösta

Cypernfrågan. Det är utskottets förhoppning att de båda parterna genom

förhandlingar skall kunna närma sig varandra. Utskottet vill understryka

betydelsen av att de FN-ledda fredssamtalen snarast återupptas och vill även

framhålla betydelsen av alla de internationella ansträngningar som görs för att

få parterna till förhandlingsbordet.

Om dessa ansträngningar lyckas skapas enligt utskottets mening

förutsättningar för att Republiken Cypern kan företrädas av en delegation som

representerar hela öns befolkning. Enligt utskottets mening är det önskvärt att

så sker. Utskottet noterar i sammanhanget att den medlemskapsansökan som

godtagits av EU omfattar hela republiken Cypern. Utskottet ser därvid positivt

på den alltjämt öppna inbjudan till turkcypriotiskt deltagande i den

cypriotiska förhandlingsdelegationen som president Clerides framförde 12 mars

1998.

I motion U41 (v) yrkande 3 begär motionärerna ett riksdagens tillkännagivande

om att en oberoende utredning av unionens utvidgning genomförs.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen i början av 1997

beslutade om sju utredningar inför unionens kommande utvidgning. Utredningarna

resulterade, som framhållits tidigare i detta betänkande, i ett antal rapporter

som har publicerats i SOU-serien. Utvidgningens konsekvenser belyses i dessa

rapporter inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional

utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt inom samarbetet i rättsliga

och inrikes frågor. Rapporternas innehåll presenteras mer utförligt i

regeringens skrivelse.

Utskottet menar att dessa rapporter utgör utförliga analyser av utvidgningens

effekter på ett antal viktiga områden.

Utöver dessa analyser har Kommerskollegium genomfört och presenterat två

utredningar om effekterna av en kommande utvidgning. Dessa studier omfattar

dels handelspolitiska effekter av unionens utvidgning, dels effekterna på

varors fria rörlighet ur ett inremarknads- och konsumentperspektiv.

Dessutom har kommissionen inom ramen för sitt förberedelsearbete sammanställt

och publicerat ett antal rapporter. Huvudrapporten Agenda 2000 innehåller såväl

en framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden som en översikt

av utvidgningens förväntade effekter på unionen. Denna rapport kompletteras av

yttranden över de enskilda länderna och deras förmåga att på sikt bli medlemmar

av unionen.

Utskottet finner att utvidgningsfrågan har blivit belyst ur en mångfald olika

infallsvinklar och på ett tämligen uttömmande sätt. Samtidigt är det, som

utskottet har framhållit i tidigare betänkanden, viktigt att understryka att

utvidgningen är en process. Utvecklingen i framtiden kommer till stor del att

bero på utvecklingen i de enskilda länderna och beredskapen respektive

beredvilligheten i dessa länder att genomföra de åtgärder som krävs för att bli

ett medlemsland i EU liksom av de nuvarande medlemsstaternas förmåga att

genomföra nödvändiga anpassningar. Det innebär att det även framgent kommer att

finnas behov av såväl uppföljning av tidigare studier som nya utredningar kring

utvidgningsprocessen.

Med det anförda anser utskottet att motion U41 (v) yrkande 3 är besvarad.

I motion U501 (m) yrkande 1 begärs att Sverige i EU skall ge unionens

utvidgning högsta prioritet och i motion U43 (mp) yrkande 5 menar motionärerna

att det är av vikt att unionens medlemsstater snabbt löser de institutionella

frågorna. I motion U802 (m) yrkande 5 anförs att Sverige bör agera så

ytterligare utvidgningsomgångar genomförs.

Utskottet har ovan framhållit den vikt som Sverige lägger vid utvidgningen

och att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat sig i denna riktning

(bl.a. i bet. 1996/97:UU16 och bet. 1997/98:UU13). Utskottet delar den

uppfattning som kommer till uttryck i motion U501 (m) yrkande 1 och kan också

konstatera att Sverige inom EU under 1997 har gett högsta prioritet åt

utvidgningen. Under andra halvåret 1997 när frågan om vilka länder som skulle

omfattas av förhandlingar var Sverige pådrivande i medlemskretsen för en

gemensam förhandlingsstart för alla länder som uppfyller de politiska kraven,

vilket även blev det slutgiltiga politiska beslutet vid Europeiska rådets möte

i Luxemburg.

Utskottet kan också konstatera att de beslut som har fattats innebär att alla

kandidatländer som uppfyller kraven omfattas av samma process och att de bedöms

efter samma måttstock. Slutmålet är att alla kandidatländer skall bli

medlemmar. Hur lång tid det tar blir beroende av hur snabbt anpassningen i

respektive land kan ske. Inget land får enligt utskottets mening fördröjas av

andra länder som inte kommit lika långt i sina interna reformer.

Utskottet kan vidare konstatera att processen är densamma för alla

kandidatländer. Förhandlings- och anslutningsprocessen inleddes, i enlighet med

unionsfördragets artikel O, samtidigt för alla elva kandidatländer den 30 mars

1998. För hela förhandlingsprocessen finns en gemensam ram som innefattar alla

kandidatländer och som inleds med en av kommissionen ledd genomgång av unionens

regelverk. Mellanstatliga konferenser har också upprättats för sex av

kandidatländerna omfattande de länder som kommissionen 1997 rekommenderade för

medlemskap, dvs. i den första utvidgningsomgången.

När det gäller processen för alla elva kandidatländerna skall kommissionen

under 1998 avge en rapport om utvecklingen i länderna och därefter regelbundet.

Kommissionen kan därvid rekommendera ministerrådet att mellanstatliga

konferenser öppnas med ytterligare kandidatländer. Ministerrådet fattar sedan

beslut i frågan. För Sveriges vidkommande är det enligt utskottets mening av

största betydelse att Lettland och Litauen, och andra länder som inte ingår i

den första gruppen, snarast kan inleda förhandlingar om medlemskap. Utskottet

menar, liksom motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5, att det är av vikt

att utvidgningsprocessen inte stannar upp efter det att den första gruppen av

kandidatländer har erhållit unionsmedlemskap.

Det är emellertid inte bara kandidatländerna som har att gå igenom en

förändringsprocess innan en utvidgning kan äga rum. När det gäller den

nuvarande medlemskretsen skall det ske förändringar vad gäller vissa

institutionella frågor. Medlemsstaterna diskuterade i anslutning till

regeringskonferensen om ett nytt fördrag vilka förändringar som behövs för att

unionen skall kunna fungera med upp till elva nya medlemsländer.

Som regeringen konstaterar i proposition 1997/98:58 om Amsterdamfördraget

nådde regeringskonferensen inte sina mål på detta område. Regeringen framhåller

i nämnda proposition att det hade varit en fördel för utvidgningsprocessen om

dessa frågor hade fått en varaktig lösning redan i samband med denna

regeringskonferens. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning men

konstaterar samtidigt att dessa frågor kommer att diskuteras igen i anslutning

till utvidgningen eftersom medlemsstaterna i Amsterdamfördraget (Protokoll

D.11) åtagit sig att återkomma till dessa frågor. Därmed torde syftet med

motion U43 (mp) yrkande 5 vara tillfredsställt anser utskottet.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U501 (m) yrkande 1,

U802 (m) yrkande 5 och U43 (mp) yrkande 5 som besvarade.

I motion U501 (m) yrkande 2 understryks vikten av genomgripande reformer av den

gemensamma jordbrukspolitiken och föreslås vissa riktlinjer för unionens

struktur- och regionalpolitik. Även i motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att

reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och av struktur- och

regionalpolitiken är nödvändiga inför utvidgningen.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:AU7y till utrikesutskottet

behandlat vissa yrkanden om den gemensamma regional- och strukturpolitiken.

Arbetsmarknadsutskottet anför allmänt vad gäller denna del av unionens politik

följande:

Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet

för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan

regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk

sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader

en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta

av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder.

För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av

resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete.

En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren

2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och

regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget

för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt

avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige

bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka

återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av

programarbete m.m. är också eftersträvansvärd.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att utskottet nyligen har

behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och

välfärd samt ett stort antal motioner med avseende på regionalpolitiska frågor

och fortsätter:

Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna

inom regional- och strukturpolitiken enligt utskottets mening inriktas på att

åstadkomma regional balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka

konkurrenskraften hos främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken

bör också inriktas på lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med

den nationella regionalpolitiken bör öka.

Arbetsmarknadsutskottet anser att motion U501 (m) yrkande 2 bör avstyrkas.

Jordbruksutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JoU23 behandlat regeringens

proposition 1997/98:12 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och

livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. I betänkandet tar utskottet

ställning till regeringens förslag vad gäller den framtida inriktningen av den

gemensamma jordbrukspolitiken och även till frågor rörande utvidgningen och

jordbrukspolitiken.

Jordbruksutskottet framhåller i betänkandet att det är angeläget att de

Central- och Östeuropeiska länderna blir fullvärdiga medlemmar av EU så snart

som möjligt och fortsätter:

Utgångspunkten bör vara att EU:s grundprinciper om en gemensam inre marknad och

en gemensam jordbrukspolitik även skall omfatta de nya medlemsländerna. En

östutvidgning försvåras med nuvarande jordbrukspolitik och understryker behovet

av att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras. För att underlätta en

utvidgning, men också för att underlätta de nya medlemsländernas förberedelser

och anpassning till ett EU-medlemskap, är det angeläget att reformerna påbörjas

så snart som möjligt. Övergångsåtgärder kan emellertid bli nödvändiga, bl.a.

eftersom det finns stora skillnader mellan kandidatländerna och EU.

Övergångsåtgärderna bör dock av bl.a. konkurrensskäl i största möjliga mån

begränsas.

När det gäller inriktningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken

framhåller jordbruksutskottet att den måste utgå från konsumenternas

efterfrågan och ge dem bättre möjligheter att påverka inriktningen och

storleken på produktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror och fortsätter:

Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas för jordbruksföretagen

att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed kan jordbrukspolitiken övergå

från att i huvudsak ha varit producentstyrd till att främst styras av

konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som erbjuds konsumenterna skall

dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det är företagens uppgift att ansvara

för att inte några livsmedel som kan skada människors hälsa släpps ut på

marknaden. Samhället bör dock genom lagstiftning formulera vissa grundkrav

avseende livsmedlens kvalitet. Vidare bör marknadsmässiga och från

konsumentsynpunkt skäliga priser ingå som ett mål för jordbrukspolitiken.

Priserna på jordbruksprodukter och livsmedel skall i första hand bestämmas av

utbud och efterfrågan på marknaden. I detta sammanhang bör även

tillgängligheten när det gäller viktigt information om t.ex. prisskillnader och

livsmedlens olika kvalitetsegenskaper uppmärksammas. Sverige bör vidare inom EU

verka för att en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion uppnås. Som

framhålls i propositionen är jordbruks- och livsmedelssektorn viktig i

omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, eftersom all jordbruks-

och livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av naturresurserna. En

ekologiskt hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion är en produktion som är

resursbevarande, miljöanpassad och etiskt godtagbar. Avslutningsvis delar

utskottet regeringens uppfattning att EU skall medverka till att förbättra den

globala livsmedelssäkerheten i enlighet med deklarationen från konferensen om

livsmedelssäkerhet i Rom. En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är en

förutsättning för att kunna bidra till detta mål. Därigenom ökar möjligheterna

för en ekonomisk utveckling och minskad fattigdom i u-länderna, vilket är en

viktig del av arbetet med att förbättra livsmedelssäkerheten. För att målet

skall uppnås bör EU inom jordbruks- och livsmedelssektorn verka för bl.a. en

ökad liberalisering av handeln på jordbruksområdet.

Utrikesutskottet noterar arbetsmarknads- och jordbruksutskottens uppfattningar

och vill för sin del anföra att de av kommissionen aviserade reformerna av den

gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma regional- och

strukturpolitiken utgör steg i rätt riktning för att förbereda unionen för den

kommande utvidgningen. De är dock enligt utskottets uppfattning, vilket även

regeringen framhåller i skrivelsen som sin uppfattning, inte tillräckligt

långtgående.

Utrikesutskottet finner även att regeringen har framfört dessa uppfattningar

vid möten i ministerrådet och konstaterar att vad motionärerna vill uppnå är i

linje med svensk politik på området. Därmed torde syftet med motionerna U501

(m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande 1 vara uppfyllt, och utrikesutskottet anser

att något riksdagens tillkännagivande med anledning av dessa två motioner i

berörda delar inte är nödvändigt.

Utrikesutskottet anser att motionerna U501 (m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande

1 med det anförda är besvarade.

I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) menar motionärerna att Ryssland,

Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och

därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika avtal med EU. I samma motion

yrkande 19 framhåller motionärerna att EU bör ägna stor möda åt att utveckla

ett särskilt partnerskap med Ryssland.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att Ryssland, Vitryssland och

Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa sitt samarbete med EU och att

särskild kraft bör inriktas på att förstärka och fördjupa relationerna med

Ryssland.

Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen framhåller att relationerna

till Ryssland intar en central roll för EU och att ett gott förhållande mellan

EU och ett demokratiskt Ryssland är av avgörande betydelse för stabiliteten i

Europa. Utskottet delar denna uppfattning samt uppfattningen att ett

övergripande mål bör vara att integrera Ryssland i europeiska

samarbetsstrukturer och inte skapa nya skiljelinjer i Europa.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att en utvidgning av EU, bl.a. med de

till Ryssland gränsande baltiska staterna och Polen, kommer att främja en

dynamisk ekonomisk utveckling i hela regionen och därmed även ha positiva

ekonomiska effekter för Ryssland.

Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen i skrivelsen, att ett PSA-

avtal (Partnerskaps- och samarbetsavtal) mellan gemenskaperna och deras

medlemsstater och Ryssland ingicks 1994. Avtalet syftar till att skapa en bas

för politisk dialog, främja handel och investeringar, stärka politiska och

ekonomiska friheter och till att ge en ram för gradvis integrering mellan EU

och Ryssland och ett bredare samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Avtalet

trädde i kraft 1 december 1997. Vidare kan utskottet konstatera att unionen år

1995 även antagit en Rysslandsstrategi och en handlingsplan för Ryssland år

1996. Utskottet noterar att regeringen aktivt har deltagit i arbetet med

utarbetandet av Rysslandsstrategin och handlingsplanen och att Sverige inom EU

verkar för ett snabbt genomförande av handlingsplanen. Vidare noterar utskottet

att Sverige på bilateral grund har utbyte med Ryssland inom samtliga de områden

som täcks av handlingsplanen och på så sätt ger ett särskilt stöd till EU:s

arbete vad gäller relationerna till Ryssland.

Slutligen konstaterar utskottet i denna del att Tacis-programmet för Ryssland

1997 uppgick till 128 miljoner ecu och avsåg insatser inom

företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete, transporter, energi,

miljö samt stöd till förbättringar av kärnsäkerheten.

Vad gäller Ukraina kan utskottet, liksom regeringen i skrivelsen, konstatera

att unionen fortsatt ägnade betydande uppmärksamhet åt relationerna med denna

stat under 1997. Prioriteringarna för bidrag till en demokratisk och ekonomisk

reformutveckling i Ukraina fortsatte att gälla. I september 1997 hölls det

första toppmötet mellan EU och Ukraina, där såväl EU:s ordförandeskap som

kommissionen betonade vikten av att Ukraina genomför ekonomiska och sociala

reformer. Utskottet noterar vidare att unionens PSA-avtal med Ukraina beräknas

träda i kraft under 1998 vilket kommer att ytterligare bidra till att utveckla

relationerna mellan unionen och Ukraina.

Även utvecklingen i Vitryssland är föremål för uppmärksamhet från unionens

sida. Ministerrådet har i upprepade slutsatser och uttalanden intagit

ståndpunkter med anledning av den rådande bekymmersamma konstitutionella,

politiska och ekonomiska situationen i landet. Grava inskränkningar av de

grundläggande friheterna och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har

förekommit. Utskottet ser allvarligt på utvecklingen i dessa delar vad

beträffar Vitryssland. Det är positivt att unionen har markerat sin uppfattning

genom att tills vidare avbryta genomförandet av interimsavtalet, skjuta upp

ingåendet av PSA-avtal och dra tillbaka unionens stöd för Vitrysslands

medlemskap i Europarådet. Utskottet menar emellertid att när förhållandena i

Vitryssland medger, dvs. när förändringar i demokratisk riktning har

genomförts, respekten för de grundläggande friheterna och de mänskliga

rättigheterna har återupprättats och andra åtgärder i demokratisk riktning har

genomförts, bör unionen ha beredskap för att upprätta ett långtgående samarbete

med Vitryssland.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U210 (c) yrkandena 8

(delvis) och 19 som besvarade.

I motion U805 (fp) yrkas att regeringen skall visa ett större engagemang i

Nordsjösamarbetet och att detta måste komma till uttryck såväl i nationella

budgetsammanhang som i det europeiska samarbetet.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att Nordsjöprogrammet omfattar, vad

gäller Sverige, västra Götalands län, Hallands län och Värmlands län, dvs. ett

mindre omfattande geografiskt område än Östersjöprogrammet. Vidare kan

utskottet konstatera att genom ett Interreg II C-program har 1,5 miljoner ecu

fördelats på Nordsjöprogrammet från EU. Dessutom kan dessa län i västra Sverige

delta i samtliga Interreg II C-program som Sverige berörs av.

Utskottet har vidare inhämtat att enligt regeringens uppfattning återspeglar

den ekonomiska fördelningen mellan Östersjöprogrammet och Nordsjöprogrammet

förutom programmens geografiska utbredning även ekonomiska prioriteringar såväl

inom EU som från svensk sida.

Enligt utskottets mening är den fördelning som sker rimlig och visar att

Nordsjöprogrammet uppmärksammas av regeringen. Utskottet menar att något

riksdagens tillkännagivande ej är nödvändigt med anledning av motion U805 (fp).

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U805 (fp).

I motion Fi218 (c) yrkande 5 menar motionärerna att de nordiska länderna skall

samarbeta för att mobilisera stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i

Östersjöområdet.

Utskottet behandlade en liknande motion i betänkande 1996/97:UU16 och framhöll

därvid följande:

Nya möjligheter att minska europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig

genom Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Sveriges miljöpolitik

inriktas bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för

att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt

hållbar utveckling i regionen. Detta har satt spår inom TACIS-samarbetet för

länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS) där en ny EU-förordning för

samarbetsprogrammet har förhandlats fram. I den nya EU-förordningen nämns nu

miljösektorn som ett av de prioriterade samarbetsområdena. Vid behandlingen av

den nya förordningen hörde Sverige till de medlemsstater som drev kraven på att

miljöfrågorna skulle ges större utrymme och att cross border-samarbete skulle

inkluderas i programmet.

Den av statsministern sammankallade regeringskonferensen om

Östersjösamarbetet, som ägde rum i Visby i maj månad 1996, beslutade om en

vidgad samverkan bl.a. för förbättring av miljön. Vid utrikesministrarnas möte

senare samma år inom ramen för Östersjörådet antogs ett omfattande

handlingsprogram för Östersjöregionen, som framförhandlades under det svenska

ordförandeskapet i Östersjörådet 1995/96. Handlingsprogrammet innefattar

åtaganden från medlemsländerna på tre områden, bl.a. avseende förbättring av

miljön.

Vidare är det regeringens uppfattning att det samarbete på miljöområdet som

påbörjades genom Ronnebytoppmötet 1990 ytterligare bör fördjupas och breddas.

Bl.a. eftersträvar regeringen att en regional Agenda 21 utarbetas. Uppdatering

av det gemensamma Åtgärdsprogrammet för Östersjön har redan påbörjats och

kommer att följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection

Commission) och föreläggas HELCOM:s miljöministermöte år 1998. I

statsrådsberedningen har ett rådgivande organ - statsministerns Östersjöråd -

inrättats. Rådets arbete kommer att koncentreras till fem områden, bl.a.

samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. En fond omfattande 1 miljard

kronor har skapats genom regeringens sysselsättningsproposition (prop.

1995/96:222, bet. FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307).

Vidare kan framhållas att de nordiska länderna har enats om att upprätta en

särskild miljölåneordning i den nordiska investeringsbanken. Ordningen

finansieras av de nordiska länderna och uppgår till 100 miljoner ecu.

Utlåningen kommer att avse angelägna miljöprojekt i det nordiska närområdet. I

detta sammanhang kan också omnämnas de insatser på miljöområdet som genomförs

även av multilaterala finansieringskällor som Världsbanken och EBRD.

Regeringen finner det angeläget att möjligheterna till samfinansiering mellan

bilaterala och multilaterala program och projekt tas till vara. Det gäller

särskilt program som kräver stora investeringar, t.ex. inom energi-, transport-

och miljöområdena.

Utskottet finner att motionens syfte ligger i linje med vad som ovan

redovisats.

Med det anförda anser utskottet att motion Fi218 (c) yrkande 5 är besvarad.

I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att Sverige aktivt bör styra och stödja

aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och

förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stödjer nya

kärnkraftverk.

Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:NU4y till

utrikesutskottet och lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar:

Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som

har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och

administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i

Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid

inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan

möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även

åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet.

Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till

utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i

mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl.

sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken,

t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat

att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella

kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp

med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE

kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför

utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer

att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet;

syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning.

I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland,

byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PSA-avtal), framgår

att förstärkt samarbete skall etableras inom bl.a. miljöområdet och

kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G 8-möte (Förenta

staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien och

Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan.

Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning

av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i

huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är

att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska

energisamarbetet.

Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:

Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s

sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte

att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas

energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl

inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring

kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare

läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på

energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som

motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att

gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under

hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella

staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin

energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men

på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram

för berörda länder.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd del.

Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion U618

(mp) yrkande 5.

5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen - EG

Skrivelsen

Ekonomiska och monetära unionen

Regeringen framhåller i skrivelsen att förberedelserna för starten av den

tredje etappen av EMU intensifierades under året. Viktiga beslut kopplade till

införandet av den gemensamma valutan fattades i samband med Europeiska rådets

möten i juni i Amsterdam och i december i Luxemburg.

EMU-processen dominerades under det första halvåret 1997 av följande frågor:

- förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och länder som står

utanför (ERM 2),

- säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitets- och

tillväxtpakten) samt

- eurons legala status.

I Amsterdam inbjöds rådet och kommissionen av Europeiska rådet att förbereda en

rapport om förberedelserna inför tredje etappen till toppmötet i Luxemburg.

Denna rapport innehöll avsnitt om

- samordning av ekonomisk politik (Euro-X),

- externa aspekter av euron (artikel 109) samt

- organisation av rådets dialog med den europeiska centralbanken.

Därutöver har bl.a. övergångsregler för senare medlemmar, euromyntens

utformande, tillsättandet av Europeiska centralbankens direktion och

tidtabellen för beslut om deltagare i valutaunionen våren 1998 varit föremål

för diskussion under det gångna året. Vid det informella Ekofinrådets möte i

september beslutades att samtidigt som stats- och regeringscheferna redovisar

vilka medlemsstater som skall delta i valutaunionen från start så kommer de

bilaterala omräkningskurserna mellan de deltagande medlemsstaternas valutor att

kungöras.

Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofinrådet att

studera relationerna mellan valutaunionen och de EU-länder som inte deltar.

Denna begäran följdes av ett omfattande arbete inom rådet, kommissionen och

Europeiska monetära institutet (EMI) med att utforma en växelkursmekanism som

kan träda i kraft då den tredje etappen av EMU startar. En resolution om ERM 2

antogs av Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997.

Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 enades stats- och

regeringscheferna om huvudelementen i stabilitets- och tillväxtpakten. De

uppdrog åt Ekofinrådet att slutföra förhandlingarna om pakten i tid till

Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Under våren 1997 fördes

omfattande förhandlingar för att lösa de resterande frågorna om pakten. Ett

flertal utestående förhandlingsfrågor fick sin lösning vid det informella

Ekofinrådsmötet i Noordwijk i april 1997. Stabilitets- och tillväxtpakten

antogs planenligt vid Europeiska rådets möte i Amsterdam samt vid det

efterföljande Ekofinrådsmötet sommaren 1997.

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkerställa varaktig

budgetdisciplin i tredje etappen av EMU. Pakten föreskriver både förebyggande

och avskräckande åtgärder och består av två rådsförordningar och en vägledande

resolution från Europeiska rådet. Den omfattar samtliga medlemsstater, med

viktiga inskränkningar för dem som inte deltar i valutaunionen.

I resolutionen från Europeiska rådet utfäster sig medlemsstaterna,

kommissionen och rådet att strikt och punktligt tillämpa bestämmelserna i

pakten. Medlemsstaterna åtar sig att respektera det medelfristiga målet för den

offentliga sektorns finanser nära balans eller överskott.

Under våren 1997 lade kommissionen fram en rekommendation till allmänna

riktlinjer för hur den ekonomiska politiken skall bedrivas innevarande år. På

grundval av denna rekommendation presenterade rådet ett utkast till allmänna

riktlinjer, vilket behandlades av Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni

1997. Slutsatserna från mötet i Amsterdam låg sedan till grund för en

rekommendation som antogs av Ekofinrådet i juli. En uppföljning av 1996 års

allmänna riktlinjer skedde när man utarbetade nu gällande riktlinjer.

Enligt resolutionen om tillväxt och sysselsättning, som antogs av Europeiska

rådet i Amsterdam i juni 1997, skall de allmänna riktlinjerna stärkas och

utvecklas vad gäller sysselsättningen. Resolutionen uppmanar rådet att beakta

de fleråriga sysselsättningsprogrammen såsom det var tänkt i Essenförfarandet,

när de allmänna riktlinjerna formuleras. Denna förstärkta samordning av den

ekonomiska politiken skall komplettera bestämmelserna i den nya avdelningen om

sysselsättning. Från svensk sida har man verkat för att sysselsättningsfrågan

ges större utrymme i de allmänna riktlinjerna framhåller regeringen, vilket

ligger väl i linje med synen på sysselsättningspolitiken som en integrerad del

av den ekonomiska politiken i stort.

De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger inriktningen på

och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen och medlemsstaterna

under det kommande året. I riktlinjerna, vilka antogs i juli 1997, betonas

vikten av en fortsatt stabilitetsinriktad politik i unionen. Uppnådda resultat

i fråga om pris- och växelkursstabilitet måste befästas. Budgetkonsolideringen

bör drivas vidare och utan avsteg från uppsatta mål. Ju mer

budgetkonsolideringen bedrivs med sikte på de medelfristiga målen i

stabilitets- och tillväxtpakten, desto mer kan penningpolitiken och de monetära

förhållandena understödja tillväxt och sysselsättning.

Europeiska rådet uppdrog i juni i Amsterdam åt ministerrådet och kommissionen

att granska den ekonomiska samordningen i tredje etappen av EMU och ange hur

den kan förbättras. Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg mottogs en rapport

om förberedelserna för den tredje etappen av EMU, och en resolution antogs om

samordning av den ekonomiska politiken samt om artiklarna 109 och 109b i

fördraget.

I resolutionen slås fast att EMU kommer att stärka banden mellan ekonomierna

i de länder som deltar i eurosamarbetet. Det anges i resolutionen att

övergången till en gemensam valuta kräver en förstärkt övervakning och

samordning från gemenskapens sida av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna

inom euroområdet. Det fastslås vidare att det kommer att finnas ett starkt

ömsesidigt beroende mellan deltagande och icke deltagande medlemsstater

eftersom samtliga ingår i den inre marknaden. Samordningen inbegriper

övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna för att

säkerställa varaktig konvergens och av utvecklingen av eurons växelkurs,

övervakning av den offentliga sektorns finanser och av budgetpolitiken i

enlighet med fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, övervakning av

medlemsstaternas strukturpolitik inom arbets-, varu- och tjänstemarknaderna

samt av kostnads- och pristrender, särskilt i den mån det påverkar

möjligheterna att uppnå varaktig icke-inflatorisk tillväxt och skapa

arbetstillfällen, främjande av skattereformer för att höja effektiviteten och

åtgärder för att motverka skadlig skattekonkurrens.

I resolutionen fastslås att Ekofinrådet står i centrum för samordningen av

medlemsstaternas ekonomiska politik och att det är det enda organ som kan fatta

beslut. Vid Europeiska rådet beslutades dock att ministrarna från de stater som

ingår i valutaunionen får mötas informellt för att diskutera frågor som har

samband med det särskilda ansvar som de delar för den gemensamma valutan.

Däremot skall frågor av gemensamt intresse alltid diskuteras av ministrarna

från samtliga medlemsstater.

Vidare framhåller regeringen att den under hösten 1997 lade fram förslag till

riksdagen om Sveriges förhållning till deltagande i valutaunionen.

Regeringen föreslog i propositionen att Sverige inte bör införa euron då den

tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999, men att Sverige bör hålla

dörren öppen för ett senare deltagande. Största möjliga handlingsfrihet bör

upprätthållas inför framtiden. Arbetet med de praktiska förberedelserna kommer

att fortsätta. Vidare framförs att om regeringen senare finner att Sverige bör

delta, skall frågan underställas svenska folket för prövning. Det är önskvärt

att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte heller uteslutas

att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter

ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Riksdagen fattade sedermera beslut i enlighet med regeringens förslag

konstaterar regeringen i skrivelsen.

Som nybliven medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 ett

konvergensprogram för den ekonomiska politiken. Regeringen framhåller att det

övergripande syftet med programmet är att Sverige skall uppfylla

konvergenskriterierna för deltagande i den ekonomiska och monetära unionen

(EMU) oavsett om Sverige ansluter sig till valutaunionen eller inte. I

konvergensprogrammet redovisades ett konsolideringsprogram för de offentliga

finanserna på 118 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder till och med

år 1998 för att uppnå de budgetpolitiska målen. Det ursprungliga

konsolideringsprogrammet utökades till 126 miljarder kronor i april 1996. Denna

utökning noterades inom EU. I konvergensprogrammet angavs vidare att regeringen

varje halvår skall göra avstämningar.

Den fjärde avstämningen av konvergensprogrammet, vilken gjordes i samband med

den ekonomiska vårpropositionen i april 1997, visade att de offentliga

finanserna förbättrats snabbare än vad som förutsattes i konvergensprogrammet,

trots en svagare tillväxt. Inga nya budgetförstärkande åtgärder bedömdes

behövas för att målen i konvergensprogrammet skulle uppnås. Prognosen för de

offentliga finanserna under 1998 visade på ett överskott. Regeringen framhåller

att inom ramen för de budgetpolitiska målen fanns det därför utrymme för det

åtgärdsprogram för att reducera arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska

vårpropositionen.

Den femte avstämningen gjordes i samband med budgetpropositionen i september

1997. Även denna avstämning visade att de offentliga finanserna fortsatte att

förbättras snabbare än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Med ett

finansiellt sparandeunderskott 1997 på 1,6 % av BNP, beräknat enligt EU:s

redovisningsprinciper, och en fortsatt fallande bruttoskuldkvot bedöms Sverige

uppnå konvergenskriterierna för de offentliga finanserna. Den pågående

konjunkturuppgången förväntas förstärkas i år vilket, inom ramen för målet om

balans i de offentliga finanserna, ger utrymme för de åtgärder som föreslogs i

budgetpropositionen för 1998.

Inre marknaden

Vid Europeiska rådet i Dublin beslutades att kommissionen skulle utarbeta en

målinriktad handlingsplan för att förbättra funktionen av den inre marknaden.

Inremarknadsministrarna har vid ett flertal tillfällen framfört sina synpunkter

på innehållet i kommissionens förslag till handlingsplan framhåller regeringen

i skrivelsen. Handlingsplanen antogs på Europeiska rådets möte i Amsterdam och

innehåller fyra strategiska mål som är likvärdiga och måste fullföljas

parallellt till den 1 januari 1999. Målen innebär att reglerna skall

effektiviseras, orsakerna till snedvridning av konkurrensen skall analyseras,

sektoriella hinder för marknadsintegration skall avskaffas och den inre

marknaden skall vara till nytta för samtliga medborgare. För att man skall

följa utvecklingen kommer handlingsplanen att avrapporteras vid varje möte i

Europeiska rådet fram till december 1998. Inriktningen av handlingsplanen

ligger väl i linje med Sveriges syn på hur arbetet skall drivas vidare på den

inre marknaden och vad som framkom av skrivelsen om Sverige och den inre

marknaden (skr. 1996/97:83), som överlämnades till riksdagen i början av mars

1997.

I enlighet med handlingsplanens tidsplan inkom Sverige med underlag om

genomförandeläget den 1 oktober. Dessutom har Sverige i enlighet med

handlingsplanen utsett Kommerskollegium till samordningscentral som skall

tillse att problem mellan myndigheter i olika medlemsstater och kommissionen

blir lösta inom rimliga tidsfrister. Kommerskollegium utsågs även till central

kontaktpunkt dit företag och medborgare kan vända sig med inremarknadsproblem,

framhåller regeringen.

Enligt handlingsplanen för den inre marknaden skall kommissionen var sjätte

månad genomföra en revision av den inre marknaden för att se hur

medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppfyller sina skyldigheter enligt

planen. Informationen sammanställs i form av en s.k. resultattavla som

redovisar tre huvudsakliga delar:

- genomförande av inre marknadsdirektiv i nationell lagstiftning,

- problemlösning och effektiv tillämpning i medlemsstaterna,

- genomförande av åtgärderna i handlingsplanen, gällande såväl EU:s

institutioner som medlemsstaterna.

Kommissionen kommer kontinuerligt att redogöra för hur näringslivet och

medborgarna i medlemsländerna upplever den inre marknaden och undersöka ett

specifikt område på den inre marknaden. Det första område som tas upp är

offentlig upphandling. Regeringen framhåller att den ställer sig positiv till

resultattavlan och dess utformning såsom den presenterats i den första utgåvan.

Den ger en bra överblick över den inre marknadens funktion och redogör för

återstående problem menar regeringen. Vid ett flertal tillfällen har regeringen

emellertid påtalat vikten av att kriterierna för redovisningen måste vara

klara, objektiva och förutsebara.

I Europa uppmärksammas alltmer betydelsen av en väl fungerande

marknadskontroll, dvs. kontrollen av att alla produkter som säljs på den inre

marknaden uppfyller gällande krav på säkerhet och funktion. Bland annat har

kommissionen pekat på behovet av gemensamma principer för kontrollen. I

handlingsplanen för den inre marknaden utpekas marknadskontroll som ett

prioriterat område.

EU:s metod för regelförenkling, Simpler Legislation for the Internal Market

(SLIM), gick in i sin andra fas (SLIM II) under 1997. De nya områden som skall

analyseras är moms, finansiella tjänster (bankväsendet), tullnomenklaturen för

handel med tredje land och lagstiftningen som rör gödningsmedel. Sverige deltar

med en representant i tullnomenklaturgruppen. Parallellt med SLIM II pågår

arbetet med att genomföra de förslag till förenklingar som framkommit i SLIM I.

Sverige har vid ett flertal tillfällen framfört att SLIM är ett viktigt

initiativ och att det är angeläget att uppnå konkreta resultat. Kommissionen

presenterade en sammanställning över dagsläget i sin rapport KOM (97) 618.

En särskild arbetsgrupp, Business Environment Simplification Task Force

(BEST), tillsattes av kommissionen på uppmaning av Europeiska rådet i

Amsterdam. Gruppens uppgift är att arbeta med regelförenkling för små och

medelstora företag. Sverige representeras av en småföretagare, och gruppens

slutliga rapport skall ges in till Europeiska rådets möte i juni 1998.

Kommissionens förslag om ändring av upphandlingsdirektiven har under år 1997

diskuterats i en rådsarbetsgrupp. Förslaget innebär att GPA-reglerna

(Government Procurement Agreement) skall införlivas i upphandlingsdirektiven.

Förslaget är nu färdigbehandlat i arbetsgruppen.

Kommissionen presenterade i november 1996 en grönbok om offentlig

upphandling. Regeringen har i ett yttrande över grönboken framfört att det

viktigaste är att medlemsländerna snarast genomför upphandlingsdirektiven och

att det blir en likartad tillämpning av reglerna i alla berörda länder samt att

det är angeläget att kommissionen noggrant följer upp genomförandet av

upphandlingsdirektiven. I yttrandet förs också fram att regeringen anser att

det finns ett stort behov av att utreda vilka miljökrav som får ställas i

upphandlingssammanhang, eftersom det är viktigt att i framtiden kunna ta större

hänsyn till miljön.

Av skrivelsen framgår vidare att kommissionen under 1998 skall presentera en

handlingsplan när det gäller offentlig upphandling.

EU:s budget

EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade inkomster och

utgifter. I viss utsträckning kan också utgifter avseende unionens utrikes- och

säkerhetspolitiska samarbete samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor

hanteras inom ramen för EU-budgeten. Budgeten finansieras huvudsakligen av de

s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Övriga

inkomster ger bidrag till finansieringen och utgörs av eventuellt överskott

från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-ländernas

bidrag och diverse övriga inkomster.

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 träffades en överenskommelse om

gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering under perioden 1993-1999.

Överenskommelsen har därefter formaliserats i rådets beslut om gemenskapens

egna medel, vilket under 1996 antogs i enlighet med fördraget. Beslutet

fastställer budgetens totala volymutveckling genom att fastställa utvecklingen

för uttaget av egna medel. Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens

samlade BNI. Beslutet innebär att budgetens högsta möjliga omslutning under

perioden ökar från 1,20 % av BNI till 1,27 % 1999. Principerna för fördelningen

mellan medelsslagen fastställs också i egna medelsbeslutet. Där anges en

successiv förskjutning av tyngdpunkten från momsbasavgiften mot BNI-avgiften.

Detta tar sig uttryck i att momsbasuttaget under perioden 1995-1999 minskas i

lika steg från 1,4 % 1994 till 1 % 1999, samt att taket för uttaget av

momsbasavgift under samma period för medlemsländer med BNI per capita lägre än

90 % av gemenskapsgenomsnittet sänks till 50 % 1995 och för övriga sänks i lika

steg under perioden från 55 % till 50 % av BNI 1999. Detta är uttryck för en

önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlemsländerna. I

beslutet förlängs också den brittiska budgetreduktionen.

För svensk del innebär beslutet att vår andel av finansieringen av budgeten

kan förväntas öka under perioden.

Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av

medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften enligt

den s.k. infasningsöverenskommelsen.

Avgiften för 1997 uppgick enligt preliminärt utfall för statsbudgeten till

20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av

infasningsöverenskommelsen motsvarade 661 miljoner kronor. Nettoavgiften blev

därmed 19 520 miljoner kronor.

EU:s budget omfattade år 1997 ca 89,1 miljarder ecu i s.k.

åtagandebemyndiganden, vilket motsvarar ca 760 miljarder kronor. Ungefär

hälften av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori 1 och

omkring en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom regional- och

arbetsmarknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten finansierar inom ramen

för utgiftskategori 3 dessutom olika åtgärder som hänger samman med den inre

marknaden, t.ex. forskning och utveckling, miljöåtgärder, kulturstöd och

investeringar i infrastruktur. Vidare finansieras utrikespolitiska åtgärder

(kategori 4), främst i form av bistånd, samt administrationskostnader för EU:s

olika institutioner (kategori 5). Utgiftskategorierna 3-5 tar i anspråk ca 5 %

vardera av EU-budgeten.

Regeringen understryker i skrivelsen att Sverige generellt driver en

återhållsam budgetpolitik inom EU. Det anförs att en förbättrad budgetdisciplin

vid användningen av EU:s medel bör prioriteras. Besparingen som

Europaparlamentet och rådet enades kring innebär att de svenska

avgiftsinbetalningarna under 1998 minskar med 300 miljoner kronor jämfört med

vad som blivit fallet med kommissionens ursprungliga budgetförslag. Även om

regeringen skulle vilja se mer strukturellt inriktade besparingar - framför

allt genom förändringar av jordbruks- och strukturfondspolitiken och genom att

minska åtagandebemyndiganden på andra områden - ligger den överenskomna

besparingen väl i linje med svenska intressen framhåller regeringen i

skrivelsen.

Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig

mot ett särskilt medlemsland. Regeringen menar att det inte är möjligt att

beskriva hela EU-budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte

heller upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt

avläsbart. Återflödet är intressant bl.a. som ett uttryck för hur man använder

de resurser som medlemsländerna genom sina betalningar till budgeten ställer

till EU:s förfogande. För 1997 finns ännu inga sammanställningar över budgetens

utfall i detta perspektiv.

Kommissionen har dock överlämnat en sammanställning över utgifterna för 1996

fördelade på medlemsländerna. I sammanställningen framgår att det faktiska

återflödet till Sverige 1996 uppgick till 1 260 miljoner ecu (mecu) eller 10,8

miljarder kronor vid kursen 8,60 kr/ecu, vilket är den kurs som redovisas för

betalningarna 1996. I detta belopp ingår den s.k. infasnings-

återbetalningen i enlighet med anslutningsfördraget. Infasningen uppgick 1996

till ca 3,6 miljarder kronor.

Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har givits stor uppmärksamhet

även under 1997. EG-fördraget föreskriver att medlemsstaterna skall bekämpa

bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Medlemsstaterna

har också förbundit sig att låta nationella förvaltningar samarbeta med

kommissionen för att skydda medlemsstaterna mot bedrägerier.

I den förra fördragsöversynen som beslutades i Maastricht infördes för första

gången en särskild bestämmelse i fördraget, artikel 209a, som klargjorde

medlemsstaternas ansvar att skydda EU-medlen mot bedrägerier. Kampen mot

bedrägerier och andra oegentligheter med EU:s medel har fortsatt stått mycket

högt på unionens dagordning, vilket har resulterat i flera viktiga tillägg till

dessa bestämmelser framhåller regeringen.

Beslut om att införa horisontella regler för att bekämpa bedrägerier, dvs.

som berör samtliga sektorer och som inte avser rent straffrättsliga åtgärder,

ingår numera också bland de frågor som till följd av regeringskonferensen skall

beslutas med kvalificerad majoritet i rådet. Tidigare krävdes enhällighet,

vilket innebar att viktiga beslut om åtgärder kunde blockeras av en enskild

medlemsstat.

En straffrättslig konvention om skydd för EG:s finansiella intressen

(bedrägerikonventionen) skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli 1995 (EGT

C nr 316, 27.11.1995, s. 48). Konventionen innebär att staterna åtar sig att

straffbelägga olika former av bedrägerier som skadligt kan påverka EU:s budget.

Ett första protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption som kan

inverka menligt på EG:s finanser undertecknades den 27 september 1996 (EGT C nr

313, 23.10.1996, s. 1).

Den arbetsgrupp som tagit fram dessa instrument har under året färdigställt

ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Protokollet undertecknades den

19 juni 1997 (EGT C nr 221, 19.7.1997, s. 11).

Under 1997 har flera viktiga åtgärder beslutats inom ramen för kommissionens

program för förbättrad styrning och kontroll, SEM 2000 (Sound and Efficient

Management), i linje med de rekommendationer som Europeiska rådet ställde sig

bakom i december 1996. Den särskilda gruppen med personliga representanter för

finansministrarna har under året sammanträtt tre gånger under

kommissionsledamöterna Gradins och Liikanens ledning. Uppgiften har varit att

följa arbetet samt försöka lösa vissa utestående frågor. Lägesrapporter har

lämnats till Ekofinrådet i juni och november 1997. Den senare rapporten

överlämnades även till Europeiska rådet i Luxemburg i december.

De viktigaste framstegen har gjorts inom strukturfondsområdet. Ett annat

viktigt område där åtgärder inletts är transitområdet, dvs.

förtullningssystemet för varor och tjänster inom EU. Ett gemensamt datoriserat

system för samtliga tullkontor t.ex. är under uppbyggnad. Ett tredje område är

den utvecklade dialogen mellan revisionsrätten, kommissionen och

medlemsstaterna.

Energi- och miljöfrågor

Av skrivelsen framgår att energiarbetet under 1997 har dominerats av

behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en

inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Ett motsvarande direktiv för

el antogs av rådet i december 1996. Elmarknadsdirektivet skall vara genomfört i

nationell lagstiftning till februari 1999.

Regeringen noterar i skrivelsen att gasmarknadsdirektivet syftar till att

skapa gemensamma regler för en inre marknad för gas. Det innehåller allmänna

regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden, liksom

regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en

tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för

att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett

monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst 33 % av gasmarknaden vara

öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra

gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara

berättigade att utnyttja andras gasledningar.

Vidare konstateras att i november 1996 presenterade kommissionen en grönbok

om en strategi för förnybara energikällor. Ministermötet i maj 1997 enades om

en resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi

för att främja dessa energikällor.

I strategin föreslås bl.a. som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram

till år 2010 fördubblar andelen förnybara energikällor till 12 % av den totala

energianvändningen. Kommissionen anser att politiken bör inriktas på att främja

användningen av biomassa, vindkraftverk och solenergi. Enligt kommissionen kan

strategin bidra till att skapa ett konkurrenskraftigt energisystem för hela

Europa med betydande möjligheter för export av kunnande och investeringar till

tredje land.

Vidare framgår av skrivelsen att vid energirådsmötet i december 1997 enades

ministrarna även om en tvåårig budget för ALTENER II-programmet, vilket innebär

en fortsättning och utvidgning av ALTENER som löpte ut 1997. Regeringen

konstaterar att programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de

nödvändiga villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor särskilt vad

gäller de legala, socio-ekonomiska och administrativa villkoren. Programmet

skall också bidra till att uppmuntra privata och offentliga investeringar i

produktion och användning av energi från sådana energikällor. ALTENER utgör en

betydelsefull del av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp

från energisektorn.

Rådet enades den 27 maj om slutsatser om klimatförändringar och

energipolitik. I stora drag innebär slutsatserna att EU, med hänvisning till

främst FN:s klimatkonvention, på ett tidigt stadium skall medverka i

utformningen av klimatpolitiken i de delar som är relevanta för energiområdet.

Dessa delar omfattar bl.a. initiativ kring förnybara energikällor och

energieffektiviseringar.

Regeringen konstaterar vidare att två för Sverige viktiga TEN-studier på

energiområdet är under genomförande. Det är den s.k. Baltic Ring för el och

Nordic Grid för gas.

Under 1997 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare arrangerades i

april ett informellt ministermöte om miljön och de små och medelstora

företagen.

Regeringen framhåller i skrivelsen att försurning är ett allvarligt

miljöproblem i Sverige och konstaterar att merparten av de luftföroreningar som

bidrar till försurningen kommer från andra länder (ca 80 %). Av dessa kommer ca

50 % från övriga EU-stater. Mot denna bakgrund är det naturligt att se

försurningen som en prioriterad miljöfråga i EU-arbetet, anför regeringen. I

mars 1995 lyckades Sverige få gehör för att kommissionen skulle få i uppgift

att ta fram en strategi för att begränsa utsläppen av försurande ämnen.

Kommissionen presenterade sitt meddelande, KOM (97) 88, om en strategi för att

bekämpa försurningen i mars 1997. Vid utarbetandet av strategin deltog en

svensk nationell expert framhåller regeringen.

I EU:s femte miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande ämnen

skall minskas så att kritiska belastningsgränser inte överskrids någonstans i

unionen. Detta är också det långsiktiga målet i kommissionens strategi, men i

denna fastställs också ett delmål som innebär en minskning av den areal som

består av oskyddade ekosystem med 50 % till år 2010. Kommissionens meddelande

innebär långtgående åtgärder och kommer att medföra en betydlig förbättring för

svensk del, menar regeringen. Om strategin genomförs kommer 1,6 % av Sveriges

yta att vara över den kritiska belastningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år

1990.

Under året har det pågått förhandlingar om ett protokoll till FN:s

ramkonvention för klimatförändringar. Frågan behandlades vid konventionens

tredje partsmöte som ägde rum i Kyoto i december 1997. Förhandlingarna har

förberetts i en förhandlingsgrupp som tillsattes av det första partsmötet i

Berlin 1995. Vid mötena i gruppen förhandlades bl.a. om bindande

utsläppsreduktioner för alla industriländer (de s.k. annex-1-länderna) samt

gemensamma åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna.

EU har varit drivande under det globala förhandlingsarbetet konstaterar

regeringen. EU:s ståndpunkter har förberetts i en särskild rådsarbetsgrupp, ad

hoc-gruppen för klimatfrågor. Under hösten 1996 började gruppen mer konkret

diskutera ett förhandlingsbud för EU vad gäller bindande utsläppsreduktioner.

Ståndpunkterna utvecklades vidare under det nederländska ordförandeskapet våren

1997. I rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades EU:s förslag till

reduktionsåtaganden: att alla industriländer skall minska sina sammanvägda

utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med 15 % till år 2010 och med minst

7,5 % till år 2005. I rådsslutsatserna i mars presenterades också en indikativ

bördefördelning för hur EU skulle kunna fördela ett gemensamt mål. Det

betonades dock att denna fördelning skulle omarbetas beroende på utfallet av

förhandlingarna i Kyoto.

Sverige fick, i likhet med Finland och Österrike, i samband med inträdet i EU

rätten att till utgången av 1998 tillämpa sina strängare regler på vissa

specificerade delar av kemikalieområdet. Liksom under år 1996 har kommissionen

haft två möten med de tre nya medlemsländerna om läget beträffande de olika

övergångslösningarna på kemikalieområdet. Unionen har förbundit sig att under

övergångstiden se över de gemensamma reglerna. Detta arbete har pågått under

året, och både Regeringskansliet och myndigheterna i Sverige arbetar aktivt för

att EU:s regler skall anpassas till den svenska säkerhetsnivån. Regeringen

menar att positiva resultat redan har uppnåtts i fråga om klassificeringen av

enskilda ämnen. Översynen är dock inte slutförd, och slutliga beslut i flera av

frågorna kan inte väntas förrän under 1998. Kemikalieinspektionen har lagt ned

stora resurser på att ta fram ett faktaunderlag som kan användas vid

revideringen av de rättsakter från vilka Sverige har undantag. Av betydelse för

de svenska undantagen är det förslag till ändring av direktivet om

klassificering och märkning av farliga beredningar som nu behandlas i rådet och

parlamentet framhåller regeringen. I övrigt kommer de flesta av undantagen att

kunna behandlas av kommissionen genom beslut enligt kommittéförfaranden. Detta

gäller t.ex. det så kallade begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som behöver

ändras med hänsyn till de strängare svenska reglerna för PCP, arsenik, kadmium

och tennorganiska föreningar. För att få underlag till en revidering av

bestämmelserna för dessa ämnen har kommissionen anlitat konsultföretag som gör

en miljö- och hälsomässig bedömning av ämnena. Dessutom skall för- och

nackdelar med ytterligare begränsningar belysas. De första utkasten till

rapporter har blivit tillgängliga under hösten.

Kommissionen har under 1997 arbetat med ett förslag till ändring av

direktivet om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen. Bl.a.

diskuteras en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att omfatta

alla batterier, liksom införande av avvecklingsmål för kadmium och kvicksilver

i batterier.

Den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är en viktig utgångspunkt

för arbetet inom unionen på detta område menar regeringen. Kommissionen har

under året i samråd med medlemsstaterna arbetat med att utveckla en strategi

för biologisk mångfald. Med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av arbete

med nationella strategier har Sverige agerat för att integrera bevarandet och

det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden framför allt inom de

areella näringarna. Sverige har då betonat principen om sektorsintegrerat

miljöansvar.

Den svenska linjen har vunnit gott gehör i medlemskretsen framhåller

regeringen. I det förslag till strategi som finns har sektorsansvaret för den

biologiska mångfalden förts in som en bärande princip. Strategin inriktas i

första hand på sektorer med en stor grad av gemensamhetspolitik, som t.ex.

jordbruk och fiske, men behandlar även andra sektorer som naturvård, bistånd,

turism, skog etc. där den kommer att utgöra en grund för utvecklandet av

sektorsvisa aktionsplaner inom relevanta sektorer. Strategin beräknas bli

antagen under första delen av 1998. Kommissionen har även arbetat fram en

rapport till partsmötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. I

denna redovisas EU:s hittillsvarande arbete med och erfarenheter av att

genomföra konventionen.

Vidare konstaterar regeringen i skrivelsen att ministerrådet har under året

behandlat två nya förslag från kommissionen om skärpta avgaskrav för nya

fordon. Förslagen har tagits fram genom det s.k. Auto/Oilprogrammet och avser

personbilar och lätta lastbilar och bussar.

För båda förslagen drev Sverige aktivt, och fick gehör för, två viktiga

principer:

- Ett gemensamt system för hållbarhetskrav i kombination med tillverkar-ansvar

skall införas inom EU. Hållbarhetskrav kommer att gälla för samtliga fordon

som godkänts enligt direktivet.

- Särskilda kallkörningskrav skall införas för nya bensindrivna fordon vilka

införs med början år 2002.

Förslagen innebär i övrigt att avgaskraven för samtliga berörda fordon skärps

med början år 2000. En indikativ kravnivå för år 2005 införs för att kunna

gynnas med ekonomiska styrmedel. Vidare kommer krav om datoriserade

felindikeringssystem för avgasreningsutrustningen att införas.

Miljöministrarna kom i december 1996 överens om en gemensam ståndpunkt i

fråga om översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet. Översynens förslag

till aktionsplan har under 1997 behandlats av Europaparlamentet enligt

medbeslutandeförfarandet. I juli antog parlamentet ett trettiotal förslag till

ändringar av vilka kommissionen accepterade hälften. Rådets behandling pågår

och ett förlikningsförfarande förbereds. Regeringen förutser dock att ett

slutligt beslut bör kunna fattas under 1998.

Motionerna

EMU, inre marknaden, budget

I motion U26 (mp) yrkande 3 FiU hävdar motionärerna att ett svenskt deltagande

i EMU innebär stora inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en

självständig ekonomisk politik och anser att frågan bör föregås av en

folkomröstning.

I samma motion yrkande 4 FiU menar motionärerna att det i

konvergensprogrammet som presenterades 1995 även ingick krav på minskad

arbetslöshet och minskad miljöskuld. Motionärerna menar att dessa krav inte har

uppfyllts och att de i fortsättningen måste prioriteras högre.

I motion U26 (mp) yrkande 5 FiU menar motionärerna att gemenskapens regler

för offentlig upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa

miljökrav i upphandlingssammanhang. Motionärerna instämmer med regeringen att

det behövs en utredning om vilka miljökrav som får ställas i dessa sammanhang.

Motionärerna vill dock gå längre och menar att en prioriterad fråga för Sverige

borde vara att det inom gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda

miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även

om detta innebär begränsningar av den inre marknaden.

I motion U26 (mp) yrkande 6 FiU menar motionärerna att regeringens

beskrivning av Sveriges budgetbidrag lämnar vissa luckor. De efterlyser en

redovisning där även kostnader för ökad administration och resor tas med i

beräkningen.

Transporter, energi, miljö

Motionärerna bakom motion U803 (v) yrkande 3 framhåller att för att

Barentssamarbetet skall kunna byggas ut och få ekonomisk vikt för regionen och

för att minska behovet av regionalpolitiskt stöd måste en hållbar infrastruktur

byggas upp. Därvid är det särskilt viktigt att det existerande järnvägsnätet

förstärks så att gods- och persontrafik mellan norra Skandinavien och

Murmansk/Archangelsk kan ske, menar motionärerna. Ett sådant utvecklingsprojekt

utgör öppnandet av en järnvägsförbindelse via finska Salla till Murmansk och

via Kostmus till Archangelsk, en spårviddsväxlingsstation i Haparanda och en

framtida Botniabana och Norrbotniabana. Motionärerna yrkar att regeringen skall

verka för att dessa planer skall kunna bli projekt inom TEN (transeuropeiska

nätverk inom infrastruktur) och därmed erhålla EU-stöd.

Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 8 är kritiska till att det s.k.

ITER-projektet ännu hålls vid liv och anser att EU i stället borde prioritera

omfattande forskning om utveckling av förnyelsebara energikällor.

I partimotion U25 (v) yrkande 9 konstateras att miljöskyddskraven får en viss

särställning genom de nya skrivningarna i Amsterdamfördraget och skall beaktas

vid beslut inom olika politikområden. Motionärerna ser detta som ett framsteg.

Vad gäller de nya skrivningarna i artikel 100a 4 inskränks enligt

motionärerna däremot tillämpningen i förhållande till den ordning som är

fastställd enligt nu gällande formuleringar i EG-fördraget. Vänsterpartiet ser

detta som ett misslyckande för Sveriges förhandlare. De lyckades inte, menar

motionärerna, med att skapa en ovillkorlig rätt för medlemsstaterna att införa

och upprätthålla högre miljökrav beträffande varor på den inre marknaden samt

att få till stånd ett rimligt tvistlösningsförfarande. Därför vill motionärerna

att regeringen inför nästa regeringskonferensen bör ha som mål att det skall

vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en högre

miljöstandard inom det egna landet.

Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 10 menar att en prioriterad fråga

för Sverige vad gäller EU:s femte miljöprogram måste vara att miljöfrågornas

roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom

unionens alla politikområden.

Vidare framhåller motionärerna i samma motion yrkande 11 att enligt

undersökningar av vattensituationen framgår att vattenuttaget i Europa är

större än regenerationen av nytt vatten. Därför, menar motionerna, måste

arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem ges högsta prioritet

inom EU.

Regional- och strukturpolitik

I partimotion U25 (v) yrkande 10 framhåller motionärerna att den nationella

regionalpolitiken är av mycket större betydelse än den EU-finansierade.

Samtidigt har kommissionen en gransknings- och interventionsrätt vad gäller den

nationella regionalpolitiken. Motionärerna konstaterar att det har skett, och

sker, en prövning av kommissionen av vissa statliga stödprogram i Sverige.

Motionärerna menar att den svenska regionalpolitiken har en försumbar inverkan

på den inre marknaden och anser att Sverige måste försvara sin rätt att utforma

en egen regionalpolitik.

Centerpartiet anför i motion U210 (c) yrkande 17 från allmänna motionstiden

att den svenska hanteringen av unionens strukturfondsmedel kännetecknas av

byråkrati och finner det märkligt att något Interregprogram för

Östersjöregionen inte har förverkligats. Motionärerna menar att regeringen

skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder.

Vidare är resurserna inom de horisontella programmen för bland annat

vänortssamarbete alltför knappt tilltagna vilket gör att många goda projekt

inte kan förverkligas, framhåller motionärerna.

När det gäller stundande förhandlingar om gemenskapsbudgeten för perioden

2000-2006 menar Centerpartiet att Sverige bör verka för en offensiv gemensam

regionalpolitik som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt

bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens

ytterområden. I detta sammanhang, framhåller motionärerna, är det viktigt att

Sverige får gehör för en gemensam Östersjöpolitik där Östersjöregionen ses som

ett integrerat område i behov av en integrerad politik. Motionärerna yrkar att

vad som anförts om hanteringen av strukturfonderna, behovet av program för

vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt behovet av en offensiv

gemensam regionalpolitik bör ges regeringen till känna.

Motionärerna bakom partimotion A460 (c) yrkande 22 konstaterar att under de

närmaste åren står unionen inför betydande uppgifter. Den gemensamma budgeten

för nästa period skall förhandlas fram, jordbruks-, regional- och

biståndspolitiken reformeras, den gemensamma valutan introduceras,

Amsterdamfördraget förverkligas och kontakterna med länder utanför unionen

intensifieras.

Centerpartiet anser i motionen att regeringen och svenska institutioner inte

tillräckligt väl förmått att göra medborgarna delaktiga i denna viktiga

process. På den gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma

regionalpolitikens områden har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som

på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner, menar

motionärerna. När så dessa ståndpunkter kombineras med krav på sänkt svensk

medlemsavgift riskerar den svenska regeringen att försena eller underminera

förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för utvidgningen. Motionärerna

efterlyser mer av helhetssyn i den svenska Europapolitiken och begär ett

riksdagens tillkännagivande med denna innebörd. I yrkande 23 i samma motion

anförs att Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU

som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och

som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden.

I motion U26 (mp) yrkande 7 framhåller motionärerna att de. liksom

regeringen, är positiva till att regeringen bedriver en återhållsam

budgetpolitik inom EU och att förbättrad budgetdisciplin vid användning av

unionens medel är en prioriterad fråga. Däremot är motionärerna kritiska till

unionens bidragssystem som de menar karakteriseras av rundvandring av pengar

från medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Motionärerna

menar att Sverige har bättre förutsättningar att styra pengar till angelägna

projekt i Sverige. Kostnader för administration skulle då också bortfalla.

Utskottets överväganden

Sysselsättning

Utrikesutskottet noterar att inga motioner har väckts i den del i utskottets

ärende som berör sysselsättningsfrågorna. Samtidigt står det klart att

avgörande steg har tagits inom denna del av unionssamarbetet under 1997.

Arbetsmarknadsutskottet uppmärksammar detta i sitt yttrande 1997/98:AU7y till

utrikesutskottet och anför därför följande:

Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat

yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om

Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet

mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens

skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar

utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y).

Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att

sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna

för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt

att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att

Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998.

Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna

till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan,

att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka

jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger

väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta

till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen

ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell

läggning eller funktionshinder.

Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken

i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som

bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition.

Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom

utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.

Utskottet anser att detta är angeläget.

Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att

driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt

till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet.

Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för

arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i

nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas

på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen.

Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya

förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den

reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas

till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och

arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En

politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför

betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll.

Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en

del i sysselsättningspolitiken.

Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med

Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot

arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av

arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas

möjligheter att bli företagare.

Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på

sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan

fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat

svenska förväntningar.

Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och vill för sin

del även hänvisa till utskottets betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget.

Resultatet vad avser sysselsättningsfrågan i regeringskonferensen samt motioner

på området behandlas i nämnda betänkande.

EMU, inre marknaden, budget

I skrivelsen behandlas ett stort antal frågor som faller inom finansutskottets

beredningsområde. Finansutskottet konstaterar, vilket även har framgått

tidigare i detta betänkande, i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till

utrikesutskottet att områden som berör utskottet och som behandlas i skrivelsen

redovisas på ett tillfredsställande sätt.

I motion U26 (mp) yrkande 3 hävdas att ett svenskt deltagande i EMU bör föregås

av en folkomröstning.

Utrikesutskottet förmodar att vad motionärerna avser är en folkomröstning inför

ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen, dvs. införandet av den

gemensamma valutan. Som medlem i Europeiska unionen är Sverige redan deltagare

i EMU-samarbetet men hittills endast i fas två i samarbetet, konvergensstadiet.

Utskottet vill vidare erinra om att rådet i sammansättning av stats- och

regeringschefer vid ett möte i maj 1998 konstaterat att 11 medlemsländer

uppfyller de nödvändiga villkoren för valutaunionen och kan genomföra denna med

början den 1 januari 1999 samtidigt som den tredje fasen av EMU inleds.

Finansutskottet, som behandlar denna fråga i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till

utrikesutskottet, framhåller följande med anledning av ovanstående yrkande:

Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända

betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:

Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999

bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas

svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan

prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i

stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer

det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning

ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller

denna gång någon anledning till omprövning.

Finansutskottet anser att motionen i berörd del bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning och avstyrker motion U26

(mp) yrkande 3.

I motion U26 (mp) yrkande 4 understryks konvergensprogrammets krav på en

minskad arbetslöshet och en minskad miljöskuld.

Finansutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:FiU3y följande:

I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är

att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i

budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar

riktning.

Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive

budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet.

Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en

underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?.

I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår

kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om

en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana

avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen

under år 1997.

Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att

minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar

riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar

avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en

halverad öppen arbetslöshet.

Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad med anledning av motion U26 (mp)

yrkande 4 som således bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U26 (mp)

yrkande 4.

I motion U26 (mp) yrkande 5 menar motionärerna att Sverige skall verka för

kravet att varor är närproducerade vid varje upphandling.

Finansutskottet anför i sitt yttrande följande med anledning av detta yrkanden:

Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt

betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling

(s. 13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen

bör vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att

beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk

hållbarhet.

Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att

miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling.

Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som

bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling.

Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett

regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8).

Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp)

yrkande 5 som därmed bör avstyrkas.

Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker motion U26 (mp)

yrkande 5.

I motion U26 (mp) yrkande 6 efterlyser motionärerna en redovisning av Sveriges

kostnader för EU-medlemskapet där även kostnader för ökad administration och

resor tas med i beräkningen.

Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:

Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt

preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor.

Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner

kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det

återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att

betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de

utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot

anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från

kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars

preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor.

Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter

på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen

återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är

forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning.

Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten

i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad

Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är

med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden

betydelse för vår ekonomis utveckling.

Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och

av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr

skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99).

Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet

aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska

Sveriges nettobidrag till EU.

Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den

nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas.

Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört och avstyrker motion U26

(mp) yrkande 6.

Transporter, energi och miljö

I motion U803 (v) yrkande 3 anför motionerna att regeringen bör verka för att

en järnväg längs Norrlandskusten blir ett av EU:s TEN-projekt.

Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13

och anförde då följande:

Trafikutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:TU7 Trafikpolitikens

inriktning behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterar i nämnda

betänkande att de olika länderna i Barentsregionen - Norge, Sverige, Finland

och Ryssland - för diskussioner i syfte att undersöka möjligheterna att

förbättra kommunikationerna i regionen.

Angående en eventuell utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten till

Luleå och en utbyggnad av Haparandabanan framhåller trafikutskottet i sitt

betänkande att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen och att i

regionen finns goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. För att möta

näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya

exportmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva

gränsöverskridande transportmöjligheter, anför utskottet. För järnvägen innebär

detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster.

En standardhöjning av järnvägen mellan Haparanda och Boden kan därför framstå

som angelägen, menar trafikutskottet. Vidare krävs en smidig anpassning till de

finska och ryska järnvägarna som har en större spårvidd än järnvägarna i

Västeuropa.

Vidare konstaterar trafikutskottet att Länsstyrelsen i Norrbottens län samt

Vägverkets och Banverkets nordligaste regioner har initierat ett

utredningsarbete om möjligheterna att förbättra infrastruktur och

kommunikationer.

Trafikutskottet anför att det förutsätter att resultatet av detta

utredningsarbete kommer att ligga till grund för framtida beslut om

infrastrukturprojekt men framhåller att utskottet inte är berett att nu ta

något initiativ med anledning av de motioner som behandlar en utbyggnad av

Haparandabanan.

Utrikesutskottet noterar vad trafikutskottet anfört och vill för sin del

fram- hålla vad utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete

med Central- och Östeuropa:

En angelägen uppgift är att utveckla infrastrukturen i regionen. Utskottet

har inhämtat att transportministrarna i Barentsrådet genomförde ett möte i

Archangelsk i september 1996 för att diskutera utvecklingen av regionens

transportsystem och prioriteringar mellan olika projekt. Ministrarna kom då

överens att inlemma alla projekt under en gemensam rubrik, den s.k.

euroarktiska korridoren, som föreslogs bli en transportkorridor i nivå med de

övriga nio alleuropeiska transportkorridorerna. En sådan lösning möjliggör ett

större engagemang från unionens sida. Bland de projekt som kan komma att

utvecklas i den euroarktiska korridoren hör gränspassager, hamnar samt väg- och

järnvägsförbindelser.

Därutöver vill utrikesutskottet hänvisa till att trafikutskottet i sitt

betänkande 1997/98:TU10 Transportpolitik för en hållbar utveckling tillstyrkt

en utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten och förutsatt att Sverige

deltar aktivt i det internationella samarbetet vad gäller bl.a. utvecklingen av

kommunikationerna i Barentsregionen och den arktiska regionen.

Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att motion U803 (v) yrkande 3

är besvarad.

I motion U26 (mp) yrkande 8 anförs att EU borde prioritera omfattande forskning

om utveckling av förnybara energikällor.

Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt betänkande 1997/98:NU4y och

lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar. Näringutskottet

framhåller därvid att kommissionen har presenterat ett förslag till flerårigt

ramprogram för energi. Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om

det fleråriga ramprogrammet. Näringsutskottet noterar att kommissionen lyfter

fram tre huvudmålsättningar för programmet:

- att förbättra gemenskapens försörjningstrygghet,

- att bidra till en förbättrad konkurrenskraft,

- att åstadkomma ett förbättrat miljöskydd genom att öka det internationella

samarbetet på energiområdet, att fortsatt främja förnybara energikällor och

att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning.

Näringsutskottet fortsätter:

Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall

diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan

för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av

gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter

klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är

sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom

en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och

jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar

finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på

gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för

utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för

energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare

nämnts, fram till år 2010.

Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid

energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi

och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om

rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till

miljöministrarna.

Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:

Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera

resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att

åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som

anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de

närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom

kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet

med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur

svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas

är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella

resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma

åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter

enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under

vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger

enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att

påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del.

Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad näringsutskottet anfört och

avstyrker motion U26 (mp) yrkande 8.

Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 9 är kritiska till de nya

skrivningarna i artikel 100a.4 i EG-fördraget och menar att regeringen skall

verka för en uppstramning av artikeln inför nästa regeringskonferens. I motion

U26 (mp) yrkande 10 anför motionärerna att Sverige skall verka för att

miljöfrågorna får en större tyngd och avgörande betydelse inom unionens alla

poli-

tikområden.

Utskottet vill framhålla att hållbar utveckling slås fast som ett

övergripande mål för hela EU och kravet på att integrera miljöaspekter i den

politik som bedrivs på andra samarbetsområden fördragsfästs. Dessa förändringar

ligger i linje med de förslag som Sverige presenterade under

regeringskonferensen. De ligger även i linje med motionärernas önskemål i

motion U26 (mp) yrkande 10. Utskottet konstaterar således att vad motionärerna

eftersträvar redan är uppfyllt. Vidare vill utskottet framhålla att det delar

motionärernas synpunkt att det är viktigt att arbeta vidare med dessa frågor

inom EU.

Utskottet noterar att motionärerna ifrågasätter värdet av ändringarna i

Amsterdamfördraget av artikel 100a.4. Utskottets uppfattning är att den nya

lydelsen av artikeln innebär väsentliga förändringar, både genom förtydliganden

av tidigare oklarheter och en utvidgning av tillämpningsområdet för

bestämmelsen. Utskottet vill framhålla att genom ändringarna klarläggs bl.a.

rätten att under vissa förutsättningar införa nationella regler på områden där

det redan finns harmoniserade regler.

Utskottet vill även framhålla att det är vid ett eventuellt införande av nya

nationella regler inom ett område med ett harmoniserat regelsystem som

hänvisning görs till att förutsättningar i form av vetenskapligt stöd och

landspecifika problem skall föreligga. Utskottet vill understryka att för redan

befintliga nationella regler gäller inte detta krav.

Andra viktiga nyheter som utskottet vill peka på är att miljögarantin kan

tillämpas på rättsakter som beslutas av kommissionen efter delegation från

rådet och parlamentet, och att kommissionen får en tidsfrist för beslut när

regeln åberopas av en medlemsstat. Det klargörs även att en medlemsstat inte

behöver ha röstat mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin.

Med anledning av vad som i motionens yrkande 9 sägs om fastställandet av

svenska mål inför nästa omgång förhandlingar om fördragsändringar, vill

utskottet understryka att några sådana förhandlingar inte är omedelbart

förestående. Emellertid är det utskottets övertygelse att regeringen i det

löpande EU-samarbetet aktivt verkar för fortsatta framsteg på miljöområdet.

Enligt utskottets bedömning utgör de förändringar inom miljöpolitiken som

följer av Amsterdamfördraget en betydelsefull och positiv utveckling av de

grundläggande principerna för EU:s politik. Enligt utskottets mening är det nu

angeläget att verka för att det nya innehållet i EG-fördraget blir praktisk

verklighet när Amsterdamfördraget träder i kraft.

Utskottet noterar slutligen att på svenskt initiativ uppmanade Europeiska

rådet vid sitt möte i december 1997 kommissionen att utarbeta en strategi för

hur miljöskyddskraven skall integreras i unionens olika politikområden i syfte

att nå målet om en hållbar utveckling. Kommissionens strategi kommer enligt vad

utskottet inhämtat att presenteras inför Europeiska rådets möte i juni 1998.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser

att motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad.

I motion U26 (mp) yrkande 11 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta

prioritet.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande inledningsvis framhålla att på

inbjudan av rådet och Europaparlamentets miljöutskott, presenterade

kommissionen under våren 1997 ett förslag till ramdirektiv för Europeiska

gemenskapens vattenpolitik.

Det övergripande syftet med förslaget är att skydda ytvatten, flodmynningar,

kustvatten, i vissa avseenden även territorialvatten och andra havsområden samt

grundvatten i EU-området. I detta ligger enligt vad utskottet inhämtat att

ekosystemen i vattnet - och landområden beroende av sådant vatten - skall

skyddas. Däri ligger även att en ekologiskt hållbar vattenkonsumtion skall

främjas genom ett långsiktigt skydd av de tillgängliga vattenresurserna, både

med avseende på kvantitet och kvalitet.

Direktivets syften skall uppnås på i huvudsak fyra sätt:

- föreskrifter ges om förfaranden som skall säkerställa att vattenfrågor som

f.n. inte behandlas tillfredsställande identifieras och att åtgärder skall

vidtas,

- föreskrifter ges även om insamling och analys av tillståndet för vattenmiljön

vilket skall medföra att behöriga myndigheter erhåller ett fullständigare

beslutsunderlag,

- föreskrifter ges om öppenhet, insyn, och allmänhetens deltagande,

- ett över hela gemenskapen gripande nätverk för utbyte av information och

kunskap skall upprättas.

Utskottet vill framhålla att direktivförslaget utgår från att

utsläppsminskningar skall genomföras dels genom att regler om gränsvärden för

utsläpp från enskilda förorenande källor tillämpas, dels genom att

miljökvalitetsnormer fastställs för att begränsa den sammanlagda effekten av

enskilda källors föroreningar. Sådana miljökvalitetsnormer omfattar både

vattnets kvalitet och kvantitet.

Utskottet konstaterar att på grundval av direktivet kommer medlemsstaterna

att behöva identifiera myndigheter som för respektive avrinningsområde ansvarar

för direktivets genomförande, bl.a. vad avser upprättande av åtgärdsprogram och

planer för att uppnå de fastställda miljökvalitetsnormerna.

Utskottet välkomnar förslaget och ser det som ett mycket värdefullt bidrag

till arbetet med vattenfrågor inom EU. Särskilt värdefullt anser utskottet det

vara att man inför miljökvalitetsnormer som ett nytt styrinstrument samt att

man kombinerar regler om miljökvalitetsnormer med regler om gränsvärden för

utsläpp.

Med det anförda anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 11 är besvarad.

Regional- och strukturpolitik

Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 10 menar att Sverige måste försvara

sin rätt att utforma sin egen regionalpolitik.

Arbetsmarknadsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:AU7y

och framhåller att varken regering eller riksdag har annat än mycket begränsade

möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen eftersom den

numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Arbetsmarknadsutskottet

avstyrker motion U25 (v) yrkande 10.

Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning och vill för sin

del anföra att de regionalpolitiska frågorna var föremål för omfattande

uppmärksamhet under medlemskapsförhandlingarna. Förhandlingsresultatet inom

detta område bedömdes i sin helhet som gott för Sveriges vidkommande och

innebar att additionella resurser tillfördes vissa regioner i Sverige som en

följd av medlemskapet i EU.

Med det anförda avstyrker utrikesutskottet motion U25 (v) yrkande 10.

I motion U210 (c) yrkande 17 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad som

anförs i motionen om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för

vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv

gemensam regionalpolitik inom EU. I motion A460 (c) yrkande 22 efterlyses en

helhetssyn i den svenska Europapolitiken och i yrkande 23 ett riksdagens

tillkännagivande om vad som anförs i motionen om gränsregionalt samarbete.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att

större förändringar i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till

nästa programperiod för åren 2000-2006.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande:

Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt

bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet

peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär

transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som

kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k.

positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger

den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs

att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på

gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt

transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i

Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga

EU-länder.

Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:

Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid

utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda

positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s

regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten,

utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det

påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar.

Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför

allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland

nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller

oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har

utskottet samma inställning som regeringen.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i övrigt till vad som sägs i betänkande

1997/98:AU11 och avstyrker motionerna U210 (c) yrkande 17 samt A460 (c)

yrkandena 22 och 23.

Utrikesutskottet delar de bedömningar som arbetsmarknadsutskottet redovisar och

vill för sin del anföra att de övergripande målen för Sveriges politik när det

gäller EU:s budget och dess olika utgiftsområden redovisas i proposition

1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.

(bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Målen innebär att Sverige skall

eftersträva en begränsning av den svenska avgiften.

Inför den nya programperioden för åren 2000-2006 är det utrikesutskottets och

regeringens uppfattning att unionens kostnader bör rymmas inom det tak på 1,27

% av medlemsländernas samlade BNI som gäller för närvarande för unionens

budget. Kopplingen till BNI innebär till yttermera visso en automatisk ökning

av tillgängliga resurser.

Enligt utrikesutskottets uppfattning är ett viktigt element i regeringens

politik att det måste ske en reformering av de dominerande utgiftsområdena

jordbrukspolitiken och regional- och strukturpolitiken. En sådan reformering är

enligt utskottets uppfattning nödvändig inför utvidgningen men även av andra

skäl. Dels är utgiftsnivåerna för höga allmänt sett, dels föreligger behov av

att anpassa jordbrukspolitiken till konsumenternas önskemål, och insatser som

finansieras via strukturfonderna bör förenklas och koncentreras.

Utrikesutskottet konstaterar vidare att en av målsättningarna med unionens

regional- och strukturpolitik är att utjämna inkomstskillnader mellan olika

regioner i Europa. Enligt utskottets mening innebär solidariteten mellan

medlemsländerna att insatserna i framtiden i stor utsträckning kommer att

behöva riktas mot Central- och Östeuropa. I det perspektivet är det enligt

utskottets mening viktigt att inte alltför stora utgifter binds upp till de

nuvarande medlemsländerna.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige tillhör de största

nettobidragsgivarna till unionen. Bördefördelningen i dag återspeglar enligt

utskottets uppfattning inte medlemsländernas relativa välfärd. En viktig

målsättning bör därför enligt utskottets mening vara att åstadkomma en

rimligare bördefördelning mellan medlemsländerna.

Utrikesutskottet avstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 samt

A460 (c) yrkandena 22 och 23.

I motion U26 (mp) yrkande 7 framför motionärerna kritik mot unionens

bidragssystem som de menar karakteriseras av rundgång av pengar från

medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Sverige har bättre

förutsättningar att styra pengar till angelägna projekt i Sverige anför

Miljöpartiet i motionen.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande vad gäller ytterligare

åtgärder mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel att regeringen i 1998

års ekonomiska vårproposition föreslår att det införs svenska lagregler om

kontroll och tillsyn av strukturstöd i de fall lagregler inte redan är

upprättade. Arbetsmarknadsutskottet anser mot bakgrund därav att motion U26

(mp) yrkande 7 bör avstyrkas.

Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker

motion U26 (mp) yrkande 7.

5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken

Skrivelsen

Regeringen konstaterar i skrivelsen att under 1997 har medlemsstaterna

genomfört gemensamma démarcher i ett antal olika frågor. En god sammanhållning

har, menar regeringen, bidragit till en tydlig attityd i den politiska dialogen

med länder där brister i respekten för de mänskliga rättigheterna förekommer.

Uppföljningen av EU:s förbindelser med Kuba och med Kina är exempel på detta.

EU har bl.a. enats om gemensamma ståndpunkter om stöd till

konfliktförebyggande i Afrika, om EU:s deltagande i de internationella

insatserna i Albanien, samt om fortsatta sanktioner mot Burma (Myanmar) och

Nigeria mot bakgrund av brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. EU

har också enats om att gemensamt följa upp FN:s sanktioner mot UNITA i Angola

och mot Sierra Leone.

EU-insatser inom ramen för GUSP genomförs genom beslut av rådet om gemensamma

åtgärder. De finansiella medel som behövs tas som regel från ett särskilt

anslag i gemenskapsbudgeten (30 miljoner ecu under 1997). Under året har EU på

detta sätt lämnat stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och till OSSE:s

insatser för valprocessen i Bosnien-Hercegovina. Vidare har EU deltagit i det

internationella samfundets ansträngningar i området kring de stora sjöarna i

Afrika. Betydande bidrag till röjning av antipersonella minor har också

lämnats, framhåller regeringen i skrivelsen.

Regeringen noterar att inom ramen för den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken har unionens medlemsländer samordnat sin politik på ett

antal områden av säkerhetspolitisk betydelse.

Till de viktigaste frågorna hör enligt regeringen förberedelserna för EU:s

utvidgning till Öst- och Centraleuropa. Europeiska rådets beslut vid toppmötet

i Luxemburg har direkt relevans för utvecklingen i Sveriges närområde.

Vidare framhåller regeringen att Balkan även under 1997 har stått högt på

EU:s dagordning. EU har såsom den enskilt största bidragsgivaren aktivt stött

fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, framför allt genom

återuppbyggnadsinsatser. Efter den svåra krisen i Albanien i början av 1997 har

EU bidragit till återuppbyggnads- och säkerhetsinsatser i landet. EU har också

givit finansiellt stöd till den polisrådgivningsinsats (MAPE) som VEU genomför

inom ramen för OSSE:s övergripande mandat i Albanien. EU:s egen

övervakningsinsats i Balkanområdet (ECMM) har verksamt bidragit till

fredsprocessen i Bosnien och Kroatien. En ECMM-grupp har även tjänstgjort i

Albanien.

EU fortsatte under 1997 att utveckla relationerna med Ryssland i syfte att

stärka Rysslands demokratiska och ekonomiska reformer och att integrera landet

i de europeiska samarbetsstrukturerna framhåller regeringen vidare. Under året

har genomförandet av EU:s handlingsplan för Ryssland fortsatt. EU ägnade också

betydande uppmärksamhet åt relationerna med Ukraina, där framför allt insatser

för att stärka den stagnerande reformprocessen stått i fokus. Oenighet kring

genomförandet av 1995 års överenskommelse mellan EU och Ukraina att stänga

kärnkraftverket Tjernobyl senast år 2000 har fortsatt utgjort en stötesten i

relationerna konstaterar regeringen.

I OSSE samordnar EU-kretsen sina ståndpunkter inom flertalet områden

framhåller regeringen i skrivelsen. Stor uppmärksamhet har under 1997 ägnats

främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer,

bl.a. genom unionens fältmissioner på Balkan.

EU och VEU har under året upprättat närmare institutionella relationer i

enlighet med utfallet av EU:s regeringskonferens. Samarbetet handlar framför

allt om att utveckla arbetsrelationerna mellan EU och VEU så att EU effektivt

skall kunna använda sig av VEU för att göra insatser vid kriser.

Vidare framhålls i skrivelsen att unionens även samarbetar inom

nedrustningsområdet. I FN:s generalförsamling intog EU-länderna en gemensam

hållning i flertalet resolutioner och beslut som fördes till omröstning. På

kemvapenområdet verkade EU bl.a. genom démarcher i USA och Ryssland för dessa

länders ratificering av C-vapenkonventionen.

Beredning av möjliga stödinsatser i Medelhavsområdet och i konfliktområden,

exempelvis i Afrika, pågår löpande.

Regeringen understryker i skrivelsen att inom EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik intar de mänskliga rättigheterna (MR) en framträdande plats.

Samarbetet kring dessa frågor är intensivt och frågor om mänskliga rättigheter

kommer in som ett viktigt element i ett ökat antal utrikes- och

biståndspolitiska överväganden anför regeringen. Stärkandet av och skyddet för

de mänskliga rättigheterna ses som en viktig konfliktförebyggande och

fredsbevarande insats. EU:s politik i detta avseende stämmer väl överens med

Sveriges traditionella syn på dessa frågor menar regeringen. MR-frågor kommer i

EU upp i en rad bilaterala och regionala sammanhang.

Vidare konstateras i skrivelsen att inom nedrustningsområdet skedde under

året ett nära samarbete inom EU mellan medlemsstaterna. I den inledande

allmänna debatten i FN:s generalförsamlings första utskott, där

nedrustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU ett gemensamt

anförande. EU:s medlemsländer intog en gemensam hållning i fråga om 17 av de 22

resolutioner och beslut som fördes till omröstning i generalförsamlingen. I två

fall var röstfördelningen mellan EU-länderna helt splittrad med såväl ja- som

nej-röster och avståenden. Det ena fallet gällde resolutionen om

Internationella domstolens rådgivande yttrande om lagligheten av hot om eller

användning av kärnvapen.

Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets (IAEA),

safeguards-system (kärnämneskontroll) fortsatte under året. Förhandlingarna i

Wien om ett s.k. modellprotokoll slutfördes. EU-länderna utarbetade därefter

gemensamt mandat för kommissionen att förhandla med IAEA om tilläggsprotokoll

till safe-guards-avtalen med organisationen på basis av modellprotokollet.

Förhandlingsmandaten antogs av rådet den 1 december. IAEA:s kärnämneskontroll

utgör ett viktigt element i stärkandet av den internationella icke-

spridningsregimen på kärnvapenområdet.

Mellan EU-länderna sker vidare ett regelbundet och mycket omfattande

samarbete i FN-frågor. Medlemsstaternas delegationer i FN-huvudstäderna New

York, Genève, Wien, Nairobi m.fl. förbereder och samordnar under

ordförandeskapets ledning EU:s ställningstaganden, anföranden m.m. i praktiskt

taget alla aktuella ärenden. Ett intensivt samarbete förekommer också vid

större konferenser, vissa fackorgans styrelsemöten och kommittémöten etc. EU är

därigenom sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN.

Sverige upprätthåller sin traditionellt mycket aktiva roll i FN-sammanhang

framhåller regeringen i skrivelsen. Som medlem i den betydelsefulla EU-gruppen

kan Sverige sägas ha vunnit i inflytande, även om den nationella profilen

kanske i vissa fall blivit mindre framträdande. Huvudregeln är att när det

råder enighet i en fråga framförs endast EU:s gemensamma ståndpunkt, medan det

annars står varje medlemsland fritt att i samråd med ordförandeskapet framföra

egna nationella synpunkter.

EU-samordningen sträcker sig inte till FN:s säkerhetsråd, utan varje medlem

svarar där för sina egna ställningstaganden.

Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik präglar i stor

utsträckning verksamheten inom OSSE. Samråd och utarbetande av gemensamma

ståndpunkter inom unionen sker inom merparten av OSSE:s verksamhetsområden.

Unionen har också regelbundna möten med associationsländerna i aktuella frågor.

Frågorna om rustningskontroll inom OSSE är normalt inte föremål för EU-

samordning. Starkast märks unionens samordning i frågor som rör OSSE:s

operativa verksamhet i fält menar regeringen.

Vad gäller Östersjösamarbetet är det till stor del centrerat kring

Östersjöstaternas råd (CBSS - Council of the Baltic Sea States). I detta råd är

Europeiska kommissionen medlem sedan starten 1992. Rådet består i övrigt av de

fem nordiska länderna, de tre baltiska staterna, Polen, Ryssland och Tyskland.

Rådet ger härmed unika möjligheter för samordnade insatser för regionens

utveckling framhåller regeringen. Kommissionens ?Östersjöinitiativ?, som

sedermera fastställdes av Europeiska rådet och lades fram vid Östersjöstaternas

regeringschefsmöte i Visby 1996, tar fasta på detta förhållande.

Som en uppföljning av initiativet och Visbymötet, antog utrikesministrarna i

Kalmar den 2-3 juli 1996 ett handlingsprogram inom områdena mellanfolkligt

samarbete, medborgerlig säkerhet, ekonomiskt samarbete samt miljö. Huvuddelen

av programmet berör frågor av betydelse för anpassningen av kandidatländerna

till EU menar regeringen.

Kommissionen bidrar till genomförandet av Visbyprocessen genom att delta

aktivt i den av regeringscheferna initierade aktionsgruppen mot organiserad

brottslighet samt genom att under verksamhetsåret 1996/97 leda den viktiga

arbetsgruppen för ekonomiskt samarbete. Kommissionen har tagit initiativ till

att organisera ett näringslivsråd (Baltic Sea Business Advisory Council) för

att stärka det ekonomiska samarbetet i regionen. Detta förberedde under hösten

tillsammans med det s.k. Baltic Sea Business Summit (sammanslutning av

företagsledare i Östersjöregionen) förslag som överlämnades vid det toppmöte

mellan Östersjöstaternas regeringschefer som ägde rum i Riga i januari 1998.

Regeringen framhåller i skrivelsen att en viktig aspekt på samarbetet i

Östersjöstaternas råd är att Ryssland är medlem. Ett förstärkt regionalt

samarbete grannländer emellan ökar den politiska stabiliteten i området. Det

finska initiativet under 1997 till en ?nordlig dimension? befäster ytterligare

de möjligheter och behov som finns för en fortgående integrering av alla länder

i norr. I denna process spelar EU en allt viktigare roll.

Regeringen konstaterar att kommissionen stödjer CBSS:s MR-kommissarie genom

sekondering av personal från de baltiska staterna och Ryssland. Bidrag till den

gemensamma satsningen på reformering av universiteten i Tartu, Riga och Vilnius

genom EuroFaculty har lämnats av samtliga medlemmar i CBSS.

Europeiska unionen har också på andra sätt visat Östersjöregionen fortsatt

uppmärksamhet framhåller regeringen i skrivelsen. Det gränsöverskridande

regionala samarbetet (Cross Border Cooperation, CBC) har vidareutvecklats,

bl.a. genom utökade möjligheter att stödja småskaliga samarbetsprojekt mellan

de vid Östersjön belägna EU-staterna och Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Riktlinjer har också utarbetats för bidrag till CBC-projekt i vilka man kan

kombinera samarbetsprogrammen för de centraleuropeiska och baltiska staterna

(PHARE) respektive Ryssland och övriga OSS-länder (TACIS) med varandra och med

EU:s särskilda program för regional fysisk planering, Interreg II C. För att

avhjälpa vissa brister i den administrativa kapaciteten, framför allt i de

baltiska staterna, har kommissionen gett särskilt stöd till de regionala och

lokala organ som skall ansvara för genomförandet av projekten i CBC-programmen.

Vad gäller partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k. Barcelonaprocessen)

framhåller regeringen i skrivelsen att syftet är att skapa en bas för

samarbetet mellan EU och tolv icke-medlemsländer i Medelhavsregionen: Marocko,

Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet,

Cypern och Malta samt den palestinska myndigheten.

Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt och

finansiellt stöd till partnerländerna och utbyte på de kulturella, sociala och

tekniska områdena. Den politiska dialogen skall främja utvecklingen av

demokratiska institutioner och respekten för mänskliga rättigheter. Den skall

också tjäna som instrument för säkerheten i regionen. Barcelonaprocessen är

inte avsedd att ersätta andra åtgärder för fred, stabilitet och utveckling i

området. Däremot kan den bidra till att göra dessa framgångsrika. Motsatsen kan

emellertid inträffa, dvs. att Barcelonaprocessen påverkas av en negativ

utveckling i andra processer som berör regionen. Sålunda försvårades det

politiska och säkerhetspolitiska arbetet under året i Barcelonaprocessen genom

avsaknaden av framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern.

Ministermötet på Malta i april skulle ha ägnats åt att granska processen

sedan november 1995 och ange prioriteringar för det kommande arbetet men kom i

stället huvudsakligen att ägnas diskussioner om åtgärder för att åter få i gång

fredsprocessen. Ett möte mellan Yassir Arafat och den israeliska

utrikesministern Levy kom till stånd.

Trots ett politiskt trögare förhandlingsklimat sökte partnerländerna under

1997 att, inom ramen för den politiska dialogen, fortsätta arbetet med att

genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Dessa

innefattade upprättandet av ett nätverk mellan politiska forskningsinstitut i

Europa och Medelhavsländerna samt ett system för att förhindra och bemästra

katastrofer. Andra förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder mellan

partnerländerna har diskuterats under året inklusive möjligheten att på lång

sikt upprätta en säkerhetsstadga för Medelhavet.

Inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet har arbetet med

att bedöma investeringshinder och att främja investeringar hos de tolv sydliga

parterna i Medelhavsregionen fortsatt. En konferens om privata investeringar

hölls i London i mars 1997. En analys görs av de sydliga parternas behov i

fråga om ekonomisk modernisering. Ett expertmöte med detta syfte hölls i

Bryssel i mars 1997. Ett Europa-Medelhavsenergiforum inrättades i maj 1997 i

syfte att stärka energisamarbetet runt Medelhavet. Dess allmänna syfte är att

bidra till att organisera och övervaka energisamarbetet samt utgöra en

permanent ram för dialog och informationsutbyte.

Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga komponenter i EU:s politik för

Medelhavsområdet menar regeringen. EU har inlett förhandlingar om

associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i syfte att på sikt skapa ett

frihandelsområde runt Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för

industrivaror vara införd till år 2010. Hittills har avtal slutits med Israel,

Marocko och Tunisien år 1995, med Jordanien i april 1997 samt med den

palestinska myndigheten i juli 1997. Sverige ratificerade de tre förstnämnda

under 1996 och kommer att ratificera avtalet med Jordanien under första

halvåret 1998. Med undantag av interimsavtalet med den palestinska

myndigheten, vilket är ett gemenskapsavtal och således inte behöver godkännas

av EU-ländernas parlament, har de övriga avtalen ännu inte trätt i kraft

eftersom ratificeringsprocessen i EU-länderna inte avslutats.

Förhandlingar om associeringsavtal pågår med Egypten, Libanon och Algeriet.

Förberedande samtal har under året förts med Syrien.

EU har anslagit 4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till

utvecklingssamarbetet med länderna i Medelhavsregionen. Av detta svarade

Sverige under 1997, genom sin medlemsavgift till EU, för 170 miljoner kronor.

Angående unionens relationer till Kuba framhåller regeringen i skrivelsen att

den 2 december 1996 antog rådet en gemensam ståndpunkt som klargör EU:s

politik. I ståndpunkten fastställs att EU vill uppmuntra en fredlig

övergångsprocess till pluralistisk demokrati, respekt för mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter samt en hållbar återhämtning och förbättring av det

kubanska folkets levnadsstandard. Vidare uttrycker EU en stark önskan att bli

Kubas partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt

som det slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att

läget förbättras vad avser de mänskliga rättigheterna.

Under 1997 har unionen gjort ansträngningar för att följa upp den gemensamma

ståndpunkten genom att söka få till stånd en resultatinriktad och konstruktiv

dialog med den kubanska regeringen. Det har särskilt gällt respekten för

mänskliga rättigheter och demokrati, där EU protesterat mot fängslanden av

dissidenter och företrädare för människorättsorganisationer. Trots att inga

påtagliga resultat kan påvisas är rådet ense om att stå fast vid den gemensamma

ståndpunkten. Den 3 december 1997 upprepade rådet att EU:s mål när det gäller

Kuba fortfarande är att främja en process i enlighet med den gemensamma

ståndpunkten såsom den fastställdes den 2 december 1996 framhåller regeringen.

Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal pågår sedan hösten 1995

i OECD framhåller regeringen vidare i skrivelsen. Tidsfristen för

förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998. I

förhandlingarna deltar OECD-länderna och kommissionen, men avtalet skall även

vara öppet för andra länder att ansluta sig.

Målsättningen med avtalet är att skapa säkra, icke-diskriminerande,

förutsättningar för utländska investerare och investeringar. Det skall finnas

en hög nivå på åtaganden om investeringsliberalisering och skydd av

investeringar samt en effektiv tvistlösningsmekanism konstaterar regeringen.

Sedan förhandlingarnas början har stora steg tagits mot ett färdigt avtal.

Textförslag har presenterats för flertalet av de element som skall bygga upp i

avtalet. Vissa frågor kvarstår emellertid att lösa; t.ex. tilldrar sig miljö,

arbetstagares rättigheter och extraterritoriell tillämpning av lagar på

investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna. Nyckelproblemen inför

slutfasen av förhandlingarna gäller i vilken utsträckning olika typer av

undantag skall medges från huvudregeln om icke-diskriminering. Regeringen menar

att det är av stor vikt att ett avtal kommer till stånd med så liberala och

bindande regler som möjligt och att länder utanför OECD-kretsen ansluter sig

till avtalet.

Motionerna

Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 12 menar att genom

Amsterdamfördraget kopplas VEU närmare EU, och EU ges befogenhet att utföra

militära operationer utanför EU:s territorium. Motionärerna är kritiska till

denna utveckling och anser att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i

VEU.

I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna motionstiden framhåller

Centerpartiet att unionen bör utnyttja de möjligheter fördraget ger att

samverka i humanitära uppdrag, räddningsinsatser, krishantering och

fredsbevarande insatser, i de fall utvecklingen i unionens omvärld så kräver.

Motionärerna menar att VEU i vissa fall bör kunna användas för att genomföra

unionens beslut. Därvid krävs att alla medlemsländer som deltar, även

observatörsländer som Sverige, fullt ut skall kunna medverka i planering och

beslutsfattande, anför motionärerna.

I motion U609 (m) yrkande 1 konstaterar motionärerna att EU har en strategi för

samarbetet med länderna runt Medelhavet och har upprättat eller kommer att

upprätta Europa-Medelhavsavtal med dessa länder. Inom ramen för dessa avtal

upprättas en dialog i politiska frågor och motionärerna menar att det är

viktigt att frågor om mänskliga rättigheter och demokrati betonas starkare i

denna dialog. Den hittillsvarande utvecklingen har inte visat att respekten för

mänskliga rättigheter och utvecklingen mot demokrati har kommit så långt som

det är rimligt att kräva.

Motionärerna bakom motion U636 (v) yrkande 2 konstaterar att Kuba har

omfattande kontakter med EU genom olika humanitära insatser och att en politisk

dialog finns. Däremot saknas ett handelsavtal mellan Kuba och EU, menar

motionärerna. Det framhålls vidare i motionen att sådana avtal finns med övriga

länder i Latinamerika och skulle vara av stort värde också för Kuba.

I motion U802 (m) yrkande 2 anförs att Sverige måste se den historiska

möjlighet som samarbetet mellan länderna kring Östersjön ger. Det ligger i

Sveriges ekonomiska och säkerhetspolitiska intresse att stödja sina grannländer

runt Östersjön, menar motionären. Vidare anförs att Sverige bör ha en utrikes-

och säkerhetspolitik med stark europeisk identitet. I detta ligger inte endast

en ambitiös och klar EU-politik, utan även en tydlig strategi för

Östersjöländernas samarbete och integration, framhålls det i motionen.

Motionären begär att regeringen verkar för att Östersjöperspektivet lyfts fram

inom unionens olika program och samarbetsområden.

I partimotion U25 (v) yrkande 8 tar motionärerna upp förhandlingarna om ett

multilateralt investeringsavtal, det s.k. MAI. Motionärerna menar att Sverige

jämfört med många andra länder begärt att få landspecifika reservationer trots

att regeringen säger sig lägga vikt vid ett så liberalt och bindande

investeringsavtal som möjligt. Motionärerna anför vidare att Europaparlamentet

i sitt betänkande om detta avtal rekommenderar unionen och medlemsstaterna att

ej godkänna nuvarande avtalsförslag. Motionärerna har intrycket att regeringen

avser att slutföra förhandlingarna om detta avtal utan dialog med riksdagen och

utan att diskutera vilka landspecifika reservationer Sverige skall ha och

finner detta oacceptabelt.

Även i motion U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp det multilaterala

avtalet om investeringar, MAI, och konstaterar att Europaparlamentet i en

resolution har rekommenderat medlemsländerna att inte godkänna avtalet i dess

nuvarande form. Motionärerna instämmer i detta och anser att Sverige inte skall

godkänna MAI-avtalet med den nuvarande utformningen.

Utskottets överväganden

I motion U26 (mp) yrkande 12 framför motionärerna synpunkten att Sverige skall

avstå från sitt observatörskap i VEU. Motionärerna bakom motion U210 (c)

yrkande 8 (delvis) menar däremot att VEU i vissa fall bör kunna användas för

att genomföra unionens beslut vid krishantering och fredsbevarande insatser.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden i betänkande 1996/97:UU13

Verksamheten inom Europeiska unionen 1996 och i betänkande 1997/98:UU13

Amsterdamfördraget. Utskottet konstaterade där att en ökad arbetsfördelning

mellan FN och regionala organisationer har öppnat nya möjligheter för preventiv

diplomati. Utskottet framhöll att särskilt OSSE, som knutits närmare FN, har

skaffat sig en bred erfarenhet. Även andra regionala organisationer, i Europa

främst EU och Nato, utför värdefullt konfliktförebyggande arbete, utifrån sina

olika utgångspunkter. Utskottet menade att EU-länderna, för att säkra freden i

Europa, också i fortsättningen måste lägga ner betydande arbete på

fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp, evakueringsinsatser och

krishantering och fortsatte:

Utskottet anser att det är väsentligt för Sverige att kunna följa den

säkerhetspolitiska diskussion som förs mellan de europeiska stater som i olika

former deltar i VEU. Därvid vill utskottet särskilt framhålla att Sverige i VEU

kan bidra med betydande erfarenheter från en mångårig erfarenhet av

fredsbevarande och fredsfrämjande insatser, katastrofhjälp och humanitära

insatser. Utskottet menar att Sverige måste vara berett att ta sin del av

ansvaret för dessa uppgifter. Att så är fallet visas bl.a. av svenskt

deltagande i den fredsbevarande insatsen i Bosnien liksom det svenska

engagemanget i Partnerskap för fred och i VEU.

Utskottet konstaterar att genom Amsterdamfördraget erhåller Sverige och

övriga observatörer i VEU rätt att bidra till en insats som EU tagit initiativ

till och, när så sker, rätt att delta fullt ut i planering och beslutsfattande

i VEU. Sverige och andra medlemsstater är emellertid inte skyldiga att delta.

Beslut om deltagande är i varje enskilt fall ett nationellt beslut. För svenskt

vidkommande är en förutsättning för deltagande med svensk trupp att det

föreligger ett mandat beslutat av FN eller OSSE.

Enär VEU:s fördrag innehåller en förpliktelse om militärt bistånd som inte är

förenlig med Sveriges militära alliansfrihet har utskottet vid flera tillfällen

uttalat att medlemskap i VEU inte skulle gagna svenska säkerhetspolitiska

intressen. Däremot är det riksdagens uppfattning att observatörskap är

förenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Observatörskap i VEU ger Sverige

den nödvändiga insynen i verkställigheten av de EU-beslut som har

försvarspolitiska implikationer.

Utskottet ser inte skäl att ändra sina bedömningar på detta område och

avstyrker motion U26 (mp) yrkande 12. Utskottet anser att motion U210 (c)

yrkande 8 (delvis) är besvarad.

I motion U609 (m) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att

regeringen inom EU:s Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter

och demokrati i dialogen med de associerade länderna.

Utskottet konstaterar inledningsvis i denna fråga att i unionens samarbete

med ett antal Medelhavsländer (Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien,

Israel, Libanon, Syrien, Turkiet, Malta, Cypern och den palestinska

myndigheten) Barcelonaprocessen inför främjandet av respekten för de mänskliga

rättigheterna och demokrati som en mycket viktig del. Utskottet noterar att i

den förklaring som de deltagande 27 ländernas utrikesministrar antog i

Barcelona i november 1995 fastslås att ministrarna är:

- - - övertygade om att det övergripande målet att runt Medelhavet skapa ett

område med dialog, utbyte och samarbete som garanterar fred, stabilitet och

välstånd, kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna, en hållbar balanserad ekonomisk och social utveckling, åtgärder

för att kämpa mot fattigdomen och främjandet av en större förståelse mellan

olika kulturer.

Mot denna bakgrund pågår inom ramen för Barcelonaprocessens politiska och

säkerhetspolitiska partnerskap en fortlöpande diskussion om och

informationsutbyte runt alla aspekter på demokrati och mänskliga rättigheter.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13. I

betänkandet framhöll utskottet följande:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att bristen på respekt för de mänskliga

rättigheterna i enskilda länder ständigt är föremål för uppmärksamhet inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det framgår även av regeringens

skrivelse där regeringen anför att EU:s politik när det gäller skyddet av de

mänskliga rättigheterna stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn i

dessa frågor.

Vidare vill utskottet erinra om att ett av målen (art. J.1 andra stycket i

Unionsfördraget) för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket

även anförts tidigare i detta betänkande, är att utveckla och befästa

demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Motsvarande mål gäller även för

utvecklingssamarbetet (art. 130u.2 i Romfördraget).

I de avtal som unionen upprättar med tredje land (Europaavtal,

partnerskapsavtal, Europa-Medelhavsavtal samt biståndsavtal) ingår särskilda

artiklar där det framhålls att parterna skall beakta och respektera de

mänskliga rättigheterna. På grundval av dessa avtal kan en politisk dialog

föras mellan parterna, dvs. skulle brott mot de mänskliga rättigheterna

förekomma i ett samarbetsland kan det påtalas inom ramen för dialogen med det

aktuella samarbetslandet.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill utskottet framhålla att när det är

nödvändigt att påtala brister i respekten för de mänskliga rättigheterna i ett

samarbetsland, utgör de medel som står till förfogande genom EU-samarbetet ett

värdefullt komplement till de möjligheter som finns att i bilaterala kontakter

påtala bristerna. Enligt utskottets mening ger således avtalen mellan EU och

tredje land ytterligare en, inte minst för Sverige, värdefull möjlighet att

påverka regeringar i länder där brister i respekten för - eller brott mot - de

mänskliga rättigheterna förekommer. Utskottet ser även positivt på unionens

allmänna politik när det gäller de mänskliga rättigheterna där skyddet och

stärkandet av dessa är en viktig konfliktförebyggande och fredsbevarande

insats.

Vidare vill utskottet anföra att i reglerna för unionens biståndssamarbete med

de sydliga partnerländerna, MEDA-förordningen ingår en paragraf som ställer

krav på respekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I paragrafen fastslås

att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa

grundläggande förutsättningar för MEDA-samarbetet.

Vidare noterar utskottet att på initiativ av Europaparlamentet upprättades

1996 en särskild budgetlinje, MEDA demokratisamarbete, för insatser i de länder

som omfattas av MEDA-förordningen. Detta särskilda anslag syftar till att ge

stöd till insatser inom demokratifrämjande, insatser som avser främjande av de

mänskliga rättigheterna samt insatser för att förstärka det civila samhället.

År 1996 fördelades 9 miljoner ecu och år 1997 8 miljoner ecu till projekt inom

följande områden: politiska, medborgerliga och socio-ekonomiska rättigheter

samt stöd till särskilt utsatta grupper. Förutom detta kan stöd till insatser

för att främja de mänskliga rättigheterna ges inom ramen för de ländervisa

indikativa programmen. Under 1996-1997 pågick, för att nämna ett exempel,

sjutton projekt för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i

Turkiet till en kostnad av 2,1 miljoner ecu.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U609 (m) yrkande 1 är

besvarad.

I motion U636 (v) yrkande 2 framhåller motionärerna att ett handelsavtal ej har

upprättats mellan EU och Kuba och att ett sådant avtal skulle vara av stort

värde också för Kuba.

Utskottet konstaterar inledningsvis i denna del att situationen när det

gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Kuba är

otillfredsställande. Utskottet konstaterar att regeringen såväl bilateralt som

multilateralt genom FN och EU agerat för att respekten för de mänskliga fri-

och rättigheterna och demokratin på Kuba skall förbättras. Vidare har utskottet

erfarit att regeringen såväl som andra företrädare för Sverige vid flera

tillfällen tagit upp situationen beträffande läget för de mänskliga

rättigheterna med den kubanska regeringen. Genom EU har gjorts konkreta

framställningar till förmån för fängslade företrädare för oberoende

människorättsorganisationer och dissidenter. Utskottet har även inhämtat att

inom EU-kretsen pågår lokalt på Kuba ett arbete med att utvidga och fördjupa

samarbetet på detta område.

Utskottet konstaterar vidare att unionen har antagit en gemensam ståndpunkt

som klargör unionens politik gentemot Kuba, vilket även framgår av regeringens

skrivelse. I december 1997 bekräftade ministerrådet att det vidhåller sina

ställningstaganden i den gemensamma ståndpunkten.

Målet för EU är att uppmuntra en övergångsprocess till en pluralistisk

demokrati och till att respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls

samt att en hållbar förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard kommer

till stånd. Vidare uttalas i ståndpunkten en klar önskan om att unionen kan bli

partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt som det

slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att läget

beträffande de mänskliga rättigheterna förbättras.

Detta innebär emellertid inte att allt samarbete med Kuba från unionens sida är

uteslutet. Utskottet vill framhålla att Kuba erhåller ett omfattande

katastrofbistånd från unionen. Vidare kan noteras att Kuba kan komma att ingå i

det regionala samarbete som unionen försöker bygga upp i det karibiska området

inom ramen för Lomésamarbetet. Utskottet ser positivt på att unionen med dessa

medel kan etablera samarbete inom olika områden med Kuba. Utskottet vill

framhålla att detta även ger möjlighet till en fortsatt dialog mellan

företrädare för unionen och Kuba.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U636 (v) yrkande 2 är

besvarad.

I motion U802 (m) yrkande 2 begär motionären att regeringen verkar för att

Östersjöperspektivet lyfts fram inom unionens olika program och

samarbetsområden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill i detta sammanhang

framhålla att det mest värdefulla bidraget från svensk sida i denna riktning

utgör initiativet till det möte med Östersjöstaternas regeringschefer som

sammankallades i Visby i maj månad 1996. Till mötet inbjöds även kommissionens

ordförande och mötet anses ha befäst kommissionens intresse för det regionala

samarbetet i Östersjöområdet. Ett nytt regeringschefsmöte ägde rum i januari

1998 i Riga. Utskottet konstaterar att Europeiska kommissionen genom aktiva

insatser i Östersjöstaternas råd och i Barentsrådet markerar den vikt den

tillmäter den regionala dimensionen av samarbetet med Central- och Östeuropa.

Utskottet vill vidare framhålla att integrationsarbetet i hela dess bredd

utgör en viktig del i arbetet med att främja utvecklingen och sammanhållningen

i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar att två Östersjöländer ingår i den

första omgången av kandidatländer som inleder en genomgång av regelverket inför

medlemskapsförhandlingar. Utskottet noterar att även de övriga två

kandidatländerna i regionen, Lettland och Litauen, efter bl.a. svensk

tillskyndan i förhandlingarna inom EU även de kommer att vara föremål för en

prövning vad gäller unionens regelverk med möjlighet att starta förhandlingar

när förhållandena så medger. Vidare noterar utskottet att särskilda

ansträngningar kommer att göras i syfte att underlätta den interna

omställningen och bana väg för en ökad integration för de länder som inte i

första omgången kan inleda medlemskapsförhandlingar,. Kommissionen har för

detta byte avsatt 100 miljoner ecu som bland andra kommer Lettland och Litauen

till del.

Utskottet noterar vidare att regeringen i proposition 1997/98:70 Att utveckla

ett grannlandssamarbete framhåller att Sverige skall ägna särskild

uppmärksamhet åt att förebygga risken för en tudelning av Östersjöregionen. En

betydande faktor i det sammanhanget är enligt regeringen att den s.k. andra

vågen av kandidatländer så snart som möjligt får inleda förhandlingar. Det blir

en viktig uppgift att se till att dessa länder får ett så omfattande stöd som

möjligt i sina förberedelser för medlemskapet. Detta kan ske, menar regeringen,

genom att fördela stödinsatserna så att extra hjälp ges åt de länder som har

störst behov.

Vidare framhåller regeringen i propositionen att Sverige också bör agera för

att PHARE- och Tacisprogrammen, som kanaliseras till den decentraliserande

nivån och som spelar en viktig roll för svenska aktörers insatser, ökar.

Utskottet har erfarit att den svenska ambitionen härvidlag givit resultat vid

utarbetandet av Phareprogrammets nya riktlinjer. I riktlinjerna sägs

uttryckligen att gränsöverskridande och interregionalt samarbete skall kunna

ske mellan kandidatländer och även mellan kandidatländer och OSS-stater utöver

det samarbete som redan existerar mellan dessa länder och unionens

medlemsländer. Utskottet menar att denna nya möjlighet är av stor betydelse när

det gäller samverkan i Östersjöregionen i syfte att främja integrationen.

Utskottet har även erfarit att den svenska regeringen i samarbete med de

danska och finska regeringarna noga följer att EU-relaterade aktiviteter i

Östersjöregionen tillförsäkras en långsiktig finansiering.

Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U802 (m) yrkande 2 som

besvarad.

I motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp

förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal (MAI).

Näringsutskottet behandlar dessa motioner i berörda delar i sitt yttrande

1997/98:NU4y till utrikesutskottet.

Inledningsvis lämnar näringsutskottet i sitt yttrande vissa kompletterande

upplysningar. I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband

med behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4-

0073/98) underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt

ifrån avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs

under de sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk

vidare, framhåller näringsutskottet i sitt yttrande, att EU behöver MAI-avtalet

eftersom unionen sammantaget och globalt sett är den största investeraren och

att 50 % av dess investeringar går till OECD-länder. Samtidigt menade Brittan

att EU är det område som är mest öppet för invest-eringar från tredje land

varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler som bygger

på öppenhet och icke-diskriminering.

Kommissionären betonade i sitt framträdande vikten av att avtalet kan göra

det möjligt att skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer

respekteras av investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det

möjligt att bevara den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på. Det

behövs därför en särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen

som gentemot de länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att

kommissionen noga kommer att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med

andra internationella avtal och med unionens interna politik innan det

överlämnas till rådet och parlamentet för godkännande. Dessutom skall

parlamentet få ge sitt samtycke till avtalet innan det får träda i kraft.

Samtidigt betonades av Brittan att det inte är kommissionens avsikt att nå fram

till ett avtal till varje pris. Viktigt är att uppnå ett avtal som främjar

unionens intressen och skyddar u-länderna.

Näringsutskottet redogör vidare i sitt yttrande för ett interpellationssvar

med anledning av sju interpellationer framställda av företrädare för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet om MAI-avtalet. Dessa besvarades den 27 mars

1998 av handelsminister Leif Pagrotsky. Handelsministern framhöll inledningsvis

i sitt interpellationssvar att den ursprungliga tidplanen för MAI-

förhandlingarna om avslut i april 1998 inte skulle komma att uppfyllas.

Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att

utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls

informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och

om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det

underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts

av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att

fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall

utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas

över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att

redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av

delområden i det föreslagna avtalet.

Näringsutskottet noterar vidare i sitt yttrande att handelsministern i sitt

svar framhöll att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga regler och

överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens sida är,

poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av företagens

möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller miljö- och

arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i förhandlingarna för att

särskild hänsyn skall kunna tas till individuella utvecklingsländers problem om

och när dessa önskar bli medlemmar av MAI. Sverige kommer också, anfördes det,

att verka för att en bredare krets av länder involveras i den fortsatta

förhandlingsprocessen.

Enligt näringsutskottet framkom i ett inlägg av handelsministern under denna

interpellationsdebatt att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI-

förhandlingarna i juni 1998.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande vidare:

Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI

och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det

traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på

gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög

standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke-

diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv

tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och

ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet

och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett

enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära

minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande

situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av

internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i

anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till

förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser

skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på

miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så

att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan

ifrågasättas.

Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om

bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s

vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets

överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att

förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till

två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett

enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom

ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den

utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om

förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det

föreläggs riksdagen för beslut.

Näringsutskottet menar att eftersom MAI-avtalet långt ifrån är färdigförhandlat

saknas anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan.

Näringsutskottet avstyrker de aktuella motionerna i berörda delar.

Utrikesutskottet delar de bedömningar som framförs av näringsutskottet.

Utöver vad näringsutskottet anfört vill utrikesutskottet framhålla att

information om MAI-förhandlingarna har givits kontinuerligt såväl av OECD som

av den svenska regeringen. Regeringen har vidare informerat riksdagen, bl.a. i

de berättelser om verksamheten inom EU (skrivelserna 1995/96:160, 1996/97:80

och 1997/98:60) som tillställts riksdagen.

Utrikesutskottet konstaterar sammanfattningsvis att enligt regeringens

bedömning är inte ett avslut av MAI-förhandlingarna nära förestående. Utskottet

gör ingen annan bedömning i denna fråga och ser därför inte skäl att redan nu

uttala sig om ett eventuellt resultat av dessa. Utskottet konstaterar dessutom

att vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att

förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas först i oktober 1998.

Sammantaget ger detta enligt utskottets mening tillräckligt med tid för

riksdagen att ta del av frågeställningarna kring avtalet och till att föra en

dialog i dessa frågor med regeringen.

Vidare noterar utskottet att regeringen har uttalat att den har för avsikt

att även fortsättningsvis informera riksdagen om utvecklingen av

förhandlingarna, att ett slutförhandlat avtal kommer att föreläggas riksdagen

för beslut samt att regeringen innan dess skall låta genomföra en oberoende

utvärdering av avtalet och dess innehåll. Utskottet ser inget skäl att påfordra

något ytterligare agerande från regeringens sida.

Avslutningsvis vill utrikesutskottet understryka vad kommissionär sir Leon

Brittan sade vid Europaparlamentets behandling av MAI-avtalet den 10 mars 1998.

Han påpekade då att det är viktigt att ett avtal även skyddar u-ländernas

intressen. Utskottet delar denna uppfattning och finner det naturligt att denna

tanke genomsyrar ett framtida avtal.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och

U26 (mp) yrkande 13.

5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ

Skrivelsen

Regeringen framhåller i skrivelsen att svenskans ställning som ett av de

officiella EU-språken är av stor principiell betydelse för Sverige. God

kommunikation på det egna språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel

för fortsatta strävanden efter större öppenhet i och djupare demokratisk

förankring av EU-samarbetet. Regeringen fortsätter därför även efter de första

årens medlemskap att fästa stor vikt vid att tolkning och översättning till och

från svenska fungerar på ett fullgott sätt inom institutionerna.

De inledande svårigheter svenskan som nytt språk medfört för institutionerna

hanteras nu allt smidigare, även om problemen kvarstår på vissa områden

konstaterar regeringen i skrivelsen. Tolkning till och från svenska, och det

andra nya språket finska, förekommer ännu inte i samma utsträckning som för

övriga jämförbara EU-språk, t.ex. danska, grekiska och portugisiska. Arbetet

med uppbyggnaden av de svenska översättartjänsterna hos kommissionen och rådet

kan i det närmaste betraktas som avslutat, men för tolktjänsterna finns behov

av ytterligare rekrytering. Det kommer även att krävas ytterligare några år av

inarbetning för att kvaliteten på tjänsterna skall bli fullgod. Detta gäller

främst för tolktjänsterna, där institutionernas rekryteringsarbete försvårats

av bristande underlag konstaterar regeringen. En del av de nya inom den svenska

tolktjänsten är yngre, nyutbildade tolkar som ännu inte hunnit bli rutinerade.

Inom EU sker tolkning normalt till tolkens modersmål, och den svenska

tolktjänsten tolkar därför företrädesvis till svenska. Till de tjänster som

krävs för att svenskan skall fungera som officiellt EU-språk hör därför även

tolkning från svenska till övriga språk. Detta arbete utförs huvudsakligen av

tolkar med andra modersmål. Det är därför angeläget att se över kunskaperna i

passiv svenska hos tolkar med andra modersmål inom institutionerna. SCIC

genomför för närvarande intern utbildning i svenska där 13 tolkar deltar. Dessa

kommer att komplettera utbildningen med studievistelser i Sverige. SCIC har

även tagit initiativ som riktar sig till unga svenska tolkar som, efter att ha

godkänts vid prov, garanteras minst 50 tolkdagar per år samt pedagogiskt stöd

och uppföljning. SCIC har under 1997 subventionerat utbildning av

konferenstolkar i Sverige och lämnat pedagogiskt bistånd i olika former

konstaterar regeringen. Intresse finns för att samverka med svenska

institutioner vid utbildning av tolkar, med såväl svenska som andra språk som

modersmål, för att tillgodose framtida behov inom EU-institutionerna. Ett mer

djupgående sådant samarbete kommer eventuellt att kunna genomföras under 1998

framhåller regeringen. I Sverige har utbildning av konferenstolkar med EU-

inriktning skett under 1997 vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms

universitet. En ytterligare utbildningsomgång påbörjas under hösten 1998.

Kvaliteten på översättningar till svenska av rättsakter och andra

principiellt viktiga dokument har under år 1997 förbättrats avsevärt i

förhållande till tidigare år menar regeringen. Översättare och juristlingvister

inom institutionerna börjar nu tillsammans med ansvariga tjänstemän inom den

svenska statsförvaltningen finna former för samarbete för att säkerställa

korrekta och kvalitetsmässigt hållbara översättningar. En del arbete är dock

fortfarande utestående innan ett fullgott resultat kan uppnås, särskilt vad

gäller tidsaspekten, framhåller emellertid regeringen. Att översättningar till

svenska av rättsakter fortfarande ofta inte föreligger förrän ganska sent i

beslutsprocessen medför en hel del komplikationer i arbetet hos institutionerna

och i den svenska förvaltningen.

De språkprinciper som fastställts gälla som svensk policy 1996 har givits ut

i ett cirkulär (EU-sekr./cirk. 6:1996) med riktlinjer för hur de som företräder

Sverige i olika EU-forum skall förhålla sig i situationer då en fullgod tolk-

eller översättningstjänst inte erbjuds av EU:s institutioner. Arbete med en

utvärdering av hur språkpolicyn fungerat har inletts under senhösten 1997,

upplyser regeringen i skrivelsen.

Motionerna

I yrkande 14 i motion U26 (mp) anges att Europeiska patentorganisationen (EPO)

har drivit frågan att endast en mindre del av ett patent skall behöva

översättas till det lands språk i vilket man söker patent. Hela patentet skall

endast översättas till engelska, tyska och franska. Detta skulle innebära en

inskränkning i svenska språkets ställning i EU menar motionärerna som sedan

skulle kunna komma att följas av ytterligare inskränkningar. Därför framhåller

motionärerna att det är av vikt att inte göra något avkall på svenska språkets

ställning inom EU och de begär ett riksdagens tillkännagivande om att

regeringen inte skall tillåta någon inskränkning i svenska språkets ställning

inom EU.

I motion U505 (fp) yrkande 4 hävdas att nästa decentraliserade kontor som

kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige. Motionärerna konstaterar

att det finns elva sådana kontor men inget är lokaliserat till Sverige. Om ett

EU-organ placeras i Sverige skulle det inte bara skapa nya arbetstillfällen

utan även underlätta förankringen av EU hos det svenska folket, menar

motionärerna.

Utskottets överväganden

När det gäller det svenska språkets ställning som ett av de officiella språken

i EU framhåller regeringen i skrivelsen att frågan är av stor principiell

betydelse för Sverige. Regeringen framhåller att god kommunikation på det egna

språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel för fortsatta strävanden

efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.

Därför fortsätter regeringen även efter de första årens medlemskap att fästa

stor vikt vid att tolkning och översättning till och från svenska fungerar på

ett fullgott sätt inom unionens institutioner. Utskottet delar denna

uppfattning och noterar att en utvärdering av resultaten av den svenska

inställningen i språkfrågan har inletts i Regeringskansliet under hösten år

1997.

Angående motion U26 (mp) yrkande 14 noterar utskottet inledningsvis att den

europeiska patenträttskonventionen (EPC) som trädde i kraft 1977 bygger på ett

EG-initiativ. Konventionen omfattar emellertid inte bara EG-medlemsländer.

Utöver de femton EU-medlemsländerna omfattar konventionen även Liechtenstein,

Monaco och Schweiz. Syftet med konventionen är att centralisera och förbilliga

utfärdandet av patent. En patentsökande kan genom ett enhetligt

prövningsförfarande erhålla patent i så många av de anslutna länderna som

sökanden önskar. När ett patent är meddelat av Europeiska

patenträttsorganisationen (EPO) gäller det i vart och ett av de länder som

sökanden begärt. I varje sådant land får patentet samma rättsställning som om

det vore meddelat av den nationella patentmyndigheten med rättsverkningar

enligt den nationella lagstiftningen. Utskottet vill här framhålla att Sverige

var anslutet till konventionen långt före medlemskapet i EU.

Som motionärerna påpekar har det inom EPO diskuterats att endast översätta

vissa delar av patent till nationella språk i de länder där patentet skall

gälla. I dag gäller att de anslutna länderna kan kräva att sökanden

tillhandahåller en fullständig översättning av hela patentet till nationella

språk i alla länder där det skall gälla. Enligt vad utskottet erfarit är

diskussionerna inom EPO - som inte är ett EU-organ - ännu inte avslutade.

Utskottet konstaterar att kommissionen i en grönbok har föreslagit att

unionen får ökat inflytande när det gäller patent med giltighet i

medlemsstaterna. Viktiga delar i kommissionens grönbok är att patenten skall

gälla i alla medlemsstater och inte som enligt EPO-förfarandet i de länder

sökanden väljer. En följd av detta skulle bli att alla patent i samtliga fall

översätts till alla officiella språk inom EU. Diskussionen om att begränsa

översättningarna till vissa delar av patenten har av rationalitetsskäl därför

aktualiserats även i detta sammanhang.

Utskottet konstaterar att alltsedan inträdet i EU har den svenska hållningen

varit att hävda det svenska språkets ställning som officiellt EU-språk. Syftet

med denna inställning har varit att förmå unionens institutioner att ta sitt

fulla ansvar och garantera att fullgoda tjänster erbjuds för tolkning och

översättning till och från svenska.

En avvikelse i EU-sammanhang bör enligt utskottets uppfattning endast göras

om det finns synnerliga skäl. Utskottet konstaterar att inom det

industritekniska området förekommer en del texter av teknisk natur som endast

är av intresse för en begränsad krets tillverkare och där engelska som

arbetsspråk är vanligt förekommande. Utskottet noterar att det av unionens

medlemsstater ibland av kostnadsskäl ansetts alltför resurskrävande att

översätta sådana texter till alla de elva officiella språken. Utskottet utgår

ifrån att när regeringen har att ta ställning till frågan om översättning av

patent i EU-sammanhang kommer den svenska inställningen i språkfrågan att

utgöra ett viktigt inslag bland de överväganden som måste göras för att

åstadkomma en rimlig ordning på detta område.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 14 är

besvarad.

Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 4 menar att nästa decentraliserade

kontor som kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige.

Utskottet vill i denna fråga framhålla att det är ett starkt svenskt intresse

att ett EU-organ etableras i Sverige. Utskottet vill framhålla att arbete i

denna riktning pågår kontinuerligt, och utskottet konstaterar att regeringen

ger frågan hög prioritet.

Utskottet har inhämtat att en utgångspunkt i regeringens arbete med denna

fråga är att det bör vara ett organ som har som syfte att effektivisera

unionens arbete och att Sverige, vid val av placering, har så stora komparativa

fördelar att landet framstår som en trovärdig kandidat. Utskottet delar denna

bedömning.

Enligt utskottets uppfattning skulle en lokalisering av ett lämpligt

gemenskapsorgan till Sverige förutom vissa arbetstillfällen medföra bl.a.

positiva sidoeffekter beträffande EU-kompetens i Sverige. Som motionärerna

framhåller skulle det även innebära en starkare förankring av EU hos svenska

folket.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U505 (fp) yrkande 4 är

besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande EU-handlingar som tillställs de nationella

parlamenten

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 1 besvarad med vad utskottet

anfört,

2. beträffande lobbyverksamheten inom EU

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 6 besvarad med vad utskottet

anfört,

3. beträffande skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 1 besvarad med vad utskottet

anfört,

4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U505 yrkande 3 förklarar motion

1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 1 (fp, kd)

5. beträffande utredning om utvidgningen

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U41 yrkande 3 besvarad med vad utskottet

anfört,

6. beträffande utvidgningens prioritet m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U43 yrkande 5, 1997/98:U501 yrkande

1 och 1997/98:U802 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande reformer av gemensamma politikområden

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U501 yrkande 2 och 1997/98:U505

yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

8. beträffande unionens relationer med Ryssland, Vitryssland och

Ukraina

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkandena 8 (delvis) och 19

besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande Nordsjösamarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U805,

10. beträffande miljöarbetet i Östersjöområdet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:Fi218 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn

att riksdagen avslår motion 1997/98:U618 yrkande 5,

res. 2 (mp)

12. beträffande folkomröstning om valutaunionen

att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 3,

13. beträffande konvergensprogrammet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 4,

res. 3 (mp)

14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling

att riksdagen avslår motion1997/98:U26 yrkande 5,

res. 4 (mp)

15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet

att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 6,

res. 5 (v, mp)

16. beträffande ny järnväg längs vissa delar av Norrlandskusten

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U803 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor

att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 8,

res. 6 (mp)

18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U25 yrkande 9 förklarar motion

1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 7 (v, mp)

19. beträffande omställning av vattenförsörjningssystem

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 11 besvarad med vad

utskottet anfört,

20. beträffande nationell regionalpolitik

att riksdagen avslår motion 1997/98:U25 yrkande 10,

res. 8 (v)

21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och 1997/98:A460

yrkandena 22 och 23,

res. 9 (c, kd)

22. beträffande unionens bidragssystem

att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 7,

23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U26 yrkande 12 förklarar motion

1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,

res. 10 (v, mp)

24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavs-

politik

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U609 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 11 (m, kd)

25. beträffande handelsavtal mellan unionen och Kuba

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U636 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

26. beträffande Östersjöperspektivet i unionens olika program och

samarbetsområden

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U802 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI)

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26 yrkande

13,

res. 12 (v, mp, kd)

28. beträffande svenskans ställning som officiellt språk inom EU

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 14 besvarad med vad

utskottet anfört,

29. beträffande EU-kontor i Sverige

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U505 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

30. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om

verksamheten i Europeiska unionen under 1997 till handlingarna.

Stockholm den 14 maj 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban

Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars

Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Magnus

Johansson (s).

Reservationer

1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

ser här? och på s. 18 slutar med ?yrkande 2 är besvarad? bort ha följande

lydelse:

Utskottet menar att tilltron till EU bland medborgarna i medlemsländerna

undergrävs såväl av att unionen inte är kapabel att fatta beslut i genuint

gemensamma frågor som att unionen fattar beslut i frågor som den inte borde

syssla med. Det är därför inte enbart av principiell vikt att rätt fråga

handläggs på rätt plats. Ett sätt att på sikt åstadkomma detta är enligt

utskottets uppfattning införandet av en kompetenskatalog, som utifrån

närhetsprincipen klarar ut på vilka nivåer besluten skall fattas.

Utskottet menar att Sverige bör verka för att EU endast skall ägna sig åt

frågor där de lokala, regionala och nationella beslutsnivåerna inte räcker

till.

Vidare anser utskottet att EU måste vara effektivt. Det betyder att

beslutsmaskineriet måste vara effektivt. Men det innebär också att EU skall

ägna sig åt rätt frågor. Det finns i dag frågor där beslutsmöjligheterna på EU-

nivån enligt utskottets mening är för små. Ett exempel på frågor där

möjligheterna är för små är ekonomiska styrmedel för en bättre miljö. Det finns

också frågor där möjligheterna att besluta är för stora.

Utskottet tillstyrker därmed motion U505 (fp) yrkande 3 och anser att motion

1997/98:U26 (mp) yrkande 2 är besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U505 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,

2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med

?Utrikesutskottet delar? och på s. 34 slutar med ?U618 (mp) yrkande 5? bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar näringsutskottets bedömning men vill för sin del

anföra att enligt utrikesutskottets uppfattning agerar inte EU tillräckligt för

att möjliggöra en omställning till miljövänliga energislag i Östeuropa.

Målsättningen för unionens biståndsprogram inom ramen för PHARE- och TACIS-

programmen bör vara ett förändrat energisystem i ekologiskt hållbar riktning så

att befintliga kärnkraftverk kan stängas och nya ej byggas.

Utskottet tillstyrker därmed motion U618 (mp) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U618 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Konvergensprogrammet (mom. 13)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med

?Utrikesutskottet delar? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 4? bort

ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del

framhålla att trots den ekonomiska återhämtningen i Sverige under de senaste

åren har inte tillräckliga åtgärder vidtagits inom miljöområdet.

Utrikesutskottet konstaterar att miljöskulden ökar och att arbetet mot en

minskad miljöskuld borde prioriteras högre.

Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande konvergensprogrammet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med

?Utrikesutskottet har ingen? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 5?

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del

framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är gemenskapens regelverk om

offentlig upphandling, i dess nu gällande utformning, till nackdel för

möjligheten att bedriva miljövänlig upphandling. Utskottet menar att det inom

gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor

är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av

den inre marknaden.

Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 51 börjar med

?Utrikesutskottet noterar? och som på s. 51 slutar med ?U26 (mp) yrkande 6?

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del

framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är Sveriges medlemsavgift

till EU inte den enda kostnadsökning som EU-medlemskapet medfört. För att en

mer rättvisande bild skall erhållas anser utskottet att det är angeläget att

även kostnader för administration och resor som föranleds av EU-medlemskapet

tas med i kommande redovisningar.

Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med

?Utrikesutskottet har inget? och som på s. 53 slutar med ?U26 (mp) yrkande 8?

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del

framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning tar inte unionen

utvecklingen av förnybara energikällor på tillräckligt allvar. Utskottet menar

att det nyss antagna gasmarknadsdirektivet är ett exempel på hur fossila

bränslen fortfarande gynnas inom EU. Utskottet menar även att bristen på

framsteg vad gäller forskning och utveckling av förnybara energikällor kan

komma att äventyra avvecklingen av kärnkraft i Sverige.

Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med ?Utskottet

noterar att? och som på s. 54 slutar med ?yrkande 10 är besvarad? bort ha

följande lydelse:

Vad gäller den nya lydelsen, efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, av

artikel 100a.4 i EG-fördraget menar utskottet att trots de nya skrivningarna i

artikeln kommer det att bli mycket svårt för ett enskilt medlemsland att införa

strängare miljöregler än vad som gäller i EU i övrigt. Enligt utskottets mening

kommer en sådan regel alltid, i någon mening, att kunna sägas hindra den inre

marknadens funktion. Utskottet anser även att det torde vara svårt för det

enskilda medlemslandet att bevisa att en miljöregel måste införas av skäl som

är specifika för just det medlemslandet.

Utskottets uppfattning är att inför ett miljöhot som kan bekräftas på

internationell nivå bör ett enskilt medlemsland kunna införa strängare

miljöregler genom politiska beslut, även om det problem som åsyftas inte är

landspecifikt. Det är i betydande utsträckning en politisk fråga, menar

utskottet, vilka risker en regering vill utsätta sitt lands befolkning för.

Utskottet vill därför framhålla vikten av att regeringen har som mål att det

skall vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en

högre miljöstandard inom det egna landet. Regeringen bör redan nu ges uppdraget

att verka för en ny och skarpare skrivning av artikel 100a.4 så att en

förändring kan komma till stånd i den riktning som utskottet eftersträvar.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser att

motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört,

8. Nationell regionalpolitik (mom. 20)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med

?Utrikesutskottet delar? och som på s. 55 slutar med ?U25 (v) yrkande 10? bort

ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin

del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning talar mycket för att det

bör finnas en någorlunda gemensam strategi när det gäller regionalpolitiken

inom EU. Utskottet menar att den ingående kontroll av den nationella

regionalpolitiken som kommissionen utövar inte är förenlig med

subsidiaritetsprincipen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att

Sverige genom en förordning tvingats stoppa regionalt utvecklingsstöd till

områden som tidigare godkänts av kommissionen som strukturomvandlingsområden.

Utskottet menar att regeringen bör verka för en ändring av beslutanderätten

över den nationella strukturpolitiken.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande nationell regionalpolitik

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21)

Helena Nilsson (c) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med

?Utrikesutskottet delar de? och som på s. 57 slutar med ?yrkandena 22 och 23?

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin

del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige verka för en

offensiv gemensam regionalpolitik inom EU. Regionalpolitiken bör enligt

utskottets mening syfta till att göra perifert belägna områden långsiktigt

bärkraftiga och särskilt ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens

ytterområden.

Utskottets uppfattning är att på den gemensamma regionalpolitikens område har

regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar

förutsättningarna för levande regioner. När detta kombineras med krav på en

sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett brett stöd för en utvidgning av

EU försenas eller undermineras. Utskottet menar att det behövs mer av

helhetssyn och bättre förankring av den svenska Europapolitiken.

Utskottet vill framhålla att det är olyckligt att regeringen förespråkar att

budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med beaktande av kommande

utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även framdeles, när EU:s

utvidgning till länderna i Central- och Östeuropa äger rum, att behövas en

solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Utskottet menar att med en minskad

budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka.

När det gäller en inom EU gemensam Östersjöpolitik är det enligt utskottets

uppfattning viktigt att Sverige får gehör för att Östersjöregionen ses som ett

integrerat område som skall vara föremål för en integrerad politik.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 och A460

(c) yrkandena 22 och 23.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och

1997/98:A460 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 64 börjar med ?Utskottet

konstaterar att? och som på s. 64 slutar med ?yrkande 8 (delvis) är besvarad?

bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet konstaterar att Amsterdamfördraget medför en avsevärd

integration av VEU och EU. Sveriges observatörskap i VEU skiljer sig inte

enligt utskottets uppfattning i något väsentligt avseende från statusen som

fullvärdig medlem. Utskottets uppfattning är att Sverige skall avstå från sitt

observatörskap i VEU.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U26 (mp) yrkande 12 och anser

att motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) är besvarad.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion

1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,

11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) och

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med ?Utskottet

behandlade ett? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 är besvarad? bort ha

följande lydelse:

Utrikesutskottet menar att mänskliga rättigheter och demokrati är ett viktigt

inslag inom ramen för EU:s Medelhavspolitik.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion U609 (m) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens

Medelhavspolitik

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U609 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27)

Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 70 börjar med ?Utrikesutskottet

delar? och på s. 70 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del

framhålla att utrikesutskottet finner att den information som regeringen lämnat

till riksdagen varit mycket kortfattad eller framställt MAI-avtalet i

förskönande ordalag. Utskottet finner vidare att informationen inte varit

tillräcklig för att riksdagens ledamöter grundligt skall kunna sätta sig in i

frågan.

Utskottet menar att regeringens agerande hittills i denna fråga har skapat

intrycket att regeringen strävar efter att slutförhandla det mycket

kontroversiella avtalet utan att samråda med riksdagen. Utskottet noterar att

ett stort antal organisationer runt om i världen har protesterat mot avtalets

utformning, och denna våg av protester har medverkat till att förhandlingarna

nu tar en paus.

Utskottet menar att riksdagen måste ges möjlighet att utförligt diskutera

MAI-avtalet innan det slutförhandlas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26

(mp) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI)

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1)

Eva Zetterberg (v) anför:

Vänsterpartiet anser att allt material av väsentlig betydelse, inte bara

förslag från kommissionen, borde vara de nationella parlamenten till handa

senast sex veckor innan frågorna kommer upp på ministerrådets dagordning. Det

är av största vikt att de nationella parlamenten även får möjlighet att i god

tid ta del av de förslag som kommer från ett eller flera medlemsländer.

2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Miljöpartiet anser att även om regeringen har presenterat ett antal utredningar

och konsekvensstudier kring medlemskapet saknas en ordentlig genomlysning av

vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter

till demokratisk inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet

haft på såväl den offentliga som den privata ekonomin. Detta saknas även i

föreliggande skrivelse om verksamheten inom EU under 1997. Miljöpartiet framför

därför förslaget att skrivelsen till nästa år innefattar en beskrivning av

helhetsbilden vad gäller EU-medlemskapets ekonomiska och demokratiska

konsekvenser.

3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Amsterdamfördraget medför enligt Miljöpartiets uppfattning en utveckling mot en

allt större och icke önskvärd överstatlighet. Detta gäller alla tre pelarna i

samarbetet. Dessutom införs möjligheten till s.k. flexibel integration, vilket

öppnar för en mindre grupp medlemsländer att driva fram ett mer överstatligt

samarbete.

Miljöpartiet anser att många frågor i stället kan återföras till nationell

nivå och att unionen i högre utsträckning borde ägna sig åt frågor som inte kan

lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor.

4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Miljöpartiet finner att vattensituationen i Europa är mycket oroväckande.

Vattenuttaget är alltför stort i förhållande till regenerationen av nytt

vatten: 30 % mindre mängd vatten förnyas än vad som används. Även om vi ännu

inte ser vattenbristen tydligt eller upplever den som ett hot måste arbete med

en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet.

5. Unionens bidragssystem (mom. 22)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

I motionen framförs kritik mot unionens bidragssystem. Enligt Miljöpartiets

uppfattning karakteriseras bidragssystemet av rundgång av pengar från

medlemsstat till EU och sedan tillbaka till landet i fråga. Miljöpartiet menar

att pengarna i stället bör gå direkt till angelägna projekt i Sverige. Vi anser

också att fusk och andra oegentligheter med EU:s budgetmedel måste stoppas.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande att ytterligare åtgärder bör vidtas mot

fusk och oegentligheter visar enligt vår uppfattning att problemets art inte

analyserats tillräckligt. När det gäller en rättvis fördelning av EU:s medel är

även det faktum att avståndet ökar mellan beslutsfattare och de som berörs av

besluten ett problem. Om beslut fattas på alltför hög nivå är kännedomen om

regionala och lokala förutsättningar inte tillräckligt stor.

Finansutskottets yttrande

1997/98:FiU3y

Verksamheten i Europeiska unionen under

1997 (skr. 1997/98:60)

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat bereda bland andra finansutskottet tillfälle att

yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:60 om verksamheten i Europeiska

unionen under 1997 jämte de motioner som har samband med utskottets

beredningsområde. Finansutskottet yttrar sig över skrivelsen och fyra yrkanden

i den med anledning av skrivelsen väckta motionen 1997/98:U26 (mp).

Finansutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena

avstyrks. Till yttrandet har fogats 5 avvikande meningar.

Regeringens skrivelse

Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall regeringen fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen samt

varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksamheten i

Europeiska unionen. Årets skrivelse, 1997/98:60, som rör verksamheten under år

1997, behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och

sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och

inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering

av svenskar.

Följande avsnitt i skrivelsen berör finansutskottets beredningsområde:

3 Agenda 2000, i vad avser

3.4 EU:s budget

3.5.4 Ett större och bättre Europa

4 Den ekonomiska och monetära unionen (EMU)

7 Inre marknadens utveckling, i vad avser

7.6 Offentlig upphandling

9 Fri rörlighet för tjänster och kapital, i vad avser

9.1 Finansiella tjänster

11 Tillväxt och sysselsättning

13 EU:s budget

14 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter

23 Konsumentpolitik, i vad avser

23.6 Finansiella tjänster

Bilaga 6 EU-budgeten 1997

Motionsyrkandena

Motion med anledning av skrivelse 60

1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på

minskad miljöskuld,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att

ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje

upphandling,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt

yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens

skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion.

Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande

och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i

årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen

även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i

skrivelsen.

Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i

skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens

som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den

statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr

prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av

verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års

skrivelser.

Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som berör utskottets

område.

Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU

Motionen

Enligt motion U26 (mp) innebär ett svenskt deltagande i EMU stora

inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk

politik. Frågan är därför av en sådan art att ett svenskt inträde i EMU måste

föregås av en folkomröstning (yrkande 3).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända

betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:

Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999

bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas

svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan

prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i

stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer

det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning

ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller

denna gång någon anledning till omprövning.

Motion U26 (mp) yrkande 3 bör således avstyrkas.

Konvergensprogrammet

Motionen

I motion U26 (mp) erinras om att Sverige i juni 1995 presenterade ett

konvergensprogram med det övergripande syftet att Sverige skall uppfylla

konvergenskriterierna. Motionärerna vill påminna om att konvergensprogrammet

innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad arbetslöshet samt krav på

minskad miljöskuld. Dessa krav har enligt motionärerna inte uppfyllts och måste

i det fortsatta arbetet prioriteras högre (yrkande 4).

Finansutskottets ställningstagande

I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är

att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i

budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar

riktning.

Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive

budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet.

Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en

underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?.

I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår

kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om

en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana

avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen

under år 1997.

Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att

minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar

riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar

avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en

halverad öppen arbetslöshet.

Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad av motion U26 (mp) yrkande 4 som

således bör avstyrkas.

Offentlig upphandling

Motionen

Enligt motion U26 (mp) har EU:s regler för offentlig upphandling inverkat

negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang.

Motionärerna instämmer i regeringens skrivning om att det behövs en utredning

kring vilka miljökrav som får ställas men vill gå ett steg längre. Motionärerna

anser att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra

det möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade

vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre

marknaden (yrkande 5).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt

betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling (s.

13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen bör

vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att

beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk

hållbarhet.

Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att

miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling.

Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som

bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling.

Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett

regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8).

Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp)

yrkande 5 som därmed bör avstyrkas.

EU:s budget och återflödet till Sverige

Motionen

I motion U26 (mp) hävdas att regeringens redovisning av EU:s budget lämnar

vissa luckor. Även om Sveriges avgift och i viss mån också återflödet

redovisas, anser motionärerna att även ökade administrativa kostnader,

resekostnader etc. måste tas med i beräkningen för att det klart skall framgå

vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen (yrkande 6).

Finansutskottets ställningstagande

Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt

preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor.

Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner

kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det

återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att

betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de

utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot

anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från

kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars

preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor.

Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter

på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen

återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är

forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning.

Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten

i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad

Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är

med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden

betydelse för vår ekonomis utveckling.

Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och

av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr

skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99).

Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet

aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska

Sveriges nettobidrag till EU.

Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den

nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas.

Stockholm den 2 april 1998

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lars Tobisson

(m), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson

(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne Eberstein (s), Johan

Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s),

Göran Lindblad (m), Ronny Korsberg (mp) och Andreas Carlgren (c).

Avvikande meningar

1. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (v, mp)

Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets

ställningstagande under rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU

bort ha följande lydelse:

Utskottet ser stora risker med EMU och är positivt till att Sverige inte

kommer att införa euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari

1999. Ett svenskt deltagande i EMU skulle innebära stora inskränkningar i

Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik. Med de

långtgående demokratiska ambitioner som finns i Sverige kan det inte vara

rimligt att avstå från en folkomröstning om EMU.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet anser således att motion U26 (mp) yrkande 3 bör tillstyrkas.

2. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (c)

Andreas Carlgren (c) anser att finansutskottets ställningstagande under

rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU bort ha följande lydelse:

Ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, med en gemensam valuta, är

ett stort steg. Det är således viktigt att ett eventuellt svenskt EMU-

medlemskap föregås av en folkomröstning. Det finns dock ingen anledning att

utlysa en folkomröstning förrän ett medlemskap eventuellt skulle aktualiseras

av en regering eller en majoritet i riksdagen.

Utskottet finner således inte att riksdagen bör göra något tillkännagivande

med anledning av motion U26 (mp) yrkande 3. Motionen bör därmed avstyrkas.

3. Konvergensprogrammet (v, mp)

Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets

ställningstagande under rubriken Konvergensprogrammet bort ha följande lydelse:

Sverige presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram med det övergripande

syftet att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna. Utskottet vill erinra

om att konvergensprogrammet innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad

arbetslöshet samt krav på minskad miljöskuld. Utskottet anser att dessa krav

inte har uppfyllts och att de i det fortsatta arbetet måste prioriteras högre.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion U26 (mp) yrkande 4 bör därmed tillstyrkas.

4. Offentlig upphandling (v, mp)

Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets

ställningstagande under rubriken Offentlig upphandling bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion U26 (mp) att EU:s regler för offentlig

upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i

upphandlingssammanhang. Utskottet instämmer i regeringens skrivning om att det

behövs en utredning kring vilka miljökrav som får ställas. I likhet med motion

U26 (mp) anser utskottet dock att ytterligare steg bör tas. Utskottet anser att

en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra det möjligt

att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje

upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion U26 (mp) yrkande 5 bör således tillstyrkas.

5. EU:s budget och återflödet till Sverige (v, mp)

Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets

ställningstagande under rubriken EU:s budget och återflödet till Sverige bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att avsnitten i regeringens skrivelse om EU:s budget lämnar

vissa luckor. Utskottet noterar att det inte, även om Sveriges avgift och i

viss mån också återflödet redovisas, görs någon komplett redovisning av hur

mycket EU-medlemskapet kostar Sverige. För att en sådan redovisning skall vara

rättvisande måste även de ökade administrativa kostnaderna och resekostnaderna

för den statliga förvaltningen tas med i beräkningen.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således tillstyrkas.

Näringsutskottets yttrande

1997/98:NU4y

Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1997

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 1997/98:60 med berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1997 jämte motioner, i de delar som berör näringsutskottets

beredningsområde. Näringsutskottet yttrar sig över sammanlagt fyra yrkanden som

återfinns dels i de två motionerna 1997/98:U25 (v) och 1997/98: U26 (mp) väckta

med anledning av skrivelsen, dels i motion 1997/98:U618 (mp) från den allmänna

motionstiden.

Näringsutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena

avslås. Till yttrandet har fogats 3 avvikande meningar (mp; v, mp).

Skrivelsen

I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under år

1997 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar

Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala

samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes

samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av

svenskar.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60 och som behandlas

här är följande:

1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (8) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

regeringens försök att slutföra det multilaterala investeringsavtalet (MAI)

utan dialog och utan diskussion om landspecifika reservationer för Sveriges del

med riksdagen.

1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten

av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara energikällor

prioriteras,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (båda mp) såvitt gäller yrkandet

(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s

PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i

ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk.

Näringsutskottet

Inledning

För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet

tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem-sex ledamöter från partierna samt en

sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats:

energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera

avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas)

beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska

handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den

gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa

avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från

näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i

detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa

några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens

skrivelse.

De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed

uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s

insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den

fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de

pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and

Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning

inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken.

Näringsutskottet behandlar i det följande de nämnda motionsyrkandena

tillsammans med korresponderande avsnitt i skrivelsen under tre rubriker:

Omställningen av energisystemen i Östeuropa, Utveckling av förnybara

energikällor och Det multilaterala investeringsavtalet.

Omställningen av energisystemen i Östeuropa

Motionerna

I motion 1997/98:U618 (mp) anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara

ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras

framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att

Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc.

omhändertas på ett tillförlitligt sätt. Det konstateras att Sverige bidrar

genom såväl bilaterala som multilaterala insatser till omställningen av

energisystemen i Östeuropa. Inom ramen för EU:s program PHARE (Poland and

Hungary Aid for Restructuring of the Economies) och TACIS (Technical Assistance

to the Commonwealth of Independent States and Georgia) medverkar Sverige till

att utveckla och förändra energisystemet i bl.a. Ryssland. Förhoppningsvis,

sägs det, kan den ryska energipolitiken påverkas i rätt riktning.

Skrivelsen

I skrivelsen (s. 212) sägs att TACIS-programmet spelar en viktig roll i EU:s

ansträngningar att understödja Rysslands demokratiska och ekonomiska

reformprocesser. TACIS-programmet för år 1997 uppgick till ca 128 miljoner ecu

och inriktades på företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete,

transporter, energi och miljö. I programmet ingår fortsatt stöd till

förbättrandet av kärnsäkerheten. Även ett utökat regionalt samarbete vid

Rysslands västgränser är en del i TACIS-samarbetet.

Regeringen erinrar om att kommissionen, G 7-länderna (Förenta staterna,

Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien) och Ukraina år

1995 upprättade ett Memorandum of Understanding med bl.a. ett ömsesidigt

åtagande att stänga kärnkraftverket i Tjernobyl senast år 2000. Uppfyllandet av

förpliktelserna i detta dokument beskrivs i skrivelsen som en stötesten i

relationerna mellan EU och Ukraina. Under år 1997 har beslutats att en ny

sarkofag över den havererade reaktorn i Tjernobyl skall byggas. EU har

förbundit sig att bidra finansiellt till detta projekt, där även Sverige avser

att bidra bilateralt. Ett nytt TACIS-program för år 1998 som omfattar

samarbetsprojekt inom institutionsbyggnad, ekonomiska reformer och utveckling

av den privata sektorn samt energi och miljö är under förhandling.

Vissa kompletterande uppgifter

Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som

har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och

administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i

Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid

inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan

möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även

åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet.

Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till

utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i

mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl.

sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken,

t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat

att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella

kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp

med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE

kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför

utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer

att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet;

syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning.

I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland,

byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PCA - Partnership and

Cooperation Agreement), framgår att förstärkt samarbete skall etableras inom

bl.a. miljöområdet och kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G

8-möte (Förenta staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien

och Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan.

Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning

av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i

huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är

att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska

energisamarbetet.

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s

sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte

att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas

energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl

inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring

kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare

läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på

energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som

motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att

gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under

hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella

staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin

energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men

på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram

för berörda länder.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd

del.

Utveckling av förnybara energikällor

Motionen

Miljöpartiet de gröna ser allvarligt på att EU:s arbete med energifrågor inte i

tillräcklig grad inriktas på förnybara energikällor, framhålls det i motion

1997/98:U26 (mp). Motionärerna vill fästa uppmärksamhet på att det

gasmarknadsdirektiv som är under utarbetande kan innebära att Sverige blir

ytterligare beroende av fossila energikällor. Det riktas också kritik mot att

ITER-projektet (International Thermonuclear Experimental Reactor) ännu hålls

vid liv. I stället borde EU stödja och prioritera en mer omfattande forskning

och utveckling av förnybara energikällor som t.ex. solceller.

Skrivelsen

I skrivelsen (s. 129) sägs att energiarbetet under år 1997 har dominerats av

behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en

inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Direktivet innehåller

allmänna regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden,

liksom regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en

tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för

att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett

monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst en tredjedel av gasmarknaden

vara öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra

gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara

berättigade att utnyttja andras gasledningar.

I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om en strategi för

förnybara energikällor. Vid ministermötet i maj 1997 förelåg enighet om en

resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi för

att främja dessa energikällor. I strategin, som kommissionen överlämnade i form

av en vitbok (KOM/97/599) till rådet i början av december 1997, föreslås bl.a.

som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram till år 2010 fördubblar andelen

förnybara energikällor till 12 % av den totala energianvändningen. Kommissionen

anser att politiken bör inriktas på att främja användningen av biomassa,

vindkraft och solenergi. Enligt kommissionen kan strategin bidra till att skapa

ett konkurrenskraftigt energisystem för hela Europa med betydande möjligheter

för export av kunnande och investeringar till tredje land.

Vid energirådsmötet i december 1997 enades ministrarna om en tvåårig budget

för ALTENER II-programmet (Alternative Energy), vilket innebär en fortsättning

och utvidgning av det första ALTENER-programmet som löpte ut år 1997.

Programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de nödvändiga

villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor, särskilt vad gäller de

legala och administrativa villkoren. Programmet skall också bidra till att

uppmuntra privata och offentliga investeringar i produktion och användning av

energi från sådana energikällor. ALTENER-programmet utgör en betydelsefull del

av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp från

energisektorn.

Vid nyssnämnda rådsmöte presenterade kommissionen också ett förslag till

ramprogram för energi (KOM/97/550). Enligt förslaget inordnas där bl.a.

programmen SAVE II (Special Action for Vigorous Energy Efficiency), SYNERGY

(finansierar internationella samarbetsprojekt med tredje land för utveckling

och implementering av energikällor) och ALTENER II samt delar av THERMIE

(demonstrations- och spridningsprogram inriktat på icke-nukleär energi i det

fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling) i syfte att skapa en mer

samlad struktur. Ambitionen är att ramprogrammet skall möjliggöra tydligare

prioriteringar och bättre samordning av gemenskapens arbete inom energiområdet.

Vissa kompletterande uppgifter

Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om det nyssnämnda,

fleråriga ramprogrammet (1992-2002) för energisektorn. Kommissionen lyfter fram

tre huvudmålsättningar för programmet: att förbättra gemenskapens

försörjningstrygghet, att bidra till en förbättrad konkurrenskraft och att

åstadkomma ett förbättrat miljöskydd. Det handlar bl.a. om att öka

internationellt samarbete på energiområdet, att fortsatt främja förnybara

energikällor och att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning.

Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall

diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan

för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av

gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter

klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är

sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom

en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och

jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar

finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på

gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för

utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för

energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare

nämnts, fram till år 2010.

Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid

energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi

och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om

rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till

miljöministrarna.

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera

resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att

åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som

anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de

närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom

kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet

med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur

svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas

är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella

resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma

åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter

enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under

vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger

enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att

påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor.

Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del.

Det multilaterala investeringsavtalet

Motionerna

Regeringens beskrivning av det multilaterala investeringsavtalet MAI

(Multilateral Agreement on Investment) måste sägas vara något av ett rekord i

skönmålning, heter det i partimotionen 1997/98:U25 (v). Regeringen säger sig,

anför motionärerna, vilja lägga stor vikt vid ett så liberalt och bindande

investeringsavtal som möjligt. I en kritisk ton konstateras att Sverige jämfört

med många andra länder har begärt ganska få landspecifika reservationer. I

motionen påpekas att 560 frivilligorganisationer från hela världen har riktat

skarp kritik mot avtalet. Den analys som gjorts, fortsätter motionärerna, om

detta avtal i ett betänkande i Europaparlamentet - framlagt i början av år 1998

- utmynnade i en resolution där unionen och medlemsstaterna rekommenderades att

ej underteckna nuvarande avtalsförslag. Regeringen har tydligen avsett att

slutföra förhandlingarna om detta avtal utan att föra någon dialog med

riksdagen, hävdar motionärerna och anser att ett sådant arbetssätt är

oacceptabelt.

I motion 1997/98:U26 (mp) påstås att regeringen inte nämner MAI-avtalet i

skrivelsen. Det är uppenbart, sägs det, att detta är ett led i försöken att

sopa detta odemokratiska och i många avseenden skamliga avtal under mattan.

Även i denna motion hänvisas till resolutionen från EU-parlamentet att

medlemsländerna inte skall godkänna avtalet i nuvarande form, och det

understryks att Miljöpartiet kräver att regeringen hörsammar detta krav.

Skrivelsen

Under rubriken Den gemensamma handelspolitiken (s. 200) beskrivs de

förhandlingar som pågått sedan hösten 1995 i OECD om ett multilateralt

investeringsavtal. I förhandlingarna deltar OECD-länderna, där EU:s

medlemsländer också företräds av kommissionen. Avsikten är att avtalet även

skall vara öppet för andra länder att ansluta sig till. Målsättningen är att

skapa säkra, icke-diskriminerande, förutsättningar för utländska investerare

och investeringar. Ambitionen är att det skall finnas en hög nivå på åtaganden

om investeringsliberalisering och skydd av investeringar samt en effektiv

tvistlösningsmekanism. Den ursprungliga tidsplanen för förhandlingarnas

avslutande har inte hållit, och i skrivelsen sägs att tidsfristen för

förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998.

Av skrivelsen framgår att vissa frågor kvarstår att lösa. Så tilldrar sig

t.ex. frågorna om miljö, arbetstagares rättigheter och extraterritoriell

tillämpning av lagar på investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna.

Nyckelproblemen inför slutfasen av förhandlingarna gäller, sägs det, i vilken

utsträckning olika typer av undantag skall medges från huvudregeln om icke-

diskriminering. Sverige lägger stor vikt vid, framhåller regeringen, att ett

avtal med så liberala och bindande regler som möjligt kommer till stånd och att

länder utanför OECD-kretsen ansluter sig till det.

Vissa kompletterande uppgifter

I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband med

behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4-0073/98)

- föredragande var den tyske företrädaren Wolfgang Kreissl-Dörfler (De gröna) -

underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt ifrån

avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs under de

sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk vidare att

EU verkligen behöver MAI-avtalet eftersom unionen sammantaget är den största

investeraren i hela världen och att 50 % av dess investeringar går till OECD-

länder. Samtidigt är EU det område som är mest öppet för investeringar från

tredje land varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler

som bygger på öppenhet och icke-diskriminering, sade han.

Kommissionären ville betona vikten av att avtalet kan göra det möjligt att

skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer respekteras av

investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det möjligt att bevara

den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på, och att det behövs en

särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen som gentemot de

länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att kommissionen noga kommer

att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med andra internationella

avtal och med unionens interna politik innan det överlämnas till rådet och

parlamentet för godkännande. Dessutom skall parlamentet få ge sitt samtycke

till avtalet innan det får träda i kraft. Samtidigt betonades att det inte är

kommissionens avsikt att nå fram till ett avtal till varje pris. Viktigt är att

uppnå rätt sorts MAI-avtal som främjar unionens intressen och skyddar u-

länderna.

I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju

interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet

om MAI-avtalet sade handelsminister Leif Pagrotsky inledningsvis att tidsplanen

för MAI-förhandlingarna inte håller och att något avtal inte skulle vara

möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga intentionerna.

Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att

utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls

informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och

om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det

underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts

av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att

fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall

utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas

över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att

redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av

delområden i det föreslagna avtalet.

Leif Pagrotsky menade att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga

regler och överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens

sida är, poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av

företagens möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller

miljö- och arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i

förhandlingarna för att särskild hänsyn skall kunna tas till individuella

utvecklingsländers problem om och när dessa önskar bli medlemmar av MAI.

Sverige kommer också, anfördes det, att verka för att en bredare krets av

länder involveras i den fortsatta förhandlingsprocessen.

Under denna interpellationsdebatt framkom också i ett inlägg av

handelsministern att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI-

förhandlingarna i juni 1998.

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI

och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det

traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på

gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög

standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke-

diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv

tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och

ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet

och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett

enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära

minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande

situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av

internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i

anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till

förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser

skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på

miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så

att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan

ifrågasättas.

Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om

bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s

vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets

överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att

förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till

två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett

enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom

ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den

utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om

förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det

föreläggs riksdagen för beslut.

Med hänvisning till det nu sagda och att MAI-avtalet långt ifrån är

färdigförhandlat saknas enligt näringsutskottets uppfattning anledning för

riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. De aktuella motionerna

avstyrks alltså i här berörda delar.

Stockholm den 21 april 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Mikael

Odenberg (m), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart

Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila

Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).

Avvikande meningar

1. Omställningen av energisystemen i Östeuropa

Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om

omställningen av energisystemen i Östeuropa bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i det som sägs i motion 1997/98:U618 (mp) om att

Sverige på ett aktivt sätt inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen, liksom i

andra sammanhang, bör stödja omställningen av energisystemen i Östeuropa i

ekologiskt hållbar riktning. Innebörden i detta är enligt näringsutskottets

uppfattning att resurser i första hand skall gå till utveckling av miljövänliga

energislag framför fortsatta investeringar i nya kärnkraftsreaktorer. Även om

de senare insatserna är motiverade av att mindre säkra reaktorer kan stängas

av, blir effekten att berörda länder även fortsättningsvis låses in i ett

fortsatt kärnkraftsberoende. Det är av största vikt att denna onda cirkel bryts

vid de beslutstillfällen som nu inträder både i samband med utvidgningen och

inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan EU och Ryssland genom den

nyligen träffade överenskommelsen om partnerskap och samarbete.

Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd

del.

2. Utveckling av förnybara energikällor

Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om

utveckling av förnybara energikällor bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet kan konstatera med ledning av den beskrivning som lämnas i

årsberättelsen att tyngdpunkten i energiarbetet har legat på behandlingen av

gasmarknadsdirektivet. Detta visar på ett tydligt och olyckligt sätt vilka

prioriteringar som gäller i det gemensamma energiarbetet. Den nuvarande

dominansen för fossila bränslen och kärnkraft i Europa präglar de

energipolitiska programmen och tränger undan de nödvändiga, framtidsinriktade

investeringarna i förnybara energikällor. De planerade, enorma europeiska

investeringarna i nya gasnät och kabelnät för elöverföring kommer enligt

näringsutskottets mening allvarligt att påverka möjligheterna att genomföra

energiomställningen i vårt land på det sätt som avsetts. Det ankommer nu på den

svenska regeringen att försöka utöva inflytande på andra medlemsländer och

tillsammans med dem få till stånd en omorientering av de energipolitiska

programmen till förmån för en kraftfull resursförstärkning på förnybara

energikällor. Enligt näringsutskottets uppfattning föreligger det för

närvarande ett gynnsamt tillfälle för ett sådant alliansskapande arbete inför

det svenska ordförandeskapet i rådsarbetet under våren 2001.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1997/98:U26 (mp) i här

aktuell del.

3. Det multilaterala investeringsavtalet

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets

ställningstagande i avsnittet om det multilaterala investeringsavtalet bort ha

följande lydelse:

Näringsutskottet vill i likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:U25 (v)

och 1997/98:U26 (mp) uttrycka sin oro för det sätt på vilket förhandlingarna i

OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI) har bedrivits.

Förhandlingarna har förts i tysthet och den nödvändiga demokratiska insynen i

processen har varit undermålig. Riksdagen bör enligt näringsutskottets

uppfattning uttala att förhandlingarna i fortsättningen skall föras med ledning

av en fördjupad dialog med riksdagen. Det föreliggande avtalsutkastet uppvisar

enligt näringsutskottets mening mycket stora brister där hänsyn inte tas till

miljö- och kulturfrågor samt sociala frågor. Dessutom framstår avtalets

förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst

oklart. Så här långt är det investerarens rätt till en oavkortad

handlingsfrihet som har styrt utformningen av avtalet. Inriktningen på det

fortsatta förhandlingsarbetet måste därför vara att hävda staters rätt att på

demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex.

miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det

uppfattas som handelshinder. Näringsutskottet vill i detta sammanhang också

uttala tvivel om räckvidden i EU:s gemensamma positioner i dessa delar i de

fortsatta förhandlingarna; den gemensamma handelspolitiken tar i alltför liten

utsträckning hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar.

Med hänvisning till det sagda tillstyrker näringsutskottet motionerna

1997/98:U25 (v) och 1997/98:U26 (mp) i här berörda delar.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1997/98:AU7y

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 26 mars berett fyra av riksdagens utskott, däribland

arbetsmarknadsutskottet, tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse

1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997, över de

motioner som väckts med anledning av skrivelsen och över elva motioner väckta

under den allmänna motionstiden under hösten 1997, i de delar de berör

respektive utskotts beredningsområde.

Utskottet yttrar sig i det följande över valda delar av avsnittet 11 Tillväxt

och sysselsättning samt avsnittet 21 Regional- och strukturpolitik. Utskottet

yttrar sig också över motionerna

1997/98:U501 (m) (yrk. 2 delvis),

1997/98:U210 (c) (yrk. 17 delvis),

1997/98:A460 (c) (yrk. 22 delvis och 23 delvis),

1997/98:U25 (v) (yrk. 10),

1997/98:U26 (mp) (yrk. 7 delvis).

Sysselsättningspolitik

Skrivelsen

Resultaten av sysselsättningsmötet i Luxemburg i november 1997 visar redan nu

betydelsen av de nya fördragsbestämmelserna om sysselsättning. Redan innan

fördraget träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna

skall få genomslag i praktiken. Bl.a. antog Europeiska rådet slutsatser om

sysselsättningsriktlinjer för 1998 och angav en konkret uppföljning av dessa.

Europeiska rådet ställde sig också bakom Europeiska investeringsbankens

sysselsättningsinitiativ.

Utskottets ställningstagande

Några motioner har inte väckts i denna del i utrikesutskottets ärende.

Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat

yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om

Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet

mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens

skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar

utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y).

Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att

sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna

för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt

att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att

Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998.

Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna

till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan,

att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka

jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger

väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta

till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen

ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell

läggning eller funktionshinder.

Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken

i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som

bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition.

Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom

utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.

Utskottet anser att detta är angeläget.

Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att

driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt

till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet.

Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för

arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i

nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas

på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen.

Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya

förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den

reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas

till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och

arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En

politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför

betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll.

Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en

del i sysselsättningspolitiken.

Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med

Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot

arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av

arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas

möjligheter att bli företagare.

Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på

sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan

fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat

svenska förväntningar.

Regional- och strukturpolitik

Skrivelsen

I skrivelsen lämnas en redogörelse för målområden och gemenskapsinitiativ.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion U501 följande. Struktur- och

regionalstöd bör betraktas som övergångslösningar. Medlemsavgift och stöd bör

på sikt kvittas mot varandra. I takt med att stödområdet kommit i kapp skall

stödet avvecklas. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och

eftersatta regioner. Sådant stöd bör i första hand avse hjälp att bygga upp och

stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk

infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård.

Det finns också ett utrymme för gemensamma insatser vad gäller de

transeuropeiska nätverken (yrk. 2 delvis).

Centerpartiet menar i motion U210 att den svenska hanteringen av EU:s

strukturfondsmedel kännetecknas av omfattande byråkrati. Regeringen bör

skyndsamt se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder.

Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU som syftar

till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt

tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden (yrk. 17 delvis).

Centerpartiet för fram motsvarande tankegångar också i motion A460 (yrk. 23

delvis). Därutöver anför partiet i den senare motionen följande. På den

gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma regionalpolitikens områden

har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt

hotar förutsättningarna för levande regioner. När dessa ståndpunkter kombineras

med krav på sänkt medlemsavgift riskerar den svenska regeringen dessutom att

försena eller underminera förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för den

historiska utvidgningen (yrk. 22).

Vänsterpartiet anför i motion U25 följande. EG:s fördrag begränsar den ?lilla?

nationella regionalpolitiken. I framtiden kan delar av regionalpolitiken

stoppas av kommissionen samtidigt som stödet från EU sannolikt kommer att dras

ned på grund av kostnaderna för EU:s utvidgning. Det är av utomordentlig vikt

att regeringen försvarar Sveriges rätt att utforma en egen regionalpolitik

(yrk. 10).

Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) är i motion U26 kritiska till EU:s

bidragssystem. Motionärerna anser att det innebär en rundvandring av pengar

mellan EU och medlemsstaterna. Ytterligare åtgärder måste vidtas mot fusk och

oegentligheter med EU:s budgetmedel (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet

för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan

regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk

sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader

en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta

av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder.

För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av

resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete.

En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren

2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och

regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget

för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt

avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige

bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka

återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av

programarbete m.m. är också eftersträvansvärd.

Utskottet har i dagarna behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional

tillväxt - för arbete och välfärd och ett stort antal motioner som är väckta

med anledning av den eller under allmänna motionstiden hösten 1997 (bet.

1997/98:AU11).

Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna

inom regional- och strukturpolitiken inriktas på att åstadkomma regional

balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka konkurrenskraften hos

främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken bör också inriktas på

lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med den nationella

regionalpolitiken bör öka.

En del av de synpunkter som förs fram av motionärerna i detta ärende har

också aktualiserats i det regionalpolitiska betänkandet. Detta gäller frågor om

den allmänna inriktningen av EU:s regional- och strukturpolitik (motionerna

U210 yrk. 17 delvis, U501 yrk. 2 och A460 yrk. 22 och 23), frågor om

administrativa förenklingar för strukturfonderna (U210 yrk. 17 delvis) och

frågor om EU:s inverkan på den nationella regionalpolitiken (U25 yrk. 10 och

U26 yrk. 7 delvis). I korthet sägs i betänkandet bl.a. att större förändringar

i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till nästa programperiod.

Utskottet påpekar också att varken regeringen eller riksdagen har annat än

mycket begränsade möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen

eftersom den numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Utskottet

hänvisar i övrigt till vad som sagts i betänkandet i avsnitten 4.2

Stödområdesfrågor och 6. EG:s strukturfonder. Arbetsmarknadsutskottet anser att

utrikesutskottet bör avstyrka de nu berörda motionsyrkandena.

Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt

bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet

peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär

transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som

kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k.

positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger

den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs

att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på

gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt

transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i

Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga

EU-länder. Även motionerna U210 och U460 i berörda delar bör avstyrkas.

Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid

utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda

positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s

regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten,

utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det

påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar.

Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför

allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland

nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller

oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har

utskottet samma inställning som regeringen. Motionen A460 yrkande 22 i berörd

del bör avstyrkas.

Slutligen vad gäller det som sägs i motion U26 om att ytterligare åtgärder

måste vidtas mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel konstaterar

utskottet att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att det

införs svenska lagregler om kontroll och tillsyn av sådana strukturstöd som

inte redan i dag omfattas av sådan lagstiftning. Utskottet anser mot bakgrund

därav att motionen i berörd del bör avstyrkas.

Stockholm den 23 april 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson

(s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja

Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg

(m), Barbro Johansson (mp), Anna Åkerhielm (m) och Michael Stjernström (kd).

Avvikande meningar

1. Den allmänna inriktningen av regional- och strukturpolitiken

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och

strukturpolitik, i den del det avser den allmänna inriktningen av EU:s

regional- och strukturpolitik, bort ha följande lydelse:

Kommissionens förslag om ändringar av regional- och strukturfondspolitiken

inför nästa programperiod åren 2000-2006 är inte särskilt genomgripande. De

nuvarande medlemsländerna beräknas år 2006 ta 70 % av strukturfonderna i

anspråk. Regional- och strukturstöd borde vara övergångslösningar men tenderar

att bli permanenta subsidier. Enligt utskottet borde Sverige agera för en

avveckling av stödet i takt med att stödområdenas situation förbättras.

Det bör också betonas att stöden inte får innebära centralplanering och

snedvridning av ekonomierna i Central- och Östeuropa.

Utskottet delar Moderaternas uppfattning att det är meningslöst för

medlemsländerna att först betala in avgifter till EU för att sedan få tillbaka

dem i form av strukturstöd. På sikt bör därför medlemsavgifter och stöd kvittas

mot varandra. Det är dock viktigt att påpeka att eventuella nationella stöd

inte får strida mot EU:s konkurrensneutralitet.

Stödet från EU bör inriktas på svaga eller eftersatta regioner. Det kan också

stimulera till samverkan över nationsgränserna. I första hand bör stödet bestå

av hjälp att bygga upp och stärka institutioner för en fungerande

marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur som inte marknadsfinansieras,

utbildning samt viss miljövård. Den nationella planeringen och nationella

monopol har ofta snedvridit transportsystemen, främst avseende järnvägen,

eldistribution och i viss mån vägnätet. Även här kan EU ha en konstruktiv roll

i de gränsöverskridande förbindelserna. Moderaternas motion U501 i berörd del

bör tillstyrkas.

2. EU:s regional- och strukturpolitik

Elving Andersson (c) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och

strukturpolitik, styckena 6-8, i den del det behandlar förslag från

Centerpartiet, bort ha följande lydelse:

Den omfattande byråkrati som kännetecknar den svenska hanteringen av EU:s

strukturfondsmedel har utsatts för en stark kritik. Utskottet anser därför att

regeringen skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s

strukturfonder.

Utskottet är vidare oroat över att EG-kommissionen förespråkar en minskning

av de horisontella stödprogrammen. Sverige bör i de pågående förhandlingarna

med EG-kommissionen om strukturfondspolitiken verka för en offensiv gemensam

regionalpolitik inom EU som syftar till att göra perifert belägna områden

långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete

i unionens ytterområden.

På den gemensamma regionalpolitikens område har regering intagit ståndpunkter

som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner. När

detta kombineras med krav på en sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett

brett stöd för en utvidgning av EU försenas eller undermineras.

Slutligen vill utskottet framhålla att det är olyckligt att regeringen

förespråkar att budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med

beaktande av kommande utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även

framdeles att behövas en solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Med en

minskad budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka. Utskottet

förordar med det anförda ett tillstyrkande av motionerna U210 yrkande 17 i

motsvarande del och U460 yrkandena 22 och 23, bägge i motsvarande delar.

3. Den nationella stödområdesindelningen

Hans Andersson (v) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional-

och strukturpolitik, i det stycke som börjar med ?En del av de? såvitt det

avser motion U25, bort ha följande lydelse:

Den nationella regionalpolitiken har en större betydelse än den EU-

finansierade. Genom EG:s fördrag begränsas den ?lilla? regionalpolitiken

(artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget). Regeringen har nyligen utfärdat en

förordning som förbjuder att regionalt utvecklingsstöd utbetalas inom de

områden i Sverige som har godkänts av EG-kommissionen som

strukturomvandlingsområden. Enligt utskottet innebär detta en oacceptabel

inskränkning i den nationella beslutanderätten till men för den regionala

utvecklingen. Det är av utomordentlig vikt att regeringen försvarar Sveriges

rätt att utforma en egen regionalpolitik. Detta bör enligt utskottet ges

regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 yrkande

10. Övriga i detta avsnitt behandlade motioner bör avstyrkas.

4. Kostnader för EU m.m.

Barbro Johansson (mp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet

Regional- och strukturpolitik, i den del det behandlar motion U26, bort ha

följande lydelse:

Utskottet är kritiskt till EU:s bidragssystem eftersom det medför en onödig

rundvandring av pengar. Sverige har bättre förutsättningar än EU att styra

pengar till verkligt angelägna projekt i svenska regioner än vad EU har.

Åtgärder måste också enligt utskottet vidtas mot fusk och andra oegentligheter

med EU:s budgetmedel. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker motion U26 yrkande 7 i berörd del. Övriga motioner behandlade i

detta avsnitt avstyrks.

Särskilda yttranden

1. Sysselsättningspolitik

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anför:

Hög och ihållande arbetslöshet är ett problem som plågar många av EU:s

medlemsstater. Det innebär dock inte att problemen kan lösas gemensamt.

Arbetsmarknadens regler och funktionssätt avgörs i allt väsentligt på

nationell nivå. Ansvaret för att reformera arbetsmarknaden och bringa ned det

höga skattetrycket på arbete och företagande ligger t.ex. hos de enskilda

länderna. Förutsättningarna för en gemensam sysselsättningspolitik kommer att

bli än mindre vid en utvidgning av antalet medlemsländer. Centralt reglerad

arbetsmarknad och löneavtal kan få förödande konsekvenser för bräckliga

ekonomier i snabb tillväxt.

Arbetstagarnas trygghet i den traditionella europeiska modellen har byggt på

regler som styr anställning och friställande. Sådana regler har delvis varit

kontraproduktiva. Sverige är ett exempel på ett land med en stel arbetsmarknad,

hög arbetslöshet och låga reallöner. Stora grupper har här ställts utanför

arbetsmarknaden. Tryggheten bör i stället komma genom att det finns ett rikt

utbud av anställningsmöjligheter så att varje individ kan hitta det som passar

henne eller honom. För att detta skall vara möjligt krävs en union där företag

kan skapas och växa. En fortsatt fördjupning av den inre marknaden och ett

undanröjande av kvarvarande nationella hinder för företagande och monopol är

det bästa sättet att på unionsnivå angripa arbetslösheten. Sverige bör verka

för att EU-samarbetet får denna inriktning.

2. Sysselsättningspolitik

Hans Andersson (v) anför:

En ny avdelning om sysselsättning har införts i EG-fördraget. Liksom

majoriteten i utskottet tycker jag att det är bra att dessa frågor nu behandlas

mer samordnat, regelbundet och institutionaliserat, men jag vill samtidigt

betona att fördelarna inte får överdrivas. Jag återkommer till vad jag tidigare

sagt i samband med behandlingen av regeringens proposition om

Amsterdamfördraget, nämligen att EMU-processen, med prisstabilitetsmål och

budgetdisciplin, är överordnad kampen mot arbetslösheten. Konvergenskrav och

stabilitetspakt motverkar enligt min mening arbetet för en god

sysselsättningsutveckling.

Vissa termer och förkortningar

--------------------------------------------------------

|Associationsavtal |EG:s associationsavtal enligt Rom-|

| |fördragets artikel 238. Överenskom-|

| |melserna är baserade på ömsesidighet|

| |vad gäller rättigheter och|

| |skyldigheter, men medger vanligen|

| |viss förmånsbehandling av den|

| |associerade parten.|

| |Associationsavtal finns med bl.a.|

| |Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har|

| |särskilda associationsavtal, s.k.|

| |Europaavtal, undertecknats med|

| |Polen, Ungern, Tjeckien m.fl.|

| |central- och östeuropeiska stater.|

| |Europaavtalen innehåller en referens|

| |till framtida EU-medlemskap. Jämför|

| |Europaavtal. |

--------------------------------------------------------

|Associerade |Länder och territorier utanför|

|transoceana |gemenskapen med associationsstatus|

|länder och |på grund av sina juridiska|

|territorier |bindningar med vissa medlemsstater|

| |(t.ex. Martinique med Frankrike). |

--------------------------------------------------------

|Benelux |Ekonomisk union etablerad genom|

| |Haagöverenskommelsen 1948 mellan|

| |Belgien, Nederländerna och|

| |Luxemburg. |

--------------------------------------------------------

|Beslut |Är bindande för dem de riktar sig|

| |till. Beslut har t.ex. fattats om|

| |införande av system för informa-|

| |tionsutbyte om vattenkvalitet. |

--------------------------------------------------------

|BNI/BNP |Bruttonationalinkomst/Bruttonationalprodukt.|

--------------------------------------------------------

|Bulletin of the |En EG-publikation som redogör för|

|European |kommissionens och andra gemenskaps-|

|Communities |institutioners arbete. Publiceras 11|

| |gånger om året. |

--------------------------------------------------------

|CAP/PAC |Common Agricultural Policy/Politique|

| |Agricole Commune - EG:s gemensamma|

| |jordbrukspolitik. I artikel 39 i|

| |Romfördraget fastställs att gemen-|

| |skapens jordbrukspolitik syftar till|

| |att öka produktionen av|

| |jordbruksprodukter, garantera|

| |jordbrukare en dräglig levnads-|

| |standard, stabilisera jord- |

| |bruksmarknaderna samt garantera|

| |rimliga priser för konsumenterna.|

| |Knappt 60 % av EG:s totala budget|

| |går till CAP. |

--------------------------------------------------------

|CE |Communauté Européenne (CE)/Euro-|

| |peiska gemen-skapen (EG). |

--------------------------------------------------------

|CECA |Communauté Européenne du Charbon et|

| |de l'Acier/Europeiska kol- och|

| |stålgemenskapen (EKSG). |

--------------------------------------------------------

|CELEX |EG-kommissionens rättsdatabas. Inne-|

| |håller i full text bl.a. EG:s grund-|

| |läggande traktater (t.ex. Rom-|

| |fördraget), sekundär lagstiftning|

| |(förordningar, direktiv, beslut,|

| |etc.), avtal mellan EG och tredje|

| |land samt rättsfallen från EG-|

| |domstolen. |

--------------------------------------------------------

|CERN |Conseil Européen pour la Recherche|

| |Nucléaire/ European Organization for|

| |Nuclear Research - Europeiska|

| |atomforskningscentret med säte utan-|

| |för Genève. Bildades 1954 för att|

| |utföra och koordinera forskning inom|

| |partikelfysik. |

--------------------------------------------------------

|CFP |Common Fisheries Policy - EG:s|

| |gemensamma fiskeripolitik. Enligt|

| |dess grundläggande bestämmelser|

| |skall fiskeresurserna mellan EU:s|

| |medlemsstater fördelas utifrån|

| |följande kriterier: traditionellt|

| |fiske, förlust av fiskemöjligheter|

| |på grund av införande av 200-|

| |milsgräns för fiskezoner, priori-|

| |tering av områden som är starkt|

| |beroende av fiske (Irland, norra|

| |Storbritannien). |

| | |

--------------------------------------------------------

|CIS | |

| |Custom Information System.|

| |Konvention undertecknad i juli 1995|

| |syftande till att möjliggöra ett|

| |gemensamt agerande av|

| |tullmyndigheterna i EU och utbyte av|

| |information för brottsbekämpande|

| |verksamhet. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Citizen´s | |

|Europe/Europe des |Medborgarnas Europa. Blev i mitten|

|Citoyens |av 1980-talet ett samlingsnamn för|

| |de fördelar som de enskilda|

| |medborgarna i EG skulle få av den|

| |inre marknaden. Medborgarnas Europa|

| |har ingen egen tidtabell. Det syftar|

| |på alla de åtgärder på|

| |arbetsmarknadens, socialpolitikens,|

| |konsumentpolitikens, ut-bildningens,|

| |miljöns och den fria rörlighetens|

| |områden som direkt gagnar de|

| |enskilda EU-medborgarna. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Cohesion |EU:s målsättning att uppnå ekonomisk|

|(Sammanhållning) |och social utjämning inom|

| |gemenskapen. Detta påverkar all|

| |verksamhet inom unionen men bedrivs|

| |främst genom de tre strukturfonderna|

| |- regionalfonden, socialfonden och|

| |jordbruksfondens utvecklingssektion.|

| |Enligt Unionsfördraget i Maastricht|

| |skall en särskild utjämningsfond|

| |(cohesion fund) för de ekonomiskt|

| |mindre utvecklade medlemsstaterna|

| |inrättas. |

--------------------------------------------------------

|Community Support |Utfästelser gjorda av EG-|

|Frameworks (CSFs) |kommissionen till medlemsländerna om|

| |på vilka områden och med hur mycket|

| |regionalfonderna kan användas för|

| |nationella regionalpolitiska|

| |stödåtgärder. Som regel lämnar EU|

| |bidrag motsvarande högst 70 % av|

| |totalkostnaderna för ett projekt. |

--------------------------------------------------------

|Coreper |Comité des Représentants|

| |Permanents/Committee for Permanent|

| |Representatives: de ständiga|

| |representanternas kommitté som|

| |består av medlemsstaternas EG-|

| |ambassadörer och deras|

| |ställföreträdare. Coreper|

| |sammanträder varje vecka och har|

| |till huvuduppgift att förbereda|

| |ministerrådets möten. Kommittén|

| |leder hela den mångfald|

| |arbetsgrupper som bearbetar|

| |kommissionens förslag inför behand-|

| |ling i ministerrådet. |

| | |

--------------------------------------------------------

|COREU |Correspondence Européen, EU:s in-|

| |terna kommunikationsnät för det|

| |utrikespolitiska samarbetet mellan|

| |medlemsstaterna. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Correspondence |Motsvarande Euro-Info-Centres inom|

|Centres |EU som vänder sig till tredje land|

| |med prioritering av EFTA-länderna|

| |och länderna i Central- och|

| |Östeuropa. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Council of |EU:s ministerråd. Se ministerrådet.|

|Ministers | |

--------------------------------------------------------

|Davignonrapporten |EG:s medlemsstater ingick i oktober|

| |1970 en överenskommelse om att|

| |inleda ett närmare och oförbindligt|

| |utrikespolitiskt samarbete. Rikt-|

| |linjerna till detta samarbete hade|

| |skisserats i en rapport av Etienne|

| |Davignon, belgisk diplomat och|

| |sedermera framträdande ledamot av|

| |EG-komissionen. Beslutet om närmare|

| |utrikespolitiskt samarbete inom|

| |gemenskapen var bl.a. ett avgörande|

| |skäl för Sveriges beslut att inte|

| |ansöka om EG-medlemskap vid denna|

| |tidpunkt. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Delors |Europeiska rådet tillsatte 1988 en|

|Plan/Report |kommitté under ledning av EG-kommis-|

| |sionens dåvarande president Jacques|

| |Delors med uppgift att utreda och|

| |föreslå steg i riktning mot en|

| |ekonomisk och monetär union, EMU. På|

| |våren 1989 presenterade kommittén|

| |sitt förslag som rekommenderar att|

| |EMU införs i tre faser och omfattar|

| |gemensam penning- och valutapolitik,|

| |samordning av den ekonomiska|

| |politiken, gemensam centralbank och|

| |en enhetlig valuta. |

| | |

--------------------------------------------------------

|DG |Directorate General -|

| |generaldirektorat. EG-kommissionens|

| |sekretariat är organiserat i sju|

| |stabsfunktioner och 23 general-|

| |direktorat (GD) för olika fack-|

| |områden. Dessa är externa förbin-|

| |delser (GD I), ekonomi och finans|

| |(GD II), inre marknad och|

| |industripolitik (GD III), konkurrens|

| |(GD IV), sysselsättning, arbets-|

| |marknads- och socialpolitik (GD V),|

| |jordbruk (GD VI), transporter (GD|

| |VII), bistånd (GD VIII), personal|

| |och administration (GD IX),|

| |information, kommunikation och|

| |kultur (GD X), miljö, nukleär-|

| |säkerhet och civilskydd (GD XI),|

| |vetenskap, forskning och utveckling|

| |(GD XII), informationsteknologi och|

| |innovation (GD XIII), fiske (GD|

| |XIV), finansinstitutioner och|

| |direkta skatter (GD XV),|

| |regionalpolitik (GD XVI), energi (GD|

| |XVII), kredit och investeringar (GD|

| |XVIII), budget (GD XIX), revision|

| |(GD XX), tullunion och indirekta|

| |skatter (GD XXI), samordning av|

| |strukturpolitiken (GD XXII) och|

| |företagspolitik, handel, turism och|

| |kooperation (GD XXIII). |

| | |

--------------------------------------------------------

|Direktiv |Är bindande för EU:s medlemsstater|

| |när det gäller målen som skall|

| |uppnås, men ger varje stat valfrihet|

| |beträffande medlen. Ofta innehåller|

| |direktiven åtaganden om tid för|

| |införande. |

| | |

--------------------------------------------------------

|Dublinkonventionen|EU:s konvention om asyl under-|

| |tecknades i Dublin 11 juni 1990 av|

| |11 medlemsstater. |

| | |

--------------------------------------------------------

|EC |European Community - Europeiska ge-|

| |menskapen. Se EG. |

| | |

--------------------------------------------------------

|ECB/ECBS |European Central Bank/European Cent-|

| |ral Bank System - den europeiska|

| |centralbanken respektive det|

| |europeiska centralbankssystemet|

| |(inkl. de nationella|

| |centralbankerna) som avses upprättas|

| |i EMU:s fas tre i slutet av 1990-|

| |talet (jämför EMU). |

| | |

--------------------------------------------------------

|Ecofin |Ministerrådsmöte i EU sammansatt av|

| |medlemsstaternas ekonomi- och|

| |finansministrar. Är tillsammans med|

| |General Affairs Council (som be-|

| |handlar frågor av allmän och|

| |utrikespolitisk karaktär) ett av de|

| |viktigaste ministerrådsmötena i EU.|

| | |

--------------------------------------------------------

|EDF |European Development Fund -|

| |Europeiska utvecklingsfonden som|

| |förvaltar EU:s biståndsmedel till|

| |AVS/ACP-staterna under|

| |Lomékonventionen. Har sitt säte i|

| |Luxemburg. Medel tillskjuts i|

| |femårsramar knutna till Lomékon-|

| |ventionen. |

| | |

--------------------------------------------------------

|EEA |1. European Environment Agency -|

| |Europeiska miljöbyrån med säte i Kö-|

| |penhamn. Dess roll är främst|

| |rådgivande till EG i miljöfrågor|

| |samt ett informationscenter för|

| |statistik över miljösituationen i|

| |medlemsstaterna. |

--------------------------------------------------------

| |2. European Economic Area -|

| |Europeiska ekonomiska samarbets-|

| |området. Se EES. |

--------------------------------------------------------

|EEG |Europeiska ekonomiska gemenskapen.|

| |Se EG/EC/CE. |

--------------------------------------------------------

|EES |Europeiska ekonomiska samarbets-|

| |området, be- |

| |stående av EG:s och EFTA:s samtliga|

| |medlemsstater. Avtalet om att|

| |upprätta EES trädde i kraft den 1|

| |januari 1994. Avtalet omfattar de|

| |fyra friheterna samt angränsande|

| |politikområden (t.ex. utbildnings-|

| |och forskningssamarbete). Det om-|

| |fattar också de legala och|

| |institutionella frågor som ligger|

| |till grund för avtalet. Avtalet|

| |bygger på EG:s regelverk - acquis|

| |communautaire - exklusive den|

| |gemensamma jordbrukspolitiken,|

| |fiskepolitiken, handelspolitiken och|

| |skattepolitiken, m.fl. områden.|

| |Medlemmar är Island, Norge och|

| |Liechtenstein. |

--------------------------------------------------------

|EFTA |European Free Trade Association -|

| |den europeiska|

| |frihandelssammanslutningen som|

| |grundades 1960. |

| |Medlemmar är Island, Norge, Schweiz|

| |och Liechtenstein. Sverige,|

| |Finland, Österrike, Danmark,|

| |Portugal och Storbritannien var|

| |medlemmar av EFTA fram till dess de|

| |anslutit sig till EG/EU. |

--------------------------------------------------------

|EG-fördraget |Detta fördrag som slöts år 1957 om|

| |den europeiska ekonomiska|

| |gemenskapen (EEG), med senare|

| |tillägg och ändringar, kan kallas|

| |EG:s grundlag och regeringsform.|

| |Till sin egentliga natur är|

| |fördraget en överenskommelse mellan|

| |stater som behåller sin nationella|

| |handlingsfrihet, men samtidigt är|

| |beredda att på klart angivna villkor|

| |och inom precist definierade områden|

| |begränsa eller avstå från sin|

| |suveräna handlingsfrihet och|

| |överlämna denna till gemenskapen. |

--------------------------------------------------------

|EG/EC/CE |Europeiska gemenskapen (EG)/European|

| |Community (EC)/Communauté Européenne|

| |(CE). Består av EKSG, EEG och|

| |Euratom. EG:s medlemsstater är|

| |Belgien (1951), Frankrike (1951),|

| |Italien (1951), Luxemburg (1951),|

| |Nederländerna (1951), Tyskland (1951|

| |för Västtyskland och 1990 för f.d.|

| |DDR), Danmark (1973), Irland (1973),|

| |Storbritannien (1973), Grekland|

| |(1981), Portugal (1986), Spanien|

| |(1986), Sverige (1995), Finland|

| |(1995) samt Österrike (1995). Se|

| |också EU. |

--------------------------------------------------------

|EG-domstolen |Court of Justice of the European|

| |Communities, med säte i Luxemburg.|

| |Är högsta uttolkare av EG-fördragen|

| |och gemenskapens lagstiftning.|

| |Domstolen består av 15 ledamöter och|

| |9 generaladvokater (vars uppgift det|

| |är att i varje mål framlägga ett|

| |förslag till beslut) och har ca 600|

| |anställda. |

--------------------------------------------------------

|EG-kommissionen |Är ett utredande, förslagsställande,|

| |verkställande och övervakande organ.|

| |Kommissionen består av 20 ledamöter|

| |- två från vart och ett av de fem|

| |stora medlemsstaterna (Frankrike,|

| |Italien, Spanien, Storbritannien och|

| |Tyskland), en från vart och ett av|

| |de övriga. Ledamöterna i kom-|

| |missionen nomineras av|

| |medlemsstaterna och utses för en|

| |femårsperiod. Kommissionen leds av|

| |en president som väljs för en period|

| |av två år. Varje ledamot har ett|

| |eller flera ansvarsområden.|

| |Kommissionen biträds av ett|

| |sekretariat som är organiserat i|

| |stabsfunktioner, generaldirektorat|

| |(jämför DG) och andra enheter. Ca 13|

| |000 tjänstemän arbetar i|

| |kommissionen, vars säte är Bryssel.|

--------------------------------------------------------

|EG:s regelverk |Acquis communautaire, det samlade|

| |regelverket inom EG bestående av|

| |grundfördragen, förordningar,|

| |direktiv, och domstolsavgöranden. |

--------------------------------------------------------

|EGT |Europeiska gemenskapens officiella|

| |tidning. EG:s sammanställning av|

| |direktiv, förordningar, etc. som|

| |antagits av ministerrådet. Kan|

| |jämföras med Svensk|

| |författningssamling i Sverige. |

--------------------------------------------------------

|EIB |European Investment Bank -|

| |Europeiska inve-steringsbanken är|

| |ett självständigt EG-organ med egen|

| |förvaltning. Etablerades i och med|

| |Rom-fördraget, med syftet att till|

| |speciellt utsatta och mindre|

| |utvecklade regioner i EG:s|

| |medlemsstater ge lån främst för|

| |investeringar i infrastruktur,|

| |energisektorn och industriell|

| |modernisation. Lån ges också till|

| |staterna i Central- och Östeuropa|

| |och till de stater som är anknutna|

| |till Lomékonventionen. Banken har|

| |sitt säte i Luxemburg. Styrelsen|

| |består av de 15 medlemsstaternas|

| |finans- och ekonomiministrar. |

--------------------------------------------------------

|EIS |European Information System. EU:s|

| |datainformationsnät som skall|

| |regleras i en konvention och som|

| |syftar till att underlätta|

| |kontrollen vid gemenskapens yttre|

| |gränser. Den skall utgöra ett|

| |komplement till konventionen om de|

| |yttre gränserna. |

--------------------------------------------------------

|Ekonomiska och |Är ett rådgivande organ inom EU med|

|sociala kommittén |representanter från arbetsmarknadens|

| |parter, producent- och konsumentint-|

| |ressen, jordbruk, m.m. Kommittén har|

| |189 ledamöter och ett sekretariat|

| |med säte i Bryssel med ca 500|

| |anställda. |

--------------------------------------------------------

|EKSG |Europeiska kol- och stålgemenskapen.|

| |Bildades 1951 genom det s.k.|

| |Parisfördraget. De sex ur-sp-|

| |rungliga medlemsstaterna - Belgien,|

| |Frankrike, Italien, Luxemburg,|

| |Nederländerna och Västtyskland -|

| |samordnade sina befogenheter att|

| |be-stämma i frågor som påverkar pro-|

| |duktion och distribution av kol och|

| |stål i den nya organisationen. |

--------------------------------------------------------

|EMS |Europeiska monetära|

| |systemet/European Monetary System -|

| |EG:s monetära samarbetssystem|

| |skapades 1978/79 och är lagfäst i|

| |Europeiska enhetsakten från 1987.|

| |Samarbetet inriktas på att|

| |vidareutveckla växelkursmekanismen,|

| |ERM, och främja ömsesidigt|

| |ekonomisk-politiskt närmande, s.k.|

| |konvergens. EMS består av en|

| |gemensam valuta, ecu,|

| |växelkursmekanismen, ERM, den mo-|

| |netära samarbetsfonden, EMCF, samt|

| |kreditstödsfacili-teter. |

--------------------------------------------------------

|EMU |Economic and Monetary Union - EU:s|

| |ekonomiska och monetära union. En av|

| |EG:s två regeringskonferenser, som|

| |inleddes i december 1990, behandlade|

| |EMU. EMU är tänkt att genomföras i|

| |tre faser: den första innebär dels|

| |upprättandet av den inre marknaden|

| |och införandet av fria kapital-|

| |rörelser mellan EU-staterna, dels|

| |att alla valutor knyts till|

| |växelkursmekanismen i EMS. Fas två|

| |innebär huvudsakligen en|

| |förstärkning av den ekonomisk-poli-|

| |tiska samordningen och fas tre|

| |skapandet av en gemensam|

| |centralbank, att man låser växel-|

| |kurserna mellan medlemsstaterna och|

| |att en enhetlig valuta införs. Den|

| |enhetliga valutan kommer att kallas|

| |?euro?. Den tredje fasen skall|

| |enligt Unionsfördraget inledas|

| |senast 1999. |

--------------------------------------------------------

|Enhetsakten |Acte Unique. Reviderade 1987 EG:s|

| |gemenskapsfördrag - Romfördraget och|

| |Parisfördraget. Innebar ökad an-|

| |vändning av majoritetsbeslut, för-|

| |stärkning av Europaparlamentets roll|

| |och fördragsfäste målet att till ut-|

| |gången av 1992 upprätta den inre|

| |marknaden. Fördragsfäste även om-|

| |rådena miljö, arbetsmiljö,|

| |regionalstöd och forskning samt det|

| |europeiska utrikespolitiska|

| |samarbetet, EPS (numera GUSP). |

--------------------------------------------------------

|EPU |European Political Union - EG:s|

| |politiska union. En central|

| |målsättning alltsedan Kol- och|

| |stålgemenskapens tillkomst 1951 har|

| |varit att skapa en politisk union. I|

| |Romfördraget från 1957 framhålls|

| |också de fördragsslutande parternas|

| |beslutsamhet att ?lägga grunden till|

| |ett ständigt fastare förbund mellan|

| |de europeiska folken?. Denna|

| |målsättning bekräftades i och med|

| |enhetsakten från 1987. I december|

| |1990 inleddes en av två|

| |regeringskonferenser för att|

| |behandla EG:s allmänpolitiska och|

| |institutionella utveckling i|

| |riktning mot en ?politisk union?.|

| |Resultatet av denna konferens och|

| |den om ekonomisk och monetär union|

| |blev överenskommelsen i Maastricht i|

| |december 1991 om skapandet av|

| |Europeiska unionen. |

--------------------------------------------------------

|ERM |Exchange Rate Mechanism - växelkurs-|

| |samarbetet inom EMS. Inom ERM har|

| |varje valuta en fastställd|

| |centralkurs uttryckt i ecu. På|

| |grundval av denna bestämmer man|

| |kurser gentemot de andra valutorna i|

| |systemet. Grekland deltar ej i ERM.|

--------------------------------------------------------

|EU |Europeiska unionen, dvs. den påbyg-|

| |gnad och fördjupning av gemenskaps-|

| |arbetet som överenskoms i Maastricht|

| |i december 1991. Begreppet EU|

| |används om den övergripande helhet|

| |som omfattas av Maastrichtfördraget.|

| |Av de tre s.k. pelare som unionen|

| |vilar på är det pelare två (gemensam|

| |utrikes- och säkerhetspolitik) och|

| |pelare tre (området för rättsliga|

| |frågor och inrikes angelägenheter)|

| |som bildar unionens nya samarbets-|

| |områden. Begreppet EG betecknar|

| |också fortsättningsvis det|

| |traditionella ekonomiska samarbetet|

| |inom unionen (dvs. EG, EKSG samt|

| |Euratom). |

--------------------------------------------------------

|Euratom |European Atomic Energy Community -|

| |Europeiska atomenergigemenskapen.|

| |Bildades i samband med EEG i Rom|

| |1957. Euratom har gemensamma regler|

| |om frågor som berör kärnsäkerhet och|

| |kärnenergi, i vilka ingår en|

| |gemensam marknad för|

| |uranförsörjning, reaktorer och delar|

| |av reaktorer. Fungerar som|

| |kontrollorgan och driver ett|

| |europeiskt fusionsforskningsprogram.|

--------------------------------------------------------

|Euro-Info-Centres |Inom ramen för den EG-aktionsplan|

| |som särskilt inriktas på att öka|

| |möjligheterna för små och medelstora|

| |företag att tillgodogöra sig|

| |fördelarna av den inre marknaden,|

| |har informationskontor, s.k. Euro-|

| |Info-Centres, upprättats i medlems-|

| |staterna. Syftar främst till att|

| |möjliggöra bättre information mellan|

| |företagen samt mellan företagen och|

| |allmänheten. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Europaavtal |Associationsavtal mellan EU och|

| |vissa stater i Central- och|

| |Östeuropa. Avtal har undertecknats|

| |med Polen, Ungern, Tjeckien, Estland|

| |m.fl. central- och östeuropeiska|

| |stater. |

| |Europaavtalen innebär att ett fri-|

| |handelsområde skall upprättas inom|

| |tio år. EG åtar sig att å sin sida|

| |avveckla handelshinder för industri-|

| |varor redan inom fem år. Avtalen|

| |innehåller vidare regler om|

| |arbetstagares rörlighet,|

| |investeringar, tjänstehandel,|

| |konkurrensrätt, ekonomiskt samar-|

| |bete, kulturellt utbyte och en|

| |utrikespolitisk dialog. I avtalens|

| |inledande avsnitt anges också att de|

| |skall ses som ett första steg på|

| |vägen mot ett framtida EU-med-|

| |lemskap. Jämför Association Agre-|

| |ements. |

--------------------------------------------------------

|Europaparlamentet |Är rådgivande, kontrollerande och i|

| |vissa fall - t.ex. i budgetfrågor -|

| |medbeslutande organ. Består av 626|

| |ledamöter, valda direkt för fem år.|

| |Parlamentet håller vanligen sina|

| |sessioner en vecka varje månad (utom|

| |i augusti) i Strasbourg. Normalt|

| |möts utskott och partigrupper i|

| |Bryssel. Huvuddelen av parlamentets|

| |sekretariat, som har ca 3 000|

| |anställda, finns i Luxemburg. |

--------------------------------------------------------

|Europarådet |Dess stadgar undertecknades 1949 i|

| |London. Syftet är att samarbeta inom|

| |en rad områden: mänskliga|

| |rättigheter, sociala frågor,|

| |utbildning, kultur, ungdomsfrågor,|

| |hälsofrågor och naturvård. Organi-|

| |sationen har i dag 39 medlemmar,|

| |senast upptogs Ryssland som medlem.|

| |Har sitt säte i Strasbourg. Rådets|

| |generalsekreterare är f.n. svensken|

| |Daniel Tarschys. |

--------------------------------------------------------

|European |Europarådets konvention om de mänsk-|

|Convention on |liga rättigheterna och de|

|Human Rights |grundläggande friheterna. Se|

| |Europarådet. |

--------------------------------------------------------

|European Court of |Europeiska domstolen för mänskliga|

|Human Rights |rättigheter. Domstolen, med säte i|

| |Strasbourg, skall se till att|

| |Europarådets konvention från 1950 om|

| |de mänskliga rättigheterna|

| |efterföljs. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|European |I varje EU-stat finns ett antal|

|Documentation |informationscentrum med uppgift att|

|Centre |tillhandahålla information om EG:s|

| |regelverk, institutioner etc. Är|

| |oftast knutna till universitet eller|

| |högskolor. |

--------------------------------------------------------

|European |Europeiska miljöbyrån. Upprättades|

|Environmental |1974 med syftet att fungera som ett|

|Bureau |informationsnätverk för miljöfrågor|

| |i Europa, främst i EU:s medlems-|

| |stater. Består i dag av ca 200|

| |miljöorganisationer. Har sitt säte i|

| |Bryssel. |

--------------------------------------------------------

|Europeiska rådet |Detta EU:s toppmöte, som tillkom på|

| |informell basis 1974, består av|

| |medlemsstaternas stats- och|

| |regeringschefer och EG-kommissionens|

| |ordförande. Europeiska rådet|

| |stadgefästes först i enhetsakten|

| |1987 och förs i det nya unions-|

| |fördraget in i den formella|

| |beslutshierarkin. Skall sammanträda|

| |två gånger per år för att bl.a. ge|

| |politiska impulser i arbetet och|

| |behandla större frågor. |

--------------------------------------------------------

|Europol |EU-organ för polissamarbete inom|

| |ramen för Maastrichtavtalets tredje|

| |pelare för att förhindra och bekämpa|

| |terrorism, narkotikahandel och annan|

| |internationell brottslighet. Ett|

| |första steg är informationssamarbete|

| |kring illegal narkotikahandel genom|

| |narkotikaenheten (Europol Drugs|

| |Unit). |

--------------------------------------------------------

|EU:s sociala |Antogs av alla EG-stater utom|

|stadga |Storbritannien i form av en|

| |deklaration 1989. Betraktas som ett|

| |politiskt instrument med ?moraliska|

| |förpliktelser? för medlemsstaterna|

| |att se till att de grundläggande|

| |sociala rättigheter som stadgan|

| |behandlar garanteras i respektive|

| |stat. Den ger också en uppmaning|

| |till kommissionen att lägga fram|

| |förslag till direktiv och|

| |rekommendationer eller på andra sätt|

| |söka genomföra innehållet i stadgan|

| |som bl.a. omfattar arbetsmarknads-|

| |och yrkesutbildningsfrågor,|

| |jämställdhet, arbetsmiljö- och|

| |handikappfrågor. Har följts upp via|

| |ett speciellt handlingsprogram. |

--------------------------------------------------------

|Fusionsfördraget |Fusionsfördraget. Överenskommelser|

| |från 1965 som samlade de tre ge-|

| |menskapsfördragen - EKSG, EEG och|

| |Euratom - under gemensam kontroll av|

| |en kommission och ett ministerråd.|

| |Överenskommelsen trädde i kraft i|

| |juli 1967. |

--------------------------------------------------------

|Förordning |Antas av EU-rådet på förslag från|

| |kommissionen. Är omedelbart bindande|

| |för alla medlemsstater liksom för|

| |företag och enskilda inom EU.|

| |Förordning tar över nationell lag. |

--------------------------------------------------------

|Förstainstansrätten|EG:s förstainstansrätt - EG-|

| |domstolens lägre instans som|

| |handlägger konkurrensärenden, EKSG-|

| |mål samt arbetsrättsliga frågor|

| |mellan och inom gemenskapens|

| |institutioner. Besluten kan|

| |överklagas hos domstolens högre|

| |instans. 15 domare. |

--------------------------------------------------------

|GUSP/CFSP |Den gemensamma utrikes- och säker-|

| |hetspolitik som EU:s medlemsstater|

| |utvecklar inom ramen för fördraget|

| |om Europeiska unionen (eng. Common|

| |Foreign and Security Policy). |

--------------------------------------------------------

|Gymnich |Informellt utrikesministermöte inom|

| |EU varje halvår, som ägnas en allmän|

| |diskussion om övergripande utrikes-|

| |politiska frågor. Uppkallat efter|

| |den by utanför Bonn där det första|

| |mötet ägde rum. |

--------------------------------------------------------

|Harmonisering |EU-term som syftar på ändring av|

| |nationell lagstiftning så att den|

| |överensstämmer med EG:s regelverk. |

--------------------------------------------------------

|Icke- |Bekräftelse från EG-kommissionen att|

|ingripandebesked |ett förfarande inte strider mot EG:s|

| |konkurrensregler. |

--------------------------------------------------------

|IGC |Inter-governmental Conference; den|

| |regerings-konferens mellan EU:s|

| |medlemsstater som enligt|

| |Maastrichtfördraget inkallades 1996|

| |för att undersöka vilka bestämmelser|

| |i fördraget som skall revideras för|

| |att de i fördraget angivna målen|

| |skall kunna uppfyllas. Konferensen|

| |inleddes i Turin den i mars 1996 och|

| |avslutades i Amsterdam i juni 1997.|

--------------------------------------------------------

|IMF |International Monetary Fund - Inter-|

| |nationella valutafonden med säte i|

| |Washington DC, USA. Upprättades 1947|

| |genom Bretton Woods-överens-|

| |kommelsen. |

--------------------------------------------------------

|INFO 92 |EG-kommissionens vitboksdatabas.|

| |Presenterar med en sammanfattning|

| |innehåll, syfte, användningsområde,|

| |m.m. av de 289 förslagen i EG:s|

| |vitbok. Uppgifter lämnas vidare om|

| |var i beslutsprocessen förslagen|

| |befinner sig, ikraftträdandedatum,|

| |referens till var de är publicerade,|

| |m.m. |

--------------------------------------------------------

|Interreg |EG:s regionalpolitiska program för|

| |stöd till gränsregioner mellan|

| |medlemsstaterna. Programmet syftar|

| |främst till att förbereda ekonomiskt|

| |mindre utvecklade gränsregioner för|

| |den ökade konkurrensen i och med|

| |upprättandet av den inre marknaden.|

--------------------------------------------------------

|ISO |International Organization for Stan-|

| |dardization - internationella|

| |standardiseringsorganisationen. |

--------------------------------------------------------

|JO/OJ/EGT |Journal Officiel/Official Journal-|

| |/Europeiska gemenskapernas|

| |officiella tidning. Se EGT. |

--------------------------------------------------------

|Kommitologin |EU:s kommittésystem. Som ett led i|

| |strävan att effektivisera|

| |beslutsprocessen i EG-organen, få|

| |ett snabbare beslutsfattande och|

| |lösa upp blockeringar på grund av|

| |motsättningar mellan medlemsländerna|

| |tillsätts kommittéer med olika|

| |status. Vissa har beslutanderätt,|

| |andra är bara rådgivande. |

--------------------------------------------------------

|Lomékonventionen |Ramavtal för EU:s bistånd till de 70|

| |s.k. AVS-staterna i Afrika,|

| |Västindien och Stillhavsområdet.|

| |Lomékonventionen är ett avtal om|

| |handel, samarbete och bistånd. De|

| |viktigaste inslagen i konventionen|

| |gäller handelslättnader, kom-|

| |mersiellt, ekonomisk-finansiellt och|

| |industriellt samarbete samt bestäm-|

| |melser avsedda att stabilisera|

| |utvecklingsländernas |

| |exportinkomster. Den nuvarande|

| |fjärde konventionen (Lomé IV) slöts|

| |1990 för tio år. Biståndsåtaganden|

| |under konventionen förvaltas av|

| |Europeiska utvecklingsfonden (EDF).|

| |Jämför ACP/AVS och EDF. |

--------------------------------------------------------

|Luxemburg- |Vid två EG-möten i januari 1966|

|kompromissen |beslutades efter franskt villkor att|

| |viktiga beslut i ministerrådet även|

| |fortsättningsvis skulle fattas|

| |enhälligt, dvs. varje medlemsstat|

| |kunde inlägga veto mot beslut vars|

| |genomförande den ansåg skada dess|

| |nationella intressen. Detta beslut,|

| |som både brukades och missbrukades|

| |under de följande åren, utgjorde en|

| |av de främsta anledningarna till att|

| |EG:s besluts-kraft försvagades fram|

| |till 1987 då enhetsakten införde|

| |ökad användning av majoritetsbeslut.|

--------------------------------------------------------

|Luxemburgprocessen|Startade med en gemensam deklaration|

| |i anslutning till ministermötet|

| |EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att|

| |skapa ett breddat och fördjupat|

| |samarbete parterna emellan. |

--------------------------------------------------------

|Medbeslutande- |EU-uttryck som syftar på Europa-|

|proceduren |parlamentets medbeslutande i|

| |beslutsprocessen. I och med |

| |Maastrichtfördraget infördes en ny|

| |beslutsprocedur (artikel 189c) som|

| |för första gången ger parlamentet|

| |vetorätt inom ett femtontal områden,|

| |såsom inre marknadsfrågor,|

| |utbildning, kultur, hälsovård,|

| |konsumentskydd, transport,|

| |kommunikation, forskning och miljö.|

| |Jämför Cooperation procedure. |

--------------------------------------------------------

|Meddelanden |Skrivelser som används av EG-kom-|

| |missionen för att exempelvis|

| |informera medlemsländerna eller|

| |lägga fram förslag om förordningar,|

| |beslut, direktiv osv. |

--------------------------------------------------------

|Ministerrådet |EU:s utrikesministrar och|

| |fackministrar sammanträder i rådet.|

| |Antar rekommendationer, fattar|

| |beslut om budget, direktiv och|

| |förordningar. |

--------------------------------------------------------

|NAC |North Atlantic Council - Nord-|

| |atlantiska rådet består av de 16|

| |Nato-staternas utrikesministrar.|

| |Håller regelbundet återkommande|

| |möten. |

--------------------------------------------------------

|NACC |North Atlantic Cooperation Council -|

| |Nordatlantiska samarbetsrådet är ett|

| |samrådsforum för säkerhetsfrågor|

| |mellan Natos medlemsstater, de f.d.|

| |Warszawapaktsstaterna och OSS-|

| |staterna. |

--------------------------------------------------------

|Nato |North Atlantic Treaty Organization -|

| |den nordatlantiska försvarsorgani-|

| |sationen, även kallad Atlantpakten,|

| |grundades 1949 med säte i Bryssel.|

| |De 16 medlemmarna är Island, Norge,|

| |USA, Kanada och Turkiet samt de 15|

| |medlemsstaterna i EU med undantag|

| |för Sverige, Finland, Österrike och|

| |Irland. |

--------------------------------------------------------

|Notices |Icke bindande tillkännagivanden av|

| |EG-kom-missionen: tolkning av gäl-|

| |lande bestämmelser. |

--------------------------------------------------------

|NPT |Icke-spridningsfördraget (Non|

| |Proliferation Treaty) - avtal om|

| |icke-spridning av kärnvapen. |

--------------------------------------------------------

|Närhetsprincipen |Även benämnd|

| |subsidiaritetsprincipen. Denna EU-|

| |princip går ut på att endast det som|

| |inte kan göras effektivt på|

| |nationell, regional eller lokal nivå|

| |skall göras på gemenskapsnivå. Dvs.|

| |beslut inom gemenskapen bör fattas|

| |så nära medborgarna som möjligt.|

| |Principen fördragsfästes i och med|

| |Maastrichtavtalet om en europeisk|

| |union men har redan tidigare varit|

| |vägledande för arbetet på många|

| |områden. |

--------------------------------------------------------

|OECD |Organization for Economic Coope-|

| |ration and Development - Organi-|

| |sationen för ekonomiskt samarbete|

| |och utveckling. Hette ursprungligen|

| |OEEC - Organization for European|

| |Economic Cooperation (organisationen|

| |för europeiskt ekonomiskt samarbete)|

| |- och skapades 1948 för att främja|

| |återuppbyggnaden i Europa efter|

| |kriget. OECD, som har sitt säte i|

| |Paris, omfattar i dag 24|

| |?västekonomier? (Europa,|

| |Nordamerika, Japan, Australien och|

| |Nya Zeeland) och ägnar sig främst åt|

| |informationsutbyte, analys och viss|

| |samordning av ett brett spektrum av|

| |ekonomiska frågor. |

--------------------------------------------------------

|OSS |Oberoende staters samvälde (f.d.|

| |Sovjetunionen). Oberoende staters|

| |samvälde (OSS) är en lös samarbets-|

| |organisation mellan de f.d. Sovjet-|

| |repub-likerna utom Georgien och de|

| |tre baltiska staterna Estland,|

| |Lettland och Litauen. Organisationen|

| |har sitt säte i Vitrysslands|

| |huvudstad Minsk. |

--------------------------------------------------------

|OSSE/OSCE |Organization for Security and|

|Organisationen |Cooperation in Europe, tidigare ESK,|

|för säkerhet och |den europeiska|

|samarbete i |säkerhetsorganisationen. Kallas|

|Europa |ibland Helsingforsprocessen då|

| |arbetet inleddes i Helsingfors 1975.|

| |Omfattar alla stater i Europa och|

| |det forna Sovjetunionen samt USA och|

| |Kanada. Till ämnen som behandlas|

| |inom OSSE hör säkerhetsfrågor av|

| |militär och politisk art; eko-|

| |nomiskt, vetenskapligt, teknologiskt|

| |och miljömässigt samarbete liksom|

| |frågor med anknytning till det|

| |humanitära och kulturella området,|

| |ofta kallade ESK:s/OSSE:s mänskliga|

| |dimension. Arbetet leds av ett|

| |ordförandeland som till sitt stöd|

| |har en generalsekreterare och tre|

| |institutioner - ett sekretariat i|

| |Prag, ett konfliktlösningscenter i|

| |Wien och ett demokratistödscenter i|

| |Warszawa. |

--------------------------------------------------------

|Parisstadgan |Slutdokument från ESK:s (numera|

| |OSSE) toppmöte i Paris i november|

| |1990, som beseglade försoningen|

| |mellan Öst- och Västeuropa. Är|

| |tillsammans med Helsingfors-|

| |dokumentet från 1975 grunddokument|

| |för ESK:s (OSSE:s) verksamhet. |

--------------------------------------------------------

|PFF/PFP |Partnerskap för fred/Partnership for|

| |Peace; samarbete på det|

| |fredsbevarande området i vilket|

| |deltar Natostaterna och nästan alla|

| |stater i Central- och Östeuropa samt|

| |Sverige och Finland. |

--------------------------------------------------------

|PHARE |Poland and Hungary Aid for|

| |Restructuring of the Economies - den|

| |del av EU-staternas tekniska bistånd|

| |till samtliga central- och|

| |östeuropeiska stater, som|

| |kanaliseras via EU:s budget och|

| |administreras av EG-kommissionen.|

| |Har i takt med den politiska|

| |utvecklingen utsträckts till alla|

| |staterna i Central- och Östeuropa.|

| |1992 uppgick detta bistånd till 1|

| |miljard ecu. |

--------------------------------------------------------

|POCO |Politiska kommittén, som består av|

| |chefstjänstemän från|

| |medlemsstaternas utrikesdepartement,|

| |är högsta tjänstemannaorgan för det|

| |utrikespolitiska samarbetet mellan|

| |EU-staterna. |

--------------------------------------------------------

|PPP |Polluter Pays Principle. EG:s miljö-|

| |princip om att ?förorenaren|

| |betalar?. |

--------------------------------------------------------

|Proportionality |En EU-princip ofta använd av EG:s|

| |domstol för att hindra|

| |oproportionella åtgärder (i form av|

| |importförbud, tullar, o.d.) av en|

| |medlemsstat mot en annan. |

--------------------------------------------------------

|REGEN |EG:s energiprogram med syfte att|

| |utvidga den inre energimarknaden|

| |till ekonomiskt mer eftersatta|

| |regioner inom gemenskapen. Ett annat|

| |syfte är att uppmuntra till större|

| |gasanvändning än hittills för att på|

| |så vis undvika ett alltför stort|

| |oljeberoende. |

--------------------------------------------------------

|Regionkommittén |Inrättades genom Maastrichtfördraget|

| |och består av företrädare för|

| |lokala och regionala organ (i|

| |Sverige kommuner och landsting) . |

--------------------------------------------------------

|Rekommendationer |Recommendations and Opinions. An-|

|och yttranden |tagna av EU-rådet på förslag från|

| |kommissionen. Saknar legal verkan|

| |och är således inte bindande. |

--------------------------------------------------------

|Revisionsrätten |Har sitt säte i Luxemburg. Är EG:s|

| |högsta revisionsorgan. Domstolen har|

| |15 ledamöter och ett sekretariat med|

| |drygt 300 anställda. |

--------------------------------------------------------

|Rådgivande |Rådgivande kommittéer upprättade av|

|kommitté |EG-kommissionen. Deras uppgift är|

| |att ge råd och yttra sig över|

| |specifika frågor: exempelvis yttrar|

| |sig EG:s rådgivande kommitté för|

| |konsumentfrågor (Consumer´s|

| |Consultative Committee) över förslag|

| |till beslut som rör konsumentfrågor.|

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Rådssekretariatet |EU-ministerrådets sekretariat med|

| |över 2 300 anställda (som leds av en|

| |generalsekreterare). Råds-|

| |sekretariatet bistår ministerrådet,|

| |Coreper och dem underställda|

| |arbetsgrupper i beslutsberedningen.|

| |Har sitt säte i Bryssel. |

--------------------------------------------------------

|Sammanhållning |Se Cohesion |

--------------------------------------------------------

|Samarbetsproceduren|I Europeiska enhetsakten från 1987|

| |fick Europaparlamentet större|

| |möjlighet att påverka EG:s|

| |lagstiftning genom det s.k.|

| |samarbetsförfarandet (artikel 189c).|

| |Detta tillämpas inom de områden där|

| |ministerrådet fattar beslut med|

| |majoritet. Det gäller framför allt|

| |den s.k. harmoniseringen av EG:s|

| |lagar för den inre marknaden.|

| |Dessutom gäller det vissa andra|

| |områden, forskningsprogram, den|

| |regionala fonden samt vissa sociala|

| |frågor. Allt som allt handlar det om|

| |ett tiotal artiklar i Romfördraget.|

| |Samarbetsförfarandet utsträcks i|

| |Maastrichtfördraget till att gälla|

| |omkring 15 nya områden, samtidigt|

| |som det bibehålls för tre gamla.|

| |Jämför Medbeslutandeproceduren. |

--------------------------------------------------------

|Schengen |Överenskommelse 1985 mellan|

| |Beneluxländerna, Frankrike och|

| |Tyskland med syftet att avskaffa|

| |gränskontrollerna för persontrafik|

| |staterna emellan, samt etablera ökad|

| |kontroll vid de externa gränserna,|

| |gemensam viseringspolitik och utökat|

| |informationsutbyte. Flera andra EU-|

| |stater har sedermera anslutit sig|

| |till avtalet. Sverige avser, som ett|

| |första steg, att bli observatör i|

| |Schengensamarbetet. |

--------------------------------------------------------

|SIS |Schengen Information System. Ett|

| |datainformationsnät som syftar till|

| |att underlätta kontrollen av|

| |Schengenstaternas yttre gränser.|

| |Systemet utgör modell för EIS som på|

| |sikt skall omfatta samtliga EU-|

| |stater. |

--------------------------------------------------------

|Standing |Konferens, med säte i Strasbourg,|

|Conference of |som bildades 1987 och som i dag|

|Local and |samlar delegater från den regionala|

|Regional |och kommunala nivån i Europarådets|

|Authorities of |medlemsstater. Har som syfte att|

|Europe |stödja regionalt och lokalt|

| |samarbete i Europa. |

--------------------------------------------------------

|Strukturfonderna |För perioden 1994-99 kommer de tre|

| |strukturfonderna (regionalfonden,|

| |socialfonden och|

| |utvecklingssektionen av jordbruks-|

| |fonden) att disponera ca 1 300 mil-|

| |jarder kronor för regionala|

| |utvecklingsprogram med syfte att|

| |utjämna de regionala och lokala|

| |ojämlikheterna inom gemenskapen.|

| |Bidragen går huvudsakligen (70 %)|

| |till de fattigaste regionerna men|

| |även till industriregioner på|

| |tillbakagång liksom till|

| |landsbygdsutveckling och sysselsät-|

| |tningsskapande projekt i de rikare|

| |medlemsstaterna. Ytterligare bidrag|

| |för dessa ändamål kan erhållas i|

| |form av lån från EIB. |

--------------------------------------------------------

|Subsidiaritetsprincipen|Se Närhetsprincipen. |

--------------------------------------------------------

|TACIS |Technical Assistance to the|

| |Commonwealth of Independent States|

| |and Georgia. EG-kommissionens bis-|

| |tåndsprogram för staterna i forna|

| |Sovjetunionen (utom de tre baltiska|

| |staterna, som faller under PHARE-|

| |programmet). 1992 uppgick detta|

| |bistånd till 450 miljoner ecu,|

| |katastrofbistånd oräknat. |

--------------------------------------------------------

|TBTs |Technical Barriers to Trade -|

| |tekniska handelshinder. Syftar på|

| |problem som uppstår genom att skilda|

| |stater har olika regler om hur en|

| |produkt skall vara beskaffad i fråga|

| |om t.ex. dimensioner,|

| |säkerhetsordningar och|

| |märkningsbestämmelser. |

--------------------------------------------------------

|Trojka |Trepartsgrupp inom EU:s utrikes-|

| |ministerråd bestående av den|

| |tidigare, den pågående och den|

| |kommande ordförandeskapsstaten|

| |assisterade av EG-kommissionen.|

| |Trojkan företräder ofta EU gemensamt|

| |i utrikespolitiska sammanhang. |

--------------------------------------------------------

|VEU/WEU |Västeuropeiska unionen/Western Euro-|

| |pean Union - organisation för|

| |försvars- och säkerhetspolitiskt|

| |samarbete, som upprättades 1948.|

| |Medlemmar är EU:s medlemsstater utom|

| |Irland och Danmark (som dock båda är|

| |observatörer). Sverige är|

| |observatör. |

--------------------------------------------------------

|Visegradstaterna |En beteckning på de fyra central-|

| |europeiska staterna Polen, Ungern,|

| |Tjeckien och Slovakien. Dessa ut-|

| |vecklar ett allt närmare samarbete,|

| |med bl.a. frihandelsplaner, och|

| |söker samtidigt gemensamt ett|

| |närmande till EU och EFTA. Bl.a. har|

| |man med EU förhandlat fram|

| |associationsavtal, s.k. Europaavtal|

| |(se detta ord). |

--------------------------------------------------------

|VHO/WTO |World Trade Organization, den|

| |internationella |

| |världshandelsorganisationen som|

| |omfattar, förstärker och utvidgar|

| |det hittillsvarande regelverket inom|

| |GATT (General Agreement on Tariffs|

| |and Trade). |

--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning....................................1

2 Skrivelsen........................................2

3 Motionerna........................................2

Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:692

Övriga motioner...................................4

4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets

disposition 5

5 Utskottet.........................................6

5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor6

Skrivelsen......................................6

Motionerna......................................9

Utskottets överväganden........................11

5.2 Agenda 2000 och utvidgningen.................18

Skrivelsen.....................................18

Motionerna.....................................22

Utskottets överväganden........................25

5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen EG34

Skrivelsen.....................................34

Ekonomiska och monetära unionen..............34

Inre marknaden...............................37

EU:s budget..................................39

Energi- och miljöfrågor......................41

Motionerna.....................................44

EMU, inre marknaden, budget....................44

Transporter, energi, miljö.....................45

Regional- och strukturpolitik..................46

Utskottets överväganden........................47

Sysselsättning.................................47

EMU, inre marknaden, budget....................48

Transporter, energi och miljö..................51

Regional- och strukturpolitik..................55

5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken

57

Skrivelsen.....................................57

Motionerna.....................................62

Utskottets överväganden........................64

5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ70

Skrivelsen.....................................70

Motionerna.....................................72

Utskottets överväganden........................72

Hemställan.......................................74

Reservationer......................................76

1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)76

2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11)77

3. Konvergensprogrammet (mom. 13)................77

4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14)78

5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15)78

6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17)79

7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18)........79

8. Nationell regionalpolitik (mom. 20)...........80

9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21)80

10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23)81

11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24)82

12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27)82

Särskilda yttranden................................83

1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1)83

2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3)83

3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)83

4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19)83

5. Unionens bidragssystem (mom. 22)..............84

Bilaga 1

Finansutskottets yttrande 1997/98:FiU3y............85

Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU4y...........92

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1997/98:AU7y...103

Bilaga 2

Vissa termer och förkortningar....................111