Bet. 1997/98:UU21

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU21

Verksamheten inom OSSE under 1997

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1997/98

UU21

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:88

Redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i

Europa (OSSE) under 1997. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen

till handlingarna. En motion från allmänna motionstiden behandlas i

betänkandet. Denna besvaras av utskottet.

Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:164 att riksdagen tar del av Redogörelse

för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

under 1997.

Motionen

1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbetet inom OSSE,

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelse 1995/96:164 lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997 och för

sin bedömning av OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska samarbetet i Europa.

Ministerrådsmötet i Köpenhamn

OSSE:s ministerråd samlades i Köpenhamn den 18-19 december 1997, vilket

markerade slutet på det danska ordförandeskapet för organisationen.

Ministerrådet fattade sammanfattningsvis följande beslut:

- att anta riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utarbeta en stadga för

europeisk säkerhet,

- att fastställa tidpunkten för nästa OSSE-toppmöte senast i mars 1998, efter

en utvärdering av stadgearbetet,

- att genomföra en översyn av OSSE-sekretariatets operativa kapacitet,

- att införa en särskild bidragsskala för stora OSSE-representationer och

-projekt,

- att granska översynsmötena inom den mänskliga dimensionen, dvs. åtaganden som

gäller frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer,

- att utse en OSSE-representant för fria medier,

- att utse en samordnare för förhandlingar om regional rustningskontroll på

Balkan samt

- att som ordförandeland för år 1999 välja Norge.

Frågan om riktlinjer för det fortsatta arbetet med stadgan för europeisk

säkerhet var central under ministerrådets möte. Regeringen framhåller i

skrivelsen att Sverige under förhandlingen ägnade betydande uppmärksamhet åt

försvaret av rätten till fritt säkerhetspolitiskt vägval. Det slutliga

resultatet av riktlinjearbetet får anses ha stärkt OSSE. Ett viktigt bidrag var

att den tidigare till den mänskliga dimensionen begränsade

?interventionsrätten? - dvs. att det inte är en stats ensak hur den uppfyller

sina åtaganden, utan en angelägenhet för alla - utvidgades till att gälla

samtliga åtaganden inom OSSE.

Ett annat viktigt område, anför regeringen, som behandlades vid

ministerrådsmötet rörde OSSE:s interna funktionssätt. Beslut fattades om en

särskild bidragsskala för finansiering av större representationer och projekt.

Dessutom fattade ministerrådet beslut om att göra en översyn av sekretariatets

operativa kapacitet, dvs. dess förmåga att stödja ordförandeskapet och olika

fältinsatser.

Beslut fattades även om att organisationen skall se över hur övervakningen av

medlemsländernas genomförande av åtagandena inom den mänskliga dimensionen

skall kunna stärkas.

Ministerrådets beslut, fattat i enlighet med Daytonavtalet, att utse en

samordnare för förhandlingarna om regional rustningskontroll på Balkan innebär

ett startskott för dessa förhandlingar. De kommer att äga rum inom OSSE:s ram

och syftar till att nå fram till ett separat avtal för rustningskontroll i

Balkanregionen.

OSSE:s verksamhetsfält

Regeringen framhåller i skrivelsen att OSSE verkar utifrån det breda

säkerhetsbegreppet ( dvs. att säkerheten inkluderar såväl militära aspekter som

frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomi ( vilket gör det möjligt

för organisationen att på ett flexibelt sätt ingripa i alla typer av

konflikter, oberoende av deras orsak. Regeringen menar att OSSE har visat sig

ha särskild förmåga att agera inom konfliktförebyggande, politisk krishantering

samt försoningsinsatser och återbyggnad av samhällsfunktioner efter en kris.

Huvuddelen av OSSE:s verksamhet utgörs i dag av konkreta

konflikthanteringsinsatser.

Även i det nya OSSE är rustningskontrollen av central betydelse. En

modernisering av de centrala överenskommelserna om europeisk rustningskontroll

(CFE och Wiendokumentet) håller på att förhandlas fram.

Normbildningsarbetet har av hävd stått i centrum för OSSE konstaterar

regeringen i skrivelsen men noterar att fokus under senare tid har förskjutits

från utveckling av nya åtaganden till åtgärder som syftar till att förbättra

efterlevnaden av de normer och principer som redan existerar. Det arbete med en

ny s.k. säkerhetsstadga som nu inletts har dock en viktig normutvecklande

aspekt menar regeringen.

OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser

OSSE har under 1990-talet successivt utvecklat en rad instrument för

förebyggande åtgärder, krishantering och insatser efter konflikter.

Ordförandelandet svarar för den politiska ledningen av OSSE och kan därmed

spela en aktiv roll i alla stadier av en konflikt. Ett viktigt instrument för

ordförandeskapet är möjligheten att utse en s.k. personlig representant.

Ordförandeskapet har också befogenhet att på eget initiativ sända ut en

undersökningsgrupp för att granska en viss situation och inhämta faktaunderlag

inför kommande beslut.

Det instrument som minoritetskommissarien utgör är väl utnyttjat och

framgångsrikt för att förebygga olika former av minoritetskonflikter.

Verksamheten som bedrivs av Kontoret för demokratiska institutioner och

mänskliga rättigheter (ODIHR) syftar också till att förebygga konflikter. OSSE

har i dag även olika typer av långtidsrepresentationer.

Regeringen framhåller även i skrivelsen att OSSE själv kan besluta, utan

mandat från FN, att ge mandat till en fredsbevarande insats under förutsättning

att den inte innehåller fredsframtvingande element. Något sådant beslut har

ännu inte fattats.

Stabilitetspakten i OSSE är en mekanism för regionala åtgärder som syftar

till att stärka goda grannskapsförbindelser över nationsgränserna inom en

region. Inom ramen för denna finns två s.k. regionala bord, ett för

Östersjöregionen och ett för Central- och Östeuropa. I dag bedrivs dock inget

aktivt arbete inom ramen för dessa bord. Ett liknande initiativ har tagits

beträffande Balkan, men möten och diskussioner kring detta initiativ äger rum

utanför OSSE:s ram, till dess att frågan om Förbundsrepubliken Jugoslaviens

ställning i organisationen lösts.

I OSSE finns också en förliknings- och skiljedomstol, med säte i Genève.

Stater som ratificerat ?Konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE? kan

hänskjuta mellanstatliga tvister, som inte lösts inom rimlig tid, till

domstolen. I dag har 23 länder ratificerat konventionen, men domstolen har ännu

inte utnyttjats.

Minoritetskommissarien

Då de enskilda ländernas politik gentemot sina nationella minoriteter har stor

betydelse för stabilitet och säkerhet tillsatte OSSE 1992 en Högkommissarie för

nationella minoriteter (High Commissioner on National Minorities, HCNM). Dennes

uppdrag är varken att föra minoriteters talan eller att skydda enskilda

individer, utan att förebygga konflikter. Minoritetskommissarien skall söka

dämpa motsättningar i frågor som rör nationella minoriteter och som annars

skulle riskera att trappas upp till en konflikt.

Under 1996 och 1997 genomfördes särskilda insatser bl.a. i Albanien, Estland,

Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien, Lettland,

Makedonien, Slovakien, Ukraina och Ungern. Minoritetskommissarien diskuterade

under besök i dessa länder bl.a. medborgarskapsfrågor och minoritetsspråkens

ställning med regeringsrepresentanter. Regeringen framhåller i skrivelsen att

genom sina tysta men effektiva arbetsmetoder har minoritetskommissarien på ett

ytterst förtjänstfullt sätt bidragit till att lösa problem med anknytning till

nationella minoriteter. Hans verksamhet har tydliggjort OSSE:s roll som

konfliktlösare.

Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning

Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har satt sin

prägel på OSSE:s verksamhet alltsedan Helsingforsakten 1975. OSSE:s kontor i

Warszawa för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR)

spelar med sitt huvudansvar för arbetet inom den mänskliga dimensionen, dvs.

respekten för demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, en viktig

roll vid valövervakning, principen att regelbundet hålla fria och demokratiska

val och att inbjuda till övervakning är grundläggande åtaganden inom OSSE.

Valövervakning på plats ger möjlighet till en god insyn i hur medlemsländerna

efterlever sina åtaganden och ger organisationen ett underlag för att

rekommendera eller anpassa olika stödåtgärder.

Under året ledde ODIHR valövervakningen vid ett tiotal val. Den ojämförligt

största insatsen genomfördes i samband med valen i Bosnien-Hercegovina i

september. Därutöver anordnade ODIHR under året även valövervakning i bl.a.

Albanien, Bulgarien, Kroatien, den serbiska republiken inom Bosnien-Hercegovina

(Republika Srpska) samt i delrepublikerna Serbien och Montenegro i

Förbundsrepubliken Jugoslavien.

ODIHR fungerar som kontaktpunkt inom OSSE för enskilda organisationer. I

Albanien har omfattande insatser gjorts för att bl.a. skapa lokala nätverk för

enskilda organisationer i syfte att stödja återuppbyggnaden av samhället efter

händelserna våren 1997. Kontoret genomförde under 1997 utbildningsprogram

riktade till bl.a. statstjänstemän och enskilda organisationer i främst

central- och östeuropeiska länder.

ODIHR ägnar sig i ökad utsträckning åt projekt i olika medlemsländer avsedda

att ge stöd åt en demokratisk utveckling, effektiva nationella institutioner

och framväxten av ett aktivt civilt samhälle. Kontoret fyller även tillsammans

med FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och internationella organisationen för

minoriteter (IOM) en roll för att i samarbete med berörda länder genomföra ett

handlingsprogram för migration och flyktingbehandling. Handlingsprogrammet

antogs vid en stor flyktingkonferens i Genève våren 1996 (den s.k. CIS-

konferensen).

Genom Daytonavtalet tillfördes OSSE flera uppgifter i Bosnien-Hercegovina med

anknytning till mänskliga rättigheter och demokratibyggande. Enligt

Daytonavtalet skall OSSE förutom att övervaka valprocessen även utöva tillsyn

över respekten för mänskliga rättigheter och ge råd vid utformningen av ny

lagstiftning. Genom att stödja lokala enskilda organisationer främjas den

civila återuppbyggnaden. OSSE ger även stöd till de tre ombudsmän för mänskliga

rättigheter som skall utreda klagomål i hela landet och utsåg 1996 en

internationell ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien-Hercegovina.

Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder

Rustningskontroll, inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, utgör

en central del av OSSE:s verksamhet och har en grundläggande betydelse för det

konfliktförebyggande arbetet och för säkerheten i Europa, framhåller

regeringen.

I januari 1997 inleddes förhandlingar om en modernisering av CFE-avtalet.

Målet med moderniseringen är att anpassa avtalet till dagens säkerhetspolitiska

situation. En viktig aspekt i detta sammanhang är den förestående

Natoutvidgningen, då denna utvidgning kommer att medföra att stater från f.d.

Warszawapakten ansluter sig till Nato, vilket rubbar balansen i det

ursprungliga CFE-avtalet. I juli hade man lyckats nå fram till en

överenskommelse rörande vissa grundläggande element, vilket kan ses som en

viktig etapp i förhandlingsarbetet. Överenskommelsen innebär att avtalets syfte

att begränsa innehavet av tung krigsmateriel (stridsvagnar, pansarskyttefordon,

artilleri, attackhelikoptrar och stridsflygplan) består. Detsamma gäller de

genomgripande informations- och verifikationsregimerna. Den viktigaste

förändringen är att den bipolära strukturen, som var utformad för det kalla

krigets alliansstruktur, tas bort och i stället ersätts med ett system av

nationella begränsningar för innehav av tung krigsmateriel. Förutom dessa

begränsningar tillkommer även ett system av territoriella tak som medger en

begränsad stationering av materiel på andra staters territorium. Nato och Natos

medlemsstater har deklarerat vilka militära nedskärningar man är villig att åta

sig inom ramen för avtalet, medan andra stater, däribland Ryssland, ännu inte

uttalat sig i frågan.

De fortsatta förhandlingarna väntas bli besvärliga menar regeringen och den

ursprungliga tidsgränsen på 18 månader kommer troligen inte att kunna hållas.

De två svåraste frågorna rör framtiden för de s.k. flankbegränsningarna och

balansen mellan stabilitet och militär flexibilitet. Den första frågan är

särskilt viktig för Sverige då den direkt påverkar den ryska militära närvaron

i vårt närområde. Sverige deltar inte i förhandlingarna, men kommer även

fortsättningsvis att följa förhandlingsarbetet noggrant. Det är angeläget att

flankbegränsningarna i sak består i det omförhandlade avtalet.

Avsikten är att det moderniserade CFE-avtalet skall öppnas för deltagande av

nya stater. Sverige kommer att ta ställning till frågan om eventuell anslutning

när det omförhandlade avtalet föreligger.

Under 1997 har Säkerhetsforum, den del av OSSE där de militära frågorna

behandlas, beslutat att modernisera 1994 års Wiendokument. Detta blir sannolikt

den största moderniseringen av dokumentet sedan det kalla krigets slut. Syftet

är att stärka öppenheten, förutsägbarheten och samarbetet med hänsyn till den

förändrade säkerhetsbilden i Europa. Realförhandlingar påbörjas under 1998, och

Sverige kommer att delta aktivt i dessa. Ett stort antal förslag föreligger.

Bland dessa märks stärkande av dokumentets tillämpning i kris, införande av

marina åtgärder och öppenhet om militär infrastruktur.

OSSE:s s.k. uppförandekod antogs vid toppmötet i Budapest 1994. Den är ett

normverk som, förutom att behandla mellanstatliga förhållanden, också ställer

långtgående krav på relationerna mellan försvarsmakt och civilt samhälle. Under

1997 har Säkerhetsforum genomfört ett första uppföljningsmöte kring

tillämpningen av uppförandekoden. Mötet visade att flertalet deltagande stater

fäster stor vikt vid koden. Sverige spelar, genom att arrangera och delta i

internationella seminarier, bl.a. i Baltikum, en aktiv roll i detta sammanhang,

framhåller regeringen i skrivelsen.

Den ekonomiska dimensionen

OSSE:s ekonomiska dimension omfattar samarbete i ekonomiska frågor, vetenskap,

teknik och miljö. Organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni

1997 på temat Marknadsekonomin och rättssamhället. De aspekter som främst

belystes gällde de legala strukturernas betydelse för den ekonomiska

utvecklingen, respektive deras betydelse för säkerhet och stabilitet. Under det

pågående mötet bildade företrädare för den privata sektorn den fristående

europeiska affärskongressen (European Business Congress, EBC).

Under maj 1997 har det i Skopje anordnats ett seminarium på temat Miljövänlig

varaktig utveckling i sydöstra Europa samt ett i Almaty i oktober, som var en

regional uppföljning av årets forum om betydelsen av ett på lagstiftning

grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i

övergångsekonomierna.

Permanenta rådet fastställde hösten 1997 mandatet för en samordnare för

verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension och detta bekräftades vid

ministermötet i Köpenhamn. Den amerikanske diplomaten Tom Price utsågs i

januari 1998 till ekonomisk samordnare. Samordnaren skall öka OSSE:s möjlighet

att bevaka ekonomiska, sociala och miljömässiga säkerhetsaspekter. Han skall

hålla regelbundna kontakter med t.ex. Världsbanken, Europeiska

utvecklingsbanken och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Den

ekonomiske samordnaren skall bl.a. använda sig av fältkontorens rapportering

för sin analysverksamhet och bidra till de årliga utvärderingarna av den

ekonomiska och sociala utvecklingen i OSSE-området. Han skall även hålla nära

kontakt med den parlamentariska församlingens ekonomiska utskott.

Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen

Vid toppmötet i Budapest 1994 fattade OSSE beslut om att påbörja arbetet med en

allomfattande säkerhetsmodell för det 21:a århundradet. Säkerhetsmodellarbetet

har av stora västeuropeiska länder, i första hand Frankrike och Tyskland,

uppfattats som ett sätt att balansera Natoutvidgningen med en vidareutveckling

av OSSE och det alleuropeiska samarbetet. Detta synsätt ligger också bakom

beslutet vid ministerrådet i Köpenhamn om riktlinjer för utarbetandet av en

europeisk säkerhetsstadga.

Regeringen konstaterar att många länder, däribland Sverige, länge intog en

avvaktande attityd till tanken på en ny stadga eftersom de såg en risk att

tidigare, framför allt i Parisstadgan, gjorda OSSE-åtaganden skulle kunna

urholkas. Det svenska förhandlingsarbetet under hösten präglades därför av

ansträngningar att värna om dessa åtaganden, inte minst principen om staters

rätt att fritt välja säkerhetspolitisk väg.

Beslutet i Köpenhamn återspeglar väl svensk syn. Det kan i detta sammanhang

noteras att beslutet i Köpenhamn talar om en dokumentstadga. Denna skrivning är

en kompromiss mellan olika viljor om resultatets förmodade betydelse för OSSE.

Stadgan skall bidra till att stärka OSSE:s förmåga att verka som regional

organisation i enlighet med FN-stadgans kapitel VIII. Den skall vara ett

politiskt dokument som skall vidareutveckla de normer och principer som

hittills antagits inom OSSE. Av särskild vikt är härvid de deltagande staternas

rätt att fritt välja sina säkerhetsarrangemang samt synen på enskilda staters

åtaganden som en gemensam angelägenhet för alla medlemsstater. Stadgearbetet

skall omfatta samtliga OSSE:s verksamhetsområden

Inom ramen för arbetet med stadgan finns ett av EU utarbetat s.k.

plattformsbegrepp (Platform for Cooperative Security). En huvudpunkt i detta är

att OSSE skall stärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i

Europa. Samarbetet skall bedrivas på jämställd fot och med sådana

organisationer vars medlemsstater individuellt och kollektivt åtagit sig att

följa OSSE:s principer. OSSE:s ordförandeskap kommer i sitt arbete att ge

särskild prioritet åt utvecklingen av plattformen.

Förra året inbjöd OSSE:s ordförande till ett möte i Wien mellan OSSE, Nato,

EU, Europarådet, VEU och OSS. Mötet var ett exempel på det slags samverkan som

EU förordar i sitt plattformsförslag. Avsikten är att genom informationsutbyte

och samverkan bilda ett nätverk i vilket organisationerna ömsesidigt stöder

varandra.

OSSE:s fältinsatser

Fältrepresentationerna är, sedan verksamheten inleddes 1992, ett av OSSE:s

viktigaste instrument. Dessa representationer skall på ett flexibelt sätt

arbeta inom ramen för organisationens kompetens med att försöka förebygga

tvister och konflikter, värna om respekt för de mänskliga rättigheterna, medla

i redan uppkomna konflikter och medverka i återuppbyggnadsarbetet sedan

konflikter upphört.

För närvarande verkar OSSE-representationer i 12 länder. Representationerna

samarbetar nära med bl.a. OSSE:s minoritetskommissarie (HCNM), kontoret för

demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa (ODIHR) och

andra delar av OSSE.

Baltikum

Representationernas verksamhet i Estland och Lettland skiljer sig väsentligt

från den på Balkan. Det rör sig inte om krishantering och konfliktlösning utan

om en förebyggande insats avsedd att underlätta integrationen av de stora

ryskspråkiga befolkningsgrupperna.

Estland

Representationens verksamhet är främst inriktad på att främja de olika

folkgruppernas integration genom att bidra till ökad förståelse dem emellan.

Representationen upprätthåller kontakt med nationella och lokala myndigheter, i

synnerhet med dem som ansvarar för medborgarskapsfrågor, invandring,

språkfrågor och sociala frågor. Kontakter upprätthålls även med politiska

partier, fackföreningar och massmedier. Representationen har främst inriktat

sig på frågor om medborgarskap, uppehållstillstånd och främlingspass. Under

1997 har samarbetet med enskilda organisationer utvidgats, bl.a. genom att man

under året arrangerat flera seminarier.

Lettland

Verksamheten vänder sig huvudsakligen till den ryskspråkiga befolkningsgruppen

och omfattar bl.a. frågor om medborgarskap och uppehållstillstånd.

Verksamheten under 1997 har huvudsakligen inriktats på medborgarskapsfrågor,

språkfrågor, naturaliseringsprocessen och utfärdandet av främlingspass.

Representationen har följt utvecklingen och bistått de lettiska myndigheterna

med rådgivning om utformningen av relevant lagstiftning samt om dess

tillämpning. Råd och stöd ges även till enskilda.

Balkan

Krishantering och konfliktlösning på Balkan utgör numera OSSE:s mest omfattande

uppgift. Organisationen ägnar en betydande del av sina resurser åt detta

område.

Bosnien-Hercegovina

OSSE:s ministerråd beslutade i december 1995 att med hänvisning till

fredsavtalet från Dayton upprätta en representation i Bosnien-Hercegovina. Den

växte snabbt till OSSE:s största. I fredsuppgörelsen tilldelades organisationen

en central roll i återuppbyggnadsprocessen. Genom detta kom

Bosnienrepresentationen att få stor betydelse för OSSE:s utveckling till en

operativ organisation med betydande fältinsatser. Mandatet för OSSE-

representationen i Bosnien-Hercegovina anger tre verksamhetsinriktningar:

övervakning av allmänna val, rustningskontrollåtgärder och mänskliga

rättigheter.

Kroatien

Representationens arbete är främst inriktat på flyktingfrågor, minoritetsfrågor

samt mänskliga rättigheter. Av central betydelse är att mandatet även ger

representationen i uppgift att tillse att åtaganden om återflyttning av såväl

serber som kroater till de platser de bebodde före kriget följs (s.k. tvåvägs-

återvändande).

Makedonien

OSSE-representationen söker i dag primärt att främja en dialog i syfte att

försöka dämpa motsättningarna och förebygga interna konflikter, främst mellan

befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten. Även OSSE:s

minoritetskommissarie (HCNM) har genom sitt arbete bidragit till

ansträngningarna att minska de etniska spänningarna. OSSE har i Makedonien

bl.a. verkat för att högre undervisning även bedrivs på det albanska språket.

Förbundsrepubliken Jugoslavien

I samband med valmanipulationerna och de omfattande folkliga protesterna i

Jugoslavien under vintern 1996/97 inbjöd den federala regeringen, efter

upprepade propåer, en OSSE-delegation att besöka landet. Den förre spanske

premiärministern González utsågs till personlig representant för OSSE:s

ordförandeskap och fick i uppdrag att leda delegationen. Resultatet av besöket

blev att González lämnade en rad rekommendationer avsedda att dels rättmätigt

återbörda valsegern till oppositionen, dels bidra till

demokratiseringsprocessen i landet. Bland rekommendationerna märks förslag till

grundläggande förändringar i valsystemet, domstolsväsendets oberoende samt

mediereformer. I syfte att underlätta genomförandet av rekommendationerna

erbjöds Jugoslavien tekniskt bistånd från OSSE.

Det internationella samfundet har under det senaste året betonat vikten av

att rekommendationerna genomförs fullt ut och omsätts i konkreta

demokratiserande åtgärder. Hittills har myndigheterna inte kunnat uppvisa några

entydigt positiva resultat vad gäller demokratisering, något som bl.a.

konstaterats av OSSE:s valobservatörer. Det finns även internationella krav på

att ge OSSE-representationen tillstånd att återuppta verksamheten i Kosovo,

Sandzjak och Vojvodina.

Frågorna om Kosovos ställning inom FRJ och situationen för den albanska

befolkningsmajoriteten i området är centrala för en stabil utveckling i

regionen menar regeringen. En lösning av dessa frågor är avhängig

demokratiseringsprocessens utveckling i hela Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Albanien

Den akuta krisen i Albanien våren 1997 ledde till att OSSE:s ordförande utsåg

Österrikes f.d. förbundskansler Franz Vranitzky till sin personlige

representant i Albanien. OSSE:s engagemang ledde kort därefter till att en

representation upprättades i Tirana. Representationen har till uppgift att i

samverkan med andra internationella organ bistå Albanien med bl.a. arbete för

demokratisering, efterlevnad av mänskliga rättigheter och förberedelser för

allmänna val.

Tjetjenien

Orsaken till att OSSE-representationen i Tjetjenien upprättades var det krig

som brutit ut i denna ryska delrepublik. Ryssland hade utsatts för stark kritik

av OSSE-staterna för urskillningslös våldsanvändning och anklagades bl.a. för

att inte ha efterlevt OSSE:s uppförandekod, som slår fast vissa principer och

begränsningar för militär våldsanvändning.

Ukraina

OSSE-representationens främsta uppgift är att följa förhandlingarna om Krims

status. Representationen bevakar också utvecklingen beträffande de mänskliga

rättigheterna, tillämpningen av den nya författningen, medborgarskapsfrågan och

mediefrihet.

Moldova

I Moldova strävar två regioner efter större självständighet: området som bebos

av gagauzminoriteten och den självutnämnda transnistriska republiken, främst

bebodd av ryssar och ukrainare. I Transnistrien finns också delar av den ryska

14:e armén fortfarande kvar tillsammans med en fredsbevarande styrka bestående

av ryska, moldaviska och transnistriska trupper. Förutom de kvarvarande ryska

soldaterna finns även stora lager av vapen och ammunition som skall bortföras

eller förstöras på plats. Trots ryska åtaganden har denna process ännu inte

påbörjats.

Georgien

Det internationella samfundet försöker utarbeta hållbara politiska lösningar, i

vilka både Abchazien och Sydossetien ges viss autonomi medan Georgiens

territoriella integritet bevaras. OSSE har framför allt engagerat sig för att

finna en lösning på konflikten i Sydossetien, medan FN har motsvarande roll i

Abchazienkonflikten.

Tadzjikistan

Sedan 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe.

Huvuduppgifterna är att främja dialog och förtroende mellan olika grupper, att

uppmuntra till respekt för mänskliga rättigheter och att stödja upprättandet av

demokratiska institutioner. Representationen skall också bevaka efterlevnaden

av åtaganden inom den mänskliga dimensionen.

Vitryssland

OSSE:s senast upprättade representation är den i Vitryssland. Efter långvariga

förhandlingar med värdlandet om OSSE:s närvaro kunde representationen inleda

sitt arbete i februari 1998. En av representationens prioriteringar är

kontakter med mänskliga rättighetsorganisationer och andra enskilda

organisationer.

Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete

Sverige ingår i den s.k. Minskgruppen, som inrättades 1992 och är ett särskilt

forum knutet till OSSE för hantering av konflikten i Nagorno-Karabach. 1994

förhandlade Minskgruppen, under svenskt ordförandeskap, fram en vapenvila som i

stort sett iakttagits sedan dess. Sedan våren 1996 är Frankrike, Förenta

staterna och Ryssland tillsammans ordförande för Minskgruppen. De tre

samordförandena presenterade 1997 ett förslag till fredsplan för konflikten,

som dock ännu inte accepterats av samtliga parter.

Det förtjänar att nämnas att Nagorno-Karabach-konflikten är den enda konflikt

i vilken möjligheten till en fredsbevarande OSSE-insats på allvar diskuterats.

Förbindelsekontoret för Centralasien

Kontoret spelar en viktig roll för att stödja integrationen av de nya central-

asiatiska länderna i organisationen och genom att sprida kunskaper om de

åtaganden som medlemskapet innebär. Förbindelsekontoret arrangerade under 1997

bl.a. kurser och konferenser om ämnen som mänskliga rättigheter och miljövård.

Inför 1998 har ODIHR utarbetat ett program med en rad projekt i de

centralasiatiska länderna, bl.a. utbildning i valadministration inför de

kommande valen i regionen.

OSSE:s parlamentariska församling

Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s övriga

institutioner. Församlingens talman deltar dock numera regelbundet i möten med

OSSE:s trojka på utrikesministernivå i syfte att förbättra informationsflödet

mellan de två organen. Församlingens 315 ledamöter kan fatta majoritetsbeslut

och omfattas alltså inte av OSSE:s konsensusregel.

1997 års möte med OSSE:s parlamentariska församling ägde rum i War-szawa i

juli. Mötet antog en deklaration med rekommendationer inom OSSE:s tre

huvudområden politik och säkerhet, ekonomi och miljö samt demokrati och

mänskliga rättigheter. Vidare antogs en resolution till stöd för fredlig

lösning av Abchazienkonflikten och ett uttalande av kvinnliga parlamentariker

om kvinnor och arbetslöshet.

Ett svenskt initiativ resulterade i att församlingen slog fast att våldtäkt i

väpnade konflikter är en grov krigsförbrytelse. Förslaget hade lagts fram av

ordföranden i riksdagens OSSE-delegation Viola Furubjelke (s) och antogs

enhälligt såsom ett separat kapitel i slutdeklarationen från mötet.

Riksdagsledamoten Helena Nilsson (c) är vice ordförande i församlingens

utskott för ekonomi- och miljöfrågor för perioden 1996-1998.

Församlingens talman, spanjoren Ruperez, ledde en delegation till Turkiet för

samtal om MR-frågor. Den svenska riksdagsledamoten Göran Lennmarker (m) ingick

i delegationen.

Den parlamentariska församlingens nästa möte äger rum i juli i Köpenhamn.

OSSE:s samverkan med andra organisationer

EU och OSSE

Europeiska unionen är en av de mer framträdande aktörerna i OSSE. EU är även en

viktig samarbetspartner för organisationen. Samarbetet rörande OSSE-frågor inom

ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) är väl etablerat

sedan många år och utvecklas kontinuerligt. Representanter för EU-

medlemsländerna möts varje månad i Bryssel inom ramen för en rådsarbetsgrupp

för att diskutera aktuella frågor inom OSSE. Rustningskontrollfrågorna i OSSE

är inte, förutom frågor relaterade till den s.k. uppförandekoden, föremål för

EU-samordning.

Under år 1997 har diskussionerna inom EU främst rört utarbetandet av konkreta

förslag till arbetet med säkerhetsstadgan och behandlingen av regionala frågor,

i synnerhet utvecklingen och inriktningen av OSSE:s engagemang i Albanien,

Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Vitryssland. EU bidrog till OSSE:s insats för

lokalvalen i Bosnien-Hercegovina genom en gemensam åtgärd (enligt art. J.3

FEU), i vilken man ställde ett större antal valövervakare till förfogande.

OSSE och samverkan med FN och Europarådet

Erfarenheterna från fältet har visat att samarbetet mellan olika organisationer

är ett villkor för att förebyggande insatser, krishantering och

återuppbyggnadsinsatser efter en kris skall ha önskad verkan.

Att OSSE är en regional organisation enligt FN-stadgans kapitel VIII innebär

att organisationen på det regionala planet kan komplettera FN-insatser eller

bidra med alternativ till sådana. I Kroatien har OSSE för första gången direkt

övertagit vissa uppgifter som tidigare åvilade FN. OSSE och FN har i Georgien

ett gemensamt kontor som arbetar för att främja respekten för mänskliga

rättigheter.

OSSE och Europarådet har båda till uppgift att främja mänskliga rättigheter,

demokrati och rättsstatens principer. Det gäller således att genom samverkan

mellan organisationerna på bästa sätt utnyttja respektive organisations

möjligheter att stödja en långsiktig demokratibyggnad i Europa. Möten hålls

varje halvår mellan OSSE och Europarådet, i vilka såväl ordförandena som

generalsekreterarna deltar. För att på bästa sätt utnyttja existerande resurser

och undvika dubbelarbete är det av största vikt att organisationerna kan

samarbeta väl ute på fältet. Arbetet kring valövervakning, där båda

organisationerna varit engagerade, har visat på behovet av såväl politisk som

praktisk samordning. Under det senaste året har samordningen mellan OSSE och

Europarådet i samband med konkreta insatser fungerat allt bättre.

Organisationerna har tillsammans bl.a. anordnat gemensamma seminarier i de nya

medlemsstaterna. Intensiva diskussioner pågår om hur samarbetet skall kunna

byggas ut ytterligare.

Kontakter med enskilda organisationer

Regeringen framhåller att enskilda organisationer (non-governmental

organisations, NGO) har spelat en viktig roll inom OSSE alltsedan

Helsingforsprocessen under 1970-talet. Genom sin verksamhet har de aktivt

bidragit till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i medlemsländerna.

De enskilda organisationerna har möjlighet att delta vid större möten och

seminarier inom ramen för OSSE. I Sverige har ett särskilt nätverk bildats av

enskilda organisationer med intresse för OSSE:s verksamhet.

Budget

De fastställda ordinarie budgetarna inom OSSE är sammantaget i

storleksordningen 500 miljoner kronor, varav den svenska andelen är ca 15

miljoner kronor. Därutöver tillkom under 1997 frivilliga bidrag från Sverige

till valfonderna för valen i Bosnien-Hercegovina respektive Kroatien om 15

miljoner kronor, kostnader för svenska delar av de gemensamma

valövervakningsinsatserna på ca 12 miljoner kronor, kostnader för personal som

Sverige ställer till OSSE:s förfogande om ca 8 miljoner kronor, samt ca 5

miljoner kronor för andra insatser. Bortsett från utrikesförvaltningens egna

kostnader är därmed Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet för närvarande i

storleksordningen 55 miljoner kronor per budgetår.

OSSE - en framåtblick

Utmaningarna framöver för OSSE blir såväl av operativ som principiell och

normativ natur framhåller regeringen i skrivelsen. Organisationen har en unik

kompetens och en växande erfarenhet vad gäller tidig förvarning,

konfliktförebyggande insatser, icke-militär krishantering, återuppbyggnad samt

stöd för att upprätta demokratiska institutioner. Den snabba tillväxten av

fältverksamheten under senare år har emellertid tydliggjort behovet av

fortsatta förstärkningar. Regeringen menar att åtskilligt talar för att krav

kommer att ställas på omfattande OSSE-insatser på Balkan samt i

Kaukasusregionen och i Centralasien under de kommande åren.

Ministerrådsmötet i Köpenhamn fattade flera beslut med syfte att stärka OSSE.

Det polska ordförandeskapet kommer under sin period att prioritera samtliga

dessa områden allt under det att särskild vikt kommer att läggas vid den

mänskliga dimensionen.

Regeringen understryker i skrivelsen att det nordiska samarbetet fortsätter

att vara centralt. Under 1998 kommer de nordiska länderna att gemensamt ta fram

förslag till hur OSSE kan stärkas ytterligare vad avser sekretariatets förmåga

att stödja ordförandeskapets och representationernas arbete. Det starka

nordiska/Östersjöinslaget i ordförandetrojkan under åren 1998/1999 ger mycket

goda möjligheter för Sverige att agera.

På det normativa området utgör beslutet i Köpenhamn om riktlinjer för en ny

säkerhetsstadga grunden för det fortsatta arbetet. De försök som gjordes inför

Köpenhamn att urholka centrala principer, såsom rätten till fritt

säkerhetspolitiskt vägval, understryker vikten av fortsatt vaksamhet från

svensk sida menar regeringen.

Även rustningskontrollfrågorna lyfts nu fram i OSSE efter en tid i skymundan.

Wiendokumentet blir föremål för en relativt omfattande översyn. CFE-avtalet,

som är löst knutet till OSSE, utgör ett centralt inslag i den europeiska

säkerhetsstrukturen. Regeringen anför att resultatet av de pågående

förhandlingarna om en modernisering av CFE-avtalet blir av stor betydelse också

för de länder som inte deltar.

I arbetet med organisationens allsidiga utveckling spelar EU en central roll

menar regeringen. Unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samverkan har vad

gäller OSSE-frågor nått längre än på andra områden.

Regeringen framhåller vidare att OSSE även framgent utgör ett nödvändigt kitt

i den framväxande europeiska säkerhetsstrukturen, inte minst i ljuset av den

utveckling som äger rum inom EU och Nato. Den ryska ambitionen att göra

organisationen överordnad andra kommer dock inte att förverkligas menar

regeringen men framhåller att OSSE inte heller enbart kan utgöra ett

pragmatiskt instrument för konfliktförebyggande insatser och för krishantering

på fältet. Regeringen anför att OSSE även framgent måste förbli ett

alleuropeiskt forum för dialog om säkerhet i dess vidaste bemärkelse. Samtidigt

framstår uppgiften att bistå medlemsländerna att uppfylla de grundläggande

principerna om demokrati och mänskliga rättigheter som allt viktigare,

understryker regeringen i skrivelsen.

Motionen

I motion U210 (c) yrkande 6 från allmänna motionstiden konstaterar motionärerna

att Europas länder har tillgång till ett antal regionala och subregionala

organisationer för att lösa gemensamma gränsöverskridande problem och för att

fördjupa de mellanfolkliga kontakterna. De organisationer som motionärerna

omnämner i sammanhanget är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE), Europarådet, EU och i Sveriges närområde det nordiska samarbetet,

Östersjösamarbetet och samarbetet i Barentsregionen. Motionärerna menar att

antalet organisationer med olika inriktning är ett uttryck för att Europas

länder värnar mångfalden och respekterar varje lands rätt att självständigt

välja grad och omfattning av samarbete med andra länder. Det framhålls i

motionerna att Centerpartiet anser att Sverige aktivt bör delta i arbetet att

konkretisera, forma och etablera en alleuropeisk fredsordning.

Motionärerna menar att OSSE och Europarådet har utvecklats till Europas två

ledande organisationer för alleuropeiskt samarbete.

Vad gäller OSSE menar motionärerna att det som ger organisationen

trovärdighet och bidrar till OSSE:s styrka är att organisationen har en bred

skara av medlemsländer, att den har ett verksamhetsfält som väl överensstämmer

med ett modernt säkerhetsbegrepp, att OSSE:s beslut bygger på

konsensusprincipen samt att organisationen har rätt att verka även om det

handlar om interna angelägenheter.

Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet anser att OSSE är en

oundgänglig komponent i det europeiska samarbetet. Motionärerna anser vidare

att OSSE bör bli den centrala alleuropeiska organisationen för

konfliktförebyggande och konfliktläkande arbete. OSSE bör även stärkas

institutionellt och organisatoriskt, miljöproblem som säkerhetspolitiskt hot

bör uppmärksammas i högre utsträckning och i samband med detta bör OSSE:s

ekonomiska dimension stärkas och ges ökad trovärdighet. I motionen framhålls

även att OSSE:s status som regional organisation under FN-stadgan bör

förtydligas.

I motionen från Centerpartiet anförs även att OSSE bör ta initiativ till ökad

samordning med andra regionala samarbetsorganisationer som likt OSSE kan fylla

en sådan roll i andra världsdelar. Det parlamentariska inflytandet behöver

stärkas, anser motionärerna och framhåller att Centerpartiet anser att Sverige

aktivt skall ta del i arbetet att ta fram en stadga för gemensam europeisk

säkerhet.

Motionärerna begär att vad som anförts i motion U210 (c) yrkande 6 angående

OSSE skall ges regeringen till känna.

Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse 1997/98:88 beträffande

verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). I

skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för OSSE:s verksamhet under 1997

och för regeringens agerande och ställningstaganden i de frågor organisationen

hade att hantera. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening en viktig funktion

vad gäller regeringens information till riksdagen i dessa frågor, och utskottet

välkomnar den utförliga och klara redogörelsen. Utskottet anser att OSSE:s

särskilda styrka ligger i att verksamheten tar sin utgångspunkt i det breda

säkerhetsbegreppet. Vid sidan av de traditionella säkerhetspåverkande

faktorerna innefattar detta även frågor som gäller respekten för demokrati,

rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och

miljömässiga faktorer. Denna syn har legat till grund för de verksamheter och

den speciella kompetens som OSSE under flera år har utvecklat för att aktivt

kunna verka i konfliktförebyggande syfte.

I motion U210 (c) yrkande 6 tar motionärerna upp ett flertal aspekter av

verksamheten inom OSSE.

Utskottet har nyligen i ett betänkande (1997/98:UU8) behandlat den

säkerhetspolitiska situationen i Europa och konstaterade därvid att

genomgripande förändringar har ägt rum och att det europeiska säkerhetsmönstret

fortsatt är under stark utveckling. Utskottet menade att det svenska

deltagandet i och samarbetet med de europeiska organisationerna bör anpassas

till vad som bäst svarar mot svenska intressen och i takt med den

internationella utvecklingen. Utskottet framhöll vidare att de förhållanden som

nu håller på att byggas upp präglas av ett omfattande och växande samarbete

inom ramen för delvis överlappande och samverkande organisationer och

strukturer. Utskottet slog även fast att ett aktivt deltagande i det europeiska

samarbetet inte minst för de mindre och medelstora europeiska staterna är en

förutsättning för att en stat skall kunna påverka utvecklingen och bidra till

att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent.

Utskottet framhöll att det är Sveriges strävan att, inom det fredsfrämjande

arbetet, samarbeta med Europas alla säkerhetsorganisationer samtidigt som

utskottet konstaterade att Sveriges medlemskap i FN alltid har bildat

utgångspunkt för våra bidrag till det globala fredsfrämjande arbetet.

Vid ett möte i permanenta rådet i Wien i maj 1997 framhöll utrikesministern

att OSSE bygger på tanken att säkerheten i Europa är odelbar och att demokrati

och respekten för mänskliga rättigheter är av avgörande betydelse för att uppnå

säkerhet. Utrikesministern framhöll även att det på det regionala planet är

viktigt att individer, samhällen, företag och organisationer från olika länder

utvecklar sitt samarbete för att främja välstånd, miljösamarbete och

kulturutbyte. Detta hjälper till att bygga broar mellan människor och länder,

och utrikesministern menade att OSSE borde stärka sina band till det regionala

samarbete som finns och omnämnde i detta sammanhang Östersjösamarbetet.

Säkerhet bör uppnås genom samarbete snarare än genom avskräckning framhöll

utrikesministern och pekade även på att EU, Nato och PFF har centrala roller

att spela i detta sammanhang.

Nätverket av organisationer i Europa med inriktning på att främja stabilitet

och säkerhet har alla enligt utskottets uppfattning betydelsefulla roller att

spela. Utskottet håller med motionärerna om att antalet organisationer med

olika inriktning är ett uttryck för att Europas stater värnar mångfalden och

respekterar varje lands rätt att självständigt välja grad och omfattning av

samarbete inom det säkerhetspolitiska området med andra länder.

Utskottet ser positivt på det arbete som organisationerna gör i arbetet med

att utveckla en alleuropeisk fredsordning. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att Sverige aktivt deltar i utformningen av EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik och i OSSE:s breda konfliktförebyggande arbete förutom vår

medverkan i FN. Sverige är observatör i Västeuropeiska unionen (VEU), och vi

samarbetar med Nato och flertalet europeiska stater inom ramen för

Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF). Därvid

vill utskottet särskilt omnämna Sveriges deltagande i IFOR- och SFOR-styrkorna

i det fredsbevarande arbetet i det forna Jugoslavien.

Vad gäller OSSE vill utskottet framhålla att det är ett centralt

alleuropeiskt instrument för konfliktförebyggande och konflikthanterande

insatser. Olika former av förebyggande åtgärder, politisk krishantering och

insatser efter kriser eller konflikter tillhör OSSE:s viktigaste uppgifter.

Särskilt bör i detta sammanhang omnämnas OSSE:s fältverksamhet som utgör en

mycket värdefull och effektiv del av OSSE:s övergripande verksamhet.

Fältverksamheten har betydelse inom rådgivning i frågor om respekt för

mänskliga, demokratiska och minoriteters rättigheter, att bevaka dessa i olika

länder samt att sprida information om utvecklingen i dessa länder.

Fältverksamheten kan således verka både konfliktförebyggande och

konfliktdämpande.

Enligt utskottets mening är de insatser som görs av Europarådet för att

stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter också mycket viktiga.

Till denna bild kan, vilket också motionärerna gör, fogas det regionala

samarbete som särskilt fokuserar på Östersjöområdet. I detta arbete finns

viktiga kopplingar till EU:s arbete i regionen och inte minst till OSSE:s

fältverksamhet i de baltiska länderna. Denna verksamhet har enligt utskottets

uppfattning en viktig roll när det gäller bevakning och rådgivning i de för

denna region centrala frågorna kring minoriteters rättigheter och respekten för

de mänskliga rättigheterna.

Vad gäller OSSE:s verksamhet vill utskottet även peka på betydelsen av

omförhandlingen av avtalet om konventionella styrkebegränsningar i Europa (CFE-

avtalet). Målet med omförhandlingen är att anpassa avtalet till dagens

säkerhetspolitiska situation. Utskottet noterar även att det pågår ett arbete

med att utarbeta en europeisk säkerhetsstadga. Stadgan skall bidra till att

stärka OSSE:s förmåga att verka som regional organisation i enlighet men FN-

stadgans kapitel VIII. Utskottet noterar även att det inom ramen för stadgan

finns ett av EU utarbetat s.k. plattformsbegrepp. En huvudpunkt i detta är att

OSSE skall förstärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i Europa.

Sammanfattningsvis vill utskottet i denna del framhålla betydelsen av att

arbetet med att stärka stabilitet och säkerhet i Europa sker med hjälp av de

organisationer som finns i ett ömsesidigt kompletterande nätverk. Varje

organisation, innefattande även OSSE och Europarådet, har en viktig roll att

spela i detta arbete. Varje organisation bör även enligt utskottets uppfattning

utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan lämna det mest effektiva

bidraget i säkerhetsarbetet. Det råder därvidlag, menar utskottet, inga

motsättningar, ingen konkurrens, mellan olika fora. Ett mått av internationell

arbetsfördelning förefaller utskottet både önskvärt och nödvändigt. Betydelsen

härav har accentuerats inte minst sedan det breda säkerhetsbegreppet har vunnit

allmän acceptans.

För OSSE har 1990-talets snabba förändring av Europa medfört att di-

plomatkonferensen ESK har omvandlats till den internationella organisationen

OSSE. Det har inneburit en tyngdpunktsförskjutning från den ursprungliga

normativa rollen till en konflikthanterande roll. Det är den senare som har

ökat i omfattning och i dag står i fokus för organisationernas dagliga arbete.

Utskottet menar, vilket även motionärerna framhåller, att denna förskjutning av

inriktning ställer krav på organisatorisk och institutionell anpassning samt

vad gäller fördelning av resurser för olika ändamål. Utskottet har erfarit att

vissa initiativ i denna riktning redan har tagits. Vidare har utskottet

inhämtat att de nordiska länderna igångsatt ett gemensamt analysarbete som

syftar till att stödja arbetet med att stärka OSSE:s institutionella kapacitet.

Motionärerna efterlyser även att OSSE:s ekonomiska dimension stärks och ges

ökad trovärdighet. Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen redogör

för verksamheten på detta område under 1997. Därvid kan särskilt noteras att

organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni 1997 på temat

Marknadsekonomin och rättssamhället. De för transitionsekonomierna centrala

aspekter som där belystes var de legala strukturernas betydelse för den

ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för säkerhet och stabilitet. I maj

1997 anordnades ett seminarium på temat Miljövänlig utveckling i sydöstra

Europa samt i oktober ett seminarium om betydelsen av ett på lagstiftning

grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i

övergångsekonomierna. Vidare fastställde permanenta rådet hösten 1997 mandatet

för en samordnare för verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension. Samordnaren

skall bl.a. öka OSSE:s möjlighet att bevaka sociala och miljömässiga aspekter.

Utskottet kan konstatera att åtskilligt arbete under året har genomförts inom

den ekonomiska dimensionen av OSSE:s verksamhet i syfte att stärka denna inom

relevanta områden samt öka fokuseringen på miljöfrågornas betydelse. Utskottet

behandlade utförligt miljöfrågornas säkerhetspolitiska betydelse och

miljöfrågornas hantering inom OSSE i betänkande 1996/97:UU9. Utskottet

konstaterade i nämnda betänkande bl.a. att regeringen lägger ned betydande

ansträngningar inom OSSE-samarbetet i hela dess bredd, även vad avser den

ekonomiska dimensionen. Utskottet framhöll även att, enligt dess uppfattning

regeringens agerande inom detta område låg väl i linje med riksdagens tidigare

säkerhetspolitiska överväganden, med utgångspunkt i det vidgade

säkerhetsbegreppet. Regeringens agerande inom OSSE under det senaste året har

bekräftat utskottets bedömningar på detta område.

När det gäller frågan om initiativ till ökad samordning med andra regionala

samarbetsorganisationer vill utskottet framhålla att OSSE:s parlamentariska

församling bland andra stod värd för en parlamentarisk konferens om

subregionala ekonomiska samarbetsprocesser som hölls i oktober 1997.

Konferensen samlade ett brett spektrum av deltagare från OSSE-ländernas

parlament och från regionala och subregionala parlamentarikerorganisationer.

Regeringsrepresentanter och företrädare för internationella organisationer var

också inbjudna. Konferensen behandlade subregionala ekonomiska

samarbetsprocesser, de subregionala organisationernas relationer till

europeiska institutioner och deras roll i att förstärka stabiliteten i Europa.

Utskottet ser positivt på detta initiativ till utbyte mellan regionala och

subregionala organisationer och konstaterar att ett sådant utbyte har en roll

att spela i det breda arbetet med att främja stabilitet och säkerhet i Europa.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U210 (c) yrkande 6 är

besvarad.

Utskottet föreslår därmed att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88

Redogörelse för verksamheten inom OSSE under 1997 till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:88

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för

verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

under 1997 till handlingarna,

2. beträffande verksamheten inom OSSE

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 29 april 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban

Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd), Eva

Thede (mp), Magnus Johansson (s) och Christina Axelsson (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Skrivelsen..........................................1

Motionen............................................1

Utskottet...........................................1

Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1

Ministerrådsmötet i Köpenhamn 1

OSSE:s verksamhetsfält 2

OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser 3

Minoritetskommissarien 3

Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning 4

Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder 5

Den ekonomiska dimensionen 6

Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen 6

OSSE:s fältinsatser 7

Baltikum 7

Balkan 8

Tjetjenien 10

Ukraina 10

Moldova 10

Georgien 10

Tadzjikistan 10

Vitryssland 10

Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete 11

Förbindelsekontoret för Centralasien 11

OSSE:s parlamentariska församling 11

OSSE:s samverkan med andra organisationer 12

EU och OSSE 12

OSSE och samverkan med FN och Europarådet 12

Kontakter med enskilda organisationer 13

Budget 13

OSSE en framåtblick 13

Motionen 14

Utskottets överväganden 15

Hemställan 18