Bet. 1997/98:UU9

Utrikesutskottets betänkande

1997/98:UU09

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

UU9

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1996/97:169 De

fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar och de motioner som väckts med anledning

av skrivelsen.

Utskottet konstaterar, i likhet med regeringen, att fattigdomsbekämpning kräver

ett integrerat synsätt, där sambanden mellan demokratisk, ekonomisk och social

utveckling är centrala. En slutsats är att ett effektivt bistånd för att stödja

fattigdomsbekämpning kräver en förändrad relation mellan givare och

samarbetsländer - ett partnerskap mot fattigdom, som bygger på ömsesidiga mål

och åtaganden och en samsyn om de förutsättningar och den politik som krävs för

att bekämpa fattigdom. Utskottet ställer sig bakom de överväganden som

regeringen presenterar i skrivelsen.

Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.

Till betänkandet är fogade nio reservationer och två särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen yrkar i skrivelse 1996/97:169 att riksdagen tar del av skrivelsen.

Motionerna

1997/98:U1 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fattigdomens utrotande skall utgöra det överordnade målet för

den svenska biståndspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förslag till hur biståndets effektivitet skall kunna

relateras till detta mål.

1997/98:U2 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man i svensk biståndspolitik verkar för att all ekonomisk

tillväxt bedöms ur såväl miljö- som socialkonsekvensaspekter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillväxtens resultat - nya sjukhus, skolor etc. - skall vara

tillgängliga för alla, även de fattiga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att miljö- och socialklausuler finns med i

internationella avtal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rättvis och solidarisk handel måste vara en av målsättningarna i

det svenska utvecklingssamarbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även privata investeringar i ett u-land måste rätta sig efter

social- och miljöklausuler,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Världsbankens enheter måste ha samma policy vad gäller

miljöaspekter och socialkonsekvenser,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenska biståndsinsatser måste göras i områden med

barnprostitution och sexturism,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man inom svenskt utvecklingssamarbete måste arbeta fram metoder

för att bekämpa korruption,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att insatser måste göras mot drog- och alkoholmissbruk i

biståndsländerna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-bistånd, bl.a. i form av livsmedelsbistånd, inte får vara av

den omfattningen att det slår ut den inhemska produktionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU:s utrikes-, handels- och jordbrukspolitik inte får motverka

EU:s biståndsinsatser,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ändra anslagsmetodiken i biståndet efter det afrikanska

partnerskapsförslaget med tanke på återbetalning av eventuella reservationer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av skarpare fokusering på miljöfrågor i biståndspolitiken så

att de även i utvecklingssamarbetet får en starkare prioritering,

1997/98:U3 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en återgång till en biståndsnivå på 1 % av BNI,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratifrämjande åtgärder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att IDEA måste tillföras ytterligare resurser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mer resurser till Utrikesdepartementets projektexportsekretariat,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildnings- och hälsovårdssatsningar i biståndet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återupprättande av Utrikesdepartementets NGO-sekretariat,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återupprättande av ett oberoende utvärderingsinstitut,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioriterade satsningar i bistånd till mottagarländernas offentliga

sektor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kreditsystem som biståndsform,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-ländernas skuldsättning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om i-världens ansvar för de globala miljöproblemen.

1997/98:U4 av Helena Nilsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en mer problemorienterad anslagsstruktur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratins roll för fattigdomsbekämpning och för framtida svenskt

bistånd i partnerskapsform,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av satsningar på landsbygdsutveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att än större vikt måste läggas vid att biståndet inriktas på stöd

till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella

livsmedelsförsörjningen.

1997/98:U5 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högre prioritering av demokratimålet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt förändring av biståndets former,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av demokratiska och

marknadsekonomiska institutioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enskilda organisationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en biståndspolitisk utredning.

1997/98:U6 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati, ekonomisk jämlikhet och fördelning av den totala makten i

samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strukturanpassningsprogrammen i tredje världen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet marknad i regeringens proposition,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fattigdom är ett fenomen som också existerar i Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om partnerskap på det lokala planet mellan frivilligorganisationer och

myndigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om faran för ett framtida en femtedelssamhälle,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fattigdomens orsaker.

Utskottet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Fattigdomsbekämpning genom utvecklingssamarbete är ett oumbärligt instrument

för att främja fred och global säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter

samt en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

Utvecklingssamarbetets roll är att understödja men också påverka en nationell

politik för fattigdomsbekämpning i dialog med mottagarländerna. Dialogen skall

lägga grunden för ett framväxande partnerskap mellan mottagare och givare,

baserat på en samsyn om de förutsättningar och den politik som krävs för att

bekämpa fattigdom. Ensidiga villkor från givarländer och multilaterala

organisationer bör ersättas av en mer jämlik relation och en klar

ansvarsfördelning mellan parterna där mottagarlandet svarar för samordning av

biståndet och samarbetet baseras på kontrakt med ömsesidiga åtaganden.

Regeringen redovisar i skrivelsen hur man avser att ge fattigdomsarbetet en

starkare och tydligare profil i utvecklingssamarbetet.

Definitioner

I regeringens skrivelse ses fattigdom som brister i tre olika avseenden,

nämligen säkerhet, förmåga och möjligheter.

Säkerhet är ett grundläggande behov för alla människor. Det gäller säkerhet vid

oförutsedda händelser som sjukdom, olyckor, naturkatastrofer, arbetslöshet,

rättsövergrepp, våld inom och utom familjen, ekonomiska och politiska kriser.

Det gäller även säkerhet inför ålderdomen.

Människors förmåga stärks genom att deras egna resurser i form av inkomst,

tillgångar, sparande, hälsa, kunskap och färdigheter utvecklas. Människors

möjligheter att påverka sina liv bestäms ofta av de samhälleliga

förutsättningarna, t.ex. av mänskliga fri- och rättigheter, möjligheter att

delta i samhälleliga beslutsprocesser, liksom även den ekonomiska politiken.

Utvecklingen av fattigdomen i världen

Den största fattigdomen, både absolut och relativt, finns fortfarande i Syd-

asien, men den ökar främst i Afrika, Latinamerika och (relativt sett mest) i de

f.d. kommunistiska länderna i Östeuropa och Centralasien. Stora skillnader

finns dock inom varje region.

De flesta prognoser förutsäger fortsatt hög tillväxt i Asien och en per

capita-tillväxt på 2-3 % i övriga regioner under de närmaste tio åren, dvs.

betydligt högre än under de senaste femton åren. Detta medför även förbättrade

sociala indikatorer och minskad fattigdom. Men även i de mest optimistiska

scenarierna kommer fattigdomen att vara mycket omfattande och antalet fattiga

kommer att fortsätta att öka i Afrika söder om Sahara.

De fattiga kommer även i framtiden främst att finnas i Sydasien och i Afrika

samt i länder över hela världen med stora inkomstskillnader och bristande

fattigdomsinriktning i sin politik. En ökande andel kommer att finnas i

städerna och en ökande andel kommer att vara kvinnor och barn.

Förutsättningar för fattigdomsbekämpning

För att under en längre period kunna minska fattigdomen är det nödvändigt att

åstadkomma en god ekonomisk tillväxt.

En fri marknadsekonomi är en förutsättning för en långsiktigt hållbar

fattigdomsbekämpning. Den ger människor större frihet, kapacitet och

möjligheter att skapa bättre liv för sig själva och för andra. Det är viktigt,

anförs det i skrivelsen, att utveckla och vidmakthålla den fria marknaden och

att ge den en social och mänsklig karaktär. En social marknadsekonomi kan

erbjuda den hållbara länken mellan demokratiska och marknadsekonomiska

samhällsomvandlingar. Samtidigt är det viktigt att ställa miljökrav på den

ekonomiska utvecklingen.

De flesta utvecklingsländer har sedan mitten av 1980-talet bedrivit en

ekonomisk reformpolitik, inriktad på stabilisering, liberalisering och

institutionell omvandling. I många länder har denna politik formaliserats i

s.k. strukturanpassningsprogram som syftar till att lägga grunden för stabil

tillväxt och social utveckling.

I dag råder enighet om att en nödvändig förutsättning för att

strukturanpassningsprogrammen skall lyckas är att de utformas och genomförs av

landets egen regering och egna institutioner.

Det är i dag allmänt vedertaget att en relativt jämn fördelning inte bara

förbättrar förutsättningarna för social utveckling utan även för ekonomisk

utveckling och tillväxt.

Frågan om tillväxtens innehåll är av avgörande betydelse. Det som eftersträvas

är inte bara tillväxt i allmänhet utan vad som skulle kunna kallas jämlik

tillväxt.

En jämlik tillväxt måste uppfylla bl.a. följande villkor:

- den måste vara förenlig med ett långsiktigt hållbart utnyttjande av

naturresurserna,

- den måste integrera ett jämställdhetsperspektiv mellan män och kvinnor,

- den måste vara bred och diversifierad i meningen att den omfattar många olika

sektorer,

- den måste vara relativt jämnt geografiskt fördelad,

- den måste ge positiva inkomsteffekter för viktiga sociala grupper och för den

helt övervägande majoriteten av befolkningen,

- den måste leda till ökad sysselsättning.

De biståndspolitiska målen och fattigdomsbekämpningen

Det svenska utvecklingssamarbetet har mycket länge haft en klar inriktning på

fattigdomsbekämpning. Redan i regeringens proposition 1962:100 angavs att

?målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå?. Efter

den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:13) antog riksdagen, på grundval av

utrikesutskottets betänkande 1978/79:UU1, en liknande formulering.

All utveckling måste bygga på samarbetsländernas egen vilja och förmåga.

Denna analys ligger till grund för förändringar i utvecklingssamarbetets

inriktning, former och instrument.

Regeringens skrivelse är ett inslag i det förändringsarbete som det svenska

utvecklingssamarbetet för närvarande genomgår.

I det följande anges i sammanfattning några av skrivelsens utgångspunkter för

Sveriges stöd till de fattiga ländernas utveckling.

Demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning

Utvecklingssamarbetet kan spela en viktig, strategisk roll som stöd i de

demokratiska processerna genom att stödja framväxten av ett civilt engagemang

för sådana processer och utvecklingen av för ett demokratiskt styrelseskick

nödvändiga institutioner.

Ansträngningarna att befästa demokratin blir inte framgångsrika om inte

rättsstaten samtidigt stärks. Ett fungerande och oberoende rättsväsende är dels

en garant för demokratin och dess institutioner, dels en förutsättning för att

de medborgerliga och politiska mänskliga rättigheterna skall respekteras.

En grundpelare i vårt sätt att se på demokrati är att kvinnor och män skall

ha lika möjligheter att delta i de demokratiska processerna. En speciell

fokusering på kvinnors deltagande i de politiska processerna och kvinnors

rättigheter är nödvändig.

Att verka för efterlevnad av FN:s konvention om barnets rättigheter utgör

också en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet.

Korruption är en faktor som förhindrar en god samhällsstyrning i många länder

och som dessutom leder till omfattande slöseri med statens resurer. Genom stöd

till reformering av statsförvaltningen, t.ex. när det gäller principer för

rekrytering, lönesättning och befordran, kan biståndet bidra till att minska

förutsättningarna för korruption.

Konflikter och katastrofer

Nittiotalets svårlösta interna konflikter är en påminnelse om nödvändigheten av

att föra in konfliktlösning och konfliktförebyggande i biståndshanteringen.

Allt utvecklingsbistånd bör präglas av konfliktmedvetenhet. På samma sätt som

miljökonsekvensbedömningar numera ingår i normal biståndshantering bör även

konfliktanalys ingå i biståndets beredningsprocess. Metoder för detta bör

utarbetas, heter det i skrivelsen.

Regeringen framhåller också att det i framtiden måste ske ett närmare samspel

mellan olika biståndsformer, där målet är att skapa varaktiga förbättringar och

förebygga katastrofer. Ett brett perspektiv måste anläggas där inte bara den

akuta nödsituationen utan även begrepp som livsmedelssäkerhet, som står för ett

helhetsperspektiv, står i fokus.

En jämlik tillväxt

Många strukturella hinder för en jämlik tillväxtprocess återstår även efter att

en ekonomi uppnått grundläggande makroekonomisk balans och skapat

grundförutsättningar för en fungerande marknadsekonomi.

Både i städerna och på landsbygden behövs speciella åtgärder för att göra det

möjligt för småföretagare att utnyttja de förbättrade förutsättningar som de

ekonomiska reformerna skapat, främst genom krediter och anpassad utbildning.

Speciellt viktigt ur fattigdomsperspektivet är mikroföretag (med mindre än tio

anställda). Dessa utgör en stor del av företagssektorn, speciellt när det

gäller sysselsättningen. Reformprocessen, liksom biståndet, måste bygga på en

prioritering av arbetsintensiv tillväxt, samtidigt som kvinnor och män måste

garanteras likvärdiga arbetsvillkor i denna process.

Investeringar i en storskalig infrastruktur är också nödvändiga, men ofta

mycket kostsamma. Sådana projekt skapar också ett begränsat antal

arbetstillfällen. Ett fattigdomsorienterat bistånd bör därför främst inriktas

på småskaliga projekt som bedrivs med arbetsintensiva metoder. Det finns i de

flesta länder möjligheter att finansiera dessa med privat kapital. De fattiga

bör själva delta i planering och genomförande.

Även när det gäller finansiering av investeringar anser regeringen att det

finns goda skäl att prioritera lokala lösningar.

Ett ökat privat ansvarstagande måste förenas med att centrala och framför

allt lokala myndigheter ökar mobiliseringen av intäkter, t.ex. genom att bredda

skattebasen och öka effektiviteten i indrivningen av skatter och avgifter.

Att stärka människors förmåga och möjligheter

Social utveckling handlar framför allt om att öka den enskilda människans

valmöjligheter i ett samhälle som erbjuder sådana på jämlika villkor.

Jämlikhetsaspekten är viktig för att alla grupper skall kunna vara delaktiga i

den sociala utvecklingsprocessen.

Avsaknaden av möjlighet till egen försörjning är en grundläggande orsak till

fattigdom. För utveckling av människors möjligheter krävs tillgång till

hälsovård och utbildning. Fattiga människor saknar dessutom oftast möjlighet

att påverka och förbättra sin situation. De saknar politiskt inflytande och

kontroll över de produktiva resurserna. Dessa brister måste åtgärdas på

makronivå, i syfte att skapa en politik för social utveckling.

Direkta insatser för fattigdomsbekämpning (oavsett om dessa finansieras av

bistånd eller av inhemska resurser) förutsätter en noggrann definition av

målgrupperna. Insatserna måste dessutom utformas så att de svarar mot

målgruppens behov och angriper de specifika orsakerna till fattigdom för varje

grupp för att stärka människors kapacitet att själva påverka och förbättra sin

situation och erbjuda nya möjligheter. Erfarenheter visar att program och

projekt som utformats och genomförts med deltagande av målgruppen har större

möjligheter att bli framgångsrika.

Biståndsinsatserna måste vara i överensstämmelse med den övergripande

politiken i landet.

Individuell säkerhet

Olika strategier har traditionellt använts av människor för att hantera kriser

och överleva även vid katastrofer. Informella system täcker behovet av omsorg

och försörjning då den egna förmågan av något skäl satts ur spel. De bygger

ofta på familjeband i vid bemärkelse.

Modernisering bidrar till att traditionella omsorgssystem bryts ner. I

fattiga länder saknas ofta resurser att skapa nya alternativ. Resultatet blir

att alltfler gamla helt saknar försörjning och omsorg. Då behövs alternativa

omsorgslösningar, som inte bygger på traditionella familjeband.

Regeringen framhåller stöd till ett aktivt sparande i yrkesverksam ålder i

form av uppbyggnad av trovärdiga system som en möjlig form av

fattigdomsbekämpning.

Det civila samhället och enskilda organisationer

Framväxten av ett civilt samhälle är fundamental i u-ländernas utveckling. Det

svenska utvecklingssamarbetet försöker på olika sätt stödja denna utveckling

och de svenska enskilda organisationernas engagemang och arbete spelar här en

viktig roll.

Generellt har de svenska organisationerna under senare år börjat förändra sin

verksamhet från direkt stöd och genomförande till normativt arbete och stöd

till utveckling av nationella och lokala organisationer. Att se till att också

normativt arbete och organisationsutveckling får en tydlig fattigdoms-

inriktning är en viktig utmaning för de svenska organisationerna.

För ett par år sedan genomförde Sida en särskild studie av effekten av

enskilda organisationers bistånd. Studien redovisar framför allt två

slutsatser. För det första lyckas organisationerna väl med att uppnå de

uttalade och omedelbara målen. Den andra slutsatsen är att detta inte i sig

innebär att insatser lett till en långsiktigt hållbar utvecklingseffekt. Det

konstateras att organisationernas arbete tenderar att få större genomslag där

det finns en stödjande infrastruktur, dvs. där staten är närvarande. Omvänt

betyder det att effekten av organisationernas arbete tenderar att bli mindre

där de behövs som mest; där ingen annan finns på plats och där det är som

svårast och mest kostsamt att arbeta. I sådana situationer är det oftast bara

möjligt att på kort sikt lindra effekterna av akut fattigdom, men knappast att

i ett långsiktigt perspektiv få till stånd hållbar utveckling. För detta krävs

ett samspel mellan många olika faktorer, bl.a. att ekonomin är relativt

dynamisk. En slutsats är att stöd till en utveckling som höjer de fattigas

levnadsnivå inte är en fråga om antingen statligt bistånd eller enskilda

organisationers bistånd. Det handlar om både - och, där den enes roll inte kan

tas över av den andre.

Den privata sektorns roll

Flödet av privat kapital till utvecklingsländer har ökat kraftigt. Nettoflödet

har femdubblats från 1990 till 1995. Samtidigt har det offentliga biståndet

minskat. I många länder finns också tydliga tecken på en ökad mobilisering av

inhemskt privat kapital. Detta pekar på nödvändigheten att ompröva och

precisera biståndets roll. Biståndet måste ses som komplement till såväl

privata internationella flöden som till inhemsk (privat och statlig)

resursmobilisering.

Det offentliga biståndet bör inriktas på att komplettera och stimulera privat

deltagande i fattigdomsbekämpningen. Även i framtiden kommer sannolikt

merparten av detta bistånd att kanaliseras till den offentliga sektorn för att

stödja en politik som befrämjar fattigdomsbekämpning. Men den privata sektorns

roll måste i ökad utsträckning tas med i bilden. Det svenska biståndets roll

bör vara att genom information och kontaktskapande medverka till att svenska

företag utnyttjar de möjligheter som detta innebär.

Nya samarbetsrelationer för fattigdomsbekämpning

Det finns i dag en stor enighet bland biståndsgivarna om att den traditionella

relationen mellan givare och mottagare måste ersättas av ett partnerskap. Den

grundläggande tanken i partnerskapsrelationen är att komma bort ifrån synen att

de rika länderna skall göra något för de fattiga. Utgångspunkten är i stället

att samarbeta med de fattiga och att stödja deras egna

utvecklingsansträngningar.

Fattigdomsbekämpning i utvecklingssamarbetet handlar till stor del om det

synsätt som måste vara vägledande i ett antal val som görs av den svenska

regeringen och av Sida.

Fyra typer av val är speciellt viktiga:

1. Valet av samarbetsländer. Regeringen menar att valet av samarbetsländer ur

ett fattigdomsperspektiv bör styras av två kriterier:

- ländernas behov, dvs. graden av fattigdom,

- ländernas möjligheter att bedriva ett fattigdomsinriktat

utvecklingssamarbete, dvs. främst deras vilja och förmåga att genomföra en

politik mot fattigdom och för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar

utveckling.

Samarbete med länder som visar en stark vilja och förmåga till

fattigdomsbekämpning bör prioriteras.

2. Valet av samarbetspartner och kanaler. I varje land måste lämpliga

samarbetspartner och kanaler för samarbetet väljas. Valet av samarbetspartner

och kanaler måste variera beroende på situationen i varje enskilt land. En ökad

flexibilitet och öppenhet för nya relationer är dock nödvändig. Syftet är att

bygga upp kapacitet som finns kvar när biståndet avslutas.

3. Val av former och metoder. Enskilda insatser bör syfta till att förstärka

processer med deltagande av de fattiga själva. Syftet bör vara att skapa

socialt bärkraftiga processer, nätverk och institutioner på lokal nivå. Däremot

bör biståndet undvika att bygga upp isolerade projekt som enbart syftar till

leverens av resurser, eftersom detta lätt leder till en anpassning i

mottagarlandet och ett förstärkt biståndsberoende.

4. Utformningen av kontrakt. En partnerskapsrelation förutsätter att båda

parter har egna intressen i samarbetet. Även om målen för biståndet uttrycks i

termer av den andra partens direkta intressen (t.ex. fattigdomsbekämpning),

betyder inte detta att det saknas egenintressen i utvecklingssamarbetet.

En partnerskapsrelation förutsätter att dessa intressen tydliggörs för alla

parter när ett kontrakt tecknas.

Kontrakten skall naturligtvis efterlevas av båda parter. Detta har inte alltid

varit fallet i biståndssammanhang. Det måste också göras tydligt hur man

hanterar en situation där den ena parten inte uppfyller sina åtaganden.

Kanalerna för svenskt fattigdomsarbete

Sida

En genomgång av Sidas utvärderingar under perioden 1988-1994 visar att

biståndets effekter på fattigdom sällan undersökts. Det finns flera

förklaringar till detta, bl.a. att man tagit för givet att det svenska

biståndet bidrar till att minska fattigdomen genom valet av länder och

sektorer. Det är också svårt att urskilja och mäta biståndets effekter. Det som

påverkar fattigdomen är mottagarländernas ansträngningar, som kan stödjas men

aldrig ersättas av bistånd. Analyserna av sambanden mellan mål och medel har

över lag varit bristfälliga och bör därför skärpas i framtida utvärderingar.

Sidas fattigdomsprogram, som består av tre delar - policy,

erfarenhetsredovisning och handlingsplan - utgör ett ramverk för Sidas samlade

verksamhet och innehåller samtidigt specifika, fattigdomsinriktade policies,

program och projekt. Den grundläggande principen är att huvudansvaret för

fattigdomsbekämpning ligger hos mottagarländernas regeringar.

En permanent arbetsgrupp kommer att upprättas inom Sida i avsikt att arbeta

långsiktigt med fattigdomsfrågorna, bl.a. genom metodutveckling och uppföljning

av handlingsprogrammet. Alla Sidas chefer och handläggare kommer att utbildas i

fattigdoms- och jämställdhetsproblematiken. Särskild uppmärksamhet kommer att

ägnas åt utvärderingsverksamheten, bl.a. genom att effekter på fattigdomen

framöver skall beaktas i alla Sidas utvärderingar.

FN-systemet

Sverige arbetar för att stärka FN:s arbete med fattigdom, både vad avser det

normativa och det operationella utvecklingssamarbetet.

FN-arbetet på landnivå bör stärkas genom det nya systemet med integrerade

landstrategier och genom särskilda team inom FN-systemet som arbetar med

fattigdomsfrågor. Den nuvarande splittrade organisationen bör samlas inom en

ram, ha ett gemensamt program och ledas av en FN-representant.

Även på högkvartersnivå bör verksamheten konsolideras och effektiviseras.

Arbetsfördelningen mellan olika organ bör vara tydlig. Samarbetet mellan FN-

systemet och utvecklingsbankerna måste utvecklas.

Sverige vill driva på de ansträngningar som görs inom FN-systemet för att

stärka satsningarna på fattigdomsbekämpning. Ett sätt att tydliggöra detta

skulle vara att överväga att pröva en form av tematiska bidrag under ett eller

flera budgetår, som skulle innebära en öronmärkning av medel för

fattigdomsbekämpning i FN:s regi. Förutsättningarna för en sådan typ av bidrag

bör undersökas närmare.

Utvecklingsbankerna

Utvecklingsbankerna - Världsbanken och de regionala bankerna för Latinamerika,

Asien och Afrika - är de finansiellt viktigaste kanalerna för det

internationella utvecklingssamarbetet. Varje år kanaliseras ca 40 miljarder US-

dollar via dessa institutioner.

Sverige har, tillsammans med de övriga nordiska länderna, under många år varit

starkt pådrivande för att stärka bankernas fattigdomsprofil. När det gäller

bankernas fortsatta policyutveckling bör följande områden uppmärksammas:

* Jämställdhet och miljö: Sverige verkar i bankerna för ett jämställdhets- och

miljöperspektiv i all verksamhet.

* Människors delaktighet i samhällsutvecklingen: Sverige driver på bankernas

arbete med att länka fattigdomsbekämpning och demokratisering.

* Återuppbyggnad: Utvecklingsbankernas expertis och resurser har gjort att de

fått en ökad roll när det gäller återuppbyggnad av länder som drabbats av krig,

t.ex. Bosnien och Guatemala. Fattigdomsbekämpning måste bli en tydligare del av

detta arbete.

* Sociala skyddsnät: Dessa är den minst utvecklade delen av bankernas

fattigdomsstrategier.

* Ägarskap: Bristande ägarskap i låntagarländerna har visat sig vara en viktig

förklaring till att strukturanpassningslånen gett otillfredsställande resultat.

Frågor kring samarbetslandets ansvar och insatsers förenlighet med lokala

traditioner och institutioner kommer därför att ges ökad prioritet under

kommande år.

EU:s bistånd

Europeiska kommissionen är världens femte största biståndsgivare. Tillsammans

med medlemsländernas bilaterala bistånd svarar EU för drygt hälften av världens

samlade bistånd. Kommissionens bistånd ges i huvudsak som gåva och främst genom

två kanaler: gemenskapens ordinarie budget och Europeiska utvecklingsfonden,

EUF.

Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet för EU:s utvecklingssamarbete.

Målsättningen för det svenska EU-arbetet är att fördragets övergripande

målsättningar för fattigdomsbekämpning skall vara styrande i utarbetandet av

program och projekt och få genomslag i praktiken.

Ofta ges fattigdomsperspektivet otillräcklig tyngd i EU:s landstrategier.

Sverige har vid upprepade tillfällen pekat på kommissionens kapacitetsbrist på

området och pläderar för ökad satsning på personal med kunskap och erfarenhet

av fattigdomsbekämpning.

Slutsatser för svenskt agerande - ett nytt partnerskap i kampen mot fattigdom

Allmänna slutsatser

Fattigdomsbekämpning kräver ett integrerat synsätt, där sambanden mellan

politisk, ekonomisk, miljömässig och social utveckling är avgörande. För

utvecklingssamarbetet finns därför inget standardrecept i form av en viss meny

av insatser som automatiskt bidrar till minskad fattigdom.

Utvecklingssamarbetet kan spela en viktig roll för att stödja fattiga

människor och länder att själva ta sig ur sin fattigdom och bli en del av det

internationella samspelet med handel och integration. Ett effektivt bistånd för

att stödja fattigdomsbekämpning kräver en förändrad relation mellan givare -

såväl bilaterala som multilaterala - och samarbetsländerna. Det kräver ett

partnerskap mot fattigdom, baserat på självtillit och ansvarstagande i

samarbetsländerna snarare än ensidiga, av givarna dikterade villkor. Det

förutsätter en mer jämlik relation som manifesteras i ett kontrakt, som bygger

på ömsesidiga mål och åtaganden men också klarare spelregler om avslut eller

uppsägning. Detta kräver i sin tur en satsning på kompetens- och

kapacitetsuppbyggnad.

Fattigdom har olika orsaker och konsekvenser för kvinnor och män och de

upplever fattigdomen olika. Policy- och programutveckling måste bygga på en

jämställdhetsanalys, som belyser behov, roller, ansvarsfördelning liksom

tillgång till och kontroll över resurser och inflytande.

Satsning på utbildning är centralt för att göra kunskap tillgänglig också för

de marginaliserade, men också för att främja framväxten av en demokratisk

kultur och underlätta de fattigas integration i ekonomin. Att förbättra barnens

möjligheter, framför allt genom fullbordad skolgång, utgör den viktigaste

investeringen i en nations framtid.

Ohälsa, som hindrar fattiga människor att utnyttja de produktiva resurser de

besitter, är en viktig orsak till fattigdom och en faktor som hämmar tillväxt

och utveckling. Att stödja hälsoreformer för att bygga upp en fungerande

hälsovård, som är tillgänglig för de fattiga är därför en viktig investering

för att stärka människors förmåga.

Det finns ett nära men komplext samband mellan miljö och fattigdom. Många

miljöproblem orsakas eller förvärras av fattigdom. Att bekämpa fattigdom är

därför nödvändigt för att uppnå en ur naturresurssynpunkt hållbar utveckling,

samtidigt som insatser för att förbättra miljön och för att skapa skydd mot

miljöförstöring och föroreningar - som ekonomisk tillväxt kan leda till - är

betydelsefulla för att minska fattigdomen.

Den lokala nivån

Fattigdom bekämpas bäst när varaktiga förutsättningar skapas för de fattiga att

själva ta sig ur sin fattigdom. Det innebär att stärka enskilda människors

säkerhet, bl.a. i form av att trygga deras försörjning, deras förmåga i form av

hälsa, utbildning och andra färdigheter, samt deras möjligheter i form av

kontroll över resurser och deltagande i beslutsprocesser.

På lokal nivå innebär det att skapa sysselsättnings- och utkomstmöjligheter i

form av t.ex. tillgång till mark, vatten och redskap men också genom stöd till

småföretagsamhet och till småskalig infrastruktur. Det innebär också att stärka

lokalsamhällets möjligheter att satsa på mänskliga resurser i form av hälsovård

och skolor. Det innebär vidare att stödja fattiga kvinnors och mäns möjlighet

att påverka sin situation genom att stärka deras möjligheter att delta i det

politiska livet och att hävda sina rättigheter.

Den nationella nivån

Det grundläggande ansvaret för fattigdomsbekämpning ligger hos det enskilda

landets regering och samhälle. Utvecklingssamarbetet kan bidra till

fattigdomsbekämpning genom att stödja inhemska processer.

En jämlik tillväxt som uppfyller följande villkor bör eftersträvas:

- den måste vara förenlig med ett långsiktigt hållbart utnyttjande av

naturresurserna,

- den måste integrera ett jämställdhetsperspektiv mellan män och kvinnor,

- den måste vara bred och diversifierad i meningen att den omfattar många olika

sektorer,

- den måste vara relativt jämnt geografiskt fördelad,

- den måste ge positiva inkomsteffekter för viktiga sociala grupper och för

majoriteten av befolkningen,

- den måste leda till ökad sysselsättning.

En annan förutsättning är att staten stärks och effektiviseras, bl.a. genom

stöd till institutioner, kompetens- och kapacitetsuppbyggnad, reformer av

offentlig förvaltning, inklusive i decentraliserade former till lokala

myndigheter.

Det civila samhället spelar en central roll. Det är viktigt att svenska

enskilda organisationer i allt större utsträckning använder sina kontakter,

kunskap och nätverk till att stödja framväxten av ett starkt och pluralistiskt

civilt samhälle, som kan bidra till att ge utvecklingssamarbetet en tydlig

fattigdomsinriktning.

Samarbetet med enskilda länder bör baseras på ett brett partnerskap, som inte

bara rör relationen mellan givare och mottagare. Inom ramen för detta

partnerskap bör en dialog föras som involverar staten, enskilda organisationer

och den privata sektorn, såväl i givar- som i samarbetsländerna. Ur ett

fattigdomsperspektiv bör partnerskapets kontrakt inkludera fattigdomsbekämpning

som gemensam värdegrund och fattigdomsanalys med konsultationsprocesser och

folklig förankring som viktiga villkor.

Det långsiktiga bilaterala utvecklingssamarbetet bör främst koncentreras till

fattiga länder vars regeringar har politisk vilja och förmåga att bedriva en

framgångsrik politik mot fattigdom och där ett partnerskap och en policydialog

kan bidra till detta.

Den internationella nivån

Internationellt skall Sverige fortsätta att verka för att fattigdomsorientering

får ett starkare genomslag i FN:s utvecklingssamarbete, i utvecklingsbankernas

långivning och policydialog och i EU:s bistånd. Det innebär bl.a. att stärka

fattigdomsprofilen i de landstrategier som utarbetas i samverkan med

samarbetsländerna och se till att målsättningar och policies också får

genomslag i praktiken. Det kräver också fördjupad kunskap och uppbyggnad av

kapacitet att arbeta med fattigdomsfrågorna i de multilaterala organen liksom

att arbetet på landnivå stärks. Såväl bilateralt som i det multilaterala

utvecklingssamarbetet bör Sverige verka för att ersätta traditionella

givarcentrerade biståndsformer med programbistånd som samordnas av

samarbetsländerna utifrån deras egna prioriteringar. En övergång till

programstöd inom ramen för ett partnerskap kan skapa förutsättningar för mer

effektiv fattigdomsbekämpning.

Sverige skall också verka för att föra in ett konflikthanteringsperspektiv

såväl i det humanitära biståndet som i det långsiktiga utvecklingssamarbetet.

Sverige kommer också i internationella forum att fortsätta att verka för att de

mänskliga rättigheterna respekteras såväl i rika som i fattiga länder.

En central förutsättning för att minska fattigdomen är en hållbar lösning på

låginkomstländernas skuldproblem. Sverige skall fortsätta att arbeta för en

definitiv lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem.

Sammanfattning av motionerna

Moderata samlingspartiet förespråkar i kommittémotion U1 (m) att

fattigdomsbekämpningen skall utgöra det överordnade målet för Sveriges

biståndspolitik (yrkande 1).

Motionärerna välkomnar regeringens skrivelse, som man ser som en bekräftelse

på att regeringen fäster ökad vikt vid fattigdomsbekämpningen. Framför allt

handlar fattigdomsbekämpning om att bidra till att skapa förutsättningar för de

fattiga att själva ta sig ur sin fattigdom. Det är viktigt att dra lärdom av de

länder som framgångsrikt bekämpat sin fattigdom och att utnyttja dessa

erfarenheter på ett konstruktivt sätt.

Det är också viktigt, heter det i motionen, att man framgent värderar

resultaten mot de uppsatta målsättningarna. I motionens yrkande 2 vill

Moderaterna att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur biståndets

effektivitet skall kunna relateras till det övergripande målet att utrota

fattigdomen i världen.

Centerpartiet menar i kommittémotion U4 (c) att regeringens skrivelse indirekt

är att se som ett erkännande av att tidigare biståndsstrategier haft allvarliga

brister. Centerpartiet föreslår för framtiden en problemorienterad

anslagsstruktur. Motionärerna anser att av regeringen utpekade centrala områden

- miljö, jämställdhet, fattigdomsbekämpning och demokrati - bör kunna utgöra

huvudposter under anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete. Ur dessa anslag

får sedan medel tas i anspråk för att skapa programsamarbete med enskilda

partnerländer. Man vill i motionens yrkande 1 att riksdagen ställer sig bakom

en sådan inriktning.

Motionärerna vill - yrkande 2 - att det tydligare än vad som sker i

skrivelsen betonas att demokrati är en förutsättning för en långsiktigt hållbar

fattigdomsbekämpning och för framtida svenskt bistånd i partnerskapsform.

Partnerskapet som modell för det framtida biståndet kan bara fungera om

partnerlandet har ett i huvudsak demokratiskt styrelseskick.

Det är i landsbygdsmiljön som större delen av världens ekonomiska misär,

miljöproblem och sociala problem finns. Skall fattigdomsinriktningen bli

framgångsrik måste landsbygdens utveckling sättas i centrum, anförs det i

motionens yrkande 3. Det stora kunnande som finns lokalt måste tas till vara

och bilda utgångspunkt för att biståndsinsatsen skall bli framgångsrik. Frågan

om en omfördelning av jordbruksmark måste, anförs det i yrkandet, prioriteras.

Centerpartiet menar att regeringens ambitioner härvidlag inte är tillräckligt

långtgående. Stöd till jordreformer bör sålunda spela en framträdande roll i

det svenska biståndet till landsbygdsutveckling. Centerpartiet anser också att

Sverige måste utveckla en sammanhållen syn på hur stödet till

landsbygdsutveckling kan förstärkas.

I motionens yrkande 4 framhålls problemen med livsmedelsförsörjningen. Större

vikt måste läggas vid stöd till ett miljömässigt hållbart jordbruk som kan

garantera den nationella livsmedelsförsörjningen. Detta bör ges regeringen till

känna.

Folkpartiet uppehåller sig i kommittémotion U5 (fp) inledningsvis vid målen för

det svenska biståndet. En fundamental förutsättning för att utvecklingen skall

bli beständig och komma alla till del är att mottagarländerna har ett

demokratiskt system. Motionärerna vill att riksdagen ställer sig bakom en högre

prioritering av demokratimålet och att detta ges regeringen till känna (yrkande

1).

Det är enligt motionärerna uppenbart att utvecklingsbiståndet har en ny

uppgift i dagens läge. I stället för att stödja staten i missriktade åtgärder

för att bygga landets ekonomiska bas är det nu en viktig uppgift att hjälpa

staten att skapa institutionella ramar för demokratin att fungera och för att

marknaden skall kunna bygga landets ekonomi. I viss mån har detta redan

påverkat det svenska biståndet. Motionärerna framhåller i yrkande 2 vikten av

att biståndets former fortlöpande utvecklas.

Programstödet måste, betonas det i yrkande 3, kombineras med

kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av demokratiska och marknads-

ekonomiska institutioner som lagstiftning och en ansvarsfull statsförvaltning i

mottagarländerna.

Motionärerna framhåller i yrkande 4 de enskilda organisationernas roll i det

fortsatta reformarbetet. Dessa organisationer kan dels arbeta i situationer där

inget bilateralt bistånd är att rekommendera, dels har de möjlighet att komma i

kontakt med andra delar av samhället än vad staterna någonsin kan nå.

I en tid då biståndet tillfälligt har sänkts, krävs nytänkande för att finna

de effektivaste metoderna för att nå resultat av biståndet. Detta är särskilt

viktigt, sägs det i motionen, då många människor i dag känner en allt större

skepsis mot Sveriges u-landsbistånd. I motionens yrkande 5 efterlyses en

biståndspolitisk utredning för att ta fram förslag till hur Sveriges

biståndspolitik skall se ut efter millennieskiftet.

Fattigdomsbekämpning handlar ytterst om makten i samhället, hävdas det i

Vänsterpartiets partimotion U6 (v). En framgångsrik kamp mot fattigdomen ligger

i folkmajoritetens intresse. För att folkmajoritetens uppfattningar skall kunna

förverkligas förutsätter detta följaktligen ett demokratiskt styrelseskick.

Motionärerna vill i yrkande 1 att riksdagen ställer sig bakom deras syn på

demokrati och maktfördelning i samhället.

Strukturanpassningsprogram är i sig inte av ondo, även om åtgärderna under

1980-talet många gånger inte fungerade som avsett. Det finns flera länder där

den statliga byråkratin vuxit ut till en svulst på samhällskroppen och nepotism

och korruption blivit regel i stället för undantag, vilket inneburit slöseri

med ekonomiska resurser. Strukturanpassningsprogram med syftet att komma till

rätta med dessa problem kan frigöra resurser för en sundare ekonomisk

utveckling och gynna folkflertalet i berörda länder. I yrkande 2 vill

motionärerna att denna syn på strukturanpassningsprogrammen ges regeringen till

känna.

I motionens yrkande 3 efterlyses en mera precis definition av begreppet

?marknad? än den som använts i regeringens skrivelse. Marknaden kan inte utgöra

en ersättning för demokratiska institutioner. I bästa fall är det en

prismekanism. Men ofta menas något annat. Definitionen av ?marknaden? vilar på

en analys av grundläggande frågor om makt, demokrati och ekonomisk och social

jämlikhet som en förutsättning för en demokratisk utveckling.

Motionärerna påpekar i yrkande 4 att begreppet fattigdom är relevant också i

Sverige. Klyftorna i det svenska samhället växer. På motsvarande sätt är

frågorna om maktfördelningen och demokratin i samhället relevanta även i ett

nationellt perspektiv.

I motionens yrkande 5 efterlyses en utförligare behandling av betydelsen av

partnerskap och internationellt utbyte på det lokala planet mellan frivil-

ligorganisationer och myndigheter. Vänsterpartiet anser det vara viktigt att

partnerskapet utvecklas även på lokal nivå.

I motionens yrkande 6 varnas för en utveckling med ytterligare ökade

välståndsklyftor, från det ?två tredjedelssamhälle? man talar om i dag. En-

femtedelssamhället anas vid horisonten. Motionärerna vill att riksdagen ställer

sig bakom denna verklighetsbeskrivning.

Miljö- och naturkatastrofer är vanliga orsaker till fattigdom, men även en

medvetet förd politik kan leda till stora lidanden, hävdas det i yrkande 7.

Många regeringars liberala regler när det gäller krigsmaterielexport är enligt

motionärernas uppfattning en bidragande orsak till att fattigdomen fördjupas.

Motionärerna anser att det är en brist att dessa frågor inte behandlas i

regeringens skrivelse.

Miljöpartiet välkomnar i motion U2 (mp) skrivelsen, men i ett par avseenden har

partiet en annan uppfattning än regeringen.

Ekonomisk tillväxt får inte leda till negativa följder vad gäller

resursfördelning och miljö. I motionens yrkande 1 förespråkas att Sveriges

biståndspolitik skall verka för att ekonomisk tillväxt bedöms ur såväl miljö-

som socialkonsekvenssynpunkt.

Tillväxtens resultat, nya sjukhus, skolor etc. måste göras tillgängliga för

alla (yrkande 2).

För att undvika negativa konsekvenser beträffande miljö och social

utveckling, är det viktigt att social- och miljöklausuler införs i främst de

globala handelsavtalen, dvs. i WTO-systemet. Regeringen måste vara pådrivande

för att få till stånd social- och miljöklausuler i alla relevanta

internationella avtal (yrkande 3).

De nuvarande mönstren för världshandeln bidrar enligt Miljöpartiets

uppfattning till underutveckling i vissa länder. Miljöpartiet vill att rättvis

och solidarisk handel skall utgöra en målsättning för Sveriges biståndspolitik

(yrkande 4).

Privata investeringar kan utan tvekan bidra till fattigdomsbekämpande

åtgärder. I motionens yrkande 5 framhålls dock att de av partiet önskade

social- och miljöklausulerna måste vara verksamma även beträffande privata

investeringar i u-länder.

Världsbanken har arbetat hårt under senare år för en ny policy, både vad

gäller miljöaspekter och sociala konsekvenser. Miljöpartiet vill att den

nordiska representanten i Världsbanken skall arbeta för att säkerställa att

Världsbankens samtliga enheter får en enhetlig policy på detta område (yrkande

6).

En av de största orsakerna till handel med barn och olika former av

utnyttjande av barn är föräldrarnas fattigdom. Handeln med barn ökar speciellt

i Asien. Tiotusentals barn från Bangladesh och Nepal säljs till barnarbete i

fabriker och för att utnyttjas i barnprostitution. På detta område måste

svenska biståndsinsatser göras (yrkande 7).

Som ett viktigt moment i kampen mot fattigdomen nämner motionärerna i yrkande

8 insatser mot den omfattande korruptionen, som bör motverkas genom

biståndspolitiken. Detsamma gäller drog- och alkoholmissbruk (yrkande 9).

Överlag bör EU:s biståndsinsatser samordnas bättre. Miljöpartiet anser att en

alltför stor del av EU:s bistånd har formen av livsmedelsbistånd. Detta kan slå

ut lokal produktion som redan finns. En sådan utformning av biståndet måste

motverkas (yrkande 10).

Motionärerna menar också att helheten av EU:s politik gentemot tredje världen

bör granskas. EU:s handels-, utrikes- och jordbrukspolitik får inte utformas på

ett sådant sätt att de egna biståndsinsatserna äventyras (yrkande 11).

I motionens yrkande 12 förespråkas en ändrad anslagsstruktur för det svenska

biståndet, som i högre grad tar hänsyn till den önskvärda långsiktigheten i

biståndet. På så sätt skulle problemet med reservationer av ej utnyttjade medel

minska i omfattning.

Miljöpartiet menar att miljön fått för lite uppmärksamhet i regeringens

skrivelse, med endast två tredjedels sida av utrymmet. Där saknas

framåtblickande resonemang om de långsiktiga överlevnadsfrågorna. Miljöpartiet

vill att miljöfrågorna lyfts fram i biståndspolitiken och att riksdagen ställer

sig bakom denna uppfattning (yrkande 13).

Kristdemokraterna välkomnar i motion U3 (kd) den noggranna analys av

fattigdomens orsaker och omfattning som gjorts i regeringens skrivelse, men har

synpunkter på den inriktning och de prioriteringar regeringen förespråkar.

Under nuvarande regering har biståndsnivån underskridit den biståndsnivå på

0,7 % av BNI som FN rekommenderar som miniminivå för i-länderna. Sverige bör

omedelbart återgå till en biståndsnivå på 1 % av BNI, hävdas det i yrkande 1.

U-landsbiståndets effektivitet är direkt beroende av den demokratiska

utvecklingen i mottagarländerna. Kristdemokraterna vill (yrkande 2) att

fortsatt stora insatser görs för att främja demokratin i samarbetsländerna,

framför allt genom att mera medel kanaliseras genom enskilda organisationer.

Motionärerna betonar demokrati- och valassistansorganisationen IDEA:s viktiga

roll i demokratiarbetet. Kristdemokraterna anser det nödvändigt att förse IDEA

med ytterligare medel för att bedriva och utveckla sin verksamhet (yrkande 3).

Näringslivsbiståndet måste enligt Kristdemokraternas uppfattning prioriteras

högre. UD:s projektexportsekretariat har som överordnad uppgift att ge svenska

exportföretag bättre möjligheter att få del av den internationella marknaden.

Här krävs dock en effektivisering, vilket innebär att sekretariatet måste få

mer resurser till sitt förfogande, samt att samordningen mellan näringsliv och

myndigheter förbättras, så att den svenska resursbasen utnyttjas på bästa sätt

(yrkande 4).

Utbildning och hälsovård är, anförs det i yrkande 5, viktiga ingredienser i

ett effektivt bistånd och kan knappast övervärderas. Dessa två områden måste

alltså inta en högt prioriterad plats i det svenska biståndsarbetet.

Det är önskvärt att samarbetet mellan UD och enskilda organisationer återfår

en fast form snarast möjligt. Kristdemokraterna anser att det snabbast och

effektivast skulle ske genom återupprättande av NGO-sekretariatet (yrkande 6).

Partiet förespråkar också inrättandet av ett oberoende utvärderingsinstitut

för det svenska biståndet (yrkande 7). Det är inte tillfredsställande, menar

man, att Sida nu återigen sköter utvärderingen av sin egen verksamhet.

Beträffande de satsningar som görs på bistånd till mottagarländernas

offentliga sektor, understryker motionärerna i yrkande 8 att korruptionen måste

bekämpas med alla medel. Det måste också ställas krav på en ökad effektivitet i

den statliga distributionen av medlen i mottagarländerna. Bistånd till den

offentliga sektorn bör prioritera satsningar inom rättsväsende, utbildning,

jordreformer och skattesystem.

Motionärerna förespråkar vidare i yrkande 9 en utökad användning av

kreditsystem som biståndsform, och anför projektet ?Grameen Bank? i Bangladesh

som en lyckad förebild. Liknande system menar man kan användas för andra

målgrupper och inom andra områden.

Kristdemokraterna anser att skuldlättnader är nödvändiga för att många av

dessa länder skall ha möjlighet till en ekonomisk tillväxt. Sverige bör

förespråka att avskrivningar sker i större utsträckning när det gäller länder

som anstränger sig att komma till rätta med strukturella problem och visar att

de strävar i demokratisk riktning (yrkande 10).

Ansvaret för de alltjämt växande miljöproblemen kan inte lämpas över på

resurssvaga u-länder, heter det vidare i motionen. I yrkande 11 betonas att i-

världen har ett långtgående ansvar för de globala miljöproblemen.

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse

Utskottet ser med tillfredsställelse på det allt närmare samrådet mellan

regering och riksdag rörande den närmare utformningen av Sveriges

biståndspolitik, utifrån de sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen.

Vid sidan av den nu aktuella skrivelsen har regeringen aviserat sin avsikt att

före april 1998 förelägga riksdagen förslag rörande demokrati, mänskliga

rättigheter och en samlad Afrikapolitik. Dessutom pågår i Regeringskansliet ett

arbete syftande till en sammanhållen svensk Asienpolitik.

Utskottet ser biståndet som ett oumbärligt instrument att främja säkerhet och

solidaritet. Utifrån det övergripande målet att höja de fattiga folkens

levnadsnivå har Sverige utvecklat metoder att ge ett effektivt bistånd, såväl

bi- som multilateralt.

Regeringen har i de senaste budgetpropositionerna tydliggjort sin ambition

att stärka fattigdomsinriktningen och långsiktigheten i utvecklingssamarbetet.

Den nu föreliggande skrivelsen är ett viktigt led i denna strävan. Regeringen

lämnar i skrivelsen en omfattande och grundlig redogörelse för sin syn på den

globala fattigdomen, dess orsaker, utbredning och de medel som står till buds

för att bekämpa den. Där lämnas en utförlig redogörelse för hur

fattigdomsarbetet kan ges en starkare profil i utvecklingssamarbetet, såväl

strategiskt som metodiskt, såväl bilateralt som i samverkan med FN, EU och de

multilaterala utvecklingsbankerna.

I skrivelsen betonar regeringen inledningsvis att fattigdomsbekämpning inte

främst handlar om att lindra fattigdomen genom direkta insatser utan om att via

staten, marknaden och det civila samhället skapa förutsättningar för de fattiga

själva att ta sig ur sin fattigdom. Endast på detta sätt kan

fattigdomsbekämpning nå långsiktiga resultat.

Utskottet delar detta synsätt, som är en viktig utgångspunkt för alla

diskussioner rörande utformningen av Sveriges biståndspolitik.

De politiska förutsättningarna spelar en helt avgörande roll för hur fram-

gångsrikt ett land blir i att bekämpa fattigdomen. Avgörande är huruvida ett

lands beslutsfattare har den politiska viljan och förmågan att bedriva en

politik som gynnar folkflertalet, utifrån demokratiska värderingar såsom

respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Stabilitet och förutsägbarhet i

den förda politiken är viktiga faktorer, liksom ett fungerande rättssystem och

en fungerande offentlig sektor.

En fri marknadsekonomi är en förutsättning för en långsiktigt hållbar

fattigdomsbekämpning. Det ger människor större frihet, kapacitet och

möjligheter att skapa bättre liv för sig själva och för andra. Det viktiga i

dag är att utveckla och vidmakthålla den fria marknaden och att ge den en

social och mänsklig karaktär. Regeringen framhåller också i skrivelsen att det

är interaktionen mellan ekonomisk utveckling och en socialt acceptabel

fördelning som skapar de bästa förutsättningarna för fattigdomsbekämpning. Det

som eftersträvas är inte bara tillväxt i allmänhet utan vad som skulle kunna

kallas en rättvis och jämlik tillväxt, där tillväxtens innehåll är av avgörande

betydelse. Det finns ett nära men komplext samband mellan miljö och fattigdom.

Många miljöproblem orsakas eller förvärras av fattigdom. Att bekämpa fattigdom

är därför nödvändigt för att uppnå en ur naturresurssynpunkt hållbar

utveckling. Samtidigt är insatser för att förbättra miljön och för att skapa

skydd mot miljöförstöring och föroreningar - som ekonomisk tillväxt kan leda

till - centrala för att minska fattigdomen.

Som regeringen anför i skrivelsen, ställer en effektiv fattigdomsbekämpning

stora krav på kunskap, kompetens och flexibilitet. Den förutsätter också en

förståelse för hur frågor av lokal, nationell och global karaktär hänger

samman. Denna insikt leder till slutsatsen att Sveriges bistånd bör utformas så

att det möjliggör ett ökat folkligt deltagande i olika former och på olika

nivåer, där analyser, genomförande och uppföljning i större utsträckning utförs

av de berörda själva. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i

sin analys genomgående utgår från de fattigas behov och möjligheter.

Utvecklingssamarbetet kan spela en viktig roll för att stödja fattiga människor

och länder att själva ta sig ur fattigdom, för att kunna delta i det

internationella samspelet med handel och integration. Utskottet instämmer i

regeringens bedömning att ett effektivt fattigdomsinriktat bistånd med denna

målsättning kräver förändringar på ömse håll, en förändrad relation mellan

givarna och samarbetsländerna. Det kräver ett partnerskap mot fattigdom,

baserat på självtillit och ansvarstagande i samarbetsländerna snarare än

ensidiga, av givarna dikterade villkor. Det kräver samsyn om vad som utgör en

effektiv fattigdomsbekämpning. Det måste också finnas en beredskap hos

givarsamfundet att samverka under samarbetslandets ledning och inte driva

särintressen som omöjliggör effektiv fattigdomsbekämpning. Detta förutsätter i

sin tur en mer jämlik relation, som bygger på ömsesidiga mål och åtaganden men

också klarare spelregler om avslut eller uppsägning.

Regeringen betonar vikten av att på lokal nivå skapa sysselsättnings- och

utkomstmöjligheter i form av t.ex. tillgång till mark, vatten och redskap men

också genom stöd till småföretagsamhet och mikrokrediter - inte minst riktade

till kvinnor på landsbygden - samt till småskalig infrastruktur. De fattigas

möjlighet att påverka sin situation måste förbättras, genom att stärka deras

möjligheter att delta i det politiska livet och att hävda sina rättigheter. Det

kan t.ex. ske genom stöd till lokala organisationer, kommunal förvaltning,

lokal demokrati, i syfte att stimulera processer som på sikt leder till

förändrade lokala maktförhållanden. En stärkt fattigdomsorientering ger

impulser till nya samarbetsrelationer som kan innebära direkt stöd till lokala

myndigheter med medverkan av lokala enskilda organisationer och privata

företag.

På nationell nivå bör samarbetet med enskilda länder baseras på ett brett

partnerskap, med en dialog som involverar staten, enskilda organisationer och

den privata sektorn, såväl i givar- som i samarbetsländerna.

I likhet med vad regeringen anför i skrivelsen anser utskottet att det

långsiktiga bilaterala utvecklingssamarbetet bör koncentreras till länder vars

regeringar har viljan och förmågan att bedriva en framgångsrik politik mot

fattigdom och där ett partnerskap och en policydialog kan bidra till detta.

Internationellt skall Sverige fortsätta att verka för att fattigdomsorientering

får ett starkare genomslag i FN:s utvecklingssamarbete, i utvecklingsbankernas

långivning och policydialog samt i EU:s bistånd. Det innebär bl.a. att stärka

fattigdomsprofilen i de landstrategier som utarbetas i samverkan med

samarbetsländerna och se till att målsättningar och policies också får

genomslag i praktiken. Såväl bilateralt som i det multilaterala

utvecklingssamarbetet bör Sverige fortsatt verka för att ersätta traditionella

givarcentrerade biståndsformer med programbistånd som samordnas av

samarbetsländerna utifrån deras egna prioriteringar.

En central förutsättning för att minska fattigdomen är att man kan finna en

hållbar lösning på låginkomstländernas skuldproblem. Utskottet delar

regeringens uppfattning att Sverige skall fortsätta att arbeta för en lösning

på de fattigaste ländernas skuldproblem bl.a. genom att stödja och utveckla

initiativ som HIPC (Highly Indebted Poor Countries). Detta program skapades av

Världsbanken och Internationella valutafonden, och är det hittills mest

långtgående internationella programmet för skuldlättnad.

Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom regeringens i skrivelsen

redovisade bedömningar och slutsatser. Utskottet föreslår att skrivelsen läggs

till handlingarna.

Biståndsramen

Kristdemokraterna förespråkar i motion U3 (kd) en generell höjning av det

svenska biståndet till utvecklingsländerna. Sverige bör omedelbart återgå till

en biståndsnivå på 1 % av BNI, anförs det i yrkande 1.

Utskottet har nyligen, i betänkande 1997/98:UU2, behandlat frågan om

enprocentsmålet. I budgetpropositionen, proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7,

begärde regeringen att biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete

skulle fastställas till 0,7 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för

1998. Regeringen föreslog i den ekonomiska vårpropositionen att biståndsramen

skulle uppgå till 0,7 % även 1999, för att sedan höjas till 0,72 % av BNI

år 2000. Regeringens redovisade ambition är att Sverige åter skall uppnå

enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.

Utskottet ställde sig bakom detta synsätt i betänkande 1997/98:UU2 och

tillstyrkte regeringens förslag att fastställa biståndsramen till 0,7 % av

beräknad BNI. Detta blev också riksdagens beslut.

I samband med detta ställningstagande hade utskottet att ta ställning till

flera motionsyrkanden om en återgång till enprocentsmålet. Utskottet förde då

följande resonemang:

I ett antal motionsyrkanden hävdas vikten av att enprocentsmålet upprätthålls,

att en snabbare återgång till enprocentsnivån - i vissa fall beloppsvis

preciserade eller med angivna procentsatser av BNI för de närmaste åren - skall

ske samt begärs planer för hur enprocentsmålet skall uppnås. Utskottet har vid

ett flertal tillfällen tidigare, senast i yttrande 1996/97:UU4y med anledning

av 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150, framhållit att kunskapen om

och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna

opinionen. Samtidigt är återgången till enprocentsnivån också en viktig

symbolfråga varför utskottet, även av det skälet, ansett att det bör

prioriteras. Utskottet välkomnade vidare, i ovan nämnda yttrande, att en

återgång nu inletts samt framhöll med bestämdhet att en återgång till

enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget tillåter. Det finns

däremot, enligt utskottets mening, ingen anledning att lägga fast precisa

beloppsgränser beträffande biståndsramen för de närmaste åren.

Utskottet intar i dag ingen annan ståndpunkt beträffande frågan om en återgång

till enprocentsmålet. Utskottet delar således motionärernas ambitioner, men ser

inte anledning att närmare ta ställning till med vilken takt dessa skall

förverkligas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U3 (kd) yrkande 1.

Målen för Sveriges biståndspolitik

Ett flertal motionsyrkanden behandlar de övergripande målen för Sveriges

biståndspolitik. I motion U1 (m), yrkande 1, vill motionärerna att

fattigdomsbekämpningen skall bli ett överordnat mål för det svenska biståndet.

Centerpartiet betonar i motion U4 (c) yrkande 2 demokratins roll för

fattigdomsbekämpningen. Man vill också betona vikten av satsningar på

landsbygdsutveckling, som en övergripande prioritering för svensk

biståndspolitik (yrkande 3). Folkpartiet vill i motion U5 (fp) yrkande 1 att

demokratimålet skall prioriteras högre i det svenska biståndet.

Utskottet har nyligen, i betänkande 1997/98:UU2, behandlat dessa och snarlika

frågeställningar. Utskottet konstaterade vid det tillfället att

fattigdomsbekämpningen är det övergripande målet för svenskt

utvecklingssamarbete. Utskottet noterade också att regeringen i

budgetpropositionen klart har angivit att långsiktigt bilateralt

utvecklingssamarbete främst bör koncentreras till länder som har vilja och

förmåga att bedriva en framgångsrik politik mot fattigdom. Dessa prioriteringar

synes ligga i linje med vad som anförs i motionen.

Utskottet avstyrker därmed motion U1 (m) yrkande 1.

Utskottet instämde i samma betänkande i bedömningen att demokrati och respekt

för mänskliga rättigheter är viktiga förutsättningar för en långsiktigt hållbar

fattigdomsbekämpning, och såg positivt på att demokratifrågorna står i fokus

för den syn som präglar det svenska arbetet kring fattigdomsproblematiken.

Utskottet ställde sig vid det tillfället bakom motionärernas synpunkter

beträffande vikten av att främja demokratin i samarbetsländerna, men menade att

dessa aspekter väl avspeglas i gällande riktlinjer. Dessutom hänvisade

utskottet till de kommande skrivelserna om biståndets demokratifrämjande roll,

respektive den nya Afrikapolitiken. Utskottet slog i samma betänkande fast att

den svenska biståndspolitiken på ett värdefullt sätt bidrar till att skapa

förutsättningar för de fattiga ländernas folk att själva lösa sina problem.

Den nu aktuella skrivelsen är enligt utskottets bedömning ett värdefullt

inslag i denna strävan, genom att precisera regeringens ambitioner vad gäller

fattigdomsbekämpningen i u-länderna. Det finns enligt utskottets uppfattning

inget motsatsförhållande mellan skrivelsens fokusering på fattigdomsbekämpning

och de sex av riksdagen antagna biståndspolitiska målen. I skrivelsen

understryker regeringen vikten av att partnerskapsländerna själva skapar

förutsättningar för en fattigdomsinriktad politik, med utgångspunkt i

demokratiskt fattade beslut. God samhällsstyrning framhålls som en fundamental

förutsättning för en utveckling som kommer alla medborgare i ett land till del.

Enligt regeringens uppfattning, som den kommer till uttryck i skrivelsen, är

ett demokratiskt styrelseskick av fundamental betydelse för god

samhällsstyrning, då ansvaret för den offentliga sektorns skötsel främst

utkrävs genom att de ansvariga politikerna ställs till svars vid allmänna val.

Utskottet delar denna regeringens bedömning av demokratins grundläggande

betydelse.

Med det anförda anser utskottet motionerna U4 (c) yrkande 2 och U5 (fp) yrkande

1 besvarade.

En övervägande del av världens fattiga finns fortfarande på landsbygden.

Biståndet har därför en viktig uppgift att fylla vad gäller

landsbygdsutveckling. En förutsättning för en framgångsrik landsbygdsutveckling

är bl.a. en god makroekonomi, stabila spelregler avseende t.ex. äganderätt, god

utbildning, fungerande infrastruktur, samt insatser för att höja jordbrukets

produktivitet. Livsmedelssäkerhet och ett uthålligt jordbruk är frågor som har

fått ökad aktualitet i utvecklingssamarbetet. I betänkande 1997/98:UU2

konstaterade utskottet också att livsmedelssäkerhet och vatten utgör

prioriterade frågor i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling. I den nu

föreliggande skrivelsen lyfter regeringen fram problemen på landsbygden. En

viktig orsak är jordbrukets låga produktivitet i utvecklingsländerna. Brist på

egen jord är enligt regeringens bedömning en av de viktigaste faktorerna bakom

fattigdomen på landsbygden. En slutsats i skrivelsen är att det både i städerna

och på landsbygden behövs speciella åtgärder för att stärka småföretagarnas

ställning. Främst, menar regeringen, kan detta ske genom krediter och anpassad

utbildning. Som ett särskilt problem i sammanhanget anges kvinnornas situation.

Resursfördelningen inom hushållen är oftast ojämn, konstateras det i

skrivelsen. Männen kontrollerar huvuddelen av resurserna och förfogar över

större delen av hushållens inkomster. Kvinnorna utför ofta huvuddelen av

jordbruksarbetet. Utskottet vill därför erinra om riksdagens beslut våren 1996,

där ett nytt biståndspolitiskt mål om främjande av jämställdhet i

utvecklingsarbetet antogs (prop. 1995/96:153, bet. 1995/96:UU18, rskr.

1995/96:272). Regeringen har i enlighet med riksdagens beslut bedrivit ett

intensivt arbete för att integrera jämställdhet mellan kvinnor och män i

utvecklingssamarbetet. Sida har utvecklat former och arbetsmetoder för ett

förstärkt jämställdhetsarbete i utvecklingssamarbetet, bl.a. genom utarbetandet

av ett handlingsprogram för jämställdhet. En viktig utgångspunkt för Sidas

handlingsprogram för jämställdhet har varit den internationella strategi -

Platform for Action - för främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män som

arbetades fram i samband med FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995. Sida

arbetar för att främja hänsynen till kvinnors mänskliga rättigheter inom

landprogrammen, genom stöd till organisationer som arbetar på internationell,

regional och nationell nivå.

Frågor om jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter tas också upp som

viktiga inslag i den dialog som förs med samarbetsländerna.

Utskottet delar regeringens synsätt vad gäller landsbygdsutvecklingen och

kvinnornas situation. En utveckling av landsbygden kräver en kombination av

åtgärder, alltifrån skapandet av en grundläggande äganderättslagstiftning till

insatser för att åstadkomma tillträde till fungerande lokala marknader. Denna

övergripande syn på landsbygdsutvecklingen synes i allt väsentligt uppfylla de

önskemål som motionärerna framför i motion U4 (c) yrkande 3.

Med det anförda anser utskottet motion U4 (c) yrkande 3 besvarad.

Miljöfrågorna - allmänt

Miljöpartiet vill överlag se en ökad satsning på miljöfrågor i

biståndspolitiken, motion U2 (mp) yrkande 13. Partiet vill också (yrkande 1)

att Sverige genom biståndspolitiken skall verka för att ekonomisk tillväxt

bedöms ur såväl miljö- som socialkonsekvenssynpunkt. Alla internationella

avtal, sägs det i yrkande 3, bör innefatta miljö- och socialklausuler. Sådana

klausuler bör gälla även privata investerare, yrkande 5. Centerpartiet betonar

i motion U4 (c) yrkande 4 vikten av att bidra till ett miljömässigt hållbart

jordbruk i utvecklingsländerna. Kristdemokraterna betonar i motion U3 (kd)

yrkande 11 i-världens ansvar för de globala miljöproblemen.

Vad gäller den övergripande prioriteringen av miljöfrågorna i biståndet noterar

utskottet att regeringen i skrivelsen 1996/97:2 Sveriges internationella

samarbete för hållbar utveckling presenterat sin syn på miljöfrågorna.

Skrivelsen delades mellan jordbruksutskottet och utrikesutskottet. Utskottet

behandlade skrivelsen i betänkande 1996/97:UU15. Utskottet välkomnade vid det

tillfället regeringens ambition att verka för ett stärkt konventionsarbete på

miljöområdet. Utskottet noterade också med tillfredsställelse att Sverige

prioriterar globala miljöfrågor i FN-samarbetet. I den då aktuella skrivelsen

betonade regeringen att främjandet av en hållbar utveckling skall genomsyra det

bilaterala utvecklingssamarbetet. Utskottet delade denna uppfattning, liksom

regeringens prioriteringar av de områden som särskilt bör uppmärksammas för

insatser. Dessa är vattenanvändning, jord- och skogsbruk, marin miljö, urban

miljö och energiförsörjning. (Dessa punkter återfinns också i Sidas

handlingsprogram för hållbar utveckling, vilket antogs i början av 1996.)

Utskottet konstaterar att regeringen i likhet med motionärerna fäster stor

vikt vid miljöfrågorna. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att alla

biståndsinsatser, i enlighet med ett regeringsbeslut från 1995, skall genomgå

en miljökonsekvensanalys. I den nu föreliggande skrivelsen betonar regeringen

de nära men komplexa sambanden mellan miljö och fattigdom. Att bekämpa

fattigdom är nödvändigt för att uppnå en ur naturresurssynpunkt hållbar

utveckling, betonas det i skrivelsen. Regeringen understryker att insatser för

att förbättra miljön i de fattiga länderna är centrala för

fattigdomsbekämpningen. Utskottet delar denna regeringens uppfattning.

Utskottet anser att det är nödvändigt med en ökad integrering av

miljöaspekterna inom biståndsverksamhetens alla delar. Centrala ambitioner i

utvecklingsarbetet inom miljöområdet är att höja ländernas kapacitet att själva

hantera dessa frågor, genom bl.a. institutionsuppbyggnad, utbildningsinsatser

och stöd till grundläggande forskning. Sida ger t.ex., genom ett program för

miljöekonomi, stöd för att utveckla den miljöekonomiska kompetensen i

mottagarländerna och att integrera miljöekonomisk analys i handläggningen av

svenskt bistånd.

Enligt utskottets uppfattning ligger motionärernas synpunkter i huvudsak i

linje med den av regeringen bedrivna politiken.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 13 besvarad.

Beträffande miljöfrågorna, har utskottet i det ovan citerade betänkandet,

1997/98:UU2, framhållit vikten av att främja god miljö genom internationellt

samarbete. Utskottet konstaterade vid det tillfället att de rikare länderna

härvidlag har en betydande moralisk skyldighet. Utskottet framhöll också värdet

av tekniköverföring med miljöanpassad teknik.

I den nu aktuella skrivelsen betonar regeringen att de rika länderna är orsak

till en långt mer omfattande miljöförstöring än de fattiga. Det är enligt

regeringens uppfattning viktigt att ställa miljökrav på den ekonomiska

utvecklingen som en grundläggande förutsättning för att åstadkomma en

långsiktigt hållbar utveckling.

Utskottet delar regeringens synsätt. Att komma till rätta med de globala

miljöproblemen är en uppgift som kräver stora internationella ansträngningar

från både i- och u-länder. De fattigaste länderna behöver i detta arbete

naturligtvis ett särskilt stöd för att kunna uppfylla sina åtaganden om hållbar

utveckling. Det svenska biståndet är också avsett att ge ett sådant stöd.

Med det anförda anser utskottet motion U3 (kd) yrkande 11 besvarad.

Utskottet konstaterar att det enligt Sidas handlingsprogram för miljö och

hållbar utveckling skall göras miljökonsekvensanalyser av alla svenska

biståndsprojekt. I dessa Sidas bedömningar ingår som en naturlig del en analys

av effekter på såväl naturen som de människor som berörs. Utskottet förutsätter

därför att avtalens innehåll korresponderar med de bakomliggande analyser som

görs inom biståndsförvaltningen innan beslut fattas om en konkret svensk

insats. Enligt vad utskottet erfarit finns i dag liknande instrument i

flertalet av de multilaterala organisationer som Sverige är medlem i.

Motionärernas önskemål synes således redan vara tillgodosedda.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 1 besvarad.

Handel och miljö

Regeringen har redovisat sina ambitioner inom handelspolitikens område i

skrivelsen 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet. Denna

skrivelse behandlades av utskottet genom ett yttrande till näringsutskottet,

som hade huvudansvaret för behandlingen av skrivelsen. Utskottet vill i detta

sammanhang hänvisa till relevanta delar av denna skrivelse, vilka belyser de

frågor som väckts i motion U2 (mp) yrkande 3. Regeringen anförde där bl.a.

följande.

Handel och miljö är en kontroversiell fråga i WTO-sammanhang. Kommittén för

handel och miljö tillkom i samband med WTO:s bildande och har därmed endast

verkat i två år. Den föregicks emellertid av diskussioner i andra

arbetsgrupper, diskussioner som påbörjades år 1991. Förhandlingarna har

hittills karakteriserats av ett starkt motstånd från många u-länders sida till

att introducera en diskussion om miljöfrågor mot WTO-systemet. Det råder i

många u-länder en utbredd misstänksamhet mot att miljöhänsyn från i-ländernas

sida skall användas i protektionistiskt syfte.

Handel och miljö är ett prioriterat område för Sverige i WTO-sammanhang.

Sverige har således verkat mycket aktivt inom EU i förhandlingarna inför

Singaporekonferensen för att få ett så framåtsyftande och konkret resultat som

möjligt. En viktig övergripande svensk målsättning i handels- och miljöarbetet

är att så långt som möjligt undanröja risk för konflikt mellan miljöpolitiska

och handelspolitiska beslut, så att de blir ömsesidigt stödjande i syfte att

uppnå en hållbar utveckling. Målsättningen är vidare att Sveriges, i en

internationell jämförelse, progressiva miljöpolitik skall stödjas och få

internationell spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara

intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall kunna utgöra

en konkurrensfördel.

En högt prioriterad fråga för EU och Sverige i WTO har hittills varit frågan om

förhållandet mellan handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-regelverket.

Det som gör denna fråga angelägen är bl.a. vikten av att uppnå stabilitet och

förutsägbarhet i systemen, vikten av att minimera riskerna för

protektionistiskt missbruk av miljöskäl och vikten av att stödja det

internationella miljöarbetet inom multilaterala miljökonventioner.

I yttrandet över skrivelsen, 1996/97:UU5y, anförde utskottet bland annat:

I motionen pekas bl.a. på målkonflikter mellan områdena fattigdomsbekämpning,

handelspolitik och miljö. Av skrivelsen framgår väl att regeringen är medveten

om dessa problem och att Sverige, bl.a. i WTO-sammanhang, aktivt driver frågan

om miljöhänsyn i handelspolitiken. Utskottet vill i sammanhanget också

framhålla att regeringen i regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges

internationella samarbete för hållbar utveckling redovisar inriktningen, både

inom och utom ramen för EU-samarbetet, av svenska insatser i denna typ av

frågor. Enligt utskottets uppfattning är de svenska positionerna på området,

sådana de i olika sammanhang redovisats, väl avvägda, och regeringen bör även i

fortsättningen verka på sätt som hittills.

Utskottet gör i dag ingen annan bedömning i denna fråga. Utskottet förutsätter

att regeringen även framgent aktivt driver frågan om miljöhänsyn i

handelspolitiken.

Beträffande internationella handelsavtals inverkan på människors

arbetsvillkor, noterar utskottet att medlemsländerna vid WTO:s

ministerkonferens i Singapore 1996 bekräftade åtagandet att respektera de

internationellt accepterade normerna på området, och att ILO har till uppgift

att utforma och fastställa dessa. ILO har alltså en central roll på detta

område, inte minst vad gäller frågan om barnarbete. Utskottet har förstått att

regeringen verkar för att även WTO skall kunna diskutera dessa frågor.

Utskottet ser positivt på regeringens ambitioner att få till stånd en effektiv

internationell dialog i dessa frågor, och förutsätter att regeringen inom ramen

för WTO och ILO agerar utifrån den svenska miljö- och biståndspolitiken.

Utskottet finner inte att riksdagen bör föreskriva hur detta närmare bör ske,

genom att förespråka en generell skyldighet att införliva miljö- och

socialklausuler i internationella avtal. I sammanhanget bör observeras att

många u-länder synes förhålla sig skeptiska till ett sådant steg, av rädsla att

miljökrav skall komma att begränsa frihandeln, och därmed deras tillträde till

marknaden.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 3 besvarad.

Utskottet finner det inte lämpligt att i detalj föreskriva hur internationella

företag skall agera i dessa sammanhang. Beträffande internationella

investeringar pågår sedan en längre tid ett arbete inom OECD. Inom ramen för

Uruguayrundan slöts ett avtal kallat TRIMs (Traderelated Investment Mea-sures).

Detta uppställer vissa grundläggande regler som ett mottagarland för

investeringar förväntas uppfylla.

Enligt utskottets uppfattning är frivilliga överenskommelser ett viktigt sätt

för statssamfundet att bidra till att skapa gemensamma normer för handel och

investeringar. Utskottet vill dock påpeka svårigheterna med att i bindande

internationella överenskommelser införliva detaljerade regler för alla

upptänkliga situationer. Biståndet, liksom handeln, äger rum i skilda miljöer

och utifrån olika grundförutsättningar. Viktigast måste enligt utskottets

mening vara att utländska investerare följer de demokratiskt beslutade miljö-

och arbetsrättsliga regler som gäller i investeringslandet. Samtidigt

förutsätter utskottet att svenska investerare håller en hög ambitionsnivå

avseende hänsynstagande till miljöfrågor och sociala frågor.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 5 besvarad.

Miljömässigt hållbart jordbruk

I motion U4 (c) yrkande 4 framhålls vikten av bistånd till miljömässigt

hållbart jordbruk.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett miljömässigt hållbart

jordbruk är av stor betydelse för ett lands försörjningsförmåga på sikt.

Livsmedelssäkerhet och uthålligt jordbruk är frågor som fått ökad aktualitet,

inte minst i Afrika. I det av Sida antagna handlingsprogrammet för hållbar

utveckling är livsmedelssäkerhet och vatten två av fem prioriterade frågor. I

u-länderna är de huvudsakliga riskerna för livsmedelsförsörjningen förknippade

med fattigdom och brist på god jordbruksmark, vatten och andra

produktionsresurser. Detta leder ofta till låg produktivitet i jordbruket och

överutnyttjande av tillgängliga naturresurser, vilket kan få negativa

miljöeffekter i form av överbetning, avskogning, jorderosion, ökenspridning och

försaltning.

Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen betonar vikten av reformer

inom jordbrukssektorn för att skapa bättre förutsättningar för småbönder att

sälja sina produkter på marknaden. Den ojämna fördelningen av jordbruksmark

lyfts fram som ett särskilt problem. Regeringen förespråkar flera parallella

angreppssätt för att komma till rätta med jordbrukets problem, såsom

omfördelning av jordbruksmark, ökad beskattning av stora jordbruk och

ansträngningar för att främja produktiviteten, bl.a. genom intensifierad

rådgivning och förbättrad tillgång till insatsvaror. Forsknings- och

utbildningsinsatser för produktionsökning inom jordbrukssektorn bör enligt

regeringen göras på ett sätt som främjar en uthållig och kretsloppsanpassad

produktion av livsmedel. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet noterar vidare att världstoppmötet om livsmedel i Rom i november

1996 fokuserade på hur hinder för skapandet av ett uthålligt jordbruk skulle

undanröjas. Sverige verkade aktivt för att toppmötets politiska deklaration och

handlingsplan skulle fokuseras på ett miljömässigt hållbart jordbruk och den

svenska jordbruksministern betonade vikten av uthålliga jordbruk i sitt tal vid

konferensen.

Utskottet noterar också att Sida som en åtgärdspunkt i sitt handlingsprogram

för hållbar utveckling, vilket antogs för drygt ett år sedan, angav att en

policy skall tas fram för uthålligt jordbruk. En utredning om hållbar

jordbruksutveckling har påbörjats, och i juli 1996 slutfördes en utredning om

livsmedelssäkerhet i östra och södra Afrika.

Med det anförda anser utskottet motion U4 (c) yrkande 4 besvarad.

Fördelnings- och rättvisefrågor m.m.

Miljöpartiet uppehåller sig i motion U2 (mp) vid rättvisefrågorna som en

utgångspunkt för biståndet. I yrkande 2 betonas att tillväxtens resultat måste

göras tillgängliga för alla. I yrkande 4 vill man att rättvis och solidarisk

handel skall vara en av målsättningarna för svenskt bistånd. Vänsterpartiet har

en liknande utgångspunkt för sina resonemang i motion U6 (v). I yrkande 1 och 4

uppehåller man sig vid maktfördelningen i samhället, i yrkande 3 vid begreppet

?marknaden?, och i yrkandena 6 och 7 vid arbetslösheten och fattigdomens

bakomliggande orsaker. I det senare yrkandet anförs liberala regler för

krigsmaterielexport som en orsak till fattigdom.

Vad gäller fördelnings- och rättvisefrågorna, vill utskottet erinra om att det

överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete just är att

höja de fattiga folkens levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda

biståndspolitiska målen - att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk

självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk

samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om

miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män - samverkar för att bidra till

det övergripande målet.

I den nu aktuella skrivelsen uppehåller sig regeringen också utförligt vid

hur den eftersträvade tillväxten skall komma alla till del, även de allra

fattigaste. Fördelningen av vinsterna av den ekonomiska utvecklingen framhålls

där som en särskilt viktig fråga. På lång sikt, konstateras det i skrivelsen,

är det interaktionen mellan ekonomisk utveckling och en socialt acceptabel

fördelning som skapar de bästa förutsättningarna för fattigdomsbekämpning. Vad

som eftersträvas är vad som kallas en jämlik tillväxt. Därmed avses en tillväxt

som är förenlig med ett långsiktigt hållbart utnyttjande av naturresurserna,

som integrerar ett jämställdhetsperspektiv mellan män och kvinnor, som omfattar

många olika sektorer, som är relativt jämnt geografiskt fördelad, som ger

positiva inkomsteffekter för viktiga sociala grupper och för den helt

övervägande majoriteten av befolkningen och som leder till ökad sysselsättning.

Dessa övergripande fördelningspolitiska ambitioner är enligt utskottets mening

en självklar utgångspunkt för allt Sveriges biståndsarbete, och en återspegling

av det övergripande fattigdomsmålet.

Utskottet ser i likhet med motionärerna med oro på den höga arbetslösheten, i

industri- såväl som i utvecklingsländerna. Utskottet finner dock inte skäl att

i detta sammanhang närmare diskutera möjliga orsaker därtill, eller

maktfördelningen i det svenska samhället.

Utskottet avstyrker därmed motion U6 (v) yrkande 4.

Som en grundförutsättning för export av svensk krigsmateriel gäller att sådan

för att vara tillåten alltid måste stå i överensstämmelse med målen för svensk

utrikespolitik. Däri ligger att även biståndspolitiska målsättningar måste

beaktas vid dessa tillståndsprövningar. Detta är en av orsakerna till de

strikta regler som gäller för krigsmaterielleveranser till länder som befinner

sig i, eller kan befaras hamna i, väpnade konflikter. I en internationell

jämförelse är det svenska regelsystemet utomordentligt strikt. Reglerna för

svensk krigsmaterielexport står väl i överensstämmelse med Sveriges

biståndspolitiska ambitioner. Ett konkret exempel därpå är regeringens i

skrivelsen redovisade slutsats att allt bistånd bör präglas av

konfliktmedvetenhet. På samma sätt som miljökonsekvensbedömningar numera ingår

i beredningen av biståndsinsatserna bör även konfliktanalys ingå i processen,

anförs det i skrivelsen. Regeringen konstaterar att metoder för detta bör

utarbetas. Utskottet välkomnar dessa ambitioner. Utskottet finner det inte

påkallat att krigsmaterielfrågorna behandlas särskilt i nu aktuellt sammanhang.

Dessa frågor behandlas av utskottet i årligen återkommande betänkanden på

grundval av en årlig skrivelse från regeringen.

Utskottet avstyrker därmed motion U6 (v) yrkande 7.

Som motionärerna anför, är rättvis och solidarisk handel inget explicit mål för

Sveriges biståndspolitik. Utskottet vill dock hänvisa till regeringens

redovisade ambition att genom handelspolitiken och utvecklingssamarbetet i

ökande utsträckning stärka de fattiga ländernas möjligheter att delta i världs-

ekonomin och världshandeln på jämbördig basis. Sveriges försvar av frihandelns

principer är ett uttryck för denna ambition. Kontrollen över produktionsmedlen

framhålls också som ett viktigt frågekomplex i den nu aktuella skrivelsen från

regeringen. Utskottet delar regeringens bedömningar om frihandelns betydelse,

och vill understryka vikten av att stödet till u-länderna utformas på ett

sådant sätt att dessa länder kan konkurrera på en fri marknad.

Utskottet konstaterar att det i dag förekommer en s.k. rättvisemärkning för

bl.a. kaffe, te och kakao. Bakom märkningen står Föreningen för

Rättvisemärkning, som uppger sig arbeta för att framtida förändringar och

justeringar i rättvisemärkningens inriktning skall utgå från FN:s deklaration

om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om barnets rättigheter samt från

grundläggande ILO-konventioner. Föreningen erhåller stöd från bl.a. Caritas,

Diakonia, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen (LO),

Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Svenska kyrkan/Global ekonomi, Svenska kyrkans

mission och Sveriges kristna råd. Föreningen för rättvisemärkning stöds också

av Sida.

Utskottet menar att märkningar av detta slag bör byggas upp på

frivillighetens grund. En obligatorisk märkning skulle sannolikt kunna

uppfattas som handelsstörande av länder vars exportörer inte utan svårighet kan

uppfylla kraven. Alla typer av märkning bör enligt utskottets mening ses främst

som ett sätt att stärka konsumenternas möjlighet att göra informerade val på en

fri marknad.

Regeringsskrivelsens beskrivning av en väl fungerande marknad skall ses i

ljuset av vad som här sagts, nämligen som en av flera förutsättningar för att

kunna stärka de fattiga ländernas ställning, både vad gäller produktion av

varor och tjänster och konsumtion av desamma. U-ländernas ställning på

marknaden, både som producenter och konsumenter, är beroende av

sysselsättningsskapande åtgärder och tillgång till investeringskapital. På båda

dessa områden redovisar regeringen lovvärda ambitioner med utgångspunkt i stöd

till arbetsintensiv industri och jordbruk, med tonvikt på lokala lösningar.

Därmed anser utskottet motionerna U2 (mp) yrkande 2 och U6 (v) yrkande 1, 3 och

6 besvarade. Utskottet avstyrker motion U2 (mp) yrkande 4.

Frågor rörande effektivitet, utvärdering och anslagsmetodik

Moderaterna betonar i motion U1 (m) yrkande 2 vikten av att det fattigdoms-

inriktade biståndet präglas av effektivitet. Centerpartiet vill i motion U4 (c)

yrkande 1 se en problemorienterad anslagsstruktur för det svenska biståndet.

Även Miljöpartiet vill, i motion U2 (mp) yrkande 12, se en ny anslagsmetodik.

Folkpartiet vill se en fortgående förändring av biståndets former (motion U5

(fp) yrkande 2) och förespråkar i yrkande 5 en biståndspolitisk utredning för

att nå detta mål och säkerställa en effektiv resursanvändning.

Kristdemokraterna vill i motion U3 (kd) yrkande 7 att ett oberoende

utvärderingsinstitut upprättas. Det är inte rimligt, menar man, att Sida på

egen hand utvärderar sin verksamhet.

Utskottet har vid andra tillfällen haft anledning att behandla yrkanden med

krav på att de biståndspolitiska målen utreds på nytt. Senast skedde det i

betänkande 1997/98:UU2. Då konstaterades att det sker en kontinuerlig process

av omprövning och precisering av de biståndspolitiska målen. Ett exempel härpå

är den nu föreliggande skrivelsen, i vilken fattigdomsmålet grundligt

penetreras. Också beträffande andra delmål för biståndet kommer regeringen inom

kort att konsultera riksdagen i denna fortlöpande process. Regeringen kommer

sålunda under våren 1998 att presentera skrivelser om demokrati, mänskliga

rättigheter och biståndets roll respektive svensk Afrikapolitik. De nya

tankegångar som bl.a. redovisats i utredningen Partner med Afrika, vilken

kommer att ligga till grund för sistnämnda skrivelse om den svenska

Afrikapolitiken, innebär bl.a. nya infallsvinklar med bäring på det s.k.

oberoendemålet. Den utredningen analyserar olika vägar att skapa en mer jämlik

samarbetsrelation. Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och

finner mot denna bakgrund inte anledning att påfordra en förnyad prövning av en

utredning av de biståndspolitiska målen.

Utskottet besvarar med det anförda motion U5 (fp) yrkande 2. Yrkande 5 i samma

motion avstyrks.

Beträffande de yrkanden som efterlyser en förändrad anslagsmetodik för

biståndet, vill utskottet erinra om sitt ställningstagande i bet. 1997/98:UU2,

där denna fråga senast var uppe till behandling. Utskottet anförde vid det

tillfället att det svenska utvecklingssamarbetet måste anpassas till

förutsättningarna i varje enskilt samarbetsland. Utgångspunkten är därvidlag

såväl samarbetslandets önskemål och behov som svenska önskemål och resurser.

Även andra givares verksamhet måste beaktas.

I ett tidigare betänkande, 1996/97:UU15, uppehöll sig utskottet också vid denna

frågeställning och konstaterade:

--- den genomförda landstrategiprocessen syftar till att koncentrera biståndet

på färre sektorer och därmed bidra till ett mer effektivt bistånd.

Landstrategier och de andra policydokument som i ökande utsträckning tas fram

möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade ämnesområden. I

landstrategierna skall både uppnådda resultat och behoven beaktas.

Effektivitetsfrågor får ett större genomslag genom landstrategiprocessen, då en

genomgripande resultat- och landanalys ingår i denna. När landstrategin är

antagen bör inriktningen ligga fast under den period som samarbetsavtalen

löper.

Utskottet konstaterar att samarbetets resultat, mål, inriktning och omfattning

normalt prövas var tredje år genom landstrategiprocesserna. Numera finns det i

samarbetsavtalen alltid klausuler med krav på uppföljning, redovisning och

korruptionshämmande kontroll. Bistånd kan således alltid avbrytas, eller

modifieras till sina former, om förutsättningarna för ett ändamålsenligt

bistånd försämras. Enligt utskottets förmenande är inte de biståndspolitiska

målen om fattigdomsbekämpning, demokrati och jämställdhet varandra uteslutande,

utan skall genomsyra hela det svenska utvecklingssamarbetet i ett

helhetsperspektiv. Det är inte ändamålsenligt att låta enbart dessa ligga till

grund för anslagsfördelningen.

Flexibiliteten i det svenska biståndsarbetet har, enligt utskottets mening,

ökat med det nya budgetsystemet, där landramarna inte längre är egna anslag.

Partner med Afrika-utredningens förslag kommer att behandlas i den särskilda

skrivelse som under våren 1998 kommer att överlämnas till riksdagen. Riksdagen

kommer då att få tillfälle att i detalj diskutera utredningens slutsatser.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna U4 (c) yrkande 1 och U2 (mp)

yrkande 12.

Frågan om kvaliteten i biståndet har hög prioritet och bevakas inom ramen för

det internationella utvecklingssamarbetet. Det svenska förvaltningsbiståndet

syftar till att bygga upp, förstärka, reformera och effektivisera den centrala

statsförvaltningen i samarbetsländerna, vilket leder till att demokratin, den

samhälleliga kontrollen och offentligheten förstärks. I huvudsak inriktas

förvaltningsbiståndet på kunskapsöverföring, kunskapsuppbyggnad och på

institutionell utveckling i mottagarländerna. Utskottet bedömer att denna

inriktning ger mottagarländerna förmåga att styra utvecklingsprocessen och

därigenom minska biståndsberoendet.

Utskottet har tidigare framhållit att givarsamordningen i

utvecklingssamarbetet förbättras och att sådan samordning tillmäts en växande

betydelse, dels därför att biståndsresurserna minskar, vilket ökar kraven på

effektivitet, dels därför att mängden av givare med olika regler för

genomförande och redovisning bidrar till ineffektivitet och biståndsberoende

(bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Det enda långsiktiga

sättet att samordna biståndet i ett land, framhöll utskottet, är att

mottagarlandet ansvarar för koordineringen, vilket kräver en viss

kapacitetsuppbyggnad. Innan alla fattiga länder kan axla denna roll krävs att

givarna samordnas, t.ex. i sektorprogramstöd. Sådant arbete pågår i de flesta

utvecklingsländer.

Enligt utskottets uppfattning genomsyrar effektivitetstänkandet i dag svenskt

bistånd. I detta sammanhang förtjänar att nämnas att Sidas utvärderingsenhet

har stärkts och att Expertgruppen för utvecklingsfrågor, EGDI, bildades hösten

1995.

Regeringen betonar i skrivelsen att det inte finns några enkla sätt att mäta

ett så komplicerat och mångdimensionellt tillstånd som fattigdom. De

konventionella måtten på fattigdom tar ofta per capita - inkomsten som

utgångspunkt. Enligt regeringens uppfattning måste de ekonomiska dimensionerna

kompletteras med andra typer av mätningar. I skrivelsen framhävs särskilt

betydelsen av UNDP:s ?Human Development Index?. Vid sidan av detta har med

svenskt stöd skapats ett ?Gender Development Index?, för att närmare kunna

beslysa resursfördelningen mellan kvinnor och män. För närvarande läggs i

metodutvecklingen allt större vikt vid s.k. participatoriska metoder, där de

fattigas synsätt beaktas i analysen. Världsbanken har med svenskt stöd under

senare år genomfört ett stort antal ?Participatory Poverty Assessments?, PPA.

Regeringen betonar i skrivelsen att de nya metoderna måste utvecklas

ytterligare för att bli en integrerad del av utvecklingssamarbetet. Utskottet

ser positivt på att regeringen uppmärksammar dessa frågor. Att finna

rättvisande mått på fattigdomens utbredning är en viktig utgångspunkt för allt

fattigdomsinriktat arbete och för den fortsatta effektiviseringen av det

svenska biståndet.

Med det anförda anser utskottet motion U1 (m) yrkande 2 besvarad.

Utskottet har tidigare, senast i betänkandet 1996/97:UU2, behandlat frågor om

utvärdering och uppföljning av insatser inom det svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottet uttalade i detta betänkande sitt stöd för den lösning som tidigare

har valts och som innebär dels att Sidas utvärderingsenhet (som lyder direkt

under Sidas styrelse) har stärkts, dels att Expertgruppen för utvecklingsfrågor

(EGDI) har tillsatts. Gruppen är sammansatt av svensk och internationell

expertis samt representanter från Utrikesdepartementet och Sida. Expertgruppen

beslutar om ämnesval och författarna ansvarar själva för studiernas innehåll.

Sidas utvärderingsenhet anlitar i stor utsträckning fristående konsulter.

Resultatuppföljningen har stärkts genom den fördjupade landstrategiprocessen,

som lägger större vikt vid omprövning grundad på analys av de vunna

erfarenheterna från utvecklingssamarbetet.

Enligt utskottets bedömning präglas den valda lösningen av en god avvägning

mellan å ena sidan behoven av självständiga analyser och utvärderingar och å

andra sidan behoven av en god återkoppling till verksamheten. Utskottet finner

därför inte skäl att förespråka inrättandet av ett fristående

utvärderingsinstitut. I sammanhanget vill utskottet framhålla värdet av de allt

mera frekventa sektorsvisa skrivelserna till riksdagen, som fortlöpande ger

möjlighet till en diskussion rörande mål och måluppfyllelse vad gäller Sveriges

biståndsinsatser. Den nu aktuella skrivelsen om fattigdomsbekämpningen är

enligt utskottets mening ett värdefullt bidrag till den pågående diskussionen

rörande mål och medel för Sveriges biståndspolitik.

Utskottet avstyrker motion U3 (kd) yrkande 7.

Frivilligorganisationernas roll

Fyra motionsyrkanden behandlar frivilligorganisationernas roll. Folkpartiet

framhåller i motion U5 (fp) yrkandena 3 och 4 att enskilda organisationer är

särskilt lämpade att arbeta med kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen

av demokratiska och marknadsekonomiska institutioner. Vänsterpartiet tillmäter

enskilda organisationer stor betydelse framför allt på det lokala planet, där

man menar att de kan vara värdefulla som samarbetspartner för lokala

myndigheter, kommuner och kommunala organ (motion U6 (v) yrkande 5). I

Kristdemokraternas kommittémotion U3 (kd) yrkande 2 betonas också de enskilda

organisationernas roll beträffande demokratistödet. De enskilda

organisationerna har goda förutsättningar att uppnå resultat utan höga

administrativa kostnader, anförs det i motionen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat betydelsen av

frivilligorganisationernas arbete. Senast skedde det i betänkande 1997/98:UU2,

där utskottet tog ställning till regeringens budgetförslag för innevarande år.

Utskottet anförde då bl.a. följande:

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att regeringen vid de

prioriteringar som gjorts inom ramen för det internationella

utvecklingssamarbetet har föreslagit en ökning om 10 miljoner kronor för 1998

på delposten Enskilda organisationer under anslagsposten för det bilaterala

utvecklingssamarbetet.

Det bör, enligt utskottets uppfattning, framhållas att det i ett

internationellt perspektiv är en mycket stor andel av det svenska biståndet som

går genom folkrörelser och enskilda organisationer. Förutom den särskilda

delposten, vilken för budgetåret 1998 uppgår till 830 miljoner kronor, fördelas

medel från det humanitära biståndet (f.d. katastrofbiståndet) samt från stödet

till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Ett effektivt och värdefullt biståndsarbete måste både på kort och lång sikt

bidra till samarbetslandets utveckling. I det bilaterala utvecklingssamarbetet

kopplas normalt landstrategier med ett femårigt perspektiv för programlandet

till treåriga samarbetsavtal. Utvecklingsinsatserna genom folkrörelser och

enskilda organisationer sker huvudsakligen genom bidrag till 13 större

organisationer, med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete baserat på i

allmänhet tvååriga ramavtal. Organisationer har också möjlighet att söka

årsbidrag för informationsinsatser i Sverige. Enligt utskottets mening

kompletterar härvidlag biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer

det bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget och

framgångsrikt sätt.

I den nu aktuella skrivelsen ges de enskilda organisationerna en framträdande

plats. Regeringen understryker att olika typer av folkrörelser utför ett

viktigt arbete för framväxten av ett civilt samhälle i utvecklingsländerna.

Folkrörelseengagemanget och basen i den svenska folkbildningstraditionen ger

dem en styrka som kan användas för att stödja utvecklingen av enskilda

organisationer i mottagarländerna och för att stärka det civila samhällets

institutioner, sägs det i skrivelsen.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning rörande betydelsen av

kunskapsöverföring av detta slag.

De svenska organisationerna har också under senare år börjat förändra sin

verksamhet, från direkt stöd och genomförande av projekt till normativt arbete

och stöd till utveckling av nationella och lokala organisationer. Regeringen

konstaterar i skrivelsen att denna utveckling ligger i linje med det statliga

biståndets utveckling och är en konsekvens av insikten att det bara är landet

självt som kan lösa sina problem. Regeringen konstaterar också att

organisationerna i samarbetet med sina partner har utvecklat kontakter och

nätverk som ger speciell kunskap vilken, om den används rätt, kan ge dem en

unik roll i bekämpandet av fattigdomen. Regeringen understryker också att det

inte finns något motsatsförhållande mellan statligt bistånd och de enskilda

organisationernas insatser.

I skrivelsens avsnitt rörande fattigdomsbekämpning på lokal nivå, betonas

vikten av att stärka lokalsamhällets möjligheter att satsa på mänskliga

resurser i form av hälsovård och skolor. Vikten av att stödja de fattigas

möjligheter att påverka sin situation genom att stärka deras möjligheter att

delta i det politiska livet framhålls särskilt. Detta, menar regeringen, kan

ske genom stöd till lokala organisationer, kommunal förvaltning, lokal

demokrati och ett decentraliserat rättsväsende. Enligt regeringens uppfattning

kan den eftersträvade stärkta fattigdomsinriktningen innebära direkt stöd till

lokala myndigheter, med medverkan av lokala enskilda organisationer och privata

företag. Inom Utrikesdepartementet är dialog och erfarenhetsutbyte med de

svenska enskilda organisationerna ett oundgängligt inslag i den dagliga

verksamheten. Bl.a. genomförs möten inför varje s.k. utvecklingsråd inom EU.

Det finns också ett centralt forum - Folkrörelserådet - för dialog mellan

regeringen och de enskilda organisationerna.

Utskottet delar regeringens syn på värdet av de enskilda organisationernas

insatser. En ökad fokusering på lokalt demokratifrämjande arbete bedrivs med

fördel i nära samarbete med enskilda organisationer, som ofta har ett väl

utvecklat samarbete på gräsrotsnivå, i städerna såväl som på landsbygden. Denna

syn på organisationernas roll synes inte avvika från vad motionärerna anfört.

Med det anförda anser utskottet motionerna U5 (fp) yrkandena 3 och 4, U6 (v)

yrkande 5 och U3 (kd) yrkande 2 besvarade.

Åtgärder mot utnyttjande av barn, drog- och alkoholmissbruk

Miljöpartiet efterfrågar i motion U2 (mp) yrkande 7 fortsatta svenska åtgärder

mot utnyttjande av barn. I samma motions yrkande 9 understryks vikten av

insatser mot drog- och alkoholmissbruk.

Inom ramen för det övergripande biståndspolitiska målet,

fattigdomsbekämpningen, prioriteras i det svenska biståndsarbetet bl.a.

åtgärder för att motverka exploatering av barn, t.ex. barnarbete och sexuellt

utnyttjande av barn och ungdomar. Ett arbete har också inletts för att mer

systematiskt integrera barnperspektivet i det svenska utvecklingssamarbetet.

Sverige ger stöd till ett treårigt projekt mot kommersiell sexuell

exploatering av barn i Asien. Projektet är ett led i uppföljningen av 1996 års

Världskongress mot kommersiell sexuell exploatering av barn och äger rum i

samarbete mellan Sida och ESCAP (United Nations Economic and Social Commission

for Asia and the Pacific). Syftet är dels att uppnå en långsiktigt ökad kunskap

och medvetenhet bland myndigheter och enskilda organisationer, dels att höja

den allmänna kunskapsnivån i samhället om kommersiellt sexuellt utnyttjande av

barn och ungdomar.

Sverige driver aktivt frågor om barnets rättigheter i det internationella

samarbetet, bl.a. inom FN, EU och Europarådet, vad gäller såväl normativa som

operativa insatser. Utskottet har tidigare (bet. 1997/98:UU2) konstaterat att

det i budgetpropositionen angavs att Sverige arbetar för att ett mer

systematiskt barnperspektiv tydliggörs i det samlade internationella

utvecklingssamarbetet. Utskottet noterade vidare att det i budgetpropositionen

avsatts 60 miljoner kronor i en särskild budgetpost, Utsatta barn i fattiga

länder, varför det samlade stödet till barn ökar. Unicef är den viktigaste

multilaterala kanalen för stöd genom denna nya post. Ett stort antal andra FN-

organ, liksom internationella och nationella organisationer, bedriver ett

omfattande och viktigt arbete för att stärka utsatta barns ställning.

I den nu aktuella skrivelsen behandlas också barnens situation. Fattiga barn,

betonas det i skrivelsen, är mer sårbara än andra barn för kränkningar av de

mänskliga rättigheterna. Föräldrarnas fattigdom är i praktiken ofta en orsak

till att barnens rättigheter kränks. Att verka för efterlevnad av FN:s

konvention om barnets rättigheter utgör en viktig del av det svenska

utvecklingssamarbetet - både multilateralt och bilateralt. Sverige är aktivt

såväl i arbetet med att få till stånd ett tilläggsprotokoll till

barnkonventionen om barn i väpnade konflikter som höjer den accepterade

rekryteringsåldern till 18 år som i arbetet mot kommersiell och sexuell

exploatering av barn.

Regeringens agerande på detta område, vilket har utskottets stöd, synes ligga

väl i linje med vad motionärerna efterlyser.

Med det anförda anser utskottet sålunda motion U2 (mp) yrkande 7 besvarad.

Sverige är en av de ledande finansiärerna av FN:s program mot droger och är en

av de största bidragsgivarna till FN:s arbete på narkotikaområdet. För 1998 har

regeringen föreslagit ett bidrag till UNDCP, FN:s narkotikaprogram, på 45

miljoner kronor, en höjning från föregående år med 12 %. Från det aktuella

anslaget ges även bidrag till WHO:s program mot missbruk av

beroendeframkallande medel, WHO/PSA. Utskottet noterar att FN kommer att hålla

ett särskilt möte om narkotika i juni 1998. Syftet är att hitta globala

lösningar på narkotikaproblemen. För att förbereda detta möte har

Utrikesdepartementet och Socialdepartementet gemensamt tillskapat ett särskilt

sekretariat. Sida har i utvecklingssamarbetet börjat lyfta fram frågor om

användning och missbruk av tobak och narkotika, i syfte att uppnå en förbättrad

hälsa och en minskad belastning på hälsovården i utvecklingsländerna. Sida

stöder också enskilda organisationer såsom IOGT-NTO och NBV.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 9 besvarad.

Bistånd till den offentliga sektorn

I motion U3 (kd) yrkande 8 betonar Kristdemokraterna vikten av att korruptionen

i mottagarländerna bekämpas, inom ramen för det bistånd som går till den

offentliga sektorn. Motionärerna vill också att riktade satsningar görs på

rättsväsende, utbildning, jordreformer och skattesystem. Miljöpartiet

efterlyser också, motion U2 (mp) yrkande 8, svenska biståndsinsatser mot

korruption.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen haft anledning att uppehålla sig vid

frågan om korruptionen i mottagarländerna. Senast skedde detta i betänkande

1997/98:UU2, där utskottet anförde bl.a. följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att korruptionen utgör en fara och

ett allvarligt problem i många utvecklingsländer. Utskottet instämmer också i

framförda synpunkter om att det främst är de fattiga människorna som drabbas av

korruption och att biståndet på intet sätt får bidra till eller gynna

korruption.

Korruptionsproblematiken är nära kopplad till statens och samhällets funktion

och situation. Där den demokratiska kulturen inte är rotad och där makthavare

och tjänstemän utsätts för en begränsad - om någon - kontroll tenderar

korruptionen att vara starkare än i demokratiska samhällssystem med väl

utvecklade kontrollerande funktioner. Det är därför positivt att en stor del av

förvaltningsbiståndet avser att främja det civila samhället, demokratin samt

förstärkandet av den samhälleliga kontrollen. En utveckling mot ökad demokrati

motverkar den typ av missförhållanden som korruption innebär. Det är därför,

enligt utskottets förmenande, värdefullt att Sverige fäster allt större vikt

vid stödet till demokratins utveckling i samarbetsländerna.

Utskottet kan vidare konstatera att Sverige genom direkta insatser inom ramen

för utvecklingssamarbetet motverkar korruption. Inom svenska biståndsinsatser

har arbetet mot korruption och missbruk skärpts på senare år och frågor om

detta tas upp i avtalen och dialogen med samarbetsländerna. I fall då

korruption kan bevisas påverkar detta omfattningen och inriktningen av

samarbetet med landet. Det finns exempel under senare år då utbetalningar

avbrutits till dess att åtgärder för att förhindra fortsatt missbruk bevisligen

genomförts.

Utskottet vill också hänvisa till att Sida genomfört en översyn och så sent som

i januari 1997 presenterat riktlinjer för arbetet med korruption i

utvecklingssamarbetet. Också internationellt arbetar Sverige aktivt för att

motverka korruption. Sverige har t.ex. varit pådrivande för Världsbankens

arbete med att ta fram ett liknande policydokument som Sidas, ett dokument som

skall ligga till grund för bankens samarbete med utvecklingsländerna. Sverige

arbetar också med frågan inom övriga utvecklingsbanker.

I skrivelsen framhåller regeringen också vikten av korruptionsbekämpning. Genom

stöd till reformering av statsförvaltningen, t.ex. när det gäller principer för

rekrytering, lönesättning och befordran, kan biståndet bidra till att minska

förutsättningarna för korruption, anförs det i skrivelsen. Biståndsgivarna bör

också ta upp dessa frågor i dialogen med samarbetsländerna och tydliggöra att

korruption inte tolereras i samband med användningen av biståndsmedel.

Dåligt fungerande skattesystem nämns i skrivelsen som ett särskilt problem i

de minst utvecklade länderna. I skrivelsen beskrivs också sambanden mellan

korruption, ett dåligt fungerande rättsväsen och bristande respekt för

mänskliga rättigheter. Utskottet delar regeringens bedömning rörande vikten av

fortsatta insatser till främjande av en väl fungerande offentlig sektor i

mottagarländerna. Utskottet vill, i likhet med regeringen, framhålla värdet av

oberoende medier och fri opinionsbildning, för god insyn i förvaltningen.

Utskottet finner också att de samhällssektorer som framhålls i motion U3 (kd)

yrkande 8 behandlas tämligen utförligt i skrivelsen och redan är viktiga

sektorer för det svenska biståndet. Enligt utskottets bedömning synes

regeringens prioriteringar i allt väsentligt sammanfalla med vad motionärerna

anfört.

Med det anförda anser utskottet motionerna U2 (mp) yrkande 8 och U3 (kd)

yrkande 8 besvarade.

Utbildning och hälsovård

Kristdemokraterna framhåller i motion U3 (kd) yrkande 5 utbildning och

hälsovård som viktiga ingredienser i ett effektivt bistånd. Dessa två områden

måste därför inta en högt prioriterad plats i det svenska biståndsarbetet,

heter det i yrkandet.

Stöd till hälsovård och utbildning utgör sedan länge kärnverksamheter för det

svenska utvecklingssamarbetet, särskilt med programländerna. I skrivelsen

framhålls vikten av investeringar i hälsoutveckling och utbildning som särskilt

viktiga för ekonomisk, social och demokratisk utveckling. Stödet till dessa

sektorer kommer enligt regeringens bedömning i huvudsak att handla om

strukturella reformer. Regeringen angav i budgetpropositionen (1997/98:1) att

den anser att undervisningsbiståndet bör inriktas på att stödja reformprocesser

för att ge grundläggande utbildning för alla, inklusive handikappade, att höja

utbildningens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper såsom fattiga

flickor. Inom hälsobiståndet angavs att inriktningen bör vara fortsatt stöd

till reformprocesser i syfte att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet

för alla samt att förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Som prioriterade

områden angavs reformer som syftar till effektivisering och decentralisering,

sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive hiv/aidsbekämpning samt

barns och ungdomars hälsa. Utskottet ställde sig i betänkande 1997/98:UU2 bakom

dessa prioriteringar. Detta utskottets ställningstagande äger fortsatt

giltighet.

Med det anförda anser utskottet motion U3 (kd) yrkande 5 besvarad.

Kreditsystem

I motion U3 (kd) yrkande 9 menar motionärerna att kreditsystem, liknande

projektet Grameen Bank i Bangladesh, är ett biståndsinstrument värt att

utveckla.

Mikrokrediter, dvs. små lån till utsatta grupper, har som motionärerna påpekar

visat sig vara en framgångsrik kreditform. Dessa krediter väntas växa i

betydelse. Sverige har stor erfarenhet på området. Världsbanken fäster ökad

vikt vid denna biståndsform. Sverige har under 1997 gått med i den av

Världsbanken ledda samordningsgruppen för mikrokrediter, Consultative Group for

Assistance to the Poorest.

I den nu aktuella skrivelsen betonas att mikroföretagen (med färre än tio

anställda) är särskilt viktiga i fattigdomsbekämpningen. Arbetsintensiva

företag, ofta på landsbygden, spelar en viktig roll för den ekonomiska

tillväxten i många länder. Ett fattigdomsinriktat bistånd, heter det vidare,

bör inriktas på småskaliga projekt som bedrivs med arbetsintensiva metoder. När

det gäller finansiering av investeringar finns det goda skäl att prioritera

lokala lösningar. Mikrokrediter anges som ett sätt att att skapa en egen

försörjning, särskilt för kvinnliga företagare, som ofta saknar tillgång till

annan finansiering.

Utskottet delar detta synsätt. I arbetet med att åstadkomma tillväxt i

utvecklingsländernas ekonomier har denna form av kreditgivning visat sig

särskilt lyckosam. De goda erfarenheterna bör enligt utskottets mening tas till

vara i utformningen av fortsatta svenska insatser. Även om effekterna hittills

visat sig särskilt tydligt inom jordbrukssektorn, bör även andra områden kunna

bli aktuella, där så synes motiverat. Syftet bör vara att så långt som möjligt

anpassa finansieringsformen efter den lokala situationen och behoven i varje

enskilt fall. Denna utskottets bedömning synes i allt väsentligt sammanfalla

med vad motionärerna anfört.

Med det anförda anser utskottet motion U3 (kd) yrkande 9 besvarad.

U-ländernas skuldsättning

Kristdemokraterna upehåller sig i motion U3 (kd) yrkande 10 vid u-ländernas

skuldsättning. Skuldlättnader är nödvändiga för att många av dessa länder skall

ges möjligheter till en ekonomisk tillväxt. Sverige bör förespråka

skuldavskrivningar i större utsträckning än vad som nu sker, beträffande de

länder som strävar efter demokrati och försöker komma till rätta med

strukturella problem.

Sverige har under lång tid varit ett av de länder som mest aktivt agerat för

internationella skuldlättnadsprogram för de skuldtyngda u-länderna. Sverige har

också lämnat ett omfattande bilateralt stöd både genom nedskrivning av

fordringar och i vissa fall totala avskrivnigar. Stöd till

skuldtjänstbetalningar har också förekommit. Utskottet konstaterar också att

det av Världsbanken och IMF igångsatta s.k. HIPC-initiativet (Highly Indebted

Poor Countries) är det hittills mest långtgående internationella programmet för

skuldlättnad. Utskottet har tidigare uttalat sitt stöd för detta initiativ

(bet. 1997/98:UU2).

Utskottet anser, i likhet med regeringen i skrivelsen, att HIPC-initiativet

måste utgöra ramen också för svenska skuldlättnadsåtgärder, antingen genom

direkt stöd till programmet eller genom kompletterande åtgärder syftande till

att uppnå en hållbar lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem. En minst

lika viktig förutsättning som skuldlättnader för detta är att säkra en sund och

hållbar ekonomisk politik i dessa länder. I villkoren för den långtgående

skuldnedskrivning som HIPC-initiativet innebär ingår genomförandet av fleråriga

reformprogram, i samarbete med IMF och Världsbanken. Utskottet ser det som

mycket viktigt att initiativet lyckas och att regeringen är pådrivande i denna

fråga. Den massiva skuldbörda som åvilar många utvecklingsländer är ett

allvarligt hinder för en bärkraftig ekonomisk utveckling. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla vikten av ett brett internationellt engagemang i dessa

frågor. Enskilda organisationer och kyrkliga sammanslutningar kan spela en stor

roll härvidlag, inte minst genom att väcka intresse hos allmänheten för u-

ländernas svåra situation. Ett sådant vällovligt initiativ utgör den av de

brittiska kyrkorna initierade kampanjen Jubilee 2000. Också den syftar till en

omfattande skuldavskrivning.

Med det anförda anser utskottet motion U3 (kd) yrkande 10 besvarad.

EU:s gemensamma bistånd

Miljöpartiet understryker i motion U2 (mp) yrkande 10 att det genom EU

förmedlade biståndet inte får utformas på ett sådant sätt att det slår ut en

existerande lokal livsmedelproduktion. Överlag, anförs det i yrkande 11, måste

tillses att EU:s politik är koherent, på så sätt att unionens utrikes-,

handels- och jordbrukspolitik inte motverkar biståndsinsatserna.

Vad gäller livsmedelsbistånd från EU instämmer utskottet i uppfattningen att

sådant bör användas i begränsad omfattning med hänsyn till de negativa effekter

som kan uppstå för den inhemska produktionen. I regeringens strategi för EU-

biståndet, vilken presenterades för riksdagen i november 1996, betonas att

andelen livsmedelsbistånd från EU bör minska. Under de senaste åren har detta

också skett, och enligt tillgängliga uppgifter utgörs i dag ca 10 % av

EU:s biståndsinsatser av livsmedelsbistånd.

Utskottet har erfarit att regeringen, bl.a. i EU:s livsmedelsbiståndskommitté

vid framförhandlandet av rådets förordning om principerna för och förvaltning

av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen

(96/1292 EG, 27 juni 1996), drivit frågan om lokal och regional upphandling för

att stärka inhemsk produktion i mottagarlandet. Regeringen verkar vidare aktivt

för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så att subventioneringen av

jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten av överskott reduceras.

En sådan reduktion skulle innebära att den för u-ländernas livsmedelssäkerhet

nödvändiga satsningen på en ökad livsmedelsproduktion i dessa länder inte

motverkas på det sätt som sker i dag. Utskottet stöder regeringens strävanden

härvidlag.

Frågan om koherens, dvs. att olika politikområden skall samverka, har hög

prioritet inom EU. I en sådan reformering måste ingå ökat marknadstillträde,

liksom att motverka att livsmedelsöverskott dumpas på utvecklingsländernas

marknader. Samtliga politikområden måste utformas på ett sådant sätt att

maximal effekt uppnås. Utskottet välkomnade i betänkande 1996/97:UU15 den vikt

regeringen fäster vid att försöka nå en större samstämmighet i EU:s relationer

till utvecklingsländerna.

Vad gäller jordbrukspolitiken framgår av regeringens skrivelse 1996/97:71

Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet att en reform av EU:s

jordbrukspolitik anses angelägen av flera orsaker, varav en är att u-ländernas

möjlighet att exportera jordbruksprodukter till EU bör förbättras. I yttrandet

1996/97:UU5y uttalade utskottet sitt stöd för regeringens hållning härvidlag.

Detta utskottets ställningstagande gäller alltjämt. Utskottet delar regeringens

uppfattning om vikten av att liberalisera världshandeln för att underlätta för

utvecklingsländerna att finna avsättning för sina produkter.

Utskottet har, bl.a. i betänkande 1996/97:UU15, uttalat att Sverige har mycket

att bidra med vad gäller erfarenhet och kunnande i förändringsprocessen av EU:s

bistånd. Utskottet förordar en fortsatt hög profil i diskussionerna, särskilt i

den s.k. post-Loméprocessen men även i andra sammanhang där EU:s bistånd

utformas.

Det svenska agerandet allmänt vad avser EU:s bistånd vägleds av den strategi

som fastställdes hösten 1996, med prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö

och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen årligen för riksdagen

redovisar Sveriges agerande inom EU. Utskottet kommer senare under innevarande

år att ta ställning till en skrivelse från regeringen i detta ämne, varvid

också EU:s jordbrukspolitik kommer att behandlas.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkandena 10 och 11 besvarad.

Världsbanksfrågor

Miljöpartiet framhåller i motion U2 (mp) yrkande 6 att Världsbankens olika

enheter måste nå fram till en gemensam policy beträffande miljö och sociala

frågor. Den nordiska representanten i Världsbanken bör, heter det, verka i

denna riktning. Vänsterpartiet vill i motion U6 (v) yrkande 2 att riksdagen

ställer sig bakom motionärernas syn på strukturanpassningsprogrammen som ett

bidrag till u-ländernas utveckling.

Världsbanken har under de senaste åren alltmer stärkt sin inriktning på

fattigdomsbekämpning. I denna process ingår en utveckling mot större socialt

och ekologiskt hänsynstagande. Strategi- och implementeringsarbete pågår även

vad gäller jämställdhet. Inriktningen, vilken stämmer väl med de svenska

biståndsmålen, utgör grunden för det omfattande reformpaket för banken som

godkändes i mars 1997 av styrelsen.

Banken har publicerat en omfattande rapport om den fattigdomsinriktade

verksamheten. De nordiska länderna har genom sin exekutivdirektör i styrelsen

aktivt drivit frågan om att följa upp och stärka bankens fattigdomsinriktning.

Ett viktigt verktyg härvidlag är de fattigdomsanalyser som numera systematiskt

görs av förhållandena i mottagarländerna.

Utskottet har tidigare konstaterat (bet. 1996/97:UU15 och 1997/98:UU2) att

Världsbanken har inlett ett ambitiöst reformarbete och utvecklats positivt

under senare år både vad gäller fattigdomsinriktning och beträffande hänsyn

till sociala och ekologiska faktorer. Även vad gäller utvärderingar har

framsteg gjorts. Vid Världsbankens årsmöte i september 1997 i Hongkong var

president Wolfensohns tal The Challenge of Inclusion en tydlig manifestation av

bankens engagemang i en global kamp mot fattigdom, korruption och social

orättvisa.

Utskottet uttalade i samma betänkande sitt stöd för bankens

reformansträngningar som i stort synes överensstämma med svenska

prioriteringar. Även de regionala utvecklingsbankerna har numera en

övergripande inriktning på fattigdomsbekämpning. Utskottet har i ovan nämnda

betänkande uttalat sitt stöd även för dessas reformansträngningar. Regeringen

har aktivt förespråkat ett närmare samarbete utvecklingsbankerna sinsemellan

och mellan bankerna och FN. Utskottet ställer sig bakom dessa strävanden.

Hela Världsbanksgruppen har fattigdomsbekämpning som övergripande mål för

sin verksamhet och samma krav på miljömässig och social hållbarhet för den

utveckling den främjar i samarbetsländerna. En tänkbar orsak till eventuella

skillnader i arbetssätt mellan å ena sidan IBRD (Internationella

utvecklingsbanken) och IDA (Internationella utvecklingsfonden) och å andra

sidan IFC (Internationella finansieringsbolaget) och MIGA (Världsbankens

garantiorgan) kan vara att de senare organisationerna arbetar med partner inom

den privata sektorn. Enligt vad utskottet inhämtat finns dock ingen åsyftad

skillnad i den bakomliggande analysen av de sociala och miljömässiga sambandens

betydelse för fattigdomsbekämpningen. Miljöhänsyn har hög prioritet för både

IFC och MIGA, och deras roll är att demonstrera att invest-eringar i ekologiskt

hållbara lösningar har kommersiell bärkraft.

Världsbankens styrelse har tillgång till detaljer i projektförslag, men

enligt vad utskottet erfarit är Regeringskansliets kapacitet att löpande

granska enskilda projekt begränsad. Regeringen prioriterar därför det

långsiktiga policyarbetet. Både IFC och MIGA kommer under innevarande år att

revidera sina strategier, och regeringen har aviserat sin avsikt att aktivt

deltaga i båda dessa processer. Beträffande MIGA kan nämnas att regeringen har

begärt en granskning av biståndets effektivitet, som är avsedd att bilda en

grund för agerandet beträffande MIGA:s framtida strategi.

Med det anförda anser utskottet motion U2 (mp) yrkande 6 besvarad.

Strukturanpassningsprogrammen

Beträffande strukturanpassningsprogrammens betydelse för u-ländernas ekonomiska

utveckling vill utskottet inledningsvis slå fast att strukturanpassning, i

olika former, är en nödvändig process i alla samhällen, i både i- och u-länder.

Under de 10-15 år som strukturanpassningsprogram utformade av Bretton Woods-

institutionerna har genomförts, har de successivt anpassats till förändrade

grundförutsättningar. Med tiden har fokus kommit att förskjutas från

makroekonomisk balans, som nu har uppnåtts i många länder, till mer djupgående

strukturella reformer.

Regeringen har länge förespråkat en helhetssyn, där

strukturanpassningsprogrammen särskilt inriktas på fattigdomsbekämpning.

Särskild vikt har lagts vid att programmen blir uttryck för det berörda landets

demokratiskt förankrade prioriteringar. Detta synsätt genomsyrar också vad

regeringen säger i skrivelsen. Regeringen konstaterar där att bankernas roller

förändras, i takt med att de privata kapitalflödena till u-länderna ökar.

Bankerna, som tidigare främst finansierade infrastrukturprojekt, inriktar sig i

dag alltmer på breda utvecklingsfrågor, med fattigdomsbekämpningen i centrum.

Den policybaserade utlåningen utgör alltjämt en viktig del av verksamheten,

även om inriktningen förändrats från allmänna strukturanpassningslån till

sektor-investeringslån. Bankerna har en övergripande inriktning på

fattigdomsbekämpning, som under senare år förstärkts. Fördelningsfrågorna har

tydligare kommit i fokus. Världsbanken förespråkar i ökad utsträckning en

arbetsintensiv tillväxt, inom ramen för en alltmer avreglerad marknadsekonomi.

Alltmer av bankens resurser kanaliseras i dag till investeringar i fattiga

människors hälsa. Sverige och de nordiska länderna har under många år varit

pådrivande för att stärka bankernas fattigdomsprofil.

Utskottet konstaterar att förändringarna i Världsbanksgruppens arbetssätt i

stor utsträckning överensstämmer med Sveriges prioriteringar i det

internationella utvecklingssamarbetet. Utskottet välkomnar denna utveckling och

vill i likhet med regeringen understryka vikten av att

strukturanpassningsprogrammen ges en utformning som ligger i linje med

samarbetsländernas egna, demokratiskt förankrade, prioriteringar. Under denna

förutsättning kan strukturanpassningsprogrammen ha en stor betydelse för den

globala kampen mot fattigdomen.

Med det anförda anser utskottet motion U6 (v) yrkande 2 besvarad.

Stöd till IDEA

Kristdemokraterna betonar i motion U3 (kd) yrkande 3 IDEA:s betydelse för

demokratifrågornas behandling och vill att institutet tillförs ytterligare

resurser.

International IDEA (Internationella institutet för demokrati och fria val)

bildades på svenskt initiativ i Stockholm 1995 av 14 länder. Under 1997 tillkom

Namibia och Botswana som nya medlemmar. Institutet är globalt till sin natur,

och även om det till formen är att se som en mellanstatlig organisation, är den

också öppen för internationella icke-statliga organisationer.

IDEA som organisation befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Enligt

vad utskottet inhämtat är det regeringens ambition att Sverige även framgent

skall vara en av huvudfinansiärerna. Utskottet har dock förstått att regeringen

bedömer att det är viktigt för IDEA att alla medlemsländer tar sitt ansvar för

organisationens finansiering. Det skulle med andra ord inte gagna

organisationens verksamhet om Sverige påtog sig en oproportionerligt stor del

av finansieringen. Det svenska bidraget, dess storlek och förhållande till

andra givare diskuteras i en mycket nära dialog mellan regeringen och IDEA. Det

svenska stödet till organisationen uppgår för närvarande till 15 miljoner

kronor om året. Regeringens aviserade ambition är att verka för att

organisationen blir så slagkraftig och professionell som möjligt.

Utskottet delar regeringens inställning och utgår i från att regeringen i

sitt internationella arbete på bästa sätt verkar för att stärka IDEA:s roll i

utvecklingen av demokratin på ett globalt plan.

Utskottet avstyrker därmed motion U3 (kd) yrkande 3.

Förvaltningsfrågor

Två yrkanden behandlar organisatoriska frågor rörande regeringens arbete med

biståndsfrågorna. I motion U3 (kd) yrkande 4 vill Kristdemokraterna att

regeringen anslår mera pengar till UD:s projektexportsekretariat. Vidare bör

departementets NGO-sekretariat återupprättas, anförs det i samma motions

yrkande 6.

Projektexportsekretariatet upprättades 1994 med syfte att underlätta för

svenska företag att delta i den upphandling av varor och projekt för

biståndsändamål som bedrivs av multilaterala samarbetsorgan, främst inom FN,

samt utvecklingsbankerna. Sekretariatet upprättades för en försöksperiod

omfattande tre år, dvs. t.o.m. 1997.

Utrikesdepartementet har låtit utvärdera verksamheten och förordar fortsatt

verksamhet. Utskottet har erfarit att diskussioner om sekretariatets framtida

resurser och organisatoriska hemvist förs inom Regeringskansliet. Utskottet

uttalade sig om projektsekretariatets arbete senast i betänkandet 1997/98:UU1,

där utrikesförvaltningens budgetanslag behandlades. Vid det tillfället

betonades att projektsekretariatets arbete är värdefullt när det gäller att

underlätta för svenskt näringsliv att delta i internationell upphandling inom

biståndsområdet och att sekretariatet har förutsättningar för att bli en

central kontaktpunkt i Regeringskansliet vad gäller projektexport. Utskottet

ansåg emellertid att frågor rörande utformningen av den organisation som skall

handha denna uppgift, storleken på densamma liksom den organisatoriska

hemvisten i Regeringskansliet bör avgöras av regeringen inom ramen för de medel

som riksdagen ställer till regeringens förfogande.

Denna utskottets bedömning gäller alltjämt.

Utskottet avstyrker därmed motion U3 (kd) yrkande 4.

I samband med den omorganisation som har genomförts inom UD beslutades att

ansvaret för kontakterna, avseende den operativa delen av de enskilda

organisationernas biståndsverksamhet, skall ligga inom respektive geografisk

enhet. Fördelen med denna organisationsform är att de enskilda organisationerna

i sin dialog med UD får tala med de personer och enheter som har särskilda

kunskaper med avseende på respektive region och samarbetsland. Detta ligger

också i linje med att ansvaret för departementets handläggning av det

offentliga biståndet till samarbetsländerna efter omorganisationen ligger på de

geografiska enheterna.

Icke desto mindre finns behov för en kontaktyta inom departementet för

organisationer som inte tidigare har bedrivit biståndsverksamhet och för de

enskilda organisationernas/folkrörelsernas dialog med regeringen i övergripande

frågor kring stödet till enskilda organisationers biståndsverksamhet.

Utrikesdepartementet har därför inrättat en tjänst inom enheten för

internationellt utvecklingssamarbete med uppgift att vara central kontaktpunkt

inom departementet för enskilda organisationer samt för att bevaka vad som

händer i andra givarländer och i multilaterala sammanhang när det gäller de

enskilda organisationernas biståndsverksamhet.

Det är enligt utskottets mening tydligt att regeringen fäster stor vikt vid

de svenska folkrörelserna och enskilda organisationerna. Här bör nämnas att det

finns ett centralt forum - Folkrörelserådet - för dialog mellan regeringen och

de enskilda organisationerna både om utvecklingssamarbete allmänt och om vissa

särskilda frågor. Dialog och erfarenhetsutbyte med de enskilda organisationerna

är också en del av det dagliga arbetet på Utrikesdepartementet. Bland annat

genomförs möten med enskilda organisationer inför varje rådsmöte för

biståndsministrarna. Det finns även ett råd för freds- och säkerhetsfrämjande

insatser och regelbundna möten äger likaså rum mellan representanter för

departementet och enskilda organisationer inom ramen för det s.k. OSSE-

nätverket.

Utskottet menar att den biståndsverksamhet som bedrivs av enskilda

organisationer och folkrörelser ger ett värdefullt bidrag till resursutveckling

och till att bygga demokratiska samhällen. Inte minst är de erfarenheter som

dessa kan förmedla när det gäller folkrörelsernas bidrag till demokratisk

utveckling värdefulla i det samhällsbygge som pågår i samarbetsländerna.

Utskottet finner vidare att betydande resurser ställs till de enskilda

organisationernas förfogande för biståndsverksamhet.

Utskottet kan konstatera att den nya organisationen inom UD har medfört att

dialogen med de enskilda organisationerna numera förs i delvis nya former.

Dialogen tillmäts även fortsättningsvis stor vikt från departementets sida.

Med det anförda anser utskottet motion U3 (kd) yrkande 6 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:169 De fattigas rätt -

vårt gemensamma ansvar

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:169 De fattigas rätt - vårt

gemensamma ansvar till handlingarna,

2. beträffande biståndsramen

att riksdagen avslår motion 1997/98:U3 yrkande 1,

res. 1 (fp, v, mp, kd)

3. beträffande fattigdomsbekämpningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:U1 yrkande 1,

res. 2 (m)

4. beträffande demokratimålet

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U4 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:U5

yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 3 (fp)

5. beträffande allmänna miljöfrågor

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U2 yrkandena 1 och 13 samt

1997/98:U3 yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande handel och miljö

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U2 yrkandena 3 och 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

7. beträffande miljömässigt hållbart jordbruk

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U4 yrkande 4 besvarad med vad utskottet

anfört,

8. beträffande fördelnings- och rättvisefrågor m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:U6 yrkandena 4 och 7,

res. 4 (v)

9. beträffande solidarisk handel m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U2 yrkande 4 förklarar motionerna

1997/98:U2 yrkande 2 och 1997/98:U6 yrkandena 1, 3 och 6 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 5 (mp)

10. beträffande en utredning rörande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U5 yrkande 5 förklarar motion

1997/98:U5 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 6 ( fp)

11. beträffande en förändrad anslagsmetodik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U2 yrkande 12 och 1997/98:U4 yrkande 1,

12. beträffande effektiviteten i biståndet

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U1 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

13. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen avslår motion 1997/98:U3 yrkande 7,

res. 7 (m, fp, kd)

14. beträffande frivilligorganisationernas roll

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U3 yrkande 2, 1997/98:U5 yrkandena 3

och 4 samt 1997/98:U6 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

15. beträffande åtgärder mot utnyttjande av barn

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U2 yrkande 7 besvarad med vad utskottet

anfört,

16. beträffande insatser mot drog- och alkoholmissbruk

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U2 yrkande 9 besvarad med vad utskottet

anfört,

17. beträffande bistånd till den offentliga sektorn

att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U2 yrkande 8 och 1997/98:U3 yrkande

8 besvarade med vad utskottet anfört,

18. beträffande utbildning och hälsovård

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U3 yrkande 5 besvarad med vad utskottet

anfört,

19. beträffande kreditsystem

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U3 yrkande 9 besvarad med vad utskottet

anfört,

20. beträffande u-ländernas skuldsättning

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U3 yrkande 10 besvarad med vad utskottet

anfört,

21. beträffande EU:s gemensamma bistånd

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U2 yrkandena 10 och 11 besvarad med vad

utskottet anfört,

22. beträffande Världsbanksfrågor

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U2 yrkande 6 besvarad med vad utskottet

anfört,

23. beträffande strukturanpassningsprogrammen

att riksdagen förklarar motion 1997/98:U6 yrkande 2 besvarad med vad utskottet

anfört,

24. beträffande stöd till IDEA

att riksdagen avslår motion 1997/98:U3 yrkande 3,

res. 8 (fp, mp, kd)

25. beträffande förvaltningsfrågor

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U3 yrkande 4 förklarar motion

1997/98:U3 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört.

res. 9 (kd)

Stockholm den 12 mars 1998

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt

Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban

Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars

Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd).

Reservationer

1. Biståndsramen (mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och

Ingrid Näslund (kd) anför

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet har

nyligen? och som på s. 22 slutar med ?utskottet motion U3 (kd) yrkande 1? bort

ha följande lydelse:

Under nuvarande regering har biståndsramen sänkts och till och med

underskridit den biståndsnivå som FN rekommenderar som miniminivå för i-

länderna. Det har skett trots att man lovade motsatsen före valet.

Nedskärningarna drabbar i stor utsträckning de allra fattigaste och rimmar

därför illa med regeringens uttalade ambition att stärka

fattigdomsinriktningen. Detta inte minst med tanke på den roll det dåliga

exemplet kan spela i en tid då det internationella biståndet är satt under hård

press. Detta finner utskottet oacceptabelt.

Utåt vill dock regeringen fortfarande ge sken av att Sverige förblir ett

föregångsland, eftersom man kommer att öka biståndsnivån framöver. Man undviker

dock att nämna den låga nivå man utgår ifrån samt det faktum att höjningen

begränsar sig till 0,02 % och skall gälla först år 2000. Det är enligt

utskottets mening svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad

ambition att åter uppnå enprocentsmålet. Regeringen har i praktiken alltmer

fjärmat sig från det moraliskt bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en

gång ställt sig bakom. I en tid med enorma behov av katastrofhjälp och

omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för spridande av demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomiska reformprocesser är det

fel att låta världens fattiga vara med och betala saneringen av Sveriges

ekonomi.

Utskottet står fast vid att biståndsnivån som andel av BNI åter måste nå

enprocentsnivån i början av nästa sekel och därför måste höjas i en helt annan

takt än än den regeringen antyder.

Därmed tillstyrker utskottet motion U3 (kd) yrkande 1.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande biståndsramen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U3 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Fattigdomsbekämpningen (mom. 3)

Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet har

nyligen? och som på s. 22 slutar med ?motion U1 (m) yrkande 1 besvarad? bort ha

följande lydelse:

Utskottet instämmer i den uppfattning som Moderata samlingspartiet hävdat i

åtskilliga år, och som nu också kommer till uttryck i regeringens skrivelse,

nämligen att fattigdomens utrotande i världen är den stora utmaningen i

utvecklingssamarbetet. Utskottet anser därför att det nu är hög tid att

omvärdera de gamla målsättningar som fortfarande är vägledande för det svenska

biståndet. Det gamla allt övergripande enprocentsmålet - ett rent

utbetalningsmål, som aldrig uppfyllts av någon annan än den senaste borgerliga

regeringen - bör omgående ersättas av den övergripande målsättningen att

"utrota fattigdomen i världen". Till detta bör fogas effektivitetsmål som gör

det möjligt att mäta vad man åstadkommer i denna strävan. Detta bör ges

regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motion U1 (m) yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande fattigdomsbekämpningen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U1 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Demokratimålet (mom. 4)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet

instämde i samma? och som på s. 23 slutar med ?U5 (fp) yrkande 1 besvarade?

bort ha följande lydelse:

Biståndets demokratimål har länge utgjort en dekoration snarare än ett mål

med substans i det svenska biståndet. Några krav på praktiska resultat i form

av ökad pluralism har knappast ställts. Enpartisystem ursäktades alldeles för

länge. Politisk frihet har inte ansetts ha någon större relevans för fattiga

länders utveckling. Regleringar och centralstyrning ansågs näst intill

nödvändiga för den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras

armod.

I dag står världen inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot

demokrati. Då är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta

inte skall ske genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg

länderna väljer utan att man skall bistå dem som står för demokrati och

mänskliga rättigheter. Demokrati är den enda styresform som garanterar att de

flesta medborgares intressen tas till vara och att politiska ledare kan

avsättas genom öppna och fria val.

Utskottet framhåller därför att om det svenska biståndet mot fattigdom, ökad

rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter krävs det att det sker i

en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli det överordnade

målet av biståndspolitikens nuvarande sex mål. Detta bör ges regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U5 (fp) yrkande 1. Utskottet

anser motion U4 (c) yrkande 2 besvarad.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande demokratimålet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U5 yrkande 1 förklarar motion

1997/98:U4 yrkandena 2 och 3 besvarad med vad utskottet anfört.

4. Fördelnings- och rättvisefrågor m.m. (mom. 8)

Eva Zetterberg (v) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet

finner dock? och som på s. 29 slutar med ?avstyrker motion U6 (v) yrkande 7?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skrivelsen behandlar många väsentliga frågor som rör

fattigdomens orsaker och ger konstruktiva förslag till lösningar. Men en

beskrivning av fattigdomen i världen bör också innehålla en kort jämförelse med

den relativa fattigdom som trots allt existerar även i Sverige. Detta bör ges

regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U6 (v) yrkande 4.

En diskussion om fattigdomens orsaker i världen bör enligt utskottets mening

inte utelämna frågan om krigsmaterielexport. Det är väl känt att krig och

väpnade konflikter i världen leder till att miljoner människor tvingas på flykt

och att fattigdomen i de länder som genomgått krig är utbredd. Att dessa frågor

inte diskuteras i regeringens skrivelse är enligt utskottets uppfattning en

brist. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker därmed motion U6 (v) yrkande 7.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande fördelnings- och rättvisefrågor m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U6 yrkandena 4 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Solidarisk handel m.m. (mom. 9)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och som på s. 29 slutar med ?för bl.a. kaffe, te och kakao?

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömningar om frihandelns betydelse och vill

understryka vikten av att stödet till u-länderna utformas på ett sådant sätt

att dessa länder kan konkurrera på en fri marknad.

I regeringens skrivelse framhålls att man både kan och måste göra mer för att

integrera fattigdomsbekämpningen i strukturanpassningsprogram. Där måste

effekterna för de fattiga vara en utgångspunkt och samma bedömning måste också

göras när det gäller liberalisering och en fri marknad. Därför bör man också i

biståndspolitiken försöka påverka handels- och näringsstrukturer. De nya

idéerna om solidarisk handel, om en rättvis handel som tar hänsyn till människa

och miljö, bör man seriöst arbeta med för att få fram dokumentation och

modeller till dem. Rent generellt vill utskottet framhålla att ökande

investeringar i utvecklingsländerna ställer ökande krav på rimliga miniminormer

på det sociala området och på miljösidan. Detta måste tillämpas i det svenska

biståndet också när det gäller inslag av privat kapital och privata

investeringar. Med den fokusering som i dag sätts på ekonomisk utveckling och

tillväxtprocent också i samarbetet med utvecklingsländerna, är det viktigt att

rättvis och solidarisk handel slås fast som en av målsättningarna i det svenska

utvecklingssamarbetet.

Utskottet konstaterar att det i dag förekommer en s.k. rättvisemärkning, för

bl.a. kaffe, te och kakao.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Därmed anser

utskottet motionerna? och som på s. 30 slutar med ?avstyrker motion U2 (mp)

yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U2 (mp) yrkande 4. Utskottet

anser motionerna U2 (mp) yrkande 2 samt U6 (v) yrkandena 1, 3 och 6 besvarade.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande solidarisk handel m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U2 yrkande 4 förklarar motionerna

1997/98:U2 yrkande 2 samt 1997/98:U6 yrkandena 1, 3 och 6 besvarade med

vad utskottet anfört.

6. En utredning rörande de biståndspolitiska målen (mom. 10)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet har

vid andra? och som på s. 31 slutar med ?samma motion avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk

och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk

samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Risk

finns att denna enighet uppnåtts på tydlighetens bekostnad. En studie från

utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet

varnar för att en stark strävan efter konsensus har bidragit till att göra

biståndet sämre än det annars kunde ha blivit.

Utskottet förordar att en bred u-landspolitisk utredning tillsätts i enlighet

med det förslag som framförs i motion U5 (fp). I motionen lyfter motionärerna

fram flera aspekter på den svenska biståndspolitiken som en utredning lämpligen

bör behandla. En av dessa är frågan om hur utvecklingssamarbetet bäst kan

främja demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna.

Vid en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen bör det övervägas att

stryka det s.k. oberoendemålet, dvs. målet om ?ekonomisk och politisk

självständighet?. I formell mening är det självklart att u-länder liksom andra

länder skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan

inte nås med bistånd utan genom att av världssamfundet accepterade

folkrättsliga regler upprätthålls.

Utskottet anser att huvudmål för utvecklingssamarbetet är att de fattiga

länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och

företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i

alla dess former skall bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste

betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt.

Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och

jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att liberalisera världshandeln bör

tas snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än

hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets gamla

oberoendemål inte längre är en tillgång utan snarare riskerar att vara ett

hinder för fortsatt utveckling.

Långt efter det att de nya staterna vunnit självständighet i formell mening

betonades relationerna mellan u-länderna och de gamla kolonialmakterna,

särskilt inom den s.k. beroendeskolan. Strävandena efter en brytning med

västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de länder där denna

inriktning prövades blev resultatet inte oberoende utan snarare

biståndsberoende.

Oberoendemålet riskerar i dag att skapa oklarhet kring synen på u-länderna

och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör

granskas i samband med en bredare översyn av det svenska biståndet. Det bör då

övervägas om detta mål helt kan strykas.

Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu har av över 30 års

offentligt utvecklingsarbete bör utredningen pröva de biståndspolitiska målen.

Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att nu överväga vilken styrande

verkan biståndsmålen bör och kan ha. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande en utredning rörande de biståndspolitiska målen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U5 yrkande 5 förklarar motion

1997/98:U5 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört.

7. Ett fristående utvärderingsinstitut (mom. 13)

Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har

tidigare? och som på s. 33 slutar med ?avstyrker motion U3 (kd) yrkande 7? bort

ha följande lydelse:

Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för

utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening inte

ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut liknande SAU.

Utskottet har vid flera tillfällen påpekat det beklagliga i att det oberoende

sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska biståndet, SAU, som

inrättades under fyrpartiregeringen, lagts ner. Detta innebär att Sida återigen

utvärderar denna del av sin egen verksamhet.

Riksrevisionsverket, som reviderar Sidas förvaltning, har riktat anmärkningar

mot Sidas årsredovisning. RRV har bl.a. pekat på brister avseende kopplingen

mellan mål och resultat, redovisningen av prestationer och kostnader samt

kvalitetssäkring av underlaget för redovisningen. Nu senast kritiserades Sida

av RRV för att inte tillräckligt följa upp hur biståndspengar används med

anledning av en granskning av Östeuropastödet. Enligt RRV saknades en

dokumenterad uppföljning av de finansiella insatserna i nästan samtliga de

akter som RRV gått igenom. RRV ansåg att bristerna gör att Sida för att

förbättra kontrollen snarast bör se över sina rutiner.

De anmärkningar som RRV riktar mot Sidas redovisning pekar på det orimliga i

att en myndighet på ett objektivt sätt skall söka utvärdera sin egen

verksamhet. När det gäller den ekonomiska delen finns RRV:s revision, men

utskottet menar att ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut,

liknande SAU, fristående från Sida och UD, bör skapas i syfte att granska,

utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan granskning bör gälla

såväl små enskilda projekt som större insatser.

Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av det

svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel att

biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för att

försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt ställda

kvalitetskrav.

Därmed tillstyrker utskottet motion U3 (kd) yrkande 7.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U3 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Stöd till IDEA (mom. 24)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd)

anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?International

IDEA (Internationella institutet? och som på s. 43 slutar med ?avstyrker motion

U3 (kd) yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Även om andra länder och organisationer så småningom förhoppningsvis kommer

att öka sin andel av IDEA:s finansiering, anser utskottet det inte orimligt att

Sverige i ett uppbyggnadsskede bär en större del av finansieringsansvaret.

IDEA:s målsättning är att främja och utveckla demokrati över hela världen

bl.a. genom att öka förståelsen för och implementeringen av regler och

riktlinjer för flerpartisystem och demokratiprocesser och genom att främja

öppna och regelmässiga valprocedurer. Detta stämmer väl överens med

demokratimålet i biståndet. Utskottet anser det därför viktigt att IDEA inte på

grund av brist på resurser hindras att utveckla sin verksamhet och förordar

därför ett ökat svenskt stöd.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion U3 (kd) yrkande 3.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande stöd till IDEA

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U3 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Förvaltningsfrågor (mom. 25)

Ingrid Näslund (kd) anför:

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ?Utskottet

ansåg emellertid? och som på s. 43 slutar med ?avstyrker motion U3 (kd) yrkande

4? bort ha följande lydelse:

Med tanke på projektsekretariatets viktiga uppgifter anser utskottet att en

effektivisering behövs, vilket innebär att sekretariatet fortsättningsvis bör

få mer resurser till sitt förfogande. En bättre samordning mellan näringsliv

och myndigheter bör kunna få till följd att den svenska resursbasen kan

utnyttjas på bästa sätt.

Utskottet tillstyrker motion U3 (kd) yrkande 4.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande förvaltningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U3 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion 1997/98:U3

yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Handel och miljö (mom. 6)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Globaliseringen av världsekonomin har påverkat de flesta stater och deras

näringsliv. För att undvika de negativa globala effekterna bör internationella

handelsavtal därför kompletteras med social- och miljökriterier, vilket också

har varit uppe till diskussion i WTO-sammanhang. I utskottets betänkande

hänvisas i dessa frågor till WTO och ILO, där man förutsätter att regeringen

agerar utifrån den svenska miljö- och biståndspolitiken. Det påpekas också i

den text där man anser motion U2 (mp) yrkande 5 besvarad ?att frivilliga

överenskommelser är ett viktigt sätt för statssamfundet att bidra till att

skapa gemensamma normer för handel och investeringar?. I t. ex. det för

närvarande mycket omdiskuterade MAI-avtalet, som skall undertecknas nästa

månad, är fokus satt just på investerarens situation och de skyddande regler

som investeringslandet skall ställa upp på. I motionsyrkandet föreslås att även

privata investeringar i ett u-land skall rätta sig efter social- och

miljöklausuler, dvs. att även investeringslandet och dess invånare skall

skyddas av regler, som investeraren ställer upp på. Utskottet förutsätter,

enligt betänkandet, att svenska investerare håller en hög ambitionsnivå

avseende hänsynstagande till miljöfrågor och sociala frågor. Frågan är om det

är den svenska nivån det gäller, eller investeringslandets. Många

utvecklingsländer har heller inte miljö- och arbetsrättsliga regler av

betydelse att följa. Risken finns att fattiga länder accepterar utländska

investeringar som inte befrämjar sociala förbättringar eller en hållbar

miljömässig utveckling.

2. Enskilda organisationer (mom. 14)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Olika undersökningar visar att utvecklingsbistånd förmedlat via enskilda

organisationer är effektivt både organisatoriskt och ekonomiskt. Det bör också

framhållas att bistånd förmedlat via enskilda organisationer har stor betydelse

för att stärka det civila samhället i mottagarländerna. Enskilda

organisationers arbete är en av hörnstenarna i byggandet av ett demokratiskt

samhälle. De kraftiga neddragningar regeringen tidigare vidtagit under posten

Enskilda organisationer vill Folkpartiet liberalerna återställa. Vi har därför

i vårt budgetalternativ anslagit ytterligare 150 miljoner kronor till

anslagsposten Enskilda organisationer. Totalsumma blir då för anslagsposten

Enskilda organisationer 980 miljoner kronor i Folkpartiets budgetalternativ.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Skrivelsen..........................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................4

Skrivelsens huvudsakliga innehåll 4

Definitioner 4

Utvecklingen av fattigdomen i världen 4

Förutsättningar för fattigdomsbekämpning 5

De biståndspolitiska målen och fattigdomsbekämpningen 6

Demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning 6

Konflikter och katastrofer 6

En jämlik tillväxt 7

Att stärka människors förmåga och möjligheter 7

Individuell säkerhet 8

Det civila samhället och enskilda organisationer 8

Den privata sektorns roll 8

Nya samarbetsrelationer för fattigdomsbekämpning 9

Kanalerna för svenskt fattigdomsarbete 10

Sida 10

FN-systemet 10

Utvecklingsbankerna 11

EU:s bistånd 11

Slutsatser för svenskt agerande ett nytt partnerskap i kampen mot

fattigdom 12

Allmänna slutsatser 12

Den lokala nivån 12

Den nationella nivån 13

Den internationella nivån 13

Sammanfattning av motionerna 14

Utskottets överväganden 19

Regeringens skrivelse 19

Biståndsramen 21

Målen för Sveriges biståndspolitik 22

Miljöfrågorna allmänt 24

Handel och miljö 25

Miljömässigt hållbart jordbruk 27

Fördelnings- och rättvisefrågor m.m. 28

Frågor rörande effektivitet, utvärdering och anslagsmetodik 30

Frivilligorganisationernas roll 33

Åtgärder mot utnyttjande av barn, drog- och alkoholmissbruk 35

Bistånd till den offentliga sektorn 36

Utbildning och hälsovård 37

Kreditsystem 38

U-ländernas skuldsättning 38

EU:s gemensamma bistånd 39

Världsbanksfrågor 40

Strukturanpassningsprogrammen 41

Stöd till IDEA 42

Förvaltningsfrågor 43

Hemställan 44

Reservationer......................................47

1. Biståndsramen (mom. 2) 47

2. Fattigdomsbekämpningen (mom. 3) 47

3. Demokratimålet (mom. 4) 48

4. Fördelnings- och rättvisefrågor m.m. (mom. 8) 49

5. Solidarisk handel m.m. (mom. 9) 49

6. En utredning rörande de biståndspolitiska målen (mom. 10) 50

7. Ett fristående utvärderingsinstitut (mom. 13) 51

8. Stöd till IDEA (mom. 24) 52

9. Förvaltningsfrågor (mom. 25) 53

Särskilda yttranden................................53

1. Handel och miljö (mom. 6) 53

2. Enskilda organisationer (mom. 14) 54