Bet. 1998/99:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1998/99:AU01

Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

AU1

Sammanfattning

Utskottets förslag

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

budgetproposition för år 1999 med förslag till

anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid

arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Ramen för utgiftsområde 13 uppgår till 33,8

miljarder kronor och ramen för utgiftsområde 14 till

48,3 miljarder kronor.

Anslagen på utgiftsområde 13 hänför sig främst till

kontantstödet vid arbetslöshet, medan anslagen på

utgiftsområde 14 hänför sig till

arbetsmarknadspolitiken, arbetslivet,

jämställdhetsområdet och statliga arbetsgivarfrågor.

I betänkandet behandlas också ett stort antal

motionsförslag, ca 180, som väckts under den

allmänna motionstiden.

I ett inledande avsnitt om den allmänna

inriktningen av politiken konstateras att det

nuvarande arbetsmarknadsläget är svårtolkat. Ett

oroande inslag är att de regionala skillnaderna i

sysselsättning och arbetslöshet väntas tillta liksom

polariseringen på arbetsmarknaden. Samtidigt som

efterfrågan ökar på främst välutbildad arbetskraft

stiger efterfrågan på korttidsutbildade knappt alls.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att

regeringen avser att skapa största möjliga

uppslutning för en politik för full sysselsättning.

På utgiftsområde 13 tillstyrks regeringens förslag

att försöksverksamheten med den s.k. aktivare

användningen av arbetslöshetsersättningen förlängs

t.o.m. utgången av september månad 1999.

På utgiftsområde 14 föreslås att

arbetsförmedlingarna får resurser för tillfällig

personalförstärkning.

I fråga om det s.k. volymmålet är regeringens

beräkning att 165 000 personer i genomsnitt per

månad kommer att omfattas av någon

arbetsmarknadspolitisk åtgärd under 1999. Utskottet

konstaterar att volymmålet är omdiskuterat.

Regeringens översyn av målet bör avvaktas.

De nuvarande åtgärderna arbetsplatsintroduktion

(API) och Arbetslivsutveckling (ALU) ersätts av en

ny åtgärd, arbetspraktik. Syftet är detsamma,

nämligen att deltagaren skall få kontakt med

arbetslivet och öka kompetensen. Enligt

propositionen skall den som anordnar praktiken

betala ett finansieringsbidrag till staten på 3 000

kr per månad och deltagare med undantag för vissa

grupper deltagare och för anordnare som är ideella

organisationer. Utskottet föreslår den ändringen att

ett lägre finansieringsbidrag, 1 000 kr, skall gälla

för deltagare som varit långtidsinskrivna när

anordnaren är staten, en kommun eller ett landsting.

Finansieringsbidraget bör i övriga fall vara 3 000

kr. Den lägre nivån för långtidsinskrivna bör enligt

utskottet kunna finansieras genom att möjligheterna

till kringkostnadsersättning begränsas till att

enbart omfatta ideella organisationer.

Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa (OTA) kommer att fasas ut. Med hänsyn

till de äldres svåra situation på arbetsmarknaden

föreslår utskottet ett tillkännagivande om att

arbetsmarknadsåtgärderna skall kunna anpassas

särskilt för denna grupp, t.ex. genom längre

anvisningstider eller genom att en åtgärd avlöses av

en annan.

Utskottet tillstyrker ett förslag om

flyttningsbidrag för en arbetslös som söker arbete i

övriga nordiska länder. Detsamma gäller regeringens

förslag om förstärkt försäkringsskydd för deltagare

i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

På arbetslivsområdet tillstyrks ett bidrag till

egenföretagare med stora kommunikationssvårigheter.

På området jämställdhet mellan kvinnor och män

tillstyrks en förstärkning av anslaget för JämO med

2 miljoner kronor med hänsyn till de ökade resurser

som krävs för tillsynen av jämställdhetslagens

regler om löneskillnader.

Reservationer och särskilda yttranden

Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet

kritiserar i en gemensam reservation inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken. De förordar en politik för

att skapa bättre förutsättningar för nya jobb och

tillväxt med utgångspunkt i de tre partiernas

gemensamma sjupunktsprogram, benämnt Jobballiansen.

Åtgärder måste till för att förhindra att

massarbetslösheten permanentas. Sysselsättningen

måste öka. Förutsättningar måste skapas för fler

riktiga arbeten och växande företag. Reservanterna

pekar bl.a. på vikten av en bättre lönebildning och

en ny arbetsrätt som ger utrymme för flexibilitet.

Innan en genomgripande reformering skett av

arbetsrätten bör en återgång ske till de regler som

gällde 1994. En allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring bör införas.

Egenfinansieringen bör höjas. De tre partierna

förespråkar system med personliga utbildningskonton

respektive lärlingsutbildning. Vid utformningen av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste kvalitet

sättas före kvantitet.

När det gäller inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken anser Vänsterpartiet i en

reservation att ansvaret i första hand bör åvila

staten. Möjligheterna till friare medelsanvändning

måste öka och en systematisk decentralisering

genomföras. Volymkraven bör avskaffas.

Arbetsmarknadspolitiken bör i första hand

koncentreras på förmedlingsverksamhet, på att

minimera långtidsarbetslöshet, att motverka s.k.

rundgång och att bryta könssegregeringen på

arbetsmarknaden. Kvalitet måste gå före kvantitet

och utbildningsalternativen göras attraktivare.

Arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större ansvar

för arbetskraften än i dag. Obligatoriska

praktikplatser och framtidsfonder bör införas.

Arbetsrätten bör förstärkas.

Centerpartiet poängterar i en reservation om

inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att goda

villkor för företagen ger förutsättningar för ökad

sysselsättning och minskad arbetslöshet.

Arbetsrätten bör decentraliseras ytterligare. Det

gäller också arbetsmarknadspolitiken som även bör

göras mer flexibel. De centrala regleringarna och

antalet åtgärder måste minska. En översyn bör göras

av AMV:s roll och funktion. Volymmålet bör ersättas

av effektmål eller mer kvalitativa mål.

Arbetslöshetsförsäkringen bör vara en

omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjning. Arbete måste alltid löna sig.

Miljöpartiet framför synpunkter på

arbetsmarknadspolitikens inriktning i ett särskilt

yttrande. Partiet betonar vikten av en

arbetstidsförkortning och anser att en samordning

bör prövas av statsbidrag till landsting och

kommuner med statsbidrag till

arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder.

Totalt har 35 reservationer och ett flertal

särskilda yttranden avgetts i ärendet. Flera av

reservationerna är gemensamma, däribland en av

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om

vikten av att utvärdera den nya åtgärden

arbetspraktik.

Yrkandena

Regeringens respektive motionärernas förslag, se

bilaga 4.

Samtliga yrkanden är väckta under 1998/99 års

riksmöte.

Ärendets beredning

Vid tidpunkten för utskottets behandling av ärendet

har riksdagen ännu inte fattat beslut om

utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna m.m.

för budgetåret 1999. Beslut i ärendet fattas under

förutsättning att riksdagen bifaller vad

finansutskottet hemställt i sitt betänkande

1998/99:FiU1 med anledning av budgetpropositionen

1998/99:1.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit

skrivelser från bl.a. Svenska kommunförbundet och

länsarbetsnämnden i Norrbottens län. Synpunkter har

även framförts i skrifter från enskilda personer.

Utskottet

1. ALLMÄNNA FRÅGOR

1.1 Allmän inriktning av politiken

Regeringen

Under rubriken redovisas dels propositionens

bedömning av huvudinriktningen för

arbetsmarknadspolitiken, dels vissa delar av

propositionens bilaga 4 Avstämning av målet om en

halverad öppen arbetslöshet till år 2000.

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse

mellan den socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samarbetet berör

fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö.

Enligt regeringen är den svenska ekonomin i grunden

stark. Investeringarna stiger snabbt, de offentliga

finanserna är sanerade, inflationen obefintlig,

bytesbalansen uppvisar överskott, sysselsättningen

stiger och arbetslösheten faller. Mycket tyder på

att Sverige står inför en period med uthålligt hög

tillväxt. Det finns dock hot mot en sådan

utveckling, framför allt genom den osäkerhet som

råder om den internationella ekonomiska

utvecklingen. Ett annat hot är risken för att pris-

och löneökningarna i Sverige tar fart i och med att

sysselsättningen stiger.

Sysselsättningen har stigit snabbare än väntat

under år 1998. Under året väntas ökningen uppgå till

1,3 %. Åren 1999 respektive 2000 beräknas ökningen

uppgå till 1,5 % respektive 1,8 %.

Arbetslösheten faller dock inte lika mycket som

sysselsättningen stiger. Det beror på att

arbetskraften ökar till följd av att många söker sig

ut på arbetsmarknaden när sannolikheten att få ett

arbete blir större. Den öppna arbetslösheten antas i

budgetpropositionen bli i genomsnitt 6,6 % under år

1998. För år 1999 beräknas den till 5,7 %. För åren

2000 och 2001 kalkylerar regeringen med att

lönebildningen fungerar väl och den internationella

ekonomiska utvecklingen är förhållandevis stark.

Därmed beräknas den öppna arbetslösheten falla till

4 % mot slutet av år 2000. Årsgenomsnittet år 2000

beräknas till 4,4 %.

De offentliga finanserna är sanerade och uppvisar

överskott redan under år 1998. Det är enligt

regeringen en anmärkningsvärd förändring i

förhållande till det läge som rådde för ett par år

sedan. Saneringspolitiken går nu in i en ny fas.

Framgången måste vårdas samtidigt som

finanspolitiken måste vara fortsatt stram.

Enligt regeringen konkretiseras i

budgetpropositionen den offensiv för uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen

föreslog i 1998 års ekonomiska vårproposition. Sex

framtidsområden lyftes fram: Kunskap och kompetens,

Delaktighet i informationssamhället, Hållbara

Sverige - ett föregångsland, Företagande, Europeiskt

samarbete och Ett Sverige för alla. I budgeten ingår

en rad åtgärder som föreslogs i den ekonomiska

vårpropositionen, däribland 4 miljarder kronor mer

än tidigare beslutat till skolan, vården och

omsorgen samt insatser inom bl.a.

tandvårdsförsäkringen, äldrevården,

bostadspolitiken, rättsväsendet och biståndet.

Eftersom de offentliga finanserna fortsätter att

utvecklas mer positivt än vad som tidigare antagits

finns det, utöver vad som beräknades i

vårpropositionen, ett begränsat ytterligare utrymme

för åtgärder som ökar sysselsättningen, rättvisan,

jämställdheten och omställningen till ekologisk

hållbarhet.

Överskotten i de offentliga finanserna beräknas

uppgå till 2,3 respektive 3,3 % av BNP för åren 2000

respektive 2001. Även dessa år överskrids enligt

regeringen de budgetpolitiska målen och BNP-

överskottet beräknas till 2,0 %. Här spelar dock

lönebildningen en avgörande roll. Om takten i

löneökningarna blir snabbare än vad arbetsmarknadens

parter har kommit överens om, inklusive den av

parterna angivna löneglidningen, kommer tillväxten

med all sannolikhet att bli lägre än beräknat. Detta

skulle leda till högre arbetslöshet och lägre

sysselsättning. Enligt budgetpropositionen skulle

det också kunna medföra skattehöjningar och

utgiftsnedskärningar.

Som nämnts innefattar samarbetet mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet fem områden. När det gäller området

sysselsättning anger budgetpropositionen att

arbetslösheten huvudsakligen skall minskas genom att

fler människor får arbete eller utbildning som ger

arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller.

Arbetslinjen innebär att arbete och aktiva åtgärder

skall komma i första hand och att det skall löna sig

att arbeta. Inom samarbetsområdet sysselsättning

redovisar budgetpropositionen följande punkter.

Fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation

medverkar till låga räntor, framtidstro och därmed ökade

investeringar och sysselsättning.

Ett konkret sysselsättningsmål införs. Andelen sysselsatta av

befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka till 80 % år 2004.

I samband med 1999 års vårproposition skall regeringen

presentera förslag som ökar möjligheterna att uppnå målet.

Kompetensutveckling i arbetslivet skall stimuleras. Regeringen

skall i vårpropositionen 1999 återkomma med förslag som skall

kunna träda i kraft den 1 januari 2000. En förutsättning för

statlig stimulans är att arbetsmarknadens parter bidrar med en

ansvarsfull delfinansiering.

Utöver förstärkningarna till skolan, vården och omsorgen i

vårpropositionen 1998 med 4 miljarder kronor för år 1999 och 4

miljarder kronor år 2000 föreslås att kommuner och landsting

tillförs ytterligare 2 miljarder kronor år 2001.

En arbetsgrupp tillsätts i Regeringskansliet för att fördjupa

underlaget i arbetstidsfrågor. I arbetsgruppen skall ingå

bl.a. representanter för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Arbetsgruppen skall presentera bedömningar av konsekvenserna

av olika arbetstidsförändringar samt lämna förslag till hur

arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

När det gäller jämställdhet, ett annat av

samarbetsområdena, redovisas följande i

budgetpropositionen.

Jämställdhetsombudsmannen tillförs 2 miljoner kronor för

utökad tillsyn enligt jämställdhetslagen.

Statistiska centralbyrån (SCB) tillförs resurser för att bl.a.

vidareutveckla lönestatistik och ta fram underlag för

jämställdhetsbokslut.

Den pågående utredningen om jämställdhetslagen får

tilläggsdirektiv när det gäller frågor om arbetsvärdering.

Regeringen skall uppdra åt myndigheterna att arbeta mer aktivt

med jämställdhetsfrågor, inklusive frågor om lika lön.

En rad andra åtgärder skall vidtas av regeringen för att öka

jämställdheten. Regeringen skall hösten 1999 redovisa hur

jämställdhetspolitiken utvecklats.

Regeringen har tidigare satt upp som mål att den

öppna arbetslösheten skall halveras till 4 % år

2000. Därefter är målet full sysselsättning. Som

framgått ovan bör ett konkret sysselsättningsmål

införas.

Den positiva arbetsmarknadsutvecklingen under det

senaste året måste fortsätta.

Sysselsättningstillväxten måste framför allt ske i

den privata sektorn. Mindre utgifter för

arbetslöshet och högre inkomster från sysselsättning

leder till att de offentliga utgifterna i högre grad

kan användas till välfärdens kärna, däribland skola,

vård och omsorg. Det sysselsättningsmål som föreslås

i budgetpropositionen motsvarar ca 375 000 nya

arbetstillfällen under sju år, eller närmare 55 000

arbetstillfällen per år. Genom ökad sysselsättning,

utbildning, rehabilitering och andra aktiva insatser

kommer personer som i dag försörjs genom sociala

bidrag och ersättningar att kunna återgå till

arbete. Regeringen avser som nämnts att i

vårpropositionen 1999 återkomma med förslag om hur

sysselsättningsmålet skall uppnås.

Avstämning av halveringsmålet

I propositionens bilaga 4 Avstämning av målet om en

halverad öppen arbetslöshet till år 2000 redovisas

bl.a. följande.

Att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten

är regeringens främsta uppgift. Politiken för ökad

sysselsättning bygger på fem grundstenar.

De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna

stabila.

Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att

arbetslösheten skall kunna halveras.

Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske

i den privata sektorn.

I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras

framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör

kärnan i välfärden.

Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler

människor får arbete eller utbildning som ger ökade

möjligheter till arbete.

Den sistnämnda grundstenen i regeringens

sysselsättningsstrategi innebär en flerårig satsning

på utbildning och kompetensutveckling på alla nivåer

i samhället. Förutsättningarna för att varaktigt

höja sysselsättningen och förbättra möjligheterna

till arbete för de arbetslösa skall förbättras genom

utbildning.

Antalet studerande i gymnasial vuxenutbildning

inklusive Kunskapslyftet uppgick under hösten 1997

till drygt 200 000 personer. Antalet studerande inom

Kunskapslyftet har fortsatt att öka under år 1998.

Under våren 1998 uppbar drygt 80 000 personer

särskilt utbildningsbidrag varav 80 % var arbetslösa

och 20 % anställda. Till och med september 1998 hade

ca 32 000 arbetslösa sökt särskilt utbildningsbidrag

för ett andra år.

Intresset är stort för försöksverksamheten med

eftergymnasial kvalificerad yrkesutbildning där

drygt 3 500 elever antogs under 1997.

Försöksverksamheten byggs ut till 12 000 platser år

1999 och förlängs till år 2001. Utbildningen skall

koncentreras till bristyrkesområden.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget medför ökad

risk för inflationsdrivande flaskhalsar till följd

av brist på viss yrkeskompetens. Regeringen har

därför vidtagit en rad åtgärder för att anpassa de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till den ökade

efterfrågan på arbetskraft. Således har exempelvis

arbetsmarknadsutbildningen i större utsträckning

inriktats på dyrare yrkesinriktade utbildningar. Ett

nationellt program för IT-utbildning har inletts.

Konjunkturförbättringen har också medfört att de

aktiverande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

minskar i omfattning till förmån för

kompetenshöjande åtgärder.

Oppositionspartiernas alternativ m.m.

I parti- och kommittémotioner har

oppositionspartierna utvecklat sina mer övergripande

synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Partiernas

politik i denna del kan sammanfattas på följande

sätt. I avsnittet behandlas också fyra enskilda

motioner.

Moderaterna

Enligt Moderaterna i motion Sk310 (yrk. 17-19) är

arbetsmarknaden uppbyggd på det gamla

industrisamhällets strukturer. Även om det är svårt

att ange exakt vilken betydelse arbetsrätten har för

sysselsättningen upplevs t.ex.

rehabiliteringsansvaret som en börda av många

småföretagare, vilket kan leda till att riskerna

upplevs som större än den möjliga vinsten. Om

sysselsättningen skall öka måste man förstå hur

politiska och fackliga beteenden påverkar

företagarnas engagemang och vilja att expandera. Den

låga flexibiliteten hänger samman med

kollektivavtalssystemet som överfört den anställdes

rätt till de fackliga organisationerna.

Kollektivavtalsmodellen passar inte på den nya

arbetsmarknaden. Enligt Moderaterna behövs det en ny

syn på de ömsesidiga relationerna. Arbetets

rättigheter skall tillkomma den enskilde. De

fackliga organisationerna blir inte obehövliga, men

den enskilde skall inte vara beroende av deras

välvilja.

Nya regler behövs, som möjliggör nyanställningar

och stärker den enskildes ställning. Det

grundläggande skyddet, inte mer, skall lagregleras.

I lagen om anställningsskydd bör turordningsreglerna

avskaffas. Den enskilde skall kunna förfoga bl.a.

över lönevillkoren. Sympatiåtgärder och blockader

mot enmansföretag bör förbjudas. Medlemmarna bör

tillfrågas innan en konflikt utlöses. Den fackliga

vetorätten vid upphandlingar bör avskaffas (yrk.

17).

En modern arbetsmarknadspolitik måste utformas så

att förvärvsarbete blir möjligt och attraktivt. Den

bör ha fyra huvudelement och vara åtskild från

förmedlingsverksamheten (yrk. 19). Ersättning vid

arbetslöshet genom en allmän och obligatorisk

försäkring som ger grundläggande skydd för alla med

möjlighet till avtalsgrundat tilläggsskydd,

ersättning med 75 % av tidigare lön, en bortre

parentes och finansiering genom avgifter från den

försäkrade som kompenseras genom lägre skatt (yrk.

18). Insatser för ungdomars inträde på

arbetsmarknaden genom att ett system med

lärlingsutbildning för ungdomar mellan 20 och 25 år

byggs upp tillsammans med företagen. Utbildning

riktad mot specifika yrkesområden samt

kompletteringar av arbetslösas kompetens,

inkluderande stöd till arbetshandikappade.

Säkerställande av att äldre och arbetshandikappade

finner en plats på arbetsmarknaden.

Moderaterna understryker att en reformering av

detta slag skall ske parallellt med att

förutsättningar skapas för fler riktiga arbeten.

Förändringarna måste kompletteras med

övergångsregler.

Också i kommittémotion A276 (yrk. 1 och 2) för

Moderaterna fram förslag om en allmän

arbetslöshetsförsäkring som skall vara en

omställningsförsäkring. Förändringarna bör

genomföras från den 1 januari 1999. I samma motion

förordar partiet en omfattande reformering av

arbetsmarknadspolitiken enligt de riktlinjer som

redovisas i motion Sk310.

I kommittémotion Sk670 (yrk. 2) framhåller

Moderaterna att den bästa kunskapsspridningen sker

genom rörlighet på arbetsmarknaden. Vad som behövs

är en mer flexibel arbetsrättslagstiftning,

stimulans för rörlighet och större möjligheter till

enskilda "fallskärmar" genom ökade möjligheter till

enskilt pensionssparande.

Lönebildningen fungerar dåligt.

Förhandlingssystemet med dess olika nivåer driver

fram för höga generella löneökningar. Det är

angeläget med en individualisering, men den

motverkas av förhandlingssystemet som bygger på att

alla skall betalas lika. Resultatet blir

internationellt sett rekordhöga ingångslöner som gör

det svårt för ungdomar att komma in på

arbetsmarknaden. Det mest avgörande är dock att allt

högre skatter tar i anspråk det utrymme som en

produktivitetsökning skapar.

Löneökningsutrymmet blir än mindre om det skall

urholkas av en generell arbetstidsförkortning. En

arbetsdelning skulle undergräva landets möjligheter

att växa och innebära en kapitulation inför

massarbetslösheten. Det är dessutom orimligt att

enskilda löntagare genom kollektiv

arbetstidsförkortning fråntas rätten till bättre

ersättning för sitt arbete.

Det kollektivavtalssystem som finns i Sverige leder

till låg flexibilitet och färre nyanställningar.

Alternativet är att nyanställningar visserligen

kommer till stånd men utanför alla regler, vilket

skulle skapa en uppdelning av arbetsmarknaden.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet konstaterar i motion N336 (yrk. 5)

att det nya sysselsättningsmålet är en viktig

komplettering till målet att halvera arbetslösheten.

Målet måste också omfatta nyckeltal om den

könssegregerade arbetsmarknaden, arbetstidsmönster

(heltid/deltid), kontraktstyper (fast/tillfällig)

liksom om nationella och regionala

sysselsättningsmönster för personer med

funktionshinder, invandrare samt olika ålders- och

utbildningsgrupper.

Enligt Vänsterpartiet i motion A804 (yrk. 1) bör de

övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och

AMV:s verksamhet kompletteras med ett fjärde mål:

att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden såväl

horisontellt som vertikalt och såväl vad gäller

yrkestillhörighet och befattningskategori som när

det gäller löner och andra arbetsvillkor.

Vänsterpartiet noterar i motion N336 att regeringen

i någon mån är beredd att ompröva politiken i den

riktning som partiet förordat. Men ytterligare

förändringar behövs. Arbetsmarknadspolitiken bör

koncentreras på förmedlingsverksamhet, på att

minimera långtidsarbetslöshet och s.k. rundgång och

på att bryta könssegregeringen. Den enskilda

individen skall stå i fokus och meningsfulla

individuella handlingsplaner skall styra insatserna.

Kvalitet bör gå före kvantitet. Inflationsdrivande

flaskhalsar skall motverkas och insatser för

utbildning och yrkesmässig rörlighet prioriteras.

Åtgärder med låg kvalitet, exempelvis ALU, API och

OTA, skall successivt avvecklas och ersättas av

kombinationer av utbildning och praktik i olika

former.

Utbildning bör göras mer attraktiv genom höjning av

den lägsta nivån på utbildningsbidraget.

Stimulansbidrag bör införas för bristyrkesutbildning

liksom merkostnadsersättning för studier utanför

hemorten. Vänsterpartiet förespråkar åtgärder som

kombinerar utbildning och praktik. Obligatoriska

praktikplatser bör införas på stora och medelstora

arbetsplatser. Framtidsfonder är en metod att

förverkliga kompetensutveckling i arbetslivet.

Arbetsmarknadspolitiken måste integreras i närings-

och regionalpolitiska strategier för att få god

effekt.

Mer behöver göras för att stödja särskilt utsatta

grupper, t.ex. funktionshindrade, invandrare, äldre

och lågutbildade. Diskrimineringen i arbetslivet

måste bekämpas. Sysselsättningssubventioner bör utgå

selektivt; exempelvis bör ideella föreningar

behandlas annorlunda än andra arbetsgivare i fråga

om lönebidrag. Lokala erfarenheter bör tas till

vara. Passiviteten bland långtidsarbetslösa kan

brytas i samspel med folkrörelser och lokalt

näringsliv. Det är särskilt viktigt med samverkan

mellan arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken.

Arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större ansvar

för arbetskraften. I dag lastas stora delar av

kostnaderna för bl.a. rekrytering, introduktion,

praktik, kompetensutveckling och rehabilitering över

på stat, kommunsektor, socialförsäkringar och

individ. Kostnadsansvaret bör omfördelas. Till grund

för central avtalsreglering bör det finnas

lagstiftning som föreskriver ett betydande

kostnadsansvar för arbetsgivarna och som

kompletteras med ett system för vinstdispositioner

med löntagarinflytande.

Arbetsrätten bör förstärkas mot bakgrund av de

stora förändringar som skett i arbetslivet. Det

behövs också nya övergripande centrala avtal som

reglerar arbetslivet.

Lönebildningen bör vara stabil och garantera

parternas integritet. Partiet motsätter sig i motion

A291 (yrk. 4) lägre ungdomslöner.

I motion N335 (yrk. 16) hävdar Vänsterpartiet att

det för närvarande finns en uppsjö av

försöksverksamheter och frizoner som måste ersättas

av en systematisk reform där volymkraven tas bort,

regelverket liberaliseras och beslutsfattandet

decentraliseras. Frågan bör behandlas i en

sysselsättningspolitisk arbetsgrupp mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

IT och en positiv strukturomvandling måste gå hand

i hand med en successiv arbetstidsförkortning via

lagstiftning, anser Vänsterpartiet i motion T803

(yrk. 10).

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna ser den fulla sysselsättningen som

ett djupt ideologiskt mål. I motion A257 (yrk. 1, 3,

4, 13, 30 och 31) betonar partiet att

företagsklimatet och småföretagen är centrala för de

nya arbeten som måste skapas för att flera skall

kunna försörja sig själva och få mer makt över sina

liv. En långsiktig och stabil ekonomisk politik bör

samspela med en reformerad, aktiv

arbetsmarknadspolitik. Detaljregleringen och floran

av åtgärder är alltjämt för stor och måste ersättas

med mer generella och enkla system (yrk. 1).

Politiken måste utgå från subsidiaritetsprincipen.

Nedflyttning av ansvar och resurser måste ske från

högre till lägre nivå. Kommun, arbetsförmedling och

försäkringskassa bör svara för det praktiska och

ekonomiska genomförandet. De statliga resurserna för

åtgärderna bör följa med i en sådan decentralisering

och företag, fackföreningar m.fl. bör involveras

(yrk. 3). Också i motion N330 (yrk. 17) framförs

förslag av likartad innebörd.

Med en mer flexibel och lokalt tillämpad

arbetsmarknadspolitik är det inte möjligt att i ett

fixt tal bestämma hur många personer som skall

finnas i åtgärder. Kristdemokraterna anser att nivån

i stället bör uttryckas i intervall, som kombineras

med ett utvärderingssystem. Intervallet bör för

nästa budgetår ligga mellan 140 000 och 160 000

åtgärdsplatser, anser Kristdemokraterna i motion

A257 (yrk. 13).

S.k. rundgång måste förhindras, men utan att

tryggheten rycks undan för redan hårt drabbade.

Insatserna för långtidsarbetslösa måste inriktas på

sådan kompetenshöjning som kan underlätta arbete i

de branscher som har de bästa framtidsutsikterna.

Projekt som motverkar passivisering bör stöttas.

Ansvariga myndigheter måste vara mera aktiva, t.ex.

genom riktade informationsinsatser. Regeringen bör

tillsätta en särskild delegation med uppdrag att ta

fram förslag som kan stärka den arbetslöse i dennes

sociala situation (yrk. 4).

Lönebildningen måste förbättras. I dag är

lönestrukturen extremt sammanpressad. Större hänsyn

bör tas till kompetens, kunnande, prestation och

ansvar. Det medför att lönebildningen i större

utsträckning bör ske på det lokala planet, vilket

förutsätter observans i fråga om situationen mellan

arbetsgivaren och den enskilde. Bra former för

arbetsvärdering kan vara ett instrument för en mer

objektiv lönesättning. Lönerna för ungdomar bör vara

mer flexibla. Med lägre ingångslöner skulle fler

unga kunna få arbete. Andra delar i en bättre

fungerande lönebildning är enligt Kristdemokraterna

högre avgifter i arbetslöshetsförsäkringen från de

försäkrade och ett vinstdelningssystem för de

anställda (yrk. 30).

Partiet förordar en mer flexibel arbetsrätt som är

bättre anpassad till de mindre företagen. Två

personer bör kunna undantas från

turordningsreglerna, fackets vetorätt vid

entreprenader bör avskaffas och ett förbud införas

mot blockader av enmansföretag,

provanställningstiden bör förlängas till tolv

månader, återanställningsrätten minskas till sex

månader för bl.a. personer under 55 år och

visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåtas upp

till två år (yrk. 31).

Centerpartiet

Enligt Centerpartiet i motion A214 (yrk. 10, 15, 17

och 18) måste en politik för ökad sysselsättning ge

möjlighet för allt fler att komma in på

arbetsmarknaden och också underlätta för människor

att klara den allt snabbare omställningstakten på

arbetsmarknaden. Ett antal åtgärder krävs.

Problemen med flaskhalsar på arbetsmarknaden måste

motverkas genom ökad satsning på kvalificerad

arbetsmarknadsutbildning och mer decentraliserad

arbetsmarknadspolitik. Genom sänkta

arbetsgivaravgifter minskar arbetskraftskostnaderna

och nya arbeten tillkommer.

Det blir allt svårare att tillämpa nu gällande

arbetsrättslagstiftning på den moderna och flexibla

arbetsmarknaden. Regeringen bör tillsätta en

utredning med uppdrag att se över dagens

arbetsrättsliga regelsystem i syfte att förändra och

anpassa det så att det ger långsiktiga och tydliga

villkor, främjar tillväxt samt tillgodoser

företagens krav på flexibilitet och den enskildes

rätt till trygghet (yrk. 10). En anpassning måste

ske till det nya arbetsliv som växer fram och kraven

på livslångt lärande.

Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras och

göras mer flexibel (yrk. 17). Även på detta område

behöver regelverket ses över. De centrala

regleringarna och antalet åtgärder måste minska. De

lokala arbetsförmedlingsnämnderna bör ges mer

befogenheter. Större andel av resurserna bör kunna

hanteras lokalt och länkas ihop med andra åtgärder.

Också i partiets motion Fi210 (yrk. 32 och 33)

poängteras behovet av decentralisering och

regelförenklingar. Dagens volymmål inom

arbetsmarknadspolitiken bör ersättas av effektmål

eller mer kvalitativa mål. Centerpartiet anser att

möjligheterna, inom ramen för de nationella målen

för arbetsmarknadspolitiken, bör öka att lokalt

hantera de medel som står till

arbetsmarknadspolitikens förfogande. Enligt motion

N337 (yrk. 17) är det ett minimikrav att en friare

användning av arbetsmarknadspolitiska medel

omedelbart bör omfatta regionalpolitiskt

prioriterade områden.

Arbetsmarknadsverkets organisation och funktion bör

ses över. Ett centralt ämbetsverk hindrar den

önskvärda flexibiliteten. För att öka effektiviteten

bör länsarbetsnämndernas handlingsutrymme utvidgas.

Arbetsmarknadspolitiska insatser måste kunna

samverka med den regionala och lokala närings- och

utbildningspolitiken. AMV:s ställning och funktion

bör analyseras utifrån dessa utgångspunkter, anser

Centerpartiet i motion A214 (yrk. 18).

I samma motion konstateras att arbete alltid måste

löna sig. Regeringen bör tillsätta en utredning med

uppdrag att se över hur olika bidrag samverkar.

Incitamenten att ta arbete eller utbilda sig bort

från arbetslöshet måste stärkas (yrk. 15).

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en

omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjningskälla, enligt Centerpartiet i motion

Fi210 (yrk. 34). Eftersom det är flera problem

förknippade med en tidsbegränsad ersättningsrätt bör

det i stället införas en avtrappning av ersättningen

inom arbetslöshetsförsäkringen.

Folkpartiet

Folkpartiet betonar i motion A255 (yrk. 1-5 och 19)

att arbetsmarknadspolitiken vilar på tre ben: en

aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt

näringslivsklimat och sunda statsfinanser. De tre

benen är beroende av varandra och utgör alla

förutsättningar för att man skall kunna bekämpa

arbetslösheten.

Målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att

pressa ner den totala arbetslösheten och att öka

antalet sysselsatta. Partiet konstaterar med

tillfredsställelse att regeringen har som mål att

pressa ner den totala arbetslösheten till år 2004.

Politiken måste inriktas på att få fram riktiga

arbetstillfällen. Målet måste vara färre arbetslösa

och fler i arbete (yrk. 1).

Folkpartiet poängterar arbetets sociala värde. Att

ha arbete är inte bara en ekonomisk fråga. För de

flesta människor innebär det att man har en uppgift

som andra efterfrågar och att man har ett socialt

umgänge. Detta gäller inte minst arbetshandikappade

(yrk. 2).

Inget volymmål bör anges för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Ett sådant mål

leder till att kvantitet riskerar att gå ut över

kvalitet. Det bör vara möjligt att genomföra

besparingar inom arbetsmarknadspolitiken genom

kraftfull decentralisering och minskad byråkrati,

samverkan med andra aktörer som kommuner och

näringslivsorganisationer, konkurrensutsatt

upphandling av fler verksamhetsdelar än i dag och

genom att när det är lämpligt välja billigare

åtgärder framför dyrare. Det får dock inte innebära

att man prioriterar bort något dyrare

arbetsmarknadsutbildningar som nästan säkert leder

till arbete (yrk. 3).

Satsningar bör göras på arbete inom tjänstesektorn.

Detta ställer krav på arbetsmarknadspolitiken. Den

skall underlätta snabb rekrytering av arbetskraft.

Den skall hjälpa arbetssökande att hitta nya vägar

till arbete eller kompetenshöjning och underlätta

rörlighet på arbetsmarknaden. De många nya former av

kontrakt eller anställningar som växer fram ställer

krav på förnyelse av arbetsförmedlingar,

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetsrätt

(yrk. 4). Arbetsmarknadspolitiken måste vidare

anpassas till att kompetensutveckling och social

kompetens blir allt viktigare i arbetslivet (yrk.

5). De privata arbetsförmedlingarna måste få finnas

kvar. Det är bra med mångfald på

arbetsförmedlingsområdet (yrk. 19).

I kommittémotion A254 (yrk. 1 och 2) betonar

Folkpartiet i likhet med i motion A255 att de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste utformas så

att de leder till riktiga nya arbeten.

Arbetsmarknadsstatistiken mäts på olika sätt av SCB

och AMS. Ett mer enhetligt mått borde tillämpas för

att ge en mer rättvisande bild av arbetslöshetens

omfattning. Detta är önskvärt för att undvika

manipulation och missförstånd.

Arbetsmarknadslagarna bör enligt motion N332 (yrk.

19) omedelbart moderniseras. Reglerna i lagen om

anställningsskydd och medbestämmandelagen bör

återställas till vad som gällde under den borgerliga

regeringsperioden. Folkpartiet föreslår att

turordningsreglerna ändras så att två personer kan

undantas i varje turordningskrets, att möjligheterna

till provanställning förlängs upp till tolv månader,

fackets vetorätt vid entreprenader slopas och förbud

införs mot blockad av enmansföretag,

konfliktreglerna ses över och att fackets

tolkningsföreträde i olika lagar ersätts av medel

för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.

Vidare anser Folkpartiet att staten skall behandla

företagarperspektivet som likvärdigt med

löntagarperspektivet och att reglerna för

uppdragstagare, exempelvis konsulter och personal

från uthyrningsföretag, bör moderniseras så att de

inte kolliderar med regelsystemet i lagen om

anställningsskydd.

Miljöpartiet

Miljöpartiet tar i två motioner upp frågan om en

arbetstidsförkortning. Enligt motion So309 (yrk. 5)

är det viktigt att sänka normalarbetstiden, i ett

första steg till 35 timmar i veckan på väg mot 30-

timmarsvecka. Kraven på flexibilitet i näringslivet

kommer enligt kommittémotion N334 (yrk. 10) att öka.

Detta får inte leda till att människors sociala

situation blir sämre. Genom att normalarbetstiden

sänks till i första hand 35 timmar i veckan går det

att acceptera ökad flexibilitet.

Enligt kommittémotion So460 (yrk. 3) bör man pröva

en samordning av statsbidrag till landsting och

kommuner med statsbidrag till

arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder.

Förslaget skall ses mot bakgrund av att kommuner och

landsting de senaste åren tappat stora inkomster

genom minskat skatteunderlag och reducerade

statsbidrag. Det har bl.a. medfört

personalinskränkningar som i sin tur inneburit att

välutbildad personal får ersättning från staten via

arbetslöshetskassan och då går sysslolös i stället

för att bidra till högre kvalitet i

omvårdnadsarbetet inom hälso- och sjukvården och

därmed erhålla lön från landstinget. Enligt

Miljöpartiet har en rapport från AMS visat att de

budgetmässiga effekterna för staten av att friställa

personal är begränsade.

I motion Kr274 (yrk. 10) anser Miljöpartiet att de

arbetsmarknadspolitiska målen bör underställas de

kulturpolitiska.

Övriga motioner

Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) anser i

motion N326 (yrk. 17) att den obligatoriska

platsanmälan skall slopas som ett led i förenklingar

för företagen.

Inger Segelström m.fl. (s) pläderar i motion A230

för ett utvecklande och jämställt arbetsliv och tar

därvid upp frågor som rör bl.a. deltidsarbete,

kompetensutveckling, IT, löneskillnader och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Sofia Jonsson (c) förespråkar i motion A218 en

decentraliserad arbetsmarknadspolitik.

Arbetsmarknadspolitiska medel från staten bör i

huvudsak fördelas till landsting/regioner som sedan

beslutar om fördelning till kommunerna. De lokala

arbetsförmedlingsnämnderna bör därefter besluta om

medelsfördelningen utan att länsarbetsnämnden har

överprövningsrätt.

Arbetsmarknadsutskottets syn på

inriktningen av arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadsläget

Som framgått ovan tecknas i budgetpropositionen en

positiv bild av den ekonomiska utvecklingen och av

läget på arbetsmarknaden. Den öppna arbetslösheten

fortsätter att minska, sysselsättningen stiger och

antalet lediga platser som anmäls till

arbetsförmedlingen är fler än under föregående år.

Finansutskottet drar i sitt ställningstagande den

19 november 1998 om förslag till ramar för 1999 års

statsbudget (bet. 1998/99:FiU1) slutsatsen att

förutsättningarna är goda för en hög tillväxt i

svensk ekonomi under de närmaste åren. Det finns

dock en ökad risk för en något lägre tillväxt under

framför allt 1999 än den bedömning som regeringen

gjorde i budgetpropositionen. En sämre tillväxt

innebär en svagare utveckling av sysselsättningen

och de offentliga finanserna. Det finns dock enligt

finansutskottet vissa motverkande faktorer som lägre

inflation och lägre räntor. Därför förutsätter

finansutskottet att regeringen vid behov återkommer

med förslag till åtgärder i vårpropositionen.

Enligt AMS prognos om utvecklingen av

arbetsmarknaden under 1999 som publicerades den 23

november 1998 kan den pågående återhämtningen på

arbetsmarknaden bromsas upp något.

Industrikonjunkturen har dämpats under det senaste

halvåret och väntas förbli dämpad även under nästa

år samtidigt som den totala inhemska efterfrågan

endast väntas mattas marginellt. Enligt AMS har den

starka inhemska efterfrågan medfört många nya

arbetstillfällen inom den privata tjänstesektorn och

att den kommunala sysselsättningen har ökat. Ett

oroande inslag i AMS prognos är enligt utskottet att

de regionala skillnaderna i sysselsättning och

arbetslöshet väntas tillta. Likaså tilltar enligt

AMS polariseringen på arbetsmarknaden. Efterfrågan

ökar främst på välutbildad arbetskraft medan

efterfrågan på korttidsutbildad arbetskraft knappt

stiger.

Arbetsmarknadsutskottet har den 10 november 1998 i

ett yttrande till finansutskottet (bilaga 4 till

protokoll 1998/99:4) framhållit att

arbetsmarknadsläget är svårtolkat men utskottet

ansåg sig inte ha underlag för en bedömning av om de

nyckeltal i fråga om sysselsättning och arbetslöshet

som redovisas i budgetpropositionen behöver

revideras. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Som framhålls i budgetpropositionen är svensk

ekonomi i grunden stark. Arbetsmarknadsutskottet ser

med tillfredsställelse på att regeringen under

mandatperioden avser att söka skapa största möjliga

uppslutning för en politik för full sysselsättning.

Det samarbete mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet som inledningsvis

redovisats inbegriper fem områden. Inom två av

områdena - sysselsättning respektive jämställdhet -

berörs som framgått mer direkt ett antal frågor som

ligger inom arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde.

Mål inom sysselsättnings- och

arbetsmarknadspolitiken m.m.

Utskottet övergår nu till att behandla mål inom

sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken och

därmed sammanhängande frågor. Som framgått ovan

anser regeringen att det nuvarande s.k.

arbetslöshetsmålet, alltså det mål som innebär att

den öppna arbetslösheten skall nedbringas till 4 %

år 2000, bör kompletteras med ett

sysselsättningsmål. Arbetsmarknadsutskottet har i

sitt tidigare nämnda yttrande till finansutskottet

framhållit att det av flera skäl är bra att

arbetslöshetsmålet kompletteras med ett

sysselsättningsmål. Som sägs i propositionen är det

önskvärt att en så stor del av befolkningen som

möjligt är sysselsatt i reguljärt arbete eftersom

det bidrar till högre tillväxt, ökad välfärd, en

jämnare inkomstfördelning och ett mer jämställt

samhälle. I sammanhanget underströk utskottet att

målet måste vara att den ökade sysselsättningen

skall komma både kvinnor och män till del. I

betänkande 1998/99:FiU1 framhåller finansutskottet

att ambitionen att öka sysselsättningen skärps genom

att målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till år 2000 kompletteras med ett

nytt sysselsättningsmål. Arbetsmarknadsutskottet

vill framhålla att det slutliga målet måste vara att

uppnå full sysselsättning.

Vänsterpartiet anser som nämnts att det nya

sysselsättningsmålet måste omfatta nyckeltal som

belyser bl.a. den könssegregerade arbetsmarknaden,

arbetstidsmönster, anställningsformer och

sysselsättningsmönster och att uppgifter bör tas

fram såväl för riket som för regioner. Utskottet

delar uppfattningen att det är viktigt med ett bra

statistiskt underlag för att belysa utvecklingen på

arbetsmarknaden.

Behovet av statistiska mått rörande

arbetsmarknaden, däribland s.k. resultatindikatorer,

behandlas för närvarande i en arbetsgrupp som

tillsatts av regeringen. Arbetsgruppens uppdrag

omfattar styrning, uppföljning och utvärdering av

arbetsmarknadspolitiken. Den skall bl.a. se över de

nuvarande verksamhetsmålen för Arbetsmarknadsverket.

I budgetpropositionen sägs att det är viktigt att få

till stånd en effektiv uppföljning av målen liksom

att få ett underlag för omprövning. Utskottet delar

denna uppfattning.

Behovet av att få fram bättre

sysselsättningsstatistik på regional nivå har

uppmärksammats bl.a. i anslutning till den

försöksverksamhet med friare användning av

arbetsmarknadspolitiska medel som pågår i vissa län.

I fyra av försökslänen; Värmland, Dalarna, Gävleborg

och Jämtland kommer SCB:s arbetskraftsundersökningar

(AKU) att utvidgas under år 1999 i detta syfte.

Utskottet anser att det är önskvärt att man kan

följa arbetsmarknadsutvecklingen på regional nivå.

En rad regioner och kommuner/kommundelar deltar för

närvarande i försöksverksamhet med friare användning

av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det

finns därmed ett intresse för att mäta och jämföra

arbetsmarknadsutvecklingen i försöksområdena med

motsvarande utveckling i andra delar av landet.

Utskottet utgår från att man i det tidigare nämnda

översynsarbetet behandlar behovet av könsuppdelad

och regional sysselsättningsstatistik.

Med anledning av ett motionsyrkande från

Folkpartiet vill utskottet i detta sammanhang

poängtera betydelsen av att

arbetsmarknadsstatistiken görs så enhetlig och

lättöverskådlig som möjligt. Det gäller såväl i

fråga om SCB:s arbetskraftsundersökningar som i

fråga om den statistik som tas fram inom

Arbetsmarknadsverket. Utskottet vill också betona

att Sverige bör medverka till internationellt

jämförbar arbetsmarknadsstatistik.

Det finns i detta sammanhang anledning att peka på

att regeringen i budgetpropositionen föreslår att

SCB skall tillföras mer resurser för att

vidareutveckla lönestatistiken och för att ta fram

statistiskt underlag för jämställdhetsbokslut.

Utskottet ser positivt på detta.

Miljöpartiet ställer i en motion krav på att de

arbetsmarknadspolitiska målen bör underställas de

kulturpolitiska. I sitt yttrande 1997/98:AU8y till

kulturutskottet tog utskottet ställning till

liknande motionsyrkanden och framhöll då att de

arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen

inte skall behöva ställas mot varandra. En rätt

tillämpad arbetsmarknadspolitik bör motverka

överetablering av konstnärer och därmed ett

kulturutbud som inte svarar mot vad som är

kulturpolitiskt motiverat.

Kompletterande mål

Som redovisats ovan anser Vänsterpartiet att de

övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och

AMV:s verksamhet bör kompletteras med ett fjärde

mål: att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.

Utskottet kan till att börja med konstatera att

arbetsmarknadsmyndigheterna har ett uppdrag att

verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika

villkor och att motverka en könsuppdelad

arbetsmarknad. Detta slås fast i förordningen

(1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten. Det finns tre övergripande effektmål

för AMV under 1998: att hålla vakanstiderna nere för

lediga platser, att minska långtidsarbetslösheten

och att motverka långa tider utan arbete. I

budgetpropositionen föreslås att målen skall kvarstå

oförändrade under 1999. Till effektmålen finns för

innevarande budgetår fem verksamhetsmål knutna. I

ett av dessa anges att de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna skall användas så att de tillsammans med

förmedlingsinsatserna medverkar till att bryta

könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Utskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning

att det är viktigt att bryta könsuppdelningen på

arbetsmarknaden och anser att detta även

fortsättningsvis måste komma till uttryck i målen

för Arbetsmarknadsverket. Som nyss nämnts har en

arbetsgrupp tillsatts med uppgift att bl.a. göra en

översyn av de nuvarande verksamhetsmålen för

Arbetsmarknadsverket. Utskottet anser att den

aktuella frågan lämpligen kan övervägas i denna

översyn. Utskottet återkommer i avsnittet 3.2 till

frågor som rör verksamheten vid

Arbetsmarknadsverket.

Frågor om volymmål

När det gäller det krav som ställts på

Arbetsmarknadsverket i fråga om antal personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, det s.k.

volymmålet, vill utskottet i likhet med flera

motioner poängtera att kvantitet inte får ställas

mot kvalitet. Som framhålls i budgetpropositionen

skall arbetsmarknadspolitiken ges en tydligare

tillväxtfrämjande inriktning. Det skall bl.a. finnas

ett fortsatt stort utrymme för yrkesinriktad

arbetsmarknadsutbildning som komplement till det

reguljära utbildningsväsendet. Samtidigt skall

praktikåtgärderna minska i omfattning. När

konjunkturen förbättras och fler får arbete, skiftar

behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser från

aktiverande åtgärder med höga volymer till

kompetenshöjande åtgärder. Som framhålls i

budgetpropositionen har arbetsmarknadsutbildningen i

ett gynnsamt konjunkturläge stor betydelse för att

öka de arbetslösas anställbarhet. Det är angeläget

att snabbt kunna tillsätta lediga platser och att

undvika flaskhalsproblem. Utskottet återkommer i

avsnittet 3.3 till frågor rörande volymmålet.

Lokal samverkan

Utskottet vill i enlighet med tidigare

ställningstaganden, bl.a. i betänkande 1997/98:AU1,

betona att arbetsmarknadspolitiken i första hand är

en statlig angelägenhet. Detta utesluter inte att

det samtidigt skall finnas förutsättningar för en

stark lokal förankring av verksamheten, något som

betonas i flera motioner. Genom en sådan förankring

ökas träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna och

man kan undvika detaljstyrning från central nivå.

När det gäller formerna för lokal samverkan i

arbetsmarknadspolitiken noterar utskottet att det

ingår i uppgifterna för den tidigare nämnda

arbetsgruppen att se över dessa i syfte att

säkerställa hög kvalitet.

I avsnittet 3.2 och 3.3 kommer utskottet att

närmare behandla frågor om försöksverksamhet med

lokal samverkan och friare användning av medel för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns dock

anledning att redan här erinra om utskottets

ställningstagande våren 1998 i betänkande

1997/98:AU11 om regionalpolitik. Utskottet ansåg där

att försöksverksamheten borde begränsas till

pågående försök i 19 kommuner och kommundelar samt

Skåne, Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands

län. Någon utvidgning borde inte komma till stånd

förrän erfarenheterna hade analyserats. Utskottet

vidhåller denna uppfattning.

Samverkan med andra politikområden

I anslutning till dessa överväganden om lokal

förankring och friare användning av

arbetsmarknadspolitiska medel vill utskottet något

beröra betydelsen av ökad samverkan mellan

arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden

såsom exempelvis regional- och näringspolitik. I

flera motioner återfinns yrkanden med innebörden att

sådan samverkan mellan olika politikområden bör öka.

Utskottet instämmer i denna uppfattning och menar

att samverkan är en förutsättning för ökad tillväxt

och sysselsättning. För att bli verkningsfull räcker

det inte med att samverkan sker horisontellt, alltså

mellan olika poli- tikområden. Den måste också i

större utsträckning ske vertikalt och således

innebära utökat samarbete mellan central, regional

och lokal nivå.

Arbetsmarknadsutskottets ställningstaganden bl.a.

om regional näringspolitik våren 1998 och

storstadspolitik hösten 1998 medför enligt

utskottets uppfattning väsentligt bättre möjligheter

till sådan horisontell och vertikal samverkan. Efter

förslag från arbetsmarknadsutskottet beslutade

riksdagen våren 1998 om en ny regional

näringspolitik och om ett program för utarbetande av

regionala tillväxtavtal (prop. 1997/98:62, bet.

AU11, rskr. 204, 205). Avtalen skall bl.a. kunna

innefatta arbetsmarknadspolitiska insatser. Efter

förslag från utskottet väntas riksdagen besluta om

mål och inriktning av storstadspolitiken (prop.

1997/98:65, bet. 1998/99:AU2). Genom beslutet kommer

lokala utvecklingsavtal att kunna träffas mellan

staten och kommunerna avseende de mest utsatta

bostadsområdena i Stockholm, Göteborg och Malmö. De

berörda kommunerna skall kunna träffa avtal med

länsarbetsnämnd och länets försäkringskassa om lokal

samverkan med utvecklingsprogram för arbetslösa i

utsatta stadsdelar.

Den sistnämnda formen av avtal är särskilt inriktad

på insatser för långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna personer. Att minska

långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider

utan reguljärt arbete är två av de tre övergripande

målen för AMV. Insatser för att undanröja hindren

för dessa personer att få arbete har således

utomordentligt hög prioritet inom

arbetsmarknadspolitiken. Insatserna skall utgå från

arbets- och kompetenslinjen. Aktiva insatser skall

prioriteras före passivt understöd.

Lönebildning

En intensiv debatt förs om hur man får till stånd en

bättre lönebildning. Flera motioner tar också upp

frågan. Även lönebildningen beträffande ungdomslöner

behandlas i motioner. Motionsförslagen om

lönebildning utgår enligt utskottets uppfattning

ibland från en alltför enkel verklighetsbeskrivning.

En rad faktorer har betydelse för lönebildningen,

vilket också konstateras i direktiven till den

särskilde utredare som den 30 november 1998 skall

lägga fram förslag om hur denna skall kunna

förbättras. I utredningsdirektiven sägs att viktiga

förutsättningar anges genom regeringens och

riksdagens beslut om den samlade ekonomiska

politiken, dvs. skatte- och transfereringssystemen,

arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt

arbetsrätten inklusive lagstiftningen om konflikter

och medling. Men, konstaterar direktiven, det helt

avgörande direkta inflytandet över lönebildningen

ligger hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de

regler som styr avtalsförhandlingar och

avtalsinnehåll.

Finansutskottet har i betänkande 1998/99:FiU1

dragit vissa slutsatser rörande lönebildningen under

1998. Enligt finansutskottet tyder de avtal som

slutits under 1998 på att arbetsmarknadens parter

börjat anpassa löneavtalen till omvärlden och det

låga inflationstryck som råder i den svenska

ekonomin. Dessutom har det på vissa avtalsområden

skett relativt stora förändringar i

förhandlingsordningen jämfört med förra

avtalsrörelsen 1995. De samtal om tillväxtavtal som

pågår mellan arbetsmarknadens parter måste i detta

sammanhang betecknas som positiva, anför

finansutskottet. Enligt finansutskottets mening är

det ännu för tidigt att avgöra om de förändringar

som skett är långsiktigt hållbara. En central fråga

i sammanhanget är om de framsteg som gjorts även är

giltiga i ett läge där arbetslösheten är betydligt

lägre än vad den är i dagsläget.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer i den bedömning

som gjorts i betänkande FiU1.

Arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring

Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet föreslår i motioner förändringar av

arbetsrätten. Motionärerna hävdar att gällande

arbetsrätt är illa anpassad till en modern och

flexibel arbetsmarknad och anser att förändringar

skulle kunna leda till bättre lönebildning samt ökad

sysselsättning och tillväxt. Vänsterpartiet pekar

också på den flexiblare arbetsmarknaden men drar en

helt annan slutsats än de nyss nämnda partierna och

menar att utvecklingen motiverar en förstärkning av

arbetsrätten. Utskottet gör bedömningen att det är

angeläget att samla erfarenheter av de nya

arbetsrättsliga reglerna rörande bl.a. överenskommen

visstidsanställning innan några ytterligare

regeländringar övervägs.

Inte heller anser utskottet att det i nuläget finns

skäl att förändra arbetslöshetsförsäkringen, vilket

krävs i flera motioner. En ny

arbetslöshetsförsäkring infördes från den 1 januari

i år. Samtidigt förändrades villkoren för

ersättningsrätt och ersättningsnivåer. Vissa frågor

rörande försäkringen utreds för närvarande. En

arbetsgrupp belyser frågan om indexering av högsta

och lägsta dagpenningnivå i

arbetslöshetsförsäkringen (A97/1987/A) medan en

särskild utredare behandlar frågan om

arbetslöshetsersättning och deltidsarbete (dir.

1998:27). Enligt utskottets uppfattning finns det

skäl att avvakta resultatet av det pågående

utredningsarbetet innan några förändringar av

försäkringen övervägs. I avsnittet 2.1 återkommer

utskottet till motionsyrkanden rörande ersättning

vid arbetslöshet.

Kompetensutveckling

Centerpartiet poängterar i en motion att

incitamenten att ta arbete eller att utbilda sig

bort från arbetslöshet måste stärkas och ställer

krav på att en utredning bör se över hur olika

bidrag samverkar. Utskottet vill här peka på att det

i budgetpropositionen sägs att marginaleffekterna

bör minskas för den som går från arbetslöshet till

arbete. Arbets- och kompetenslinjen skall stärkas.

Arbete, aktiva åtgärder och utbildning skall

prioriteras. Detta ligger helt i linje med såväl

utskottets uppfattning som med flera motionsförslag.

Som en konsekvens av ökad sysselsättning m.m. räknar

regeringen i budgetpropositionens bilaga 4 med att

antalet personer som försörjs genom sociala bidrag

och ersättningar skall minska med 240 000 personer

under sju år, eller i genomsnitt 35 000 personer per

år.

Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att

regeringen under år 1999 skall återkomma med förslag

om hur kompetensutveckling i arbetslivet skall

stärkas. Utskottet delar regeringens bedömning att

en förutsättning för att en statlig stimulans skall

införas måste vara att arbetsmarknadens parter

bidrar med en ansvarsfull finansiering. Det är, som

också framhålls i en motion från Vänsterpartiet,

viktigt att arbetsgivarna tar ett större ansvar för

arbetskraftens kompetensutveckling.

Åtgärder för kompetensutveckling är inte bara

motiverade ur fördelningspolitisk synvinkel. Som

framhålls i budgetpropositionen har de också

betydelse för att öka den långsiktiga ekonomiska

tillväxten. I finansutskottets tidigare nämnda

betänkande FiU1 sägs att politiken skall inriktas på

en hög och god tillväxt. Företagsklimatet skall vara

gott och skatterna utformas så att företagande och

expansion gynnas. Småföretagarperspektivet skall än

mer sättas i fokus och reglerna förenklas.

Övriga frågor

Även på arbetsmarknadspolitikens område behövs

ytterligare regelförenklingar, vilket bl.a. påtalas

i en motion från Centerpartiet. Även om utskottet

välkomnar de förenklingar som föreslås i

budgetpropositionen måste ytterligare ansträngningar

göras för att tillskapa ett regelverk som är lätt

att överblicka och tillämpa samtidigt som det ger

god effektivitet i insatserna. Utskottet återkommer

i avsnitt 3.3 till frågan om färre och enklare

regler för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Satsningarna på arbete inom tjänstesektorn ställer

krav på arbetsmarknadspolitiken, enligt en motion

från Folkpartiet. Utskottet instämmer i detta. Den

pågående förnyelsen av arbetsförmedlingens

verksamhet med bl.a. utökad förmedling av

tillfälliga och tidsbegränsade anställningar,

kraftig utbyggnad av IT-stödet m.m. måste fortsätta.

Likaså måste exempelvis arbetsmarknadsutbildningen

anpassas till satsningarna på arbete inom

tjänstesektorn.

När det gäller Folkpartiets motionsyrkande om att

de privata arbetsförmedlingarna måste få finnas kvar

kan utskottet konstatera att det inte föreligger

några planer på att återinföra ett offentligt

arbetsförmedlingsmonopol. På uppdrag av AMS

verksledning arbetar för närvarande en arbetsgrupp

som skall utforma en gemensam policy för hur AMV

skall förhålla sig till uthyrningsföretag och

privata arbetsförmedlingar. Enligt en enkät från

arbetsgruppen anser över 80 % av de tillfrågade

uthyrnings- och rekryteringsföretagen att det finns

områden där de kan samarbeta med arbetsförmedlingen.

Utskottet anser att det är angeläget att eftersträva

ett gott samarbete mellan den offentliga

arbetsförmedlingen och alternativa

förmedlingsformer. Detta kan bidra till ökad

effektivitet i förmedlingsverksamheten och därmed

underlätta arbetsmarknadens funktionssätt.

I en gemensam motion från företrädare för

Moderaterna och Kristdemokraterna föreslås att den

obligatoriska platsanmälan skall slopas. Utskottet

anser att den offentliga arbetsförmedlingen även i

fortsättningen skall vara heltäckande. Den skall

liksom hittills också vara anslagsfinansierad och

avgiftsfri. Om arbetsmarknaden skall fungera väl

krävs en effektiv spridning av information om lediga

platser över hela landet. Genom allmän platsanmälan

ges möjlighet till sådan informationsspridning. Den

kan därigenom sägas befrämja rörlighet på

arbetsmarknaden. Vidare kan den enskilde

arbetssökanden få bättre överblick över lediga

arbeten. Troligen är det fler grupper av sökande som

anser att det kan finnas skäl att vända sig till

förmedlingen om det finns krav på obligatorisk

platsanmälan. Arbetsgivarna har i regel en fördel av

att få ett större antal sökande att välja mellan.

Till detta kommer att uppgifter om flödena av

nyanmälda platser används som underlag för bl.a.

konjunkturbedömningar och för dimensionering av

yrkesutbildningar inklusive bristyrkesutbildning.

Utskottet kan därför inte dela uppfattningen att den

obligatoriska platsanmälan bör slopas.

Frågan om en arbetstidsförkortning tas upp i ett

par motioner från Miljöpartiet men också i en motion

från Vänsterpartiet. I denna fråga vill utskottet

erinra om att det samarbete mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

som redovisats inledningsvis innebär att en

arbetsgrupp skall tillsättas inom Regeringskansliet

för att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågor. I

gruppen skall ingå bl.a. representanter för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enligt vad

utskottet har erfarit är gruppens arbete ännu inte

påbörjat. Arbetsgruppen skall presentera bedömningar

av konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar

samt lämna förslag om hur arbetet med

arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare. Utskottet är

inte berett att föregripa detta arbete.

Avslutningsvis vill utskottet i likhet med motioner

från Kristdemokraterna och Folkpartiet betona

arbetets värde. Det finns enligt utskottet anledning

att poängtera att den långsiktiga målsättningen om

full sysselsättning utgår bl.a. från insikten om

arbetets sociala värde för många människor och då

inte minst de arbetshandikappade.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte

anledning till något uttalande från riksdagens sida

med anledning av de behandlade motionerna. Utskottet

avstyrker motionerna A214 (c) yrkandena 10, 15, 17

och 18, A218 (c), A230 (s), A254 (fp) yrkandena 1

och 2, A255 (fp) yrkandena 1-5 och 19, A257 (kd)

yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, A276 (m) yrkandena

1 och 2, A291 (v) yrkande 4, A804 (v) yrkande 1,

Fi210 (c) yrkandena 32-34, Sk310 (m) yrkandena

17-19, Sk670 (m) yrkande 2, So309 (mp) yrkande 5,

So460 (mp) yrkande 3, Kr274 (mp) yrkande 10, T803

(v) yrkande 10, N326 (m, kd) yrkande 17, N330 (kd)

yrkande 17, N332 (fp) yrkande 19, N334 (mp) yrkande

10, N335 (v) yrkande 16, N336 (v) yrkande 5 och N337

(c) yrkande 17.

1.2 EU-frågor och nordisk

arbetsmarknad

Propositionen

EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra

huvudområden: att förbättra anställbarheten, att

utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens

och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka

jämställdhetspolitiken. Enligt regeringen ligger den

svenska handlingsplanen för sysselsättningspolitiken

väl i linje med riktlinjernas rekommendationer.

Regeringen säger sig särskilt välkomna att

jämställdheten är ett eget huvudområde i EU:s

sysselsättningspolitik. Regeringen delar den

uppfattning som kommer till uttryck i

sysselsättningsriktlinjerna att arbetskraftens

anställbarhet måste främjas genom aktiva åtgärder,

med betoning på utbildning och kompetensutveckling,

och att aktiva åtgärder prioriteras framför passivt

kontantstöd. I propositionen sägs det att Sverige i

de flesta fall uppfyller de mål och intentioner som

riktlinjerna ger uttryck för.

I våra nordiska grannländer är efterfrågan på vissa

yrkeskategorier mycket stor. Möjligheterna för de

arbetslösa i Sverige att ta dessa arbeten begränsas

dock då de inte kan få flyttbidrag när de söker

eller får dessa arbeten. Regeringen föreslår därför

att flyttbidrag skall kunna ges för flyttning till

övriga nordiska länder. Regeringens förslag om

flyttbidrag behandlas nedan i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Motioner

Kristdemokraterna anför i motion A257 följande.

Några huvudpunkter i EU:s gemensamma program mot

arbetslösheten är ökad flexibilitet inom

arbetsmarknadsområdet (exempelvis arbetsrätten),

lägre löneskatter och satsning på tjänstesektorn. På

dessa punkter har Sverige haft svårt att ta till sig

de förslag som medlemsländerna enats om. Riksdagen

bör begära ett handlingsprogram av regeringen för

att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU-

länderna enats om vad gäller bekämpningen av

arbetslösheten (yrk. 32).

Torgny Danielsson m.fl. (s) tar i motion A243 liksom

Kent Olsson och Inger René (båda m) i motion A204

upp olika problem som kan uppkomma för s.k.

gränspendlare i de nordiska länderna. Motionärerna

anser att regelverket bör ses över så att bättre

förutsättningar skapas för dem som gränspendlar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inhämtat att kommissionen i oktober

lämnat förslag till medlemsländerna om riktlinjer

för sysselsättningspolitiken för år 1999. Beslut om

nya riktlinjer fattas i december i år av

ministerrådet. De fyra pelarna, anställbarhet,

företagaranda, anpassningsbarhet och jämställdhet

föreslås kvarstå. Kommissionen betonar vikten av

aktiva åtgärder för att öka anställbarheten, av

kompetensutveckling, en arbetsmarknad som också är

öppen för svagare grupper såsom invandrare och

arbetshandikappade, satsningar på tjänstesektorn

samt att möjligheten att kombinera familjeliv och

arbetsliv underlättas. Kommissionen betonar också

särskilt vikten av jämställdhetsarbete mellan

kvinnor och män. Liksom föregående år skall

medlemsländerna sedan riktlinjerna lagts fast

upprätta en handlingsplan om hur dessa kommer att

omsättas i nationell sysselsättningspolitik.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den

svenska sysselsättningspolitiken i huvudsak har

legat i linje med EU:s riktlinjer för år 1998.

Särskilt viktigt är här, som regeringen också

påpekat, de satsningar som gjorts i Sverige för att

öka anställbarheten genom kompetensutveckling och

utbildning. Liksom regeringen är utskottet av den

uppfattningen att det är välkommet att

jämställdheten är ett eget huvudområde i EU:s

sysselsättningspolitik och att jämställdhetsaspekter

enligt förslaget till nya riktlinjer också skall

beaktas i arbetet inom de övriga tre pelarna.

Det kan finnas olika uppfattningar om hur

sysselsättningsriktlinjerna skall beaktas i

politiken. I grunden bestäms dessa skillnader av

skilda synsätt på den ekonomiska politiken i stort.

Utan att gå in på enskilda frågor anser utskottet

att regeringens inriktning på

sysselsättningspolitiken överensstämmer med

utskottets värderingar. Utskottet hänvisar till vad

som närmare anförts om detta i avsnitt 1.1 Allmän

inriktning av politiken.

Vad beträffar Kristdemokraternas yrkande om att

regeringen till riksdagen skall lägga fram en

handlingsplan för hur EU:s sysselsättningsriktlinjer

skall omsättas i nationell politik, återkommer

utskottet här till vad som sagts inledningsvis att

regeringen efter att riktlinjerna lagts fast skall

avge en nationell handlingsplan för

sysselsättningspolitiken för år 1999. Utskottet

utgår från att riksdagen ges möjlighet att lämna

synpunkter på innehållet i handlingsplanen innan den

levereras till kommissionen och rådet. Av de skäl

utskottet nu anfört avstyrks motion A257 (kd)

yrkande 32.

Utskottet övergår nu till att behandla de motioner

som tar upp frågor om s.k. gränspendlare i Norden.

I EG-förordningen nr 1408/71 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar

inom gemenskapen finns bl.a. regler om vad som skall

gälla beträffande arbetslöshetsförsäkringen för s.k.

gränsarbetare. EG-förordningen gäller genom EES-

avtalet även mellan länder inom gemenskapen och EES-

länderna Norge och Island. I förordningen finns

bestämmelser om i vilket land en gränsarbetare skall

vara ansluten till a-kassa och i vilket land ansökan

om arbetslöshetsersättning skall göras. Därtill

kommer bestämmelser i förordningen (1993:1529) om

tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni

1992 om social trygghet som bl.a. reglerar

förhållandena för dem som inte omfattas av EES-

avtalet, t.ex. medborgare från tredje land.

Utskottet är medvetet om att det kan behövas

kompletterande förändringar för att ytterligare

förenkla för gränsarbetarna. Enligt vad utskottet

har inhämtat från Arbetsmarknadsdepartementet

sysslar en arbetsgrupp med företrädare för flera

departement i Regeringskansliet med en kartläggning

av vitt skilda frågor, såsom t.ex. skattefrågor,

kommunikationsfrågor, sociala frågor m.m. - allt för

att underlätta för boende i Öresundsregionen.

Samarbete mellan företrädare för de nordiska

länderna förekommer också för att underlätta för

gränspendlare i andra geografiska gränsområden i

Norden. Bl.a. de nya regler för flyttningsbidrag som

regeringen nu föreslår och som utskottet behandlar

nedan i avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder är resultatet av ett sådant samarbete.

Enligt vad utskottet inhämtat från

Utrikesdepartementet har Nordiska ministerrådet i

samarbete med Föreningen Norden inrättat en

servicetelefon som fått namnet "Hallå Norden". Dit

kan nordbor ringa och anmäla problem eller ställa

frågor, bl.a. rörande den gemensamma nordiska

arbetsmarknaden. Telefonen finns hos Föreningen

Norden i Stockholm och verksamheten har pågått i

några månader. En utvärdering skall ske och

Utrikesdepartementet hoppas att därigenom få en

bättre bild av olika hinder som finns för den som

vill förflytta sig mellan de nordiska länderna.

Utskottet konstaterar att det pågår arbete med att

försöka underlätta situationen för gränspendlare i

Norden. Detta arbete har dock pågått under en längre

tid och utskottet anser att arbetet nu bör slutföras

snarast. Då de frågeställningar som väckts i

motionerna är väl kända sedan tidigare anser

utskottet inte att det är behövligt med något

tillkännagivande. Motionerna A204 (m) och A243 (s)

avstyrks därför.

1.3 Arbetsmarknaden för olika

grupper

Arbetsmarknaden för arbetshandikappade

I avsnittet 3.4 Övriga A och B anslag, anslagen A 3

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade och B 6

Bidrag till Samhall AB, behandlas förslag om

särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

arbetshandikappade. I detta avsnitt behandlas övriga

motioner som rör arbetsmarknaden för

arbetshandikappade.

Motioner

Folkpartiet anför i motion A255 att statliga

insatser för att stärka de handikappades ställning

är viktiga och bör prioriteras. Partiet som särskilt

betonar betydelsen av anställningar med lönebidrag

och anställningar i Samhall menar vidare att

arbetslinjen måste gälla även för de

arbetshandikappade (yrk. 14).

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion So376

att IT-sektorn kan ge nya arbetstillfällen för

personer med funktionshinder. Partiet anser att

inskolning med hjälp av mentorer vid sidan om

lönebidrag kan vara ett sätt att skapa möjligheter

för funktionshindrade att få arbete inom denna

sektor (yrk. 12).

Miljöpartiet påtalar i kommittémotion So310 att det

blir allt svårare för funktionshindrade att komma in

på arbetsmarknaden. Partiet påpekar att de

funktionshindrade besitter både kompetens och

resurser som behövs på arbetsmarknaden och att vårt

samhälle tjänar på att behålla och vidareutveckla de

stöd vi har i systemet. Partiet menar att det måste

tas ett helhetsgrepp på välfärds- och

arbetsmarknadspolitiken och alla människor måste ses

som en resurs för vårt samhälle och inte bara i

termer av ekonomi (yrk. 9).

Utskottets ställningstagande

Enligt AMS kvartalsrapport för tredje kvartalet 1998

(Kvartalsrapport 1998:3) fanns i genomsnitt under

första halvåret 1998, 109 000 arbetssökande

(arbetslösa eller åtgärdsplacerade) med

arbetshandikapp anmälda vid arbetsförmedlingarna.

Det var 6 000 färre än föregående år. 49 % av dessa

fanns i arbete med lönebidrag eller i offentligt

skyddat arbete (OSA). Enligt AMS prognos om

utvecklingen på arbetsmarknaden under 1999 bedöms

antalet anmälda arbetshandikappade vid

arbetsförmedlingen öka.

Sökande med arbetshandikapp utgjorde det tredje

kvartalet 1998 ca 12 % av samtliga arbetssökande och

drygt 15 % av samtliga deltagare i

konjunkturberoende åtgärder. Det innebär att sökande

med arbetshandikapp har getts något högre prioritet

till dessa åtgärder än övriga grupper. I genomsnitt

har under de första tre kvartalen i år 54 500

personer haft anställning i de särskilda icke

konjunkturberoende åtgärderna för

arbetshandikappade, vilket innebär att målet 53 000

kommer att överträffas.

Utskottet kan konstatera att de arbetshandikappade

har en besvärlig situation på arbetsmarknaden, detta

oavsett konjunkturläge. Det förhållandet att

utbildningsnivån hos de arbetshandikappade i

allmänhet är låg är en bidragande orsak till

svårigheterna. Enligt AMS rapport

Arbetsmarknadsutsikter för 1998 och 1999 (Ura

1998:4) saknar över hälften gymnasieutbildning och

ytterligare nästan en tredjedel har bara tvåårig

gymnasiekompetens. Arbetsmarknadssituationen bland

de arbetshandikappade kännetecknas också enligt AMS

av att andelen som varit inskrivna vid

arbetsförmedlingen längre än två år är dubbelt så

hög i denna grupp jämfört med icke

arbetshandikappade. Andelen "avaktualiserade" därför

att de fått arbete är bara en fjärdedel så stor

bland arbetshandikappade som bland övriga. Utskottet

delar därför den uppfattning som kommer till uttryck

i motionerna att det är nödvändigt med särskilda

insatser för att förhindra passivitet i form att

arbetslöshet och förtidspensioneringar. Behovet av

subventionerade arbetsplatser för arbetshandikappade

liksom av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är

stort. Utskottet ser positivt på att de

arbetshandikappade under det gångna året utgjort en

prioriterad grupp för de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna och att de kommer att vara det även nästa

år. Något tillkännagivande i enlighet med vad som

yrkats i motionerna A255 (fp) yrkande 14 och So310

(mp) yrkande 9 förefaller inte vara nödvändigt och

de avstyrks därför.

Den framväxande IT-sektorn kan säkert såsom

Kristdemokraterna anfört öppna möjligheter för

arbetshandikappade att delta i arbetslivet på ett

annat sätt än tidigare. Funktionshinder som tidigare

utgjort arbetshandikapp behöver inte nödvändigtvis

vara det längre. Samtidigt efterfrågas inom IT-

sektorn ofta personer med särskild spetsutbildning.

Under hösten 1997 beslutade riksdagen om en särskild

satsning på IT-utbildning, (SwIT Yrkesutbildning). I

samband med utskottets beredning av regeringens

förslag om denna satsning uttalade utskottet att det

var angeläget att utbildningsinsatserna också kom de

arbetshandikappade till del. Av AMS kvartalsrapport

för tredje kvartalet 1998 framgår att av de

arbetssökande som påbörjat en SwIT kurs har 5 %

någon form av funktionshinder. Utskottet återkommer

till SwIT Yrkesutbildning nedan i avsnittet 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Beträffande

arbetshandikappade har regeringen i årets

budgetproposition också föreslagit en särskild

satsning på s.k. Kulturarvs-IT. Målgruppen för

satsningen är personer med mycket nedsatt

arbetsförmåga. Satsningen beräknas medföra nya

anställningar med lönebidrag. Utskottet återkommer

till Kulturarvs-IT nedan i avsnittet 3.4 Övriga A

och B anslag, Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade. Något sådant tillkännagivande

som Kristdemokraterna begärt beträffande IT-sektorn

och arbetshandikappade är inte behövligt. Motion

So376 (kd) yrkande 12 avstyrks därför.

Arbetsmarknaden för invandrare

Propositionen

Regeringen betonar i propositionen att det är av

yttersta vikt att de arbetsmarknadspolitiska

insatserna för invandrare används på ett bra och

effektivt sätt för att underlätta integreringen i

det svenska samhället och arbetslivet utifrån

individen och de lokala förutsättningarna.

AMV har tilldelats medel för tillfälliga

personalförstärkningar för att kvaliteten i

förmedlingsarbetet skall upprätthållas. Utsatta

bostadsområden har prioriterats vid fördelningen av

dessa medel. Regeringen har också låtit belysa de

somaliska och irakiska kvinnornas situation i en

särskild studie. Dessa grupper tillhör de som har

det svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Regeringen avser att använda undersökningens

resultat i bl.a. seminarier för att belysa

invandrarkvinnornas situation.

Regeringen hänvisar vidare till sina förslag i

proposition 1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en

politik för storstaden på 2000-talet, att s.k.

lokala utvecklingsavtal tas fram för de mest utsatta

stadsdelarna i storstadsregionerna för att bryta den

sociala, ekonomiska och etniska segregationen där.

För att öka möjligheterna till samverkan bör, enligt

regeringen, medel för otraditionella insatser inom

arbetsmarknadspolitiken kunna disponeras för

användning inom ramen för lokala utvecklingsavtal.

Kommuner som omfattas av lokala utvecklingsavtal bör

kunna sluta avtal med länsarbetsnämnd och

försäkringskassa i länet om lokal samverkan med

utvecklingsprogram för arbetslösa i de utsatta

stadsdelarna.

Motioner

Folkpartiet framhåller i motion A255 att

arbetsförmedlingar och arbetsgivare gemensamt, t.ex.

genom informationskampanjer, bör försöka förmå fler

att anställa invandrare. Generella åtgärder bör

vidtas som är lika över hela landet för att få fler

arbeten och företag. Partiet tror däremot inte på

selektiva åtgärder såsom skattefria zoner, eller

medel specialinriktade till invandrartäta områden.

Det är däremot, menar partiet, viktigt att

invandrare får tillgång till riskkapital. Den höga

arbetslösheten bland invandrarkvinnor måste

uppmärksammas ytterligare och bekämpas med alla

medel (yrk. 12).

Ulla Wester (s) tar i motion A240 upp de svårigheter

på arbetsmarknaden som möter personer som både har

utländsk bakgrund och är över femtio år. Motionären

anser att kriterierna ålder och invandrarbakgrund

bör kunna utgöra en särskild kvalifikation för

arbeten t.ex. som rastvakter och vaktmästare i

skolor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i ett flertal år kunnat konstatera en

mycket hög arbetslöshet och ett lågt

arbetskraftsdeltagande bland invandrare. Problemen

har tyvärr inte blivit mindre med åren. Utskottet

har tidigare utvecklat sina tankar om invandrarnas

svårigheter på arbetsmarknaden, senast i betänkandet

1997/98:AU1 och i ett yttrande avgivet till

socialförsäkringsutskottet om propositionen Sverige,

framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik

till integrationspolitik, 1997/98:AU4y.

Av invandrarna i arbetskraften (sysselsatta och

arbetslösa) var över en tredjedel arbetslösa andra

halvåret 1997. Därefter har arbetslösheten sjunkit

till 28 % som genomsnitt det första halvåret 1998.

Utomnordiska medborgare började få en mer utsatt

ställning på arbetsmarknaden redan under 1980-talet.

År 1980 deltog 77 % av de utomnordiska medborgarna i

arbetskraften. Den andelen har sjunkit till lite

över 50 % i år. Trots att antalet utomnordiska

medborgare i Sverige mer än fördubblats är antalet

sysselsatta inte fler än år 1980. AMS bedömer i sin

prognos om utvecklingen på arbetsmarknaden under

1999 att arbetslösheten bland utomnordiska

medborgare riskerar att öka något.

Efterfrågan på utbildad arbetskraft har ökat och

kraven på goda grundkunskaper i matematik, svenska,

engelska och IT har kommit i förgrunden. Ca 40 % av

de utomnordiska medborgare som är inskrivna vid

arbetsförmedlingen har högst grundskoleutbildning.

Variationerna i utbildningsgrad är dock stora

beroende på vilket geografiskt område man kommit

från. Av dem som söker arbete vid arbetsförmedlingen

har invandrare från Afrika och Asien störst andel

med högst grundskoleutbildning (omkring hälften).

Det är därför en angelägen uppgift att förbereda

invandrare för arbetslivet genom olika

utbildningsinsatser. Utskottet har i flera

sammanhang tidigare betonat arbetsförmedlarnas

viktiga roll i sammanhanget och ser därför positivt

på att de tillfälliga personalförstärkningarna vid

arbetsförmedlingarna i utsatta bostadsområden skall

gälla även fortsättningsvis.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i

Folkpartiets motion att invandrarkvinnornas

situation behöver uppmärksammas särskilt. Invandrar-

kvinnorna deltar i liten utsträckning i arbetslivet.

Studier är den vanligaste sysselsättningen för

invandrarkvinnor utanför arbetskraften.

Arbetslöshetsnivån är hög. Det finns dock skillnader

mellan grupper av invandrarkvinnor beroende på

födelseland. Kvinnor födda i Östeuropa och Iran

förvärvsarbetar betydligt oftare än kvinnor från

Afrika och större delen av Asien. Den studie om

irakiska och somaliska kvinnor som regeringen nu

låtit utföra kan utgöra ett medel att öka

kunskaperna om dessa gruppers situation på

arbetsmarknaden.

De utomnordiska medborgarna utgör ca 11 % av det

totala antalet arbetslösa, och de får del av 12 % av

de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Enligt

uppgift i propositionen finns det en tendens att

utomnordiska medborgare prioriteras till åtgärder i

allt mindre utsträckning. Detta är enligt utskottet

inte tillfredsställande.

Utskottet delar till fullo det som sägs i

Folkpartiets motion att det bör betonas att många

invandrare är en stor tillgång som företagare. I

detta sammanhang kan nämnas att en utredare för

närvarande har regeringens uppdrag att kartlägga

särskilda hinder för personer med utländsk bakgrund

att starta och utveckla företag (dir. 1998:1).

Utskottet delar däremot inte uppfattningen att

generella åtgärder för att få fler arbeten och

företag skulle vara mer effektiva för denna grupp än

selektiva åtgärder. Tvärtom har utskottet nyligen i

samband med behandlingen av den s.k.

storstadspropositionen (prop. 1997/98:165, bet.

1998/99:AU2) uttryckt tillfredsställelse över att

det nu skall tas fram särskilda utvecklingsprogram

för arbetslösa i utsatta bostadsområden i

storstadsregionerna. Som utskottet anfört i det

betänkandet skall det genom avtalen om lokal

samverkan bli möjligt att sammanlänka åtgärder inom

olika aktörers ansvarsområden till ett individuellt

handlingsprogram.

Utskottet avstyrker motion A255 (fp) yrkande 12 i

den mån den inte tillgodoses med vad utskottet

anfört.

Utskottet ansluter sig självfallet till den

uppfattning som kommer till uttryck i motion A240

att såväl en annan kulturell bakgrund än den svenska

som ålder, och därmed större livs- och

arbetslivserfarenhet, utgör värdefulla meriter som

bör kunna utnyttjas vid allehanda arbetsuppgifter.

Något tillkännagivande om detta anser utskottet inte

är nödvändigt. Utskottet avstyrker därför motion

A240 (s).

Arbetsmarknaden för kvinnor

Motioner

Kristdemokraterna anför i kommittémotion A810 att

det behövs en arbetsmarknadspolitik som särskilt

stimulerar kvinnors arbete på landsbygden. Partiet

anser att det är angeläget att insatser görs för att

bevara och komplettera jordbruket med andra näringar

för att bättre stimulera både samhället och

situationen för kvinnor på landsbygden (yrk. 15).

Folkpartiet anser i motion A255 att fler kvinnor

måste ges möjligheten att starta företag. Stöd för

detta bör lämnas till alla kvinnor som är

långtidsarbetslösa och inte bara främst till dem som

tidigare arbetat i offentlig sektor. Kvinnor med

bakgrund i näringslivet har en utmärkt kompetens som

måste tas till vara. Åtgärder och stöd som lämnas

till kvinnor som vill bli företagare bör utformas

efter kvinnors förutsättningar och krav (yrk. 13).

Ulla-Britt Hagström (kd) påpekar i motion A208 att

IT-utvecklingen bör kunna bidra till en minskning av

diskrimineringen av unga kvinnor på arbetsmarknaden.

Hon menar att stimulansåtgärder måste sättas in för

att göra IT-sektorn till en jämställd arbetsmarknad.

Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) tar i motion

So378 upp "ensamföräldrarnas" särskilda förhållanden

på arbetsmarknaden. Enligt motionärerna står många

av dessa utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De

menar att det behövs direkta insatser som syftar

till att överbrygga känslan av utanförskap,

isolering och fattigdom. Det måste finnas reella

möjligheter att skapa en tillvaro med arbete och

egen inkomst. Rundvandring i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder skapar inte självförtroende. Det har i

stället blivit ett nödvändigt ont för att få nya

stämplingsdagar. Regeringen bör ta fram en plan för

att åtgärda de ensamma föräldrarnas situation (yrk.

3).

Utskottets ställningstagande

Alltsedan i början av 1990-talet har fler män än

kvinnor stått utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Enligt AMS var under 1997 i genomsnitt 287 000 män

och 246 000 kvinnor arbetslösa eller i åtgärder.

Arbetslösheten har minskat för såväl kvinnor som

män. Kvinnor har i större utsträckning lämnat

arbetsmarknaden för Kunskapslyftet medan männen fått

den större delen av den ökade sysselsättningen. Den

ökade sysselsättningen inom den kommunala sektorn

har dock påverkat kvinnornas arbetsmarknad gynnsamt

och utsikterna för år 1999 är, enligt AMS, att

sysselsättningen ökar ungefär lika mycket för

kvinnor som för män.

I Kristdemokraternas motion tas frågor om

förhållanden för kvinnor på landsbygden upp.

Utskottet konstaterar att frågor om

sysselsättningsfrämjande åtgärder för landsbygden

behandlats inom regionalpolitikens ram, senast i det

av riksdagen godkända betänkande 1997/98:AU11. I den

proposition, 1997/98:62 Regional tillväxt - för

arbete och välfärd, som föregick betänkandet

aviserade regeringen bl.a. att den avsåg att ge

Glesbygdsverket i uppdrag att i samarbete med NUTEK

ta fram ett konkret åtgärdsprogram för att utveckla

den kunskapsintensiva produktionen i glesbygds- och

prioriterade landsbygdsområden. Utskottet vill också

påpeka att förlängt starta-eget-bidrag kan ges om

näringsverksamhet bedrivs i glesbygd. Motion A810

(kd) yrkande 15 avstyrks i den mån den inte

tillgodoses med vad som anförts.

Folkpartiets förslag om stöd till fler kvinnor som

vill starta företag tar sikte på det av riksdagen

beslutade starta-eget-bidraget/aktivitetsstödet för

att öka kvinnors företagande (1995/96:FiU15, AU6y,

rskr. 307). Stödet infördes för att minska

arbetslösheten för kvinnor som varit anställda inom

offentlig sektor samt för att öka kvinnors

företagande. Arbetsmarknadsutskottet har flera

gånger uttalat, senast i betänkande 1997/98:AU1, att

det var särskilt angeläget att stödet riktades till

kvinnor som tidigare arbetat i offentlig sektor. Då

liksom nu kan dock starta-eget-bidrag ges till alla

kvinnor oavsett tidigare anställning. Regeringen har

föreslagit en förenkling av reglerna om förlängt

starta-eget-bidrag. Enligt vad som sägs i

propositionen är det dock tänkt att kvinnor även i

fortsättningen skall kunna få förlängt bidrag.

Utskottet återkommer till frågor om starta-eget-

bidrag nedan i avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Utskottet avstyrker med det anförda motion

A255 (fp) yrkande 13.

Utskottet instämmer i det som anförts i motion A208

om att det är en viktig jämställdhetsfråga att

kvinnor i högre grad än hittills ges förutsättningar

att ta arbeten inom den växande IT-sektorn. Det är

därför positivt att regeringen nu avser att initiera

IT-utbildning för anställda inom offentlig sektor

och att utbildningen främst skall riktas till

kvinnor. (Utskottet hänvisar till vad som närmare

anförs om förslaget nedan i avsnittet 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.) Däremot behöver

ytterligare ansträngningar göras för att öka andelen

kvinnor som deltagare i den särskilda IT-utbildning

som riksdagen beslutade om förra året. Enligt AMS

kvartalsrapport för tredje kvartalet i år har

nämligen hela 70 % av dem som påbörjat kurser inom

denna satsning varit män. Den låga andelen kvinnor

kan inte anses vara tillfredsställande. Regeringen

har också inrättat ett särskilt råd för

jämställdhetsfrågor inom kommunikationssektorn (dir.

1998:68). Rådet skall knytas till regeringen med

huvuduppgift att belysa olika jämställdhetsfrågor

inom kommunikationssektorn. Det skall verka bl.a.

genom att bedriva opinionsbildande verksamhet i form

av seminarier och informationsaktiviteter. Rådet bör

vidare enligt kommittédirektiven behandla frågor om

tillgänglighet till teknik och tjänster samt

utbildningsaspekter, bl.a. vad gäller

informationsteknik. Rådet skall också behandla

frågor om rekrytering och kompetens inom

kommunikationssektorn. Slutbetänkande skall lämnas

till regeringen senast den 1 maj 2000.

Sammanfattningsvis kan sägas att en rad åtgärder

vidtas för att öppna IT-sektorn för kvinnor, och mot

bakgrund av det menar utskottet att det inte är

nödvändigt med ett sådant tillkännagivande som

föreslagits i motion A208 (kd). Den avstyrks därför.

Inte minst ur jämställdhetssynpunkt är det viktigt

att föräldrar med hemmavarande barn ges goda

möjligheter att kombinera sitt föräldraskap med

arbete. Möjligheterna i detta avseende är större i

Sverige än på många andra håll. Trots detta kan

utskottet hålla med om det som sägs i motion So378

att det för ensamstående arbetslösa föräldrar kan

vara särskilt svårt att få tillträde till

arbetsmarknaden och på så sätt bryta sin isolering.

Bristande självförtroende hos den som befinner sig

länge i arbetslöshet utan att komma ut på den

reguljära arbetsmarknaden är nog dessvärre ett

problem för många grupper. Att bryta

långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider

utan reguljärt arbete är också övergripande mål för

arbetsmarknadspolitiken. Motion So378 (kd) yrkande 3

avstyrks i den mån den inte tillgodoses med vad

utskottet anfört.

Arbetsmarknaden för ungdomar

I avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

behandlas förslag om feriearbeten och kommunal

utvecklingsgaranti. I detta avsnitt tas övriga

motioner upp som särskilt rör arbetsmarknaden för

ungdomar.

Motioner

Vänsterpartiet anför i motion A291 att de viktigaste

åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten är

nyanställningar i offentlig sektor, sex timmars

arbetsdag och satsningar på miljöomställning och

andra vad partiet kallar framåtsyftande arbeten. De

problem som finns för ungdomar på arbetsmarknaden

motverkas, menar partiet, i första hand av minskning

av arbetslösheten som sådan. Att experimentera med

kortsiktiga särlösningar är däremot inte ett sätt

att komma till rätta med arbetslösheten. Sådana

särlösningar drabbar tvärtom ungdomar hårt genom att

de får nöja sig med låga ersättningsnivåer eller

genom att de utnyttjas som gratis arbetskraft (yrk.

2).

Kristdemokraterna pekar i motion A257 på de negativa

effekter en hög ungdomsarbetslöshet kan medföra,

t.ex. ökad rasism, våld och utanförskap. Satsningar

på att lösa ungdomsarbetslösheten är inte bara en

fråga om ekonomi, menar partiet, utan det handlar

också om ungdomars möjligheter att komma in i och

etablera sig i vuxenlivet. Partiet anser att lägre

ingångslöner kan vara ett verksamt sätt att få flera

unga i arbete och säger sig hellre se satsningar på

lärlingsutbildning, skattelättnader inom

tjänstesektorn, flexiblare lönesättning och ny

arbetsrättslagstiftning framför åtgärder som den

kommunala utvecklingsgarantin (yrk. 5).

Folkpartiet menar i motion A255 att ungdomars

möjligheter att få arbete underlättas med partiets

politik som stimulerar till fler företag, t.ex.

genom en reformerad arbetsrätt och lönebildning. Det

bör dock även i fortsättningen finnas en viss

arsenal av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är

anpassade till ungdomar och deras särskilda behov

anser partiet (yrk. 10).

Agne Hansson (c) föreslår i motion A212 ett

fullskaleförsök i Kalmar län där

arbetsgivaravgifterna tas bort helt för dem som

anställer ungdomar.

Utskottets ställningstagande

Arbetslösheten bland ungdomar har minskat sedan

föregående år. Trots detta var den under det första

kvartalet 1998 fortfarande jämförelsevis hög,

13,7 %. Enligt AMS prognos om utvecklingen på

arbetsmarknaden under 1999 finns det signaler om att

antalet ungdomar som inte genomgått gymnasieskola

med godkända betyg ökar och att fler ungdomar väljer

det individuella programmet. Det innebär enligt AMS

att relativt många unga riskerar att få det svårt

att etablera sig på arbetsmarknaden. Utskottet ser

därför fortfarande ungdomsarbetslösheten som ett

stort problem.

Välutbildade ungdomar är i och för sig en

efterfrågad grupp på arbetsmarknaden, och det är i

första hand de som rekryteras i en

konjunkturuppgång. Utskottet kan därför ansluta sig

till det som Vänsterpartiet anför i sin motion om

att ungdomars problem på arbetsmarknaden motverkas

av en minskning av arbetslösheten som sådan. Liksom

Folkpartiet anser dock utskottet att det är

motiverat med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som är anpassade till ungdomar och deras särskilda

behov. I föregående års budgetbetänkande behandlade

arbetsmarknadsutskottet ett förslag om införande av

den s.k. kommunala utvecklingsgarantin (bet.

1997/98:AU1). I och med denna satsning har ett stort

antal ungdomar kunnat erbjudas utbildning, praktik

eller annan sysselsättning. En annan viktig

arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar är

arbetsmarknadsutbildning.

Såväl Vänsterpartiet som Kristdemokraterna och

Folkpartiet föreslår i sina motioner åtgärder mot

ungdomsarbetslösheten som ligger i linje med den

allmänna inriktning av politiken som respektive

parti förordar. Utskottet behandlar i avsnittet 1.1

Allmän inriktning av politiken några av de förslag

som tas upp i motionerna här, t.ex.

lönebildningsfrågor. Mot bakgrund av vad som i det

sammanhanget anförts och vad utskottet här tillagt

avstyrker utskottet motionerna A255 (fp) yrkande 10,

A257 (kd) yrkande 5 och A291 (v) yrkande 2.

Utskottet är för närvarande inte berett att ställa

sig bakom vad som föreslagits i motion A212 (c) om

ett försök med nedsättning av arbetsgivaravgifter i

Kalmar län. Motionen avstyrks därför.

Arbetsmarknaden för äldre

Utskottet behandlar i avsnitten 2.1 Ersättning vid

arbetslöshet m.m., Anslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning, och 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förslag om

generationsväxling respektive offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa. I detta avsnitt

behandlas övriga motioner som rör äldre på

arbetsmarknaden.

Propositionen

Regeringen påpekar i propositionen att

arbetslösheten för äldre är lägre än för

genomsnittet men att de äldre som förlorat sitt

arbete har mycket svårt att komma in på

arbetsmarknaden igen. Regeringen anser därför att

det är viktigt att under rådande konjunkturuppgång

uppmärksamma de äldres situation på arbetsmarknaden.

Finland kommer att som ordförandeland i EU det andra

halvåret 1999 sätta arbetsmarknadsfrågor för de

äldre i fokus. Den svenska regeringen avser också

att särskilt uppmärksamma de äldres situation på

arbetsmarknaden under FN:s äldreår 1999.

Motioner

Folkpartiet befarar i motion A255 att många

arbetsgivare drar sig för att anställa äldre

arbetslösa. Partiet menar att det glöms bort att

dessa personer har stor kompetens och erfarenhet. De

äldre arbetstagarna är ofta trogna sina arbetsgivare

och stannar i högre grad än unga kvar på sin

arbetsplats. Partiet påminner därför om att det kan

vara mycket lönsamt för en arbetsgivare att anställa

en 55-åring som ju har åtminstone tio år kvar till

pensionering (yrk. 8).

Arne Kjörnsberg och Jan Bergqvist (s) anser i motion

A213 att det bör utredas hur villkoren för den äldre

arbetskraften kan förbättras genom utbildning och

kompetensutveckling samt genom ökade insatser för

hälsa och miljö.

Utskottets ställningstagande

Enligt uppgifter i AMS prognos för utvecklingen på

arbetsmarknaden 1999 har arbetslösheten bland de

äldre minskat kraftigt, vilket bl.a. beror på

åtgärder som begränsar utbudet av arbetskraft, t.ex.

tillfällig avgångsersättning. Äldre har också

prioriterats i arbetsmarknadspolitiken. I AMS

arbetsmarknadsutsikter för 1998 och 1999 (Ura

1998:4) sägs det dock att den demografiska

utvecklingen kommer att medföra en dramatisk ökning

av antalet äldre i arbetslivet under de kommande

åren. Redan till sekelskiftet beräknas befolkningen

i åldern mellan 55 och 64 år - vilken just nu uppgår

till 940 000 - att öka med nära 100 000 personer. I

april 1998 saknade 66 % av 60-64-åringarna någon

form av gymnasieutbildning. Arbetskraftsdeltagandet

i denna åldersgrupp är dock ganska lågt beroende på

förtidspensioneringar.

Regeringen har föreslagit att den

arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentliga

tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) fasas

ut, vilket utskottet återkommer till senare i

avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Detta förslag ligger i linje med viljan att begränsa

antalet åtgärder och att förenkla regelverket kring

dem. Erfarenheterna visar dock att de äldre som en

gång förlorat sitt arbete har mycket svårt att finna

ett nytt arbete trots den kompetens som personen

besitter. Enligt AMS har hälften av de arbetslösa

eller långtidsinskrivna över 55 år stått till

arbetsmarknadens förfogande i över två år. Utskottet

anser därför att de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna bör anpassas till denna grupps särskilda

svårigheter. I det individuella fallet kan det t.ex.

gälla förlängd anvisningstid eller att man låter en

åtgärd avlösas av en annan. Vad som anförts om

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för äldre bör ges

regeringen till känna.

Utskottet instämmer helt i vad Folkpartiet anfört

om att en anställning av en 55-åring kan vara lönsam

och det på många olika sätt. Utskottet anser dock

inte att det är påkallat att göra något

tillkännagivande om det. Motion A255 (s) yrkande 8

avstyrks därför. Utskottet anser inte heller att det

är påkallat att tillsätta en utredning om den äldre

arbetskraftens villkor på arbetsmarknaden varför

även motion A213 (s) avstyrks.

2. UTGIFTSOMRÅDE 13 - Ekonomisk

trygghet vid arbetslöshet

2.1 Ersättning vid arbetslöshet

m.m.

Inledning

Propositionen

Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1 Bidrag

till arbetslöshetsersättning och A 2 Bidrag till

lönegarantiersättning.

Målet för utgiftsområdet är att det skall medverka

till att underlätta och stimulera omställning och

därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Regeringens slutsatser vad gäller prioriteringar är

att det under en konjunkturuppgång är av största

vikt att det är stor rörlighet på arbetsmarknaden

och att matchningen mellan lediga platser och

arbetssökande fungerar snabbt och effektivt. Enligt

regeringen har arbetslöshetsförsäkringen i detta

sammanhang stor betydelse som

omställningsförsäkring. I ett förbättrat

konjunkturläge är det också viktigt att kontrollen

av att de arbetslösa är aktiva och står till

arbetsmarknadens förfogande fungerar. Regeringen har

därför tillsatt en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet som skall tillse att

kontrollfunktionen inom arbetslöshetsförsäkringen

effektiviseras. Arbetet skall i huvudsak bedrivas

under hösten 1998. Vidare kommer regeringen att

tillsätta en utredning som skall se över

organisationen för tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har också

tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som

skall se över frågan om indexering av lägsta och

högsta dagpenningbelopp. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 januari 1999. Slutligen har regeringen

tillsatt en särskild utredare som skall undersöka

förekomsten av deltidsarbeten och tillfälliga

arbeten och bedöma hur dessa anställningsformer kan

komma att utvecklas under de närmaste fem till tio

åren. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars

1999.

I detta sammanhang kan påpekas att regeringen anser

att det är viktigt att AMS intensifierar insatserna

för att skärpa tillsynen över arbetslöshetskassorna.

Den nuvarande tillsynen finansieras genom

arbetsmarknadsavgifter. Regeringen föreslår för

budgetåret 1999 att 14,5 miljoner kronor av anslaget

A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på

utgiftsområde 14 får användas för tillsynen.

Utskottet återkommer till detta förslag vid

behandlingen av detta anslag.

Anslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning

Propositionen

Tusental kronor

------------------------------------------------------

1997 Utfall 38 927 Anslagssparande 2 301

3771 957

------------------------------------------------------

1998 Anslag 36 443 Utgiftsprognos 35 800

0001 000

------------------------------------------------------

1999 Förslag 32 796

0001

------------------------------------------------------

2000 Beräknat 25 607

0001

------------------------------------------------------

2001 Beräknat 23 145

0001

------------------------------------------------------

1 Varav - 4 238 334 tkr på tilläggsbudget

i samband med den ekonomiska

vårpropositionen 1998

Anslaget har under innevarande budgetår omfattat

bidrag till arbetslöshetsersättning, grundbelopp och

utjämningsbidrag till arbetslöshetskassor,

ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa (OTA), tillfällig

avgångsersättning, ersättning vid generationsväxling

och aktivare användning av arbetslöshetsersättning.

Fram t.o.m. den 1 juli 1998 omfattade anslaget även

resursarbete. Utgifterna för denna åtgärd beräknas

numera under A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på

utgiftsområde 14. För budgetåret 1999 kommer även

OTA att beräknas under sistnämnda anslag. I övrigt

föreslås inga förändringar vad gäller de slag av

utgifter som skall finansieras från anslaget förutom

att det fr.o.m. år 1999 kommer att belastas med

statlig ålderspensionsavgift.

Avgörande för anslagets storlek är hur

arbetslösheten utvecklas. Utgifterna under anslaget

påverkas förutom av konjunkturen även av hur

reglerna för arbetslöshetsersättningen utformas. I

budgetpropositionen för budgetåret 1998 föreslogs

att anslaget skulle bestämmas till 40 681 miljoner

kronor (se prop. 1997/98:1 utg.omr. 13). I

tilläggsbudget för budgetåret 1998 beräknades

anslaget till 36 443 miljoner kronor, dvs. 4,2

miljarder kronor lägre. Riksdagen beslutade i

anslutning till detta att dra in motsvarande belopp

från anslaget. Regeringen beräknar att kostnaderna

för bidrag till arbetslöshetsersättning för år 1998

kommer att uppgå till 35 800 miljoner kronor. För

budgetåret 1999 föreslår regeringen att anslaget

skall bestämmas till 32 796 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att försöksverksamheten med en

aktivare användning av arbetslöshetsersättning får

förlängas t.o.m. den 30 september 1999. Möjligheten

till förlängning avser projekt som pågår den 31

december 1998. Behovet av förlängning skall prövas

av AMS. För att finansiera denna förlängning

föreslår regeringen att verksamheten under

budgetåret får omfatta högst 150 miljoner kronor.

Förslaget föranleder en ändring i lagen (1997:238)

om arbetslöshetsförsäkring (ALF).

Vidare föreslår regeringen en ändring av ALF som

innebär att grundbelopp kan lämnas tidigast den dag

den arbetslöse fyller 20 år. Nuvarande reglering

innebär att ersättning lämnas tidigast den 1 juli

det år den arbetslöse fyller 20 år. Denna förändring

är en konsekvens av den ändrade åldersgräns vad

gäller vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som

trädde i kraft den 1 juli i år (prop. 1997/98:150,

bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317). Förutom

dessa ändringar vad gäller ALF föreslår regeringen

ytterligare regeländringar. De avser den nya

arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetspraktik och

starta-eget-bidraget. Utskottet återkommer till

dessa förslag i sak i avsnitt 3.3.

Motioner

Av de motionsyrkanden som rör

arbetslöshetsförsäkringen och som utskottet

behandlar i detta betänkande rör huvuddelen

anslagsfrågor. Övriga yrkanden rör den s.k.

generationsväxlingen. Utskottet kommer att under

våren 1999 i ett särskilt betänkande behandla övriga

motioner som väckts under den allmänna motionstiden

och som tar upp frågor om arbetslöshetsersättningen.

När det gäller generationsväxlingen har både

Kristdemokraterna och Folkpartiet framställt krav på

att åtgärden skall upphöra.

I motion A261 (yrk. 9) motiverar Kristdemokraterna

sitt ställningstagande med att åtgärden är ett

exempel på regeringens strategi att genom minskat

arbetskraftsutbud komma till rätta med den

besvärande arbetslöshetsstatistiken.

En liknande ståndpunkt för Folkpartiet fram i motion

A255 (yrk. 9). Partiet anser att politiken måste

inriktas på att få fram flera arbeten i stället för

att genom åtgärder som generationsväxling "fasa ut"

människor från arbetsmarknaden i syfte att

åstadkomma nedgångar i arbetslöshetstalen.

Laila Bäck m.fl. (s) anser i motion A207 att

åtgärden är bra men vill att åldersgränsen på 63 år

sänks. Motionärerna föreslår att en utredning

tillsätts för att klara ut vad en sådan sänkning

skulle kosta.

När det sedan gäller anslagsfrågan har samtliga

partier framställt yrkanden. Moderaterna,

Kristdemokraterna och Folkpartiet har föreslagit

belopp som avviker från regeringens förslag. De

övriga partiernas yrkanden innebär inga förändringar

av anslaget för år 1999 men är förslag som rör andra

budgetrelaterade frågor.

I kommittémotion A276 (yrk. 3) föreslår Moderaterna

att anslaget fastställs till 41,3 miljarder kronor.

Partiet föreslår att de medel som finns på anslaget

A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på

utgiftsområde 14 och som är att hänföra till direkta

transfereringar överförs till detta anslag. Som

framgår av utskottets inledande behandling av den

allmänna inriktningen av politiken förordar partiet

att det fr.o.m. den 1 januari 1999 införs en allmän

och sammanhållen försäkring.

Moderaterna föreslår att det införs en s.k. bortre

parentes. Det bör också införas ett efterskydd under

en övergångsperiod för dem som riskerar att

utförsäkras. Skyddet skall vara längre för den äldre

arbetskraften. Det grundläggande försäkringsskyddet

bör kunna kompletteras med ett tilläggsskydd genom

avtal. Dessa förslag påverkar inte budgeten för år

1999. Däremot innebär det enligt motionen att

statsbudgeten kommer att avlastas med 1,7 miljarder

kronor netto budgetåret 2000. Partiet anser också

att kvalifikationskraven bör höjas och att

ersättningsnivån skall sänkas till 75 %. Vidare bör

den indexering som sker genom anknytning till

löneökningstakten inom det berörda avtalsområdet tas

bort. Den lägsta ersättningsnivån bör sänkas till

210 kr fr.o.m. den 1 januari 1999. De föreslagna

förändringarna motsvarar sammantaget en

budgetförstärkning med 7 miljarder kronor år 2001.

När det sedan gäller finansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen anser partiet att

kopplingen mellan inbetalda avgifter och

utbetalningar bör göras tydligare. Partiet föreslår

därför att finansieringen till en större del skall

ske genom premier från den enskilde. De högre

premierna bör kompenseras genom lägre fackliga

avgifter. Den höjda egenfinansieringen innebär

enligt partiet en inkomstökning motsvarande 2,4

miljarder kronor år 1999. Från och med år 2000

kommer det att inflyta premier från

försäkringstagarna motsvarande ca 10 miljarder

kronor.

I motion A221 (yrk. 5) föreslår Vänsterpartiet att

det införs ett anslag för omställningskostnader inom

ramen för utgiftsområde 14 och som inkluderar det

nuvarande anslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning. Utskottet kommer att

behandla detta yrkande i avsnitt 3.3.

Kristdemokraterna föreslår i motion A261 att

riksdagen för budgetåret 1999 reducerar anslaget med

10,6 miljarder kronor (yrk. 10). Enligt partiet är

det angeläget att arbetslöshetsförsäkringen åter

blir en omställningsförsäkring som finansieras genom

avgifter. Genom en högre avgiftsfinansiering uppnås

ett bättre samband mellan lönebildning och

arbetslöshet. Partiet förordar att

egenfinansieringen höjs till en tredjedel av vad som

utges i arbetslöshetsersättningen. Den enskilde

skall kompenseras genom en generell höjning av

grundavdraget. Inkomstförstärkningen för

arbetslöshetsförsäkringen blir för år 1999 ca 7,6

miljarder kronor.

Kristdemokraterna påpekar att deras förslag på

näringlivs- och arbetsmarknadsområdet leder till att

arbetslösheten sjunker och därigenom minskar

utgifterna för arbetslöshetsersättning. Vidare

innebär partiets förslag om sänkt skatt inom

tjänstesektorn och förstärkning av kommunernas och

landstingens ekonomiska resurser att det blir

möjligt med personalförstärkningar ute i

verksamheterna. Till detta kommer en rad

företagsfrämjande och tillväxtorienterade åtgärder

som bidrar till att ytterligare sänka

arbetslösheten. Sammantaget innebär dessa

sysselsättningsåtgärder att kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen minskar med 1,2 miljarder

kronor. Vidare anser partiet att arbetsvillkoret bör

skärpas i enlighet med det förslag som ARBOM-

utredningen förordade, dvs. att kvalificeringstiden

skall vara nio månader. En förändring av

arbetsvillkoret skulle innebära en besparing med 900

miljoner kronor. Genom att avveckla den s.k.

generationsväxlingen sparas 880 miljoner kronor.

Centerpartiet påpekar i motion Fi210 att partiet

medverkat till att en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring införts. Genom inrättandet

av en från de enskilda fackförbunden fristående

arbetslöshetskassa har valfriheten för de enskilda

ökat. Även möjligheten för företagare att kunna

erhålla arbetslöshetsersättning har ökat avsevärt.

Enligt partiet återstår en del problem med grupper

som har svag anknytning till arbetsmarknaden. Dessa

har svårt att kvalificera sig för arbetslös-

hetsersättning. Det gäller inte minst ungdomar.

Partiet anser därför att det bör införas en ny

arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att

alla garanteras en miniminivå och en

inkomstrelaterad del. Det skall även vara möjligt

att teckna egna försäkringar. Centerpartiet anser

också att egenfinansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen bör höjas så att den

genomsnittliga medlemsavgiften höjs med 40 kr per

månad år 1999, 60 kr år 2000 och 80 kr år 2001.

Partiet föreslår inga förändringar vad gäller

anslagen (yrk. 13).

Folkpartiet anser i motion Fi211 att det krävs

tillväxtfrämjande åtgärder för att öka

sysselsättningen och därmed minska arbetslösheten.

Som exempel på sådana åtgärder anges att

företagsklimatet förbättras genom lägre

arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning

och förenklingar av de regelverk som påverkar

företagen. Vidare bör det göras en satsning på

utbildning och kompetensutveckling. Genom dessa

åtgärder anser partiet att kostnaderna för

arbetslöshetsersättning minskar med 706 miljoner

kronor (yrk. 14 delvis).

Miljöpartiet föreslår i motion A275 inte någon

förändring av anslaget för budgetåret 1999. Däremot

anser partiet att utgiftsbehovet ökar för åren 2000

och 2001 med 1,2 och 1,3 miljarder kronor jämfört

med regeringens förslag (yrk. 1). Partiet anser att

ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen bör

ändras. Det bör införas ett tak motsvarande en

inkomstnivå på 6,5 basbelopp, vilket motsvarar 619

kr/dag i 1998 års nivå. Den högsta ersättningsnivå

som gäller i dag, 580 kr/dag, uppnås redan vid

inkomster på ca 5,3 basbelopp. Vidare anser partiet

att kvalifikationskravet för att erhålla

arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra

månaders arbete. Genom en sänkning blir

arbetslöshetsförsäkringen mer heltäckande.

Utskottets ställningstagande

Innan utskottet går in på anslagsfrågorna kommer

utskottet att behandla de motionsyrkanden som gäller

generationsväxling.

Generationsväxling är en tillfällig åtgärd som

infördes den 1 januari 1998. Åtgärden innebär att

anställda som fyllt 63 år efter överenskommelse med

arbetsgivaren kan lämna arbetsmarknaden i förtid.

Villkoret är att en arbetslös som uppfyller vissa

villkor erhåller anställning hos arbetsgivaren. När

åtgärden infördes var den tidsbegränsad såtillvida

att ansökan om generationsväxling skulle göras under

perioden den 1 januari till den 31 augusti 1998.

Efter förslag från regeringen beslöt riksdagen i

samband med behandlingen av vårpropositionen våren

1998 att ansökningstiden skulle förlängas till den

31 december 1998.

Som framgår av redogörelsen ovan är åtgärden en

tillfällig åtgärd som kommer att avvecklas efter

årsskiftet. Utskottet anser därför att

Kristdemokraternas och Folkpartiets krav är

obehövliga. Det finns enligt utskottet inte heller

skäl till varför en utredning skulle tillsättas med

uppdrag att se över åldersgränsen. Utskottet kan

därför inte ställa sig bakom förslagen i motionerna

A207 (s), A255 (fp) yrkande 9 och A261 (kd) yrkande

9 som bör avslås. De två sistnämnda yrkandena är

budgetrelaterade.

Utskottet övergår nu till att behandla yrkanden som

rör anslagsfrågor. I flera motioner förs det fram

förslag om att arbetslöshetsförsäkringen bör

förändras och att en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring bör införas. Enligt vissa

partier måste försäkringens roll som

omställningsförsäkring särskilt betonas.

Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna

betonar att egenfinansieringen bör öka. När det

gäller utformningen av finansieringen överensstämmer

i huvudsak Moderaternas och Kristdemokraternas

förslag. Centerpartiet förordar däremot en annan

lösning. Förslagen från de förstnämnda partierna

bygger på att en höjd egenfinansiering minskar

statens utgifter för nu aktuellt anslag.

Centerpartiets förslag utgår i stället från den

finansieringsmodell som gäller i dag. Centerpartiet

anser att den s.k. finansieringsavgiften, dvs. den

avgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten

för att delfinansiera statens kostnader för

försäkringen, skall höjas. En sådan höjning

förutsätter att arbetslöshetskassorna höjer

medlemsavgifterna. Det kan erinras om att

förändringarna våren 1997 i fråga om

arbetslöshetsförsäkringen bl.a. innebar att

kompensationsnivån för de ersättningsberättigade

höjdes. Detta finansierades genom en höjning av

finansieringsavgiften som innebar att den

genomsnittliga medlemsavgiften ökade från ca 40 kr

till ca 64 kr/månad. Centerpartiets förslag om höjd

medlemsavgift med ca 40 kr/månad innebär en

förstärkning av statsbudgetens inkomstsida, men inga

ändringar på utgiftssidan.

Enligt Moderaterna skulle en ökning av

egenavgifterna påverka lönebildningen. Denna

ståndpunkt utgår från att de fackliga

organisationernas lönekrav på branschnivå skulle

anpassas mer till arbetslösheten bland de egna

medlemmarna om avgiften till kassan bättre speglade

kostnaden för arbetslöshetsersättningen i kassan.

Kristdemokraterna framför liknande ståndpunkter som

Moderaterna men påpekar att det finns en rad

övergångsproblem som bör utredas innan branschvisa

avgifter införs.

Det finns enligt utskottets mening flera skäl som

talar mot ett sådant system. För att systemet skulle

fungera i praktiken skulle det i princip krävas att

varje avtalsområde motsvarade en arbetslöshetskassas

verksamhetsområde, vilket inte är fallet i dag. På

t.ex. SACO-området finns en gemensam kassa för

samtliga akademikerförbund. Ett rent statligt system

för arbetslöshetsförsäkringen skulle vara uteslutet,

eftersom samtliga försäkrade då skulle tillhöra en

och samma arbetslöshetskassa. Alternativet skulle i

så fall vara en ordning med differentierade

ersättningar som grundade sig på yrkestillhörighet.

En sådan ordning skulle kräva en omfattande

byråkrati. Till detta kommer att den nya

arbetslöshetskassan (ALFA) som inrättats från

årsskiftet kan ansluta alla yrkesgrupper.

Införandet av ett differentierat avgiftssystem

skulle innebära att man i vissa arbetslöshetskassor

med hög arbetslöshet hos medlemmarna skulle vara

tvungen att höja avgifterna mycket kraftigt. Fler

personer skulle då överväga att stå utanför

försäkringen eftersom de inte skulle anse sig ha råd

att betala dessa högre medlemsavgifter. Andra skulle

välja att teckna egna försäkringar. Detta skulle

framför allt gälla yrkesgrupper med låg

arbetslöshet. Det nuvarande systemet med höga

statsbidrag, som finansieras av arbetsgivaravgifter,

och medlemsinsats i form av finansierings- och

utjämningsavgift, innebär att kostnaderna för

arbetslösheten fördelas på alla arbetstagare, både

på dem som är försäkrade och på dem som inte är det.

Genom denna konstruktion uppnår man en hög

anslutningsgrad. Systemet har dessutom stora

fördelar från administrativ synpunkt.

Även Centerpartiets förslag skulle innebära att

medlemsavgifterna höjdes kraftigt. Utskottet kan

inte se att det i dag finns någon anledning att öka

de enskildas insatser.

När det sedan gäller de motionärer som

tillgodoräknar sig besparingar genom att avveckla

generationsväxlingen anser utskottet att den tänkta

besparingen grundar sig på ett felaktigt antagande.

Motionärerna beaktar inte det faktum att de personer

som berörs i stället skulle vara berättigade till

arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle därför

bli mycket blygsamma.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om

förlängning av försöksverksamheten med aktivare

användning av arbetslöshetsersättning (yrk. 2).

Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens

förslag till medelstilldelning och avstyrker

motionerna A261 (kd) yrkande 10, A276 (m) yrkande 3

och Fi211 (fp) yrkande 14 delvis. I avsnitt 2.2

nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen och motionerna

på utgiftsområde 13 Utskottet avstyrker motionerna

A275 (mp) yrkande 1 och Fi210 (c) yrkande 13 som

inte avser 1999 års budgetår.

När det slutligen gäller regeringens förslag om en

förändring av åldersgränsen för dem som ansöker om

grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen - dvs. att

ersättning lämnas tidigast den dag då den arbetslöse

fyller 20 år - har inte utskottet någon invändning

mot förslaget. Utskottet biträder även övriga

förslag till ändring av ALF till följd av förslaget

om arbetspraktik m.m. (prop. yrk. 1), dock med vissa

smärre redaktionella ändringar. Förslaget om

arbetspraktik sakbehandlas under utgiftsområde 14.

Anslaget A 2 Bidrag till

lönegarantiersättning

Propositionen

Tusental kronor

-----------------------------------------------------------

1997 Utfall 1 992 287 Anslags- 93 763

sparande

-----------------------------------------------------------

1998 Anslag 2 042 022 Utgifts- 2 042 022

prognos

-----------------------------------------------------------

1999 Förslag 993 000

-----------------------------------------------------------

2000 Beräknat 877 000

-----------------------------------------------------------

2001 Beräknat 918 000

-----------------------------------------------------------

Från anslaget finansieras utbetalning av

ersättningar till arbetstagare för lönefordringar i

konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497).

Vidare finansieras amorteringar till

Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår från

lönegarantifonden. Slutligen betalas från anslaget

ersättningar till länsstyrelser för deras arbete med

utbetalning av lönegarantimedel.

Från och med utgången av budgetåret 1998 kommer

regeringen att besluta om en avveckling av den

återstående skulden till lönegarantifonden i

Riksgäldskontoret. Kostnader för räntor och

amorteringar på skulden lyfts av anslaget för

lönegarantiersättningar. Anslaget kommer fr.o.m.

budgetåret 1999 att endast belastas med utgifter för

lönegarantiersättningar och vissa

administrationskostnader.

Det finns inga motionsyrkanden i denna del.

Utskottet har inte något att invända mot regeringens

förslag. I avsnitt 2.2 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i

fråga om anslagen på utgiftsområde 13.

2.2 Sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om

anslagen m.m. på utgiftsområde 13

Av nedanstående tabell framgår regeringens och

oppositionspartiernas förslag om fördelning på

anslag av utgifterna på utgiftsområde 13.

Belopp i tusental kronor

-------------------------------------------------

Anslag Regeringens m kd fp

förslag

-------------------------------------------------

A 1 Bidrag till 32 796 +8 512 -10 -706

arbetslöshesersättning000 000 580

-------------------------------------------------

A 2 Bidrag till 993 000

lönegarantiersättning

-------------------------------------------------

Summa 33 789 +8 512 -10 -706

000 000 580

-------------------------------------------------

Som framgår av avsnittet 2:1 har utskottets

anslutit sig till regeringens förslag. Detta

innebär att propositionen tillstyrkts i

motsvarande del (prop. yrk. 3) samtidigt som

motionerna A261 (kd) yrkande 10, A276 (m) yrkande

3 och Fi211 (fp) yrkande 14, delvis, avstyrkts.

Utskottets förslag framgår av bilaga 1 till

utskottets hemställan.

3 UTGIFTSOMRÅDE 14 -

Arbetsmarknad och arbetsliv

3.1 Mål för utgiftsområdet m.m.

Propositionens avsnitt 3 samt

inledningen till avsnitten 4 och

5

Utgiftsområde 14 - Arbetsmarknad och arbetsliv

har i propositionen delats in i fyra

huvudområden, nämligen A Arbetsmarknad, B

Arbetsliv, C Jämställdhet mellan kvinnor och män

och D Staten som arbetsgivare. Utgiftsområdet

omfattar utgifter för Arbetsmarknadsverkets

(AMV), Arbetarskyddsverkets,

Arbetslivsinstitutets, Rådets för

arbetslivsforskning, Institutets för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.

myndigheters förvaltning. Vidare omfattas

utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

särskilda åtgärder för arbetshandikappade,

Europeiska socialfonden m.m., Samhall AB:s

verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor och

statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet

finns också avgiftsfinansierad verksamhet bl.a.

inom AMV rörande yrkesinriktad rehabilitering.

Regeringens övergripande mål är att halvera den

öppna arbetslösheten fram till slutet av år 2000.

Därefter är målet full sysselsättning. Regeringen

föreslår att det gamla arbetslöshetsmålet

kompletteras med ett nytt mål för

sysselsättningen i takt med att arbetslösheten

sjunker. Andelen sysselsatta av befolkningen

skall öka från 74 % år 1997 till 80 % år 2004.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att

öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden. Det

skall ske genom ett effektivt

platsförmedlingsarbete som tillsammans med främst

kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder

leder till en hög rörlighet på arbetsmarknaden.

Arbetslivspolitiken skall verka för en god

arbetsmiljö och ett utvecklande arbetsliv som är

ett viktigt bidrag för skapande av nya arbeten

och för att människor inte skall förslitas,

skadas och slås ut i arbetslivet. En central del

i arbetslivet och dess utveckling och därmed för

samhällets utveckling är jämställdhet mellan

kvinnor och män.

Målen för utgiftsområdet Arbetsmarknad och

arbetsliv kan sammanfattas i att

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,

- minska långtidsarbetslösheten,

- motverka långa tider utan reguljärt arbete,

- skapa ett säkert och utvecklande arbetsliv och

- uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbets- och samhällsliv.

Den omställning av arbetsmarknadspolitiken som

påbörjades i slutet av år 1997 och genomförts

under år 1998 i syfte att höja effektiviteten

måste enligt regeringen fortsätta även under år

1999. Den yrkesinriktade

arbetsmarknadsutbildningen måste prioriteras i

ökad utsträckning.

Arbetet med att motverka långa tider utan

reguljärt arbete samt att förhindra att individer

med svag ställning på arbetsmarknaden, däribland

många invandrare och funktionshindrade, slås ut

från arbetsmarknaden måste prioriteras, liksom

arbetet med att bryta den könsuppdelade

arbetsmarknaden. Arbetsmarknads- och

arbetslivspolitiken är viktiga instrument för att

förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män i

arbetslivet och därmed samhället i övrigt.

Regeringen anser också att det är viktigt att de

som ofrivilligt arbetar deltid skall få möjlighet

att arbeta den tid de önskar. Detta gäller, menar

regeringen, inte minst inom vård- och

omsorgssektorn. Regeringen anser också att det är

viktigt att de personer som deltar i arbetslivet

får tillgång till kompetensutveckling. Det gäller

även äldre.

Österrike har som ordförandeland i EU, i arbetet

med 1999 års sysselsättningsriktlinjer, valt att

särskilt lyfta fram jämställdhetspolitiken. Det

är en prioritet som ligger väl i linje med den

svenska politiken.

Såvitt avser området Arbetsmarknad (anslagen A

1-A 6; propositionens avsnitt 4) anges i korthet

följande i fråga om Prioriteringar och Slutsatser

och övergripande mål år 1999.

Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken mot mer

tillväxtinriktad politik skall fortsätta. Antalet

personer i olika yrkesinriktade utbildningar

skall hållas på en hög nivå samtidigt som

praktikåtgärderna skall fortsätta att minska.

Under år 1999 skall målen för

arbetsmarknadspolitiken och AMV vara att

- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,

- minska långtidsarbetslösheten,

- motverka långa tider utan reguljärt arbete.

Åtgärder som prioriteras under år 1999 är dels

att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt,

dels att öka effektiviteten och träffsäkerheten i

stödformer som riktas till arbetshandikappade.

Regeringen skall se över volymkravet för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma

i vårpropositionen 1999.

På området Arbetsliv (anslagen B 1-B 13;

propositionens avsnitt 5) anges följande om

Prioriteringar och Slutsatser.

Insatser för att motverka utslagningen från

arbetslivet med systematiskt förebyggande

insatser skall ha fortsatt hög prioritet. Målet

skall vara att arbetslivet skall vara säkert och

utvecklande med en arbetsorganisation som

kännetecknas av möjligheter till

kompetensutveckling och jämställdhet. Möjligheten

för funktionshindrade att få och behålla ett

arbete skall underlättas. Forskning och

utveckling liksom tillsyn bör i ökad utsträckning

bedrivas i samverkan med regionala och lokala

aktörer. De nya arbeten som skapas skall präglas

av goda utvecklingsmöjligheter och ekologisk

hållbarhet.

Arbetslivspolitiken skall inriktas på

- ett säkert och utvecklande arbetsliv, en

förutsättning för nya jobb

- åtgärder för att få till stånd en god

arbetsorganisation kännetecknad av delaktighet,

jämställdhet, kompetensutveckling samt

förebyggande av belastningssjukdomar, allvarliga

olycksfall, allergier och psykiska belastningar,

- åtgärder för att påskynda omställningen till

ett ekologiskt hållbart Sverige,

- åtgärder som leder till att hälso- och

säkerhetsfrågorna säkras genom en kontinuerlig

och systematisk styrning i företagen och

förvaltningarna.

3.2 Arbetsmarknadsverket

Arbetsförmedlingsverksamhet

Propositionen

AMS har under de senaste åren inlett en satsning

på öppna kundsystem via Internet för både

arbetssökande och arbetsgivare. Regeringen gör

bedömningen att ett effektivt självservicesystem

innebär att arbetsförmedlingarna kan använda sina

personalresurser mer effektivt. Därför avser

regeringen att föreskriva att medel under

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får

användas för att under en treårsperiod genomföra

en satsning på systemutveckling och

marknadsbearbetning.

Regeringen har också för avsikt att under en

försöksperiod på ett och ett halvt år fr.o.m. den

1 januari 1999 avsätta 10 miljoner kronor till

ett nytt statligt stöd till arbetsförmedlande

insatser vid de s.k. centrumbildningarna för

olika konstnärer, studieförbunden och

folkparkerna. Syftet är att dessa institutioner

under försöksperioden skall ges ekonomiskt

utrymme att anställa arbetsförmedlare.

Arbetsmarknadspolitiken skall enligt regeringens

intentioner ges en tydligare tillväxtfrämjande

inriktning. Exempel på den nya inriktningen är

den ökade decentraliseringen av

arbetsmarknadspolitiken i form av ökat lokalt

inflytande via arbetsförmedlingsnämnderna,

försöksverksamhet med en friare användning av de

arbetsmarknadspolitiska medlen i Skåne,

Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län

samt försöksverksamheten i 19 kommuner.

Motionerna

I ett antal parti- och kommittémotioner framförs

synpunkter med anknytning till

arbetsförmedlingsverksamhet.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion Kr272

(yrk. 6 delvis) vad gäller försök med

arbetsförmedling vid centrumbildningar att den

föreslagna försöksperioden på ett och ett halvt

år är för kort. Den bör utökas till tre år för

att det skall gå att dra säkra slutsatser av

värdet av verksamheten.

I motion Sf608 (yrk. 11) anser Centerpartiet att

arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör

präglas av individualisering och flexibilitet och

att förutsättningarna för det är att hjälp med

introduktion och praktik ges på lokal nivå och

inte genom centrala direktiv. På vissa orter i

landet finns internationella arbetsförmedlingar

som hjälper företag att få kontakt med personer

som, förutom akademisk utbildning, har

flerkulturell kompetens. Partiet anser att dessa

arbetsförmedlingar bör få efterföljare på fler

orter i landet.

Miljöpartiet anser i motion Kr274 (yrk. 9) att de

medel som Arbetsmarknadsverket disponerar för

kulturutövare och kulturändamål skall föras över

till Kulturdepartementet. Vidare ifrågasätter

partiet varför så kort tid givits åt

försöksverksamheten med arbetsförmedlare vid

centrumbildningarna och varför

försöksverksamhetens budget föreslås omfatta även

studieförbunden och folkparkerna utan att

ytterligare medel tillförs (yrk. 13). Partiet

anser vidare att även Riksföreningen för

Folkmusik och Dans bör ges i uppdrag att bedriva

försöksverksamhet med kulturförmedling på

motsvarande sätt (yrk. 14).

Synpunkter på arbetsförmedlingsverksamheten

framförs även i enskilda motioner.

Catherine Persson (s) pekar i motion A232 på att

erfarenheterna från olika

arbetsförmedlingsnämnder är varierande. Bl.a.

saknas erforderliga beslutsmöjligheter, och

därigenom försvåras arbetet med att nå

intentionerna för arbetsmarknadspolitiken.

Regeringen bör därför utvärdera de lokala

arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning,

ansvar och befogenheter för att kunna överväga

eventuella förändringar (yrk. 1). Motionären

anser vidare att regeringen bör verka för att

goda exempel på väl fungerande

arbetsförmedlingsnämnders arbete sprids i landet

(yrk. 2).

Tomas Eneroth m.fl. (s) anser i motion A237 att

riksdagen bör markera vikten av att kommunerna

får ett reellt inflytande över de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och vikten av

fortsatt försöksverksamhet med lokal samverkan.

Hans Karlsson m.fl. (s) anser i motion A272 (yrk.

1) att handlingsutrymmet för

arbetsförmedlingsnämnderna måste vidgas.

Byråkratiska regler utgör hinder för att styra

åtgärderna efter de behov och möjligheter som

råder i respektive kommun. Motionärerna anser

därför att arbetsförmedlingsnämnderna bör ges

utrymme att utifrån lokala förutsättningar och

behov styra och prioritera åtgärdernas inriktning

och fördelning.

Sven-Erik Sjöstrand och Camilla Sköld (v) pekar i

motion A265 på att s.k. språkskolor i regel tar

ut en avgift för att förmedla au pairarbete.

Motionärerna anser att eftersom au

pairverksamheten är ett viktigt inslag i

ungdomars sysselsättning som ger erfarenheter för

ett fortsatt yrkesliv bör en utredning granska au

pairförmedlingsverksamheten.

Åsa Torstensson och Margareta Andersson (c) anser

i motion A206 att större frihet bör ges till

arbetsförmedlingar och de lokala

arbetsförmedlingsnämnderna att hantera

arbetsmarknadspolitiska medel.

Yvonne Ruwaida (mp) anser i motion A719 (yrk. 2)

att kurser i demokrati bör anordnas av

arbetsförmedlingen för att ge alla arbetslösa

möjlighet att få kunskaper om de demokratiska

möjligheter som finns att påverka

samhällsutvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Flertalet av motionerna under detta avsnitt berör

möjligheterna för aktörerna på den lokala nivån

att samverka i större utsträckning.

I utskottets betänkande 1997/98:AU1 med

anledning av budgetpropositionen för år 1998

refererades en studie som utförts inom utskottets

kansli. I studien redovisades att man på

förmedlingarna genomgående gav uttryck för en

tudelad syn på möjligheten att göra lokala

anpassningar. Å ena sidan ger budgetprocessen

inom AMV i princip goda möjligheter att lokalt

besluta om vilken typ av åtgärder som medlen

skall användas till, å andra sidan anser man att

volymkraven är starkt styrande. För att uppnå

volymkravet måste man använda billigare åtgärder

i vad som anses vara en alltför stor omfattning.

Utskottet kan i anslutning till detta konstatera

att regeringen i årets budgetproposition aviserar

att man avser att se över volymkravet för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma

med förslag i den ekonomiska vårpropositionen

1999.

Också verksamheten vid

arbetsförmedlingsnämnderna behandlades i ovan

nämnda betänkande. Utskottets uppfattning var då

att arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få

restriktioner som möjligt. Utskottet vidhåller

denna uppfattning. Genom decentralisering och

lokal förankring kan träffsäkerheten och

kvaliteten i åtgärderna öka. Samtidigt ansvarar

nämnderna för att målen för den nationella

arbetsmarknadspolitiken efterlevs. De lokala

möjligheterna är begränsade av de resurser som

kan ställas till förfogande. Skall ett

tillräckligt antal personer kunna omfattas av

insatserna måste det finnas restriktioner t.ex. i

fråga om tid i åtgärd och ersättningsnivå.

I propositionen gör regeringen, mot bakgrund av

de utvärderingar som gjorts av RRV och av

Högskolan i Växjö, bedömningen att

försöksverksamheten med lokal samverkan

förefaller ha haft förtjänster för ansvariga

aktörer, men att det också finns nackdelar som

måste beaktas. Regeringen har därför givit

Högskolan i Växjö ett nytt uppdrag att utvärdera

den förlängda försöksverksamheten med lokal

samverkan. Regeringen avser också att fortsätta

arbetet med att vidareutveckla styrningen och

uppföljningen av den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten samt att stärka den lokala

samverkan. För att stärka utvärderingen av de

arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärderna

föreslår regeringen att ytterligare resurser

skall tillföras Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Utskottet

återkommer till detta i en senare del av

betänkandet.

Utskottet konstaterade i det regionalpolitiska

betänkande 1997/98:AU11 att erfarenheterna från

den hittillsvarande försöksverksamheten med

friare användning av arbetsmarknadspolitiska

medel var goda på många håll. Utskottet ansåg

dock att det var viktigt att mer systematiska

kunskaper inhämtades om effekterna av

försöksverksamheten innan en ytterligare

utvidgning kunde övervägas. Utskottet vidhåller

denna uppfattning.

Vad gäller Centerpartiets förslag att de

internationella arbetsförmedlingarna bör få

efterföljare på fler orter i landet ser utskottet

positivt på denna typ av arbetsförmedlingar men

anser inte att det ankommer på riksdagen att

närmare ange några förutsättningar för detta.

I fråga om motion A265 rörande au

pairförmedlingsverksamhet kan utskottet

konstatera att det råder ett straffsanktionerat

förbud mot att begära ersättning av den

arbetssökande vid arbetsförmedling. En misstanke

om överträdelse blir därför ett ärende för

polismyndighet och åklagare att utreda. I samband

med avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet

upphörde också AMS tillsynsfunktion när det

gäller privat arbetsförmedlingsverksamhet. Någon

utredning av det slag som föreslås i motionen är

enligt utskottets bedömning inte nödvändig.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna A206 (c), A232 (s) yrkandena 1 och 2,

A237 (s), A265 (v), A272 (s) yrkande 1, A719 (mp)

yrkande 2 samt Sf608 (c) yrkande 11.

Försöksverksamhet med ett statligt stöd till

arbetsförmedlande insatser vid centrumbildningar

skall, i enlighet med riksdagens

ställningstagande till propositionen om

konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87), pågå

under ett och ett halvt år. Försöksverksamheten

har på förslag av kulturutskottet, betänkande

1997/98:KrU13, utvidgats till att omfatta även

studieförbunden och folkparkerna.

Försöksverksamheten skall utvärderas av AMS i

samråd med Statens kulturråd och

Konstnärsnämnden.

Utskottet anser att utvärderingen av

försöksverksamheten bör avvaktas innan

ytterligare utvidgning eller förlängning övervägs

och kan därför inte instämma i Kristdemokraternas

och Miljöpartiets förslag. Utskottet instämmer

inte heller i Miljöpartiets förslag att de medel

som Arbetsmarknadsverket disponerar för

kulturändamål skall föras över till

Kulturdepartementet. I denna fråga anser

utskottet att de arbetsmarknadspolitiska

resurserna skall fördelas efter de mål som styr

arbetsmarknadspolitiken. Utskottet avstyrker

därmed motionerna Kr272 (kd) yrkande 6 delvis och

Kr274 (mp) yrkandena 9, 13 och 14.

Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

Propositionen

Tusental kronor

-----------------------------------------------------------

1997 Utgift 4 183 974 Anslags- 235 7001

sparande

-----------------------------------------------------------

1998 Anslag 4 118 585 Utgifts- 4 348 9281

prognos

-----------------------------------------------------------

1999 Förslag 4 189 814

-----------------------------------------------------------

2000 Beräknat 3 613 964

-----------------------------------------------------------

2001 Beräknat 3 656 960

-----------------------------------------------------------

1 Obetecknad del av anslagssparande 5,4

miljoner kronor har förts bort från

anslaget. Resterande anslagssparande

beräknas att förbrukas under

innevarande budgetår.

Från anslaget finansieras kostnader för personal

och lokaler samt andra förvaltningskostnader vid

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),

länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna samt

arbetsmarknadsinstituten (AMI). Under anslaget

redovisas också den avgiftsfinansierade

verksamheten vid Arbetslivstjänster, Aske

kursgård och IAESTE-praktik.

Under innevarande budgetår finansieras

tillfälliga personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut med

600 miljoner kronor från anslaget. Även från

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har

250 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.

Regeringen bedömer att det även under år 1999

finns ett stort behov av personalförstärkningar.

Det är viktigt enligt regeringen att kvaliteten i

förmedlingsarbetet kan öka via t.ex. förbättrad

individuell vägledning, ökade företagskontakter,

effektivare matchning av lediga platser och

arbetssökande och via åtgärder som bryter den

könsuppdelade arbetsmarknaden. Regeringen har

därför även för år 1999 beräknat 600 miljoner

kronor under anslaget för tillfälliga

personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och

arbetsmarknadsinstitut.

Vidare anser regeringen att det är angeläget att

skärpa tillsynen över arbetslöshetskassorna och

föreslår därför att 14,5 miljoner kronor från

arbetsmarknadsavgiften får användas för denna

tillsyn (prop. yrk. 3).

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion A276

(yrk. 4) att anslaget för år 1999 minskas med 50

miljoner kronor. Till följd av de reformer

partiet föreslår i fråga om de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar

utgiftsbehovet.

Kristdemokraterna förordar i motion A257 (yrk.

10) en besparing genom att AMS får mer av

stabskaraktär och att länsarbetsnämnderna

antingen regionaliseras eller samordnas med

länsstyrelsernas verksamhet. Partiet anser att

anslaget för år 1999 skall minskas med 100

miljoner kronor (yrk. 34 delvis) Det extra

tillskottet för arbetsförmedlingsverksamhet anser

partiet är riktigt men Kristdemokraterna är

tveksamma till att den traditionella metoden

används. I stället bör en del av

resurstillskottet användas för att stimulera

egenföretagarverksamhet inom denna sektor (yrk.

11).

I kommittémotion So376 (yrk. 4) anser

Kristdemokraterna att reglerna för

arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för

hörselskadade bör ändras så att vägledningsstöd

även kan ges till hörselskadade som är anställda.

Centerpartiet anser, utan att framställa något

särskilt yrkande, i motion Fi210 att de medel som

regeringen anvisar för tillfälliga

personalförstärkningar bör minskas med 400

miljoner kronor.

Folkpartiet anser i motion A255 (yrk. 18 delvis)

att riksdagen skall avslå regeringens förslag om

medel till tillfälliga personalförstärkningar på

arbetsförmedlingarna med motiveringen att inga

ordentliga analyser görs av hur medlen används.

Vidare anser partiet att anslaget för budgetåret

1999 bör minskas med 603 miljoner kronor (yrk. 20

delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

det finns ett fortsatt stort behov av de medel

för tillfälliga personalförstärkningar som AMV

kunnat använda under flera år. De besparingar på

AMS och länsarbetsnämndernas

förvaltningskostnader, som riksdagen har beslutat

om, har inneburit att antalet årsarbetare har

minskat från budgetåret 1994/95 till första

halvåret 1998 med 799 personer. AMV gör, i

årsredovisningen för 1997, bedömningen att de

besparingar verket ålagts och kravet att på

besparingarna inte får beröra förmedlingen kommer

att uppfyllas.

Två av AMV:s tre övergripande mål är att minska

långtidsarbetslösheten och motverka långa tider

utan arbete. Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att de individuella handlingsplanerna

har stor betydelse för möjligheten att snabbt

hitta lämpliga åtgärder som innebär att de

arbetssökande får ett reguljärt arbete. I en

rapport från AMS daterad 1998-08-04 redovisas att

77 % av de arbetssökande som var eller riskerade

att bli långtidsarbetslösa hade en aktuell

handlingsplan. I det rådande arbetsmarknadsläget

är det enligt utskottet angeläget att

arbetsförmedlingarna får tillräckliga resurser

för att kunna klara det stora antalet

arbetssökande på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet kan därför inte ansluta sig till

Kristdemokraternas förslag om ytterligare

besparingar (motion A257 yrk. 10 och 34 delvis)

eller Folkpartiets förslag att inga medel skall

avsättas till personalförstärkningar (motion A255

yrk. 18 delvis och 20 delvis).

Utskottet kan inte heller godta Moderaternas

förslag till besparingar i motion A276 yrkande 4

eftersom de bygger på att de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reformeras på

ett sätt som utskottet inte kan ansluta sig till.

Enligt Kristdemokraternas uppfattning bör som

nämnts en del av det extra tillskottet för

arbetsförmedlingsverksamhet användas för att

stimulera egenföretagsverksamhet i form av s.k.

jobbcenter. Utskottet har i tidigare

ställningstaganden, bl.a. i betänkande

1997/98:AU1, ansett att

arbetsförmedlingsverksamheten i första hand är en

statlig uppgift. Utskottet vidhåller denna

ståndpunkt och avstyrker därför motion A257 (kd)

yrkande 11.

Med anledning av motionsförslaget om ändrade

regler för arbetsmarknadsinstituten kan utskottet

hänvisa till vad som sägs i propositionen om att

de senaste årens arbetsmarknadsläge inneburit

stora påfrestningar på servicen vid både

arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.

Yrkesinriktad rehabilitering har efterfrågats av

nya grupper, som har stora problem att komma in

på arbetsmarknaden. Resurserna skall därmed räcka

till fler och även till grupper med svårare

problem. Regeringen anser därför att instituten

bör effektivisera arbetsmetoderna för att uppnå

ett ökat resursutnyttjande och kommer att uppdra

åt AMS att analysera och beskriva hur den

yrkesinriktade rehabiliteringen vid AMI skall

bedrivas i framtiden.

Utskottet, som anser att resultatet av detta bör

avvaktas, avstyrker Kristdemokraternas förslag i

motion So376 yrkande 4 om ändrade regler för

arbetsmarknadsinstituten.

Utskottet ställer sig bakom förslaget att 14,5

miljoner kronor av inflytande

arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen

av arbetslöshetsförsäkringen (prop. yrk. 3).

3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

Omfattning och inriktning

Bakgrund

De s.k. arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar

delas in i konjunkturberoende åtgärder och icke

konjunkturberoende åtgärder. För närvarande finns

ett tjugotal arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Huvuddelen av dessa finansieras över anslaget A

2. Av nedanstående tabell framgår de viktigaste

åtgärderna och finansieringskällan under 1998.

------------------------------------------------

Konjunkturberoende åtgärder Anslag

------------------------------------------------

Arbetslivsutveckling (ALU) A 2, UO

14

------------------------------------------------

Arbetsmarknadsutbildning A 2, UO

14

------------------------------------------------

Arbetsplatsintroduktion (API) A 2, UO

14

------------------------------------------------

Datortek/aktivitetscenter A 2, UO

14

------------------------------------------------

Individuellt anställningsstöd A 2, UO

14

------------------------------------------------

Generationsväxling A 1, UO

13

------------------------------------------------

Kommunalt ungdomsprogram A 2, UO

14

------------------------------------------------

Offentliga tillfälliga arbeten för A 1, UO

äldre arbetslösa (OTA) 13

------------------------------------------------

Projektarbeten A 1, UO

13

------------------------------------------------

Resursarbete A 2, UO

14

------------------------------------------------

Starta-eget-bidrag A 2, UO

14

------------------------------------------------

SwIT yrkesutbildning A 2, UO

14

------------------------------------------------

Utvecklingsgaranti för ungdomar A 2, UO

14

------------------------------------------------

Yrkesinriktad rehabilitering (AMI) A 1, UO

14

------------------------------------------------

Ej konjunkturberoende åtgärder Anslag

------------------------------------------------

Offentligt skyddat arbete (OSA) A 3, UO

14

------------------------------------------------

Samhall B 6, UO

14

------------------------------------------------

Lönebidrag A 3, UO

14

------------------------------------------------

Som framgår av framställningen nedan föreslår

regeringen en del förändringar när det gäller de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen

föreslår bl.a. att åtgärderna

arbetslivsutveckling (ALU) och

arbetsplatsintroduktion (API) skall ersättas av

en ny åtgärd, arbetspraktik. Vidare aviserar

regeringen att åtgärden offentliga tillfälliga

arbeten för äldre arbetslösa (OTA) fr.o.m. den 1

januari 1999 skall finansieras med medel från A

2-anslaget på utgiftsområde 14.

Utöver de åtgärder som beskrivits ovan

finansieras från anslaget kostnader för

interpraktikstipendier, utgifter för viss

medfinansiering som svarar mot utbetalningar från

anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.

avseende mål 3, flyttningsbidrag,

utredningskostnader, informationsinsatser,

försäkringskostnader, arbetshjälpmedel,

otraditionella insatser, försöksverksamhet med

sysselsättningsskapande åtgärder samt s.k.

särskilda medel. Vidare får vissa medel användas

för tillfälliga personalförstärkningar vid

arbetsförmedlingar.

Huvuddelen av anslaget utgör ersättning för

försörjning till de personer som deltar i olika

former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utgifterna under anslaget påverkas därför till

största delen av omfattningen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, av hur stor

del av deltagarna i åtgärderna som har rätt till

arbetslöshetsersättning samt av regler kring

bidragsnivåer.

Regeringen bedömer att antalet deltagare i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller

yrkesinriktad rehabilitering kommer att bli lägre

än vad som beräknades i samband med statsbudgeten

1998. Arbetsmarknadsverket (AMV) beräknar att

antalet personer i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder kommer att uppgå till i genomsnitt 169

000 per månad. Regeringen har därför föreslagit

på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1998 att anslaget A 2 minskas med 800

miljoner kronor. Regeringen beräknar att

omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna under budgetåret 1999 kommer att uppgå

till 165 000 i genomsnitt per månad, inklusive

det nationella programmet för IT-utbildning.

Därutöver beräknas 12 000 personer delta i den

yrkesinriktade rehabiliteringen. Regeringen avser

att se över volymkravet för de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma

med förslag i den ekonomiska vårpropositionen år

1999.

Under år 1998 har det startats

försöksverksamheter vid flera län som innebär

friare användning av medel inom

arbetsmarknadspolitikens ram, s.k. frilän. Dessa

län är Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands, Skåne och

Värmlands län. Försöksverksamheten innebär bl.a.

att länen inte behöver uppfylla något volymmål.

Vidare får en större del av åtgärdsmedlen

användas otraditionellt än vad som gäller för

övriga län.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering (IFAU) har fått i uppdrag att

utvärdera försöksverksamheten med avseende på

kostnadseffektivitet, påverkan på tillväxten,

fördelningseffekter, undanträngnings- och

inlåsningseffekter samt övervältringseffekter.

Vidare har Statskontoret fått i uppdrag att

löpande följa verksamheten i Skåne län.

Utskottet kommer i det följande att endast

behandla de arbetsmarknadspolitiska åtgärder där

regeringen lägger fram förslag eller där det

framställs motionsyrkanden.

Motioner

I motion A291 framför Vänsterpartiet olika

förslag som rör ungdomar. Partiet anser att

kortsiktiga särlösningar inte löser

arbetslösheten bland dem. Det kan vara nödvändigt

att i vissa fall ge anställningsstöd till

ungdomar och långstidsarbetslösa under de första

sex månaderna och därigenom underlätta

nyanställningar (yrk. 3).

Som framgår av redogörelsen för motionerna under

utgiftsområde 13 anser Vänsterpartiet i motion

A221 att det bör införas ett anslag för

omställningskostnader inom ramen för

utgiftsområde 14 som inkluderar det nuvarande

anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning.

Genom en sådan förändring skulle en mer flexibel

lösning åstadkommas som medger ett aktivare

förhållningssätt i syfte att minimera det passiva

bidragsberoendet (yrk. 5).

Kristdemokraterna anser i motion A257 att de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ändras

till enklare och mer generella system med ökad

flexibilitet (yrk. 12). Uppföljning av

åtgärdernas effektivitet bör ske genom att

kostnader per åtgärd sätts i relation till hur

många som får reguljärt arbete (yrk. 33).

Enligt vad Kristdemokraterna anför i

kommittémotion A810 finns det skillnader mellan

de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som män

erbjuds och de som kvinnor erbjuds. Kvinnor är

underrepresenterade i åtgärder som riktas mot

arbetslivet. Männen får mer påkostade

arbetsmarknadsutbildningar, sägs det i motionen

(yrk. 14).

Michael Hagberg m.fl. (s) anser i motion A231 att

reglerna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör

förenklas så att varje län utifrån egna och

nationella förutsättningar kan bedriva den mest

effektiva arbetsmarknadspolitiken utan att det

krävs försöksverksamheter.

I motion A268 framför Inger Lundberg m.fl. (s)

synpunkten att arbetssökande enskilt eller i

grupp bör ges möjlighet att tillföra synpunkter

på utformningen av olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder.

Thomas Julin och Kerstin-Maria Stalin (båda mp)

anser i motion A262 att en stor del av de medel

som används till arbetsmarknadsåtgärder skulle

komma till bättre användning om de fördes över

till kommuner och landsting för att där skapa

riktiga arbeten.

I flera motioner framförs olika förslag som rör

s.k. frilän m.m.

Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i

motion A250 att regelverket bör ändras så att

länen ges större möjlighet att disponera över de

arbetsmarknadspolitiska medlen.

Dan Ericsson (kd) anser i motion Sk648 (yrk. 2)

att Östergötland bör bli ett s.k. frilän.

Åsa Torstensson (c) förespråkar i motion A219 att

Strömstad bör bli ett försöksområde med sänkt

arbetsgivaravgift.

I motion T325 framför Birgitta Carlsson m.fl. (c)

att man i regionen Västra Götaland fritt bör få

disponera de arbetsmarknadspolitiska medlen (yrk.

4).

Runar Patriksson och Yvonne Ångström (båda fp)

föreslår i motion N237 att alla län som vill

skall kunna bli frilän (yrk. 14).

Utskottets ställningstagande

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna är det framför allt två frågor som är

omdiskuterade. Den första frågan rör om det bör

finnas ett s.k. volymmål för åtgärderna. Den

andra frågan rör vilka regelförenklingar som bör

genomföras. Som framgår av utskottets behandling

av den allmänna inriktningen av politiken har ett

flertal partier kommit in på dessa frågor.

Utskottet har berört volymmålet i avsnittet 1.1

ovan. Enligt utskottet har volymmålet ett starkt

samband med utformningen av de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som framgår

ovan har regeringen de senaste åren angivit ett

bestämt volymmål, uttryckt som det antal personer

i genomsnitt per månad som skall delta i någon

arbetsmarknadspolitisk åtgärd finansierad på

anslaget. Utskottet har vid flera tillfällen

ifrågasatt om det varit möjligt att uppnå de

föreslagna målen. Utskottets ifrågasättande har

gällt dels om det skulle bli möjligt att uppnå så

stora volymer på de åtgärder som regeringen

föreslagit, dels om de höga volymerna inte skulle

komma att innebära att kvaliteten på åtgärderna

sjunker. Utskottet har särskilt befarat att

arbetsmarknadsutbildningen inte skulle kunna få

tillräcklig volym.

En hörnsten i arbetsmarknadspolitiken är att så

många arbetslösa som möjligt skall kunna delta i

åtgärder av olika slag. Genom att arbetslösa

deltar i åtgärder ökar deras möjligheter att få

anställning samtidigt som risken för

passivisering och utanförskap minskar. Den

omfattande arbetslösheten har därför krävt

relativt omfattande volymer på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns även

andra skäl till de stora volymerna, nämligen

arbetslöshetsförsäkringens konstruktion som

omställningsförsäkring. Försäkringen bygger på

att de försäkrades ersättningsrätt sträcker sig

över ersättningsperioder om sammanlagt 300 dagar.

För att ha rätt till ytterligare ersättning måste

den försäkrade uppfylla vissa krav, vilka bl.a.

innebär att han eller hon måste ha arbetat eller

deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under

en viss tid.

I samband med utskottets behandling av

budgetpropositionen för 1998 års budget gjorde

utskottet vissa uttalanden om volymmålet (bet.

1997/98:AU1). I sitt ställningstagande påpekade

utskottet att det fanns en risk för att AMV inte

skulle klara av att uppfylla målet. Utskottet

påpekade också att det fanns risk för s.k.

flaskhalseffekter. Detta fenomen skulle enligt

utskottet bero på att när efterfrågan stiger inom

näringslivet stiger även behovet av välutbildad

arbetskraft. I den förväntade konjunkturuppgången

skulle det vara en överhängande risk för

flaskhalseffekter. Ett sätt att komma till rätta

med detta problem var enligt utskottet att

prioritera utbildningsinsatser så att efterfrågan

på utbildad arbetskraft tillgodosågs. I annat

fall skulle det finnas en risk för ökad

inflation. För att motverka detta krävdes enligt

utskottet att man utökade antalet korta

yrkesinriktade specialistutbildningar. För det

fall regeringen skulle finna att volymmålet

innebar en faktisk begränsning vad gällde de

ekonomiska möjligheterna att anordna utbildningar

borde volymmålet stå tillbaka enligt utskottet.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att

regeringen i dessa fall skulle vara oförhindrad

att ändra det uppsatta målet.

Utskottet kan konstatera att AMV trots den

rådande arbetsmarknadssituationen inte har

uppnått det av regeringen uppsatta målet för

budgetåret 1998. Däremot är det enligt utskottet

glädjande att regeringen prioriterat arbetet med

att höja kvaliten på åtgärderna. Utskottet anser

att det är viktigt att fortsätta med detta

arbete.

Även om det kan finnas starka skäl som talar för

att volymmålet bör tas bort till förmån för andra

mål anser utskottet att man bör avvakta

regeringens översyn av volymmålet innan några

förändringar genomförs. Det blir då också möjligt

att ta del av de erfarenheter som de s.k.

frilänen har. Även med tanke på att

konjunkturuppgången håller på att mattas kan det

finnas skäl att avvakta med ett avgörande i

frågan.

Det kan i detta sammanhang påpekas att

regeringen tillsatt en arbetsgrupp som har till

uppgift att se över styrning, uppföljning och

utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsgruppen skall bl.a. se över de nuvarande

verksamhetsmålen för AMV.

Med hänsyn till det utvärderingsarbete som pågår

finns det inte skäl att ställa sig bakom

Kristdemokraternas begäran om en ändrad metod för

uppföljningen av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna. Utskottet avstyrker därför motion

A257 (kd) yrkande 33.

När det sedan gäller frågorna om

regelförenklingar vill utskottet anföra följande.

Vid utskottets behandling av förslaget om

innevarande års budget konstaterade utskottet att

det fanns ca 20 arbetsmarknadspolitiska åtgärder

inom de båda utgiftsområdena 13 och 14. Utskottet

ansåg att regelsystemet var omfattande och att

det kunde vara svårt att få överblick över

åtgärderna och av vad som gäller för en viss

enskild åtgärd. Utskottet ansåg att

förenklingsarbetet var mycket viktigt och att det

borde intensifieras. Utskottet förutsatte att

regeringen i sitt fortsatta arbete särskilt

skulle beakta möjligheterna att genomföra

förenklingar.

Utskottet har ingen annan uppfattning i dag. Det

är därför tillfredsställande att regeringen

fortsatt förenklingsarbetet genom bl.a. förslaget

att vissa åtgärder skall slås samman och

regelverket ändras. Utskottet vill också påpeka

att regeringen föreslagit att vissa åtgärder

såsom OTA och resursarbete skall avvecklas.

Förenklingsarbetet bör enligt utskottets mening

fortsätta. En lösning som kan övervägas är att

minska antalet åtgärder och samtidigt öka

flexibiliteten i dem. Något tillkännagivande kan

inte erfordras i denna del. Motionerna A231 (s)

och A257 (kd) yrkande 12 bör avslås i den mån de

inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

Utskottet har ingen annan uppfattningen än

Vänsterpartiet om att det i vissa fall är

nödvändigt med anställningsstöd, vilket även

medges enligt regelverket. Det finns därför

enligt utskottets mening inte skäl att göra något

särskilt tillkännagivande med anledning av motion

A291 (v) yrkande 3. Motionen avstyrks därför.

När det gäller förslaget i motion A268 (s) om att

arbetssökande eller enskilda i grupp bör ges

möjlighet att tillföra synpunkter på utformningen

av olika åtgärder vill utskottet hänvisa till att

detta kan vara en betydelsefull del i

utarbetandet av de individuella

handlingsplanerna. Utskottet avstyrker därför

motion A268 (s).

Den fråga Kristdemokraterna aktualiserat och som

rör vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder

kvinnor respektive män erbjuds har varit föremål

för översyn av RRV. Regeringen gav i slutet av

november 1996 verket i uppdrag att göra en

översyn av de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett

jämställdhetsperspektiv. Uppdraget redovisades i

november 1997. Rapporten visade att kvinnor och

män får del av åtgärderna i förhållande till

deras respektive andel av de arbetslösa. Däremot

verkade det som om kvinnor och män genom

åtgärderna får placeringar i, för könet,

traditionella yrken och sektorer. Även om antalet

platser för kvinnor och män var jämnt fördelade

följde utbildningsriktningarna inom

arbetsmarknadsutbildningen ett traditionellt

mönster på så sätt att det framför allt var män

som fick utbildning inom tillverkningsindustrin

och kvinnor inom vårdsektorn. Männen var också

kraftigt överrepresenterade i de åtgärder som

främst ledde till arbete. RRV föreslog att

regeringen i regleringsbreven skulle uppdra åt

den lokala nivån att utforma mål för att bryta

den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vidare ansåg

verket att regleringsbreven borde innehålla krav

på återrapportering.

I regleringsbrevet för AMV budgetåret 1998

hänvisas till förordningen (1987:405) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anger

att AMV skall arbeta utifrån ett

jämställdhetsperspektiv. Vidare finns ett

verksamhetsmål som anger att de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas

på ett sådant sätt att de, tillsammans med

anvisningen av lämpliga sökande till de lediga

platserna, medverkar till att bryta

könsuppdelningen på arbetsmarknaden. AMV

utvecklar även ett datasystem som bättre skall

kunna registrera om åtgärder används "brytande"

eller "konserverande".

Enligt utskottets mening är det bra att det

kommit i gång ett arbete som både syftar till att

fördela de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på

ett bättre sätt mellan kvinnor och män än vad som

hittills varit fallet och underlättar att bryta

könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Det är

viktigt att arbetet förbättras och

vidareutvecklas. Utskottet är inte berett att

göra något tillkännagivande med anledning av

motion A810 (kd) yrkande 14. Motionen får anses

tillgodosedd genom vad utskottet anfört, varför

den bör avslås.

Utskottet delar inte den uppfattning som kommer

till uttryck i motion A262 och som innebär att en

stor del av de medel som används för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle komma

till bättre användning om de fördes över till

kommuner och landsting. En hörnsten i

arbetsmarknadspolitiken är att det är de som bäst

behöver stöd som skall få det. Resurserna är

begränsade och måste därför i första hand riktas

in på att förbättra villkoren för dem med de

sämsta förutsättningarna. En allmän överföring av

medel skulle vara svår att förena med

ambitionerna att minska långtidsarbetslösheten

och motverka långa tider utan arbete. Med hänsyn

till det anförda avstyrker utskottet motionen.

I flera motioner föreslås att försöksverksamheten

med frilän bör utvidgas, såväl geografiskt som

innehållsmässigt. Som framgår av ovanstående

redogörelse för propositionen pågår en

utvärdering av försöksverksamheten. Eftersom

försöken pågått under endast begränsad tid anser

utskottet att det är för tidigt att dra några

slutsatser om dem. Utskottet är därför inte

berett att tillstyrka något av de förslag som rör

de s.k. frilänen. Motionerna A219 (s), A250 (s),

Sk648 (kd) yrkande 2, T325 (c) yrkande 4 och N237

(fp) yrkande 14 avstyrks därför.

När det slutligen gäller frågan om införandet av

ett särskilt anslag under utgiftsområde 14 som

även skall inkludera arbetslöshetsersättningen på

utgiftsområde 13 kan utskottet notera att den

ursprungliga tanken när indelningen gjordes i

utgiftsområden var att aktiva åtgärder och

passiva ersättningar i form av transfereringar

skulle hållas åtskilda. Utskottet anser att det

finns goda skäl för att det bör vara så. Under de

senaste åren har emellertid gränsen i detta

hänseende mellan utgiftsområdena suddats ut.

Detta beror bl.a. på att åtgärderna resursarbete

och aktivare användning av arbetslöshets-

ersättning som är att betrakta som

arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansierats

över anslaget A 1 på utgiftsområde 13. Även

åtgärden, OTA har delvis finansierats över

sistnämnda anslag. En ändring sker nu. Åtgärden

resursarbete finansieras numera under anslaget A

2 utgiftsområde 14. Från och med årsskiftet

1998/99 kommer även OTA att helt finansieras från

detta anslag. Vad gäller Aktivare användning av

arbetslöshetsersättning föreslår regeringen att

denna åtgärd endast skall förlängas t.o.m. den 30

september 1999. På lite sikt kommer alltså

indelningen i utgiftsområden att åter renodlas,

dvs. anslaget A 1 inom utgiftsområde 13 kommer

huvudsakligen att finansiera passiva

ersättningar. Utskottet anser därför inte att det

finns skäl att bifalla motion A221 (v) yrkande 5.

Offentliga tillfälliga arbeten för äldre

arbetslösa (OTA)

Propositionen

Regeringen föreslår att de som anvisats OTA och

som fyller 62 år senast den 31 december 1998 får

möjlighet att åter anvisas åtgärden fram till

pensionsåldern. För personer som inte fyllt 62 år

och som redan deltar i OTA skall åtgärden kunna

förlängas till utgången av december 1999.

Det är angeläget att äldre personer även i

fortsättningen får det stöd de behöver för att

kunna delta i aktiv yrkesvägledning eller

utbildning. Regeringen föreslår därför att lagen

(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för

äldre arbetslösa förlängs till utgången av

december 2001 (prop. yrk. 2).

Motioner

Både Moderaterna i motion A276 (yrk. 14) och

Kristdemokraterna i motion A257 (yrk. 20)

hemställer att regeringens förslag om förlängning

av lagstiftningen om OTA avslås.

Barbro Johansson (mp) yrkar i motion A239 att

lagen som reglerar OTA förtydligas så att det

klart framgår vem som är arbetsgivare och därmed

ansvarig för tillämpningen och efterlevnaden av

arbetsmiljölagen (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av propositionen är det regeringens

avsikt att avveckla åtgärden. Avvecklingen kommer

att ske successivt och innebär som nämnts bl.a.

att arbetslösa som fyllt 62 år senast den 31

december 1998 får fortsätta att delta i åtgärden

till dess de har uppnått pensionsåldern.

Enligt utskottets mening är det bra att antalet

arbetsmarknadspolitiska åtgärder reduceras.

Därför anser utskottet i likhet med regeringen

att OTA bör avvecklas. Enligt utskottets mening

är det dock viktigt att åtgärden avvecklas på ett

genomtänkt sätt. För att förhindra icke önskvärda

konsekvenser av att åtgärden upphör bör, som

utskottet påpekat under avsnittet Arbetsmarknaden

för äldre, de övriga arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna anpassas till äldre arbetslösas

situation. En lösning utskottet anvisar är att

förlänga anvisningstider eller låta en åtgärd

avlösa en annan. Utskottet ställer sig bakom

förslagen i denna del (prop. yrk. 2). Som en

följd av detta ställningstagande avstyrker

utskottet motionerna A257 (kd) yrkande 20 och

A276 (m) yrkande 14. Regeringsförslaget och

motionerna är budgetrelaterade.

Utskottet övergår härefter till den motion som

rör påstådda oklarheter kring arbetsgivaransvaret

enligt arbetsmiljölagen. Motionären vill

framhålla att detta är ett problem inte bara i

fråga om OTA utan även för andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Gemensamt för dessa åtgärder är att det inte

föreligger något anställningsförhållande mellan

den som deltar i åtgärden och anordnaren av den.

Däremot anses vid tillämpning av vissa

bestämmelser i arbetsmiljölagen den som deltar i

åtgärden som arbetstagare och den som anordnar

åtgärden som arbetsgivare. Detta framgår av de

regelverk som reglerar åtgärderna. Det problem

som motionären tar upp har enligt utskottets

mening inte sin grund i lagstiftningen utan beror

snarare på brister i informationen kring

reglerna. Det får ankomma på berörda myndigheter

att undanröja dessa brister. Utskottet anser

därför att motion A239 (mp) yrkande 1 bör avslås.

Arbetspraktik

Propositionen

Det finns för närvarande flera

arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har det

gemensamt att de kan innefatta praktik. Syftet

med åtgärderna är att deltagaren skall få den

nödvändiga kontakt med arbetslivet som ökar

kompetensen så att han eller hon kan få ett

reguljärt arbete. Exempel på sådana åtgärder är

arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling.

Det kommer även i framtiden att finnas behov av

åtgärder av detta slag. Som ett led i regeringens

förenklingsarbete föreslås att dessa åtgärder

ersätts av en ny form av praktikåtgärd,

arbetspraktik.

Praktikplatserna måste hålla hög kvalitet.

Arbetspraktiken får inte tränga undan ordinarie

arbetstillfällen. Den bör kunna användas som ett

led i yrkesvägledning och även för att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden. När det är

motiverat bör arbetspraktiken kunna kombineras

med utbildning.

Arbetspraktik skall kunna användas av alla som

är anmälda som arbetslösa arbetssökande hos

arbetsförmedlingen och som av arbetsförmedlingen

bedöms vara i behov av praktik. Anvisning till

arbetspraktik bör kunna ske fr.o.m. den dag

personen i fråga fyller 20 år. Undantag från

denna åldersregel bör kunna göras för unga

handikappade, för arbetslösa som får

inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning och för

ungdomar i de kommuner som inte tecknat avtal

enligt lagen (1995:706) om kommuners ansvar för

ungdomar. I sistnämnda fall bör dock inte

utbildningsbidrag kunna lämnas. Innehållet i och

längden av arbetspraktiken bestäms av

arbetsförmedlingen med utgångspunkt i individens

behov. Praktikperioden bör emellertid vara längst

sex månader. Denna tid bör dock kunna förlängas

med ytterligare sex månader för utrikes födda och

för arbetshandikappade.

En arbetsgivare som anordnar arbetspraktik skall

som regel bidra till finansieringen av åtgärden

genom att betala ett finansieringsbidrag på 3 000

kr i månaden. I vissa fall bör den som anordnar

arbetspraktik undantas från skyldigheten att

betala finansieringsbidrag. Detta gäller ideella

organisationer. Det gäller också den som anordnar

arbetspraktik för utrikes födda, unga

handikappade och arbetshandikappade eller för

personer som deltar i arbetspraktik i

vägledningssyfte i högst åtta veckor.

För att undvika undanträngningseffekter skall

länsarbetsnämnden samråda med berörda fackliga

organisationer innan beslut om arbetspraktik

fattas. Under praktikperioden får deltagarna

utbildningsbidrag i form av dagpenning enligt

samma försäkringsvillkor som för andra grupper

som får utbildningsbidrag. Deltagaren skall inte

anses som arbetstagare utom när det gäller

tillämpning av arbetsmiljölagen.

Som ett ytterligare led i förenklingsarbetet

avser regeringen att föra samman de bestämmelser

som styr arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad

rehabilitering och bidrag till start av

näringsverksamhet till en och samma förordning,

förordningen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

i vilken även den nya åtgärden arbetspraktik

skall regleras.

När det gäller den nya åtgärden arbetspraktik

bör på samma sätt som gällt för exempelvis

åtgärden arbetsplatsintroduktion i lag anges att

deltagaren inte skall anses som arbetstagare. Det

bör också anges att vissa bestämmelser i

arbetsmiljölagen ändå skall gälla. Vidare bör

regeringen ges befogenhet att föreskriva att

anordnare i vissa fall skall betala

finansieringsbidrag. För att uppnå större

enhetlighet bör lagen reglera alla de åtgärder

som faller under begreppet

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Den nya

lagen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter bör

träda i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt bör

lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion och

lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling upphöra

att gälla.

Förslaget medför vissa förändringar i lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Ett annat

förslag är att begreppet egen näringsverksamhet

slopas så att bidrag till den arbetslöse kan

lämnas även om han eller hon väljer att driva

näringsverksamhet genom en juridisk person.

Motioner

Kristdemokraterna begär i motion A257 att

statliga myndigheter också skall undantas från

skyldigheten att betala finansieringsbidrag (yrk.

19). I kommittémotion MJ308 framställs

motsvarande yrkande beträffande

skogsvårdsstyrelsen (yrk. 7).

Folkpartiet hemställer i motion A255 att

regeringen skall göra en uppföljning av den nya

åtgärden för att utröna om den leder till

reguljära arbeten (yrk. 7).

I motion A225 anför Lisbet Calner m.fl. (s) att

det även i framtiden bör vara möjligt att använda

arbetsmarknadspolitiska medel för att städa

stränder.

Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i

motion A249 i likhet med Kristdemokraterna att

skogsvårdsstyrelsen bör undantas från

skyldigheten att betala finansieringsbidrag.

Motionärerna anser vidare att inte heller

anordnare av oegennyttiga projekt eller anordnare

av starta-eget-projekt inom ramen för ALU bör

vara skyldiga att betala finansieringsavgift.

Barbro Johansson (mp) anför i motion A239 att det

är viktigt att en stödform inte införs förrän den

har utvärderats med utgångspunkt i

arbetsmiljölagens bestämmelser (yrk. 3).

Motionären begär också att författningstexterna

beträffande arbetslivsutveckling och

arbetsplatsintroduktion skärps när det gäller

arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och

innebörden av detta enligt arbetsmiljölagen (yrk.

4). Motionären begär också att

arbetsförmedlingarna skall åläggas att informera

om arbetsmiljöansvaret och sända placeringsbeslut

till Yrkesinspektionen (yrk. 5). I motion A263

anser samma motionär att anordnare av

arbetsmarknadsprojekt inom natur- och kulturvård

bör undantas från att betala finansieringsbidrag.

Utskottets ställningstagande

Regeringen aviserar i propositionen att den avser

att införa en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd,

benämnd arbetspraktik. Den skall ersätta de båda

åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och

arbetsplatsintroduktion (API). Utskottet kan

notera att den tilltänkta åtgärden som sådan inte

har underställts riksdagens prövning. Däremot

läggs det i propositionen fram ett antal

lagförslag som har anknytning till

förändringarna. Det är fråga dels under

utgiftsområde 14 om en lag om

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, dels under

utgiftsområde 13 om vissa ändringar i lagen om

arbetslöshetsförsäkring som hänvisar till en ny

förordning. Enligt propositionen är avsikten att

föra samman de bestämmelser som styr

arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad

rehabilitering och bidrag till start av

näringsverksamhet till en och samma förordning,

den nyssnämnda förordningen om

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, där även den

nya åtgärden arbetspraktik skall ingå. Genom

kopplingen till lagen om

arbetslöshetsförsäkringen klargörs i vilken

utsträckning deltagaren i åtgärden kan

kvalificera sig för arbetslöshetsersättning.

Enligt utskottets mening är det positivt att

antalet åtgärder reduceras. Åtgärdssystemet blir

därigenom mer överskådligt. Det är också bra att

regler förs samman i en och samma förordning.

Utformningen av åtgärden som den beskrivs i

propositionen framstår som i huvudsak bra.

Utskottet har dock vissa invändningar. Det gäller

det finansieringsbidrag som regeringen tänker sig

att anordnaren av åtgärden skall betala till

staten. Sådana invändningar har även framförts i

flera motioner.

De nuvarande åtgärderna ALU och API skiljer sig

åt på det sättet att anordnaren av ALU inte

behöver betala något finansieringsbidrag. Vid API

däremot skall anordnaren erlägga

finansieringsbidrag i vissa fall. Bidragets

storlek är för tre kategorier deltagare, personer

över 60 år, invandrare eller arbetshandikappade,

1 000 kr per månad. För övriga deltagare uppgår

bidraget till 3 000 kr per månad. I vissa fall

behöver arbetsgivaren inte betala något

finansieringsbidrag alls. Det gäller bl.a. för

unga handikappade.

Som åtgärden beskrivs i propositionen är tanken

att alla anordnare skall betala

finansieringsbidrag vid arbetspraktiken. Vissa

undantag skall kunna göras, nämligen för personer

med svagare ställning på arbetsmarknaden såsom

utrikes födda och arbetshandikappade. Likaså

skall anordnare som är ideella organisationer

kunna undantas liksom anordnare av arbetspraktik

för personer som deltar i praktiken i

vägledningssyfte under viss kortare tid.

Utskottet anser att det finns ytterligare fall

där finansieringsbidraget bör kunna reduceras. En

grupp som är särskilt utsatt är de s.k.

långtidsinskrivna. Dessa personer har trots de

senaste årens sysselsättningsökning haft svårt

att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är därför

angeläget att möjligheterna att erbjuda dem en

åtgärd inte minskar. Utskottet anser att

finansieringsbidraget för denna grupp bör sättas

lägre än det nu aviserade beloppet om 3 000 kr

per månad. En lämplig nivå är enligt utskottets

mening 1 000 kr per månad. Denna lägre nivå bör

enligt utskottets mening bara gälla i de fall

stat, kommun eller landsting är anordnare. I

övriga fall skall finansieringsbidraget således

vara 3 000 kr per månad. Utskottet anser vidare

att den lägre nivån på finansieringsbidraget för

långtidsinskrivna som finns vid praktik i stat,

kommun och landsting bör kunna finansieras genom

att möjligheterna till kringkostnadsersättning

begränsas till att enbart omfatta ideella

organisationer.

Enligt utskottets mening bör den nya åtgärden

arbetspraktik betraktas som en form av

arbetsmarknadsutbildning enligt den nya

förordning som beskrevs ovan. Därigenom kommer

åtgärden att kopplas till ersättningsreglerna i

lagen om arbetslöshetsförsäkring på motsvarande

sätt som i dag gäller för

arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet anser som framgått av avsnitt 2.1 att

riksdagen bör anta regeringens förslag dels till

ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Vidare avser utskottet att riksdagen bör anta

regeringens förslag till lag om

arbetsmarknadspolitiska aktiviteter (prop. yrk.

1).

Vad som anförts om finansieringsbidraget vid

arbetspraktik bör ges regeringen till känna.

Motionerna A249 (s), A257 (kd) yrkande 19, A263

(mp) och MJ308 (kd) yrkande 7 avstyrks i den mån

de inte kan anses tillgodosedda genom vad

utskottet anfört. Regeringens förslag och

motionsyrkandena är budgetrelaterade.

När det sedan gäller förslagen som framförs i

motion A225 (s) om vilka projekt som bör omfattas

av arbetspraktiken anser utskottet att det bör

ankomma på beslutande myndighet att avgöra vad

som är en lämplig anvisning. Utskottet är därför

inte berett att göra något uttalande med

anledning av motionen och avstyrker därför denna.

Utskottet delar inte den uppfattning som kommer

till uttryck i motion A239 och som innebär att

man bör göra en utvärdering av hur

arbetsmiljölagen förhåller sig till

arbetspraktiken redan innan den införs. Av den

föreslagna lagen om arbetsmarknadspolitiska

aktiviteter framgår att arbetsmiljölagen i vissa

hänseenden skall gälla både för

arbetsgivaren/anordnaren och den anvisade. Det

får förutsättas att den som anvisar någon till en

sådan åtgärd lämnar adekvat information om de

regler som gäller för åtgärden i fråga. Utskottet

avstyrker därför A239 (mp) yrkandena 3-5.

När det slutligen gäller det förslag om

uppföljning som förs fram av Folkpartiet

förutsätter utskottet att regeringen liksom vid

andra åtgärder kommer att följa utvecklingen av

arbetspraktiken. Utskottet kan därför inte ställa

sig bakom motion A255 (fp) yrkande 7, som

avstyrks.

Kommunal utvecklingsgaranti m.m.

Propositionen

Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för

kommunerna att genom avtal med

länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda ungdomar

mellan 20 och 24 år som står till

arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och

utvecklande åtgärd. I början av juni 1998 hade

204 av landets 288 kommuner tecknat avtal. I

ytterligare 42 kommuner pågick förhandlingar.

Under första halvåret 1998 deltog i genomsnitt

1 356 ungdomar per månad. Statskontoret har i

augusti 1998 redovisat en delrapport i ett

regeringsuppdrag avseende en utvärdering av

åtgärden. Av rapporten framgår att majoriteten av

ungdomarna, 60 %, var sysselsatta med någon form

av utbildning varvad med praktik. En fjärdedel

praktiserade inom näringslivet.

Motioner

Kristdemokraterna yrkar i motion A257 att nivån

på det skattefria bidraget till dem inom den

kommunala utvecklingsgarantin som står utanför

arbetslöshetsförsäkringen höjs (yrk. 6-7).

I motion A255 anför Folkpartiet att regeringen

bör utvärdera den kommunala utvecklingsgarantin

för att undersöka om det finns tendenser till

rundgång (yrk. 11).

Peter Pedersen och Ulla Hoffmann (v) begär i

motion A273 att regeringen skyndsamt utreder om

de kommuner som vill införa en generell

ersättning utan biståndsprövning för de ungdomar

som omfattas av den kommunala utvecklingsgarantin

kan göra detta utan att förlora det statliga

stödet.

I motion A239 framför Barbro Johansson (mp) att

det av lagstiftningen tydligt bör framgå vem som

enligt arbetsmiljölagen är att anse som

arbetsgivare för den som deltar i praktik eller

annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c §

socialtjänstlagen (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

När det gäller Folkpartiets yrkande om en

utvärdering av åtgärden kan utskottet konstatera

att regeringen den 29 januari 1998 har gett

Statskontoret i uppdrag att se över den kommunala

utvecklingsgarantin. Av uppdraget framgår att

Statskontoret skall ge en allsidig belysning av

utvecklingsgarantin. Studien skall bl.a. belysa

undanträngningseffekter, eventuella

inlåsningseffekter och effekter för konkurrensen.

En delrapport har lämnats den 15 augusti i år och

en slutrapport kommer att lämnas senast den 12

februari 1999. Med hänsyn till detta uppdrag

finns det enligt utskottet inte skäl att bifalla

Folkpartiets begäran om en utvärdering. Utskottet

avstyrker därför motion A255 (fp) yrkande 11.

Enligt 6 c § socialtjänstlagen (1980:620) kan den

som uppbär försörjningsstöd under vissa

förhållanden anvisas praktik eller annan

kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte

har kunnat beredas någon lämplig

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt 6 e § samma

lag skall den som deltar i sådan verksamhet

därvid inte anses som arbetstagare. I den

utsträckning som den enskilde utför uppgifter som

stämmer överens med eller till sin art liknar

sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete

skall han eller hon dock likställas med

arbetstagare vid tillämpning av vissa

bestämmelser i arbetsmiljölagen och av lagen om

arbetsskadeförsäkring.

Utskottet har i det föregående i anslutning till

ett motsvarande yrkande vad gäller den

arbetsmarknadspolitiska åtgärden OTA utgått från

att de problem som motionären tar upp inte har

sin grund i brister i lagstiftningen utan snarare

i informationen kring lagstiftningen. Utskottet

anser att det finns skäl att anta att motsvarande

gäller beträffande den praktik eller annan

verksamhet som avses i de nu beskrivna reglerna.

Även i fråga om detta slag av verksamhet måste

det ankomma på berörda myndigheter att lämna

erforderlig information. Den nu behandlade motion

A239 (mp) yrkande 2 bör avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla de

motioner som rör deltagarnas ersättningsrätt.

För ungdomar som deltar i kommunala

utvecklingsinsatser finns det tre olika

ersättningsmöjligheter:

*Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen,

antingen i form av grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får

utbildningsbidrag av staten. Bidraget motsvarar

arbetslöshetsersättningen.

*Den som har rätt till

socialbidrag får en ersättning, kallad utvecklingsersättning, av kommunen.

Denna ersättning motsvarar socialbidraget.

· Den som varken har rätt till socialbidrag eller

arbetslöshetsersättning får ett skattefritt bidrag, kallat

utvecklingsersättning, av kommunen på 1 967 kr per månad, vilket motsvarar

ett beskattat utbildningsbidrag. Staten ersätter kommunen för denna extra

kostnad.

Som framgår av Kristdemokraternas motion kritiserar partiet den s.k.

utvecklingsersättningen, som anses för låg. Motsvarande kritik framförde

partiet i samband med att åtgärden skulle införas. Utskottet som vid

behandlingen av förslaget (se bet. 1997/98:AU1 s. 61) avstyrkte

Kristdemokraternas yrkande, konstaterade att ungdomar som endast har rätt

till denna ersättning normalt inte har någon ersättning alls innan de

påbörjar verksamheten. Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.

När det sedan gäller den i motion A273 väckta frågan om villkoren för

statsbidragen anser utskottet att man bör avvakta Statskontorets utredning

innan några förändringar övervägs.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som anförts i motionerna A257 (

kd) yrkandena 6-7 och A273 (v). De förstnämnda motionsyrkandena är

budgetrelaterade.

Arbetsmarknadsutbildning

Propositionen

Arbetsmarknadsutbildning är en vuxenutbildning för arbetslösa. Kostnaden

för den uppgick under budgetåret 1997 till 6,1 miljarder kronor inklusive

utbildningsbidrag. Under samma budgetår påbörjade 94 832 personer

arbetsmarknadsutbildning, av vilka knappt hälften var kvinnor.

Under år 1997 har arbetsmarknadsutbildningens betydelse för att främja

tillväxt och motverka s.k. flaskhalsar och bristyrken betonats alltmer mot

bakgrund av den ökade efterfrågan på arbetskraft och den stora satsningen

på vuxenutbildning inom ramen för Kunskapslyftet.

I slutet av 1980-talet fick merparten arbete efter avslutad yrkesinriktad

utbildning. Högsta andelen uppmättes år 1989 då 74 % hade arbete sex

månader efter det att utbildningen avslutats. Därefter sjönk andelen och

botten nåddes år 1993. En viss återhämtning har skett därefter och år 1997

hade 41 % av deltagarna arbete sex månader efter avslutad utbildning.

Träffsäkerheten i utbildningen, dvs. i vilken utsträckning deltagarna får

arbete inom eller nära det yrkesområde de utbildats för, har ökat och

uppgick budgetåret 1997 till 79 %.

Arbetsmarknadsutbildningen är den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som har

den jämnaste könsfördelningen, men valet av utbildningsinriktning är

fortfarande könsbundet.

För att höja kvaliteten i utbildningen och för att motverka risken för

flaskhalsar och bristyrken har regeringen beslutat att skapa ett extra

utrymme på 2 miljarder kronor till arbetsmarknadsutbildning. Enligt

regeringens mening skall arbetsmarknadsutbildningen även fortsättningsvis

ha en klar yrkesinriktning som syftar till att leda till arbete. I takt med

att efterfrågan på yrkesutbildad personal ökar skall dock även

yrkesförberedande utbildningar tillåtas.

Motioner

Kristdemokraterna föreslår i motion A257 i fråga om utbildningsbidraget att

de som saknar arbetslöshetsersättning skall kunna få utnyttja en lånedel

för att uppnå med andra studerande likvärdiga villkor (yrk. 14). Partiet

anser också att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare till det

reguljära utbildningsväsendet (yrk. 15).

Även Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet har, utan att framställa

några särskilda yrkanden, framfört synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen

. Moderaterna anser att arbetsmarknadsutbildningen bör sörja för

utbildningsinsatser som är fokuserade på specifika yrkesområden.

Centerpartiet anser att problemen med flaskhalsar måste motverkas genom bl.

a. kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Folkpartiet anser att det är

viktigt att arbetsmarknadsutbildningen inriktas på mindre volymer med högre

kvalitet.

Tullia von Sydow (s) anser i motion A234 att möjligheten att låta redan

anställda få del av arbetsmarknadsutbildning som anordnats som s.k.

bristyrkesutbildning bör återinföras.

Karin Olsson och Jan Björkman (s) begär i motion A252 att det s.k.

bristyrkesutbildningsbegreppet återinförs. Motionärerna anser också att den

lägsta nivån på utbildningsbidraget bör höjas och att införandet av ett

stimulansbidrag för personer som deltar i yrkesinriktad

arbetsmarknadsutbildning bör övervägas.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutbildningen är enligt utskottets mening en av de viktigaste

åtgärderna. För att de arbetslösa skall kunna förbättra sina möjligheter

att få ett arbete är det viktigt att de erhåller sådan utbildning att de

kan möta de nya krav som ställs på dem. Som framgår av AMS kvartalsrapport

den 29 oktober 1998 för tredje kvartalet i år har åtgärdssammansättningen

ändrats. Arbetsmarknadsutbildningen har ökat sin andel av den totala

åtgärdsvolymen. I september i år uppgick antalet utbildningsdeltagare till

47 200, vilket motsvarar 29 % av den totala åtgärdsvolymen. Året innan var

antalet kursdeltagare 36 800, vilket utgjorde 20 % av samtliga deltagare i

åtgärder. Med hänsyn bl.a. till de farhågor som utskottet uttryckt för att

ett för högt volymmål kan leda till för låg kvalitet på åtgärderna är det

glädjande att notera att den yrkesinriktade upphandlade

arbetsmarknadsutbildningen ökat jämfört med förra året. Antalet deltagare i

dessa utbildningar uppgår till i genomsnitt 30 000 personer per månad. Det

är en ökning med 23 % jämfört med samma period förra året. Av deltagarna i

yrkesinriktade utbildningar fanns i genomsnitt 19 % i tekniska och 36 % i

industritekniska utbildningar, 13 % i övriga högre utbildningar och 5 % i

vårdyrkesutbildningar. Ökningen har varit störst inom tekniska/datatekniska

och övriga högskoleutbildningar.

Med hänsyn till önskemålet att så många som möjligt som är i behov av det

skall kunna få en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning är det glädjande

att notera att utvecklingen går åt rätt håll.

Utskottet delar inte Kristdemokraternas uppfattning att

arbetsmarknadsutbildningen på sikt bör bli en del av den reguljära

utbildningen. Enligt utskottet kommer det att under överskådlig tid finnas

ett behov av sådan utbildning som bäst anordnas inom ramen för

arbetsmarknadsutbildning, exempelvis korta yrkesinriktade kurser för att

undvika akuta flaskhalsproblem. Utskottet avstyrker därför motion A257 (kd)

yrkande 15.

Utskottet kan visserligen instämma i de synpunkter som framförs i

motionerna A234 (s) och A252 (s) om behov av bristyrkesutbildning. Detta

behov måste dock ställas mot andra, prioriterade krav på

arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet vill framhålla att det i dag är

möjligt att anordna arbetsmarknadsutbildning för personer som riskerar att

bli arbetslösa. Mot denna bakgrund är utskottet för närvarande inte berett

att ställa sig bakom yrkandena. Motionerna A234 (s) och A252 (s) delvis,

bör följaktligen avslås.

Vad sedan gäller de olika motionsyrkandena som rör ändrade

ersättningsregler för deltagare i arbetsmarknadsutbildning är utskottet i

nuläget inte berett att göra de omprioriteringar i anslaget som krävs för

att finansiera förändringarna. Utskottet avstyrker därför motionerna A252 (

s) delvis, och A257 (kd) yrkande 14. Motionsyrkandena är budgetrelaterade.

Resursarbete

Propositionen

Åtgärden resursarbete har inte fått den omfattning som förväntats även om

antalet deltagare ökar stadigt. Åtgärden innebär att den arbetslöse kan

upprätthålla sin kompetens under arbetslösheten. Regeringen anser att

åtgärden bör avvecklas vid utgången av december 1999 eftersom

konjunkturutvecklingen och de ökade statsbidragen till kommunerna då antas

ge väsentligt ökad efterfrågan på arbetskraft inom berörda sektorer.

Motioner

I motion A257 kräver Kristdemokraterna att åtgärden resursarbete avvecklas

omedelbart (yrk. 21).

Uskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att man bör avveckla åtgärden. Det

är rimligt att avvecklingen sker över en längre tidsperiod. Den tidpunkt

regeringen valt för att avveckla åtgärden är enligt utskottet väl avvägd.

Utskottet avstyrker därför motion A257 (kd) yrkande 21. Yrkandet är

budgetrelaterat.

Förstärkt försäkringsskydd

Propositionen

De som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag

lämnas har tillförsäkrats ett visst försäkringsskydd i form av

arbetsskadeförsäkring, ersättning för ideell skada och grupplivförsäkring.

Vidare utges ersättning till arbetsgivare eller anordnare som orsakats

skada av en person som deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Kostnaderna för de tre sistnämnda försäkringarna, som belastar anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, uppgick år 1997 till ca 151 miljoner

kronor.

Eftersom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna alltmer har kommit att

likna ordinarie arbeten har risken för arbetsskador ökat. Regeringen anser

därför att försäkringsskyddet bör kompletteras avseende skador och

olycksfall i arbetet. Hittills har ersättning från arbetsskadeförsäkringen

och ersättning för ideell skada kunnat lämnas. Kostnaderna för ersättning

för ideell skada uppgick år 1997 till 7 754 000 kr. Regeringen anser

emellertid att försäkringsskyddet vid personskada för deltagare i vissa

arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag lämnas bör vara

detsamma som för statstjänstemän. Det förstärkta skyddet bör gälla för

skador som inträffat den 1 januari 1999 eller senare. Kostnaderna för det

beräknas uppgå till 200 000 kr det första året. När systemet är fullt

utnyttjat, vilket det beräknas vara det sjätte året, bedöms kostnaderna

uppgå till 2 900 000 kr om året. Den totalajoner kronor om året.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att personer som

deltar i arbetsmarknadsåtgärder har ett fullgott försäkringsskydd.

Utskottet har därför ingen erinran mot förslaget (prop. yrk. 5) utan

tillstyrker detta.

IT-satsningar

Propositionen

I samband med behandlingen av 1998 års budget hösten 1997 biföll riksdagen

ett förslag från regeringen om att det skulle avsättas särskilda medel för

införandet av en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program

för IT-utbildning. Detta förslag byggde på en överenskommelse mellan staten

och Industriförbundet samt företrädare för IT-företagen. Syftet med

överenskommelsen är att 10 000 personer skall ha yrkesutbildats i modern

informationsteknik innan budgetåret 1999 är slut. Av dessa personer skall

75 % ha rekryterats från gruppen arbetslösa och vara inskrivna vid

arbetsförmedlingen. Resterande kan vara anställda under förutsättning att

arbetsgivaren betalar lön och andra förmåner under utbildningstiden.

Den 16 december 1997 träffades ett avtal mellan staten och SwIT-

yrkesutbildning (Sweden Information Technology) om att SwIT-yrkesutbildning

skulle genomföra ett nationellt program för IT-utbildning. SwIT-

yrkesutbildning har sedan avtalets tillkomst byggt upp en rikstäckande

organisation. I organisationen ingår drygt femtio lokala projektledare.

Projektledarna kartlägger företagens rekryteringsbehov inom de yrkesområden

där projektet skall verka. SwIT-yrkesutbildnings centrala kansli handlar

sedan upp utbildningar.

Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen för budgetåret 1998

(prop. 1997/98:150) att den övervägde att föreslå riksdagen en satsning på

IT-utbildning inom den offentliga sektorn. Statskontoret har därefter på

uppdrag av regeringen kartlagt behovet av IT-utbildning inom den offentliga

sektorn. I kartläggningen ingick att inventera pågående insatser och ge

förslag till ytterligare åtgärder. Statskontoret har i en rapport, IT-

kompetens för offentlig sektor (1998:21), föreslagit att en särskild

satsning görs på främst breddutbildning inom IT-området som bör sträcka sig

över en tidsperiod om två till tre år fr.o.m. år 1999.

Regeringen anser att det finns flera skäl varför det är viktigt att höja

IT-kompetensen inom den offentliga sektorn. Som exempel anges att det kan

ge en möjlighet att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden eftersom

flertalet av de anställda som arbetar med IT är män. Regeringen har dock

gjort den bedömningen att det inte finns skäl för en särskild satsning

motsvarande den som genomförs i samarbete med Industriförbundet. I stället

avser regeringen att i regleringsbrevet för AMV inför budgetåret 1999 ge

AMS i uppdrag att inom ramen för befintliga åtgärder och anslag initiera IT

-utbildning för anställda inom den offentliga sektorn och då framför allt

för kvinnor. Regeringen betonar att det är särskilt viktigt att rikta

insatser till grupper av arbetslösa som tidigare varit verksamma inom

sektorer där arbetsuppgifter försvunnit genom den snabba tekniska

utvecklingen, exempelvis kontorister.

Motion

Kristdemokraterna anser i motion A257 (yrk. 28) att det är angeläget att

den särskilda satsningen på IT-utbildning inom den offentliga sektorn även

blir tillgänglig för handikappade. Därför måste det tillses att nödvändiga

hjälpmedel för att funktionshindrade skall kunna delta i IT-satsningen

räknas in i kostnaderna för denna satsning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning, som kommer till uttryck i

propositionen, om behovet av IT-satsning inom offentliga sektorn.

Kristdemokraternas uppfattning är att det är viktigt att funktionshindrade

ges möjlighet att delta i den satsning som föreslås nu. Det kan noteras att

arbetshandikappade är en prioriterad grupp i AMV:s verksamhetsmål. Vidare

kan noteras att åtgärder som kan förbättra effektiviteten och

träffsäkerheten i stödformer som riktas till arbetshandikappade för

budgetåret 1999 kommer att prioriteras. Man bör därför kunna utgå från att

AMS kommer att beakta de funktionshindrades särskilda behov vid

utformningen av åtgärden. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att

motion A257 (kd) yrkande 28 bör avslås i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

Datortek/aktivitetscenter

Bakgrund

Datortek/aktivitetscenter infördes den 1 juli 1995. Syftet var att ungdomar

skulle få lära sig informationshantering och datorer samtidigt som de

deltog i olika arbetsmarknadspolitiska aktiviteter såsom yrkesvägledning

och jobbsökaraktiviteter. Den 1 juli 1996 förändrades reglerna så till vida

att det även blev möjligt för personer över 25 år att delta i datortek/

aktivitetscenter.

Huvudmän för datorteken är kommunerna som svarar för drift och

lokalkostnader. Verksamheten regleras i avtal mellan berörd länsarbetsnämnd

och kommun. Länsarbetsnämnderna svarar för huvuddelen av investeringarna i

utrustning, utbildningsmaterial, service och underhåll av hård- respektive

mjukvara. De svarar också vanligen för lönekostnaderna för de program-

ansvariga på datorteken. Länsarbetsnämnderna anvisar också handledare.

AMS har i en skrivelse den 18 juni 1998 till Arbetsmarknadsdepartementet

föreslagit en vidareutveckling av datortekverksamheten. Förslaget bygger på

en rapport som utarbetats tillsammans med Kommunförbundet. Förslaget

innebär i huvudsak att kommunerna övertar verksamheten vid datorteken.

Detta innebär att en kommun efter en överenskommelse med länsarbetsnämnden

får åta sig att vid kommunens datortek bedriva verksamhet för personer som

anvisats av arbetsförmedlingen. Kommunens kostnader för beställda platser

ersätts av länsarbetsnämnden. Grundbemanningen på ett datortek blir en

programansvarig och 1-3 anställda handledare. Datorer och annan datateknisk

utrustning upphandlas och underhålls av kommunen. Befintlig

datorteksutrustning övergår i kommunernas ägo. Den förvaltas och underhålls

av kommunen utan särskild ekonomisk ersättning.

Förslaget har inte behandlats i propositionen.

Propositionen

Under första halvåret 1998 har i genomsnitt 13 000 personer deltagit i

datortek/aktivitetscenter varje månad. Andelen som fått arbete har ökat

under första halvåret 1998 trots att andelen ungdomar i åtgärden har

minskat. Ökningen förklaras av det förbättrade arbetsmarknadsläget. Statens

kostnad för åtgärderna uppgick under budgetåret 1997 till 1 218 miljoner

kronor varav 60 miljoner kronor användes till investeringar och resterande

till utbildningsbidrag. Vidare har otraditionella medel använts för

ersättning till de program-ansvariga.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar i motion A257 att kvaliteten och effektiviteten i

datortekverksamheten har ifrågasatts på många håll. Partiet anser att

Statskontoret bör få i uppdrag att genomföra en studie för att undersöka

kvaliteten i datorteken och jobbsökaraktiviteterna och också om

verksamheten bedrivs effektivt (yrk. 16 och 17).

I två motioner hänvisas till det förslag till förändring av

datortekverksamhet som lämnats av AMS.

I motion A264 anser Claes-Göran Brandin och Christina Nenes (båda s) att

det hade varit bra om regeringen hade behandlat AMS förslag i

budgetpropositionen. I bästa fall kan förslaget behandlas i den ekonomiska

vårpropositionen, sägs det i motionen. Risken enligt motionärerna är att

eventuella förändringar kan träda i kraft först vid ingången av år 2000.

Hans Karlsson m.fl. (s) befarar i motion A267 att regeringens hantering av

frågan fördröjer en nödvändig utveckling av datortekverksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet som konstaterar att det inte framlagts några förslag i

propositionen, anser att det är viktigt att datorteken hela tiden

vidareutvecklas. För att åtgärden skall vara effektiv måste inte bara den

maskinella utrustningen vara uppgraderad utan även kunskaperna hos dem som

utbildar vara uppdaterad. Det krävs därför kontinuerliga insatser både

ekonomiskt och utbildningsmässigt för att tillförsäkra att kvaliteten

bibehålls. Det förslag som AMS har lämnat kan utgöra en utgångspunkt för

förnyelsearbetet med datorteken. Utskottet vill dock inte föregripa

regeringens ställningstagande till förslaget. Mot bakgrund av vad som

anförts anser utskottet att motionerna A264 (s) och A267 (s) bör avslås.

Kristdemokraterna anser som nämnts att det bör göras en utredning som skall

undersöka kvaliteten och effektiviteten i datorteken och

jobbsökaraktiviteterna. Utskottet är inte övertygat om behovet av en sådan

utredning. Skulle emellertid åtgärderna i framtiden visa tecken på att vara

ineffektiva förutsätter utskottet att regeringen tar initiativ till en

utredning eller vidtar andra åtgärder. Utskottet anser därför att motion

A257 (kd) yrkandena 16 och 17 bör avslås.

Starta-eget-bidrag

Propositionen

Under budgetåret 1997 har bidraget omfattat 12 280 personer i genomsnitt

per månad. Detta är den största omfattningen sedan stödet infördes år 1984.

Kostnaden för bidraget var under budgetåret 1997 ca 1,4 miljarder kronor.

Starta-eget-bidrag utgår i form av utbildningsbidrag. Enligt huvudregeln

utgår sådan ersättning under högst sex månader. Bidragstiden får dock

förlängas till högst tolv månader om det finns särskilda skäl. Detta gäller

om verksamheten bedrivs i glesbygd, av arbetslösa kvinnor eller av

arbetslösa invandrare. Som ett led i det pågående förenklingsarbetet anser

regeringen att förlängningsreglerna skall samordnas. I den kommande

regleringen av starta-eget-bidraget kommer därför endast en

undantagssituation att anges, nämligen särskilda skäl. I detta begrepp

skall de nämnda situationerna innefattas.

Motioner

Folkpartiet påpekar i motion Sf634 att många invandrare är hänvisade till

socialbidrag för sin försörjning. Partiet anser att man måste öka

möjligheten för personer som inte är a-kasseberättigade att erhålla starta-

eget-bidrag (yrk. 9).

En liknande ståndpunkt framför Elisabeth Fleetwood och Carl Erik Hedlund (m

) i motion A277. De anser att det nuvarande regelverket för starta-eget-

bidrag bör ses över så att möjligheterna att starta yrkesmässiga

verksamheter blir bättre även för socialbidragstagare.

Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) anser i motion A215 att

åtgärden starta-eget-bidrag bör omvandlas till starta-eget-lån (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Det nuvarande systemet med starta-eget-bidraget bygger på att den som är

arbetslös eller riskerar att bli arbetslös under vissa förutsättningar ges

en möjlighet att erhålla bidrag för att starta egen näringsverksamhet.

Ersättningstiden är begränsad. Det belopp som utges motsvarar den

ekonomiska ersättning personen skulle ha som arbetslös. Avsikten är att

ersättningen skall vara ett försörjningsstöd. Kapital för eventuella

investeringar ingår inte i bidraget. Genom åtgärdens utformning som ett

bidrag och inte som ett lån stimuleras arbetslösa att starta eget därigenom

att de får den egna försörjningen tryggad under den tid som verksamheten

byggs upp. Den enskilde riskerar inte att få hela sin ekonomi raserad för

det fall verksamheten visar sig vara olönsam. Åtgärden skulle inte bli lika

effektiv om den var utformad som ett lån. Utskottet kan mot denna bakgrund

inte biträda motion A215 (m) yrkande 8, varför den bör avslås.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena rörande

socialbidragstagare påpeka att det i dag inte föreligger något hinder för

dessa att erhålla starta-eget-bidrag. Det ställs inte något krav på att den

som beviljas bidrag skall vara berättigad till arbetslöshetsersättning.

Däremot finns det problem vad gäller rätten till försörjningsstöd för den

som har en rörelse. Denna fråga bör enligt utskottets mening inte lösas

inom ramen för starta-eget-bidraget. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att det har tillsatts en utredare som bl.a. skall utreda vilka

hinder en person med utländsk bakgrund kan möta när han eller hon skall

starta ett företag (dir. 1998:1). Med hänvisning till vad som anförts

avstyrker utskottet motionerna A277 (m) och Sf634 (fp) yrkande 9.

Sabbatsår - friår

Motioner

Kristdemokraterna begär i motion A257 att en möjlighet till sabbatsår eller

friår för personer mellan 45 och 55 år införs (yrk. 24). Sabbatsåret bör

kunna finansieras med arbetsmarknadspolitiska medel eller av den enskilde

genom förtida pensionsuttag.

I motion A205 begär Miljöpartiet att en möjlighet till friår införs

nationellt (yrk. 1). Alla skall ha en sådan rätt, och staten skall inte

kunna bestämma vad ledigheten skall användas till. En enhetlig ersättning

som motsvarar 85 % av arbetslöshetsersättningen skall utgå. Partiet

föreslår också att kommuner ges en generell rätt att införa kommunala friår

(yrk. 2). En "friårsplats" skall räknas som fullvärdigt arbete (yrk. 3).

Enligt partiet skulle införandet av friår kunna leda till en kraftig ökning

av kvinnligt företagande (yrk. 4). Även i motion So309 begär Miljöpartiet

att friår införs (yrk. 6).

Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) yrkar i motion A220 att en

utredning om friår tillsätts skyndsamt.

Catherine Persson (s) anför i motion A280 att den s.k. Trelleborgsmodellen

bör övervägas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

I motion So373 yrkar Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) att friår införs (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat olika motionsförslag om friår/sabbatsår vid ett

flertal tillfällen. Senast togs dessa frågor upp vid behandlingen av

budgetpropositionen för budgetåret 1998 (bet. 1997/98:AU1). Utskottet

uttalade som sin mening att de arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand

bör går till grupper som inte har något arbete eller riskerar att bli

arbetslösa. Utskottet ansåg dock att det inte var uteslutet att överväga

någon form av friår/sabbatsår i den mån det fanns ekonomiskt utrymme. I

sådana fall borde denna möjlighet i första hand riktas mot arbetstagare som

har arbetat en längre period och som har för avsikt att under ledigheten

studera eller på annat sätt öka sin kompetens. Utskottet har ingen annan

uppfattning i dag. Av detta följer att utskottet avstyrker motionerna A205

(mp) yrkandena 1-4, A220 (kd), A257 (kd) yrkande 24, A280 (s), So309 (mp)

yrkande 6 och So373 (mp) yrkande 1.

Insatser för konstnärer

Propositionen

Riksdagen har våren 1998 beslutat om (prop. 1997/98:87, yttr. 1997:98:AU8y,

bet. 1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303) att lämna bidrag till den

försöksverksamhet som kallats "en tredje anställningsform inom teatern".

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 10 miljoner kronor avsätts för

ändamålet. Syftet med försöksverksamheten, som skall pågå under ett och ett

halvt år, är att minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen samt öka

frilansande skådespelares trygghet och den konstnärliga friheten. En

förutsättning är att arbetsmarknadens parter kommer överens om förändringar

i de avtal som reglerar anställningsform och anställningsskydd. Insatsen

skall utvärderas efter ett år av AMS i samråd med Statens kulturråd,

Konstnärsnämnden och arbetsmarknadens parter på teaterområdet.

Motioner

I kommittémotion Kr272 yrkar Kristdemokraterna att försöksperioden förlängs

till tre år (yrk. 6 delvis).

I motion Kr274 anför Miljöpartiet att Dramaten bör tilldelas

arbetsmarknadspolitiska medel för att ta emot lärlingar (yrk. 27).

Utskottets ställningstagande

I samband med att kulturutskottet behandlade regeringens proposition

Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) yttrade sig

arbetsmarknadsutskottet bl.a. över förslaget om införandet av ett försök

med en tredje anställningsform inom teatern (se bet. 1997/98:AU8y s. 4). I

yttrandet påpekade utskottet att det är välbekant att

arbetslöshetsförsäkringen på teaterområdet i hög grad fungerat som en

yrkesförsäkring som ger inkomstutfyllnad för de frilansande. Vidare

påpekade utskottet att Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och

omställning (SOU 1996:150), den s.k. ARBOM-utredningen, hade konstaterat

att arbetslöshetsförsäkringen finansierar inte bara kostnader för

stillestånd utan även för förberedelsearbete och träning. Även

repetitionsarbete i fria grupper bekostas av arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsmarknadsutskottet såg mot denna bakgrund positivt på att man sökte

finna former för att förbättra de strukturella problemen. Utskottet

konstaterade dock att försöksverksamheten verkade förutsätta ett inte

obetydligt statligt stöd. Utskottet konstaterade vidare att det på sikt

inte kunde vara arbetsmarknadspolitiken som skulle belastas av branschens

problem. Om man av kulturpolitiska skäl ville stötta verksamheten vid

teatrarna borde det snarare vara ett ansvar för kulturpolitiken. Även om

ett och ett halvt år kunde vara en för kort tid för att man skulle kunna

dra några säkra slutsatser ansåg utskottet - med hänsyn till den ganska

stora insatsen från statens sida - att det inte var rimligt med ekonomiska

utfästelser under längre tid än så.

Utskottet har ingen annan uppfattning i dag och är därför inte berett att

föreslå någon förändring i förhållande till regeringens förslag. Motion

Kr272 (kd) yrkande 6 delvis avslås därför.

Utskottet övergår nu till frågan om arbetsmarknadspolitiska medel till

lärlingar på Dramaten. Enligt utskottets mening bör det inte ankomma på

riksdagen att ange vilka enskilda arbetsgivare som skall ges resurser av

det slag som avses i motionen. Det bör vara de berörda myndigheterna som

fattar beslut i dessa frågor. Utskottet anser därför att motion Kr274 (mp)

yrkande 27 bör avslås. Motionsyrkandet är budgetpåverkande.

Tillfälliga personalförstärkningar

Propositionen

AMV får under innevarande budgetår använda sammanlagt 850 miljoner kronor

för tillfälliga personalförstärkningar, 250 miljoner kronor från

ifrågavarande anslag A 2 och 600 miljoner kronor från anslaget A 1

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Regeringen föreslår att det

för budgetåret 1999 avsätts 250 miljoner kronor under detta anslag för

samma ändamål (prop. yrk. 4).

Motion

Folkpartiet anser i motion A255 att riksdagen skall avslå regeringens

förslag om medel till tillfälliga personalförstärkningar på

arbetsförmedlingarna med motiveringen att inga ordentliga analyser har

utförts (yrk. 18 delvis).

Utan att framställa något särskilt yrkande anser Centerpartiet i motion

Fi210 att denna utgift bör halveras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under avsnittet A 1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader behandlat frågor om tillfälliga

personalförstärkningar. Av samma skäl som anförts där biträder utskottet

regeringens förslag och avstyrker motion A255 (fp) yrkande 18 delvis.

Förslaget och motionen är budgetrelaterade.

Feriearbeten

Propositionen

Riksdagen beslutade våren 1998 att 100 miljoner kronor av medlen under

detta anslag fick användas för att ersätta kommunerna för att dessa skulle

stimulera det lokala näringslivet att anordna fler feriearbeten för

gymnasieungdomar. Medlen kunde också användas för insatser inom kommunen.

Det skulle även vara möjligt att anordna kombinationer av utbildning och

praktik eller ren utbildning. Enligt preliminära beräkningar som AMS gjort

har satsningen lett till att knappt 34 000 sommararbeten tillkommit för år

1998.

Motion

Kristdemokraterna anser i motion A257 (yrk. 18) att åtgärden strider mot

konkurrensreglerna och kommer att ge tydliga undanträngningseffekter.

Därför avvisade partiet förslaget när det lades fram. Partiet, som är

positivt till att ungdomar får feriearbete men kritiskt till det sätt på

vilket det skett, utgår från att regeringen återkommer med ett konkret

förslag om avsikten är att feriearbeten skall förekomma även i

fortsättningen.

Utskottets ställningstagande

I samband med utskottets behandling av regeringens förslag om införande av

bidrag till feriearbete uttalade utskottet att de positiva effekterna av

feriearbete inte bör underskattas. Enligt utskottet ger feriearbetet

ungdomarna inte bara värdefull arbetslivserfarenhet utan det ökar även

deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.

Som Kristdemokraterna påpekat redovisas inte om regeringen har för avsikt

att genomföra en liknande satsning kommande budgetår. Vid kontakter med

Regeringskansliet har framkommit att tanken är att det skall genomföras

någon form av sådan satsning även budgetåret 1999. Utskottet utgår från att

regeringen i så fall återkommer till riksdagen. Utskottet anser att

motionärerna får anses vara tillgodosedda med vad som anförts. Utskottet

avstyrker därför motion A257 (kd) yrkande 18.

Flyttningsbidrag

Propositionen

I dag kan den som är eller riskerar att bli arbetslös och söker arbete på

annan ort inom Sverige erhålla flyttningsstöd. Efter initiativ från Sverige

har AMS och berörda myndigheter i övriga nordiska länder kommit med ett

gemensamt förslag om att flyttningsstödet geografiskt skall utsträckas till

att gälla hela Norden. Miniminivån på flyttstödet skall vara ersättning för

resekostnader i samband med sökande och tillträdande av anställning i annat

berört land med undantag för Danmark, som inte ersätter kostnader för

tillträdesresa. Utöver ersättning för resa kan ett land även ge annat

flyttstöd till arbetssökande som tillträder anställning i något av de

berörda länderna. Regeringen har tillstyrkt förslaget och hemställer att

riksdagen, när resultatet av de fortsatta överläggningarna med de övriga

nordiska länderna är klart, godkänner att ett flyttningsbidrag införs till

den som är eller riskerar att bli arbetslös och söker arbete i annat

nordiskt land (prop. yrk. 6).

Motioner

Kristdemokraterna yrkar i motion A257 att det nuvarande flyttningsbidraget

avskaffas och att regeringens förslag om flyttningsbidrag inom Norden

avslås (yrk. 23). Även i kommittémotion N274 framställer partiet yrkande om

att det nuvarande flyttningsbidraget bör avskaffas (yrk. 14).

Utan att framställa något särskilt yrkande om det framför Centerpartiet i

motion Fi210 motsvarande uppfattning som Kristdemokraterna. Partiet anser

att dessa medel i stället skall användas för kompetensutveckling.

Utskottets ställningstagande

En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att stimulera rörlighet på

arbetsmarknaden. Man kan inte alltid utgå från att den som är arbetslös kan

erhålla ett lämpligt arbete på hemorten. Därför bör man underlätta för

arbetslösa att söka arbete på annan ort. Ett sätt att göra detta är att ge

flyttningsbidrag.

Dagens arbetsmarknad kännetecknas av en allt större rörlighet. Detta

gäller inte bara inom Sverige utan även mellan Sverige och övriga länder i

Norden. Behovet av arbetskraft varierar mellan de nordiska länderna. I

vissa länder finns det en stor efterfrågan på arbetskraft inom exempelvis

vård- och bygg-sektorn. Det är positivt om denna efterfrågan kan

tillgodoses genom att arbetslösa från andra länder flyttar dit. För att

stimulera rörligheten även på den nordiska arbetsmarknaden är det enligt

utskottets mening bra om det införs flyttningsbidrag inom Norden.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag (prop. yrk. 6

) och avslår motionerna A257 (kd) yrkande 23 och N274 (kd) yrkande 14.

Förslaget och motionsyrkandena är budgetrelaterade.

Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under

budgetåret 1999 i fråga om anslaget A 2 besluta om bidrag som inklusive

tidigare åtagande innebär utgifter på högst 55 miljoner kronor efter år

1999 (prop. yrk. 7). Skälet för begäran är att de anslagsbelopp regeringen

disponerar för försöksverksamhet med särskilda sysselsättningsskapande

åtgärder och särskilda medel innebär utgifter för kommande budgetår.

Motion

Kristdemokraterna motsätter sig i motion A257 (yrk. 25) regeringens begäran

och anser att den bör avslås. Det finns enligt partiet ingen uttömmande

redovisning hur medlen används eller kommer att användas. Vidare anser

Kristdemokraterna att det i första hand skall vara AMV som skall bedriva

verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta behovet av ett sådant

bemyndigande som regeringen begärt. Det är fråga om projekt som löper över

längre tid. Utskottet tillstyrker därför regeringens begäran och avstyrker

motion A257 (kd) yrkande 25.

Övriga åtgärder

Motioner

Ronny Olander m.fl. (s) anser i motion A278 att det bör införas en

möjlighet till frivilligarbete i utlandet, s.k. volontärtjänst.

Finansieringen skulle kunna ske exempelvis med arbetslöshetsersättning.

I motion A287 konstaterar Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (

båda s) att röjningsaktiviteten i skogen har sjunkit till en alldeles för

låg nivå. Motionärerna anser därför att det finns starka skäl att använda

arbetsmarknadsmedel för denna verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Vid utskottets behandling av budgetpropositionen för budgetåret 1998 tog

utskottet upp ett likadant yrkande som det som framställs i motion A278.

Utskottet konstaterade då att volontärtjänst i utlandet i och för sig var

vällovligt men att det snarast framstod som en form av biståndsverksamhet.

Även om så inte var fallet skulle det kunna ske inom ramen för de s.k.

interpraktikstipendierna. Utskottet som inte fann skäl att göra några

generella uttalanden om användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen i

detta fall avstyrkte därför motionen. Utskottet har sedan dess inte ändrat

uppfattning. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A278 (s

).

I fråga om skogsröjning vill utskottet framhålla att sådan verksamhet kan

förekomma inom ramen för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Utskottet vill dock poängtera att det är länsarbetsnämnderna som skall göra

prioriteringarna och bedömningen av vad som kan anses vara en adekvat

åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion A287 (s).

Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 21 511 275 Anslagssparande 1 977 400

1998 Anslag 21 649 793 Utgiftsprognos 20 700 000

1999 Förslag 21 961 114

2000 Beräknat 23 183 894

2001 Beräknat 21 616 323

I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utfallet för år 1997 var 3,1 miljarder

kronor och där utgiftsprognosen för år 1998 beräknas till 619,2 miljoner

kronor. Av anslagssparandet från budgetåret 1997 har 268 miljoner kronor

förts från anslaget. Därutöver beräknas 1,3 miljarder kronor förbrukas

under åren 1998 och 1999 i den pågående IT-utbildningen. Resterande

anslagssparande som inte beräknas att förbrukas under år 1998 kommer att

föras bort från anslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett ramanslag om ca 22 miljarder

kronor. Regeringen har då förutom de förslag som har behandlats ovan

minskat anslaget med 235 miljoner kronor för att finansiera det beräknade

bortfallet under budgetåret 1998 av finansieringsbidrag avseende

arbetsplatsintroduktion. Vidare har hänsyn tagits till att anslaget minskas

med 3,5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1999 för att finansiera de ökade

kostnaderna för bl.a. visst spanings- och utredningsarbete i samband med

kriminalisering av köp av sexuella tjänster.

Motioner

Moderaterna yrkar i kommittémotion A276 att anslaget fastställs till ca 4,

4 miljarder kronor (yrk. 5). Partiet vill föra över de medel under

utgiftsområde 14, vilket framgått ovan, anslag A 2, som hänför sig till

direkta transfereringar till enskilda till utgiftsområde 13. Moderaterna

föreslår att ett modernt lärlingsprogram för arbetslösa ungdomar i åldern

20-25 år introduceras. Programmet skulle belasta budgeten med 250 miljoner

kronor. Partiet föreslår också en satsning på äldre arbetslösa. Företag som

anställer en person som är över 55 år och har varit arbetslös i minst nio

månader får tillbaka halva arbetsgivaravgiften. Åtgärden beräknas vara

fullt genomförd år 2001 och belastar då statsbudgeten med 1 miljard kr.

Moderaterna vill också ha en mer fokuserad arbetsmarknadsutbildning, vilket

motsvarar en besparing med 1 500 miljoner kronor. Partiet motsätter sig,

som framgått ovan, en förlängning av OTA. Detta innebär en besparing med

630 miljoner kronor.

Kristdemokraterna begär i motion A257 att anslaget minskas med ca 3, 2

miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 34 delvis).

Partiet bedömer att ett genomförande av partiets tillväxtförslag minskar

behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en besparing på

1 400 miljoner kronor. Kristdemokraterna avsätter 300 miljoner kronor för

att finansiera förslaget att de som saknar arbetslöshetsersättning bör

kunna få utnyttja en lånedel i utbildningsbidraget för att få med andra

studerande likvärdiga villkor. Partiet vill, som framgått ovan, avskaffa

OTA och resursarbete, vilket medför en besparing med 1 155 miljoner kronor.

Partiet vill också avskaffa flyttningsbidrag, vilket innebär en besparing

med 200 miljoner kronor. De riktade insatser mot tjänstesektorn som partiet

föreslår medför en besparing på 700 miljoner kronor.

Centerpartiet yrkar i motion Fi210 att anslaget minskas med ca 2,3

miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 14). Partiet

anser att de medel som regeringen anvisar för tillfälliga förstärkningar

hos arbetsförmedlingarna och som rör båda anslagen A 1 och A 2 bör minskas

med 400 miljoner kronor. Vidare anser partiet att 500 miljoner kronor bör

föras över till utgiftsområde 19 för att användas till satsningar på

småföretagen och att 50 miljoner kronor bör föras över till utgiftsområde

17 för att öka insatserna på kulturområdet. Partiet räknar med att dess

förslag om tillväxtskapande åtgärder leder till att arbetslösheten sjunker

och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Detta innebär i

sin tur att anslaget kan minskas med 2 290 miljoner kronor. Centerpartiet

anser att flyttningsbidraget bör tas bort. Medlen bör i stället användas

för kompetensutveckling. Partiet anser att 1 miljard kronor bör avsättas

för att genomföra partiets förslag om kompetenskonton.

I motionerna A255 och Fi211 yrkar Folkpartiet att anslaget minskas med 3,6

miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 20 delvis

respektive yrk. 14 delvis). Enligt partiet leder generella förbättringar av

villkoren för företagande till lägre arbetslöshet. Partiet anser att

åtgärdsvolymen skall minskas och att kvaliteten på

arbetsmarknadsutbildningen skall höjas. Partiet vill avskaffa OTA.

Utskottets ställningstagande

Oppositionspartiernas förslag till medelsanvisning följer av varje partis

huvudförslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Eftersom utskottet

inte kan instämma i deras politik kan det inte heller biträda förslagen

till medelsanvisning i motionerna. Utskottet anser dock att det finns skäl

att särskilt beröra några av yrkandena. I flera motioner framställs krav

som innebär att arbetsmarknadspolitiska åtgärder som resursarbete och OTA

skall avvecklas. Till följd av detta tillgodoräknar sig motionärerna

besparingar utan att beakta det förhållandet att de personer som berörs av

åtgärderna i sådana fall som regel i stället skulle vara berättigade till

arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle i dessa fall bli tämligen

blygsamma. En annan reflexion är att vissa partier vill minska utgifterna

för arbetsmarknadsutbildningen. Detta är enligt utskottet en helt felaktig

åtgärd i det arbetsmarknadsläge som nu råder. Genom att minska denna åtgärd

försämras människors möjlighet att erhålla ett reguljärt arbete. Vidare

motverkas möjligheterna att höja kvaliteten på utbildningen vilket kan öka

risken för flaskhalseffekter.

Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning (prop. yrk. 13 delvis) och avstyrker motionerna A255 (fp)

yrkande 20 delvis, A257 (kd) yrkande 34 delvis, A276 (m) yrkande 5, Fi210 (

c) yrkande 14, och Fi211 (fp) yrkande 14 delvis. I avsnittet 3.7 nedan

finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområde 14.

3.4 Övriga A och B anslag

Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 5 981 545 Anslagssparande1 254 982

1998 Anslag 6 596 798 Utgiftsprognos 6 600 000

1999 Förslag 6 655 092

2000 Beräknat 6 714 561

2001 Beräknat 6 770 812

1Hela anslagssparandet för år 1997 har dragits in.

Från anslaget bekostas lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare (OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser

för arbetshandikappade, bidrag till arbetshjälpmedel m.m. till

arbetshandikappade, utveckling av ny teknik och datorbaserade

arbetshjälpmedel för arbetshandikappade samt särskild expertmedverkan i

sådana ärenden, särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) samt

viss nationell medfinansiering som svarar mot utbetalningar från

utgiftsområde 14 anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.

Regeringen anser att det i det relativt goda konjunkturläge som nu råder

är angeläget att försöka få ut personer med funktionshinder på den öppna

arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Övergångarna från anställningar med lönebidrag till anställningar på den

öppna arbetsmarknaden bör öka. I detta arbete är det särskilt viktigt,

menar regeringen, att prioritera kvinnorna.

I propositionen refererar regeringen resultatet av en studie som RRV gjort

- Det flexibla lönebidraget, RRV (1998:37). RRV:s studie tyder bl.a. på att

det kan finnas allvarliga brister i träffsäkerheten i lönebidragssystemet,

sägs det i propositionen. Regeringen ser allvarligt på detta problem och

avser att föreskriva att AMS skall beakta kritiken i det lönebidragsprojekt

som AMS påbörjat på uppdrag av regeringen. Regeringen avser att utreda

konkreta förslag till hur effektiviteten och träffsäkerheten kan öka i de

arbetsmarknadsstöd som riktas till de arbetshandikappade. Översynen skall

även omfatta Samhall och ske i samråd med Handikappdelegationen.

Det är, menar regeringen, också angeläget att de personer som har ett

funktionshinder som medför svåra kommunikationssvårigheter ges bättre

möjligheter att starta och behålla ett eget företag. I propositionen

föreslås därför att bidrag till arbetsbiträde bör kunna lämnas med högst

100 000 kr per år för egenföretagare med sådana kommunikationssvårigheter.

Förslaget ökar utgifterna under anslaget med 3 miljoner kronor. Förslaget

föreslås träda i kraft den 1 januari 1999 (prop. yrk. 8).

Regeringen uppger att det nu skall genomföras en försöksverksamhet -

Kulturarvs-IT. Satsningen skall avse samlingarna i framför allt centrala

kulturarvsinstitutioner och regionala museer. Förutom att ge

arbetshandikappade arbete är syftet med verksamheten att öka möjligheterna

för t.ex. skolor och andra utbildningsinstitutioner, forskningen och

allmänheten att ta del av museernas samlingar. För de regionala museernas

del skall detta ske genom att en arbetsenhet vid varje museum inrättas som

kan registrera och göra t.ex. fotografier och arkivmaterial men även andra

föremålssamlingar tillgängliga genom digital registrering, inläsning och

bearbetning. I försöksverksamheten ingår också en särskild regionalpolitisk

satsning förlagd till i första hand Kiruna, men även Ulriksfors och

Grängesberg. Målgruppen för försöket utgörs av personer med mycket nedsatt

arbetsförmåga, dvs. av personer som har sådant arbetshandikapp att en

anställning av dem kan berättiga arbetsgivaren till lönebidrag med 100 % av

lönekostnaden. Verksamheten beräknas omfatta 130 personer med lönebidrag

vid de regionala museerna och 110 personer med lönebidrag i Kiruna,

Ulriksfors och Grängesberg. Därtill beräknas att ett antal arbetsledare

kommer att anställas. Verksamheten ökar utgifterna under anslaget med 14

miljoner kronor. Den bör genomföras från den 1 januari 1999. Satsningen är

en försöksverksamhet under tre år och en första utvärdering skall göras

efter två år.

En funktionshindrad kan i dag få bidrag till arbetshjälpmedel om han eller

hon deltar i vissa av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen

anser dock att ett sådant bidrag bör kunna lämnas vid deltagande i samtliga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utom vid arbetsmarknadsutbildning i det

reguljära utbildningsväsendet. Bidraget bör dessutom, som tidigare, kunna

lämnas till funktionshindrade ungdomar vid praktisk arbetslivsorientering.

Ändringen medför att utgifterna under anslaget ökar med 1 miljon kr.

De ökade utgifterna under anslaget avser regeringen att finansiera genom

att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med motsvarande

belopp.

Motioner

Kristdemokraterna tar i motion A257 upp frågor om nivåerna på lönebidragen.

Partiet vill bl.a. att en regel på nytt införs som innebär att en sänkning

av lönebidraget inte får genomföras om risk för uppsägning föreligger vid

omförhandling (yrk. 26). Vidare föreslår partiet att rätten till bidrag på

90 % vid anställning i ideella organisationer skall gälla såväl för dem som

nyanställs som för dem som hade anställningar efter den 1 juli 1995 (yrk.

27). Partiet avsätter ytterligare 20 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit för anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade under

kommande år (yrk. 34 delvis). De två senare yrkandena återfinns också i

Kristdemokraternas kommittémotion Kr518 (yrk. 9).

I Centerpartiets kommittémotion Kr273 (yrk. 8) liksom i motion A286 av

Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) och i motion A211 av Elisabeth

Fleetwood (m), föreslås att hembygdsrörelsen skall omfattas av

försöksverksamheten med Kulturarvs-IT.

Folkpartiet, som förespråkar arbetslinjen för arbetshandikappade, föreslår

i motion A255 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

tillförs ytterligare 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (

yrk. 20 delvis, som justerats under hand av partiets företrädare i

utskottet). Folkpartiet har framställt motsvarande yrkande i Fi211 (yrk. 14

delvis).

Miljöpartiet anför i motion A275 att anslaget A 3 bör tillföras ytterligare

200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit fr.o.m. år 2000 bl.a.

för att platsantalet hos allmännyttiga organisationer skall kunna

bibehållas (yrk. 2 delvis).

Rinaldo Karlsson (s) begär i motion A259 en ändring i lönebidragsreglerna

som innebär att lönebidraget följer löneutvecklingen på arbetsmarknaden.

Hans Karlsson m.fl. (s) menar i motion A269 att det gynnsamma

arbetsmarknadsläget bör tas till vara så att så många personer med

arbetshandikapp som möjligt får ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Lönebidraget är enligt motionärerna en mycket bra kompletterande åtgärd.

Det är nödvändigt att regeringen ser över möjligheterna att föra över mer

resurser till denna åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden har bidragit till att

arbetslösheten för arbetshandikappade har minskat. Antalet anställningar

med lönebidrag har ökat kraftigt. Enligt AMS veckostatistik för vecka 47

fanns 56 450 arbetshandikappade i lönebidragsanställningar eller offentligt

skyddat arbete. Det betyder att AMV överträffat innevarande års

resultatkrav vad gäller särskilda åtgärder för arbetshandikappade under A 3

-anslaget med drygt 3 400 per månad. Det i sig innebär att AMV inför nästa

år ligger på en nivå med drygt 1 400 fler lönebidragsanställningar per

månad än vad anslaget för budgetåret 1999 är beräknat för. Utskottet

ansluter sig till det som anförts i motion A269 om att det nu är viktigt

att ta vara på marknadens efterfrågan på arbetskraft också för dem som har

ett arbetshandikapp. Vid den samlade översynen av åtgärder för

arbetshandikappade bör regeringen därför beakta detta, så att en fortsatt

gynnsam utveckling på arbetsmarknaden kan tas till vara för

arbetshandikappade också under år 1999. Motion A269 avstyrks i den mån den

inte tillgodoses med vad utskottet anfört.

Utskottet delar till fullo regeringens uppfattning att det är angeläget att

personer med funktionshinder som medför svåra kommunikationssvårigheter ges

bättre möjligheter att starta och behålla ett företag. Förslaget att bidrag

till arbetsbiträde skall kunna lämnas med högst 100 000 kr för detta

ändamål tillstyrks därför (prop. yrk. 8).

Utskottet är positivt till att regeringen genom satsningen på Kulturarvs-IT

skapar möjlighet för dem som har de svåraste arbetshandikappen att få

arbete. Verksamheten beräknas enligt uppgift i propositionen omfatta 130

personer med lönebidrag vid de regionala museerna och 110 personer med

lönebidrag i Kiruna, Ulriksfors och Grängesberg. Därutöver kommer ett antal

arbetsledare att anställas. Utskottet är angeläget om att framhålla att

satsningen på Kulturarvs-IT skall förbehållas personer med mycket grava

funktionshinder, dvs. sådana arbetshandikapp som kan berättiga till

lönebidrag till 100 % av lönekostnaden. I den mån platserna i Kiruna,

Grängesberg och Ulriksfors inte kan besättas med personer som har sådant

gravt funktionshinder som avses med satsningen bör resurserna enligt

utskottets mening överföras till den del av satsningen som avser

länsmuseerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Kulturarvs-IT skall vara en försöksverksamhet som utvärderas efter två år.

Utskottet är med hänsyn till detta inte berett att ställa sig bakom

förslaget om att hembygdsrörelsen bör omfattas av satsningen. Motionerna

A211 (m), A286 (s) och Kr273 (c) yrkande 8 avstyrks därför.

Utskottet övergår nu till att behandla de yrkanden som avser nivån på

lönebidragen.

Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som

innebar att det, vid en omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före

den 1 juli 1991, skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle

kunna medföra påtaglig risk för att den anställde inte fick behålla

anställningen. Bakgrunden till den bestämmelsen var att lönebidragsnivåerna

fram till den 1 juli 1991 hade varit fasta och beroende av

arbetsgivarkategori. För allmännyttiga organisationer var t.ex.

lönebidragsnivån alltid 90 %. Den 1 juli 1991 gjordes lönebidraget

flexibelt. Den förutvarande regeln i 17 a § lönebidragsförordningen, som

åsyftas i motion A257, gällde enbart omprövning av beslut om lönebidrag som

fattas före den 1 juli 1991. Enligt nu gällande regler är alltså

lönebidraget flexibelt och skall fastställas efter den arbetssökandes behov

och förutsättningar med hänsyn till graden av funktionsnedsättning. För det

flexibla lönebidraget gäller som mål bl.a. att det skall utgöra ett stöd

för rehabilitering. Lönebidraget skall därmed enligt intentionerna planeras

så att bidraget successivt kan reduceras och på sikt upphöra. Den av

Kristdemokraterna föreslagna förändringen av lönebidragsbestämmelserna vad

gäller nivån vid omförhandling kan därför anses strida mot de mål som

sattes upp då bidraget gjordes flexibelt. Med hänsyn härtill och den av

regeringen aviserade översynen av bl.a. lönebidragen avstyrker utskottet

motion A257 (kd) yrkande 26.

Taket för den bidragsgrundande inkomsten är enligt lönebidragsförordningen

13 700 kr i månaden. Denna nivå har legat fast sedan länge. Sverige har

under några år haft en svår ekonomisk situation. Utskottet har därför inte,

då frågan tidigare väckts, varit berett att förorda en höjning av taket på

den bidragsgrundande inkomsten eller en anpassning av det till

löneutvecklingen. Utskottet utgår från att regeringen i den övergripande

översyn av stödet till arbetshandikappade som aviserats också överväger

nivån för det tak som gäller för den lönebidragsgrundande inkomsten. Motion

A259 (s) avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad utskottet anfört

.

Kristdemokraterna har begärt att en ändring görs i lönebidragsförordningen

så att lönebidrag skall kunna utges med 90 % också för den grupp som

anställdes i allmännyttiga organisationer efter den 1 juli 1995. Den 1 juli

1995 infördes en ny regel som innebar att lönebidrag kunde lämnas med ett

belopp som motsvarade högst 80 % av lönekostnaden för den anställde,

oavsett vem som var arbetsgivare. Senare infördes dock ett undantag från

huvudregeln om en högsta bidragsnivå på 80 % för den som efter den 1 juli

1997 anställs i allmännyttiga organisationer (undantag kan också göras för

anställningar av personer med mycket grava funktionshinder där lönebidrag

kan ges med upp till 100 % av lönekostnaden). För dem som anställts under

tiden den 1 juli 1995 till den 1 juli 1997 hade alltså redan från början

bidraget bestämts till högst 80 %. Detta är bakgrunden till att

lönebidragsförordningen inte heller nu medger en 90-procentig bidragsnivå

för denna grupp. Motionerna A257 (kd) yrkande 27 och Kr518 (kd) yrkande 9

delvis avstyrks.

Utskottet, som hänvisar till vad som sagts inledningsvis om att regeringen

vid den aviserade översynen av handikappåtgärder beaktar effekterna av ett

gynnsammare arbetsmarknadspolitiskt läge, anser inte att det i nuläget

finns skäl att avsätta medel för anslaget med högre belopp än vad

regeringen föreslagit. Utskottet ställer sig därför inte bakom motionerna

A255 (fp) yrkande 20 delvis, A257 (kd) yrkande 34 delvis, A275 (mp) yrkande

2 delvis, Fi211 (fp) yrkande 14 delvis och Kr518 (kd) yrkande 9 delvis.

Anslaget A 4 Europeiska socialfonden

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 1 169 504 Anslagssparande 811 761

1998 Anslag 2 100 600 Utgiftsprognos 1 800 000

1999 Förslag 1 840 484

2000 Beräknat 1 754 563

2001 Beräknat 1 640 344

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för anslaget

under budgetåret 1999 fatta beslut om åtaganden som exklusive tidigare

åtaganden innebär utgifter om högst 1 600 miljoner kronor under åren 2000

och 2001 (prop. yrk. 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens begäran om bemyndigande. Utskottet

biträder vidare regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I

avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 715 Anslagssparande 5 368

1998 Anslag 11 274 Utgiftsprognos 16 642

1999 Förslag 13 525

2000 Beräknat 13 771

2001 Beräknat 13 977

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) inrättades den 1

januari 1997 och har varit under uppbyggnad under hela år 1997. IFAUs

uppgift är att främja, stödja och genomföra främst utvärderingsstudier av

arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och studier av arbetsmarknadens

funktionssätt. Regeringen konstaterar att det arbete inom

arbetsmarknadspolitisk utvärdering som IFAU har inlett under 1997 ligger i

linje med de behov som riksdagen har påvisat för att öka kunskapen om

arbetsmarknadspolitikens effekter. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär

en stor offentlig utgift och därför är det mycket betydelsefullt att

utvärdera åtgärdernas effektivitet.

Regeringen bedömer att det finns anledning att förstärka IFAU med 2

miljoner kronor budgetåret 1999. De ytterligare resurser som institutet

tilldelas skall användas för olika utvärderingar av de

arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärderna. Förslaget finansieras genom

att anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. minskas med

motsvarande belopp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.

I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 7 500 Anslagssparande 0

1998 Anslag 51 500 Utgiftsprognos 51 500

1999 Förslag 61 183

2000 Beräknat 65 924

2001 Beräknat 66 917

Från anslaget finansieras bl. a. förvaltningskostnader för den nya

kompletterande arbetslöshetskassan, ALFA.

Motion

I enlighet med sin inställning att det bör införas en ny allmän

arbetslöshetsförsäkring anser Moderaterna att den nya arbetslöshetskassan

ALFA bör avvecklas. Partiet föreslår därför i sin kommittémotion A276 (yrk.

6) att anslaget A 6 upphör.

Utskottets ställningstagande

Utskottet som inte delar Moderaternas uppfattning om en ny försäkring

biträder regeringens förslag i denna del. Utskottet avstyrker därför motion

A276 (m) yrkande 6.

I avsnitt 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 1 Arbetarskyddsverket

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 376 5371 Anslagssparande 47 171

1998 Anslag 365 3431 Utgiftsprognos 375 049

1999 Förslag 376 1331

2000 Beräknat 382 6881

2001 Beräknat 388 3461

1Varav 147 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska

vårpropositionen 1998. (Utskottets anmärkning: Det skall rätteligen vara

147 000 kr.)

Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkes-

inspektionen (YI).

AV har till uppgift att se till att arbetsmiljölagstiftningen samt, inom

arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll och om tobak

efterlevs. Verket skall också utarbeta och sprida information i syfte att

förbättra arbetsmiljön.

Regeringen har föreslagit en förstärkning av anslaget med 4 miljoner

kronor i förhållande till föregående år, detta särskilt med hänsyn till de

ökade krav som ställs på verket med anledning av samarbetet inom EU.

Anslagsökningen bör, enligt regeringen, finansieras genom att anslagen B 2

Arbetslivsinstitutet, B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. samt B

11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten minskas med 0,5 miljoner

kronor, 2,5 miljoner kronor respektive 1 miljon kronor. Vid beräkningen av

anslaget har justering för pris- och löneomräkning m.m. gjorts i

förhållande till föregående år.

Motion

Moderaterna föreslår i motion A276 en besparing på anslagen B 1-B 5 om

sammanlagt 610 miljoner kronor. Besparingen bör fördelas så att anslaget B

1 Arbetarskyddsverket fastställs till 185 miljoner kronor för budgetåret

1999 (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet avvisar Moderaternas förslag (motion A276 yrkande 7

) till besparing under anslaget, som skulle innebära en halvering i

förhållande till regeringens förslag. Utskottet biträder regeringens

förslag till medelsanvisning. I avsnittet 3.7 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 210 7421 Anslagssparande 34 080

1998 Anslag 208 3611 Utgiftsprognos 227 156

1999 Förslag 145 7331

2000 Beräknat 141 9701

2001 Beräknat 144 0991

1Fr.o.m. 1999 avser anslaget Arbetslivsinstitutets förvaltningskostnader.

För budgetåren 1997 och 1998 avser anslaget Arbetslivsinstitutets

förvaltnings- och verksamhetskostnader.

Arbetslivsinstitutet är en FoU-myndighet med uppgift att bedriva och

främja forskning, utbildning och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö,

arbetsorganisation och relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall

samverka med andra myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet

och högskolor i och utanför Sverige.

Institutet skall också bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och

kompetensuppbyggnad samt bidra till informations- och kunskapsspridning

inom arbetslivsområdet.

Regeringen bedömer att kravet på institutet att styra om inriktningen mot

en ökad andel forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena

arbetsorganisation, arbetsmarknad och arbetsrätt har fått genomslag i

verksamheten. Omfattande organisatoriska förändringar är genomförda i syfte

att stärka mångvetenskaplighet och inriktning mot relevanta

forskningsområden.

Regeringen gör också bedömningen att en tydligare uppdelning av

institutets förvaltningskostnader och forsknings-, utbildnings- och

utvecklingskostnader skulle underlätta uppföljningen av de utgifter staten

har för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Därför föreslår

regeringen att anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet fortsättningsvis skall

avse institutets förvaltningskostnader. Till anslaget B 3 Forskning,

utveckling och utbildning m.m. förs samtliga kostnader som rör forskning,

utveckling och utbildning.

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 8) att anslaget

bör fastställas till 90 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Arbetslivsinstitutets övergripande mål enligt regleringsbrevet är att genom

sin forskning bidra till en minskad risk för ohälsa och olycksfall i

arbetslivet samt en förnyelse av arbetslivet med hänsyn till

arbetsorganisation och utveckling på arbetsmarknaden. Vidare skall

institutet bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och

kompetensuppbyggnad inom arbetslivsområdet samt bedriva forskning som är

mångvetenskaplig och äger relevans för problem och utvecklingstendenser i

arbetslivet.

Utskottet har i betänkande 1997/98:AU1 betonat vikten av att

förändringsarbetet i den riktning som angavs i proposition 1996/97:5

Forskning och samhälle drivs vidare. Utskottet noterar därför med

tillfredsställelse att regeringen bedömer att det krav på omstyrning av

inriktningen mot en ökad andel insatser inom området arbetsorganisation har

fått genomslag i verksamheten.

Utskottet instämmer i betydelsen av att underlätta uppföljningen av de

utgifter staten har för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.

Den nya fördelning av kostnaderna på anslagen B 2 och B 3 som föreslås bör

kunna innebära att möjligheterna till uppföljning ökas. Mot bakgrund av den

stora mängd olika forskningsaktiviteter som pågår inom

arbetsmarknadsområdet vill utskottet också med kraft understryka vikten av

att relevanta forskningsområden prioriteras.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget

och avstyrker därmed Moderaternas motion A276 yrkande 8. I avsnittet 3.7

nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 229 176 Anslagssparande 192 554

1998 Anslag 261 485 Utgiftsprognos 257 553

1999 Förslag 295 780

2000 Beräknat 331 045

2001 Beräknat 337 203

Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet.

Anslaget disponeras av Arbetslivsinstitutet.

Den större delen av anslaget har använts till samverkan med

arbetsmarknadens parter och stöd till den utbildnings- och

informationsverksamhet som bedrivs av t.ex. fackliga funktionärer.

Arbetslivsinstitutet har under året initierat en rad samarbetsaktiviteter

med arbetsmarknadens parter vilket gett utrymme för en minskning av de

direkta bidragen till parterna.

Ett antal regionala samarbetsavtal om forsknings- och

utvecklingsverksamhet har initierats och upprättats. Samarbetet avser att

leda till uppbyggandet av regionala forskningsorganisationer som skall

medverka till att förstärka forsknings- och utvecklingsinsatserna för

arbetslivet i ett antal regioner. Samarbetsavtalen bedöms också bidra till

bättre förutsättningar för mångvetenskaplighet och för förmågan att fånga

in och bedöma vilka som är de relevanta framtidsfrågorna.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under

budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och

utbildning m.m., besluta om åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter under perioden 2000-2003, som uppgår till högst 250

miljoner kronor (prop. yrk. 10).

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 9) att anslaget

bör fastställas till 15 miljoner kronor.

Kristdemokraterna vill i motion A257 (yrk. 29) poängtera vikten av att

forskningen inom arbetslivsområdet verkligen kommer de som berörs till del

och att implementeringen av forskningsresultat måste prioriteras. Vidare

föreslår partiet att anslaget reduceras med 90 miljoner kronor (yrk. 34

delvis).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av propositionen har ett antal regionala och lokala

samarbetsavtal om forsknings- och utvecklingsverksamhet initierats och

upprättats under åren 1997 och 1998. Avsikten är enligt propositionen att

koncentrera insatserna till ett urval av regioner och att bedriva

verksamheten i samverkan med berörda högskolor, forskningsprogram samt

statliga och kommunala organisationer. Samarbetet avses leda till

uppbyggandet av regionala forskningsorganisationer.

I budgetpropositionen för år 1998 framförde regeringen att anslaget under

budgetåret 1998 i begränsad omfattning även skulle kunna finansiera

verksamhet i institutets regi för att stödja samarbetsaktiviteterna. I

samband med beredningen av propositionen inhämtade utskottet att regeringen

ansåg att högst 27 miljoner kronor av anslaget borde få användas till att

finansiera tillfälliga personalförstärkningar vid samarbetsprojekt- och

regionala utvecklingsprojekt. Utskottet förutsatte då (1997/98:AU1) att

regeringen för riksdagen skulle redovisa användningen av de tillfälliga

medlen för personalförstärkningar. Utskottet förutsatte också att

regeringen vid lämpligt tillfälle skulle redovisa omfattning, inriktning

och resultat av institutets olika samarbetsprojekt- och regionala projekt.

Utskottet vill upprepa detta och förutsätter att regeringen återkommer i

frågan i lämpligt sammanhang.

Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning om vikten av att

forskningen kommer de berörda till del liksom i att implementeringen av

forskningsresultat måste prioriteras. Utskottet vill här nämna att den

nyligen tillsatta Arbetslivsdelegationen (dir. 1998:62) har till uppgift

att ta till vara resultat från forskningen inom arbetslivsområdet samt den

kunskap och erfarenhet som finns hos de olika aktörerna inom området. Något

tillkännagivande till regeringen med anledning av motion A257 (kd) yrkande

29 kan inte anses nödvändigt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om

beställningsbemyndigande rörande anslaget B 3 (prop. yrk. 10).

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget

och avstyrker Moderaternas förslag till minskning av anslaget i motion A276

yrkande 9 och Kristdemokraternas förslag till minskat anslag i motion A257

yrkande 34 delvis. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstaganden i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 22 420 Anslagssparande 3 552

1998 Anslag 24 752 Utgiftsprognos 24 640

1999 Förslag 26 463

2000 Beräknat 26 944

2001 Beräknat 27 348

Anslaget avser myndighetens förvaltningskostnader.

Rådet för arbetslivsforskning har som övergripande mål för verksamheten

att initiera och finansiera forskning och utveckling samt anslutande

kunskapsförmedling och därigenom bidra till utvecklingen av en god

arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad

tillgänglig för alla.

Rådet har byggt upp sin interna organisation kring tre olika program:

arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad.

I propositionen påpekas att en viktig förutsättning för att myndigheten

skall bidra till uppfyllandet av det övergripande målet är att den

forskning som beviljas stöd är relevant utifrån målet samt att resultaten

kommer till praktisk nytta. I detta syfte har det införts tydligare

instruktioner till forskarna avseende krav på relevans och

kunskapsspridning.

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 10) att anslaget

bör fastställas till 19 miljoner kronor.

Miljöpartiet anser i motion A275 (yrk. 2 delvis) att anslaget bör tillföras

50 miljoner kronor årligen för åren 2000 och 2001. Partiet vill ha en ökad

forskning med betoning på arbetsmiljö.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar det arbete som pågår inom rådet för att utveckla och

förbättra myndighetens förmåga att hantera information om de olika projekt

som får stöd. Den ökade satsningen på forskning inom områdena

arbetsorganisation och arbetsmarknad bör genomföras.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning, vilket

innebär att motion A276 (m) yrkande 10 avstyrks. Utskottet avstyrker också

motion A275 (mp) yrkande 2 delvis som inte avser 1999 års budgetår. I

avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom

arbetslivsområdet

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 187 427 Anslagssparande 49 983

1998 Anslag 212 217 Utgiftsprognos 234 900

1999 Förslag 216 831

2000 Beräknat 220 579

2001 Beräknat 224 793

Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.

Anslaget disponeras av Rådet för arbetslivsforskning som beviljar medlen.

Under år 1997 har bidrag beviljats till forsknings- och utvecklingsprojekt

inom områdena arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetsmarknad och

programövergripande projekt. I allt större utsträckning beviljas medel till

områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad. De största mottagarna av

bidrag från rådet är universitet och högskolor.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under

budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och

utveckling inom arbetslivsområdet, besluta om åtaganden, som inklusive

tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 2000-2004, som uppgår

till högst 420 miljoner kronor (prop. yrk. 11).

Motioner

Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 11) att anslaget

bör fastställas till 142 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser liksom regeringen positivt på rådets pågående omprioritering

av forsknings- och utvecklingsmedel, vilken innebär att en ökad andel av

medlen skall användas inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om

beställningsbemyndigande rörande anslaget B 5 (prop. yrk. 11).

Utskottet biträder även regeringens förslag till medelsanvisning under

anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag till minskning av

anslaget i motion A276 yrkande 11. I avsnittet 3.7 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 4 424 4191

1998 Anslag 4 456 4191 Utgiftsprognos 4 456 419

1999 Förslag 4 262 4191

2000 Beräknat 4 262 4191

2001 Beräknat 4 262 4191

1Varav 100 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska

vårpropositionen 1998.

Samhall AB:s uppgift är att anordna, leda och samordna verksamhet som

bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt

arbetshandikappade där behoven finns. De utgifter som belastar anslaget

avser bidrag till kostnader för anordnande och drift av verksamheten med

att ge arbete åt arbetshandikappade som anvisats arbete hos

Samhallkoncernen och hos andra huvudmän som anordnar arbete åt

arbetshandikappade med bidrag från Samhall.

De krav som statsmakterna ställt på Samhall AB att gälla för budgetåret

1997 är följande.

- Samhall skall erbjuda en minsta sysselsättningsvolym för

arbetshandikappade anställda om minst 31,9 miljoner arbetstimmar.

- Rekryteringen skall till minst 40 % ske från de s.k. prioriterade

grupperna dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,

enligt en definition som AMS och Samhall har enats om.

- Andelen övergångar för arbetshandikappade anställda från företagsgruppen

till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % (

brutto) på årsbasis av det totala antalet arbetshandikappade anställda.

- Verksamheten skall bedrivas med ökad effektivitet och ett bättre

resursutnyttjande inom koncernen och med inriktning på att en successiv

nedtrappning av statens ersättning kan ske.

Enligt regeringen har Samhall AB i en koncernplanering för år 1999

skisserat ett scenario som innebär fortsatta och snabbt ökande underskott i

verksamheten och ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet. Scenariot

bygger på att Samhall inte heller i fortsättningen kompenseras för

lönekostnadsökningar, samtidigt som mål och resultatkrav kvarstår

oförändrade.

Regeringen har därför gett revisionsbyrån Öhrlings, Coopers & Lybrand AB i

uppdrag att göra en översyn av Samhalls ekonomiska situation och

förutsättningar såväl företagsekonomiskt som organisatoriskt. Uppdraget har

bl.a. gällt att klarlägga möjligheterna att kunna effektivisera Samhalls

verksamhet och att värdera Samhalls konkursscenario. En slutlig rapport

lämnades till Arbetsmarknadsdepartementet den 22 september 1998.

I propositionen lämnas ett referat av rapporten, av vilket bl.a. följande

framgår.

Konsulterna bedömer att Samhall av egen kraft kan vidta nödvändiga

åtgärder för att undvika konkurs. Som en förutsättning för bedömningen

gäller att den statliga merkostnadsersättningen inte understiger 85 % av

lönekostnaden för de arbetshandikappade. I rapporten sägs vidare att

Samhall befinner sig i finansiell balans trots att resultaten belastats med

stora kostnader för omfattande strukturella åtgärder främst under åren 1996

och 1997. Samhalls balansräkning är stark. Det egna kapitalet kan därför,

enligt konsulterna, användas för att absorbera kostnader när Samhall vidtar

egna åtgärder för att säkerställa ekonomisk balans i resultatutvecklingen i

syfte att förhindra konkurs. Beträffande statens merkostnadsersättning till

Samhall AB konstateras i rapporten att en långsiktig prognos med antagande

om nominellt oförändrad ersättning och ökande lönekostnader kommer - med

hänsyn till Samhalls intäkts- och kostnadsstruktur - alltid att visa att

Samhalls ekonomi urholkas successivt. Det innebär att merkostnads-ersätt-

ningen alltid måste vara kopplad till de förändringar som gäller för den

underliggande kostnadsmassa som merkostnadsersättningen är avsedd att täcka

. Som en långsiktig prognosförutsättning kan det för närvarande inte vara

rimligt att anta att merkostnadsersättningen skall understiga en nivå av 85

% av denna lönekostnad. Revisionsbyrån anser att ägaren bör styra Samhall

tydligare. Konsulterna har beräknat potentialen för besparing och

effektiviseringar och bedömer att Samhall kan undvika konkurs förutsatt att

koncernen kan generera ytterligare ca 300 miljoner kronor under en period

av två och ett halvt år, utöver det grundscenario som Samhall presenterade

i sin koncernplanering. För att det skall kunna realiseras krävs ökad

försäljning.

Regeringen anser att Samhall bör fortsätta pågående resultatförbättringar

så att statens merkostnadsersättning som andel av lönekostnaden för de

funktionshindrade anställda kan minska ytterligare. Det krävs dock, enligt

regeringen, ytterligare analyser innan den konkreta utformningen och

beräkningen av merkostnadsersättningen kan anges. En arbetsgrupp med

företrädare för Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen arbetar bl.a. med

vissa frågor om mål och resultatkrav avseende Samhalls verksamhet och

analyserar de iakttagelser och synpunkter som förts fram i revisionsbyråns

expert-rapport. Regeringen drar också den slutsatsen av rapporten att

staten som ägare av Samhall AB på ett tydligare sätt bör ange ekonomiska

mål och verksamhetsmål. Regeringen avser därför att vidta åtgärder för att

få till stånd en sådan tydligare styrning av bolaget från ägarens sida.

I propositionen kommenterar regeringen också kort några punkter i den så

kallade LOSAM-utredningens slutbetänkande Samhall - En arbetsmarknads-

politisk åtgärd (SOU 1997:64). Utredarna förordade bl.a. att kravet på

övergångar från Samhall till annat arbete skulle höjas från dagens 3 % till

på sikt ca 10 %. Regeringen gör dock den bedömningen att det för närvarande

inte finns skäl att ändra de krav som staten ställer på Samhall. Regeringen

avser att i avtal med Samhall ta upp frågan om ytterligare insatser för att

öka kvinnornas andel av övergångarna. LOSAM-utredningen föreslog också att

merkostnadsersättningen till Samhall skulle delas upp i en lönerelaterad

del och en del som varierar med övergångarna och som bestäms utifrån de

merkostnader, jämfört med andra företag, som Samhall har för

rehabiliteringsinsatser och övergångar.

Motioner

Folkpartiet refererar i motion A255 till revisionsbyråns rapport och

påpekar att det är nödvändigt att Samhall själv vidtar åtgärder för att

klara av de ekonomiska problemen. Företaget utgör, enligt partiet, en

mycket stor möjlighet för många handikappade att få ett arbete och därmed

ett värdigare liv. Staten får därför inte försämra sitt stöd till Samhall

AB, menar man. Folkpartiet föreslår att anslaget B 6 - Bidrag till Samhall

tillförs ytterligare 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (

yrk. 20 delvis). Motsvarande yrkande om anslaget finns också i partiets

motion Fi211 (yrk. 14 delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att Samhall erbjuder

betydelsefulla möjligheter för många arbetshandikappade att få arbete. Som

regeringen påpekar i propositionen innebär det för många med omfattande

funktionshinder en hög grad av rehabilitering att klara ett arbete hos

Samhall. Det är viktigt att de arbetshandikappade anställda kan känna

trygghet i anställningen och inte pressas med krav på rehabilitering och

övergång till annan arbetsgivare. Under en följd av år har det dock

förekommit diskussioner i utskottet om nivån på den s.k.

merkostnadsersättning som Samhall får från staten. Senast i våras beslutade

riksdagen vid behandlingen av vårpropositionen om ett tillskott till

Samhall på 100 miljoner kronor, detta då Samhall beräknades gå med förlust

med motsvarande belopp (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, yttr. 1997/

98:AU9y, rskr. 1997/98:317). Utskottet välkomnar därför att regeringen

låtit utföra en oberoende analys av Samhalls ekonomiska förutsättningar och

att ytterligare analyser är initierade för att bestämma den konkreta

utformningen och beräkningen av ersättningen. Enligt vad utskottet inhämtat

från Arbetsmarknadsdepartementet utför också RRV en studie av Samhall, som

en del av en arbetsmarknadspolitisk uppföljning. Studien skall vara klar

vid årsskiftet.

Utskottet är mot bakgrund av innehållet i revisionsbyråns rapport och att

ytterligare analysarbete pågår beträffande merkostnadsersättningen inte för

närvarande berett att ställa sig bakom Folkpartiets förslag om ytterligare

medelstillskott till anslaget. Motionerna A255 (fp) yrkande 20 delvis och

Fi211 (fp) yrkande 14 delvis avstyrks därför. Regeringens förslag till

medelsanvisning under anslaget tillstyrks. I avsnittet 3.7 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 7 AmuGruppen AB

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 23 705 Anslagssparande 5

1998 Anslag 9 514 Utgiftsprognos 9 514

1999 Förslag 6 513

2000 Beräknat 4 329

2001 Beräknat 845

De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen av outhyrda lokaler,

gällande de kontrakt som övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten AMU-

gruppen. Vad avser avvecklingskostnader skall, enligt ramavtalet som skrevs

då bolaget bildades den 1 juli 1993 mellan staten och AmuGruppen AB, staten

stå för två tredjedelar av hyreskostnaderna.

Motion

Folkpartiet anser i motion A255 att regeringen bör undersöka

förutsättningarna för en privatisering av hela eller delar av AmuGruppen AB

(yrk. 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om privatisering av AmuGruppen AB

(bet. 1997/98:AU1, 1996/97:AU10). Utskottet vill inte heller nu, liksom

tidigare, förneka att det statliga ägandet av AmuGruppen AB kan innebära

problem eftersom det kan ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla

roller som ytterst ansvarig både köpare och säljare av

arbetsmarknadsutbildning. Enligt uppgift i propositionen har verksamheten

genomgått ett omfattande omstrukturerings- och förändringsarbete. Det bör

leda till en ökad kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen liksom till en ökad

flexibilitet och därmed minskad affärsrisk. Utskottet anser mot bakgrund av

det anförda att det för närvarande inte är aktuellt med en privatisering av

bolaget. Motion A255 (fp) yrkande 6 avstyrks.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning. I avsnittet 3

.7 nedan finns en sammanställning i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 8 Arbetsdomstolen

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 15 161 Anslagssparande 1 512

1998 Anslag 15 849 Utgiftsprognos 16 351

1999 Förslag 16 061

2000 Beräknat 16 355

2001 Beräknat 16 592

Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektivavtal och andra arbetstvister

enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt,

samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister

som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig

rättstillämpning. Arbetsdomstolens verksamhetsmål för budgetåret 1997 var

att fortsätta att minska handläggningstiderna samt att eftersträva en

målbalans på högst 150-200 mål.

Regeringen avser att i anslutning till regleringsbrevet för år 1999 göra

en översyn av verksamhetsmålen.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 1 933 Anslagssparande 384

1998 Anslag 2 339 Utgiftsprognos 2 340

1999 Förslag 2 402

2000 Beräknat 2 431

2001 Beräknat 2 465

Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga

förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i

arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lagen (1976:580)

om medbestämmande i arbetslivet. Expeditionen ansvarar också för

statistiken över arbetsinställelser i riket.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 44 Anslagssparande 13

1998 Anslag 55 Utgiftsprognos 55

1999 Förslag 56

2000 Beräknat 56

2001 Beräknat 58

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som

avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares

uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av

parterna inhämta utlåtande från nämnden.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 4 0001

1998 Anslag 4 0001 Utgiftsprognos 4 000

1999 Förslag 3 2291

2000 Beräknat 3 2831

2001 Beräknat 3 3491

1Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska

vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 147 000 kr.

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige,

Norge och Finland med uppgift att anordna och utveckla

arbetsmarknadsutbildning för i första hand de nordligaste delarna av de tre

länderna.

En överenskommelse har träffats mellan de berörda länderna den 17 juni

1998. I överenskommelsen åtog sig svenska staten att bidra till stiftelsens

verksamhet med ett årligt belopp om 4 miljoner kronor för år 1997, 4

miljoner kronor för år 1998 och 3 miljoner kronor för år 1999. Frågan om

huruvida Sverige därefter skall lämna ytterligare bidrag skall behandlas i

samband med den uppföljning av verksamheten som skall göras vart tredje år

av de departement som har ansvar för arbetsmarknadsfrågor i de tre länderna

. Regeringen anser att en ny överenskommelse bör träffas mellan de tre

länderna. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att träffa en sådan

överenskommelse (prop. yrk. 12). Överenskommelsen bör längst avse åren 2000

fram till 2003 (prop. yrk. 12). En översyn av verksamheten är, enligt

regeringen, initierad och kommer att genomföras senast under våren 1999.

Motion

Moderaterna anser i motion A276 att anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen

Utbildning Nordkalotten bör utgå (yrk. 12).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som konstaterar att partiet inte anfört några skäl för sin

inställning, ställer sig inte bakom Moderaternas förslag i motion A276

yrkande 12 att anslaget upphör fr.o.m. år 1999. Tvärtom finner utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning väl avvägt och biträder därför

detta.

Utskottet biträder också förslaget att riksdagen bemyndigar regeringen att

träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid stiftelsen

under åren 2000-2002 (prop. yrk. 12). I avsnittet 3.7 nedan finns en

sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på

utgiftsområde 14.

Anslaget B 12 Internationella avgifter

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utgift 20 529

1998 Anslag 24 195 Utgiftsprognos 24 195

1999 Förslag 24 195

2000 Beräknat 24 195

2001 Beräknat 24 195

Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.

Sveriges andel utgör 1,07 % av ILO:s budget år 1999.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning

Propositionen

Tusental kronor

1999 Förslag1 1 000

2000 Beräknat 1 018

2001 Beräknat 1 033

1Myndigheten skall, under förutsättning att riksdagen godkänner proposition

1997/98:180, inrättas den 1 april 1999.

Regeringen har i proposition 1997/98:180 föreslagit att riksdagen antar ett

förslag till lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning. Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1999. Riksdagen

har ännu inte behandlat propositionen. I propositionen föreslås att ett

nytt ombudsmannainstitut inrättas, Ombudsmannen mot diskriminering på grund

av sexuell läggning. Ombudsmannens förvaltningskostnader är beräknade till

1 miljon kronor för år 1999. För att minimera kostnaderna skall

ombudsmannen samordna sin verksamhet med Diskrimineringsombudsmannen i

fråga om lokaler etc.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. Detta gäller under förutsättning att riksdagen godkänner

regeringens förslag i proposition 1997/98:180 att en ombudsman mot

diskriminering på grund av sexuell läggning inrättas. I avsnittet 3.7 nedan

finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om

anslagen på utgiftsområde 14.

3.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män

Inledning

Propositionen

Målet för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla

väsentliga områden i livet. Det skall vara en jämn fördelning av makt och

inflytande mellan kvinnor och män. De skall ha samma möjligheter till

ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om

företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.

Kvinnor och män skall också ha lika tillgång till utbildning och

möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och

talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld

.

Enligt regeringen kommer även fortsättningsvis frågor om metoder m.m. för

att införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla samhällsområden (s.k.

mainstreaming) att prioriteras. En uppföljning kommer att ske av de förslag

som lämnats av Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska

resurser mellan kvinnor och män (SOU 1998:6 med 13 delrapporter).

SCB kommer att ges i uppdrag att göra en ny nationell

tidsanvändningsstudie. SCB föreslås tillföras 1 miljon kronor för att

vidareutveckla lönestatistiken så att den kan ligga till grund för analyser

av löneskillnader mellan kvinnor och män. Utredningen med uppdrag att göra

en översyn av vissa delar av jämställdhetslagen kommer att få

tilläggsdirektiv som rör frågor om arbetsvärdering.

Regeringen kommer att uppdra åt statliga myndigheter att arbeta mer aktivt

med frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män, inklusive frågor om

lika lön för lika och likvärdigt arbete.

En redovisning av hur jämställdhetspolitiken utvecklats kommer att

överlämnas till riksdagen hösten 1999.

Anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 13 263 Anslagssparande 2 046

1998 Anslag 13 943 Utgiftsprognos 14 853

1999 Förslag 16 235

2000 Beräknat 16 472

2001 Beräknat 16 723

Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med

kansli och för Jämställdhetsnämnden.

Jämställdhetsombudsmannen har enligt regeringen en central roll i arbetet

för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och för

att se till att jämställdhetslagen följs. Myndighetens anslag ökades med 5

miljoner kronor budgetåret 1997. De ökade medlen har, menar regeringen,

gjort att JämO kunnat intensifiera sin verksamhet. Det är dock för tidigt

att bedöma effekterna av resursförstärkningen. JämO skall enligt uppgift i

propositionen senast den 1 mars 1999 redovisa hur det ökade anslaget har

påverkat myndighetens verksamhet. Först därefter avser regeringen att göra

en djupare bedömning av verksamhetens inriktning och omfattning.

Regeringen konstaterar dock redan nu att arbetet med att utöva tillsyn

över de delar av jämställdhetslagen som rör löneskillnader mellan kvinnor

och män kräver ökade resurser. Regeringen föreslår därför att anslaget för

JämO ökar med 2 miljoner kronor för detta ändamål.

Motioner

Moderaterna har i motion A276 begärt att anslagen C 1-C 3 fastställs till

ett visst sammanlagt belopp. Partiets företrädare i utskottet har under

hand justerat yrkandet så att anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen för

budgetåret 1999 bör fastställas till 12 262 000 kr (yrk. 13 efter justering

).

Vänsterpartiet anför i motion N335 följande. Länsstyrelsernas

jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser genom att

de tilldelas en tillsynsfunktion. Tillsynsfunktionen bör bl.a. innefatta

kontroll av att alla företag som får regionalt företagsstöd har en

jämställdhetsplan. På sikt bör en sådan tillsyn också kunna medverka till

att jämställdhetsmärka företag, universitet, kommuner och andra offentliga

institutioner i länet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna redan

inför arbetet med budgetpropositionen år 2000 (yrk. 11).

Kristdemokraterna tar i kommittémotion A810 upp frågor om löneskillnader

mellan kvinnor och män för likvärdigt arbete. Partiet menar att ett sätt

att undanröja osakliga skillnader är att använda sig av könsneutral

arbetsvärdering. Kristdemokraterna säger sig vara positiva till att JämO

får ett ökat anslag på 2 miljoner kronor förutsatt att medlen används till

att konstruktivt arbeta med att utjämna löneskillnaderna. Det är inte

tillräckligt att statliga myndigheter skall arbeta mer aktivt med

jämställdhetsfrågor och lönefrågor som regeringen anför i propositionen.

Enligt vad som sägs i motionen motsvarar det inte kvinnors förväntningar.

Framgång i detta arbete, menar partiet, nås endast om JämO börjar använda

den jämställdhetslagstiftning som redan finns (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Utskottet inleder med den fråga som Vänsterpartiet väckt om att ge

länsstyrelsernas jämställdhetsexperter ett tillsynsansvar. JämO har till

uppgift bl.a. att utöva tillsyn över att arbetsgivare följer

jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av

jämställdhetsplaner. Utskottet har tidigare då motsvarande fråga behandlats

(1997/98:AU10) sett det som en fördel om JämO som ett centralt organ, med

juridisk expertis, även fortsättningsvis har den samlade överblicken över

efterlevnaden av jämställdhetslagen. Utskottet ser för närvarande ingen

anledning att vid sidan om JämO lägga en tillsynsfunktion också på

länsstyrelserna. Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen presenterat en

förstudie, Jämställdhetsmärkning - konsumentmakt för ett jämställt samhälle

(Ds 1998:49). Regeringen kommer enligt vad som sägs i propositionen inom

kort att tillsätta en utredning som skall utarbeta konkreta förslag bl.a.

vad gäller kriterier för jämställdhetsmärkning. Utskottet anser sig inte

vara berett att ställa sig bakom vad Vänsterpartiet anfört om

jämställdhetsexperternas roll vid en eventuell jämställdhetsmärkning i

avvaktan på utredningens resultat. Motion N335 (v) yrkande 11 avstyrks

därför.

Som Kristdemokraterna påpekat kan arbetsvärdering vara ett sätt att

ådagalägga löneskillnader mellan kvinnor och män som inte är sakligt

motiverade. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att ge den

särskilde utredare som tillsatts för att se över vissa delar av

jämställdhetslagen (dir. 1998:60) tilläggsdirektiv att göra en analys av

frågor som hänger samman med arbetsvärdering och bedöma om ytterligare

åtgärder behövs för att arbetet med att bestämma lika lön för lika och

likvärdigt arbete skall underlättas i praktiken. Även om en sådan analys nu

förbereds delar utskottet regeringens uppfattning att det är viktigt att

JämO tillförs ytterligare resurser för att bättre kunna utöva tillsyn över

den del av jämställdhetslagen som avser löneskillnader. JämO skall enligt

uppgift i propositionen lämna in uppgifter om hur senare års ökade anslag

påverkat verksamheten. Utskottet ser ingen anledning att i avvaktan på det

ställa sig bakom Moderaternas förslag till besparing på anslaget i motion

A276 (m) yrkande 13. Utskottet ställer sig inte heller bakom motion A810 (

kd) yrkande 8 i den mån den inte tillgodoses med vad utskottet anfört.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.

I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 2 879 Reservation 10 827

1998 Anslag 13 706 Utgiftsprognos 17 000

1999 Förslag 13 706

2000 Beräknat 13 706

2001 Beräknat 13 706

Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som

syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Inom ramen för anslaget genomförs projektverksamhet och samlade satsningar

m.m. för att främja utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna

områden. Vidare prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.

Detta styr huvudsakligen utgifterna under anslaget.

Folkpartiet yrkar, enligt vad som framgår av motion Fi211 (yrk. 14) bilaga

2, att anslaget fastställs till ett belopp som är tre miljoner kronor högre

än vad regeringen har föreslagit.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verk-samhet

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 3 432 Anslagssparande 0

1998 Anslag 3 432 Utgiftsprognos 3 432

1999 Förslag 3 432

2000 Beräknat 3 432

2001 Beräknat 3 432

Bidraget skall användas till kostnader för kvinnoorganisationernas centrala

verksamhet samt även för förnyelse och utveckling av verksamheten.

Regeringen anser att det är av vikt att reglerna medger att bidrag lämnas

också till nya organisationsformer och nyskapande verksamhet. Mot den

bakgrunden har regeringen för avsikt att göra en utvärdering av stödet samt

en översyn av bidragsreglerna under år 1999.

Motion

I motion A803 av Lennart Hedquist och Beatrice Ask (m) anförs att de

politiska partiernas kvinnoorganisationer bör undantas från rätt till

bidrag från anslaget. Dessa organisationer bör i stället, menar

motionärerna, få bidrag via partistödet.

Utskottets ställningstagande

Det avgörande för om bidrag skall lämnas till en organisation under

anslaget bör vara om organisationen arbetar för kvinnans ställning i

samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män - och

inte om organisationen är knuten till ett politiskt parti eller inte.

Därtill kommer att regeringen enligt uppgift i propositionen har för avsikt

göra en utvärdering av stödet samt en översyn av bidragsreglerna under år

1999. Med hänsyn till vad som anförts avstyrks motion A803 (m).

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

3.6 Staten som arbetsgivare

Inledning

Propositionen

Området omfattar myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens

pensionsverk (SPV). AgV är den statliga arbetsgivarorganisationen till

vilken alla statliga myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga

arbetsgivare är anslutna. SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor

som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens

tjänstegrupplivförsäkring, allt i den mån dessa frågor inte hör till någon

annan myndighet. Både AgV och SPV är avgiftsfinansierade.

Från och med innevarande år har en omläggning skett av finansieringen av

avtalsförsäkringarna på det statliga området. Omläggningarna är ett led i

att myndigheterna skall ha det fulla kostnadsansvaret för förändringar i

anställningsvillkoren. I stället för att betala en för alla myndigheter

lika stor avgift, lönekostnadspålägg, skall myndigheterna betala

myndighetsvisa, försäkringsmässigt beräknade premier. Regeringen anser att

det bör tillsättas en utredning som på grundval av erfarenheterna av det

första året med det nya systemet skall pröva den nu tillämpade modellen för

premieberäkning.

Det statliga Ekonomistyrningsverket (ESV) inrättades den 1 juli 1998. I

och med det har den statliga produktionen av ekonomi- och

personaladministrativa system och stödtjänster samordnats och integrerats i

den nybildade myndigheten. För SPVs del innebär detta att löne- och PA-

verksamheten avskildes från verket och inordnades i ESV.

Statens förnyelsefonder lägger ner och en särskild myndighet för

kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen

inrättas fr.o.m. den 1 januari 1999.

Anslaget D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 1 050 Anslagssparande 3 018

1998 Anslag 3 000 Utgiftsprognos 2 000

1999 Förslag 3 000

2000 Beräknat 3 000

2001 Beräknat 3 000

Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att

efterfråga hos Arbetsgivarverket och som normalt inte ingår i AgV:s arbete.

De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de

samnordiska institutionerna, särskilda beställningar/uppdrag från

regeringen, utgivning av författningssamling (AgVFS), överklagandeärenden

och AgV:s funktion enligt beredskapsförordningen.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av

utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

Anslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.

Propositionen

Tusental kronor

1997 Utfall 8 144 196 Anslagssparande -117 196

1998 Anslag 8 042 900 Utgiftsprognos 7 993 000

1999 Förslag 8 140 000

2000 Beräknat 8 080 100

2001 Beräknat 8 172 000

Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på

pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal.

Motsvarande inkomster utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade

premier som statliga arbetsgivare från den 1 januari 1998 skall betala och

som redovisas under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter.

Statens pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som

rör den statliga tjänstepensioneringen, statens tjänstegrupplivförsäkring

och fram till den 1 juli 1998, bl.a. det centrala löne-/

personaladministrativa systemet SLÖR. Enligt regeringens beslut överfördes

SPV:s löne-/personaladministrativa verksamhet till det nybildade

Ekonomistyrningsverket fr.o.m. den 1 juli 1998. SPV svarar vidare för att

myndigheter och andra arbetsgivare som är anslutna till de statliga

avtalsförsäkringarna påförs premieavgifter samt för att värdet av statens

åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV får utföra

uppdrag åt myndigheter och andra uppdragsgivare under förutsättning att det

är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.

Verksamheten är helt avgiftsfinansierad och bedrivs inom tre olika

resultatområden. Inom resultatområdet Pension Statlig administreras

tjänstepensioner för statstjänstemän. Inom denna verksamhetsgren har SPV

monopolställning. Inom resultatområdet Pension Försäkring erbjuder SPV

pensions-administrativa tjänster till statliga och privata bolag samt

kommuner. Syftet är att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna utnyttja

sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för hela

SPV:s verksamhet. Verksamheten bedrivs i konkurrens med andra

pensionsadministratörer. Inom resultatområdet PA erbjöd SPV t.o.m. den 30

juni 1998 statliga myndigheter olika löne- och personalinformationssystem.

Verksamheten överfördes från halvårsskiftet till det nybildade ESV.

Motion

Lars Elinderson (m) anser i motion A601 dels att marknaden för

administration av statliga tjänstepensioner skall utsättas för konkurrens (

yrk. 1), dels att Statens pensionsverk skall ges i uppdrag att organisera

sin verksamhet så, att myndighetsuppgifter och konkurrensutsatta

servicefunktioner särredovisas (yrk. 2). Som argument för det första

yrkandet har motionären bl.a. anfört att statens kostnader för

pensionsadministrationen är mycket höga. Enligt regeringsbeslut skall

avgiften uppgå till 0,1 % av den utbetalade bruttolönen per år, sägs det.

Vidare refereras i motionen en skrivelse från Konkurrensverket till

regeringen i vilken Konkurrensverket föreslår att marknaden för

administration av statliga tjänstepensioner bör utsättas för konkurrens.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påpeka att de statliga arbetsgivarna fr.o.m.

den 1 januari 1998 inte längre betalar avgifter till SPV som ett

lönekostnadspålägg. Avgifterna betalas nu i stället i form av

försäkringstekniskt beräknade premier. Enligt SPV:s årsredovisning för år

1997 har SPV efter samråd med RRV lämnat förslag till avgifter för

pensionsadministrationen 1998. Beslut om avgift för 1998 fattas sedan,

enligt årsredovisningen, av NSA, Nämnden för statens avtalsförsäkringar.

Den skrivelse till regeringen från Konkurrensverket som motionären

hänvisar till är daterad den 17 april 1997 och innehåller i korthet

följande. Marknaden för administration av statliga tjänstepensioner bör

utsättas för konkurrens. Det skulle på sikt, menar Konkurrensverket,

innebära kostnadsbesparingar för staten. Det skulle också innebära att

förutsättningarna för en effektiv konkurrens även inom den del av marknaden

som riktar sig till den kommunala sektorn skulle förbättras. Upphandlingen

av de aktuella tjänsterna borde delas upp i mindre poster, t.ex. genom att

varje myndighet sköter sin egen upphandling av administrationstjänsterna.

Utskottet hänvisar i detta sammanhang till vad finansutskottet uttalade då

motsvarande yrkande som i motion A601 yrkande 1 behandlades i det av

riksdagen godkända betänkandet 1997/98:FiU7, rskr. 61, nämligen i huvudsak

följande. Reglerna för tjänstepensionen bestäms i centrala kollektivavtal

mellan Arbetsgivarverket och arbetstagarnas huvud-organisationer på det

statliga området. Tillsammans med motparterna förfogar myndigheterna, som

arbetsgivare genom sin centrala företrädare Arbetsgivarverket, över

tjänstepensionsförmånerna. Parterna förfogar också över den avgiftsbaserade

kompletterande ålderspensionen, vilken i konkurrens administreras av SPV.

Finansutskottet ansåg att den särskilda nämnd som skulle komma att bestämma

grunderna för försäkring, premier och ersättning till SPV borde ge

tillräckliga garantier för att de avgifter som kommer att erläggas till SPV

kontrolleras och prövas i syfte att hålla kostnaderna nere. Till skillnad

från Konkurrensverket ansåg finansutskottet inte att myndigheterna kan vara

försäkringsgivare i egen regi då utfästelserna automatiskt tryggas i den

juridiska personen, staten. Sammanfattningsvis ansåg finansutskottet inte

att förslaget att enskilda myndigheter skulle upphandla administrationen av

pensionsförmåner för statliga arbetsgivare var förenligt med det sätt varpå

tjänstepensionsavtalet på det statliga området är konstruerat.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig helt till den bedömning som

finansutskottet tidigare gjort i frågan. Motion A601 (m) yrkande 1 avstyrks

därför.

Av SPV:s årsredovisning för år 1997 framgår att de olika resultatområdena

Pension statlig, dvs. SPV:s icke konkurrensutsatta verksamhet, och Pension

Försäkring, dvs. den del av verksamheten som är konkurrensutsatt,

särredovisas. Motion A601 (m) yrkande 2 avstyrks därför.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning

under anslaget. I avsnitt 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets

ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.

3.7 Sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen m.

m. på utgiftsområde 14.

Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas

förslag om fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområde 14

Belopp i 1000-tal kronor

Anslag Regeringens förslag m kd c fp

A 1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader 4 189 814 -50 000 -100 000 -

603 000

A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 21 961 114 -17 540 000

-3 155 000 -2 290 000 -3 600 000

A 3 Särskilda åtgärder för arbets-

handikappade 6 655 092 +20 000 +200 000

A 4 Europeiska socialfonden m.m. 1 840 484

A 5 Institutet för arbetsmarknads-

politisk utvärdering 13 525

A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring 61 183 -61 183

B 1 Arbetarskyddsverket 376 133 -191 100

B 2 Arbetslivsinstitutet 145 733 -55 700

B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. 295 780 -280 800

-90 000

B 4 Rådet för arbetslivsforskning 26 463 -7 500

B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivs-

området 216 831 -74 800

B 6 Bidrag till Samhall AB 4 262 419 +50

000

B 7 AmuGruppen AB 6 513

B 8 Arbetsdomstolen 16 061

B 9 Statens förlikningsmanna-

expedition 2 402

B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 56

B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 3 229 -3 200

B 12 Internationella avgifter 24 195

B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning 1

000

C 1 Jämställdhetsom-

budsmannen 16 235 -3 973

C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder 13 706 +3

000

C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 3 432

D 1 Stabsuppgifter vid

Arbetsgivarverket 3 000

D 2 Statliga tjänstepensioner m.m. 8 140 000

TOTAL 48 274 400 -18 268 256 -3 325 000 -2 290 000

-3 950 000

Av avsnitten 3.2, 3.3, 3.4, 3.5 och 3.6 framgår att utskottet har anslutit

sig till regeringens förslag om fördelning på anslag av utgifterna på

utgiftsområde 14. Detta innebär att propositionen tillstyrkts i motsvarande

del (prop. yrk. 13) samtidigt som motionerna A255 (fp) yrkande 20, A257 (kd

) yrkande 34, A276 (m) yrkande 5, Fi210 (c) yrkande 14, och Fi211 (fp)

yrkande 14 avstyrkts.

Utskottets samt Centerpartiets och Folkpartiets förslag framgår av bilaga 1

.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkandena 10, 15, 17

och 18, 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A254 yrkandena 1 och 2, 1998/99

:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257 yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31,

1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:A291 yrkande 4, 1998/99:A804

yrkande 1, 1998/99:Fi210 yrkandena 32-34, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-19,

1998/99:Sk670 yrkande 2, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:So460 yrkande 3,

1998/99:Kr274 yrkande 10, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99:N326 yrkande 17,

1998/99:N330 yrkande 17, 1998/99:N332 yrkande 19, 1998/99:N334 yrkande 10,

1998/99:N335 yrkande 16, 1998/99:N336 yrkande 5 samt 1998/99:N337 yrkande

17,

res. 1 (m, kd, fp)

res. 2 (v)

res. 3 (c)

2. beträffande handlingsplan om sysselsättningspolitik

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 32,

res. 4 (m, kd, fp)

3. beträffande gränspendlare i Norden

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A204 och 1998/99:A243,

4. beträffande arbetsmarknaden för handikappade

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A255 yrkande 14, 1998/99:

So310 yrkande 9 och 1998/99:So376 yrkande 12,

res. 5 (m) - motiv.

res. 6 (fp)

5. beträffande arbetsmarknaden för invandrare

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A240 och 1998/99:A255

yrkande 12,

res. 7 (m) - motiv.

6. beträffande kvinnors förutsättningar att starta eget

företag

att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 13,

res. 8 (kd, c, fp)

7. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A208, 1998/99:A810

yrkande 15 och 1998/99:So378 yrkande 3,

res. 9 (kd)

8. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A212, 1998/99:A255

yrkande 10, 1998/99:A257 yrkande 5 och 1998/99:A291 yrkande 2,

res. 10 (m, kd, fp)

9. beträffande arbetsmarknaden för äldre

att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för äldre, dels avslår

motionerna 1998/99:A213 och 1998/99:A255 yrkande 8,

10. beträffande utredning om generationsväxling

att riksdagen avslår motion 1998/99:A207,

11. beträffande beräkning av anslag A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13 för 2000 och 2001

att riksdagen avslår motion 1998/99:A275 yrkande 1,

12. beträffande införande av en arbetslivs- och

ohälsoförsäkring m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi210 yrkande 13,

res. 11 (c)

13. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 1999

att riksdagen

a) med bifall till propositionen yrkande 1 antar det enligt bilaga

2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring,

b) med bifall till propositionen yrkande 2 godkänner att högst

150 000 000 kr av ramanslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1999 fram till och

med den 30 september 1999 för försöksverksamhet med friare användning av

arbetslöshetsersättning,

c) med bifall till propositionen yrkande 3 anvisar anslagen under

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår

av bilaga 1,

d) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena som avser

utgiftsområde 13,

res. 12 (fp)

14. beträffande arbetsförmedlingsverksamhet och lokal

samverkan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A206, 1998/99:A232

yrkandena 1 och 2, 1998/99:A237, 1998/99:A265, 1998/99:A272 yrkande 1, 1998

/99:A719 yrkande 2 samt 1998/99:Sf608 yrkande 11,

res. 13 (c)

15. beträffande försöksverksamhet vid centrumbildningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr272 yrkande 6 i

motsvarande del samt 1998/99:Kr274 yrkandena 9, 13 och 14,

res. 14 (kd)

16. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 33,

res. 15 (m, kd)

17. beträffande regelförenklingar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A231 och 1998/99:A257

yrkande 12,

res. 16 (m, kd)

18. beträffande anställningsstöd för ungdomar

att riksdagen avslår motion 1998/99:A291 yrkande 3,

19. beträffande utformning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen avslår motion 1998/99:A268,

20. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder ur ett

jämställdhetsperspektiv

att riksdagen avslår motion 1998/99:A810 yrkande 14,

21. beträffande överförande av medel till kommuner och

landsting

att riksdagen avslår motion 1998/99:A262,

22. beträffande frilän

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A219, 1998/99:A250, 1998/

99:Sk648 yrkande 2, 1998/99:T325 yrkande 4 och 1998/99:N237 yrkande 14,

res. 17 (fp)

23. beträffande överförande av anslag

att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 5,

res. 18 (v)

24. beträffande arbetsgivaransvar vid OTA

att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkande 1,

res. 19 (mp)

25. beträffande projekt inom arbetspraktik m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A225,

26. beträffande arbetsmiljö vid arbetspraktik

att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkandena 3-5,

27. beträffande uppföljning av arbetspraktik

att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 7,

res. 20 (kd, c, fp)

28. beträffande utredningen om kommunala utvecklingsgarantin

att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 11,

29. beträffande arbetsgivaransvar vid praktik enligt

socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkande 2,

res. 21 (mp)

30. beträffande utredning om det statliga stödet vid kommunal

utvecklingsgaranti

att riksdagen avslår motion 1998/99:A273,

res. 22 (v)

31. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 15,

res. 23 (kd)

32. beträffande bristyrkesutbildningar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A234 och 1998/99:A252 i

motsvarande del,

33. beträffande arbetshandikappade och IT

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 28,

34. beträffande förnyelse av datorteken

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A264 och 1998/99:A267,

35. beträffande utredning om datorteken m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkandena 16 och 17,

res. 24 (m, kd)

36. beträffande starta-eget-lån

att riksdagen avslår motion 1998/99:A215 yrkande 8,

37. beträffande förbättringar av starta-eget-bidraget

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A277 och 1998/99:Sf634

yrkande 9,

res. 25 (fp)

38. beträffande friår m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A205, 1998/99:A220, 1998/

99:A257 yrkande 24, 1998/99:A280, 1998/99:So309 yrkande 6 och 1998/99:So373

yrkande 1,

res. 26 (m) - motiv.

res. 27 (kd)

res. 28 (mp)

39. beträffande en tredje anställningsform

att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr272 yrkande 6 i motsvarande

del,

res. 29 (kd)

40. beträffande feriearbete

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 18,

41. beträffande beräkning av anslagen A 3 Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade och B 4 Rådet för arbetslivsforskning på

utgiftsområde 14 för 2000 och 2001

att riksdagen avslår motion 1998/99:A275 yrkande 2,

42. beträffande volontärtjänst m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A278 och 1998/99:A287,

43. beträffande implementering av forskningsresultat

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 29,

44. beträffande privatisering av AmuGruppen AB

att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 6,

res. 30 (m, kd, fp)

45. beträffande jämställdhetsexperter

att riksdagen avslår motion 1998/99:N335 yrkande 11,

res. 31 (v)

46. beträffande JämO:s arbete mot löneskillnader

att riksdagen avslår motion 1998/99:A810 yrkande 8,

47. beträffande de politiska kvinnoorganisationerna

att riksdagen avslår motion 1998/99:A803,

res. 32 (m)

48. beträffande administration av statliga tjänstepensioner m.

m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A601 yrkandena 1 och 2,

res. 33 (m)

49. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 1999

att riksdagen

a) med bifall till propositionen yrkande 1 antar det enligt bilaga

2 framlagda förslaget till lag om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,

b) med bifall till propositionen yrkande 2 antar det enligt bilaga

2 framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870) om

offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,

c) med bifall till propositionen yrkande 3 godkänner att 14 500 000

kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (

ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

finansieringsbidrag i vissa fall vid arbetspraktik,

e) med bifall till propositionen yrkande 4 godkänner att högst

250 000 000 kr av medlen under ramanslaget A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga

personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut

under budgetåret 1999,

f) med bifall till propositionen yrkande 5 godkänner förslaget om

utökat personskadeskydd för deltagare i vissa arbetsmarknadspolitiska

åtgärder där utbildningsbidrag lämnas (ramanslag A 2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),

g) med bifall till propositionen yrkande 6 godkänner att

flyttningsbidrag till de övriga nordiska länderna för dem som är eller

riskerar att bli arbetslösa införs i enlighet med vad regeringen anför (

anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),

h) med bifall till propositionen yrkande 7 bemyndigar regeringen

att under år 1999, i fråga om ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär

utgifter på högst 55 000 000 kr efter år 1999,

i) med bifall till propositionen yrkande 8 godkänner höjning av

bidrag till arbetsbiträde för egenföretagare med stora

kommunikationssvårigheter (ramanslaget A 3 Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade),

j) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

att Kulturarvs-IT alternativt skall förbehållas personer med grava

funktionshinder vid länsmuseerna,

k) med bifall till propositionen yrkande 9 bemyndigar regeringen

att under år 1999, i fråga om ramanslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.,

besluta om åtaganden som exklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på

högst 1 600 000 000 kr under åren 2000 och 2001,

l) med bifall till propositionen yrkande 10 bemyndigar regeringen

att under år 1999, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och

utbildning m.m., besluta om åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter under perioden 2000-2003, som uppgår till högst 250 000 000

kr,

m) med bifall till propositionen yrkande 11 bemyndigar regeringen

att under år 1999, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och

utveckling inom arbetslivsområdet besluta om åtaganden, som inklusive

tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 2000-2004, som uppgår

till högst 420 000 000 kr,

n) med bifall till propositionen yrkande 12 bemyndigar regeringen

att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid

Stiftelsen Utbildningen Nordkalotten under åren 2000-2002 (anslaget B 11

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten),

o) med bifall till propositionen yrkande 13 anvisar anslagen under

utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår av

bilaga 1,

p) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena som avser

utgiftsområde 14.

res. 34 (c)

res. 35 (fp)

Stockholm den 26 november 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta

Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd

), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s), Kristina

Zakrisson (s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m

), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s) och

Henrik Westman (m).

Reservationer

1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av

politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:

Inledning

Ledarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

konstaterade våren 1998 i ett gemensamt program benämnt Jobballiansen att

den öppna och dolda arbetslösheten är vårt lands största ekonomiska och

sociala problem. De betonade att det avgörande politiska uppdraget under de

år då Sverige tar steget in i 2000-talet därför måste vara att skapa

radikalt bättre förutsättningar för nya jobb och tillväxt. I en

debattartikel presenterades ett sjupunktsprogram för att vända utvecklingen

: 1) sänkta skatter på arbete och företagande, 2) särskilda skattelättnader

för hemnära tjänster, 3) minskat krångel för företagen, 4) en modernisering

av arbetsmarknadsreglerna, 5) möjlighet för företagen att använda euron

även vid ett utanförskap från valutaunionen, 6) en förnuftig energipolitik

samt 7) åtgärder för att göra Sverige till ett spjutspetsland inom IT.

Programmet följs upp och preciseras i ett budgetalternativ som de tre

partierna presenterat med anledning av budgetpropositionen.

Arbetsmarknadsläget

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning har regeringen i

budgetpropositionen gjort en allvarlig felbedömning av den ekonomiska

utvecklingen och av utvecklingen på arbetsmarknaden. De betydligt sämre

konjunkturutsikter som kunde förutses redan i somras borde ha fått sätta

större spår i budgeten och den ekonomiska politik den är grundad på.

Regeringen har dock valt att blunda för detta.

Enligt den prognos som nyligen publicerats av AMS om utvecklingen på

arbetsmarknaden under 1999 dämpas tillväxten i den svenska ekonomin. Det är

framför allt exportindustrin som drabbas. Följden blir att återhämtningen

på arbetsmarknaden bromsas upp.

AMS delar i prognosen inte regeringens optimistiska bedömning om en

arbetslöshet under 1999 på 5,7 %. AMS räknar i stället med en arbetslöshet

på 6,3 %. Också när det gäller utvecklingen av BNP-tillväxt och antal

sysselsatta under 1999 har regeringen genomgående gjort överoptimistiska

beräkningar, visar prognosen. Medan regeringen beräknat att BNP-tillväxten

skall uppgå till 3,0 % under 1999 bedömer AMS att den skall stiga med 2,4 %

. Sysselsättningen kan enligt budgetpropositionen väntas öka med 59 000

personer mellan 1998 och 1999 medan ökningen enligt AMS-prognosen endast

väntas uppgå till 33 000 personer.

Också Konjunkturinstitutet (KI) bedömer i sin novemberprognos att

tillväxten i ekonomin dämpas. Industrikonjunkturen försvagas och

exporttillväxten mattas av, samtidigt som vissa spridningseffekter till

inhemska delar av ekonomin uppstår. KI bedömer att regeringen inte kommer

att klara det sysselsättningsmål som innebär att 80 % av antalet personer i

åldern 20-64 år skall vara sysselsatta år 2004. Enligt KI kommer drygt 100

000 personer färre än vad regeringen räknar med att vara sysselsatta år

2004. När det gäller målet om 4 % öppen arbetslöshet år 2000 är det

praktiskt taget inte någon av dem som gör prognoser för svensk ekonomi som

tror att regeringen kommer att uppnå detta.

Följden av en svagare ekonomisk utveckling blir lägre sysselsättning och

högre arbetslöshet. Enligt utskottet finns en växande risk för permanent

massarbetslöshet. Dagens höga arbetslöshetsnivåer riskerar att permanentas

om det inte blir en konjunkturuppgång med en ordentlig

sysselsättningsökning.

Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att över 700 000 personer

eller 17 % av arbetskraften står helt eller delvis utanför arbetsmarknaden

vid konjunkturtoppen när det samtidigt finns överhettningsproblem. Antalet

som står utanför arbetsmarknaden är med stor sannolikhet ännu större.

Exempelvis kan huvuddelen av dem som deltar i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 150 000-180 000 personer, också anses stå

helt eller delvis utanför arbetsmarknaden.

Den öppna arbetslösheten har minskat under det senaste året. Detta beror

till en del på att utbudet av arbetskraft har hållits tillbaka genom att

antalet heltidsstuderande ökat och förtidspensioneringarna tilltagit.

Arbetslinjen är enligt utskottets uppfattning på väg att överges,

arbetslösa förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl och andra lyfts ur

arbetskraften på andra sätt. Arbetsmarknadspolitiken tycks i långa stycken

gå ut på att statistiskt manipulera talen för den öppna arbetslösheten

genom att flytta bort människor ur arbetskraften. Av de åtgärder som

regeringen föreslagit under senare år gäller merparten ökade offentliga

insatser, medan viktiga åtgärder för att förbättra företagsklimatet och

företagandets villkor nästan helt lyser med sin frånvaro.

Förutsättningar för sysselsättning

Kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att massarbetslösheten

permanentas. Sysselsättningen måste öka. Enligt utskottets uppfattning

måste politiken inriktas på att skapa förutsättningar för fler riktiga

arbeten och växande företag. Skatter på arbete och företagande måste sänkas

. Den privata sektorn och inte minst tjänstesektorn måste få bättre

möjligheter att växa.

Många nya företag måste tillkomma, små och medelstora företag måste få

förutsättningar att expandera. Enligt utskottets uppfattning är det framför

allt i tjänste- och servicesektorn som antalet arbeten måste öka. Det

gäller exempelvis moderna former av service och tjänster riktade mot

industri, byggverksamhet respektive hushållen. Andra exempel är tjänster

och service inom IT-sektorn och turismen. Om tjänste- och servicesektorn

skall kunna expandera ställs krav på arbetsmarknadspolitiken, något som

utskottet återkommer till nedan.

Genom att vidta särskilda åtgärder för att öppna marknaden för hushålls-

tjänster kan förutsättningar skapas för ett stort antal nya arbeten. Även

om det är svårt att veta exakt hur många arbeten som kan bli följden rör

det sig om tiotusentals nya arbetstillfällen i den privata sektorn. Ett

gemensamt förslag om 50 % skattereduktion för hemnära tjänster har nyligen

lagts fram gemensamt av Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet (bet. 1998/99:FiU1).

Lönebildning, arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring

Arbetsmarknaden är alltför hårt reglerad. Den kan bli mer dynamisk genom

att dagens regelsystem omgående reformeras och moderniseras i syfte att öka

rörligheten på arbetsmarknaden. Framför allt är detta viktigt för de mindre

företagen och för fler arbeten i små och medelstora företag. Genom

avreglering på arbetsmarknaden förbättras vidare förutsättningarna för en

bättre lönebildning.

En ny arbetsrätt måste utformas. Den bör erbjuda ett gott skydd åt alla

anställda men utformas så att den inte hämmar företagstillväxt och

nyanställningar. En ny arbetsrättslig lagstiftning måste ge utrymme för

flexibilitet och göra det möjligt att träffa överenskommelser på alla

arbetsplatser. Innan en mer genomgripande reformering skett av

arbetsrättslagstiftningen anser utskottet att det är möjligt att återinföra

de arbetsrättsregler som infördes av fyrpartiregeringen och som gällde

under 1994. Turordningsreglerna bör ändras så att två personer kan undantas

i varje turordningskrets, möjligheterna till provanställning bör förlängas

upp till tolv månader, den fackliga vetorätten vid entreprenader slopas och

förbud bör införas mot blockad av enmansföretag. Utskottet anser vidare att

konfliktreglerna bör ses över och fackets tolkningsföreträde i olika lagar

ersättas av medel för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.

Modernisering av arbetslöshetsförsäkringen är en annan viktig åtgärd för

att skapa förutsättningar för fler arbeten och bättre lönebildning.

Utskottet förordar att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

införs. Försäkringen bör i större utsträckning än i dag finansieras genom

egenavgifter. En högre egenfinansiering motverkar att det träffas avtal som

medför ökad arbetslöshet. Den bidrar alltså till bättre lönebildning.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en

permanent försörjningskälla.

Utbildning och kompetens

En modern arbetsmarknad ställer höga krav på arbetstagarnas kompetens. I

det framväxande kunskapssamhället ställs allt högre krav på kunskaper och

personliga färdigheter. Efterfrågan ökar på välutbildad arbetskraft medan

efterfrågan på korttidsutbildad arbetskraft knappast stiger. Detta framgår

bl.a. av AMS-rapporten Arbetsmarknadsutsikterna för 1999.

Utskottet förespråkar ett system med personliga utbildningskonton. Genom

ett sådant system förbättras förutsättningarna för alla vuxna att påbörja

fort- och vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges

skatteavdrag för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för

avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattningen sker i stället när den

enskilde använder pengarna för utbildning. Även arbetsgivaren kan ges rätt

att avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot

kan övervägas för låginkomsttagare.

Utskottet anser att ett system med lärlingsutbildning bör byggas upp i

syfte att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Ungdomslönerna

bör vidare vara mer flexibla än i dag, vilket skulle öka arbetsgivares

intresse för att anställa ungdomar och leda till minskad

ungdomsarbetslöshet.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och AMV:s verksamhet

Utskottet är starkt kritiskt mot arbetsmarknadspolitikens nuvarande

utformning. Att arbetslöshetsförsäkringen behöver bli föremål för en

genomgripande förändring har utskottet redan konstaterat. Också de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna behöver reformeras. Åtgärderna måste i

ökad utsträckning styras mot yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning som

leder till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Till skillnad från i

dag bör kvalitet sättas framför kvantitet. Det s.k. volymmålet har stor

betydelse i regeringens arbetsmarknadspolitik och har lett till att

åtgärderna i första hand inriktats på kvantitet i stället för kvalitet.

Flera av åtgärderna upplevs också som meningslösa och innebär att

arbetslösa hamnar i en rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. En stor

mängd olika åtgärder har införts och regeländringarna varit frekventa.

Följden har blivit att det är svårt att överblicka regelsystemet. De

förenklingsförslag som läggs fram i årets budgetproposition är enligt

utskottets uppfattning otillräckliga.

Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete

är exempel på åtgärder som tränger ut ordinarie arbetstillfällen och som

enligt utskottets uppfattning bör avvecklas. Utskottet anser att det är

bättre om man skapar förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i stat

och kommun. Också åtgärden generationsväxling anser utskottet bör avvisas.

Det är exempel på en åtgärd som har som syfte att minska

arbetskraftsutbudet för att arbetslöshetsstatistiken skall bli bättre.

Utskottet anser att den äldre arbetskraftens erfarenhet och kompetens måste

tas till vara. Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiska insatser måste

vara att denna grupp utgör en resurs på arbetsmarknaden.

Den angelägna expansionen av service- och tjänstesektorn ställer krav på

AMV och arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen skall underlätta

rörlighet på arbetsmarknaden och snabb rekrytering av arbetskraft. Den

skall medverka till att arbetssökande finner vägar till arbete eller

kompetenshöjning.

Utskottet vill slutligen betona att AMV:s verksamhet bör ses över och

effektiviseras. De förändringar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

som utskottet förordar kommer att minska behovet av insatser från AMV.

Vad utskottet här anfört om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken med

anledning av motionerna A254 (fp) yrkandena 1 och 2, A255 (fp) yrkandena 1-

5 och 19, A257 (kd) yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, A276 (m) yrkandena 1

och 2, Sk310 (m) yrkandena 17-19, Sk670 (m) yrkande 2, N330 (kd) yrkande 17

och N332 (fp) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. De inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget

behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A254 yrkandena 1

och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257 yrkandena 1, 3, 4,

13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-

19, 1998/99:Sk670 yrkande 2, 1998/99:N330 yrkande 17 och 1998/99:N332

yrkande 19 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214 yrkandena 10, 15, 17

och 18, 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A291 yrkande 4, 1998/99: A804

yrkande 1, 1998/99:Fi210 yrkandena 32-34, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:

So460 yrkande 3, 1998/99:Kr274 yrkande 10, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99

:N326 yrkande 17, 1998/99:N334 yrkande 10, 1998/99:N335 yrkande 16, 1998/99

:N336 yrkande 5 samt 1998/99:N337 yrkande 17 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av

politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken, underrubriken Lokal samverkan, andra stycket, bort

ha följande lydelse:

När det sedan gäller frågor som rör friare användning av medel för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder delar utskottet Vänsterpartiets ståndpunkt

att det bör genomföras en reform som innebär att samtliga län ges möjlighet

att mer fritt disponera över de arbetsmarknadspolitiska medlen. En sådan

reform bör enligt utskottets mening innebära att volymkravet tas bort och

att regelverket liberaliseras. Vidare bör besluten fattas regionalt och

lokalt. En förutsättning för en decentralisering är dock att de nationellt

definierade målen för arbetsmarknadspolitiken kan tillgodoses. Vidare är

det viktigt att det klargörs vilka ramar som skall gälla för hur medel för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsersättning får användas.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.

dels att det ovannämnda avsnittet fr. o. m. underrubriken Lönebildning bort

ha följande lydelse:

Reformera arbetsmarknadspolitiken

Som utskottet anfört ovan är det viktigt att det nuvarande

arbetslöshetsmålet kompletteras med ett sysselsättningsmål. Genom detta mål

måste den framtida arbetsmarknadspolitiken förändras så att alltfler

människor får möjlighet att erhålla ett reguljärt arbete. Utskottet delar

Vänsterpartiets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet

har blivit "överlastad" och tappat i effektivitet och trovärdighet. Den bör

därför reformeras inom ramen för en tillväxtorienterad politik. Ansvaret

för arbetsmarknadspolitiken bör i första hand vara en statlig angelägenhet.

Det är dock nödvändigt med en systematiskt genomförd decentralisering för

att effektivt kunna genomföra den. Det nuvarande traditionella rigida

systemet med olika försöksverksamheter och frizoner bör som utskottet

tidigare påpekat successivt ersättas av en förenklad nationell

arbetsmarknadspolitik utan volymkrav och som tillåter ett starkt lokalt

inflytande över den konkreta utformningen.

Arbetsmarknadspolitiken bör i första hand koncentreras på

förmedlingsverksamhet, på att minimera långtidsarbetslöshet, att motverka s

.k. rundgång och att verka för att bryta könssegregeringen på

arbetsmarknaden.

Den enskilde personen måste stå i fokus. Meningsfulla individuella

handlingsplaner skall styra insatserna. Som utskottet påpekat ovan måste

kvalitet få gå före kvantitet. Lågkvalitativa åtgärder som ALU, API och OTA

bör avvecklas. Dessa bör ersättas av kombinationer av utbildning och

praktik i olika former. Utskottet anser dock att det är viktigt att

arbetslinjen upprätthålls. Förändringarna får inte innebära att arbetslösa

i högre grad än i dag blir hänvisade till passiv ersättning i stället för

att få delta i åtgärder. De får inte heller leda till att arbetslösa blir

utförsäkrade.

De olika utbildningsalternativen måste göras attraktivare. Genom att höja

lägsta nivån på utbildningsbidragen och att införa ett stimulansbidrag för

dem som går olika bristyrkesutbildningar kan människor stimuleras att

vidareutbilda sig. Vidare bör man pröva att införa ett system med

jobbrotation, dvs. att arbetslösa utbildas till vikarier och den ordinarie

personalen i sin tur vidareutbildas.

För att uppnå en balanserad arbetsmarknad är arbetsvillkor och

kompetensförsörjning centrala ingredienser. Vidare krävs långsiktighet. Det

är också viktigt att arbetsmarknadspolitiken integreras i närings- och

regionalpolitiska strategier.

Betydande delar av den strukturella arbetslösheten är betingad av bransch-

problem, regionala obalanser och otillräckliga utbildningsnivåer. Man kan

dock inte lösa dessa problem inom arbetsmarknadspolitiken. Enligt

utskottets mening är det näringspolitikens roll att bidra till en

strukturell omvandling i företagssektorn så att framtidsjobben skapas.

Arbetsmarknad för alla

Arbetsmarknaden måste göras tillgänglig för alla. Att alltfler inte anses

som "gångbara på arbetsmarknaden" handlar till stor del om utbildningskrav

men lika ofta om fördomar mot äldre och funktionshindrade och även

rasistiska attityder. Denna diskriminering måste bekämpas. Vidare bör man

bli mer selektiv när det gäller olika former av sysselsättningssubventioner

. Subventionerna bör anpassas efter eventuella arbetsgivares olika

förutsättningar och betalningsförmåga.

För att bryta utvecklingen krävs att lokala erfarenheter tas till vara. I

samspel med folkrörelser och lokalt näringsliv kan den långtidsarbetslösas

passivitet brytas. Individernas aktivitet bör anpassas till vars och ens

förmåga och behov. Enligt utskottet kan man i detta utvecklingsarbete ta

lärdom av de erfarenheter som man uppnått i de kommuner i Skaraborgs län

som startat ett projekt benämnt "Det finns bruk för alla". Det bör även

göras en översyn av arbetsförmedlingarnas organisation i förhållande till

alternativa lokala organisationsformer för arbetslöshetsbekämpning.

Vidare är det viktigt att man åstadkommer samverkan för att avskaffa

hinder när det gäller den del av arbetsmarknadspolitiken som gränsar till

socialpolitiken. Frågor kring rehabilitering, tillskapande av anpassade

arbetsplatser och meningsfulla aktiveringsinsatser kräver lokalt samarbete

mellan myndigheter, företag och frivilliga organisationer.

Arbetsgivarens ansvar

Som Vänsterpartiet har påpekat har det utvecklats ett slags "just in time"

- arbetsmarknad där stora delar av kostnaderna för rekrytering,

introduktion, praktik, kompetensutveckling, rehabilitering, anpassade

arbetsplatser m.m. lastas över på staten, kommunsektorn,

socialförsäkringarna och individen. Vidare innebär de "slimmade"

organisationerna, de konjunkturanpassade arbetstiderna och de korta

anställningskontrakten att arbetslöshetsförsäkringen och individerna får

bära kostnaderna för verksamheternas anpassningsförmåga. Enligt utskottets

mening får arbetsmarknadspolitiken aldrig urarta till att förse företag och

andra arbetsgivare med billig arbetskraft.

Utskottet anser därför att arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större

ansvar för arbetskraften än vad som gäller i dag. Det bör genomföras

förändringar som innebär att kostnadsansvaret omfördelas och att det blir

en annan rollfördelning på arbetsmarknaden. Ett regelsystem bör införas som

innebär att arbetsgivarna får ett betydande kostnadsansvar som kompletteras

med ett system för vinstdispositioner där löntagarna ges inflytande. Vidare

bör det införas obligatoriska praktikplatser på stora och medelstora

arbetsplatser. Det bör också införas framtidsfonder för att stimulera

kompetensutvecklingen i arbetslivet.

Reformera arbetslivet

Även arbetslivet genomgår för närvarande en djupgående förändring.

Sysselsättningen har blivit instabil, anställningsförhållandena alltmer

osäkra och arbetstiderna mer varierande. Lågutbildade har allt svårare att

komma ut på arbetsmarknaden. Unga, invandrare och funktionshindrade har

drabbats av denna utveckling. Det har uppkommit helt nya strukturproblem på

arbetsmarknaden men det saknas effektiva verktyg för att upprätthålla

människors trygghet och inflytande.

Utskottet kan konstatera att alltfler kvinnor arbetar i ofrivilligt

deltidsarbete. De är överrepresenterade när det gäller tidsbegränsade

anställningar. Vidare innebär den könsuppdelade arbetsmarknaden

könsdiskriminerande lönerelationer och sämre arbetsvillkor. Kvinnors

lönearbete har ändrat på det traditionella lönearbetsmönstret.

Arbetskraftsdeltagandet varierar mer över livscykeln. Atypiska

arbetsvillkor präglar alltmer tjänstesektorn där kvinnliga arbetstagare

dominerar. Nedskärningarna inom den offentliga sektorn har inneburit att

den ekonomiska tryggheten för många kvinnor försvunnit.

Den flexibilitet som följer av avreglering av arbetsmarknaden omfördelar

omställningens kostnader från företagen till samhället och de anställda.

Förändringarna beslutas till stor del ensidigt av arbetsgivaren. Resultatet

blir otrygghet och rättslöshet för löntagarna vilket i sin tur förhindrar

en produktiv förändring.

På grund av de omfattande förändringarna som skett i arbetslivet måste

arbetsrätten förstärkas. Det krävs även nya övergripande centrala avtal.

Lönebildningen måste vara stabil och parternas integritet måste garanteras.

Rätten till kompetensutveckling bör betraktas som en grundläggande rätt i

ett modernt arbetsliv. De nya lösare anställningsformerna, exempelvis

distansarbete, inhyrning av arbetskraft m.m., innebär att många faller

utanför det arbetsrättsliga skyddsnätet. Det krävs därför ett nytänkande

för att kunna bevara och utveckla trygghet, värdighet och demokrati på

arbetsplatserna.

Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att den produktiva rättvisans

strategi bör bygga på en stabil sysselsättning. En sund lönebildning bör

kunna fungera utan att den påverkas av massarbetslöshetens arbetsutbud.

Konjunkturella variationer och strukturella förändringar kan mötas genom

att den totala lönekostnaden och det totala tidsuttaget varieras på ett

solidariskt sätt. För att uppnå detta krävs nya fördelningsinstrument som

innebär att vinster sätts av till utbildning och att arbetstidsuttaget kan

kontrolleras samtidigt som rörligheten hos arbetskraften stimuleras.

Sammanfattande bedömning

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motionerna A291 (v)

yrkande 4, A804 (v) yrkande 1, T803 (v) yrkande 10, N335 (v) yrkande 16,

och N336 (v) yrkande 5. De inriktningsförslag som framförs i övriga i

sammanhanget behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A291 yrkande 4,

1998/99:A804 yrkande 1, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99:N335 yrkande 16

och 1998/99:N336 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214

yrkandena 10, 15, 17 och 18, 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A254

yrkandena 1 och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257

yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:

Fi210 yrkandena 32-34, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-19, 1998/99:Sk670 yrkande

2, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:So460 yrkande 3, 1998/99:Kr274 yrkande

10, 1998/99:N326 yrkande 17, 1998/99:N330 yrkande 17, 1998/99:N332 yrkande

19, 1998/99:N334 yrkande 10 samt 1998/99: N337 yrkande 17 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)

Margareta Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av

politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av

arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:

Genom en ökad produktivitet och produktionstillväxt kan sysselsättningen

öka och därigenom arbetslösheten minska. För att uppnå detta krävs som

Centerpartiet påpekar goda möjligheter för fler företag att utvecklas och

expandera samt en förbättrad arbetsmarknadspolitik. Detta kan bara

åstadkommas genom att man vidtar en rad olika åtgärder.

Flera åtgärder krävs för att stimulera företagande. En nödvändig åtgärd är

att sänka arbetsgivaravgifterna och därigenom minska

arbetskraftskostnaderna. Genom en sådan åtgärd stimuleras företagen till

nyanställningar. En annan nödvändig åtgärd är att förändra arbetsrätten.

Det bör införas en ny modern arbetsrätt eftersom den nuvarande

lagstiftningen inte är anpassad till dagens arbetsmarknad. Nya sätt att

organisera arbetet håller på att sudda ut gränserna mellan olika

anställningsformer och mellan arbetstagare och arbetsgivare. Antalet

projektarbeten ökar vilket innebär att de tidsbegränsade anställningarna

blir fler. Virtuella företag och distansarbete sätter arbetstids- och

arbetsmiljölagstiftningen ur spel. Förändringar måste genomföras på ett

sådant sätt att det skapas långsiktiga spelregler som tillgodoser

företagens krav på flexibilitet och den enskildes rätt till trygghet.

Arbetsrätten bör decentraliseras ytterligare, dvs. det bör ges större

möjligheter att lokalt göra avsteg från centrala avtal. När det gäller de

mindre företagen bör undantag från turordningsreglerna kunna göras för två

nyckelpersoner. I syfte att förbättra lönebildningen bör bl.a.

medlingsinstitutet förstärkas genom att det får en möjlighet att förbjuda

varsel om stridsåtgärder under medling. Utskottet delar därför

Centerpartiets uppfattning att det bör tillsättas en utredning som ser över

dagens regelverk i syfte att förändra detta för att skapa bättre trygghet,

flexibilitet och tillväxt.

Utskottet delar också Centerpartiets syn att utbildningen måste förändras

så att den bättre svarar mot de krav som kunskapssamhället ställer på ett

livslångt lärande och återkommande utbildning. En rimlig utgångspunkt är

att se till att alltfler har en utbildningsbakgrund motsvarande

gymnasieskolans kärnämnen. För att långsiktigt klara återkommande

utbildning måste det tillskapas nya finansieringssystem. Ett system som

uppfyller kraven på långsiktighet är det finansieringssystem Centerpartiet

anvisar och som bygger på att det inrättas s.k. kompetenskonton.

För att kunna förbättra arbetsmarknadspolitiken krävs att dess "roll"

vidgas. Tidigare syftade arbetsmarknadspolitiken till att i första hand

bryta obalanser, undvika flaskhalsar och motarbeta långtidsarbetslöshet.

Arbetsmarknadspolitiken måste nu förändras så att den även syftar till att

höja kompetensen för människor så att de kan ta nya arbeten och till att

förhindra passivisering och social utslagning.

Arbetsmarknadspolitiken måste också decentraliseras och göras mer flexibel

. De centrala regleringarna och antalet åtgärder måste minska. De lokala

arbetsförmedlingsnämnderna måste ges större befogenheter. Vidare bör större

andel av resurserna hanteras lokalt och länkas ihop med andra åtgärder.

En översyn bör göras av AMV:s roll och funktion. Större befogenheter bör

läggas över på länsarbetsnämnderna. De centrala regleringarna och antalet

arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste minska. Arbetsmarknadspolitiska

insatser måste kunna samverka med den regionala och lokala närings- och

utbildningspolitiken.

Trots att det för närvarande råder en högkonjunktur kan utskottet

konstatera att det finns vissa s.k. bristyrken, dvs. yrkesområden där det

finns lediga arbeten men inte tillräckligt med kvalificerade sökande. Dessa

s.k. flaskhalsar riskerar att driva upp lönerna och därmed inflationen. För

att undvika flaskhalsproblem måste mer resurser satsas på

arbetsmarknadsutbildningar i stället för på de andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet bör ersättas av effektmål

eller mer kvalitativa mål. Inom ramen för de nationella målen för

arbetsmarknadspolitiken bör man öka möjligheterna att lokalt hantera de

medel som står till arbetsmarknadspolitikens förfogande. Vidare bör en

friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen omedelbart omfatta

regionalpolitiskt prioriterade områden.

När det sedan gäller arbetslöshetsförsäkringen vill utskottet poängtera

att den skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjning. Arbetslöshetsförsäkringens uppgift skall vara att ersätta den

enskilde för inkomstförluster under en omställningsperiod fram till dess

att han eller hon erhållit ett nytt arbete. En tidsbegränsning får dock

inte leda till att den enskilde står utan försörjning. Utskottet anser

därför att det bör tillsättas en utredning som ser över tänkbara alternativ

och analyserar för- och nackdelar med dessa.

Slutligen instämmer utskottet i Centerpartiets påpekande att det är

viktigt att arbete alltid skall löna sig men att detta motverkas av det

förhållandet att ersättningar från olika källor samverkar för den enskilde

på ett ogynnsamt sätt. Detta beror på att de som blir anvisade arbete eller

utbildning ofta går miste om bidrag och drabbas av fördyringar i form av

ökade resekostnader. Till detta kommer skattesystemets inverkan. Utskottet

anser därför att det bör tillsättas en utredning som skall se över hur

olika bidrag samverkar.

Sammanfattningsvis biträder utskottet motionerna A214 (c) yrkandena 10, 15,

17 och 18, Fi210 (c) yrkandena 32-34 och N337 (c) yrkande 17. De

inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört

.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning av politiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A214 yrkandena 10

, 15, 17 och 18, 1998/99:Fi210 yrkandena 32-34 och 1998/99:N337 yrkande 17

samt med avslag på motionerna 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A254

yrkandena 1 och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257

yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:

A291 yrkande 4, 1998/99: A804 yrkande 1, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-19,

1998/99:Sk670 yrkande 2, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:So460 yrkande 3,

1998/99:Kr274 yrkande 10, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99:N326 yrkande 17,

1998/99:N330 yrkande 17, 1998/99:N332 yrkande 19, 1998/99:N334 yrkande 10,

1998/99:N335 yrkande 16 samt 1998/99:N336 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Handlingsplan om sysselsättningspolitik (mom. 2)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2 EU-frågor

och nordisk arbetsmarknad som börjar med "Utskottet har inhämtat att

kommissionen" och slutar med "avstyrks motion A257 (kd) yrkande 32 " bort

ha följande lydelse:

Den nationella handlingsplan för sysselsättningspolitiken i Sverige som

regeringen lade fram i våras har enligt utskottets mening fel inriktning.

Det krävs en ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet, exempelvis vad

gäller arbetsrätten, för att uppmuntra företagens och de anställdas

anpassningsförmåga. I riktlinjerna förordas också lägre skatter på arbete

samt satsning på tjänstesektorn som viktiga instrument för att skapa

sysselsättning. Utskottet är kritiskt till att regeringen inte har fört en

politik i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Utskottet anser att

riksdagen bör begära att regeringen lägger fram ett handlingsprogram för

hur de gemensamma ståndpunkter som EU:s medlemsländer enats om vad gäller

arbetslöshetsbekämpningen skall omsättas i praktiken. Utskottet tillstyrker

mot bakgrund därav motion A257 (kd) yrkande 32.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handlingsplan om sysselsättningspolitik

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 32 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmarknaden för handikappade (mom. 4, motiveringen)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m

) anser

att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden

för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för arbetshandikappade,

som börjar med "Behovet av subventionerade arbetsplatser" och slutar med

"även nästa år" bort ha följande lydelse:

Situationen understryker behovet av utbyggt samarbete med näringslivet i

syfte att nå ökad rehabilitering på befintliga arbetsplatser. Beträffande

Samhall konstaterar utskottet att koncernen har uppnått de mål som har

ställts av statsmakterna. Regeringen föreslår inga ändrade mål för Samhalls

verksamhet men begränsar med sitt budgetförslag kraftigt en

merkostnadsersättning som skall utgå till Samhall under 1999. Detta är inte

en långsiktigt acceptabel ordning. På sikt torde den komma att framtvinga

endera kraftiga lönesänkningar för de arbetshandikappade eller risk för att

Samhall går i konkurs några år in på 2000-talet.

Utskottet kan för sin del acceptera en sänkning av Samhalls soliditet

under 1999. För tiden därefter måste emellertid klarhet bringas om

förutsättningarna och målen för Samhalls fortsatta verksamhet. Diverse

analyser pågår för närvarande inom Regeringskansliet, och utskottet

förutsätter att regeringen under våren 1999 återkommer till riksdagen med

samlade förslag rörande Samhalls fortsatta verksamhet.

6. Arbetsmarknaden för handikappade (mom. 4)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3

Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för

arbetshandikappade, som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "de

avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de statliga insatserna för att stärka de handikappades

ställning är viktiga och bör prioriteras. Att få möjlighet att utföra ett

efterfrågat arbete ökar livskvaliteten, och ofta överdrivs de svårigheter

som är förknippade med att anställa en person med funktionshinder. Vidare

anser utskottet att arbetslinjen måste gälla även för handikappade och att

förtidspensioneringar bör undvikas i största möjliga utsträckning. Både

lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla

lösningar för många handikappade. Utskottet vill i likhet med Folkpartiet i

motion A255 prioritera de arbetshandikappade. Därmed fullföljer partiet

sina tidigare krav för dem som har det allra svårast på arbetsmarknaden.

Utskottet anser också att lönebidragsanställningar i största möjliga

utsträckning bör vara en åtgärd för arbetshandikappade. När arbetslösheten

bland de arbetshandikappade stiger måste denna anställningsform starkare

renodlas. Riksdagen bör med bifall till motion A255 (fp) yrkande 14 ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet avstyrker motion

So310 (mp) yrkande 9 och So376 (kd) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetsmarknaden för handikappade

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 14 samt

med avslag på motionerna 1998/99:So310 yrkande 9 och 1998/99:So376 yrkande

12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Arbetsmarknaden för invandrare (mom. 5, motiveringen)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m

) anser

att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden

för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för invandrare, som börjar

med "Utskottet delar däremot inte uppfattningen att" och slutar med

"individuellt handlingsprogram" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att invandrarnas situation på arbetsmarknaden har

försämrats kraftigt under 1990-talet. I många invandrartäta bostadsområden

är arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap numera det normala

tillståndet.

Utskottet anser att politiken helt måste läggas om för att ge

nytillträdande en chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är inte

primärt nya statliga delegationer och bidragssystem som erfordras, utan

reformer som ger alla grupper i samhället möjligheter att ta eget ansvar

för sin livssituation. Utskottet vill särskilt peka på nödvändigheten av en

reformerad arbetsrättslig lagstiftning som inte utestänger nya grupper från

den reguljära arbetsmarknaden, sänkta skatter för låginkomsttagare,

skattereformer i syfte att öka utrymmet för den privata tjänstesektorn samt

sådana förenklingar av skatte- och regelsystem som underlättar tillkomsten

av nya småföretagare och entreprenörer.

Behovet av en generell omläggning av utbildnings-, skatte- och

näringspolitiken utesluter inte att statsmakterna visar en öppenhet för att

också pröva oortodoxa metoder i arbetet mot segregation, utanförskap och

bidragsberoende.

8. Kvinnors förutsättningar att starta eget företag (mom. 6)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3

Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för

kvinnor, som börjar med "Folkpartiets förslag om stöd" och slutar med "A255

(fp) yrkande 13" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion A255 att fler

kvinnor måste ges möjlighet att starta eget företag. År 1996 beslutade

riksdagen om att starta-eget-bidrag skulle kunna ges under förlängd tid,

sammanlagt tolv månader, till arbetslösa kvinnor som varit anmälda hos

arbetsförmedlingen under minst sex månader. Då riksdagen beslutade om

stödet (1995/96:FiU15, AU6y, rskr. 307) uttalade utskottets majoritet att

det skulle inriktas särskilt på kvinnor som tidigare varit anställda inom

den offentliga sektorn. Utskottet anser att det fortfarande är för få

kvinnor som startar och driver eget företag. Stödet bör därför nu ges till

alla kvinnor, oavsett tidigare anställning. Kvinnor som har en bakgrund i

näringslivet har t.ex. ofta en utmärkt kompetens som bör tas till vara. De

åtgärder och stöd som lämnas till kvinnor bör också, menar utskottet,

utformas på ett sådant sätt att kvinnors särskilda förutsättningar och krav

tillgodoses. Utskottet tillstyrker motion A255 (fp) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kvinnors förutsättningar att starta eget företag

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 13 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt (mom. 7)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden för

olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för kvinnor, fr.o.m. den

mening som börjar med "Inte minst ur jämställdhetssynpunkt" till slutet

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att förbättra de

ensamstående föräldrarnas situation. Många ensamstående föräldrar befinner

sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden. För en del leder långa perioder

av sjukskrivning, socialbidragsberoende och dålig utbildning till bristande

självkänsla. Detta medför i sin tur inte sällan en ond cirkel av växande

passivitet och allt sämre självförtroende. Utskottet anser att det i sådana

fall behövs direkta insatser som syftar till att stärka självförtroendet

och finna möjligheter till en ny start. Det måste erbjudas alternativ till

rundgång i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet anser att sådana

alternativ måste erbjuda reella möjligheter att skapa en tillvaro med

arbete och egen inkomst. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion

So378 (kd) yrkande 3. Det anförda bör ges regeringen till känna. Övriga i

sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So378 yrkande 3 samt

med avslag på motionerna 1998/99:A208 och 1998/99:A810 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 8)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3

Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för

ungdomar, som börjar med "Välutbildade ungdomar" och slutar med "yrkande 2

" bort ha följande lydelse:

Regeringen lovade 1994 att ungdomar under 25 år skulle erbjudas arbete,

utbildningsplats eller en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100

dagar. Utskottet konstaterar att det löftet inte är uppfyllt.

Många ungdomar riskerar att hamna i en rundgång av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och perioder i öppen arbetslöshet. Ungdomar behöver emellertid

inte i första hand arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De behöver i stället

få in en fot på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet återkommer här

till vad som tidigare sagts om den s.k. jobballiansens åtgärdspaket för

minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning, se reservation 1 Allmän

inriktning av politiken. Om fler företag skapas kan också ungdomar ges

bättre förutsättningar att få arbete. En reformerad arbetsrätt och

lönebildning samt införande av ett lärlingssystem är ytterligare exempel på

sysselsättningsskapande åtgärder som motverkar ungdomsarbetslösheten.

Utskottet tillstyrker motionerna A255 (fp) yrkande 10 och A257 (kd) yrkande

5. Motionerna A212 (c) och A291 (v) yrkande 2 avstyrks. Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A255 yrkande 10

och 1998/99:A257 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A212 och

1998/99:A291 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Införande av en arbetslivs- och ohälsoförsäkring m.m. (mom. 12)

Margareta Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid

arbetslöshet under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning, fr.o.m. den mening som börjar med "Utskottet

övergår" till slutet bort ha följande lydelse:

Den allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkring som infördes den 1

januari 1998 har inneburit ökad valfrihet för den enskilde. Genom

införandet av en, från fackförbunden fristående, arbetslöshetskassa är det

nu möjligt för arbetstagare och företagare som inte vill vara medlemmar i

en kassa som har gemenskap med en intresseorganisation att ansluta sig till

försäkringen. Vidare har införandet av den nya försäkringen inneburit att

företagarnas möjlighet att kunna erhålla arbetslöshetsersättning avsevärt

förbättrats. Det finns nu möjlighet för företagare att tillfälligt upphöra

med verksamheten och ändå erhålla ersättning.

Trots införandet av den nya arbetslöshetsförsäkringen återstår en del

problem att lösa. Det finns många arbetslösa som har en svag anknytning

till arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt ungdomar. Dessa grupper har på

grund av sin svaga anknytning inte haft möjlighet att kvalificera sig för

arbetslöshetsersättning. Utskottet anser därför att det bör införas en ny

arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att alla garanteras en

miniminivå och en inkomstrelaterad del. Det bör även vara möjligt att

komplettera med privata försäkringar.

Vidare delar utskottet Centerpartiets åsikt att egenfinansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen bör ökas så att den genomsnittliga

medlemsavgiften höjs med 40 kr per månad år 1999 och därefter med

ytterligare 20 kr per månad under vart och ett av de två följande åren.

Utskottet tillstyrker därför motion Fi210 (c) yrkande 13. Utskottet

föreslår ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande införande av en arbetslivs- och ohälsoförsäkring m

.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi210 yrkande 13 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Anslag på utgiftsområde 13 för 1999 (mom. 13)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid

arbetslöshet under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till

arbetslöshetsersättning, bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Folkpartiet i motion A255 att politiken måste

inriktas på att få fram flera arbeten i stället för att genom åtgärder som

generationsväxling "fasa ut" människor från arbetsmarknaden i syfte att

åstadkomma nedgångar i arbetslöshetstalen. Riksdagen bör med bifall till

motion A255(fp) yrkande 9 besluta att avveckla åtgärden generationsväxling.

Motion A261 yrkande 9 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

Utskottet anser även i likhet med Folkpartiet i motion Fi211 att det krävs

tillväxtfrämjande åtgärder för att öka sysselsättningen och därmed minska

arbetslösheten. Exempel på sådana åtgärder är förbättrat företagsklimat

genom lägre arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning och

förenklingar av de regelverk som påverkar företagen. Vidare förordar

utskottet att det införs en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Försäkringen skall ge den enskilde ett ekonomiskt skydd när han eller hon

söker en ny sysselsättning. För att betona försäkringens karaktär av

omställningsförsäkring bör ersättningsrätten tidsbegränsas. Utskottet delar

Folkpartiets ståndpunkt att egenfinansiering via avgifter för de enskilda

bör ökas och medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika

verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslöshetsnivå.

Utskottet instämmer i Folkpartiets förslag i motionen att anslaget bör

kunna reduceras med 706 miljoner kronor. Riksdagen bör med bifall till

motion Fi211 (fp) yrkande 14 delvis bestämma anslaget A 1 till ett belopp

som är 706 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Utskottet

avstyrker motionerna A261 (kd) yrkande 10, A275 (mp) yrkande 1, A276 (m)

yrkande 3 och Fi210 (c) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 1999

att riksdagen

a-b) = utskottet,

c) med bifall till motion 1998/99:Fi211 yrkande 14 i motsvarande

del och med anledning av propositionen yrkande 3 anvisar anslagen under

utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår

av bilaga 1,

d) dels med bifall till motion 1998/99:A255 yrkande 9 beslutar att

avskaffa åtgärden generationsväxling, dels avslår övriga i bilaga 3

upptagna motionsyrkanden som avser utgiftsområde 13,

13. Arbetsförmedlingsverksamhet och lokal samverkan (mom. 14)

Margareta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2

Arbetsmarknadsverket under rubriken Arbetsförmedlingsverksamhet, som börjar

med "Också verksamheten" och slutar med "Sf608 (c) yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

En större samordning och samverkan lokalt skapar enligt utskottets mening

större effektivitet. Det är särskilt viktigt för personer som har en svag

ställning på arbetsmarknaden att samarbetet mellan arbetsförmedling,

försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Utskottet anser

därför att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av

individualisering och flexibilitet.

För närvarande finns det på vissa orter i landet internationella

arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl. Förmedlingarna

har utvecklat ett särskilt arbetssätt som innebär att de hjälper företag

att få kontakt med personer som har akademisk examen och flerkulturell

kompetens. Enligt utskottets mening bör dessa förmedlingar få efterföljare

på fler orter i landet. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

motionerna A206 (c) och Sf608 (c) yrkande 11 samt avstyrker motionerna A232

(s) yrkandena 1 och 2, A237 (s), A265 (v), A272 (s) yrkande 1 och A719 (mp)

yrkande 2. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande arbetsförmedlingsverksamhet och lokal samverkan

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A206 och 1998/99:

Sf608 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1998/99:A232 yrkandena 1 och

2, 1998/99:A237, 1998/99:A265, 1998/99:A272 yrkande 1 och 1998/99:A719

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Försöksverksamhet vid centrumbildningar (mom. 15)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Arbetsmarknadsverket

under rubriken Arbetsförmedlingsverksamhet, fr.o.m. "Utskottet anser att

utvärderingen" till slutet bort ha följande lydelse:

Sedan slutet av 1960-talet har ett antal centrumbildningar tillskapats på

olika konstområden, exempelvis Författarcentrum, Musikcentrum,

Teatercentrum och Danscentrum. Centrumbildningarna kan ha stora skillnader

i verksamhetens omfattning och kvalitet. De är samarbetsorgan, informatörer

och opinionsbildare. Vid vissa av dem bedrivs arbetsförmedling. Några har

fast anställd personal. Gemensamt för alla centrumbildningar är att de

arbetar direkt mot uppdragsgivare och arrangörer. En utvärdering visar att

man med små resurser förmedlar konstnärers arbete på ett imponerande sätt.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr272 (kd) att den av

riksdagen beslutade försöksperioden på ett och ett halvt år är för kort.

Det gäller även i fråga om försöken med en tredje anställningsform inom

teatern (jämför reservation 29). Enligt utskottets uppfattning bör

försöksperioden utökas till tre år om det skall vara möjligt att dra säkra

slutsatser om värdet av verksamheten.

Utskottet tillstyrker därmed motion Kr272 (kd) yrkande 6 delvis. Det

anförda bör ges regeringen till känna. Motion Kr274 (mp) avstyrks i berörda

delar i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande försöksverksamhet vid centrumbildningar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr272 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på motion 1998/99:Kr274 yrkandena 9, 13 och

14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 16)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,

som börjar med "När det gäller de" och slutar med "motion A257 (kd) yrkande

33" bort ha följande lydelse:

Utskottet är kritiskt mot att regeringens arbetsmarknadspolitik i alltför

hög grad inriktas på det s.k. volymmålet. Arbetsmarknadspolitiken måste i

stället medge en ökad flexibilitet och kvalitet i åtgärderna. Genom att

sätta upp höga och fasta volymmål blir det svårt att finansiera de

utbildningar som behövs för att undvika att s.k. flaskhalsar uppstår.

Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna i motion A257 att det är en

brist att regeringen inte redovisar kostnadseffektiviteten hos de

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mätt som kostnad per åtgärd i

förhållande till vilka fasta arbeten åtgärden ger efter en åtgärdsperiod.

Utskottet anser att sådana redovisningar bör göras. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd)

yrkande 33.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 33 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Regelförenklingar (mom. 17)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning, som börjar med "När det

sedan" och slutar med "tillgodosedda med vad utskottet anfört" bort ha

följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning synnerligen angeläget med en

förändring av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till enklare och mer

generella system med högre flexibilitet. Detta bör ges regeringen till

känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd) yrkande 12. Motion

A231 (s) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande regelförenklingar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 12 och

med avslag på motion 1998/99:A231 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

17. Frilän (mom. 22)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,

som börjar med "I flera" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Riksdagen beslutade i våras att förutom Skåne län även Värmlands, Dalarnas

, Gävleborgs och Jämtlands län skall få använda arbetsmarknadspolitiska

medel friare. Utskottet välkomnar att arbetsmarknadspolitiska medel får

användas friare och anser att alla län i Sverige skall kunna bli frilän.

Arbetsmarknadspolitiken är och förblir dock enligt utskottets mening en

statlig angelägenhet, och en delegering av besluten skall endast avse

delegering till statliga organ på lokal nivå, dvs. den lokala

arbetsförmedlingen i samverkan med kommunen. Riksdagen bör med bifall till

motion N237 (fp) yrkande 14 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Motionerna A219 (s), A250 (s), Sk648 (kd) yrkande 2 och T325 (c) yrkande 4

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande frilän

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N237 yrkande 14 samt

med avslag på motionerna 1998/99:A219, 1998/99:A250, 1998/99:Sk648 yrkande

2 och 1998/99:T325 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Överförande av anslag (mom. 23)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,

som börjar med "När det slutligen" och slutar med "A221 (v) yrkande 5" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att det mycket nära sambandet mellan

utgiftsområdena 13 och 14 innebär att det är tveksamt om det bör vara en

uppdelning på två olika utgiftsområden. Som partiet påpekat utgör en

övervägande del av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

försörjningsmedel för den enskilde. Av de totala kostnaderna för

kontantstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder består mer än 80 % av

försörjningsmedel av olika slag. Utskottet anser därför att det bör införas

ett anslag för omställningskostnader inom ramen för utgiftsområde 14 som

inkluderar det nuvarande anslaget A 1 inom utgiftsområde 13. Genom en sådan

förändring skulle en mer flexibel lösning åstadkommas som medger ett

aktivare förhållningssätt i syfte att minimera det passiva bidragsberoendet

. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A221 (v) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande överförande av anslag

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Arbetsgivaransvar vid OTA (mom. 24)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under rubriken Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa

(OTA), fr. o.m. "Utskottet övergår härefter" till slutet bort ha följande

lydelse:

Många arbetslösa som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utsätts för

betydande risker i arbetsmiljön. Samtidigt är okunskapen stor om vem som

har arbetsmiljöansvaret för deltagarna. Detta kan få förödande konsekvenser

. Det är därför viktigt att ansvarsförhållandena klarläggs.

Arbetsmiljölagen ålägger arbetsgivaren ett ansvar för arbetsmiljön. Den

som placerar arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ha bristande

kunskaper om arbetsmiljölagen och hur den skall tillämpas och kan därmed ge

otillräcklig information till den som anordnar en åtgärd. Detta kan få

allvarliga konsekvenser om en arbetsskada inträffar. Först och främst

drabbas den enskilda individen till följd av bristerna i arbetsmiljön. Om

den arbetsgivare som står som anordnare av åtgärden, exempelvis en mindre

ideell förening, har dåliga kunskaper om sitt arbetsmiljöansvar kan också

arbetsgivaren drabbas hårt till följd av en arbetsskada.

Informationen om vem som har arbetsmiljöansvar vid åtgärden OTA måste

enligt utskottets uppfattning bli väsentligt bättre än i dag. Det är

angeläget med en betydligt striktare tillämpning av gällande regler om

arbetsmiljöansvar. Detta bör med anledning av motion A239 (mp) yrkande 1

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande arbetsgivaransvar vid OTA

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A239 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Uppföljning av arbetspraktik (mom. 27)

Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande under avsnitt 3.3.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Arbetspraktik, som börjar

med "När det slutligen" och slutar med "som avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utformningen av den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetspraktik som

regeringen aviserat att den kommer att införa innebär att kommunernas

kostnader för att anordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att öka

drastiskt. Utskottet har, som framgått ovan, föreslagit att

finansieringsbidraget blir lägre för ytterligare en grupp. Utskottet vill

dock påpeka att det är mycket osäkert hur den nya åtgärden kommer att

fungera i praktiken. Trots den föreslagna ändringen finns det en risk att

många kommuner inte kommer att anordna arbetspraktik på grund av de ökade

kostnaderna för dem. Utskottet anser därför att det är mycket angeläget att

en utvärdering kommer till stånd av åtgärden och att en rapport lämnas

under våren 1999. Skulle det visa sig att många kommuner upphör med att

erbjuda praktik på grund av utformningen av finansieringsbidraget

förutsätter utskottet att regeringen omedelbart genomför nödvändiga

förändringar av åtgärden. Vad utskottet anfört med anledning av motion A255

(fp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande uppföljning av arbetspraktik

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 7 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Arbetsgivaransvar vid praktik enligt socialtjänstlagen (mom. 29)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Kommunal utvecklingsgaranti

m.m., som börjar med "Enligt 6 c § socialtjänstlagen" och slutar med

"avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Många arbetslösa som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utsätts för

betydande risker i arbetsmiljön. Samtidigt är okunskapen stor om vem som

har arbetsmiljöansvaret för deltagarna. Detta kan få förödande konsekvenser

. Det är därför viktigt att ansvarsförhållandena klarläggs.

Arbetsmiljölagen ålägger arbetsgivaren ett ansvar för arbetsmiljön. Den

som placerar arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ha bristande

kunskaper om arbetsmiljölagen och hur den skall tillämpas och kan därmed ge

otillräcklig information till den som anordnar en åtgärd. Detta kan få

allvarliga konsekvenser om en arbetsskada inträffar. Först och främst

drabbas den enskilda individen till följd av bristerna i arbetsmiljön. Om

den arbetsgivare som står som anordnare av åtgärden, exempelvis en mindre

ideell förening, har dåliga kunskaper om sitt arbetsmiljöansvar kan också

arbetsgivaren drabbas hårt till följd av en arbetsskada.

Informationen om vem som har arbetsmiljöansvar vid deltagande i praktik

eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c § socialtjänstlagen (

1980:620) måste enligt utskottets uppfattning bli väsentligt bättre än i

dag. Det är angeläget med en betydligt striktare tillämpning av gällande

regler om arbetsmiljöansvar. Detta bör med anledning av motion A239 (mp)

yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande arbetsgivaransvar vid praktik enligt

socialtjänstlagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A239 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Utredning om det statliga stödet vid kommunal utvecklingsgaranti (mom.

30)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Kommunal utvecklingsgaranti

m.m., som börjar med "När det" och slutar med "A273 (v)" bort ha följande

lydelse:

För att underlätta för ungdomar att leva ett självständigt, vuxet liv med

möjlighet till eget boende krävs att ersättningsnivåerna höjs. Den

nuvarande lägsta nivån på ersättningen innebär bl.a. att de tvingas bo

hemma hos föräldrarna. Enligt utskottets mening är det därför

otillfredsställande att det nuvarande regelsystemet inte tillåter att en

kommun skall kunna ge en form av utökat utvecklingsbidrag, dvs. det

statliga utvecklingsbidraget kombinerat med någon form av kommunalt

utvecklingsbidrag, utan att kommunen förlorar sitt statsbidrag. Utskottet

anser därför att regeringen skyndsamt bör se över kommunernas möjlighet att

införa en generell ersättning utan biståndsprövning, utan att kommunen

samtidigt förlorar det statliga stödet. Detta bör ges regeringen till känna

. Utskottet tillstyrker därför motion A273 (v).

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utredning om det statliga stödet vid kommunal

utvecklingsgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A273 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom.

31)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under rubriken Arbetsmarknadsutbildning, fr. o.m. tredje meningen

till slutet bort ha följande lydelse:

En större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör utgöras av

yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det är enligt utskottets

uppfattning viktigt att arbetsmarknadsutbildningen knyts närmare och på

sikt blir en del av det reguljära utbildningsväsendet. Därigenom får det

reguljära utbildningsväsendet en naturlig inriktning mot arbetsmarknaden

som i dag i långa stycken saknas. Arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara

att underlätta strukturomvandling, inte att ersätta det ordinarie

utbildningssystemet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därmed motion A257 (kd) yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära

utbildningsväsendet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Utredning om datorteken m.m. (mom. 35)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (

kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under rubriken Datortek/aktivitetscenter, fr.o.m. andra stycket

till slutet bort ha följande lydelse:

Kvaliteten och effektiviteten i datortekverksamheten har ifrågasatts på

många håll. Utskottet anser att det behövs ett underlag för att bedöma den

fortsatta verksamheten. Statskontoret bör få i uppdrag att göra en översyn

av datortekverksamheten och av verksamheten med jobbsökaraktiviteter. Detta

bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd

) yrkandena 16 och 17.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande utredning om datorteken m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkandena 16 och

17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Förbättringar av starta-eget-bidraget (mom. 37)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Starta-eget-bidrag, som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att för att människor skall kunna

ta sig ut ur bidragsberoendet och fattigdomsfällan krävs vid sidan av ökade

riskkapitalmöjligheter, rådgivning och stödfunktioner även möjlighet till

starta-eget-bidrag till dem som kanske allra mest behöver detta stöd. Många

invandrare är, på grund av svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden,

hänvisade till socialbidrag för sin försörjning. Starta-eget-bidraget bör

enligt utskottets mening vara möjligt att ge även till dessa individer på

samma villkor som till den som är berättigad till arbetslöshetsersättning.

Socialbidraget bör utgå oförändrat under den tid starta-eget-bidraget utgår

. Riksdagen bör med bifall till motion Sf634 (fp) yrkande 9 ge regeringen

till känna vad utskottet anfört. Motion A277 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande förbättringar av starta-eget-bidraget

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf634 yrkande 9 och

med avslag på motion 1998/99:A277 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,