Bet. 1998/99:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1998/99:AU05

Vissa frågor om arbetstid

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1998/99

AU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 12

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1998

om arbetstidsfrågor. I fokus står frågor om

arbetstidsförkortning och flexibilitet i

regelsystemen. Även övertidsfrågan tas upp.

Samtliga yrkanden avstyrks, främst med hänvisning

till den arbetsgrupp för arbetstidsfrågor som

tillsatts och som innefattar representanter för

Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Till betänkandet har fogats en gemensam reservation

från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet. Ett gemensamt särskilt yttrande har

avlämnats av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Motionerna

1998/99:A233 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

övertidsarbete.

1998/99:A241 av Inger Segelström m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att förkorta

arbetstiden.

1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en ny arbetstidslag i enlighet med vad i motionen

anförts.

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetstiden.

1998/99:A281 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förberedande av

kortare arbetstid.

1998/99:A288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvidgad

försöksverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att om

arbetstidsförkortning inte genomförs via avtal

mellan arbetsmarknadens parter så avser riksdagen

lagstifta om en generell arbetstidsförkortning.

1998/99:A710 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om minskat

övertidsarbete,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökat

löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en möjlighet till

större flexibilitet i förläggning av arbetstid.

1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om sammanställning av

försök med förkortad arbetstid i Norden.

1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flexibel arbetstid

och job-sharing.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande vissa frågor

om arbetstid. Motionerna, som väckts under den

allmänna motionstiden hösten 1998, tar upp frågor

som rör såväl olika aspekter på arbetstidens längd

som på dess förläggning.

Det pågående samarbetet mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet, som bl.a. redovisats i

budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1),

berör fem områden, däribland sysselsättning. På

sysselsättningsområdet avser regeringen enligt

budgetpropositionen att tillsätta en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i

arbetstidsfrågor, bl.a. med representanter för

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Arbetsgruppen skall

presentera bedömningar av konsekvenserna av olika

arbetstidsförändringar samt lägga fram förslag om

hur arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas

vidare.

Utskottet har tidigare under riksmötet behandlat

motionsyrkanden om inriktningen av sysselsättnings-

och arbetsmarknadspolitiken som innefattat frågor

rörande arbetstidsförkortning (bet. 1998/99:AU1).

Motionerna refereras i det följande utan angivande

av årtal (1998/99).

Arbetstidens längd och förläggning

Som framgått behandlar vissa motioner frågor som

främst rör arbetstidens längd, såsom

arbetstidsförkortning och övertidsarbete, medan

andra motionsförslag framför allt är inriktade på

arbetstidens förläggning. Samband mellan

arbetstidens längd och förläggning berörs också.

Vänsterpartiet tar upp frågan om en

arbetstidsförkortning i flera parti- och

kommittémotioner. I motion A288 (yrk. 1 och 2)

hävdas att en förkortning med målet sextimmarsdag är

en nödvändig välfärdsreform. Livskvalitet,

jämställdhet, folkhälsa och rätten till arbete

påverkas positivt av en arbetstidsförkortning, anser

Vänsterpartiet. Reformen är nödvändig för att

arbetslösheten varaktigt skall kunna minskas.

Vänsterpartiet anser att det finns parlamentariska

förutsättningar för att inleda en

arbetstidsförkortning under mandatperioden.

Jämställdhet främjas av kortare arbetstid.

Kvinnorna får dels ökade möjligheter att arbeta

heltid och därmed större ekonomiskt oberoende, dels

stärks deras ställning på arbetsmarknaden. Detta

medför bättre möjligheter till internutbildning,

befordran och positiv löneutveckling. För

heltidsarbetande innebär förkortad arbetstid att

männens tid i lönearbete minskar. Därmed ökar

förutsättningarna för större ansvarstagande i

hushållet och för att utveckla nära relationer till

sina barn.

Enligt motionärerna är sysselsättningen ett viktigt

skäl till att förkorta arbetstiden.

Arbetstidsförkortning leder till att arbetslösheten

minskar och fler får arbete.

Vänsterpartiet anser att rättviseskäl talar för en

lagstadgad arbetstidsförkortning. Erfarenheterna

visar att generella arbetstidsförkortningar alltid

krävt lagstiftning. Om arbetstidsförkortning inte

sker via avtal mellan arbetsmarknadens parter bör en

generell arbetstidsförkortning genomföras via

lagstiftning. Ekonomiska förutsättningar för

bibehållen lön vid en förkortning bör tillskapas

genom en differentierad sänkning av

arbetsgivaravgifterna.

Den arbetsgrupp som regeringen avser att tillsätta

med uppdrag att fördjupa underlaget i

arbetstidsfrågan skall självfallet behandla frågan

om en arbetstidsförkortning, anser partiet.

För att inhämta mer kunskaper om företagsekonomiska

och samhällsekonomiska effekter av en

arbetstidsförkortning erfordras utvidgad

försöksverksamhet med sextimmarsdag inom nya

sektorer och branscher. Sådan verksamhet bör

initieras senast år 2000. Det behövs ekonomisk

stimulans för arbetsgivare som deltar i

försöksverksamheten. Ett villkor måste vara att

nyanställningar sker.

I kommittémotion U704 (yrk. 3) begär Vänsterpartiet

att information om de försök med

arbetstidsförkortning som gjorts på olika håll i

Norden sammanställs för att bilda underlag inför ett

beslut om en gemensam nordisk, generell

arbetstidsreform.

I motion A710 (yrk. 10 och 11) anser partiet att

det maximala tillåtna övertidsuttaget bör sänkas

till 100 timmar per år och 25 timmar per månad. Det

bör fortfarande finnas möjlighet till dispens från

lagens övertidsregler. För att stimulera omvandling

av övertidsarbete till nyanställningar bör

timkostnaden bli högre ju fler övertidstimmar som

tas ut. Övertidsavgift vid överträdelse av lagens

regler bör fastställas i förhållande till företagets

omsättning.

Löntagarnas inflytande över arbetstidens

förläggning måste förstärkas. Normer för

arbetstidens förläggning bör fastställas i

kollektivavtal.

Kristdemokraterna förespråkar i motion A257 (yrk. 9)

mer flexibla arbetstider och stor öppenhet för nya

arbetstidsmönster. Det är arbetsgivaren och

arbetstagarna som skall fastställa arbetstiden

lokalt. Arbetstiden bör kunna vara mer säsongs-

och/eller konjunkturanpassad och i större

utsträckning kunna variera utifrån livssituationen.

Det bör övervägas en möjlighet att införa rätt för

två arbetstagare med samma kompetens och

arbetsuppgifter att dela på ett heltidsarbete och

fördela arbetstiden sinsemellan. Också i

kommittémotion A810 (yrk. 6) och i motion Sf255

(yrk. 5) pläderar Kristdemokraterna för sådan

arbetsdelning, bl.a. i syfte att gagna

småbarnsföräldrar.

Kristdemokraterna anser att den framtida

arbetstidslagstiftningens huvuduppgift blir att

balansera den enskildes önskemål om arbetstidens

förläggning med verksamhetens behov och kravet på en

god arbetsmiljö.

Partiet anser att det är önskvärt med fler projekt

och försök med förkortad arbetstid och arbetsdelning

(job-sharing). Man avvisar lagstiftning om

arbetstidsförkortning. Det är arbetsgivaren och

arbetstagarna lokalt som skall komma överens om

arbetstiden. Enligt Kristdemokraterna har det inte

belagts att en allmän arbetstidsförkortning skulle

leda till fler arbetstillfällen.

Folkpartiet anser i motion A255 (yrk. 17) att en ny

arbetstidslag måste utformas så att den uppmuntrar

flexibilitet och inte innebär lagstadgad

normalarbetstid. Lagen måste medge att arbetstiden

kan fastställas efter överenskommelse mellan

arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren.

Partiet avvisar lagstiftning om

arbetstidsförkortning av sysselsättningsskäl.

Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s) anser i

motion A233 att det finns anledning att söka

begränsa övertidsarbetet och att göra en översyn av

hur övertidsstatistiken kan förbättras. Frågorna bör

behandlas i den arbetsgrupp som skall tillsättas i

Regeringskansliet.

Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion A241 att

en första förkortning av den generella arbetstiden

bör påbörjas via avtal senast 1999.

Förutsättningarna för arbetstidsförkortningar måste

bedömas med hänsyn till effekterna av redan

genomförda förkortningar och behovet av ekonomiskt

utrymme för vård, omsorg och skola. I vilken

utsträckning arbetstidsförkortningar sker måste vara

beroende av dels de anställdas val mellan kortare

arbetstid och reallöneökningar, dels kraven på goda

produktionsförutsättningar. Om arbetsmarknadens

parter inte lyckas lösa frågan om

arbetstidsförkortning genom avtal bör den bli

föremål för lagstiftning. Den arbetsgrupp som

regeringen skall tillsätta bör utifrån dessa

förutsättningar ta fram förslag om arbetstidsfrågans

framtida behandling.

Agneta Ringman m.fl. (s) förespråkar i motion A281

kortare arbetstid. Motionärerna anser att regeringen

bör tillsätta en arbetsgrupp som skall förbereda

lagstiftning om arbetstidsförkortning i det fall

arbetsmarknadens parter inom en snar framtid inte

kan träffa avtal om förkortad arbetstid.

Utskottet vill nämna att Moderaterna och

Miljöpartiet i motioner som lagts fram under

allmänna motionstiden hösten 1998 framfört

synpunkter på frågan om arbetstidsförkortning. De

aktuella motionsyrkandena har behandlats i

betänkandet 1998/99:AU1.

Moderaterna har i motion Sk310 poängterat att en

generell arbetstidsförkortning motverkar tillväxt.

Utrymmet för löneökningar minskar. Risken är att

enklare arbetsuppgifter rationaliseras bort eller

att de lägsta lönerna sänks.

Miljöpartiet har lagt fram motionsförslag om

arbetstidsförkortning i motionerna So309 och N334.

Partiet anser att det är viktigt att sänka

normalarbetstiden, i ett första steg till 35 timmar

i veckan på väg mot 30-timmarsvecka.

Bakgrund

Den parlamentariskt sammansatta Arbetstidskommittén

lämnade sitt slutbetänkande Arbetstid - längd,

förläggning och inflytande (SOU 1996:145) till

regeringen i september 1996. Betänkandet har

därefter remissbehandlats och varit föremål för

beredning i Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt vad

som framgår av budgetpropositionen för år 1999

(prop. 1998/99:1) har ett särskilt projekt

genomförts i anslutning till beredningen av

utredningsförslagen. Syftet med projektet har varit

att initiera en fördjupad diskussion kring

arbetstidsfrågan.

Vissa kompletterande uppgifter

Nedan redovisar utskottet vissa statistiska

uppgifter om arbetstid. Utskottet vill framhålla att

många statistiska mätningar av arbetstid är

behäftade med osäkerhet. Vidare kan olika mått på

och jämförelser av arbetstid leda till vitt skilda

slutsatser, vilket gör att man måste iaktta

försiktighet vid användningen av

arbetstidsstatistik.

Utskottet angav i betänkandet 1997/98:AU8 Vissa

frågor om arbetstid att en kartläggning gjorts av

svensk forskning om arbetstidens längd och

förläggning. Under år 1998 har vidare en studie av

europeisk arbetstidspolitik publicerats. Studien har

genomförts på uppdrag av Rådet för

arbetslivsforskning och Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

I studien redovisas arbetstidsutvecklingen i ett

antal länder. Diagram 1 visar utvecklingen av den

årliga arbetstiden bland sysselsatta i Sverige och

ytterligare fyra länder åren 1970-1996. Arbetstiden

har mätts som totala antalet arbetade timmar

dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta

(inkl. egenföretagare).

Av diagrammet framgår att årsarbetstiden

fortlöpande har minskat i Nederländerna och

Tyskland. I Storbritannien reducerades den fram till

början av 1980-talet, därefter kom en period med

ökad arbetstid och så småningom inträdde en period

med endast små förändringar. Frankrike uppvisade

också kontinuerligt minskad arbetstid fram till

början av 1980-talet. Därefter var förändringarna av

mycket begränsad omfattning. Även i Sverige minskade

årsarbetstiden successivt fram till 1980-talets

början men därefter har den ökat. Samtidigt visar

diagrammet att Sverige år 1996 hade den näst lägsta

årsarbetstiden bland de fem redovisade länderna.

I OECD Employment Outlook 1998 görs motsvarande

jämförelse mellan totalt 14 OECD-länder. Av den

framgår att Sverige år 1996 hade den tredje kortaste

arbetstiden. Endast i Nederländerna och Norge var

årsarbetstiden kortare.

Diagram 1 Utvecklingen av den årliga arbetstiden,

sysselsatta

Källa: OECD (1998)

Män har genomgående längre arbetstider än kvinnor. Det

framgår av diagram 2 som visar hur medelarbetstiden per

vecka har utvecklats under perioden 1989-1998. Diagrammet

redovisar faktiskt arbetad tid för hel- och

deltidsarbetande i olika åldersgrupper uppdelat efter kön.

Medelarbetstiden för män i åldersgruppen 25-54 år har

varit i stort sett oförändrad under tioårsperioden. För

kvinnor i samma åldersgrupp steg den i början på 1990-

talet och har sedan legat kvar tämligen oförändrad på

denna högre nivå. Arbetstiden har stigit för såväl äldre

kvinnor som äldre män sedan 1993. För yngre personer har

utvecklingen varit den motsatta. Medelarbetstiden per

vecka har långsamt minskat för både yngre män och yngre

kvinnor under 1990-talet fram till 1997. Därefter har

medelarbetstiden fortsatt sjunka något för unga män medan

den stigit något för unga kvinnor.

Diagram 2 Medelarbetstid för personer i arbete 1987-1998.

Antal veckoarbetstimmar. Män respektive kvinnor.

Källa: AKU (justerade) Årsmedeltal 1987-1998

Diagram 3 och 4 redovisar förekomsten av

övertidsarbete enligt SCB:s

arbetskraftsundersökningar (AKU). Av diagram 3

framgår hur stor andel av anställda män och kvinnor

i olika åldersgrupper som arbetade övertid och

mertid under 1998. Endast personer med längre

veckoarbetstid än 34 timmar redovisas. Diagrammet

visar att övertidsarbete är klart mansdominerat. Mer

än två tredjedelar av övertidsarbetet utfördes av

män. Bland män var det vanligast förekommande i

åldersgruppen 25-34 år och bland kvinnor i

åldersgruppen 45-54 år.

Diagram 3 Andel anställda män och kvinnor i olika

åldersgrupper, med längre arbetsvecka än 34 timmar, som

arbetade övertid och mertid 1998

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 1998

Övertidsarbetets utveckling de senaste åren framgår

av diagram 4. Där visas hur stor andel män

respektive kvinnor som arbetade övertid åren

1993-1998. Efter en relativt kraftig uppgång av

andelen som arbetade övertid mellan åren 1993 och

1994 har andelen minskat något.

Diagram 4 Andel män och kvinnor som arbetade övertid

av antalet anställda 1993-1998

Källa: AKU

Tabellen nedan visar att antalet övertids-

respektive mertidstimmar i genomsnitt per vecka för

anställda (båda könen) varit relativt oförändrat

under femårsperioden. Antalet övertidstimmar som

utförts av kvinnor har dock minskat något medan en

ökning skett när det gäller antalet övertidstimmar

som utförts av män. Av tabellen framgår vidare att

andelen övertids- respektive mertids-timmar av

faktiskt arbetad tid för anställda undergått små

förändringar under åren 1994-1998.

Tabell. Övertids- respektive mertidstimmar för

anställda 1994-1998

----------------------------------------------------

|År Antal timmar i Andel i % av |

| genomsnitt per vecka faktiskt |

| (1 000-tal) arbetad tid, |

| båda könen |

---------------------------------------------------

| Män KvinnorBåda |

| könen |

---------------------------------------------------

|1994 1 726 1 004 2 730 2,7 |

---------------------------------------------------

|1995 1 716 985 2 702 2,6 |

---------------------------------------------------

|1996 1 730 942 2 672 2,6 |

---------------------------------------------------

|1997 1 769 978 2 747 2,7 |

---------------------------------------------------

|1998 1 778 961 2 739 2,6 |

---------------------------------------------------

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

Många avtal som slöts i Sverige under år 1998 års

avtalsrörelse inkluderade arbetstidsförkortning.

Formerna för förkortning varierade avsevärt mellan

olika avtalsområden. Enligt en kartläggning av

avtalsutvecklingen våren 1998 som utförts av

Arbetslivsinstitutet har det lokala inflytandet över

arbetstidsfrågorna ökat. Det är för tidigt att dra

några slutsatser om vilka faktiska

arbetstidsförändringar som följer av avtalen eftersom

någon samlad information om prioriteringarna på lokal

nivå inom olika avtalsområden ännu inte finns

tillgänglig. I sammanhanget kan nämnas att Institutet

för arbetsmarknadspolitisk utvärdering anslagit medel

till ett forskningsprojekt om effekter av avtalad

arbetstidsförkortning. I projektet skall inverkan på

faktiskt arbetad tid respektive lön studeras.

Enligt SCB:s Undersökningar av levnadsförhållandena

1994-95 förefaller möjligheterna för anställda att

påverka arbetstidens förläggning har ökat väsentligt.

I undersökningen 1994-95 sade sig 40 % helt sakna

inflytande över arbetstidens förläggning. Det är 10

procentenheter färre än 1986-87. Arbetstiderna

uppvisar samtidigt större variation i förläggningen

än tidigare. Andelen som enbart arbetar regelbunden

dagtid sjunker sakta, enligt SCB-rapporten (ULF-

undersökningarna. Rapport 92, 1998).

Utskottets ställningstagande

Som framgått skall en arbetsgrupp för

arbetstidsfrågor med representanter för

Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

bedöma konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar

samt lägga fram förslag om hur arbetet med

arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

Enligt vad utskottet erfarit skall gruppen, som

tillsattes i januari 1999, bedöma förutsättningarna

för och analysera konsekvenserna av olika

arbetstidsförändringar (flexibel årsarbetstid,

kortare veckoarbetstid eller andra alternativa

arbetstidsförkortningar). Bedömningen och analysen

skall göras utifrån en rad olika aspekter, exempelvis

jämställdhet, lönebildning, tillväxt, produktivitet

och sysselsättning. Den skall också omfatta

konsekvenser för offentliga finanser och

välfärdssystem. Arbetsgruppen skall vidare bl.a. ge

en samlad överblick över och redovisa resultaten av

de senaste svenska försöken med

arbetstidsförkortningar och flexibel arbetstid.

Gruppen skall presentera förslag om hur arbetet med

arbetstidsfrågor skall bedrivas vidare. Den skall ha

fortlöpande kontakter med arbetsmarknadens parter.

Arbetet beräknas vara slutfört våren 2000.

Arbetstidsfrågan kan mot denna bakgrund väntas få en

ingående genomlysning i arbetsgruppen. I flera

motioner reses krav på att vissa angivna frågor bör

behandlas i den aktuella gruppen. Utskottet bedömer

att så kommer att bli fallet och anser att de

aktuella motionsyrkandena såtillvida blir

tillgodosedda.

Utskottet utgår från att arbetstidsdebatten kommer

att fortgå medan arbetsgruppen verkar. Inte minst

till följd av de kollektivavtal som slutits under

senare tid kommer kunskapsnivån att öka och nya

erfarenheter kunna inhämtas. Utskottet anser att det

vore fel att föregripa gruppens arbete och kommande

förslag från regeringen. Det kan dock finnas

anledning att slå fast att utskottet anser att det

rådande förhållandet mellan lag och kollektivavtal

bör behållas. Det grundläggande skyddet bör anges i

lagstiftningen. Parterna bör sedan själva så långt

som möjligt kunna anpassa de grundläggande reglerna i

lagen till de specifika förhållanden som råder på

avtalsområdet. Dispositiviteten är en förutsättning

för att man skall kunna ha allmängiltiga regler.

Utskottet avstyrker med det anförda samtliga nu

behandlade motions-yrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande arbetstidens längd och

förläggning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A233, 1998/99:A241,

1998/99:A255 yrkande 17, 1998/99:A257 yrkande 9,

1998/99:A281, 1998/99:A288 yrkandena 1 och 2,

1998/99:A710 yrkandena 10 och 11, 1998/99:A810

yrkande 6, 1998/99:U704 yrkande 3 samt

1998/99:Sf255 yrkande 5.

res. 1 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 2 februari 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans

Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael

Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Martin Nilsson (s),

Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling (s), Patrik

Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson

(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Barbro

Johansson (mp), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman

(m).

Reservation

Arbetstidens längd och förläggning

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Maria Larsson

(kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det starka skäl

som talar för en ökad flexibilitet i arbetstiderna.

Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att

arbetsgivare och arbetstagare i större utsträckning

lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina behov

och önskemål. Båda parter gynnas av en sådan

utveckling.

För arbetstagaren är det positivt att, utifrån

arbetslagets möjligheter, få större inflytande över

arbetstidens förläggning eftersom detta medför bättre

förutsättningar att kombinera arbete med exempelvis

studier, tid med barnen eller fritidsaktiviteter. Den

ökade flexibilitet i arbetstiderna som utskottet

förordar ligger i linje med utvecklingen på en modern

arbetsmarknad och kan ta sig många olika uttryck.

Job-sharing (arbetsdelning) innebär exempelvis att

två personer med lika kompetens delar på ett jobb.

Det möjliggör för två föräldrar eller två familjer

att dela jobb och samverka om barnomsorg. Många

ungdomar har i dag projektanställningar där det är

frågan om att utföra en bestämd uppgift snarare än

att tillbringa ett visst antal timmar på en

arbetsplats. Vid distansarbete utfört i hemmet kan

arbetstidens förläggning variera väsentligt såväl

över dagen som över veckan eller annan tidrymd.

Möjligheter att påverka den egna arbetstiden är

enligt utskottet mycket motivationsskapande.

Arbetstiden kan också variera mellan olika faser i

livscykeln.

Också arbetsgivaren gynnas av minskad

arbetstidsreglering. Genom att flexiblare arbetstider

kan innefatta exempelvis säsongs- eller

efterfrågeanpassad arbetstid ökar möjligheterna att

behålla arbetskraften i en konjunktursvacka eller vid

minskad orderingång. En arbetstidspolitik som främjar

fler arbetstillfällen genom företagande bidrar till

att pressa ner den totala arbetslösheten och till att

öka antalet sysselsatta.

Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsyrkanden

om lagstiftad arbetstidsförkortning. Enligt de

forskningsrön som hittills presenterats finns det

inte några samstämmiga resultat som visar att en

generell arbetstidsförkortning långsiktigt skulle

kunna minska arbetslösheten.

Med det ovan anförda ansluter sig utskottet till

motionerna A255, A257, A810 och Sf255, samtliga i

berörda delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

beträffande arbetstidens längd och förläggning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A255 yrkande

17, 1998/99:A257 yrkande 9, 1998/99:A810 yrkande

6 och 1998/99:Sf255 yrkande 5 samt med avslag på

motionerna 1998/99:A233, 1998/99:A241,

1998/99:A281, 1998/99:A288 yrkandena 1 och 2,

1998/99:A710 yrkandena 10 och 11 samt

1998/99:U704 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Arbetstid

Hans Andersson (v), Camilla Sköld (v) och Barbro

Johansson (mp) anför:

Vi står bakom utskottets ställningstagande och

noterar med tillfredsställelse den klargörande

skrivning som finns beträffande förhållandet mellan

lag och kollektivavtal. Vi kan ha förståelse för att

det arbete som skall utföras i den arbetsgrupp som

utsetts inom Regeringskansliet inte föregrips, men

vill ändå lyfta fram några kompletterande synpunkter.

Arbetstidsförkortning är en omistlig del av en

effektiv politik för full sysselsättning. Men en

generell arbetstidsförkortning är en stor reform som

inte kommer att kunna genomföras utan vissa

omställningsproblem. För att underlätta omställningen

och skapa goda förutsättningar för ett smidigt

genomförande av reformen behövs breda erfarenheter

från olika branscher med olika arbetstidsmönster.

Förutsättningarna är olika inom stora och små företag

liksom inom varu- och tjänstesektorn. Vi vill därför

understryka vikten av att ekonomiskt och på andra

sätt stimulera en utvidgad försöksverksamhet redan nu

och att dra nytta av de resultat som framkommit i

våra nordiska grannländer med delvis likartad

arbetsmarknadsstruktur.

Det är vår uppfattning att samtidigt som det är

viktigt att ge utrymme för individuella variationer

och anpassning till verksamhetens krav är det

nödvändigt att förstärka arbetstagarnas avtalsmässiga

inflytande över arbetstidsförläggningen. Detta är en

viktig demokratifråga samtidigt som det i grunden

handlar om människors välfärd och livskvalitet i

vardagen.

Övertidsuttaget har ökat kraftigt under 1990-talets

krisår. Trots massarbetslösheten visar undersökningar

att den registrerade och dolda övertiden motsvarar

130 000 heltidsjobb. En del av denna volym är

givetvis nödvändig för att klara oförutsedda

situationer men mycket är en följd av en

arbetsgivarstrategi som med slimmade organisationer

förutsätter stora övertidsuttag för att klara normala

situationer. Det borde vara ett gemensamt intresse

att nedbringa övertidsuttaget. Såväl arbetsmiljö- som

sysselsättningsskäl talar för en begränsning av

övertiden. En lagstiftning som begränsar möjligheten

till övertidsuttag och som samtidigt ökar det

fackliga inflytandet borde vara möjligt att genomföra

utan någon ytterligare tidsspillan.