Bet. 1998/99:AU7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1998/99:AU07

Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

AU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 22 motioner med

yrkanden som rör arbetslöshetsförsäkringen och som

har väckts under den allmänna motionstiden hösten

1998. Det som behandlas i betänkandet är bl.a.

frågan om tidsmässig begränsning av

ersättningsrätten, den s.k. bortre parentesen,

försäkringens finansiering, arbetsvillkoret,

avstängningsregler och ersättning vid

deltidsarbetslöshet. Samtliga motioner avstyrks av

utskottet, bl.a. med hänvisning till den

projektgrupp som nyligen tillsatts av

Näringsdepartementet med uppgift att utreda en

framtida arbetslöshetsförsäkring.

Reservationer har avgivits av företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet

liberalerna och Miljöpartiet.

Motionerna

1998/99:A209 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

arbetslöshetsersättning och deltidsarbetslöshet.

1998/99:A210 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om a-kasseersättning

för enmansföretagare.

1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om generell

utbildningsgaranti,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder avseende arbetslöshetsförsäkringen som

omställningsförsäkring i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1998/99:A221 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvärdering av

arbetsvillkoret för utsatta grupper m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om deltidsarbetslöshet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en bortre parentes,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stärkandet av

arbetslinjen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om semester för

arbetslösa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rättssäkerhet.

1998/99:A222 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

nyföretagande.

1998/99:A226 av Britt-Marie Lindkvist och Laila Bäck

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

reglerna för överhoppningsbar tid i a-kassan.

1998/99:A227 av Britt-Marie Lindkvist (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tid med

vårdbidrag skall räknas som överhoppningsbar tid i

arbetslöshetsförsäkringens regelverk.

1998/99:A228 av Christina Axelsson och Anita

Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att se över a-kassereglerna så att de

gynnar dem som studerar och feriearbetar.

1998/99:A244 av Rune Berglund (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda frågan om

bättre övergångsregler i den sociala

skyddslagstiftningen för den som går från att vara

löntagare till företagare.

1998/99:A245 av Ann-Kristine Johansson och Lisbeth

Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet i

arbetslöshetsförsäkringen.

1998/99:A251 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktivt använda

kooperativa företag som ett medel att minska

arbetslösheten.

1998/99:A253 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

utreda eventuella samband mellan uppsägning på egen

begäran och behov av ersättning från a-kassa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts angående behovet av att

utreda inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i

stort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet att utreda

vilka specifika inlåsningseffekter som den förlängda

avstängningsperioden från a-kassa har på

arbetsmarknaden.

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

utbildning/kompetensutveckling för personal inom

kommunernas och landstingens vård- och

omsorgsverksamhet.

1998/99:A261 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag

om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk

utredning om branschvisa avgifter till

arbetslöshetsförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetsvillkor för

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med ARBOM-

utredningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flexibilitet i

arbetsvillkoret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om komplettering av de

allmänna villkoren för rätt till ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

arbetslöshetsförsäkringens finansiering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att säkerställa

familjehemsförälders rätt till a-kassa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att säkerställa

biståndsarbetares rätt till a-kassa.

1998/99:A266 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bygga Sverige

tillgängligt.

1998/99:A270 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet att se över

arbetslöshetsförsäkringen.

1998/99:A271 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen ses över så att de

underlättar för de försäkrade att göra satsningar på

studier och företagande.

1998/99:A285 av Carin Lundberg och Hans Stenberg (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet att ändra i reglerna för lönegarantin.

1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 16 §

lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) att

studenter som annars uppfyller kraven för

arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till

sådan under ferier.

1998/99:Ub716 av Maria Larsson och Gunilla Tjernberg

(kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av

att få till stånd ett regelverk som inte missgynnar

utbildning och kompetenshöjning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring av regelverket att studerande kan

klara sin försörjning under sommaren utan att behöva

begära socialbidrag.

1998/99:N229 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om a-kasseersättning.

1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om företagarnas

sociala trygghet.

Utskottet

Inledning

Under förra mandatperioden fattade riksdagen beslut

om en ny och allmän arbetslöshetsförsäkring (prop.

1996/97:107, AU13, rskr. 236). Den nya försäkringen,

som började gälla den 1 januari 1998, består av en

grundförsäkring och en frivillig

inkomstbortfallsförsäkring. Försäkringen regleras i

två lagar, lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring (ALF) som innehåller de

materiella reglerna och lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor som innehåller de

organisatoriska reglerna. Genom dessa lagar har den

tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

(KAS) sammanförts och omarbetats. Grundförsäkringen

motsvarar det tidigare kontanta

arbetsmarknadsstödet. Hela försäkringen

administreras av arbetslöshetskassor. Vid sidan av

de tidigare erkända arbetslöshetskassorna har det

bildats en från organisationer fristående kassa,

ALFA.

I samband med beslutet om införandet av en ny

lagstiftning beslutades även om vissa förändringar i

de då gällande lagarna. Dessa förändringar rörde

bl.a. ersättningsnivåer, arbetsvillkorets

utformning, reglerna som rör s.k. överhoppningsbar

tid och företagares ersättningsrätt. Dessa regler

har förts över till den nya lagen om

arbetslöshetsförsäkring.

Under den allmänna motionstiden hösten 1998 har det

väckts ett antal motioner som behandlar frågor

rörande arbetslöshetsförsäkringen. Till den del

dessa synpunkter på arbetslöshetsförsäkringen ingick

i ett ställningstagande till arbetsmarknads- och

sysselsättningspolitiken eller hade omedelbara

budgetpåverkande effekter har motionerna behandlats

i anslutning till beredningen av budgetpropositionen

för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:AU1). Övriga

motioner från den allmänna motionstiden som rör

arbetslöshetsförsäkringen behandlas i detta

betänkande. Som framgår av den inledande

redogörelsen över vilka motioner som skall behandlas

återfinns inte yrkanden från samtliga partier.

Utskottet har därför valt att i avsnittet som rör

allmänna frågor m.m. även redovisa de motioner i

denna fråga som behandlades samtidigt med

budgetpropositionen.

De motioner som behandlas i detta betänkande avser

olika konkreta frågeställningar.

Allmänna frågor m.m.

Synpunkter rörande arbetslöshetsförsäkringen

Moderaternas synpunkter som de har beskrivits i

utskottets budgetbetänkande (1998/99:AU1) kan

sammanfattas enligt följande.

Moderaterna anser att ersättningen vid arbetslöshet

genom en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring skall ses som ett

grundläggande skydd som omfattar alla. Försäkringen

skall vara en omställningsförsäkring som träder in

för att klara övergången från ett arbete till ett

annat och inte vara en permanent försörjning. För

att åstadkomma detta krävs att det införs en s.k.

bortre parentes. Det bör också införas ett

efterskydd under en övergångsperiod för dem som

riskerar att utförsäkras. Skyddet skall vara längre

för den äldre arbetskraften. Det grundläggande

försäkringsskyddet bör kunna kompletteras med

tilläggsskydd genom avtal. Kvalifikationskraven bör

höjas och ersättningsnivån sänkas till 75 %. Vidare

bör den indexering som sker genom anknytning till

löneökningstakten inom det berörda avtalsområdet tas

bort. Den lägsta ersättningsnivån bör sänkas till

210 kr per dag. Moderaterna föreslår också att

försäkringen till en större del skall finansieras

genom premier från de enskilda. De högre premierna

bör kompenseras genom lägre fackliga avgifter.

Vänsterpartiets synpunkter som de har beskrivits i

utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt

följande.

Partiet anser att arbetslöshetsförsäkringen skall

vara en omställningsförsäkring för den som av

konjunkturella eller strukturella skäl blir

arbetslös. Ersättningsnivåerna bör successivt höjas

till 90 % av den tidigare inkomsten. Vidare bör

dagpenningnivåerna höjas. De bör även följa den

allmänna löneutvecklingen.

Centerpartiets synpunkter som de har beskrivits i

ovannämnda budgetbetänkande kan sammanfattas enligt

följande.

Partiet påpekar att det under förra mandatperioden

medverkade till att en allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring infördes. Genom inrättandet

av en från de enskilda fackförbunden fristående

arbetslöshetskassa har valfriheten för de enskilda

ökat. Även möjligheten för företagare att erhålla

arbetslöshetsersättning har ökat avsevärt. Enligt

partiet återstår en del problem med grupper som har

svag anknytning till arbetsmarknaden. Dessa har

svårt att kvalificera sig. Detta gäller inte minst

ungdomar. Partiet anser att det bör införas en ny

arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att

alla garanteras en miniminivå och en

inkomstrelaterad del. Även egenfinansieringen bör

höjas så att den genomsnittliga medlemsavgiften

höjs.

Folkpartiets synpunkter som de har beskrivits i

utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt

följande.

Partiet anser att det bör införas en allmän och

obligatorisk försäkring. Försäkringen skall ge den

enskilde ekonomiskt skydd när han eller hon söker ny

sysselsättning. För att betona försäkringens

karaktär av omställningsförsäkring anser partiet att

ersättningsrätten bör tidsbegränsas. Vidare bör

egenfinansieringen via avgifter för de enskilda öka.

För att förbättra lönebildningen anser partiet att

medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom

olika verksamhetsområden beroende på löneläge och

arbetslöshetsnivå.

Miljöpartiets ståndpunkter som de har beskrivits i

ovannämnda budgetbetänkande kan sammanfattas enligt

följande.

Partiet anser att de olika ersättningssystemen vid

arbetslöshet, ohälsa och utbildning bör samordnas

och delvis slås samman. Ett enhetligt tak bör

införas i sjuk-, föräldra- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en

inkomstnivå på 6,5 basbelopp. För

arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta ett

höjt tak jämfört med dagens högsta ersättningsnivå

på 580 kr per dag, vilket motsvarar en inkomst på ca

5,3 basbelopp. Ersättningsnivån bör höjas till 85 %

av inkomster upp till 4,2 basbelopp och till 40 % av

inkomster därutöver. Även grundbeloppet bör höjas

till 246 kr per dag. Kvalifikationskravet för att

erhålla arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra

månaders arbete. Enligt partiet är det acceptabelt

att införa en s.k. bortre parentes endast om det är

klarlagt vad som skall följa därefter.

Motioner

I partimotion A221 framställer Vänsterpartiet

yrkanden som behandlas i detta betänkande. Partiet

framhåller att arbetsvillkoret har skärpts trots att

arbetsmarknaden fått större inslag av korttids- och

deltidsarbeten. Detta drabbar ungdomar, invandrare

och kvinnor. Partiet anser därför att det bör göras

en utvärdering av det nya arbetsvillkorets effekter

för olika utsatta grupper på arbetsmarknaden och för

försäkringens täckningsgrad. Vidare bör

kvalifikationsreglerna ändras så att även

anställningar med offentliga subventioner

kvalificerar (yrk. 1). Partiet påpekar också att det

under senare år har skett en skärpning av

arbetsvillkor och avstängningsregler. Detta innebär

att kraven på den arbetslöse har ökat. För den

enskilde kan t.ex. en informationsmiss få förödande

konsekvenser. De ökade kraven på arbetslösa måste

balanseras mot ökad möjlighet att få sin sak prövad.

Många arbetslösa är missnöjda med

arbetsförmedlingens agerande vilket innebär att det

kan vara svårt för dem att acceptera att

överprövningen av deras ärende sker i samma

organisation. Partiet föreslår därför att regeringen

ges i uppdrag att återkomma med förslag som syftar

till att förbättra de arbetslösas rättssäkerhet

(yrk. 7). Partiet motsätter sig införandet av en

s.k. bortre parentes. I stället för att angripa

arbetslöshetsförsäkringens regler för

återkvalifikation anser partiet att man bör studera

alternativa sysselsättningsprogram,

arbetstidsförkortningar och övergångslösningar till

pension (yrk. 3). Det bör också göras en översyn av

reglerna i syfte att stärka arbetslinjen (yrk. 4).

Regler som bör ses över är bl.a. ersättningsreglerna

för studerande, detta i syfte att öka

förutsättningarna för personer med svag ställning på

arbetsmarknaden att förbättra sin position via

utbildning. Vidare bör man analysera försäkringens

incitamentsstruktur. De nuvarande reglerna innebär

att fast anställda på deltid tvingas säga upp sin

anställning. Företagarnas ersättningsrätt bör också

studeras. Många arbetslösa bär på goda företagsidéer

men vågar inte satsa på grund av risken att förlora

sin rätt till ersättning. Slutligen bör man studera

hur försäkringsreglerna står i samklang med den nya

arbetsmarknaden. I vissa fall kan det vara

lönsammare att uppbära arbetslöshetsersättning än ta

korta anställningar.

Kristdemokraterna anser i partimotion A261 att det

bör införas en allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Alla som står till

arbetsmarknadens förfogande skall finnas inom

försäkringssystemet. Det bör också införas en från

parterna fristående kassa som skall administreras av

staten (yrk. 1). Partiet anser också att

arbetslöshetsförsäkringen i högre grad bör

avgiftsfinansieras. På det sättet uppnås ett bättre

samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Den

ökade kostnaden för den enskilde skall kompenseras

med en generell höjning av grundavdraget. Det bör

också tillsättas en utredning som ser över frågan om

branschvisa avgifter (yrk. 2 och 6). Vidare anser

partiet att arbetsvillkoret bör utformas i enlighet

med ARBOM-utredningens förslag, dvs. det bör vara

nio månaders kvalifikationstid (yrk. 3).

Arbetsvillkoret måste bli flexiblare. Allt arbete

såsom säsongs-, projekt- och deltidsarbete bör

kvalificera för arbetslöshetsersättning. För att

åstadkomma detta krävs att man slopar kravet på

minsta antal arbetade timmar per månad. I stället

bör den totala mängden utfört arbete över en

tidsperiod vara ersättningsgrundande (yrk. 4). Det

bör också införas en lägre tröskel för

nytillträdande på arbetsmarknaden. De allmänna

villkoren bör preciseras så att det framgår att den

arbetslöse själv aktivt måste söka arbete (yrk. 5).

I partimotion A257 (yrk. 22) anser Kristdemokraterna

att det krävs åtgärder för att förhindra

uppsägningar inom vård och omsorg. Sådana åtgärder

kan vara särskilda utbildnings- och kompetenshöjande

insatser. Partiet föreslår därför att

länsarbetsnämnderna ges möjlighet att skriva avtal

med kommuner och landsting om

utbildning/kompetensutveckling där alternativet

annars är öppen arbetslöshet.

I partimotion A214 framför Centerpartiet att

arbetslöshetsförsäkringen skall vara en

omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjning (yrk. 16). En tidsbegränsad

ersättningsrätt får dock inte leda till att den

enskilde står utan försörjning. Partiet anser därför

att det är viktigt att utreda alternativ och

analysera för- och nackdelar med dessa.

Miljöpartiet genom Barbro Johansson tar i motion

A253 upp frågor som rör avstängningsreglerna.

Partiet anser att de långa avstängningstiderna

motverkar sitt syfte. De nuvarande

avstängningstiderna grundar sig på ett ogrundat

antagande om att den som säger upp sig själv från en

anställning utan att kunna gå direkt till en annan

anställning hamnar i långvarigt beroende av

arbetslöshetsersättning. Det finns enligt partiet

inget belägg för detta antagande. Partiet föreslår

därför att man utreder eventuella samband mellan

uppsägning på egen begäran och behov av

arbetslöshetsersättning. Vidare föreslår partiet att

det utreds vilka specifika inlåsningseffekter som

avstängningsperioden har på arbetsmarknaden (yrk. 1

och 2). Partiet anser också att det bör genomföras

en utredning om inlåsningseffekter på

arbetsmarknaden i stort (yrk. 3).

Britt-Marie Lindkvist (s) tar i motion A227 upp en

fråga som rör försäkrade som uppbär vårdbidrag. Hon

påpekar att det nuvarande regelverket som rör

överhoppningsbar tid för vård av eget barn ibland

medför problem. Enligt nuvarande reglering är den

överhoppningsbara tiden i dessa fall begränsad till

två år. Detta innebär att personer med ett

handikappat eller svårt sjukt barn som erhåller

vårdbidrag under längre tid än två år inte får någon

arbetslöshetsersättning om de bli arbetslösa.

Motionären föreslår därför att all tid med

vårdbidrag skall räknas som överhoppningsbar tid.

Hans Karlsson m.fl. (s) anser i motion A266 att man

bör använda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att

förbättra tillgängligheten för funktionshindrade

samtidigt som det skapas arbete för arbetslösa i

bygg- och anläggningsbranschen. Vidare anser samma

motionärer i motion A270 att det bör göras en

översyn av arbetslöshetsförsäkringen i syfte att

undanröja regelfällor och möjliggöra för ungdomar

och invandrare att kvalificera för

arbetslöshetsersättning utan heltid och fast

anställning.

Utskottets ställningstagande

Genom införandet av den allmänna och sammanhållna

arbetslöshetsförsäkringen från år 1998 har

ersättningssystemet i viss mån anpassats till

förändringar på arbetsmarknaden. Alla som har en

förankring på arbetsmarknaden kan erhålla en

inkomstrelaterad ersättning. Det har även blivit

lättare för företagare att erhålla

arbetslöshetsersättning. På arbetsmarknadsområdet

sker dock kontinuerliga förändringar. Det finns

därför enligt utskottets mening ett behov av att

följa dessa förändringar för att kunna vidta

nödvändiga åtgärder. Givetvis är det viktigt att man

med jämna mellanrum ser över reglerna i

arbetslöshetsersättningen, särskilt med hänsyn till

att denna reglering har en stor betydelse för

människors ekonomiska situation. I dagarna har

Näringsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp med

uppgift att utreda en framtida

arbetslöshetsförsäkring. Avsikten med arbetsgruppen

är att förbättra den nuvarande försäkringens

funktionssätt. Gruppen skall bl.a. se över

regelverket i syfte att stärka arbetslinjen. Vidare

skall gruppen se över tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen. Gruppen skall redovisa

sitt resultat senast den 15 september 1999.

Utskottet välkomnar detta arbete.

En vanlig kritik som framförs mot dagens

ersättningssystem är att ersättningsrätten skulle

vara obegränsad i tiden. Kritikerna anser att det

därför bör införas en s.k. bortre parentes.

Utskottet kan konstatera att syftet med

arbetslöshetsförsäkringen har varit och fortfarande

är att ersätta den enskilde för inkomstförlust vid

arbetslöshet under en omställningsperiod fram till

ett nytt arbete. Att det är en

omställningsförsäkring behöver enligt utskottets

mening i första hand inte betyda att det är

nödvändigt att det finns en tidsmässig gräns för

ersättning. Omställning kan i stället betyda att man

hjälper den enskilde att byta yrke m.m. Det är också

viktigt att stärka arbetslinjen, dvs. att se till

att arbete och åtgärder som kan leda till nytt

arbete prioriteras framför passiv ersättning. I

detta arbete är det viktigt att klara ut vilka krav

som bör ställas på den enskilde, t.ex. vilken

aktivitet som skall krävas, vilka arbeten som måste

accepteras osv. Utskottet kan därför med

tillfredsställelse konstatera att den inriktning

regeringen valt genom uppdraget till arbetsgruppen

innebär att arbetslinjen skall sättas i centrum.

Utskottet föreställer sig att gruppen i sitt

kommande arbete med att föreslå åtgärder för att

stärka arbetslinjen även måste fundera över vilka

effekter avstängningsreglerna har. Är de

kontraproduktiva? Krävs det några förändringar för

att stärka arbetslinjen? Enligt vad utskottet har

erfarit kommer gruppen även att se över dessa

regler.

I detta sammanhang vill utskottet särskilt

uppmärksamma en fråga som rör risken att bli

utförsäkrad. Utskottet har fått kännedom om att

flera arbetsförmedlingar uppfattat att

förändringarna vad gäller vissa

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som genomfördes i

samband med behandlingen av budgetpropositionen,

innebar att förmedlingarna har ett minskat ansvar

för arbetslösa som håller på att bli utförsäkrade.

Förändringen innebar att det infördes en ny åtgärd

benämnd arbetspraktik. Samtidigt beslutades att

åtgärderna arbetsplatsintroduktion (API) och

arbetslivsutveckling (ALU) skulle avvecklas. Syftet

var bl.a. att minska antalet åtgärder och förenkla

regelverket. Utskottet vill betona att avsikten med

beslutet inte har varit att fler personer skall bli

utförsäkrade, utan att hävda arbetslinjen. Givetvis

skall arbetsförmedlingarna även i fortsättningen

prioritera långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna.

Det finns också många skäl som talar för att dessa

grupper bör kunna erbjudas

arbetsmarknadsutbildningar. Följden av förändringen

kan bli att incitamentet för arbetslösa att studera

ökar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna A214 yrkande 16 (c), A221 yrkandena 3 och

4 (v), A261 yrkandena 1 och 5 (kd) och A270 (s).

Även motion A253 yrkandena 1-3 (mp) bör avslås.

Utskottet kan till viss del instämma i de

synpunkter Vänsterpartiet för fram i motion A221 när

det gäller den enskildes krav på rättssäkerhet. Den

nuvarande ordningen innebär att förmedlingen skall

"pröva" om den enskilde verkligen står till

arbetsmarknadens förfogande. Om förmedlingen gör

bedömningen att så inte är fallet skall berörd

arbetslöshetskassa meddelas. Det är sedan kassan som

skall pröva om den försäkrade skall avstängas.

Utskottet har förståelse för att denna ordning kan

verka förbryllande för den enskilde.

Arbetsförmedlaren skall biträda och hjälpa den

arbetssökande samtidigt som han eller hon skall vara

kontrollant. Även om arbetsförmedlaren inte skall

fatta det avgörande beslutet kan det lätt uppfattas

som en intressekonflikt. Det bör noteras att

kassorna är obundna och självständigt skall fatta

ett beslut på grundval av vad förmedlingen anmält.

Att så är fallet framgår bl.a. av det förhållandet

att kassorna i flera fall bedömer att det inte finns

grund för avstängning. Utskottet är i nuläget inte

berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag.

Det bör noteras att arbetsgruppen bl.a. skall se

över tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen. Det kan

i detta sammanhang vara lämpligt att även belysa den

nu beskrivna frågan. Med hänsyn till det anförda

avstyrker utskottet motion A221 yrkande 7 (v).

Den fråga Britt-Marie Lindkvist behandlar i motion

A227 bör enligt utskottets mening tas upp i ett

vidare sammanhang. Utskottet utgår från att man inom

ramen för arbetsgruppens arbete även kommer att

överväga denna fråga. Utskottet avstyrker därför

motion A227 (s).

En fråga som tagits upp av både Vänsterpartiet och

Kristdemokraterna är utformningen av

arbetsvillkoret. I samband med införandet av en ny

arbetslöshetsförsäkring beslutades att

arbetsvillkoret skulle skärpas. Ändringen trädde i

kraft redan den 1 juli 1997. För rätt till

arbetslöshetsersättning krävs sex månaders arbete

med minst 70 arbetade timmar per månad, alternativt

ett s.k. timvillkor med arbete minst 450 timmar inom

en sammanhängande tid av sex kalendermånader med

arbete under minst 45 timmar under var och en av

dessa månader.

Även när det gäller arbetsvillkoret utgår utskottet

från att arbetsgruppen kommer att behandla det i

sitt arbete för att se om villkoret kan utformas så

att det bidrar till att förbättra arbetslinjen.

Utskottet syftar då främst på frågan om utformningen

av villkoret f.n. är sådan att det motverkar att

personer accepterar vissa former av arbeten.

Utskottet vill dock framhålla att de nuvarande

reglerna bygger på en godtagbar avvägning samtidigt

som det medger en viss flexibilitet. Det

arbetsvillkor som Kristdemokraterna förespråkar

skulle innebära att stora grupper inte skulle

kvalificera sig för den inkomstrelaterade delen av

arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle leda till

att många vid arbetslöshet skulle ställas utan

ekonomiskt skydd. Med hänsyn till vad som anförts är

utskottet inte berett att biträda motionerna A221

yrkande 1 (v) och A261 yrkandena 3 och 4 (kd).

Ett annat krav som framställts av Kristdemokraterna

är att finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen

ändras. Partiet förordar att den i högre grad blir

avgiftsfinansierad. Därigenom skulle

arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Frågor om

finansiering har som framgått av redogörelsen ovan

även tagits upp av andra partier. Dessa yrkanden har

behandlats av utskottet i samband med behandlingen

av budgetpropositionen (se bet. 1998/99:AU1 s. 39

f.).

Det nuvarande finansieringssystemet innebär att

kostnaderna för arbetslöshetsersättningen fördelas

på alla arbetstagare, både på dem som är försäkrade

och på dem som inte är det. Genom denna konstruktion

uppnår man en hög anslutningsgrad. Om man höjde

egenfinansieringen så att den motsvarar en tredjedel

av den totala kostnaden för

arbetslöshetsförsäkringen, vilket Kristdemokraterna

föreslår i sin motion, skulle kostnaderna för den

enskilde öka markant.

Uppfattningen om att differentierade egenavgifter

skulle påverka lönebildningen utgår från att de

fackliga organisationernas lönekrav på branschnivå

skulle anpassas mer till arbetslösheten bland de

egna medlemmarna om avgiften till kassan bättre

speglade kostnaden för arbetslöshetsersättningen.

Utskottet ansåg dock i sitt budgetbetänkande hösten

1998 (1998/99:AU1) att det fanns flera skäl som

talar mot ett sådant system. För att systemen skall

fungera i praktiken skulle det i princip krävas att

varje avtalsområde motsvarade en arbetslöshetskassas

verksamhetsområde, vilket inte är fallet. Ett rent

statligt system för arbetslöshetsersättningen skulle

vara uteslutet, eftersom samtliga försäkrade då

skulle tillhöra en och samma arbetslöshetskassa.

Alternativet skulle vara en ordning med

differentierade ersättningar som grundade sig på

yrkestillhörighet. En sådan ordning skulle kräva en

omfattande byråkrati. Till detta kommer att den nya

arbetslöshetskassan (ALFA) kan ansluta alla

yrkesgrupper.

Ett differentierat avgiftssystem skulle innebära

att man i vissa arbetslöshetskassor med hög

arbetslöshet hos medlemmarna skulle vara tvungen att

höja avgifterna mycket kraftigt. Fler personer

skulle då överväga att stå utanför försäkringen

eftersom de inte skulle anse sig ha råd att betala

dessa högre medlemsavgifter. Andra skulle välja att

teckna egna försäkringar. Detta skulle framför allt

gälla yrkesgrupper med låg arbetslöshet. Som nämnts

innebär det nuvarande systemet med höga statsbidrag,

som finansieras av arbetsgivaravgifter, och

medlemsinsats i form av finansierings- och

utjämningsavgift, att kostnaderna för arbetslösheten

fördelas på alla arbetstagare. Genom denna

konstruktion uppnår man således en hög

anslutningsgrad. Systemet har dessutom stora

fördelar ur administrativ synpunkt.

Utskottet har ingen annan ståndpunkt i dag. Med

hänsyn till detta avstyrker utskottet motion A261

yrkandena 2 och 6 (kd).

Utskottet behandlar avslutningsvis två

motionsyrkanden som i egentlig mening inte har

bäring på arbetslöshetsförsäkringen.

Vad gäller det synpunkter som Kristdemokraterna

framför i motion A257 om behovet av insatser för att

förhindra uppsägningar inom vård och omsorg kan

utskottet konstatera att detta behov måste ställas

mot andra, prioriterade krav på

arbetsmarknadsutbildningen. Det bör framhållas att

det i dag även är möjligt att anordna

arbetsmarknadsutbildning för personer som riskerar

att bli arbetslösa. Utskottet avstyrker därför

motion A257 yrkande 22 (kd).

När det sedan gäller motion A266 som förordar

satsningar för att förbättra tillgängligheten för

funktionshindrade har utskottet viss sympati för de

synpunkter som framförs i motionen. Enligt

utskottets mening är det dock viktigt att resurserna

i första hand används till att stärka den enskildes

möjlighet att få ett reguljärt arbete. För

närvarande är arbetslösheten hög inom

byggnadssektorn samtidigt som byggföretag har svårt

att rekrytera tillräckligt kvalificerad personal.

Detta tyder på att det behövs insatser i form av

arbetsmarknadsutbildning. En sådan satsning bör i

första hand prioriteras. Mot denna bakgrund är

utskottet inte berett att ställa sig bakom yrkandet.

Motion A266 (s) bör följaktligen avslås.

Deltidsarbetslöshet

Motioner

I partimotion A221 (yrk. 2) förklarar Vänsterpartiet

att arbetslöshetsersättningen inte får vara en

inkomstutfyllnad när arbetsgivare väljer att

anställa personal med begränsad arbetstid. Partiet

anser att lösningen är att ytterligare

arbetsrättsligt förstärka rätten till heltidsarbete

och att se till att arbetsförmedlingarna prioriterar

denna grupp. De nuvarande reglerna innebär att

framför allt kvinnor drabbas eftersom vissa

arbetsgivare inom kommuner, landsting, handel,

hotell och restaurang planerar sin verksamhet med

deltidsarbete. För att inte förlora sin

ersättningsrätt har många arbetstagare valt att

lämna sina deltidsarbeten. De nuvarande reglerna

diskriminerar kvinnor. Vänsterpartiet - som anser

att den speciella deltidsregeln bör slopas -

föreslår att den pågående utredningen bör lämna

förslag som undanröjer problemen för

deltidsarbetslösa.

Erik Arthur Egervärn (c) påpekar i motion A209 att

reglerna om deltidsbegränsning medför problem på

gles- och landsbygd eftersom många av

deltidsarbetena finns inom servicenäringen. Enligt

motionären är det svårt att höja

sysselsättningsgraden inom dessa företag. Han anser

därför att deltidsarbetslösa bör ges möjlighet att

"fyllnadsmarkera" mer än en period.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först nämna att arbetsrättsliga

aspekter på deltidsarbete kommer att behandlas i

betänkande AU8.

Regeringen har den 6 juni 1998 tillsatt en

utredning som skall behandla frågor som rör

deltidsarbetslösa. Av direktiven till utredningen

(dir. 1998:27) framgår att utredaren dels skall

beskriva och analysera hur förekomsten av

deltidsarbeten och tillfälliga arbeten har

utvecklats sedan början av 1980-talet, dels bedöma

hur förekomsten av dessa anställningsformer skulle

kunna tänkas utvecklas under de närmaste fem till

tio åren.

Utifrån analysen skall utredaren överväga om det

bör göras förändringar i de nuvarande reglerna om

rätt till arbetslöshetsersättning för

deltidsarbetande och personer med tillfälliga

arbeten. Syftet skall vara att stärka dessa gruppers

ställning. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av

omställningsförsäkring skall också bevaras.

Utredningen har nyligen lämnat sitt betänkande

1999:27 DELTA - Utredningen om deltidsarbete,

tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning.

Utredningens förslag kan sammanfattas på följande

sätt.

Den som är deltidsarbetslös och vill ha

"fyllnadsersättning" måste i samband med att han

eller hon ansöker om ersättning till

arbetslöshetskassan uppvisa ett intyg från

arbetsgivaren där det framgår att denne inte kan

erbjuda mer arbetstid. Även arbetsförmedlingen skall

få del av intyget. Intyget skall användas som

underlag i diskussionerna om den enskildes

handlingsplan. Efter sex månader skall ett nytt

intyg uppvisas. Den enskildes problem skall i första

hand lösas tillsammans med arbetsgivaren.

Arbetsförmedlingen kan också stödja arbetsgivaren

med beaktande av hur krävande omstruktureringar som

behöver genomföras för att den anställde skall få

önskad arbetstid. Det kan vara anställningsstöd och

företagsutbildning. Parallellt med att den anställde

söker lösningar hos arbetsgivaren kan andra

aktiviteter i samråd med arbetsförmedlingen pågå.

Ersättning skall kunna utgå i högst 52 veckor. Är

den deltidsanställde då fortfarande partiellt

arbetslös kan han eller hon inte längre erhålla

någon fyllnadsersättning. Den enskilde kan då välja

att antingen delta i ett anpassat

arbetsmarknadsprogram eller stanna kvar på

deltidsarbetet utan att erhålla

arbetslöshetsersättning.

Vidare föreslås att deltidsarbete för den som söker

heltidsarbete inte längre skall anses vara lämpligt

i arbetslöshetsförsäkringens mening.

Slutligen föreslår utredningen att ett det

genomförs ett tvåårigt projekt lett av AMS i

samarbete med arbetsmarknadens parter för att

utveckla och stödja etablering av branschanknutna

bemanningsföretag, DELTA-modeller.

Med hänsyn till att förslaget skall beredas inom

regeringskansliet är utskottet inte berett att göra

några ställningstagande med anledning av motionerna

A209 (c) och A221 yrkande 2 (v). Utskottet avstyrker

därför motionerna.

Företagare

I samband med införandet av den nuvarande lagen om

arbetslöshetsförsäkring genomfördes förbättringar

för företagare. En förändring som genomfördes rörde

kriteriet för när en företagare skall anses som

arbetslös. Den innebar att en företagare skall anses

som arbetslös när den personliga verksamheten i

rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha

upphört annat än tillfälligt. Detta innebär att

prövningen av om företagaren har upphört med

verksamheten skall göras mot bakgrund av samtliga

omständigheter i ärendet. Enstaka omständigheter,

såsom en kvarvarande skyldighet att vara registrerad

för mervärdesskatt eller innehav av F-skattesedel,

får inte vara avgörande för om en företagare skall

anses vara arbetslös. Inte heller det förhållandet

att en företagare, som har sin privatbostad på samma

fastighet som rörelsen eller i anslutning till

denna, bor kvar på näringsfastigheten efter den

definitiva nedläggningen av rörelsen bör i sig

innebära att arbetslöshetsersättning inte kan utgå.

Det är även möjligt för en företagare som blivit

arbetslös att under vissa förhållandena hyra ut

lokaler eller arrendera mark. Begreppet "samlad

bedömning" innebär också att man kan beakta en

medlems roll i ett kooperativ eller en ekonomisk

förening. Endast innehavet av ett förtroendeuppdrag

eller tillhörigheten till ett kooperativ eller en

förening bör inte vara avgörande för den enskildes

möjlighet att erhålla ersättning. Det väsentliga vid

bedömningen är medlemmens funktion och inflytande

samt ekonomiska engagemang i och beroende av

kooperativet eller föreningen och om detta hindrar

personen i fråga från att stå till arbetsmarknadens

förfogande.

Vidare infördes en möjlighet för företagare att

betraktas som arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll

i en och samma verksamhet. Uppehållet får dock inte

till någon del vara av säsongskaraktär.

Ersättningsrätten är begränsad till ett avbrott.

Under uppehållet får det inte bedrivas någon

verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som

arbetslös och stå till arbetsmarknadens förfogande.

I likhet med när verksamheten avvecklas definitivt

skall företagaren i dessa situationer kunna hyra ut

lokaler eller arrendera ut mark.

Vid bestämmande av företagarnas dagpenning är

huvudregeln att den skall beräknas på ett genomsnitt

av inkomsterna från rörelsen under de senaste tre

åren, exklusive avvecklingsåret, före

arbetslöshetens inträde.

Om företagaren har bedrivit verksamhet kortare tid

än tolv månader och innan dess varaktigt haft

anställning som arbetstagare kan dagsförtjänsten, om

det är till fördel för henne eller honom, beräknas

på grundval av inkomsten som anställd.

Motioner

Centerpartiet påpekar i partimotion N238 (yrk. 18)

att det, för att fler företagare skall starta och

driva företag, är viktigt att företagare i likhet

med löntagare har ett trygghetssystem att falla

tillbaka på. Partiet anser att det genomförts en del

förbättringar för företagare att kunna erhålla

arbetslöshetsersättning och syftar då på de

förändringar som genomfördes när den nya lagen

infördes. Partiet konstaterar dock att det inte

finns någon tillfredsställande möjlighet att erhålla

arbetslöshetsersättning för deltidsföretagare.

Vidare anser partiet att eftersom arbetsmarknaden

förändras i snabb takt bör hela trygghetssystemet

ses över för att anpassas till den nya situationen.

Flera motioner rör reglerna om bestämmandet av

företagares dagpenning.

Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s) framhåller

i motion A222 att det är ett stort steg att starta

eget företag. Det krävs insatser i form av tid,

kraft och resurser. För många är starta-eget-

bidraget en bra grund att stå på. Enligt

motionärerna uppstår huvudproblemet för många

nystartade företag på grund av ersättningsreglerna

efter cirka tio månader. Vid denna tidpunkt skall

företagaren bestämma sig för om han eller hon skall

fortsätta med verksamheten eller inte, eftersom det

tar cirka två månader att avveckla en rörelse. På

grund av den osäkerhet många känner och då det är

ett stort risktagande att fortsätta att driva

företaget efter de tolv månaderna väljer många att

lägga ned verksamheten och bli arbetslösa i stället.

Motionärerna föreslår därför att regeringen ser över

problematiken med den ekonomiska ersättningen vid

arbetslöshet.

Rune Berglund (s) anser i motion A244 att det bör

skapas övergångsregler som innebär att företagaren

bör ha kvar de förmåner som han eller hon har

uppnått som löntagare enligt den sociala

skyddslagstiftningen.

Inger Lundberg (s) påpekar i motion A271, delvis,

att det finns en risk för att företagare som väljer

att driva ett osäkert företag under för lång tid

förlorar sin tidigare ersättningsnivå.

Vidare tar olika motioner upp frågor som rör bl.a.

säsongsföretagare och kooperativ.

I syfte att stimulera företag i glesbygd anser Ann-

Kristine Johansson och Lisbeth Staaf-Igelström (båda

s) i motion A245 att det bör genomföras en

försöksverksamhet som innebär att säsongsföretagare

skall kunna få arbetslöshetsersättning under månader

som de har små eller inga intäkter.

Erik Arthur Egervärn (c) framför i motion A210

förslag som innebär att företagare bör få rätt att

erhålla arbetslöshetsersättning under en tillfällig

svacka i företaget på grund av säsong eller annan ej

påverkbar situation. Rätten skall gälla under

begränsad tid och det skall vara möjligt för

företagaren att aktivt arbeta i företaget under

ersättningsperioden. Han anser också att

enmansföretagare bör få en möjlighet att studera

samtidigt som han eller hon erhåller

arbetslöshetsersättning.

Anita Johansson m.fl. (s) anser i motion A251 att

man bör utreda ett svenskt system för omvandling av

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till

insats i nystartade kooperativa företag.

Enligt Kenneth Johansson (c) i motion N229 (yrk. 1)

är många arbetslöshetskassors tolkning av

företagarbegreppet när det gäller små arbets- eller

personalkooperativ felaktig. Detta får till följd

att många arbetslösa avstår från att starta

kooperativ.

Utskottets ställningstagande

För att minska arbetslösheten krävs att

nyföretagandet ökar. Under de senaste åren har man

vidtagit olika åtgärder för att underlätta

företagande. Detta arbete har nu intensifierats. En

åtgärd som syftat till att underlätta för företagare

är förbättringen av företagares möjligheter att

erhålla arbetslöshetsersättning. Som framgår av den

inledande redogörelsen gjordes flera principiellt

viktiga ändringar av deras rätt till ersättning

under år 1997.

Företagarnas ersättningsrätt har alltid varit

omdiskuterad. Skäl som anförts emot sådan

ersättningsrätt är att det är svårt att kontrollera

om företagare verkligen står till arbetsmarknadens

förfogande. Vidare kan en alltför generös

ersättningsrätt bli ett slags subvention och

indirekt leda till att andra företag drabbas. Mot

detta har anförts att denna grupp i likhet med andra

grupper behöver ekonomisk trygghet.

De förändringar som genomfördes 1997 var enligt

utskottets mening en bra avvägning mellan de olika

ståndpunkterna. Genom införandet av kriteriet

"samlad bedömning" har en mer nyanserad bedömning av

ersättningsrätten möjliggjorts. Vidare innebär

möjligheten att ha ett tillfälligt uppehåll i

rörelsen att risken för kapitalförstöring minskar

samtidigt som det är lättare att återuppta

verksamheten. Den nya beräkningen av dagpenningens

storlek innebär att fler personer törs starta nya

företag.

Utskottet avvisar tanken att man skall tillåta

säsongsföretagare att erhålla

arbetslöshetsersättning under lågsäsong. En sådan

ersättningsrätt skulle innebära att det införs en

form av företagssubvention. Utskottet kan däremot ha

viss förståelse för de synpunkter som framförts om

att övergångstiden borde förlängas när det gäller

dagpenning för personer som får sin ersättning

beräknad efter inkomst i tidigare anställning. En

del personer som startar nya företag kan känna viss

oro när de närmar sig tolvmånadersgränsen. Men en

förlängning av denna tid kräver ytterligare

övervägande.

Som framgår ovan har lagändringarna varit i kraft

under knappt ett och ett halvt år. Enligt utskottets

mening bör man låta regeländringarna få verka ett

tag innan ändringar övervägs. Utskottet utgår från

att regeringen i sitt fortsatta arbete med att hitta

åtgärder som kan stimulera företagandet även väger

in arbetslöshetsförsäkringens roll och om så krävs

föreslår förändringar. I detta arbete är det viktigt

att man även väger in det kooperativa företagandet.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den förutnämnda

arbetsgruppen bl.a. se över frågan bestämmandet av

dagpenningen för företagare.

Utskottet är därför inte berett att göra några

uttalanden med anledning av motionerna A210 (c),

A222 (s), A244 (s), A245 (s), A251 (s), A271 delvis

(s) och N238 yrkande 18 (c). Samtliga dessa motioner

bör avslås.

Avslutningsvis vill utskottet beröra den

frågeställning som tas upp i motion N229. I samband

med behandlingen av förslaget i propositionen om en

ny arbetslöshetsförsäkring som rörde företagares

ersättningsrätt övervägdes särskilt hur man skulle

se på personer som var verksamma inom kooperativ

eller föreningar (se bet. 1996/97:AU13 s. 36).

Ersättningsrätten för dem skulle bestämmas utifrån

en samlad bedömning. De förut återgivna uttalandena

i propositionen är alltså vägledande för kassorna.

Samtidigt bör understrykas att det finns många

faktorer som kassorna har att väga in när de skall

bedöma ersättningsrätten i det enskilda fallet. Det

är lätt att bortse från detta, och vid ett hastigt

påseende kan det verka som om kassorna inte följer

lagens intentioner. Utskottet vill erinra om att

försäkrade alltid har rätt att överklaga beslut som

de anser vara felaktiga. Utskottet avstyrker därför

motion N229 yrkande 1 (c).

Studier

Motioner

Centerpartiet påpekar i partimotion A214 att ca 2

miljoner personer saknar gymnasiekompetens

motsvarande treårig gymnasieutbildning i svenska,

engelska och matematik. Partiet anser att det bör

övervägas att ge arbetslösa möjlighet att läsa in

gymnasiekompetens som en första åtgärd före andra

insatser. I detta sammanhang bör det också övervägas

att införa en generell utbildningsgaranti som ger

fler personer möjlighet att läsa in gymnasieskolans

kärnämnen eller komplettera tidigare utbildning

samtidigt som de erhåller arbetslöshetsersättning

(yrk. 2).

Flera motioner rör frågor om studerandes rätt till

arbetslöshetsersättning under sommarferier.

I partimotion Ub453 framställer Centerpartiet krav

på att reglerna för vad som skall anses som

överhoppningsbar tid ändras så att studenter i

framtiden skall ha rätt till arbetslöshetsersättning

om de inte får något sommararbete (yrk. 17).

Även Britt-Marie Lindqvist och Laila Bäck (båda s)

anser i motion A226 att reglerna för

överhoppningsbar tid vid studier bör ändras så att

det blir lättare för studerande att erhålla

arbetslöshetsersättning.

Liknande synpunkter framförs av Christina Axelsson

och Anita Johansson (båda s) i motion A228 och av

Inger Lundberg (s) i motion A271, delvis. En översyn

av reglerna bör ske med syftet att studier skall

stimuleras.

Maria Larsson och Gunilla Tjernberg (båda kd)

framför i motion Ub716 också kritik mot de nya

reglerna om överhoppningsbar tid. Motionärerna anser

att dessa ger felaktiga signaler som inte är

förenliga med ambitionen att höja utbildningsnivån.

Det är olyckligt att studerande hänvisas till

socialbidrag. Motionärerna föreslår därför att det

skapas ett regelverk som inte missgynnar utbildning

och kompetenshöjning (yrk. 1). Vidare anser de att

reglerna bör ändras så att studerande kan klara sin

försörjning under sommaren utan att behöva begära

socialbidrag (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknaden ställer allt större krav på utbildad

arbetskraft. Många människor har i dag inte

tillräcklig utbildning för att kunna möta de krav

arbetsmarknaden ställer. Kraven kommer att öka

ytterligare i framtiden. På sikt finns en risk att

tillväxten kommer att hämmas. Det är därför viktigt

att det görs rejäla satsningar på utbildning på alla

nivåer. Det krävs satsningar på den reguljära

utbildningen för att möta framtidens krav. Även inom

arbetslivet behövs omfattade kompetensutveckling så

att arbetstagarna förbereds för de framtida

förändringarna. Här är det enligt utskottets

uppfattning viktigt att arbetsgivaren tar ett större

ansvar. Regeringen har i samband med

budgetpropositionen aviserat att den under år 1999

kommer att återkomma med förslag om hur

kompetensutvecklingen skall förstärkas. Det krävs

också stora utbildningssatsningar för de personer

som nu är arbetslösa. Många av dem saknar

gymnasiekompetens. För att möta detta behov görs

sedan några år tillbaka en särskild

vuxenutbildningssatsning, det s.k. Kunskapslyftet,

som skall bidra till förnyelse och omställning i

arbetslivet. Målgruppen är i första hand arbetslösa

vuxna som helt eller delvis saknar treårig gymnasial

kompetens. Även arbetsmarknadsutbildningen är av

stor betydelse för att arbetslösa skall kunna

förbättra sina möjligheter att få ett arbete. Dessa

utbildningar är framför allt viktiga för att

motverka s.k. flaskhalsar. Utskottet har vid flera

tillfällen påpekat betydelsen av att denna åtgärd

prioriteras.

Utskottet har ingen annan åsikt än den

Centerpartiet för fram i motion A214 att det är

viktigt att så många som möjligt förvärvar

gymnasiekompetens i svenska, engelska och matematik,

vilket politiken också syftar till. Utskottet delar

dock inte partiets synpunkt att sådan utbildning

generellt skall vara ett slags första åtgärd eller

att det skall införas en form av garanti. Givetvis

är det bra om man har som målsättning att så många

som möjligt får gymnasiekompetens. Som i alla

situationer måste man dock göra en avvägning från

fall till fall av vad som är den lämpligaste

åtgärden för den enskilde. För många arbetslösa kan

det tänkas att en adekvat arbetsmarknadsutbildning

är en bättre väg till ett reguljärt arbete. Med

hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion

A214 yrkande 2 (c).

Utskottet övergår nu till att behandla den

frågeställning som har tagits upp i flera motioner

och som rör studerandes ersättningsrätt under

ferierna. Frågan är föranledd av de ändrade reglerna

om s.k. överhoppningsbar tid i den nya lagen om

arbetslöshetsförsäkring. För att erhålla

arbetslöshetsersättning krävs att man uppfyller ett

arbetsvillkor. I de flesta fall har sökande som

heltidsstuderar inte arbetat under studietiden i

sådan omfattning att de uppfyller dessa villkor.

Tidigare kunde heltidsstuderande ändå erhålla

arbetslöshetsersättning eftersom de kunde

tillgodoräkna sig arbete som utförts före

studietiden. Detta berodde på att studerande under

vissa förutsättningar fick räkna studietiden som

överhoppningsbar tid. Sistnämnda framgick av 8 § i

den tidigare lagen om arbetslöshetsförsäkring som

bl.a. stadgade följande.

"Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte

tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund

av

- - - - -

2. heltidsutbildning som den försäkrade har

avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts

av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst

fem månader, - - - -"

Den andra punkten tolkades av vissa

arbetslöshetskassor så att om heltidsutbildning

föregåtts av minst fem månaders sammanhängande

förvärvsarbete på heltid var den studerande

berättigad till ersättning under ferierna. Ett krav

var dock att ferieuppehållet skulle överstiga 45

kalenderdagar. Det ställdes således inte något krav

på att utbildningen skulle vara avslutad.

I den nya lagens motsvarande bestämmelse, 16 §

punkt 2, har det gjorts ett tillägg till andra

punkten. Bestämmelsen har följande lydelse.

"2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har

avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts

av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst

5 månader,"

Av författningskommentaren till denna bestämmelse

(prop. 1996/97:107 s. 151) framgår att det var en

förändring i sak som innebar att det skall vara

fråga om avslutad heltidsutbildning. Det krävs

alltså numera att utbildningen är avslutad innan

tiden i studier kan räknas som överhoppningsbar. Det

finns ingen gräns för den tid som är

överhoppningsbar.

Nu var det inte alla grupper av studerande som

berördes av förändringen. För det första gällde den

inte personer som deltar i arbetsmarknadsutbildning

och utbildning enligt förordningen (1996:1654) om

särskilt utbildningsbidrag. Tid under vilken man

deltar i dessa utbildningar räknas alltid som

överhoppningsbar om den inte är att betrakta som

s.k. tillgodoräkningsbar tid. Detta framgår av 17 §

4 punkten i den nya lagen.

För de studenter som erhållit

arbetslöshetsersättning redan sommaren före var det

inte heller något problem. Eftersom dessa redan hade

påbörjat en ersättningsperiod hade de rätt att

utnyttja hela perioden, förutsatt att det inte

förflutit tolv månader sedan de senast erhöll

arbetslöshetsersättning. Detta följer av 23 § ALF.

De personer som kunde få problem var de som inte

hade erhållit någon arbetslöshetsersättning sommaren

före. För dessa personer hade mer än tolv månader

förflutit sedan de senast fick ersättning. Det

krävdes därmed att de slutade sin heltidsutbildning

för att de skulle kunna få arbetslöshetsersättning.

Regeringen uppmärksammade problemet och gav inför

sommaren 1998 AMS i uppdrag att prioritera de

personer som inte hade rätt till

arbetslöshetsersättning så att de kunde erbjudas

feriearbete eller någon form av åtgärd. Vidare

ändrades förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd

så att de personer som deltog i en åtgärd med

utbildningsbidrag skulle erhålla samma ersättning

som de skulle haft om de varit berättigade till

arbetslöshetsersättning.

Utskottet kan konstatera att de ovan beskrivna

förhållandena även kommer att gälla sommaren 1999.

Utskottet har inhämtat att några särskilda åtgärder

inte har planerats inom Regeringskansliet för den

kommande sommaren.

Utskottet delar inte den synpunkt som framställs av

vissa motionärer att reglerna bör återställas.

Enligt utskottets mening bör saken övervägas vidare.

Man kan bl.a. fråga sig om denna kategori studerande

i stället bör erhålla någon annan form av bidrag.

Det bör betonas att det grundläggande kravet för

rätt till ersättning, nämligen att stå till

arbetsmarknadens förfogande och att vara aktivt

arbetssökande, även gäller för denna grupp.

Försäkringen får inte bli en rätt till ersättning

under studieuppehåll. Skall reglerna om

överhoppningsbar tid ändras måste man beakta att

ersättningen inte blir eller uppfattas som en

möjlighet till betald ledighet. Eftersom saken har

beröring med frågan om hur arbetslinjen skall kunna

stärkas utgår utskottet från att den kommer att

övervägas i den arbetsgrupp som tillsatts av

regeringen.

Utskottet utgår från att arbetsgruppen, som skall

redovisa sitt uppdrag efter sommaren, kommer att

behandla samtliga nu berörda frågor i ett sammanhang

så att en enhetlig lösning kan åstadkommas. Detta

får till följd att det ovan beskrivna problemet kan

uppstå även i sommar. Utskottet bedömer dock att

möjligheten att få semestervikariat ökat t.ex. inom

vård och omsorg runt om i landet liksom inom andra

sektorer av arbetsmarknaden. Utskottet utgår från

att regeringen noggrant kommer att följa frågan och

om så krävs vidta nödvändiga åtgärder.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A226 (s), A228 (s), A271 delvis

(s), Ub453 yrkande 17 (c) och Ub716 yrkandena 1 och

2 (kd).

Rätt till "semester"

Vänsterpartiet påpekar i partimotion A221 (yrk. 6)

att förutsättningen för att arbetslösa skall kunna

erhålla arbetslöshetsersättning är att han eller hon

står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär

att en arbetslös bara kan fara på semester om

ersättningen kan undvaras. Många arbetslösa och då

speciellt långtidsarbetslösa har inte det ekonomiska

utrymmet att avstå från ersättningen. Partiet

föreslår därför att det införs ett system som

innebär att arbetslösa, utan att förlora sin

arbetslöshetsersättning, skall kunna få vara

"semesterlediga".

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast våren 1998 tagit ställning till

en liknande motion (1997/98:AU5). Vid utskottets

behandling hänvisades till att en förutsättning för

ersättningsrätt är att den arbetslöse står till

arbetsmarknadens förfogande. Utskottet uttryckte en

viss förståelse för en sådan möjlighet till

"ledighet" men var ändå inte berett att föreslå en

ordning som innebar att man skulle göra undantag

från de grundläggande principerna i försäkringen.

Vidare påpekades att en möjlighet till "ledighet"

under skollov och semestrar skulle innebära att den

arbetslöse inte stod till förfogande under perioder

då möjligheten till vikariatsanställningar allmänt

sett bör vara som störst. Utskottet står fast vid

detta ställningstagande varför motion A221 yrkande 6

(v) avstyrks.

Familjehem

I partimotion A261 påtalar Kristdemokraterna att

familjehemsföräldrar som regel inte kan erhålla

arbetslöshetsersättning. Partiet anser att

arbetstagarbegreppet bör ändras så att även denna

grupp kan erhålla ersättning (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till

arbetslöshetsersättning har behandlats i flera

tidigare betänkanden (1996/97:AU13 och 1997/98:AU5).

Senaste gången var våren 1998. I betänkandet

lämnades en kort redogörelse för vilka regler som

gäller i dessa fall enligt följande. Med familjehem

avses ett enskilt hem som på uppdrag av

socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård

och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad.

Enligt hittillsvarande praxis kan en person i

egenskap av familjehemsförälder eller

fosterhemsförälder inte erhålla medlemskap i en

arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som

han eller hon utför ansetts tillgodoräkningsbart i

arbetsvillkoret. Tiden i arbetet har inte heller

ansetts vara s.k. överhoppningsbar tid.

Utskottet har inte varit berett att föreslå någon

förändring. Detta gäller alltjämt. Utskottet

avstyrker därför motion A261 yrkande 7 (kd).

Biståndsarbetare m.m.

I partimotion A261 påpekar Kristdemokraterna att ett

lagförslag aviserats som innebär att anställda i

enskilda organisationer, exempelvis biståndsarbetare

och missionärer, inte skall ha rätt att vara

anslutna till en arbetslöshetskassa om deras

utlandsvistelse överstiger ett år. Partiet anser att

det bör göras ett tillkännagivande med innebörden

att biståndsarbetare och missionärer även i

framtiden skall ha rätt att vara anslutna till

arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Det som Kristdemokraterna syftar på är ett förslag

om en ny lag om socialförsäkringar som Utredningen

om socialförsäkringens personkrets lade fram i april

1997 (SOU 1997:72). Utredningen föreslog att den

svenska sociallagstiftningen skall delas i två

delar, vilka i princip skall vara oberoende av

varandra. Den ena delen skall innehålla förmåner som

grundas på bosättning i Sverige och den andra

förmåner som är beroende av förvärvsarbete här i

landet. Vidare föreslogs att det tudelade

socialförsäkringssystemet skulle regleras i en ny

gemensam ramlag (socialförsäkringslagen), som bl.a.

skulle innehålla bestämmelser om bosättning och

arbete i Sverige, omfattningen av de båda

försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar

utomlands samt vissa handläggningsregler. Enligt

förslaget skulle arbetslöshetsförsäkringen inordnas

under den arbetsbaserade delen. Förslaget innebar

också att bl.a. biståndsarbetare som var utsända mer

än ett år skulle förlora sin rätt att tillgodoräkna

sig det arbetet vid bestämmande av

arbetslöshetsförsäkring.

Lagförslaget bereds för närvarande i

Regeringskansliet, och enligt uppgift från

Socialdepartementet skall en proposition överlämnas

till riksdagen denna vår. Vid remissbehandling har

det framförts omfattande kritik mot att

arbetslöshetsförsäkringen skall omfattas av den

föreslagna lagen. Enligt vad utskottet erfarit

kommer propositionen inte heller att innehålla något

sådant förslag. Med hänsyn till det anförda

avstyrker utskottet motion A261 yrkande 8 (kd).

Lönegaranti

I motion A285 tar Carin Lundberg och Hans Stenberg

(båda s) upp en fråga som rör rätten till

lönegarantiersättning. Enligt motionärerna innebär

de nuvarande reglerna att en arbetstagare som

arbetar i ett företag som försätts i konkurs bara

får lönegarantiersättning under den uppsägningstid

han eller hon har rätt till enligt

anställningsskyddslagen. Om det i kollektivavtal

finns regler om uppsägningstider som är

fördelaktigare än anställningsskyddslagen får

arbetstagaren ändå bara ersättning motsvarande den

tid som föreskrivs i sistnämnda lag. Därefter kan

den arbetslöse erhålla arbetslöshetsersättning.

Detta får till följd att avtalen sätts ur spel och

den enskilde drabbas av ekonomisk otrygghet.

Utskottets ställningstagande

Om en arbetsgivare har försatts i konkurs kan

arbetstagaren erhålla statlig lönegaranti för bl.a.

fordran på lön och uppsägningslön enligt vad som

följer av 12 § förmånsrättslagen. I de fall en

arbetstagare har en fordran på grund av

uppsägningslön beräknas ersättningen efter den

uppsägningstid som framgår av 11 §

anställningsskyddslagen. Enligt nämnda bestämmelse

är ersättningen begränsad till att omfatta de sista

sex månaderna av arbetstagarens anställningstid.

Regeln innebär att den längsta möjliga

uppsägningstiden enligt anställningsskyddslagen,

nämligen sex månader om den sammanlagda

anställningstiden överstiger 10 år, omfattas av

lönegarantin. Är uppsägningstiden kortare, t.ex.

fyra månader, kan man även beakta lönefordringar som

avser de två sista månaderna före uppsägningen.

Enskilda anställningsavtal eller kollektivavtal som

innehåller andra för arbetstagaren förmånligare

uppsägningstider skall inte beaktas vid bestämmande

av lönegarantin. Garantin för lönefordran är

begränsad till 100 000 kr per arbetstagare.

Regeringen har den 21 december 1995 tillsatt en

kommitté (Förmånsrättskommittén) med uppdrag att

utreda frågor om bl.a. förmånsrätt i konkurs och

lönegaranti (dir. 1995:163). Förmånsrättskommittén

har nyligen lämnat sitt huvudbetänkande (SOU

1999:1). Kommittén har föreslagit en del

förändringar som avser 12 § förmånsrättslagen. Dessa

förslag berör inte frågan om man skall beakta

enskilda avtal eller kollektivavtal vid bestämmandet

av i vilken utsträckning fordran på uppsägningslön

skall omfattas av garantin. Förslagen kommer nu att

beredas inom Regeringskansliet.

Med hänsyn till att dessa bestämmelser för

närvarande är under översyn är utskottet inte berett

att göra något ställningstagande med anledning av

motion A285 (s). Motionen bör därför avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmän inriktning och

bortre parentes m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 16,

1998/99:A221 yrkandena 3 och 4, 1998/99:A261

yrkandena 1 och 5 samt 1998/99:A270,

res. 1 (m, kd, fp)

res. 2 (v)

res. 3 (c)

2. beträffande avstängningsregler

att riksdagen avslår motion 1998/99:A253 yrkandena 1-3,

res. 4 (mp)

3. beträffande tillsyn

att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 7,

res. 5 (v)

4. beträffande överhoppningsbar tid

att riksdagen avslår motion 1998/99:A227,

res. 6 (kd)

5. beträffande arbetsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A221 yrkande 1 samt

1998/99:A261 yrkandena 3 och 4,

res. 7 (m) - motiv.

res. 8 (v)

res. 9 (kd)

6. beträffande arbetslöshetsförsäkringens

finansiering

att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkandena 2 och 6,

res. 10 (m, kd, fp)

7. beträffande arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 22,

res. 11 (kd)

8. beträffande arbetslösa

byggnadsarbetare

att riksdagen avslår motion 1998/99:A266,

9. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A209 och

1998/99:A221 yrkande 2,

res. 12 (v)

res. 13 (c)

10. beträffande företagares

ersättningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A210, 1998/99:A222,

1998/99:A244, 1998/99:A245, 1998/99:A251,

1998/99:A271 i motsvarande del och 1998/99:N238

yrkande 18,

res. 14 (v)

res. 15 (c)

11. beträffande kooperativ

att riksdagen avslår motion 1998/99:N229 yrkande 1,

res. 16 (c)

12. beträffande utbildningsgaranti m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 2,

res. 17 (c)

13. beträffande arbetslöshetsersättning

under ferierna

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A226, 1998/99:A228,

1998/99:A271 i motsvarande del, 1998/99:Ub453

yrkande 17 samt 1998/99:Ub716 yrkandena 1 och 2,

res. 18 (v, kd, c)

14. beträffande rätt till semester

att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 6,

res. 19 (v)

15. beträffande familjehem

att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkande 7,

res. 20 (kd)

16. beträffande biståndsarbetare m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkande 8,

17. beträffande lönegaranti

att riksdagen avslår motion 1998/99:A285.

Stockholm den 2 mars 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson

(v), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Martin

Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling

(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s),

Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld (v), Maria

Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro

Johansson (mp), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman

(m) och Agne Hansson (c).

Reservationer

1. Allmän inriktning och bortre parentes

m.m. (mom. 1)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg

(m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Genom införandet" och slutar med "A270 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det i samband med att

den nuvarande lagstiftningen infördes påstods att

den innebar en anpassning av

arbetslöshetsförsäkringen till den framtida

arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening är detta

påstående felaktigt. Förändringarna som genomfördes

var inte tillräckliga. Att även regeringen är av den

uppfattningen framgår med all önskvärd tydlighet av

det förhållandet att det nu tillsätts en arbetsgrupp

- drygt ett år efter det att lagen trätt i kraft -

som skall "utreda en framtida

arbetslöshetsförsäkring". Utskottet anser att det är

viktigt att försäkringen utformas på ett sådant sätt

att incitamenten ökar för den enskilde att ta ett

reguljärt arbete, dvs. att den skall vara en

omställningsförsäkring. Det bör införas en allmän

och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förutom

att den skall bidra till att öka incitamenten för

den enskilde att hitta ett nytt arbete skall den

bygga på en rimlig inkomstrelaterad ersättningsnivå

som innebär att den arbetslöse inte skall behöva

komplettera med socialbidrag. Vidare skall

försäkringen bidra till att ge den enskilde trygghet

att pröva något nytt. Administrationen av

försäkringen bör utformas så att alla kan vara

försäkrade, dvs. att personer som av ett eller annat

skäl inte vill tillhöra de fackliga

arbetslöshetskassorna ges möjlighet att ansluta sig.

Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till

känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker

utskottet motion A261 yrkandena 1 och 5 (kd) samt

avstyrker motionerna A214 yrkande 16 (c), A221

yrkandena 3 och 4 (v) och A270 (s).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning och bortre

parentes m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 1

och 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214

yrkande 16, 1998/99:A221 yrkandena 3 och 4 samt

1998/99:A270 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Allmän inriktning och bortre parentes

m.m. (mom. 1)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"En vanlig" och slutar med "A270 (s)" bort ha

följande lydelse:

En stor del av arbetslöshetsproblemet är av

strukturell art. Det handlar om kompetensproblem och

regionala svårigheter på arbetsmarknaden men också

om effekter av den könssegregerade arbetsmarknaden.

I början av 90-talet rådde den fulla

sysselsättningen samtidigt som

arbetslöshetsförsäkringen hade som mest förmånliga

villkor. De senaste årens försämringar av

arbetslöshetsförsäkringen har inte bidragit till att

arbetslösheten minskat. Ersättningsperioderna är

tidsbegränsade och relativt korta. Den grundläggande

tanken är att en aktiv arbetsmarknadspolitik som

bygger på arbetslinjen medför att det är möjligt att

återkvalificera sig. Så länge detta är meningsfullt

skall det inte hindras av godtyckliga tidsregler.

Misslyckanden på arbetsmarknad och i det politiska

systemet får inte innebära att den enskilde

straffas. I stället för att angripa reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen bör alternativa

sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar och

övergångslösningar till pension studeras. Utskottet

anser därför i likhet med Vänsterpartiet att frågan

om införandet av en s.k. bortre parentes bör avföras

från diskussionen.

Vidare anser utskottet att det bör göras en översyn

av reglerna i syfte att stärka arbetslinjen. Det bör

göras en översyn av ersättningsreglerna för

studerande. De nuvarande reglerna som bl.a. innebär

att många studerande inte kan erhålla någon

arbetslöshetsersättning under ferierna ger felaktiga

incitament. Reglerna bör i stället vara utformade så

de stimulerar till aktivitet då den enskilde står

till arbetsmarknadens förfogande. Härigenom

förbättras förutsättningarna för personer med svag

ställning på arbetsmarknaden att förstärka sin

position via utbildning. Det bör också göras en

analys av försäkringens incitamentsstruktur. De

nuvarande reglerna innebär att fast anställda på

deltid tvingas säga upp sin anställning.

Företagarnas ersättningsrätt bör också studeras.

Många arbetslösa bär på goda företagsidéer men vågar

inte satsa på grund av risken att förlora sin rätt

till ersättning. Slutligen bör man studera hur

försäkringsreglerna står i samklang med den nya

arbetsmarknaden. I vissa fall kan det vara

lönsammare att uppbära arbetslöshetsersättning än

att ta korta anställningar.

Vad utskottet anfört ovan bör ges regeringen till

känna. Med hänsyn till detta biträder utskottet

motionerna A221 yrkandena 3 och 4 samt avstyrker

motionerna A214 yrkande 16 (c), A261 yrkandena 1 och

5 (kd) och A270 (s).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning och bortre

parentes m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkandena 3

och 4 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214

yrkande 16, 1998/99:A261 yrkandena 1 och 5 samt

1998/99:A270 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Allmän inriktning och bortre parentes

m.m. (mom. 1)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Genom införandet" och slutar med "A270 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att arbetslöshetsförsäkringen skall

vara en omställningsförsäkring och inte en permanent

försörjning. En tidsbegränsad ersättningsrätt får

dock inte leda till att den enskilde står utan

försörjning. Utskottet anser därför i likhet med

Centerpartiet att det är viktigt att utreda

alternativ och analysera för- och nackdelar med

dessa.

De långtidsarbetslösas situation på arbetsmarknaden

måste stärkas bl.a. genom individuella åtgärder som

syftar till att öka deras möjligheter att få

sysselsättning. Vidare bör man se över hur de

grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden

skall kunna kvalificera sig till

arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller inte minst

ungdomar. Vad utskottet har anfört bör ges

regeringen till känna. Med tillstyrkande av motion

A214 yrkande 16 (c) avstyrker utskottet motionerna

A221 yrkandena 3 och 4 (v), A261 yrkandena 1 och 5

(kd) och A270 (s).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande allmän inriktning och bortre

parentes m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 16

samt med avslag på motionerna 1998/99:A221

yrkandena 3 och 4, 1998/99:A261 yrkandena 1 och

5 samt 1998/99:A270 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Avstängningsregler (mom. 2)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Utskottet föreställer" och slutar med "dessa

regler", fortsätter med "Även motion" och slutar med

"bör avslås" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att

arbetsgruppen bl.a. skall se över

avstängningsreglerna. De nuvarande reglerna grundar

sig på den föreställningen att den som säger upp sig

utan att kunna gå direkt till en annan tjänst hamnar

i långvarigt beroende av arbetslöshetsersättning.

Det finns inget belägg för detta antagande. Enligt

utskottets mening är det viktigt att klarlägga dessa

förhållanden. Arbetsgruppen bör därför även se över

denna fråga. Det är viktigt att gruppen i denna del

särskilt ser över reglerna som rör de fall när en

försäkrad säger upp sig på egen begäran. De

nuvarande reglerna innebär med största sannolikhet

att det har skapats inlåsningseffekter på

arbetsmarknaden. En översyn är därför viktig.

Arbetsgruppen bör i sitt arbete i möjligaste mån se

till att dessa regler lindras. Utskottet anser också

att det är viktigt att det sker en utredning av

vilka specifika inlåsningseffekter det finns på

arbetsmarknaden i stort. En undersökning som

genomförts av Arbetslivscentrum visar att 25 % av

alla tillsvidareanställda inte befinner sig i det

yrke som de önskar. Många av dessa personer skulle

kunna få en annan fast tjänst men vågar inte ta

chansen eftersom de riskerar ett svagare

anställningsskydd som nyanställda. Många av dem har

tydliga psykosomatiska problem. Enligt

undersökningen mår dessa personer rentav sämre än

den referensgrupp av tillfälligt anställda som

ingick i studien. En annan undersökning som

genomförts av samma institut visar att 70 % av

arbetskraften upplever att fast anställning ger den

största sociala tryggheten. Enligt utskottet visar

undersökningarna att många människor kan och vill ta

till sig den ökade frihet och möjlighet till

utveckling som den s.k. flexibla arbetsmarknaden

ger. Trygghetssystemen måste i betydligt större

utsträckning utformas så att tryggheten följer

personen och inte anställningen. Vad utskottet

anfört bör ges regeringen till känna.

Sammanfattningsvis biträder utskottet motion A253

yrkandena 1-3 (mp).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande avstängningsregler

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A253 yrkandena

1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Tillsyn (mom. 3)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Utskottet kan" och slutar med "A221 yrkande 7 (v)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att

rättssäkerheten för de arbetslösa måste stärkas.

Flera regelförändringar har inneburit att kraven på

den försäkrade ökat. De ökade kraven på de

arbetslösa måste balanseras. En del arbetslösa är

missnöjda med arbetsförmedlingens agerande.

Arbetslösa, som blivit avstängda från ersättning,

har litet förtroende för arbetsmarknadsverket bl.a.

på grund av den omständigheten att överprövning av

deras ärende sker i samma organisation som i deras

ögon orsakat problemet. Detta bör åtgärdas.

Utskottet vill i sammanhanget poängtera vikten av

att utbetalningar från kassorna sker i tid. De

förseningar som uppkom i somras vad gäller

utbetalningarna och som drabbade många arbetslösa

hårt får inte upprepas. Vad utskottet anfört med

anledning av motion A221 yrkande 7 (v) bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande tillsyn

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Överhoppningsbar tid (mom. 4)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Den fråga" och slutar med "A227 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det problem som Britt-Marie

Lindkvist tar upp i motion A227 och som rör reglerna

om överhoppningsbar tid för personer som uppbär

vårdbidrag är mycket angelägna att lösa. Som

motionären mycket riktigt påpekar innebär den

nuvarande regleringen att den överhoppningsbara

tiden i dessa fall begränsas till två år. Detta

innebär att personer som får ett handikappat eller

svårt sjukt barn och som erhåller vårdbidrag under

längre tid än två år inte får någon

arbetslöshetsersättning om de blir arbetslösa.

Utskottet utgår därför från att man inom ramen för

arbetsgruppens arbete även kommer att överväga denna

fråga. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därmed motionen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande överhoppningsbar tid

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A227 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Arbetsvillkor (mom. 5, motiveringen)

Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg

och Henrik Westman (alla m) anser

att den del av utskottets ställningstagande under

rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med "Även

när" och slutar med "ekonomiskt skydd" bort ha

följande lydelse:

Utformningen av arbetsvillkoret ger besked, inte

minst till unga, om samhällets syn på arbete. Ett

ringa krav på arbete för att bli

ersättningsberättigad skulle kunna ge det felaktiga

intrycket att bidragsberoende är normalt. Enligt

utskottets mening ger det nuvarande arbetsvillkoret

felaktiga signaler och bör därför förändras.

Utskottet förordar att arbetsvillkoret ändras så att

sökanden under en ramtid av 18 månader måste ha

förvärvsarbetat minst 12 månader. Som alternativ

till denna huvudregel bör det vara möjligt att

fullgöra arbetsvillkoret i minst 900 timmar med viss

kontinuitet under en sammanhängande tid om 360

dagar. Ett särskilt lägre arbetsvillkor för unga

nytillträdande bör införas.

8. Arbetsvillkor (mom. 5)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor som börjar med "Även

när" och slutar med "A261 yrkandena 3 och 4 (kd)"

bort ha följande lydelse:

Förändringen av arbetsvillkoret har inneburit att

ungdomar, invandrare och kvinnor har drabbats. Detta

är oroande. Ett särskilt oroande tecken är ungdomars

allt mer ökande beroende av socialbidrag. Utskottet

delar därför Vänsterpartiets uppfattning att det bör

genomföras en utvärdering av arbetsvillkorets

effekter för olika utsatta grupper på

arbetsmarknaden och för försäkringens täckningsgrad.

Vidare anser utskottet att kvalifikationsreglerna

bör ändras så att även anställningar med offentliga

subventioner kvalificerar för ersättningsrätt.

Försäkringen bör stimulera övergångar till den

ordinarie arbetsmarknaden. Även om den sker med

offentligt stöd måste en övergång uppmuntras.

Utformningen av kvalifikationsreglerna motverkar

också en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vad utskottet

anfört med anledning av motion A221 yrkande 1 (v)

bör ges regeringen till känna. Motionen A261

yrkandena 3 och 4 bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande arbetsvillkor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 1

och med avslag på motion 1998/99:A261 yrkandena

3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Arbetsvillkor (mom. 5)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Även när" och slutar med "A261 yrkandena 3 och 4

(kd)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att

arbetsvillkoret bör förändras och att det bör

utformas i enlighet med ARBOM-utredningens förslag,

dvs. att det skall krävas minst nio månaders

förvärvsarbete. Det är dock angeläget att öka

flexibiliteten vid beräkningen av arbetstiden så att

det blir möjligt att räkna allt utfört arbete. Detta

skulle få till följd att allt arbete såsom säsongs-,

projekt- och deltidsarbete skulle kvalificera för

arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma detta

bör kravet på minsta antal arbetade timmar per månad

slopas. Utskottet anser att det skall vara den

totala mängden arbete över en tidsperiod som är

ersättningsgrundande. Vidare bör det införas en

lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden.

Detta bör ges regeringen till känna. Vad utskottet

anfört med anledning av motion A261 (kd) innebär att

den är tillgodosedd i berörd del. Motion A221

yrkande 1 (v) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande arbetsvillkor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 3

och 4 samt med avslag på motion 1998/99:A221

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Arbetslöshetsförsäkringens finansiering

(mom. 6)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Patrik

Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg

(m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Det nuvarande" och slutar med "A261 yrkandena 2 och

6 (kd)" bort ha följande lydelse:

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen är tänkt

att vara en omställningsförsäkring som skall

finansieras genom avgifter som betalas både av

arbetsgivare och arbetstagare. Den höga

arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen

sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad

och att bristen täcks över statsbudgeten.

Arbetstagarnas andel är mycket blygsam. Sambandet

mellan inbetalda avgifter och utbetalningar är

därmed i det närmaste obefintligt. Utskottet anser

att den enskildes insatser bör ökas genom att

egenfinansieringen höjs. Vidare uppnås ett bättre

samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så

sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt.

Kostnaderna kommer också att jämnas ut över en

konjunkturcykel. De högre premierna skall

kompenseras genom skattesänkningar. Utskottet anser

också att det bör tillsättas en utredning som ser

över möjligheten att införa branschvisa avgifter.

Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till

det anförda biträder utskottet motion A261 yrkandena

2 och 6 (kd).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande arbetslöshetsförsäkringens

finansiering

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 2

och 6 som sin mening ge regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Arbetsmarknadsutbildning (mom. 7)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med

"Vad gäller" och slutar med "A257 yrkande 22 (kd)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att

ett redskap för att förhindra uppsägningar inom vård

och omsorg är att satsa på utbildnings- och

kompetenshöjande insatser. En lösning är att

länsarbetsnämnderna skall tillåtas skriva avtal med

kommuner och landsting om sådana insatser om

alternativet är öppen arbetslöshet. Vad utskottet

anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

biträder därför motion A257 yrkande 22 (kd).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Deltidsarbetslöshet (mom. 9)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Deltidsarbetslöshet som börjar med

"Med hänsyn" och slutar med "därför motionerna."

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets ståndpunkt att den

negativa särbehandlingen av deltidsarbetslösa måste

upphöra. Därför bör den speciella deltidsregeln när

det gäller rätten att "fyllnadsmarkera" slopas.

Visserligen skall arbetslöshetsersättningen inte

vara en inkomstutfyllnad när arbetsgivare väljer att

anställa personal med begränsad arbetstid, men

lösningen måste vara att dels förstärka rätten till

heltidsarbete, dels se till att arbetsförmedlingarna

inte prioriterar bort denna grupp. Den nuvarande

begränsningsregeln innebär att i första hand kvinnor

bestraffas för att arbetsgivare inom kommuner,

landsting, handel, hotell och restaurang planerar

sin verksamhet med deltider. För att inte förlora

sin ersättningsrätt har många arbetstagare valt att

lämna sina deltidsarbeten. De nuvarande reglerna

diskriminerar kvinnor. Utskottet kan konstatera att

de förändringar DELTA-utredningen föreslagit inte

kommer att lösa dessa problem. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna. Utskottet biträder

därför motion A221 yrkande 2 (v). Motion A209 (c)

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd

genom vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 2

och med avslag på motion 1998/99:A209 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

13. Deltidsarbetslöshet (mom. 9)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Deltidsarbetslöshet som börjar med

"Med hänsyn" och slutar med "därför motionerna" bort

ha följande lydelse:

Den nuvarande begränsningen i ersättningsrätten för

deltidsarbetslösa innebär problem framför allt på

gles- och landsbygd. Inom dessa områden är många

arbeten säsongsbundna eller deltidsanställningar

inom servicenäringen. Det kan också vara svårt att

höja sysselsättningsgraden inom dessa företag.

Utskottet anser därför att ersättningsreglerna bör

utformas så att det blir möjligt att erhålla

fyllnadsersättning utan att denna rätt begränsas i

tiden. Under ersättningsperioden bör den försäkrade

ges möjlighet till studier eller till att aktivt

arbeta för att hitta ytterligare sysselsättning. Vad

utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet biträder därför motion A209 (c). Motion

A221 yrkande 2 (v) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande deltidsarbetslöshet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A209 och med

avslag på motion 1998/99:A221 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Företagares ersättningsrätt (mom. 10)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Företagare som börjar med "Utskottet

är" och slutar med "bör avslås" bort ha följande

lydelse:

En metod som används i flera europeiska länder är

att omvandla hela eller delar av

arbetslöshetsersättningen till insatser i

kooperativa företag. Syftet är att stimulera

bildandet av nya företag och därigenom minska

arbetslösheten. Utskottet anser att regeringen bör

utreda ett svenskt system som innebär att det skall

vara möjligt att omvandla arbetslöshetsersättning

till insats i ett nystartat kooperativt företag. Vad

utskottet anfört med anledning av motion A251 (s)

bör ges regeringen till känna. Motionerna A210 (c),

A222 (s), A244 (s), A245 (s), A271, delvis, (s) och

N238 yrkande 18 (c) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande företagares ersättningsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A251 samt med

avslag på motionerna 1998/99:A210, 1998/99:A222,

1998/99:A244, 1998/99:A245, 1998/99:A271 i

motsvarande del och 1998/99:N238 yrkande 18 som

sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

15. Företagares ersättningsrätt (mom. 10)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Företagare som börjar med "De

förändringar" och slutar med "bör avslås" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att det genomförts en del

förbättringar av företagarnas ersättningsrätt som

bl.a. innebär att det är möjligt att göra ett

tillfälligt uppehåll i rörelsen samtidigt som

arbetslöshetsersättning utgår. Utskottet anser dock

att det krävs ytterligare förbättringar. För

närvarande finns det ingen tillfredsställande

möjlighet för deltidsföretagare att erhålla

arbetslöshetsersättning. Vidare anser utskottet att

eftersom arbetsmarknaden förändras i snabb takt bör

hela trygghetssystemet ses över för att anpassas

till den nya situationen.

Det bör också genomföras åtgärder för att

underlätta för enmansföretag. En möjlighet bör

införas för företagare att erhålla

arbetslöshetsersättning under en tillfällig svacka i

företaget på grund av säsong eller annan ej

påverkbar situation. Rätten skall gälla under en

begränsad tid och det skall vara möjligt för

företagaren att aktivt arbeta för att hitta nya

kunder till företaget, utbilda sig eller

marknadsföra företaget. Det bör också införas en

möjlighet för företagare att studera samtidigt som

han eller hon erhåller arbetslöshetsersättning.

Med hänvisning till vad som anförts biträder

utskottet motion A210 (c) och N238 yrkande 18 (c).

Det anförda bör ges regeringen till känna.

Motionerna A222 (s), A244 (s), A245 (s), A251 (s)

och A271, delvis, (s) bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande företagares ersättningsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A210 och

1998/99:N238 yrkande 18 samt med avslag på

motionerna 1998/99:A222, 1998/99:A244,

1998/99:A245, 19998/99:A251 och 1998/99:A271 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

16. Kooperativ (mom. 11)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Företagare som börjar med

"Avslutningsvis vill" och slutar med "N229 yrkande 1

(c)" bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet har erfarit gör

arbetslöshetskassorna fortfarande tolkningen att

medlemmar som sitter i styrelser eller tecknar firma

är företagare som därmed skall vara avstängda från

arbetslöshetsersättning. Detta leder till att många

arbetslösa tvekar att starta kooperativ som i sin

tur leder till att det skapas färre nya arbeten. Med

hänvisning till vad som anförts biträder utskottet

motion N229 yrkande 1 (c). Det anförda bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande kooperativ

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N229 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Utbildningsgaranti m.m. (mom. 12)

Agne Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Studier som börjar med "Utskottet

delar dock" och slutar med "A214 yrkande 2 (c)" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det därför viktigt att

Kunskapslyftet får en fortsättning. Vidare är det

viktigt att studiefinansieringen för studerande i

vuxenutbildningen ses över. Det bör även övervägas

om inte arbetslösa skall ges en möjlighet att läsa

in en gymnasiekompetens som en första åtgärd innan

andra åtgärder sätts in. I detta sammanhang bör

övervägas att införa en generell utbildningsgaranti

som innebär att det skall vara möjligt att läsa in

gymnasieskolans kärnämnen samtidigt som

arbetslöshetsersättning utgår. Vad utskottet anfört

med anledning av motion A214 yrkande 2 (c) bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande utbildningsgaranti m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

18. Arbetslöshetsersättning under ferierna

(mom. 13)

Hans Andersson (v), Stefan Attefall (kd), Camilla

Sköld (v), Maria Larsson (kd) och Agne Hansson (c)

anser

dels att den del av utskottets ställningstagande

under rubriken Studier som börjar med "Utskottet

delar inte" och slutar med "Ub716 yrkande 1 och 2

(kd)" bort ha följande lydelse:

Som utskottet konstaterat ovan kommer den framtida

arbetsmarknaden att ställa allt större krav på

utbildad arbetskraft. Förutom de åtgärder utskottet

redan har pekat på har arbetslöshetsförsäkringen en

viktig betydelse för att stimulera arbetslösa att

studera. Utskottet avser då inte bara reglerna om

vad som skall anses som överhoppningsbar tid utan

även andra frågor i regelverket som berör studerande

är viktiga att se över.

Vad sedan gäller frågan om studerandes rätt till

ersättning under ferierna delar utskottet de

synpunkter som framförts av flera motionärer.

Regelförändringarna innebär att många studenter

riskerar att bli hänvisade till socialbidrag för att

klara sin försörjning under somrarna. Det finns

därför en överhängande risk för att många studerande

kommer att välja att avsluta sina studier för att

inte förlora sin ersättningsrätt. Vidare bidrar

regelförändringarna till att många blir mycket

tveksamma till att börja studera reguljärt. Enligt

utskottets mening är det viktigt att detta problem

blir löst i god tid före sommaruppehållet. Reglerna

för överhoppningsbar tid bör återställas till vad

som gällde före den 1 januari 1998. Regeringen bör

skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i

enlighet med det anförda.

Vad utskottet har anfört med anledning av

motionerna A226 (s), A228 (s), A271 delvis (s),

Ub453 yrkande 17 (c) och Ub716 yrkandena 1 och 2

(kd) innebär att dessa är tillgodosedda i nu berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande arbetslöshetsersättning under

ferierna

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A226,

1998/99:A228, 1998/99:A271 i motsvarande del,

1998/99:Ub453 yrkande 17 samt 1998/99:Ub716

yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Rätt till semester (mom. 14)

Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Semester bort ha följande lydelse:

För att arbetslösa skall kunna erhålla

arbetslöshetsersättning krävs att den arbetslöse

står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär

att en arbetslös bara kan fara på "semester" om

ersättningen kan undvaras. Många arbetslösa och då

speciellt långtidsarbetslösa har inte det ekonomiska

utrymmet att avstå från ersättningen. Utskottet

delar därför Vänsterpartiets åsikt att det bör

införas ett system som innebär att arbetslösa, utan

att förlora sin arbetslöshetsersättning, skall kunna

få vara "semesterlediga". Vad utskottet anfört med

anledning av motion A221 yrkande 6 (v) bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande rätt till semester

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Familjehem (mom. 15)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

Familjehem bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i Kristdemokraternas

uppfattning att familjehemsföräldrars rätt till

ersättning från arbetslöshetskassa bör säkerställas.

Arbetstagarbegreppet bör innefatta även

familjehemsföräldrar och ersättning från

arbetslöshetskassa bör möjliggöras. Utskottet anser

i enlighet med motion A261 att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om att

säkerställa familjehemsföräldrars rätt till

arbetslöshetsersättning. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet

motion A261 yrkande 7 (kd).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande familjehem

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

Biståndsarbetare m.m.

Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver

Jonsson (fp) anför:

Det arbete som personal från ideella organisationer

utför utomlands är mycket angeläget. Detta gäller

särskilt biståndsarbetare och missionärer. Enligt

vår uppfattning är det viktigt att dessa

personalgrupper ges möjlighet att erhålla

arbetslöshetsersättning i de fall de blir arbetslösa

efter fullgjord tjänstgöring. Vi har därför ställt

oss avvisande till det förslag som utredningen om

socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) lagt

fram och betonat vikten av att den rätten skall

finnas kvar även i framtiden. Vi kan därför med

tillfredsställelse konstatera att regeringen tagit

intryck av de synpunkter som framförts och att det

inte längre är aktuellt med något lagförslag i

enlighet med vad utredningen föreslagit.

Allmän inriktning och bortre parentes m.m.

Barbro Johansson (mp) anför:

Miljöpartiet anser att de olika ersättningssystemen

vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning bör

samordnas och delvis slås samman. Det bör införas

ett enhetligt tak i sjuk-, föräldra- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en

inkomstnivå på 6,5 basbelopp. Detta innebär för

arbetslöshetsförsäkringens del att taket höjs

jämfört med dagens högsta ersättningsnivå på 580 kr

per dag. Sistnämnda ersättningsnivå motsvarar en

inkomst på ca 5,3 basbelopp. Ersättningsnivån bör

höjas till 85 % av inkomster upp till 4,2 basbelopp

och till 40 % av inkomster därutöver Även

grundbeloppet bör höjas till 246 kr per dag.

Kvalifikationskravet för att erhålla

arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra

månaders arbete. När det gäller frågan om införandet

av en s.k. bortre parentes anser Miljöpartiet att

det endast är acceptabelt att införa en sådan

tidsbegränsning av ersättningsrätten om det är

klarlagt vad som skall följa därefter. För att

försäkringen skall bli så heltäckande som möjligt är

det viktigt att kvalificeringsreglerna ändras.

Enligt Miljöpartiets mening bör därför

arbetsvillkoret sänkas till fyra månaders arbete.