Bet. 1998/99:AU8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1998/99:AU08

Vissa arbetsrättsliga frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

AU8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 52

motionsyrkanden, vilka alla avser olika

arbetsrättsliga frågor, väckta under den allmänna

motionstiden hösten 1998.

Motionerna gäller dels frågan om en allmän översyn

av arbetsrätten, dels vissa förslag om ändringar i

centrala arbetsrättsliga lagar, dels vissa enskilda

frågor. En utskottsmajoritet bestående av

företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet förordar

att regeringen får i uppdrag att utan dröjsmål

föreslå en ändring i turordningsreglerna i

anställningsskyddslagen så att undantag får göras

för totalt två personer i företag med mindre än tio

anställda. Övriga motioner avstyrks.

Reservationer har lämnats av företrädarna för

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet beträffande

undantaget i turordningsreglerna. I övrigt har

reservationer lämnats av företrädarna för

Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Motionerna

1998/99:A202 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning om

förutsättningarna för en anpassning av de lagar som

reglerar arbetsmarknadens funktionssätt i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:A203 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ett för små företag

tidsbegränsat undantag från delar av

arbetsmarknadslagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av

arbetsmarknadslagstiftningen.

1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ökad

dispositivitet,

12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 §

lagen om anställningsskydd att undantag från

turordningsreglerna medges för två nyckelpersoner,

13. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 §

lagen om anställningsskydd att enbart den

omständigheten att en arbetstagare har sin

arbetsplats förlagd till bostaden inte skall medföra

att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

ändring av konfliktreglerna i enlighet med vad som i

motionen anförts.

1998/99:A215 av Anne-Katrine Dunker och Patrik

Norinder (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om arbetsrätten.

1998/99:A223 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

deltidsarbeten.

1998/99:A229 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

deltidsanställning.

1998/99:A253 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av att

analysera hur trygghetssystemen skall kunna anpassas

till en flexibel arbetsmarknad.

1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

15. att riksdagen beslutar om förändringar i

arbetsrätten i enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen hos regeringen begär att en

parlamentarisk utredning om arbetsrätten tillsätts i

enlighet med vad i motionen anförts.

1998/99:A258 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

rätten till heltidsarbete.

1998/99:A260 av Lennart Klockare och Birgitta

Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

heltidstjänster och de deltidsarbetandes situation.

1998/99:A701 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

ett förbud mot sympatistrejker och blockad mot

företag av andra parter i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

förändring av arbetsmarknadslagarna i enlighet med

vad i motionen anförts.

1998/99:A702 av Kent Olsson och Tom Heyman (m) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

rörande reglerna för konfliktvarsel inom sjöfarten i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:A704 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m)

vari yrkas att riksdagen beslutar att förbjuda

sympatiåtgärder och blockad mot småföretag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:A705 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändrade

turordningsregler för småföretag.

1998/99:A707 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att konfliktåtgärder bara

skall kunna vidtas inom det kollektivavtalsområde

som konflikten gäller.

1998/99:A708 av Jan Backman (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av att ändra den

arbetsrättsliga lagstiftningen så att det s.k.

stuverimonopolet kan avskaffas.

1998/99:A709 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätt till ledighet

för föreningsuppdrag inom handikappförbund.

1998/99:A710 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillsättande av en

parlamentarisk utredning för att utveckla

arbetsrätten,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

lag som medför skadestånd vid nedläggning av

verksamhet i Sverige enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar återinföra hänvisning

till central arbetstagarorganisation i lagen om

anställningsskydd enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring enligt vad i motionen anförts om

visstidsanställningar,

5. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen

anförts att företrädesrätten till återanställning

skall vara tolv månader,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring enligt vad i motionen anförts om

företrädesrätt för deltidsanställda,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring enligt vad i motionen anförts om

turordning och föräldralediga,

8. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen

anförts återinföra hänvisning till central facklig

organisation i lagen om anställningsskydd vad gäller

äldre personer än 57,5 år,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring enligt vad i motionen anförts om 39 §

LAS,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

Arbetsdomstolens domförhetsregler.

1998/99:A711 av Margit Gennser (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om intjänandet av

pensionsförmåner enligt kollektivavtal för

projektanställda.

1998/99:A712 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av

en utredning med uppgift att se över 6 b §

anställningsskyddslagen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1998/99:A714 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en

redovisning av effekterna av lagen om rätt till

ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

1998/99:A715 av Ola Karlsson m.fl. (m, kd, c, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

begränsning av blockadrätten mot småföretagare.

1998/99:A716 av Helena Höij och Amanda Grönlund (kd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

reformer i arbetsrätten.

1998/99:A717 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om AD:s

sammansättning i diskrimineringsmål.

1998/99:A718 av Bengt Silfverstrand och Ronny

Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

rätten till politisk information och

opinionsbildning på arbetsplatsen.

1998/99:A719 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att varje

arbetsplats en gång om året skall genomföra en

utbildningsdag i demokrati.

1998/99:A721 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inrättande av en ny

arbetsrättskommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minimilöner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en

arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning.

1998/99:K239 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag

till lagstiftning om anställdas integritet på

arbetsplatsen enligt vad som anförts i motionen.

1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om rätten till tre års

tjänstledighet i samband med barns födelse.

1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp)

vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att påbörja en

avveckling av stuverimonopolet.

1998/99:T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva

Flyborg (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige bör säga

upp ILO-konventionen och avveckla stuverimonopolet.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om semesterlagen.

1998/99:N328 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

yrkas

2. att riksdagen, som ett led i regelförenklingen

för småföretag, hos regeringen begär förslag till

ändring i lagen om anställningsskydd i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bryta

stuverimonopolet.

1998/99:N334 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari

yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att småföretagen

behöver andra regelverk.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet vissa

arbetsrättsliga frågor som väckts i motioner under

den allmänna motionstiden hösten 1998.

Utskottet har också tagit upp vissa frågor av

arbetsrättslig karaktär i samband med att budgeten

för år 1999 behandlades, (se bet.1998/99:AU1).

Utskottet redogör i det följande för vad som då

anfördes om inriktningen av politiken och som har

bäring på arbetsrätten. Frågor om arbetstid har

tagits upp tidigare i vår i betänkande 1998/99:AU5.

Allmänna synpunkter

Som utskottet nämnt inledningsvis har vissa frågor

med arbetsrättslig karaktär redan behandlats i

höstas i utskottets budgetbetänkande 1998/99:AU1.

Utskottet redogör här i korthet för de synpunkter

som förts fram i de motioner som tagits upp i det

sammanhanget.

Moderaternas synpunkter såsom de redovisats i

utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt

följande. Det behövs en mer flexibel

arbetsrättslagstiftning. Arbetsmarknaden är uppbyggd

på det gamla industrisamhällets strukturer.

Kollektivavtalsmodellen passar inte på den nya

arbetsmarknaden. En ny syn behövs vad gäller de

ömsesidiga relationerna. Arbetets rättigheter skall

tillkomma den enskilde. De fackliga organisationerna

blir inte obehövliga men den enskilde skall inte

vara beroende av deras välvilja. Nya regler behövs

som möjliggör nyanställningar och stärker den

enskildes ställning. Det grundläggande skyddet, inte

mer, skall lagregleras. Turordningsreglerna bör

avskaffas. Den enskilde skall kunna förfoga över

sina lönevillkor. Sympatiåtgärder och blockader mot

enmansföretag bör förbjudas. Den fackliga vetorätten

vid upphandlingar bör avskaffas.

Vänsterpartiet anser enligt vad som refererats i

budgetbetänkandet att arbetsrätten måste förstärkas

mot bakgrund av de stora förändringar som skett i

arbetslivet. Vänsterpartiet anser också att det

behövs nya övergripande avtal som reglerar

arbetslivet.

Kristdemokraterna har, såsom deras ståndpunkter

sammanfattats i budgetbetänkandet, anfört följande.

Kristdemokraterna förordar en mer flexibel

arbetsrätt som är bättre anpassad till de mindre

företagen. Två personer bör undantas från

turordningsreglerna. Fackets vetorätt vid

entreprenader bör avskaffas och ett förbud införas

mot blockader av enmansföretag.

Provanställningstiden bör förlängas till tolv

månader, tiden för återanställningsrätt bör minskas

till sex månader för bl.a. personer under 55 år och

visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåtas upp

till två år.

Centerpartiets syn på arbetsrätten sammanfattades

enligt följande i budgetbetänkandet. Det blir allt

svårare att tillämpa den nu gällande

arbetsrättslagstiftningen på den moderna och

flexibla arbetsmarknaden. Regeringen bör därför

tillsätta en utredning med uppdrag att se över

dagens arbetsrättsliga regelsystem i syfte att

förändra och anpassa det så att det ger långsiktiga

och tydliga villkor, främjar tillväxt samt

tillgodoser företagens krav på flexibilitet och den

enskildes rätt till trygghet.

Folkpartiets synpunkter har beskrivits på följande

sätt i utskottets budgetbetänkande.

Arbetsmarknadslagarna bör omedelbart moderniseras.

Reglerna i lagen om anställningsskydd och

medbestämmandelagen bör återställas till vad som

gällde under den borgerliga regeringsperioden.

Partiet föreslår att turordningsreglerna ändras så

att två personer kan undantas från varje tur-

ordningskrets, att möjligheterna till

provanställning förlängs upp till tolv månader, att

fackets vetorätt vid entreprenader slopas och att

förbud införs mot blockad mot enmansföretag. Vidare

bör konfliktreglerna ses över och fackets

tolkningsföreträde i olika lagar ersättas med medel

för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.

Folkpartiet anser också att staten skall behandla

företagarperspektivet som likvärdigt med

löntagarperspektivet och att reglerna om

uppdragstagare, exempelvis konsulter och personal

från uthyrningsföretag, bör moderniseras så att de

inte kolliderar med regelsystemet i lagen om

anställningsskydd.

Utredningar m.m.

Motioner

Utskottet övergår nu till de motioner som skall

behandlas i detta betänkande.

I flera motioner har synpunkter framförts på att

arbetsrättens regler generellt bör ses över i en

utredning.

Vänsterpartiet (v) föreslår att en parlamentarisk

utredning om arbetsrätten tillsätts och lämnar sina

synpunkter om vad en sådana utredning skall ta upp i

motion A710. En sådan utredning bör behandla bl.a.

frågor om en dialog och ett samarbete i en rad

frågor som traditionellt definierats som

arbetsledningsfrågor. Individens behov av inflytande

över sin egen arbetssituation, arbetsinnehåll och

planering av arbetet bör sättas i fokus i en vad

partiet kallar inflytandelag. En sådan lag måste

också fylla kollektivets behov av inflytande över

budgetbeslut och långsiktig strategisk planering när

det gäller investering, bemanning,

kompetensutveckling, arbetsorganisation m.m.

Partiet anser också att arbetstagarbegreppet måste

utvidgas så att personer med korttidsanställningar,

inhyrd arbetskraft, entreprenörer och konsulter

omfattas, t.ex. vad gäller regler om företrädesrätt

och rättigheter inom

socialförsäkringslagstiftningen. Rätten till

kompetensutveckling för alla anställda måste

regleras i en lagstiftning där arbetsgivarens ansvar

för sådan lyfts fram och där de fackliga

organisationerna ges möjlighet att påverka så att

kompetensutvecklingen fördelas rättvist bland alla

grupper av anställda och mellan könen.

Partiet anför också att det krävs en lagstiftning

som garanterar rätt till yttrandefrihet för

arbetstagare och som inte tillåter att den inskränks

i anställningsavtalet.

Utredningen om arbetsrätten bör enligt vad som sägs

i motionen bedrivas skyndsamt och i samarbete med

arbetsmarknadens parter (yrk. 1).

Enligt Folkpartiet brådskar en reformering av

arbetsrätten, detta inte minst mot bakgrund av att

arbetsmarknaden hela tiden förändras och att nya

anställningsformer tillämpas. För att få till stånd

en modern arbetsrätt bör det, enligt partiet,

tillsättas en parlamentarisk utredning (A255 yrk.

16).

Carl Erik Hedlund (m) anser i motion A202 att

riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om

hur en anpassning av lagar som reglerar

arbetsmarknadens funktionssätt till de nya

förutsättningarna som globalisering, större fri

marknad och ny teknik skall kunna genomföras.

Särskilt bör förändringar i skattestruktur i

kombination med förändringar i arbetsmarknadslagar

studeras. Dialogen mellan arbetstagare och

arbetsgivare måste föras nära den egna

arbetsplatsen, menar motionären. I en sådan

utredning bör från arbetsmarknadens parter

fristående personer med god insikt och överblick

över hur arbetsmarknader runt om i världen har

förändrats ingå, sägs det vidare i motionen. Carl

Erik Hedlund begär också i motion A203 en översyn av

arbetsmarknadslagarna (yrk. 2).

Barbro Johansson (mp) anser i motion A253 att det

finns ett behov av en analys av vilka

inlåsningseffekter som förekommer på

arbetsmarknaden, bl.a. vad gäller

arbetsrättslagstiftning. Hon pekar i motionen på att

vissa människor som redan har en anställning inte

vågar prova nya typer av arbeten då

anställningsskyddet är svagare för en nyanställd

(yrk. 4).

Enligt vad Johan Pehrson (fp) anför i motion A721

bör det tillsättas en arbetsrättskommission,

sammansatt av experter och politiker. En sådan

kommission bör ha till uppgift att inventera

gällande arbetsrätt i dess helhet och på ett sådant

sätt att det kan ligga till grund för en

kapitelindelning i en ny arbetsrättsbalk.

Kommissionen bör också överväga frågan om

minimilöner för åtminstone ungdomar (yrk. 1-3).

I detta avsnitt tar utskottet också upp andra frågor

av mer generell karaktär.

Centerpartiet efterlyser i motion A214 en ökad

decentralisering av arbetsrätten. Det bör enligt

partiet i större utsträckning vara möjligt att

förhandla lokalt och att göra undantag från centrala

kollektivavtal (yrk. 11).

I några motioner förordas regelförenklingar för

företagen.

Miljöpartiet efterlyser i kommittémotion N334 ett

förenklat regelverk för småföretag i enlighet med

Småföretagsdelegationens 71 förslag (yrk. 6 delvis).

Carl Erik Hedlund (m) anser i motion A203 att de små

företagen bör undantas från det nuvarande

regelverket i arbetsrätten. Under en prövotid om tre

år skulle det enligt motionären vara möjligt att ha

olika regler på arbetsmarknaden för stora och små

företag (yrk. 1).

Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (båda m)

anser i motion A215 att företagen har svårt att

överblicka gällande regelverk på arbetsrättens

område. Arbetsrätten bör enligt motionärerna

förenklas bl.a. genom att kompetens skall beaktas i

stället för turordningsreglerna vid arbetsbrist

(yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Utredning

Arbetsrätten har under 1990-talet utretts vid ett

flertal tillfällen. Relativt utförliga redogörelser

för detta och vilka förändringar som genomförts

under denna tid har lämnats i utskottets två senaste

arbetsrättsbetänkanden, 1996/97:AU4 och 1997/98:AU6.

Under 1997 infördes senast mer omfattande

förändringar i central arbetsrättslig lagstiftning.

Ändringarna i anställningsskyddslagen innebar bl.a.

följande. Avvikelser från nämnda lag fick

beträffande vissa regler göras genom kollektivavtal

på lokal nivå, och det tidigare kravet på att sådant

avtal skulle vara träffat eller godkänt av central

arbetstagarorganisation slopades. En ny

anställningsform - överenskommen visstidsanställning

- infördes. Den tid under vilken företrädesrätt till

återanställning gäller förkortades från ett år till

nio månader. En begränsning för

vikariatsanställningar infördes. En arbetstagare med

deltidsanställning gavs också under vissa

förutsättningar företrädesrätt till anställning med

högre sysselsättningsgrad. Utskottet återkommer till

dessa ändringar.

Distansarbetsutredningen avgav i höstas betänkandet

Distansarbete, SOU 1998:115. Under hösten

presenterade även Utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut sitt slutbetänkande SOU

1998:14 - Medling och lönebildning. Betänkandet

innehåller förslag om införandet av ett nytt

medlingsinstitut med större befogenheter än den

nuvarande förlikningsmannaexpeditionen. Vidare

föreslås ändringar i konfliktreglerna, bl.a. vad

gäller rätt till sympatiåtgärder och stridsåtgärder

mot enmans- och familjeföretag. De förslag som

lämnas i dessa två betänkanden bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Under hösten 1998 fördes samtal mellan de centrala

organisationerna på arbetsmarknaden för att få till

stånd ett samarbete om tillväxt- och

sysselsättningsfrågor. Sedan dessa samtal avslutats

utan att parterna kunnat ena sig om en gemensam syn

på frågorna gav regeringen i januari i år i uppdrag

åt före detta statsminister Ingvar Carlsson och

chefen för Konjunkturinstitutet Svante Öberg, de

s.k. samsynsmännen, att utreda möjligheterna för

arbetsmarknadens parter att komma överens om

spelreglerna kring lönebildningen och andra frågor.

Uppdraget redovisades till regeringen den 15 mars

1999. Av rapporten framgår att det finns betydande

motsättningar mellan arbetsmarknadens parter i synen

på reglerna kring lönebildningen.

En arbetsgrupp med företrädare för arbetsmarknadens

parter och Regeringskansliet lämnade i höstas en

slutrapport med förslag vad gäller

kompetensutveckling i arbetslivet. Regeringen har i

budgetbetänkandet för år 1999 aviserat att den avser

att återkomma till riksdagen med förslag om

kompetensutveckling under år 1999.

Mot bakgrund av vad som här redovisats ser

utskottet inte något behov av att för närvarande

tillsätta ytterligare utredningar om arbetsrätten.

Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m), A253

yrkande 4 (mp) A255 yrkande 16 (fp), A710 yrkande 1

(v) och A721 yrkandena 1-3 (fp) avstyrks.

Allmänna synpunkter i övrigt

Med verkan från den 1 juli 1997 genomfördes vissa

ändringar i anställningsskyddslagen som innebar att

lokala överenskommelser, som avviker från vad lagen

föreskriver, kan träffas om tidsbegränsade

anställningar, turordningsregler, regler om

företrädesrätt till återanställning m.m. samt om den

närmare beräkningen av lön och andra förmåner under

uppsägningstid. Tidigare fanns ett krav på att

kollektivavtal skulle ha slutits eller godkänts av

central arbetstagarorganisation för att

anställningsskyddslagen skulle få frångås i dessa

frågor. Utskottet delar i och för sig Centerpartiets

uppfattning att det är viktigt att det finns

förutsättningar på arbetsplatserna att kunna anpassa

anställningsvillkoren efter lokala förhållanden. Å

andra sidan måste hänsyn tas till risken att

anställningsskyddet försvagas med sådana avtal.

Utskottet är inte berett att gå längre och medge

möjlighet att göra avsteg från lagen i lokala avtal

i högre grad än vad som gäller i dag. Motion A214

yrkande 11 (c) avstyrks med det anförda.

Vad gäller krav på förenklingar i arbetsrätten

bl.a. för småföretagen vill utskottet peka på att en

arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor bestående av

företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet har till uppgift att bl.a. överväga

förenklingar i regelverk som framför allt kommer de

mindre företagen till godo. Inom

Näringsdepartementet har också tillsatts en s.k.

SimpLex-grupp vars uppgift bl.a. är att identifiera

områden med behov av regelförenkling, granska

förslag och utredningar ur ett

småföretagarperspektiv, utveckla arbetsmetoder för

analys av regelkonsekvenser m.m. Utskottet

återkommer nedan till förslag om turordningsregler

för företag med mindre än tio anställda. Vad gäller

särskilda regler för småföretag eller

regelförenklingar i övrigt konstaterar utskottet att

det förekommer arbete med sådan inriktning inom

Regeringskansliet. Något tillkännagivande synes

därför inte behövas i denna fråga. Utskottet ställer

sig inte bakom motionerna A203 yrkande 1 (m), A215

yrkande 1 (m) och N334 yrkande 6 delvis (mp) och de

avstyrks därför.

Lagen om anställningsskydd

Anställningsformer

Som huvudregel gäller enligt anställningsskyddslagen

att anställning skall gälla tills vidare.

Tidsbegränsad anställning får dock avtalas för viss

tid, viss säsong eller visst arbete om det föranleds

av arbetets särskilda beskaffenhet.

Visstidsanställning får också användas för vikariat,

praktikarbete eller feriearbete eller vid tillfällig

arbetsanhopning och i vissa andra situationer. Vid

tillfällig arbetsanhopning gäller dock att

visstidsanställningen får avse sammanlagt högst sex

månader under två år. Avtal får träffas om

provanställning i högst sex månader.

Genom en ändring i anställningsskyddslagen som

trädde i kraft den 1 januari 1997 infördes en ny

anställningsform - överenskommen

visstidsanställning. Med bestämmelsen ges en

möjlighet för arbetsgivaren att anställa på viss tid

utan att det krävs några särskilt angivna skäl. För

överenskommen visstidsanställning ställer lagen upp

vissa tidsgränser. Sådan anställning får beträffande

en och samma arbetstagare omfatta sammanlagt högst

tolv månader under tre år, och ingen avtalsperiod

får vara kortare än en månad. I ett företag eller en

verksamhet som tidigare inte har haft någon

arbetstagare får, när arbetstagare anställs för

första gången och under tre år därefter, avtal om

anställning träffas för sammanlagt högst 18 månader

under tre år. En arbetsgivare får vid en och samma

tidpunkt ha högst fem arbetstagare anställda med

överenskommen visstidsanställning.

År 1996 beslutades också en annan ändring av lagen.

Om en arbetstagare har varit anställd hos

arbetsgivaren som vikarie i sammanlagt mer än tre år

under de senaste fem åren övergår anställningen till

en tillsvidareanställning. Denna regel träder i

kraft den 1 januari år 2000.

Motioner

Vänsterpartiet anser i motion A710 att

huvudprincipen för anställning bör vara

tillsvidareanställning. Om arbetsgivaren vill ha

någon annan anställningsform bör det krävas att det

godkänns av en facklig organisation. Partiet anser

också att en visstidsanställning som varat mer än 18

månader automatiskt bör övergå till

tillsvidareanställning. Detta skall gälla också vid

kombinationer av olika visstidsanställningar (yrk.

4).

Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) vill enligt vad

som sägs i motion A716 (delvis) förlänga möjligheten

till visstidsanställning vid arbetsanhopning från

sex månader till ett år.

Utskottets ställningstagande

Liksom andra ändringar som gjordes i

anställningsskyddslagen med verkan från år 1997 och

som utskottet tidigare varit inne på syftade

införande av den nya anställningsformen -

överenskommen visstidsanställning - till att

underlätta nyanställningar. På utskottets begäran

har det inom det förutvarande

Arbetsmarknadsdepartementet, nuvarande

Näringsdepartementet, inrättats en särskild

referensgrupp som har till uppgift att utvärdera den

nya anställningsformen. Representanter för

arbetsmarknadens parter ingår i gruppen. I avvaktan

på att regeringen redovisar erfarenheterna som

vunnits i referensgruppen är utskottet inte berett

att ställa sig bakom en sådan ändring vad gäller

visstidsanställning som förordats av Vänsterpartiet.

Utskottet är vidare inte berett att föreslå

ändringar i reglerna om den tid efter vilken en

vikariatsanställning skall övergå till

tillsvidareanställning. Motion A710 yrkande 4 (v)

avstyrks därför.

Utskottet ställer sig inte heller bakom förslaget

att förlänga tiden för visstidsanställning vid

arbetsanhopning. Motion A716 delvis (kd) avstyrks.

Verksamhetsöverlåtelse

I kommittémotion A712 framför Vänsterpartiet den

synpunkten att den bestämmelse i

anställningsskyddslagen som reglerar arbetstagarnas

rättigheter vid övergång av företag, verksamhet

eller del av verksamhet från en arbetsgivare till en

annan bör ändras så att den omfattar också

överföring av förvaltningsuppgifter från en

myndighet till en annan. Enligt vad som begärs i

motionen bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att

utreda denna fråga.

Utskottets ställningstagande

Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en

del av en verksamhet från en arbetsgivare till en

annan övergår enligt 6 b § anställningsskyddslagen

också de rättigheter och skyldigheter på grund av

anställningsavtal och de anställningsförhållanden,

som gäller för tidpunkten för övergången, på den nya

arbetsgivaren. Regeln gäller även arbetstagare i

allmän tjänst. Bestämmelsen är en följd av

implementeringen av ett EG-direktiv om skydd för

arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag

m.m. Vänsterpartiet hänvisar i sin motion till en

dom i Arbetsdomstolen. Målet avsåg överföring av

förvaltningsuppgifter från statlig

lantmäterimyndighet till kommun. Arbetsdomstolen

ansåg inte att någon sådan överlåtelse som avses i

den nyss nämnda bestämmelsen i

anställningsskyddslagen hade skett. Utskottet

konstaterar att domen avser ett enskilt fall. Det är

ovisst i vilken utsträckning domen tillåter

generella slutsatser om regelns tillämplighet vid

överföring av förvaltningsuppgifter mellan två

myndigheter. Det s.k. överlåtelsedirektivet har på

senare tid ändrats. I direktivet finns nu en

definition av begreppet överlåtelse. Ändringarna i

direktivet skall vara införlivade med

medlemsländernas lagstiftning senast i juli 2001.

Huruvida ändringarna kommer att föranleda några

justeringar för svensk del återstår att se, men

utskottet utgår ifrån att regeringen överväger denna

fråga i samband med att den tar ställning till om en

ändring i svensk lag är erforderlig. Utskottet är

inte berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets

begäran om en utredning om detta och motion A712

avstyrks därför.

Turordningsreglerna

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är

arbetsgivaren inte fri att välja vem han eller hon

vill säga upp utan måste under skadeståndsansvar

följa viss turordning enligt regler i 22 §

anställningsskyddslagen. Arbetstagarnas plats i

turordningen bestäms efter längden av varje

arbetstagares sammanlagda anställningstid hos

arbetsgivaren. Företräde till fortsatt anställning

ges i huvudsak till den som har längst

anställningstid. En turordningskrets bestäms normalt

för varje driftsenhet och varje

kollektivavtalsområde för sig. Kan en arbetstagare

endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos

arbetsgivaren, gäller som förutsättning för

företräde enligt turordningen att arbetstagaren har

tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta

arbetet.

Den 1 januari 1994 genomfördes under den dåvarande

fyrpartiregeringen en ändring i bestämmelsen som

innebar att arbetsgivaren skulle ha rätt att inom

turordningskretsen undanta två arbetstagare som

arbetsgivaren bedömde var av särskild betydelse för

den fortsatta driften. Sedan Socialdemokraterna

återtagit regeringsmakten hösten 1994 upphävdes

denna undantagsregel den 1 januari 1995.

Turordningsreglerna kan frångås genom

kollektivavtal. Lokala kollektivavtal om turordning

är under vissa förutsättningar tillåtna. Innan det

blev möjligt att träffa sådana lokala avtal fanns

ett krav på att avtal om turordning skulle ha

slutits eller godkänts av en central

arbetstagarorganisation. Tidigare fanns också en

särskild regel om att medgivande av central

arbetstagarorganisation krävdes i varje enskilt fall

för uppsägning av äldre arbetstagare som innebar en

avvikelse från lagens turordningsregler. Det kravet

togs bort i samband med de övriga ändringarna i

lagen som antogs år 1996.

Motioner

I ett flertal motioner har föreslagits att

turordningsregeln i 22 § anställningsskyddslagen

skall medge undantag för två personer. Förslagen

skiljer sig åt på ett par punkter. I en del motioner

föreslås att förändringen genomförs omedelbart medan

några motionärer vill att regeringen återkommer med

förslag om detta. I vissa fall begränsas förslaget

till att avse enbart mindre företag.

Moderaterna anser i kommittémotion A705 att små

företag med upp till tio anställda omedelbart bör

ges möjlighet att gå ifrån turordningsreglerna för

två anställda. Detta bör enligt motionen ges

regeringen till känna.

Centerpartiet anför i motion A214 att riksdagen

omedelbart bör besluta om att undantag får göras för

två nyckelpersoner (yrk. 12).

Folkpartiet föreslår i motion A255 att riksdagen

snarast fattar beslut om att återinföra den regel i

anställningsskyddslagen från 1994 som medgav att

undantag från turordningsreglerna fick göras för två

personer (yrk. 15 delvis).

Miljöpartiet anser i kommittémotion N328 att

turordningsreglerna bör ändras så att företag med

upp till tio anställda ges möjlighet att gå ifrån

turordningsreglerna för två anställda. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag om en sådan

ändring (yrk. 2). Motsvarande tankegångar framför

partiet i kommittémotion N334 (yrk. 6 delvis).

Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) anser i motion

A716 (delvis) att undantag bör medges från

turordningsreglerna för två personer i företag med

högst tio anställda.

En motion behandlar frågor om s.k. avtalsturlistor.

En annan motion tar upp driftsenhetsbegreppet i

bestämmelsen om turordning.

Vänsterpartiet anser i motion A710 att s.k.

avtalsturlistor alltid skall godkännas av en central

arbetstagarorganisation när föräldralediga eller

gravida är berörda. Det har visat sig, menar

partiet, att särskilt föräldralediga kvinnor och

gravida har en svag position när arbetsgivaren

förhandlar med det lokala facket om vilka som skall

sägas upp på grund av arbetsbrist (yrk. 7). Det bör

också krävas att den centrala

arbetstagarorganisationen skall godkänna avsteg från

turordningsreglerna om avsteget innebär att personer

som fyllt 57,5 år sägs upp (yrk. 8).

Centerpartiet anför i motion A214 att en ändring bör

göras i 22 § anställningsskyddslagen så att enbart

den omständigheten att en person har sin arbetsplats

förlagd till bostaden inte skall medföra att

arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet.

Lagändringen bör utformas enligt förslag som lämnats

i utredningen om distansarbete, SOU 1998:115.

Riksdagen bör, enligt Centerpartiet, redan nu kunna

besluta om en sådan ändring (yrk. 13).

Utskottets ställningstagande

Undantag från turordningsreglerna

Reglerna i anställningsskyddslagen om turordning

utgör en avvägning mellan arbetstagarnas intresse av

anställningstrygghet och företagens intresse att för

den fortsatta driften få behålla de anställda som

för företagets överlevnad och utveckling är de

viktigaste. Lagen om anställningsskydd kan dock

sägas vara skriven med ett större företag som

måttstock. Utskottet anser, i likhet med flera

motionärer, att turordningsreglerna för de riktigt

små företagen inte nödvändigtvis behöver vara

desamma som för de stora företagen. För små företag

kan det många gånger vara avgörande för att de skall

kunna drivas vidare att de får behålla viss

kompetens i samband med neddragningar av antalet

anställda. Utskottet ser också ett undantag från

turordningsreglerna som ett av flera sätt att

stimulera såväl småföretagande som små företags

möjlighet att öka kompetensen i företaget genom att

kunna anställa välutbildad och kompetent personal

utan att dessa försätts i en situation där de känner

ett automatiskt hot om att bli de första som sägs

upp vid arbetsbrist. Utskottet har länge hoppats på

att parterna själva skulle kunna lösa denna fråga.

Eftersom parterna uppenbarligen inte har lyckats

komma överens anser utskottet nu att det är

nödvändigt att lösa denna fråga med lagstiftning.

Regeringen bör utan dröjsmål återkomma till

riksdagen med förslag till ändring i 22 § lagen om

anställningsskydd så att undantag medges från

turordningsreglerna vad gäller totalt två personer i

företag med färre än tio anställda. Utskottet

understryker att undantag alltså inte skall få göras

för två personer per turordningskrets. Utskottet

betonar också att en arbetsgivare inte skall kunna

utnyttja möjligheten att undanta anställda från

turordningen på ett sätt som står i strid med

jämställdhetslagens regler mot könsdiskriminering,

förbud mot diskriminering enligt annan lagstiftning,

föreningsrätten eller liknande. Utskottet motsätter

sig en försvagning av arbetsrätten i övrigt.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

Utskottet ansluter sig därför till motionerna N328

yrkande 2 (mp) och N334 yrkande 6 delvis (mp). Detta

innebär att de synpunkter som förts fram i

motionerna A705 (m) och A716 delvis (kd) också är

tillgodosedda med vad utskottet anfört. Övriga i

sammanhanget behandlade motioner, A214 yrkande 12

(c) och A255 yrkande 15 delvis (fp), avstyrks i den

mån de inte är tillgodosedda med vad som anförts.

Driftsenhetsbegreppet

Som Centerpartiet påpekat i sin motion har

Distansarbetsutredningen nyligen presenterat sitt

betänkande Distansarbete, SOU 1998:115. I

betänkandet föreslås bl.a. en ändring av

driftsenhetsbegreppet i 22 §

anställningsskyddslagen. Förslaget bereds för

närvarande i Näringsdepartementet. Utskottet ser

ingen anledning att föregripa det arbetet genom att

nu genomföra en sådan förändring som Centerpartiet

föreslår. Motion A214 yrkande 13 (c) avstyrks.

Avtalsturlistor

Vad gäller Vänsterpartiets begäran om att regeln om

att en central arbetstagarorganisation skall

godkänna avtalsturlistor om föräldralediga eller

gravida är inblandade och att sådant godkännande

också skall krävas vid vissa avsteg från

turordningen beträffande personer som är äldre än

57,5 år vill utskottet hänvisa till vad som anförts

då möjligheterna till lokala avtal utan krav på

centralt godkännande infördes, (bet. 1996/97:AU4).

Syftet med slopandet av detta krav var att anpassa

de arbetsrättsliga reglerna till förändringar som

skett på arbetsmarknaden. De ändringar som gjordes

var resultatet av en avvägning mellan å ena sidan

intresset av att öka möjligheterna till lokal

anpassning och å andra sidan farhågorna för att

svaga lokala arbetstagarorganisationer skulle kunna

känna sig tvingade att acceptera omfattande avsteg

från lagens regler. Utskottet menar att den

avvägning som gjordes år 1996, då ändringen

beslutades, är välgrundad. Motion A710 yrkandena 7

och 8 (v) avstyrks.

Företrädesrätt

Den som har sagts upp på grund av arbetsbrist har

under nio månader från anställningens upphörande

företrädesrätt till återanställning i den verksamhet

han eller hon tidigare har varit sysselsatt. Detta

gäller under förutsättning att han eller hon har

varit anställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än

tolv månader under de senaste tre åren och att

arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för

den nya anställningen. Andra tidsgränser gäller för

säsongsanställning. Återanställningsregeln ändrades

med verkan från den 1 januari 1997. Dessförinnan var

tiden för återanställningsrätt tolv månader.

Sedan den 1 januari 1997 gäller att en

deltidsanställd arbetstagare, som har anmält till

sin arbetsgivare att han eller hon vill ha

anställning med högre sysselsättningsgrad, har

företrädesrätt till sådan anställning. Som en

förutsättning för företrädesrätten gäller att

arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses

genom att den deltidsanställde anställs med högre

sysselsättningsgrad och att den deltidsanställde har

tillräckliga kvalifikationer för de nya

arbetsuppgifterna. Om arbetsgivaren har flera

driftsenheter, gäller företrädesrätten anställning

inom den enhet där arbetstagaren är sysselsatt på

deltid.

Motion

Vänsterpartiet anser i motion A710 att

företrädesrätten bör förlängas från dagens nio

månader till tolv månader. Annars utgör den inte ett

reellt skydd mot godtyckliga uppsägningar, sägs det.

I motionen nämns en dom från Arbetsdomstolen enligt

vilken arbetsgivare kan erbjuda en tjänst till någon

annan om den som har företrädesrätt inte omgående

kan tillträda en tjänst. Detta medför, enligt

Vänsterpartiet, att föräldralediga inte kan utnyttja

sin företrädesrätt med nu gällande tidsfrist (yrk.

5).Vidare anser partiet att företrädesrätten till

anställning med högre sysselsättningsgrad vad gäller

deltidsanställda inte bör vara begränsad till samma

driftsenhet och att det bör vara tillräckligt att en

deltidsanställd efter ett rimligt inskolnings- och

inlärningsskede, inom eller utom företaget, bör

kunna anförtros nya arbetsuppgifter. Partiet menar

att detta är av stor vikt eftersom deltidsanställda

ofta inte får del av kompetensutveckling och allmänt

sett har en svagare ställning på arbetsplatsen än

heltidsanställda (yrk. 6 delvis).

Utskottets ställningstagande

Den ändring i anställningsskyddslagen som gäller

tiden för återanställningsrätt trädde, som sagt, i

kraft den 1 januari 1997. Utskottet har tidigare

varit inne på de överväganden som gjordes i samband

med att denna och andra ändringar i

anställningsskyddslagen beslutades år 1996. En nio

månader lång återanställningsrätt ansågs då vara en

lämplig avvägning mellan å ena sidan skyddet för

arbetstagaren och å andra sidan viljan att

underlätta nyanställningar. Utskottet har inte

ändrat uppfattning. Motion A710 yrkande 5 avstyrks

därför.

Enligt förarbetena till bestämmelsen om

företrädesrätt för deltidsanställda skall begreppet

"tillräckliga kvalifikationer" ha samma innebörd som

i 25 §, dvs. den bestämmelse som reglerar

återanställningsrätten för dem som sagts upp på

grund av arbetsbrist (prop. 1996/97:16 - En

arbetsrätt för ökad tillväxt, bet. 1996/97:AU4).

Enligt Arbetsdomstolen innebär kvalifikationskravet

inte att det kan krävas att arbetstagaren

fullständigt behärskar sina arbetsuppgifter från

början utan endast att han eller hon har möjlighet

att inom rimlig tid lära sig dem. Utskottet är inte

på de skäl som Vänsterpartiet anfört berett att

ställa sig bakom en begäran om ändring av kravet på

tillräckliga kvalifikationer för deltidsanställda.

Motion A710 yrkande 6 i motsvarande del avstyrks.

Dispositivitet i övrigt

Som huvudregel är lagen om anställningsskydd

tvingande till arbetstagarens förmån. Vissa

bestämmelser får frångås genom kollektivavtal på

förbundsnivå. Den 1 juli 1997 trädde en ändring i

lagen i kraft som innebär att de bestämmelser som

avser tidsbegränsad anställning, turordningar och

återanställningsrätt får frångås genom

kollektivavtal utan att det som tidigare krävs att

avtalet slutits eller godkänts på förbundsnivå.

Avsteg kan alltså göras genom lokalt avtal.

Motion

Vänsterpartiet anför i motion A710 att lagen skall

ge ett grundskydd som inte skall kunna avtalas bort

och att branschanpassning enbart skall kunna ske

genom överenskommelser på central nivå. Förbunden

skall sedan kunna delegera förhandlingsrätten till

lokal nivå efter de lokala organisationernas styrka

och önskemål. Tidigare fanns det en regel som

innebar att avvikelser från lagen skulle vara

träffade eller godkända på central nivå. Partiet

vill nu att den tidigare hänvisningen till central

arbetstagarorganisation återinförs (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet återkommer till vad som anförts i samband

med den ändring i anställningsskyddslagen som trädde

i kraft vid halvårsskiftet 1997 och som

Vänsterpartiets motion tar sikte på (bet.

1996/97:AU4, rskr. 107). Syftet var att anpassa de

arbetsrättsliga reglerna till förändringar som skett

på arbetsmarknaden och de ändringar som gjordes var

resultatet av en avvägning mellan arbetstagar- och

arbetsgivarintresset. Utskottet har inte ändrat

uppfattning i denna fråga. Motion A710 yrkande 3 (v)

avstyrks.

Deltidsanställning

I några motioner av Vänsterpartiet och av enskilda

socialdemokrater har väckts frågor om åtgärder för

att öka möjligheterna för deltidsanställda att få

heltidsanställning.

Vänsterpartiet anför i motion A710 att incitament

måste skapas för att arbetsgivare skall organisera

sin verksamhet så att möjligheterna till högre

sysselsättningsgrad ökar. Arbetsgivarens fria rätt

att oberoende av reella behov välja

deltidsanställning som anställningsform bör

inskränkas. Undantag skall kunna medges om det finns

sakliga skäl i form av att en påtaglig störning

annars skulle uppkomma i verksamheten (yrk. 6

delvis).

Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s) menar i

motion A223 att ett sätt att nå målet att öka

antalet heltidsanställningar skulle kunna vara att

införa differentierade arbetsgivaravgifter för

deltidstjänster och heltidstjänster. Detta bör

regeringen beakta i sitt fortsatta arbete med

deltidsarbetslösheten.

Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) anser i

motion A229 att regeringen noga bör följa

utvecklingen beträffande förekomsten av ofrivillig

deltidsanställning. En utvärdering bör göras av hur

arbetsrättens regler om företrädesrätt till utökad

arbetstid verkar i praktiken. Regeringen bör, om

inte situationen förbättras, ta initiativ till

överläggningar mellan berörda fackliga

organisationer och motsvarande

branschorganisationer.

Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) anför i

motion A258 att den arbetsrättsliga lagstiftningen

måste skärpas. Deltid skall vara tillåtet bara om

särskilda skäl föreligger som t.ex. att arbetet

utförs bara under en kortare period av dygnet, att

det råder arbetsbrist eller på grund av

arbetstagarens särskilda önskemål. En sådan

lagstiftning bör enligt motionärerna vara

dispositiv. Avsteg från lagen skall kunna ske genom

en central överenskommelse mellan arbetsmarknadens

parter.

Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (båda s)

anser i motion A260 att alla arbetsgivare borde

inrätta alla anställningar på heltid. Den som så

önskar skall dock kunna få arbeta deltid. I den

arbetsrättsliga lagstiftningen bör regleras vad som

skall utgöra särskilda skäl för deltidsanställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

anställningar på heltid bör eftersträvas. Det är

angeläget att det skapas förutsättningar för att den

som så vill skall kunna få en sådan anställning.

Utskottet har tidigare behandlat företrädesrätten

för deltidsanställda till högre sysselsättningsgrad.

Denna möjlighet som infördes från 1997 får ses som

ett sätt att underlätta för deltidsanställda att

erhålla heltidsarbete. Utskottet vill också hänvisa

till den förutnämnda arbetsgruppen om

sysselsättningsfrågor med företrädare för

Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

som bl.a. skall överväga förslag som syftar till att

underlätta möjligheterna att övergå från

deltidsarbete till heltidsarbete. Den s.k. DELTA-

utredningen kom nyligen med sitt betänkande DELTA -

Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och

arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet

lämnas förslag som bl.a. syftar till att minska

deltidsarbetslösheten. De frågor som väckts i

motionerna är således redan föremål för beredning

inom Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av

det arbetet avstyrker utskottet motionerna A223 (s),

A229 (s), A258 (s), A260 (s) och A710 yrkande 6

delvis (v).

Övriga frågor med anknytning till lagen om

anställningsskydd

Motioner

Vänsterpartiet tar i motion A710 upp vad partiet

kallar utköp enligt 39 § anställningsskyddslagen.

Bestämmelsen bör enligt vad som föreslås ändras så

att sådana utköp förbjuds. Undantag bör dock, enligt

motionärerna, kunna göras om särskilda eller

synnerliga skäl föreligger. Skadeståndet bör i

sådant fall bestämmas till en viss procent av

arbetsgivarens årsomsättning. En del av skadeståndet

bör tillfalla staten (yrk. 9).

Vänsterpartiet föreslår också i samma motion att

företag med verksamhet i fler länder skall vara

skyldiga att enligt lag betala skadestånd till

anställda när de lägger ner sin verksamhet i

Sverige. Skadeståndet bör enligt vad som anförs i

motionen vara i storleksordningen två årslöner.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att senast

under 1999 presentera ett förslag till en lag som

reglerar detta (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under flera år behandlat yrkanden från

Vänsterpartiet om införandet av ett principförbud

mot "utköp" enligt 39 § anställningsskyddslagen.

Regeln innebär att om en arbetsgivare vägrar att

rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har

ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande,

skall anställningsförhållandet anses vara upplöst.

Arbetsgivaren skall då betala skadestånd till

arbetstagaren. Skadeståndet bestäms efter

anställningstiden i företaget. Utskottet har, då

frågan tidigare behandlats, anfört att ett sådant

förbud skulle kunna medföra en ny tvist efter domen

som till viss del skulle inrymma samma frågor som i

den föregående processen. Problem skulle också

kvarstå om arbetsgivaren åter vägrade att låta

arbetstagaren komma tillbaka. Även om de nu gällande

reglerna ibland kan leda till mindre tilltalande

situationer skulle Vänsterpartiets yrkande inte lösa

problemen på ett godtagbart sätt, (se bet.

1997/98:AU6, då utskottet senast behandlade

motsvarande yrkande). Motion A710 yrkande 9 (v)

avstyrks.

Vad gäller yrkandet om rätt till skadestånd vid

företagsnedläggelse hänvisar utskottet till vad

utskottet anfört i motsvarande fråga i förra årets

arbetsrättsliga betänkande, 1997/98:AU6. En rätt för

den enskilde arbetstagaren att i händelse av

uppsägning på grund av företagsnedläggelse erhålla

skadestånd av arbetsgivaren vore ett principiellt

främmande inslag i svensk arbetsrätt. Det skulle

innebära ett avsteg från den hävdvunna principen om

arbetsgivarens rätt att besluta i frågor om affärs-

och företagsledning. I vissa andra länder där en

sådan rätt till skadestånd föreligger är den rätten

ofta kombinerad med ett sämre skydd för

anställningen som sådan. En sådan ordning är enligt

utskottet inte önskvärd. Utskottet ställer sig

därför inte bakom att rätt till skadestånd införs

vid nedläggning av verksamhet i Sverige, och motion

A710 yrkande 2 (v) avstyrks därför.

Medbestämmandelagen

Konflikt- och fredspliktsregler

Arbetsmarknadsparter som inte är inbördes bundna av

kollektivavtal är i allmänhet fria att lösa

meningsmotsättningar i fackliga frågor genom sådana

påtryckningsmedel, eller stridsåtgärder, som t.ex.

strejk och blockad. Stridsåtgärderna får tillgripas

under kollektivavtalslöst tillstånd. En fackförening

kan vidta stridsåtgärder för att tvinga en

arbetsgivare att tecknad kollektivavtal, även om

arbetsgivaren inte har någon anställd på

arbetsplatsen som är medlem i föreningen. En part

har också rätt att, utan hinder av att denne är

bunden av kollektivavtal, vidta sympatiåtgärd för

att stödja annan i pågående, laglig arbetskonflikt.

Fyrpartiregeringen genomförde ett förbud mot

fackliga stridsåtgärder mot enmans- och

familjeföretag som hade till syfte att

kollektivavtal skulle träffas med företaget. Detta

gällde under år 1994. Sedan Socialdemokraterna

återkommit i regeringsställning upphävdes den 1

januari 1995 dessa ändringar i lagen.

Enligt medbestämmandelagen är det förbjudet att

vidta stridsåtgärder i syfte att undantränga

existerande kollektivavtal. Förbudet har dock genom

"Lex Britannia" år 1991 inskränkts till att gälla

enbart när en organisation vidtar åtgärder med

anledning av arbetsförhållanden som

medbestämmandelagen är direkt tillämplig på. Syftet

är bl.a. att ge de fackliga organisationerna i

Sverige möjligheter att träffa kollektivavtal med

villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i

fråga om arbetet som utförs här i landet och

därigenom motverka s.k. social dumpning. Saken kan

uttryckas så att fredspliktsregeln inte gäller när

förhållandena har en svag anknytning till Sverige.

Motioner

I flera motioner görs invändningar mot rätten till

bl.a. blockad som riktar sig mot enmans- och

familjeföretag.

Centerpartiet anser i motion A214 att det bör

införas ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder

mot enmans- och familjeföretag (yrk. 14 delvis).

Folkpartiet anser i motion A255 att

blockadmöjligheterna enligt medbestämmandelagen bör

tas bort i enlighet med vad som gällde år 1994 (yrk.

15 delvis).

Ola Karlsson m.fl (m, kd, c, fp) menar i motion A715

att fackliga blockader mot enmans- och

familjeföretag i syfte att få dem att teckna

kollektivavtal saknar ett rimligt fackligt syfte.

Fackliga blockader bör därför inte tillåtas i dessa

fall anser motionärerna. Samma förslag lämnas av

Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) i motion A716

(delvis).

Karin Falkmer och Tomas Högström (båda m) förordar i

motion A704 ett förbud mot blockad av småföretag.

Carl Erik Hedlund (m) vill i motion A710 att det

införs ett förbud mot sympatistrejker och blockad

(yrk. 1) samt att arbetsmarknadslagarna bör

förändras med syfte att så långt som möjligt

förhindra öppna konflikter (yrk. 2).

Centerpartiet anser i motion A214 att det behövs

förändringar inom lönebildningen som bidrar till en

löneökningstakt som är förenlig med god ekonomisk

utveckling. I motionen föreslås att

medlingsinstitutet förstärks genom att det ges

möjlighet att förbjuda varsel om stridsåtgärder

under medling. En proportionalitetsregel som innebär

att konfliktåtgärdens syfte skall stå i rimlig

proportion till den skada som kan uppstå för företag

och samhälle bör införas, menar partiet vidare (yrk.

14 delv.).

Folkpartiet anser i motion A255 att även de regler

som kallas "Lex Britannia" bör tas bort (yrk. 15

delvis).

Jan Backman (m) anser i motion A707 att

konfliktåtgärder bara skall kunna vidtas inom det

kollektivavtalsområde som konflikten gäller.

Kent Olsson och Tom Heyman (båda m) tar i motion

A702 upp 45 § i medbestämmandelagen enligt vilken

varsel om stridsåtgärd skall lämnas sju dagar i

förväg om inte giltigt hinder möter. Motionärerna

pekar på ett uttalande i förarbetena till

bestämmelsen med innebörd att undantag från regeln

kan göras vid blockad mot lossning av fartyg med

kort liggetid eller när arbetet är av så kort

varaktighet att tid inte finns för en veckas varsel.

Motionärerna anser att det i lagen måste klargöras

att varselskyldigheten i princip skall gälla även

när stridsåtgärden riktas mot ett fartyg och att

undantagsregeln är tillämplig endast när det

verkligen är fråga om ett giltigt hinder.

Facklig vetorätt

Om en arbetsgivare vill lämna ut ett arbete på

entreprenad eller lämna ut ett arbete till någon som

skall utföra arbetet utan att vara anställd hos

arbetsgivaren i stället för att utföra det i egen

regi med hjälp av egna anställda måste arbetsgivaren

enligt 38 § medbestämmandelagen anmäla det och

förhandla om frågan med lokal fackförening, i

förhållande till vilken han är bunden av

kollektivavtal för sådant arbete. Föreningen kan

hänskjuta frågan till central förhandling, och den

centrala arbetstagarorganisationen har då under

vissa förutsättningar möjlighet att inlägga sitt

veto mot den planerade åtgärden.

Bestämmelserna om facklig vetorätt i 38-40 §§

medbestämmandelagen upphävdes 1994 under

fyrpartiregeringen, men återinfördes, med vissa

justeringar, från den 1 januari 1995 sedan

Socialdemokraterna återtagit regeringsmakten.

Folkpartiet yrkar i motion A255 att den fackliga

vetorätten tas bort (yrk. 15 delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om

inskränkning i rätten att vidta fackliga

stridsåtgärder, senast i betänkande 1997/98:AU6. I

det sammanhanget hänvisade utskottet till den då

pågående utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut. I november 1998

presenterade utredningen sitt slutbetänkande Medling

och lönebildning, (SOU 1998:141). Betänkandet

innehåller förslag om att ett nytt och starkare

medlingsinstitut bildas vars uppgift skall vara att

medla och verka för en väl fungerande lönebildning.

I betänkandet lämnas också förslag om

konfliktreglerna, bl.a. vad gäller sympatiåtgärder,

stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag och en

s.k. proportionalitetsregel. Dessa förslag bereds

för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet ser

ingen anledning att föregripa det arbetet genom att

ta ställning till de förslag som nu lämnats.

Motionerna A214 yrkande 14 (c), A255 yrkande 15

delvis (fp), A701 yrkandena 1 och 2 (m), A704 (m),

A707 (m), A715 (m, kd, c, fp) och A716 delvis (kd)

avstyrks därför.

Vad gäller yrkandet om varseltid konstaterar

utskottet att även den frågan har behandlats av

utskottet i nämnda betänkande. Utskottet ansåg då

att reglerna om varsel i medbestämmandelagen inte

kan anses vara i behov av förtydligande. Varsel om

stridsåtgärd skall enligt 45 § medbestämmandelagen

lämnas sju dagar i förväg, om inte giltigt hinder

möter. Denna varselskyldighet gäller även inom

rederinäringen. Som nämnts i motion A702, kan

undantagsregeln enligt lagens förarbeten vara

tillämplig exempelvis när det gäller blockad mot

lossning av fartyg med kort liggetid i hamn eller

när arbetet är av så kort varaktighet att tid inte

finns för en veckas varsel. Undantaget bör också

enligt förarbetena kunna tillämpas i andra

situationer när varselskyldigheten framstår som

meningslös. Utskottet är fortfarande av den

uppfattningen att någon lagändring är inte påkallad.

Motion A702 avstyrks.

När det gäller den fackliga vetorätten hänvisar

utskottet till sitt ställningstagande då

vetoreglerna återinfördes. Vetorätten har en viktig

uppgift att slå vakt om de seriösa företagen, vilket

kan ske genom det fackliga inflytande vid anlitande

av icke anställd arbetskraft som reglerna möjliggör.

Motion A255 yrkande 15 delvis (fp) avstyrks.

Rätt till ledighet

Motioner

I motion Sf255 framför Kristdemokraterna sin

ståndpunkt att en lagstadgad rätt till tre års

tjänstledighet bör införas för den som blir

förälder. Föräldern skall efter tre år ha bibehållen

rätt att återgå till arbetet. Föräldrarna till ett

barn bör kunna dela upp denna rätt till ledighet

mellan sig, om båda föräldrarna förvärvsarbetar

eller studerar (yrk. 4).

Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) anser i motion A714

att regeringen noggrant bör följa resultatet av

införandet av lagen (1997:1293) om rätt till

ledighet för att bedriva näringsverksamhet och

återkomma till riksdagen med en redovisning av

uppföljningen under år 1999.

Bengt Silfverstrand (s) pekar i motion A709 på den

möjlighet som finns för personer med fackliga eller

politiska uppdrag att få ledigt från arbetet och att

motsvarande rätt inte finns för anställda med

förtroendeuppdrag inom handikappförbund. En sådan

rätt bör enligt motionären finnas.

Per Westerberg (m) och Göran Hägglund (kd) anser i

motion N326 att reglerna i semesterlagen bör

förenklas. En utredning bör därför tillsättas med

uppdrag att lägga fram förslag till en reformering

av semesterlagen (yrk. 27).

Utskottets ställningstagande

Föräldraledighetslagen (1995:584) innebär att en

arbetstagare i egenskap av förälder har rätt till

ledighet från sin anställning för vård av barn till

dess barnet har uppnått en ålder av ett och ett

halvt år eller, under förutsättning att föräldrarna

då har hel föräldrapenning, för tid därefter.

Kristdemokraterna vill att rätten till

föräldraledighet förlängs till tre år. Förslaget har

framställts tidigare och behandlats av utskottet i

betänkande 1997/98:AU4. Utskottet konstaterade då

att det saknas en analys av vad en förlängning av

föräldraledigheten skulle få för konsekvenser för de

mindre företagen, hur vikariatsfrågan skulle lösas

vid upprepade långa ledigheter, vilken inverkan den

skulle ha på lön m.m. I brist på sådan analys ansåg

sig utskottet inte kunna biträda ett förslag till

förlängning av föräldraledighet på det sätt som

yrkats. Utskottet har inte ändrat uppfattning.

Motion Sf255 yrkande 4 (kd) avstyrks.

Från den 1 januari 1998 gäller en rätt för

arbetstagare till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet (prop. 1997/98:27, bet.

1997/98:AU4). Rätten till ledighet gäller under sex

månader och under förutsättning att verksamheten

inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.

Utskottet uttalade då frågan om införandet av lagen

behandlades att den bl.a. motiverades av en vilja

att främja tillväxt och sysselsättning. Lagen syftar

till att stimulera till försök till eget

företagande. Regeringen aviserade i nämnda

proposition att den avsåg att följa effekterna av

den nya lagstiftningen. Utskottet anser att det är

för tidigt att dra några slutsatser om effekterna

och ställer sig därför inte bakom att en sådan

redovisning inhämtas redan under innevarande år.

Motion A714 (m, kd, fp) avstyrks därför.

Vad gäller rätt till ledighet från anställning för

personer som har förtroendeuppdrag i

handikappförbund vill utskottet först betona att det

inte ifrågasätter värdet av det arbete som bedrivs

inom handikapprörelsen. Utskottet konstaterar dock

att möjligheterna för en anställd att vara ledig

från arbetet för olika ändamål är ganska omfattande.

Ledighetsreglerna kan innebära problem för både

arbetsgivare och arbetstagare. Rent principiellt bör

det därför finnas vägande skäl för att införa

ytterligare lagregler om ledighet. Även om

handikappförbunden utför ett angeläget arbete anser

utskottet inte att det förhållandet utgör

tillräckliga skäl att införa ytterligare rätt till

ledighet för uppdrag i sådant förbund. Motion A709

(s) avstyrks därför.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig

bakom kravet på en utredning om semesterlagen.

Motion N326 yrkande 27 (m, kd) avstyrks.

Arbetsdomstolens sammansättning i

diskrimineringsmål

Motionen

Vänsterpartiet föreslår i motion A710 att

Arbetsdomstolen i mål om diskriminering på grund av

kön skall utökas med två ledamöter som är experter

på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor.

Arbetsmarknadens parter bör i gengäld inte

företrädas av mer än en arbetsgivar- respektive

arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas

regler som garanterar en jämn könsfördelning i

jämställdhetsmål (yrk. 12).

Liknande tankegångar förs fram av Birgitta Ahlqvist

och Monica Öhman (båda s) i motion A717. De jurister

som dömer i diskrimineringsmål bör ha en särskild

kompetens inom diskrimineringsjuridik och frågor om

mänskliga rättigheter. En särskild domförhetsregel

för denna typ av mål bör införas för att markera att

dessa har en annorlunda karaktär än t.ex.

kollektivavtalstolkningsmål, sägs det i motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget

med en jämn könsfördelning bland domarna i

Arbetsdomstolen. Detta gäller dock i alla typer av

mål och i alla domstolar. På sikt kommer

utnämningsförfarandet att leda till en jämnare

fördelning bland ledamöterna i Arbetsdomstolen än i

dag. Utskottet delar inte uppfattningen att det är

nödvändigt att föreskriva att jurister med särskilda

kunskaper i diskrimineringsfrågor skall vara

ledamöter i diskrimineringsmål. Motionerna A710

yrkande 12 (v) och A717 (s) avstyrks.

ILO-konvention nr 137

ILO-konvention nr 137 om hamnarbete innehåller

regler vilkas främsta syfte är att åstadkomma

sysselsättning, säkerhet, hälsa, välfärd och

yrkesutbildning för hamnarbetare. Sverige

ratificerade konventionen 1974. Det har gjorts

gällande att konventionen har åberopats som rättslig

grund för det s.k. stuverimonopolet i hamnarna.

Innebörden av ett sådant monopol skulle vara att

andra yrkeskategorier än hamnarbetare och medlemmar

i vissa arbetstagarorganisationer förvägras att

utföra arbetsmoment med anknytning till

godshantering.

Motioner

Folkpartiet vill enligt vad som sägs i två

kommittémotioner, T222 (yrk. 14) och N333 (yrk. 8),

att det s.k. stuverimonopolet avskaffas och att

Sverige säger upp ILO-konventionen om detta. Även

Camilla Dahlin-Andersson och Eva Flyborg (båda fp)

förordar att stuverimonopolet avskaffas i motion

T628 (yrk. 6) liksom Jan Backman (m) i motion A708.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast behandlat frågor om denna ILO-

konvention våren 1998 (bet. 1997/98:AU6). Yrkanden

om att bryta det s.k. stuverimonopolet avstyrktes

med hänvisning till att saken behandlats av den

svenska ILO-kommittén under 1996. För att

konventionen inte skulle fortsätta att gälla hade

krävts att den sagts upp av Sverige senast den 24

juli 1996, vilket inte skedde. Sverige kommer att

vara bunden av konventionen ytterligare tio år.

Den svenska ILO-kommittén uttalade sig 1996 om

tolkningen av konventionen. Enligt kommittén

innehåller den inte någon bestämmelse som kan

åberopas som rättsligt stöd för ett stuverimonopol.

Detta delgavs arbetsmarknadens parter. Det har inte

sedan dess framkommit några omständigheter som ger

utskottet anledning att uttala sig som motionärerna

har begärt. Motionerna A708 (m), T222 yrkande 14

(fp), N333 yrkande 8 (fp) och T628 yrkande 6 (fp)

avstyrks därför.

Övrigt

Motioner

Vänsterpartiet pekar i motion K239 på den kraftigt

växande datoranvändningen på arbetsplatser och de

integritetsproblem som är förknippade med det. I

motionen beskrivs det som ett allvarligt problem att

arbetstagarens personliga integritet inte är skyddad

vad gäller t.ex. e-post, dvs. brev som skickas via

datorer. En arbetsgivare kan kontrollera och läsa

den anställdes e-post, elektroniska dokument, när

datorn används, vilka program som används osv. Detta

är särskilt allvarligt för personer som arbetar inom

offentlig sektor och som vill utnyttja sin

meddelarfrihet till att påtala misshälligheter på

arbetsplatser, sägs det i motionen.

Margit Gennser (m) tar i motion A711 upp

kollektivavtal om pensionsförmåner. Motionären pekar

på att kvalifikationstiden för pensionsrättigheter

ofta är tolv månader för varje ny anställning. Dessa

avtalsvillkor leder till att personer som har

projektanställningar kortare än tolv månader går

miste om pensionsförmåner trots att pensionsavgift

betalas för dessa. Ett rättvisekrav vore, menar

motionären, att projektanställda skall kunna avtala

bort anslutningen till kollektivavtalsreglerade

pensionsförmåner och använda motsvarande löneutrymme

för att själva ordna sin pensionsfråga.

Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (båda s) anser

i motion A718 att regeringen bör ges i uppdrag att

som ett led i strävandena att förstärka demokratin

tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att

skyndsamt utreda möjligheterna till politisk

information och opinionsbildning på arbetsplatsen.

Yvonne Ruwaida (mp) påtalar i motion A719 att

kunskapen om vad de olika partierna står för är

mycket låg liksom kännedomen om hur Sverige styrs

och hur lagar stiftas. Motionären menar att det

behövs en folkbildningsinsats och föreslår att det

på varje arbetsplats en gång om året skall

genomföras en utbildningsdag i demokrati (yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Vänsterpartiet har en väckt en fråga som gäller

arbetstagarens integritet gentemot arbetsgivaren och

som gäller datoranvändning. Utskottet konstaterar

att användningen av modern informationsteknik har

fått en allt större betydelse på arbetsplatserna.

Olika former av distansarbete blir vanligare, och

anställda utrustas med bärbara datorer med vilkas

hjälp de kan koppla upp sig mot arbetsgivarens

nätverk. Det är nog inte ovanligt att datorprogram

och e-postsystem används också för privat bruk av

den anställde, ofta med arbetsgivarens tillåtelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor

om arbetstagarens integritet på arbetsplatsen är

angelägna. Utskottet kan nämna att Statskontoret i

en rapport - E-post i förvaltningen (1999:3) - har

tagit upp saken ur ett annat perspektiv, nämligen

frågan om ett e-postmeddelande är en offentlig

handling. I rapporten sägs beträffande privata

meddelanden att de inte skall förekomma i systemen

och att den anställde omedelbart bör ta bort dem.

Vid underhandskontakter med Näringsdepartementet har

utskottet erfarit att det skall tillsättas en

arbetsgrupp som skall se över frågor om medicinska

kontroller i arbetslivet. Nämnda departement

överväger om denna arbetsgrupp också bör ta upp

integritetsfrågor i ett vidare perspektiv t.ex. vad

gäller användning av e-post eller Internet i

arbetet. Utskottet delar motionärernas synpunkt att

detta är viktiga frågor som måste uppmärksammas och

förutsätter att regeringen behandlar

integritetsfrågan och återkommer till riksdagen.

Eftersom de är aktualiserade i Regeringskansliet

avstår utskottet från ett tillkännagivande om detta.

Motion K239 (v) avstyrks.

De pensionsförmåner som motion A711 avser grundas

på kollektivavtal. I första hand får det anses vara

parternas sak att ta ställning till hur sådana

förmåner skall vara konstruerade. Utskottet har

ingen anledning att göra ett tillkännagivande i

denna fråga. Motion A711 (m) avstyrks.

I två motioner har det väckts frågor som gäller

information och utbildning om demokrati och politik

på arbetsplatserna. Utskottet delar fullt ut

motionärernas synpunkter om vikten av att människor

känner sig delaktiga i och har kunskaper i politiska

frågor. I september 1997 tillsattes en

parlamentariskt sammansatt kommitté för att belysa

de nya förutsättningar, problem och möjligheter som

det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.

1997:101), Demokratiutredningen. Utredningen har

senare enligt tilläggsdirektiv (dir. 1998:100) fått

i uppdrag att också utreda orsakerna till det

sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder

för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang

i det demokratiska systemet. Utredningen skall vara

klar den 31 december 1999. Då demokratifrågorna

redan är föremål för utredning biträder utskottet

inte motionärernas begäran. Motionerna A718 (s) och

A719 yrkande 1 (mp) avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om arbetsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A202, 1998/99:A203

yrkande 2, 1998/99:A253 yrkande 4, 1998/99:A255

yrkande 16, 1998/99:A710 yrkande 1 samt

1998/99:A721 yrkandena 1-3,

res. 1 (m, kd, c, fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande decentralisering av

arbetsrätten

att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 11,

res. 4 (m, kd, c, fp)

3. beträffande regelförenklingar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A203

yrkande 1, 1998/99:A215 yrkande 1 och

1998/99:N334 yrkande 6 i motsvarande del,

res. 5 (m, kd, fp)

4. beträffande tillsvidareanställning som

huvudprincip

att riksdagen avslår motion 1998/99:A710

yrkande 4,

res. 6 (v)

5. beträffande förlängd tid för

visstidsanställning

att riksdagen avslår motion 1998/99:A716 i motsvarande del,

res. 7 (m, kd)

6. beträffande verksamhetsöverlåtelse

att riksdagen avslår motion 1998/99:A712,

res. 8 (v)

7. beträffande undantag från

turordningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A705,

1998/99:A716 i motsvarande del, 1998/99:N328

yrkande 2 och 1998/99:N334 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på motionerna

1998/99:A214 yrkande 12 och 1998/99:A255 yrkande

15 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts om att

regeringen utan dröjsmål skall lägga fram

förslag om en undantagsregel i fråga om

turordningen,

res. 9 (s, v)

8. beträffande driftsenhetsbegreppet vid

distansarbete

att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 13,

9. beträffande lokala avtal om

turordningslistor

att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 7 och 8,

res. 10 (v)

10. beträffande återanställningsrätt

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 5 och 6 i

motsvarande del,

res. 11 (v)

11. beträffande lokala avtal

att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkande 3,

res. 12 (v)

12. beträffande deltidsanställda

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A223, 1998/99:A229,

1998/99:A258, 1998/99:A260 och 1998/99:A710

yrkande 6 i motsvarande del,

res. 13 (m, kd) - motiv.

res. 14 (v)

13. beträffande skadestånd vid

företagsnedläggelse m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 2 och 9,

res. 15 (v)

14. beträffande förbud mot blockad av

enmansföretag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 14 i

motsvarande del, 1998/99:A255 yrkande 15 i

motsvarande del, 1998/99:A701 yrkandena 1 och 2,

1998/99:A704, 1998/99:A707, 1998/99:A715 samt

1998/99:A716 i motsvarande del,

res. 16 (m, kd, c, fp)

15. beträffande Lex Britannia, vetoregler

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 15 i

motsvarande del,

res. 17 (m, fp)

16. beträffande proportionalitetsregel

m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 14 i

motsvarande del,

res. 18 (m, kd, c, fp)

17. beträffande varsel om stridsåtgärd

att riksdagen avslår motion 1998/99:A702,

res. 19 (m)

18. beträffande förlängd

föräldraledighet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf255 yrkande 4,

res. 20 (kd)

19. beträffande ledighet för att bedriva

näringsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:A714,

res. 21 (m)

20. beträffande ledighet för

förtroendeuppdrag i handikappförbund

att riksdagen avslår motion 1998/99:A709,

21. beträffande utredning om

semesterlagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 27,

res. 22 (m, kd)

22. beträffande arbetsdomstolens

sammansättning i könsdiskrimineringsmål

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A710 yrkande 12 och

1998/99:A717,

res. 23 (v)

23. beträffande ILO-konvention nr 137

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A708, 1998/99:T222

yrkande 14, 1998/99:T628 yrkande 6 och

1998/99:N333 yrkande 8,

res. 24 (m, fp)

24. beträffande arbetstagares integritet

att riksdagen avslår motion 1998/99:K239,

25. beträffande pensionsförmåner

att riksdagen avslår motion 1998/99:A711,

res. 25 (m)

26. beträffande utbildning i demokrati

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A718 och

1998/99:A719 yrkande 1.

Stockholm den 25 mars 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans

Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael

Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall

(kd), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik

Norinder (m), Sonja Fransson (s), Maria Larsson

(kd), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson (fp),

Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m), Cinnika

Beiming (s) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Reservationer

1. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik

Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha

följande lydelse:

Lagstiftningen på arbetsrättens område är utformad

efter 1970-talets behov och arbetsmarknad.

Arbetsrätten är komplicerad och svår att överblicka.

På arbetsmarknaden i dag råder helt andra

förhållanden, såsom t.ex. en ökad användning av

visstidsanställningar och personal från

uthyrningsföretag. Det är därför nödvändigt att

arbetsrätten moderniseras och reformeras. En ny

arbetsrätt måste ge utrymme för ökad flexibilitet

och göra det möjligt att träffa lokala

överenskommelser anpassade till företagens

individuella förutsättningar. Utskottet återkommer

till möjligheten att träffa kollektivavtal på lokal

nivå i reservation 4.

Utskottet tar i följande avsnitt upp enskilda

förslag till förändringar i anställningsskyddslagen

och medbestämmandelagen. Enligt utskottet bör dock

en mer genomgripande översyn av arbetsrätten göras,

detta inte minst mot bakgrund av förekomsten av nya

anställningsformer.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A255

yrkande 16 (fp). Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2

(m) och A721 yrkandena 1-3 (fp) får anses vara

tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet

kan däremot inte ställa sig bakom de utgångspunkter

för en utredning om arbetsrätten som förordats i

motionerna A253 yrkande 4 (mp) och A710 yrkande 1

(v).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utredning om arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A202,

1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A255 yrkande 16

och 1998/99:A721 yrkandena 1-3 samt med avslag

på motionerna 1998/99:A253 yrkande 4 och

1998/99:A710 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha

följande lydelse:

Utskottet är ense med de motionärer som anser att

det bör tillsättas en parlamentarisk utredning om

arbetsrätten. Utgångspunkterna för utredningsarbetet

bör, som Vänsterpartiet förordat, vara frågor om

demokrati, arbetstagarbegrepp, kompetensutveckling

och yttrandefrihet.

Utskottet anser att arbetsrätten är en viktig del

av demokratin. När medbestämmandelagen kom var

tanken att den som ramlag skulle fyllas ut med

lokala utvecklingsavtal eller medbestämmandeavtal

för att fördjupa löntagarnas inflytande. Dessvärre

har det inte blivit så på alla områden. En ny

arbetsrätt bör införas som innebär att det skall

föras en dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare

i en rad frågor som traditionellt har betraktats som

arbetsledningsfrågor. Arbetsgivaren skall enligt

utskottet vara skyldig att motivera sina beslut och

samråda med arbetstagaren, och arbetstagaren skall

alltid kunna begära fackligt stöd och förhandling.

Individens behov av inflytande över sin egen

arbetssituation, arbetsinnehåll och planering av

arbetet bör sättas i fokus i en vad som kan kallas

inflytandelag. En sådan lag bör tillgodose

kollektivets behov av inflytande över budgetbeslut

och långsiktigt strategisk planering vad gäller

investeringar, bemanning, kompetensutveckling,

arbetsorganisation m.m. Det bör övervägas om

arbetstagarna skall ges vetorätt på vissa områden.

Olika villkor råder i dag i arbetslivet för kvinnor

och män respektive för infödda svenskar och

invandrare. Dessa olikheter kan inte enbart härledas

till formella meriter och andra objektiva kriterier.

Detta förhållande bör också uppmärksammas av

utredningen.

Dagens arbetstagarbegrepp utformades under en tid

då tillsvidareanställning var den helt dominerande

anställningsformen. I dag utgör

korttidsanställningar, uthyrning av arbetskraft,

entreprenörer samt konsulter som arbetar som inhyrd

arbetskraft i företag och inom offentlig sektor en

växande del av svensk arbetsmarknad. De nya

anställningsformerna regleras inte på samma sätt som

tillsvidareanställningar i de arbetsrättsliga

lagarna. Konsulter och uppdragstagare omfattas

exempelvis inte av kollektivavtal och de betraktas

inte som arbetstagare. En ny lagstiftning krävs som

stärker dessa gruppers rättigheter på arbetsplatsen

och i förhållande till arbetsledningen.

Lagstiftningen bör innefatta bl.a. regler om

företrädesrätt till återanställning.

Ett av de viktigaste redskapen för att öka

tryggheten i ett föränderligt arbetsliv är

kompetensutveckling. Arbetstagare med kunskap och

kompetens får en stark ställning på arbetsmarknaden.

Satsningar på utbildning minskar risken för

arbetslöshet. Konkurrenskraften för företagen stärks

och förutsättningarna för en väl fungerande

offentlig sektor förbättras. Utskottet menar att det

såväl av rättviseskäl som av effektivitetsskäl är

viktigt att alla får del av kompetenshöjande

utbildning. Det är därför nödvändigt att rätten till

kompetensutveckling regleras i lag. Huvudansvaret

för utbildningen bör ligga på arbetsgivaren. De

fackliga organisationerna bör ges möjlighet att

påverka fördelningen av utbildning mellan olika

grupper av anställda.

Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati

och utveckling. Tryckfrihetsförordningen reglerar

dock inte förhållandet mellan arbetsgivare och

arbetstagare. Enligt utskottet är det rimligt att en

anställd inte kan tillåtas vara illojal mot sin

arbetsgivare genom att röja affärshemligheter eller

sekretessbelagda uppgifter. Däremot måste det finnas

utrymme för en arbetstagare att framföra kritik mot

verksamheten, internt eller externt, och att göra en

anmälan om missförhållanden till en myndighet utan

att detta betraktas som sådan illojalitet som utgör

saklig grund för uppsägning. Enligt utskottet skall

även arbetstagarnas yttrandefrihet på

arbetsplatserna vara föremål för utredningens

överväganden.

Utredningen skall bedrivas skyndsamt och i nära

samarbete med arbetsmarknadens parter. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med det

anförda motion A710 yrkande 1. Utskottet ställer sig

däremot inte bakom att en utredning om arbetsrätten

tillsätts med de utgångspunkter som förordas i

motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m), A253

yrkande 4 (mp), A255 yrkande 16 (fp) och A721

yrkandena 1-3 (fp). Dessa motioner avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utredning om arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 1

samt med avslag på motionerna 1998/99:A202,

1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A253 yrkande 4,

1998/99:A255 yrkande 16 och 1998/99:A721

yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha

följande lydelse:

En studie gjord vid Arbetslivscentrum visar att så

många som 25 % av alla tillsvidareanställda upplever

att de inte befinner sig i ett yrke som de önskar.

Det handlar ofta om arbetstagare som skulle kunna få

en fast tjänst hos någon annan arbetsgivare men som

inte vågar bryta upp från den anställning de har,

eftersom de riskerar att få ett svagare

anställningsskydd som nyanställda. En stor del av

dessa har tydliga psykosomatiska problem som kan

sättas i relation till en känsla av inlåsthet

(exempelvis stress, huvudvärk m.m.). Tidigare

forskning av Arbetslivscentrum har visat att över 70

% av arbetskraften upplever att fast anställning ger

den största sociala tryggheten och att de därför

föredrar sådan anställningsform framför projekt- och

visstidsanställningar. Utskottet drar liksom

Miljöpartiet slutsatsen att människor kan och vill

ha en sådan ökad frihet och möjlighet till

utveckling som en flexibel arbetsmarknad kan ge.

Detta gäller dock under förutsättning att

trygghetssystemen i större utsträckning utformas så

att tryggheten följer personen och inte

anställningen. De inlåsningseffekter som i dag råder

på arbetsmarknaden på grund av gällande

arbetsrättslagstiftning måste kartläggas och en

analys bör göras av hur trygghetssystemen skall

reformeras så att de kan ge social trygghet också på

en flexibel och rörlig arbetsmarknad. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet ansluter sig med

det anförda till vad som anförts i motion A253

yrkande 4 (mp) och nämnda motion tillstyrks därför i

berörd del. Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m),

A255 yrkande 16 (fp), A710 yrkande 1 (v), och A721

yrkandena 1-3 (fp) avstyrks i den mån de inte

tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande utredning om arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A253 yrkande 4

samt med avslag på motionerna 1998/99:A202,

1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A255 yrkande 16,

1998/99:A710 yrkande 1 och 1998/99:A721

yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Decentralisering av arbetsrätten

(mom. 2)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik

Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Utredningar m.m. under rubriken Allmänna synpunkter

i övrigt, första stycket, bort ha följande lydelse:

Lokala överenskommelser, som avviker från vad

anställningsskyddslagen föreskriver, kan träffas om

tidsbegränsade anställningar, turordningsregler,

regler om företrädesrätt till återanställning m.m.

samt om den närmare beräkningen av lön och andra

förmåner under uppsägningstid.

Utskottet anser att ytterligare steg bör tas för

att decentralisera arbetsrätten. Möjligheterna att

förhandla lokalt och göra undantag från centrala

kollektivavtal måste därvid öka. Detta bör riksdagen

ge regeringen till känna. Motion A214 yrkande 11(c)

tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande decentralisering av

arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Regelförenklingar m.m. (mom. 3)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd),

Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Utredningar m.m. under rubriken Allmänna synpunkter

i övrigt, andra stycket, bort ha följande lydelse:

Det regelverk som berör företagare är omfattande

och svårt att överblicka. Små företag har av

naturliga orsaker svårare att anpassa sig till

regelverk som ofta är skrivna för de stora

företagen. Det måste därför vara en prioriterad

uppgift de närmaste åren att förenkla de regler som

styr företagens verksamhet - med särskild inriktning

på de små företagen.

Arbetsrätten bör utformas på ett sätt som är

smidigare för företagen och som underlättar

utvecklingen av nya företag, branscher och

organisationsformer - utan att de anställdas krav på

anställningstrygghet, arbetsmiljö och inflytande

urholkas. Utskottet tar i avsnittet

Anställningsskyddslagen särskilt upp förändringar i

turordningsreglerna för små företag. Regeringen bör

så snart som möjligt återkomma till riksdagen med

förslag till andra regelförändringar bl.a. med

utgångspunkt i de 71 förslag som lagts fram av

Småföretagsdelegationen, SOU 1998:94. Motionerna

A215 yrkande 1 (m) och N334 yrkande 6 delvis (mp)

tillstyrks därför. Motion A203 yrkande 1 (m)

avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande regelförenklingar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A215 yrkande

1 och 1998/99:N334 yrkande 6 i motsvarande del

samt med avslag på motion 1998/99:A203 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Tillsvidareanställning som huvudprincip

(mom. 4)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Anställningsformer, första stycket, bort ha följande

lydelse:

I dag kan arbetsgivare visstidsanställa personal i

stor omfattning. Vikariatsanställningar,

provanställningar, projektanställningar, tillfälliga

anställningar vid arbetsanhopning och

säsongsanställningar är vanliga, främst bland

kvinnor. En visstidsanställning innebär flera

nackdelar för arbetstagaren än en

tillsvidareanställning. Detta gäller exempelvis om

varseltid vid uppsägning, saklig grund för

uppsägning och rätt till lön under uppsägningstid.

För den enskilde innebär också en

visstidsanställning svårigheter att planera sin

ekonomi och sitt privatliv. Gravida kvinnor får ofta

inte sin visstidsanställning förnyad. En

visstidsanställd får inte heller del av utbildning i

lika hög grad som en tillsvidareanställd.

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att

huvudprincipen för anställning bör vara

tillsvidareanställning. Om arbetsgivaren vill

anställa någon med annan anställningsform skall det

krävas att denne motiverar detta i förhandlingar med

en facklig organisation. För personer som varit

visstidsanställda mer än 18 månader skall

anställningen automatiskt övergå till

tillsvidareanställning. Det skall också gälla då

flera visstidsanställningar kombinerats. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag till

ändringar av anställningsskyddslagen enligt vad

utskottet här har anfört. Motion A710 yrkande 4 (v)

tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande tillsvidareanställning som

huvudprincip

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Förlängd tid för visstidsanställning

(mom. 5)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)

och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Anställningsformer, andra stycket, bort ha följande

lydelse:

Visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning

får enligt anställningsskyddslagen avse sammanlagt

högst sex månader under två år. Denna korta tid kan

enligt utskottet leda till att arbetsgivare ser sig

nödgade att välja att öka övertidsuttaget i stället

för att nyanställa. Det är vidare inte rimligt att

kräva att ett företag som får ett tillfälligt behov

av arbetskraft som varar längre än sex månader skall

tillsvidareanställa den nödvändiga arbetskraften för

att kort tid därefter säga upp den på grund av

arbetsbrist. Med för korta tidsgränser kan det också

bli nödvändigt för arbetsgivaren att byta ut den

visstidsanställda arbetsstyrkan efter sex månader.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som

redovisas i motion A716 (kd) att en tidsgräns på

åtminstone ett år bör prövas. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker berörd

motion i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande förlängd tid för

visstidsanställning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A716 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Verksamhetsöverlåtelse (mom. 6)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Verksamhetsöverlåtelse från det som börjar med

"Utskottet konstaterar" till det som slutar med

"motion A712 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Det EG-direktiv som ligger till grund för

bestämmelsen i anställningsskyddslagen om

arbetstagares rättigheter vid verksamhetsöverlåtelse

är inte tillämpligt vid överlåtelse av

förvaltningsuppgifter från en myndighet till en

annan. Den svenska bestämmelsen reglerar dock

förhållandena för alla arbetstagare, även de i

allmän tjänst.

EG-domstolen har vid tillämpning av det s.k.

överlåtelsedirektivet ställt upp sju olika kriterier

som ansetts vara av särskild betydelse vid

bedömningen av om en överlåtelse skett i direktivets

mening. Ett sådant kriterium är att det skall vara

en bestående ekonomisk enhet som överförs.

Övertagande av materiella och immateriella

tillgångar har dock mycket begränsad betydelse för

verksamhetens identitet då förvaltningsverksamhet,

reglerad i författning, förs över mellan

myndigheter.

Regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift

att se över 6 b § anställningsskyddslagen så att

övergångsbegreppet vid överföring av

förvaltningsuppgifter ges en från EG-direktivet

fristående innebörd och så att hänsyn kan tas till

de speciella förhållanden som gäller vid sådana

övergångar. Utskottet tillstyrker med det anförda

motion A712 (v).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande verksamhetsöverlåtelse

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A712 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Undantag från turordningen (mom. 7)

Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Björn

Kaaling (s), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s),

Anders Karlsson (s), Cinnika Beiming (s) och Sven-

Erik Sjöstrand (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Turordningsreglerna under rubriken Undantag från

turordningsreglerna bort ha följande lydelse:

Genom 1974 års anställningsskyddslag infördes

lagregeln om att anställningstidens längd skall vara

avgörande för turordningen vid uppsägningar på grund

av arbetsbrist. Motiven till regleringen var dels

att motverka att arbetsgivaren i en

arbetsbristsituation utnyttjade tillfället att göra

sig av med oönskade personer, dels att skydda äldre

arbetstagare och arbetstagare med nedsatt

arbetsförmåga. Enkla och objektiva kriterier för att

fastställa urvalet eftersträvades. Lagregeln gjordes

dispositiv på så sätt att avvikelser tilläts genom

kollektivavtal, träffat eller godkänt av

arbetstagarorganisation på central nivå.

Turordningsreglerna togs åter upp till diskussion

inför införandet av 1982 års anställningsskyddslag.

Enligt kritiska synpunkter som då framfördes tog

reglerna inte i tillräckligt hög grad hänsyn till

företagsekonomiska aspekter. Lagstiftaren avvisade

dock kritiken. En annan huvudregel ansågs utgöra ett

hot mot anställningstryggheten. Möjligheterna till

avsteg genom kollektivavtal ansågs

tillfredsställande (prop. 1981/82:71, AU

1981/82:11). Som framgått av utskottets redogörelse

för gällande rätt inledningsvis i detta avsnitt

genomfördes under den dåvarande fyrpartiregeringen

den 1 januari 1994 bl.a. den ändringen i

anställningsskyddslagen att arbetsgivaren vid

uppsägning på grund av arbetsbrist skulle ha rätt

att inom turordningskretsen undanta två arbetstagare

som arbetsgivaren bedömde var av särskild betydelse

för den fortsatta driften. Sedan Socialdemokraterna

återtagit regeringsmakten hösten 1994 upphävdes den

1 januari 1995 denna ändring i lagen.

Utskottet konstaterar att reglerna om turordning

hör till de mest centrala i anställningsskyddslagen.

Lagen innehåller krav på saklig grund vid

uppsägning. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist,

är det arbetsgivaren ensam som bestämmer om det

föreligger arbetsbrist eller inte.

Turordningsreglerna innebär att arbetsgivaren inte

fritt får välja vem som skall sägas upp. De fungerar

härigenom som ett skydd i första hand för de äldre

arbetstagarna som har det svårare än andra att göra

sig gällande på arbetsmarknaden. Reglerna fungerar

också som ett skydd mot att en arbetsgivare försöker

kringgå kravet på saklig grund för uppsägning av

personliga skäl genom att påstå att det föreligger

arbetsbrist. När starka skäl talar för en

undantagslösning är det rimligt att det sker i

samråd mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas

organisation. Genom att det, med verkan från den 1

juli 1997, infördes en möjlighet att förhandla om

turordningsreglerna lokalt utan krav på att avtalet

skall ha slutits eller godkänts av en central

arbetstagarorganisation har möjligheterna att ta

hänsyn till förhållandena på den enskilda

arbetsplatsen ytterligare ökats. En sådan

undantagsregel som föreslagits av flera motionärer

rubbar, enligt utskottets mening, den balans mellan

arbetsgivar- och arbetstagarintresset som

anställningsskyddslagen bör ge uttryck för. Den ger

också utrymme för godtycke. Utskottet avstyrker

därför motionerna A214 yrkande 12 (c), A255 yrkande

15 delvis (fp), A705 (m), A716 delvis (kd), N328

yrkande 2 (mp) och N334 yrkande 6 delvis (mp).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande undantag från turordningen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 12,

1998/99:A255 yrkande 15 i motsvarande del,

1998/99:A705, 1998/99:A716 i motsvarande del,

1998/99:N328 yrkande 2 och 1998/99:N334 yrkande

6 i motsvarande del,

10. Lokala avtal om turordningslistor

(mom. 9)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Turordningsreglerna under rubriken Avtalsturlistor

bort ha följande lydelse:

Vad gäller Vänsterpartiets begäran om att regeln om

att en central arbetstagarorganisation skall

godkänna avtalsturlistor om föräldralediga eller

gravida är inblandade och att sådant godkännande

skall krävas vid vissa avsteg från turordningen

beträffande personer som är äldre än 57,5 år vill

utskottet anföra följande.

Forskning visar att kvinnor behandlas sämre än män

när avsteg görs från den turordningsregel som gäller

enligt anställningsskyddslagen och s.k.

avtalsturlistor upprättas. Särskilt föräldralediga

kvinnor och gravida har en svag position när

arbetsgivaren förhandlar och träffar avtal med det

lokala facket om vilka som skall sägas upp vid

arbetsbrist. Detta är, menar utskottet, oacceptabelt

och strider mot anställningsskyddslagens grundregel

om icke-diskriminering. Utskottet delar därför

Vänsterpartiets uppfattning att det bör krävas att

avtalsturlistor alltid skall godkännas av central

arbetstagarorganisation när föräldralediga eller

gravida är berörda. Det torde finnas större intresse

och kompetens på central nivå när det gäller att

motverka könsdiskriminering än hos det lokala

facket.

Äldre har betydligt svårare än andra att få nytt

arbete efter uppsägning. För personer som fyllt 57,5

år bör det därför ställas krav på godkännande av

central arbetstagarorganisation vid avsteg från

turordningsregeln i anställningsskyddslagen.

Utskottet tillstyrker därför motion A710 yrkandena

7 och 8 (v).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande lokala avtal om

turordningslistor

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 7

och 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

11. Återanställningsrätt m.m. (mom. 10)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Företrädesrätt bort ha följande lydelse:

Företrädesrätten infördes för att förhindra

arbetsgivare att godtyckligt säga upp icke önskvärda

personer. Utskottet har tidigare nämnt den ändring

som gjordes i anställningsskyddslagen med verkan

från den 1 januari 1997 och som innebar att tiden

för företrädesrätten förkortades från tolv månader

till nio månader. Arbetsdomstolen har i en dom

slagit fast att om den som har företrädesrätt inte

omgående kan tillträda tjänsten så har arbetsgivaren

rätt att erbjuda tjänsten till någon annan. Detta

får det olyckliga resultatet att många

föräldralediga inte kan utnyttja sin företrädesrätt.

Utskottet delar därför Vänsterpartiets uppfattning

att företrädesrätten skall förlängas till tolv

månader, detta för att den skall utgöra ett verkligt

skydd mot godtyckliga uppsägningar.

Deltidsanställda har sedan den 1 januari 1997

företrädesrätt till anställning med högre

sysselsättningsgrad. Denna rätt är begränsad till

den driftsenhet där arbetstagaren är anställd på

deltid. Denna inskränkning är omotiverad och leder

till att den anställde inte kan utnyttja sin rätt

till företräde t.ex. om han eller hon arbetar i en

butik och det finns lediga timmar hos samma

arbetsgivare i en annan butik i kvarteret intill.

Liksom Vänsterpartiet anser utskottet att

begränsningen till driftsenhet skall tas bort.

Deltidsanställda får ofta inte del av

kompetensutveckling på samma sätt som

heltidsanställda och har allmänt sett en svagare

ställning på arbetsplatsen. I dag krävs det att den

anställde har tillräckliga kvalifikationer för de

nya arbetsuppgifterna för att han eller hon skall ha

företrädesrätt. Utskottet anser dock att det för

deltidsanställda skall vara tillräckligt att han

eller hon efter ett rimligt inlärnings- eller

inskolningsskede, inom eller utom företaget, kan

anförtros nya arbetsuppgifter.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag till

ändringar i anställningsskyddslagen enligt vad

utskottet anfört. Mot bakgrund av vad utskottet här

har uttalat tillstyrks motion A710 yrkandena 5 och 6

delvis. (v).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande återanställningsrätt m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 5

och 6 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Lokala avtal (mom. 11)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Dispositivitet i övrigt bort ha följande lydelse:

När anställningsskyddslagen infördes var den

primärt en skyddslagstiftning för arbetstagarna mot

godtycke vid anställningsavtalets ingående och

avslutande. Det är alltjämt viktigt att

möjligheterna att göra avvikelser från lagen är

restriktiva. Den ändring som gjordes med verkan från

den 1 juli 1997, och som utskottet varit inne på i

inledningen av detta avsnitt, innebär att

arbetsrätten inte är lika för alla. Utskottet

befarar att fackliga organisationer som har en svag

ställning på arbetsplatsen kan tvingas gå med på att

avtala bort väsentliga delar av

anställningsskyddslagen. Den lokala

arbetstagarorganisationen kan också hamna i rena

utpressningssituationer om arbetsgivaren ställer

krav på försämringar i anställningsskyddet som

villkor för att nyanställa eller för att fler skall

få behålla sina arbeten. Kvinnor riskerar att bli

sämre behandlade än män när avsteg görs från den

legala turordningen och s.k. avtalsturlistor

upprättas. Även invandrare och funktionshindrade kan

väljas bort på detta sätt. Förbunden på central nivå

kan på ett annat sätt fungera som "grindvakt" mot

diskriminering på grund av t.ex. kön.

Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets

uppfattning att det som en huvudprincip skall gälla

att anställningsskyddslagen inte skall kunna avtalas

bort. Branschanpassning av vissa bestämmelser skall

enbart kunna ske genom överenskommelser på central

nivå. Sedan kan förbunden delegera ned

förhandlingsrätten till lokal nivå efter de lokala

organisationernas styrka och önskemål. Hänvisning

till central arbetstagarorganisation skall därför

åter införas. Detta bör ges regeringen till känna.

Motion A710 yrkande 3 (v) tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande lokala avtal

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Deltidsanställda (mom. 12,

motiveringen)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)

och Henrik Westman (m) anser att utskottets

ställningstagande i avsnittet Deltidsanställning

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

är önskvärt att den som så vill skall ha möjlighet

att välja heltidsanställning. Utskottet anser

emellertid att det inte får glömmas bort att det kan

finnas flera skäl - såväl för arbetsgivare som för

arbetstagare - att välja deltidsanställning. För

arbetstagaren kan en deltidsanställning innebära

större utrymme för fritid eller umgänge med barn och

familj. För arbetsgivaren kan det innebära att

personalstyrkan kan varieras efter hur behovet av

arbetskraft växlar.

Nyligen presenterade den s.k. DELTA-utredningen

sitt betänkande - DELTA Utredningen om

deltidsarbete, tillfälliga jobb och

arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). Utredningens

förslag bereds enligt vad utskottet inhämtat för

närvarande i Regeringskansliet. Enligt utskottet bör

en huvuduppgift för den kommande lagstiftningen på

området vara att den enskildes önskemål om

arbetstidens förläggning balanseras mot

verksamhetens behov. Ett gott resultat av en sådan

avvägning kan endast åstadkommas om stor öppenhet

visas för nya arbetstidsmönster. En

arbetstidslagstiftning som möjliggör en ökad

flexibilitet tillsammans med rimliga förutsättningar

för företagande är en nödvändighet för att minska

arbetslösheten och ge en ökad välfärd. Utskottet

avstyrker med det anförda motionerna A710 yrkande 6

delvis (v), A223 (s), A229 (s), A258 (s) och A260

(s).

14. Deltidsanställda (mom. 12)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Deltidsanställning bort ha följande lydelse:

Arbetsgivaren har rätt att, oberoende av reella

behov, välja deltidsarbete som anställningsform utan

att behöva motivera varför. I dag finns det

dessvärre många arbetsplatser och hela branscher där

man satt i system att endast anställa på deltid.

Detta gäller exempelvis sjukvården och

detaljhandeln. För att komma till rätta med detta

måste incitament skapas för arbetsgivaren att

organisera sin verksamhet så att möjligheterna till

högre sysselsättningsgrad för deltidsanställda ökar.

Utskottet anser att arbetsgivarens fria rätt att

välja deltidsanställning bör inskränkas i lag.

Undantag från huvudprincipen om heltidsanställning

bör dock kunna medges om det finns sakliga skäl,

såsom t.ex. att en påtaglig störning annars

uppkommer i verksamheten. Undantag skall då kunna

medges i förhandlingar mellan parterna. Detta bör

ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

motion A710 yrkande 6 delvis (v). Motionerna A223

(s), A229 (s), A258 (s) och A260 (s) avstyrks i den

mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande deltidsanställda

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 6 i

motsvarande del samt med avslag på motionerna

1998/99:A223, 1998/99:A229, 1998/99:A258 och

1998/99:A260 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

15. Skadestånd vid företagsnedläggelse m.m.

(mom. 13)

Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Övriga frågor med anknytning till lagen om

anställningsskydd bort ha följande lydelse:

Enligt 39 § anställningsskyddslagen skall ett

anställningsförhållande anses vara upplöst om

arbetsgivaren vägrar att rätta sig efter en dom

varigenom en domstol har ogiltigförklarat en

uppsägning eller ett avskedande. Arbetsgivaren skall

då betala ett på visst sätt beräknat skadestånd. När

bestämmelsen infördes var den tänkt att tillämpas i

undantagsfall. Så har inte blivit fallet. Tvärtom

har den i stället blivit regel snarare än undantag.

Detta innebär att den arbetstagare som vinner ett

mål i Arbetsdomstolen får ett skadestånd och inte

sin anställning tillbaka trots att uppsägningen är

lagstridig.

Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets

uppfattning att denna möjlighet till vad som kan

kallas "utköp" i princip bör förbjudas. Undantag

skall dock få göras om det föreligger

särskilda/synnerliga skäl.

För att skadeståndet enligt 39 § skall få en

avhållande verkan bör det bestämmas till viss

procent av arbetsgivarens årsomsättning. En viss del

av skadeståndet bör tillfalla staten.

Utskottet tillstyrker motion A710 yrkande 9 (v).

Utskottet övergår nu till Vänsterpartiets förslag

om rätt till skadestånd för arbetstagare vid

företagsnedläggelse. Flera andra EU-länder har en

lagstiftning som innebär att ägare till fabriker får

betala skadestånd om verksamheten flyttar. Någon

motsvarighet till detta finns inte i Sverige. Det är

inte bra om det är billigare att lägga ner

verksamhet i Sverige än i andra länder. Utskottet

delar därför Vänsterpartiets uppfattning att företag

med verksamhet i flera länder skall vara skyldiga

enligt lag att betala skadestånd till anställda när

de lägger ner sin verksamhet i Sverige. Skadeståndet

bör vara i storleksordningen två årslöner och gå

till de anställda som drabbas. Regeringen bör ges i

uppdrag att senast under 1999 presentera ett förslag

till lag om detta. Motion A710 yrkande 2 (v)

tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande skadestånd vid

företagsnedläggelse m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 2

och 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

16. Förbud mot blockad av enmansföretag

m.m. (mom. 14)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik

Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Medbestämmandelagen från det som börjar med

"Utskottet har tidigare" till det som slutar med

"A716 delvis (kd) avstyrks därför" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar de synpunkter som framförts av

flera motionärer att stridsåtgärder mot enmans- och

familjeföretag bör förbjudas. Det är inte rimligt

att en arbetstagarorganisation skall få anordna

stridsåtgärder, såsom blockad, mot ett företag när

syftet är att uppnå ett kollektivavtal som i

praktiken inte direkt kommer att reglera

arbetsvillkoren för någon anställd eller för någon

utanför företagarens egen familj. Stridsåtgärder som

syftar till att träffa kollektivavtal med sådana

företag tillgodoser inte något rimligt fackligt

intresse. Det bör inte heller vara tillåtet att

stödja någon i en konflikt med ett sådant företag,

genom s.k. sympatiåtgärd.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om förbud mot stridsåtgärder mot enmans- och

familjeföretag. Motionerna A214 yrkande 14 delvis

(c), A255 yrkande 15 delvis (fp), A701 yrkandena 1

och 2 (m), A704 (m), A707 (m), A715 (m, kd, c, fp)

och A716 delvis (kd) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande förbud mot blockad av

enmansföretag m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A214 yrkande

14 i motsvarande del, 1998/99:A255 yrkande 15 i

motsvarande del, 1998/99:A701 yrkandena 1 och 2,

1998/99:A704, 1998/99:A707, 1998/99:A715 samt

1998/99:A716 i motsvarande del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Lex Britannia, vetoregler m.m.

(mom. 15)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman

(m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Medbestämmandelagen, första stycket, i den del det

avser de regler som benämns Lex Britannia, och

tredje stycket bort ha följande lydelse:

De regler som brukar benämnas Lex Britannia hör

enligt utskottet inte hemma på en modern

arbetmarknad med en högre grad av

internationalisering och ökade krav på flexibilitet

för företagen och anställda. Därtill kommer att det

är osäkert om dessa regler står i överensstämmelse

med internationella åtaganden som Sverige gjort.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att

reglerna bör upphävas.

Den fackliga vetorätten kan kritiseras av flera

olika skäl. Enligt utskottet är det principiellt

felaktigt att de fackliga organisationerna har getts

långtgående befogenheter att vaka över hur lagregler

efterlevs. Vetoreglerna och tillämpningen av dem har

inte heller uppfyllt befogade krav på rättssäkerhet.

Reglerna ger inte den som drabbas av vetot någon

möjlighet att bemöta anklagelserna, och han eller

hon kan inte få en vetoförklaring rättsligt prövad.

Vetorätten hindrar sund konkurrens och försvårar

nyetablering av företag. Reglerna om facklig

vetorätt bör därför upphöra.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen

med förslag till sådana förändringar i

medbestämmandelagen som utskottet här har förordat.

Motion A255 yrkande 15 delvis (fp) tillstyrks

därför.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande Lex Britannia, vetoregler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 15

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

18. Proportionalitetsregel m.m. (mom. 16)

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik

Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Medbestämmandelagen, i den del det avser en av

Centerpartiet föreslagen proportionalitetsregel,

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den synpunkt som kommer till

uttryck i motion A214 (c) att det bör införas ett

proportionalitetskrav i lagstiftningen vad gäller

rätten till stridsåtgärder. En sådan regel skulle ge

en bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden

och begränsa möjligheterna till åtgärder som kostar

lite för den egna organisationen men som kan orsaka

stora kostnader för motparten eller tredje man.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag till en sådan regel. Motion A214 yrkande 14

delvis (c) tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande proportionalitetsregel m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 14

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Varsel om stridsåtgärd (mom. 17)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Medbestämmandelagen, andra stycket, bort ha följande

lydelse:

Enligt 45 § medbestämmandelagen skall varsel om

förestående stridsåtgärd lämnas en vecka innan

åtgärden utlöses. Undantag från denna regel medges

om det finns "giltigt hinder". Motivet för detta

undantag är främst att göra stridsåtgärder möjliga i

de fall ett upprätthållande av varselskyldigheten

skulle medföra att stridsåtgärden blev verkningslös.

Exempel som nämns i förarbetena till lagen är

blockad mot lossning av fartyg med kort liggetid

eller när arbetet är av så kort varaktighet att tid

inte finns för en veckas varsel.

I praktiken har undantagsregeln kommit att

tillämpas även när det gäller fartyg som går i

regelbunden trafik på Sverige, såsom då fartyget

angör svensk hamn mer än en gång under en

sjudagarsperiod. Stridsåtgärden sätts i gång utan

varsel så snart fartyget anlöpt svensk hamn även i

sådana fall då sju dagars varseltid skulle kunna

iakttas.

Varselreglerna syftar till att ge parterna ett

visst rådrum för att överväga läget, faktiskt och

rättsligt, och försöka få till stånd en uppgörelse

utan konflikt. Den part som tar emot varslet får

också en viss tid att förbereda sig och överväga

motåtgärder. Varselreglerna är alltså av stor vikt.

Med nuvarande tillämpning drabbas rederinäringen

hårdare än andra företag. Detta är inte godtagbart.

Utskottet anser att det i lagen måste klargöras att

varselskyldigheten i princip skall gälla även när

stridsåtgärden riktas mot ett fartyg.

Undantagsregeln skall således vara tillämplig endast

när det verkligen är fråga om giltigt hinder.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till ändring av medbestämmandelagen som innebär ett

klargörande av innebörden av undantaget till nämnda

varselregel. Motion A702 (m) tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande varsel om stridsåtgärd

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A702 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

20. Förlängd föräldraledighet (mom. 18)

Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Rätt till ledighet, första stycket, bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att

det bör finnas en lagstadgad rätt till tre års

tjänstledighet för den som blir förälder. Föräldern

skall ha en bibehållen rätt att återvända till det

arbete han eller hon hade vid tjänstledighetens

inträde. Föräldrarna skall kunna dela upp ledigheten

mellan sig om båda förvärvsarbetar eller studerar.

En sådan förlängning av rätten till tjänstledighet

skulle innebära att barn får en bättre fungerande

vardagskontakt med sina föräldrar. Det är också

angeläget att båda föräldrarna delar på

föräldraledigheten, så att också pappan tidigt får

chans till en nära relation med sitt barn. Detta bör

ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker

därför motion Sf255 yrkande 4 (kd).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande förlängd föräldraledighet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf255 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Ledighet för att bedriva

näringsverksamhet (mom. 19)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Rätt till ledighet, andra stycket, bort ha följande

lydelse:

Från den 1 januari 1998 gäller lagen (1997:1293) om

rätt till ledighet för att bedriva

näringsverksamhet. Rätten till ledighet gäller under

sex månader hos en och samma arbetsgivare och under

förutsättning att verksamheten inte konkurrerar med

arbetsgivarens verksamhet.

Den nya lagen innebär av flera skäl svårigheter för

företagen, inte minst de mindre. Det finns i dag

flera lagar som ger anställda rätt till ledighet på

olika grunder. Att en arbetstagare är borta från

arbetet kostar arbetsgivaren betydande belopp. Det

ligger nära till hands att den som är ledig väljer

att starta ett eget företag i den bransch han eller

hon tidigare verkat, trots att lagen ställer upp

förbud mot sådan konkurrens. För arbetsgivaren kan

det nog många gånger te sig svårt att komma till

rätta med en konkurrens som står i strid med lagens

bestämmelser.

Enligt utskottet är det angeläget med åtgärder som

stimulerar till företagande. Tanken att underlätta

för anställda att pröva på möjligheten att starta

eget är i och för sig god. Utskottet befarar dock

att lagen, såsom den är utformad, medför en inte

obetydlig risk för stora svårigheter för de redan

befintliga företagen. Utskottet anser därför att

regeringen under år 1999 bör återkomma till

riksdagen med en redovisning av vilka effekter lagen

hittills har fått. Med det anförda tillstyrker

utskottet motion A714 (m, kd, fp).

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande ledighet för att bedriva

näringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A714 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

22. Utredning om semesterlagen (mom. 21)

Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent

Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)

och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Rätt till ledighet, fjärde stycket, bort ha följande

lydelse:

Semesterlagen har ett omfattande och detaljerat

regelverk som är svårt att överblicka och som därmed

skapar en rad tillämpningsproblem i framför allt de

mindre företagen. Till svårigheterna hör reglerna om

beräkning av semesterlön och semesterersättning,

administrationen av sparad semester och

semesterlönegrundande frånvaro samt det faktum att

semesteråret inte följer kalenderåret.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till

uttryck i motion N326 yrkande 27 (m, kd) att det bör

tillsättas en utredning med uppdrag att lägga fram

förslag till en reformering av semesterlagen. Detta

bör ges regeringen till känna. Motionen i berörd del

tillstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande utredning om semesterlagen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N326 yrkande 27

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Arbetsdomstolens sammansättning i

könsdiskrimineringsmål (mom. 22)

Hans Andersson (v), Barbro Johansson (mp) och Sven-

Erik Sjöstrand (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Arbetsdomstolens sammansättning i diskrimineringsmål

bort ha följande lydelse:

Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från

andra arbetsrättsliga tvister på det sättet att de

ofta inte är uttryck för en klar motsättning mellan

arbetstagarintresset och arbetsgivarintresset. I

tvister om lönediskriminering är det ofta

kollektivavtalet som sätts i fråga. Båda parterna i

avtalet har en naturlig benägenhet att försvara det

de kommit överens om. I stället står kvinnliga

värderingar mot manliga i dessa mål. Mot den

bakgrunden är det inte godtagbart att det är en

överväldigande majoritet av manliga ledamöter i mål

om könsdiskriminering i Arbetsdomstolen.

Utskottet anser, liksom Vänsterpartiet, att

Arbetsdomstolen i mål om diskriminering på grund av

kön skall utökas med två ledamöter som är experter

på rättsliga frågor om diskriminering och

jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte

skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter

i dessa mål företrädas av enbart en arbetsgivar- och

en arbetstagarrepresentant. Det bör dessutom införas

regler som garanterar en jämn könsfördelning i

jämställdhetsmål. Detta bör ges regeringen till

känna. Motion A710 yrkande 12 (v) tillstyrks därmed.

Motion A717 (s) avstyrks i den mån den inte

tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande arbetsdomstolens

sammansättning i könsdiskrimineringsmål

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 12

och med avslag på motion 1998/99:A717 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

24. ILO-konvention nr 137 (mom. 23)

Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik

Norinder (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman

(m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken

ILO-konvention nr 137 bort ha följande lydelse:

Vissa arbetstagarorganisationer stöder sig på ILO-

konvention nr 137 när de hävdar det s.k.

stuverimonopolet i svenska hamnar. Detta monopol på

arbete med anknytning till godshantering i hamnarna

är ett hinder för rationell hantering av godset.

Hamnkostnaden fördyras i onödan. Ytterst innebär

stuverimonopolet att sjöfartens lönsamhet påverkas

till det sämre. Monopolet måste avvecklas eftersom

det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder

i svenska hamnar.

Det är olyckligt att Sverige inte tog till vara

möjligheterna att 1996 säga upp konventionen.

Regeringen bör emellertid utreda möjligheterna att

nu säga upp konventionen.

Utskottet ställer sig med detta uttalande bakom

motionerna A708 (m), T222 yrkande 14 (fp), T628

yrkande 6 (fp) och N333 yrkande 8 (fp).

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande ILO-konvention nr 137

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A708,

1998/99:T222 yrkande 14, 1998/99:T628 yrkande 6

och 1998/99:N333 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Pensionsförmåner (mom. 25)

Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och

Henrik Westman (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet

Övrigt, andra stycket, bort ha följande lydelse:

Projektanställningar blir allt vanligare i dag.

Reglerna i anställningsskyddslagen innebär i

praktiken att projektanställningar begränsas till

elva månader.

En projektanställning på elva månader innebär att

den anställde enligt kollektivavtal behandlas mycket

oförmånligt. Kollektivavtalen innehåller som regel

avtal om pensionsförmåner. Avgifter betalas för alla

anställda oberoende av uppdragets längd, även för

anställningstider under tolv månader.

Kvalifikationstiden för pensionsrättigheter är tolv

månader för varje ny anställning även om en eller

flera tidigare anställningar har förelegat inom

samma kollektivavtalsområde. Detta innebär att

personer med projektanställningar går miste om

sammantaget betydande belopp i form av erlagda

pensionsavgifter som inte ger upphov till pension.

Trots att utformningen av kollektivavtal ytterst

ankommer på de avtalsslutande parterna framstår

dessa förhållanden som otillfredsställande. Frågan

bör därför bli föremål för en översyn, vilket

riksdagen bör ge regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker därmed motion A711 (m).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande pensionsförmåner

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A711 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1 Regelförenklingar

Barbro Johansson (mp) anför:

De riktigt små företagen med upp till tio anställda

måste ges ett annat regelverk än de stora. Vi i

Miljöpartiet har föreslagit förändringar i

turordningsreglerna för små företag, något som

utskottets majoritet ställt sig bakom. Jag anser att

regeringen så snart som möjligt bör återkomma till

riksdagen med förslag till andra regelförändringar

och regelförenklingar, gärna med utgångspunkt i de

71 förslag som lagts fram av

Småföretagsdelegationen, SOU 1998:94.

2 Undantag från turordningsreglerna

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan

Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),

Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik

Westman (m) anför:

Vi har tillsammans med Miljöpartiet bildat en

majoritet i utskottet för en förändring av

anställningsskyddslagens turordningsregler som

innebär att undantag från turordningen får göras för

totalt två personer i företag med färre än tio

anställda. Det är tillfredsställande att utskottets

majoritet kunnat ena sig om detta. Vi för vår del

har i andra sammanhang föreslagit ett undantag från

turordningsreglerna som inte enbart är begränsat

till de minsta företagen. Vi ser utskottets

ställningstagande som ett viktigt steg på vägen mot

en mer flexibel och modern arbetsrätt.

Arbetsrätten bör naturligtvis erbjuda ett gott

skydd åt alla anställda men samtidigt utformas så

att den inte hämmar företagstillväxt och

nyanställningar. Vi vill i detta sammanhang nämna

att vi i reservationer till detta betänkande

förordat en allmän översyn av

arbetsrättslagstiftningen, (se reservationerna 1 och

4). Vi anser också att konfliktreglerna i

medbestämmandelagen bör ses över.