Bet. 1998/99:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1998/99:AU09

Utstationering av arbetstagare

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1998/99

AU9

Sammanfattning

Utskottet föreslår i detta betänkande att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om utstationering

av arbetstagare. Med utstationering avses vissa fall

av gränsöverskridande anställningsförhållanden. I

detta sammanhang har utskottet behandlat en motion

som inte tar sikte på lagförslaget i sig och

avstyrkt denna med hänvisning till pågående

beredningsarbete inom Regeringskansliet. Särskilt

yttrande har avgetts av företrädarna för Moderaterna

och Folkpartiet.

Propositionen

I proposition 1998/99:90 föreslår regeringen

(Näringsdepartementet) att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om utstationering av

arbetstagare (1999:000).

Motionen

1998/99:A11 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett avskaffande av den

s.k. Lex Britannia.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Regeringen har i propositionen föreslagit att det

skall införas en lag om utstationering av

arbetstagare. Bifall till lagförslaget innebär att

Sverige genomför Europaparlamentets och rådets

direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om

utstationering av arbetstagare i samband med

tillhandahållande av tjänster (det s.k.

utstationeringsdirektivet).

Syftet med direktivet är att fastställa vilka

regler som skall tillämpas då företag låter egen

personal från hemlandet tillfälligt arbeta i ett

annat land där företaget utför entreprenaduppdrag

eller tillhandahåller tjänster i övrigt. Ett sådant

anställningsförhållande över gränserna ger upphov

till frågan om vilket lands lag som skall tillämpas

på anställningsförhållandet. Direktivet innebär i

korthet att arbetstagare, som av sin arbetsgivare

skickas till ett annat land för att där tillfälligt

utföra arbete, skall vara tillförsäkrad det sociala

skydd som värdlandets lagstiftning föreskriver om en

rad i direktivet uppräknade arbets- och

anställningsvillkor, t.ex. arbetsmiljö, arbetstid,

semester och minimilön. Förutom att arbetstagaren

skall tillförsäkras de arbets- och

anställningsvillkor som är fastställda i lag, skall

arbetstagare som arbetar inom byggnadsverksamhet

även garanteras de villkor som framgår av

kollektivavtal som förklarats ha allmän giltighet. I

direktivet lämnas en definition av vad som menas med

allmängiltigförklarade avtal (se direktivets artikel

3 punkt 8). Av definitionen framgår att det skall

vara fråga om sådana kollektivavtal som skall följas

av alla företag inom den aktuella sektorn eller det

aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska

området. Om medlemsstaten inte har något system för

allmängiltigförklaring av avtal, kan den - om den så

beslutar - utgå från kollektivavtal som gäller

allmänt för alla likartade företag inom den aktuella

sektorn eller det aktuella arbetet inom det

geografiska området. Medlemsstaten kan också utgå

från kollektivavtal som har ingåtts av de mest

representativa arbetsmarknadsorganisationerna på

nationell nivå och som gäller inom hela det

nationella territoriet. Förutsättningen för att

tillämpa den här typen av kollektivavtal är att

staten "garanterar" att utstationerande företag

behandlas på samma sätt som nationella företag som

befinner sig i en likartad situation.

Lagförslaget innebär i korthet följande.

Lagen skall gälla för arbetsgivare som är etablerad

i ett annat land än Sverige och som skall

utstationera arbetstagare här i landet i samband med

att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över

gränserna. Till skillnad från direktivet som bara

gäller EU:s medlemsstater skall enligt regeringens

förslag lagen gälla alla utstationerande

arbetsgivare oavsett vilket land arbetsgivaren är

etablerad i. Den skall inte vara tillämplig för

arbetsgivare inom handelsflottan såvitt avser

besättningen ombord.

Tre fall av gränsöverskridande åtgärder betraktas

enligt lagförslaget som utstationering. Samtliga

fall har sin motsvarighet i direktivet. Dessa

åtgärder är följande.

För det första när en arbetsgivare för egen räkning

och under egen ledning sänder arbetstagare till

Sverige enligt avtal som ingåtts mellan

arbetsgivaren och den i Sverige verksamma mottagaren

av tjänsterna.

För det andra när en arbetsgivare sänder en

anställd till Sverige till en arbetsplats eller till

ett företag som tillhör samma koncern.

För det tredje när en arbetsgivare som hyr ut

arbetskraft eller ställer arbetskraft till

förfogande sänder arbetstagare till ett

användarföretag i Sverige.

För att lagen skall vara tillämplig krävs att det

råder ett anställningsförhållande. Vidare skall

arbetet utföras under en begränsad tid. Är arbetet

stadigvarande förlagt till Sverige och anknytningen

hit dominerar skall svensk arbetsrättslig

lagstiftning tillämpas i sin helhet.

Arbetsgivare som utstationerar arbetstagare skall

tillämpa de svenska bestämmelserna om semesterlön

och semesterersättning enligt semesterlagen,

mammaledighet, rätt till omplacering och

anställningsskydd i föräldraledighetslagen samt

diskriminineringsförbuden i jämställdhetslagen,

lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet, lagen mot diskriminering i arbetslivet

på grund av sexuell läggning samt lagen mot

diskriminering i arbetslivet av personer med

funktionshinder. Vidare skall vid utstationering

reglerna i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen

gälla. Beträffande utstationering som sker i form av

personaluthyrning skall vissa regler i lagen om

privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

gälla.

Arbetsgivaren är oförhindrad att tillämpa

bestämmelser eller villkor som är förmånligare för

arbetstagare än vad ovan angivna bestämmelser är.

Eftersom Sverige inte har några regler för att

allmängiltigförklara kollektivavtal anser regeringen

att arbets- och anställningsvillkor inom

byggnadsverksamhet och som är fastställda i

kollektivavtal inte bör omfattas av lagen.

Vid utstationering skall medbestämmandelagens

regler om förenings- och förhandlingsrätt gälla. Om

kollektivavtal träffas med en svensk

arbetstagarorganisation gäller även reglerna om

fredsplikt.

Arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige skall

vid utstationering till annat land inom EES tillämpa

de nationella bestämmelser varigenom landet

genomfört utstationeringsdirektivet.

Lagen föreslås träda i kraft den 16 december 1999.

Av direktivet framgår också att varje medlemsland

skall tillse att det utses ett eller flera

förbindelsekontor eller en eller flera behöriga

instanser i syfte att genomföra direktivet.

Regeringen föreslår att Arbetarskyddsstyrelsen utses

till förbindelsekontor. Förbindelsekontoret skall ge

information om vilka arbets- och anställningsvillkor

som kan bli tillämpliga vid en utstationering i

Sverige. Det skall också samverka med motsvarande

myndigheter inom EES. Regeringen anser att med

hänsyn till Arbetarskyddsstyrelsens ansträngda

arbetsbörda bör myndigheten för fullgörande av

uppdraget som förbindelsekontor förstärkas med medel

motsvarande en anställning. Regeringen kommer att

återkomma i budgetpropositionen för år 2000 angående

finansieringen, som avses ske inom ramen för det

aktuella utgiftsområdet.

Utskottet

Som konstaterats inledningvis har det endast väckts

en motion i detta ärende. Innehållet i motionen tar

dock inte sikte på lagförslaget i sig.

Det är enligt utskottets mening viktigt att det

tillskapas internationella regler som bringar

klarhet i vad som skall gälla när en arbetstagare

utstationeras utomlands. Härigenom underlättas den

fria rörligheten av tjänster. Vidare innebär den nya

lagen att s.k. social dumpning motverkas. Genom

regleringen motverkas alltså att företagare från

länder med sämre arbets- och anställningsvillkor än

Sverige utnyttjar detta förhållande för att

tillskansa sig konkurrensfördelar, vilket i sin tur

missgynnar både inhemska företag och arbetstagare.

Utskottet ställer sig därför bakom lagförslaget och

anser att det är viktigt att detta genomförs.

Propositionen bör alltså bifallas.

De ovan angivna diskrimineringslagarna är numera

utfärdade av regeringen. Lagarnas SFS-nummer framgår

av bilagan till utskottets hemställan. Utskottet

föreslår även vissa justeringar i lagförslaget för

att åstadkomma överensstämmelse mellan lagtext och

motivtext samt därutöver vissa redaktionella

ändringar.

Vad sedan gäller den motion A11 som väckts av Kenth

Skårvik (fp) kan utskottet konstatera att den, som

nämnts, inte avser lagförslaget i sig. Motionären

vill att de regler som brukar kallas Lex Britannia

avskaffas. Dessa regler har berörts i propositionen

bl.a. med anledning av vissa remissynpunkter.

Regeringen hänvisar till att dessa frågor har

analyserats av utredningsmannen Sven-Hugo Ryman i

promemorian (Ds 1994:13) "Lex Britannia" och att

hans slutsats var att dessa regler sannolikt inte

strider mot Sveriges internationella åtaganden.

Utskottet har nyligen tagit ställning till ett

liknande yrkande (se betänkande 1998/99:AU8 s. 20

f.). Utskottet hänvisade där till att frågor om

inskränkning av rätten till fackliga stridsåtgärder

för närvarande bereds inom Regeringskansliet och

ansåg därför att det inte fanns någon anledning att

föregripa detta arbete. Utskottet har ingen annan

ståndpunkt i dag. Med hänvisning till det anförda

avstyrks motion A11 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande antagande av lagförslaget

att riksdagen med bifall till propositionen antar det enligt

bilaga framlagda förslaget till lag om

utstationering av arbetstagare,

2. beträffande Lex Britannia

att riksdagen avslår motion 1998/99:A11.

Stockholm den 22 april 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans

Andersson (v), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling

(s), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik

Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson

(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson

(fp), Henrik Westman (m), Rosita Runegrund (kd) och

Agne Hansson (c).

Särskilt yttrande

"Lex Britannia"

Mikael Odenberg (m), Patrik Norinder (m), Christel

Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman

(m) anför:

Som utskottets majoritet mycket riktigt påpekat har

utskottet nyligen i betänkandet 1998/99:AU8

behandlat ett liknande yrkande om Lex Britannia.

Utskottets slutsats var att yrkandet skulle

avstyrkas. Moderaterna och Folkpartiet reserverade

sig mot detta ställningstagande. Då frågan sålunda

nyligen varit föremål för utskottets och sedermera

för riksdagens ställningstagande avstår vi från att

upprepa vår reservation. I sak vidhåller vi dock vår

ståndpunkt att de regler som kallas Lex Britannia

bör upphävas. Dessa regler hör inte hemma på en

modern arbetsmarknad med en kraftigare

internationalisering och ökade krav på flexibilitet

för företagen och anställda. Vi anser också att det

är tveksamt om dessa regler står i överensstämmelse

med de internationella åtaganden som Sverige gjort.

Förslag till lag om utstationering av

arbetstagare

Härigenom föreskrivs[1] följande

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller när en arbetsgivare som är

etablerad i ett annat land än Sverige utstationerar

arbetstagare här i landet i samband med att

arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över

gränserna.

Dessutom finns i 8 § bestämmelser om arbetsgivare

som har sitt hemvist eller säte i Sverige och

utstationerar arbetstagare till ett annat

medlemsland inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES).

2 § Lagen gäller inte för arbetsgivare inom

handelsflottan såvitt avser besättning ombord.

Definitioner

3 § Med utstationering avses någon av följande

gränsöverskridande åtgärder:

1. när en arbetsgivare för egen räkning och under

egen ledning sänder arbetstagare till Sverige enligt

avtal som arbetsgivaren har ingått med den i Sverige

verksamma mottagaren av tjänsterna,

2. när en arbetsgivare sänder arbetstagare till

Sverige till en arbetsplats eller till ett företag

som tillhör koncernen eller

3. när en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller

ställer arbetskraft till förfogande sänder

arbetstagare till ett användarföretag som är

etablerat i Sverige eller som bedriver verksamhet

här.

Ett anställningsförhållande skall råda mellan

arbetsgivaren och arbetstagaren under

utstationeringstiden.

4 § Med utstationerad arbetstagare avses varje

arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land

men som under en begränsad tid utför arbete enligt

3 § i Sverige.

Arbets- och anställningsvillkor

5 § En arbetsgivare skall, oavsett vilken lag som

annars gäller för anställningsförhållandet, tillämpa

följande bestämmelser för utstationerade

arbetstagare:

- 2 §, 5 § andra och tredje stycket, 7 § första och

andra stycket, 16, 17, 24, 27-29, 31 och 32 §§

semesterlagen (1977:480),

- 2 §, 4 § första stycket och 16-22 §§

föräldraledighetslagen (1995:584),

- 15 §, 16 och 17 §§ när det gäller befordran eller

utbildning för befordran, samt 18-28 §§

jämställdhetslagen (1991:433),

- 3, 8 och 9 §§, 10 § 2-5 samt 11-20 §§ lagen

(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i

arbetslivet,

- 2-4 §§, 5 § 2-5 och 6-16 §§ lagen (1999:132) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer

med funktionshinder samt

- 2-4 §§, 5 § 2-5 och 6-15 §§ lagen (1999:133) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning.

Vid utstationering gäller även bestämmelserna i

arbetstidslagen (1982:673) och arbetsmiljölagen

(1977:1160) samt, när det gäller arbetsgivare som

bedriver uthyrning av arbetskraft, 4, 6 och 7 §§

lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft.

Vad som sägs i första och andra stycket hindrar

inte att arbetsgivaren tillämpar bestämmelser eller

villkor som är förmånligare för arbetstagaren.

6 § För arbete som utförs av en yrkesutbildad eller

specialiserad arbetstagare skall arbetsgivaren

tillämpa de i 5 § nämnda bestämmelserna i

semesterlagen endast om utstationeringen pågår i mer

än åtta dagar och om arbetet

1. utförs i samband med en första montering eller

installation som ingår i leveranskontraktet för en

vara, och

2. är nödvändigt för att varan skall tas i bruk.

Detta undantag gäller dock inte om arbetet avser

byggverksamhet där byggnader uppförs, sätts i stånd,

underhålls, byggs om eller rivs.

Vid beräkningen av om utstationeringen pågår i mer

än åtta dagar skall hänsyn tas till om någon annan

arbetstagare under det senaste året har varit

utstationerad för samma arbete.

7 § Vid utstationering gäller i fråga om

föreningsrätt och förhandlingsrätt 7 och 8 §§

respektive 10 § lagen (1976:580) om medbestämmande i

arbetslivet.

När kollektivavtal träffats med en svensk

arbetstagarorganisation gäller även 41 § i samma

lag.

Vid brott mot bestämmelserna i första eller andra

stycket gäller 54 och 55 §§ samt 60 § första och

tredje stycket lagen om medbestämmande i

arbetslivet.

Utstationeringar till andra länder inom EES

8 § När arbetsgivare med hemvist eller säte i

Sverige utstationerar arbetstagare till annat land

inom EES, skall arbetsgivaren tillämpa de nationella

bestämmelser varigenom det landet genomfört

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av

den 16 december 1996 om utstationering av

arbetstagare i samband med tillhandahållande av

tjänster.

Första stycket hindrar inte att arbetsgivaren

tillämpar bestämmelser eller villkor som är

förmånligare för arbetstagaren.

Information

9 § Arbetarskyddsstyrelsen skall vara

förbindelsekontor och tillhandahålla information om

de arbets- och anställningsvillkor som kan bli

tillämpliga vid en utstationering i Sverige.

För information om kollektivavtal som kan komma att

bli tillämpliga skall Arbetarskyddsstyrelsen hänvisa

till berörda kollektivavtalsparter.

Arbetarskyddsstyrelsen skall även samarbeta med

motsvarande förbindelsekontor i andra länder inom

EES.

Talans väckande

10 § Mål om tillämpningen av 5 § första stycket samt

7 § handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången

i arbetstvister. Därvid gäller

- 33 § semesterlagen (1977:480) om preskription,

- 23 § andra stycket föräldraledighetslagen

(1995:584) om rättegången,

- 46-56 §§ jämställdhetslagen (1991:433) om rätt

att föra talan, gemensam handläggning och om

preskription m.m.,

- 37, 38, 40, 41 och 43 §§ lagen (1999:130) om

åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet om

rätt att föra talan och om preskription m.m.,

- 25, 26, 28, 29 och 31 §§ lagen (1999:132) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer

med funktionshinder om rätt att föra talan och om

preskription m.m. samt

- 24, 25, 27, 28 och 30 §§ lagen (1999:133) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning om rätt att föra talan och om

preskription m.m.

Talan får föras vid tingsrätten i ort där

arbetstagaren är eller har varit utstationerad.

________________

Denna lag träder i kraft den 16 december 1999.

Elanders Gotab, Stockholm 1999

**FOOTNOTES**

[1]: Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv

96/71/EG av den 16 december 1996 om

utstationering av arbetstagare i samband med

tillhandahållande av tjänster (EGT L 018,

21.1.1997, s. 1, Celex 396L0071).