Bet. 1998/99:BoU3

Bostadsutskottets betänkande

1998/99:BOU03

Hyresrätt och bostadsrätt

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

BoU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i

motioner från den allmänna motionstiden 1998 rörande

hyresrätt och bostadsrätt.

Med anledning av en motion föreslår utskottet ett

tillkännagivande till regeringen om att en

utvärdering bör genomföras beträffande

hyresgästernas inflytande vid ombyggnad. Utskottet

avstyrker övriga motionsförslag.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer.

Motionerna

1998/99:Bo208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunernas roll för

en social bostadspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hyreslagen och

hyresförhandlingar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bostadsanvisning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en

bostadsförsörjningslag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om lagen om

bostadsanvisning.

1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar avskaffa allmännyttans

hyresledande ställning i enlighet med vad som

anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om bostadsrätten,

18. att riksdagen beslutar att andra stadgar för

bostadsrättsföreningar än de som anges i

bostadsrättslagen skall vara ogiltiga.

1998/99:Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari

yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen

(förslaget behandlas i vad avser införandet av en

bostadsanvisningslag, i övrigt har yrkandet

behandlats i bet. 1998/99:BoU1).

1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om villkoren för

bostadsrätterna.

1998/99:Bo402 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om överklagningsrätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vräkningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om förvärv av

hyresfastighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om hyresgästinflytande

vid ombyggnation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

bostadsförvaltningslagen.

1998/99:Bo405 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en översyn av hyreslagstiftningen.

1998/99:Bo406 av Ingela Thalén och Sylvia Lindgren

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om parternas ansvar vid

hyresförhandlingar.

1998/99:Bo407 av Sylvia Lindgren och Anita Johansson

(s) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en ändring av reglerna för att garantera

minoritetsrättigheter vid omvandling av hyresrätter

till bostadsrätter,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

en ändring av reglerna för att garantera

bruksvärdesprincipen i områden med liten eller

obefintlig tillgång på allmännyttiga bostadsföretag,

7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

konsekvenserna av en ökad omvandling av hyresrätter

till bostadsrätter.

1998/99:Bo410 av Sören Lekberg och Eva Johansson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av hyreslagens bestämmelser om

skälig hyra.

1998/99:Bo509 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om nollnivå för utsatta

boendegrupper.

1998/99:A807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i hyreslagen att hyresgäster som har

porrklubbsverksamhet kan avhysas.

1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

självförvaltning i bostadshus,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett varierat

utbud av upplåtelseformer.

1998/99:Sf634 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om

hyresförhandlingslagen och ökade möjligheter till

självförvaltningsavtal.

Utskottet

Hyresrätt

Bruksvärdessystemet

Ett flertal motionsförslag berör

bruksvärdessystemets utformning. I motion

1998/99:Bo209 (m) yrkande 15 föreslås att de

allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll

skall avskaffas. Det allmänna hyresläget på

respektive ort bör i stället vara avgörande.

Motionärerna bakom motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande

4 föreslår å andra sidan att bruksvärdesregeln

preciseras så att vid hyressättning en jämförelse

skall göras med "kommunala bostadsföretag där

kommunen äger mer än hälften av aktierna". Regeln

skall utgöra ett provisorium intill dess att de

allmännyttiga bostadsföretagens ställning tydligare

reglerats. Förslaget i motion 1998/99:Bo410 (s)

innebär att en översyn skall göras av hyreslagens

bestämmelser om skälig hyra. Motionärerna anser att

de ändrade förhållandena på bostadsmarknaden givit

förändrade förutsättningar för

bruksvärdesregleringen. Dessa har medfört att

kopplingen mellan allmännyttans

självkostnadstäckande hyror i nyproduktionen och den

etablerade hyresnivån i beståndet har brutits, att

jämförelseprövningen riskerar att ske över

kommungränserna och att fastighetsägarna inte

underskrider bruksvärdesnivån när detta är motiverat

av fastighetens läge och standard. Förslaget om en

översyn för att anpassa bruksvärdesregeln till

dagens förhållanden syftar till att motverka ökad

social segregering och värna ett bra

besittningsskydd. Också i motion 1998/99:Bo407 (s)

yrkande 4 uppmärksammas att bruksvärdesprövningen

riskerar att få ske över kommungränserna.

Motionärerna önskar en lagändring för att garantera

bruksvärdesregelns tillämpning i områden utan eller

med liten tillgång på allmännyttiga bostäder.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen under de

senaste åren, senast i betänkande 1997/98:BoU10,

behandlat motionsyrkanden motsvarande vad som

föreslås i m-motionen. Utskottet har vid dessa

tillfällen inte funnit anledning att överväga sådana

förändringar i bruksvärdessystemet som motionärerna

förordar. Utskottet finner inte anledning att ändra

sitt ställningstagande. Motionsförslaget syftar

nämligen till att hyressättningssystemet skall

marknadsanpassas med oskäliga hyresnivåer som följd.

Det kan här finnas skäl att erinra om att

förändringen av den ursprungliga bruksvärdesregelns

lydelse i nu aktuellt avseende till vad som i dag

gäller om allmännyttans hyresledande roll skett i

syfte att skapa garantier för skäliga hyresnivåer.

Det finns enligt utskottet anledning att

uppmärksamma bruksvärdesregelns tillämpning och

utformning mot bakgrund av de förändringar som sker

på bostadsmarknaden men inte - som redan framgått -

med den utgångspunkt m-motionen har. Syftet bör i

stället vara att bruksvärdesregeln på ett effektivt

sätt skall garantera hyresgästerna skäliga

hyresnivåer och därmed även fortsättningsvis kunna

upprätthålla hyresgästernas besittningsskydd. Det är

viktigt att hyresskillnaderna mellan olika

lägenheter av hyresgästerna upplevs som rättvisa och

att hyressättningen inte motverkar produktionen av

nya hyresbostäder. Utskottet anser sig kunna

förutsätta att regeringen ägnar frågorna om

bruksvärdesregelns utformning uppmärksamhet och tar

de initiativ som kan erfordras. Utskottet vill

erinra om att frågan om en definition av vad som är

ett allmännyttigt företag redan är föremål för

beredning inom Regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad som nu sagts avstyrker

utskottet motionerna 1998/99:Bo208 (v) yrkande 4,

1998/99:Bo209 (m) yrkande 15, 1998/99: Bo407 (s)

yrkande 4 och 1998/99:Bo410 (s) om

bruksvärdessystemet.

Hyressättningen av vårdbostäder

I motion 1998/99:Bo405 (s) föreslås att

hyressättningen i vårdbostäder skall ses över i

syfte att jämförelser inte skall göras med

traditionella bostäder utan i stället mot likvärdiga

vårdbostäder.

En utredning som gäller boendebegreppet i de

särskilda boendeformerna samt avgifterna för sådant

boende och deras effekter håller nu på att avsluta

sitt arbete (dir. 1997:111). I direktiven

konstateras att det förhållandet att de särskilda

boendeformerna i varierande grad omfattas av

hyreslagens bestämmelser för med sig en osäkerhet

såväl hos kommunerna som hos de boende om vad som

gäller. Utredningens uppdrag omfattar

hyreslagstiftningens tillämplighet i de särskilda

boendeformerna. Den omfattar också frågor om den

nuvarande avgränsningen enligt hyreslagen är lämplig

när det är fråga om boende i särskilda boendeformer.

Vidare skall undersökas formerna för hur

boendeavgiften fastställs när hyreslagen inte kan

användas. Ett utredningsbetänkande kan förväntas i

slutet av mars. Utskottet anser att utredningens

resultat bör avvaktas och avstyrker därför motion

1998/99:Bo405 (s) om hyressättningen av

vårdbostäder.

Dröjsmål med hyran

I motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 2 lämnas förslag

om att hyresvärden skall vara skyldig att skicka en

betalningspåminnelse innan hyresvärden skall kunna

säga upp hyresgästen sedan hyresrätten förverkats på

grund av bristande betalning. Först en vecka efter

det att en betalningspåminnelse avsänts skall

uppsägning få ske och återvinningsfristen börja

löpa. Därefter skall proceduren löpa som i dag. I

samma yrkande föreslås att också andra än

socialnämnden bör kunna garantera betalningen av

hyran med verkan att avhysning förhindras. Vidare

föreslås att de skäl en hyresgäst får åberopa för

att få behålla hyresrätten trots förverkande utökas

och därmed ges en mer individuell prägel.

I en av riksdagen nyligen behandlad proposition

bedömde regeringen att reglerna om förverkande på

grund av betalningsdröjsmål inte bör ändras (prop.

1997/98:46). Regeringen valde därvid att inte

föreslå några lagregler om hyresavisering eller

betalningspåminnelse. I propositionen hänvisades

till att hyreslagens förverkanderegler innehåller

ett krav på att hyresgästen delges en formell

underrättelse om betalningsförsummelsen med

information om att han genom att betala hyran inom

viss tid kan få tillbaka hyresrätten. Regeringen

fann inte något tala för att ett lagligt krav på

avisering eller påminnelse skulle ha någon nämnvärd

betydelse för det antal avhysningar som genomförs

varje år. Regeringen hade också konstaterat att

hyresvärdarna endast i undantagsfall låter

verkställa en avhysning om skulden betalas.

Sammanfattningsvis ansåg regeringen att det inte

finns anledning anta att det är lagreglerna i sig

som är anledning till det ökade antalet avhysningar

och att det därför inte bör göras några lagändringar

beträffande betalningsdröjsmål.

Utskottet anser att antalet avhysningar är

oroväckande stort. Utskottet gör dock den

bedömningen att det knappast genom en förändring av

förverkandereglerna går att ge hyresgästerna ett

verkningsfullt anstånd så att de kan undvika

avhysning genom att betala sina skulder. Det stora

antalet avhysningar har sin grund i andra

förhållanden än brister i hyreslagens reglering. På

grund härav avstyrker utskottet förslagen i motion

1998/99:Bo402 (v) yrkande 2 om dröjsmål med

hyresbetalningen.

Hyresgästinflytande vid ombyggnad

De nuvarande reglerna om hyresgästinflytande vid

ombyggnad antogs av riksdagen vid riksmötet 1996/97

(prop. 1996/97:30, bet. 1996/97:BoU5). I anledning

av två tillkännagivanden som riksdagen då gjorde har

regeringen givit en särskild utredare i uppdrag att

överväga vissa frågor om lagens utformning.

I motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 4 föreslås vissa

ändringar av inflytandereglerna som bör genomföras

innan den sittande utredningen kommer med sina

förslag. Motionsförslagen innebär bl.a. följande.

Enligt gällande rätt måste hyresvärden efter det att

han meddelat hyresgästen vilka åtgärder han vill

vidta avvakta en månad med att begära hyresnämndens

tillstånd. Denna tid bör förlängas till tre månader.

En prövning av hyresnämnden bör få ske först sedan

förhandlingar om åtgärderna strandat och detta kan

dokumenteras. Förhandlingarna om åtgärderna bör vara

samordnade med förhandlingarna om den nya hyresnivå

som skall gälla efter ombyggnaden. Hyresgästernas

inflytande skall ökas så att de lättare skall kunna

förhindra inläggning av klinkergolv i badrum,

utrivning av platsbyggda köksskåp och installation

av handdukstorkare. Majoritetsförhållandena bland

hyresgästerna bör som princip avgöra om en åtgärd

skall vidtas eller inte. Sådana lösningar bör

eftersträvas så att variationer mellan lägenheterna

blir möjliga.

I v-motionen föreslås också att hyresvärden inte

med framgång skall kunna säga upp en hyresgäst

därför att huset skall genomgå en större ombyggnad,

om hyresgästen efter ombyggnaden kan flytta tillbaka

till lägenheten.

De nu gällande inflytandereglerna har varit i kraft

en relativt kort tid. Redan när de infördes befarade

riksdagen att regleringen av påföljderna för den

hyresvärd som inte följer lagen skulle kunna medföra

vissa tillämpnings- och effektivitetsproblem.

Riksdagen uppmärksammade att hyresnämnden inte har

behörighet att pröva ett förbudsföreläggande förrän

en åtgärd har påbörjats, att ett förbud endast kan

meddelas hyresvärden att "utföra" åtgärden och att

förbudsföreläggande är obligatoriskt. Vidare

berördes frågor om regelutformningen för den

situationen att åtgärden färdigställts när

hyresnämnden skall meddela sitt beslut. Riksdagen

gav regeringen till känna ett behov av att överväga

lagtextens närmare utformning i syfte att åstadkomma

en effektivare och för olika situationer mer lämplig

reglering. I sammanhanget borde regeringen också

uppmärksamma frågan om hyressättning för en lägenhet

i vilken otillåtna ändringsåtgärder blivit

bestående. I ett andra tillkännagivande tog

riksdagen upp bestämmelserna om hyresvärdens

möjligheter att säga upp ett hyresavtal inför en

större ombyggnad. Riksdagen önskade att en översyn

av denna möjlighet skulle göras. Regeringen har i

anledning av riksdagens tillkännagivanden givit en

särskild utredare i uppdrag att se över de berörda

frågorna (dir. 1997:97).

Reglerna om hyresgästinflytande bör enligt

utskottets mening präglas av en balans mellan

hyresvärdens anspråk att få genomföra sådana

åtgärder som i ett fastighetsekonomiskt perspektiv

är erforderliga och hyresgästens befogade krav på

inflytande. Reglerna måste också innebära att en

lämplig avvägning sker mellan det allmänna

hyresgästintresset och den enskilde hyresgästens

anspråk på inflytande när dessa intressen inte

sammanfaller. Hyreslagens inflytanderegler avser att

ett samråd skall komma till stånd mellan hyresvärden

och hyresgästen om de åtgärder som skall genomföras.

Häri ligger enligt utskottet en av reglernas

viktigaste funktioner.

I motivtexten till de av utskottet nu behandlade

motionsyrkandena har kritik framförts mot reglernas

nuvarande utformning i syfte att öka hyresgästernas

inflytande. Från hyresgäströrelsen och enskilda

hyresgäster har i skilda sammanhang också framförts

kritiska synpunkter mot de gällande reglerna.

Kritiken har främst avsett att hyresgästernas

inställning inte tillräckligt beaktats. Det gäller

såväl i fråga om vad som skall åtgärdas i

lägenheterna, vilken typ av åtgärder som skall

vidtas och hur åtgärderna skall utföras. Även från

fastighetsägarnas sida har kritik riktats mot den

nuvarande ordningen. Enligt utskottet motiverar

kritiken att en utvärdering görs av reglerna trots

att de varit i kraft endast en relativt kort tid.

Utvärderingen bör ge svar på om hyresgästerna i de

nämnda avseendena erhållit ett tillfredsställande

inflytande. En fråga som aktualiseras i sammanhanget

är om regelsystemet tillgodoser rimliga krav på att

en ombyggnad bör ske med varsamhet. Enligt utskottet

är det motiverat att reglerna har en utformning så

att inte för huset tidstypisk inredning och andra

detaljer i en lägenhet byts ut eller förstörs utan

att detta är motiverat av berättigade krav på t.ex.

modernitet, hälsa, säkerhet eller sund

fastighetsekonomi. Den utvärdering som utskottet

anser bör ligga till grund för överväganden om

nödvändiga lagändringar bör också behandla nu nämnda

frågor. Det bör ankomma på regeringen att ta

initiativ till nödvändiga utredningsinsatser. Vad

utskottet anfört med anledning av motion

1998/99:Bo402 (v) yrkande 4 om hyresgästinflytande

vid ombyggnad bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Brister i lägenheten

I motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 6 föreslås en

utredning beträffande förutsättningarna för att

införa ett lagstiftat krav på produktansvar för en

hyresvärd vad gäller halterna av allergiframkallande

ämnen i lägenheterna och de hälsoeffekter

lägenheterna har i detta avseende. Motionärerna

önskar på detta sätt åstadkomma en nollnivå för

sådana ämnen.

Hyreslagens bestämmelser avser att på ett generellt

sätt behandla de krav en hyresgäst gentemot

hyresvärden skall kunna ställa på en lägenhet. En

lägenhet skall ha ett sådant skick att den enligt

den allmänna uppfattningen på orten är fullt brukbar

för det avsedda ändamålet (9 och 15 §§ hyreslagen).

Det kan inte anses lämpligt att i

hyreslagstiftningen på ett detaljerat sätt reglera

det skick en lägenhet skall ha i olika avseenden.

Vad gäller de krav som skall ställas i fråga om

förekomsten av allergiframkallande ämnen i våra

bostäder anser utskottet att denna fråga närmast bör

lösas genom de normer som gäller vid planering och

byggande. Utskottet avstyrker av anförda skäl motion

1998/99:Bo509 (v) yrkande 6 om hyresvärdens ansvar

för allergiframkallande ämnen.

Grund för uppsägning

I motion 1998/99:A807 (mp) yrkande 16 lämnas förslag

som innebär att en hyresgäst som bedriver

porrklubbsverksamhet i en lokal eller annan lägenhet

skall kunna sägas upp och avhysas. Motionärerna

pekar bl.a. på de störningar en sådan verksamhet för

med sig och att en del hyresvärdar vid

kontraktsskrivningen blir förda bakom ljuset om

vilken verksamhet som kommer att bedrivas.

Utskottet anser inte att det finns tillräckliga

skäl att i hyreslagen införa en allmänt verkande

regel om att en porrklubbsverksamhet skall leda till

att den hyresgäst som bedriver verksamheten skall

kunna sägas upp och avhysas från den lägenhet där

verksamheten bedrivs. Enligt gällande rätt kan

hyresvärden ingripa mot vissa typer av sådan

verksamhet. En hyresrätt kan förverkas om lägenheten

helt eller till väsentlig del används för

näringsverksamhet eller liknande verksamhet som är

brottslig eller där brottsligt förfarande ingår till

en inte oväsentlig del. Förverkande kan också ske om

lägenheten används för tillfälliga sexuella

förbindelser mot ersättning (42 § första stycket 9

hyreslagen). En hyresvärd kan också ha rätt att säga

upp hyresgästen, om en ändamålsbeskrivning

beträffande en lokals användning tagits in i

hyreskontraktet och lokalen används i strid med vad

som bestämts. Om en verksamhet orsakar störningar

för andra hyresgäster i huset kan hyresvärden med

stöd av hyreslagens regler ingripa mot den för

störningarna ansvariga hyresgästen. De andra

hyresgäster som blivit störda kan göra olika

påföljder gällande mot hyresvärden vilket kan

fungera som påtryckningsmedel mot denne för att

agera mot den störande hyresgästen. När en

porrklubbsverksamhet beskrivs som problematisk

består det egentliga problemet i vissa fall av att

en mindre nogräknad hyresvärd inte önskar ingripa

mot verksamheten beroende på att det finns stora

pengar att tjäna på uthyrningen. Den av motionärerna

önskade lagändringen löser inte denna typ av

problem. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motion 1998/99:A807 (mp) yrkande 16 om

porrklubbsverksamhet som grund för uppsägning.

Det kollektiva förhandlingssystemet

Förhandlingsersättning

I motion 1998/99:Bo406 (s) föreslås att en

lagstadgad rätt till förhandlingsersättning skall

införas. Enligt motionärerna bör, om en sådan rätt

inte införs, en hyresgästorganisation endast vara

skyldig att förhandla för sina medlemmar vars

medlemsavgifter i stället får finansiera

organisationens förhandlingsverksamhet.

Hyresförhandlingslagen som utgör grundvalen för det

kollektiva förhandlingssystemet reglerar vissa

frågor om förhandlingsersättning. Det gäller bl.a.

storleken av denna ersättning (20 § och 22 § andra

stycket hyresförhand-lingslagen). En

hyresgästorganisation har inte någon i lagen grundad

rätt till sådan ersättning. Organisationens

förhandlingsersättning förutsätter att en

överenskommelse kan träffas med hyresvärden om att

ersättning skall utgå.

Regeringen har givit en särskild utredare i uppdrag

att pröva frågan om införande av en rätt till

förhandlingsersättning (dir. 1997:97). Om utredaren

finner att en rätt till förhandlingsersättning bör

införas, skall utredarens förslag vara så utformat

att det blir en rimlig balans mellan

förhandlingsordningens parter när det gäller deras

skyldigheter i ett sådant system. Ett eventuellt

förslag skall enligt direktiven också innefatta

garantier för de enskilda hyresgästernas rättsskydd.

Frågan om införandet av en laglig rätt till

förhandlingsersättning är redan föremål för en

utredares överväganden. Eftersom motionärerna genom

detta kan anses tillgodosedda avstyrker utskottet

motion 1998/99:Bo406 (s) om förhandlingsersättning.

Självförvaltning

I motion 1998/99:Sf634 (fp) yrkande 14 föreslås att

hyresförhandlingslagen ändras så att mindre grupper

av hyresgäster ges ökade möjligheter till

självförvaltningsavtal. Också motion 1998/99:Sf608

(c) yrkande 17 behandlar självförvaltning.

Motionärerna önskar att självförvaltning stimuleras

särskilt i kommunala bostadsföretag.

I hyresförhandlingslagen har reglerats en möjlighet

för hyresvärd och hyresgästorganisation att genom en

förhandlingsöverenskommelse bestämma att hyresgäster

som deltar i ett för samtliga hyresgäster öppet

system för självförvaltning skall ha rätt till

avdrag på den ordinarie hyran (21 §). Ett väsentligt

inslag i den självförvaltningsverksamhet

hyresförhandlingslagen behandlar är att den

hyresgäst som så önskar skall ha möjlighet att delta

i verksamheten. Enligt utskottets mening bör det

inte komma i fråga att deltagandet i verksamheten

skall vara förbehållet vissa enskilda eller grupper

av hyresgäster. Den likhetsregel som kommer till

uttryck i hyresförhandlingslagen, och som innebär

att hyresgästerna vid hyressättningen skall

behandlas lika, bör även fortsättningsvis ge

samtliga de hyresgäster som omfattas av en kollektiv

överenskommelse om självförvaltning lika möjligheter

att genom sitt deltagande i självförvaltningen

erhålla ett avdrag på hyran. Utskottet ser gärna att

självförvaltning som förvaltningsform utvecklas. Ett

stort ansvar för detta ankommer på hyresmarknadens

parter. Dessa kan genom sina överenskommelser

anpassa självförvaltningsverksamheten så att den

tillgodoser önskemålen hos de boende i olika

bostadsområden. Den av utskottet berörda ändringen i

hyresförhandlingslagen och vissa samtidigt i

kommunalskattelagen införda undantag från

beskattning trädde i kraft den 1 juli 1997. Enligt

utskottets mening bör ytterligare erfarenheter

vinnas av lagstiftningen innan överväganden sker om

att göra ändringar i hyresförhandlingslagen eller på

annat sätt ytterligare stimulera de boendes

självförvaltning. Utskottet avstyrker med hänvisning

till det sagda motionerna 1998/99:Sf608 (c) yrkande

17 och 1998/99:Sf634 (fp) yrkande 14 om

självförvaltning.

Förvärv av hyresfastighet

Motionärerna bakom motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande

3 i motsvarande del önskar en skärpning av lagen

(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. så att

en prövning av förvärvstillstånd även skall ske vid

aktie- och andelsförvärv i bolag vars huvudsakliga

uppgift är annan än att äga och förvalta

fastigheter. Genom samma motionsyrkande i

motsvarande del föreslås också att hyresradhus bör

omfattas av förvärvstillståndsprövning.

Tillståndsplikt för förvärv av aktier eller andel i

ett bolag gäller endast om taxeringsvärdet för de av

bolaget ägda fastigheterna enligt senaste

balansräkning är större än det bokförda värdet av

bolagets övriga tillgångar. Förvärvslagen har

nyligen behandlats av 1995 års

hyreslagstiftningsutredning (SOU 1996:148). Under

den remissbehandling som föregick proposition

1997/98:46 som bygger på denna utrednings arbete

gjordes gällande att bolag med blandad verksamhet

där fastighetsinnehavet var litet många gånger

uppvisar brister i sin fastighetsförvaltning och

sitt hyresvärdskap. I propositionen bedömde

regeringen att det saknas fog för ett påstående om

att dessa näringsidkare sköter sin

fastighetsförvaltning sämre än andra och att därför

något mer uttalat behov att utvidga lagens

tillämpningsområde inte finns. Regeringen hänvisade

också till att de olägenheter som är förenade med

förvärvsprövning skulle inträda i långt fler fall än

i dag. Utskottet delade vid sin behandling av

propositionen den bedömning regeringen gjorde av

frågorna om förvärvslagens tillämpning vid aktie-

och andelsförvärv. Utskottet finner inte nu skäl

till annat ställningstagande och avstyrker motion

1998/99:Bo402 (v) yrkande 3 i motsvarande del.

En förutsättning för att ett förvärv skall bli

föremål för tillståndsprövning är att fastigheten

skall vara taxerad som hyreshusenhet. Fastigheter

som är bebyggda med radhus är normalt taxerade som

småhusenhet och omfattas då inte av förvärvslagens

bestämmelser. En utvidgning av förvärvslagen till

att också omfatta fastigheter bebyggda med

hyresradhus har av regeringen i den nyss nämnda

propositionen bedömts vara svår att utforma så att

den endast träffar de förvärv av småhus som det är

angeläget att pröva. Det skulle enligt regeringen

inte vara acceptabelt att lagen fick en sådan

utvidgning att den omfattar ett mycket stort antal

förvärv där det inte finns något prövningsbehov.

Utskottet delar den bedömning regeringen gjorde om

förvärvslagens tillämpning på hyresradhus och

avstyrker motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 3 i

motsvarande del.

Bostadsförvaltning

I motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 5 föreslås att

ingripande med stöd av bostadsförvaltningslagen

skall kunna ske på ett tidigare stadium och på ett

mildare sätt genom att en förvaltningsanmärkning

skall kunna riktas mot fastighetsägaren.

Motionärerna vill genomföra ett förslag som Boverket

lämnat i sitt remissvar över utredningsbetänkandet

Översyn av förvärvslagen och hyreslagen (SOU

1996:148).

Regeringen fann i den proposition som bygger på

nämnda betänkande det tveksamt om behovet av en

mildare sanktionstyp är så stort och pekade på de i

propositionen föreslagna utökade möjligheterna för

hyresgästerna att enligt hyreslagen begära

åtgärdsföreläggande och de samtidigt föreslagna

ändringarna i förvärvslagen. Regeringen ansåg mot

den angivna bakgrunden att ytterligare erfarenheter

borde vinnas av hyreslagens och förvärvslagens

sanktionssystem innan en skärpning av

bostadsförvaltningslagen övervägs (prop.

1997/98:46).

Utskottet anser att det inte nu finns anledning att

överväga den i motionen föreslagna förändringen av

bostadsförvaltningslagen. Ytterligare erfarenheter

av hyreslagens och förvärvslagens tillämpning med de

nyligen genomförda förändringarna bör vinnas innan

man överväger en skärpning av

bostadsförvaltningslagen. Utskottet avstyrker

således motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 5 om

ytterligare möjligheter till ingripande enligt

bostadsförvaltnings-lagen.

Bostadsrätt

Personligt låneansvar för bostadsrättshavaren

I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande

del föreslås att varje bostadsrättshavare skall

ansvara för sin del av hela bostadsrättsföreningens

belåning. Bostadsrättshavaren skulle därmed kunna

tillgodogöra sig privatpersonens rätt att dra av

räntekostnader i inkomstdeklarationen.

Det föreligger inte något hinder enligt

bostadsrättslagen för en bostadsrättsförening att

ordna det så att medlemmarna i stället för

föreningen tar upp lån för en ny- eller ombyggnad av

föreningens hus. Vid föreningsbildningen kan t.ex.

insatserna sättas så att föreningen inte behöver

låna upp något kapital. I departementspromemorian

Förstärkt bostadsrätt (Ds 1994:59) föreslogs att

möjligheter skulle införas för en ny typ av

bostadsrättsförening i vilken bostadsrättshavarna

skulle svara för lånen och att föreningen skulle

förbjudas att ta lån och inteckna fastigheten.

Regeringen har inte funnit skäl att föra fram

promemorieförslaget till riksdagen.

Bostadsrättsutredningen skall analysera vilka

problem ett system med differentierade insatser kan

innebära och om ett sådant system närmare bör

regleras i lagen (dir. 1996:10 och 1997:116).

Utredningen skall också överväga om det skall finnas

från föreningslagen avvikande regler bl.a. vad

gäller en höjning av insatserna.

Utskottet finner inte skäl att förorda lagstiftning

där det görs till regel att de enskilda

bostadsrättshavarna personligen skall ansvara för de

skulder som gäller huset. Däremot kan det finnas

fördelar med att varje bostadsrättshavare har

möjlighet att efter eget val betala en större insats

eller göra annat kapitaltillskott mot att han

erhåller en lägre årsavgift. Sådana ordningar

tillämpas i dag av en del föreningar. Problem och

andra svårigheter i förhållande till nuvarande

lagstiftning kan dock uppstå. En lagreglerad ordning

kan därför vara av värde. Bostadsrättsutredningens

överväganden bör avvaktas innan riksdagen närmare

tar ställning i de nu aktualiserade frågorna.

Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet

motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande

del om ett personligt låneansvar för

bostadsrättshavaren.

Utskottet vill i detta sammanhang anmärka att

utskottet inte behandlar förslaget ur skatterättslig

synvinkel.

Pantvärde

I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande

del framförs krav på vissa åtgärder som förbättrar

bostadsrättens pantvärde. Det gäller att en

långivare som tar i anspråk en pantsatt bostadsrätt

bör få en ovillkorlig rätt till inträde i föreningen

och till andrahandsuthyrning. Vidare gäller att en

bostadsrättsförenings fordran på förfallna avgifter

inte bör prioriteras framför andra fordringar.

Riksdagen beslutade hösten 1995 om vissa ändringar

av bostadsrättslagen som syftar till att stärka

bostadsrättens pantvärde (bet. 1995/96:BoU3). Genom

denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari

1996, har en juridisk person tillagts en rätt att

under tre år utöva bostadsrätten utan att vara

medlem i föreningen, om den juridiska personen har

förvärvat bostadsrätten vid exekutiv försäljning

eller tvångsförsäljning och då hade panträtt i

bostadsrätten. Till denna rätt är kopplad en rätt

att upplåta den i bostadsrätten ingående lägenheten

i andra hand. Denna lagtekniska lösning har delvis

som förebild de regler som gäller dödsbons rätt att

utöva bostadsrätt efter en avliden.

I samma lagstiftningsärende infördes en legal

panträtt för föreningen omfattande fordran på

förfallna avgifter. Genom regleringen erhöll

föreningen, jämfört med tidigare, en mindre

omfattande rätt till företräde i förhållande till en

panthavare för fordringar gentemot

bostadsrättshavaren.

Ett motionsförslag med samma innebörd som det som

nu väckts behandlade riksdagen vid sitt

ställningstagande till de nya reglerna. Utskottet

anförde då sammanfattningsvis bl.a. följande. De

betänkligheter som är förknippade med att

panthavaren inte har rätt till medlemskap är inte av

sådan styrka att någon annan lösning bör väljas.

Tidsbegränsningen av rätten att utnyttja

bostadsrätten är skälig eftersom bostadsrättslagen

inte ger juridiska personer någon rätt till

medlemskap. Fysiska personers lån med bostadsrätten

som säkerhet är uteslutande personligt betingade och

behöver därför inte behandlas på samma sätt som en

juridisk persons förvärv. Motionsförslagen avslogs

av riksdagen.

Utskottet finner inte skäl att nu ändra sitt

redovisade tidigare ställningstagande. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande

del beträffande en panthavares rätt till medlemskap

och andrahandsupplåtelse.

Utskottet har tidigare intagit den ståndpunkten att

omfattningen av den legala panträtten utgör en bra

avvägning mellan å ena sidan föreningens intressen

och å andra sidan panthavarens krav att erhålla

betalning för sin fordran (bet. 1995/96:BoU3).

Utskottet finner inte heller på denna punkt skäl

till annat ställningstagande. Utskottet avstyrker

med hänvisning till det anförda motion 1998/99:Bo209

(m) yrkande 17 i motsvarande del beträffande en

bostadsrättsförenings förmånsrätt.

I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i

motsvarande del föreslås en utvärdering av 1996 års

ändringar om en förstärkning av bostadsrättens värde

som pant. Enligt motionärerna finns det behov av

kompletteringar och förtydliganden vad gäller

omfattningen av den legala panträtten och köparens

förpliktelser vid överlåtelse av bostadsrätt.

De regler som motionärerna föreslår utvärderade

trädde i kraft den 1 januari 1996. Utan att gå in på

behovet av en utvärdering anser utskottet att de nya

reglerna varit i kraft alltför kort tid för att det

skall vara meningsfullt att göra en utvärdering.

Därtill kommer att Bostadsrättsutredningen lämnat

ett förslag till införande av ett

bostadsrättsregister och ett helt nytt system för

pantsättning. Utredningsbetänkandet

Bostadsrättsregister (SOU 1998:80) har varit ute på

remiss och är nu föremål för vidare beredning inom

Regeringskansliet. De av Bostadsrättsutredningen

föreslagna förändringarna avser att höja

bostadsrättens värde som pant. Även om förslaget

inte direkt tar sikte också på de enskildheter i

regelsystemet som nämns i motionen bör dock

riksdagens ställningstagande om en utvärdering anstå

till dess att man vet hur pantsättningssystemet

skall se ut. Utskottet avstyrker på anförda skäl

motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande

del om en utvärdering av 1996 års lagändringar

avseende bostadsrättens pantvärde.

I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i

motsvarande del föreslås ett inrättande av ett

allmänt bostadsrättsregister där ägare och

pantsättningar finns införda.

Av vad som sagts ovan har framgått att frågan om

ett centralt bostadsrättsregister är föremål för

beredning inom Regeringskansliet. Resultatet av det

pågående beredningsarbetet bör avvaktas innan

riksdagen tar ställning till om ett centralt

bostadsregister skall införas. Utskottet avstyrker

med det anförda motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10

i motsvarande del om ett centralt

bostadsrättsregister.

Villkor för ändringar av stadgarna

I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 18 föreslås att

medlemmarnas inflytande över sina

bostadsrättsföreningar bör stärkas genom att andra

villkor för ändringar av föreningsstadgarna än de

som framgår av bostadsrättslagen skall vara

ogiltiga.

I bostadsrättslagen anges att om det i en förenings

stadgar intagits något villkor för ändring av

stadgarna utöver vad som följer av lagen så gäller

det villkoret (9 kap. 24 § bostadsrättslagen). Ett

exempel på ett villkor av detta slag är att en vid

sidan av en bostadsrättsförening stående

bostadsrättsorganisation skall godkänna ett beslut

om stadgeändring.

Senast under förra riksmötet (bet. 1997/98:BoU7)

avstyrkte utskottet en motsvarande motion med

motiveringen att det får anses vara en fråga för

medlemmarna i en bostadsrättsorganisation att själva

besluta om organisationen skall ha det inflytande

ett i motionen åsyftat stadgevillkor ger.

Utskottet finner inte anledning att ändra sitt

ställningstagande och avstyrker motion 1998/99:Bo209

(m) yrkande 18 om en bostadsrättsförenings

självbestämmande över sina stadgar.

Ombildning till bostadsrätt

Förbudet mot dubbelupplåtelse

I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande

del föreslås att förbudet mot dubbelupplåtelse

slopas i de fall kommun eller kommunala bolag

ombildar huset till bostadsrätt i syfte att

ombildning skall underlättas. Enligt motionärerna är

ökad ombildning till bostadsrätt särskilt angeläget

i ensidigt sammansatta bostadsområden, vilka ofta är

dominerade av kommunalt ägda hyreshus.

Förbudet mot dubbelupplåtelse innebär att

bostadsrätt inte får upplåtas till en lägenhet som

är upplåten med hyresrätt (4 kap. 3 §

bostadsrättslagen). Bostadsrätt kan dock upplåtas

till en hyresgäst som vill att lägenheten skall

omvandlas till bostadsrätt. Förbudet kan i vissa

fall försvåra ombildningen till bostadsrätt.

Förbudet har behandlats vid många olika tillfällen.

Bl.a. skedde det i en departementspromemoria om s.k.

bostadsrättsoptioner m.m. (Ds 1993:54). I

promemorian bedömdes att förbudet inte skulle tas

bort eftersom detta skulle kunna innebära oklarheter

och missförstånd som i sin tur skulle kunna leda

till rättsförluster för hyresgäster i

bostadsrättslägenheter. Bakgrunden till den

bedömningen står att finna i att hyreslagen i vissa

avseenden särreglerar uthyrning av

bostadsrättslägenheter, bl.a. vad gäller

hyresgästens besittningsskydd.

Utskottet har flera gånger tidigare avstyrkt

motsvarande motionsyrkande (senast i bet.

1997/98:BoU7). Utskottet har då ansett att negativa

effekter skulle uppstå om förbudet togs bort helt

eller delvis. Det befarades att risken för

oklarheter och missförstånd skulle kunna leda till

rättsförluster för hyresgästerna i

bostadsrättslägenheter. Ett partiellt förbud skulle

dessutom, för att skydda hyresgästerna, behöva

medföra ett förbud för kommunen eller dess bolag att

överlåta bostadsrätten.

Utskottet finner inte anledning att ändra

uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker motion

1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande del om

ett partiellt upphävande av förbudet mot

dubbelupplåtelse.

Minoritetsskydd vid ombildning m.m.

I motion 1998/99:Bo407 (s) yrkande 2 föreslås ett

minoritetsskydd för de i ett hus boende

hyresgästerna mot en ombildning till bostadsrätt.

Motionärerna anser att skyddet kan utformas genom

ett krav på att en kvalificerad majoritet av

hyresgästerna skall stå bakom omvandlingen. Genom

samma motion, yrkande 7, föreslås att en utvärdering

skall göras av konsekvenserna av en ökad ombildning

av hyresrätter till bostadsrätter, t.ex. vad gäller

effekterna för dem som bor kvar med hyresrätt

avseende underhåll, grannosämja, bytesmöjligheter

och den ökade otrygghet en bostadsrättsförening

utgör såsom en mindre och oerfaren hyresvärd.

Vid ombildning av hyresrätt till bostadsrätt bildar

hyresgästerna en bostadsrättsförening som förvärvar

fastigheten. Därefter upplåter föreningen

lägenheterna med bostadsrätt till de hyresgäster som

önskar detta. Bostadsrättsföreningens beslut att

förvärva fastigheten måste fattas på stämman och

kräver för sin giltighet att hyresgästerna i mer än

hälften av de uthyrda lägenheterna som omfattas av

förvärvet har gått med på beslutet. Det krävs

dessutom att dessa hyresgäster är medlemmar i

föreningen (9 kap. 19 § bostadsrättslagen). Genom

särskild lagstiftning har hyresgästerna före andra

köpare rätt att förvärva den fastighet de bebor. En

förutsättning för att denna rätt skall kunna utövas

är att hyresgästerna i mer än hälften av

lägenheterna skriftligen har förklarat sig

intresserade av en ombildning (3 § lagen, 1982:352,

om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till

bostadsrätt).

De nu nämnda kraven på enkel majoritet infördes den

1 juli 1992. Tidigare hade gällt ett krav på en

majoritet om två tredjedelar. Regelförändringen

gjordes för att underlätta ombildning av hyresrätt

till bostadsrätt.

Hyresgästernas riksförbund har i en skrivelse till

regeringen påtalat att ombildningar till bostadsrätt

kan vara förenade med problem. Ett problem sades

vara att motsättningar uppstår mellan hyresgäster

som vill delta i ombildningen och sådana som inte

vill delta. Ett annat problem är att de hyresgäster

som vill bli bostadsrättshavare kan få svårigheter

att finansiera förvärvet och förvaltningen av

fastigheten, om inte en större majoritet deltar i

ombildningen. Detta kan leda till att det sedvanliga

underhållet eftersätts i de lägenheter som även

fortsättningsvis skall upplåtas med hyresrätt. En

hyresgäst som vill byta bostad kan också få det

svårt att finna en person som är villig att flytta

in som hyresgäst i ett hus som ägs av en

hyresgästbildad bostadsrättsförening. Regeringen har

mot bakgrund av vad som nu sagts funnit anledning

att se över de nämnda reglerna. En särskild utredare

skall utvärdera vilka effekter sänkningen av

majoritetskraven fått i praktiken dels för de

hyresgäster som inte deltar i en ombildning, dels

för hyresmarknaden i övrigt. Om utvärderingen ger

skäl för det skall utredaren överväga ändringar i de

aktuella bestämmelserna. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 augusti 1999 (dir. 1997:97).

Motionsyrkandet om ett minoritetsskydd för

hyresgästerna mot en ombildning till bostadsrätt kan

anses tillgodosett genom det nu pågående

utredningsarbetet. Motion 1998/99:Bo407 (s) yrkande

2 avstyrks med hänvisning till detta. Utskottet vill

i detta sammanhang erinra om att vissa frågor om

utförsäljningar av kommunalt ägda bostäder är

föremål för beredning inom Regeringskansliet med

anledning av ett tillkännagivande riksdagen gjort på

förslag av bostadsutskottet (bet. 1998/99:BoU1).

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att

föreslå en utvärdering av den frågeställning

motionärerna väckt med en vidare uppläggning än de

nämnda utredningsdirektiven innehåller. Motion

1998/99:Bo407 (s) yrkande 7 om en utvärdering

rörande ombildningen till bostadsrätter avstyrks

därför.

Råd och stöd vid föreningsbildning

I syfte att stimulera ombildningen till

bostadsrätter så att olika upplåtelseformer kommer

att finnas i bostadsområdena föreslås i motion

1998/99: Sf608 (c) yrkande 18 att extra insatser

skall göras för att stödja, hjälpa och informera

kring hur man bildar bostadsrättsföreningar.

Olika tjänster i samband med ombildning till

bostadsrätt tillhandahålls bl.a. av de centrala

bostadsrättsorganisationerna. Enligt utskottets

mening finns inte tillräckliga skäl för att staten

skulle göra särskilda insatser vad gäller stöd,

hjälp och information kring hur man bildar en

bostadsrättsförening. Utskottet avstyrker därför

motion 1998/99:Sf608 (c) yrkande 18 om råd och stöd

vid föreningsbildning.

Bostadsanvisning m.m.

Två motioner behandlar frågor om

bostadsanvisningsrätt och därmed närbesläktade

frågor.

I motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 3 föreslås

lagstiftning med syfte att bostadspolitiken skall

finnas på den politiska agendan i kommunerna. En

förstärkt och utvecklad lagstiftning bör införas,

bl.a. avseende anvisningsrätt och bostadsförmedling.

I motion 1998/99:Bo208 (v) yrkandena 7-9 föreslås en

lagstiftad bostadsanvisningsrätt som skall gälla

både kommunala och privata bostadsföretag. Enligt

motionärerna kan en sådan lagstiftning jämte andra

åtgärder skapa förutsättningar för allsidigt

sammansatta bostadsområden och förstärka de

resurssvaga hushållens möjligheter på

bostadsmarknaden. Motionärerna föreslår att jämte

bostadsanvisningslagen också

bostadsförsörjningslagen återinförs, vilket bl.a.

innebär krav på en obligatorisk bostadsförmedling

och att bostadsförsörjningsprogram upprättas.

I motion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 1 i motsvarande

del föreslås att riksdagen ger regeringen till känna

att det inte skulle vara främmande att införa en

bostadsanvisningslag, om det inte på frivillighetens

väg går att nå fram till att ge kommunernas invånare

rätt till en bostad.

Bostadsutskottet delar - liksom utskottet vid

upprepade tillfällen tidigare också givit uttryck

för - den oro som framkommer i motionerna över de

problem som vissa hushåll har att komma in på den

ordinarie bostadsmarknaden. Många ungdomar och

hushåll med begränsade ekonomiska resurser är i dag

hänvisade till osäkra hyresförhållanden med

andrahandskontrakt eller andra tillfälliga

lösningar. Förutsättningarna på bostadsmarknaden

varierar starkt över landet. I vissa delar är

tillgången på hyresbostäder i dagsläget mycket god.

En självklar strävan bör givetvis vara att en god

bostadsförsörjning kan tryggas även på orter med hög

efterfrågan och för hushåll med begränsade

ekonomiska resurser.

Frågor om det ansvar som kommunerna respektive

övriga parter på bostadsmarknaden har för

bostadsförsörjningen har under de senaste åren

övervägts i olika sammanhang. En fråga som därvid

varit central är ansvaret för bostadsförsörjningen

för de grupper som i dag har svårt att av egen kraft

hävda sina intressen. Diskussioner har förts i denna

fråga mellan företrädare för Inrikesdepartementet

och bostadsmarknadens parter. Vidare har den

bostadspolitiska utredningen i sitt slutbetänkande

(SOU 1996:156) övervägt frågan om kommunernas ansvar

och styrmedel i sammanhanget. Utredningen ansåg

visserligen att det i nuläget inte fanns skäl att ge

kommunerna lagstödd möjlighet till förmedlingsrätt

för privata hyresbostäder men att kommunerna bör

återfå en sådan möjlighet om deras förmåga att

uppfylla sitt bostadssociala ansvar allvarligt

hotas.

De i motionerna aktualiserade frågorna om

kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen togs upp

i den proposition om bostadspolitiken som riksdagen

behandlade våren 1998. Utskottet avstyrkte vid sin

beredning av propositionen ett motionsförslag

omfattande bl.a. att bostadsförsörjningslagen liksom

bostadsanvisningslagen skulle återinföras (bet.

1997/98:Bo10). Utskottet ansåg att även om den

rättsliga regleringen av kommunernas

bostadspolitiska ansvar i dag har en delvis annan

utformning än tidigare innebär detta inte att

ansvaret skulle ha förändrats på något avgörande

sätt. Kommunernas möjligheter att engagera sig

följer av kommunallagens bestämmelser och

skyldigheterna av bestämmelserna i

socialtjänstlagen. Utskottet konstaterade också att

det är möjligt för kommunerna att även

fortsättningsvis vidta olika bostadspolitiskt

motiverade åtgärder såsom

bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling.

Utskottet ansåg att de styrmedel kommunerna förfogar

över får bedömas vara tillräckliga och att de därför

inte nu bör ändras.

Den av regeringen i juni 1998 tillsatta

bostadssociala beredningen skall följa utvecklingen

på det bostadssociala området och lämna förslag till

åtgärder för att stödja särskilt utsatta grupper på

bostadsmarknaden. Beredningen skall lämna förslag

till åtgärder för den händelse att situationen på

bostadsmarknaden utvecklas på ett sådant sätt att

kommunerna inte genom samarbete med fastighetsägarna

kan uppfylla sitt bostadssociala ansvar.

Utgångspunkten för beredningens arbete skall vara en

bostadssocial kartläggning av situationen på

bostadsmarknaden. Beredningen skall vara verksam

intill utgången av år 2000.

Bostadsutskottet anser att den bostadssociala

beredningens arbete bör avvaktas och finner därför

inte skäl att nu ändra sitt tidigare

ställningstagande. Motionerna 1998/99:Bo208 (v)

yrkandena 3 och 7-9 samt 1998/99:Bo236 (mp) yrkande

1 i motsvarande del som berör olika frågor om

bostadsanvisning m.m. avstyrks därför.

I motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 1 föreslås att

en bostadssökande som vill hyra en lägenhet men som

fått ett oskäligt nej av den tilltänkta hyresvärden

skall ha möjlighet att få hyresvärdens

ställningstagande överprövat.

Motionärernas förslag avser att hjälpa en

bostadssökande som drabbas av olika former av

diskriminering eller på annat sätt av osakliga skäl

blir vägrad att hyra en lägenhet. Det kan också

gälla att hyresvärden ställer upp oskäliga villkor

för uthyrningen som hyresgästen inte kan eller vill

uppfylla, t.ex. i fråga om borgen. Motionärernas

syften är i och för sig vällovliga. Enligt

utskottets mening skulle dock en bostadssökande som

av oacceptabla skäl nekas att hyra en lägenhet

knappast bli hjälpt av en möjlighet att föra talan

mot hyresvärdens ställningstagande eftersom

lägenheten inte skulle vara ledig när ett avgörande

av tvisten föreligger. Enligt utskottets mening bör

det inte komma i fråga att i lagstiftningen införa

praktiskt verkningslösa instrument. Utskottet

avstyrker därför motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 1

om rätten att hyra en lägenhet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bruksvärdessystemet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo208 yrkande 4,

1998/99: Bo209 yrkande 15, 1998/99:Bo407 yrkande

4 och 1998/99:Bo410,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

2. beträffande hyressättningen av

vårdbostäder

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo405,

3. beträffande dröjsmål med

hyresbetalningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 2,

4. beträffande hyresgästinflytande vid

ombyggnad

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo402 yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

res. 3 (m, kd, c)

5. beträffande hyresvärdens ansvar för

allergiframkallande ämnen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 6,

6. beträffande porrklubbsverksamhet som

grund för uppsägning

att riksdagen avslår motion 1998/99:A807 yrkande 16,

res. 4 (kd, mp)

7. beträffande förhandlingsersättning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo406,

res. 5 (v)

8. beträffande självförvaltning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf608 yrkande 17 och

1998/99:Sf634 yrkande 14,

res. 6 (kd, c)

9. beträffande förvärvslagens tillämpning

vid aktie- och andelsförvärv

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 3 i

motsvarande del,

res. 7 (v)

10. beträffande förvärvslagens tillämpning

på hyresradhus

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 3 i

motsvarande del,

11. beträffande ytterligare möjligheter

till ingripande enligt

bostadsförvaltningslagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 5,

12. beträffande ett personligt låneansvar

för bostadsrättshavaren

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo237 yrkande 10 i

motsvarande del,

res. 8 (kd)

13. beträffande en panthavares rätt till

medlemskap och andrahandsupplåtelse

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo209 yrkande 17 i

motsvarande del,

res. 9 (m)

14. beträffande en bostadsrättsförenings

förmånsrätt

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo209 yrkande 17 i

motsvarande del,

res. 10 (m)

15. beträffande en utvärdering av 1996 års

lagändringar avseende bostadsrättens pantvärde

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo237 yrkande 10 i

motsvarande del,

res. 11 (kd, c)

16. beträffande ett centralt

bostadsrättsregister

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo237 yrkande 10 i

motsvarande del,

res. 12 (kd)

17. beträffande en bostadsrättsförenings

självbestämmande över sina stadgar

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo209 yrkande 18,

res. 13 (m, kd)

18. beträffande ett partiellt upphävande

av förbudet mot dubbelupplåtelse

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo209 yrkande 17 i

motsvarande del,

res. 14 (m)

19. beträffande minoritetsskydd för

hyresgästerna mot en ombildning till

bostadsrätt

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo407 yrkande 2,

res. 15 (v)

20. beträffande en utvärdering rörande

ombildningen till bostadsrätter

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo407 yrkande 7,

21. beträffande råd och stöd vid

föreningsbildning

att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf608 yrkande 18,

22. beträffande bostadsanvisning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo208 yrkandena 3

och 7-9 samt 1998/99:Bo236 yrkande 1 i

motsvarande del,

res. 16 (v)

23. beträffande rätten att hyra en lägenhet

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 1.

res. 17 (v)

Stockholm den 26 januari 1999

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart Nilsson (s), Bengt-

Ola Ryttar (s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v),

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Carina

Moberg (s), Inga Berggren (m), Siw Wittgren-Ahl (s),

Sten Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-

Erik Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp),

Rigmor Ahlstedt (c), Carina Adolfsson (s), Ewa

Thalén Finné (m) och Gunnar Axén (m).

Reservationer

1. Bruksvärdessystemet (mom. 1)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Ewa Thalén Finné (m) och Gunnar Axén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3

börjar med "Bostads-utskottet har" och på s. 4

slutar med "om bruksvärdessystemet" bort ha följande

lydelse:

Bruksvärdessystemet har i praktiken kommit att

användas för att styra all hyressättning efter

resultaten av hyresförhandlingarna mellan

Hyresgästför-eningen och de kommunala

bostadsföretagen. Vägledande för hyresnivåerna har

därvid blivit de kommunala bolagens kostnader.

Systemet har därmed kommit att bli hyresdrivande.

Bruksvärdessystemet hade emellertid ursprungligen en

helt annan inriktning. Tanken var att

hyresbildningen skulle ske efter marknadsmässiga

kriterier samtidigt som hyresgästens besittning av

bostaden tryggades. Detta kom till uttryck i den

proposition om bruksvärdessystemet som den

socialdemokratiska regeringen år 1968 lämnade till

riksdagen. Där sades att fastighetsägaren i ett

marknadsläge där full balans råder mellan tillgång

och efterfrågan på lägenheter bör vara berättigad

att ta ut den hyra som han skulle kunna uppnå vid

fri uthyrning till vem som helst. Enligt

propositionen kunde saken också uttryckas så att

hyresvärden bör få utnyttja lägenhetens fulla

marknadsvärde.

Utskottet anser att ursprungstankarna med

bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de

förändringar av hyreslagstiftningen som nu är

nödvändiga. De kommunalt ägda bostadsföretagens

hyresnormerande roll bör således avskaffas.

Lägenhetens marknadsvärde bör avspegla sig i

hyresnivåerna. Detta innebär att den som bor i

mindre efterfrågade lägen eller i sämre utrustade

lägenheter får betala mindre medan den som väljer

att bo i mycket attraktiva lägenheter får betala en

högre hyra. Hyrorna måste således tillåtas att

anpassa sig efter varandra fullt ut i förhållande

till lägenheternas varierande bruksvärde som det

avspeglas i det utbud och den efterfrågan som finns.

Detta är inte bara av betydelse för rättvisan

hyresgästerna emellan. En flexiblare hyressättning

har också fastighets- och samhällsekonomisk

betydelse. Samtidigt underlättas möjligheterna för

bostadskonsumenten att bedöma hyresrättens för- och

nackdelar i förhållande till egna hem och

bostadsrätter.

Hyresgästernas intresse av trygghet och

framförhållning i boendet bör säkras genom ett väl

fungerande besittningsskydd. En fastighetsägare

skall inte kunna kringgå detta skydd genom orimligt

höga hyreskrav. Vid tvist mellan hyresvärd och

hyresgäst bör skäligheten i hyreskravet kunna prövas

av domstol och ställas mot frivilligt avtalade

hyresnivåer i jämförbara lägenheter.

Enligt utskottets mening bör således den

ursprungliga tanken med bruksvärdessystemet

återupprättas i ett hyressättningssystem med fri

hyresbildning i kombination med besittningsskydd.

Det bör ankomma på regeringen att snarast återkomma

till riksdagen med förslag som medverkar till den

förordade utvecklingen.

Riksdagen bör med avslag på motionerna

1998/99:Bo208 (v) yrkande 4, 1998/99:Bo407 (s)

yrkande 4 och 1998/99:Bo410 (s) som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet ovan anfört med

anledning av motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 15 om

bruksvärdessystemet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande bruksvärdessystemet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 15

och med avslag på motionerna 1998/99:Bo208

yrkande 4, 1998/99:Bo407 yrkande 4 samt

1998/99:Bo410 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Bruksvärdessystemet (mom. 1)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3

börjar med "Bostadsutskottet har" och på s. 4 slutar

med "om bruksvärdessystemet" bort ha följande

lydelse:

De regelförändringar som genomförts vad gäller

bostadsfinansieringen har tillsammans med de

utförsäljningar som skett av de kommunala

bostadsföretagen skapat oklarheter vad gäller

begreppet allmännyttigt bostadsföretag. Överväganden

som gäller detta begrepp pågår nu inom

Regeringskansliet. Det finns anledning att i

avvaktan på dess överväganden i hyreslagens regel om

bruksvärde provisoriskt införa att med allmännyttigt

företag menas ett kommunalt bostadsföretag där

kommunen äger mer än hälften av aktierna. En sådan

regel skulle också markera att de nu inom

Regeringskansliet pågående övervägandena inte bör

medföra att de allmännyttiga företagens hyresledande

roll avskaffas. En sådan förändring skulle medföra

en kraftig marknadsanpassning av hyrorna och

innebära en ekonomisk katastrof för många

hyresgäster. Bruksvärdessystemet bör enligt

utskottets mening bibehållas i sin nuvarande

utformning. Det föreligger därför inte skäl att

överväga förändringar av systemet som skulle riskera

att urholka detta. De övriga motioner som berör

bruksvärdessystemet bör därför inte tillstyrkas.

Det kan finnas skäl att överväga om en provisorisk

reglering av allmännyttigbegreppet också bör föras

in i andra lagar och föreskrifter där det

förekommer. Regeringen bör skyndsamt överväga den

förordade provisoriska regleringen och till

riksdagen snarast återkomma med de förslag till

lagändringar som behövs.

Riksdagen bör med avslag på motionerna

1998/99:Bo209 (m) yrkande 15, 1998/99:Bo407 (s)

yrkande 4 och 1998/99:Bo410 (s) som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört med

anledning av motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 4 om

bruksvärdessystemet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande bruksvärdessystemet

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 15,

1998/99:Bo407 yrkande 4 och 1998/99:Bo410 samt

med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Hyresgästinflytande vid ombyggnad

(mom. 4)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Rigmor Ahlstedt (c), Ewa Thalén Finné

(m) och Gunnar Axén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "Reglerna om" och slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Reglerna om hyresgästinflytande bör enligt

utskottets mening präglas av en balans mellan

hyresvärdens anspråk att få genomföra sådana

åtgärder som i ett fastighetsekonomiskt perspektiv

är erforderliga och hyresgästens befogade krav på

inflytande. Reglerna måste också innebära att en

lämplig avvägning sker mellan det allmänna

hyresgästintresset och den enskilde hyresgästens

anspråk på inflytande när dessa intressen inte

sammanfaller. Hyreslagens inflytanderegler avser att

ett samråd skall komma till stånd mellan hyresvärden

och hyresgästen om de åtgärder som skall genomföras.

Häri ligger enligt utskottet en av reglernas

viktigaste funktioner.

I motivtexten till de av utskottet nu behandlade

motionsyrkandena har kritik framförts mot reglernas

nuvarande utformning i syfte att öka hyresgästernas

inflytande. Från hyresgäströrelsen och enskilda

hyresgäster liksom från fastighetsägarna har också

framförts kritiska synpunkter mot utformningen av de

gällande reglerna. Utskottet kan för sin del

konstatera att reglerna inte helt uppfyller de krav

som bör kunna ställas på klarhet och effektivitet.

De överväganden som nu görs i anledning av

riksdagens tidigare uttalanden bör kunna leda till

att vissa brister åtgärdas. Därvid torde av särskild

betydelse kunna vara en uttrycklig reglering som

innebär att en hyresvärd vid hyressättning inte som

bruksvärdeshöjande faktorer skall kunna

tillgodoräkna sig sådana åtgärder som denne vidtagit

utan att ha haft behövliga godkännanden från

hyresgästerna eller tillstånd från hyresnämnden. Det

kommande utredningsförslaget och den

angelägenhetsgrad inflytandefrågorna har gör att det

kan förväntas att regeringens kommande

ställningstaganden också kommer att aktualisera

vidare överväganden om regelsystemet. Mot denna

bakgrund är ett riksdagens tillkännagivande rörande

de nu behandlade frågorna inte erforderligt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motion 1998/99:Bo402 (v) yrkande 4 om

hyresgästinflytande vid ombyggnad.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande hyresgästinflytande vid

ombyggnad

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo402 yrkande 4,

4. Porrklubbsverksamhet som grund för

uppsägning (mom. 6)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Utskottet anser" och på s. 8 slutar med

"för uppsägning" bort ha följande lydelse:

Porrklubbsverksamhet orsakar många olägenheter för

samhället. Särskilt drabbade är de boende i de hus

där sådan verksamhet bedrivs. Trafiken till och från

klubbarna är störande. De attentat som ibland riktas

mot klubbarna riskerar att skada de kringboende.

Särskilt olämpligt är att barn och ungdomar har

verksamheten in på knutarna. Klubbarna har inget

skyddsvärde. Deras verksamhet utgör ofta

inkörsporten till brott och missbruk för dem som

arbetar där. Ofta förknippas klubbarna också med

andra brott t.ex. skattebrott. Det förekommer att

klubbägarna genom vilseledande uppgifter om den

verksamhet de skall bedriva skaffar sig

hyreskontrakt. En hyresvärd kan sedan ha svårt att

bli av med verksamheten. Utskottet inser att en

förändring av hyreslagen såsom föreslagits i mp-

motionen inte löser alla problem med dessa klubbar.

Men det är ändå viktigt att ge hyresvärdarna ett mer

effektivt instrument för att bli av med

porrklubbsverksamhet som bedrivs i hans hus.

Utskottet förordar alltså att en hyresgäst skall

kunna sägas upp och avhysas, om han bedriver

porrklubbsverksamhet i en lokal eller annan

lägenhet.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion

1998/99:A807 (mp) yrkande 16 om porrklubbsverksamhet

som grund för uppsägning bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande porrklubbsverksamhet som grund

för uppsägning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A807 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Förhandlingsersättning (mom. 7)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Frågan om" och slutar med "om

förhandlingsersättning" bort ha följande lydelse:

Frågan om rätten till förhandlingsersättning skall

lagfästas har varit föremål för överväganden under

många år. Enligt utskottets mening är det

naturligtvis så att en hyresgästorganisation måste

ha rätt till ersättning för sitt förhandlingsarbete

eftersom organisationen är tvungen att förhandla för

alla hyresgäster som så vill, oavsett om de är

medlemmar eller inte och därför inte genom

medlemsavgifterna kan täcka sina kostnader. Eftersom

rätten till förhandlingsersättning inte finns

lagfäst har hyresvärden ett överläge i

förhandlingarna med organisationen eftersom han kan

göra ersättningen beroende av det övriga

förhandlingsresultat som uppnås. Detta är inte

tillfredsställande. Enligt utskottets mening bör en

lagstadgad rätt till förhandlingsersättning snarast

införas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till de lagändringar som behövs. Vad

utskottet ovan anfört med anledning av motion

1998/99:Bo406 (s) om förhandlingsersättning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande förhandlingsersättning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo406 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Självförvaltning (mom. 8)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "I hyresförhandlingslagen" och på s. 9

slutar med "om självförvaltning" bort ha följande

lydelse:

Hyresgästernas möjligheter till självförvaltning

bör stimuleras från statsmakternas sida.

Självförvaltningen väcker intresse för bostaden och

det hus och det område den är belägen i, vilket kan

få särskilt stor betydelse i s.k. utsatta områden.

De möjligheter till hyressänkning den ger kan vara

av avgörande betydelse för många hyresgäster.

Självförvaltningen ger därutöver möjligheter till

grannkontakter, gemenskap och ökad trivsel. Mot

bakgrund av de positiva resultat som kan uppnås bör

enligt utskottets mening en utvärdering göras i

syfte att kartlägga på vilka konkreta sätt

självförvaltningen kan uppmuntras. Särskilt bör

uppmärksammas förutsättningarna för

självförvaltningen i de större bostadsområdena.

Regeringen bör ansvara för att utvärderingen kommer

till stånd och för riksdagen lägga fram de förslag

till lagändringar och andra åtgärder som

utvärderingen ger anledning till.

Vad utskottet med anledning av motion 1998/99:Sf608

(c) yrkande 17 anfört om självförvaltning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1998/99:Sf634 (fp) yrkande 14 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande självförvaltning

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf608 yrkande 17

och med avslag på motion 1998/99:Sf634 yrkande

14 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Förvärvslagens tillämpning vid aktie-

och andelsförvärv (mom. 9)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Tillståndsplikt för" och slutar med

"motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Tillståndsplikt för aktie- och andelsförvärv gäller

endast om taxeringsvärdet för de av bolaget ägda

fastigheterna enligt senaste balansräkning är större

än det bokförda värdet av bolagets övriga

tillgångar. Det innebär att ett värde på

fastighetsbeståndet i relativa tal på 51 % ger

tillståndsplikt medan ett värde om 49 % inte ger

det, även om det i det första fallet gäller endast

fem fastigheter och i det andra fallet gäller ett

hundratal. Regeringen har i proposition 1997/98:46

ansett att förvärvslagen inte bör utvidgas till att

omfatta aktie- eller andelsförvärv av bolag vars

uppgift är en annan än att äga och förvalta

fastigheter. Regeringen ansåg det inte vara

motiverat eftersom man inte kan säga att denna

kategori av fastighetsägare skulle vara sämre än

andra och hänvisar också till att de olägenheter som

är förenade med förvärvsprövningen skulle inträda i

långt fler fall än i dag. Utskottet finner inte att

dessa skäl är bärkraftiga. Det räcker att konstatera

att denna kategori av fastighetsägare inte är

påtagligt bättre än andra ägarkategorier för att

motivera en tillståndsprövning eftersom det är

hyresgästernas behov av skydd mot oseriösa

hyresvärdar som skall tillgodoses. Med hänsyn till

detta ändamål är det rimligt, vilket också

lagstiftningen i övrigt ger uttryck för, att

överlåtare och förvärvare får finna sig i de

olägenheter som en förvärvsprövning kan medföra. Den

nu behandlade ägarkategorin kan inte anses vara

påtagligt bättre än andra fastighetsägare.

Förvärvslagen bör därför omfatta förvärv av alla

bolag som innehar hyresfastigheter.

Regeringen bör således ges i uppdrag att utarbeta

förslag till nödvändiga lagändringar som tillgodoser

de synpunkter utskottet har på frågan om en

utvidgning av förvärvslagen tillämpningsområde. Vad

utskottet anfört bör riksdagen i anledning av motion

1998/99:Bo402 (v) yrkande 3 i motsvarande del om

förvärvslagens tillämpning vid aktie- och

andelsförvärv som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande förvärvslagens tillämpning vid

aktie- och andelsförvärv

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo402 yrkande 3

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Ett personligt låneansvar för

bostadsrättshavaren (mom. 12)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "för

bostadsrättshavaren" bort ha följande lydelse:

Bostadsrätt är en i grunden bra upplåtelseform. En

förändring av bostadsrätten som enligt utskottets

mening dock bör göras är att de enskilda

bostadsrättshavarna i stället för

bostadsrättsföreningen skall ansvara för de lån som

i dag vanligen åvilar föreningen. Genom en sådan

ordning kommer också bostadsrättshavarna att kunna

göra ränteavdrag i sina inkomstdeklarationer på

samma sätt som en villaägare. Den ger också större

flexibilitet på det sättet att den enskilde

bostadsrättshavaren själv kan bestämma storleken på

det egna kapital han vill skall vara nedlagt i

bostadsrätten. Väljer bostadsrättshavaren att

amortera ner låneskulden på lägenheten torde han ha

lättare att sälja den, något som kan vara av stor

betydelse särskilt i nybyggda bostadsrättshus.

Samhällsekonomiskt uppmuntras dessutom på detta sätt

ett personligt sparande. Dessutom kommer

bostadsrättens värde som pant att förstärkas.

Regeringen bör till riksdagen återkomma med förslag

till de lag-ändringar som behövs för att ett system

med ett personligt låneansvar för bostadsrättshavare

skall kunna genomföras.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande

del om ett personligt låneansvar för

bostadsrättshavaren som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande ett personligt låneansvar för

bostadsrättshavaren

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 10

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

9. En panthavares rätt till medlemskap och

andrahandsupplåtelse (mom. 13)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Ewa Thalén Finné (m) och Gunnar Axén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Ett motionsförslag" och på s. 12 slutar

med "och andrahandsupplåtelse" bort ha följande

lydelse:

Lagens regler om en panthavares möjligheter att

skydda sin rätt genom att själv förvärva

bostadsrätten vid exekutiv försäljning och

tvångsförsäljning har fått en inte helt lyckad

utformning.

De nu gällande reglerna avser endast långivare som

är juridiska personer. M-motionen tar sikte på att

alla långivare skall ha denna möjlighet. En fysisk

person som inte själv avser att använda lägenheten

som bostad, utan endast för andrahandsupplåtelser,

kan möta svårigheter att bli antagen som medlem i

föreningen liksom att få tillstånd att hyra ut

lägenheten. Utskottet anser inte att det finns några

skäl för att juridiska personer skall ha en

privilegierad ställning. Långivare med panträtt i en

bostadsrätt bör ges samma ställning oavsett om det

rör sig om juridiska eller fysiska personer.

Intresset av att den juridiska personens innehav

skall vara tidsbegränsat har gjort att en

konstruktion valts som ansluter till vad som i dag

gäller ett dödsbos innehav av bostadsrätt. Den

gällande regleringen ger långivaren särskilda

rättigheter under en tid av endast tre år. Enligt

utskottets mening förlorar de nu gällande

bestämmelserna mycket av sin effekt genom att lagen

ställer upp en längsta tid för innehavet. I värsta

fall kan en sådan reglering t.o.m. innebära att

långivaren tvingas sälja med ytterligare förlust. En

tidsbegränsning bör därför inte gälla. Enligt

utskottets mening bör långivaren ha alla de

befogenheter som endast ett medlemskap kan innebära,

för att han på bästa sätt skall kunna skydda det

kapital bostadsrätten innebär. Regeringen bör till

riksdagen återkomma med förslag som innebär lika

rättigheter för långivare, oavsett om de är

juridiska eller fysiska personer. Dessa rättigheter

skall även omfatta en rätt till medlemskap. Vad som

nu anförts bör riksdagen med anledning av motion

1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande del om en

panthavares rätt till medlemskap och

andrahandsupplåtelse som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande en panthavares rätt till

medlemskap och andrahandsupplåtelse

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 17

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. En bostadsrättsförenings förmånsrätt

(mom. 14)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Ewa Thalén Finné (m) och Gunnar Axén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet har" och slutar med "en

bostadsrättsförenings förmånsrätt" bort ha följande

lydelse:

Den sedan den 1 januari 1996 gällande legala

panträtten begränsar för-eningens rätt till

betalning före panthavaren i förhållande till vad

som tidigare gällt. Bostadsrättens pantvärde har

därigenom stärkts något. Enligt utskottets mening

bör de tankar som ligger bakom bestämmelserna dras

till sin logiska slutpunkt. En pantförskrivning av

bostadsrätten bör således i förmånsrättshänseende ge

utdelning före alla de fordringar mot

bostadsrättshavaren som föreningen har, alltså även

före fordringar avseende avgifter. Regeringen bör

till riksdagen återkomma med förslag till

lagändringar så att detta förverkligas.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande

del om en bostadsrättsförenings förmånsrätt som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande en bostadsrättsförenings

förmånsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 17

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. En utvärdering av 1996 års lagändringar

avseende bostadsrättens pantvärde (mom. 15)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "De regler" och slutar med

"bostadsrättens pantvärde" bort ha följande lydelse:

Den 1 januari 1996 trädde nya regler i

bostadsrättslagen i kraft som hade som syfte att

stärka bostadsrättens värde som pant. Reglernas

syfte var vällovligt, men det finns enligt

utskottets mening anledning att anta att det

eftersträvade målet inte har nåtts. Det är därför

lämpligt att låta göra en utvärdering av de nya

reglernas effektivitet. Frågor som särskilt behöver

uppmärksammas är dels den legala panträtten, dels

köparens förpliktelser vid överlåtelse.

Utvärderingen bör också omfatta

kronofogdemyndigheternas handläggningstider.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande

del om en utvärdering av 1996 års lagändringar

avseende bostadsrättens pantvärde som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande en utvärdering av 1996 års

lagändringar avseende bostadsrättens pantvärde

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 10

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

12. Ett centralt bostadsrättsregister

(mom. 16)

Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Av vad" och slutar med "ett centralt

bostadsrättsregister" bort ha följande lydelse:

På regeringens bord ligger nu ett utredningsförslag

som innebär att ett centralt bostadsrättsregister

skall införas. Enligt utskottets mening bör

regeringen skyndsamt till riksdagen komma med ett

förslag om att ett sådant register införs. Vad nu

anförts bör riksdagen med anledning av motion

1998/99:Bo237 (kd) yrkande 10 i motsvarande del om

ett centralt bostadsrättsregister som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ett centralt

bostadsrättsregister

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 10

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

13. En bostadsrättsförenings

självbestämmande över sina stadgar

(mom. 17)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik

Skårman (m), Ewa Thalén Finné (m) och Gunnar Axén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "sina

stadgar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör bostadsrättslagen inte

innehålla regler som möjliggör för t.ex.

bostadsrättsorganisationer att lägga in sitt veto

mot för-eningens stadgeändringar. Det är de enskilda

föreningarna som genom demokratiska beslut själva

skall avgöra om och i vilken utsträckning de skall

vara bundna till de olika

bostadsrättsorganisationerna. Föreningens rätt till

självbestämmande bör garanteras av lagstiftningen så

att sådana villkor för stadgeändring som går utöver

bostadsrättslagens villkor skall vara ogiltiga.

Utskottet anser att regeringen till riksdagen bör

återkomma med ett förslag med denna innebörd. Med

anledning av motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 18 om

en bostadsrättsförenings självbestämmande över sina

stadgar bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande en bostadsrättsförenings

självbestämmande över sina stadgar

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Ett partiellt upphävande av förbudet

mot dubbelupplåtelse (mom. 18)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Carl-Erik

Skårman (m), Ewa Thalén Finné (m) och Gunnar Axén

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "mot

dubbelupplåtelse" bort ha följande lydelse:

I dagens ekonomiska läge behövs åtgärder som

underlättar ombildning av hyresfastigheter till

bostadsrätt. Sådan ombildning är av särskild

betydelse i områden med en ensidig social

sammansättning vilka områden ofta är dominerade av

kommunalt ägda hyreshus. Bostadsrätt i dessa områden

kan öka intresset för inflyttning liksom det kan öka

intresset bland dem som redan bor där både för

området och för de hus de bebor.

Priset för en ombildning är starkt beroende av

andelen hyresgäster som vill medverka. Förbudet mot

dubbelupplåtelse bör upphävas så att det blir

möjligt att upplåta en lägenhet med bostadsrätt till

kommunen eller ett kommunalt bostadsbolag oavsett

ett pågående hyresförhållande. Detta skulle

möjliggöra att kommunen eller dess bolag kan ligga

kvar med kapital när fastigheten ombildas.

Ombildning skulle på detta sätt kunna möjliggöras i

de fall där det i dagsläget inte finns ett

tillräckligt antal hushåll med en ekonomi som

tillåter dem att delta i ombildningen. De hushåll

som förblir hyresgäster kan tillförsäkras rätten att

senare förvärva bostadsrätten. I de fall

hyresförhållandet upphör kan bostadsrätten försäljas

på marknaden med inkomster för kommunen eller

bolaget.

Hyresgästerna i de lägenheter som innehas av

kommunen eller dess bostadsbolag skulle

fortsättningsvis ha samma hyresvärd som tidigare.

Detta skulle ge dem trygghet. De bör dessutom i lag

tillförsäkras samma rättigheter som andra

hyresgäster, t.ex. vad gäller byte av lägenheten.

Vid riksmötet 1993/94 behandlade riksdagen ett med

m-motionen i allt väsentligt likalydande

motionsförslag. På förslag av ett enhälligt

bostadsutskott gav riksdagen regeringen till känna

(bet. 1993/94:BoU21, rskr. 1993/94:373) att det

förslag som förts fram i motionen borde ingå i

regeringens fortsatta överväganden beträffande de

närbesläktade förslag som förts fram i en

departementspromemoria om bostadsrättsoptioner m.m.

(Ds 1993:54). Regeringen har valt att inte

efterkomma tillkännagivandet.

Enligt utskottets mening bör regeringen nu åter ges

i uppdrag att se över bestämmelserna i

bostadsrättslagen och hyreslagen med syfte att

förbudet mot dubbelupplåtelse ändras så att det blir

möjligt att upplåta en lägenhet med bostadsrätt till

en kommun eller ett kommunalt bostadsbolag oaktat

att lägenheten är uthyrd. Med anledning av motion

1998/99:Bo209 (m) yrkande 17 i motsvarande del om

ett partiellt upphävande av förbudet mot

dubbelupplåtelse bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande ett partiellt upphävande av

förbudet mot dubbelupplåtelse

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 17

i motsvarande del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

15. Minoritetsskydd för hyresgästerna mot

en ombildning till bostadsrätt (mom. 19)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Motionsyrkandet om" och på s. 15 slutar

med "(bet. 1998/99:BoU1)" bort ha följande lydelse:

För den hyresgäst som efter en ombildning väljer

att även fortsättningsvis hyra sin lägenhet kommer

samma hyresrättsliga regler som tidigare att gälla.

Hyresgästen kommer ändå att många gånger uppleva att

hans ställning försämrats. Bostadsrättsföreningens

huvudsakliga inriktning är naturligtvis inte att

hyra ut bostadslägenheter och intresset för denna

verksamhet blir vanligen lågt. Många föreningar

fullgör inte sitt hyresvärdskap väl. Hyresgästen kan

ha svårt att få sina berättigade krav på underhåll

tillgodosedda. Det beror ibland på att

kapitalförsörjningen inte är god på grund av att

alltför få hyresgäster deltagit i ombildningen. Det

kan uppstå flera typer av intressekonflikter där

föreningens allt överskuggande intresse kan vara att

lägenheten friställs så att den kan upplåtas med

bostadsrätt med ekonomisk vinning för föreningen som

följd. Många hyresgäster har upplevt att de har

svårt att genom byte erhålla en annan bostad på

grund av de nackdelar som kan vara förknippade med

att ha en bostadsrättsförening som hyresvärd. Av de

anförda skälen anser utskottet att de av utskottet

ovan berörda utredningsdirektiven bör ändras så att

utredningen erhåller ett klart uppdrag att lägga

fram förslag som innebär att ombildning till

bostadsrätt fordrar att två tredjedelar av

hyresgästerna är med på ombildningen och föreningens

förvärv av huset. Det bör ske dels för att

föreningens kapitalförsörjning skall tryggas, dels

för att minska antalet bostadshyresrätter i

ombildade hus. Med anledning av motion 1998/99:Bo407

(s) yrkande 2 om minoritetsskydd för hyresgästerna

mot en ombildning till bostadsrätt bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu

anfört.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande minoritetsskydd för

hyresgästerna mot en ombildning till bostadsrätt

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo407 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Bostadsanvisning m.m. (mom. 22)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Bostadsutskottet anser" och slutar med

"avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i den beskrivning av

förhållandena på bostadsmarknaden som ges i de

aktuella motionerna. De svaga grupperna har fått

betala ett högt pris för den avreglering som skett.

Allt fler fastighetsägare, såväl privata som

kommunala, har börjat tillämpa diskriminerande

villkor för att acceptera nya hyresgäster. Krav

ställs på bl.a. fast anställning och god ekonomi.

Vissa hyresvärdar tycks dessutom tillämpa regler som

är direkt diskriminerande för invandrargrupperna.

På sina håll har frivilliga överenskommelser

träffats om att hyresvärdarna skall lämna lägenheter

till kommunal förmedling. Många privata värdar har

emellertid inte gått med på sådana avtal. Det har

även visat sig svårt att nå uppgörelser med

allmännyttiga bostadsföretag. De uppgörelser som har

träffats har dessutom omfattat ett otillräckligt

antal lägenheter. Det är således uppenbart att många

hyresvärdar inte tagit sitt samhälleliga ansvar när

det gäller bostadsförsörjningen.

Enligt utskottets mening är en lagstiftad

bostadsanvisningsrätt i både det kommunala och

privata bostadsbeståndet nödvändig för att stärka de

svaga hushållens ställning på bostadsmarknaden och

för att skapa allsidigt sammansatta bostadsområden.

Detta hindrar givetvis inte att man i första hand

skall söka uppnå frivilliga överenskommelser mellan

kommun och fastighetsägare. Den förordade

regleringen kommer sannolikt att påtagligt förbättra

förutsättningarna för att uppnå sådana lösningar.

För att kommunerna skall kunna uppfylla sitt

bostadspolitiska ansvar behöver vidare ett system

utformas som ger de bostadssökande information om

läget på bostadsmarknaden, vilka kövillkor som

gäller och vilka krav som fastighetsägarna ställer

på bostadssökanden. Kommunerna bör ges rätt att

ingripa mot såväl kommunala som privata

fastighetsägare som tillämpar orimliga eller

diskriminerande krav.

Villkoren för kommunernas bostadspolitiska ansvar

har förändrats. De ekonomiska villkoren för

byggandet i de kommunala bostadsföretagen har

försämrats och merparten av den speciallagstiftning

som reglerade den kommunala bostadspolitiken har

avvecklats. Bl.a. har bostadsförsörjningslagen från

1947 och bostadsanvisningslagen från 1987 upphävts.

Den förstnämnda ålade kommunen att upprätta

bostadsförsörjningsprogram och anordna

bostadsförmedling och skyldighet att på begäran

lämna information om läget på den lokala

bostadsmarknaden. Den sistnämnda gav kommunen

anvisningsrätt till lägenheter både i det privata

och det kommunala beståndet av bostäder.

Borttagandet av dessa lagar har t.ex. medfört att

antalet kommuner som upprättar särskilda

bostadsförsörjningsprogram minskat kraftigt och att

antalet kommuner med bostadsförmedling mer än

halverats. Bostadspolitiken kommer inte med

nödvändighet upp på den kommunalpolitiska

dagordningen. Sådan lagregler måste återinföras så

att det blir fallet.

Utskottet anser att en förstärkt och utvecklad

lagstiftning bör införas på bostadsområdet, bl.a.

avseende anvisningsrätt och obligatorisk

bostadsförmedling. Det bör ankomma på regeringen att

återkomma med förslag i enlighet med vad utskottet

nu förordat.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motionerna 1998/99:

Bo208 (v) yrkandena 3 och 7-9 samt 1998/99:Bo236

(mp) yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet ovan anfört om

bostadsanvisning m.m.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha

följande lydelse:

22. beträffande bostadsanvisning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:

Bo208 yrkandena 3 och 7-9 samt 1998/99:Bo236

yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Rätten att hyra en lägenhet (mom. 23)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Motionärernas förslag" och på s. 17

slutar med "en lägenhet" bort ha följande lydelse:

Många hyresgäster som begär att få hyra en lägenhet

vägras på osakliga grunder ett hyreskontrakt. Det

kan gälla rent diskriminerande ställningstaganden

från hyresvärdens sida som grundar sig på den

bostadssökandes etniska eller sociala

grupptillhörighet. En hyresgäst bör ha en möjlighet

att i sådana fall få hyresvärdens ställningstagande

prövat. Den hyresvärd som vägrat att hyra ut en

lägenhet på felaktiga grunder bör kunna förpliktas

att hyra ut lägenheten, om den alltjämt är outhyrd,

eller annan motsvarande lägenhet eller till att

betala hyresgästen skadestånd. En möjlighet till

upprättelse bör också den hyresgäst kunna ha som

inte vill eller kan uppfylla oskäliga avtalsvillkor

som ställs på honom för att han skall få ett

hyreskontrakt och därför tackar nej till detta. Den

av utskottet efterlysta prövningsmöjligheten torde

ha sin viktigaste funktion på det förebyggande sätt

den verkar. En prövningsmöjlighet av det slag

utskottet förordat kan vara förenat med vissa

lagtekniska svårigheter. Utskottet anser det dock

som angeläget att de berörda frågeställningarna blir

föremål för en utrednings överväganden. Till

regeringen bör överlämnas att närmare utforma

utredningsuppdraget. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo402 (v)

yrkande 1 om rätten att hyra en lägenhet som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha

följande lydelse:

23. beträffande rätten att hyra en lägenhet

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo402 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,