Bet. 1998/99:BoU4

Bostadsutskottets betänkande

1998/99:BOU04

Plan- och byggfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

BoU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet motioner som

väckts under den allmänna motionstiden 1998 och som

främst avser frågor med anknytning till plan- och

bygglagen. Även en motion som avser

länstillhörigheten för Heby kommun behandlas i

betänkandet. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av

utskottet.

Till betänkandet har fogats 16 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas de under allmänna

motionstiden 1998 väckta motionerna

1998/99:Bo208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om obligatoriskt

boendeplaneringsprogram,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om barns rätt och

ansvariga tjänstemän.

1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar avskaffa

handelsändamålet vid detaljplan i PBL.

1998/99:Bo228 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvecklingen av

kolonirörelsen.

1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kulturmiljöer och

arkitekturfrågor.

1998/99:Bo302 av Per Bill m.fl. (m, c, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt

bifalla Heby kommuns framställan om att få tillhöra

Uppsala län.

1998/99:Bo502 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om att avskaffa kommunernas rätt att i

detaljplaner precisera handelsändamålet i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1998/99:Bo503 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

utredning om möjligheten att införa servicezoner i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om riktlinjer för

framtidens stadsbyggande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om om- och

nybyggnationer av befintliga bostadsområden,

experimentbygge och självbyggeri,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om stimulans av

kommunala kvalitetsprogram,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om vattenkvalitet och

ombyggnation av ledningssystem,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om biologisk

mångfald i städerna,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en samlad

policy över användandet av strandnära mark i

tätorter och tätortsnära områden,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en ny

planeringsstrategi.

1998/99:Bo508 av Ola Karlsson och Lars Björkman (m)

vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad som

anförts i motionen beslutar om avskaffande av

möjligheten att detaljplanelägga var handel skall

ske.

1998/99:Bo509 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kvalitetskontroll

och den kvalitetsansvarige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om

kvalitetsbestämmelsernas säkrande.

1998/99:Bo511 av Sten Lundström m.fl. (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

PBL i enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:Bo512 av Inger Segelström och Ingemar

Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en översyn av möjligheten att i

framtiden skydda känsliga kulturbyggnader och

miljöer i hela landet.

1998/99:Bo515 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge stat och

länsstyrelse en mer aktiv roll i planerandet

avseende nyetablering av externa köpcentrum,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att utreda ett

förbud mot nyetablering av externa köpcentrum.

1998/99:Bo522 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en samlad

strukturplan för Skåne.

1998/99:Bo523 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Boverket bör ges

i uppdrag att aktivt stödja kommunernas planering

för minskade och hållbara transporter genom

utbildning, material, rådgivning och

erfarenhetsspridning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att

forskningsverksamhet om samhällsplanering för

transportminimering bör främjas genom statliga

forskningsanslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den

tillsätter en utredning om hur de nationella

miljömålen för trafiksektorn skall uppnås genom

samhällsplanering,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den

återkommer med lagförslag som ålägger kommunerna att

upprätta miljöanpassade trafikplaner som visar hur

kommunerna avser att klara sin del av de nationella

miljömålen.

1998/99:MJ239 av Ola Rask och Claes-Göran Brandin

(s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma

koloniträdgårdsverksamheten i den kommunala

planeringen.

1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om regler för byggande.

1998/99:MJ520 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av

säkerställande och skydd av viktiga vattenresurser.

1998/99:N291 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att införa ett moratorium

för köpcentrum och stormarknader nu.

1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund

(m, kd) vari yrkas

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

informations- och samrådsplikt vid markarbeten i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kommunernas

samrådsplikt med näringsidkare.

1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar om en återgång till de

bestämmelser i Plan- och bygglagen vad gäller

handelsändamålet i detaljplanen, som infördes 1992.

1998/99:T803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket

får i uppdrag att utreda IT:s betydelse för

byggsektorn.

Inför utskottet har synpunkter på frågan om

länstillhörigheten för Heby kommun lämnats av

företrädare för kommunen.

Utskottet

Inledning

De grundläggande bestämmelserna för planering och

byggande återfinns i plan- och bygglagen (1987:10;

PBL). Genom PBL ställs krav på kommunerna att

upprätta en aktuell översiktsplan som omfattar hela

kommunen. Planen skall ange hur mark- och

vattenområden är avsedda att användas och hur

bebyggelseutvecklingen bör ske. Planen är dock inte

bindande för myndigheter och enskilda. En bindande

reglering av markanvändningen sker genom detaljplan

eller områdesbestämmelser. En sådan plan får endast

omfatta en begränsad del av kommunen. Avsikten är

att översiktsplanen skall behandla långsiktiga och

strategiska frågor för markanvändningen sett i ett

helhets-perspektiv. Det innebär att planen förutom

riktlinjer för bebyggelseutvecklingen också skall

ange hur kommunen i den efterkommande

detaljplanläggningen m.m. avser att tillgodose

riksintressena som de sedan den 1 januari 1999

kommer till uttryck i miljöbalken jämte andra

allmänna intressen. Det innebär att översiktsplanen

skall grundas på de anspråk och intressen som finns

avseende såväl bevarande som förändringar av

markanvändning och miljö. Vilka övriga faktorer som

skall vägas in är i hög grad en fråga för den

enskilda kommunen. Staten har ett inflytande över

beslutsfattandet vilket främst utövas av

länsstyrelsen, bl.a. genom samråd och vissa

möjligheter till ingripande.

Andra viktiga delar av PBL rör bygglov, rivningslov

och marklov varigenom fastighetsägarnas möjligheter

till markanvändning prövas. Även byggande samt

tillsyn och kontroll regleras genom PBL.

PBL trädde i kraft den 1 juli 1987 samtidigt med

den med lagen samordnade naturresurslagen (NRL).

Bestämmelserna i NRL har inarbetats i den miljöbalk

som trätt i kraft den 1 januari 1999. PBL har

ändrats vid ett flertal tillfällen. Vanligen har

förändringarna varit av relativt begränsad

omfattning. Av ändringarna märks dock särskilt de

förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1996

(prop. 1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1, rskr.

1995/96:30). En utgångspunkt för de ändringarna var

att den fysiska planeringen skall ses om en

integrerad del i en samlad miljöpolitik.

Regionplanering

Mot bakgrund av de infrastrukturinvesteringar som

görs i Skåne tas i motion 1998/99:Bo522 (s) upp

frågan om en för Skåne sammanhållen planering. Den

i motionen förordade planeringen skall inte bara

gälla den traditionella fysiska planeringen utan

även omfatta investeringar i såväl järnvägs- som

vägnätet bl.a. i anslutning till den nya

förbindelsen över Öresund. Genom att ansvaret för

planeringen nu vilar på flera olika huvudmän saknas

enligt motionen den regionala koordinering som

erfordras. En för hela Skåne samlad strukturplan som

anger den huvudsakliga förläggningen och

markanvändningen för de större strukturbildande

elementen bör enligt motionen därför arbetas fram.

Vid sin behandling av ett motsvarande

motionsförslag om en strukturplan för Skåne under

föregående riksmöte uttalade utskottet och riksdagen

(bet. 1997/98:BoU5 s. 7) följande.

Som utskottet uppfattat motionsförslaget innebär

detta att det skall tillskapas ett nytt

planinstrument benämnt strukturplan. Utskottet är

inte berett att ställa sig bakom ett sådant förslag.

De behov av samordning av Skånes planering som

föreligger bör enligt utskottets mening kunna komma

till stånd inom ramen för de planeringsinstrument

som redan i dag finns tillgängliga.

Regionplaneinstitutet erbjuder en sådan möjlighet. I

en regionplan skall behandlas planfrågor som fordrar

samverkan mellan flera kommuner. Det gäller frågor

som är av gemensamt intresse för en viss region

såsom t.ex. anordningar för kollektivtrafik,

samarbete på undervisnings- och vårdområdet,

ordnande av vattenförsörjning och avlopp samt

avfallshanteringen. Det kan även avse en mera samlad

strategi för markanvändningen med avseende på

bostadsbyggande eller bebyggelseutvecklingen i

stort. Regionplanering är i första hand en kommunal

angelägenhet som det ankommer på kommunerna att ta

initiativ till. Genom regionplaneinstitutet erbjuds

de en lagreglerad samordnande planform. Om flera

kommuners översiktliga planering behöver samordnas

och samordningsverksamheten inte kommer till stånd

på annat sätt får regeringen utse ett

regionplaneorgan. Det skall dock inte ske om de

berörda kommunerna mera allmänt motsätter sig detta

(7 kap. 1 och 2 §§ PBL). Genom en ändring i PBL år

1996 har länsstyrelsens uppgift att verka för en

mellankommunal samordning särskilt betonats (4 kap.

5 §). Det kan också finnas skäl att erinra om

försöksverksamheten i bl.a. Skåne län där det

regionala utvecklingsansvaret förs över från

länsstyrelsen till ett kommunalt organ på regional

nivå (prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4). Också vid

en ökad samordning mellan den fysiska och ekonomiska

planeringen som utskottet i det föregående uttalat

sig för kommer bättre förutsättningar att ges för

att en planering med den i motionen önskade

inriktningen skall komma till stånd utan någon

riksdagens ytterligare åtgärd. Motion 1997/98:Bo522

om en strukturplan för Skåne avstyrks.

Utskottets ställningstagande i denna del står fast.

Motion 1998/99:Bo522 (s) avstyrks sålunda.

Handelsetableringar

Riksdagen beslutade hösten 1995 på förslag av

bostadsutskottet (bet. 1995/96:BoU1, rskr.

1995/96:30) att som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört om möjligheten att i

detaljplan reglera handelsändamålet i huvudsak

enligt vad som gällt före den 1 april 1992. Genom

proposition 1996/97:34 lades det av riksdagen

efterfrågade förslaget fram. Riksdagen antog

propositionens förslag (bet. 1996/97:BoU6, rskr.

1996/97:77). Lag-ändringen trädde i kraft den 1

januari 1997. Avsikten med regeringsförslaget var

att ge kommunerna i allt väsentligt samma

möjligheter som de tidigare hade haft att i

detaljplaner precisera handelsändamålet. Det innebär

att kommunerna i detaljplan numera åter närmare kan

reglera handelsändamålet genom att särskilja

partihandel och detaljhandel och genom att inom

ändamålet detaljhandel särskilja handel med

skrymmande varor och handel med livsmedel.

Precisering av handelsändamålet får dock ske endast

om det finns skäl av betydande vikt. I propositionen

anfördes att de skäl som motiverade de bestämmelser

som gällde före lagändringen 1992 fortfarande äger

giltighet. Dessa var bl.a. att göra det möjligt att

åstadkomma en för konsumenterna lämplig

butiksstruktur. Andra skäl utgjordes av hänsynen

till omgivningen samt kvartersmarkens och

bebyggelsens lämpliga utformning i det aktuella

fallet. Beträffande handel med skrymmande varor

hänvisades till behovet av stora parkeringsplatser

och till att man genom att särskilja sådan form av

handel kan åstadkomma en lämplig lokalisering och

miljö för handeln. Som skäl för möjligheten att

begränsa eller helt förbjuda livsmedelshandel

nämndes kravet på en lämplig samhällsutveckling, och

som exempel nämndes stormarknader och

bensinstationer.

I de tre m-motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 10,

1998/99:Bo502 och 1998/99:Bo508 samt i Folkpartiets

partimotion 1998/99:N333 yrkande 5 föreslås att de

nuvarande möjligheterna att i detaljplan reglera

handelsändamålet skall tas bort, dvs. att en

återgång skall ske till de bestämmelser som gällde

före den senaste lagändringen den 1 januari 1997. De

skäl som åberopas i motionerna avser främst att

dagens regler verkar hämmande för konkurrensen, och

att detta i sin tur drabbar konsumenterna genom

högre priser.

Utskottet anför följande i fråga om regleringen av

handelsändamålet i detaljplan.

Det huvudsakliga motivet för förslagen i m- och fp-

motionerna är att den nuvarande regleringen anses

drabba konsumenterna i form av högre priser i de

kommuner där man väljer att stoppa vissa

etableringar. De nya reglerna anges förutom en

försämrad konkurrens också ge utrymme för godtycke

och skönsmässiga bedömningar. Utskottet vill mot

bakgrund härav erinra om att riksdagens senaste

beslut ligger praktiskt taget helt i linje med

riksdagens begäran år 1995. De i motionerna

framförda farhågorna om att den nuvarande

regleringen bl.a. skulle innebära sådana

begränsningar i en effektiv konkurrens inom handeln

att den bör förändras kan utskottet inte dela. Som

framgår av redovisningen ovan fordras att det

föreligger "skäl av betydande vikt" för att en

precisering av handelsändamålet skall medges. Vad

som anförts i motionerna kan enligt utskottets

mening mot bakgrund härav inte anses väga särskilt

tungt. I propositionen nämndes som exempel på sådana

skäl av betydande vikt att övergripande miljömål kan

uppnås genom en närmare reglering av

handelsändamålet i det enskilda fallet. Utskottet

vill erinra om att man i tidigare förarbeten till

PBL inte särskilt nämnde hänsynen till miljön. I

1996/97 års proposition anfördes emellertid att i

kravet på lämplig samhällsutveckling får anses ingå

sådana hänsyn. Där underströks särskilt betydelsen

av att handeln lokaliseras så att den tätare

vägtrafiken begränsas och så att utvecklingen av en

god och långsiktigt hållbar livsmiljö främjas.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda motionerna 1998/99:Bo209 (m) yrkande 10,

1998/99:Bo502 (m), 1998/99:Bo508 (m) samt

partimotion 1998/99:N333 (fp) yrkande 5.

Den kraftiga ökningen av antalet externa köpcentrum

utgör enligt de båda mp-motionerna 1998/99:Bo515 och

1998/99:N291 ett stort problem. Genom att

stormarknader och köpcentrum placeras utanför

stadskärnorna ökar biltrafiken och därmed också

belastningen på miljön. Samtidigt utarmas många

stadskärnor. Det leder enligt motionerna i sin tur

till en försämrad service för dem som inte har

tillgång till bil eller på annat sätt har svårt att

ta sig till dessa externa köpcentrum. Med hänvisning

härtill föreslås i den förstnämnda motionen dels att

stat och länsstyrelse skall ges en mer aktiv roll

vid planering och nyetablering av externa köpcentrum

- yrkande 1, dels att frågan om ett förbud mot

nyetablering av externa köpcentrum skall utredas -

yrkande 2. I den sistnämnda motionen föreslås att

ett omedelbart stopp för nya köpcen-trum och

stormarknader skall införas.

När det gäller frågan om stormarknadsetableringar

vill utskottet framhålla den reglering av

handelsändamålet som PBL medger bl.a. med hänsyn

till miljön. I den mån sådana etableringar bedöms få

sådan miljöpåverkan att de långsiktiga miljömålen

påverkas finns det alltså möjlighet för en kommun

att i olika avseenden styra tillkomsten av externa

köpcentrum. Vad gäller länsstyrelsens roll vid

etablering av externa köpcentrum vill utskottet

erinra om den skyldighet länsstyrelsen har enligt

PBL att pröva kommunala planbeslut om det kan

befaras att beslutet inte tillgodoser riksintressen

enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken. Länsstyrelsen har

även i övrigt att verka för att en lämplig

samordning kommer till stånd. Utskottet är med

hänsyn härtill inte berett att förorda en

ytterligare reglering av stormarknadsetableringar i

enlighet med förslagen i motionerna 1998/99:Bo515

(mp) samt 1998/99:N291 (mp). Motionerna avstyrks

sålunda.

Även i motion 1998/99:Bo511 (v) tas frågan om

lokaliseringen av externa köpcentrum upp. Mot

bakgrund av situationen i framför allt Skåne pekas i

motionen på de problem som uppkommer vid

lokaliseringen av externa köpcentrum inte bara för

den kommun som fattar erforderliga planbeslut m.m.

utan också för kringliggande kommuner. Vad som

erfordras är enligt motionen därför ett

förtydligande av PBL när det gäller

lokaliseringsbeslut som har mellankommunala och

regionala effekter utan att man därför gör

inskränkningar i det kommunala planmonopolet. Det

anges bl.a. gälla de formella kraven på

beslutsunderlaget inför beslut som får

mellankommunala och regionala konsekvenser och

skyldighet att belysa planläggningsbeslut i

översiktsplanen.

Som framhålls i motion 1998/99:Bo511 (v) har vi i

Sverige ett kommunalt planmonopol. Det innebär dock

inte att kommunerna helt fritt kan fatta planbeslut

med regionala konsekvenser. Av PBL framgår sålunda

att när en översiktsplan upprättas skall kommunen

samråda med bl.a. de övriga kommuner som berörs av

planen (4 kap. 3 §). Även vid detaljplanläggning och

fastställande av områdesbestämmelser skall ett

motsvarande samråd ske (5 kap. 20 §). När det

gäller frågor som angår flera kommuner och som

behöver utredas gemensamt eller om flera kommuners

översiktsplanering samordnas kan det ske genom att

en regionplan upprättas. Kommer en sådan samordning

inte till stånd på annat sätt har regeringen

möjlighet att utse ett regionplaneorgan som svarar

för denna regionplanering (7 kap. 1 §) .

Som framgår av den kortfattade beskrivningen ovan

finns det redan i dag bestämmelser som i olika

avseenden reglerar hur planärenden skall hanteras i

de fall andra kommuner än den beslutande kommunen

berörs av planen. Utskottet är mot bakgrund härav

inte nu berett förorda att en ytterligare reglering

av dessa frågor görs. Motionen avstyrks.

Servicezoner i kommunal planering

Enligt motion 1998/99:Bo503 (m) lägger bl.a.

kommunernas fysiska planering praktiska hinder i

vägen för bosättning i vissa kommundelar. Det anges

bl.a. gälla storstadskommunernas glesbygdsdelar. Ett

sätt att lösa dessa problem är enligt motionen att

dela in kommunen i servicezoner, där man anger

vilken service som den enskilde kan få. En utredning

om möjligheterna för kommunerna att besluta om

sådana servicezoner bör därför göras.

Ett i det närmaste identiskt motionsförslag med det

nu aktuella om kommunala servicezoner behandlades

under föregående riksmöte av konstitutionsutskottet

(bet. 1997/98:KU13 s. 19). I sitt betänkande redogör

konstitutionsutskottet ingående för de

planeringsinstrument som kommunerna i dag förfogar

över när det gäller såväl den fysiska planeringen

som annan planering.

Sammanfattningsvis konstaterar

konstitutionsutskottet att den information om

servicenivåer som efterlyses i motionen i de allra

flesta fall är tillgänglig i kommunens olika

plandokument, men att det torde vara mindre vanligt

att den finns sammanställd i ett enda dokument.

Utskottet uttrycker vidare uppfattningen att det är

naturligt att servicenivån varierar i olika

kommundelar. Att kommunen deklarerat att man inte

avser att bygga ut servicen i ett område är dock

inte detsamma som att kommunen därmed kan vägra att

tillhandahålla en viss service. För att en kommun

mera varaktigt skall kunna differentiera servicen

inom en kommuns geografiska område krävs enligt

konstitutionsutskottet att likställighetsprincipen

enligt 2 kap. 10 § kommunallagen frångås. Motionen

avstyrks avslutningsvis med hänvisning till att

konstitutionsutskottet inte är berett föreslå en

ändring av kommunallagen i detta avseende.

Bostadsutskottet delar vad konstitutionsutskottet

anfört om tillgången till kommunal service m.m.

Motion 1998/99:Bo503 (m) avstyrks sålunda.

Koloniträdgårdar

Förslag som syftar till att på olika sätt lyfta fram

och stödja koloniträdgårdsverksamheten förs fram i

de båda motionerna 1998/99:Bo228 (s) och

1998/99:MJ239 (s) yrkande 2.

Enligt den förstnämnda motionen bör villkoren för

byggande och köp av koloniträdgårdar ses över. I

motionen betonas särskilt koloniodlingens betydelse

för fritid och rekreation. Förslaget i den

sistnämnda motionen innebär bl.a. att

koloniträdgårdsverksamheten i högre grad än i dag

skall uppmärksammas i den lokala planeringen. Enligt

motionen leder en ökad egen odling till minskade

transporter samtidigt som den oftast är ekologiskt

riktig.

Det ligger även enligt utskottets mening ett stort

värde i att såväl existerande koloniträdgårdar

bevaras som att nya kommer till i en omfattning som

svarar mot de behov och den efterfrågan som finns.

Som framhålls i motionerna ger koloniodling många

människor möjlighet till en meningsfull fritid som

inte bara ger avkoppling och rekreation utan också

tillgång till egen odlad frukt och grönsaker. Inte

minst viktigt är detta i en tid där betydelsen av

att odla ekologiskt kommit att uppmärksammas

alltmer. Det är dock primärt en kommunal fråga att

avgöra vilka insatser som kan erfordras för att

koloniträdgårdsodlingen skall få en omfattning som

svarar mot de lokala behoven. I första hand bör det

därför ankomma på kommunerna att i den kommunala

planeringen och på annat sätt uppmärksamma behovet

av mark m.m. för koloniodling. Med tanke på den

långa tradition kolonirörelsen har i Sverige får det

förutsättas att frågorna uppmärksammas och att

kommunerna tar sitt ansvar på området utan att

riksdagen gör något tillkännagivande om detta.

Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett att

ställa sig bakom motionerna 1998/99:Bo228 (s) samt

1998/99:MJ239 (s) yrkande 2.

Barns och ungdomars intressen

Som en del i ett förslag till en social

bostadspolitik för hållbar utveckling tas i

Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 yrkande 11

upp barnens rätt till goda boendemiljöer. Enligt

motionen har det bostadspolitiska målet att en god

uppväxt för barn och ungdom skall främjas en dålig

förankring i den svenska lagstiftningen. Inte minst

anges detta gälla redan byggda områden. Med

hänvisning härtill föreslås att lagstiftningen skall

ses över. I översynen bör enligt motionen ingå dels

vilka krav som skall gälla vid ny- och ombyggnader,

dels vilka krav som skall ställas på de fastigheter

som i dag inte omfattas av de säkerhetskrav som

följer av de nybyggnads- och ombyggnadsbestämmelser

som infördes 1973 respektive 1976. Med Norge som

förebild föreslås dessutom att planeringsarbetet

skall bedrivas så att barns och ungdomars synpunkter

kommer fram, bl.a. genom en för detta ansvarig

tjänsteman.

Förslaget i motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 11 om

hur barns och ungdomars intressen vid planeringen

skall tas till vara förs fram främst mot bakgrund av

att stora delar av fastighetsbeståndet, bl.a.

miljonprogramsområdena, inte omfattas av

säkerhetskrav som i dag ställs vid ny- och

ombyggnad. Frågor om barnsäkerhet har behandlats av

utskottet och riksdagen vid flera tidigare

tillfällen, och senast våren 1998 (bet.

1997/98:BoU5). Utskottet hänvisade härvid till det

tillkännagivande som riksdagen på förslag av

bostadsutskottet gjorde våren 1997 (bet. 1996/97:

BoU12).Tillkännagivandet - som tillkom bl.a. med

anledning av en motion som gällde bristerna i hus

byggda före 1973 - innebar att frågan om

barnsäkerhet i byggnader bör ges fortsatt hög

prioritet och att särskild vikt bör läggas på

informationsinsatser. För att dessa insatser skall

få största möjliga genomslagskraft borde en större

samordning ske mellan myndigheter, organisationer

och företag som har ett särskilt ansvar eller

intresse för barnsäkerhet.

Riksdagens ställningstagande skedde mot bakgrund av

att Boverket 1996 givit ut en handbok i

barnsäkerhetsfrågor. Barnkommittén som utrett olika

frågeställningar som berör barnen med utgångspunkt i

FN:s konvention om barnets rättigheter har, när den

behandlat barnens rätt till meningsfull fritid och

lek, ansett att regeringen bör överväga att ändra

reglerna så att även byggnader som har tillkommit

före 1973 omfattas av den strängare lagstiftningen

på barnsäkerhetsområdet (SOU 1997:116). Kommitténs

betänkande är föremål för beredning inom

Regeringskansliet.

Med anslutning till sina tidigare

ställningstaganden vill utskottet ånyo betona vikten

av att barns intressen beaktas vid planering och

byggande och att kommunernas ansvar är mycket stort.

Enligt utskottets mening bör barnens intressen på

ett naturligt sätt kunna tillgodoses genom den

politiska processen. Det finns därför inte nu

anledning att genom lagreglering eller på annat sätt

formalisera den av motionären väckta

inflytandefrågan. När det gäller frågorna om

barnsäkerhet i övrigt är dessa föremål för

kontinuerlig uppmärksamhet i Regeringskansliet och

Boverket. Det finns enligt utskottets mening

anledning att anta att de utan något nytt särskilt

tillkännagivande kommer att bli det även i

framtiden. Föräldrarnas ansvar inom detta område

måste få stöd förutom av regelsystemet också genom

saklig och aktiverande information. Sådana

informationsinsatser görs också redan i dag. De

ändringar i Boverkets byggregler som trätt i kraft

den 1 januari 1999 innebär dessutom att

säkerhetskraven har skärpts för bl.a. balkonger vid

ny- och ombyggnad. Utskottet avstyrker med

hänvisning till det nu anförda motion 1998/99:

Bo208(v) yrkande 11.

Boendeplaneringsprogram

Som en del i en social bostadspolitik för en hållbar

utveckling föreslås i motion 1998/99:Bo208 (v)

yrkande 6 att det skall vara obligatoriskt för

kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram.

Programmen skall enligt förslaget utgöra en naturlig

och självklar del av kommunernas översiktsplanering.

Innehållet i boendeplaneringsprogrammen skall bl.a.

beskriva kommunens planering för att tillgodose de

prioriterade gruppernas behov av bostäder, åtgärder

mot bostadssegregation och utvecklingen mot det

ekologiskt hållbara samhället.

Frågan om obligatoriska boendeplaneringsprogram har

behandlats av utskottet och riksdagen vid flera

tidigare tillfällen. Vid det senaste av dessa (yttr.

1997/98:BoU6y s. 9) erinrade utskottet om att det av

översiktsplanen bl.a. skall framgå kommunens syn på

hur de byggda miljön skall utvecklas och bevaras.

Det finns sålunda möjlighet för den kommun som har

ett behov av detta att i anslutning till

översiktsplanearbetet ta fram den typ av program som

motionärerna förespråkar. Däremot kan det enligt

utskottets mening inte anses erforderligt att göra

sådana program obligatoriska. Det bör även

fortsättningsvis överlåtas åt den enskilda kommunen

att i detta avseende ge planarbetet den inriktning

och omfattning som är betingat av de lokala

förhållandena och behoven. Motion 1998/99:Bo208 (v)

yrkande 6 avstyrks.

Vattenförsörjningen

Enligt motion 1998/99:MJ520 (kd) yrkande 1 hotas var

tredje kommun i Sverige av vattenbrist. För att

säkerställa vattenförsörjningen och skydda viktiga

vattenresurser erfordras enligt motionen därför en

rad olika åtgärder. Det gäller bl.a.

· en heltäckande kartläggning som redovisar

kommunernas nuvarande och framtida behov av

vattenförsörjning

·

· samplanering mellan kommunerna

·

· en tydlig redovisning av vattenförsörjningen i

översiktsplanen följt av ett handlingsprogram

·

· säkerställande av mark- och vattenområden,

viktiga för vattenförsörjningen, genom att ange

dem som riksintresse

·

· ökad kunskap och utbildning

·

Bestämmelser till skydd för hushållningen med vatten

gavs ursprungligen i NRL. Sedan den 1 januari 1999

ingår dessa bestämmelser i miljöbalken. I den anges

att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga

för anläggningar för vattenförsörjningen skall så

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt

försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana

anläggningar. Områden som är av riksintresse för

sådana anläggningar skall skyddas mot åtgärder som

påtagligt kan försvåra tillkomsten eller

utnyttjandet av anläggningarna (3 kap. 8 §

miljöbalken). Är ett område av riksintresse för

flera oförenliga ändamål skall företräde ges åt

ändamål som på lämpligaste sätt främjar en

långsiktig hushållning med marken, vattnet och den

fysiska miljön i övrigt (3 kap. 10 § miljöbalken).

I PBL har alltsedan dess tillkomst funnits ett

obligatoriskt krav på redovisning av grunddragen i

fråga om den avsedda användningen av mark- och

vattenområden (4 kap. 1 § andra stycket). Det

innebär att tillgången på vatten, efterfrågan och

anspråk från olika intressenter samt problem när det

gäller användningen av vattenområden skall behandlas

i översiktsplanen. Vidare skall vattenresurserna

behandlas som en del i det ekologiska sammanhanget

och deras samband med markanvändningens utveckling

beaktas (prop. 1985/86:1 s. 530). Genom de av

utskottet ovan berörda ändringarna i PBL som varit i

kraft sedan den 1 januari 1996 har miljöhänsynen i

denna lag stärkts. I översiktsplanen skall förutom

de allmänna intressena enligt 2 kap. också redovisas

de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid

beslut om användningen av mark- och vattenområden.

Vid redovisningen av de allmänna intressena skall

riksintressen enligt miljöbalken anges särskilt (4

kap. 1 § första stycket PBL). Syftet med

redovisningen skall bl.a. vara att kommunen skall ha

möjlighet att få statens syn på frågor om hälsa och

säkerhet i ett tidigt skede (genom länsstyrelsens

granskningsyttrande). Av översiktsplanen skall

framgå förutom grunddragen i fråga om den avsedda

användningen av mark- och vattenområdena också hur

kommunen avser att tillgodose de redovisade

riksintressena.

Mot bakgrund av den nuvarande regleringen av

vattenfrågorna finns det enligt utskottets mening

inte tillräckliga skäl att tillstyrka de förslag som

läggs fram i motion 1998/99:MJ520 (kd) yrkande 1 om

olika aspekter på vattenförsörjningen. Motionen

avstyrks.

Kulturbyggnader m.m.

I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 4 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om kulturmiljöer och

arkitekturfrågor. Enligt motionen skall värdefulla

kulturmiljöer och byggnader som utgör prov på olika

tiders arkitektur bevaras för kommande generationer.

De arkitektoniska värdena vid om- och nybyggnad

måste stimuleras och ingå i en levande miljö liksom

konstnärlig utsmyckning - vilket kan leda till

minskad förstörelse, klotter och vandalisering.

Riksdagen antog våren 1998 ett handlingsprogram för

arkitektur, formgivning och design (prop.

1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14, yttr.

1997/98:BoU6y). Genom handlingsprogrammet har de

övergripande målen för statens engagemang i

arkitektur, formgivning och design ställts upp.

Bland dessa mål märks bl.a. följande.

- Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga

miljöer skall tas till vara och förstärkas.

-

- Intresset för hög kvalitet inom arkitektur,

formgivning, design och offentlig miljö skall

stärkas och breddas.

-

- Offentligt och offentlig understött byggande,

inredande och upphandlande skall på ett föredömligt

sätt behandla kvalitetsfrågor.

-

För att det tydligt skall framgå av lagstiftningen

att estetiska värden skall beaktas och tas till vara

vid utformningen av vår miljö gjordes också vissa

ändringar i bl.a. PBL. Ändringarna, som trätt i

kraft den 1 januari 1999, innebär i korthet

följande.

1. En estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse

m.m. anges uttryckligen som ett allmänt intresse

som skall beaktas vid planläggning och vid

lokalisering av bebyggelse (2 kap. 2 §)

2.

3. Krav ställs på att byggnader skall ha en yttre

form och färg som är estetiskt tilltalande (3

kap. 1 §).

4.

5. Ändringar av byggnader skall utföras varsamt så

att byggnaders karaktärsdrag skall beaktas (3

kap. 10 §).

6.

7. Den eller de nämnder som fullgör kommunens

uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall

verka för estetiskt tilltalande stads- och

landskapsmiljö (11 kap. 1 §).

8.

Som framgår av de kortfattade redovisningen ovan har

de frågor om byggnaders kulturella och

arkitektoniska värden som tas upp i motion 1998/99:

Bo237 (kd) dels lyfts fram på ett övergripande plan

genom handlingsprogrammet för arkitektur,

formgivning och design, dels konkretiserats genom de

ändringar som gjorts i PBL. Vad i motionen förordats

får därmed anses vara tillgodosett. Motionens

yrkande 4 avstyrks.

Mot bakgrund av förhållandena i Gamla stan i

Stockholm förordas i motion 1998/99:Bo512 (s) att

översyn skall göras av möjligheterna att i framtiden

skydda känsliga kulturbyggnader och miljöer i hela

landet särskilt vad gäller interiören. Enligt

motionen är problemet i dag att ett lagbrott måste

vara begånget, dvs. att de kulturhistoriska värdena

gått förlorade, innan ett ingripande med stöd av

bestämmelserna i PBL kan ske.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

skyddet av kulturbyggnader och kulturmiljöer måste

vara mycket gott. Det innebär att lagstiftningen

måste vara så utformad att den erbjuder ett gott

skydd i de fall detta är motiverat av

kulturhistoriska eller liknande skäl. Gamla stan i

Stockholm liksom Visby innanför ringmuren utgör

exempel på sådana för vårt kulturarv värdefulla och

därmed också mycket skyddsvärda miljöer. Det råder

sålunda inte några delade meningar om behovet och

vikten av ett fullgott skydd för dessa och andra

kulturobjekt. Det frågan gäller är därför om de

skyddsmöjligheter som i dag finns har den omfattning

och den styrka som erfordras.

I motionen hävdas att PBL i sin nuvarande

utformning skulle erbjuda ett sämre skydd för

speciellt känsliga miljöer än tidigare. Utskottet

delar inte denna uppfattning. Det kan enligt

utskottets mening tvärtom hävdas att PBL i dag

erbjuder större möjligheter att skydda

kulturbyggnader och kulturmiljöer än tidigare. Genom

en ändring i PBL, som beslutades hösten 1995 (prop.

1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1), ställs det sedan

den 1 januari 1996 större krav än tidigare på

kommunernas översiktsplaner vad gäller inventering

och redovisning av kulturmiljövärdena (4 kap. 1 §).

Samtidigt kompletterades PBL med uttryckliga regler

som ger kommunen möjlighet att i detaljplan eller

områdesbestämmelser meddela särskilda

varsamhetsbestämmelser för att precisera krav vid

ändring av byggnad (5 kap. 7 §). I anslutning till

att riksdagen antog ett handlingsprogram för

arkitektur, formgivning och design gjordes - som

framgår ovan - en ändring i PBL som innebär att

ändringar av byggnader skall utföras varsamt så att

byggnaders karaktärsdrag skall beaktas (3 kap. 10

§). I sammanhanget vill utskottet dessutom erinra om

de möjligheter som finns att med stöd av

kulturminneslagen (1988:950) skydda kulturbyggnader.

Även om möjligheterna att skydda byggnader och

miljöer med stort kulturvärde enligt utskottets

mening har förbättrats under senare år kan det

naturligtvis inte uteslutas att skyddet kan behöva

förstärkas ytterligare. Det får mot bakgrund härav

förutsättas att regeringen, utan någon riksdagens

särskilda begäran om detta, uppmärksamt följer

hithörande frågor och om så erfordras återkommer

till riksdagen med förslag om ett utökat skydd. I

anslutning härtill vill utskottet framhålla det

ansvar som kommunerna har på området. I den mån

skyddet av särskilt värdefulla objekt inte följer

direkt av lagstiftningen är det ett kommunalt ansvar

att med stöd av PBL utfärda erforderliga

skyddsbestämmelser m.m. Utskottet är med hänvisning

till det ovan anförda inte nu berett att ställa sig

bakom förslaget i motion 1998/99:Bo512 (s).

Stadsbyggande

I motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 1 förs fram ett

förslag till riktlinjer för framtidens stadsbyggande

i 14 punkter. De inledande riktlinjerna att

planeringen skall utgå från både mäns och kvinnors

behov av en bra boendemiljö, att byggandet skall

vara anpassat och tillgängligt för funktionshindrade

samt att strävan skall vara att befintliga byggnader

successivt kretsloppsanpassas. Förslaget till

riktlinjer följs dessutom upp med förslag till

konkreta åtgärder på en rad områden. Det gäller

bl.a.

- stimulans av experimentbyggande och av

självbyggeri (yrkande 3),

-

- stimulans av kommunala kvalitetsprogram för god

arkitektur (yrkande 5),

-

- förbättrat skydd av vattentäkter m.m. samt

ombyggnad av va-näten (yrkande 9),

-

- skydd för biologisk mångfald i städerna (yrkande

11),

-

- stärkt skydd för strandnära mark i tätorterna

(yrkande 12) samt

-

- införande av en ny planeringsstrategi med ett

"nerifrån och upp-perspektiv" (yrkande 15).

-

Utskottet kan i mångt och mycket dela vad som i

motion 1998/99:Bo507 (c) anförs om riktlinjer för

framtidens stadsbyggande. Som framgår ovan lyfts

bland riktlinjerna fram utgångspunkter som torde

delas av så gott som alla. Exempel på detta är att

det närmast får anses vara en självklarhet att både

mäns och kvinnors behov skall vara styrande och att

stadsmiljön skall vara tillgänglig också för

funktionshindrade. Enligt utskottets mening är

dagens regelverk så utformat att det verkar för ett

stadsbyggande med den huvudsakliga inriktning som

motionärerna i övrigt förordar.

När det gäller de konkreta förslag som förs fram i

motionen kan utskottet konstatera att motionärerna

också i denna del får anses vara väl tillgodosedda.

Utskottet vill här bara erinra om att stöd till

experimentbyggande kan utgå inom ramen för

byggforskningen och att riksdagen nyligen antagit

ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och

design som bl.a. innefattar frågor om stadsbyggande.

När det gäller frågan om vattenkvalitet m.m. har

utskottet ovan redogjort för det omfattande

regelsystem som redan i dag finns för att skydda och

säkra tillgången på vatten. I fråga om de förslag

som avser biologisk mångfald och användningen av

strandnära mark i tätorter m.m. vill utskottet dels

peka på dagens strandskyddsbestämmelser, dels

framhålla den nyligen antagna miljöbalkens betydelse

i sammanhanget. Slutligen när det gäller valet av

planeringsstrategi ser utskottet inget hinder för

att de kommuner som så vill genomför sin planering i

den ordning som förespråkas i motionen.

Den kortfattade redovisningen ovan ger enligt

utskottets mening uttryck för att förslagen i motion

1998/99:Bo507 (c) yrkandena 2, 3, 5, 9, 11, 12 samt

15 får i väsentliga delar anses redan tillgodosedda.

En tillstyrkan till förslagen kan därför inte anses

fylla något reellt syfte.

Byggande i skärgården

Som en del i ett samlat förslag om kust- och

skärgårdsbefolkningens villkor förordas i motion

1998/99:MJ406 (m) yrkande 3 att en förenkling och

samordning av reglerna för byggande skall göras.

Enligt motionen är byggande av nya hus vid våra

kuster vid t.ex. generationsväxling eller för

uthyrning omgärdat med onödiga restriktioner. Det

anges samtidigt vara förenat med en nästan

ogenomtränglig byråkratisk procedur. Regler som

inte behövs bör enligt motionen därför tas bort

och ett system där ansökan och prövning

förenklats införas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

lagregler och andra bestämmelser bör utformas så att

de inte i onödan hindrar byggande och boende i

skärgården lika litet som i andra delar av landet.

Däremot delar inte utskottet uppfattningen i

motionen att dagens regelsystem är så utformat eller

i övrigt så krångligt att det skulle förhindra

tillkomsten av ny bebyggelse. Det är tvärtom så att

olika åtgärder har vidtagits för att underlätta ett

sådant byggande och boende, bl.a. genom ändringar i

fastighetsbildningslagen samt i plan- och

bygglagstiftningen. Utskottet vill i detta

sammanhang framhålla de möjligheter som PBL ger att

utan bygglov göra om- och tillbyggnader utanför

samlad bebyggelse. Det finns enligt utskottets

mening redan i dag en betydande frihet för dem som

bor utanför tätorterna när det gäller att utforma

sin bostad och sitt boende. Utskottet är således

inte berett att ställa sig bakom de förändringar som

motionärerna föreslår. Även vid byggande i

skärgården eller på övriga landsbygden finns det i

många situationer ett behov av att kunna väga den

enskildes intresse av att genomföra en

byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som kan

göra sig gällande. Det är dessutom inte ovanligt att

grannintressen behöver vägas in också vid byggande

utanför tätorterna. Den samlade avvägningen mellan

mot varandra stående intressen bör enligt utskottets

mening även fortsättningsvis ske genom planläggning

eller vid bygglovsprövningen. Motion 1998/99:MJ406

(m) yrkande 3 avstyrks med hänvisning till det nu

anförda.

Markarbeten

Enligt motionärerna bakom motion 1998/99:N326 (m,

kd) yrkande 36 drabbas många näringsidkare som i

hyrda lokaler driver småbutiker eller service-

inrättningar hårt när det lokala gatukontoret utför

arbeten av olika slag i gatan utanför lokalen. I

motionen föreslås därför att en informations- och

samrådsplikt skall gälla inför markarbeten.

Informationen och samrådet bör avse tidpunkten för

särskilt omfattande arbeten, hur tillgängligheten

för kunderna skall tillgodoses och hur skyltning och

liknande åtgärder skall ordnas för att minska

skadorna för näringsidkaren. Också i motion

1998/99:N332 (fp) yrkande 12 föreslås en

samrådsplikt i syfte att näringsidkarna inte skall

drabbas av ekonomiska avbräck.

Arbeten som innebär att gator, torg och andra

sådana platser grävs upp gäller i stor utsträckning

reparationer av olika ledningsnät, utbyte eller

omläggningar av ledningar och dylikt. I sådana fall

föreligger normalt inga krav enligt lag på att

information skall ha lämnats till eller att samråd

skall ha skett med nyttjanderättshavarna på de

fastigheter som påverkas av arbetena, t.ex.

näringsidkare. Denna typ av arbeten utförs inte bara

av kommunen utan också av ledningsägande bolag, och

de närmare förutsättningarna för när och hur

arbetena skall utföras kan vara reglerade i avtal

mellan kommunen och bolaget. Utskottet anser att ett

informations- och samrådsförfarande regelmässigt

framstår som eftersträvansvärt, bl.a. med de syften

som motionärerna anför. Särskilt gäller detta om

arbetena beräknas dra ut på tiden eller på annat

sätt är mer omfattande. Ett sådant förfarande har

fördelar för samtliga inblandade vilket bör utgöra

skäl nog för kommunerna till nu aktuella åtgärder.

Det torde också i praktiken vara det vanliga att

kommunerna informerar och bereder möjligheter till

samråd. Trots de värden som ligger i att så sker

anser utskottet att det skulle föra för långt att

införa ett generellt krav på kommunerna i dessa

avseenden. Utskottet anser således att den i

motionerna väckta frågan inte bör få sin lösning

genom lagstiftning. Utskottet avstyrker motionerna

1998/99:N326 (m, kd) yrkande 36 och 1998/99:N332

(fp) yrkande 12 om information och samråd inför

markarbeten.

Kvalitetskontroll och kvalitetsansvarig

Kvalitetsansvarig skall enligt PBL utses av

byggherren då mer omfattande byggåtgärder som kräver

bygganmälan genomförs eller då rivningsplan krävs.

Den kvalitetsansvarige skall se till att kontroller

utförs och kontrollplaner följs och dessutom närvara

vid byggsamråd, besiktningar och andra kontroller.

Regler om kvalitetsansvarig återfinns i 9 kap. PBL.

Enligt motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 2 bör

benämningen kvalitets-ansvarig ändras till

kontrollansvarig eftersom den kvalitetsansvarige

endast ansvarar för att kontrollplan upprättas och

följs, inte för vad som står i den. I motionens

yrkande 3 begärs dessutom att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag om hur

kvalitetsbestämmelserna skall säkras. Dagens ordning

där kvalitetsbestämningen sker genom byggherrens

försorg bör enligt motionen ändras. I stället bör

kvalitetsbestämningen enligt motionen

intresseregleras mellan allmänna och enskilda

intressen och beslutas t.ex. vid

detaljplanläggningen.

När reglerna om kvalitetsansvarig infördes togs

frågan om benämningen upp av regeringen (prop.

1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/94:

372). I vissa remissvar hade nämligen kritik förts

fram mot benämningen som ansågs vilseledande. Varken

regering eller riksdag tog dock fasta på kritiken.

Regeringen anförde därvid att en kvalitetsansvarig

har flera uppgifter och att en duglig

kvalitetsansvarig i praktiken kan få mycket stor

betydelse när det gäller att uppnå en hög kvalitet i

byggandet.

Även enligt utskottets mening kan benämningen

kvalitetsansvarig i PBL uppfattas som något

missvisande. Då begreppet sedan flera år är

inarbetat med nästan 4 000 personer certifierade kan

det antas att en ändring nu skulle leda till

missförstånd och oklarheter. Boverket har intagit en

liknande ståndpunkt (rapport 1997:9 Utvärdering av

ändringar i byggregleringen). Utskottet anser med

hänsyn till det anförda att några vidare

överväganden om att ändra benämningen inte bör

göras. Motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 2 om

benämningen kvalitetsansvarig avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig

bakom förslaget i motionen när det gäller ordningen

för kvalitetsbestämningen vid byggande. De regler

som i dag finns bygger på att det i lagstiftningen

ställs upp de övergripande krav som en byggnad skall

svara mot, och att det är byggherren som har

ansvaret för att en byggnad också svarar mot dessa

krav. Enligt utskottets mening bör denna ordning

bestå. Motionens yrkande 3 avstyrks.

Trafiken

I motion 1998/99:Bo523 (v) förs fram en rad

förslag som syftar till att åstadkomma en

samhällsplanering som ger minskad

transportintensitet. Enligt motionen är den

fysiska planeringen ett av kommunernas tydligaste

redskap för att styra sin framtida utveckling.

Den anges därför också vara ett viktigt redskap

för att ställa om till ett hållbart samhälle.

Planeringsinstrumenten ger goda möjligheter att

minska transportbehoven genom att forma en

bebyggelsestruktur med god tillgänglighet, lokala

försörjningssystem samt planlösningar som ger

goda förutsättningar för kollektivtrafik och ett

väl utbyggt gång- och cykelnät. För att

kommunernas planering skall få denna inriktning

förordas i motionen att

· Boverket skall ges i uppdrag att aktivt stödja

kommunernas planering för minskade, hållbara

transporter genom utbildning m.m. (yrkande 1),

·

· forskningsverksamhet om samhällsplanering för

transportminimering bör främjas genom statliga

forskningsanslag (yrkande 2),

·

· en utredning tillsätts om hur de nationella

miljömålen för trafiksektorn skall uppnås

(yrkande 3),

·

· kommunerna genom lag skall åläggas att upprätta

miljöanpassade trafikplaner (yrkande 4).

·

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna i fråga om den vikt som bör tillmätas

planarbetet då det gäller att åstadkomma en

miljöanpassning av trafiksystemen. Med stöd av

dagens lagstiftning har också kommunerna stora

möjligheter att ge frågorna den uppmärksamhet de

förtjänar. Regeringen har uppmärksammat

myndigheterna på trafiksystemens vikt inom ett

ekologiskt hållbart samhälle, bl.a. vad gäller en

hållbar stadsutveckling. Våren 1998 har också

riksdagen antagit ett förslag till transportpolitik

för en hållbar utveckling (prop. 1997/98:56, bet.

1997/98: TU10), ett förslag som bl.a. lägger fast

att det övergripande målet för transportpolitiken

skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt

effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet i hela landet. Detta övergripande mål

har därutöver preciserats i ett antal delmål. Under

rubriken en god miljö uttrycks delmålet på följande

sätt: Transportsystemets utformning och funktion

skall anpassas till krav på en god livsmiljö för

alla, där natur och miljö skyddas för skador. En

effektiv hushållning med energi, mark och vatten och

andra naturresurser skall främjas.

Genom miljöbalken som trätt i kraft den 1 januari

1999 har också kraven på

miljökonsekvensbeskrivningar utökats och skärpts,

bl.a. skall regeringen pröva trafikanläggningar med

större miljöpåverkan.

Utskottet är mot bakgrund av det ovan anförda inte

berett att ställa sig bakom förslagen i motion

1998/99:Bo523 (v). Motionen avstyrks.

IT i byggsektorn

Som en del i ett samlat förslag om

informationstekniken förordas i Väns-terpartiets

partimotion 1998/99:T803 yrkande 12 att Boverket

skall få i uppdrag att utreda informationsteknikens

betydelse för byggsektorn. Enligt motionen kan

tekniken användas bl.a. för att dokumentera det

befintliga byggnadsbeståndet och för att

rationalisera byggandet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten

av att modern teknik som IT kommer till användning

inom byggsektorn. Boverket har också uppmärksammat

frågan om byggsektorns IT-utveckling, bl.a. genom

inrättandet av en särskild tjänst med ansvar inom

verket för sådana teknikfrågor. På samma sätt som i

samhället i övrigt ökar användningen av IT-baserade

sy-stem redan i dag inom bygg- och bosektorn. Det

gäller t.ex. IT-baserade marknader för såväl nytt

som begagnat byggmaterial och kommuner som har IT-

dokumenterat sina byggbestånd ur bl.a.

tillgänglighetssynpunkt. Utvecklingen inom området

är mycket snabb och dynamisk. Uppbyggnaden av

informationsstrukturerna måste enligt utskottets

mening därför tillåtas ske stegvis och i huvudsak i

decentraliserade former. Det måste därför anses som

tveksamt om ett större samlat grepp ger ett sådant

underlag för beslut om framtida satsningar som

motionärerna eftersträvar. Det kan förutsättas att

frågorna om IT-användningen inom bygg- och bosektorn

kontinuerligt får nödvändig uppmärksamhet, förutom

av regeringen och Boverket också av övriga aktörer

inom sektorn. Ett tillkännagivande till regeringen i

enlighet med förslaget i partimotion 1998/99:T803

(v) yrkande 12 kan enligt utskottets mening mot

bakgrund härav inte anses erforderligt.

Länstillhörigheten för Heby kommun

Någon direkt reglering av rikets indelning i län

finns i dag inte. Länsindelningen framgår däremot

indirekt av det tillkännagivande (1998:1349) om

länens indelning i kommuner som regeringen utfärdat.

Av tillkännagivandet framgår bl.a. att en av de

kommuner som ingår i Västmanlands län är Heby

kommun. I Heby har frågan om att kommunen i stället

skall utgöra en del av Uppsala län väckts. Med

anledning härav beslutade kommunfullmäktige i Heby

att i samband med 1998 år val genomföra en

folkomröstning i frågan. Vid folkomröstningen

röstade 57,7 % för byte av länstillhörighet till

Uppsala län, medan 39,9 % röstade för att kommunen

även fortsättningsvis skulle tillhöra Västmanlands

län.

Med anledning av resultatet av folkomröstningen har

Heby kommun tillställt regeringen en begäran om

ändrad länstillhörighet. Ärendet har överlämnats

till Kammarkollegiet för utredning. Beslut i frågan

kommer att fattas av regeringen när resultatet av

Kammarkollegiets utredning föreligger.

Med hänvisning till resultatet av folkomröstningen

föreslås i motion 1998/99:Bo302 (m, c, fp) att

riksdagen genom ett tillkännagivande skall uppmana

regeringen att skyndsamt bifalla Heby kommuns

framställan om att få tillhöra Uppsala län.

Vid sin behandling av ett motionsförslag under

föregående riksmöte, ett förslag som avsåg

länstillhörigheten för Heby kommun, uttryckte

utskottet uppfattningen att det fanns grundad

anledning att förutsätta att regeringen vid sin

prövning av frågan skulle komma att ta tillbörlig

hänsyn till den lokala opinionen som den kom till

uttryck vid den då ännu ej genomförda

folkomröstningen. Frågan om länstillhörighet utreds

nu av Kammarkollegiet. Som framgår ovan är avsikten

att regeringen därefter skall fatta beslut i

ärendet. Utskottet har inte heller nu grund för

någon annan uppfattning än att regeringen vid den

förestående prövningen kommer att ta tillbörlig

hänsyn till resultatet av folkomröstningen hösten

1998. Mot bakgrund härav är utskottet inte nu berett

att göra det av motionärerna begärda

tillkännagivandet. Den nu pågående beredningen av

ärendet bör avvaktas. Motion 1998/99: Bo302 (m, c,

fp) avstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en strukturplan för Skåne

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo522,

2. beträffande handelsändamålet i

detaljplan

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 10,

1998/99: Bo502, 1998/99:Bo508 och 1998/99:N333

yrkande 5,

res. 1 (m, kd, fp)

3. beträffande stormarknadsetableringar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo515 och

1998/99:N291,

res. 2 (m, fp) - motiv.

res. 3 (mp)

4. beträffande beslut med regionala

konsekvenser

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo511,

res. 4 (v)

5. beträffande kommunala servicezoner

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo503,

6. beträffande koloniträdgårdar

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo228 och

1998/99:MJ239 yrkande 2,

7. beträffande barns och ungdomars

intressen vid planeringen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo208 yrkande 11,

res. 5 (v, kd, mp, c, fp)

8. beträffande obligatoriska

boendeplaneringsprogram

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo208 yrkande 6,

res. 6 (v)

9. beträffande hushållningen med vatten

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ520 yrkande 1,

res. 7 (kd, c)

10. beträffande byggnaders kulturella och

arkitektoniska värden

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo237 yrkande 4,

res. 8 (kd, fp)

11. beträffande skyddet av kulturbyggnader

och kulturmiljöer

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo512,

12. beträffande riktlinjer för framtidens

stadsbyggande

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo507 yrkandena 2, 3, 5,

9, 11, 12 och 15,

res. 9 (kd, c)

13. beträffande byggande och boende i

skärgården

att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ406 yrkande 3,

res. 10 (m, kd, c, fp)

14. beträffande information och samråd

inför markarbeten

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:N326 yrkande 36 och

1998/99:N332 yrkande 12,

res. 11 (m, kd, fp)

15. beträffande kvalitetsansvarig

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 2,

res. 12 (v)

16. beträffande ordningen för

kvalitetsbestämningen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo509 yrkande 3,

res. 13 (v)

17. beträffande en miljöanpassning av

trafiksystemen

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo523,

res. 14 (v, mp)

18. beträffande byggsektorns IT-

utveckling

att riksdagen avslår motion 1998/99:T803 yrkande 12,

res. 15 (v, kd, c, fp)

19. beträffande länstillhörigheten för

Heby kommun

att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo302.

res. 16 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 18 februari 1999

På bostadsutskottets vägnar

Lennart Nilsson

I beslutet har deltagit: Lennart

Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s),

Lilian Virgin (s), Owe Hellberg

(v), Ulf Björklund (kd), Sten

Andersson (m), Carina Moberg (s),

Inga Berggren (m), Anders Ygeman

(s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten

Lundström (v), Ulla-Britt Hagström

(kd), Helena Hillar Rosenqvist

(mp), Rigmor Ahlstedt (c), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m)

och Anna Lilliehöök (m).

Reservationer

1. Handelsändamålet i detaljplan (mom. 2)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Anna

Lilliehöök (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "Det huvudsakliga" och slutar med

"yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Den möjlighet till reglering av handelsändamålet i

detaljplan som den nuvarande regeringen på nytt har

infört är bara ett av många exempel på en

regleringsiver som gagnar de styrande på bekostnad

av den vanlige medborgaren. Som anförs i motionerna

leder den nuvarande regleringen av handels-ändamålet

i detaljplan till försämrad konkurrens och därmed

till högre priser för konsumenten. Det var också av

bl.a. detta skäl som den förra fyrpartiregeringen

tog bort den reglering som nu återinförts.

De argument för en reglering som förts gäller

framför allt att den skulle kunna bidra till bättre

tillgänglighet till dagligvaror m.m. Det är ett

enligt utskottets mening alltför enkelt sätt att

beskriva regleringens effekter. Visserligen har

detaljhandeln i ökad utsträckning flyttat ut till

tätorternas ytterområden, men skälen till detta är

bostadsbyggandets lokalisering, kraven på

framkomlighet, mark- och fastighetspriserna samt

tillgången till parkerings-ytor m.m. Det har dock

inte kunnat påvisas att denna handelns

strukturrationalisering på något påtagligt sätt

skulle ha försämrat hushållens tillgänglighet till

dagligvaror.

Det nu anförda talar enligt utskottets mening för

att möjligheterna att i detaljplan styra

handelsändamålet bör tas bort. Genom en sådan åtgärd

skulle konsumenternas ställning stärkas och därmed

också förutsättningar skapas för lägre priser i

detaljhandeln. Enligt utskottets mening bör

konkurrensen i handeln underlättas i stället för att

begränsas. Vad utskottet nu med anslutning till

förslagen i motionerna 1998/99:Bo209 (m) yrkande 10,

1998/99:Bo502 (m), 1998/99:Bo508 (m) samt

1998/99:N333 (fp) yrkande 5 anfört om att ta bort

möjligheterna att i detaljplan styra

handelsändamålet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande handelsändamålet i detaljplan

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo209

yrkande 10, 1998/99:Bo502, 1998/99:Bo508 samt

1998/99:N333 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Stormarknadsetableringar (mom. 3,

motiveringen)

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Anna

Lilliehöök (m) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 7 börjar med "När det" och slutar

med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

De invändningar som kan riktas mot att det i

detaljplan skall vara möjligt att reglera

handelsändamålet gäller naturligtvis också den än

mer långtgående reglering som förslagen i de båda

mp-motionerna syftar till. Den politiskt betingade

styrning av detaljhandeln som nu förekommer i många

kommuner bidrar redan den till att försämra

konkurrensen inom detaljhandeln. Ett så omfattande

ingrepp som ett genomförande av motionärernas

förslag innebär skulle helt sätta konkurrensen ur

spel. Den mest påtagliga effekten av detta blir

naturligtvis ökade priser och därmed högre kostnader

för alla konsumenter. Utskottet är inte berett att

medverka till en sådan utveckling. Motionerna

1998/99:Bo515 (mp) samt 1998/99:N291 (mp) avstyrks

sålunda. Som utskottet ovan anfört bör konkurrensen

i handeln underlättas i stället för att begränsas.

3. Stormarknadsetableringar (mom. 3)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "När det" och slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

De negativa konsekvenserna av dagens externa

stormarknader är väl kända. Genom att stormarknader

och köpcentrum lokaliseras till tätorternas

ytterområden ökar biltrafiken och därmed

belastningen på miljön. Den som tidigare kunna gå

eller cykla till sin affär tvingas nu ta bilen för

att kunna handla. Det är naturligtvis en ur

miljösynpunkt mycket olycklig utveckling. Ofta är

det också en medveten strävan att hitta en

lokalisering som underlättar för den som åker bil.

Det är inte sällan så att placeringen inte bara

styrs av behoven och förutsättningarna i den egna

kommunen utan att den också påverkas av möjligheten

att attrahera de boende i andra kommuner.

En annan mycket påtaglig effekt av att alltfler

externa köpcentrum växer upp är att de ursprungliga

stadskärnorna utarmas. Det finns därför en uppenbar

risk för att Sverige mer och mer kommer att visa upp

en amerikansk stadsbild, dvs. en stad utan något

tydligt centrum där bilen är en livsnödvändighet.

Det är en utveckling som enligt utskottets mening

måste brytas.

Den hittillsvarande utvecklingen när det gäller

stormarknadsetableringar är enligt utskottets mening

så oroande att åtgärder nu måste vidtas. I enlighet

med förslaget i motion 1998/99:Bo515 (mp) bör därför

staten genom länsstyrelserna ges en mera aktiv roll

vid planeringen av externa köpcentrum. Det innebär

bl.a. att det bör ankomma på länsstyrelserna att

beräkna miljöeffekterna och samordna planeringen av

nya köpcentrum. Avsikten med denna samordning skall

bl.a. vara att ge nytillkommande köpcentrum en ur

lokal och regional synpunkt så bra lokalisering som

möjligt och att verka för att alternativ till nya

externa köpcentrum arbetas fram. För att mera

varaktigt lösa problemen bör dessutom en utredning

tillsättas med uppgift att överväga

förutsättningarna för ett förbud mot nyetablering av

externa köpcentrum.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna

1998/99:Bo515 (mp) samt 1998/99:N291 (mp) anfört om

stormarknadsetableringar bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande stormarknadsetableringar

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo515 samt

1998/99:N291 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Beslut med regionala konsekvenser

(mom. 4)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Som framhålls" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

De problem som uppkommer vid lokalisering av

köpcentrum, särskilt externa eller halvexterna, är

väl kända. I spåren följer bl.a. utarmade

stadskärnor, minskad attraktionskraft på orten, ökat

buller, ökade luftföroreningar och försämrad service

för dem som inte har tillgång till egen bil. Bakom

denna utveckling ligger sex huvudsakliga faktorer.

De är i korthet följande:

- Det är svårt att förutse utvecklingen och behoven

i handeln och överblicka effekterna av

etableringarna.

-

- Beslut styrs ofta av förhoppningar på allmänt

positiva effekter som fler arbetstillfällen m.m. i

stället för av konsekvensutredningar.

-

- Etableringar av köpcentrum behandlas ofta som

enfrågeprojekt utan att hänsyn tas till

allmänintresset.

-

- Rädsla för att hämma konkurrensen leder till att

etableringar släpps fram trots att nyetableringarna

kan ge konkurrensfördelar gentemot andra.

-

- Det kommunala planmonopolet används som argument i

sig för att fatta dåliga eller otillräckligt

analyserade planbeslut.

-

- Länsstyrelserna intar en alltför passiv roll som

samordnare av mellankommunala, regionala och

nationella intressen.

-

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan

har dagens problem till stor del sin uppkomst i hur

planarbetet organiseras och genomförs. Som framhålls

i motion 1998/99:Bo511 (v) finns det därför

anledning att se över hur planarbetet bör bedrivas i

framtiden i de fall en plan får mellankommunala och

regionala konsekvenser - detta utan att

inskränkningar görs i det kommunala planmonopolet.

Den nu förordade översynen bör bl.a. avse

förutsättningarna för att ställa formella krav på

beslutsunderlaget inför planbeslut som får

mellankommunala och regionala konsekvenser samt

förutsättningarna för att ställa krav på att

planläggningsbeslut, oavsett vad som får ingripande

regionala effekter, skall belysas i översiktsplan

före detaljplanläggning.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:Bo511 (v) anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande beslut med regionala

konsekvenser

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo511 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Barns och ungdomars intressen vid

planeringen (mom. 7)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v), Ulla-Britt Hagström (kd), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Rigmor Ahlstedt (c) och Yvonne

Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Förslaget i" och på s. 10 slutar med

"yrkande 11" bort ha följande lydelse:

Trots att frågan om barns säkerhet i det befintliga

bostadsbeståndet har uppmärksammats från en rad håll

har ännu inga konkreta åtgärder vidtagits för att

komma till rätta med problemen. Från bl.a.

Barnombudsmannen har det sålunda föreslagits att de

säkerhetskrav som utformats, särskilt med tanke på

barnen, i de byggregler som nu gäller vid ny- och

ombyggnader skall göras tillämpliga också på de

byggnader för vilka inga eller sämre krav har gällt.

Det gäller i princip för hus som byggts före år

1973, bl.a. de som finns i miljonprogramsområdena.

Utskottet tror inte att informationsinsatser, hur

väl de än genomförs, får till följd att särskilt

många fastighetsägare kommer att göra sina hus

barnsäkra. Det fordras enligt utskottets mening

därför lagstiftning som ålägger fastighetsägaren att

genomföra åtgärderna. Det är möjligt att de ökade

kraven kommer att medföra kostnader av inte ringa

omfattning. Några säkra beräkningar finns emellertid

inte. Mot denna bakgrund bör det utredas vilka

kostnaderna är för olika typer av åtgärder. Med

utgångspunkt däri bör ett förslag till

regelförändringar arbetas fram. Arbetet bör ske

skyndsamt.

Till skillnad från Norge är inte Sverige särskilt

framstående när det gäller att ta till vara barns

och ungdomars intressen i den kommunala planeringen.

Det innebär att viktiga frågor som hur dessa

gruppers miljö påverkas av åtgärder som förtätning

av bebyggelse, minskade resurser för anläggning,

underhåll och skötsel av friytor och grönområden

riskerar att inte beaktas i tillräcklig omfattning i

den kommunala planeringen. Åtgärder behöver enligt

utskottets mening därför vidtas för att också barns

och ungdomars intressen skall tas till vara i

arbetet med översiktsplaner och detaljplaner. Det är

naturligtvis så att barn och ungdomar själva är de

som har bäst kunskap om sin egen miljö. Enligt

barnkonventionen har barn rätt till inflytande. De

är goda observatörer, miljöorienterade och medvetna

om omgivningen. De behöver tränas i demokrati och

medborgarskap.

I Norge har man kommit långt på det här området. De

rikspolitiska riktlinjerna säger att kommunerna

skall lägga upp planeringsarbetet så att barnens och

ungdomarnas synpunkter kommer fram och så att de

själva får chansen att delta. En följd av detta är

att staten ålagt kommunerna att utse en särskild

tjänsteman som skall tillvarata barnens intressen i

vår motsvarighet till byggnadsnämnden.

Enligt utskottets mening bör PBL ses över i avsikt

att stärka de ungas intressen i den fysiska

planeringen. Därvid bör övervägas den i Norge

tillämpade ordningen. Utskottets ställningstagande i

denna del med anledning av förslaget i motion

1998/99:Bo208 (v) yrkande 11 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande barns och ungdomars intressen

vid planeringen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Obligatoriska boendeplaneringsprogram

(mom. 8)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Frågan om" och slutar med "6 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten

av att kommunerna upprättar särskilda

boendeplaneringsprogram. Syftet med

boendeplaneringsprogrammen bör vara att ge en bred

och samlad bild av bostads- och boendesituationen i

kommunen som underlag för kommande beslut på

området. I boendeplaneringsprogrammen bör därför

ingå en beskrivning av tillståndet i den byggda

miljön och hur man vill ändra förhållanden som rör

den fysiska miljön, trafikfrågor,

segregationsproblem, utvecklingen mot det ekologiskt

hållbara boendet och de estetiska värdenas

betydelse. Det bör därför vara obligatoriska för

kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram med

denna inriktning.

För att boendeplaneringsprogrammen skall få en

demokratisk förankring och därmed också slå igenom i

det kommunala agerandet bör de upprättas i samband

med den kommunala översiktsplaneringen. Ordningen

för att fastställa programmen bör också den motsvara

vad som gäller för den kommunala

översiktsplaneringen. Det innebär bl.a. att

boendeplaneringsprogrammen skall komma till genom

ett brett samrådsförfarande och att de slutligt

skall fastställas av kommunfullmäktige.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i

motion 1998/99:Bo208 (v) yrkande 6 förordat om

obligatoriska kommunala boendeplaneringsprogram bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande obligatoriska

boendeplaneringsprogram

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Hushållningen med vatten (mom. 9)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Bestämmelser till" och slutar med

"Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Trots den totalt sett goda tillgången på vatten i

Sverige hotas var tredje kommun av vattenbrist. Det

är naturligvis inte godtagbart. Bakom den hotande

vattenbristen i dessa kommuner ligger bl.a.

försummelser i planeringen för den framtida

vattenförsörjningen. Av den första generationen

översiktsplaner var sålunda många planer

bristfälliga i detta avseende. Som anförs i motion

1998/99:MJ520 (kd) finns det mot bakgrund härav

anledning att nu överväga åtgärder för att i

planhänseende trygga den framtida

vattenförsörjningen.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att det

görs en heltäckande kartläggning som på ett tydligt

sätt redovisar kommunernas nuvarande och framtida

behov när det gäller vattenförsörjningen. Det finns

flera konflikter mellan pågående markanvändning och

framtida behov av uthållig vattenförsörjning. Bland

hoten finns sjunkande grundvattennivåer och risken

för föroreningar från deponier, vägar samt sten-,

grus- och sandtäkter. Det är angeläget att få till

stånd en samplanering mellan kommunerna och från

centralt håll erbjuda stöd till kommunerna i deras

planering.

Vattenförsörjningen måste tydligt utpekas i

kommunernas översiktsplaner och dessutom följas

av kommunala handlingsprogram. Skyddsföreskrifter

bör meddelas och vissa näringar bör underkastas

restriktioner till skydd för vattnet.

Detaljplaneläggning och områdesbestämmelser bör

juridiskt säkra vattenförsörjningsresurserna.

Därutöver bör särskilt viktiga mark- och

vattenområden, lämpliga för vattenförsörjning av

större omfattning, utpekas som riksintressanta

enligt miljöbalken.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:MJ520 (kd) yrkande 1 anfört om

vattenförsörjningen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande hushållningen med vatten

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ520 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Byggnaders kulturella och arkitektoniska

värden (mom. 10)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Som framgår" och slutar med "4 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Ombyggnad och förtätningsverksamhet berör ofta

miljöer som många vill bevara. Det är därför viktigt

att åtgärder i sådana miljöer sker på ett sätt som

inte äventyrar deras kulturhistoriska och estetiska

värden. Målet bör sålunda vara att för kommande

generationer bevara såväl värdefulla kulturmiljöer

som enskilda byggnader som utgör prov på olika

tiders arkitektur. Arkitekturen är ett av många

uttryck för skiftande tiders livsstil och

levnadsförhållanden. Den utgör en viktig del i vårt

kulturarv som är väl värd att bevara. Åtgärder bör

därför vidtas för att yttterligare stärka skyddet

för byggnader och miljöer som återspeglar olika

tidsepokers arkitektur.

Den vikt som bör tillmätas arkitekturen motiverar

enligt utskottets mening att insatser görs för att

trygga att också dagens byggnader och anläggningar

ges en god estetisk utformning. Det är sedan länge

väl känt att för ögat och sinnet tilltalande miljöer

stimulerar och attraherar människor på ett positivt

sätt. Av en god arkitektur och en konstnärlig

utsmyckning av hög kvalitet följer inte bara ett

ökat välbefinnande för dem som vistas i sådana

miljöer utan också minskad förstörelse, klotter och

annan vandalisering. Åtgärder för att åstadkomma ett

byggande med denna inriktning bör därför vidtas.

Riksdagen beslutade våren 1998 om ett

handlingsprogram för arkitektur, formgivning och

design. Även om detta program är ett steg i rätt

riktning är det inte tillräckligt. Överväganden för

att ytterligare förstärka de kulturhistoriska och

estetiska aspekterna vid bevarande och byggande bör

därför komma till stånd.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:Bo237 (kd) yrkande 4 anfört om byggnaders

kulturella och arkitektoniska värden bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande byggnaders kulturella och

arkitektoniska värden

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Riktlinjer för framtidens stadsbyggande

(mom. 12)

Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "reellt

syfte" bort ha följande lydelse:

Städer och tätorter är en tillgång för Sverige.

Stora städer står inte i motsättning till en levande

landsbygd. Däremot har obalanser uppstått som är

negativa både för miljö och människa. En följd av

detta är att många av våra städer i dag inte kan

erbjuda de goda livsbetingelser som de borde. Ett

sätt att komma till rätta med detta är att förbättra

planering och byggande i våra städer så att också

dessa utifrån sina förutsättningar kan ge en god

livskvalitet. För att nå detta mål måste nya

riktlinjer sättas upp för framtidens stadsbyggande.

Dessa riktlinjer, som skall tillämpas såväl vid

åtgärder i den befintliga miljön som vid nybyggande

och eventuell nyexploatering, är bl.a. följande:

· planeringen skall utgå från både mäns och

kvinnors behov av en bra boendemiljö,

·

· byggandet skall vara anpassat och tillgängligt

för funktionshindrade,

·

· allt framtida byggande skall inriktas på

kretsloppsanpassning,

·

· strävan skall vara att befintliga byggnader

successivt kretsloppsanpassas,

·

· en blandning av bostäder, arbetplatser och

service skall eftersträvas,

·

· byggande skall i första hand ske på redan

exploaterad mark, samtidigt som parker och andra

grönområden bevaras,

·

· hänsyn skall tas till befintlig arkitektur,

·

· bebyggelse skall ske med hänsyn till den lokala

miljön och till landskapet.

·

För att de nu förordade riktlinjerna skall få

genomslag i stadsbyggandet bör konkreta åtgärder

vidtas på en rad områden. I enlighet med förslaget i

motion 1998/99:B507 (c) bör därför följande

insatser genomföras:

- stimulans av experimentbyggande och av

självbyggeri,

-

- stimulans av kommunala kvalitetsprogram för god

arkitektur,

-

- förbättrat skydd av vattentäkter m.m. samt

ombyggnad av va-näten,

-

- skydd för biologisk mångfald i städerna,

-

- stärkt skydd för strandnära mark i tätorterna samt

-

- införande av en ny planeringsstrategi med ett

"nerifrån och upp-perspektiv".

-

Genom att tillämpa de ovan förordade riktlinjerna

och genom att göra de insatser som utskottet nu

förordat skapas förutsättningar för att ge också de

boende i våra städer en bättre livskvalitet. Vad

utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:Bo507 (c) yrkandena 2, 3, 5, 9, 11, 12 och

15 anfört om framtidens stadsbyggande bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande riktlinjer för framtidens

stadsbyggande

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo507 yrkandena

2, 3, 5, 9, 11, 12 och 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Byggande och boende i skärgården

(mom. 13)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor

Ahlstedt (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén Finné

(m) och Anna Lilliehöök (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med

"nu anförda" bort ha följande lydelse:

Våra kuster och skärgårdsområden är en mycket

värdefull naturresurs. För att den skall förbli

detta även i framtiden fordras att den vårdas och

bevaras. En tillräckligt stor bofast befolkning är

ett absolut villkor för att garantera detta. En

levande skärgård förutsätter att de fastboende ges

sådana villkor att de kan fortsätta att leva och bo

där under hela året. Samtidigt tvingas utskottet

konstatera att möjligheterna och förutsättningarna

för de fastboende har försämrats kraftigt i olika

avseenden under senare år. Traditionella kust- och

skärgårdsnäringar som fiske och jordbruk har allt

svårare att bära sina egna kostnader, med minskade

arbetstillfällen som följd.

Samtidigt som de traditionella näringarna minskar i

omfattning har det visat sig svårt att ersätta dem

med andra lämpliga näringar. Till detta bidrar en

rad faktorer. En faktor som i inte ringa

utsträckning medverkat till att försvåra en omdaning

av näringslivet är de regler för byggande och boende

som i dag gäller. För stora delar av våra

kustområden är de restriktioner som satts upp för

byggandet så omfattande att det är näst intill

omöjligt att göra nödvändiga utbyggnader m.m.

Exempel på en situation där byggreglerna kan hindra

ett fortsatt fastboende är vid generationsväxling

där den yngre generationen inte får tillstånd att

bygga ytterligare en bostad på t.ex. familjegården.

På samma sätt kan en turistsatsning stoppas eller

försvåras av att byggandet av några mindre stugor

avsedda för uthyrning inte tillåts.

Vad som nu fordras är enligt utskottets mening en

förenkling och samordning av de regler som styr

byggande och boende i skärgården och längs våra

kuster. Det innebär att onödiga regler bör tas bort

samtidigt som ansöknings- och prövningsförfarandet i

de fall detta alls behövs görs enklare och snabbare.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:MJ406 (m) yrkande 3 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande byggande och boende i

skärgården

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ406 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Information och samråd inför

markarbeten (mom. 14)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Anna

Lilliehöök (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Arbeten som" och slutar med "inför

markarbeten" bort ha följande lydelse:

Vid grävarbeten på gator, torg och andra sådana

platser påverkas ofta näringsidkarna i området

negativt. Det kan leda till förluster och andra

avbräck som kan äventyra deras möjligheter till

fortsatt verksamhet. Särskilt utsatta är de mindre

företagarna. Det förekommer att berörda

näringsidkare inte erhåller någon information inför

de arbeten som skall genomföras, eller att de inte

ges tillräckliga möjligheter till samråd. Ett samråd

kan vara av värde för hur tillgängligheten till

lokalerna skall ordnas samt för hur skyltning och

liknande åtgärder vidtas för att minska

näringsidkarnas avbräck. Samrådet kan också ha

betydelse för att en företagarvänlig tidpunkt för

arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen

innebära fördelar också för kommunen eller andra som

utför grävningsarbetena. Även om det många gånger

förekommer att information lämnas och samråd sker

bör det införas en laglig skyldighet att vidta

sådana åtgärder i syfte att garantera att

näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att

minimera skadorna på sina företag. Skyldigheten bör

naturligtvis inte omfatta brådskande arbeten eller

sådana som genomförs endast under kortare tid eller

på annat sätt är av mindre omfattning. Enligt

utskottets mening bör regeringen för riksdagen lägga

fram förslag till den lagstiftning som behövs för

att reglera en plikt till information och samråd i

de nu behandlade situationerna. Vad utskottet nu

anfört, med anledning av motionerna 1998/99:N326 (m,

kd) yrkande 36 och 1998/99:N332 (fp) yrkande 12 om

information och samråd inför markarbeten, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande information och samråd inför

markarbeten

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:N326 yrkande

36 och 1998/99:N332 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Kvalitetsansvarig (mom. 15)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "När reglerna" och slutar med

"kvalitetsansvarig avstyrks" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det var olyckligt att

benämningen kvalitetsansvarig infördes år 1994.

Kritiken mot benämningen har fortsatt. Från

byggbranschen, men även från

byggnadsnämndshandläggare, har framförts att

benämningen är missvisande och uppfattas som ett

hinder för förståelsen av tillsyns- och

kontrollsystemet. Vidare anser de att benämningen

bättre bör svara mot uppdragets art och därför bytas

till t.ex. kontrollansvarig. Boverket har behandlat

frågan i en rapport (1997:9) men inte föreslagit

någon förändring. Utskottet anser dock att de

framförda synpunkterna bör vinna beaktande och att

regeringen därför bör återkomma till riksdagen med

förslag att ändra benämningen kvalitetsansvarig i 9

kap. PBL. Alternativt bör kunna godtas att uppdraget

för den kvalitetsansvarige förändras så att

benämningen blir relevant.

Vad utskottet nu med anslutning till motion

1998/99:Bo509 (v) yrkande 2 anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande kvalitetsansvarig

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Ordningen för kvalitetsbestämningen

(mom. 16)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet är" och slutar med "3

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Kraven på bästa möjliga kvalitet när det gäller

tillgänglighet, materialval m.m. bestäms av

byggherren utifrån de egenskaper som PBL och annan

därtill relaterad lagstiftning föreskriver.

Kvalitetsbestämningen sker alltså endast genom

byggherrens försorg. Det finns i dag inget formellt

krav på byggherren att kontakta kommunen under

projekteringen. Kommunen eller

intresseorganisationer har därför ingen möjlighet

att bevaka kvalitetsintressen under

kvalitetsbestämningsskedet. Kvalitetssäkringen borde

kunna regleras efter en avvägning mellan allmänna

och enskilda intressen och beslutas t.ex. i

detaljplan eller områdesbestämmelser. Tillseendet av

att största möjliga hänsyn tas vid bestämmandet av

tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet enligt de

krav som lagstiftningen föreskriver är ett sätt att

undvika framtida merkostnader. Enligt utskottets

mening bör regeringen till riksdagen återkomma med

förslag till hur kvalitetsbestämmelserna skall

säkras, så att samhällets mål och riktlinjer för den

framtida boendeplaneringen på bästa sätt kan

uppfyllas. Vad utskottet nu anfört, med anledning av

motion 1998/99:Bo509 (v) yrkande 3 om ordningen för

kvalitetsbestämningen vid byggande, bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ordningen för

kvalitetsbestämningen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo509 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. En miljöanpassning av trafiksystemen

(mom. 17)

Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste ett helhetsgrepp tas

på de frågor som gäller den fysiska planeringen och

trafiken. Det är långt kvar innan trafiksystemen,

särskilt i stadsmiljön, kan kallas miljöanpassade.

Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument som

bl.a. bör inriktas på att skapa närhet mellan

arbetsplats, bostad och service. De lokala

försörjningssystemen måste alltså uppmärksammas. På

så sätt kan behovet av transporter minskas. Av

särskild vikt är att behovet av dagligvaror kan

tillgodoses inom varje bostadsområde.

Transportsnålhet bör också vara en ledstjärna när

det gäller planeringen av industriområden.

Trafikplaneringen utgår alltför ofta från bilismens

krav. Planeringen bör i stället utgå från att

lösningarna skall gynna gående och cyklande. Vägar

och platser bör generellt utformas så att de blir

praktiska och säkra för dessa trafikantgrupper.

Ambitionen skall vara att alla skall kunna leva med

god livskvalitet utan egen bil. Kollektivtrafiken

skall således uppmuntras, och de miljöanpassade

transportmedlen skall upplevas som bekväma och

attraktiva. För industrins behov bör järnvägen

utgöra grunden i transportnätet, kompletterat av

korta lastbilstransporter.

De kommunikationssystem som utskottet förordar

skall bygga på en insikt om behovet av en

omställning mot ett hållbart samhälle. Arbetet med

miljöanpassningen av transportsystemen, särskilt i

stadsmiljön, måste intensifieras. Plan- och

bygglagens regler bör ses över för att denna

lagstiftning bättre skall medverka till att nå målet

för anpassning av trafiksystemen till ett hållbart

samhälle. Översynen bör bl.a. ha som inriktning att

kommunerna skall åläggas att upprätta miljöanpassade

trafikplaner som visar hur kommunerna avser att

klara sin del av de nationella miljömålen. Därutöver

bör Boverket ges i uppdrag att aktivt stödja

kommunernas planering för minskade och hållbara

transporter genom utbildning liksom på andra sätt.

Forskningen om samhällsplanering för

transportminimering bör främjas. De nationella

miljömålen för trafiksektorn har enligt utskottet en

sådan vikt att en utredning bör ges i uppdrag att

föreslå åtgärder för hur dessa genom

samhällsplaneringsåtgärder i övrigt skall uppnås.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning

av motion 1998/99:Bo523 (v) om en miljöanpassning av

trafiksystemen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande en miljöanpassning av

trafiksystemen

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo523 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

15. Byggsektorns IT-utveckling (mom. 18)

Owe Hellberg (v), Ulf Björklund (kd), Sten Lundström

(v), Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor Ahlstedt (c)

och Yvonne Ångström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Utskottet delar" och på s. 18 slutar med

"anses erforderligt" bort ha följande lydelse:

IT kan användas för dokumentation av det befintliga

byggnadsbeståndet och för att rationalisera

byggandet. Inte minst ur miljösynpunkt är detta

välkommet. En byggnad kan enkelt dokumenteras vad

gäller material, konstruktionsmetoder o. dyl.

Dokumentationen underlättar en framtida

miljöanpassning av byggnaden liksom återvinning av

byggavfall från den. Ett steg att nå detta mål är

att IT-användningen förbereds vad gäller all

nybyggnation. Enligt utskottets mening finns skäl

som talar för ett lagligt krav på att sådana

förberedelser görs. I vart fall kan det behöva

övervägas att anpassa ROT-bidraget så att

förberedelserna underlättas. Ett problem är att inte

någon har en överblick av IT:s möjligheter inom

byggbranschen. Utskottet anser att Boverket bör ges

i uppdrag att utreda betydelsen av IT inom

byggbranschen. Utredningen bör ha som inriktning att

utarbeta förslag om hur IT-användningen kan

förberedas, hur detta bör genomföras och ekonomiskt

kan uppmuntras. Vad utskottet nu anfört med

anledning av motion 1998/99:T803 (v) yrkande 12 om

byggsektorns IT-utveckling bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande byggsektorns IT-utveckling

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:T803 yrkande 12

som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Länstillhörigheten för Heby kommun

(mom. 19)

Ulf Björklund (kd), Sten Andersson (m), Inga

Berggren (m), Ulla-Britt Hagström (kd), Rigmor

Ahlstedt (c), Yvonne Ångström (fp), Ewa Thalén Finné

(m) och Anna Lilliehöök (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Vid sin" och slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Den i samband med 1998 års val genomförda

folkomröstningen visar att en klar majoritet av de

boende i Heby vill att kommunen i framtiden skall

ingå i Uppsala län. Den på detta sätt uttalade

folkviljan måste enligt utskottets mening också bli

helt vägledande för regeringens beslut i fråga om

länstillhörigheten. Det bör därför uppdras åt

regeringen att skyndsamt fatta ett beslut om att

överföra Heby kommun till Uppsala län.

Vad utskottet nu med bifall till motion

1998/99:Bo302 (m, c, fp) anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha

följande lydelse:

19. beträffande länstillhörigheten för Heby

kommun

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo302 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Särskilda yttranden

1. Stormarknadsetableringar

Rigmor Ahlstedt (c) anför:

Det är väl känt att dagens stormarknader och andra

externa köpcentrum leder till en rad negativa

konsekvenser. Några av de mest påtagliga nackdelarna

är:

- ökad biltrafik med ökade luftföroreningar som

följd,

-

- försämrad tillgänglighet för konsumenter som inte

disponerar bil,

-

- utarmade stadskärnor genom att centralt belägna

butiker m.m. konkurreras ut.

-

Enligt min mening är det tveksamt om de möjligheter

som i dag finns att av t.ex. miljöskäl styra

etableringen av externa köpcentrum är tillräckliga.

Det finns därför anledning att hysa en viss oro för

den framtida utvecklingen. Mot denna bakgrund får

det förutsättas att regeringen liksom ansvariga

myndigheter noggrant följer utvecklingen när det

gäller tillkomsten av nya köpcentrum och deras

effekter på miljön m.m. Inte minst Boverket och

länsstyrelserna har ett ansvar för detta. Om det

visar sig erforderligt bör regeringen utan dröjsmål

förelägga riksdagen förslag till lagändringar eller

andra åtgärder för att komma till rätta med

situationen. Skulle så inte bli fallet är det min

avsikt att återkomma till riksdagen i frågan.

2. Riktlinjer för framtidens stadsbyggande

Sten Andersson (m), Inga Berggren (m), Yvonne

Ångström (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Anna

Lilliehöök (m) anför:

Förslagen om hur framtidens stadsbyggande skall

utformas bygger till en del på att statsmakterna

centralt på olika sätt skall gripa in i den

kommunala verksamheten. Vi delar inte denna

uppfattning. Kommunerna bör i stället ges större

frihet att utifrån de lokala förutsättningarna och

behoven dra upp riktlinjerna för hur den egna

kommunen skall utvecklas. Flera av de restriktioner

som i dag har pålagts kommunerna bör tas bort. Det

gäller inte minst strandskyddsbestämmelserna. Som vi

tidigare hävdat bör utgångspunkten för strandskyddet

vara den motsatta jämfört med vad som nu gäller. Det

innebär att byggande vid stränder och i strandnära

lägen bör vara tillåtet om inte kommunen har bestämt

annat. I den mån förhållandena motiverar det bör

sålunda kommunen ges möjlighet att genom

detaljplanläggning införa skydd mot eller

restriktioner för bebyggelse längs våra stränder.

3. En miljöanpassning av trafiksystemen

Rigmor Ahlstedt (c) anför:

Det är min bestämda uppfattning att ett

helhetsgrepp måste tas när det gäller den fysiska

planeringen och trafiken. Kommunerna måste i sin

planering ta större hänsyn till de effekter som nya

planer ger på trafiksystemen. Strävan måste vara att

minimera transporter med bil och andra mindre

miljövänliga transportsätt. Det innebär att

planeringen måste utgå från närhet och

samlokalisering så att transportvägar kortas.

Samtidigt måste de gåendes och cyklisternas miljö

förbättras. Det kan ske genom att planeringen i

högre grad utgår från dessa gruppers behov än vad

som i dag är fallet.

Även om invändningar kan riktas mot den

transportpolitik för en hållbar utveckling som

riksdagen lade fast våren 1998 är den trots allt ett

steg i rätt riktning. Förutsättningarna för att få

ett transportsystem som bättre svarar mot

miljömässiga och andra krav har därför förbättrats.

Samtidigt är detta naturligtvis inte tillräckligt.

Det får därför förutsättas att regeringen liksom

ansvariga myndigheter verkar för att planering m.m.

får en sådan inriktning att målet om en långsiktigt

hållbar transportsektor kan uppnås. Om det visar sig

att utvecklingen inte går i denna riktning är det

min avsikt att framgent aktualisera frågan i

riksdagen.